LUNDS UNIVERSITET, SOCIOLOGISKA INSTITUTIONEN

”Nöden har ingen lag”

En studie baserad på semistrukturerade intervjuer med en grupp studenter om

ämnet offentlig urinering

Författare: Adam Ringstrand

Kandidatuppsats: SOCK04, 15 hp

Vårterminen 2016

Kandidatprogram i kriminologi

Handledare: Veronika Burcar Alm

Abstrakt

Författare: Adam Ringstrand

Titel: Nöden har ingen lag. En studie baserad på semistrukturerade intervjuer med en grupp

studenter om ämnet offentlig urinering.

Kandidatuppsats: SOCK04, 15 hp

Handledare: Veronika Burcar Alm

Sociologiska institutionen, vårterminen 2016

Denna uppsats handlar om offentlig urinering. Mitt intresse för ämnet uppstod då jag läste en

artikel där det framgick att en man, åtalad för offentlig urinering, blev friad för att han

ursäktade sig med att han varit mycket kissnödig. Detta pekade enligt mig på en problematik

vid kriminaliserandet av ett mänskligt behov. Min frågeställning lyder: Vilka åsikter har en

grupp studenter om offentligt urinering? Jag undersöker detta med hjälp av 20

semistrukturerade intervjuer. Teorier jag använder mig av är bl.a. doing gender av West och

Zimmerman och accounts av Scott och Lyman. I uppsatsen framgår det att vissa

intervjupersoner ser offentlig urinering som något okvinnligt och/eller manligt. Ett annat

resultat är att intervjupersonerna har en tendens att ursäkta och/eller rättfärdiga sitt beteende

då de urinerar offentligt.

Nyckelord: Offentlig urinering, semistrukturerade intervjuer, doing gender, accounts,

neutraliseringstekniker.

2

Innehållsförteckning

1 Inledning.........................................................................................................................................3

2 Tidigare forskning...........................................................................................................................5

2.1 Ett historiskt perspektiv på urinering......................................................................................5

2.2 Ett nutida perspektiv på urinering...........................................................................................6

3 Metod.............................................................................................................................................7

3.1 Val av metod..........................................................................................................................7

3.2 Urval och reflektioner.............................................................................................................8

3.3 Etik.........................................................................................................................................9

3.4 Empirinsamling....................................................................................................................10

3.5 Analysmetod.........................................................................................................................11

4 Teori.............................................................................................................................................12

4.1 Förväntningar på kvinnor och män.......................................................................................12

4.2 Rättfärdiganden och ursäkter................................................................................................14

5 Analys...........................................................................................................................................15

5.1.1 ”[Det] anses som okvinnligt”........................................................................................15

5.1.2 ”Det är ett manligt beteende”......................................................................................18

5.1.3 ”Man ska vara mer proper än vad killar är”..................................................................20

5.2 ”Växter mår ju bra av det”....................................................................................................21

6 Sammanfattning...........................................................................................................................24

7 Referenslista.................................................................................................................................26

8 Bilaga............................................................................................................................................29

3

1 Inledning

År 2012 grips rapartisten Mange Schmidt för att han urinerar offentligt. Handlingen, vilken

bedöms som förargelseväckande beteende, genomförs i Uppsala under Valborg. Artisten

bötfälls med en summa på 800 kronor. Schmidt hävdar dock att anklagelserna mot honom inte

stämmer och han accepterar inte kravet på att betala böterna. Han argumenterar för att

handlingen inte var ämnad att väcka förargelse mot allmänheten. Schmidt menar att han

urinerade offentligt endast för att han var kissnödig och han försökte också att utföra denna

process så snyggt som möjligt. Ärendet tas upp i tingsrätten och där frias Schmidt. Ärendet tas

sedan upp i hovrätten men år 2013 frias Schmidt även där (Uppsalanyheter 2013-04-22).

Lagen om förargelseväckande beteende (SFS 1962:700) innefattar handlingar som åsyftar att

uppröra människor på något sätt. Hit hör bland annat offentlig urinering. Offentlig urinering

är ibland ett svårbedömt brott. Urban Råberg skriver i en artikel i Östersunds-Posten (2010-

05-25) att det ibland råder otydlighet om när det är olagligt att urinera offentligt. I artikeln

intervjuas polisen Reinhold Lundblad som framhåller att handlingen är acceptabel om den

offentliga urineringen inte syns, t.ex. om personen smyger undan på en parkeringsplats. Det är

däremot straffbart om det är synligt för allmänheten och sker på allmän plats.

Denna c-uppsats handlar om offentlig urinering. Mitt syfte är att mot bakgrund av

semistrukturerade intervjuer med en grupp studenter undersöka åsikter om offentlig urinering.

Vilka uppfattningar uttrycker studenterna om offentlig urinering? Hur förhåller de sig till

offentlig urinering som brottsligt beteende?

Frågorna som ligger till grund för intervjuerna är allmänt hållna och syftar till att ta reda på

studenternas åsikter om offentlig urinering. Ett resultat i intervjumaterialet indikerar att

intervjupersonerna ser en problematik i kriminaliserandet av ett mänskligt behov. Detta

framträder bl. a. när de intervjuade säger att nöden inte har någon lag. Det visade sig också att

på frågan om kvinnor och män upplevs annorlunda om de urinerar offentligt framkom det att

offentlig urinering anses vara något manligt och/eller okvinnligt. Dessutom framhölls ofta

olika ursäkter och rättfärdiganden av offentlig urinering. Dessa teman är därmed centrala i

min analys. I analysen använder jag mig av teorier om genus samt av begreppen

neutraliseringstekniker och accounts. Vid analysen av mitt material har jag inspirerats av

”excerpt commentary unit”, det vill säga en analysmetod där forskaren för fram en analytisk

poäng, presenterar ett utdrag där poängen framgår och sedan diskuterar poängen i en

avslutande analytisk kommentar (Emerson, Fretz & Shaw, 2011).

4

Uppsatsen är disponerad enligt följande: närmast följer en beskrivning av tidigare forskning

om urinering sett ur ett mer allmänt perspektiv samt om, mer specifikt, offentlig urinering.

Därefter kommer metoddelen följt av en genomgång av de teorier som används i uppsatsen.

Efter teoridelen följer analysen och slutligen sker en sammanfattning av uppsatsen.

2 Tidigare forskning

I det här kapitlet beskrivs tidigare forskning om urinering dels ur ett historiskt perspektiv, dels

ur ett nutida perspektiv. Syftet, förutom att presentera tidigare forskning, är att ge en

översiktlig bild av urinering genom historien, från 1700-talet fram till 2000-talet.

2.1 Ett historiskt perspektiv på urineringHistorikern Claes Ekenstam skriver om etikettsregler i Sverige mellan år 1700 och 1950

(Ekenstam, 1993). Han tar upp hur urinering under 1700-talet inte ansågs vara något

märkvärdigt beteende och få begränsningar riktades mot vart detta behov kunde utföras.

Mänskliga vätskor sågs som något fint och användes till och med som hälsoprodukter, t.ex.

ansågs urin vara bra för hyn. Men under 1800-talet förändrades detta. Särskilda byggnader

uppfördes för att göra de naturliga behoven mer privata. Mänskliga behov som avföring och

urinering skulle ske i hemlighet och det var inte längre något det talades öppet om. Enligt

Ekenstam (ibid.) skulle de mänskliga behoven utföras så diskret och så tyst som möjligt. Om

en gäst t.ex. ville veta var toaletten fanns så fick denne fråga värden om var den kunde tvätta

händerna. Ekenstam menar att detta var ett tydligt steg från natur till kultur där hygien blev ett

tvingande krav och en ren kropp blev ett tecken på en ren själ (Ekenstam, 1993: s.116-120).

I boken Den kultiverade människan (1980), skriver etnologerna Jonas Frykman och Orvar

Löfgren om hur det i Sverige under 1800-talet riktades många förbud mot den mänskliga

kroppen och att detta ledde till att människan fick lära sig att kontrollera sina drifter i

representativa sammanhang. Kroppen kom att ses som något ”äckligt” då den hade samma

pinsamma behov som djur. Vissa kroppsdelar ansågs dessutom som mer pinsamma än andra.

Var en person t.ex. dålig i magen hette det att denne hade tryck under hjärtat, då magen sågs

som en pinsam kroppsdel medan hjärtat ansågs vara ädelt. Det sades att kroppen skulle

förnekas av huvudet (Frykman & Löfgren, 1980: s.187-188). Frykman och Löfgren

argumenterar för att en ny typ av människa växte fram under 1800-talet: en människa som var

kultiverad, disciplinerad och kontrollerad (Frykman & Löfgren, 1980: s.134). Denna

människa klassificerade sådant som inte passade in eller sådant som ansågs vara ofint, som

tabu. Tabu rådde mot mycket men främst mot sådant som låg på gränsen mellan personen och

5

omvärlden såsom bajs, kiss, snor och spott. Det människan lämnade utanför sig själv kunde

den inte längre identifiera sig med (Frykman & Löfgren, 1980: s.140-145). Detta menar

Frykman och Löfgren (1980), var kulturens vinst över naturen.

Ur ett historiskt perspektiv kan också nämnas antropologen Mary Douglas klassiska studie

Purity and danger (1966) i vilken hon diskuterar hur den rena och vackra kroppen blev en

symbol för det ideala samhället. Douglas (ibid.) menar att genom att studera smuts kan insikt

nås om samhällets moral. Hon skriver precis som Frykman och Löfgren att kroppsliga

utsöndringar är upprörande för att de existerar på gränsen mellan personen och offentligheten,

det vill säga när något som vanligtvis är privat plötsligt blir offentligt (Douglas, 1966: s.121-

122).

2.2 Ett nutida perspektiv på urineringStudierna om offentlig urinering är inte många. En intervjustudie som dock kan omnämnas är

genus- och kulturforskaren Adam Eldridges studie (2010) om hur människor diskuterar

offentlig urinering. Offentlig urinering associeras enligt Eldridge med ett flertal problem. Det

anses delvis förstöra det samhälleliga idealet med en ren och ordningsam stad. Exempelvis

framhålls hur barägare tvingas gå upp tidigt på morgonen för att desinfektera offentliga ytor i

närheten av deras barer. Problemet består vidare i att det är ett brott där både brottslingen och

bevisen försvinner snabbt, menar Eldridge (ibid.). Eldridges studie fokuserar till stor del på

intervjupersonernas känslor gällande offentlig urinering. Resultatet visar att känslorna varierar

mellan allt från avsmak och skam till skratt eller pinsamhet. Studiens resultat visar också att

faktorer som när, var och vem spelar en stor roll för hur man förhåller sig till offentlig

urinering. Exempelvis ansåg intervjupersonerna det vara mer acceptabelt att ett barn kissar

mitt på dagen i en park än att en ung man kissar mitt i natten i en gränd (Eldridge, 2010: s.40-

41).

Eldridge (2010) skriver att offentlig urinering inte är äckligt eller fel på grund av urinen i sig

utan för att beteendet anses stå för en okontrollerad kropp. Därtill menar Eldridge att offentlig

urinering är en fråga om genus och priviligierat kön. Med det senare åsyftar Eldridge att

offentlig urinering ses som en maskulinisering av det offentliga utrymmet, som något en

hankatt skulle göra, en territorialisering av den offentliga ytan (Eldridge, 2010: s.42-43).

Utifrån det perspektivet är kvinnlig offentlig urinering, som Eldridge skriver: ”Understood as

little more than an act of inverting or appropriating male privilege” (Eldridge, 2010: s.43).

6

Valerie Curtis och Adam Biran, båda forskare vid avdelningen för smittosamma och tropiska

sjukdomar, genomförde en studie om förhållandet mellan hygien och känslan av äckel (Curtis

& Biran, 2001). De undersökte, med hjälp av ett flertal intervjustudier, vad som anses vara

äckligt och vad som framkallar känslan äckel. Studien riktade sig till personer från fem olika

länder och resultatet från studien visade på spridda åsikter om vad intervjupersonerna ansåg

vara äckligt. Ett mönster som visade sig var dock att intervjupersonerna, oberoende av vilket

land de kom ifrån, ansåg att kroppsliga restprodukter framkallade känslan äckel. Här nämner

Curtis och Biran (2001: s.17-18) att trots att spya, urinering och menstruation har en konstant

närvaro i det mänskliga livet så betraktas det ändå som något abnormalt. Curtis och Biran

(ibid.) menar att känslan av äckel uppstår när människan blir påmind om sin djuriska

härkomst.

3 Metod

Detta kapitel handlar om vilken metod som används i den här uppsatsen. Kapitlet beskriver

bland annat varför intervjumetoden valdes och vilka fördelar och nackdelar denna metod har.

Därtill framgår hur och var och med vem intervjuerna utfördes samt vilken analysmetod jag

har valt att använda mig av i den här uppsatsen.

3.1 Val av metodJag valde att genomföra ett flertal kortare men mer fokuserade semistrukturerade intervjuer,

utförda ansikte mot ansikte. Mitt syfte med uppsatsen var att undersöka vilka åsikter och

uppfattningar en grupp studenter har om offentlig urinering. Intervju är en passande metod för

detta syfte då intervjuer lämpar sig väl för att undersöka åsikter, uppfattningar och känsliga

frågor (Denscombe, 2009: s.232-233). Min utgångspunkt var att jag ville ge

intervjupersonerna möjlighet att berätta så utförligt som möjligt om sina åsikter och tankar,

det vill säga; jag ville inte att de skulle begränsas av strukturerade frågor. Därför valde jag

semistrukturerad intervju som metod i syftet att kunna vara flexibel och anpassa mig efter hur

intervjupersonerna valde att utforma sina svar. Samtidigt ville jag att mina intervjuer skulle ha

en viss struktur då det fanns ett antal frågor jag ville att alla intervjupersoner skulle svara på.

Bryman (2008: s.206) skriver att en fördel med semistrukturerade intervjuer är att intervjuaren

kan byta ordningsföljden på frågorna. Denna fördel drog jag nyttja av då jag lät ändra

ordningsföljden på frågorna när det passade för att uppnå ett flyt i samtalet.

Brendan Gough och Mark Conner, professorer i socialpsykologi och Claire Sloan, forskare i

psykologi, (2010; s,783-789) som har studerat hur män pratar om sin livsstil och sin hälsa,

7

menar att det är viktigt att ställa öppna frågor om forskaren inte är ute efter ja eller nej svar.

Öppna frågor resulterar i mer eftertänksamma svar menar Gough et al. (ibid). Frågorna i min

intervjuguide (se bilaga) var nästintill uteslutande av öppen karaktär. Detta var viktigt för mig

då jag ville få reda på så mycket som möjligt om mina intervjupersoners åsikter utan att styra

dem via mina frågor.

Då offentlig urinering säkerligen kan uppfattas som ett känsligt och ibland pinsamt ämne,

försökte jag att vara försiktig och hänsynsfull i mitt sätt att intervjua. Jag undvek t.ex. att fråga

om personliga erfarenheter av offentlig urinering utan fokuserade mer på personens

uppfattningar och åsikter om ämnet. Då det som sagt kan vara ett känsligt ämne försökte jag

att få mina intervjupersoner att känna sig trygga. En stor fördel med ansikte mot ansikte

intervjuer är att intervjuaren får möjligheten att skapa en trygg atmosfär för intervjupersonen

(Opdennaker, 2006). Jag såg därmed till att boka grupprum inför varje intervju för att undvika

störande moment såsom oönskade åhörare och oljud. På så sätt upplevde jag att mina

intervjupersoner kunde fokusera på intervjun utan att komma av sig. Därtill upplevde jag

ytterligare en fördel med att intervjua i grupprum: miljön var bekant för studenterna vilket

förhoppningsvis ökade deras känsla av trygghet.

Ett tänkbart alternativ var att genomföra fokusgruppintervjuer, det vill säga intervjuer som

utförs i grupp där intervjupersonerna får diskutera intervjuns frågeställningar med varandra

(Bryman, 2008: s.206). Fördelen med detta hade varit att intervjupersonerna kunnat utveckla

och förhålla sig till varandras åsikter och perspektiv och på så sätt kanske de hade kommit

längre i sina resonemang (jfr. Yao, 2015: s.52). Dock kan offentlig urinering, som tidigare

nämnts, säkerligen uppfattas som ett pinsamt och privat ämne och att dela med sig av sina

åsikter om detta ämne i grupp kunde därmed ha blivit svårt. Detta var anledningen till att jag

valde att utföra individuella intervjuer.

3.2 Urval och reflektionerFör studien har 20 personer intervjuats; 10 män och 10 kvinnor. Samtliga är studenter vid

Lunds universitet. Studenterna kommer från olika program och olika årskurser och har en

medelålder på 26 år. I genomsnitt tog varje intervju 11 minuter. Intervjuerna spelades in på en

bandspelare och efteråt transkriberades de. En anledning till att intervjuerna i genomsnitt

endast blev 11 minuter långa är på grund av att min intervjuguide bygger på inspiration från

en annan studie (se empiriinsamling) vilket gjorde att jag redan inledningsvis (till viss del)

visste vilka faktorer jag ville undersöka, vilket gav intervjuerna ett fokus. En annan anledning

8

var att jag fick uppfattningen att offentlig urinering är ett ämne intervjupersonerna inte var

vana att svara på frågor om. Detta skulle kunna ha varit ett problem, men trots att intervjuerna

var korta resulterade de i intressanta och rika svar.

För att få tag i intervjupersoner till min studie använde jag mig av ett så kallat snöbollsurval;

jag bad varje intervjuperson att presentera mig för en ny intervjuperson. Snöbollsurval innebär

att forskaren ber den intervjuade att berätta om studien för sina vänner. Detta kan hjälpa

forskaren att nå det antal deltagare denne är ute efter. Viktigt att minnas är dock att detta kan

leda till att alla deltagare kommer från en och samma plats och att de delar samma

socioekonomiska status (Emerson, 2015: s.166). Vid Lunds universitet studerar emellertid en

mängd olika människor som kommer från en mängd olika geografiska platser. Därtill kommer

mina intervjupersoner från olika program och från olika årskurser varför jag har bedömt att

det inte är så problematiskt att använda detta urvalsförfarande i mitt fall. Det bör även nämnas

att urvalet studenter motiveras med att det var denna grupp uppsatsen ämnade att undersöka.

Intervjustudiers urval rättfärdigas ofta genom att de anses ha nått en så kallad mättnad i

materialet, det vill säga att ytterligare intervjuer inte förväntas tillföra något nytt (se t.ex.

Francis et al., 2009: s.1-2). Jag upplevde att mitt empiriska material nådde en sådan mättnad

då jag märkte att intervjupersonerna började upprepa vad andra intervjupersoner redan hade

sagt. Efter att detta hade skett ett flertal gånger avslutade jag min empiriinsamling

3.3 EtikDå jag kontaktade mina intervjupersoner började jag med att informera dem om vilken

uppgift de hade i min uppsats och vad deras deltagande i studien innebar. Jag informerade

dem om att deltagandet i intervjuerna var frivilligt och att de när som helst fick avsluta sitt

medverkande om de så önskade. Därefter inhämtade jag intervjupersonernas samtycke till att

ingå i studien (jfr . Vetenskapsrådet, 1990: s.7-9). Då intervjupersonerna aldrig nämns vid

namn i mina intervjuer anser jag att mina intervjupersoners identitet behandlas på ett

konfidentiellt sätt (jfr. Bryman, 2008: s.131-133). I analysen väljer jag att kalla

intervjupersonerna för t.ex. IP 1, vilket betyder intervjuperson 1.

Alla intervjupersoner fick erbjudandet att läsa igenom den transkriberade intervjun om de

ville. Syftet med detta var att kontrollera så att intervjun hade transkriberats korrekt, t.ex. att

jag inte hade missuppfattat något en intervjuperson sagt. Att låta intervjupersonen läsa igenom

den transkriberade intervjun kan vara bra om denne önskar stryka eller omformulera ett

9

uttalande (Högström, 2012: s.74). Det var emellertid endast fyra personer som ville göra det

och de önskade endast tydliggöra vissa uttalanden de hade gjort.

3.4 EmpirinsamlingIbland diskuteras den så kallade intervjuareffekten, det vill säga att som intervjuare går det

inte att låta bli att påverka intervjupersonerna i viss mån (se t ex Durant et al., 2015: s. 1).

Intervjuareffekten handlar om att intervjuaren kan påverka intervjupersonen genom sin

presentation av studien, genom att prata med personen eller genom att försöka få svar från

personen (ibid.). Intervjuareffekten beror också på vilket ämne som diskuteras. Är det t.ex. ett

känsligt ämne finns det en risk för att intervjupersonerna svarar som de tror att forskaren vill

att de ska svara eller att de formulerar sina svar så att de stämmer överens med vad de

misstänker är forskarens synpunkt (Denscombe, 2009: s.245). I egenskap av att jag själv är en

student så tror jag inte att jag hade så stor intervjuareffekt på studenterna jämfört med om jag

t.ex. hade varit forskare eller professor. Jag fick uppfattningen att studenterna kände sig

trygga i det faktum att jag också var student och att intervjuerna på så sätt inte framstod som

så ”skrämmande”. Därtill försökte jag att hantera intervjuareffekten genom att vara neutral

och lugn i rollen som intervjuare. Dock är det svårt att veta vilka av intervjuarens egenskaper

och drag som kan komma att påverka intervjupersonen (Bryman, 2008: s.229).

Jag valde att spela in alla intervjuer på en bandspelare vilket alla mina intervjupersoner gav

sitt godkännande till. Syftet med detta var att jag ville kunna lyssna på min empiri upprepade

gånger för att lära känna den och därtill för att jag ville vara säker på att jag transkriberade

rätt. Nackdelen med att spela in intervjuer är att det kan leda till en minskad spontanitet hos

intervjupersonen (Al-Yateem, 2012: s.1-6). Dock är det en stor fördel att kunna lyssna på

empirin igen om det senare i arbetet skulle uppstå frågetecken (ibid.). Då jag utförde mina

intervjuer i början av terminen och började skriva analysen senare under terminen var det

mycket viktigt för mig att jag hade intervjuerna inspelade så att jag kunde lyssna på dem igen

när jag t.ex. inte förstod kontexten till något av intervjupersonernas uttalanden.

Intervjuguiden jag använde mig av i de semistrukturerade intervjuerna skapades främst med

inspiration från en artikel av Adam Eldridge. Eldridge (2010: s.40-41) gjorde, som nämnts i

kapitlet om tidigare forskning, en studie om offentlig urinering där han intresserade sig för hur

intervjupersonerna diskuterade detta ämne. I denna studie visade det sig att offentlig urinering

ansågs vara någonting mer ”manligt” än ”kvinnligt”. Därtill framgick att omständigheterna

10

om var urineringen utfördes, när den utfördes och av vem den utfördes påverkade synen på

offentlig urinering och att olika känslor kopplades till det avvikande beteendet.

Eldridges studie var en av få artiklar jag kunde hitta som handlade just om offentlig urinering

och inte om hygien eller etikett som många av de andra gjorde. Eldridge och mitt

tillvägagångssätt liknade också varandra i att han precis som jag samlade in sin empiri genom

intervjuer. Därtill fanns det en viss likhet i våra frågeställningar då jag intresserade mig för

vilka åsikter en grupp studenter har om offentlig urinering och han intresserade sig för hur

hans intervjupersoner diskuterade offentlig urinering. De resultat som Eldridge fann i sin

studie uppfattade jag som intressanta, så jag beslöt mig därmed för att använda mig av en del

av dessa för att formulera flera av frågorna i min intervjuguide, däribland om kvinnor och

män uppfattas olika om de urinerar offentligt samt vilka känslor intervjupersoner associerar

med offentlig urinering.

3.5 AnalysmetodNär jag hade samlat in alla mina intervjuer och transkriberat intervjumaterialet läste jag

igenom utskrifterna upprepade gånger med målet att lära känna mitt material. När jag läste

igenom detta letade jag efter mönster eller något som stack ut.

I analysen fokuserar jag på vad mina intervjupersoner har sagt, vilka ord de använder och

delvis hur de formulerar sig. Jan Blommaert, professor i språk, och Jie Dong, docent i

utländskt språk, (2010: s.72) skriver att när forskaren undersöker vad någon har sagt är det

viktigt att tänka på att språk är ett val. Människor har en mängd val om hur de ska uttrycka

sig. Det är inte bara slumpmässigt hur människor uttalar sig, uttalanden är fyllda av känslor,

betoningar, attityder och så vidare. Jag applicerade detta på min analys genom att inte enbart

fokusera på vad intervjupersonerna sa utan delvis också på hur de valde att säga det. Genom

att fokusera på ordval upplevde jag att jag fick ut mer av de olika utdragen från det empiriska

material jag valde att använda mig av i analysen.

Den analysmetod jag har använt mig av är excerpt commentary unit (Emerson, Fretz & Shaw,

2011). Den metoden lämpar sig väl för min studie då jag använder mig av många utdrag från

mina olika intervjuer och denna metod tillåter mig att presentera dessa, kommentera dem och

koppla dem till en passande teori.

I analysen för jag först fram en analytisk poäng, det vill säga ett mönster jag sett i mitt

empiriska material, t.ex. att vissa intervjupersoner anser att offentlig urinering är något

11

okvinnligt. Efter detta presenterar jag ett intervjucitat som belyser den analytiska poängen.

Jag analyserar sedan vad intervjupersonen har sagt och delvis hur intervjupersonen säger det i

en analytisk kommentar (jfr. Emerson, Fretz & Shaw, 2011: 214-216).

4 Teori

I det här kapitlet beskrivs mina teoretiska utgångspunkter. Jag använder mig av teorier om

genus och teorier om rättfärdiganden och ursäkter. Mina teorival baseras på mönster i mitt

empiriska material. Två sådana mönster är att det, enligt intervjupersonerna, verkar finnas

olika förväntningar på kvinnor och män gällande offentlig urinering samt att det visar sig att

intervjupersonerna har en tendens till att ursäkta eller rättfärdiga beteendet offentlig urinering.

Teorierna om förväntningar på kvinnor och män har en del gemensamma drag då alla

behandlar att genus är något som görs och att det finns kollektiva förväntningar på män och

kvinnor. Teorierna om rättfärdiganden (neutraliseringtekniker) och ursäkter (accounts) har

också vissa likheter då de båda beskriver hur en person kan omvärdera negativa beteenden.

4.1 Förväntningar på kvinnor och mänBegreppet doing gender myntades av sociologiprofessorerna Candance West och Don

Zimmerman (1987) och kan översättas till: att göra genus.

West och Zimmerman menar att syftet med begreppet doing gender är att visa att genus är en

rutin och en metodiskt, återkommande prestation. Det handlar om kollektiva förväntningar på

vad en man och en kvinna ska vara. Målet med att göra genus är att en persons beteende ska

ses som genuslämpligt så att personen kan ses som ”tillräknelig” i rollen som man eller

kvinna. Om en persons beteende bedöms som ”tillräkneligt” så ska det knappt väcka någon

reaktion alls från omgivningen (West & Zimmerman, 1987: s.125-137).

Ingrid Lander, docent i kriminologi, har skrivit en av de texter som ingår i antologin

Feminiteter, maskuliniteter och kriminalitet (2003).

Lander skriver att det finns specifika förväntningar på hur en kvinna ska bete sig. Trots att det

finns flera olika feminiteter menar Lander att kvinnor bedöms utefter den normativa

feminiteten. Den normativa feminiteten handlar om att vara anständig, att bära ”lämpliga

kläder” och att uppvisa en hög moral. Om en kvinna uppfyller alla dessa kriterier ses hon som

en respektabel kvinna. Lander nämner att det maskulina ofta kopplas till egenskaper som

vanligen beskrivs som ”icke feminina” medan feminitet sällan kopplas till det som är ”icke

12

maskulint”. Feminitet nämns istället ofta i anslutning till orden dygd, moral och moderskap

(Lander, 2003: s.21-41).

Susan Bordo, feministisk filosof, skriver om förväntningar på kvinnor och deras kroppar

(2003). Bordo (ibid.) skriver att kvinnor spenderar mer och mer tid på att hantera och

disciplinera sina kroppar. Detta gör att den kvinnliga kroppen till slut fogar sig efter externa

förväntningar. Dessa förväntningar, menar Bordo (ibid.), handlar om att kvinnan förväntas

sträva efter ständig förbättring. Detta leder till att kvinnor inte känner att de räcker till och att

de aldrig får känna sig ”bra nog”. Bordo skriver att kulturen ser ned på kvinnans behov och att

den kräver att kvinnan ska jobba på att förbättra sin kropp (Bordo, 2003: s.166 & 176).

Arthur Brittan, professor i sociologi, skriver i sin bok Masculinity and power (1989) om

förväntningar på män. Brittan menar att det finns särskilda förväntningar på hur en man ska

bete sig och om mannen inte beter sig på ett sådant sätt kan sanktioner riktas mot honom,

exempelvis utfrysning. Mannen kan först uppnå maskulinitet när han gör det andra förväntar

sig att han ska göra (Brittan, 1989: s.20-21). Vanliga förväntningar på män är att de ska vara

bestämda, aggressiva, självständiga m.m. Vad som är maskulint förändras dock med åren och

ställs ofta i förhållande till vad som är feminint (Brittan, 1989: s.3-4).

James Messerschmidt, professor i kriminologi, skriver i sin bok Masculinities and crime om

att män kan använda olika resurser för att forma en maskulinitet, däribland brott (1993).

Messerschmidt skriver (1993) att män gör maskulinitet utifrån den sociala kontext de befinner

sig i. Det män kan använda sig av, och de kriterier samhället bedömer om män är manliga

utifrån, är vanligtvis utseende och beteende. Brott är dock en resurs män kan använda då det

inte finns något annat sätt att göra maskulinitet på. Resursen brott är en riskabel resurs som

används då mannens maskulinitet utsätts för kritik eller hot (Messerschmidt, 1993: s.84-86).

Kriminologerna Meda Chestney-Lind och Lisa Pasko, har skrivit en text som ingår i antologin

Gender and crime (2008) där de belyser skillnaden i uppfostran mellan tjejer och killar, något

de menar skapar en skillnad mellan tjejer och killar när det gäller avvikande beteende (2008).

Chestney-Lind och Pasko (2008: s.33) argumenterar för att om tjejer hade uppfostrats på

samma sätt som killar hade de uppvisat en likadan nivå av avvikande beteende. Att de inte gör

detta beror på att de befinner sig i ett genusuniversum där killar och tjejer delas in i olika

system som påverkar deras chanser och risker i livet.

13

Samantha Holland, forskare inom genusvetenskap, och Julie Harpin, forskare inom sociologi,

utförde en studie i England där de intervjuade 20 kvinnor med syftet att utröna vad en flickig

tjej och en tomboy är (2015). Holland och Harpin intervjuade mödrar och deras döttrar

angående döttrarnas uppfostran. Dessa döttrar var antingen flickiga tjejer eller tomboys. Både

de flickiga tjejerna och de som identifierade sig som tomboys beskriver att det fanns höga

förväntningar på deras beteende och att mammorna tvingade dem att bära klänning och rosett

när de var små. I studien skriver också Holland och Harpin att grovt beteende ses som ett

område för killar och inte för tjejer (Holland & Harpin, 2015: s.294-304).

4.2 Rättfärdiganden och ursäkterNeutraliseringstekniker är en teori som Gresham Sykes och David Matza, båda kriminologer

och professorer i sociologi, utvecklade från Albert Cohens studie av brottsliga pojkar i gäng.

De menade att de kunde modifiera Cohens teori till att förklara en stor del av ungdomars (de

anger dock inte vad som definieras som ungdomar) avvikande beteende (Sykes & Matza,

1957). Sykes och Matza skriver om vikten i att undersöka hur ungdomar rättfärdigar

kriminella handlingar de begått. Rättfärdigandet av sådana handlingar kallar de för

neutraliseringstekniker (ibid.).

Sykes och Matza (ibid.) menar att ungdomsbrottslingarna känner krav på konformitet precis

som alla andra. De använder dock neutraliseringstekniker för att kringgå kravet på

konformitet. Sykes och Matza menar att det finns fem olika neutraliseringstekniker. 1.)

Förnekande av ansvar då handlingen neutraliseras som en olycka eller för att den anses bero

på krafter utanför personen och dess kontroll. 2.) Förnekande av skada: handlingen

neutraliseras på grund av vad personen anser vara en avsaknad av skada, t.ex. kan en bilstöld

rättfärdigas med att det bara var ett lån. Förnekande av skada utförs utifrån vad individen

upplever är skada eller inte skada. 3.) Förnekande av offer: här medger personen att det har

skett en skada men handlingen neutraliseras på grund av att denne anser sig ha gjort rätt och

offret fel. 4.) Fördömande av de som fördömer: handlingen neutraliseras på grund av att

personen skiftar fokus från sig själv till de som ser ned på personens avvikande beteende och

menar att det t.ex. var polisens fel. 5.) Vädjande till högre lojaliteter: handlingen neutraliseras

på grund av att personen prioriterar lojaliteten för den mindre sociala gruppen (tex personens

gäng) före samhällets krav på laglydighet (Sykes & Matza, 1957: s.664-669).

Marvin Scott och Stanford Lyman (1968) skriver om så kallade accounts. De menar att

accounts är språkliga formuleringar en person kan använda sig av för att ursäkta beteenden

14

som skulle kunna anses vara moraliskt tvivelaktiga (ibid.). Scott och Lyman argumenterar för

att det finns två typer av accounts, nämligen ursäkter och rättfärdiganden. I min uppsats

intresserar jag mig endast för ursäkter. Scott och Lyman skriver om fyra olika typer av

ursäkter. 1.) Ursäkter som hävdar att beteendet var en olycka som uppstod p.ga. en begränsad

miljö och en begränsad kropp. 2.) Ursäkter som hävdar att beteendet var ett resultat av att

personen inte var tillräckligt informerad. Om information varit tillgänglig hade det förändrat

personens beteende. Denna typ av ursäkt kan också användas då personen anser att den inte

agerade av egen fri vilja, p.ga. t.ex. berusning. 3.) Ursäkter som skyller på biologiska drifter.

Denna typ av ursäkt hävdar att beteendet var ett resultat av kroppens processer, t.ex. är ”boys

will be boys” en sådan ursäkt. 4.) Ursäkter som menar att beteendet endast var ett svar på

andras beteenden (Scott & Lyman, 1968 : s.52).

5 Analys

I detta kapitel kommer det empiriska materialet från intervjuerna att analyseras och ställas i

dialog med mina teorier. Analysen baseras på två olika teman; manligt och kvinnligt samt

rättfärdiganden och accounts i förhållande till offentlig urinering som brott.

5.1.1 ”[Det] anses som okvinnligt”Mitt empiriska material visar på ett mönster gällande att en man och en kvinna uppfattas olika

om de urinerar offentligt. När intervjupersonerna pratar om detta säger de att offentlig

urinering är något manligt och/eller något okvinnligt. En av de intervjuade kvinnorna (IP 1)

pratar om att tjejer och killar uppfattas olika då de urinerar offentligt: Tjejer förväntas att inte

göra det. Skulle reagera starkare om jag såg en tjej tyvärr. En av männen (IP 2) uttrycker sig

på ett liknande sätt: Det kan uppfattas som manligt att kissa offentligt.

IP 1 säger alltså att ”tjejer förväntas att inte göra det” och IP 2 säger att ”det kan uppfattas

som manligt att kissa offentligt”. Även om intervjupersonerna själva inte anser att det

verkligen är okvinnligt eller manligt (den ena personen säger t.ex. ”förväntas inte”, och den

andra ”uppfattas som”), tycks de båda förhålla sig till bilden av hur en man respektive en

kvinna förväntas bete sig. Detta tyder på att intervjupersonerna förhåller sig till kollektiva

förväntningar om vad som är kvinnligt och vad som är manligt (West & Zimmerman, 1987:

s.664). IP 1 tillägger att hon ”skulle reagera starkare om jag såg en tjej tyvärr”. Att IP 1 säger

att hon skulle reagera starkare tyder på att hon själv bidrar till att reproducera bilden av att

kissa offentligt inte är något tjejer förväntas att göra. Samtidigt ger tillägget ”tyvärr” intrycket

av att hon tar avstånd från att denna bild skulle vara något positivt. Den reaktionen IP 1

15

beskriver kan tyda på att hon skulle ifrågasätta en tjejs ”tillräknelighet” i rollen som tjej om

denne urinerade offentligt, då ett ”tillräkneligt” beteende knappt ska väcka någon reaktion alls

(West & Zimmerman, 1987: s.666).

En annan av kvinnorna i studien (IP 3) säger att offentlig urinering: Anses som okvinnligt och

en av de intervjuade männen (IP 4) framhåller: Att kissa offentligt är ett manligt beteende.

Den normativa feminiteten säger att kvinnan ska undvika avvikande beteende och istället bete

sig anständigt och ordentligt samt uppvisa hög moral (Lander, 2003: s.39-40). Om dessa

riktlinjer följs framstår kvinnan som respektabel (ibid.). Dock innebär inte detta att en kvinna

som inte lever upp dessa förväntningar betraktas som manlig. Manlighet kan ibland kopplas

till det som inte är kvinnligt men vad som är kvinnligt kopplas sällan till vad som inte är

manligt (Lander, 2003: s.40-42). Det vill säga: något som bör uppmärksammas mot bakgrund

av de båda nyss nämnda intervjucitaten är att okvinnligt inte behöver vara detsamma som

manligt. Att det ”anses som okvinnligt” tycks återigen peka på att det enligt IP 3 finns

förväntningar på manligt och kvinnligt vad gäller offentlig urinering. Möjligtvis menar IP 3

att beteendet offentlig urinering inte ses som genuslämpligt för en kvinna (jfr. West &

Zimmerman, 1987: s.665). Medan IP 3 använder det mer vaga begreppet ”anses” okvinnligt

talar IP 4 mer explicit om att det ”är” manligt. Som han alltså säger: ”att kissa offentligt är ett

manligt beteende”. IP 4 tycks med andra ord mena att offentlig urinering är ett beteende som

kan ses som genuslämpligt för en man (West & Zimmerman, 1987: s.665).

Någonting annat som förekommer i intervjuerna är att det tycks råda samstämmighet vad

gäller aspekten att det kan vara tufft om en kvinna urinerar offentligt. En av de intervjuade

kvinnorna (IP 5) säger att: En tjej kan uppfattas som tuff om hon gör det [dvs. urinerar

offentligt] men inte en kille för det är mer naturligt. På frågan om vad intervjupersonen menar

med ”mer naturligt” svarar hon följande:

Typ för att biologin gör det enklare för killar att göra det. Därför faller det sig

mer naturligt för killar att göra det offentligt, just för att det är lättare. Men

också eftersom jag tror att det är betydligt mer vanligt förekommande att killar

gör det.[IP 5]

Intervjupersonen säger alltså att ”en tjej kan uppfattas som tuff om hon gör det men inte en

kille för det är mer naturligt”. Med ”mer naturligt” syftar hon på att det är ”enklare för killar

att göra det” och ”mer vanligt förekommande att killar gör det”. Uttalandet ger intryck av att

16

intervjupersonen menar att eftersom det är mindre naturligt för en tjej att urinera offentligt,

delvis på grund av att det är mindre förekommande och delvis för att det är biologiskt svårare,

så kommer dessa svårigheter att göra aktiviteten tuff. Detsamma verkar inte gälla för en kille

då han inte ställs inför samma utmaningar som tjejen gör. Därtill tycks en tjej sticka ut mer

när hon urinerar offentligt då IP 5 beskriver aktiviteten som mer förekommande bland killar

vilket måhända kan bidra till varför hon nämner att tjejen kan uppfattas som tuff, eftersom

hon då ”går emot strömmen”. Det som då betraktas som tufft skulle kunna vara att kvinnan

vågar bryta mot den normativa feminiteten genom att visa upp ett icke anständigt beteende

(jfr. Lander, 2003).

En av de intervjuade männen (IP 6) nämner att anledningen till att offentlig urinering ses som

manligt eller okvinnligt har sin grund i barndomen. Han pratar om att dessa skillnader uppstår

på grund av hur barnen uppfostras. Intervjupersonen pratar inledningsvis om skillnaden

mellan män och kvinnor vid offentlig urinering. Efter detta nämner han att:

Jag tror också att det har med barndomen att göra. På en grillfest så kissade

småkillarna överallt medan småtjejerna var tvungna att gå på toa av deras

föräldrar.[IP 6]

Intervjupersonen exemplifierar skillnader i uppfostran av tjejer respektive killar med en

grillfest han minns från barndomen. Han beskriver att ”så kissade småkillarna överallt” medan

tjejerna var ”tvungna att gå på toa av deras föräldrar”. Det tycks, enligt vad intervjupersonen

säger, som att skillnaden mellan manligt och kvinnligt vid offentlig urinering kan ha sin grund

i föräldrarnas hantering av detta beteende då barnen är små. Att, som IP 6 säger, småkillarna

kissade överallt medan småtjejerna var tvungna att gå på toa kan tyda på att flickor utsätts för

hårdare social kontroll i barndomen än vad killar gör. Samt att det ger intryck av att tjejer ges

mindre rörelsefrihet än killar vilket tidigt skapar en skillnad mellan tjejer och killars

avvikande beteende, i detta fall offentlig urinering. Chestney-Lind och Pasko (2008: s.33)

argumenterar för att om tjejer hade uppfostrats på samma sätt som killar hade de uppvisat en

likadan nivå av avvikande beteende. Med utgång i denna teori skulle intervjupersonernas

åsikter om att män och kvinnor uppfattas olika om de urinerar offentligt kunna förklaras.

Sådana åsikter kan vara ett resultat av hur intervjupersonerna har uppfostrats av sina föräldrar,

det vill säga att de svarar utifrån de normer och värderingar de själva lärt sig under sin

uppväxt.

17

5.1.2 ”Det är ett manligt beteende”Det framstår som redan antytts ovan råda en viss konsensus inom det empiriska materialet om

att offentlig urinering är eller kan uppfattas som något manligt. En av de intervjuade männen

(IP 7) pratar om hur män uppfattas om de urinerar offentligt: Vi män kan vara lite burdusa

och kissa ute är ingen big deal när en man gör det, det förväntas av oss.

IP 7 beskriver alltså att när en man urinerar offentligt så är det inte en ”big deal”, det vill säga

det är enligt honom ingenting anmärkningsvärt då män är tillåtna att vara ”lite burdusa”. Han

fortsätter sedan med att säga ”det förväntas av oss”. IP 7 tycks med detta mena att offentlig

urinering är ett beteende som inte endast är accepterat, det till och med förväntas av en man.

Brittan (1989) argumenterar för att det finns förväntningar på hur en ”riktig man” ska bete sig

och om mannen inte beter sig på ett sådant sätt kan det innebära vissa sanktioner, exempelvis

utfrysning. Mannen kan först ”uppnå maskulinitet” när han gör det andra förväntar sig att han,

i rollen som man, ska göra (Brittan, 1989; s.20-21). Om offentlig urinering är ett beteende

som förväntas av en man, som IP 7 nämner, så kan det också innebära att män känner att de

måste bete sig så för att leva upp till andras förväntningar på dem; dvs. ”riktiga män” som är

”burdusa” och kissar ute.

Mitt empiriska material visar på en viss samstämmighet om att män ibland urinerar offentligt

tillsammans. En av de intervjuade männen (IP 8) pratar om att offentlig urinering kan ha en

social aspekt: När jag är ute med killkompisar blir det mer en social grej. Man står avskilt,

det blir en tystnad, man kan umgås och prata lite. IP 8 uttrycker sig i termer av ”när jag är

ute”, vilket rimligtvis kan antas innebära att han och hans kompisar befinner sig i en offentlig

kontext. Förmodligen menar intervjupersonen att han och hans kompisar festar när han

använder ordet ”ute”. Med ”blir det mer en social grej” framstår det som att aktiviteten

innebär mer än utförandet av ett mänskligt behov. Detta tydliggörs senare i utdraget då IP 8

nämner att den offentliga urineringen skapar en situation där männen kan ”umgås och prata

lite”. Det uppstår även ”en tystnad” som tycks främja den sociala interaktion som kan uppstå i

ett sådant sammanhang. Denna beskrivning av offentlig urinering som en ”social grej” tycks

visa på att IP 8 främst associerar handlingen med sociala aspekter snarare än att han associerar

det med något som är fel eller något som faktiskt är brottsligt.

En annan av de intervjuade männen (IP 9) pratar också om att män urinerar offentligt

tillsammans och han berättar vad som händer om en i gruppen väljer att avstå från detta

beteende:

18

När en grupp på fler än en kille behöver urinera offentligt, och en väljer att

avstå, kommer han att hamna utanför de andra. Vi använder så klart inte

sådana termer när sådant händer, däremot finner jag det rimligt att anta att

någon som inte är "lika skön" som de andra bygger på sådana dimensioner. [IP

9]

Här belyser IP 9 att en mans avståndstagande från att urinera offentligt tillsammans med

andra män kan resultera i ett utanförskap. Mannen som avstår riskerar också att få stämpeln

inte ”lika skön”. Detta kan bero på att mannen som väljer att avstå, inte beter sig som män

förväntas bete sig, mannen lever inte upp till de manliga förväntningarna (Brittan, 1989: s.20).

Därmed riskerar han att utsättas för den typ av sanktion som Brittan (ibid.) talar om; han

hamnar, som IP 9 utrycker det, ”utanför de andra”. Att den man som avstår från att kissa

offentligt i grupp kan bli stämplad som inte ”lika skön” kan innebära att han anses bryta mot

en norm inom denna grupp. En norm om att ”när en grupp på fler än en kille behöver urinera

offentligt” förväntas de göra det tillsammans. Det vill säga att enligt hur IP 9 beskriver det

kommer mannen som avstår, stå för ett avvikande beteende inom det avvikande beteendet.

En av de intervjuade männen (IP10) pratar om offentlig urinering: Det är ett manligt

beteende. På min följdfråga om vad som är manligt med att urinera offentligt svarar han:

Att medvetet bryta mot den lag som man vet uttrycker ett förbud. Det är därtill

även enklare för en man att fly därifrån då mannen inte behöver dra ned

byxorna eller huka sig ned. [IP10]

Det som är manligt med offentlig urinering är alltså enligt den intervjuade mannen ”att

medvetet bryta mot den lag som man vet uttrycker ett förbud”. IP 10 tycks med andra ord

mena att offentlig urinering är manligt då det är ett brott. Vad han åsyftar när han säger att

offentlig urinering är manligt behöver alltså inte vara att kissa offentligt är manligt på grund

av att den urinerande handlingen i sig är manlig. Det kan vara för att handlingen är

kriminaliserad som beteendet blir manligt. Att kissa offentligt, det vill säga att begå ett brott,

skulle därmed kunna ses som en resurs för en man att uppnå maskulinitet. Att använda brott

som en resurs för att uppnå maskulinitet är dock, enligt hur Messerschmidt (1993: s.84-86)

beskriver det, en resurs som används när inget annat fungerar då denna resurs kan vara

riskabel. Genom att IP 10 beskriver att det är ”enklare för en man att fly därifrån” ger detta

emellertid intrycket av att brott som resurs trots allt inte är så riskabelt för en man i detta fall;

19

det är enkelt att fly om detta skulle behövas (Detta då mannen, till skillnad mot en kvinna,

”inte behöver dra ned byxorna eller huka sig ned”).

5.1.3 ”Man ska vara mer proper än vad killar är”Offentlig urinering beskrivs, som redan nämnts, inte bara som något manligt. I intervjuerna

råder en viss konsensus om att offentlig urinering betraktas som något okvinnligt. Därtill

framgår att de intervjuade menar att offentlig urinering är något en kvinna inte förväntas göra

då kvinnan snarare förväntas inneha vissa egenskaper som står i stark kontrast till ett sådant

beteende.

En av de intervjuade kvinnorna (IP 11) pratar om förväntningar på kvinnor angående offentlig

urinering: Men tjejer ska väl vara mer pryda än killar överlag och vill därför inte göra det.

Om pryda nu är rätt ord.

I det här utdraget så uttrycker IP 11 att tjejer ”ska väl vara mer pryda än killar överlag”. När

hon säger ”ska väl vara” tycks det som att hon pratar om yttre förväntningar på hur en kvinna

ska vara och inte som hon själv anser att en kvinna ska vara. Detta kan relateras till Bordo

(2003: s.166 & 176) som skriver att kvinnan spenderar mer och mer tid på att hantera och

disciplinera sin kropp och att detta gör att den kvinnliga kroppen fogar sig efter externa

förväntningar. Med utgång i denna teori skulle offentlig urinering kunna ses som ett

misslyckande i disciplineringen av kroppen. Detta skulle då kunna förklara varför vissa

intervjupersoner beskriver offentlig urinering som något okvinnligt. I intervjucitatet ställs

egenskapen pryd i relation till killars uppvisande av denna egenskap vilket tyder på att

kvinnan menar att killar inte hindras av denna egenskap i samma utsträckning. Kvinnans

uttalande om att tjejer ska vara mer pryda, och att de ”vill därför inte göra det”, kan tyda på att

beteendet offentlig urinering inte är förenligt med de egenskaper som en kvinna förväntas

inneha, däribland att vara ”mer pryda”, med andra ord mer anständiga (jfr. Lander, 2003).

En annan av kvinnorna i studien (IP 12) säger: Man ska vara mer proper än vad killar är.

Här tycks det också som att den intervjuade kvinnan uttrycker att det finns förväntningar på

hur en kvinna ”ska vara”; nämligen ”proper”. ”Proper” är en egenskap som innebär att vara

välvårdad och ordentlig. När IP 12 säger ”man ska vara mer proper än killar” kan det

rimligtvis antas att en kille förväntas vara mindre proper, mindre välvårdad, än en tjej. Denna

förväntning kan komma sig av grovt beteende, som offentlig urinering, ses som ett icke

välvårdat beteende- ett beteende som därmed kopplas mer till killar än till tjejer. Detta kan

20

relateras till Hollands och Harpins studie där de skriver att grovt beteende ses som ett område

för killar medan tjejer har höga förväntningar på hur de ska bete sig (Holland & Harpin: 2015:

s.294). I analysen har det framgått att brott, egenskapen burdus och grovt beteende anses vara

något manligt medan bl. a. egenskaperna pryda och propra ansetts vara något kvinnligt. Att

leva upp till dessa förväntningar tycks kräva olika typer av beteenden beroende på

könstillhörighet. Kanske kan detta förklara varför män och kvinnor uppfattas olika om de

urinerar offentligt. Detta då offentligt urinering skulle kunna ses som ett hinder för kvinnan att

leva upp till de kvinnliga förväntningarna, medan detta inte verkar vara fallet för män. Vad

gäller män kan kanske till och med offentlig urinering ses som ett medel för att leva upp till

de manliga förväntningarna.

5.2 ”Växter mår ju bra av det”När intervjupersonerna pratar om lagen, om brottsprevention och om de känner sig kriminella

när de urinerar offentligt framgår det att det råder en viss diskrepans i mitt empiriska material;

nämligen om offentlig urinering leder till skada eller inte, eller om att skadan går att undvika.

En av kvinnorna (IP 13) pratar om skadan hon anser att offentlig urinering innebär: Centrala

områden så är det äckligt. Smutsar ju ned staden. En av de intervjuade männen (IP 14)

uttrycker en annan åsikt: De enda brotten är de som gör skada, enligt mig.

Även om IP 14 inte uttryckligen säger så, ger uttalandet intrycket av att han inte anser att

offentlig urinering är ett brott som leder till någon skada. Detta tyder på ett rättfärdigande av

beteendet där IP 14 förnekar den skada offentlig urinering kan anses leda till (jfr. Sykes &

Matza 1957: s.667). IP 13 säger däremot att det ”smutsar ju ned staden” vilket tyder på att hon

menar att offentlig urinering leder till en viss skada. I en jämförelse mellan IP 14 och IP 13

kan dock nämnas att förnekande av skada utförs utifrån individens egen uppfattning om

dennes beteende orsakade skada eller inte (Sykes & Matza, 1957: s.668). Det innebär att

skillnaden mellan den upplevda skadan i de olika utdragen kan bestå i olika uppfattningar om

vad skada är och inte är. Vad IP 14 upplever att skada är i detta fall är svårt att avgöra, dock

framstår det som att IP 13 syftar på att skadan kan vara något som skadar stadens miljö. IP 13

säger också att i ”centrala områden så är det äckligt.” Detta uttalande tyder på att huruvida

offentlig urinering är äckligt eller inte beror på vart handlingen utförs. Detta då

specificeringen ”centrala områden” ger intryck av att det skulle vara, åtminstone inte lika illa,

på platser som inte är centrala.

21

En av männen (IP 15) pratar om var det är mer acceptabelt att urinera offentligt och kommer

då in på att det är mer acceptabelt i grönområden varpå han säger: Växter mår ju bra av det.

När IP 15 påpekar att ”växter mår ju bra av det”, lyfter han en positivt laddad åsikt om

offentlig urinering. Det kan tyda på ett rättfärdigande av handlingen, där IP 15 inte bara

förnekar skadan (Sykes & Matza, 1957: s.667) utan omvärderar den kriminella handlingen till

något positivt. Anledningen till denna omvärdering skulle kunna vara att intervjupersonen

känner skam eller skuld för sitt beteende. Detta då personer inte kan undvika fördömandet av

sitt avvikande beteende, kraven på konformitet måste på ett eller annat sätt besvaras (Sykes &

Matza, 1957: s.666). Det framgår dock inte av vad IP 15 säger huruvida han känner en sådan

skam eller inte. Att IP 15 omvärderar handlingen till något positivt kan bero på att han,

åtminstone delvis, försöker att undvika fördömandet av vad som skulle kunna ses som ett

avvikande, t.o.m. kriminellt, beteende. Detta genom att betona den positiva effekt

intervjupersonen anser att det avvikande beteendet kan ha. Dock bör det tilläggas att även om

IP 15 säger ”växter mår ju bra av det” så behöver inte det betyda att IP 15 rättfärdigar sitt eget

beteende, det kan också vara ett sätt för intervjupersonen att rättfärdiga andras beteende.

När intervjupersonerna pratar om varför personer urinerar offentligt råder det en viss

konsensus om att alkohol är en riskhöjande faktor. Det framkommer att offentlig urinering

sker vid tillfällen eller på platser som är associerad med alkoholintag, som på nattklubben,

krogen eller på valborg. En av männen (IP 14) pratar om vilka faktorer det finns som ökar

sannolikheten för offentlig urinering: När alkoholen varit inblandad. Skulle aldrig göra det

annars.

Intervjupersonen säger alltså ”när alkoholen varit inblandad” vid frågan om faktorer som ökar

sannolikheten för offentlig urinering. Alkohol framträder i detta utdrag som en

bakomliggande faktor till offentlig urinering. ”Skulle aldrig göra det annars” tyder på att IP 14

inte anser att urinera offentligt är något han gör i vanliga fall. Han är noga med att poängtera

att det endast är i onyktert tillstånd detta sker. Detta skulle kunna ses som ett förnekande av

ansvar, där det avvikande beteendet rättfärdigas p.ga. personens beteende anses vara utom

personens kontroll (Sykes & Matza: 1957: s.667). Att IP 14 nämner alkohol kan också ses

som en typ av ursäkt. Detta kan ses som en mental ursäkt som ofta används av personer som

befunnit sig i ett berusat tillstånd och som då skyller på att de inte agerat utifrån fri vilja (Scott

& Lyman, 1968: s.48). Det tyder på att IP 14 ursäktar sitt beteende med att han alltid befinner

sig i ett berusat tillstånd när sådant händer och att han därmed inte handlar av egen fri vilja.

22

När en av de intervjuade kvinnorna (IP 12) pratar om brottsprevention nämner

intervjupersonen att hon anser att det saknas information om lagen:

Mer information. Jag tror inte alla är medvetna om att man kan få en påföljd för

det. Framförallt varför lagen finns. Det vet inte ens jag. Varför det finns. Finns

så mycket annat man kan jobba på. Intressant att få veta. [IP 12]

Intervjupersonen tycks mena att ”mer information” skulle minska antalet som urinerar

offentligt. Intervjupersonen säger att hon inte tror att ”alla är medvetna om att man kan få en

påföljd för det”. Det ger intrycket av att IP 12 menar att en del av samhället inte vet att

offentlig urinering är ett beteende som är straffbart. Bristen på information som IP 12 pratar

om kan ses som en ursäkt vid offentlig urinering, där intervjupersonen och de hon syftar på

när hon säger ”alla”, inte blivit tillräckligt informerade (Scott & Lyman, 1968: s.52). När IP

12 säger att ”inte alla är medvetna om att man kan få en påföljd för det” så ger det intrycket

av att hon menar att inte alla känner till de konsekvenser offentlig urinering kan leda till.

Skulle mer information varit tillgänglig hade det kanske förändrat personens/personernas

beteende (jfr. ibid.). När den intervjuade använder sig av ordet ”framförallt” framstår det som

att fokus borde ligga på ”varför lagen finns”. När IP 12 sedan säger ”finns så mycket annat

man kan jobba på” tycks det som att hon ifrågasätter lagen eller möjligtvis ifrågasätter hon

anledningen till ett ökat brottspreventivt arbete för att minska offentlig urinering.

I mitt empiriska material råder det samstämmighet om att nöden inte har någon lag. Det är ett

uttryck som används för att förklara varför personer urinerar offentligt. En av kvinnorna (IP 1)

ger en förklarning till varför personer urinerar offentligt: Det är ändå ett primärt behov.

Nöden har ingen lag. Jag gör det ju inte för sakens skull. Det tycks också råda en viss

konsensus i intervjuerna om att offentlig urinering skulle kunna minskas med att det införs

fler offentliga toaletter i samhället. En av de intervjuade männen (IP 2) pratar om problemet

med att det finns för få toaletter på ”krogen”: Alla som har varit ute på krogen vet väl hur det

är, en toalett på 100 pers. Tillgång och efterfrågan. Vad ska man göra då? Kissa på sig?

IP 1 påpekar att ”det är ändå ett primärt behov”. Med detta uttalande tycks det som att IP 1

påpekar ett problem med kriminaliseringen av offentlig urinering då urinering är ett primärt

behov människan måste utföra. Detta problem förtydligas med ”nöden har ingen lag”, ett

uttryck för att urinering är ett behov som inte kan regleras. Detta uttryck kan i denna kontext

tolkas som att lagen som förbjuder offentlig urinering slutar att gälla då personen befinner sig

i en situation där den är mycket kissnödig. Detta ger intryck av att IP 1 ursäktar sitt beteende

23

genom att antyda att den mänskliga kroppen har begränsningar och att människan inte kan

kontrollera allt (jfr. Scott & Lyman, 1968: s.52). IP 1 fortsätter sedan med att säga ”jag gör

det ju inte för sakens skull”, vilket tyder på att IP 1 menar att hon bara urinerar offentligt när

hon verkligen behöver det. Här framgår återigen ett problem med att behovet av att kissa kan

gå före kraven på att följa lagen. IP 2 menar att tillgången på toaletter inte matchar efterfrågan

på toaletter, ”..en toalett på 100 pers. Tillgång och efterfrågan. Vad ska man göra då? Kissa på

sig?”. Genom att IP 2 pekar ut bristen på toaletter som en förklarning till varför offentlig

urinering begås framstår det som att den intervjuade ursäktar sitt och andras beteende med att

miljön är begränsad (Scott & Lyman, 1968: s.62).

6 Sammanfattning

Den här uppsatsen handlar om offentlig urinering. Empirin till studien samlades in med hjälp

av semistrukturerade intervjuer. I analysen ställdes empirin i dialog med teorier bland annat

doing gender (West & Zimmerman, 1987) och neutraliseringstekniker (Sykes & Matza,

1957).

Min frågeställning var: vilka åsikter har en grupp studenter om offentlig urinering? Det visade

sig att en kvinna och en man uppfattas olika om de urinerar offentligt. I detta fall beskrevs det

som manligt och/eller okvinnligt att urinera offentligt. Med hjälp av teorier om förväntningar

på män och kvinnor, bl.a. doing gender, tydliggjordes att detta beror på kollektiva

förväntningar på hur en kvinna respektive en man ska bete sig. Sådana förväntningar uppstår

redan i barndomen enligt Chestney Lind och Pasko (2008) samt Holland och Harpin (2015).

Offentlig urinering beskrevs också som manligt eftersom det är ett förbjudet beteende. Med

utgång i Messerschmidts bok Masculinities and crime (1993) förklarades detta med att brott

kan vara en resurs för män att uppnå maskulinitet med.

Syftet med studien var också att undersöka hur studenterna förhåller sig till offentlig urinering

som brottsligt beteende. Offentlig urinering beskrevs i ett utdrag som ingen ”big deal” och i

ett annat som en ”social grej”. Vilket tyder på att intervjupersonerna inte anser att offentlig

urinering är ett ”allvarligt” brott. Ett uttryck som ofta användes i intervjuerna var ”nöden har

ingen lag”. Detta visar på att studenterna åsyftar att det är svårt att kriminalisera och reglera

ett primärt behov. Därtill rådde det en diskrepans i det empiriska materialet om brottet

offentlig urinering leder till någon skada eller inte. Det verkade också finnas en viss

konsensus i intervjumaterialet om att alkohol är en bakomliggande faktor vid denna handling.

Med hjälp av neutraliseringsteknikerna kan detta ses som förnekande av skada och

24

förnekande av ansvar. En intervjuperson pratade också om att det finns för lite information

om lagen, en annan pratade om att det finns för få toaletter på krogen. Detta tydliggjordes

med teorin om accounts, där intervjupersonen ger intryck av att ursäkta sitt eget eller andras

beteende med att det inte finns tillräckligt med information tillgängligt. Bristen på toaletter

och att nöden inte har någon lag kan ses som ursäkten vid olyckor, där beteendet ursäktas på

grund av en begränsad miljö och en begränsad kropp.

25

7 Referenslista

Al-Yateem, Nabeel (2012). The effect of interview recording on quality of data obtained: a

methological reflection. Nurse researcher, Vol. 19, No. 4, s.31-35.

Biran, Adam & Curtis, Valerie (2001). Dirt, disgust and disease: Is hygiene in our genes?

Perspectives in biology and medicine, Vol. 44, No. 1, s.17-31.

Blommaert, Jan & Dong, Jie (2010). Ethnographic fieldwork: A beginners guide. Bristol:

Multilingual matters.

Bordo, Susan (2003). Unbearable weight. Feminism, western culture, and the body. Los

angeles: University of California press.

Brittan, Arthur (1989). Masculinity and power. New York: Blackwell publishers.

Bryman, Alan (2008). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber AB.

Chesney-lind, Meda & Pasko, Lisa (2004). Girls troubles and female delinquency. In K.

Evans & J. Jamiesson (red). Gender and crime: A reader. Berkshire: Open university press.

Lander, Ingrid (2003). Genus, normalitet och avvikelse: Med kroppen som utgångspunkt.

Lander, Ingrid, Pettersson, Tove och Tiby, Eva (red). Femininiteter, maskuliniteter och

kriminalitet. Genusperspektiv inom svensk kriminologi. Lund: Studentlitteratur.

Denscombe, Martyn (2009). Forskningshandboken- för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskapen. Lund: Studentlitteratur AB.

Douglas, Mary (1966). Purity and danger. An analysis of concepts of pollution and taboo.

London: Routledge.

Ekenstam, Claes (1993). Kroppens idéhistoria. Hedemora: Gidlunds bokförlag.

Eldridge, Adam (2010). Public panics: Problematic bodies in social space. Emotion, space

and society, Vol .3, No .1, s.40-44. DOI: 10.1016/j.emospa.2010.01.008

Emerson, Robert & Fretz, Rachel & Shaw, Linda (2011). Writing

ethnographic fieldnotes. Chicago: The university of chicago. 

26

Emerson, Robert (2015). Convenience sampling, random sampling, and snowball sampling:

How does sampling affect the validity of research? Journal of visual impairment & blindness,

Vol. 109, No 2, s.164-168.

Francis, Jill, Johnston, Marie, Robertson, Clare, Glidewell, Liz, Entwistle, Vikki, Eccles,

Martin & Grimshaw, Jeremy (2010). What is an adequate sample size? Operationalising data

saturation for theory-based interview studies. Psychology and health, Vol. 25, No. 10, p.

1229-1245. DOI: http://dx.doi.org.ludwig.lub.lu.se/10.1080/08870440903194015 

Frykman, Jonas & Löfgren, Orvar (1980). Den kultiverade människan. Malmö: Gleerups

utbildning AB.

Holland, Samantha & Harpin, Julie (2015). Who is the “girly” girl? Tomboys, hyper-

femininity and gender. Journal of gender studies, Vol. 24, No. 3, s.293-309. DOI:

10.1080/09589236.2013.841570

Högström, Ebba (2012). Kalejdoskopiska rum : diskurs, materialitet och praktik i den decentraliserade

psykiatriska vården. Stockholm: Skolan för arkitektur och samhällsuppbyggnad, KTH.

Messerschmidt, James (1993). Masculinities and crime. Critique and reconceptualization of

theory. Maryland: Rowan & Littlefield publishers inc.

Opendenakker, Raymond (2006). Advantages and disadvantages of four interview techniques

in qualitative research. Forum: Qualitative social research, Vol. 7, No. 4.

Scott, Marvin & Lyman, Stanford (1968). Accounts. American sociological review, Vol. 33,

No. 1, s. 46-62.

Sloan, Claire, Gough, Brendan & Conner, Mark (2010). Healthy masculinities? How

ostensibly healthy men talk about lifestyle, health and gender. Psychology and Health, Vol.

25, No. 7, s.783–803. DOI: http://dx.doi.org.ludwig.lub.lu.se/10.1080/08870440902883204 

Sykes, Gresham & Matza, David (1957). Techniques of neutralization: A theory of

delinquency. American sociological review, Vol. 22, no. 6, s.664-670.

Vassallo, Rebecca, Durant, Gabriella, Smith, Peter och Goldstein, Harvey (2015).

Interviewer effects on non-response propensity in longitudinal surveys: a multilevel modelling

approach. Journal of the Royal Statistical Society, Vol. 178 No. 1, s.83-99. DOI:

10.1111/rssa.12049

27

West, Candance & Zimmerman, Don (1987). Doing gender. Gender and society, Vol. 1, No.

2, s. 125-151. DOI: 10.1177/0891243287001002002

Yao, Yuankun (2015). Teacher perceptions of classroom assessment: A focus group

interview. SRATE journal, Vol. 24, No. 2, s.51-58.

Elektroniska källor

Bohlin, Peter (2013). Mange Schmidt frias i kissmålet. Uppsalanyheter, 22 april.

http://www.uppsalanyheter.se/noeje/oevrigt/item/1283-mange-schmidt-frias-i-kissmalet

besökt den 9 maj 2016.

Råberg, Urban (2010). Så säger lagen om att kissa offentligt. Östersundsposten, 25 maj.

http://www.op.se/allmant/jamtland/sa-sager-lagen-om-att-kissa-offentligt besökt den 8 maj

2016

Vetenskapsrådet (1990). Forskningsetiskaprinciper: inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning.

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf besökt den 23 maj 2016

28

8 Bilaga

Intervjuguide:

Hur gammal är du?

Är du en man eller en kvinna?

Har du kissat offentligt vid något tillfälle i ditt liv?

Om ja, hur fick detta beteende dig att känna? Om nej, hur tror du att andra upplever

eller känner när de utför detta beteende?

Varför kissar vissa personer offentligt? Vad finns det för faktorer som ökar

sannolikheten för att du/andra personer kissar offentligt?

För vilken typ av person eller grupp är det mer acceptabelt att kissa offentligt (om så

är fallet)?

På vilken typ av plats är det mer acceptabelt att kissa offentligt (om så är fallet)?

Vilken tidpunkt på dagen är det mer acceptabelt att kissa offentligt (om så är fallet)?

Vilka känslor, om några, associerar du till offentlig urinering?

Hur upplevs en man som kissar offentligt?

Hur upplevs en kvinna som kissar offentligt?

Har du några åsikter om lagen som förbjuder offentlig urinering?

Har du något/några förslag på brottspreventiva åtgärder vid offentlig urinering?

Har du något du vill tillägga?

Har du några frågor till mig om intervjun eller uppsatsen?

29