alfvéniana 2/99

Alfvenlana 2/99Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Läs om Alfven mellan den andra och fjärdesymfonin

Läs om Alfvendagen

Alfveniana 2/99Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Ansvarig utgivare:Åke HolmquistRedaktör och distributör:Jan Olof RudenSvensk Musik, Box 27327102 54 Stockholmtel. 08-783 88 58fax 08-783 95 10e-post [email protected]

Medlemsregister (årsavgift 100 kr,institutioner 200 kr) :Jan HeimerBjurholmsplan 26166 63 Stockholmtel och fax: 08-641 53 96e-post j [email protected]

Postgiro: 42 88 52-8

ISSN 1101-5667

Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

InnehållHugo Alfven mellan två symfonier. Av Jan Ung 3Altvens En skärgårdssägen i myt och verklighet. AvJörgen Dicander 14Bergakungen på Swedish Society. Recension av JanLennart Höglund 15Maurice Karkoff, 1999 års Alfvenpristagare intervjuas16Alfven och Bergenson. Av Jörgen Dicander..17Alfvendagen den 9 juli 1999 18Framföranden, nya skivor, nya noter, ny litteratur 20

Omslaget:Hugo Altven. Foto av Henry Goodwin

Kom med i Hugo Alfvensällskapet!Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga ochfängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfven-sällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del avnedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i in-tressanta och stimulerande aktiviteter omkring HugoAlfven och den tid som han verkade i.

Medlemsförmåner:• Tidskriften Altvenlene• Gratis inträde på Alfvemgården i Tibble, Leksand• Gratis inträde till Prins Eugens Waldemarsudde• Rabatt på konsertbiljetter med ordinarie priser i Stora salen i

Stockholms Konserthus• Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp i

Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter)• Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Swedish Society och Musica Sveciae när de köps direkt från

producenten• Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i LundeQ bokhandel i Uppsala• Rabatt på biljetter vid Norrtälje Kammarmusikfestival

mailto:[email protected]

mailto:[email protected]

Hugo Alfven mellan två symfonierOm musikestetiska ideal i sekelskiftetsSverigeAV JANLING

Nedanstående uppsats har Alfveniaria fått författarens tillstånd att publicera i sin helhet. Den återfinnsi Romantiken över gränser (Symposier på Krapperups borg; 2,1993, s.135-154)

Programm-Musik - eigentliche Musik!Absolute Musik: - ihre Verfestigung mit

Hilfe einer gewissen Routine undHandwerkstechnik jedem nur einigermassenmusikalischen Menschen moglich.

Erstere: - wahre Kunst!Zweite: Kunstfertigkeit!

Richard Strauss 1

Svenska tonsättare som arbetat med ellerbekänt sig till en programmusikalisk linje elleranpassat sin musik till en viss social funktioneller musiksmak kom under 1900-talet attbetraktas som suspekta, ibland rent av somkonstens förrädare. Farligt nära detta bråddjupbefann sig de tonsättare som lierade sig medfolkmusiken. En tonsättare som under perioderav sitt liv var starkt kritiserad för att svika dekonstnärliga idealen är Hugo Alfven (1872-1960).2 Under hela sitt liv hade han emellertid entrogen publik och trofasta beundrare bland enstor skara musik-älskare. De följde honom frånstilideal till stilideal. Många av de ledandemusikpersonligheterna ansåg emellertid att

l Richard Strauss, "Poetische Ide", März 1890 an Johann LBella (Richard Strauss-Dokumente, 1980, Redarn s 60).

2 Alfvens liv och verk har behandlats av Sven E Svensson ochLennart Hedwall i två monografier, Hugo Alfven som människaoch konstnär. Uppsala 1960, respektive Hugo Alfven 1973. Idet följande kommer jag i stor utsträckning att bygga på de tvånämnda framställningarna samt Alfvens egna memoarer i fyraband, Första satsen. Ungdomsminnen, 1946, Tempo furioso.Vandringsår. 1948, I dur och moll, Från Uppsalaåren, 1949,Final, 1952.

Alfven nådde höjdpunkten i sin karriär somtonsättare vid 27 års ålder med sin andra symfoniop. Il. Sedan bar det bara utför! Redan Alfvenstredje symfoni - av helt annan stiltyp än denandra - får bland kritikerna ett mer avmätt motta-gande, medan hans fjärde aven del skribentermed hög renomme i det svenska musiklivetbetraktas som en musikmoralisk katastrof. JuliusRabe skriver i GHT 1920:

Man kan bortse från den inte angenämaöverraskningen att nu, efter så många årsrevolutionerande produktion inom allakonstarter, plötsligen möta ett verk så ställt pådetalj målning som komme det från naturalis-mens klang- och jubeldagar för en tjugo,trettio år sedan - allra helst som detta verk hörtonkonsten till, vars härligaste företrädesrättdet är att kunna vara fri och obunden av allayttre förebilder, och har till skapare en mansom har sin verksamhet förlagd tillungdomens stad [universitetsstaden Uppsala].Den gravaste anmärkningen mot Alfvens nyasymfoni gäller icke dess gammalmodighet ianda och gärning, utan riktar sig mot helamentaliteten i denna "hymn till den vårligakärleken". Det finns ingenting av starkungdomlighet och segerviss gratie i dennamusikaliska imitation av kärlekens yttersida.Den är istället banal, saknar vilja ochambition och är i grunden, som all enbartefterbildande konst, sentimental ochimpotent.

För Alfvens samtida var hans tonsättargärningså nära förknippad med hans liv att det var svårtatt hålla isär vad som var liv och vad som var

Alfveniaria 2/99 3Besök Alfvensällskapets hems ida http://www.torget.se/users/s/SMIC

http://www.torget.se/users/s/SMIC

verk. Inte minst därför att Alfven själv redanbeträffande den andra symfonin betonar att hansmusik alltid är baserad på ett program där natur,människor eller möjligen - ideer styrt ton-språket: den är avsedd att skildra havet, ett temasom var synnerligen populärt bland de svenskamusikaliska "marinmålarna" och som också ärden visuella och tonande bakgrunden till denfjärde symfonin.

Den programmatiska tolkning som Alfvensenare ger av andra symfonin och ett flertalsenare orkesterverk bidrog onekligen till verkenstillgänglighet och popularitet. Fråga är emellertidom programmen är efterhandsrekonstruktionereller om Alfven verkligen utgick från ett programvid komponerandet?

I den dagbok som Alfven började skriva 1930,finns citat från en tidigare dagbok som Alfvenpåstår sig ha fört alltsedan ungdomen, men somhan av outgrundliga skäl låtit bränna upp, dockmed undantag av vissa sidor. Bland dessaskärvor från hans tidigare musikliv står blandannat följande (Dagbok i kvarto, UUB):

När jag var 25 år nedskrev jag i mindagbok följande betraktelse: "Den störstauppgift, som den musikaliska konsten förnärvarande har, är, enligt min uppfattning, attskapa en kontrapunktisk konst, vilken, vid si-dan av sin egentliga uppgift att bilda verketsstruktur, sammansättning, samtidigt gerfullkomligt fritt spelrum för den otalighet avfärgnyanser som erövringen av hela detharmoniska systemet har frigjort".

Hur häpen blev jag icke, dåjag härom-dagen läste samma tankegång, nästanordagrant återgiven, av David MonradJohansen i hans biografi över Grieg.

Den bild av den musikaliska konstens uppgiftsom Alfven sedermera kom att stå för, betonar istället dess relation till ett program som skallförverkligas i toner. Det gäller bland annatrapsodi nr l Midsommarvaka op. 19, 1904, nr 3Dalarapsodi op. 48, 1932, den symfoniskadikten En skärgårdssägen op. 20, 1905, vilkainte väckte samma anstöt som programmet tillden fjärde symfonin. Alfven hade profanerat denädlaste och mest storslagna av musikformer,symfonin, och brutit mot originalitetens kodexgenom att använda en omodern klangstruktur.

Alfven och Anders ZornAlfvens orkestermusik tillkom under en tid dåAnders Zorn hade en dominerande ställninginternationellt och i svenskt kulturliv. Det finnsåtskilligt som kan belysas genom att jämföraAlfven och Zorn, inte minst beträffande derasförhållande till folkloren och publiken. Bådafångas vid sekelskiftet av det folkliga, vilket iZoms fall tar sig uttryck i en imponerande insatsför den svenska folkmusikens bevarande ochhans intresse av att skildra folkliga miljöer inteminst från Dalarna. I Dalarna träffas de båda ochAlfven inträder som domare vid Zorn sspelmanstävlingar. Alfven upptecknade ocksååtskilliga låtar och visor samt umgicks meddalaspelmännen som han betraktade somfolkmusikens sista stora företrädare.

För Alfven utgjorde folkmusiken envattendelare: han lämnar med denna definitivtdet klassicistiska tonspråket för ett mer raffineratromantiskt. Hans rapsodi Midsommarvaka var,enligt Sven E Svensson, "skriven i ilska över attbli betraktad som en torr kontrapunktiker medsymfonier och andlig musik på programmet -Ihanl ville ge prov på musikantisk glädje ochhumor"." I den tredje symfonin är det populärainslaget mer av festspelskaraktär .än svensk låtoch folkvisa, balanserad aven traditionellsymfonisk uppbyggnad och uppläggning. Menvisst finns även här melodifragment som inteminst anknyter till Alfvens frikyrkliga hemmiljö.

Alfvens högromantiska, koloristiska stil är enfärglåda som han ständigt bär med sig för attförse melodi linjens tecknade linje med enklanglig dimension. Formen får vika för poetiskakänslosvall och färggranna instrument- ochklangkonstellationer. Svensson menar:

I valet av det klangliga materialet och ibehandlingen av dissonanserna är denkoloristisk, ja stundom impressionistisk. Och härhar behandlingen och kombinationen avorkesterns instrument i allt högre grad inriktats

3 Svensson o.a. s 50. Jfr brev från Alfven till Oscar Quenselden 14 december 1903: "Jaså, man beskyller mig för att vara enmusikgrubblare, som behöfver lära förenkling! Det var dåsjälfva ... förlåt Herr Professor ... jag menar bara, att jag förmin del tror, att man kan tänka sig möjligheten att dettauttalande innehåll ar ett felslut.Visserligen älskar jag att röra mig i sammansatta former och irik polyfoni, ty min hjärna är nu en gång så skapad. Det är heltenkelt mitt naturliga uttryckssätt, och det brister icke i frågaom klarhet." Svensson o.a. s 55 f.

4 Alfvenlana 2/99 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC


på subtila klangfärgsverkningar."Associationerna till Zorns målningar är många

beträffande just färgspelets skiftningar.Det finns ännu en parallell mellan Alfven och

Zorn som kanske är lite mer långsökt. Zorn gavstor tribut till dåtidens förmögna ochinflytelserika personer genom att måla derasporträtt. Denna mer eller mindre "officiella" por-trättkonst kan betraktas som en parallell tillAlfvens tilltagande förtjusning i att skrivakantater för celebra tillfällen. Detta gav Alfvenstatus i samhället som räddade honom från attekonomiskt hamna i den misär som hotar en ton-sättare med Alfvens levnadsvanor.

Alfven och folkmusikenImotsats till Bela Bart6k lyckades Alfven aldrigkomma över stadiet att "utnyttja" folkmusikenannat än som robusta, sentimentala ellerklatschiga melodier med romantiska ellerburleska associationer.

Folkmusiken åstadkommer hos honom mgenorganisk växt från ett stilideal till ett annat utanstilarna ligger vid sidan av varandra somsegmenterade jordlager, representerande en vissperiod i Alfvens skapande. Vad spelade dåfolkmusiken för roll för Alfven? Han hade ettdjupt och äkta intresse för folkmusiken, detframgår inte minst av att han bemödat sig attuppteckna låtar och arrangera ett stort antalfolkvisor. Även om den inte åstadkom någonorganisk stilutveckling i hans skapande är detmöjligt att det var just folkmusiken som lotsadehonom mellan de olika markerade stilperioderna.Svensson uppdelar Alfveris verk enligt följande:l. en romantiskt-klassicistisk period fram till

Herrens bön (1902),2. en högromantisk period fr o m En

skärgårdssägen (1905) t o m Bergakungen(1923)

3. och en klassicistisk folklig period karakteri-serad av diatonisk metodik och övervägandehomofon faktur ungefär fr o m Universitetsjubileumskantaten (1927).

~ Svensson, o.a. s 51 f har kartlagt de kända melodierna iMidsommarvaka: "I Midsommarvaka har Alfven utnyttjat enrad kända spelmansmelodier. Det inledande temat, Knäpplåten,upptar tillsammans med en annan bekant danslåt det tematiskaunderlaget i rapsodins första del (allegro moderato). [...]Mellandelen Andante är uppbyggd över en melodi i Vindarnasucka i skogarna av Ivar Hallström."

Vi skall i detta sammanhang noja oss medstilperiod (l) och (2) inom vilka vi finner hansandra, tredje och fjärde symfoni,Midsommarvaka och En skärgårdssägen.Påsamma sätt som Zorns kullor och skildringar avDalarnas trolska midsommardans kom attbeundras i konstsalongen, kom Alfveristolkningar av spelmanslåtar och folkvisor i formav rapsodier att avnjutas i konsertsalongen' Debåda konstnärerna står som förmedlare mellanlandsbygdens kultur i dess sista, frånstadskulturen avgränsade skede till en borgerligstadskultur som avnjöt musiken i konsertsal ochmålningar på vernissage. Men inte nog meddetta: konstverkens reproduktion innebar att deblev en del av masskulturen. Detta har i sin turgIVIt Alfven och Zorn en bred, folkligförankring. Beträffande Alfven utgjorde hansmånga folkvisearrangemang ytterligare ett bidragtill hans popularitet: den svenska körsången medrötter i l800-talet var en dynamisk folkrörelsemed nationella förtecken under 1900-talet.Alfvens klangvärld var precis vad som "slog":färggrann utan att provocera. På samma sätt varsatsfakturen genialt enkel utan att vara banal ochjust med en touche av humor som gör varjekörsångare glad.

Alfven och musikstilenNär Rabe 1920 anklagar Alfven för att gripatillbaka på en föråldrad programmusik är detmöjligt att han i tidens nyklassicistiska anda heltfelbedömer Alfven: Alfven betraktade det somett steg framåt, ett försök att äntligen frigöra sigfrån ett musikaliskt autonomt stilideal som hanärvt och svettats med under läraren JohanLindegrens färla. Han var också besvärad överatt hans andra symfoni alltid framhölls som ettsådant mästerverk på hans senare alstersbekostnad. Följaktligen var det en befrielse fråndet oket då berömmelsen började inflyta för den

5 Rapsodins tredje del, Allegretto 2/4-, senare Allegro con brio3/4-takt. behandlar en välkänd spelmanslåt samtJössehäradspolskan och som bimelodi till dennaTrindskallevisan. Hedwall (1973, s 196 f) ger exempel på hurAlven bearbetat uppteckningar efter länsman Erhard Lännmanför sin knäppolska och pekdans och redovisar också den debattsom uppstod både i USA och Tyskland om att låtarna skullefrån början vara tyska. I varje fall hittade Alfven det"allmängiltiga, folkliga" enligt samma ideal som J A P Schulzeftersträvar i sina sånger 150 år tidigare!

Alfvemana 2/99 5Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC


tredje symfonin!"Men det finns också ett annat drag, det som

exempelvis Rabe betraktade som musikalisktoetiskt: att inte kämpa sig fram till ett egetautonomt uttryckssätt. Det fanns ocksåmecenater (Quensel) som gav Alfvenekonomiskt stöd i förhoppning att han skullefördjupa sin konstnärliga profil i den riktningen.Men Alfven förefaller inte ha haft den ro somkrävs för att "gå in i sig själv": den bacchantiskayran i vänners och sköna damers lag var alltförfrestande. Det ställde krav på popularitet. Alfvenprovocerade aldrig publiken med ett nytttonspråk som var den främmande. Men hanprovocerade experterna genom att trotsa gällandekonstestetiska ideal! Detta kostade honom an-seende som en tonsättare av högsta rang blandsamtida musikkännare och gör honomfortfarande suspekt bland lyssnare som sergestalten, strukturen som det väsentliga i ettverk. Alfven var virtuos som tonsättare men hananvänder inte sitt kunnande för att skapa en nyoch komplicerad musikstil.

Den autonoma musikuppfattningen med rötter iden tyska 1800-talsidealismen spelade enavgörande roll även för 1900-talets musikestetik.Här finns paradoxalt nog en frändskap mellanAdornos kritik av Stravinskij7 och 1920-taletssvenska, ledande kritikers angrepp på Alfven.

Men oavsett var man står konstestetiskt ärAlfvens insatser för svenskt musik- och kulturlivaven sådan dignitet i historia och nutid, att hanutgör en symbol för sekelskiftets och det tidigare1900-talets musik-Sverige som komponist ochkördirigent (dirigent för manskören OrpheiDrängar under flera decennier). Dessutom finnsett intressant, intuitivt skapat alternativ till dentyska musikfilosofins normer som gör honom

6 Brev från Klampenborg den 14 mars 1906 angåendeurup~för~de av tredje symfonin: "Den 10 och Il mars dirige-r~de !.ag I Göteborg, ~å lördagen ett eget helaftonsprogram ochpa sondagen rapsodien som extranummer vid den populärakonserten.Veckan förut hade Stenhammar och Aulin haft orkesterkonsert(Stenhammars pianokonsert m m), och de hade gjort förlustmed endast halft hus. Jag var därför bekymrad för min konsertmen resultatet blef det mest oväntade, ty icke nog med att ja~hade utsåldt, utan flera hundra ipersoner fingo gå hem utan attfå biljetter, och a l l a människor, med hvilka jag talade efterkonserterna, ha med en mun försäkrat mig, att sådana ovationerha ännu aldrig förekommit Göteborg, hvarken för utländskaeller svenska konstnärer."

7 ~dorno anklagar i Philosophie der neuen Musik Stravinskijfor ett slags konstnärligt svek, när han ägnar tid åt"publikfriande" verk som exempelvis Pulcinella.

extra intressant som en nordisk kulturföreteelse.

Al/ven och musiklivet i sekelskiftetsSverigeAlfvens far var skräddarmästare, tillhörande enbondsläkt från Alunda socken i Uppland, ca 100km norr om Stockholm. Modem kom från ensläkt av militärer och affärsmän från Närke.Båda föräldrarna var varmt religiösa. Liksom såmånga svenskar sjöng de i frikyrkokör, Batseba-kapellets sångkör. Alfven anser att hans intresseför musik härrör från sångstunderna i hemmet.På egen hand - i reaktion mot påtvingadepianolektioner - började han spela violin. Hanfick violinlektioner och kom in imusikkonservatoriets violinklass. Här kom hangenast på kant med harmoniläraren AronBergenson, eftersom han inte ville underkasta siglärarens regelsystem.

Hans begåvning som tecknare och målaregjorde sig också tidigt gällande.Han började redan i 12-årsåldern att komponera

små salongsstycken. Han intresserade sig tidigtför opera och hans mål blev att erhålla plats ihovkapellet som violinist. Han misslyckadesmed att komma m i kontrapunkt ochkompositionsklassen vid konservatoriet ochbörjade i stället studera för den utmärktekontrapunktläraren Johan Lindegren. Hanfortsatte sina violinstudier och uppträdde alltmersom konserterande violinist. Efter en kort sejouri hovkapellet ägnade sig Alfven uteslutande åtkonsertverksamhet och studier hos Lindegren.Enligt de många muntliga berättelser som finnsbevarade kring den mytomspunne Alfven finnsockså hans något dyrbara sätt att lära siginstrumentation genom att bjuda hovkapellisterpå restaurang och intervjua dem om respektiveinstruments möjligheter8 Detta säger åtskilligt

Alfven ger följande skildring imemoarbandetUngdomsminnen, där han först skildrar hur han, urlakad efteren kväll i operans orkesterdike drog sig till Operahallen för attpokul~ra med sina kolleger: "Alltid var det någon eller några,som VIlle göra mig sällskap. Visserligen hade jag börjat studera~nstrumentationsläroma av Berlioz, Gevzert och Widor, menJag hade snart märkt att det fanns mycket mer att lära zenomdet personliga umgänget med de skickliga hovkapellisterna.Var och en tycktes sätta en ära i att uppenbara för mig alla deegenskaper och möjligheter, som just hans instrument ägerframför de andras. [...] Jag lyssnade med spända öron och ned-skrev följande morgon i den orkesterdagbok jag fördekontentan av den lärdom jag under förnatten inhämtat" (s 180f).

6 Alfvemana 2/99 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC


om Alfvens sociala talanger vilka på många sättpåverkade hans musikskapande och musikaliskaverksamhet överhuvudtaget.

Av första delen av hans memoarer framgårockså att han systematiskt studerade partitur, bl aav den repertoar som då förekom momStockholms musikliv 9

Martin Tegen har iMusiklivet i Stockholm

sm avhandling om1890-1910 skildrat

"Konsertrepertoarens utbredning":

Borgarklassens tillväxt och differentiering,med den wienklassiska musikens gradvisaövergång till senromantiska monumentalverksom Berlioz', Bruckners, Brahms' ochWagners, med musikerns utveckling frånsalongskonstnär till tondiktare och interpret,med hela denna utveckling av det estetiskaidealet från självklar begriplighet till å ena si-dan problemfylld uttryckskonst, å andra sidanproblemlös vulgaritet med allt detta uppstårockså inom den musikodlande delen avsamhället en breddning eller klyvning avmusiken i två allt tydligare grupper: denseriösa och den lätta musiken. l O

Alfven uppträder nu i detta övergångsskedeoch söker orientera sig mot en egen musikaliskprofil. Tegen ger i ovan nämnda arbete exempelpå den ideologi som genomströmmar musiklivetoch som skulle bli Alfvens egen genom åren:• musiken stod på känslans och fantasins grund,• lyssnaren behövde inte "förstå" musiken• musiken kunde nå alla bara den blev allmänt

känd.

Vi befinner oss ganska långt ifrån EduardHanslicks lyssnarideal i Hugo Alfvens svar påfrågan "Men vad menar ni då med att 'förstå' etttonverk?"

Känner ni vid åhörandet af vissa tonsättningarer fantasi komma i så liflig verksamhet, erkänslovärld i så häftig svallning, och verka de

9 "Två nyheter i fråga om förbättring av orkesterinstrumentfick jag lära känna denna vinter. Jag tror det var i RichardStrauss' 'Ein Heldenleben' jag upptäckte dem. Kontrabasenhade vunnit fyra toner på djupet - Gick alltså ned till och medkontra-c, en oktav djupare än violoncellons lägsta ton - ochpukorna kunde stämmas om på ögonblicket från en ton till enannan inom deras tonomfång" (s 89).

10 Martin Tegen, MusiklivetStockholm 1955, s 29.

Stockholm 1890-1910,

frambrusande tonbilderna så starkt på erinbillning, att ni förnimmer de sekundsnabbastämningar de medföra som känslor ochbrottstycken ur edert eget lif, nu i musikensförklarade ljus strömmande er till mötes, dåhar ni sannerligen förstått; ty då har ni gjortmusikens ande till eder egen ande och dessblod till ert eget blod."

Hedwall diskuterar den musikaliska situationenpå symfonikens område inför Alfvens två förstasymfonier:

I den mån den inhemska symfoniskatraditionen - om man nu kan använda en såanspråksfull beteckning - spelat någon roll förAlfvens två första symfonier, torde det snarastha varit i negativ mening. Även om hankunde respektera t ex Normans verk, var desäkert alltför beroende av den Mendelssohn-Gadeska stilen för att i egentlig meningintressera en tonsättare, som hade åtskilligtstarkare dramatiskt temperament och varsintentioner sträckte sig mot denhögromantiska symfonitypen av Beethoven-Berlioz' typ. Bland de symfonier, somframfördes i Stockholm under Alfvensstudietid och fram till hans egen symfoniskadebut, återfinns vid sidan om de äldreklassikerna verk av bl a Berlioz, Brahms,Goldmark, Liszt, Raff, Rubinstein, Saint-Saens, Schumann och Tjajkovskij (den senaredock endast företrädd av sin första symfoni,"Vinterdrömmar") och av dessa kan faktisktsamtliga ha spelat en viss roll för Alfvensegna symfoniska planer, inte minst då denklassicistiska hållningen hos Schumann ochBrahms, som kunde upplevas som enfortsättning av den beethovenska linjen, ochden friare formgestaltningen hos Berlioz ochLiszt med dess fantasibetonade inslag av pro-grammässig karaktär.

Rent instrumentationstekniskt börtonsättare som Berlioz, Liszt och Wagnerspelat en avgörande roll för Alfven och därtillkommer de många operatonsättare, som hanlärde känna från sin plats vid violinpulten ioperaorkestern. Inte minst de franskaromantiska operatonsättarna som t exMeyerbeer, Gounod och Massenet varförebildliga instrumentatörer, och av GeorgeBizet har säkert inte bara operorna intresseratden unge svensken utan också t ex

II DM 1908: 19/20, här citerat efter Tegen o.a. s 30.

Alfvenlana 2/99 7Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC


Arlesienne-musiken (ffg i Stockholm 1883)eller Roma-sviten (ffg i Stockholm 1886). Ien tidningsintervju 1952 (GHT 10/4)framhåller Alfven partituren till Wagners"Götterdämmerung" och Bizets "Carmen"som sina största klangliga upplevelser underoperaåren [...].12

Hedwall hänvisar också till den norsketonsättaren Johan Svendsen. I Alfvens Uppsala-konserter på 1910-talet återfinner vi dessatonsättare och sådana som tillhör sammastilkrets.Bland tonsättarna som kritikerna hör i Alfvensmusik finns Bach, Beethoven, Berlioz, Berwald,Brahms, Lindegren, Mendelssohn, Nielsen,Puccini, Schumann, Strauss, Wagner samtitaliensk opera. Nielsen, Wagner och Strausstillhör då en senare period.

Franz Berwalds stora betydelse försekelskiftets musikliv börjar framtona, mennaturligtvis är Beethoven den obesegrat störste.Hans symfonier och kammarmusik exponerades iserier av konserter, inte bara i Stockholm utanbland annat av Aulinkvartetten och WilhelmStenhammar i konsertturneer över landet 13

I ett brev från Wilhelm Stenhammar tillAlfven, i vilket Stenhammar ger Alfven olikaförslag på vad som borde representera Sverigevid Alfvens planerade gästspel som dirigent,framgår vad som var Stenhammars ideal som påsikt skulle fjärma sig från Alfvens"

12 Hedwall o.a. s 137.13 Se Bo Wallner, Wilhelm Stenhammar och hans tid,Stockholm 1991, del l, kapitel 14, "Tor Aulin och kvartetten".

14 "Sjögrens orkestersaker är ju alla transkriptioner och enligtmin mening föga lyckade sådana, af det naturliga skäl att dealdrig varit tänkta för orkester af komponistenJag tycker inte att man skall föra dem utanför Sverige. Depassa på sin höjd på populärkonserter i Göteborg eller därmedjämförliga musikuppföranden inom landet. BeträffandeRangström och N Berg delar jag fullständigt din mening, sålångt jag känner till deras saker. Bror Beckmans 'Om lyckan',som jag personligen sätter mycket högt, behöfver jagju intevidare påpeka. då du känner den.

Så kommer vännen Andreas. 'ToteninseI var djävlig'. KäreHugo, det stycke af Hallen som man hör, är alltid upprörandedåligt, därför inger man sig själv det bedrägliga hoppet att deandra måhända äro bättre. Men det ä' di inte!

Så komma Atterberg och Lindberg. Af dem tyckes migAtterberg vara den ursprungligaste. Hans symfonier ärootvifvelaktigt det gladaste vi på sistone fått upplefva. Menkommer du till Finland, skall du naturligtvis giva en egensymfoni, det är du skyldig dig själf och oss, och två symfonierblir för tungt. Lindberg är nog också bra, eller rättare blir - -hvad jag hittills hört af honom är alltför grönt. Man bör ännuvänta litet, innan han får komma ut och representera.

Hur skall Alfvens musik positionsbestämmasi detta musikaliska klimat och hur kan detkomma sig att andra symfonin i dag är på väg insom ett repertoarstycke världen över, avdirigenter som Jevgenij Svetlanov karakteriseradsom en symfoni i paritet med Brahms'symfonier? Vi skall återgå till den inledandefrågan att diskutera några frågor som berör hansandra och fjärde symfoni.

Andra symfonin. En svensk ton?Alfvens andra symfoni uppfördes den 21november 1899 av hovkapellet under WilhelmStenhammars ledning. Alfven har i sinamemoarer berättat att en falang i Stockholm medbland andra konservatoriedirektören Rubenson ispetsen fann symfonin så anmärkningsvärd attden knappast kunde ha skrivits av Alfven självutan bistånd av hans lärare Lindegren." Kanskevar detta en hämnd mot Alfven som inteunderkastat sig konservatoriets harmoniun-dervisning, kanske ett utslag av den speciellaJantelag som kännetecknat och fortfarandekännetecknar svenskt kulturliv. En tredjemöjlighet finns att Alfven verkligen fått hjälp,även om han själv har en lång utläggning ommotsatsen.Hur tänker sig nu Alfven koncipieringen av sinsymfoni? Hur skapar han detta genombrottsverkför svensk symfonik i modem tid? Vi går tillförsta delen av hans memoarer:

Sol. Blå himmel med enstaka cirrusskyar.Laber bris. En grov mast med svällande segel.

Aulins svenska danser äro nog bra, men alltför anspråkslösa idetta sammanhang [...]. Och så vet jag intet mer af de lefvande.Jo, Peterson-Berger. Så har vi Berwald, Norman ochSöderman. Af Berwald ha vi utom symfoniernal ) Ouverturen till Estrella, härliga2) 'Minnen frän norska fjällen', blekt.3) 'Ernste und heitere Grillen', ett spirituellt och högst originelltstycke, kanske litet för originellt för en publik som inte kännerupphofsmannen närmare. Ännu ett par småstycken äro obe-tydliga.

Af Norman utom symfonierna först och sist och främst ochendast Ouvertyren till Antonius och Kleopatra. Men den ärunderbar. Af Söderman vet jag utom Orleanska jungfrun intet[...]."

15 I recensionen i Tidning för musik och teater 1899 skriverKarl Valentin: "Symfonien uppenbarar såväl de trägna studier,som herr Alfven, särskildt hos kantor Lindegen, bedrifvit imusikteori, som ock att han studerat de store mästarnasverk."



Ett sövande brus av vågor som bryts motkosterbåtens stäv [...J Jag ligger makligtutsträckt på fördäcket och drömmer medhalvslutna ögon, njuter av båtens mjukagungning och lyssnar till vågbruset. Detsamlar sig till en melodi, det tar allt fastareform [...J. Vinden har inte ökat, men sjön harblivit oroligare, båten börjat arbeta en aning.Dess rörelser har blivit mera staccaterade. Dethar kommit en ny ton i bruset, som väckermin uppmärksamhet, en ny rytm, merasynkoperad. Detta framtrollar en melodi, somstarkt kontrasterar mot den föregående.Skissboken åker upp på nytt, och snart äräven den sången upptecknad, men denna gångantyder jag dessutom den synkoperaderytmen i det harmoniserade underlaget.

Sex år senare utformades den första avdessa uppteckningar till första temat och denandra till sångtemat i första satsen i min andrasymfoni.

På detta däck undfick jag i tidensfullbordan även uppslaget till andra och tredjesatserna i samma symfoni - men utanomedelbar uppteckning av temat, ty det varunder seglatser i becksvarta nätter, i stiltjeeller i storm, och då har man annat att sysslamed än notskrivning (s 174).16

I skisserna kan vi följa hur Alfvens utkast tillförsta temat - en ganska banal melodistump -genomgår en verklig åtstramning i sitt slutgiltigaskick. Beträffande finalsatsen har Hedwallåtergivit ett brev där Alfven förklarar att hanunder arbetet hade ilsknat till mer och mer, ochresultatet blev, att jag en sömnlös natt plötsligthörde koralen "Jag går mot döden vart jag går"dåna för mitt öra med klangen av dombasuner.Det var just vad jag undermedvetet längtat efter.Jag hade känt ett stegrat behov av att få uttryckför en mer skakande affekt än en vanligdubbelfuga kan ernå, och nu hade jag fått det"

16 Jfr Nyblom o.a. s 6: "I sin d-dur-symfoni har Alfven velatdikta om svensk natur och i toner skildra sina intryck. Påsamma gång som den förbluffande säkra symfoniskaformkänslan - med Beethoven som förebild - ingöt han ett nyttideelement däri, direkt hämtat från seglatser i vår vackraStockholmsskärgärd. Detta konstnärliga grepp lyckades ävenmer än den unge tonsättaren någonsin drömt sig, och verkademed nyhetens behag. Den första satsen i symfonien skildrar enutseglats i solglittrande väder med friska och livgivande vindaroch slutar med lyckligt hemfart och landning när solen dalarosv."

17 Hedwall o.a. s 151.

Alfveris ilska rör Akademins ovilja att gehonom fortsatt stipendium!

Är det sant att Alfven på detta sätt omsättervad han hör och upplever i ett tonspråk meddirekta konnotationer mellan liv och verk eller ärdet fråga om spekulativa efterrekonstruktionersom skall öka verkens attraktionskraft? Alfvenälskade att ge olika förklaringar till sina verk vidskilda tillfällen. Sannolikt ligger han själv bakomSven E Svenssons skildring av symfonin som ettslags självbiografi.

Hedwall betonar, att "Alfven skriver sinabästa verk, när han är som mest självcentreradeller när han bär på ett uppslag, som han självutan hämningar kan göra till en personligangelägenhet. I andra symfonin framstår han rentav som ett mönster för den romantiskekonstnären, som gestaltar sin egen livssituation".Men han ställer sig samtidigt skeptisk tillSvenssons programförklaring:

Men en definitiv uttydning av Alfveris andrasymfoni måste nog vara lika vansklig som av t exBeethovens "ödessymfoni ", och längre än tillgissningar kan man inte komma, bortsett från detsymboliska elementet i koralens införande ifinalfugan. Att symfonin innehåller en intensivsjälvuppgörelse torde emellertid stå utom allttvivel, och att den av detta personliga innehållfått sin slutliga form är lika uppenbart - den egnaupplevelsen har givit inte bara fugan dessspeciella fysionomi utan hela verkees

Har Alfven skapat sitt program i efterhand föratt göra det mera intressant för en bredarepublik? Speciellt "kampfugan" verkar välspektakulärt.

Hermann Kretzschmar lovordar symfonin iFilhrer durch den Konzertsaal (1913): "DieSinfonie erweist sich in ihrem Ernst und mit dervollendeten Tiichtigkeit der Arbeit als einen derbedeutendsten Leistungen unserer Zeit undmacht trotz allem Verzicht auf nationaleBesonderheiten dem musikalischen Genius diegrösste Ehre"

Hur skall symfonin placeras in, var finns densom en del av traditionen och hur skall dess i dagstigande popularitet förklaras? I symfoninstonspråk finns möjlighet att avläsa ideologiskaoch konstnärliga innebörder.

Alfven öppnar första satsen med en signal

18 Hedwall o.a. s 159.

19 Hermann Kretschmar, Fuhrer durch den Konzert-saal. 1913, s 525.



Clurinetti jn A ~

Clar inetto lbasse Hl A.

Pagotti.

Corul in A.

Corni in D.

Tromhe in D..

Trcuiboue bassu" Tuba basse,

Timpani.

Yi"lilll.

\'ioloucello.

Vlollno L

Violino fi.

Viol a,

VIoloncello .

ContrabasBo.

. ZWEITE SYMPRONIE... '

i"\'/~ r-;»; .•..•••J\.,-.,'j

. Moderate J 96

Flauti. " "=

Oj ;P--lU pP----::-~oJ

-O-.. SQJo ~ - Soja

oj

Ir8~m .s: 'r b~W)~ ~l; Solo -- jJpdQ/ce - ppdolu~

'ltJ ~JlpdQ/ce - - I~ .Solo_

) pp p~ - .~~l ppdolctf:

fl J

l'·, ~ J -leJ

Solo II~ "- pp --•.. jppdolc •

leJ

~I,,~

) :

I-~. inA.J>. <tr

.f.J.I Moderate. d = 96.

pp

F.:i~1loJ

CflH!;;i-c , ...-!

L.-....- ~pp

:-- :

'\ FP

't.ObuJ.

Viola.

Anda.nte il" 76.

.;; ..Il~ T- .•.

~ ~ 4·l 11th I~=-f~ ._ .••.fI.~ Ir.~

r II~ "c..f ' "!;J ": J=--'lP

violoncell i och kontrabasar som sedermera komatt bli en mycket välbekant kliche inomfolkmusikarrangemang i Sverige: en och sammaton upprepas i halvnot följd av två fjärdedelar föratt sedan lägga sig som bordun (jfr arrangemangav bl a Gärdebylåten). Första temats kärna medsin schwungfulla gestalt med inledandepunktering

till en enkel treklangsmelodi ger vadSvensson till en enkeltreklangsmelodi ger vad Svenssonmycket riktigt påpekat en "pastora!"stämning. Under en liggande d-bordun presenteras temakärnan iolika gestalter och tonarter. Det finnssåledes ett slags folklig, nordisk ton iinledningen. Men senare, bl a iintroduktionens slutfas framskymtaralltmer klassicistiska tongångar somassocierar bl a till Felix MendelssohnBartholdys klangvärld. Huvudtemat iklarinett, senare fiol, är som hämtatur Wagners Flygande holländaren,men med en mer nordisk karaktärsom svingar sig i modulationer motfrihet från form och struktur. Alfvenförvånar ofta genom att "blanda"spännande harmoniska och melodiskavändningar med triviala.

Alfvens "operadramatiska stil" ärinspirerad både av tysk och italienskopera i "svensk" härtappning. Det ärinte uteslutet att det är barndomenshemmusicerande som ibland gör siggällande: vissa harmonifö ljderassocierar till frikyrkans sånger. Hansmusikaliska stil ansågs lämplig attanvända vid harmonisering avMissionsförbundets nya sångbok1912, ett erbjudande som dockAlfven avböjde.20

Musikaliska infall - som t ex icodans introduktion - kan totalt brytaupp formen. Formen är mindre viktigi förhållande till melodier ochklanger. I genomföringsdelen avförsta satsen spelar operaorkestemupp för fullt. Genom hela satsenklingar reminiscenser från Tjaj-kovskij, Bizet, Verdi, Puccini ochWagner, omsmälta av Alfvensmusikertemperament. Denna "post-moderna" stil skulle som framgåttstämpla Alfven som epigon och

20 Se Hans Bemskiöld, Sjung av hjärtat sjung,Församlingssång och musikliv i Svenska missionsförbundetfram till 1950-talet. Skrifter från musikvetenskapligainstitutionen, Göteborg nr Il. diss 1986 angående 1920/21 årssångbok. På förfrågan svarade Alfven att han betecknadesångboksarbetet som "ett nationalverk" och visade visstintresse att medverka (se Bemskiöld s 135).



{Iolino J.

AllegrQ. J.: tSB.

f

rlolino II.

PP'

Viola.

iioloacello.

:ontraba".o.

1J:.. ~. / -=~~===!===- f-p eiprC8a.

Festspelsstämningen med brakandefortissimo förebådar kommandefestspelstuttin.

Andra satsen börjar som enfigurerad version av Bachstemakärna i Kunst der Fuge. Därinledningen sedan upprepas, läggerAlfven på den stora orkesterklangenpå sedvanligt vis: detta är en avhans ständigt återkommandedramatiska klicheer.

Associationerna till Schubert,Berlioz, Chopin blandas med"svenska, sjögrenska", svensk folk-viseton eller andlig visa. "Con bru-talitå", en tvåstämmig kontra-punkt, är ett klart "hommage" tillJohann Sebastian Bach. I drama-tiska korta figurer i punkteradesextondelar och i "tragisk" c-moll-tonart inleder Alfven tredje satsen.Det är - som så många tidigare på-pekat Berlioz som är en av inspira-tionskällorna, men även den itali-enska operans musikaliska skräck-klicheer finns i fonden. Triodelensmelodi ger ett typiskt "nordisktintryck". Den har närmast en mix-olydisk färgning och den tonalaambivalensen förstärks genom Alf-ven s harmoniseringar och kadense-ringar.

I Preludio och Fuga visar Alfvenåter upp sitt kontrapunktiskakunnande som han inhämtat hosJohan Lindegren.

Men det finns också markanta"Alfvenska'' drag både i formupp-byggnad, intervallkonstellation ochframförallt harmonik. Visserligen ärdet fråga om en "pastisch", men denstrama formen är fördelaktig förAlfveris melodibildning. Här harhan inte haft samma chans att svällaut i banaliteter! Men visst före-kommer det effekter som chockerari sammanhanget: Ibland får mankänsla av att Alfven driver med densymfoniska formen, där en fräck"humpa"-bas totalt bryter stilen. Enharmonisk uppladdning slutar i ettcrescendo i tutti varpå koralen "Jag

går mot döden vart jag går" introduceras avbleckblåsarna. Denna utvecklas till ett fugatema

I~ l;~~...~.y ~ - v-.-i 7· Jt. ~t--- ~. -:---- if

f

;i------

p

~ Adagio.': ~!.

Fl.J.atL

288S'

PRELUDIO.

Oo;)L

Fagotti.

..f

nolina I.

,iolioo II:

noJa.

t"ioloncello.

Contrabasso,

I~ P

-f

..- -

eklektiker och i recensionerna har vi sett glädjenhos många recensenter i att "spåra förlagor".

Alfvenlana 2/99 IlBesök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC


som bygger på koralens första toner.Klangvärlden och genomföringen är lik GiacomoMeyerbeers uvertyr till Hugenotterna ochMendelssohns Reformationssymfoni.

Det är ingen tvekan om att Alfven hade"klassiska ambitioner" med sin andra symfonioch i stort har han också genomfört en symfonisom vann gillande både bland inhemsk ochutländsk expertis. Men Kretzchmars lilla an-märkning "trotz allem Verzicht auf nationaleBesonderheiten" visar, att man var varse desäregenheter som så småningom skulle blommaut i hans rapsodier och ge inspiration till denmålande musik som kännetecknar fjärdesymfonin.

Alfvens 4:eI den fjärde symfonin symboliserar de inledande,växande harpklangema "vatten" och det är välmöjligt att också de kromatiska sextondelstrio-

lerna i träblås och hornklangema är avsedda attge samma associationer. Temat som introducerasav celli och basklarinetter är den mer påtagligagestalten i detta fritt svävande klang bad. Många"spänningsmotiv" införs successivt, ibland för attsnabbt försvinna, ibland som ingrediens i speletmellan olika melodi och klang. De nedåtgåendesextondelstriolerna återkommer och stadfästessom ett mer eller mindre permanent upprepatnaturljud. Reminiscenser och omformningar avtemat återkommer i olika stämmor, där den för-minskade tersen blir en viktig "signal". Den för-minskade fallande tersen b-a-giss visar sig bli enav de fasta musikaliska symbolerna. Så små-ningom inträder åter naturljuden med tematklingande i basunerna och strax därpå är det dagsför tenorens vokalis "con dolore", nu till enstråkgloria av tremolo. Alf-ven låter piano ochhorn ge den "nordiska" klangen i den art avinstrumentkonstellationer som är vanliga hosbåde Sjögren, Stenhammar och Sibelius.

-~.- 'I'~ -~ -~,. ••. 'I+.!!-.

- - =-- ".- z-

-........r.--.: -~ '~:.. ;;.-.;.,:. -,... ".'1~.

,Irtt . ~,..•.

te"- e>_ ...•.. ::,:. -) •..- :~ '-~ ~. .'1

Ii .+ .f-. J:~"'."'.a'~a'''..!~ •

J._ -"" ~. t-J~ .a''''~

--~ ..• o&. -

+ .-g- f..• '..- I -

.1, .l!J -

1

-~ l"':.t./ ==tr. ,~r,~t ~ --- tö . --

:o",-c ~ ~,.,. "I -t-~T ",... ·'· •• ·1

.•.. . .••..... "'...•--...

~-{ I~ ~ lJ '"

• 3

J. lo '"I

a••••••.••-'f!

~',""",,-

Ji. ffi"R.t- •••.

"Gångmotiv" som sedermera kom att bli enkliche, exem-pelvis hos Dag Wiren, är ett avmånga exempel på hur Alfven präglade "densvenska tonen" i 1930-talets musik. Teno-renåterkom-mer i ett andante och förenas medsopranen i en duett som blir alltmer kromatisktladdad fram till enkla treklanger med en liggandebordun som ger en lugn stämning. Denna bliremellertid mer dramatisk, medan orkesternavvaktar relativt stilla eller följer sångarna somnu följs åt i ett unisont diminuendo. Då och dåbrakar hela Wagnerorkestern in i dennafortlöpande klangpalett som inte är uppdelad avsatser och där den symfoniska strukturen gömsbland musikaliska metamorfoser.

Det finns många drag i symfonin som gerassociationer till Wagners självbiografiskaTristan: ledmotivsteknik, motivtransformation.klangbildning genom fördubbling av melodin,melodi och klang utan klara avgränsningar,intervalltänkande istället för ackord,transformation av klangbruset med snabbafårgväxlingar.

Alfven skildrar innehållet i memoarbandet Idur och moll:

Som jag redan omtalat, utspelas händelsernabland skären, där havet brusar kring klipporna idystra stormnätter, i månsken och solglitter -naturstämningarna är intet annat än symboler förmänniskohjärtat. I den långa satsen kan manurskilja fyra olika avsnitt. Det första skildrar ibeslöjad nattstämning ynglingens brännande åtrå,det andra den unga kvinnans drömmande längtan- detta avsnitt är också en nattstämning. menvekare, genomvävd av månljud och porlandeböljespel. I den tredje blir det gryning, och solengår upp över kärlekslyckans första och sista dag,då två älskande har funnit varandra, och degenombävas av himlens salighet. Det fjärdeavsnittet, skakat av storm och brottsjöar, skildrarden tragiska upplösningen - lyckans förintelse (s142).

Varför utmanar Alfven sina kritiker med ettprogram till den fjärde symfonin och varför gerhan så detaljerade upplysningar om tillkomstenav den andra att den likaledes kan sägas haförsetts med ett program? Vi har ovan antytt attdet kan vara ett sätt att söka få musiken"förstådd" av publiken. Men antagligen ärförklaringen snarare att Alfvens musikaliskafantasi var kopp led med bild så oskiljbart att han"såg klanger" som sedan överfördes till

notpapperet, ibland så att själva notbilden - som ibörjan av fjärde symfonin - utformades som etttecknat naturlandskap med vågor och vind!Denna programmusikaliska linje hade alltsedanabbe Voglers orgelkonserter varit ett populärtrespektive föraktat inslag av Liebhaberrespektive Kenner i det svenska musiksamhället.Vi skall nu återgå till inledningen för attpositionsbestämma Alfven i det där antyddaestetiska perspektivet.

I motsats till Nielsens dramatiska,konfliktuppbyggda symfoniska struktur ärAlfvens mera berättande. Även här finnsdramatiska uppblossanden, men de är intekonstruerade på samma sätt som exempelvisNielsens konfliktfyllda symfoniska struktur,baserad på en logik som genomsyrar hela verken.

Hos Alfven finns inte bara koral, marsch,folkvisa etc i symfonierna utan den orkesterpalettsom han var införstådd med i operaorkestern.Hans tonsättartemperament liknar Mahlers, 21

men han har inte dennes förrnåga att skapa i storaformer och att bearbeta det triviala så att detövergår i det sublima till en helgjuten organism.Alfven är inte originell som Wagner, inte"klassisk" med djupsinnig inarbetning i deförgångna mästarnas verk som Brahms. Bedömerman honom efter 1800-talsmästarnas måttstockblir han en andrahandsfigur. Men man kan ocksåställa upp andra estetiska ideal som gör honomtill en "mästare": han kan måla som ingen annanmed djärva klangkonstellationer, hans melodierär ytterst pregnanta, han har en imponerandekontrapunktisk skicklighet och känsla fördynamiska stegringar i mindre avsnitt. Detrapsodiska kan också betraktas som en positivestetisk kategori om man inte ställer in sinlyssning efter diverse klassiska formmönster somså många kritiker av Alfven gjorde. Alfvenssymfoniska konception är på många sätt vokal,en orkestersång med eller utan sång, med"melodier man minns" och kan nynna efterkonserten, vilket säkert bidragit till hans publikaframgångar.

Efter sin fjärde symfoni ägnade sig Alfven åtkantater, rapsodier och körstycken och först vidslutet av hans levnad kom den femte ochofullbordade symfonin. Han klagade ofta överden ekonomiska situation som gjorde det

21 I motsats till Wilhelm Stenhammar uppskattade Alfven inteMahlers musik. (Se vidare Tempo furioso. Vandringsår1948, s 91.) Stenhammar introducerade Mahler tidigt iSverige.



omöjligt rör honom att komponera ostörd avarbete rör brödfödan. Men sannolikt fanns här enrad andra orsaker till att hans symfoniskaproduktion upphörde, både i hans privatliv och ihans konstnärliga liv. Alfven - liksom sannoliktSibelius - såg en ny tid randas med stilideal somvar honom helt främrnande"

Alfvens symfonier är som sagt på väg att"uppvärderas". Det sker samtidigt som Zornstavlor stiger till skyhöga priser ochreproduktioner säljs i mängd. Det är ett utslag aven nyromantisk tid då en ny generation avborgerlig medelklass söker sin identitetkonsten.

22 Då Lille Bror Söderlundh överlämnade ett dediceratexemplar av sin violinkonsert 1954, hade Alfven slagit upppartituret och endast fastnat för den originella signalen ikontrabasarna i verkets böljan och utropat: "du har väl förför för f- ff-n inte böljat skriva modernt"? Seth Carlsson.kännare av både Söderlundh och Alfven har berättat dennahistoria för mig.

Alfvens "Enskärgårdssägen" i myt och verklighet.

Imemoarboken "Första sat-sen, ungdomsminnen", 1946ger Alfven bland annat bak-

grunder till "En skärgårdssä-gen ". Liksom i andra symfonien(1899) och i den fjärde symfo-nien "Från havsbandet"( 1919),är arketyperna hav och himmeldominerande. Dessutom finns i"En skärgårdssägen" och i fjär-de symfonien mannen-kvin-nan-kärleken med på ett cent-ralt sätt. Enligt Alfven har des-sa tre verk till en början skissatsunder seglingar i en kosterbåt(Första satsen s 157 f.).

När det gäller man-kvinna-motivet ger Alfven följandepersonliga bakgrund:

"Den andra händelsen till-drog sig frampå hösten, också iskärgården, då jag var på besökhos en bekant familj. Bredviddenna ö låg en annan, och sun-det som skilde dem åt var om-kring trehundra till fyrahundrameter bredt. På denna andra öbodde en ung fru, vars gamla,tråkiga man för tillfället varbortrest. Det var egentligenhenne mitt besök gällde, menpå dagen vågade jag inte sticka

över sundet ty människorna har,som bekant, kvicka ögon ochrappa tungor. ..

En dåraktig plan slog nedsom en blixt i min hjärna: Jagsimmar över sundet varje nattdå tre ljus brinner i ett visstfönster. ..

Under fem nätter var vädretdet bästa tänkbara, och lyckangynnade mig: varken någonseglare eller roddbåt var utedenna tid på dygnet, när mörk-ret var som tätast. Det var ibörjan av september, men vatt-net var varmt for årstiden -även detta en lycklig omstän-dighet".(Första satsen s 259-261)

Alfveris berättelse stämmeröverens med den antika histori-en om Hero och Leander. Stä-derna Sestos och Abydos låg påvar sin sida om Hellesponten.Avståndet mellan dem var 1300meter. På den europeiska sidani Sestos bodde den bländandesköna Hero som var Afroditesprästinna i staden. Hon älskadeoch älskades av den vackre ochståtlige Leander, som bodde i

Abydos. I hemlighet brukadehan simma över till henne omnätterna. Han vägleddes då aven fackla som Hero stod i ett tom och höll upp. En natt närhan var på väg över sundet,blåste det upp så starkt attfacklan släcktes, varvid Lean-der i det sydländska mörkretsimmade vilse och aldrig nåddeland, utan drunknade. I sin för-tvivlan dränkte sig även Hero.Hon kastade sig från höjden avsitt tom.

Man kan alltså konstatera attett intertextuelIt samband finnsmellan Alfvens historia och dengrekiska. Därvid är Alfvendirekt eller indirekt beroende avden grekiska sägnen. Det finnsvissa detaljer i Alfvens versionsom kan kopplas till den gre-kiska. Liksom Hero beskrivsden unga frun som utomor-dentligt vacker och om Herovar prästinna så var den ungafrun "mycket gudfruktig" (För-sta satsen s 259). Hos Alfvenhar myt och verklighet vävtssamman.

JÖRGEN DICANDER



Bergakungen på Swedish Society, SeD 1106, 1999

Sju år efter Evgenij Svetla-novs och Radiosymfoniker-nas - om man så vill- "defi-nitiva" version av Berga-kungen har Swedish Societylanserat en betydligt äldreinspelning av samma verkmed Stig Rybrant som diri-gent för Malmö SymfoniOr-kester förstärkt med med-lemmar ur HelsingborgsSymfoniorkester. Den gjor-des 1971 av Sveriges Radiooch man tar inte iför myck-et om man ser denna in-spelning som ett krön på denmycket aktningsvärda ochbetydelsefulla gärning somdirigenten/producenten Ryb-rant utförde den svenskaorkestermusiken till from-ma.

Som den skicklige ochrättframme musiker StigRybrant var rymmer hansversion åtskilligt av både vi-talitet och kraft - man kannog säga att den är mycketsvensk - och intresset för detstora dramat i den svenskaurskogen hålls uppe väl förlyssnarna under den 45 mi-nuter långa speltiden.

~en denna medryckan-de vitalitet framkallar ocksåinvändningar. Alfvens parti-tur är ett av den svenska or-kesterkonstens mästerstyck -en, oändligt skiftande i dy-namik, orkestrering ochklang, vilket inte framgårhär. Där Svetlanov i förstasatsens inledning målar uppden avskilt rofyllda sommar-ängen där inget anas av dehändelser som väntar, harRybrant redan startat sin

vandring mot äventyret medkraft i arm och en välfylldryggsäck. Och när det miltstrilande sommarregnet bör-jar falla i första aktens slut-bild är det uppblandat medåtskilliga frostflingor . Över-huvudtaget underskrids detsjälvutlösande orkestermez-zofortet bara vid fåtal tillfäl-len, tonsättarens många pia-no- och pianissimotecken tilltrots. Det bör då tilläggas attden kärva och bitvis otill-fredsställande orkester-klangen också har sin för-klaring i att inspelningenägde rum i Sveriges Radiosför detta stort tilltagna orkes-teruppbåd alldeles för trångastudio 7 i Malmö. Där finnsingen akustik som rundar avoch jämnar ut.

Däremot kan man inteskylla på lokalen att detskulle ha behövts ytterligareett flertal tagningar för göradenna inspelning grammo-fonmässig, framför allt vaddet gäller samspel och preci-sion, men också intonation.Skånemusikerna gör långt-ifrån dåligt ifrån sig, mentiden tycks inte ha räckt tillför att fullborda orkester-spelet.

En annan, och på sättoch vis allvarligare invänd-ning är att man gjort tvåsprång i första akten, detförsta - alldeles meningslöst- omfattande de första tiotakterna i "Intåget", det andra(av tidsbrist?) på inte mindreän tjugofem partitursidor.Det betyder att "Små-trollensdans" och reprisen av"Sjöjungfrur och troll" - somalls inte är en nottrogenrepris utan omorkestrerad

och tonartsvarierad - liksomförsta delen av "Vallflickanblåser i lur" utgår. Det bety-der också att första akten ärtio minuter kortare jämförtmed Svetlanovs version för-utom att klippet i ena kantenur form- och klangsynpunktär utomordentligt fult.

Om detta stora ingreppnämns ingenting i texthäftet.Det skulle den mycket ambi-tiöse och samvetsgranne pro-ducenten Stig Rybrant tycktväldigt illa om.

JAN LENNART HÖGLUND

Alfveniaria 2/99 15Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC


Maurice Karkoff,1999 års Alfvenpristagareintervjuas av Jan Olof Ruden

JOR: Vilken var din reaktion när du fick reda påatt du skulle tilldelas Alfvenpriset och guldme-daljen?MK: Det var som en surrealistisk dröm. Jag varförvånad och omtumlad - kanske var det ettslags skämt.

JOR: Vad anser du om värdet att på detta sättuppmärksamma en (äldre) person och hans insat-ser?MK: Att en etablerad tonsättare, som ibland kän-ner sig bortglömd, även kan bli ihågkommen.Det känns som en inkarnerad nostalgi i tidlöshe-tens renässans. Alfven debuterade under slutet avförra seklet. Han och jag var båda verksammaunder 1900-talet, och nu stundar ännu ett sekel.

JOR: Har du träffat Alfven någon gång? Och i såfall hur var det?MK: Nej, bara i fantasin och det var charmigt.

JOR: Har Alfven betytt någonting för dig?MK: Om det är så är det omedvetet.

JOR: Vad tyckte du som yngre om honom ochhans musik?MK: Jag tyckte hans musik var svängig, pampig.Verk som Festspel, Symfoni nr 3 kom att fastnagenom åren med sin klara form och vitalitet.Redan i skolåren attraherades jag av dessa kom-positioner. Det började på Skansen. Midsommar-vaka var givetvis med på programmet med sinfolkliga färgprakt. Under gymnasietiden hade jagen stark upplevelse av Symfoni nr 4, Från havs-bandet, i Konserthuset.

JOR: Vad tycker du idag?MK. När jag själv sysslat så mycket med kompo-sition, så har jag fått en överblick aven störredel av den svenske mästarens produktion.Mästerskapet i instrumentation saknar sin like iden svenska musiken. Jag fängslas av den sen-romantiska och impressionistiska koloriten. Somexem pel vill jag nämna den symfoniska

orkesterdikten En skärgårdssägen och En båtmed blommor för baryton och orkester. Den ärmästerligt deklamerad och är kanske Alfvensfrämsta vokala skapelse.Det finns ofta ljus i Alfveris orkesterpalett, som

faktiskt pekar fram mot svenskt 1990-tal. HosJan Sandström kan man finna besläktad kolorit,den virtuosa orkestersatsen samt det musikantis-ka draget, som ofta finns i Alfvens musik, t ex iorkesterrapsodierna.Denne nationalromantiker kom 70 år senare att

räcka handen till några unga svenska tonsättare.Alfven kunde ej följa med i sin tids modernautveckling, när han blev äldre.Men faktum är, att partituren till Arnold Schön-

bergs Gurrelieder och Verklärte Nacht och ettpartitur av Franz Schreker fanns i en av Alfvensnothyllor.I en bokhylla i Alfvengården fanns en stor an-

tologi från 1955. Där fanns LP-skivor, där bl.a.Debussy själv spelade ett pianoverk.I symfoni nr 4, Från havsbandet, kan man hitta

besläktade intervall och uttryck, som finns hosSchönberg och Mahler. I den berömda manskö-ren Gryning vid havet finns det djärva harmo-



niska kast, vilket gör att Alfven för mig iblandframstår som ganska radikal. I hans musik finnsibland en irrationell nydaning.Alfven bytte pianolärare sex gånger, när han var

gosse. Jag gjorde likadant, så länge det var pia-notanter som undervisade. Först i tonåren förstodman, vad kvalitativa pianolärare var.Tre poeter har den svenske mästaren och jag

gemensamt: Oscar Levertin, Anders Österlingoch Kerstin Hed, trots att vi tillhör två olika ge-nerationer.Jag bodde ju nära Konserthuset, så jag var ofta

där under senare hälften av 50-talet. Jag brukadefråga blåsarna i pauserna om deras instrument.De talade om att Alfven hade gjort likadant un-der den tid han var hovkapellist. Han tog med sigmusiker på krogen och lockade ur dem instru-mentens hemligheter. Dessa lärdomar och detivriga läsandet av operabibliotekets partitur in-spirerade Alfven till hans mästerliga instrumen-tationskunskaper förutom att han på repetitioner-na gav akt på samklangen av instrumenten.Tredje beröringspunkten är kärleken till Anaca-

pri, som inspirerade mig under tre perioder tillsex kompositioner.Som person känner jag mig befryndad med

Alfveris genomträngande intuition.

JOR: Var står du själv idag?MK: För enkelhet, melodisk klarhet, helst meddiatonik.

JOR. Vad är det som sysselsätter dig nu?MK: Bland annat att lyssna på Alfvens musik-och att skriva körmusik. Vad det blir sedan vetjag ej. Kanske någon ber mig komponera något.

Så här efteråt är det en ära att min Symfoni nr 1spelades i Konserthuset den 17 april 1957 till-sammans med Alfvens Symfoni nr 2. Konsertensändes i radio och Alfven brukade lyssna. Jaggladdes åt tanken att min musik kunde ha nåtthans öron.

JOR: Vad ser du fram emot?MK: Att människor kan försonas.

Alfven och BergensonSom lärare i harmoni hade Alfven AronBergenson. När de hade gått igenom 2/3av kursen och kom in på modulationer,skar det sig mellan de båda och Alfvenlämnade undervis-ningen.

Denna kris mellan Bergenson ochAlfven blev allmänt bekant när "Förstasatsen" kom ut 1946.

Min lärare i musikteori, tonsättarenAnders Bond (1888-1960), hade ocksåstuderat för Bergenson tillsammans medbland andra Oskar Lindberg (1887-1954). Under dessa studier hade Bondvid ett tillfälle presenterat en analys avAlfvens Thielska sånger, varvidBergenson blivit mäkta imponerad överAlfven och uttryckt sig översvallandeom honom. Bond hade tänkt berättadetta för Alfven. men kom aldrig itillfälle att göra det.

JÖRGEN DICANDER

Alfvenlana 2/99 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC 17


Alfvendagen den 9 juli 1999

När Ullvi kyrkbåt ladetill vid bryggan istrålande sol klätt-

rade Siljansnäs sockenspel-män ur och spelade sig upp-

för backen till tunet därTorsten Axelsson från Musikvid Siljan överlämnade ordettill Gunnar Petri, ordförandei Alfven Fonden. Han haran

gerade Maurice Karkoff,årets Alfvenpristagare, somdagen till ära ifört sig en vithatt.

Silj ansnäs ' sockenspelmänframförde Fem tusen manfrån Dalorten sprang, Bok-fars polska och Dannisförslåt efter Roligs Per och till

sist Gånglåt efter LekattMats som vi känner igen frånDen förlorade sonen.

Från Lund kom flickkörenKoritsia, som framförde

arrangemang av Alfven ochstycken av Aulis Sallinen,Ward Swingle, Otto Olssonoch Toots Tielemans.



Gustaf Sjökvists kammarkör framförde Vaggsång och Skatan sitter på kyrko-torn av Alfvenpristagaren Maurice Karkoff samt Och hör du unga Dora, Trind-skallarna, Papillon och Tjuv och tjuv av Alfven själv.

Som vanligt premierades tre avgångs elever från Musikkonservatoriet i Falun:Annica de Val (flöjt), Hanna Eklund (oboe) och Johan Lindström (piano) somframförde Solglitter och Böljesång i arrangemang för instrumenten.

Alfvenlana 2/99 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC 19


Bergakungen: pantomimiskt drama i tre akterop.37. - Malmö symfoniorkester, dir StigRybrant. - Swedish Society, 1999. - SCD 1105

Romans (1895) ; Meditation efter romansen Istilla timmar; Skogen sover; Vallflickans dans.- Semmy Stahlhammer (vI), Love Derwinger(pf). - Nosag, 1999. - Nosag CD 4049

Tonni Arnold: Balladen om Marie: en biografiom Marie Kreyer. Köpenhamn 1999, Lindhardtog Ringhof.

Alfvenlana 2/99 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

1999

10/7 KörmusikUmeå, Gammlia och BildMuseet,Wästerbottens Vokalensemble,dir Leif Åkesson

31/7 DalarapsodiGöteborg, Musikhögskolans sommar-filharmoni, dir Lars Benstorp

2/9 Ur DalarapsodiGöteborg, Musikhögskolanssymfoniorkester, dir Lars Benstorp

11/9 MidsommarvakaNorrköping, SON, dir Lu Jia12/9 i Linköping

12-13/11 MidsommarvakaGävle, Gevaliasalen, Symfonikernaoch DalaSinfoniettan, dir CarlosSpierer

2/12 Den förlorade sonen. SvitOlzstyn, Symfoniorkestern, dir PaulStempel~--_··_-----------------I

! 15/12 Sekelskifteskantaten I

I Stockholm, Operan, Lena Hoel, i- Operakören, Hovkapellet i

2000

14/1 En skärgårdssägenStockholm, Berwaldhallen, dir EvgenijSvetlanov24-30/1 på turne i England

6, 8/4 Symfoni nr 3Göteborg, Symfonikerna, dir NeemeJärv i


alfvéniana 2/99

Documents