akademin fÖr hÄlsa och arbetsliv - diva portal

Underårigas misstänkta brottslighet

-En kvantitativ studie om kriminella karriärer mellan åren 15–18

Adam Nilsson och Victor Westling

2020

Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Kriminologi

Kandidatprogram i utredningskriminologi Examensarbete för kandidatexamen i utredningskriminologi

Handledare: Amir Rostami Examinator: Lars Westfelt

AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV

Avdelningen för socialt arbete och kriminologi

Abstract

Title: Underaged suspected delinquency- A quantitative study about criminal

careers between the ages 15 to 18.

The purpose of this study was to investigate the criminal careers of underaged suspects and

victims to these suspects through their suspected delinquency between the ages 15–18.

Quantitative research method where then used to analyse the dataset which contained 21

criminal suspects and 19 victims. The result was presented by using descriptive statistics. The

result of the study showed that the sum for the category with delinquent suspects was at average

suspected of 9,95 crimes/individual and the victims frequency showed 2,78 crimes/individual.

This means that the delinquent suspects had a three times higher frequency to get registered as

a suspect for a crime. We could also reveal that 8 of 19 victims had no criminal activities

registered at all. This means that a victim-offender overlap could be seen among 11 victims.

Among suspected delinquents where crimes against life & health the crime category with

highest frequency. Among crime suspected victims drug offences possessed the highest

frequency.

Keywords: Victim-offender overlap, underaged, delinquent, victim, criminal career

Sammanfattning

Studiens syfte var att undersöka underåriga mellan 15–18 års kriminella karriärer genom att

studera både misstänkta gärningspersoner och brottsoffer till dessa gärningspersoners

registrerade brottsmisstankar. Kvantitativ forskningsmetod användes sedan för att analysera

datamaterialet som omfattade 21 misstänkta gärningspersoner och 19 brottsoffer. Resultatet

presenterades med hjälp av beskrivande statistik. Studiens resultat påvisade att summan av de

brottsmisstänktas genomsnittliga brottsmisstankar var 9,95 misstankar/person och för

misstänkta brottsoffer 2,78 misstankar/person. Detta innebar att de brottsmisstänkta individerna

hade 3 gånger högre risk att registreras som misstänkt för ett brott. Det framkom även att 8 av

19 brottsoffer inte hade några registrerade brottsmisstankar alls, vilket innebar att en

överlappning återfanns bland 11 brottsoffer. Bland brottsmisstänkta var brott mot liv & hälsa

den mest frekventa brottskategorin medan brottsmisstänkta brottsoffers mest förekommande

brottsmisstanke var narkotikabrott.

Nyckelord: Överlappning, underåriga, brottsling, brottsoffer, kriminell karriär

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till UC Mitt på Nationella Operativa Avdelningen hos

Polismyndigheten som har varit vänliga och tillmötesgående sedan första dagen vi klev in där,

ni vet vilka ni är. Inom ramen för detta examensarbete vill vi tacka Maria Lönegård för ditt

ständiga godkännande av saker som vi behövt. Det är även en person till vi vill lyfta fram extra

och det är Ulrika Kvarnström. Stort tack Ulrika för allt bollande och hjälp med saker och ting

vi fått av dig, det har varit guld värt du är grym.

Vill vi givetvis tacka vår handledare Amir Rostami. Tack för all vägledning och feedback under

resans gång Amir, du har gett oss många saker att tänka på inför framtiden.

Avslutningsvis vill vi även klargöra att vi som ansvariga för studien Adam Nilsson och Victor

Westling har ett gemensamt ansvar för vartenda ord som står skrivet. Arbetsfördelningen har

skett på lika villkor och vi gör inte någon skillnad på ”mitt eller ditt ord”.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING ..................................................................................................................................... 1

1.2. SYFTE ................................................................................................................................................................................................. 2 1.3. FRÅGESTÄLLNINGAR ....................................................................................................................................................................... 2 1.4. AVGRÄNSNINGAR ............................................................................................................................................................................. 2 1.5. BEGREPPSFÖRKLARINGAR .............................................................................................................................................................. 3 1.6. DISPOSITION ..................................................................................................................................................................................... 4

2. TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................................... 4

2.1. KRITERIER FÖR VETENSKAPLIGA ARTIKLAR OCH LITTERATUR ................................................................................................ 4 2.2. LIFELONG CONVICTION PATHWAYS AND SELF-REPORTED OFFENDING: TOWARDS A DEEPER COMPREHENSION OF

CRIMINAL CAREER DEVELOPMENT ........................................................................................................................................................ 5 2.3. THE DURATION OF CRIMINAL CAREERS: HOW MANY OFFENDERS DO NOT DESIST UP TO AGE 61? ................................... 6 2.4. CONTINUITIES AND CHANGES IN CRIMINAL CAREERS ................................................................................................................ 7 2.5. AN INTRODUCTION TO LIFE-COURSE CRIMINOLOGY ................................................................................................................ 8 2.6. VIKTIMOLOGI, ROLLBLANDNING OCH ÖVERLAPPNING ............................................................................................................... 9 2.7. BROTTSLINGEN SOM BROTTSOFFER? ........................................................................................................................................... 9 2.8. REPEAT OFFENDING AND REPEAT VICTIMIZATION: ASSESSING SIMILARITIES AND DIFFERENCES IN PSYCHOSOCIAL

RISK ......................................................................................................................................................................................................... 10 2.9. THE OVERLAP BETWEEN OFFENDING AND VICTIMIZATION AMONG ADOLESCENTS: RESULTS FROM THE SECOND

INTERNATIONAL SELF-REPORT DELINQUENCY STUDY .................................................................................................................... 11 2.10. THE DEVELOPMENTAL NATURE OF THE VICTIM-OFFENDER OVERLAP ............................................................................. 11

3. TEORI ............................................................................................................................................ 13

3.1 STÄMPLINGSTEORIN ...................................................................................................................................................................... 13 3.2. THORNBERRY & KROHNS INTERAKTIONISTISKA TEORI ......................................................................................................... 15

4. METOD ......................................................................................................................................... 17

4.1. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT .................................................................................................................................................................. 17 4.2. URVAL ............................................................................................................................................................................................. 17 4.3. BORTFALL ...................................................................................................................................................................................... 19 4.4. ANALYSMETODER ......................................................................................................................................................................... 19 4.5. RELIABILITET ................................................................................................................................................................................ 21 4.6. VALIDITET...................................................................................................................................................................................... 22 4.7. GENERALISERBARHET ................................................................................................................................................................. 23 4.8. ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN ................................................................................................................................................. 24

5. RESULTAT ................................................................................................................................... 26

5.1. BROTTSMISSTÄNKTA ................................................................................................................................................................... 26 5.2. BROTTSOFFER ............................................................................................................................................................................... 32 5.3. BROTTSMISSTÄNKTA OCH BROTTSOFFER ................................................................................................................................ 37

6. ANALYS & DISKUSSION ........................................................................................................... 40

6.1. ANALYS AV RESULTAT .................................................................................................................................................................. 40 6.2. FÖREKOMMER ÖVERLAPPNING & ROLLBLANDNING? ............................................................................................................. 41 6.3. KRIMINELLA KARRIÄRER ............................................................................................................................................................. 42 6.4. RESULTATETS TEORETISKA ANKNYTNING ................................................................................................................................ 44 6.5. FRAMTIDA FORSKNING ................................................................................................................................................................ 46 6.6. METODOLOGISKA FÖRDELAR OCH NACKDELAR ....................................................................................................................... 47 6.7. AVSLUTNING .................................................................................................................................................................................. 48

7. REFERENSLISTA ........................................................................................................................ 49

8. BILAGOR ...................................................................................................................................... 53

8.1. BILAGA 1. ....................................................................................................................................................................................... 53 8.2. BILAGA 2. ....................................................................................................................................................................................... 57 8.3. BILAGA 3. ....................................................................................................................................................................................... 58

1

1. Inledning

Att kartlägga och försöka förstå sig på varför ungdomar dras in i brottslighet och en kriminell

livsstil är något som har dragit till sig mycket uppmärksamhet inom det kriminologiska fältet.

Sarnecki (2014 s.134) beskriver att denna forskning tog fart ordentligt i Sverige under

efterkrigstiden med många studier inom ämnet som resultat. Den främsta anledningen till att

just ungdomsåren har intresserat forskare genom historien fram tills idag är att brottsligheten

hos en person brukar vara som mest intensiv under de åren (Brå, 2017 s.39).

Begreppet kriminella karriärer är ett ämne som forskare inom kriminologin har ägnat mycket

tid åt att förstå och förklara (Carlsson & Sarnecki, 2016 s.11–12). Vederbörande begrepp fick

fäste inom kriminologin efter att publikationen ”Criminal careers and career criminals”

publicerades år 1986 (a.a.). Publikationen gav en definition på vad kriminella karriärer innebär

samt vilka delar av en persons händelser som bör undersökas för att kartlägga den kriminella

karriären. Inom forskningen på ämnet finns det ett starkt fokus på hur den kriminella karriären

ser ut och när den är som mest intensiv. Carlsson och Sarnecki (2016 s.108) beskriver att den

kriminella karriären ofta både startar och når sin kulmen under tonåren. Det är just den korta

period som vi valt att belysa och undersöka i studien, det vill säga både de misstänkta

gärningspersonernas och brottsoffrens eventuella kriminella karriärer. Ytterligare ett steg i

kartläggningen av kriminell utveckling tog fart när livsförloppsstudier, eller Life-Course

Criminology som det även benämns introducerades. Dessa studier och teoretiska

förklaringsmodeller har ofta ett bredare perspektiv med fokus på vilka risk- och skyddsfaktorer

som gör att människor utvecklar ett kriminellt beteende eller inte, samt varför och varför inte

de tar sig ur den kriminella livsstilen (Farrington, 2005 s.3–4).

Även den viktimologiska forskningen har på senare år växt fram som ett centralt inslag i det

kriminologiska forskningsfältet. Enligt Heber, Tiby och Wikman (2012 s.18–19) kretsar den

viktimologiska forskningen kring att samla kunskap om aspekter rörande maktfördelning,

utsatthet samt offerskap och resurser. Det är en gren inom kriminologin som de senaste åren

fått en allt mer central roll i takt med att frågor rörande offerskap och hur det ska hanteras växt

fram (a.a.).

Inom ramen för vår praktik som genomfördes hösten år 2019 hos Nationella Operativa

Avdelningen på Polismyndigheten, kom vi för första gången i djupare kontakt med frågan om

2

barn och deras misstänkta brottslighet. Uppdraget för oss syftade till att kartlägga hur många

barn som varit placerade i Polisens arrester under år 2018, samt varför och under hur lång tid

de befann sig i polisarresten. Kartläggningen genomfördes med bakgrund av att

barnkonventionen sedermera implementerades i svensk lagstiftning 1 januari 2020 och ska

således beaktas i myndigheternas verksamhetsutövning hädanefter (Barnombudsmannen, 2020

s.4 & 7). Under denna kartläggning tyckte vi oss kunna skönja hur dessa barn kunde ha en

gedigen brottskarriär trots dess ringa ålder. Det ville vi då undersöka närmare i denna studie

och således föddes utkastet till ovanstående idé redan under praktiken, men har sedermera

reviderats för att även tillhandahålla det viktimologiska perspektivet.

1.2. Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur underåriga mellan 15 år tills dagen de fyller 18

års kriminella karriärer ser ut. Genom att undersöka individernas registrerade misstankar om

brott kan information om deras eventuella kriminella karriärer synliggöras. Vi syftar även till

att undersöka hur de eventuella brottsliga karriärerna ser ut för brottsoffren till de misstänkta

gärningspersonerna mellan samma åldersspann. Syftet är även att upptäcka likheter och

skillnader mellan gärningspersoner och brottsoffers eventuella kriminella karriärer.

1.3. Frågeställningar

● Hur ser de misstänkta gärningspersonernas kriminella karriär ut mellan de är 15–18 år?

● Hur ser brottsoffrens till de misstänkta gärningspersonernas kriminella karriär ut mellan

de är 15–18 år?

● Finns det likheter respektive skillnader i de misstänkta gärningspersonernas och

brottsoffrens kriminella karriärer?

1.4. Avgränsningar

Inom livsförloppskriminologin studerar man ofta en del av livsförloppet hos individer, där

ungdomsåren anses som centrala i en individs utveckling av brottslighet (Carlsson & Sarnecki,

2016 s.100). Därför har vi gjort ett antal avgränsningar med motiveringen att inte göra ett

alldeles för generellt arbete. Det vi kommer att fokusera på är således misstänkta

gärningspersoner och deras brottsoffers kriminella karriärer mellan åldrarna 15 år tills dagen

de fyller 18 år. Vi kommer endast att kolla på deras brottsmisstankar som är dokumenterade

3

hos Polismyndigheten, för att på så vis studera deras kriminella karriärer mellan det specifika

åldersspannet. Vi har även avgränsat oss genom användningen av särskilda brottskoder och val

av år, något som redogörs för under rubriken urval. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka

att det är individernas misstänkta brottslighet som undersökts, vilket betyder att de inte är

dömda för brotten. Således gör vi heller inte anspråk på att beskriva den faktiska brottsligheten

bland dessa individer.

1.5. Begreppsförklaringar

Misstänkt gärningsperson - En individ som är misstänkt för brott i urvalet och innehar således

brottsmisstankar.

Brottsoffer - En individ som är ett brottsoffer i urvalet men innehar eventuellt egna

brottsmisstankar.

15–18 år- Med detta åsyftar vi genomgående under studiens gång att 15–18 år innebär att

individerna som studerats åldersintervall går från dagen de fyller 15 år tills dagen de fyller 18

år.

Underåriga- Detta begrepp innebär att en individ är under 18 år, det vill säga omyndig.

4

2. Tidigare forskning

1.6. Disposition

Denna studie innehåller 8 olika kapitel. Det första kapitlet består av en inledning till ämnet,

syfte och frågeställningar. Sedan följer de avgränsningar som gjorts inom ramen för studien

samt förklaringar av centrala begrepp. I det andra kapitlet redogörs det för hur

litteraturgenomgången gått till och för tidigare forskning som är av betydelse för studien. Detta

åtföljs av det tredje kapitlet där studiens teoretiska perspektiv förklaras, dessa är

stämplingsteorin och Thornberry och Krohns interaktionistiska teori. I kapitel fyra redogörs

det för val av metod och studiens tillvägagångssätt. Kapitel fyra fortsätter med redogörelser för

urval, bortfall, analysmetoder, reliabilitet, validitet, generaliserbarhet och etiska

ställningstaganden. I kapitel fem redovisas studiens resultat uppdelat på de olika kategorierna

som återfinns i studien. Kapitel sex innehåller analyserande slutsatser kring resultatet och

diskussioner kring resultatet kopplat till tidigare forskning samt valda teorier. Kapitlet

innehåller även förslag till framtida forskning, studiens för-och nackdelar samt en avslutande

diskussion. Kapitel sju innehåller en referenslista. Avslutningsvis innehåller kapitel åtta 3 olika

bilagor.

5

2.1. Kriterier för vetenskapliga artiklar och litteratur

Litteraturgenomgången har genomförts via sökningar i databasen Discovery. För alla sökningar

har kriterierna ”peer review” och ”fulltext” markerats och begränsat sökområdet, för att således

finna vetenskapligt granskade studier i sin helhet. Vi har även begränsat oss till ämnet

kriminologi i sökningarna efter vetenskapliga studier. Sökorden som använts i databasen

Discovery är följande: Criminal career criminology med 3219 träffar, Criminal careers

criminology Farrington med 225 träffar, victimology overlap Life-Course med 8 träffar och

Criminology overlap and adolescents med 253 träffar. Samt overlap criminology med 1202

träffar.

Anita Hebers (2012 s.179) studie ”Brottslingen som brottsoffer” fann vi genom tidigare använd

kurslitteratur och kapitlet återfinns i boken ”Viktimologisk forskning- Brottsoffer i teori och

metod” av Heber, Tiby och Wikman från år 2012. Vi har även använt oss av Carlsson och

Sarneckis (2016) bok ”Introduction to Life-Course Criminology” som vi hittade genom att

söka efter litteratur inom det kriminologiska fältet för Life-Course på Google. I referenslistan

på ovan nämnda bok fann vi Carlssons (2014) avhandling ”Continuities and changes in

criminal careers ”och har således använt metoden kedjesökning i enlighet med Rienecker och

Stray Jørgensens (2018 s. 151) rekommendationer.

Under avsnittet för kriminella karriärer redogörs det för studier med kopplingar till både

internationell såväl som svensk kontext. Den internationella forskningsgenomgången har sin

utgångspunkt i datamaterialet för ”The Cambridge study in delinquent development” och den

svenska forskningsgenomgången har sin utgångspunkt i ”The Stockholm life-course project”.

Detta för att både bidra med det internationella och det svenska forskningsperspektivet på

studier gällande livsförloppskriminologi och kriminella karriärer.

2.2. Lifelong conviction pathways and self-reported offending: Towards a

deeper comprehension of criminal career development

Denna studie genomförd av Basto-Pereira och Farrington (2020 s.285) syftar till att förklara

sambandet mellan den självrapporterade brottsligheten och modellen för de fyra olika

brottskarriärerna som presenteras i studien. Dessa fyra olika brottskarriärer beskrivs som

versatile serious recidivist, minor recidivists, the one violent crime pathway och the one theft

pathway (Basto-Pereira & Farrington, 2020 s.287). Den officiella kriminalstatistiken har

6

jämförts med dessa fyra olika brottskarriärer för att sedermera se om det finns en

samstämmighet kopplad till den självrapporterade brottsligheten (Basto-Pereira & Farrington,

2020 s.296). Studien utgår från ”The Cambridge study in delinquent development” som

innefattade 411 män från London och startade 1961, dessa män har sedermera följts upp under

årens lopp genom intervjuer och uppföljningar på individernas kriminalstatistik (Basto-Pereira

& Farrington, 2020 s.290–291).

De mest centrala resultaten i studien innefattar exempelvis att trots avsaknad av officiella

domar påvisade mer än hälften av de icke dömda individerna en tämligen diger lista med

självrapporterad brottslighet (Basto-Pereira & Farrington, 2020 s.296–297). I ungdomsåren

påvisades det att brott så som olika typer av överfall och vandalism var vanligt förkommande,

för att senare övergå till bedrägerier under vuxen ålder (a.a.). Basto-Pereira och Farrington

(2020 s.297) klargör ändock att de individer med fällande domar även hade en högre andel

självrapporterad brottslighet, där brottsligheten kunde anses som mer varierad samt av en

allvarligare grad.

Inom begreppet versatile serious recidivist där individerna hade både officiella domar och

självrapporterad brottslighet visade studien att de individerna som startade sin brottslighet vid

en låg ålder utfördes det sista brottet vid en högre ålder (Basto-Pereira & Farrington, 2020

s.296–297). Detta gällde vid olika typer av överfall. Det kan jämföras med personerna i studien

som enbart hade självrapporterad brottslighet, där det första brottet skedde vid en högre ålder

och det sista brottet vid en lägre ålder inom samma brottskategori (a.a.). Basto-Pereira och

Farrington (2020 s.299) poängterar att samtliga av dessa brottsliga karriärer vanligtvis startar

vid 10 årsåldern med vandalism och snatteri för att sedermera avslutas runt 35–40 årsåldern

med olika typer av bedrägerier. Däremot skiljer sig de brottsliga karriärerna åt när det gäller

olika riskfaktorer som återfinns i barndomen, för att kunna predicera individens brottslighet

(Basto-Pereira & Farrington, 2020 s.299)

2.3. The duration of criminal careers: How many offenders do not desist up

to age 61?

I denna studie har Farrington (2019 s.1) undersökt hur länge en kriminell karriär i genomsnitt

pågår och hur många som upphör med brottslighet fram till en ålder av 61 år. I undersökningen

deltog 411 män från London som år 1961 var 8 år gamla, där den självrapporterade

brottsligheten har undersökts till de var 48 år genom intervjuer med 93% av männen. Deras

7

brottsregister har även kontrollerats kontinuerligt till dess att de blev 61 år gamla. Denna

undersökning utgår därmed från den välkända ” The Cambridge study in delinquent

development” (Farrington, 2019 s.1 & 9–10).

Farrington (2019 s.11–12) beskriver att studiens resultat påvisade att sannolikheten att dömas

för brott är högst mellan åldersspannen 14–16 år tätt följt av 17–20 år. Sannolikheten för att

begå ett brott minskade därmed desto äldre individerna blev. De vanligaste brottstyperna bland

dessa unga personer var olika varianter av stölder och inbrott. Den genomsnittliga

brottskarriären varade i 12,6 år, där medelåldern på individen vid första brottet minskade när

den kriminella karriären blev längre (Farrington,2019 s.13–14). De 15 män med längst karriärer

startade vid 13,8 års genomsnittlig ålder och slutade vid en genomsnittlig ålder av 58,5 år och

hade således en genomsnittlig brottskarriär på 44,7 år. De individer som begick sitt första brott

mellan åldrarna 10–20 år hade en genomsnittlig brottskarriär på 15,20 år, vilket var signifikant

större än de som begick sitt första brott senare där karriären varade i genomsnitt 4,07 år

(Farrington, 2019 s.13–14). Därmed fastslår Farrington (2019 s.17) att åldern vid det första

brottet kan påverka hur lång den brottsliga karriären blir samt att sannolikheten att begå brott

minskar desto äldre individen blir.

Avslutningsvis påvisar även Farrington (2019 s.15–16) att sannolikheten att återfalla i

brottslighet efter tidigare dom minskar för varje år som går från sista domen. Sannolikheten att

individen återfaller i brottslighet efter 10 år är 20% respektive 19% efter 15 år. Det var inte

förrän efter 30 år sannolikheten minskade påtagligt till 8% respektive 6% vid 40 år efter senaste

domen. I och med detta ifrågasätter Farrington (2019 s.18) Sampson och Laubs argument för

att alla individer upphör helt med brottslighet någon gång.

2.4. Continuities and changes in criminal careers

Christoffer Carlsson (2014) vill med sin avhandling “Continuities and changes in criminal

careers” undersöka vilka faktorer som avgör om en person fortsätter sin kriminella karriär eller

avbryter den. Avhandlingen bygger på fyra olika studier vilka tar avstamp i olika aspekter

rörande kriminella karriärer. Materialet som används för att undersöka dessa aspekter kommer

från den omfattande studien ”The Stockholm life-course project” där material samlades in i

flera omgångar under ett drygt halvsekel från 1950-talet och framåt (Carlsson, 2014 s.56). Den

första delen bygger på en studie som kretsar kring tidiga riskfaktorers påverkan på den fortsatta

kriminella karriären (Carlsson, 2014 s.104). Där redovisar Carlsson resultat i linje med andra

8

liknande studier vilka redogör för att ett högre antal riskfaktorer i unga år ökar risken för

utvecklandet av en kriminell karriär (a.a.). Däremot finns det vissa individer i materialet med

många riskfaktorer som inte utvecklar en kriminell karriär. Det får Carlsson (2014 s.104) att

dra slutsatsen att materialet har begränsningar då det finns faktorer som inte går att påvisa i den

aktuella studien. Således drar Carlsson även slutsatsen att alla faktorer som kan påverka en

livssituation kan ha lika stor påverkan på utfallet av livsförloppet. I del två ligger fokuset på

vändpunkter i de kriminella karriärerna. Carlsson (2014 s.105) beskriver att

vändpunktsbegreppet kan vara användbart för att förstå kriminella karriärer. Däremot

argumenterar Carlsson för att man ska vara försiktig med att dra slutsatser om vändpunkterna

eftersom det är många faktorer som kan påverka på olika sätt.

Den tredje delen av avhandlingen handlar om tillfälliga uppehåll i de brottsliga karriärerna

(Carlsson, 2014 s.106–107). Där argumenteras det för att det går att dela upp dessa uppehåll i

två olika delar. Carlsson menar på att uppehållen dels kan uppstå oplanerat där slumpen tycks

ha en stor påverkan. Den andra typen av tillfälliga kriminella uppehåll uppstår då personen gör

ett aktivt försök till förändrad livsstil men misslyckas och dras in i den kriminella karriären

igen. Den sista delen i avhandlingen rör en studie om den maskulina identitetens påverkan på

den kriminella karriären. Där menar Carlsson (2014 s.108) att de som lyckas bryta den

kriminella livsstilen ofta utvecklar en annan syn på maskulinitet som snarare omfattar en roll

som familjefar i motsats till kriminell och våldsam manlighet.

2.5. An Introduction to Life-Course Criminology

Inom ramen för ”Stockholm life-course project” framkom en rad intressanta resultat gällande

kriminella karriärer kopplade till en svensk kontext. Carlsson och Sarnecki (2016 s.101)

beskriver hur kriminalitet vid en låg ålder kan vara en prediktion för längre brottskarriärer

innehållande fler brott. Det går att jämföra med Farringtons (2019 s.13–14) slutsatser gällande

sin studie med datamaterialet från ”The Cambridge study in delinquent development”. Där

framgår att liknande resultat angående en tidig brottsdebut kan anses vara en prediktion och

således även riskfaktor, för en längre brottskarriär med fler brottstyper inkluderat.

I ”The Stockholm life-course project” poängterar Carlsson och Sarnecki (2016 s.101–102) hur

individerna med en självrapporterad brottsdebut mellan åldrarna 11–12 år i genomsnitt var

misstänkta för 27,6 brott mellan åldrarna 15–65 år. De individerna med en självrapporterad

brottsdebut mellan åldrarna 13–14 år var i genomsnitt misstänkta för 13,3 brott. De individerna

9

mellan 15–16 år var i genomsnitt misstänkta för 4,7 brott samt de mellan 17–18 år var i

genomsnitt misstänkta för 11,5 brott mellan åldrarna 15–65 år (Carlsson & Sarnecki, 2016 s.

101–102). En intressant aspekt gällande denna studie är att Carlsson och Sarnecki (2016 s.101–

102.) lyckades identifiera så kallade ”late-bloomers”. Dessa individer startade sin brottsliga

karriär mellan åldrarna 17–18 år och hade ett genomsnitt på 11,5 misstänkta brottsliga

förseelser mellan de studerade åren i deras liv från 15–65 år (Carlsson & Sarnecki, 2016 s.102).

Det framgår således att en tidig brottsdebut generellt sett leder till en mer extensiv framtida

brottslig karriär för dessa individer.

2.6. Viktimologi, rollblandning och överlappning

Viktimologin har gradvis tagit en allt större plats inom den kriminologiska diskursen och

forskningen. Viktimologin bidrar med kunskap och förståelse för hur brottsoffer och

närstående påverkas psykiskt och fysiskt av utsattheten för brottslighet (Heber, Tiby &

Wikman, 2012 s.18–19). Forskarna inom ämnet har även börjat intressera sig för eventuella

likheter mellan brottsoffer och gärningsperson vilket benämns som rollblandning eller

överlappning (a.a.).

2.7. Brottslingen som brottsoffer?

Anita Heber (2012 s.179) har i studien ”Brottslingen som brottsoffer” undersökt hur

kopplingen mellan begreppen brottsling och brottsoffer kan se ut. Studien vill även undersöka

hur de olika rollerna påverkar varandra samt om en person kan identifiera sig både som

brottsling och brottsoffer.

Heber (2012 s.180) förklarar att begreppet överlappning är centralt när relationen mellan offer

och gärningsperson ska undersökas. Med det begreppet vill Heber undersöka hur rollerna

mellan de olika parterna inte är helt befästa eller enkla att fastställa. Tesen som drivs är att

brottsoffers och gärningspersoners livssituationer och historik liknar varandra, vilket gör att

båda personerna troligtvis kan identifiera sig som både offer och gärningsperson. Det går emot

tanken om det ideala brottsoffret som i korthet betyder att ett offer ofta är svagt och därmed

utsätts för fler brott. Heber (2012 s.182) tar även upp stämpling som ett centralt begrepp för

studien. Stämplingseffekten kan i denna situation göra att omgivningen skambelägger personen

och inte handlingen vilket gör att hen kan identifiera sig som en brottsling (Heber, 2012 s.182).

Detta undersöks med intervjuer av unga män som är dömda för ett eller flera våldsbrott. Med

10

detta vill Heber undersöka hur personerna ser på de olika rollerna och även undersöka deras

egen utsatthet.

Heber kommer i studien fram till två genomgående teman efter att ha analyserat intervjuerna.

Den första slutsatsen är att stämplingseffekten tycks ha ett stort inflytande på de intervjuade

brottslingarnas chans till upprättelse om de själva blir utsatta för brott (Heber, 2012 s.194–

195). Många anger att de inte får samma bemötande och hjälp från bland annat rättsväsendet i

de fall de är brottsoffer. Heber (2012 s.194–195.) menar att det kan ha att göra med

stämplingseffekten efter de gånger de själva var gärningsperson. Den andra slutsatsen som

Heber drar är att det inte tycks finnas en hög grad av överlappning mellan brottsofferskap och

gärningsmannaskap. De som har blivit dömda för ett våldsbrott identifierar sig inte som

brottsoffer om de själva blir utsatta för ett brott (Heber, 2012 s.195–196). Det förklarar Heber

med att det råder vissa hierarkier mellan de olika begreppen. I det aktuella fallet kan därför inte

de dömda våldsbrottslingarna identifiera sig som offer eftersom offerskapet är underordnat

gärningsmannaskap i dess samhälleliga kontext (a.a.).

2.8. Repeat Offending and Repeat Victimization: Assessing Similarities and

Differences in Psychosocial Risk

I studien undersöker Fagan och Mazerolle (2011) vilka faktorer som kan påverka att ungdomar

begår och blir utsatta för brott. De vill undersöka om det finns skillnader i livssituationen som

påverkar om ungdomarna blir brottsoffer eller gärningsperson. Det genomfördes med ett

datamaterial innehållande drygt 1000 ungdomar under 18 år hemmahörandes i delstaten

Queensland, Australien (Fagan & Mazerolle, 2011 s.738). Personerna har svarat på enkäter om

deras livssituation samt eventuell brottslighet och brottsofferskap genom ett samarbete med

deras skolor. Några av dessa skolor var för ungdomar med redan dokumenterade problem.

Dessa togs med i urvalet för att få med ”högriskungdomar” i materialet (a.a.).

Resultatet av analysen visar på ett antal intressanta resultat värda att belysa. Bland annat visar

resultatet att de individer som upplevt sig som brottsoffer har en betydligt högre risk att

involvera sig i återkommande egen brottslighet (Fagan & Mazerolle, 2011 s.748–749).

Resultaten visade även likt Hebers (2012 s.185–186) studie att fler tycks identifiera sig som

gärningsperson än som brottsoffer. Ett annat resultat som Fagan och Mazerolle (2011 s.749)

redogör för är att det finns tydliga likheter i livssituationen mellan offer och förövare. Likheten

ligger i att det tycks finnas vissa faktorer som gör att personer inte blir upprepade brottsoffer

11

eller gärningspersoner. Vad som avgjorde utifall en person fastnar i ett offerskap eller

gärningsmannaskap såg däremot annorlunda ut (Fagan & Mazerolle, 2011 s.749). Den största

anledningen till att det uppstod ett upprepat gärningsmannaskap d.v.s. en kriminell karriär var

umgänge med andra kriminella medan den starkaste indikatorn på upprepat brottsofferskap var

låg självkontroll.

2.9. The overlap between offending and victimization among adolescents:

Results from the second international self-report delinquency study

Chad Posicks (2013) studie syftar till att undersöka den eventuella kopplingen mellan

brottsofferskap och gärningsmannaskap. Det genomförs med ett teoretiskt avstamp i strain,

kontrollteorier och inlärningsteorier med hypotesen att personer som upplever starkt offerskap

eller gärningsmannaskap kommer från ungefär liknande demografiska förhållanden (Posick,

2013 s.111). Materialet i studien bygger på ca 52 000 ungdomars självrapporterade brottslighet

i årskurserna 7–9 från 30 olika länder.

Posick (2013 s.118) redogör i resultatet av studien att de aktuella teorierna som använts även

kan förklara viktimisering på ett adekvat sätt. Även i denna studie likt Fagan och Mazerolle

(2011) var låg självkontroll en stark indikator på upprepat offerskap. Posick (2013 s.118) lägger

även till umgänget som en av de starkaste indikatorerna för offerskap. Det gör att Posick drar

slutsatsen att de kriminologiska teorierna inte bara fungerar som förklaring av brottslighet, utan

även överlappningen mellan att vara brottsling och att utsättas för brott. Den starkaste

överlappningen mellan offerskap och gärningsmannaskap fanns för våldsbrott och

egendomsbrott (Posick, 2013 s.119). Den sista slutsatsen som Posick drar av resultatet är att

teorierna strain, kontrollteorier och inlärningsteorier dessutom kan användas för att förklara

viktimisering (a.a.). Även om de tycks vara aningen bättre på att förklara varför folk begår brott

anser Posick att de är tillräckliga för att likaväl förklara viktimiseringen.

2.10. The Developmental nature of the victim-offender overlap

Följande studie genomförd av Beckley, m.fl. (2018 s.25 & 29) är en kvantitativ tvillingstudie

där analysverktyget var regressionsanalys. Datamaterialet kom från en tidigare genomförd

longitudinell studie och omfattade 2232 tvillingar i Storbritannien födda 1994–1995, som

följdes upp tills de fyllde 18 år (Beckley, m.fl., 2018 s.24–25). Genom självrapportdata har

12

sedermera dessa individers utsatthet för brott och egen brottslighet samlats in och kompletterats

med statistik från brottsregistret (a.a.).

Syftet med studien var att undersöka hur utvecklingen av överlappningen mellan brottsoffer-

gärningsperson ser ut genom att testa effekterna av genetik, individuell karakteristiska,

rutinaktivitetsbaserade risker och negativa upplevelser i barndomen (Beckley, m.fl., 2018

s.25). I studien kunde det sedermera påvisas att ett ”victim-offender overlap” existerade.

Sannolikheten att vara både brottsoffer och gärningsperson var 1,5 gånger högre än att enbart

vara brottsoffer eller enbart gärningsperson (Beckley, m.fl., 2018 s.32). Således var även

viktimiserade ungdomar signifikant mer sannolika att begå brott (Beckley, m.fl., 2018 s.32).

Det konstaterades även att genetik och miljö var bidragande orsaker till brottsoffer-

gärningspersons överlappning (Beckley, m.fl.,2018 s.25). Resultatet visade även att låg

självkontroll vid barndomen och antisocialt beteende nästan dubblerade risken för att bli

brottsoffer och gärningsperson vid en jämförelse mellan att enbart vara brottsoffer eller

gärningsperson (a.a.). Något som även karaktäriserade individerna som haft rollen som både

brottsoffer och gärningsperson var att de hade en tidig start gällande antisocialt beteende och

var utsatta för flera olika typer av skadliga händelser i barndomen (Beckley, m.fl., 2018 s.40).

13

3. Teori

3.1 Stämplingsteorin

Stämplingsteorin utgår från att orsaken till brottslighet återfinns i det etablerade samhället och

dess krav det ställer på individen (Sarnecki, 2014 s. 202). Stämplingsteorin anser att

brottslighet definieras av de faktiska sociala förhållandena och inte orsakas av dessa, vilket är

en skillnad gentemot flertalet andra kriminologiska teorier (a.a.). Således ligger fokuset inom

stämplingsteorin på hur samhället reagerar på en individs avvikande handlingar. Därmed kan

delar av stämplingsteorins utgångspunkter härledas till den symboliska interaktionismen. Inom

den symboliska interaktionismen anses individers identitet, självbild, värderingar och attityder

med flera, existera och modereras av den sociala kontexten samt i interaktion med andra

individer (Akers, Sellers & Jennings, 2017 s.144).

Lemerts (1998 s. 200–201) stämplingsteori om sekundär avvikelse innebär att en avvikande

handling som får en stark reaktion från samhället kan leda till ett stigma. Det kan senare leda

till en sekundär avvikelse och således ytterligare stigmatisering av individen. Den sekundära

avvikelsen kan beskrivas schematiskt genom de olika sekvenserna nedan (a.a.).

• En första avvikande handling, (primär avvikelse).

• Sociala straff

• Ytterligare avvikande handlingar

• Hårdare straff och konsekvenser

• Ytterligare avvikande handlingar gentemot de som straffar den avvikande

handlingen

• Toleransen gentemot avvikaren tar slut, formell kontroll tar vid och

samhället stämplar individen

• Avvikarens självbild som avvikare stärks genom stigmatisering från

samhället och formella straff

• Avvikarens beteende och självbild accepteras av individen och individen

agerar utefter den rollen och sociala statusen

Schemat leder således fram till den sekundära avvikelsen och innebär då att individen har en

negativ självbild och ett avvikande beteende som går hand i hand med denna självbild (Akers,

m.fl., 2017 s.144). Exempelvis kan en individ som blivit stämplad som kriminell utveckla

14

ytterligare kriminalitet på grund av dessa omständigheter (a.a.). Den sekundära avvikelsen kan

även leda till att brottsligheten blir än mer mångfacetterad med större variation i brottstyperna,

vilket härrör till den förändrade självbilden som kriminell (Akers, m.fl., 2017 s. 147).

Det bör poängteras att det har riktats kritik gentemot stämplingsteorin genom åren.

Rättssystemets företrädare menar att en acceptans gentemot denna teori förkastar samhällets

sätt att reagera på brottslighet genom straff och bildar istället en instans som massproducerar

brottslighet (Sarnecki, 2014 s.204). Stämplingsteorin har även erhållit internationell såväl som

svensk kritik där forskare menar att den saknar logisk följdriktighet samt saknar empiriskt stöd

(a.a.). Teorin har sedermera erhållit empiriskt stöd, det klargör både Sarnecki (2014 s.204) samt

Akers, m.fl. (2017 s.149). Flertalet studier har påvisat stämplingseffekter. En av dem

genomfördes av Farrington som år 1977 redovisade resultatet för ”The Cambridge study in

delinquent development” där en stämplingseffekt kunde påvisas genom att vid en officiell

brottsdom ökade individernas självrapporterade brottslighet (Sarnecki, 2014 s.204; Akers,

m.fl., 2017 s.149). Vi vill även poängtera att desto fler faktorer som konstanthålls i en studie

gällande brottslighet, tenderar att visa på att stämplingseffekten inte uppvisar någon signifikant

oberoende effekt på vare sig brottsligt eller avvikande beteende (Akers, m.fl., 2017 s.149).

Genom användningen av stämplingsteorin som en teoretisk utgångspunkt relaterat till det valda

datamaterialet kan vi fördelaktigt koppla ett antal beståndsdelar i teorin till datamaterialet och

således öka förklaringsgraden i studien. Inom ramen för Lemerts (1998 s. 200–201)

stämplingsteori gällande primär och sekundär avvikelse, kan vi genom studerandet av

individernas brottsmisstankar granska hur det förhåller sig till primär och sekundär avvikelse.

Vi anser att aspekterna som berörs är hur dessa individers avvikelser registreras av samhället

för att sedermera se hur individens fortsätta misstänkta brottslighet ser ut. Det blir ett viktigt

element i hur individernas brottsliga karriärer kan undersökas genom den beskrivande

statistikens egenskaper. Stämplingsteorin är därmed tätt förknippad med studiens syfte främst

gällande hur de misstänkta individernas brottsliga karriärer ser ut mellan ungdomsåren 15–18

år samt brottsoffrens eventuella kriminella karriär. Stämplingsteorin möjliggör därmed att

teoretiskt kunna placera dessa individers brottsmisstankar till dess självbild och undersöka om

den självuppfyllande profetian kan anses överensstämmande genom statistisk granskning. Vi

kan därför studera individernas brottsliga karriärer med stämplingsteorin som vägledning i

arbetet.

15

3.2. Thornberry & Krohns interaktionistiska teori

Thornberry som konstruerade den första upplagan av den interaktionistiska teorin ville skapa

en bredare förklaringsmodell inom fältet för life-course och varför personer hamnar och fastnar

i en kriminell livsstil. Utvecklingen av teorin drevs bland annat på av idén att fler av de

interaktionistiska processerna mellan människor och institutioner påverkar en individ på ett sätt

de andra teorierna har misslyckats att förklara (Sarnecki, 2014 s.256). Thornberry integrerade

därför de klassiska förklaringsmodellerna sociala band och inlärningsteori för att få med fler

aspekter. Teorin skapades även ur en kritik mot att många av de vedertagna teorierna endast

förklarar kausaliteten åt ett håll (Akers, m.fl., 2017 s.319). Enligt den interaktionistiska teorin

kan alltså arbetslöshet skapa kriminalitet men kriminaliteten kan även skapa arbetslöshet.

Thornberry skapade senare tillsammans med Krohn en reviderad version av sin teori för att

bredda förklaringsmodellen ytterligare. I den reviderade upplagan delar Thornberry och Krohn

(2005 s.190) upp utvecklingen av den kriminella karriären i olika åldersspann. Några av

indelningarna som Thornberry och Krohn arbetar efter är åldrarna 6–12, 12–16 och 16–25. Det

är viktigt att i detta sammanhang påtala att de olika åldersspannen är ungefärliga, bland annat

benämns gruppen 12–16 ibland som ”tonåren” vilket då blir åldrarna 13–19. Under åren 6–12

förklarar Thornberry och Krohn (2005 s.191–193) enligt den interaktionistiska teorin att

viktiga faktorer för barnet är dess karaktär och relationen till föräldrar. Även plats för

uppväxtområde spelar en stor roll för det eventuella utvecklandet av kriminalitet. När individen

sedan går in i nästa fas som är tonåren ska fler faktorer som påverkar läggas till enligt teorin. I

denna fas spelar bland annat umgänget med andra ungdomar en stor roll (Thornberry & Krohn,

2005 s.194–195). En annan intressant del som författarna tar upp under denna period är att

ungdomen måste balansera en autonomitet samtidigt som de behöver förhålla sig till vuxna

såsom föräldrar och lärare. I konflikten mellan att å ena sidan utveckla egna tankar och

självständighet samt förväntningen att tillfredsställa äldre personer i närheten kan problem

uppstå för ungdomen (a.a.).

Genom användandet av Thornberry och Krohns interaktionistiska teori som stöd i studien

hoppas vi kunna tillföra ett Life-Course perspektiv. Eftersom teorin är utformad på ett sådant

sätt att den täcker olika delar av en individs kriminella eller icke kriminella utveckling är det

endast vissa delar som är intressanta för studien som täcker den kriminella utvecklingen mellan

15 år tills dagen de fyller 18 år. Thornberry och Krohn (2005 s.91–93) fokuserar under åren

15–17 år mycket på vilka risk och skyddsfaktorer som kan påverka individen under de åren.

16

Där tas aspekter som umgänge, band till föräldrar och skola upp som starkt påverkande

faktorer. Vår studie syftar snarare till att bidra med kunskap om hur den kriminella

utvecklingen och karriären kan se ut under den tidsperioden. En annan del av teorin som är

intressant för den aktuella studien är idéerna om att de olika påverkansfaktorerna fungerar åt

flera håll (a.a.). Det kan vara intressant ur ett viktimologiskt perspektiv där överlappningen vill

förklara att offerskap kan leda till utvecklat gärningsmannaskap och vice versa.

17

4. Metod

I denna studie som syftar till att undersöka hur misstänkta gärningspersoner mellan åldrarna

15–18 år och brottsoffren till dessa misstänkta gärningspersoner mellan 15–18 år kriminella

karriärer ser ut, samt om det finns likheter och skillnader mellan dem. För att genomföra det

har forskningsstrategin kvantitativ metodik valts ut. Edling och Hedström (2003 s.10) beskriver

att kvantitativ forskningsstrategi anses vara både en metod och ett system för att samla in och

analysera observationer. Det blir passande i studien som innehåller registerdata från

Polismyndigheten. Bryman (2011 s.150–151) klargör hur kvantitativ forskningsmetodik

åsyftar insamling av numeriska data och att relationen mellan teori och forskning är av deduktiv

ansats och innehar ofta epitetet av att vara positivistiskt i sin kunskapssyn. Därav anser vi att

utefter de formulerade forskningsfrågorna och syftet med studien möjliggör den kvantitativa

forskningsansatsen undersökningar av dessa aspekter och adekvat analysering av det insamlade

datamaterialet.

4.1. Tillvägagångssätt

Under rubrikerna i avsnittet beskrivs det hur tillvägagångssättet har sett ut under

genomförandet av studien. Det omfattar delar såsom kriterier för urvalet och hur detta rent

tekniskt gått till och ser ut, där beskrivs även datamaterialet i sin helhet. Det redogörs även för

bortfall samt analysverktyg och analysmetoder. Redogörelser och diskussioner kring studiens

reliabilitet, validitet och generaliserbarhet samt etiska förhållningssätt återfinns under detta

avsnitt.

4.2. Urval

För att samla in datamaterial har polisens IT-system Status använts av en polisanställd. Status

gör det möjligt för användaren att söka på ärenden som har kommit in och hanterats av Polisen

och visar ett urval från Polismyndighetens anmälningssystem. I Status finns möjligheten att

göra vissa filtreringar för att få fram de ärenden som anses vara intressanta för ändamålet. Det

finns även möjlighet att ta fram viss statistik och annan information för ärendena. I urvalet för

studien har ärenden från år 2018 använts. Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes 1,55

miljoner brott i Sverige år 2018 (Brå, 2019a). Av de brotten var ca 291 000 brott mot person,

18

vilka finns nedtecknade i kapitel 3–7 i brottsbalken (a.a.). För att filtrera datamaterialet

användes följande kriterier för slagningen i IT-systemet Status:

• Ärenden för år: 2018

• Brottskategori: Våldsbrott

• Brottsområde: B1 Brott mot person, tillgrepps- och skadegörelsebrott

• Brottskoder:

· 0304 Försök till mord eller dråp utan användning av skjutvapen mot man

· 0308 Försök till mord eller dråp med användning av skjutvapen mot man

· 0310 Fullbordat mord eller dråp utan användning av skjutvapen mot kvinna

· 0311 Fullbordat mord eller dråp utan användning av skjutvapen mot man

· 0313 Fullbordat mord eller dråp med användning av skjutvapen mot man

• Information om misstänkt gärningsperson:

· Ålder vid brottstillfälle 15, 16, 17

· Män och kvinnor

• Ärendestatus: Avslutad & öppen

• Information om Målsägande:

· Ålder vid brottstillfälle 15,16,17

· Män och kvinnor

Skälet till att ovanstående brottskoder valdes ut som urvalsram är att tidigare forskning har

visat på att desto grövre brottslighet individer är delaktiga i kan påvisa en tidig brottsdebut och

fungerar som riskfaktor för att bli livsstilskriminell (Carlsson & Sarnecki,2016 s. 104). Vissa

brottskoder som var med i körningen i Status selekterades bort automatiskt av programmet då

det inte fanns några ärenden kopplade till dem, dessa redovisas således inte ovan.

Brottskoderna 0303, 0304 och 0308 har numera utgått ur Brås (2019b s.9) klassificering av

brott men var under år 2018 aktuella och därav filtrerades det utefter dem. Efter denna filtrering

på ärenden fick Polisen fram 17 unika ärenden anpassade utefter ovan beskrivna kriterier.

Polisen genomförde senare slagningar på ärendena i Dur2 som är ett utredningssystem, för att

få fram de specifika individerna vi eftersökte. Därefter fick vi ut kodad statistik på sammanlagt

40 individer varav 21 var misstänkta gärningspersoner och 19 var brottsoffer till dessa

gärningspersoner. Av dessa var 36 pojkar och 4 flickor, varav alla flickor var under kategorin

för brottsoffer. Vi vill här förtydliga att en individ förekom som både misstänkt gärningsperson

och brottsoffer, vi har valt att räkna in den individen både i gruppen för misstänkta

19

gärningspersoner och brottsoffer. Detta eftersom det handlade om två olika ärenden som

individen var misstänkt gärningsperson i samt brottsoffer. Denna person diskuteras det djupare

om under avsnitt 6.2, vilket skapar en förståelse för varför inte individen plockades bort från

urvalet. Statistiken vi sedermera erhållit innehöll variabler om dessa individer så som kön,

ålder, brottsdatum vid misstänkt brottsgärning och brottskod. Vi har alltså erhållit samma

statistik för både de misstänka gärningspersonerna och brottsoffrens registrerade

brottsmisstankar som fanns med i de 17 ursprungliga ärendena.

Vi kan med tydlighet argumentera för att detta alltså är ett icke-sannolikhetsurval som inte

utgörs av några sannolikhetsprinciper (Bryman, 2011 s.194). Bryman (2011 s.195) menar att

icke-sannolikhetsurval kan vara acceptabelt utefter vissa förutsättningar. Det är delvis en

anledning till att vi valde denna typ av urval. Det finns dock negativa aspekter kring icke-

sannolikhetsurval som är värda att beröra. Datamaterialet som sedermera ligger till grund för

resultatet är svårt att generalisera. Däremot kan resultatet agera språngbräda till ytterligare

forskning på området samt att resultatet kan kopplas till redan existerande resultat inom samma

område (Bryman, 2011 s.195). Det aktuella urvalet är således anpassat utefter det formulerade

syftet och forskningsfrågor studien innehar.

4.3. Bortfall

Djurfeldt, Larsson och Stjärnhagen (2018 s.108) beskriver att bortfall kan vara en faktor som

skapar osäkerhet kring tolkningen av resultatet gällande kvantitativa studier. Det gäller främst

i studier som använder sig av metoden för surveyundersökningar och liknande (a.a.). Då denna

studie använder sig av redan existerande myndighetsregister som datakälla och ett antal

kriterier är författade gällande urvalsramen, lider inte denna undersökning av problematiken

med bortfall, då det helt enkelt inte finns något. Det bidrar således till att resultatet som

redovisas inte omgärdas av en osäkerhet kring bortfall. Under avsnittet 4.2 ovan beskrivs

datainsamlingens kriterier och avgränsningar närmare.

4.4. Analysmetoder

Vi har valt att använda oss av Microsofts datorprogram Excel som analysverktyg för studien.

Eftersom studien är beskrivande i sitt syfte är således Excel ett tillräckligt kraftfullt

analysverktyg för att med hjälp av den beskrivande statistikens explorativa förhållningssätt

adekvat svara på studiens syfte och frågeställningar (Djurfeldt, m.fl., 2018 s.40). Djurfeldt,

20

m.fl. (2018 s.39) beskriver att statistiska undersökningar är lämpliga vid förklaringar av

händelsemängder inom ramen för sociala betingelser. Därmed ger Excel oss möjligheten att

förklara detta genom den beskrivande karaktären på undersökningen. Forskningsfrågorna vilka

finns presenterade, är frågor som går att besvara med hjälp av den beskrivande statistikens

verktygslåda. Det kan beskrivas genom univariat analys vilket betyder att det studeras en

variabel åt gången, något som fördelaktigt kan genomföras i Excel. På grund av

forskningsfrågornas karaktär behöver vi därmed inte gå längre in på djupet än vad den

beskrivande statistiken kan erbjuda oss. Excel klarar även av att hantera korstabellsanalyser

vilket går under namnet pivottabeller där skillnaden är att fler variabler kan inkluderas än om

det vore en frekvenstabell d.v.s. univariat analys. Pivottabellerna syftar därmed till den

bivariata analysen och möjliggör en analys av variabler som kan presenteras genom exempelvis

pivottabeller och stapeldiagram (Djurfeldt, m.fl., 2018 s.137). Vi vill därmed klargöra att vi

håller oss inom den beskrivande statistikens ramar.

För att undersöka syfte och frågeställningarna i den aktuella studien på ett tillfredställande sätt

har materialet bearbetats för att möjliggöra en tydlig redovisning av resultatet. Det första

åtgärden som materialet har bearbetats med är univariat analys. Metoden innebär att ett material

bearbetas och redovisas på ett beskrivande sätt (Djurfeldt m.fl., 2018 s.39). I det steget

redovisas de olika variablerna var för sig, utan att de korskörs med andra variabler som finns

inom materialet. Att börja med en univariat analys är enligt Djurfeldt m.fl. (2018 s.39) ett bra

och enkelt sätt att beskrivande redovisa olika typer av kvantitativa data. Resultatet redovisas i

form av tabeller och diagram.

Nästa steg i analysen blir att göra bivariata analyser. I den typen av analyser studeras samband

och samvariation mellan exempelvis två olika variabler (Djurfeldt m.fl., 2018 s.137). För att

underlätta analysen av individernas registrerade brottsmisstankar har det genomförts en

kategorisering av de förekommande brottskoderna. Djurfeldt m.fl. (2018 s.147) beskriver att

det kan finnas många fördelar med framställningen av analysen med att göra en indelning

mellan olika variabler. I detta fall finns 70 olika brottskoder representerade i materialet. Att

göra en analys med alla brottskoder hade inte möjligheten att redovisa resultatet på ett

beskrivande sätt tillåtits. Därför kommer brottskoderna delas upp enligt Brås (2019b)

kategoriseringar av brottskoder. En fullständig redogörelse för vilka brottskoder som

förkommer i materialet finns samlad under Bilaga 1. Följande kategorier kommer bli aktuella

enligt Brås (2019b) kategorisering:

21

• Bedrägeribrott

• Brott mot allmän ordning

• Brott mot allmän verksamhet

• Brott mot frihet och frid

• Brott mot trafikbrottslagen

• Brott mot vapen & knivlagen

• Narkotikabrott

• Sexualbrott

• Skadegörelsebrott

• Stöld, rån & andra tillgreppsbrott

• Brott mot liv & hälsa

Resultaten för de bivariata analyserna redovisas med korstabeller och diagram. Fördelen med

användningen av korstabuleringsanalyser är att resultaten kan redovisas på ett tydligt sätt med

hjälp av frekvensfördelningen mellan de olika variablerna (Djurfeldt, m.fl., 2018 s.142). Det

finns även möjlighet att redovisa resultaten i antal och i procentandelar. Med tanke på urvalets

begränsade antal individer kommer analysen inte använda sig av olika kausala sambandsmått.

Det eftersom studiens syfte är att redovisa eventuella skillnader och likheter för just de

individer som ingår i urvalet. Syftet är med det sagt är inte att undersöka styrkan på de samband

som kan finnas mellan variablerna. För att genomföra relevanta analyser med sambandsmått

hade en större andel individer behövt ingå i urvalet för att kunna dra trovärdiga slutsatser.

4.5. Reliabilitet

Reliabilitet syftar till en studies tillförlitlighet och följdriktighet men även replikerbarhet menar

Bryman (2011 s.49). Reliabilitet berör frågan huruvida en studies resultat går att åstadkomma

igen om undersökningen genomförs ytterligare en gång, eller om resultaten har påverkats av

slumpmässiga eller tillfälliga premisser (Bryman, 2011 s.49). Med följdriktighet,

överensstämmelse och pålitligheten avser Bryman (2011 s.160) måtten på ett begrepp och

bildar således en studies reliabilitet. Djurfeldt, m.fl. (2018 s.104) klargör att replikerbarhet

innebär att om en studie genomförs en andra gång och samma resultat uppkommer innehar

studien en hög reliabilitet.

22

För att öka studiens replikerbarhet och tillförlitlighet har vi valt att visa på en transparent

forskningsprocess där alla delar tydliggörs noggrant hela vägen från urval till presentationen

av resultatet (Bryman, 2011 s. 49). Genom användningen av Polismyndighetens registrerade

brottsmisstankar som statistisk datakälla vill vi påtala att detta kan ha en negativ effekt på

reliabiliteten. Bryman (2011 s. 307–308) beskriver att ett problem med olika typer av

brottsstatistik är tidsmässiga variationer där medias bevakning av olika brottstyper kan spela

in samt polisens resurser vid just det tillfället. Även skillnader i hur ett brott definieras kan

förändras över tid, vilket vi ser i denna studie där vissa brottskoder från 2018 numera har utgått

eller ersatts (Bryman,2011 s.308). Interbedömarrealibiliteten syftar till överrensstämmelsen

mellan olika observatörers bedömningar när exempelvis data ska kategoriseras (Bryman, 2011

s.160). Interbedömarrealibiliteten i studien torde dock vara god. Då kategoriseringen som skett

gällande brottskoder tar sitt avstamp i klassificeringen av brotten i brottsbalken utefter Brås

(2019b) kategorisering. Därav har inga subjektiva bedömningar skett i det avseendet.

4.6. Validitet

Det finns olika begrepp och mått för att se till att en studie är utformad på ett tillfredsställande

sätt. Ett av dessa är validitet vilket enligt Djurfeldt, m.fl. (2018 s.104) är ett begrepp för att

undersöka om studien kan ge svar på de grundläggande frågeställningarna den är baserad på.

För att uppnå validitet krävs det att forskarna lyckas överföra deras teoretiska förståelse, olika

relevanta begrepp samt antaganden och frågeställningar in i studien. Görs det på ett korrekt sätt

kan studien anses som giltig (a.a.).

Bryman (2011 s.50–51) beskriver validitet som det kanske viktigaste kriteriet för om en studie

är väl utformad eller inte. Bryman beskriver även att det finns olika typer av validitet.

Mätningsvaliditet är ett begrepp som syftar till att undersöka om måtten som används i studien

kan mäta det som efterfrågas i frågeställningen, vilket är centralt för kvantitativ forskning (a.a.).

Ett exempel kan vara huruvida det går att mäta graden av kriminalitet i ett land enbart genom

att kolla på antal fällande domar, vilket kan vara problematiskt på flera sätt. Den interna

validiteten handlar enligt Bryman om resultatet av en studie är ett resultat av det kausala

sambandet mellan variabler eller om det i själva verket handlar om ett skensamband. Vidare är

den externa validiteten ett mått på ifall studiens resultat kan generaliseras utöver den aktuella

forskningsdesignen (Bryman, 2011 s.50–51). Den sista typen av validitet Bryman tar upp är

23

den ekologiska validiteten. Begreppet syftar till att förklara om forskningsprocessen i sig har

haft en påverkan på resultatet. En sådan påverkan kan var att en person under en

intervjusituation inte känner sig bekväm vilket kan leda till att personen svarar annorlunda på

frågorna gentemot om den hade känt sig bekväm (a.a.). Begreppet är något som främst blir

relevant under en studie med kvalitativ ansats där interaktion mellan forskare och

forskningsobjekt finns med.

För att i högsta mån uppnå ovanstående kriterier vad det gäller validitet för studien har vissa

åtgärder vidtagits. Det handlar främst om att det har klargjorts hur processen har gått till samt

vilket material som använts för att svara på de grundläggande frågeställningarna och syftet.

Den kriminella utveckling ska beskrivas genom att använda oss av material från Polisens

misstankeregister. Antalet misstankar som är registrerade kan skilja sig åt från den faktiska

brottsligheten bland dessa individer. Därmed gör vi inte anspråk på att beskriva dessa

individers faktiska brottslighet utan snarade förmedla en bild av hur deras eventuella kriminella

karriärer ser ut genom att granska misstankar om brott. Genom att med tydlighet definiera

vilket problem som ska undersökas och med vilken typ av kunskap som används kan det bidra

en tydlighet som skapar en förutsättning för en giltig undersökning (Djurfeldt, m.fl., 2018

s.104).

4.7. Generaliserbarhet

Att använda ett urval som speglar en större population för att generalisera resultatet är något

som används flitigt inom det kvantitativa förhållningssättet i forskarsamhället (Bryman, 2011

s.168). Generalisering av resultatet är däremot inte en förutsättning för en kvantitativ

undersökning ska anses som relevant. Huruvida det går att generalisera eller inte hänger på

vilket urval och storleken på materialet undersökningen använder sig av. Om urvalet är

slumpmässigt framtaget kan generalisering för undersökningen vara aktuellt (a.a.). Urvalet i

denna studie är designat efter ett antal kriterier vilket redogörs närmare för under avsnittet

urval. När ett datamaterial är framtaget efter vissa kriterier som i detta fall handlar det istället

om ett icke-sannolikhetsurval vilket innebär att urvalet inte är slumpmässigt framtaget

(Bryman, 2011 s.194–195). Även storleken på materialet för denna studie pekar på att det

huvudsakliga syftet inte är generalisering. Storleken på datamaterialet samt varför det används

redogörs för under avsnittet urval. För studier med ett sådant urval handlar det istället för

24

generaliserbarhet om att få information och förståelse för just de individer och företeelser som

ingår i urvalet (a.a.). Det går även att härleda till den beskrivande statistikens funktion i studien.

4.8. Etiska ställningstaganden

De forskningsetiska ställningstaganden som det tagits hänsyn till i studien har sin utgångspunkt

i de fyra huvudkraven som Vetenskapsrådet (2002) presenterar gällande forskningsetiska

principer. Huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och

nyttjandekravet.

Det finns inga aktiva deltagare i studien och således har information inhämtats från polisens

egna register och dokumentation. Det innebär att tillstånd och samtycke har erhållits från

Polismyndigheten, vilket gör att vi tillgodosett Vetenskapsrådets (2002 s.7) rekommendation

gällande förhållningssättet till informationskravet. Förfrågan om uttag av statistik samt erhållet

godkännande från myndigheten återfinns i bilaga 2 och bilaga 3. Eftersom informationen

erhållits genom redan befintliga myndighetsregister har det inte inhämtats samtycke från

respektive individ i studien, det i enlighet med samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2002 s.9).

Vidare beskriver även Vetenskapsrådet (2002 s.9) hur forskning utan samtycke kan vara

fördelaktigt då det handlar om känsliga uppgifter för individerna, vilket denna studie kan anses

göra då det handlar om underåriga och delvis mycket grova brottsmisstankar.

Konfidentialitetskravet har beaktats genom noggrann anonymisering av Polismyndigheten

innan vi tillhandahöll individerna i datamaterialet, vilket innebär att en identifiering av

individerna omöjliggjorts (Vetenskapsrådet, 2002 s.12–13). Avidentifieringen förtydligas även

i bilaga 3. Det förfarandet har genomförts i enlighet med studiens syfte och således har

kodningen utgått efter det. Ansvariga för studien har även genomgått en kortare utbildning i

informationssäkerhet hos Polismyndigheten samt signerat sekretessförbindelse med tidigare

nämnd myndighet. Avslutningsvis hänvisar Vetenskapsrådet (2002 s. 14) till nyttjandekravet,

vilket innebär att insamlat datamaterial inte får användas till annat än det vetenskapliga syftet

studien i fråga innehar. I studien har de insamlade personuppgifterna enbart använts i syfte med

studien och är inte avsedda för icke-vetenskapligt bruk eller något kommersiellt syfte.

Vi vill även förtydliga att vi erhållit hjälp från Polismyndighetens Nationella Operativa

Avdelning när det gäller framtagandet av statistiken som vi analyserat i studien. Denna kontakt

etablerades under praktiken hösten 2019 och utmynnade i ett fortsatt samarbete. Vi vill dock

25

klargöra att vi som författare av studien har valt forskningsämnet fritt och arbetsgången är fri

från påverkan av Polismyndigheten samt att deras intresse enbart ligger i vad studiens resultat

påvisar.

26

5. Resultat

Under följande rubrik kommer studiens resultat presenteras och sammanfattas med visuella

hjälpmedel samt förklarande textsättning. Resultatdelen är tematiserad utefter

brottsmisstänkta, brottsoffer och brottsmisstänkta och brottsoffer tillsammans. Det för att

lättare kunna få en överblick av resultatet.

5.1. Brottsmisstänkta

Tabell 1. Frekvenstabell över antalet brottsmisstänkta individer och antalet brottsmisstankar

för varje individ.

Antal individer

Antal misstankar

3 2

2 3

1 4

3 5

1 7

1 10

2 11

2 13

2 14

1 15

1 16

1 21

1 33

Totalt: 21 Totalt: 209

I tabell 1 redovisas fördelningen av de totalt 209 misstankarna om brott mellan åren 15–18 år

fördelat på de 21 individer som var misstänkta gärningspersoner i de ärenden som ingick i

urvalet. Det lägsta antalet misstankar hos individerna är 2 som finns registrerat på 3 individer.

11 av individerna har över 10 registrerade misstankar och 4 av dessa har 15 eller fler. Den

individen som har högst antal registrerade brottsmisstankar på sig är 33, vilket är 12 fler än den

som har näst flest.

27

Tabell 2. Brottsmisstänktas antal brottsmisstankar i mängd och procent kopplat till

brottskategori.

Brottskategori Antal misstankar Andel i %

Bedrägeribrott 1 0,5%

Brott mot allmän ordning 2 1,0%

Brott mot allmän verksamhet 14 6,7%

Brott mot frihet & frid 13 6,2%

Brott mot trafikbrottslagen 19 9,1%

Brott mot vapen & knivlagen 20 9,6%

Narkotikabrott 53 25,4%

Sexualbrott 2 1,0%

Skadegörelsebrott 5 2,4%

Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 14 6,7%

Brott mot liv & hälsa 66 31,6%

Totalsumma 209 100,00%

Ovan i tabell 2 redogörs det för vilka brottskategorier de misstänka gärningspersonerna har

varit misstänkta för. Totalt rör det sig om 209 registrerade misstankar fördelat över 11

kategorier för de 21 individerna. 66 eller 31,6% av antalet totala misstankar tillhör kategorin

brott mot liv & hälsa. Kategorin brott mot liv & hälsa är den mest frekventa bland misstankarna

följt av olika typer av narkotikabrott som utgör 25,4% eller 53 misstankar. De kategorierna

med minst antal registrerade misstankar är bedrägeribrott på 1 eller 0,5% och brott mot allmän

ordning samt sexualbrott med 2 registrerade misstankar vardera som utgör 1% vardera.

28

Diagram 1. Medelåldern för olika brottskategorier bland brottsmisstänkta.

Diagram 1 ovan visar medelåldern för de olika brottskategorierna bland de misstänka

gärningspersonerna. Lägst medelålder bland kategorierna finns hos bedrägeribrotten på 15 år.

Rån, stöld och andra tillgreppsbrott samt skadegörelsebrott följer sedan med

genomsnittsåldrarna 15,8 år vardera. Sedan följer en rad olika kategorier i spannet mellan 16–

17 år. Högst medelålder bland kategorierna för de misstänkta har sexualbrotten med 17 år.

15,0

15,815,8

16,0 16,1 16,1 16,216,3 16,3

16,517,0

14

14,5

15

15,5

16

16,5

17

17,5

Åld

er

Brottskategorier

29

Tabell 3. Vilka brott som misstänkta gärningspersoner varit misstänkta för uppdelat på ålder,

andel brottsmisstankar för varje brottskategori och procentuell andel.

Ålder/misstanke-kategori Andel misstankar per

ålder Andel i %

15 43 20,57%

Bedrägeribrott 1 0,48% Brott mot allmän ordning 1 0,48% Brott mot allmän verksamhet 1 0,48% Brott mot frihet & frid 2 0,96% Brott mot trafikbrottslagen 2 0,96% Brott mot vapen & knivlagen 4 1,91% Narkotikabrott 13 6,22% Skadegörelsebrott 2 0,96% Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 5 2,39% Brott mot liv & hälsa 12 5,74%

16 81 38,76%

Brott mot allmän verksamhet 5 2,39% Brott mot frihet & frid 8 3,83% Brott mot trafikbrottslagen 12 5,74% Brott mot vapen & knivlagen 6 2,87% Narkotikabrott 21 10,05% Skadegörelsebrott 2 0,96% Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 7 3,35% Brott mot liv & hälsa 20 9,57%

17 85 40,67%

Brott mot allmän ordning 1 0,48% Brott mot allmän verksamhet 8 3,83% Brott mot frihet & frid 3 1,44% Brott mot trafikbrottslagen 5 2,39% Brott mot vapen & knivlagen 10 4,78% Narkotikabrott 19 9,09% Sexualbrott 2 0,96% Skadegörelsebrott 1 0,48% Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 2 0,96% Brott mot liv & hälsa 34 16,27%

Totalsumma 209 100,00%

I tabell 3 går det att utläsa hur de olika brottskategorierna är utspridda mellan åren 15–18 i

materialet för de misstänkta gärningspersonerna. För åldern 15 år fanns det 43 registrerade

misstankar vilket står för 20,57% av den totala andelen. De mest frekventa brotten under

perioden de var 15 år är narkotikabrott på 13 samt brott mot liv & hälsa på 12. De utgör således

6,22% respektive 5,74% av den totala brottsligheten mellan 15–18 år. Om man går över och

kollar på registrerade misstankar när de var 16 år går det att utläsa att de utgör 81 eller 38,76%

av den totala brottsligheten. Även här är det narkotikabrott med 21 och brott mot liv & hälsa

30

med 20 som är mest frekvent förekommande. Det gör att kategorin narkotikabrott har sin

högsta siffra när individerna var 16 år. Detsamma gäller kategorin trafikbrott där det finns 12

registrerade misstankar vilket är över hälften av de totalt registrerade trafikbrotten på 19.

När individerna var 17 år finns det totalt 85 registrerade misstankar vilket utgör 40,67% av det

totala antalet brottsmisstankar på 209. Även här är brott mot liv & hälsa med 34 och

narkotikabrott med 19 brottsmisstankar vanligast förkommande. Kategorin brott mot liv &

hälsa som under detta år utgör 16,27% av alla registrerade misstankar får här sin högsta

notering under det levnadsåret. Även kategorin brott mot vapen & knivlagen har sin högsta

notering under året de var 17 år med 10 misstankar, vilket är 50% av alla brott under den

kategorin på 20 brottsmisstankar.

31

Diagram 2. Age-Crime kurva över brottsmisstänktas genomsnittliga antal brottsmisstankar

fördelat på ålder.

Diagram 2 är en så kallad ”Age-Crime kurva” över de brottsmisstänkta i urvalet. Värdet för ett

år innebär således att individerna i genomsnitt var misstänkta för så många brott under det

levnadsåret. Vid 15 år är siffran för individerna i det aktuella urvalet 1,95. Sedan följer en

ökning till genomsnittet 3,86 för år 16. En ökning förekommer även till det 17:e och sista året

som vi har undersökt, men den ökningen är avstannande i jämförelse med ökningen mellan 15

år och 16 år. Mellan åren 16 och 17 skiljer det 0,19 i det genomsnittliga värdet medan det värdet

mellan 15 år och 16 år ligger på 1,91.

1,95

3,864,05

0

0,5

1

1,5

2

2,5

3

3,5

4

4,5

15 16 17

An

tal b

rott

Ålder

Age-Crime kurva brottsmisstänkta

32

5.2. Brottsoffer

Tabell 4. Frekvenstabell över antalet brottsmisstänkta brottsoffer och antalet brottsmisstankar

för varje individ.

Antal individer

Antal misstankar

8 0

2 1

1 4

4 2

1 3

1 4

1 9

1 10

1 14

Totalt: 19 Totalt: 50

I tabell 4 redovisas att 8 brottsoffer av totalt 19 hade en avsaknad av misstänkt brottslighet

mellan åldrarna 15–18 år. Det mest frekventa antalet bland brottsmisstänkta brottsoffer efter

de med total avsaknad av misstankar var 4 individer som hade 2 brottsmisstankar vardera. De

tre individer som hade flest brottsmisstankar riktade mot sig hade 9,10 och 14 brottsmisstankar.

Sammanlagt var dessa brottsoffer misstänkta för 50 brott fördelat på 11 individer eftersom 8

inte hade några registrerade misstankar.

33

Tabell 5. Brottsmisstänkta brottsoffers antal brottsmisstankar i mängd och procent kopplat till

brottskategori.

Brottskategori Antal misstankar Andel i %

Brott mot allmän verksamhet 2 4%

Brott mot frihet & frid 7 14%

Brott mot liv & hälsa 8 16%

Brott mot trafikbrottslagen 4 8%

Brott mot vapen & knivlagen 4 8%

Narkotikabrott 19 38%

Skadegörelsebrott 3 6%

Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 3 6%

Totalsumma 50 100%

I tabell 5 redovisas att den brottsmisstanke som flest brottsoffer var misstänkt för är

narkotikabrott. Inom den brottskategorin återfanns 19 brottsmisstankar och utgjorde således

38% av den totala andelen brottsmisstankar. Inom kategorin brott mot liv & hälsa återfanns 8

brottsmisstankar vilket innebär 16% av de totala brottsmisstankarna, tätt följt av brott mot frihet

& frid med 7 brottsmisstankar alltså 14% av den totala procentsatsen. Den minst frekvent

förekommande brottskategorin utgjordes av brott mot allmän verksamhet, där det enbart fanns

2 brottsmisstankar som utgjorde 4% av de sammanlagda misstankarna.

34

Diagram 3. Medelåldern för olika brottskategorier bland brottsoffren

I diagram 3 tydliggörs hur genomsnittsåldern för den misstänkta brottsligheten fördelar sig

gentemot de åtta olika brottskategorierna. Genomsnittsåldern för både Stöld, rån & andra

tillgreppsbrott samt skadegörelsebrott var 15,7 år. Sedan steg genomsnittsåldern gällande

narkotikabrott till 16,1 år. Genomsnittsåldern steg även för brott mot vapen & knivlagen samt

brott mot frihet och fred till 16,3. Brott mot trafikbrottslagen men även brott mot liv & hälsa

erhöll båda samma genomsnittsålder på 16,5 år. Avslutningsvis steg genomsnittsåldern vid

brott mot allmän verksamhet till 17 år.

15,7 15,7

16,116,3 16,3

16,5 16,5

17,0

15

15,5

16

16,5

17

17,5Å

lder

Brottskategorier

35

Tabell 6. Vilka brott som brottsoffren varit misstänkta för uppdelat på ålder, andel

brottsmisstankar för varje brottskategori och procentuell andel.

Ålder/misstanke kategori Andel misstankar

per ålder Andel i %

15 11 22%




Narkotikabrott 2 4%



16 18 36%




Narkotikabrott 14 28%

17 21 42%

Brott mot allmän verksamhet 2 4%





Narkotikabrott 3 6%



Totalsumma 50 100%

I tabell 6 redovisas att de som var 15 år gamla hade brott mot frihet & frid, brott mot liv &

hälsa, narkotikabrott, skadegörelsebrott och stöld, rån och & tillgreppsbrott samma

brottsfrekvens på 2 misstänkta brott. Denna åldersgrupp hade sammanlagt 11 brottsmisstankar

i 6 olika brottskategorier som utgjorde 22% av den totala misstänkta brottsligheten bland

individerna. Bland 16 åringar återfanns det fyra brottskategorier med totalt 18 misstänkta brott

vilket är 36% av de totala antalet misstankar. Narkotikabrott utgör den största posten med

sammanlagt 14 misstankar, vilket är 28% av det totala antalet misstankar. Avslutningsvis bland

gruppen med 17 åringar fanns 21 brottsmisstankar totalt, inom åtta olika brottskategorier som

utgjorde 42% av den totala brottsligheten i åldersgruppen. Brott mot liv & hälsa utgjorde den

största posten med 6 misstankar som utgjorde 12% av de totala misstankarna. Brott mot frihet

& frid utgjorde den nästa största posten med 4 brottsmisstankar tätt följt av narkotikabrott med

3, vilket utgjorde 8% respektive 6% av de totala misstankarna för alla åldersgrupper.

36

Diagram 4. Age-Crime kurva över brottsoffers genomsnittliga antal brottsmisstankar fördelat

på ålder.

I diagram 4 visar Age-Crime kurvan för brottsmisstänkta brottsoffer att 15 åringar är i

genomsnitt misstänkt för 0,61 antal brott, för 16-åringar är siffran 1 och för 17 åringar 1,67.

Antalet brottsmisstankar stiger således för varje ålderskategori.

0,61

1

1,67

0

0,2

0,4

0,6

0,8

1

1,2

1,4

1,6

1,8

15 16 17

An

tal b

rott

Ålder

Age-Crime kurva brottsoffer

37

5.3. Brottsmisstänkta och Brottsoffer

Diagram 5. Det genomsnittliga antalet brott för misstänkta gärningspersoner och brottsoffer

mellan åldersspannet 15–18 år.

I diagram 5 synliggörs hur de misstänkta gärningspersonerna i genomsnitt var misstänkta för

9,95 brott/person mellan åldersspannet 15 år tills dagen de fyller 18 år. Brottsoffren var däremot

misstänkta för 2,78 brott/person, vilket är markant färre än de misstänkta. Således är

differensen i misstänkt brottslighet mellan de två olika grupperna 7,17 antal brott/person. Det

gör att misstankefrekvensen är över 3 gånger så hög bland kategorin för brottsmisstänkta

gärningspersoner.

9,95

2,78

0

2

4

6

8

10

12

Misstänktagärningspersoner

Brottsoffer

An

tal b

rott

Genomsnittliga brottsmisstankar

38

Tabell 7.Vilka brottskategorier individerna har varit misstänkta för uppdelat på misstänkta

gärningspersoner & brottsoffer, samt ålder vid misstanken.

Ålder/misstanke-kategori

Andel misstankar

Gärningsperson

Andel misstankar Brottsoffer

15 43 11

Bedrägeribrott 1 0 Brott mot allmän ordning 1 0 Brott mot allmän verksamhet 1 0 Brott mot frihet & frid 2 2 Brott mot trafikbrottslagen 2 0 Brott mot vapen & knivlagen 4 1 Narkotikabrott 13 2 Skadegörelsebrott 2 2 Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 5 2 Brott mot liv & hälsa 12 2

16 81 18

Brott mot allmän verksamhet 5 0 Brott mot frihet & frid 8 1 Brott mot trafikbrottslagen 12 2 Brott mot vapen & knivlagen 6 1 Narkotikabrott 21 14 Skadegörelsebrott 2 0 Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 7 0 Brott mot liv & hälsa 20 0

17 85 21

Brott mot allmän ordning 1 0 Brott mot allmän verksamhet 8 2 Brott mot frihet & frid 3 4 Brott mot trafikbrottslagen 5 2 Brott mot vapen & knivlagen 10 2 Narkotikabrott 19 3 Sexualbrott 2 0 Skadegörelsebrott 1 1 Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 2 1 Brott mot liv & hälsa 34 6

Totalsumma 209 50

I tabell 7 tydliggörs skillnaderna och likheterna mellan de misstänkta gärningspersonernas och

brottsoffrens misstänkta brottslighet ytterligare. Inom gruppen med 15 åringar innehöll

brottskategorin skadegörelsebrott och brott mot frihet & frid samma antal misstankar mellan

grupperna vilket var 2. För resterande brottskategorier föreföll de misstänkta

gärningspersonerna ha fler antal brottsmisstankar än brottsoffren. Inom åldersgruppen med 16

åringar är narkotikabrott en stor del av de totala brottsmisstankarna, för både misstänkta

gärningspersoner och brottsoffer. Anmärkningsvärt är även att brott mot liv & hälsa uppgår till

antalet 20 bland misstänkta gärningspersoner medan det inte finns några registrerade

39

misstankar bland brottsoffren, vilket tydliggör skillnaden mellan grupperna. Bland 17

åringarna utgör brott mot liv & hälsa den största posten gällande antalet brottsmisstankar för

både misstänkta gärningspersoner och brottsoffer. För de misstänkta gärningspersonerna

utgjorde brott mot liv & hälsa 34 brottsmisstankar av totalt 85 misstankar det levnadsåret.

Bland brottsoffren var respektive antal brottsmisstankar inom den kategorin 6 av totalt 21

misstankar det levnadsåret. Narkotikabrott fortsatte utgöra en stor post bland de misstänkta

gärningspersonerna där antalet brottsmisstankar uppgick till 19, vilket är en marginell

minskning jämfört med 16 åringarna. Medan för de 17 åriga brottsoffren sjönk siffran radikalt

jämfört med 16 åringarna, där det totala antalet narkotikabrott under detta levnadsår enbart

uppgick till 3.

Diagram 6. Age-Crime kurva med ett genomsnitt för både gärningspersoner och brottsoffers

misstänkta brottslighet, fördelat på ålder.

För att tydliggöra eventuella skillnader och likheter mellan de olika kategorierna av individer

innehåller diagram 6 en samkörning mellan de ovan redan redovisade Age-Crime kurvorna.

Här går det att utläsa en högre frekvens i brottsligheten bland de misstänkta

gärningspersonerna. Trenden för båda kurvor är att misstankefrekvensen stiger med åren. I

kurvan för misstänkta gärningspersoner finns den största ökningen i värdet mellan 15 och 16

år till skillnad från kurvan för brottsoffren där den störta ökningen sker mellan de är 16 och 17

år.

0,61

1

1,671,95

3,864,05

0

0,5

1

1,5

2

2,5

3

3,5

4

4,5

15 16 17

An

tal b

rott

Ålder

Age-Crime kurva

Brottsoffer Misstänkta gärningspersoner

40

6. Analys & diskussion

6.1. Analys av resultat

Av de ovan redovisade resultaten finns det några intressanta slutsatser att koppla till hur ungas

kriminella karriärer kan tänkas se ut. En av de tydligaste tendenserna som finns att avläsa i de

tabeller och diagram som redovisas är att de som var misstänkta för de brott som ingick i urvalet

har fler misstankar om brott än brottsoffren hade på sig mellan åren 15–18. De misstänktas

genomsnittliga registrerade misstankar ligger på 9,95 medan siffran för brottsoffren ligger på

2,78. Det betyder alltså att de misstänkta har över 3 gånger så hög frekvens vad det gäller att

registreras som misstänkt för ett brott. Ett annat resultat värt att påtala här är att 8 av de totalt

19 brottsoffren inte hade några misstankar registrerade på sig.

En annan del av resultatet som är intressant att kolla extra på är vilka brottstyper individerna

har i sitt misstankeregister. Där visar resultatet att olika typer av narkotikabrott är vanligt

förekommande för både de misstänkta gärningspersonerna och brottsoffren. För brottsoffren är

narkotikabrotten de mest förkommande misstankarna med hela 38% av de totala misstankarna.

Bland de misstänkta gärningspersonerna är narkotikabrotten den näst mest frekventa

misstanken med 25,4% av totalen. En skillnad i de registrerade misstankarna går att hitta på

brottskategorin brott mot liv & hälsa. Det är en kategori som innehåller olika former av

våldsbrott såsom exempelvis misshandelsbrott och försök till mord/dråp. För de misstänkta

ligger andelen av den totala delen som utgörs av brott mot liv & hälsa på hela 31,6%, att

jämföra med samma kategori bland brottsoffren där siffran är 16%. Det är även intressant att

granska hur dessa våldsbrott är fördelade över levnadsåren 15–18 för de misstänkta vilket

redovisas i tabell 3. Där går det att utläsa en ökning av dessa brott vid stigande ålder. Vid 15

års ålder står brott mot liv & hälsa för 5,74% av alla misstankar totalt. Vid 16 års ålder ligger

den andelen på 9,57% och vid 17 år 16,27%. Detta indikerar därmed att individerna tenderar

att bli involverade i eller misstänkta för våldshandlingar i en ökande takt under perioden i deras

liv som studien syftat till att undersöka. Samma tendens gäller för brottsoffren även om

underlaget inte är lika stort vad det gäller de individerna.

För att undersöka de misstänkta och brottsoffrens kriminella utveckling är det intressant att

studera deras Age-Crime kurvor som redovisas i diagram 6. Där finns en trend som gäller för

båda grupperna av individer. Trenden vittnar om att antalet misstankar för brott ökar mellan

41

åren 15–18. Även om urvalsgruppen brottsoffer börjar på en lägre nivå följer de individerna en

utvecklingstakt som påminner om gruppen med brottsmisstänkta.

En annan intressant betraktelse från ovan redovisade tabeller och diagram finns i hur många

registrerade misstankar de individer som har flest på sig. Bland de misstänka

gärningspersonerna finns det en individ som mellan levnadsåren 15–18 är registrerad som

misstänkt i 33 olika ärenden. Bland brottsoffren har den individ med högst notering 14

misstankar registrerade. Eftersom de individerna sticker ut från resten av individernas antal

misstankar kan de betraktas som outliers. En outlier är ett värde i materialet som sticker ut från

resten vilket gör att det kan påverka resultatet i studien (Edling & Hedström, 2003 s.168). Vi

vill även påtala att om de brottsoffer som hade 0 brottsmisstankar på sig selekterats bort, hade

brottsfrekvensen för övriga brottsmisstänkta brottsoffer kunnat se annorlunda ut. Det valde vi

inte att göra eftersom resultatet inte skulle spegla det redan snäva urval vi arbetade med.

6.2. Förekommer överlappning & rollblandning?

I Hebers (2012 s. 179) studie ”brottslingen som brottsoffer” undersöks om det förkommer

rollblandning mellan begreppen gärningsperson och brottsoffer bland ett antal intervjuade

ungdomar. I resultatet påvisar Heber att det finns olika typer av överlappning men att det tycks

finnas en hierarki mellan begreppen som gör att brottsofferskapet är underordnat. Den

slutsatsasen drar även Fagan & Mazerolle (2011) i sin studie om ämnet. Även Posick (2013)

undersöker begreppen och menar på att både brottsoffer och gärningsperson ofta kommer från

liknande förhållanden och har en likartad bakgrund utifrån olika kriminologiska teorier.

Går det att identifiera någon överlappning mellan offerskap och gärningspersonskap vad det

gäller individernas brottsliga karriärer som denna studie har syftat att undersöka? För det första

går det att konstatera vissa skillnader mellan kategorierna av individer. Brottsfrekvensen är

betydligt högre bland de som var misstänkta i de ärenden vi har undersökt. Men samtidigt har

det visat sig att över hälften (11 av 19) av de som var brottsoffer i materialet har en eller flera

misstankar registrerade på sig. Att frekvensen av misstankar stiger med åren är även det ett

faktum som talar för att det finns likheter mellan de misstänkta och brottsoffrens kriminella

karriärer.

Det var en individ som förekom både som misstänkt gärningsperson och brottsoffer i olika

ärenden när materialet togs fram. Individen var alltså misstänkt gärningsperson i ett av de

42

ursprungliga 17 ärendena. Samtidigt förekom individen som brottsoffer i ett annat av de 17

ärendena. Att hitta en individ som förekommer som både misstänkt och brottsoffer kan vara ett

exempel på att det råder en överlappning i just det fallet. Det kan vara ett intressant resultat

även om det ska påtalas att det finns problem med att dra slutsatser baserade på ett unikt fall.

Den individen har således räknats med bland både misstänkta gärningspersoner och

brottsmisstänkta brottsoffer. Till viss del kan detta anses som problematiskt, vi menar dock att

denna upptäckt är ytterst relevant vid beaktning av studiens syfte och frågeställningar. Även

för andelen misstankar om brottskategorin narkotikabrott finns det vissa likheter som kan tala

för att båda grupper individer ägnar sig åt narkotikahandel samt missbrukar narkotika. Med

detta sagt går det inte att utropa att det råder en fullständig överlappning mellan att vara

gärningsperson och brottsoffer. Däremot går det finna vissa likheter som kan tala för att det

finns en viss överlappning mellan begreppen brottsoffer och gärningsperson.

6.3. Kriminella karriärer

Inom ramen för den tidigare forskningen där Farrington (2019 s. 11–12) klargjorde att

sannolikheten att dömas för brott var högst mellan åldersspannen 14–16 år och därefter 17–20

år, går det att dra paralleller till resultatet för denna studie. Inom både kategorin för

brottsmisstänkta gärningspersoner och brottsmisstänkta brottsoffer ökade antalet

brottsmisstankar för varje levnadsår. Det framgår tydligt i tabell 3 och 6 samt respektive Age-

Crime kurva för båda kategorierna. Därav går det att finna viss samstämmighet mellan de två

olika studiernas resultat. Farrington (2019 s. 13–14 & 17) fastslog även att de individer som

begick sitt första brott mellan 10–20 års åldern hade en genomsnittlig brottskarriär på 15–20

år. Där åldern för det första brottet var en viktig predicerande faktor i hur lång den brottsliga

karriären skulle bli. Resultatet applicerat på den här studien skulle då kunna tolkas som att

dessa underåriga individer mellan 15–18 år med misstänkt brottslighet riskerar att hamna i

kriminella karriärer som sträcker under en längre tidsperiod. Det finns dock viss problematik

med denna typ av jämförelser mellan studierna då urvalen och dess metoder skiljer sig åt samt

tidsperspektiven på dem.

I denna studie var genomsnittet för antal brott/gärningsperson för 15 åringar 1,95, 16-åringar

3,86, 17-åringar 4,05 respektive siffror för brottsmisstänkta brottsoffer var för 15-åringar 0,61,

16-åringar 1,0 och 17-åringar 1,67. I Carlsson och Sarneckis (2016 s.101–102) beskrivningar

av resultatet gällande ”The Stockholm life-course project” framkom det att för de med en

43

självrapporterad brottsdebut mellan åldrarna 15–16 år var i genomsnitt misstänkta för 4,7 brott

samt de mellan 17–18 var i genomsnitt misstänkta för 11,5 brott mellan åldrarna 15–65 år.

Därav går det att dra slutsatser kring att det är vissa skillnader mellan individer med

självrapporterad brottsdebut och individerna i denna studie med misstänkt brottslighet

registrerad i Polismyndighetens system. Exempelvis hade de 16 åriga individerna bland

brottsmisstänkta gärningspersonerna ett genomsnitt på 3,86 brott/individ. Medan i Carlsson

och Sarneckis studie (2016 s.101–102) hade individerna med självrapporterad brottsdebut

mellan 15–16 år ett genomsnitt på 4,7 misstänkta brott mellan åldrarna 15–65 år. Med detta

exemplifierat ser vi att enbart för ålderskategorin brottsmisstänkta 16-åringar i vår studie ligger

genomsnittet relativt nära det Carlsson och Sarnecki (2016 s.101–102) presenterar för 15–16

åringar mellan de är 15–65 år. Detta tyder på att registrerad misstänkt brottslighet i tidig ålder

kan vara en starkare indikator på en extensivare brottskarriär än enbart den självrapporterade

brottsdebuten.

44

6.4. Resultatets teoretiska anknytning

Utifrån stämplingsteorins utgångspunkter gällande primär-och sekundär avvikelse där en

avvikande handling får en reaktion från samhället vilket kan leda till ett stigma och den

sekundära avvikelsen (Lemert,1998 s. 200–201). Det kan innebära att individen skapar en

negativ självbild och ett avvikande beteende, vilket betyder att en individ stämplad som

kriminell utvecklar ytterligare kriminalitet på grund av de ovanstående faktorerna (Akers, m.fl.,

2017 s.144). Om vi applicerar de teoretiska utgångspunkterna på resultatet i studien kan vi

därmed öka förklaringsgraden i beskrivningarna av de brottsmisstänktas och de

brottsmisstänkta brottsoffrens kriminella karriärer. Utifrån de båda gruppernas Age-Crime

kurvor kunde vi utläsa att brottsmisstankarna steg i takt med att åldern steg. Därav är det möjligt

att argumentera för att det kan finnas en viss stämplingseffekt inom båda grupperna, det

diskuteras och problematiseras även djupare senare i avsnittet. Samhällets reaktioner på den

primära avvikelsen kan bidra till ett avvikande beteende och en negativ självbild och sedermera

den sekundära avvikelsen. Då en individ stämplas som kriminell genom att brottsmisstankar

riktas mot den kan det leda till ytterligare kriminalitet. Det är något som skulle kunna påverkat

mängden brott i dessa underårigas kriminella karriärer.

Vi har med tydlighet redogjort för att brottsfrekvensen ökar i takt med att åldern steg, vilket

stämplingsteorin hjälpte oss att förklara. Något som även förändrades i takt med åldern var

individernas brottslighet både för gärningspersoner och brottsoffer. Inom ramen för den

sekundära avvikelsen i stämplingsteorin beskriver Akers, m.fl. (2017 s.147) hur brottsligheten

kan förändras och bli mer varierad, när det skeende infinner sig kan det då ha skett genom en

stämplingsprocess. Inom gruppen för gärningspersoner ser vi i tabell 3 exempelvis hur

brottsligheten förändras gällande vilken brottskategori som är mest frekvent. Samma skeende

återfinns i tabell 6 bland brottsoffer, där det inom båda grupperna är brott mot liv & hälsa som

är mest frekvent vid 17 årsåldern. Här anser vi att det kan vara tal om en stämplingsprocess

bland individerna i materialet. Vi kan därmed anta att stämplingsprocessen startar vid den första

brottsmisstanken. För att sedermera resultera i att individerna intar en självbild som avvikare,

genom att vi har åskådliggjort hur deras brottsliga utveckling ser ut under den tidsperioden.

Båda gruppernas brottsliga utveckling tyder på att den både ökar i mängd och blir mer

mångfacetterad desto äldre de blir, vilket kan tala för att en stämplingsprocess återfinns bland

båda grupperna. Att kategorin brott mot liv & hälsa toppar när individerna är som äldst i båda

45

grupperna är därmed ingen slump, utan kan vara ett utfall av en stämplingsprocess som lett till

mer mångfacetterad brottslighet och ökade brott mot andra individer.

En intressant aspekt gällande stämplingsteorin kopplad till resultatet i denna studie är att

brottsmisstankar i myndighetsregister istället för självrapporterad brottslighet likt den tidigare

forskningen används som utgångspunkt för de underårigas kriminella karriärer. Resultatet i

denna studie skulle kunna betyda att en officiell brottsmisstanke har en större stämplingseffekt

på en individ än vad enbart den självrapporterade brottsligheten innehar. Det eftersom

individen har haft kontakt med Polisen som då blir symbolen för samhällets bestraffning av

den avvikande individen. Bevisligen har flertalet individer haft denna myndighetskontakt. Det

resultat om en starkare stämplingseffekt vid registrerad brottsmisstanke kan knytas an till

Basto-Pereira och Farringtons (2020 s.296–297) studie där officiella brottsdomar och

självrapporterad brottslighet tillsammans påvisade en längre kriminell karriär för individerna

än gruppen med enbart självrapporterad brottslighet. Vi är dock medvetna om att det är

vanskligt att dra slutsatser kring en stämplingseffekt när några exakta mätningar på den inte

utförts. Med det sagt går det inte att dra slutsatsen att det är stämplingen som påverkat mängden

brottsmisstankar bland individerna, då det finns flertalet faktorer som påverkar brottsligheten

mellan åren 15–18.

Med resultaten från den genomförda studien är förhoppningen att tillföra mer kunskap till hur

individer utvecklar kriminella karriärer i unga år. Kunskapen bidrar till att förståelsen breddas

ytterligare tillsammans med vilka risk och skyddsfaktorer som enligt tidigare studier har en

omfattande påverkan mellan åren 15–18. Thornberry och Krohns (2005) interaktionistiska teori

bidrar med kunskap om hur man kan förstå processen i en individs utvecklande av en kriminell

karriär. Med den teoretiska förklaringsmodellen samt kunskap om hur dessa individers

kriminella utveckling kan se ut finns möjligheter att på ett djupare plan förstå och motverka att

utvecklingen av en kriminell livsstil uppstår och kan fortgå. Tidigare har forskningen med life-

course ansats slagit fast att kriminella karriärer ofta når sin kulmen mellan åren 15 och 19

(Carlsson & Sarnecki, 2014 s.147). Med denna studie tillförs kunskap om hur dessa viktiga år

i en individs utveckling och dess kulmen kan se ut. Med kunskapen om vilka typer av misstänkt

brottslighet och dess omfattning ser ut kan studiens resultat bidra med att öka kunskapen om

underårigas kriminella karriärer.

Ur ett viktimologiskt perspektiv kan resultatet att över hälften av brottsoffren har en eller fler

registrerade på sig vara intressant. Det talar för att det kan finnas vissa mått av rollblandning

46

och överlappning mellan de olika rollerna misstänkt och offer. För att förklara en sådan

överlappning kan Thornberry och Krohns (2005 s.91–93) del av den interaktionistiska teorin

som menar på att det är samma faktorer som kan påverka om en individ kommer bli ett offer

eller gärningsperson för ett brott komma till användning.

6.5. Framtida forskning

Inom ramen för studier av kriminella karriärer och livsförlopps-forskning finns det många olika

delar som kan undersökas. I denna studie har endast levnadsåren 15–18 ingått i materialet. Ett

naturligt steg för fortsatt forskning kan vara att återvända till dessa individer i framtiden för att

följa dem under en längre tidsperiod. Det kan även finnas fördelar med att involvera båda

kvantitativa och kvalitativa data när den kriminella karriären ska förstås (Carlsson & Sarnecki,

2016 s.144). Intervjuer med individer kan tillföra en djupare förståelse för varför karriären

exempelvis började vid ett visst tillfälle eller varför den upphörde. Det kan även genomföras

analyser av fler aspekter än de registrerade misstankarna som har genomförts i denna studie.

Bland annat skulle även lagföringsdata kunna tillföra en dimension vid studier av individernas

brottslighet. Att studera faktorer som uppväxtförhållanden och resultat i skolan kan vara

exempel på delar som kan tillföra kunskap till den fortsatta forskningen inom ämnet. Där risk-

och skyddsfaktorer gör sig relevanta och fördelaktigt kan studeras i hopp om att kunna

predicera individers brottsliga karriärer.

Ett annat intressant ämne för fortsatt forskning kan vara att kolla närmare på brottsoffren. I

resultatet för denna studie går det att avläsa att cirka hälften av dem hade registrerade

misstankar på sig. Att kolla närmare på vad det finns för skillnader mellan brottsoffren som

leder till de olika utvecklingarna kan även vara intressant för den framtida forskningen. I en

sådan studie hade det även varit intressant att undersöka vilken roll utsattheten för brott har i

om de själva utvecklar en kriminell karriär eller inte.

Carlsson och Sarnecki (2016 s.144) redogör för att studier av livsförlopp är mycket resurs och

tidskrävande vilket gör att det ofta tar lång tid att genomföra den typen av studier. Men med

tanke på hur mycket kunskap som kan samlas in med metoden är det inget som ska avskräcka

fortsatt nyfikenhet på ämnet.

47

6.6. Metodologiska fördelar och nackdelar

De fördelar som återfinns med att arbeta med kvantitativ metod och den beskrivande statistiken

är att vi fördelaktigt kan knyta an syftet och frågeställningar till studiens resultat på ett adekvat

sätt. Studien kan även anses ge stort utrymme för vidareutveckling. Där den beskrivande

statistiken kan vara en inledning till mer avancerade statistiska metoder för att undersöka en

sådan population studien innehar, dock vore det fördelaktigt med ett större urval.

Avslutningsvis innehåller studien även väldigt utförliga beskrivningar av hela

forskningsprocessen, vilket leder till en ökad reliabilitet och validitet trots avsaknad av

mätningar och dylikt.

Den valda metodens begränsningar anser vi härrör studiens urval som är utplockat efter strikt

formulerade kriterier, vilket således har en negativ effekt på generaliserbarheten i studien. Det

kan även argumenteras för att urvalet är väldigt litet till antalet, vilket är en effekt av de

upprättade kriterierna. De brottsmisstänkta individerna vi valde att utgå ifrån var dessutom

misstänkta för någon typ av grovt våldsbrott. Det kan då vara en av anledningarna till att de

brottsmisstänktas kriminella karriärer kan anses som extensiva trots sin ringa ålder och något

som troligtvis inte speglar en större population inom samma åldersspann. Ytterligare en

begränsning med studien är att vi talar om stämplingseffekter trots att vi inte mätt effekten,

utan analyser och slutsatser baserar sig på tolkningar av den beskrivande statistiken. Det kan

anses som en svaghet studien innehar eftersom vi inte har med statistiska mått på

stämplingseffekten. Studien kan även beskyllas för att vara könsblind då könen inte redovisas

separat. Då antalet flickor enbart uppgick till 4 och endast under kategorin för brottsoffer.

Därav anser vi att en könsfördelning inom studien inte är fördelaktig eftersom antalet är så pass

begränsat att slutsatser kring könsliga aspekter blir olämpliga.

48

6.7. Avslutning

Att studera individers kriminella karriärer kan vara en kan vara en viktig del i att förstå

mekaniken bakom varför vissa individer inleder, fortsätter eller avslutar en kriminell karriär.

Levnadsåren 15–18 är centrala för den fortsatta risken att leva i en kriminell livsstil under de

resterande åren i en individs liv. Den individ med flest registrerade misstankar som finns

representerad i materialet har varit misstänkt för 33 olika brott innan sin 18 års dag. Det kan

ibland vid denna typ av studier glömmas bort att det finns människoöden bakom redovisade

tabeller och diagram. Att en ung människa tycks vara inblandad i så pass många olika ärenden

som misstänkt utan att samhället har lyckats få stopp på det måste ur ett samhälleligt och

allmänmänskligt perspektiv ses som ett stort misslyckande. Individen själv, dess omedelbara

närhet, dess offer samt samhället i stort blir förlorare när en ung människa sugs in i ett liv kantat

av kriminalitet. Men hjälp av studier som denna och andra på temat kan kunskap tillföras

fenomenet, vilket förhoppningsvis kan bidra med att så pass unga individer inte inleder eller

lyckas avsluta en redan påbörjad kriminell karriär.

49

7. Referenslista

Akers, R.L., Sellers, C.S. & Jennings, W.G. (2017). Criminological theories: introduction,

evaluation, and application. (Seventh edition.) New York, NY: Oxford University Press.

Barnombudsmannen. (2020). Dom tror att dom vet bättre barnet som rättighetsbärare.

Stockholm: Barnombudsmannen. Hämtad 7/4–2020. Från:

https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument-for-nedladdning/arsrapport-

2020.pdf

Basto-Pereira, M. & Farrington, D.P. (2020). Lifelong conviction pathways and self-reported

offending: towards a deeper comprehension of criminal career development. British Journal of

Criminology 60(2), :285–302) DOI: 10.1093/bjc/azz03

Beckley, A.L., Caspi, A., Arseneault, L.,Barnes, J.C., Fisher, H.L., Harrington, H., … Moffitt,

T. E.(2018). The Developmental Nature of the Victim-Offender Overlap. J Dev Life Course

Criminology.4:24–49. DOI 10.1007/s40865-017-0068-3

Brottsförebyggande rådet. (2017). Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2015. (Brå rapport

2017:5). Hämtad 17/4–2020. Från:

https://www.bra.se/download/18.4a33c027159a89523b1ae6a8/1557227832989/2017_5_Brott

sutvecklingen_i_Sverige_fram_till_ar_2015.pdf

https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument-for-nedladdning/arsrapport-2020.pdf



https://www.bra.se/download/18.4a33c027159a89523b1ae6a8/1557227832989/2017_5_Brottsutvecklingen_i_Sverige_fram_till_ar_2015.pdf

https://www.bra.se/download/18.4a33c027159a89523b1ae6a8/1557227832989/2017_5_Brottsutvecklingen_i_Sverige_fram_till_ar_2015.pdf

50

Brottsförebyggande rådet. (2019a). Kriminalstatistik 2018 anmälda brott preliminär statistik.

Hämtad 5/5–2020: Från:

https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e2922/1548315169366/Sammanfattnin

g_anmalda_prel_helar_2018.pdf

Brottsförebyggande rådet (2019b). Klassificering av brott. Anvisningar och regler version

7.2.(Elektronisk resurs) Brå: Brottsförebyggande rådet. Hämtad 5/5–2020: Från:

https://www.bra.se/download/18.7d27ebd916ea64de530d0ac/1576675852400/2019_Klassific

ering_av_brott_v8_0.pdf

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Upplaga:2. Malmö: Liber.

Carlsson, C. (2014). Continuities and Changes in Criminal Careers. Stockholm University:

Department of Criminology.

Carlsson, C. & Sarnecki, J. (2016). An introduction to life-course criminology. Los Angeles:

Sage.

Djurfeldt, G., Larsson, R. & Stjärnhagen, O. (2018). Statistisk verktygslåda 1:

samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Tredje upplagan. Lund:

Studentlitteratur.

Edling, C. & Hedström, P. (2003). Kvantitativa metoder: Grundläggande analysmetoder för

samhälls- och beteendevetare. Lund: Studentlitteratur.

https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e2922/1548315169366/Sammanfattning_anmalda_prel_helar_2018.pdf

https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e2922/1548315169366/Sammanfattning_anmalda_prel_helar_2018.pdf

https://www.bra.se/download/18.7d27ebd916ea64de530d0ac/1576675852400/2019_Klassificering_av_brott_v8_0.pdf

https://www.bra.se/download/18.7d27ebd916ea64de530d0ac/1576675852400/2019_Klassificering_av_brott_v8_0.pdf

51

Farrington, D.P. (2005). Introduction to Integrated Developmental and Life-Course Theories

of Offending. In Farrington, D.P. (ed.). Integrated developmental & life-course theories of

offending. (pp.1–14) New Brunswick, N.J: Transaction Publishers.

Farrington, D.P. (2019). The Duration of Criminal Careers: How Many Offenders Do Not

Desist up to Age 61? Journal of Developmental and Life-Course Criminology. 5:4–21. DOI:

10.1007/s40865-018-0098-5

Fagan, A.A. & Mazerolle, P. (2011) Repeat Offending and Repeat Victimization: Assessing

Similarities and Differences in Psychosocial Risk. Crime & Delinquency 57(5), 732 -755. DOI:

10.1177/0011128708321322

Heber, A. (2012). Brottslingen som brottsoffer? I Heber, A, Tiby, E & Wikman, S. (Red.).

Viktimologisk forskning: Brottsoffer i teori och metod. (s.179–199) Andra upplagan. Lund:

Studentlitteratur.

Heber, A, Tiby, E, & Wikman, S. (2012). Inledning. I Heber, A, Tiby, E & Wikman, S. (Red.).

Viktimologisk forskning: Brottsoffer i teori och metod. (s.17–24). Andra upplagan. Lund:

Studentlitteratur.

Lemert, E.M. (1998). Secondary Deviance. Criminology theory: selected classic readings.

(Eds.). Williams, F.P. & McShane, M.D. (pp.198-203) (2nd ed). Cincinnati, OH: Anderson

Pub. Co.

Posick, C. (2013). The Overlap Between Offending and Victimization Among Adolescents:

Results From the Second International Self-Report Delinquency Study. Journal of

Contemporary Criminal Justice 29(1),106 –124. DOI: 10.1177/1043986212471250

52

Rienecker, L. & Stray Jørgensen, P. (2018). Att skriva en bra uppsats. (Upplaga 4). Stockholm:

Liber.

Sarnecki, J. (2014). Introduktion till kriminologi 1 Brottslighetens omfattning, karaktär och

orsaker. Lund: Studentlitteratur.

Thornberry, T.P. & Krohn, M.D. (2005). Applying interactional theory to the explantion of

continuity and change in antisocial behavior. In Farrington, D.P. (Ed.). Integrated

developmental & life-course theories of offending. (pp.183–209) New Brunswick, N.J:

Transaction Publishers.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Hämtad 23/4–20. Från:

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

53

8. Bilagor

8.1. Bilaga 1.

Kodning av brottskoder

• Brott mot allmän verksamhet

o 1709 - Övergrepp i rättssak. 8st

o 1701 - Våld mot tjänsteman, mot polisman om våldet beräknas medföra att

polismannen inte blir arbetsoförmögen eller blir arbetsoförmögen under kortare

tid än ett dygn. 1st

o 1705 - Hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman. 5st

o 1706 - Våldsamt motstånd. 1st

o 1710 - Övriga brott mot 17 kap 1st

• Narkotikabrott

o 5010 - Innehav. 27st

o 5005 - Överlåtelse, inkl. vårdslöshet med narkotika. 21st

o 5011 - Bruk. 24st

• Brott mot liv & hälsa

o 9366 - Misshandel mot kvinna 18 år eller äldre, ej grov, bekant med offret,

annan slags relation, inomhus. 1st

o 0304 - Försök, förberedelse och stämpling till mord eller dråp utan användning

av skjutvapen mot man/pojke. 14st

o 0308 - Försök, förberedelse och stämpling till mord eller dråp med användning

av skjutvapen mot man/pojke. 8st

o 0311 - Fullbordat mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång utan

användning av skjutvapen mot man/pojke. 1st

o 0313 - Fullbordat mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång med

användning av skjutvapen mot man/pojke. 6st

o 0355 - Misshandel, annan än grov, mot kvinna 18 år eller äldre, obekant med

offret, utomhus. 1st

o 0357 - Misshandel, annan än grov, mot man 18 år eller äldre, obekant med

offret, utomhus. 1st

o 0365 - Misshandel, annan än grov, mot kvinna 18 år eller äldre, obekant med

offret, inomhus. 1st

54

o 0367 - Misshandel, annan än grov, mot man 18 år eller äldre, obekant med

offret, inomhus 2st

o 0377 - Misshandel, grov, mot man 18 år eller äldre, obekant med offret,

utomhus. 1st

o 0394 - Vållande till kroppsskada eller sjukdom, övriga fall. 1st

o 0369 - Framkallande av fara för annan, i trafiken och övriga fall. 2st

o 9312 - Misshandel, ej grov, mot pojke 7–14 år, bekant med offret, utomhus. 2st

o 9318 - Misshandel, ej grov, mot flicka 15–17 år, bekant med offret, utomhus.

1st

o 9319 - Misshandel, ej grov, mot pojke 15–17 år, obekant med offret, utomhus.

2st

o 9320 - Misshandel, ej grov, mot pojke 15–17 år, bekant med offret, utomhus.

11st

o 9323 - Misshandel, ej grov, mot pojke 15–17 år, obekant med offret, inomhus.

1st

o 9323 - Misshandel, ej grov, mot pojke 15–17 år, bekant med offret, inomhus.

7st

o 9352 - Misshandel, ej grov, mot man 18 år eller äldre, bekant med offret, annan

slags relation eller bekantskap, inomhus. 1st

o 9358 - Misshandel, ej grov, mot kvinna 18 år eller äldre, bekant med offret,

annan slags relation eller bekantskap, utomhus. 1st

o 9364 - Misshandel, grov, mot man 18 år eller äldre, bekant med offret, annan

slags relation eller bekantskap, utomhus. 1st

o 9370 - Misshandel, ej grov, mot man 18 år eller äldre, bekant med offret, annan

slags relation eller bekantskap, inomhus. 2st

o 9386 - Misshandel, ej grov, mot man 18 år eller äldre, är eller har varit bekant

genom annan slags relation, inomhus. 1st

• Brott mot frihet & frid

o 0452 - Olaga hot mot pojke under 18 år, internetrelaterat. 1st

o 0453 - Olaga hot, mot pojke under 18 år, ej internetrelaterat 4st

o 0454 - Olaga hot mot kvinna 18 år eller äldre, internetrelaterat.1st

o 0455 - Olaga hot mot kvinna 18 år eller äldre, ej internetrelaterat. 1st

o 0457 - Olaga hot mot man 18 år eller äldre, ej internetrelaterat. 7st

o 0459 - Olaga hot mot grupp, ej internetrelaterat. 4st

o 0489 - Olaga tvång mot pojke under 18 år. 1st

o 0491 - Olaga tvång mot man 18 år eller äldre. 1st

55

• Sexualbrott

o 0653 - Fullbordad våldtäkt inkl. grov, mot flicka under 15 år, inomhus. 1st

o 0669 - Sexuellt utnyttjande av flicka under 15 år. 1st

• Stöld, rån och andra tillgreppsbrott

o 0802 - Fullbordat tillgrepp av motordrivet fortskaffningsmedel, bil. 1st

o 0804 - Tillgrepp av motordrivet fortskaffningsmedel, moped. 2st

o 0822 - Stöld genom inbrott från byggplats, från bod, tillfällig barack, container,

vagn eller liknande på byggplats. 1st

o 0840 - Stöld ur eller från motordrivet fordon, släpfordon och husvagn, ej

motorredskap. 2st

o 0852 - Stöld, utan inbrott, från butik, även i anslutning till bensinstation,

varuhus, kommersiell utställningslokal. 4st

o 0856 - Rån, med skjutvapen, övrigt rån. 2st

o 0859 - Stöld, utan inbrott, från bostad, ej fritidshus, ej hos funktionsnedsatt. 1st

o 0864 - Rån, med skjutvapen, mot butik. 1st

o 0870 - Rån, utan skjutvapen, mot butik. 1st

o 0874 - Försök till stöld genom inbrott från lägenhet. 1st

o 0880 - Stöld, utan inbrott, annan stöld. 1st

o 9806 - Rån mot privatperson, ej funktionsnedsatt, under 18 år, utan skjutvapen,

utomhus. 2st

o 9810 - Rån mot privatperson, ej funktionsnedsatt, 18 år eller äldre, utan

skjutvapen, utomhus. 5st

• Bedrägeri och annan oredlighet

o 0940 - Utpressning. 1st

• Skadegörelsebrott

o 1201 - Skadegörelse, på motorfordon, ej genom brand. 2st

o 1203 - Skadegörelse, annan skadegörelse, ej klotter. 2st

o 1205 - Skadegörelse, mot stat, kommun, landsting, ej klotter. 2st

o 1210 - Skadegörelse, genom brand (ej på motorfordon). 2st

• Brott mot allmän ordning

o Falskt larm. 2st

• Brott mot trafikbrottslagen

o 3002 - Olovlig körning inkl grov. 1st

o 3070 - Rattfylleri, inkl. grovt, under påverkan av enbart narkotika. 1st

o 3101 - Vårdlöshet i trafik. 1st

56

o 3171 - Övriga vägtrafiksbrott mot trafikförordningen, fordonsförordningen m.fl.

där endast böter ingår i straffskalan. 7st

• Brott mot vapen & knivlagen

o 4009 - olaga innehav av annat vapen. 1st

o 4023 - Olaga innehav av knivar m.m. på allmän plats, överlåtelse eller

saluhållande av knivar m.m. 6st

o 4074 - Grovt vapenbrott, synnerligen grovt vapenbrott; innehav av pistol,

revolver eller kulsprutepistol. 13st

o 4077 - Vapenbrott; innehav av annat vapen. 4st

57

8.2. Bilaga 2.

Begäran om uttag av material

Hej!

Vi är två studenter från Högskolan i Gävle vid namn Adam Nilsson och Victor Westling som

studerar på programmet Utredningskriminologi. Vi ska nu under våren genomföra ett

examensarbete och därav önskar vi hjälp från er på Polismyndigheten gällande framtagandet

av viss statistik.

Syftet med begäran är att genomföra en vetenskaplig studie av barns brottslighet genom att

lägga fokus på deras brottsliga karriärer mellan de är 15 år tills de fyller 18 år. Vi ska genom

denna studie undersöka vad det finns för skillnader och likheter mellan gärningspersoner och

brottsoffer till dessa gärningspersoner kriminella karriärer. Vi anser att det kan vara intressant

för att få en förståelse om hur dessa karriärer ser ut inom detta åldersspann samt att granska

dessa brott utifrån ett viktimologiskt synsätt.

Vi är intresserade av cirka 20 individer mellan 15–18 år som var misstänkta för följande

brottskoder 0304,0308,0310,0311 och 0313 under 2018 samt brottsoffren för dessa brott. För

att kunna jämföra gärningspersoner och brottsoffer på ett bra sätt måste vi ha tillgång till

samma information om dessa personer.

• Dessa kriterier gäller för både misstänkta gärningspersoner och brottsoffer:

- Ålder

- Kön

- Information om brottslighet från dagen de är 15 till dagen de fyller 18 år såsom

mängd, brottskoder och när de inträffade

- Geografisk plats för huvudbrottet

- Misstankestatus

Med vänliga hälsningar,

Adam Nilsson & Victor Westling. Datum för ansökan: 15/4–2020

58

8.3. Bilaga 3.

akademin fÖr hÄlsa och arbetsliv - diva portal

Documents