Hot spots för vildbin i jordbrukslandskap

Per Westerfelt

Degree project in biology, 2006Examensarbete i biologi, 20p, 2006Instutionen för biologisk grundutbildning, Avdelningen för växtekologi, Uppsala universitetSupervisor: Anders L. Nilsson

Abstract Hot spots for wild bees in agriculture landscapes Agriculture landscapes make up a large part of the Swedish nature and a large number of

species are connected with this biotope. In recent decades there have been major changes in agriculture. The arable fields have increased in size, the use of pesticides has increased and the variation in crops has decreased. These changes have disfavoured biodiversity. The problem of a diminished biodiversity is not just the loss of the populations and species by themselves, but also the loss of the ecosystem services, for example seed dispersal and pollination. Many crops are partly- or totally dependent of pollination. A decline in pollinating insects is

therefore a serious threat that should be alerted. Wild bees (solitary bees and bumblebees) are the most important wild pollinators in Sweden and have therefore a key role for ecosystem functioning and sustainable development in the country’s agriculture landscapes. The aim of the project was to study what elements a landscape should contain to hold a high

diversity and abundance of wild bees. Such elements could then be identified and protected in a system for sustainable development. Transects were walked along the structure elements (edges of forests, pastures, ridges etc.) in randomly selected squares, each with the size of 1 km2. For each invented square, an index was calculated to quantify the landscape heterogeneity. Each transect was categorized to a type of structure element and evaluated according to a protocol for estimation of features that could be of importance for bees, for example the degree of shading by trees and bushes and suitable nesting places. The study was executed during the summer 2005 in the surroundings of Uppsala in Sweden. Conclusions:

Higher landscape heterogeneity increases the abundance of both solitary bees and bumblebees and also the species diversity of solitary bees.

Disturbed ground cover (exposed soil) combined with hilly terrain has a positive effect on species diversity and nesting for solitary bees.

South-facing structures, that are most exposed to sunlight, have higher abundance and species diversity of solitary bees.

Shading from trees and bushes has a negative effect on species diversity of solitary bees.

Slopes with exposed soil and sparse or non vegetation favor solitary bees. Examples of such slopes in agriculture landscapes are gravel pits, hawkbit slopes and sloping meadows. Are these south faced and situated in a biotope-rich landscape, they can be considered hot spots for solitary bees.

Suggestions of conservation measures that support the wild bee fauna:

Hilly parts of forest edges and field islets that are south faced should be thinned out of trees and bushes. Bushes are suitably cleared by pulling the bush out of the ground, thereby creating exposed soil and eliminating shoot growth. However, consideration should be taken to leave certain woody plants that are of importance for wild bees.

In areas where a large part of the surface (>1 km2) constitute of almost only arable fields, wild bees need conservation measures for survival and dispersal. Bee beds and bee batteries should be established and also a seed mix should be sowed with suitable nectar and pollen plants in areas that can’t be used for agriculture. An example of such areas is the triangular corners that appear in arable fields where the machines can’t reach to cultivate.

Non-active gravel pits should be protected against refilling and overgrowing.

1

Sammanfattning Hot spots för vildbin i jordbrukslandskap Jordbrukslandskapet utgör en stor del av den svenska naturen och ett stort antal arter är

knutna till denna miljötyp. Under de senaste 50 åren har stora förändringar skett inom det svenska jordbruket. Åkrarna har blivit större, variationen av grödor har minskat och användningen av bekämpningsmedel har ökat. Dessa förändringar har missgynnat biodiversiteten. När den biologiska mångfalden minskar försvinner inte bara populationer och arter i sig utan även de ekosystemtjänster som arterna utför, exempelvis pollinering och fröspridning Många grödor inom jordbruket och trädgårdsnäringen är helt eller delvis beroende av

pollinering. Därför är det allvarligt att flera pollinerande insekter är på tillbakagång. Vildbin (humlor och solitärbin) är de viktigaste vilda pollinatörerna och är därmed en nyckelgrupp för ekosystemfunktion och hållbar utveckling i jordbrukslandskapet. I föreliggande projekt har vildbin inventerats i denna miljötyp. Målet med föreliggande studie var att få kunskap om vad landskapet ska innehålla för

element för att en stor mångfald av vildbin ska kunna förekomma. Sådana landskapsstrukturer skulle då kunna identifieras och värnas i ett system av hållbar utveckling. Transekter har gåtts längs strukturelement (skogsbryn, åkerholmar, beteshagar, åsar etc.) i slumpvis valda kvadratkilometer-rutor. För varje ruta har ett index räknats ut som kvantifierar mosaikgraden i landskapet. Varje transekt har utvärderats enligt ett protokoll för bedömning av strukturelement och faktorer som kan tänkas vara relevanta för vildbin som t ex graden av skuggning från träd och buskar och lämpliga bobyggnadsplatser. Studien utfördes sommaren 2005 i Uppsalatrakten. Slutsatser:

Högre landskapsheterogenitet ökar abundansen av både solitärbin och humlor samt artdiversiteten för solitärbin.

Störd mark kombinerat med kuperad terräng har en positiv effekt på artdiversiteten och bobyggandet hos solitärbin.

Sydvända strukturer, som är mest solexponerade, har högre abundans och artdiversitet av solitärbin jämfört med strukturer som är riktade mot andra väderstreck.

Skuggning från träd och buskar har en negativ effekt på artdiversiteten av solitärbin.

Slänter med exponerad jord och sparsam eller ingen vegetation gynnar solitärbin. Exempel på sådana slänter i jordbrukslandskap är grustag, fibbleslänter och sluttande beteshagar. Är dessa sydvända och belägna i ett biotoprikt landskap kan de anses vara hot spots för solitärbin.

Förslag på åtgärder som gynnar vildbifaunan:

Kuperade delar av skogsbryn och åkerholmar som är sydvända bör gallras och röjas. Röjningen sker lämpligen genom att slyet dras upp ur marken för att eliminera skottillväxt och samtidigt skapa störd mark. Dock bör särskild arthänsyn tas till att lämna, för vildbin, viktiga vedblomväxter.

I områden där stora ytor (>1 km2) upptas av nästan enbart odlade fält behöver vildbin stödjande åtgärder för överlevnad och spridning. Det bör anläggas bibäddar och bibatterier samt sås fröblandningar med gynnsamma pollen- och näringsväxter på ytor som inte kan användas till odling. Ett exempel på sådana ytor är hörntrianglarna på åkrar som är svåra att bearbeta maskinellt.

Inaktiva grustag bör skyddas mot igenläggning och igenväxning.

2

Innehållsförteckning

ABSTRACT........................................................................................................................................................... 1

SAMMANFATTNING ......................................................................................................................................... 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING........................................................................................................................... 3

1. INLEDNING ..................................................................................................................................................... 4

2. MATERIAL OCH METODER ....................................................................................................................... 5 2.1 BEGREPP OCH DEFINITIONER.......................................................................................................................... 5 2.2 VAL AV INVENTERINGSOMRÅDE OCH PROVRUTOR......................................................................................... 6 2.3 PLACERING OCH KATEGORISERING AV LINJETRANSEKTER ............................................................................. 6 2.4 INVENTERINGSPERIOD.................................................................................................................................... 8 2.5 DATAINSAMLING OCH ARTBESTÄMNING ........................................................................................................ 8

3. BERÄKNINGAR OCH STATISTIK.............................................................................................................. 8 3.1 HETEROGENITET ............................................................................................................................................ 8 3.2 ABUNDANS .................................................................................................................................................... 8 3.3 ARTDIVERSITET ............................................................................................................................................. 9 3.4 TEMPERATUR ................................................................................................................................................. 9

4. RESULTAT ..................................................................................................................................................... 10 4.1 ABUNDANS OCH ARTDIVERSITET I PROVRUTORNA ....................................................................................... 10 4.2 ABUNDANS, ARTDIVERSITET OCH BETEENDE PÅ OLIKA STRUKTURELEMENT ............................................... 12 4.3 VARIATIONEN AV ABUNDANS OCH ARTDIVERSITET UNDER INVENTERINGSPERIODEN .................................. 14 4.4 LANDSKAPSFAKTORERS INVERKAN PÅ ARTDIVERSITET ............................................................................... 15 4.5 LANDSKAPSFAKTORERS INVERKAN PÅ ABUNDANS ...................................................................................... 16 4.6 TOPOGRAFIN OCH MARKTÄCKNINGENS INVERKAN PÅ SOLITÄRBINS BETEENDE........................................... 17 4.7 TEMPERATURENS INVERKAN PÅ ABUNDANS AV SOLITÄRBIN ....................................................................... 17

5. DISKUSSION.................................................................................................................................................. 18 5.1 ABUNDANS OCH ARTDIVERSITET ................................................................................................................. 18

5.1.1 Landskapsheterogenitet........................................................................................................................ 18 5.1.2 Topografi och marktäckning ................................................................................................................ 19 5.1.3 Väderstreck .......................................................................................................................................... 19 5.1.4 Öppenhetsgrad ..................................................................................................................................... 19 5.1.5 Strukturelement .................................................................................................................................... 19

5.2 BETEENDE.................................................................................................................................................... 22 5.2.1 Bosök.................................................................................................................................................... 22 5.2.2 Näringssök ........................................................................................................................................... 23

6. TACK............................................................................................................................................................... 23

7. REFERENSER................................................................................................................................................ 23

8. BILAGOR........................................................................................................................................................ 25

3

1. Inledning Under de senaste 50 åren har jordbruket i den industrialiserade världen genomgått drastiska

förändringar i takt med förbättrad teknologi och ökade krav på produktion. Åkrarna har blivit större, användningen av pesticider har ökat och variationen av grödor har minskat. Dessa förändringar har påverkat ekosystemet i jordbruklandskapet på ett negativt sätt och medfört att många växter och djur minskat eller försvunnit i jordbruklandskapet (Benton et al., Krebs et al., 1999; Matson et al., 1997). I Sverige visar jordbrukstatistik att förändringen av landskapet fram till 1990-talet resulterat i ett mer enformigt landskap eftersom många småbiotoper försvunnit (SCB, 2002). Idag är en hög andel av de arter som är knutna till jordbruksmark upptagna på den svenska rödlistan (Ahnström, 2002; Gärdenfors, 2005; Kvarnbäck et al., 2003). När den biologiska mångfalden minskar försvinner inte bara populationer och arter i sig utan

även de ekosystemtjänster som arterna utför, exempelvis pollinering och fröspridning (Ratchke & Jules, 1993; Buchmann & Nabhan, 1996). Bin är de viktigaste pollinatörerna (Linkowski et al., 2004) och förluster i artantal kan drastiskt försämra reproduktionen hos grödor och vilda växter (Corbet et al., 1991; Allen-Wardell et al., 1998). Ett 20-tal av de grödor som odlas inom jordbruket och trädgårdsnäringen i Sverige kräver

pollination eller ger ökad skörd efter pollinering via humlor och bin (Björklund et al., 1999). Det ekonomiska värdet av grödor som kräver pollination inom trädgårdsodlingen i Sverige uppskattades 1998 till 95 milj USD (Björklund et al., 1999). Beräkningar visar också att genom en förbättrad pollinering skulle svensk fruktodlarnäring få ett tillskott på 13 milj SEK endast vid en måttlig ökning på 10 % av äppelskörden (Ericsson, 1999). Även bärodling får betydande skördeökningar när pollineringen varit god (Ericsson, 1999). Inom jordbruket är klöver i vallar samt oljeväxter de ekonomiskt viktigaste insektspollinerande grödorna (Lundborg, 1999). Det ekonomiska värdet för dessa grödor i Sverige beräknades 1996 till 29 milj USD (Björklund et al., 1999). Det finns uppenbarligen inte bara biologiska- utan även ekonomiska intressen för att skapa goda förutsättningar för pollinatörer i jordbrukslandskap. I takt med att det småskaliga jordbruket avvecklats har antalet vildbin (solitärbin och

humlor) på landskapsnivå minskat överallt i Europa (Linkowski et al., 2004). Flera rapporter visar att många pollinatörgrupper minskar eller är hotade, både i Sverige och i resten av världen (Allen-Wardell et al., 1998; Björklund et al., 1999; Cederberg, 1999; Croxton et al., 2002; Elmqvist, 1999; Williams, 1986). Detta gäller såväl honungsbin som vilda pollinatörer. Då också biodlingen minskar ökar behovet av naturliga pollinatörer, vilket gör att det är än viktigare att uppmärksamma och bevara dessa grupper (Allen-Wardell et al., 1998). Förlust av lämpliga boplatser har ansetts vara nyckelfaktorn till vildbinas minskning i

Centraleuropa (Westrich 1996), och detsamma gäller för svenska förhållanden (Cederberg 1999). Syftet med denna studie var att undersöka vad landskapet ska innehålla för element för att

inneha en hög abundans och artdiversitet av vildbin. Vildbin behöver både lämpligt substrat för bobyggnad och en tillfredsställande näringsresurs inom sin flygradie. Flygradien varierar mellan olika arter och genomsnittet för svenska vildbins flygradie är ca 500 m (365 m för solitärbin och 876 m för humlor) (Linkowski et al., 2004). Vad som är lämpliga boplatser och tillfredsställande näringsresurser varierar också mellan arterna. Markbobyggande bin, som utgör ungefär 70 % av alla solitärbin i Sverige, vill oftast ha lättgrävd och väldränerad mer eller mindre sandig jord som är solexponerad, torr och åtkomlig genom att vara blottad eller glest bevuxen (Westrich, 1990; Calabuig, 2000). Andra lämpliga boplatser för svenska vildbin kan vara håligheter i marken, död ved, fjolårsstjälkar och gamla snäckskal. Vilka växter som används för pollensamling kan hos vissa biarter återspegla en specialisering och samlas pollen

4

endast från en växtfamilj kallas en biart för oligolektisk. Andra biarter är mer eller mindre generalister i sin pollensamling och samlas pollen från två eller flera växtfamiljer kallas en biart för polylektisk. En hög landskapsheterogenitet innebär större tillgång till olika biotoper. Med ökad tillgång

på flera olika biotoper, inom rimligt flygavstånd för vildbin, ökar också chansen att tillfredsställa flera arters behov av lämplig bobyggnadsplats. Med ökad landskapsheterogenitet ökar också artantalet växter (Gignac & Dale, 2003; Locky & Bailey, 2006) vilket ökar chansen att tillfredsställa flera arters behov av näringsresurs. Solitärbin är växelvarma och behöver externt värmetillskott för att kunna vara aktiva. Torra,

varma platser är därför särskilt gynnsamma för förekomst av solitärbin i länder som Sverige med nordligt läge. Ingen eller låg vegetation bidrar till att skapa ett relativt gynnsamt mikroklimat för markboende bin (Wesserling & Tscharntke, 1995). Ett område som innehåller element som är gynnsamma för många olika arter av solitärbin

och humlor skulle kunna kallas för ett hot spot för vildbin. För djur och växter karaktäriseras hot spots alltid av hög artdiversitet och ofta inkluderas även förekomst av endemiska arter som kriterium (Campbell et al., 1999). Storleken på ett hot spot kan variera kraftigt beroende på vilken grupp eller kategori av organism man fokuserar på men framför allt på hur noggrant man specificerar biotopen. Exempelvis är flytande trästycken hot spots för evertebrater i skogsbeklädda och översvämmade våtmarker i sydöstra USA (Braccia et al., 2001) medan Kaplandet i Sydafrika, ett område på 470 km2, är hot spot för evertebrater och kärlväxter i globalt perspektiv (Cowling et al., 1995).

2. Material och metoder

2.1 Begrepp och definitioner Här förklaras de viktigaste begreppen och termerna som används i uppsatsen. Landskapsheterogenitet: Mosaikgraden av olika biotoper i landskapet inom en provruta. Strukturelement: Sträcka som utgör gränsen mellan odlingsmarken och den intilliggande biotopen. Transekt: En sträcka som inventeraren gått längs under inventeringen. Öppenhetsgrad: Benämning på hur stor andel (%) av transekten som ej varit skuggad av buskar och träd. Riktning: Vilket väderstreck transekten är vänd mot. Fig. 1 visar vilken riktning transekterna (röda linjerna) får runt en åkerholme.

Figur 1. Schematisk bild som visar vilken riktning transekterna (röda linjerna) får runt en åkerholme. Topografi: Benämning på hur stor andel (%) av transekten som är kuperad. Marktäckning: Benämning på hur stor andel (%) av olika substrat som täcker marken längs transekten, t ex stenröse, tät grässvål, exponerad jord. Störd mark: Då exponerad jord finns tillgängligt. Abundans: Mått på individtätheten. Artdiversitet: Mått på arttätheten.

5

Bosök: Äntring av boet eller sökflygning tätt intill marken eller annat bosubstrat med upprepade landningar. Näringssök: Sittande eller sökande på blomma. Ingen skillnad har gjorts huruvida vildbiet samlat pollen, sugit nektar, vilat eller solbadat. Solbad: Stillasittande i solen på annat än en blomma.

2.2 Val av inventeringsområde och provrutor Inför studien valdes ett område som representerade Uppsalatrakten med avseende på

landskapskaraktär (Fig. 2) Inom detta område valdes ett antal kvadratkilometer-rutor, enligt Gröna Kartans rutnät, som skulle uppfylla följande kriterium: rutorna skulle bestå av minst 50 % odlingsmark eller 10 % ås enligt Gröna Kartan (1:50.000). Militärområden uteslöts. Rutorna som uppfyllde kraven slumpades i en bestämd ordningsföljd där ruta 1 inventerades först, varefter ruta 2 inventerades osv. Totalt inventerades 13 rutor (Fig. 2).

Figur 2. Översiktsbild över inventeringsområdet samt de 13 provrutorna. Samtliga rutor är 1 x 1 km. 2.3 Placering och kategorisering av linjetransekter Vildbina inventerades efter linjetransekter. Under inventeringen gick inventeraren långsamt

längs transekten och noterade alla vildbin som observerades. Radien runt inventeraren, inom

6

vilken vildbina noterades, varierade beroende på förutsättningarna men var aldrig större än 3 meter. Transekterna placerades längs strukturelementen i provrutorna (Fig. 3). Inventeringen

började närmast där man lämpligen kunde parkera bilen.

Figur 3. Transekter och bi-observationer i provrutan Faxan. Strukturelementen delades in i följande 10 kategorier:

Skogsbryn: >50 % trädtäckning. Åkerholme: Område som avgränsas helt av odlingsmark utan bebyggelse. Area <

8000 m2 Beteshage: Inhägnat område som betas av djur. Annan öppen mark: <50 % trädtäckning, ej inhägnat och ej avverkat område. Gårdsmiljö: Område bebott och påverkat av människor, t ex bondgård eller villa

med trädgård. Kalhygge: Avverkat område med <50 % trädtäckning. Väg: Utmärkt som väg enligt Gröna Kartan. Dike: Grävt dike. Vattendrag: Naturligt vattendrag. Grustag: Uppgrävd grusgrop.

Varje transekt bedömdes enligt ett protokoll. Transekterna delades också in, oberoende av

strukturelement, i olika kategorier: Öppenhetsgrad:

♦ Öppet (<50 % trädtäckning). ♦ Trädtäckt (>50 % trädtäckning).

Topografi och marktäckning:

7

♦ Flackt & gräs (>70 % flackt och <10 % exponerad jord och gles grässvål tillsammans).

♦ Flackt & exponerad jord (>70 % flackt och >10 % exponerad jord och gles grässvål tillsammans).

♦ Kuperat & gräs (>20% kuperat och backigt tillsammans och <10 % exponerad jord och gles grässvål tillsammans).

♦ Kuperat & exponerad jord (>20% kuperat och backigt tillsammans och >10 % exponerad jord och gles grässvål tillsammans).

Rikting: ♦ Syd. ♦ Nord. ♦ Väst. ♦ Öst.

2.4 Inventeringsperiod Transekterna inventerades mellan den 27 maj och den 30 augusti 2005. Inventeringen

utfördes inte dagar med regn eller låg temperatur. Inventeringarna utfördes mellan kl. 9.30 på morgonen och kl. 17 på kvällen då väderförhållanden är generellt mest gynnsamma för vildbin. Vid enstaka tillfällen höll inventeringen på längre men då endast vid utmärkta väderförhållanden. För de tre första rutorna inventerades samtliga strukturelement men eftersom detta visade sig ta för lång tid inventerades resterande rutor i 2 dagar vardera. Totalt gjordes inventering i 32 dagar.

2.5 Datainsamling och artbestämning Under inventeringen av transekter noterades alla vildbin som observerades visuellt. För varje

individ noterades koordinater i rikets nät (RT90), klockslag, beteende samt förmodad art. Vildbinas beteende delades in i fyra kategorier:

Bosök + beskrivning av bosökssubstratet. Näringssök + bestämning av växt så långt som möjligt. Solbad. Flygning.

Om inventeraren kunde identifiera arten i fält noterades detta, annars infångades biet med håv och artbestämdes vid senare tillfälle under stereolupp. Om en förbiflygande humla observerades, noterades denna som ”Bombus ?” med beteendet flygning. För infångade individer bestämdes även kön. Bestämning skedde med hjälp av referenssamling, artnyckel ”Artbestämning av humlor i fält” (B. Cederberg, ArtDatabanken, SLU, opubl. fältguide) och handledning av L.Anders Nilsson (IEE, EBC).

3. Beräkningar och Statistik 3.1 Heterogenitet Som ett mått på landskapsheterogeniteten användes Shannon-Wieners diversitetsindex, H’=-Σ pi ln pi, där pi är proportionen av biotoper ”i” i provrutan. Biotopklasserna som användes var samma som för kategoriseringen av strukturelementen (se ovan) plus odlingsmark. Transektheterogeniteten räknades ut på samma sätt för varje provruta där pi är proportionen av olika strukturelement ”i” av den totalt inventerade transektlängden.

3.2 Abundans Måttet på abundans som använts i denna studie är ”Individer/100 m”. Detta mått innebär att

transekter med olika längd kan jämföras, dock tas inte någon hänsyn till hur lång tid som spenderats längs transekten. Transekter som blev kortare än 100 m har uteslutits ur beräkningarna.

8

För att illustrera abundansen av vildbin för respektive ruta och strukturelement har boxplott använts. Symbolen * visar avstickande värden. Vilka värden som ansågs vara avstickande bestämdes automatiskt av statistikprogrammet (se nedan). För att se om det fanns en skillnad mellan respektive ruta och respektive strukturelement användes ANOVA-tester. För att se vilka faktorer som påverkade abundansen av vildbin har ANOVA-tester använts.

För att få responsvariabeln ”x” normalfördelad användes följande formel: 4√(x + 0.5). För att kunna utföra en trevägs-ANOVA delades faktorerna in i följande kategorier:

Landskapsheterogenitet ♦ Låg (0,36 – 0,90) ♦ Hög (0,99 – 1,61)

Öppenhetsgrad ♦ Trädtäckta ♦ Öppna

Topografi och marktäckning ♦ Kuperat & exponerad jord ♦ Annat

Riktning ♦ Syd ♦ Annat

Samtliga statistiska analyser har utförts i MiniTab 14. Dessutom räknades abundansen ut för varje inventeringsdatum för att få en bild av hur

abundansen varierade över tiden. Honungsbin ingår inte i begreppet vildbin och abundansen för honungsbin beror till största

delen av om det finns biodlare i närheten och inte av landskapsfaktorer. Honungsbin har uteslutits ur beräkningarna för abundans och artdiversitet.

3.3 Artdiversitet Som ett mått på artdiversiteten för respektive provruta används antal observerade arter efter

2170 m inventering, som är den kortaste inventeringslängden för någon provruta För att jämföra artdiversiteten mellan strukturelementen har artantalet efter 3500 m för respektive strukturelement använts, vilket bedömdes som en minimilängd för att få ett trovärdigt resultat. Tre strukturelement (Gårdsmiljöer, Diken och Kalhyggen) inventerades kortare än 3500 m och utesluts därför ur beräkningarna för artantal. Endast perioden 7 juni – 18 augusti har använts i heterogenitetsuträkningarna för

artdiversiteten av solitärbin. Våren var nämligen ovanligt kall och många solitärbin hade inte hunnit vakna ur sin vinterdvala innan 7 juni samt individantalet av solitärbin sjunker naturligt i augusti. Grustagstransekter har uteslutits ur heterogenitesuträkningarna för artdiversiteten av solitärbin eftersom de är en relativt ovanlig företeelse i landskapet och har markant högre arttäthet av solitärbin. Humlor är inte lika beroende av temperatur och tid på året som solitärbin, och grustag hade inte markant fler humlearter än andra strukturelement i denna studie. Alla provrutor och alla transekter har inkluderats i uträkningarna för landskapheterogenitet och artdiversiteten av humlor. För att se vilka faktorer som påverkar artdiversiteten av vildbin har regressionsanalyser

använts. Dessutom noterades artantalet för varje inventeringsdatum efter 200 min inventering för att

få uppgifter om hur artdiversiteten varierade över tiden. De datum som inventerades kortare tid än 200 min har uteslutits ur dessa beräkningar.

3.4 Temperatur För att undersöka om temperaturen hade en avgörande betydelse för hur många solitärbin

som observerades gjordes en regressionsanalys med abundansen av solitärbin (solitärbin/100 m) som responsvariabel. Temperaturen under inventeringen för varje transekt jämfördes mot transektens abundans av solitärbin. Om temperaturen varierade under inventeringen av en

9

transekt användes medelvärdet. Temperaturdata har hämtats från Institutionen för Geovetenskaper Luft och vattenlära-meteorologi, Uppsala universitet.

4. Resultat Totalt inventerades drygt 4,3 mils transekter vilket tog ca. 117 timmar. Totalt observerades

1630 bin (Apidae), varav 607 solitärbin, 591 humlor och 432 honungsbin (Appendix 1). Totalt observerades 92 arter, varav 74 solitärbiarter, 17 humlearter samt honungsbi.

4.1 Abundans och artdiversitet i provrutorna En sammanställning av provrutorna redovisas i Tabell 1. Artdiversiteten och abundansen av

solitärbin i provrutorna redovisas i Fig. 4 respektive Fig. 5. Det fanns en skillnad i abundansen av solitärbin mellan provrutorna (ANOVA, DF=12, F=5.50, P=0.000).

0

5

10

15

20

25

30

Nås Fax

Hög

_52

Ber

Dan

Söd

Juv

Mar

Gys Ulv

Sku

Hög

_51

Åke

Anta

l sol

itära

bia

rter

Sol

itär

bin/

10

0 m

Åke

Hög

_51

Sku

Ulv

Gys

MarJuv

Söd

DanBe

r

Hög

_52

Fax

Nås

12

10

8

6

4

2

0

Figur 4. Antal solitära biarter i provrutorna då 2170 m hade inventerats. Rutorna är placerade i tidsordning med den tidigaste inventerade rutan längst till vänster.

Figur 5. Abundansen av solitärbin (solitärbin/100 m) i provrutorna. Rutorna är placerade i tidsordning med den tidigaste inventerade rutan längst till vänster.

Artdiversiteten och abundansen av humlor i provrutorna redovisas i Fig. 6 respektive Fig. 7. Det fanns ingen skillnad i abundansen av humlor mellan provrutorna (ANOVA, DF=12,

F=1.72, P=0.07 )

10

11

Tabell 1. Sammanställning av provrutorna. Provrutorna är placerade i tidsordning med den tidigast inventerade provrutan överst. Inventeringsmånad, landskapsheterogenitet (H’) och inventeringslängd redovisas i kolumn 2 - 4. Abundansen redovisas i kolumn 5 och 6 som solitärbin/100 m respektive humlor/100 m. Som ett mått på artdiversiteten (kolumn 7 och 8) används antal observerade arter efter 2170 m inventering, som är den kortaste längden för någon provruta. Andelen (%) inventerade strukturelement i respektive provruta redovisas i kolumn 9 – 18. Den övre siffran visar andelen inventerade strukturelemnet då hela inventeringslängden (kolumn 4) i provrutan inventerats. Den undre siffran visar andelen inventerade strukturelement då 2170 m inventerats. Förkortningar av strukturelementen förklaras längst ned på sidan.

SB = Skogsbryn, VÄ = Väg, BH = Beteshage, AÖM = Annan öppen mark, ÅK = Åkerholme, GÅ = Gårdsmiljö, GR = Grustag, KH = Kalhygge VA = Vattendrag, DI = Dike

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 Provruta Månad H’ Längd

(m) Abundans solitärbin

Abundans humlor

Artdiversitet solitärbin

Artdiversitet humlor

SB VÄ BH AÖM ÅK GÅ GR KH VA DI

Nåstuna Maj 1.11 5310 0.25 1.33 5

8

25 43

13 2

11 2

- -

10 -

23 53

- -

- -

- -

17 -

Faxan Juni 1.07 5820 3.62 2.29 32

9

10 10

19 11

6 4

2 3

8 1

5 -

37 67

12 4

- -

- -

Hög. 52 Juni 1.08 4720 3.59 1.60 14

7

12 37

36 44

- -

6 3

- -

- -

40 17

5 -

- -

- -

Berga Juni 0.90 3150 0.84 1.07 12

12

51 65

12 6

7 -

- -

- -

- -

- -

- -

29 29

- -

Danmark Juni 0.47 2380 0.73 1.52 12

11

58 53

- -

- -

30 34

12 14

- -

- -

- -

- -

- -

Söderby Juli 0.67 2750 1.66 0.57 12

5

25 15

19 26

15 20

- -

20 11

21 29

- -

- -

- -

- -

Juvansbo Juli 0.99 3370 1.39 0.87 12

6

34 44

13 25

28 23

19 8

- -

- -

- -

- -

- -

6 -

Marsta Juli 0.36 3020 0.19 1.37 4

6

- -

25 10

- -

44 58

- -

7 -

- -

- -

- -

24 32

Gysta Juli 1.19 2240 3.21 2.82 22

9

23 23

10 10

20 20

11 11

24 24

- -

- -

12 12

- -

- -

Ulva Augusti 0.60 2980 0.65 1.39 4

10

34 17

17 15

- -

6 6

18 26

- -

- -

- -

25 36

- -

Skuttunge Augusti 0.82 2610 1.50 0.83 7

10

38 29

11 13

- -

8 7

13 15

7 9

- -

- -

23 28

- -

Hög. 51 Augusti 1.61 2170 0.96 2.74 8

11

12 12

- -

- -

- -

- -

- -

72 72

- -

16 16

- -

Åkerby Augusti 0.76 3340 0.92 0.72 6

6

10 -

28 7

- -

- -

- -

2 -

- -

- -

60 93

- -

0

2

4

6

8

10

12

14

Nås Fax

Hö_

52

Berg

a

Dan

Söd

Juv

Mar

sta

Gys

Ulv

a

Skut

t

Hö_

51 Åk

Anta

l hum

lear

ter

Figur 6. Antal humlearter i provrutorna då 2170 m hade inventerats. Rutorna är placerade i tidsordning med den tidigaste inventerade rutan längst till vänster

Hum

lor/

10

0 m

Åke

Hög

_51

Sku

Ulv

Gys

MarJuv

Söd

DanBe

r

Hög

_52

Fax

Nås

10

8

6

4

2

0

Figur 7. Abundansen av humlor (Humlor/100 m) i provrutorna. Rutorna är placerade i tidsordning med den tidigaste inventerade rutan längst till vänster.

4.2 Abundans, artdiversitet och beteende på olika strukturelement En sammanställning av strukturelementen redovisas i Tabell 2. Abundansen för solitärbin

och humlor på de olika strukturelementen visas i Fig. 8. respektive Fig. 9. För solitärbin erhölls en skillnad i abundans mellan strukturelementen (ANOVA, DF=9, F=4.14, P=0.000) medan ingen skillnad kunde påvisas för humlor. Tre strukturelement (Gårdsmiljöer, kalhyggen och diken) inventerades en relativt kort sträcka jämfört med övriga strukturelement och får därför ett mer osäkert värde. De visas ändå i Fig. 9 och Fig. 10 för att ge en bild av abundansen vid dessa strukturelement.

Solit

ärbi

n/10

0 m

Diken

Vatte

ndrag

Gårdsm

il jöer

Väga

r

Skog

sbryn

Betes

haga

r

Åker

holm

ar

Anna

n öpp

en m

ark

Kalhy

ggen

Grus

tag

12

10

8

6

4

2

0

Figur 8. Abundans av solitärbin (solitärbin/100 m) längs olika strukturelement. Inget solitärbi observerades längs diken trots att 1,6 km inventerades.

Hum

lor/

100

m

Vägar

Vatten

drag

Betes

haga

r

Skog

sbryn

Åkerh

olmar

Diken

Anna

n öpp

en m

ark

Gårdsm

iljöer

Kalhy

ggen

Grus

tag

10

8

6

4

2

0

Figur 9. Abundans av humlor (humlor/100 m) längs respektive strukturelement.

Artdiversiteten av solitärbin och humlor på respektive strukturelement redovisas i Fig.

10 och Fig. 11. Tre strukturelement (Gårdsmiljöer, kalhyggen och diken) har inventerats kortare än 3,5 km och redovisas därför inte i figuren.

12

Tabell 2. Sammanställning av strukturelementen. Inventeringslängden redovisas i kolumn 2. Abundansen redovisas i kolumn 3 och 4 som solitärbin/100 m respektive humlor/100 m. Som ett mått på artdiversiteten (kolumn 5 och 6) används antal observerade arter efter 3500 m inventering, vilket bedömdes som minimilängd för att få ett trovärdigt resultat. Tre strukturelement (Gårdsmiljö, Kalhyggen och Diken) har inventerats kortare än 3500 m och artdiversiteten redovisas därför inte på dessa strukturelement. Andelen (%) av två landskapsfaktorer* (kuperat & exponerad jord och öppet) redovisas i kolumn 7 och 8. Den övre siffran visar andelen av inventeringslängden som infallit under rubricerad kategori då hela inventeringslängden (kolumn 2) på strukturelementet utförts. Den undre siffran visar andelen inventeringslängd som infallit under rubricerad kategori då 3500 m inventerats. Sista kolumnen visar andelen (%) bosökande solitärbin.

13

* Kuperat & exponerad jord: >20% kuperat och backigt tillsammans och >10 % exponerad jord och gles grässvål tillsammans. Öppet: <50 % trädtäckning.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 Strukturelement Längd (m) Abundans

solitärbin Abundans

humlor Artdiversitet

solitärbin Artdiversitet

humlor Andel kuperat &

exponerad jord (%) Andel öppet

(%) Andel bosökande

solitärbin (%) Skogsbryn 10220 1.09 1.33

12

9 46 18

0 0

29

Vägar 11470 0.87 0.80 22

6

13 26

93 100

20

Beteshagar 5720 1.17 1.14 23

11

31 21

89 93

20

Annan öppen mark

3500 1.54 1.81 18

10

17 17

100 100

2

Åkerholmar 3730 1.38 1.38 13

11

13 14

41 42

2

Gårdsmiljö 2230 0.81 1.89 -

-

51 -

85 -

0

Grustag 3700 6.69 3.59 38

13

96 95

87 86

77

Kalhyggen 910 3.41 2.31 -

-

66 -

100 -

45

Vattendrag 4710 0.62 0.91 10

13

12 7

75 82

35

Diken 1600 0 1.52 94 0 -

- - -

-

0

510

1520

25

3035

40

Grustag

Betesh

agar

Vägar

Annan

öppe

n mark

Åkerho

lmar

Skogs

bryn

Vatten

drag

Solit

ära

biar

ter

Figur 10. Antal solitära biarter då 3,5 km inventerats längs respektive strukturelement.

0

24

6

8

1012

14

Grustag

Vatten

drag

Betesh

agar

Åkerho

lmar

Annan

öppe

n mark

Skogs

bryn

Vägar

Anta

l hum

lear

ter

Figur 11. Antal humlearter då 3,5 km inventerats längs respektive strukturelement.

Solitärbinas och humlornas beteende på olika strukturelement redovisas i Fig. 12 respektive Fig. 13. Observera att ytterligare två beteenden (Solbad och Flygning) fanns som alternativ vilket innebär att de två staplarna för bosök och näringssök inte behöver motsvara 100 %.

0

20

40

60

80

100

120

Gru

stag

Kalh

ygge

n

Vatte

ndra

g

Skog

sbry

n

Väga

r

Bete

shag

ar

Åker

holm

ar

Anna

nöp

pen

mar

k

Går

dsm

iljöer

Dik

en

Ande

l (%

)

% bosök % näringsök

Figur 12. Andelen bosökande (ljus stapel) respektive näringssökande (mörk stapel) solitärbin på olika strukturelement.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90D

iken

Väga

r

Gru

stag

Skog

sbry

n

Åker

holm

ar

Bete

shag

ar

Går

dsm

iljöer

Kalh

ygge

n

Anna

nöp

pen

mar

k

Vatte

ndra

g

Ande

l (%

)% bosök % näringssök

Figur 13. Andelen bosökande (ljus stapel) respektive näringssökande (mörk stapel) humlor på olika strukturelement.

4.3 Variationen av abundans och artdiversitet under inventeringsperioden Variationen av artdiversiteten för solitärbin och humlor redovisas i Fig. 24 respektive Fig.

25.

0

2

4

6

8

10

12

14

16

18

27-m

aj

06-ju

n

16-ju

n

26-ju

n06

-jul

16-ju

l

26-ju

l

05-a

ug

15-a

ug

Anta

l sol

itära

bia

rter

Figur 17. Antal solitära biarter för 24 inventeringsdatum då 200 min inventerats för respektive datum.

0

2

4

6

8

10

12

27-m

aj

06-ju

n

16-ju

n

26-ju

n06

-jul

16-ju

l

26-ju

l

05-a

ug

15-a

ug

Anta

l hum

lear

ter

Figur 18. Antal humlearter för 24 inventeringsdatum då 200 min inventerats för respektive datum.

Variationen av abundansen för solitärbin och humlor redovisas i Fig. 26 respektive Fig. 27.

14

15

0

2

4

6

8

10

12

14

27-m

aj

06-ju

n

16-ju

n

26-ju

n06

-jul

16-ju

l

26-ju

l

05-a

ug

15-a

ug

25-a

ug

Hum

lor/1

00 m

0

2

4

6

8

10

12

27-m

aj

06-ju

n

16-ju

n

26-ju

n06

-jul

16-ju

l

26-ju

l

05-a

ug

15-a

ug

25-a

ug

Solit

ärbi

n/10

0 m

Figur 19. Abundansen av solitärbin (Solitärbin/100 m) för alla (32) inventeringsdatum.

Figur 20. Abundansen av humlor (Humlor/100 m) för alla (32) inventeringsdatum

4.4 Landskapsfaktorers inverkan på artdiversitet Det fanns ett positivt samband mellan landskapsheterogenitet och artdiversitet för solitärbin

(Fig. 14). För artdiversiteten av humlor hade inte landskapsheterogeniteten någon betydelse (Regression, P=0.419, R2=0.06). Det fanns inget samband mellan artdiversitet och transektheterogenitet för vare sig solitärbin eller humlor (Regression, P=0.258, R2=0.16 respektive P=0.540, R2=0.04).

H'

Arte

r av

sol

itärb

in e

fter

217

0 m

1,21,00,80,60,40,20,0

20

15

10

5

0

FitsQuadraticLinear

Quadratic: y = 13,54 - 27,01 x + 27,31 x**

Linear: y = -0,953 + 15,40 x P=0,009

2 P=0,016 R-sq=0,69

R-sq=0,60

Figur 14. Förhållande mellan artdiversitet av solitärbin (antal observerade solitära biarter då 2170 m inventerats) och landskapsheterogenitet (H’). Regressionsanalys visar ett positivt samband mellan artdiversitet av solitärbin och kupering

kombinerat med exponerad jord, öppenhet och sydriktning (Fig. 15). Ingen av dessa faktorer hade betydelse för artdiversiteten av humlor.

Tid (min)

Art

er a

v so

litär

bin

efte

r 21

70 m

7006005004003002001000

40

30

20

10

0

Variable

Sydriktning

Kupering & barmarkÖppenhet

Kupering & barmark: y = 0.051x + 6.7, R-sq=0.74, P=0.001Öppenhet: y = 0.041x + 3.1, R-sq=0.57, P=0.011Sydriktning: y = 0.082x + 5.6, R-sq=0.42, P=0.044

Figur 15. Artdiversiteten av solitärbin i relation till 3 landskapsfaktorer. Varje punkt motsvarar en

provruta då 2170 m inventerats. På x-axeln avläses hur lång tid som spenderats längs transekter som infallit under respektive kategori (Kupering & exponerad jord, Öppenhet och Sydriktning). För kategorisering se kap. 2.3.

En multipel regression med fyra oberoende faktorer (landskapsheterogenitet (H’), kupering

& exponerad jord, öppenhet och sydriktning) och artdiversiteten av solitärbin som respons ger ett positivt samband (P=0.001, R2=0.97). Dock visar endast landskapsheterogenitet (H’) och kupering & exponerad jord ett enskilt positivt samband med artdiversiteten för solitärbin (Tabell 3).

Tabell 3. Multipel regression med fyra faktorer (landskapsheterogenitet (H’), kupering & exponerad jord, öppenhet och sydriktning) och artdiversiteten av solitärbin som respons.Predictor Coef SE Coef T P Constant -5.28 2.42 -2.18 0.081 H’ 13.1 2.74 4.76 0.005 Kupering & exponerad jord 0.0312 0.00903 3.51 0.017 Öppenhet 0.00824 0.00844 0.98 0.373 Sydriktning 0.0192 0.0124 1.55 0.182 4.5 Landskapsfaktorers inverkan på abundans Öppenhetsgraden hade ingen betydelse för abundansen av vare sig solitärbin eller humlor

(ANOVA, DF=1, F=0.23, P=0.632 respektive DF=1, F=0.35, P=0.555). En trevägs-ANOVA visar att landskapsheterogeniteten (H’), riktningen samt interaktionen H’ * topografi & marktäckning hade betydelse för abundansen av solitärbin (Tabell 4). Ett Tukey-test visar att hög landskapsheterogenitet, sydriktning samt hög landskapsheterogenitet kombinerat med kupering och exponerad jord hade positiv effekt på abundansen av solitärbin.

16

Tabell 4. Resultatet av en trevägs-ANOVA med abundansen av solitärbin som respons och landskapsheterogenitet (H’), topografi & marktäckning och riktning som faktorer. Source DF Seq SS Adj SS Adj MS F P H’ 1 1.22 1.07 1.07 21.4 0.000Topografi & marktäckning 1 0.502 0.116 0.116 2.33 0.130Riktning 1 0.670 0.406 0.406 8.14 0.005H’*Topografi & marktäckning 1 0.258 0.217 0.217 4.34 0.040H’*Riktning 1 0.0158 0.0256 0.0256 0.51 0.476Topografi & marktäckning*Riktning 1 0.0154 0.0164 0.0164 0.33 0.568H’*Topografi & marktäckning*Riktning 1 0.00103 0.00103 0.00103 0.02 0.886Error 107 5.34 5.34 0.0499 Total 114 8.02

En trevägs-ANOVA visar att endast landskapsheterogeniteten (H’) hade betydelse för

abundansen av humlor (Tabell 5). Ett Tukey-test visar att hög H’ hade positiv effekt på abundansen av humlor.

Tabell 5. Resultatet av en trevägs-ANOVA med abundansen av humlor som respons och landskapsheterogenitet (H’), topografi & marktäckning och riktning som faktorer. Source DF Seq SS Adj SS Adj MS F P H’ 1 0.407 0.331 0.331 7.63 0.007Topografi & marktäckning 1 0.0565 0.00126 0.00126 0.03 0.865Riktning 1 0.0832 0.00707 0.00707 0.16 0.687H’*Topografi & marktäckning 1 0.0266 0.0928 0.0928 2.14 0.146H’*Riktning 1 0.0181 0.00302 0.00302 0.07 0.793Topografi & marktäckning*Riktning 1 0.112 0.157 0.157 3.62 0.059H’*Topografi & marktäckning*Riktning 1 0.0879 0.0879 0.0879 2.02 0.157Error 126 5.47 5.47 0.0434 Total 133 6.26

4.6 Topografin och marktäckningens inverkan på solitärbins beteende Huruvida marktäckning och topografi hade betydelse för solitärbins beteende redovisas i Fig.

16. Det fanns ett positivt samband mellan solitärbins bobyggande och kupering kombinerat med exponerad jord.

350300250200150100500

100

80

60

40

20

0

Tid spenderad längs transekter innehållande både kupering och exponerad jord (min)

Bosö

kand

e so

litärb

in (

%)

y = 8,317 + 0,2101 x P=0,000R-sq=0,36

Figur 16. Förhållande mellan andelen bosökande solitärbin och topografi och marktäckning. Varje punkt motsvarar ett inventeringsdatum.

4.7 Temperaturens inverkan på abundans av solitärbin Regressionsanalys visar inget samband mellan antalet observerade solitärbin och temperatur

(P=0.101, R2=0.02).

17

5. Diskussion De svenska vildbinas två undergrupper, solitärbin och humlor, har olika levnadssätt,

flygkapacitet m.m. vilket gör att de har olika krav på omgivningen. Humlor är endotermiska och är generellt större än solitärbin vilket gör att de är mindre känsliga för vädervariationer och har längre flygradie. Inventeringen i denna studie gjordes mellan 27:e maj och 30:e augusti. De tidigaste flygande

solitära vildbiarterna i Sverige brukar börja vara aktiva redan i april, men det kan variera beroende på hur varm våren är. Våren 2005, då inventeringen i denna studie började, var ovanligt kall men de allra tidigaste solitära biarterna (t ex, Andrena vaga, Andrena ruficrus, Andrena praecox, Colletes cunicularius) hade redan slutat flyga då inventeringen började. Antalet solitärbin brukar i Sverige öka under maj månad för att nå sin topp i mitten på juni, för att sedan avta och närma sig noll i september-oktober. Den ”normala” kurvan kan vara förskjuten framåt i tiden 2005 eftersom våren var ovanligt kall. Några solitärbiarter har två generationer och flyger därför både i början och i slutet av sommaren. Antalet humlor är inte lika säsongsbetonat som för solitärbin och de flyger från april till september. Humlor lever socialt och på våren finns endast drottningar som oftast letar lämplig boplats för att anlägga sitt samhälle. Under sommaren observeras många arbetare som samlar pollen till larverna. Hur många vildbin och arter som observerats över tiden i denna studie (Fig. 17-20) följde inte den ”normala” kurvan utan har snarare tydliga toppar och svackor då inventeringen pågick i provrutor med lämpliga respektive olämpliga karaktärer för vildbin. Detta indikerar att tidsaspekten inte haft en övervägande inverkan för hur många bin som observerats. Solitärbin är växelvarma vilket gör att de är beroende av en yttre värmekälla för att kunna

vara aktiva. Temperaturen är därför viktig för hur många solitärbin som observeras. I denna studie fanns det inget samband mellan temperatur och abundans av solitärbin vilket betyder att andra faktorer har spelat en större roll för hur många solitärbin som observerats. Vad är det då som gör att det finns mycket vildbin på vissa ställen medan andra platser kan

totalt sakna vildbin? Nedan följer en diskussion om vilka faktorer som visade sig vara relevanta för abundansen och artdiversiteten för vildbin (5.1) samt en diskussion om vildbins bosökande och näringssökande (5.2)

5.1 Abundans och artdiversitet

5.1.1 Landskapsheterogenitet Denna studie visar att landskapsheterogeniteten, i en kvadrat med arean 1 km2, har betydelse

för vildbin. Det fanns fler individer av solitärbin och humlor samt fler arter av solitärbin vid högre landskapsheterogenitet. I en multipel regression med fyra faktorer (Landskapsheterogenitet, Kupering & exponerad jord, Öppenhet och Sydriktning) hade landskapsheterogenitet störst betydelse för artdiversiteten av solitärbin. En hög landskapsheterogenitet, i en kvadrat med arean 1 km2, innebär större tillgång till olika biotoper inom rimligt flygavstånd för vildbin. Med ökad tillgång på flera olika biotoper ökar också chansen att tillfredsställa flera arters behov av lämplig bobyggnadsplats. Med ökad biotopdiversitet ökar också artantalet för växter (Gignac & Dale, 2003; Locky & Bailey, 2006) vilket ökar chansen att tillfredsställa flera arters behov av näringsresurs. En hög landskapsheterogenitet är också korrelerat med en hög andel icke odlad- och icke skogsmark (P=0.000, Pearsons korrelationstest) vilket gör att det finns mer gynnsamma ytor för vilda blommande växter vilket främjar vildbin eftersom mer potentiella näringsväxter finns tillgängliga.

18

5.1.2 Topografi och marktäckning Störd mark kombinerat med kuperad terräng är lämpliga bobyggnadsplatser för majoriteten

av Sveriges solitärbin eftersom 70 % bygger sina bon i marken och de oftast vill ha väldränerad och åtkomlig jord. Detta är förmodligen orsaken till att denna landskapsfaktor hade positiv effekt på artdiversiteten av solitärbin. Att störd mark och kupering hade positiv effekt på solitärbin visade sig också tydligt eftersom de två strukturelementen med slänter och mycket störd mark (gamla grustag och kalhyggen) var de individ- och artrikaste strukturelementen. Att det i denna studie observerades fler arter och individer av solitärbin längs strukurelement som innehöll tillfredställande bobyggnadsplatser för de flesta solitärbiarter skulle kunna antyda att lämpliga bobyggnadsplatser är den begränsande faktorn för solitärbin. Störd mark kombinerat med kuperad terräng hade positiv effekt på abundansen av solitärbin endast om landskapsheterogeniteten var hög. Detta skulle kunna förklaras med vildbins beroende av lämpliga bobyggnadsplatser kombinerat med en tillfredsställande näringskälla.

5.1.3 Väderstreck Sydriktning, som innebär högre exponering av sol, hade positiv effekt på både artdiversiteten

och abundansen av solitärbin. Solitärbin visade högre tendens än humlor att ha högre abundans och artdiversitet vid sydriktade transekter, vilket är logiskt då solitärbin jämfört med humlor är mer beroende av en konstant yttre värmekälla. 5.1.4 Öppenhetsgrad Skuggning av träd och buskar hade en negativ effekt på artdiversiteten av solitärbin men inte

för humlor. Detta beror förmodligen på att skuggning sänker temperaturen vilket gör det svårt för många små solitära biarter att vara aktiva.

5.1.5 Strukturelement 5.1.5.1 Grustag Grustag var det strukturelement som hade överlägset högst abundans och artdiversitet av

solitärbin och kan utan vidare kallas för hot spots för solitärbin. Inaktiva grustag har stora ytor med störd mark som ligger i sluttningar med liten ytterligare mänsklig påverkan vilket gör det till utmärkta bobyggnadsplatser för många arter (Fig. 21). Även för humlor var abundansen och artdiversiteten relativt hög vid inaktiva grustag. Det berodde förmodligen på att lämpliga näringsväxter för humlor, t ex uppländsk vallört och gul sötväppling, hade fått utveckla stora bestånd i de gamla grustagen som inventerades. Det ska dock observeras att tiden som spenderades längs grustagstransekter var lång i förhållande till sträckan som inventerades som en konsekvens av att bitätheten var mycket hög och lång tid gick åt till anteckning och hantering av insamlat material. 5.1.5.2 Kalhyggen Kalhyggena i denna studie var öppna platser (<50 % trädtäckning) med mycket störd mark

och håligheter, förutsättningar som kan ge lämpliga boplatser för många svenska vildbin (Fig. 22). Dessutom fanns ofta tillgång på död ved vilket är ett bosubstrat för vissa arter av vildbin. Dessa faktorer kan vara orsaken till att kalhyggen visade höga värden vad gäller antal individer både för solitärbin och humlor. Dock inventerades bara 4 kalhyggen (totalt 910 m), varav alla låg i generellt bitäta rutor, vilket gör att värdena kan vara relativt höga.

19

20

Figur 21. Grustag i provrutan Högstaåsen 51. Figur 22. Kalhygge i provrutan Faxan.

5.1.5.4 Skogsbryn och vägar Skogsbryn och vägar var de vanligaste strukturelementen och fick därför en mer ojämn

spridning över tiden under de första 3500 m av inventeringen. Detta har en betydelse för artdiversiteten i denna studie då måttet på artdiversitet var antal observerade arter de första 3500 m. För skogsbryn hade merparten (3150 m) inventerats innan 17 juni och för vägar hade 3500 m inventerats innan 17 juni, vilket innebär att de sent flygande arterna inte hade blivit aktiva, vilket förmodligen är den största orsaken till de låga artantalen. Dock hade vägar ett relativt stort antal solitära biarter vilket kan bero på att många vägtransekter de första 3,5 kilometrarna låg i anslutning till grustag. Räknas dessa transekter bort observerades endast 2 arter av solitärbin längs vägar då 3,5 kilometer inventerats. Skogsbryn och vägar kan ha mycket varierande utseende vilket visas i Fig. 23-26, och kan därför vara både bra och dåliga ställen för vildbin.

Figur 23. Ett skuggat skogsbryn (i provrutan Högstaåsen 52) med tät vegetation och utan blommande växter är ett olämpligt strukturelement för vildbin.

Figur 24. Ett skogsbryn (i provrutan Danmark) med en solbelyst fibbleslänt är ett lämpligt strukturelement för vildbin.

Figur 25. En slåttrad vägkant (i provrutan Söderby) med tät vegetation är ett olämpligt strukturelement för vildbin.

Figur 26. En vägkant (i provrutan Högstaåsen 52) med en solbelyst och glest bevuxen slänt är ett lämpligt strukturelement för vildbin.

5.1.5.3 Diken Inget solitärbi observerades längs diken vilket kan bero på att diken ofta sträcker sig långt ut

i åkrarna (Fig. 27). Detta gör att merparten av dikessträckan som inventerades låg långt ifrån andra strukturelement och fick därför en mycket låg landskapsheterogenitet på lokal nivå. Solitärbin, som har en kortare flygradie än humlor, kan därför få svårt att flyga ut till eventuellt lämpliga blombestånd eller bobyggnadsområden som ligger längs diken. Det ska dock observeras att diken inventerades en relativt kort sträcka (totalt 1600 m) på bara tre rutor, varav två hade en generellt låg täthet på solitärbin. För humlor var diken viktiga strukturelement för bobyggnad. 5.1.5.5 Vattendrag Många vattendragstransekter i denna studie låg i en beteshage som sluttade ner från

odlingsmarken till vattnet (Fig 28). Betande djur gör att marken störs och blottad sand träder fram vilket är den sannolika orsaken till att en hög andel av solitärbina som observerades längs vattendrag bosökte. Vattendrag inventerades ojämnt över tiden, merparten (86 %) inventerades efter 4:e augusti vilket gör att många tidigt flygande solitära biarter kan ha ”missats” och vattendrag får ett ”orättvist” lågt värde för abundans och artdiversitet. Den sena inventeringen är sannolikt också orsaken till att inga bosökande humlor observerades längs vattendrag.

Figur 27. Dike i provrutan Marsta.

Figur 28. Vattendrag och beteshage i provrutan Berga.

5.1.5.6 Åkerholmar Åkerholmar kan ha ett mycket varierande utseende och kan därför vara både bra och dåliga

ställen för vildbin (Fig 29). Om en åkerholme ligger långt ifrån andra strukturer kan vildbin få svårt att flyga ut till eventuellt lämpliga blombestånd eller bobyggnadsområden. Majoriteten av de inventerade åkerholmarna låg i nära anslutning till andra strukturer vilket gör att en negativ isoleringseffekt borde vara försumbar.

21

5.1.5.7 Gårdsmiljöer Gårdsmiljöer representerades främst av bondgårdar (Fig. 30). Vid gårdsmiljöer var

abundansen låg för solitärbin medan abundansen för humlor var hög. Inget solitärbi bosökte vid gårdsmiljöer trots att ungefär hälften (51 %) av gårdsmiljö-transekterna innehöll både kupering och exponerad jord. Att inget solitärbi bosökte trots att det fanns lämpliga boplatser vid gårdsmiljöer kan bero på att den mänskliga aktiviteten är för hög och den tillgängliga blottade marken inte förblir orörd under en längre tid.

Figur 29. Åkerholme i provrutan Ulva.

Figur 30. Gårdsmiljö i provrutan Faxan.

5.1.5.7 Beteshagar och Annan öppen mark Annan öppen mark är öppna områden (<50 % trädtäckning) liksom beteshagar också oftast

var öppna. Båda strukturelementen hade en god abundans och artdiversitet för både solitärbin och humlor. Solitärbin bosökte oftare i beteshagar än i annan öppen mark. Det beror förmodligen på att beteshagar har mer störd mark eftersom betande djur trampar upp grässvålen vilket gör att jorden blottas. Annan öppen mark var viktig för näringssök för både solitärbin och humlor vilket antyder att blomrikedomen var god vid detta strukturelement.

Figur 31. Beteshage i provrutan Faxan. Figur 32. Annan öppen mark i provrutan

Högstaåsen 52. 5.2 Beteende 5.2.1 Bosök Av alla bosökande solitärbin som observerades i denna studie bosökte alla utom 3 arter på

exponerad jord eller gles grässvål (Appendix 2). Två arter (Chelostoma campanularum och Coelioxys rufescens) bosökte i död ved och en art (Osmia bicolor) bosökte i gamla snäckskal. En marktäckningskaraktär där många solitärbin bosökte var fibbleslänter. Fibbleslänterna som inventerades hade alltid gott om störd mark och dessutom fanns en näringsväxt tillgänglig då fibblorna blommade.

22

Det är uppenbarligen viktigt för många svenska solitärbin att det finns störningar i marktäckningen så att blottad jord finns tillgängligt. En intressant jämförelse är andelen bosökande solitärbin på ”annan öppen mark” och ”beteshagar”. Dessa två strukturelement är mycket lika i sin karaktär förutom att beteshagar har betande djur som stör marken. Andelen bosökande solitärbin är markant högre längs beteshagar än ”annan öppen mark” vilket med största sannolikhet beror på att det finns störd mark tillgängligt. Att det bara observerades 2 vildbiarter som bosökte i död ved kan tyckas märkligt då 75

individer observerades som tillhör släkten (Chelostoma, Hylaeus, Heriades, Hoplitis och Megachile) som gärna anlägger sina bon i gångar efter vedlevande insekter (Westrich 1990, B. Cederberg & L.A Nilsson opubl. data). Ingen av de 44 observerade Hylaeus, 8 observerade Megachile, 2 observerade Heriades och 1 observerad Hoplitis sågs bosöka i denna studie. Marktäckningen var inte viktig för humlors bosökande men håligheter och utrymmen under

grenhögar som låg på marken var populära boplatser för humlor (Appendix 2). Grävda diken var det strukturelement som innehöll flest bosökande humlor. Humlors bosökande var säsongsbetonat då alla bosökande humlor observerades på våren/försommaren.

5.2.2 Näringssök Åkerholmar och öppen mark som inte betas var viktiga strukturelement för vildbin i denna

studie då både abundansen och artdiversiteten var hög och en stor andel vildbin näringssökte längs dessa strukturelement. Även vägkanter hade en stor andel näringssökande vildbin och då framförallt längs vägkanter som inte blivit slåttrade. Lågväxande blommor som t ex revsmörblomma och revfingerört är viktiga näringsväxter för solitärbin längs vägkanter som blivit klippta eftersom blommorna i hög grad fortfarande finns kvar efter klippningen. Viktiga blomfamiljer för solitärbin i denna studie var: Asteraceae, Scrophulariaceae, Rosaceae, Campanulaceae, Brassicaceae, Ranunculaceae och Fabaceae (Appendix 3). Viktiga blomfamiljer för humlor i denna studie var: Boraginaceae, Lamiaceae, Fabaceae, Asteraceae och Rosaceae (Appendix 4).

6. Tack Ett stort tack till…. Anders L. Nilsson för handledning till detta arbete och stor hjälp med artbestämning och

färdigställandet av rapporten. Magnus Larsson för hjälp med statistiska analyser i MiniTab. Jens Risberg för hjälp med ArcGIS. Björn Cederberg för hjälp med upplägget av fältarbetet och bidragande med ättiketer. Sten Jonsson för bidrag med ättiketer under semestertider. Ulf Westerfelt, Agneta Gustafson, Jörgen Fyhr och Emma Järperud för support under vissa

fältarbetsdagar.

7. Referenser Ahnström, J. 2002. Ekologiskt lantbruk och biologisk mångfald – en litteraturgenomgång. Centrum för uthålligt lantbruk, SLU.

23

Allen-Wardell, G., Bernhardt, P., Bitner, R., Burquez, A., Buchmann, S., Cane, J., Cox, P. A., Dalton, V., Feinsinger, P., Ingram, M., Inouye, D., Jones, C.E., Kennedy, K., Kevan, P., Koopowitz, H., Medellin, R., Medellin-Morales, S., Nabhan, G.P., Pavlik, B., Tepedino, V., Torchio, P. & Walker, S. 1998. The potential Consequences of Pollinators Declines on the Conservation of Biodiversity and Stability of Food Crop Yields. Conservation Biology, 1: 8-17. Benton, T.G., Vickery, J.A. & Wilson, J.D. 2003. Farmland biodiversity: is biotope heterogeneity the key?. TRENDS in Ecology and Evolution, 18: 182-188. Björklund, J., Limburg, K.E. & Rydberg, T. 1999. Impact of production intensity on the ability of the agricultural landscape to generate ecosystem services: an example of Sweden. Ecological Economics, 29: 269-291. Braccia, A. & Batzer, D.P. 2001. Invertebrates associated with woody debris in a southeastern U.S. forested floodplain wetland. Wetlands, 21: 18-31. Buchmann, S.L. & Nabhan, G.P. 1996. The forgotten pollinators. Island Press, Washington D.C. Calabuig, I. 2000. Assessment of the foraging and nesting conditions for solitary bees and bumblebees and their distribution in a Danish agricultural landscape. In: Solitary Bees and Bumblebees in a Danish Agricultural Landscape. Ph. D. thesis Univ. Copenhagen. Campbell, N.A., Reece, J.B. & Lawrence G.M. 1999. Biology, 5:e uppl. Addison Wesley Longman Inc., Menlo Park. Cederberg, B. 1999. Vilda bin. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademins Tidskrift, 138: 63-68. Corbet, S.A., Williams, I.H. & Osborne, J.L. 1991. Bees and the pollination of crops and flowers in the European community. Bee World, 72: 47-59. Cowling, R.M., McDonald, I.A. W. & Simmons, M.T. 1995. The Cape Peninsula, South Africa: physiographical, biological and historical background to an extraordinary hot-spot of biodiversity. Biodiversity and Conservation, 5: 527-550. Croxton, P.J., Carvell, C., Mountford, J.O. & Sparks, T.H. 2002. A comparison of green lanes and field margins as bumblebee biotope in an arable landscape. Biological Conservation, 107: 365- 374. Elmqvist, T. 1999. Is there a pollination crisis? – a global overview. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademins Tidskrift, 138: 9-18. Ericsson, N-A. 1999. Trädgårdsodlingens behov av pollinering. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademins Tidskrift, 138: 35-38. Gärdenfors, U. (red). 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken, SLU. Uppsala. Krebs, J.R., Wilson, J.D., Bradbury, R.B. & Siriwardena, G.M. 1999. The second silent spring? Nature, 400: 611-612. Linkowski, W.I., Cederberg, B. & Nilsson, L.A. 2004. Vildbin och fragmentering: kunskapssammanställning om situationen för de viktigaste pollinatörerna i det svenska jordbrukslandskapet. Svenska vildbiprojektet vid ArtDatabanken, SLU & Avdelningen för växtekologi, Uppsala universitet.

24

Lundborg, O. 1999. Lantbrukets behov av pollinering. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademins Tidskrift, 138: 29-34. Matson, P.A., Parton, W.J., Power, A.G. & Swift, M.J. 1997. Agriculture intensification and ecosystem properties. Science, 277: 504-509. Rathcke, B.J. & Jules, E.S. 1993. Biotope fragmentation and plant-pollinator interactions. Current Science, 65: 273-277. SCB. 2002. Jordbrukets miljöpåverkan. Jordbruksstatistik årsbok 2002. Statistiska centralbyrån, Örebro. Wesserling, J. & Tscharntke, T. 1995. Biotope selection of bees and digger wasps: experimental biotope management of plots. Mitt. Dtsch. Ges. Allg. Angew. Entomol. 9: 697-701. Westrich, P.H. 1996. Biotope requirements of central European bees and the problem of partial biotopes. In: The Conservation of Bees (Red. A. Matheson, S.L. Buchmann, C.O’ Toole, P. Westrich & I.H. Williams), 1-16. San Diego, CA, Linnean Society Symposium, Series 18, Academic press. Westrich, P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs. Ulmer, Stuttgart.

Williams P.H. 1986. Environmental change and the distribution of British bumble bees (Bombus Latr.). Bee World, 67: 50-61. 8. Bilagor

Appendix 1 – Artlista och beteende. Appendix 2 – Vildbin och deras bosökssubstrat. Appendix 3 – Blommor som blivit besökta av solitärbin. Appendix 4 – Blommor som blivit besökta av humlor.

25

Appendix 1 - Artlista och beteende

Släkte Art Totalt Antal Näringssök Bosök Solbad FlygningBombus barbutellus 3 2 1 0 0

bohemicus 43 22 16 0 5campestris 8 4 2 0 2hortorum 32 23 3 0 6humilis 2 2 0 0 0hypnorum 7 7 0 0 0lapidarius 39 22 12 0 5lucorum 30 19 7 0 4pascuorum 74 70 4 0 0pratorum 12 12 0 0 0quadricolor 2 0 2 0 0ruderarius 13 8 4 1 0rupestris 24 12 8 1 3soroeensis 44 44 0 0 0subterraneus 50 33 15 0 2sylvarum 68 41 11 0 16terrestris 102 79 21 0 2ospec. 38 10 7 0 21

Andrena barbilabris 35 4 28 1 2bicolor 12 12 0 0 0carantonica 6 2 3 1 0coitana 2 2 0 0 0denticulata 1 1 0 0 0fucata 3 2 0 1 0fulvida 3 3 0 0 0helvola 2 2 0 0 0labiata 2 1 0 0 1lapponica 1 1 0 0 0minutula 3 1 2 0 0nigroaenea 8 3 3 0 2praecox 1 1 0 0 0semilaevis 26 18 0 1 7subopaca 20 18 1 0 1wilkella 3 3 0 0 0

Anthidium punctatum 7 5 1 1 0Anthophora quadridentata 1 0 0 0 1Ceratina cyanea 13 11 2 0 0Chelostoma campanularum 7 2 5 0 0

florisomne 7 4 0 0 3Coelioxys quadridentata 3 1 2 0 0

rufescens 1 0 1 0 0Colletes cunicularius 1 0 1 0 0

daviesanus 6 4 0 0 2similis 1 0 1 0 0

Duforea dentiventris 1 1 0 0 0Eucera longicornis 21 16 1 0 4Epeolus variegatus 1 0 1 0 0Halictus rubicundus 3 2 1 0 0

tumulorum 62 48 8 2 4Heriades truncorum 2 2 0 0 0Hoplitis claviventris 6 2 1 2 1Hoplitis leucomelana 1 0 0 0 1Hylaeus brevicornis 3 3 0 0 0

communis 21 18 0 2 1confusus 13 11 0 1 1rinki 7 6 0 1 0

Lasioglossum albipes 11 10 0 0 1calceatum 20 15 2 2 1fratellum 2 1 1 0 0fulvicorne 2 1 0 0 1leucopus 25 21 1 2 1morio 3 2 1 0 0rufitarse 1 1 0 0 0semilucens 23 4 18 1 0villosulum 6 4 1 0 1

Macropis europaea 3 3 0 0 0

Släkte Art Totalt Antal Näringssök Bosök Solbad FlygningMegachile alpicola 3 3 0 0 0

circumcincta 1 1 0 0 0ligniseca 2 2 0 0 0versicolor 2 2 0 0 0

Melitta haemorrhidalis 2 1 1 0 0Nomada alboguttata 5 0 5 0 0

fabriciana 1 0 1 0 0flavoguttata 24 2 20 1 1fusca 3 0 3 0 0goodeniana 6 0 5 1 0lathburiana 5 0 4 1 0marshamella 3 1 2 0 0obtusifrons 1 1 0 0 0striata 2 1 1 0 0Ospecifierad 2 1 1 0 0

Osmia bicolor 8 3 3 2 0Panurginus romani 6 4 2 0 0Sphecodes albilabris 8 0 7 1 0

crassus 8 0 8 0 0ephippius 1 0 1 0 0ferruginatus 6 0 6 0 0geoffrellus 31 1 30 0 0gibbus 2 0 2 0 0monilicornis 8 0 7 0 1pellucidus 40 0 40 0 0

Stelis ornatula 2 1 1 0 0Trachusa byssina 13 5 6 0 2Summa: 1643 711 355 26 106

Appendix 2 - Vildbin och deras bosökssubstratFörklaring av förkortningar: tg=Tät grässvål, gg=Gles grässvål, ex=Exponerad jord, fs=Fibbelslänt, gr=Grenhög liggandes på markenTexten inom parantes är en mer ingående förklaring av det föregående bosökssubstratet.Släkte Art Antal bosök BosökssubstratBombus barbutellus 1 1 tg

bohemicus 16 13 tg, 1 ex, 1 gg, 1 grcampestris 2 1 tg, 1 gghortorum 3 1 tg, 1 ex, 1 fslapidarius 12 9 tg, 1 gg, 1 gr, 1 död stående trädstamlucorum 7 3 gr, 2 gg, 1 tg, 1 expascuorum 4 3 tg, 1 grquadricolor 2 1 tg, 1 ggruderarius 4 4 tgrupestris 8 3 tg, 5 hål(2 kring stubbrötter)subterraneus 15 14 tg, 1 hålsylvarum 11 10 tg, 1 exterrestris 21 8 gg (1 fs), 6 tg, 4 ex, 2 hål(1 kring rötter), 1 gr? 7 5 tg, 1 död ved, 1 laduvägg

Andrena barbilabris 28 28 excarantonica 3 2 ex kring stubbrötter, 1 ggminutula 2 2 gg (1 fs)nigroaenea 3 2 gg (1 fs), 1 exsubopaca 1 1 ex

Anthidium punctatum 1 1 exCeratina cyanea 2 1 gg, 1 exChelostoma campanularum 5 5 bs kläckhål i död stående trädstamCoelioxys quadridentata 2 2 gg

rufescens 1 1 bs kläckhål i död stående trädstamColletes cunicularis 1 1 ex

similis 1 1 fsEucera longicornis 1 1 gg, 2 parningEpeolus variegatus 1 1 exHalictus rubicundrus 1 1 exHalictus tumulorum 8 7 gg (2 fs, 1 kring stubbrötter), 1 exHoplitis claviventris 1 1 gg kring stubbrötterLasioglossum calceatum 2 2 ex

fratellum 1 1 exleucopum 1 1 ggmorio 1 1 fssemilucens 18 18 exvillosulum 1 1 ex

Melitta haemorrhidalis 1 1 fsNomada alboguttata 5 4 ex, 1 fs

fabriciana 1 1 ggflavoguttata 20 15 gg (1 fs), 5 exfusca 3 3 gg kring stubbröttergoodeniana 5 5 exlathburiana 4 4 exmarshamella 2 2 ex kring stubbrötterstriata 1 1 fs? 1 1 gg

Osmia bicolor 3 2 snäckskal, 1 ggPanurginus romani 2 2 exSphecodes albilabris 7 5 ex, 2 gg (1 fs)

crassus 8 5 gg (2 fs), 3 exephippius 1 1 exferruginatus 6 5 gg, 1 exgeoffrellus 30 23 ex, 7 gg (1 kring stubbrötter, 1 åkerkant, 1 fs)gibbus 2 2 exmonilicornis 7 4 gg, 3 expellucidus 40 40 ex

Stelis ornatula 1 1 ggTrachusa byssina 6 6 gg (3 fs)

Sammanfattning av använda substrat för de vildbin som observerades bosökaHumlor 113 72 tg, 15 gg(2 fs), 8 ex, 7 gr, 7 hål(3 kring rötter),

2 död ved, 1 laduvägg

Solitärbin 242 160 ex (4 kring stubbrötter), 74 gg (17 fs, 6 kring stubbrötter, 1 åkerkant),6 död ved, 2 snäckskal

Appendix 3 - Blommor som blivit besökta av solitärbin

* Siffran anger antal solitärbin som näringssökt på blomma av växtarten. Siffran inom parantes angar antal solitärbiarter som näringssökt på blomma av arten.

Svenskt namn Familj Släkte Art Solitärbin* Artervägtistel Asteraceae Cirsium vulgare 23 (10) Andrena : 1 denticulata; Halictus : 1 rubicundus, 3 tumulorum; Hylaeus : 2 communis, 2 confusus, 2 rinki;

Lasiglossum: 5 albipes, 5 calceatum, 1 fratellum, 1 leucopusteveronika Scrophulariaceae Veronica chamaedrys 23 (8) Andrena : 1 labiata, 13 semilaevis, 1 subopaca; Halictus : 2 tumulorum; Hylaeus : 1 brevicornis, 1 confusus;

Lasioglossum: 1 albipes, 3 leucopusrevfingerört Rosaceae Potentilla reptans 22 (5) Andrena : 1 semilaevis, 11 subopaca; Hylaeus : 7 communis, 1 confusus, 2 rinkifibblor Asteraceae Crepis 22 (11) Anthidium : 1 punctatum; Ceratina : 4 cyanea; Halictus : 6 tumulorum; Heriades : 1 truncorum; Hoplitis :

1 claviventris; Lasioglossum: 1 albipes, 2 leucopus, 1 morio 3 semilucens, 1 villosolum, Megachile: 1 alpicolablåklocka Campanulaceae Campanula rotundifolia 17 (10) Andrena : 5 bicolor, 1 coitana; Chelostoma : 2 campanulorum; Halictus : 2 tumulorum; Hylaeus : 1 confusus;

Lasioglossum: 1 albipes, 1 calceatum, 2 leucopus, 1 morio; Ruforea: 1 dentiventrismaskros Asteraceae Taraxacum 16 (11) Andrena : 4 barbilabris, 1 nigroaenea, 1 praecox; Ceratina : 1 cyanea; Halictus : 1 tumulorum; Lasioglossum :

1 leucopus, 1 semilucens, 2 villosolum; Osmia: 2 bicolor; Sphecodes: 1 geoffrellus; Stelis: 1 ornatulaåkertistel Asteraceae Cirsium arvense 14 (7) Andrena : 1 bicolor, 1 fulvida; Halictus : 3 tumulorum; Hylaeus : 4 communis; Lasioglossum : 3 calceatum,

1 rufitarse; Nomada : 1 obtusifronsryssgubbe Brassicaceae Bunias orientalis 13 (7) Andrena : 2 carantonica, 1 fulvida, 1 semilaevis; Ceratina : 2 cyanea; Lasioglossum : 2 calceatum; Nomada :

1 flavoguttata; Panurginus : 4 romanibaldersbrå Asteraceae Tripleurospermum perforatum 13 (8) Andrena : 1 bicolor, 1 subopaca; Colletes : 4 daviesanus; Halictus : 2 tumulorum; Heriades : 1 truncorum;

Hylaeus: 1 confusus, 1 rinki; Lasioglossum: 2 leucopussmörblomma Ranuculaceae Ranunculus acris 12 (8) Andrena : 1 fulvida; Ceratina : 1 cyanea; Chelostoma : 3 florisomne; Halictus : 1 tumulorum; Hylaeus :

1 confusus; Lasioglossum: 1 albipes, 1 calceatum, 3 leucopusfärgkulla Asteraceae Anthemis tinctoria 12 (3) Halictus: 10 tumulorum; Lasioglossum: 1 leucopus; Megachile: 1 versicolorstenbär Rosaceae Rubus saxatalis 10 (7) Andrena : 1 fucata, 1 helvola, 1 nigroaenia; Halictus : 3 tumulorum; Hylaeus : 2 rinki; Megachile : 1 alpicola;

Nomada : 1 striatarevsmörblomma Ranuculaceae Ranunculus repens 7 (7) Andrena : 1 coitana, 1 minutula, 1 semilaevis; Chelostoma : 1 florisomne; Hylaeus : 1 brevicornis;

Lasioglossum : 1 albipes, 1 fulvicorneåkervinda Convolvulaceae Convolvulus arvensis 6 (4) Andrena: 2 bicolor; Halictus: 2 tumulorum; Hylaeus: 1 brevicornis; Lasioglossum: 1 leucopusgulvial Fabaceae Lathyrus pratensis 5 (1) Eucera : 5 longicornishumlelusern Fabaceae Medicago lapulina 4 (4) Andrena: 1 bicolor, 1 subopaca; Halictus: 1 tumulorum; Lasioglossum: 1 leucopusvitklöver Fabaceae Trifolium repens 4 (4) Andrena : 1 wilkella; Anthidium : 1 punctatum; Halictus : 1 tumulorum; Trachusa : 1 byssinakäringtand Fabaceae Lotus corniculatus 4 (4) Andrena : 1 wilkella; Halictus : 1 tumulorum; Megachile : 1 alpicola; Trachusa : 1 byssinaförgetmigej Boraginaceae Myosotis arvensis 4 (4) Andrena : 1 nigroaenia, 1 subopaca; Halictus : 1 rubicundus, 1 tumulorumsmultron Rosaceae Fragaria vesca 4 (3) Anthidium : 2 punctatum; Ceratina : 1 cyanea; Nomada : 1 flavoguttataåkermolke Asteraceae Sonchus arvensis 4 (2) Andrena : 1 bicolor; Lasioglossum : 3 calceatumhäckvicker Fabaceae Vicia sepium 4 (2) Eucera : 3 longicornis; Trachusa : 1 byssinarödklöver Fabaceae Trifolium pratense 4 (2) Eucera : 3 longicornis; Halictus : 1 tumulorumuppländsk vallört Boraginaceae Symphytum uplandicum 4 (1) Eucera : 4 longicorniskråkvicker Fabaceae Vicia cracca 3 (2) Megachile : 1 circumcincta; Trachusa : 2 byssinaträdgårdsveronika Scrophulariaceae Veronica persica 3 (2) Andrena: 1 semilaevis; Lasioglossum: 2 leucopus

Svenskt namn Familj Släkte Art Solitärbin* Arteråkersenap Brassicaceae Sinapis arvensis 3 (1) Andrena : 3 subopacahampdån Lamiaceae Galeopsis speciosa 3 (1) Hylaeus : 3 communisvideört(strandlysing) Primulaceae Lysimachia vulgaris 3 (1) Macropis : 3 europaeagetväppling Fabaceae Anthyllis vulneraria 3 (1) Halictus : 3 tumulorummidsommarblomster Geraniaceae Geranium sylvaticum 2 (2) Coelioxys : quadridentata; Halictus : 1 tumulorumblodnäva Geraniaceae Geranium sanguineum 2 (2) Hoplitis : 1 claviventris; Osmia : 1 bicolorvanlig gråfibbla Asteraceae Pilosella pilosella 2 (2) Anthidium : 1 punctatum; Megachile : 1 versicoloråkerkål Brassicaceae Brassica rapa 2 (2) Halictus : 1 tumulorum; Hylaeus : 1 communisharkål Asteraceae Lapsana communis 2 (2) Andrena: 1 bicolor; Lasioglossum: 1 leucopusknölklocka Campanulaceae Campanula rapunculoides 2 (2) Hylaeus : 1 confusus; Melitta : 1 haemoridalisärenpris Scrophulariaceae Veronica officinalis 2 (2) Halictus : 1 tumulorum; Nomada : 1 ospecifieradängsskära Asteraceae Serratula tinctoria 2 (1) Megachile : 2 lingningsecavanlig femfingerört Rosaceae Potentilla argentea 2 (1) Halictus : 2 tumulorumvitplister Lamiaceae Lamium album 1 Nomada : 1 marshamellaborsttistel Asteraceae Cirsium helenioides 1 Hylaeus : 1 communishallon Rosaceae Rubus idaeus 1 Andrena : 1 fucataskogsklöver Fabaceae Trifolium medium 1 Eucera : 1 longicornisfyrkantig johannesört Clusiaceae Hypericum maculatum 1 Hylaeus : 1 confususblålusern Fabaceae Medicago sativa 1 Andrena : 1 wilkellaraps Brassicaceae Brassica napus 1 Hylaeus : 1 confususblåbär Ericaceae Vaccinium myrtillus 1 Andrena : 1 lapponicabesksöta Solanaceae Solanum dulcamara 1 Ceratina : 1 cyaneakummin Apiaceae Carum carvi 1 Andrena : 1 semilaevislöktrav Brassicaceae Alliaria petiolata 1 Andrena : 1 helvolaröllika Asteraceae Achillea millefolium 1 Lasioglossum: 1 leucopuskorsört Asteraceae Senecio vulgaris 1 Ceratina : 1 cyaneagåsört Rosaceae Argentina anserina 1 Hylaeus : 1 confususgrönfibbla Asteraceae Crepis capillaris 1 Lasioglossum : 1 villosulum

Appendix 4 - Blommor som blivit besökta av humlor

* Siffran anger antal humlor som näringssökt på blomma av växtarten. Siffran inom parantes anger antal humlearter som näringssökt på blomma av växtarten

Svenskt namn Familj Släkte Art Humlor*uppländsk vallört Boraginaceae Symphytum uplandicum 60 (5)vitplister Lamiaceae Lamium album 45 (9)rödklöver Fabaceae Trifolium pratense 37 (8)borsttistel Asteraceae Cirsium helenioides 30 (10)vägtistel Asteraceae Cirsium vulgare 24 (12)vitklöver Fabaceae Trifolium repens 18 (8)gul sötväppling Fabaceae Melilotus officinalis 18 (3)maskros Asteraceae Taraxacum 17 (4)ängsskära Asteraceae Serratula tinctoria 15 (7)hallon Rosaceae Rubus idaeus 15 (6)hampdån Lamiaceae Galeopsis speciosa 14 (5)åkertistel Asteraceae Cirsium arvense 13 (7)mjölkört Onagraceae Epilobium angustifolium 13 (4)kråkvicker Fabaceae Vicia cracca 11 (5)skogsklöver Fabaceae Trifolium medium 9 (4)stenbär Rosaceae Rubus saxatalis 7 (3)käringtand Fabaceae Lotus corniculatus 7 (3)blåklint Asteraceae Centaurea cyanus 5 (4)häckvicker Fabaceae Vicia sepium 5 (3)fibblor Asteraceae Crepis 4 (4)rönn Rosaceae Sorbus aucuparia 4 (2)krustistel Asteraceae Carduus crispus 4 (2)blåklocka Campanulaceae Campanula rotundifolia 4 (1)gulvial Fabaceae Lathyrus pratensis 3 (2)knölklocka Campanulaceae Campanula rapunculoides 3 (1)midsommarblomster Geraniaceae Geranium sylvaticum 2 (2)åkermolke Asteraceae Sonchus arvensis 2 (2)häckkaragan Fabaceae Caragana arborescens 2 (2)alsikeklöver Fabaceae Trifolium hybridum 2 (2)storspirea Rosaceae Spiraea macrothyrsa 2 (1)fyrkantig johannesört Clusiaceae Hypericum maculatum 1blålusern Fabaceae Medicago sativa 1smörblomma Ranuculaceae Ranunculus acris 1skogstry Caprifoliaceae Lonicera xylosteum 1nypon Rosaceae Rosa dumalis 1stor getväppling Fabaceae Anthyllis vulneraria 1backklöver Fabaceae Trifolium montanum 1humleblomster Rosaceae Geum rivale 1tjärblomster Caryophyllaceae Viscaria vulgaris 1ljus solvända Cistaceae Helianthemum nummularium 1brudbröd Rosaceae Filipendula vulgaris 1lupin Fabaceae Lupinus 1gullklöver Fabaceae Trifolium aureum 1knölsyska Lamiaceae Stachys palustris 1gulsporre Scrophulariaceae Linaria vulgaris 1