2014

Sant seende och avgudar

”Sann kärlek” en intervju med

Thorbjörn Eriksson

Kenneth Wapnick om

” ”The Authority problem

EKIM och Jesus av Nasaret

En text av Robert Perry

Boktips: ”Stairway – 10 steg till Himlen”

Och mycket mer…

Utdrag ur stadgarna tagna 2008-04-18:

Nätverket En Kurs i Mirakler är en ideell partipolitisk och religiöst obunden förening som är

till för dig som är intresserad av En Kurs i Mirakler. Syftet med föreningen är att vi som valt att öka medvetenheten inom oss själva, kan stödja

och inspirera varandra till inre frid och därigenom sprida ljus och glädje vidare till andra. Vi arrangerar nätverksträffar för alla medlemmar två gånger per år. Vi samtalar om

tolkningar av Mirakelkursen och hur dess budskap kan levas i vardagen. Vår tidning Mirakelnytt skall ges ut minst två gånger per år. Vi utvecklar en global

verksamhet, kontakt med andra länder och nätverk. Föreningen är informationscentral och kontaktorgan för:

- Kurser, föredrag och studiegrupper i Sverige. - Böcker och litteratur som berör En Kurs i Mirakler. - Nyheter. - Resurspersoner. - Utlandsbesök.

Medlemmar i Föreningen godkänner att uppgifter om deras namn, adresser, telefonnummer, e-post samt bilder från olika aktiviteter finns på Föreningen Nätverket En Kurs i Miraklers hemsida, www.mirakelkursen.org med medlemsinloggning.

Alla intresserade har en stående inbjudan att bidra med egna alster till vår gemensamma tidning Mirakelnytt.

Den som insänder material för publicering ansvarar själv för innehållet samt godkänner publicering på hemsidan.

Välkommen att kontakta oss i styrelsen om du inte redan är medlem, men gärna vill bli det! Om du vill bli medlem i föreningen, betalar du in medlemsavgiften på 200 kr/år på bankgiro: 530-9554. Information om gåvofond/stödfond De som önskar stödja föreningen genom en gåva kan sätta in pengar på bankgiro 530-9554 och märka betalningen ”Gåva”. Bidrag används dels till gästföreläsare på våra träffar.

Styrelsen och dess ansvarsområden Albert Harloff, ordförande E-post: albert.harloff@mirakelkursen.org Telefon: 0225-800 76 Sören Fohlström, kassör E-post: fohlstrom@mirakelkursen.org Telefon.: 0454-32 92 13 Daniel Vandinja, redaktör Mirakelnytt E-post: daniel.vandinja@mirakelkursen.org Telefon: 08-6560843 Sven Åkerlund, webmaster E-post: webmaster@mirakelkursen.org Telefon: 040-23 27 38 Ruth Elenius, styrelseledamot E-post: ruth.elenius@mirakelkursen.org Telefon: 076-136 26 09 Erik Åhrberg, sekreterare E-post: erik.ahrberg@mirakelkursen.org Telefon: 0226-410 25 Barbro Holm Ivarsson, styrelsesuppleant E-post barbro.holm-ivarsson@mirakelkursen.org Telefon: 0734-40 84 51

Emma Gerloff, styrelsesuppleant E-post emma.gerloff@mirakelkursen.org Telefon: 042-135694 Styrelsens säte: Föreningen Nätverket En Kurs i Mirakler Mysslevägen 11, 374 53 Asarum Telefon: 0454-32 92 13 Bankgiro 530-9554 Valberedningens sammankallande: Lars Gustafsson Telefon: 0732-25 45 22 Hela styrelsen kan nås på styrelsen@mirakelkursen.org E-post: info@mirakelkursen.org (går till ordföranden) Hemsida: www.mirakelkursen.org Sven Åkerlund: Teknisk support för hemsidan Redaktör för Mirakelnytt Daniel Vandinja daniel.vandinja@mirakelkursen.org

2

Sant seende och avgudar Sid 4-8

Frågespalt Sid 8

”Sann kärlek” en intervju med

Thorbjörn Eriksson Sid 9-10

Kenneth Wapnick om

”The Authority problem” Sid 11-12

EKIM och Jesus av Nasaret

En text av Robert Perry Sid 13-15

Aprilträff på Granhedsgården Sid 16-18

Boktips: ”Stairway” Sid 19

Ordförarhörnan Sid 19

”Och vad har du att säga om alla dessa

fiskehistorier?”

UPPLYSNING

3

I oktober 2013, höll Orle Todorovski, tillsammans med

Daniel Vandinja, en föreläsning på temat ”Sant

seende och avgudar”.

Föreläsningen hölls på Vitalkubben Fyrklövern, nära

Skanstull i Stockholm. 10 personer deltog. Nedan

följer ett utdrag av det som sades under kvällen.

Orle: Välkomna till kvällens föreläsning. Ämnet för

ikväll är ”Sant seende och Avgudar”. Dessa två ämnen

kompletterar varandra bra. Vi ska prata om olika

situationer där man kan bli fäst vid sina avgudar, i

blindhet, och sedan alternativet att använda sant

seende, för att börja se på riktigt.

Jag ska börja med att läsa en dikt som jag skrivit, som

heter ”Ljuset har kommit”:

Om du låtsas vara något du inte är, så kommer du aldrig att

få veta vem du är.

När du gör synligt det som inte är sant, blir det som är sant

osynligt för dig.

Du bor i evigheten, men du reser i drömmar. Drömmar som

blir mardrömmar för dig.

Det du tror att du är, är en övertygelse som måste göras

ogjord.

Den du verkligen är måste uppenbara sig för dig.

Identiteter i drömmar är meningslösa, eftersom drömmaren

och drömmen är ett.

Det finns ingen sanning i drömmar.

Världen kan inte göra något mot dig, du bara trodde att

den kunde det.

Du gör heller inte något mot världen eftersom du misstog

dig på vad den är.

I dessa små ord ligger befrielsen från skuld och sjukdomar.

Illusionen är avslöjad och jag är frisk och fri.

Ljuset har kommit.

In i det fullkomliga, obegränsade och eviga smög sig

en galen tanke: ”Kan det finnas mera än allt?”. Ur

detta kom den egendomliga övertygelsen att det är

möjligt att det skulle kunna finnas något som är större

än alltet. I det ögonblicket föddes föreställningen om

avgudar, att det finns en makt bortom Allmakten och

en tid bortom evigheten. En föreställning om att det

finns en plats eller en position bortom det

obegränsade.

”Hit kom de odödliga för att dö” säger Kursen. Hit

kommer de tidlösa för att lida under tidens

begränsningar. Här begränsas de obegränsade. Guds

Frid given till allt levande, lämnar plats åt kaos. Guds

son, fullkomlig, syndfri och kärleksfull, som sin Fader –

kommer hit för att hata en stund, för att lida förlust

och slutligen för att dö. Det omöjliga har hänt. Mina

bröder, ni ska vara glada – detta är inte verkligt! Detta

är bara ett drömtillstånd.

Vårt sinne, vårt förenade Själv, som är vår sanna

identitet, sover och drömmer denna dröm eller

mardröm som vi omges av. Sinnet drömmer att vi är

kroppar, människor, att vi har könsroller,

kulturidentiteter, familjeroller, hobbyroller. Vi

projicerar olika bristprinciper kring oss, övertygelser

om att vi måste klara oss på egen hand, att vi måste

leva åtskilda från Källan. Allt detta är en mental

konstruktion, ett scenario gjort utifrån den galna

tanken att det kan finnas ”mer än Allt”.

Avgud, själva ordet innebär motsatsen till Gud. Om

mitt namn som Guds son är Kristus, så skulle mitt

avgudsnamn vara Anti-Kristus. I modern tid använder

vi termen ”ego” för denna motsats till Gud. Egot är ett

individuellt sär-skilt jag, avskuret från helheten. I

religionerna har denna entitet kallats för draken,

Shaitan, djävulen och så vidare.

Avguden är hela det kosmos som består av tomrum

och form. Det handlar om mellan, makro- och

mikrovärldar, om kroppar på alla nivåer. Det kan vara

himlakroppar såsom galaxer, solsystem, planeter och

livet på dem som i sin tur består av celler, molekyler,

atomer och kvantpartiklar. Allt detta utgår från det

enda sinnet, som genom ett splittrat tänkande

projicerar och gömmer sig i kropparna.

4

Sinnet inbillar sig och drömmer en värld som framstår

som verklig.

Sinnet försöker underhålla, försvara, förvara och leta

efter de bilder som det drömmer om. Avgudarna blir

till genom önskningar, som leder till övertygelser, som

i sin tur konkretiserar tankeformerna och får dem att

varseblivas som ”utanför”.

Det är ungefär såsom en projektor projicerar bilder på

en bioduk. Sinnet lurar sig självt genom att projicera

en kropp och säger ”Titta, jag har ett subjekt, en

kropp – Jag har lyckats separera mig!”. Kroppen är ett

självständigt själv (med litet ”s”) som registrerar allt

utanför sig och tycks ha gjort en värld som är

oberoende av Gud. Det är ett självbedrägeri som

sinnet tror på och upplever som verkligt.

Avgudarnas former kan varieras oändligt. Det kan vara

kroppar, platser, omständigheter eller rättigheter som

man försvarar. Det grundläggande för dem alla är att

de grundar sig på övertygelser. När en övertygelse

överges, så dör avguden. Avgudar kan inte överleva

om ingen investerar tid och energi i dem. På grund av

detta kan man säga att avgudar faktiskt inte är

någonting. De finns ingenstans och de har inget syfte.

Eftersom Gud är Allt och överallt och en avgud är

ingenstans och ingenting, så är den ena helt sann och

den andra helt falsk. Avgudar har emellertid en makt:

de kan ”dölja” sina syften. Alla har vi en eller flera

avgudar som vi är fästa vid och som tycks styra oss

utan att vi är medvetna om det. Vi kämpar med att

göra oss fria från dessa avgudar. För vissa är det

droger, alkohol, mat, eller sex som är symboler för

tillbedjan, för andra är det jobbet som slukar all deras

tid.

Det typiska med avgudar är att man är förtjust i dem

samtidigt som man fruktar dem. Avgudar

kännetecknas av att man vill ha ”mer” av dem.

Avgudar uppmanar aldrig till önskningar om ”lite”. En

narkoman vill ständigt ha mer droger, trots att det

skadar hans hälsa, samma sak för alkoholister. En

spelmissbrukare kan spela bort allt han äger i hopp

om att vinna största vinsten. Man blir fast i vanorna, i

sina beroenden. Man vill ha avgudarna samtidigt som

man vet med sig att de kommer att knäcka en till slut.

Man vet att de alltid påverkar en destruktivt i längden.

De skapar alltid fler problem än de löser. En nattfjäril

strävar alltid efter att närma sig elden. Den vill komma

närmare ljuset och värmen. Den går så nära elden den

kan, för att det är så skönt, trots att det också bränner

så att det gör ont. Den kan inte motstå frestelsen och

slukas till slut av lågorna. Det finns också en sorts

spindelart vars hane dras till honan, för kopulering,

trots att honan äter upp hanen efter att sexakten är

över. Det handlar om oförmågan att motstå frestelser

trots insikten om dess skadliga effekter.

Avgudar har bara makt över oss genom vår

övertygelse, genom vår investering i dem, och tro på

att de på något sätt kan ge oss vad vi söker.

Kvinnokroppar har för mig, väldigt länge, varit en

avgud. När jag ställs inför alkohol, knark eller andra

avgudar, så reagerar jag inte alls, för jag inte

intresserad av dem. Men när jag ser en sexig kvinna så

aktiveras mina begär.

Kursen poängterar att vi ska skratta åt de drömbilder

vi ser, och inte göra dem verkliga. Så ofta när jag ser

en kvinna, så byter jag ut bilden av en kvinna mot en

bild av avgudar som inte har någon makt över mig.

Kanske väljer jag istället att se kvinnan som en flaska

sprit som är ute och går.

En annan rolig bild jag brukar använda, är den av en

”flamingo”. Varje gång jag ser en vacker kvinna, så

tänker jag bara ”Åh, en sådan fin flamingo!” och då

kan jag inte låta bli att skratta åt mitt beteende.

Allt blir

avdramatiserat

på detta vis,

såtillvida jag inte

börjar göra

flamingos till

avgudar istället!

”Varje gång jag ser en vacker

kvinna, så tänker jag bara: Åh,

en sån fin flamingo!”

5

Om jag inte lyckas göra mig av med mina avgudar,

hindras jag från att uppleva mirakel i mitt liv. Jag

hindras från att uppleva sant seende, som skingrar

avgudarna. Det blir så när jag vill behålla en del av

illusionen för mig själv, oavsett hur liten den delen är.

Jag vill ta med mig den lilla drömbilden, eller avguden,

till sanningen. Men det fungerar inte att blanda

sanning med illusion, eller himmel och helvete. De två

världarna kan aldrig mötas. Man måste förlåta

drömbilderna fullständigt och släppa dem helt, för att

nå sin sanna identitet.

När man har sådan visdom i sin hand såsom EKIM, så

framstår inte utmaningen att lämna avgudarna som

en omöjlighet. Med kursens hjälp kan vi sluta att

identifiera oss med vår litenhet, med förgängliga

kroppar. I vår litenhet så tror vi på tomhet i oss själva,

och all vår tid går åt till att fylla på hålrummet som vi

upplever inombords. Vi kastar oss in i tankar om

litenhet och förnekar därmed vår storhet.

Vi är ande, vi har allt och är överallt. Vi är förenade

med Gud, men vi misslyckas med att se det. Att vända

på tankarna, att börja öppna ögonen för sanningen är

svårt i början. Det är som att lära sig simma. Det tar

lång tid innan vi känner tillit till vattnet, att det kan

bära oss utan att vi ska drunkna. När vi väl kan simma

och känner oss trygga i vår kapacitet, så kan vi simma

över floden och komma över på andra sidan, även då

stranden på motsatta sidan om floden tidigare sågs

som omöjlig att nå.

Så länge som vi ”tvekar” kan vi aldrig simma över med

framgång. Det är exakt samma sak när vi frestas av

avgudarna i vardagen.

Vi gör det vi innerst inne inte vill göra. Man övertygar

sig själv att man behöver sin avgud. Vi väljer att lyssna

till rösten i huvudet som argumenterar för att vi ska

hänge oss åt frestelserna, istället för att avslöja dem

för vad de är: ingenting!

EKIM säger: ”Det du tror att du ser, intar det sanna

seendets plats”. Jag måste släppa drömbilderna jag

ser omkring mig, för att det sanna seendet ska kunna

ta illusionernas plats. Det står också att ”Under mina

ord, är Guds ord skrivna”. När jag inte längre strävar

efter att göra något i den här världen till något

värdefullt, dyker slutligen Guds skrivna ord upp inför

min syn. Alla de former vi ser, som omger oss och som

tycks vara åtskilda från varandra, skingras i det sanna

seendet till en enda förenad enhet.

Det ska inte längre finnas miljoner olika namn, på

miljoner olika föremål, de ska alla samlas under ett

gemensamt namn: Gud.

Daniel: Man kan också, till det här resonemanget,

lägga till att vi vid separationsögonblicket tänkte en

tanke om ”Kan det som är allting, bli till ingenting?”.

Den tanken manifesterar sig som just ”ingenting” och

leder till en upplevelse av total förintelse och

fullständig skräck. I vår föreställningsvärld skapade vi

ett vakuum, en värld av ”intet”. Vi, som det enade

sinnet, övertygade oss själva om att vi faktiskt lyckas

separera oss från källan och förinta Ettheten.

Det står i kapitel 2 i textboken, i första avsnittet att ”Vi

har skapats fullkomliga, det finns ingen tomhet i oss”.

Det står också, på samma ställe att ”Vi tror att det

finns tomhet i oss och att vi kan fylla den med våra

egna föreställningar”. Vi skyndar in i tomrummet och

försöker fylla det med alla möjliga, galna idéer, för att

täcka över den skuld vi känner i vårt sinne. Vi går

bokstavligen omkring och tror att vi har skadat Gud. Vi

riktar skulden mot oss själva för vad vi tror att vi gjort,

men också mot vår Fader för att han tillät det omöjliga

att ske. ”Varför tillät du oss att tro på ingenting, och

därmed skapa ingenting?”.

”När vi väl kan simma och

känner oss trygga, så kan vi

simma över floden och komma

över på andra sidan”

Hur kommer jag till andra

sidan? Du ÄR på andra sidan!

6

Avgudarna är våra projektioner i tomrummet, som vi

vill ska var där för att täcka över våra skuldkänslor,

som döljer sig i det kollektiva omedvetna. Det är också

därför som det kan vara vansinnigt svårt att bryta sina

begärsmönster, att göra på ett annat sätt, att ”Välja

igen” som Kursen säger. Att se saken på ett annat sätt,

att byta ut det falska synsättet mot ett som är sant.

EKIM betonar tydligt, i textboken kapitel 1, sjätte

avsnittet att ”En känsla av separation från Gud, är den

enda brist vi behöver avhjälpa”. Om vi lyckas med

detta, så har vi inga avgudar längre.

Det finns också en sorts ”anti-avgudar” som går ut på

att man ”borde” göra, eller inte göra, si eller så. En

sorts övertygelser om ”måsten” som leder till

handlingar som grundar sig i självbestraffning. Många

människor tror att de inte har några avgudar, för att

de inte kan se dem. De är ”anti”, men de är där ändå

och verkar i det fördolda. Det är såsom det står i

textbokens andra kapitel, avsnitt 6: ”Du är alltför

tolerant mot sinnets irrfärder, och passivt överser du

med ditt sinnes felskapelser”. Många beteenden

anses som normala, trots att de egentligen syftar till

att få oss att undfly skulden. Men vi människor flyr

ständigt in i substitut för vår förening med källan.

Varför måste människor sitta med mobiltelefonen

hela tiden, eller kolla senaste statusuppdateringen på

Facebook? Jo, därför att det finns en inneboende

ångest inom oss som vi försöker bli kvitt.

Gäst 1: Jag har själv upptäckt att jag spelar mycket

spel på mobiltelefonen. Det känns som att jag får lugn

och ro när jag spelar. Ett tag tog jag bort alla spel men

då blev jag snabbt orolig och rastlös.

Orle: Vi kan göra oss fria från våra avgudar. I alla fall

för det mesta. Då och då tappar vi fotfästet och blir

offer för dem på nytt. Det viktiga är att inte ge sig själv

skuldkänslor för att man ”misslyckades” med att

motstå frestelsen. Om ångesten gör sig påmind så har

avguden fortfarande makten. Om man attackerar

avguden och sig själv, så hålls avguden levande. Man

behöver här byta ut övertygelsen att man är en kropp

som har relationer med andra kroppar. Man behöver

ersätta den felaktiga tanken med en ny tanke, en bild

av ljus och kärlek. Avgudar finns ingenstans, de gör

ingenting och de har inget syfte. När övertygelsen

lämnas dör avguden.

Daniel: I och med att vi tror att vi har separerat oss

från Gud så lider vi av skuld. Vi tror att separationen

ägt rum på riktigt. Därför vill vi gärna straffa oss själva.

Att hänge sig åt avgudar är ett sätt att få straffa sig

själv. Man vill undermedvetet ha den ångest som

framkallas av avguden, så att man kan få nya tillfällen

att ”straffa” sig själv. Vi tror att vi förtjänar straff och

vill därför korsfästa oss själva. Egot vill straffa sig självt

för att mildra det kommande straffet från Gud. Vi

förväntar oss att bli bestraffade av Gud så därför

skyndar vi att bestraffa oss själva för att på så vis

blidka Gud. Vi utagerar ett självskadebeteende

eftersom vi ser oss som skyldiga.

Orle: För att uppnå det sanna seendet måste vi kunna

skilja mellan njutning och smärta, mellan kärlek och

rädsla, glädje och sorg. Vi identifierar Gud som ett

straffande väsen, vilket leder till rädsla. Gud är kärlek

och skapade oss som kärlek, men vi har förvrängt den

kunskapen och övertygat oss om motsatsen. Vi har

blandat ihop kärlek och rädsla och kan inte längre

skilja dem åt. Kroppen är syndens symbol och vi

försöker uppnå njutning genom kroppen, men detta

leder ofrånkomligen till smärta. De drinkar du dricker

ikväll får du huvudvärk av imorgon.

Daniel: Det som är bra med alkohol är att den ger

omedelbar karma!

Orle: Vi lär oss slutligen att strävandet efter substitut

för Gud aldrig kan ge oss frid. Vad vi än söker i världen

kan det aldrig tillfredsställa oss för här är ingenting

perfekt. Här upplever vi nivåsammanblandning,

medan i himlen är allt klart och tydligt. Den orgasm en

människa upplever genom kroppen kan aldrig mäta

sig med den extas som upplevs i himmelriket. När vi är

hemma och ett med Gud är vi fullständigt

tillfredsställda. Den kärlek och frid som vi då och då

upplever som människor är enbart ynkliga reflektioner

av det sanna ljuset.

Vad är då motsatsen till sant seende? Det är dömande

vilket leder till blindhet. Man ser då inte alls. Sinnet

behöver inte en kropp för att se. Vi ser delar av oss

själva såsom de inte är. Om jag ser er som kroppar så

dömer jag er. Kroppar är konstruktioner i drömmen.

Jag ger verklighet till era kroppar och glömmer att ni

inte alls har form. Med ett sådant seende förnekar jag

er sanna identitet som Ande, det enade Självet:

Kristus. Jag ser då inte längre mina bröder. Mina

bröder blir till redskap som jag använder för att nå

mina mål, mina avgudar, i drömmen. Vi famlar på så

vis i blindhet.

7

Daniel: Om en blind leder en blind, ramlar de snart

båda ner i diket!

Orle: Vi går tillsammans djupare in i drömmen. Vi

fördjupar drömmen genom vår tro och strävan efter

avgudar. Vi försöker tillskriva drömbilderna

meningsfullhet, och i och med detta vilseleder vi oss

själva. Kristi sanna seende innebär att vi har släppt

taget om världen. Vi identifierar oss då som Guds Son

istället för en liten människa. Vi erkänner Gud som vår

skapare genom att vi har fört illusionerna till

sanningen. Den förvrängda bilden skingras som

dimma i solljuset. Det som finns kvar är fullständig

kommunikation mellan Fadern och Sonen.

Min fråga är hur du Niklas ser på den pågående

diskussionen om huruvida det behövs en eller två till

en Helig relation? Jag förstår det på följande sätt:

Även om arbetsboken talar om enskilda personer att

förlåta så får vi också veta att de är projektioner och

lika overkliga som bordet, galgen eller andra yttre

saker som tycks vara utanför oss, d v s de är

skenbilder.

Om man gör den andra personen verklig så faller

kursens icke-dualistiska system. Man kan dock

använda ”skenbilderna” att träna sann förlåtelse på,

samtidigt som man inser att de egentligen endast är

en projektion i sinnet.

Som ”Bönens sång” säger; ” På samma sätt som bön

alltid är för dig själv, så ges förlåtelsen alltid till dig

själv.” Kenneth Wapnick uttrycker det så här i boken

”The Most Commonly Asked Questions about A

Course in Miracles”:

“Our function of “releasing our brothers” through

forgiveness relates to a function and process that truly

occurs only within our minds – the home of dreams –

although it is experienced by us as occurring between

two separated individuals.”

Med vänlig hälsning, Karin Johansson

Hej Karin och tack för en intressant och spännande

fråga!

Jag tar mig friheten och tittar på själva

frågeställningen, på vilken tro den innehåller, innan

själva svaret kommer. Behövs det ”en eller två till en

Helig relation?” Faktum är att det inte är någon

skillnad på en eller två, de är bådadera ett och samma

eftersom de härstammar från övertygelsen om

separation. Om det finns en person, två personer

eller hundratusentals utanför mitt sinne så vittnar det

om tron att någonting finns utanför mitt sinne.

Jag ser Kursen som ett enastående hjälpmedel för att

kunna vandra från den separerade tron till

upplevelsen av etthet, där sista steget tas av Gud. Och

som du säkert har märkt blandar Jesus sitt budskap

med relativa begrepp och absoluta påståenden, allt

för att de ska vara så hjälpfullt som möjligt. Och för att

det ska vara så behöver vi ”lära av” där vi tror att vi

befinner oss, från just en relativ värld av tid och rum

där ting och personer skiljer oss åt. Så vi har redan

gjort ”den andra personen verklig”, för om det inte

hade varit så hade inte Kursen funnits i din hand. Vi

tror med andra ord på ”skenbilderna” vare sig de är

en eller flera, och vi gör det tills vi inte gör de längre.

En Helig relation är din hela relation till dig själv. Eller

ännu bättre, du har ingen relation till dig själv längre

eftersom din tankevärd inte längre relaterar till något

för sin identifikation. Det är då vi talar om att vi är,

med andra ord en upplevelse som inte behöver eller

kan definieras eftersom övertygelsen om separation

inte längre finns. Men innan denna upplevelse åter är

på plats används personer, en eller flera, i förlåtelsens

syfte om att se det som aldrig var.

All kärlek och välgång till dig!

Niklas Österberg

8

Sann Kärlek

En intervju med Thorbjörn Eriksson

Daniel: Under sommarsamlingen med Robert Perry

(2013) hörde jag för första gången Thorbjörn berätta

lite om sina andliga upplevelser. Han nämnde några

saker inför hela gruppen av deltagare, men jag kände

inte att vi riktigt fick höra hela historien. Jag beslutade

mig därför för att göra en intervju med Thorbjörn i

framtiden. På 20-årsjubiléet i oktober, samma år, fick

jag chansen under en lunchrast och tog den. Vi satte

oss i ett avskilt rum och jag spelade in hans berättelse

på min diktafon. Här är resultatet:

Thorbjörn: Det var helt enkelt min introduktion till

mirakelkursen, som utvecklades till en andlig

upplevelse. Jag hade fått information om att Enhet

fanns på Rinkesta Slott, och jag bodde bara en och en

halv mil därifrån. Det här utspelade sig 9-11 oktober

1992. Jag åkte dit och fick därmed ta del av Enhets

visioner. Jag åkte hem och läste allt material som de

hade gett mig. Därefter blev jag helt övertygad om

materialets relevans, så jag tänkte för mig själv att jag

måste flytta dit och hjälpa till: ”Jag vill jättegärna

hjälpa till och bidra med det jag kan!”.

Men då sade Ulf och Gunilla Wåhlström att det lät

intressant, men att jag först måste gå en särskilt

utvald kurs först som Hans Jörgen Gerloff ledde, och

det var ju då En Kurs I Mirakler. Det fanns

bostadsutrymmen på slottet och hjälp ville de ju ha,

men de ville se hur jag uppfattade och upplevde

mirakelkursen. Om jag inte minns fel så var det därtill

också en av Hans Jörgens första utbildningar som jag

gick.

Jag minns att jag åkte till Rinkesta över en helg, lördag

som söndag, och att det var en väldigt intensiv

introduktion av kursen. Jag hade emellertid haft

liknande tankegångar, som de som presenterades för

mig då, under en längre tid. Temat om förlåtelse hade

funnits med mig under många år, men nu blev det

plötsligt mycket klarare för mig. Jag hade hållit på en

del med T.M. (Trancendental Meditation). Jag hade

mediterat ganska mycket och funderat över livet en

hel del.

Jag pratade på mitt arbete om de här tankarna, men

mina kollegor bara skrattade åt mig och mina idéer.

De tyckte allt att jag var lite knepig. Hans Jörgens

föreläsningar stämde däremot som hand i handske

med mina egna tankar. Alla 25-öringarna trillade så att

säga ner och jag fick bekräftelse på att jag inte var ute

och cyklade.

Jag slukade allt under helgen, men det var väldigt

intensivt och Hans Jörgen kunde hålla på från 10.00 på

morgonen till 22.00 på kvällen. Efter helgen åkte jag

hem till Eskilstuna. Jag var jättetrött och somnade

omedelbart. Klockan 03.00 på morgonen vaknade jag

med en underlig känsla i kroppen och en inre

uppmaning om att jag skulle gå upp, tända ett ljus och

sätta mig och meditera. Så jag sätter mig i

vardagsrumssoffan och känner snart hur en våg av

energi rör sig upp genom fötterna. Energin rör sig i

pulserande vågor upp genom benen, överkroppen,

och upp till hjässan. Ett regn av den här energin flödar

ut från toppen av mitt huvud och omsluter hela

kroppen.

Jag fattade inte alls vad som hände. Jag fick en känsla

av att någon höll på att dö, eller att något stort höll på

att ske. Jag fick hursomhelst ingen inre vägledning om

vad som höll på att hända. Det var ett tillstånd av

skräckblandad förtjusning, jag var både rädd och glad

på samma gång.

Efter en stund lyckades jag somna igen. Morgonen

därpå vaknade jag upp och mådde fantastiskt bra! På

en gång ringde jag runt till släkt och vänner, och även

mina barn, för att få reda på om något allvarligt hänt

9

under natten. De jag lyckades nå på telefon

försäkrade dock att allt var som vanligt och att inget

utöver det vanliga hade ägt rum. Jag kände

hursomhelst att jag behövde träffa dem, så jag åkte

runt och träffade mina anhöriga under förmiddagen.

Jag kände mig som en lottovinnare, full av positiv

livsenergi! Jag var fylld till bristningsgränsen med

kärlek, och jag kände ett enormt behov av att dela

med mig till mina vänner. Jag kände en allomfattande

kärlek som omfattade alla jag såg, inte bara mina

vänner och barn. Jag kallar det för ”Sann kärlek”.

Jag får därefter ett infall. Jag köper 50 stora röda rosor

i ett fång och åker med dem till Rinkesta slott. Jag

skrev en lapp och ställde bredvid rosorna, på ett bord

i vestibulen som löd: ”Tag en ros av sann kärlek!” Jag

ville tacka alla på slottet för den gåva de gett mig.

I ungefär två veckors tid befann jag mig i ett tillstånd

av total frid och lycka. Det var ett utdraget heligt

ögonblick som jag aldrig kommer att glömma. Jag fick

kontakt med en högre och större del av mig själv. Den

där kontakten trappades så småningom ner och efter

tre veckor kände jag mig ganska normal igen.

Energitransformationen som skedde trodde jag från

början utlöstes av en sorts yttre påverkan. Det var

därför som jag trodde att något hade ”hänt” när

energivågorna strömmade genom mig den där natten.

Nu förstår jag att kraften kommit inifrån mig och ut,

att det var ett inre uppvaknande. Alla intryck och lager

av bekräftelse som jag mött under helgen på Rinkesta

var nog en utlösande faktor för att det skulle ske, så

på så vis var det ju en yttre påverkan, men utlevelsen

kom inifrån mig.

Under de två veckorna då jag var i kärleksflödet så

kunde jag inte gå till arbetet och utföra mina dagliga

sysslor. Jag sjukskrev mig men jag var inte ett dugg

oroad över konsekvenserna. Mina arbetskollegor

trodde att jag var hjärntvättad och de drog sig inte för

att säga att jag varit på ett sektmöte. Jag hade i och

för sig ett ganska fritt arbete. Jag sålde hus och det var

resultatet som räknades, så det var inte hela världen

att jag var borta från jobbet ett tag.

Kort därefter sade jag upp mig från jobbet och

flyttade från min bostad i Eskilstuna ut till Rinkesta. De

hade magasinering för alla mina möbler och jag

flyttade in på vaktmästarens kontor. Det fanns toalett

och dusch men utrymmet var inte större än 7-8

kvadratmeter. Jag fick bara plats med en säng och ett

bord, men jag hade en underbar känsla inom mig. Jag

kände mig fullkomligt fri. Jag blev en helt ny människa

– mer inkännande och balanserad.

Att göra karriär och tjäna stora pengar intresserade

mig inte längre. Arbetet med Enhet och med

mirakelkursen kändes oändligt mycket viktigare. Jag

började jobba med vård på behandlingshem istället,

vilket kändes mycket mer givande. Det slutade med

att jag bodde på Rinkesta under tio års tid.

Materiella egendomar och prylar betyder inte mycket

för mig nu. Jag har dock kvar min gamla segelbåt som

jag älskar att ta mig ut på öppna vatten då och då.

Båten heter ”Hurrying Angel” och den ger mig många

fina stunder av frihet.

Nu för tiden känns det som att jag lever i en positiv

värld, där allt flyter och motgångar och förändringar

tas med ro. Jag låter Gud och Heliga Ande styra mitt

liv. Jag lyssnar ofta till H.A som jag kallar Anden.

Problemet är bara att H.A. betyder Hells Angels också,

så det gäller att vara uppmärksam på vilken röst man

lyssnar på :D!

Jag kände en allomfattande kärlek som

omfattade alla jag såg, inte bara mina

vänner och barn. Jag kallar det för

”Sann kärlek”.

10

Kenneth Wapnick om ” The Authority problem”.

Foundation for A Course in Miracles informerade vid årsskiftet om Kenneth Wapnicks bortgång. Efter en längre tids sjukdom avled han stilla i sitt hem i Temecula, Kalifornien. Han blev 71 år gammal. Wapnick har i många år ansetts vara den främste läraren och auktoriteten när det gäller Kursen.

Här har Lena Håkansson översatt några frågor som han besvarade på en ljudinspelning. Temat för intervjun är ”Auktoritetsproblemet”.

Q: Jag förstår att jag inte ska investera i att det sker en yttre förändring av ett problem, men varför sker det ibland en korresponderande yttre förändring och ibland inte?

A: Vi vet inte meningen med lektionen; ibland är lektionen att formen inte ändras. En fälla som är lätt att falla in i är att värdera innehållet – skiftet från rädsla till kärlek – utifrån formen. Om jag identifierar mig med Helige Andes kärlek borde allt utanför mig bli bättre. Om det inte blir så, börjar jag tvivla. Ibland är det mest kärleksfulla att det externa problemet inte förbättras. Vi förstår helt enkelt inte vårt eget bästa!

Ibland blir inte den externa världen bättre – se på Jesus, hans värld förändrades inte till det bättre. Ur världens synvinkel blev hans värld mycket, mycket värre. Kärleken förändras inte och påverkas inte av vad som händer utanför. Och den lektionen skulle vara totalt meningslös om slutet blivit underbart.

Q: Så om det sker en yttre förändring, är det kärleken som förändrar vårt sinne och vårt sinne som sedan förändrar världen?

A: Sinnet gjorde världen. Det är det hatiska sinnet som gjorde världen. Om du ersätter kärleken med hat har det effekt på dig, men vi kan inte alltid värdera förändringarna. En lektion i arbetsboken säger att jag inte förstår mitt eget bästa. Vi säger alltid att det bästa för mig är att jag är lycklig, att jag har ett bra jobb och en underbar familj och bra hälsa. Men det kanske inte alls är det bästa för mig, det behöver inte vara så. Jag kan inte döma det.

Q: Om jag har alla dessa kärleksfulla, förlåtande tankar och mitt sinne börjar utvecklas mot ett förlåtande sinne, varför fortsätter då min kropp att utveckla cancer eller mitt ben att ramla av, eller något liknande?

A: Det utgår från samma idé; egot dömer alltid utifrån formen. Kanske det bästa för mig och mina anhöriga är att mitt ben ramlar av, därför att lektionen jag lär mig är att Guds frid inte beror på om jag har två ben eller inte. Jag kan förlora ett ben och ändå vara fridfull; det är en mycket viktig lektion.

Vi har alla investerat i en perfekt kropp och en perfekt värld för att bevisa för Gud att vi kan göra allt bättre än Han kan. Om mitt ben ramlar av bevisar ju det att så inte är fallet, att Gud är bättre än jag - det är skräcken. Vi är inte i kontakt med den, därför finns det här enorma behovet att få en perfekt värld och kropp, för jag har bokstavligen gjort den här världen som en attack på Gud. Jag säger till Gud: jag kan göra det här bättre än Du! Om sedan världen börjar falla sönder, så betyder det ju att Gud är bättre än jag och det betyder ju att jag är tillbaka där jag startade, som en eländig medelklassig liten mask!

Detta är egots ursprungliga uppfattning: Jag tittar upp på Gud och känner mig väldigt liten och Han är väldigt pompös och arrogant och jag ska minsann visa Honom! Så jag ordnar till den här underbara världen och den här kroppen, men sedan börjar allt falla samman, och det mest skrämmande är att jag hade fel. Jag står inte ut med det! Vi försöker alltid göra saker bättre och göra dem på vårt sätt, men det fungerar aldrig. Det är ordnat så att det aldrig ska fungera.

Om jag utgår från uppfattningen att jag är en andraklassens medborgare måste allting misslyckas. Om jag följer lektionen ”Jag väljer andra platsen för att vinna den första” (Lektion 328 ) - det handlar inte alls om andra platsen. Om jag säger att Gud är Skaparen är det underbara nyheter. Jag vilar i Hans Kärlek och det sätter mig på förstaplatsen. Men så fort jag sätter mig på andraplatsen har jag har dömt mig själv och det är färdigt! Detta är det första dömandet som jag omedelbart projicerar på Gud; det är Guds fel (den andra domen) och allt kommer att bli fel. Inget kommer att fungera. Kursens fokus handlar inte om att förändra något i världen, syftet är att lära oss att INTE göra det, för det är absolut oväsentligt.

Han (Jesus) förklarar i ett avsnitt som handlar om sjukdom hur löjligt alltihop är, att vi strävar så desperat att få kroppen att bli frisk, men att den ändå kommer att dö. Vi får några få smulor av liv, men det är ingenting. Det är inte

Kenneth Wapnick

11

ens liv från början! Hela saken är påhittad. Kursen säger inte att vi inte ska lida fysiskt eller ta smärtstillande läkemedel eller så. Men vi ska inte nöja oss med det, för det är inte Guds Rike. Guds Rike är att komma ihåg att jag är Guds Barn och att det är underbara nyheter!

Q: Jag är fortfarande förvirrad över det här med externa förändringar. Om kroppen är sjuk går jag till Helige Ande för att få hjälp att få bort min skuld, och sedan praktiserar jag förlåtelse för att hela kroppen, och kroppen blir en reflektion av det som pågår i mitt sinne. Men, å andra sidan, om kroppen inte blir frisk, kan jag fortfarande ha ett fridfullt sinne. Men jag använder fortfarande kroppen som ett sorts mätinstrument.

A: Utifrån ditt andra påstående är din kropps tillstånd betydelselöst. För din kropp är för det första inte sjuk. Sjukdomen är skulden i mitt sinne och, (med hänsyn till temat för seminariet) även auktoritetsproblemet. Kroppens tillstånd är irrelevant. Jag har fortfarande Guds frid vare sig mina fysiska problem fortsätter eller inte. Kroppens tillstånd är aldrig kriteriet.

Om jag förenar mig med Helige Ande kommer jag att uppleva frid oavsett vad som pågår i min kropp.

Q: Kan du relatera det här till s.k. upplysta mästare, som har dött av allvarliga sjukdomar, som cancer.

A: Ingen dör av cancer, man dör för att man gjort ett val på sinnets nivå. Cancern blir ett valt verktyg. Anta att dessa människor är avancerade lärare och inte har någon skuld kvar i sitt sinne. Då blir valet att bli fysiskt sjuk ett lärotillfälle, precis som Jesus korsfästelse var ett lärotillfälle. Han säger att min kropp kan vara full av sjukdom och av cancer och jag är ändå lika fridfull och kärleksfull som jag var förut. Det är en mycket hjälpsam lektion.

Det är ett sätt att säga att våra synder inte har någon effekt. Pga. syftet vi lagt på den här världen, som är ett försvar mot Guds kärlek, blir den här världen en plats av synd för oss. Och allt som kroppen gör blir en (omedveten) påminnelse om det vi ursprungligen gjorde mot Gud. Det är därför det finns så mycket smärta i världen, vi måste straffa världen och våra kroppar pga. det vi gjort. Vi har gjort kroppen till ett problem, till en avledande ”rökridå”. För så länge jag tror att sjukdomen finns i min kropp säger jag att det inte finns något i mitt sinne. Vilket är exakt vad egot vill.

Egot vill inte att jag tittar in i mitt sinne, för där är ju egot. Men där är också Helige Ande. Om jag tittar in i mitt sinne ser jag först hemskheterna i egots tankesystem, men också alldeles bredvid Helige Andes närvaro. Egot vill inte att jag tittar in i mitt sinne, för då kommer jag att välja Helige Andes kärlek. Så egot använder kroppen som en avledande manöver. Därför kan det vara mycket hjälpsamt att ändra människors sinnen till att se att det finns de som lever i världen i det som världen anser är mycket smärtsamt tillstånd, men att de fortfarande är kärleksfulla. Kroppen kan förstöras men inte kärleken.

Egot säger ”Jag kan förstöra kärleken”. Det är det ursprungliga problemet, jag har förstört kärleken. Det manifesterar sig i den här världen som att människor vi älskar dör. Anledningen till att vi sörjer nära och kära som dör är att vi känner att kärleken har tagits ifrån oss. Lektionen är, att för sinnen som är sant förenade är det som händer med en persons kropp irrelevant. Lektionen Jesus lärde ut, eller någon annan som inte tror att sjukdom är verklig, är att kärlek och frid inte kan påverkas av det som händer i formens värld. Hela egots trossystem började med tron på att jag hade makten att attackera Gud och att stjäla från honom. Därifrån kommer all min skuld.

Helige Andes budskap är att absolut inget hände. Gud vet inte ens om vad du gjort. Det finns en underbar metafor i kursen där egot liknas vid en droppe vatten i en hel ocean. Och denna droppe vatten tror den är havet! Eller solstrålen som tror den är solen. Och sedan säger kursen att oceanen inte ens vet om all den febrila aktivitet som pågår i vattendroppen. Vilket är den goda nyheten! Gud är inte medveten om allt detta, det är utanför Hans sinne. Auktoritetsproblemet är påhittat från början till slut. Det finns en auktoritet, men Han är inget problem.

Människor som tycks genomgå besvärliga situationer i världens ögon gör det som ett sätt att lära ut att kärleken inte ändrar sig eller påverkas av det som händer kroppen. Detta kan generaliseras till att kärleken inte är påverkad, allt är ett fånigt misstag.

Översatt av Lena Håkansson. Om ni har några frågor angående de ljudfiler hon har använt, kan ni nå henne på: hakansson.lena@gmail.com

Lena Håkansson

12

1

Av Robert Perry Fritt översatt av Agneta Martin Vilken är relationen mellan Kursen och Jesus av Nasaret? Jag undervisade nyligen en grupp i detta ämne för vår ”Circle Course Community” och tänkte jag skulle delge mina anteckningar från denna grupp mer allmänt. Även om jag har polerat dem, är de fortfarande ganska obearbetade, men jag tänkte att det är bättre att delge dem i sin obearbetade form än att inte delge dem alls. Jag hoppas att du gillar dem. Vi vet alla att Jesus förmodligen skrev En Kurs i Mirakler. Och Kursstuderanden tycks generellt gilla Jesus och acceptera det påstådda författarskapet. Men min observation är att det vi gillar är vad jag kallar Jesus 2.0, den nuvarande versionen – nutida, okroppsliga och icke-dömande. Jag tror att vi har en tendens att hålla ett visst avstånd till Jesus 1.0, den i Bibeln. Detta är förståeligt. Tänk bara på vår bild av den bibliska Jesus:

Jungfrufödsel, visa män, änglar – ett unikt barn fött att fullfölja en överväldigande kallelse

Guds ende enfödde Son

Han har kommit för att rädda världen från synd

Hans budskap handlar i hög grad om hans egen unika status som Messias och Guds Son

Han utför mirakler som bevis på att han är Guds Son

Han dör en fruktansvärd död för att betala för våra synder, så att vi kan undfly Guds vrede

Nu är vårt jobb att tro på hans unika gudomliga natur och hans korsfästelse, så att vi kan komma till Himlen

Den Kristna traditionen representerar honom i världen. Den är bäraren av hans inflytande och auktoritet.

Vi skall inta vår plats i någon sorts kyrklig hierarki, i vilken han sitter i toppen. Det finns, med andra ord, en hel mytologi, i vilken han kommer till jorden som Guds Son för att rädda oss från fördömelse genom att dö för våra synder och få oss att tro på honom som Sonen. Vi kan inte få detta att stämma överens med Kursen. Så vi tenderar att retirera från hela denna mytologi. Den är del av en religion hur som helst, den religion som de flesta av oss försöker komma bort ifrån. Ken Wapnick har ett annat sätt att försöka lösa denna motsättning. Han talar om tre Jesus.

1. Den verklige Jesus som vandrade på jorden 2. Den bibliske Jesus som existerar i Nya Testamentet 3. Kursens Jesus

Ken säger att 3 och 1 förvisso är samma person. Men vad gör vi sedan med motsättningen mellan 2 och 3? Hans sätt att lösa denna motsättning är att fullständigt skilja mellan 2 och 1: ”Den bibliske Jesus representerar de kollektiva projektionerna hos de olika författarna av evangelierna och breven” (The Most Commonly Asked Questions About A Course In Miracles, sid 102). Denna avskiljning mellan 2 och 1 leder naturligt till en avskiljning mellan 3 och 2: ”Bibelns och Kursens Jesus är ömsesidigt uteslutande figurer, som endast länkas samman genom det gemensamma namnet” (The Most Commonly Asked Questions About A Course in Miracles, sid 102-103).

Robert Perry

13

2

Problemet med detta sätt att se är tvåfaldigt. För det första, på grundval av historikernas slutsatser, kan vi säga att det finns för mycket verklig historia i evangelierna för att vi ska avskriva dem fullständigt som ”kollektiva projektioner”. För det andra, Kursen själv affirmerar för mycket om den bibliske Jesus. Om vi inkluderar Kursens redogörelse såväl som saker Helen Schucman skrev ner från Jesus som inte finns i Kursen själv, finns här nedan allt som affirmeras av Jesus i Kursen:

Jesu moder, Maria, och hennes ädla andliga insikter

Många av hans återgivna undervisningar (fastän några är rättade)

Miraklerna – helande av sjuka och till och med uppväckande av döda

Lärjungarna – Petrus och Judas är särskilt nämnda

Korsfästelsen – inkluderande dess orsak att de som hade makten kände sig hotade för det han representerade

Placeringen i graven

Uppståndelsen

Efter uppståndelsen framträdande/kommunikation med anhängare

Himmelsfärd (vilken Kursen likställer med det som kallas det sista steget)

Sändandet av den Helige Ande Kursen innehåller även synpunkter som erinrar om den unika teologiska betydelsen som ges till Jesus genom kristendomen. Den talar om Jesus som:

varande den första att fullfölja sin egen del (hans speciella funktion i världens frälsning) fullkomligt

varande ledaren av Soningsplanen

varande den som ”satt igång” Soningen (genom sin uppståndelse)

nedkallande till jorden – göra åtkomlig för oss – den Helige Ande, på ett sätt Han aldrig varit förut

varande personligt närvarande i varje enskilt sinne och varje enskilt liv Så vad hände egentligen i Jesu liv? Baserat på mina studier av Nya Testamentets undervisning och baserat på Kursen, är detta min nuvarande uppfattning:

Han kom verkligen till jorden för att fullfölja ett syfte: ”Lektionen jag föddes för att lära ut, och fortfarande vill lära ut till alla mina bröder, är att offer inte finns någonstans och att kärleken finns överallt (T-15.XI.7)

Ingen jungfrufödelse – nästan ingen forskare tar julberättelsen allvarligt längre (fastän Helens vägledning föreslog att det fanns någon unik renhet i syftet med Marias graviditet med honom)

Han upplevde verkligen någon form av djupt andligt uppvaknande – fastän vi inte vet när det var. De som ser Jesus som en förverkligad mästare placerar oftast detta uppvaknande till hans dop.

Undervisningarna i evangeliet är en blandad kompott, med undervisningar som går tillbaka till honom och undervisningar som inte gör det.

Den undervisning som jag tror är äkta har en speciell kvalitet. De vänder dina varseblivningar av verkligheten upp och ner och ledsagar dig till en ny verklighet. Genom att göra så förlitar de sig på ditt eget inre igenkännande av sanningen i dem. Den undervisning som jag inte tror går tillbaka till honom är mycket plattare och vardagligare, och är mycket mer beroende av Jesus förmodade upphöjda auktoritet.

Från den ledande forskaren Marcus Borg; ”Det är ganska slående, att det mest säkra vi vet om Jesus enligt aktuell vetenskap är att han var en som berättade historier och att han gav korta kommentarer med en tydlig poäng vilka syftade till att omvandla varseblivningen. Det centrala i dessa budskap var en inbjudan till att se saker annorlunda.” Detta citat borde få varje Kursstudent att tappa hakan.

I centrum av den verklighet som läggs fram i dessa undervisningar är en Gud av ovillkorlig kärlek och överdådig omsorg. Om vi sätter hans kärlek och omsorg i centrum av vår verklighet, även när vi blir attackerade av världen, kan vi känna oss immuna och bekymmerslösa, och kan svara våra angripare med samma ovillkorliga kärlek. Vi som studerar Kursen kan känna igen detta direkt som förlåtelsebegreppet.

Jag tror att miraklerna verkligen hände, speciellt de helande miraklerna (jag är mera skeptisk gentemot natur-miraklerna). Men inte som bevis på att han var Guds Son, utan snarare som en demonstration av hans budskap.

Jag tror att korsfästelsen har hänt, men inte som betalning för våra synder, utan hellre som en extrem demonstration av förlåtelse och försvarslöshet.

14

3

Jag tror att uppståndelsen har hänt. Det finns verkligen som jag förstår goda historiska bevis på detta. Men betoningen låg inte på återvändandet av hans kropp. Detta var bara ett tecken på att han i verkligheten var oskadd, att allt som orsakats av korsfästelsen hade gjorts ogjort. Åter igen, det var en demonstration av hans budskap, det främsta av dem.

I korthet tror jag att kärnan i hans uppdrag var en omvandlande visdom som erbjöd frihet trots en hård värld, och att handlingar och händelser i hans uppdrag alla var menade som demonstrationer av detta budskap, som beviset på att dessa undervisningar kan efterlevas i den verkliga världen, med mirakulösa resultat. Detta inkluderar särskilt de slutliga händelserna i hans liv.

Jag tror att han stod i kontakt med sina anhängare, speciellt veckorna, månaderna och åren som följde omedelbart efter hans liv. Och jag tror att denna personliga kontakt finns än idag.

Jag tror att han faktiskt försökte rädda världen, men genom att sprida sin omvandlande visdom.

Detta är uppenbarligen en mycket annorlunda redogörelse än den vi är vana vid från evangelierna. Denna redogörelses undervisning kommer direkt ur evangelierna, men vi finner också andra undervisningar i evangelierna som inte passar in i bilden. Denna redogörelses händelser är också direkt från evangelierna, men de tolkas endast i ljuset av den autentiska kärnan i undervisningen. Så vad hände? Hur kunde kristendomen bli så fel? Jag tror att den uppenbara förklaringen är att hans efterföljare verkligen inte förstod honom. En undervisning med syfte på en genomgripande förändring av varseblivningen löper alltid risken att bli missförstådd, helt enkelt därför att den gamla varseblivningen är så envis, och den kommer att subtilt verka för att vrida denna undervisning tillbaka för att anpassa den till sig själv. Det var helt naturligt att Jesus efterföljare sammanjämkade hans undervisning med den struktur som de hade ärvt från sin kultur. Det är precis vad vi gör idag med En Kurs i Mirakler. Enligt mitt sätt att se det, var de tre viktigaste förvrängningarna som introducerades av Jesus´ anhängare följande:

1. En återgång till klyftan mellan kärlek och vrede hos Gud, vilket äventyrade den villkorslösa kärleken hos Gud enligt Jesus, själva kärnan i hans vision

2. Att fokusera på personen Jesus och på vad han åstadkom under sluthändelserna (speciellt korsfästelsen), snarare än att upprätthålla hans eget fokus på att komma in i kungariket som ett upplevelsemässigt tillstånd i det närvarande ögonblicket

3. Att se Jesus´ mål i historiska termer, så att han skulle komma att kasta om den historiska axeln (eller att katalysera att Gud gör så), hellre än att se hans mål i termer av tidlös visdom – omfatta den och utsträcka den

Enligt min uppfattning, finns det en förnuftig anledning till en äkta kontinuitet mellan Jesus från Nasaret och Jesus i En Kurs i Mirakler, en kontinuitet som vi kan finna i evangelierna, men en kontinuitet som fördunklades av Jesu anhängare, av anledningar som visade sig vara den vanliga, gamla mänskliga naturen.

Agneta Martin

15

Återigen samlades mirakelvänner från norr och

söder på Granhedsgården utanför Flen i

Södermanland, för att dela erfarenheter och

fördjupa sig i Mirakelkursen. Denna gång deltog

31 deltagare från en uppsjö av orter såsom

Brantevik, Mölnlycke, Östersund, Oskarshamn,

Stjärnsund, Kalmar och många andra små och

stora samhällen och städer.

19.00, på fredagskvällen samlades alla i den stora

konferenssalen, tillsammans med vårträffens

ledare, Paulina Fredriksson och Barbro Holm

Ivarsson, som lät alla deltagare presentera sig

utifrån frågan ”Varför är jag här?”. Därefter bjöd

vi, hand i hand, in den Helige Ande tillsammans.

Barbro instruerade gruppen att i par göra en

övning konstruerad av Deepak Chopra. Övningen

gick ut på att viska fyra olika frågor i sin partners

öra: Vem är du, Vad vill du, Vad är ditt syfte och

Vad är ditt bidrag? Detta gjordes i intervaller om

två minuter. Däremellan redogjorde ”lyssnaren”

för vad som kommit upp inombords för

”viskaren”.

Övningen fortsatte sedan med att nya grupper

om tre personer bildades, i vilka dessa

presenterade sig för varandra utifrån det stoff

som kommit upp under ”visk-övningen”.

Övningen avslutades med att samtliga fick välja

en eller flera bilder, som Barbro lagt ut på golvet i

salens mitt. Tanken var att var och en skulle välja

bilder som illustrerade ”vem man ÄR”. När alla

hade valt bilder, satte vi oss alla ned igen, i

cirkelformation. En och en introducerade vi oss

sedan för resten av sällskapet, genom att beskriva

oss själva utifrån bilderna vi plockat. Alltsammans

ledde till att vi fick en varm och gemytlig

stämning i gruppen, en familjär och hemtrevlig

känsla som vi alla bar med oss in i nattsömnen.

För de morgonpigga inleddes lördagen med yoga

ledd av Pia Toremar, och meditation med Barbro.

Därefter åt sig alla mätta på frukostbuffén

bestående av ägg, gröt, fil, juice, kaffe,

smörgåsar, ost, makrill och mycket mer.

09.00 samlades vi i stora konferenssalen. Sören

Fohlström inledde morgonen med diverse

nyheter. Bl. a berättade han att Nätverket EKIM

nu kommer att använda ett bankgironummer

istället för det tidigare plusgirot. Det nya

insättningsnumret är 530-9554. Sören meddelade

också att sommarträffen med Carolina Corada

kommer att bli på Granhedsgården. Fr.o.m. 1

September kommer Granhedsgården också att få

en ny ägare, med vilken nätverket kommer att

förhandla om att få hyra även i framtiden.

Barbro tog sedan över. Hon inledde med några

rader från lektion 192, stycke 8-9:

”Vem kan födas på nytt i Kristus om inte den som har förlåtit alla han ser eller tänker på eller föreställer sig? Vem kan befrias så länge han håller någon fången? En fångvaktare är inte fri, för han är bunden tillsammans med sin fånge. Han måste vara säker på att fången inte rymmer, och därför tillbringar han sin tid med att hålla uppsikt över honom. Gallret som begränsar honom blir den värld i vilken hans fångvaktare lever, tillsammans med honom. Och det är på hans befrielse som vägen till frihet beror för dem båda. Håll därför ingen fången. Lös i stället för att binda, för på så sätt befrias du.”

Paulina Fredriksson och Barbro Holm Ivarsson

16

Barbro delade med sig av sitt liv, på ett mycket

intimt och personligt sätt. Jag skulle gärna återge

hela historien här, men Barbro föredrog att

berättelsen, med alla sina fascinerande detaljer

skulle stanna i sällskapet på Granhedsgården.

Som en summering kan jag säga att det hela

handlade om en svår barndom med en mycket

sträng far, som kulminerade med att hennes

yrkesval bestämdes av fadern vilket ledde till en

oförlåten relation dem emellan. Det

komplicerade förhållandet fortsatte även efter

faderns bortgång, då han hemsökte dem i 22 år

(spökade alltså!). Det hela ledde fram till en

intensiv förlåtelseprocess, som sedermera

släppte dem båda fria från sina bojor.

Barbro berättade också en hel del om sitt arbete

under 20 år med att hjälpa människor att befria

sig från skuld genom en kraftfull förlåtelseprocess

som kommer från psykosyntesen. Psykosyntes är

en utvecklingsorienterad psykologi som fokuserar

på det friska i varje individ. I varje problem finns

fröet till personlig utveckling och mognad.

Psykosyntesen leder oss i riktning mot vår egen

innersta vilja och uppmuntrar oss att agera

utifrån den.

Barbro hade först tänkt dela med sig av sin

beprövade förlåtelsemetod, tagen direkt från

psykosyntesen, men beslöt sig att skriva om den

med ord, meningar och uttalanden från EKIM.

Det hela ledde till en två sidor lång

förlåtelseövning som är tänkt att användas i par.

Alla som deltog under helgen fick nu chansen att

prova denna väl utformade process, som

refererade detaljerat till olika avsnitt och stycken

i Kursen.

Hela lördagsförmiddagen ägnades så åt arbete i

par, med Barbros förlåtelsemetod. Vissa drog sig

tillbaka till stillheten inne på sina rum, medan

andra par satte sig ute i vårsolen. Hursomhelst

tog sig alla an uppgiften med stor nyfikenhet och

iver.

Personligen tycker jag att övningen är så

strukturerad och effektiv, att jag kommer att

publicera den i sin helhet i vinternumret av

Mirakelnytt. Förhoppningsvis får vi då också en

inledande kommentar av Barbro själv.

Efter att varje enskilt par avslutat sin process,

delade samtliga med sig av sina insikter och

upplevelser i helgrupp. Många intressanta och

klargörande kommentarer berikade alla

närvarande.

Efter lördagens lunch inledde Paulina

eftermiddagens övningar. Bland annat fick vi göra

en övning i par, baserad på det spontana

uttryckets kraft. Med papper och penna gjorde vi

porträtt av varandra. Vi såg på varandras

ansikten, och ritade utan att titta ner på vad vi

gjorde med händerna. Det hela blev en brokig

samling bilder som gav upphov till många

leenden.

”Barbros förlåtelseövning var fantastisk! Jag gjorde den

tillsammans med Albert och det var det bästa på hela helgen!”

- Lasse Andersson, Kalmar

Vitsipporna hade också kommit till

Granhedsgården…

17

Denna fria skapandeprocess fortsatte sedan under kvällens ”samvaro med kreativa inslag”, då alla fick utlopp för sina fantasier, inre bilder och intuitiva uttryck genom spontant måleri och collageframställning. Det hela blev en färgsprakande utställning längs konferenssalens väggar. Många delningar och diskussioner ägde rum under söndagen kring uppkomsten, meningen och avsikten med dessa verk.

Under lördagseftermiddagen tittade vi också på filmen ”Fröken märkvärdig och karriären”.

Fröken Märkvärdig, filmens huvudkaraktär, får veta redan som litet barn att man måste bli något storslaget för att duga. Kärnfysiker, filmregissör,

eller formgivare på Manhattan, bara man får Nobelpriset före tjugofem. Men vad göra om man inte vet vad man vill och kan? Om man tappat bort målmedvetenheten mellan glamour och Arbetsförmedlingen och den största talangen verkar vara att trampa på sig själv? Filmen exponerar en träffsäker drift med vår tids karriärkult Den målar upp rörande berättelse om rädslan att inte ha vad som krävs och vad som händer när man lyssnar på egot.

I grupper om tre diskuterade vi sedan filmen, vilket för många ledde till djupa samtalsämnen. Vi fick också dra inspirationskort, som bränsle för diskussionerna som sedan delades i helgrupp.

Under söndagen samlades alla för det sedvanliga årsmötet. Det blev klart att Ewa-Britt Andersson och Gun Nyqvist lämnar styrelsen, och att de ersätts av Emma Gerloff, Barbro Holm Ivarsson och Ruth Elenius. Nytillskott till valberedningen blev Lars Gustafsson (sammankallande) och Karina Asker. För mer detaljer, se årsmötesprotokollet på medlemssidan, mirakelkursen.org.

Inför allas avfärd hemåt, efter en givande och stimulerande träff, uppmanade ordföranden Albert Harloff oss alla om att jobba på våra heliga relationer. Han föreslog att vi i fortsättningen skulle kunna infoga ”Kristus” som ett mellannamn för alla vi möter. Om jag mötte Albert skulle jag då kalla honom för Albert ”Kristus” Harloff, för att på så vis påminna mig om hans sanna identitet.

Tack alla deltagare för denna underbara nätverksträff!

Daniel ”Kristus” Vandinja.

Ovan: Erik Åhrberg tolkad av Staffan Lagergren

Av: Inger Ståhl

Ett av alla underbara konstverk från lördagskvällens

”samvaro med kreativa inslag”.

18

P.S, tack också till Irene Frisk, för det fina bildspelet!

John Zacharias, den typiske ingenjören, blev mer och mer provocerad av sin

hustrus växande intresse för New Age, som han betraktade som ovetenskaplig

hjärntvätt.

När hon en dag bad honom att läsa en liten skrift om en bok som påstods ha

"kanaliserats" till författaren från Jesus Kristus, som hade givit boken titeln "En

Kurs I Mirakler", var måttet rågat för Johns tålamod.

Men, i stället för att som vanligt försöka att övertyga sin fru att inse att allt detta

bara var skrock och naivt önsketänkande, bestämde han sig konstigt nog för att

läsa boken, med avsikt att bevisa för henne att allt detta var ren bluff.

Detta osannolika beslut förändrade Johns liv fullständigt. Efter att ha läst boken

omvärderade John sin syn på verkligheten, och den fick honom att byta yrke till

att bli psykoterapeut, och över tid fick den honom att lyssna på den gudomliga

inre vägledning som finns i det tysta djupet i var och ens medvetande.

Johns inre vägledning ledde honom till en livslång väg mot upplysning. På sin

väg dit, upptäckte han och utvecklade förmågan att transportera sig själv genom

tid och rum. Denna förmåga registrerades av det globala övervakningssystemet

TSS som vid år 2040 hade nått en sådan nivå av teknisk sofistikering att det

kunde hålla konstant uppsikt på varenda individ på jorden.

När John, efter ha försvunnit utan att efterlämna ett spår på sin ett-hundrade födelsedag 2046, återvände efter tre hundra år, såg många

myndigheter Johns återkomst som en allvarlig säkerhetsrisk som skulle kunna hota politisk kontroll. Förmågan till att hoppa genom rum-tiden hade

från 2144 långsamt börjat sprida sig till andra. Oroliga för en snabbare ökning av denna förmåga på grund av Johns återkomst, grundades nu en

speciell avdelning inom NSA, vilken fick uppdraget att undersöka, begränsa och eliminera denna risk.

Men, mörker kan aldrig utplåna Ljuset. Boken Stairway handlar om Johns andliga resa mot upplysning, och om vad som kommer att hända med

mänskligheten när fler och fler av oss låter vårt inre Ljus skina, och hur detta till slut kommer att utplåna allt mörker.

Boken STAIRWAY: 10 Steg till Himlen finns på svenska och engelska.

Översättning till svenska pågår, klar under våren 2014.

Köp den engelska versionen på: www.amazon.com

Läs mer på: http://psykosyntesforum.se/Svensk/Stairway.htm

Kära Mirakelkursvänner!

Först ett tack för förtroendet att välja mig som ordförande ett år till. Även om inte alla medlemmar i Nätverket

var närvarande på årsmötet söndag 13 april så känns det som ett starkt stöd som ger mig energi och styrka.

Som ordförande har jag ibland funderat över vad Nätverket ska stå för, hur vi kan stödja varandra i den process

som Mirakelkursen syftar till. Vår gemensamma grund är ju arbetet med oss själva, med Kursboken och med

Helige Ande som stöd. Men det finns ju så mycket annat i denna egovärlden som kan kännas mer "verkligt" och

bra. Finns det något sådant som vi i Nätverket kan ägna oss åt? Söndag morgon före årsmötet kom det en

ingivelse om detta som jag nu ska beskriva.

En av Arbetsbokens lektioner som har betytt mycket for mig är nr 94: Jag är som Gud skapade mig. Det betyder att mitt sanna Jag är Guds

Son, Kristus. Så är det med oss alla, var och en av oss är Kristus, fullt och helt, för det finns ingen separation i Guds Skapelse.

Kursen omtalar våra relationer i denna vår illusoriska värld. Det finns två slag; speciella och heliga relationer. Hur kan vi lägga grunden till en

helig relation i umgänget med varandra? Jo, det måste jo vara att vi kommer ihåg vårt sanna jag, Kristus, så mycket som möjlig.

Då kom ingivelsen: tänk om vi gav varandra mellannamnet Kristus? Alla personer jag möter idag heter typ Eva Kristus, Björn Kristus, alltså

"verkligt namn" + Kristus. Detta kan jag göra i mina tankar, som en påminnelse om att det inte endast är en kropp jag ska kommunicera med.

På så sätt lyfter jag kontakten till något meningsfyllt för oss båda. Tänk om många av oss jobbade på detta sätt, ja, kan hända du gör det redan,

vad skulle det inte göra också för världens utveckling?

Vill du vara med mig i detta som ett experiment? I tankarna ge varje person du möter tillnamnet Kristus och se vad som händer? Låta det bli en

vana. Och berätta gärna för mig vad du upplever.

Med Kristus hälsningar till dig från ordförande Albert H 19

Robert Perry circleofa.org Rick Archer batgap.com Iain + Renate McNay conscious.tv Blandade filmer esoterictube.com David Hoffmeister livingmiraclestv.org

OBS! Kom ihåg att nätverket

har bytt från plusgiro till

bankgiro.

Nytt bankgiro =

530-9554