altEn annan värld är möjlig! Röster från en global rättviserörelse.

#18–19hösten 201230kr • ISSN 1654-6067

Storbankernas skyltfönster går inte att få rena • Riskkapitalister och skatteparadis • Attac Europa • Island • Grekland • Den som är satt i skuld är icke fri • Sara Granér

– 2 –

alt #18–19 • hösten 2012

Redaktör: Håkan Sundberg

Ansvarig utgivare: Johan Rootzén

Layout: Anton Andreasson

Omslag: Besök en bank – Malmö

Material: Vi tar tacksamt emot bidrag i form av exempelvis

texter, bilder eller illustrationer. Skicka artikelförslag till redaktion@attac.se så svarar vi så fort vi kan!

Redaktionen förbehåller sig rätten att korrigera texter.

Som medlem i Attac Sverige får du Alt utan kostnad. För dig som inte är medlem är det

möjligt att beställa lösnummer för 30 kr/exem-plar. Kontakta oss på redaktion@attac.se.

Attac Sverige: Attac Sverige, c/o Rönnblom,

Ekholmsvägen 369, 127 45 Skärholmen För personlig kontakt, ring 0705–315183 (Håkan)

info@attac.se • www.attac.se

ATTAC – Association pour la Taxation des Tran-sactions financières pour l’Aide aux Citoyens

ATTAC – Föreningen för beskattning av finan-siella transaktioner för medborgarnas bästa

I n n e h å l l

Äntligen en Tobinskatt! 2

Europa – motståndet mot nedskärningspolitiken… 3

Attac Nordens sommarforum 4

Sommarforumet – från ett kök 5

Rapport: Island 6

Skatteparadisen – den globala ekonomins svarta hål 7

Vi vill inte bidra till skatteflykten 8

Därför är riskkapitalister registrerade utomlands 9

Vill man undvika skatt hittar man nya kryphål 10

- Hva kan vaskes og vaskes, men blir aldri rent? 11

Befria våra samhällen från de finansiella marknadernas… 14

Vårt alternativ till åtstramningspolitiken 15

Grekland 17

Den som är satt i skuld är icke fri 18

23 saker de inte berättar om kapitalismen 21

Hallå Sara Granér 22

Äntligen en Tobinskatt!

europas kärnländer har nu bestämt sig för att införa en skatt på finansiella transaktioner (Tobinskatt) och kommissionen har godkänt förslaget. Oavsett var i världen de befinner sig får företag eller perso-ner som gör gränsöverskridande affärer med Tysk-land, Frankrike eller något av de andra länderna i

gruppen betala en procentuellt mycket låg transaktionsskatt (0,1%). För handeln med varor och tjänster är skatten så låg att den blir försumbar, men för spekulativ handel med aktier, obligationer eller derivat kan den bli kännbar, och speciellt gäller det den s k robothandeln, dvs datorer som köper och säljer värdepapper med svindlande hastighet. Att bromsa den finansiella spekulationen är också ett uttalat skäl för att införa denna skatt, liksom målsättningen att tvinga den bransch, vars ansvarslösa beteende utlöste finanskrisen 2008, att vara med och betala dess kostnader. Hittills har ju både branschen, och de oerhört förmögna som står bakom den, klarat krisen galant, främst tack vare de generösa stödpaket som olika regeringar ställt till förfogande.

Införandet av en finansiell transaktionsskatt i Europa måste ses som en seger för de civila och politiska organisationer som argumenterat, lobbat och kampanjat för detta i åratal, inte minst Attac-rörelsen som lanserade förslaget för över 10 år sedan. Förvisso vore det bättre om många fler länder, helst alla, införde denna skatt och förvisso var vår tanke att de genererade skattepengarna skulle användas för internationell fattigdombekämpning och miljöarbete, men ett första steg har tagits. Och samtidigt är det ett litet, men dock nederlag, för de tusentals lobbyister som finanseliten placerat i Brys-sel och andra maktcentra, liksom för de politiker som slagits med näbbar och klor för att försvara denna elits intressen (t.ex Gunnar Hökmark).

Att den svenska regeringen valt att ställa sig på motståndar-sidan är knappast förvånande. Ända sedan regeringstillträdet 2006 han man konsekvent värnat finanssektorns och de rik-tigt rikas intressen. Slopandet av fastighetsskatten, förmögen-hetsskatten och arvsskatten har givetvis gynnat dessa och spätt på den ökande ojämlikheten. I efterdyningarna av finanskra-

– 3 –

alt #18–19 • hösten 2012

schen hösten 2008 åkte Borg till Baltikum och läste lusen av regeringar och befolkningar för att SEB och Swedbank skulle kunna minimera sina kreditförluster. När det gällde krisens effekter på realekonomin, dvs på småföretag, industri och handel satt man däremot märkligt stilla i båten i Rosenbad.

Införandet av en finansiell transaktionsskatt i Europa ställer frågan om var och hur samhället ska få skatteintäkter. Ska vanligt folk betala allt via skatt på arbete, konsumtion och sänkta sociala förmåner, eller ska den finansiella eliten också tvingas ta en del av notan? Var den svenska regeringen står i frågan är tydligt. Men något genomgripande alternativ från oppositionen har vi inte heller sett. Behovet av en bred och vitaliserad Attac-rörelse känns starkare än på länge.

Europa – motståndet mot nedskärningspolitiken fördjupas och breddas

Den 14 november hade fackföreningar i Grekland, Italien, Spanien och Portugal med stöd av ETUC, den europeiska fackföreningsfederationen, proklamerat en generalstrejk för protestera mot den drastiska nedskärningspolitik som beor-drats från centralt EU-håll. I Spanien blev aktionerna denna dag en stor framgång både för de fackliga organisationerna och de folkrörelser som deltog. Många stora företag och

många offentliga verksamheter stod stilla och närmare 1,8 miljoner människor beräknas ha deltagit i protestdemonstra-tionerna runt om i landet (800.000 i Madrid, se bild nedan).

Vid en större konferens i Florens nyligen beslutades att fackliga organisationer och en lång serie andra rörelser, däribland Attac, ska mobilisera till ett "Alter-Summit"-möte i Aten i början av juni 2013 (se sid 16). Kampen för ett annat Europa än den styrande elitens måste föras på alla nivåer, lokalt, nationellt och i europeisk skala.

Som vi påpekat i tidigare nummer av Alt, i längden kan inte Sverige hålla sig utanför denna kris. Vår exportindustri är alltför beroende av sina europeiska marknader. Varslen duggar tätt och snart måste facken, partierna och vi andra börja ta oss ner på planen från åskådarläkaren. Det är inte lite som står på spel: demokratin, välfärdsstaten, framtiden. n

Håkan Sundberg

– 4 –

alt #18–19 • hösten 2012

Attac Nordens sommarforum …arrangerades 9-12 augusti på Parkudden/Barnens Ö norr om Stockholm. Ett femtiotal aktivister från Norge, Finland, Sverige och Island deltog. Mycket av materialet i detta nummer av Alt diskuterades intensivt under forumet.

Vi hade hyrt ett tält där föredrag och diskus-sioner hölls, och det fungerade bra mycket tack-vara att vi hade fantastisk tur med vädret. Inte en droppe regn under dessa dagar!

Cristina Asensi från Attac Spanien var inbju-den och berättade om den politiska utvecklingen i Sydeuropa.

Det fanns gott om tid för bad, promenader och informellt umgänge. Einar (längst till höger på bilden) fick tillfälle att presentera den mycket märkliga fotbollsliknande Basse-spelet från Trön-delag. Det blev populärt hos vissa deltagare men en plåga för oss andra.

Åsa var ansvarig för kök och mat, och hon har skrivit ett kåseri om sina vedermödor som finns här bredvid. n

3Cristina Asensi från Attac Spanien

Foton: Lars Forsberg m fl

– 5 –

alt #18–19 • hösten 2012

Sommarforumet – från ett kök

när jag fick den här uppgiften pro-testerade jag. Var jag verkligen rätt person för att skriva en rapport från Attacs nordiska sommarforum? Visst jag var där men jag hade inte varit med på ett enda seminarium från

början till slut. Jag kan därför inte skriva något om de intressanta diskussionerna som fördes om krisen i Europa och det nordiska samarbe-tet. Utan den här rapporten kommer istället att handla om ägg som försvann, norrmän som aldrig hade lagat mat och matens laddning.

Om EU är ett sjunkande skepp så var köks-arbetet mer ett skepp på ett stormande hav. På detta skepp var jag kaptenen som för att lugna besättningen låtsades kunna segla. Jag kan inte säga att jag hade förstått vad det innebar att vara kökschef. Innan lägret trodde jag att det räckte med att ge varje matlag recept och ingredienser. Men det fungerar inte att till en besättning visa några rep och sedan tro att båten ska segla, sär-skilt inte när besättningen är ny och vissa aldrig suttit i en båt.

Så jag tog istället på mig den förlegade rollen som husmoder och köket blev mitt hem. I äkta husmorsanda bytte jag till och med rum så att jag sov bredvid köket för att alltid vara redo. Mitt hem var ofta lite småputtrigt precis som när världens kändaste husmoder Martha Stewart bju-der in sina gäster. Mer informella diskussionerna blandades med kokande grytor och lökhackande. Som man kan ana fanns det dock en storm un-der det lugna vattnet. Martha Stewart hamnade i fängelse och mitt skepp var nära att gå under ett antal gånger.

Först var det en kamp att försvara mitt skafferi från inkräktare. För mig brukar mat vara konst, något man leker fram under tiden man lagar. Matlagning till många är istället matematik. Det handlar om budgetering, omvandling av måtten-

heter, tidsplanering och viktigast av allt beräk-ning av varor. En försvunnen vara kan nämligen rasera en hel dagsplanering. Jag skulle inte ha velat möta mig själv den där morgonen jag vaknade till orden att någon i köket hade tagit de sista äggen. Då får man även ta in att jag inte har världens bästa morgonhumör.

Om köket är ett prov på hur könsneutralt At-tac är får Attac enligt mig godkänt men inte mer. Att som kapten inte veta sin besättnings kun-skaper var lite problematiskt men en tumregel var att de kvinnliga lägerdeltagarna generellt sett hade mer köksvana. Lite för sent kom det fram att en norrman i princip aldrig lagat mat. Jag vet inte riktigt vad han levde på men i mitt kök hamnade han snabbt i disken.

När jag tog på mig arbetet som matansvarig hade jag inte insett hur mycket känslor mat framkallar. Mat är något alla har en åsikt om och åsikterna är lika många som individerna. Det finns vissa som inte klarar av kryddor andra som inte klarar av tandlös mat. Jag har ansetts vara kökshjälte men även en väldigt respektlös individ för att jag tvingat på andra min mat.

Jag är i alla fall nöjd med att jag lyckades få skeppet i hamn med tanke på alla grund och isberg som var i vägen. Kanske kommer jag att axla rollen som kökschef igen. I så fall har jag fått med mig många erfarenheter från sommarfo-rumet 2012. n

Åsa Ågren

– 6 –

alt #18–19 • hösten 2012

Rapport: Island

Island var som skeppet Titanic som seglade på ett isberg i full fart trots alla varningar från olika håll och trots en uppenbar fara. Att visa försiktighet var detsamma det som att förlora,

tänkte de. Den ideologin gick i första hand ut på att se till bankernas intressen och inte alls om allmänhetens intressen. När krisen var ett faktum som ingen kunde förneka, försökte den självgoda eliten få folk att tro att felet låg hos oss dem själva och inte alls hos ekono-misystemets ohållbara påståenden och felaktiga politiska beslut. Därför var det inte konstigt att denna allmänheten stod upp och protesterade. Ett annat skäl var en slags maktkamp. De som stödde oppositionen protesterade med hela sitt hjärta i hopp om att nu var det äntligen dags att byta ut makthavare.

Nyliberalismens ideologi hade under lång tid bestämt allt på Island. Man blev medlem i EES år 1994 och antog EU: s förordning om banker, finansväsende och överföring av kapital mellan länder-na. Fram till dess hade vi varit skyddade av sträng övervakning och kontroll av allt kapital. De största bankerna privati-serades sedan 2003 och lyckades dra på sig skulder som till slut var tio gånger Islands BNP. Island har inte haft någon möjlighet att betala alla de skulder pri-vata banker hade skapat och hade aldrig någon som helst tanke på att göra det. Ursprungliga idelogin var att låta privata banker misslyckas totalt utan att skada allmänheten. Tanken var att få stöd från vänligt sinnade nationer om ett sånt

behov skulle uppstå. Istället hamnade Island i program hos IMF.

Det som hindrade att Island skulle kunna undvika IMF var frågan om Icesave. Icesave är den enskilt största tvisten på Island efter krisen, och en av de viktigaste. Icesave var namnet på de online-sparkonton den isländska Landsbanki öppnade, först i London och sedan i Amsterdam. EES-avtalet gjorde detta möjligt. Den utlovade höga sparräntan lockade insättningar på 4,5 miljarder pund i London och 1,7 miljarder euro i Nederländerna. Brit-tiska och nederländska sparare betalades av sina respektive myndigheter men sen skickade man notan till Island. Island vägrade att betala denna räkning i en folkomröstning. Nu ligger Icesave-fallet hos EFTA-domstolen och resultatet kommer i vinter.

Den brittiska regeringen stämplade Island som terroristnation den 8. ok-tober 2008 på grund av Icesavefrågan. Islänningar blev stämplade som terro-rister runt i världen. Alla transaktioner mellan Island och andra länder blev stoppade. Vi fick inte ta emot utländska betalningar till Island och total brist på olja och mat hotade på grund av denna blockad. Läget tvingade islänningarna att ansöka om IMF-stöd och på de

sättet förhindrades den ursprungliga tanken att islänningarna skulle kunna göra banksystemet ansvarigt för sig självt. Isländska staten har idag enorma skulder som uppgår till cirka 100% av BNP. Cirka 20% av budgeten går till räntor på lån (den isländska regeringen var skyldig 23% av BNP före kraschen). Inga utländska regeringar försvarde Island vilket gjorde efterspelet lätt för Storbritannien. Sen dess har vi fått enorma lönesänkningar, skattehöjningar och nedskärningar. Statssjukhusen har fått skära ner ca 24% sedan 2009. Den isländska kronan som föll med mer än 50% har stött vår export och ökat i stäl-let turismen på Island. Däremot har all kostnad för importerade varor gått rakt uppåt.

Vi protesterade mycket kraftigt under hösten 2008 och fram till valet 2009. I stället för de gamla nyliberala höger-makthavarna fick vi i stället en nyliberal vänsterregering. En regering som har varit helt kontrollerad och styrd av IMF och andra finansiella makthavare på Island, men allmänheten har trots allt fortsatt att kämpa på, allt vad de kan.

Det var därför vi kämpade mot Icesa-ve-lagen och inte regeringen. Vi skicka-de ett brev till IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn och påpekade i brevet hur han ensidigt försvarade den brittiska

– 7 –

alt #18–19 • hösten 2012

positionen i Icesave-fallet. Han kände sig tvungen att svara på IMF:s hem-sida och förneka alla påståenden. Vi samlade tusentals signaturer på nätet för att utmana Islands president att icke underteckna denna Icesave-lag-stiftning och istället låta den gå till en folkomröstning. En mycket kraftfull grupp isländska gräsrötter har kämpat för skuldsatta hushåll och uppnått en viss framgång.

Sen 2009 har det varit ett enormt och konstant tryck på regeringen att stå för de vallöften de gav oss 2009 om den nya konstitutionen och äntligen så är den i hamn men utsätts fortfarande för parlamentariska utfrågningar.

På Island finns det fyra olika gamla partier som för det mesta består av en-skilda och utvalda intressegrupper och inte minst, finansiella privilegier. Alla dessa partier kommer att finnas i valet i april 2013. Flera nya små partier har skapats. Två av dem har inspirerats av gräsrötterna, många var med i folkliga revolten 2009 och nu erbjuder de en helt ny ideologi, politik som står på allmänhetens sida och emot enskilda, utvalda intressegrupper och finansiella privilegier. Frågan är, har islänningarna tillräckligt mod och styrka att resa sig upp?

I dagens läge ser Island ut som ett halvt sjunket Titanic. Vi måste betala stora summor i utländsk valuta under de närmaste åren. Vi måste prioritera och välja noggrant vilka betalningar vi ska och kan betala, för faktum är att vi inte alls har tillräckligt mycket utländsk valuta för att klara detta. n

Gunnar Skúli Ármannsson

Översättning: Sigurlaug Ragnarsdottir

Gunnar och Sigurlaug är medlemmar i Attac

Islands styrelse

På konferensen Välfärd och Framtid 2-3

februari ABF-huset i Stockholm (mer info

se sista sidan)

SKATTEPARADISEN – den globala ekonomins svarta hål sön 3 feb kl 9.00-10.15

Alltfler företag och banker utnyttjar skatteparadis för att möjlig-göra skatteflykt. Skatteflykten hotar välfärden i både fattiga och rika länder. En aktuell rapport av Tax Justice Network visar att en superrik elit har smusslat undan 140 000 miljarder kr till världens skatteparadis. I flera kommuner väcks nu krav på att i den offentliga upphandlingen utesluta företag med koppling till skatteparadis. Attac m fl organisationer samverkar i kampanjen Finn skatten nu! (www.finnskatten.nu)

Medverkande: James Henry, Tax Justice Network, f d chefs-ekonom på McKinsey, New York.

Uppföljande workshop kl 12.00-13.30

Medverkande: Carina Nilsson, kommunalråd (S), Malmö; Annika Lillemets, riksdagsledamot (MP), Linköping; Birgitta Sevefjord, oppositionslandstingsråd (V), Stockholm; Thomas Wallgren, kommunfullmäktigeledamot (S), Helsingfors; Benedik-te Pryneid Hansen, Attac Norge, Gunilla Andersson, moderator.

Arrangör: Attac

– 8 –

alt #18–19 • hösten 2012

När kommuner nu på egen hand

försöker sätta stopp för skatteflykt,

hindras de genom hänvisningar till

Lagen om offentlig upphandling.

Men problemet är omfattande, och

regeringen borde agera mer kraftfullt.

Det skriver kommunalråden i Kalmar

och Malmö med flera.

en aktuell rapport från Tax Justice Network visar att en superrik elit har smusslat undan hisnande 140 000 miljarder kronor till världens skatte-paradis, den globala ekonomins svarta hål. Det är minst sagt provocerande

att denna skatteflykt får fortsätta. I synnerhet som vi just nu bevittnar hur skuldsatta länder i Europa pressas att genomföra lönesänkningar och extrema nedskärningar. I Grekland betalar de rikaste nästintill ingen skatt alls. De har fört över cirka 600 miljarder euro till konton i skattepara-dis, det vill säga mer än landets totala statssskuld.

Skattefusket drabbar alla länder, inklusive Sve-rige. Därför har Kalmar kommun infört följande formulering i sin uppförandekod för hållbar upphandling: ”Våra leverantörer får ej ha någon koppling till företag baserade i så kallade skat-teparadis”. Malmös kommunledning har uttalat samma ambition. Ett rimligt ställningstagande kan man tycka. Kommunens skattebetalare ska inte göda bolag som lever på skattemedel, men som själva gör allt för att undvika att betala skatt. Seriösa företag som betalar skatt ska rimligtvis inte konkurreras ut av skattesmitare som kan lägga ett lägre anbud.

75 procent av landets kommunstyrelseordfö-rande har i en undersökning av Dagens Samhälle sagt att de inte vill att riskkapitalbolag registre-rade i skatteparadis ska få bedriva vård, skola och omsorg. Icke desto mindre ifrågasätts kom-munernas beslut med hänvisning till Lagen om offentlig upphandling.

Finanskrisen, skuldkrisen och skattekrisen är ett resultat av politiska beslut om avreglering av bankernas kreditgivning och de finansiella mark-naderna, av kapitalets fria rörlighet på den glo-bala marknaden. Med nya demokratiska beslut kan den destruktiva utveckling vi nu befinner oss i vändas.

Internationella initiativ till att stävja denna plundring av våra samhällen har tagits, men urvattnats. Skatteparadis som tidigare fanns på OECD:s svarta lista har blivit vitlistade sedan de skrivit på ett antal bilaterala informationsutbytes-avtal. Skattemyndigheterna har på så sätt fått en liten chans att tränga igenom skatteparadisens se-kretess, men för att kunna få tillgång till informa-tion krävs att man kan bevisa misstanke om brott, vilket kan vara svårt – just i brist på information. Därför behövs ett multilateralt avtal om automa-tiskt informationsutbyte, så att skatteparadisen verkligen tvingas lägga alla papper på bordet och informationen blir tillgänglig för alla.

Anders Borg har lovat att skärpa reglerna för räntesnurror. I gengäld vill han sänka bolags-skatten. Problemet med skatteflykt via skatte-paradisen är därmed ingalunda löst. En annan populär metod är att via internprissättning manipulera bokföringen vid internhandel inom samma koncern för att på så sätt föra över vin-sten obeskattad till skatteparadis. Detta är ingen detaljfråga. Enligt OECD utgörs 60 procent av världshandeln av internhandel inom transnatio-nella koncerner.

Genom att sänka bolagsskatten gör Anders Borg en märklig kullerbytta. De skatteintäkter som hittills förlorats via räntesnurrorna, kommer i stället att förloras via den sänkta bolagsskatten. Han förstärker det race to the bottom som pågår idag. Världens länder borde samarbeta i stället för att ägna sig åt skattekonkurrens som bara ytterligare underminerar den ekonomiska basen för vår gemensamma välfärd. I alla länder.

Vi vill inte bidra till skatteflyktenArtikeln publi-cerad i Svenska Dagbladet Brännpunkt den 18 sept 2012

– 9 –

alt #18–19 • hösten 2012

Det finns fler anledningar att misstro Anders Borgs ambitioner att sätta stopp för riskkapitalbo-lagens härjningar. Henrik Borelius, direktör i At-tendo som liksom Carema är känd för skandaler inom äldreomsorgen och för att ha sitt säte i skat-teparadis, är regeringens rådgivare i välfärdsfrågor.

I väntan på globala överenskommelser som kan sätta stopp för skatteparadisen och skat-teflykten reagerar nu aktiva medborgare och lokalpolitiker i flera länder. En enhällig kom-munstyrelse i Helsingfors beslöt nyligen att ”motverka skatteparadis och att undvika samar-bete med företag med kopplingar till skattepa-radis”. I Norge är Ulstein kommun först ut med ett beslut om att inte handla med företag som är registrerade i skatteparadis.

Efter en kampanj av aktiva medborgare har nu den norske finansministern lovat att införa krav på land-för-land-rapportering i Norge, det vill säga att företagen ska redovisa omsättning, vinst och hur mycket skatt som betalas i varje land där de har verksamhet, i syfte att stävja skattefiffel. Det kan vi såklart göra även i Sverige, Anders Borg!

Problemet är att skatteparadis utnyttjas för skatteflykt, inte att kommuner försöker sätta stopp för det. n

Gunilla Andersson, Attac Malmö

Carina Nilsson (S), kommunalråd i Malmö

Bertil Dahl (V), kommunalråd i Kalmar

Annika Lillemets, (MP) riksdagsledamot

Artikeln publi-cerad i Svenska Dagbladet Brännpunkt den 21 sept 2012

Därför är riskkapitalister registrerade utomlandsDet finns ett stort behov av att öka kunskapen kring vad riskkapital och riskkapitalbolag är för något och hur det fungerar varför vi vill bringa klarhet i de sakfel och missuppfattningar som förekommer i Gunilla Andersson, Carina Nils-son, Bertil Dahl och Annika Lillemets inlägg på Brännpunkt 18/9.

Förenklat innebär riskkapital att professionella investerare, som till exempel pensionsfonder och försäkringsbolag, ger en förvaltare ett långvarigt uppdrag att investera i bolag utanför börsen. Affärsidén är sedan att utveckla det köpta före-taget till ett starkare företag genom att vara en tydlig, engagerad och branschkunnig ägare. Det köpta företagets ledning kan i stället fokusera på verksamheten och slipper bland annat att fokusera på att rapportera kvartalsresultat. Riskkapitalägda företag ger ofta inte någon utdelning under inne-havstiden. Man satsar helt enkelt alla kort på att utveckla företaget. Att ”dränera” företag eller att agera ”kortsiktigt” är emot själva idén med riskka-pital. Tanken är att fonderna i slutändan ska skapa bra avkastning som i sin tur ger högre pensioner och därmed mer pengar till pensionsspararna.

Att riskkapitalfonden ofta är registrerad utomlands beror på det svenska skattesystemets struktur som innebär att internationella investe-rare riskerar att dubbelskattas om fonden skulle finnas i Sverige. Företaget som fonden äger följer gällande regler för bolagsskatt och pensionsfon-derna följer de regler som gäller för reavinstbe-skattning som finns i respektive land.

Företag, oavsett vilken marknad de verkar på och som vill växa och utvecklas behöver inte bara kapital, det krävs också engagerade, kunniga och aktiva ägare som kan bidra med kompetens och erfarenhet av företagsbyggande. En gemensam framgångsfaktor har varit att tillsätta bra chefer i bolagen på alla nivåer. Bra och motiverade chefer är en förutsättning för att kunna leverera bra kvalitet och service och få nöjda kunder. Att företaget utvecklas och växer sker bara om kun-derna fortsätter att välja våra alternativ.

Vi skulle därför önska att debatten om väl-färdsföretag i stället handlade om kvaliteten i vård och omsorg och hur vi skapar bästa möjliga vård och omsorg för äldre, sjuka och funktions-hindrande. n

Marie Reinius, vd Svenska Riskkapitalföreningen

– 10 –

alt #18–19 • hösten 2012

Vill man undvika skatt hittar man nya kryphålMarie Reinius, vd i Svenska Riskkapitalfören-ingen, vill i en replik på vår debattartikel om skatteflykt och skatteparadis ”bringa klarhet i de sakfel och missuppfattningar som förekommer” (Brännpunkt 21/9).

Hon upplyser bland annat om att ”tanken är att fonderna i slutändan ska skapa bra avkast-ning”. Det känner vi till.

Vidare hävdar Reinius att internationella aktörer, som riskkapitalbolag, registrerar sig i skatteparadis för att undvika risk för dubbel-beskattning. Vi tror snarare att det beror på att skatteparadisen lockar med noll eller extremt låg företagsbeskattning. Enligt Skatteverket har 23 av 25 granskade riskkapitalbolag inte betalat någon bolagsskatt alls under flera år. I stället för dubbeltaxering blir resultatet alltså nolltaxering.

När Reinius ändå betygar att riskkapitalbo-lagen följer gällande regler för bolagsskatt är vi benägna att tro henne. Gällande regelverk har nämligen inte hängt med i globaliseringen av ekonomin och därför finns det i dag en mängd kryphål att utnyttja. Det är just det problemet vi fokuserar på i vår debattartikel.

Riskkapitalbolagens metod att föra över vinsten obeskattad till skatteparadis genom att fingera koncern-interna lån som man sedan gör ränteavdrag på är ett sådant kryphål i lagen. Anders Borg försöker nu täppa till det kryphå-let, men om man har som drivkraft att undvika beskattning för att maximera avkastningen hittar man nya kryphål, till exempel genom att mani-pulera prissättning vid koncern-intern handel, återigen med skatteflykt som syfte.

14 av de 19 största bolagen som nu driver skattefinansierad vård, skola och omsorg är risk-kapitalbolag. Bolag som har som huvudmål att

på våra skattepengar skapa högsta möjliga avkast-ning åt sina ägare. Bolag som uppenbarligen helt saknar skattemoral. Det är minst sagt stötande.

Men, påminner Reinius, pensionsfonderna investerar ju i riskkapitalbolag, så därför borde vi alla vara angelägna om att de går med vinst. Vi anser snarare att det är dags att på allvar börja dis-kutera vad våra pensionspengar och skattepengar ska användas till. Inte till skatteflykt i alla fall. n

Gunilla Andersson, Attac Malmö

Carina Nilsson (S), kommunalråd i Malmö

Bertil Dahl (V), kommunalråd i Kalmar

Annika Lillemets, (MP) riksdagsledamot

Artikeln publi-cerad i Svenska Dagbladet Brännpunkt den 27 sept 2012

MALMÖS

ka

tt e

p a r a d i s f r i sta

d

• T

ax

Ha v e n F r e e C

i ty

•

KALMAR

Sk

att e

p a r a d i s f r i sta

d

• T

ax

Ha v e n F r e e C

i ty

•

– 11 –

alt #18–19 • hösten 2012

- Hva kan vaskes og vaskes, men blir aldri rent?Engagerade i Attac Sverige, Besök en bank och Attac Norge putsade fönster på

storbankerna i Malmö och Oslo den 2 november.

”Vi menar att bankerna måste ta sin del av ansvaret för krisen”, sade Benedikte P. Hansen, ordförande för Attac Norge i ett pressutskick inför aktionen. ”Nordiska bankkunder ska inte ligga hemma och kallsvettas om natten, med ångest för vad deras pengar gör. Därför tvättar vi bankerna, för att öka insynen”, menade August Nilsson från Besök en bank och Attac Sverige. n

Foton: Besök en bank, Attac Norge

– 12 –

alt #18–19 • hösten 2012

– 13 –

alt #18–19 • hösten 2012

– 14 –

alt #18–19 • hösten 2012

Attac Europa-nätverket

består av representanter för de

nationella Attac-organisationerna

i Tyskland, Frankrike, Spanien,

Portugal, Österrike, Belgien,

Norge, Finland, Sverige,

Grekland, Island. Syftet är att

samordna politiska ståndpunkter

och gemensamma aktioner, dock

utan att vara formellt överordnad

de nationella styrelserna. Arbetet

bedrivs via mailinglistor och

telefonkonferenser. Ungefär

varje halvår träffas man även

fysiskt och vi publicerar här ett

par texter som antagits på de

senaste mötena.

Befria våra samhällen från de finansiella marknadernas dominans

En global ekonomisk kris skakar världen sedan 2007 och EU befinner sig mitt i den. I stället för att bli en del av krisens lösning är den Europeiska Unionen oförmögen och ovillig att ändra på den nyliberala agendan. Den nuvarande politiken förvärrar den sociala, ekono-miska och ekologiska krisen och utsätter dessutom demokratin för fara.

Europeiska centralbanken (ECB) och euron symboliserar denna politik genom att överlåta ekonomin i händerna på privata banker och de finansiella mark-naderna med hänvisning till staternas s k skuldkris.

Samtidigt slits välfärden sönder och destruktiva nedskärningar påtvingas medborgarna av trojkan; EU-kommissi-

onen, ECB och Internationella Valu-tafonden (IMF), och EU:s regeringar. På så sätt tvingas medborgarna betala skulder som de inte är ansvariga för.

Den nyliberala europeiska modellen har ökat klyftan mellan EU:s kärnländer och länder i periferin. Ojämlikheten såväl inom som utanför Europa har ökat genom att social, miljö- och skatte-dumpning har uppmuntrats.

EU har i praktiken börjat förneka de-mokratin genom att påtvinga folken och parlamenten teknokratiska lösningar, i vissa fall t o m genom att installera egna representanter (som i Grekland och Italien) för att implementera en destruk-tiv politik som har som enda syfte att reducera skulderna. Det demokratiska underskottet förstärks ytterligare genom bildandet av en informell styrelse, den s k ”Frankfurt-gruppen” som består av Tyskland kansler, Frankrikes president, ledarna för ECT, the Eurogroup och IMF samt de bägge EU-presidenterna. Gruppen fattar strategiska beslut med hänvisning till den akuta situationen. På så sätt undermineras ytterligare den redan bräckliga legitimiteten för EU och dess beslutsprocess.

Attac Europa-nätverket ifrågasätter starkt EU:s nuvarande integrationspro-cess och euron så länge medborgarnas behov underordnas finansmarknadernas intressen.

Frågan om att lämna euron eller att öka den europeiska integrationen svarar på intet sätt på huvudproblemen i den globala krisen. Den avgörande frågan nu är att bryta upp från de finansiella marknadernas dominans och att införa ett progressivt program för ekonomisk, social och ekologisk politik. För att nå dit krävs att medborgare och sociala rö-relser (folkrörelser) kämpar på nationell nivå och på EU-nivå. Då kan reglerna i det nuvarande ekonomiska och institu-

tionella systemet förändras och göra ett annat Europa möjligt!

Vad som behövs för att befria våra samhällen från de finansiella marknader-nas dominans och få till stånd en pro-gressiv ekonomisk, social och ekologisk politik är följande sju principer:• De finansiella marknaderna ska inte få

del av offentliga medel. Inför i stället en demokratiskt kontrollerad centralbank som lånar ut direkt till regeringar.

• Taitumedskuldfällan.Stoppa ned-skärningspolitiken och genomför i stället skuldrevisioner med syfte att inleda skuldavskrivningar. Banker och privata finansiella aktörer ska ta sin del av förlusterna.

• Upprättaenstabilbasfördeoffentligafinanserna. Höj förmögenhetsskat-ten och bolagsskatten. Förbättra samarbetet länder emellan i syfte att förhindra skattedumpning. Sätt stopp för skatteflykt och inför ett ”finansiellt embargo” mot skatteparadisen.

• Avväpnadefinansiellamarknadernaochsättbanksektornunderoffentligkontroll. Förbjud skadliga spekulativa mekanismer ( t ex högfrekvent handel, derivat-spekulation, och direkthandel vid sidan av börserna), inför en skatt på alla finansiella transaktioner på minst 0,1% och reglera bankerna hår-dare (t ex genom att göra en delning mellan handels- och investmentban-ker och stycka upp banker som idag anses för stora för att gå i konkurs).

•Stimuleraoffentligochdemokratiskfinansiering av ekonomin. Bygg upp en banksektor i offentlig och kooperativ regi under demokratisk kontroll i syfte att garantera sociala rättigheter och finansiera en ekologisk omställning. Även handelspolitiken bör revideras och anpassas till dessa mål i samarbete med utvecklingsländer.

4Gruppbild från Attac Europa-nätverkets möte i Barcelona i januari 2012

– 15 –

alt #18–19 • hösten 2012

• FolkensEuropa,inteprofitörernas. Inför ett progressivt ekonomiskt och socialt program samt utveckla välfärdstjäns-ter i syfte att minska ojämlikheten, främja en ekonomi i den ekologiska omställningens tjänst, skapa viktiga jobb med bra villkor, öka jämställdhe-ten, förbättra grundläggande sociala och ekonomiska rättigheter (rätten till hälsa, utbildning, bostad, rörlig-het, mat, vatten, energi, information, kultur, välfärd etc). Säkerställ att dessa rättigheter tillhandahålls genom demokratiskt styrda välfärdstjänster i offentlig regi.

• Verkligdemokratinu. Sätt igång en process med siktet inställt på att demokratisera beslutsfattandet på alla nivåer. Främja en offentlig, trans-parent och ansvarsfull debatt om visioner för Europa och alternativ till den nuvarande EU-politiken.

(Ovanstående text antogs vid Attac Europa-

nätverkets möte i Barcelona i januari 2012)

Vårt alternativ till åtstramningspolitikenEuropas kris är en konsekvens av en fi-nansdominerad kapitalism i kris, menar Attac Europa-nätverket. Åtstramnings-politiken är i linje med den ekonomiska och finansiella elitens intressen. Men, åtstramningspolitiken kommer inte

att lösa krisen, eftersom skulden inte orsakats av slöseri med offentliga medel, trots att det är vad vi hela tiden får höra. Vad som orsakat krisen är avregleringen av de finansiella marknaderna, spekula-tion, bubblor som spricker, minskande statliga inkomster och strukturella oba-lanser inom Europa. Genom nedskär-ningar i den statliga budgeten förvärras i stället krisen, eftersom det leder till en ökad arbetslöshet och därmed minskade skatteinkomster – och så småningom till recession. Samtidigt skapas en allvarlig social kris, i synnerhet i södra och östra Europa. Lösningar på den ekologiska härdsmälta som närmar sig försenas, eftersom viktiga investeringar för en ekologisk och social omställning av våra samhällen förhindras.

Vad som krävs är ett helt annat sätt att angripa krisens orsaker och därmed befria våra samhällen från den makt som idag bankerna och den finansiella eliten utövar. För att åstadkomma det behöver vi utmana:• förmögenhetskoncentrationenihän-

derna på den rikaste 1 procenten• denhögaskuldsättningen,bådeprivat

och statlig• regeringarnasberoendeavfinansmark-

naderna

Vi föreslår följande lösningar:Omfördela tillgångar från de rikaste

till alla i samhället, från det privata

till det allmänna, genom att införa en engångsavgift på den rikaste en procen-tens förmögenheter. Inför progressiva skattereformer, inklusive höjd skatt på förmögenhet, inkomster, kapital, företagsvinster, finansiella transaktioner - och avskaffa skatteparadisen.

För att kunna hantera de orimligt stora statliga och privata skulderna måste skuldavskrivning bli en del av lösningen. Omfattande, transparenta och demokra-tiskt kontrollerade skuldrevisioner bör genomföras för att ta undersöka vilka skulder som är legitima och alla skulder som bedöms som illegitima ska avskrivas. Bankerna och de finansiella aktörerna måste stå för sin del av förlusterna, efter-som de spelat en huvudroll i finanskrisen.

Förutom en ökade statliga inkomster och skuldavskrivningar bör staterna få möjligheten att låna direkt av central-banken. Därmed skulle de slippa att låna till orimligt hög ränta, vilket leder till skuldslaveri. Problemen med ökad skuldsättning, sänkt kreditrating ökad spekulation och stigande räntor kan bara förhindras genom en progressiv penningpolitik. n

(Antagen av Attac Europa-nätverket i Oslo juni

2012)

Översättning: Gunilla Andersson

– 16 –

alt #18–19 • hösten 2012

During the "Florence 10+10" rally, 10 years after the first Euro-pean Social Forum in Firenze (2002), the "Alter Summit" was launched, with an audience of 850 people from 20 countries in Europe, representing more than 100 organizations, inclu-ding many unions (national or European), social movements, research institutes and environmental, feminist or anti-globaliza-tion organizations. The Alter Summit project also benefits from the support of many cultural and political personalities.

The will to convene this Summit of the peoples and alternati-ves is based on a call (www.altersummit.eu ) that identifies the fundamentally political dimension of the EU crisis : the austerita-rian answers are chosen knowingly although they aggravate the crisis, to impose a failover of the social order to an ultra-liberal model - at the cost of millions of jobs, abrupt social decline and significant threats to democracy itself.

At the launch of the Alter Summit, Greek unions as well as the Committee of Greek social movements present in Firenze, did express their willingness to host this Alternative’s Summit in Athens early June 2013. "Greece was the European Laboratory for the destruction of social rights - they said - but it can also be the laboratory of popular resistance and reclaiming demo-cracy. We need the support of all the peoples of Europe, since each people defending their rights contributes to social rights across Europe "

Alternatives exist! The peoples of Europe may be free of the burden of debt ; austerity must be replaced by the Tax Justice and the creation of millions of jobs for the ecological transition ; social rights must be restored, poverty and insecurity – hitting mainly children and women - must be fought ; the freedom of collective bargaining fully respected. A fairer and truly democra-tic society is possible now.

The shared belief is that the centralization of economic and political power (by the Commission, the Central Bank and the European Council) denies the real power of national mobiliza-

tions - yet very important: we need therefor to build the bases of a genuine European social movement without delay. The project is based on the development of national or regional coalitions throughout Europe, and on a series of steps within the mobilization.

Trade unions of Portugal, Spain, Italy and Greece have initiated a day of strikes and actions on November14th. (list of actions : http://www.etuc.org/a/10446. Supported by the ETUC, unions and social movements in more than 20 countries, this is ob-viously the first concrete realization of this progressive mobiliza-tion that organizations members of the Alter Summit are calling for. This is an historic event, the first transnational strike of the European history !

The " Spring Summit" of March 2013, in which the EU will define its political priorities for the year - presumably reinfor-cing austerity - will be the opportunity for significant protests, whether in Brussels or across Europe. Many other actions are planned (see in particular the final declaration of "Florence 10 10" www.firenze1010.eu )

The many organizations involved will take until mid-December to finalize their important program of mobilizations, converging towards the Alter Summit in early June.

Contact Europe: info@altersummit.eu

Contact Belgium: Felipe Van Keirsbilck (CSC) 00 32 478 29 59 50; Andre Della Vecchia (CG FGTB) 00 32 474 49 74 38;

Franco Carminati (Attac) 00 32 475 72 34 48; Myriam Bourgy (CADTM) 00 32 498 35 36 66

(*) Alter Summit: Summit of peoples and alternatives. Building a social

movement for a social, ecological and democratic Europe.

.

Press Release

A coalition committed to creating a new balance of power in Europe announced six months of mobilization against the EU “austeritarian” choices. Action at European level to culminate an

"Alter Summit" * early June.

Our democracy against their austerity Joining forces for a peaceful, social, ecological and democratic Europe.

During the "Florence 10+10" rally, 10 years after the first European Social Forum in Firenze (2002), the "Alter Summit" was launched, with an audience of 850 people from 20 countries in Europe, representing more than 100 organizations, including many unions (national or European), social movements, research institutes and environmental, feminist or anti-globalization organizations. The Alter Summit project also benefits from the support of many cultural and political personalities. The will to convene this Summit of the peoples and alternatives is based on a call (www.altersummit.eu ) that identifies the fundamentally political dimension of the EU crisis : the austeritarian answers are chosen knowingly although they aggravate the crisis, to impose a failover of the social order to an ultra-liberal model - at the cost of millions of jobs, abrupt social decline and significant threats to democracy itself. At the launch of the Alter Summit, Greek unions as well as the Committee of Greek social movements present in Firenze, did express their willingness to host this Alternative’s Summit in Athens early June 2013. "Greece was the European Laboratory for the destruction of social rights - they said - but it can also be the laboratory of popular resistance and reclaiming democracy. We need the support of all the peoples of Europe, since each people defending their rights contributes to social rights across Europe " Alternatives exist! The peoples of Europe may be free of the burden of debt ; austerity must be replaced by the Tax Justice and the creation of millions of jobs for the ecological transition ; social rights must be restored, poverty and insecurity – hitting mainly children and women - must be fought ; the freedom of collective bargaining fully respected. A fairer and truly democratic society is possible now. The shared belief is that the centralization of economic and political power (by the Commission, the Central Bank and the European Council) denies the real power of national mobilizations - yet very important: we need therefor to build the bases of a genuine European social movement without delay. The project is based on the development of national or regional coalitions throughout Europe, and on a series of steps within the mobilization.

Our democracy against their austerity

Joining forces for a peaceful, social, ecological and democratic Europe.

– 17 –

alt #18–19 • hösten 2012

politik och utpressning som används i Grekland är den bästa illustrationen av denna strategi.

Mitt parti, Syriza-United Social Front, respekterar de van-liga europeiska skattebetalarna som ombeds ge lån till länder i nöd, inklusive Grekland. De europeiska medborgarna bör dock veta att lån till Grekland betalas till ett ”spärrat” konto som enbart används för att återbetala tidigare lån och att återkapitalisera privata banker som är nära konkurs. Pengarna kan inte användas för att betala löner och pensioner, eller köpa livsnödvändig medicin till sjukhus och mjölk till skolor. En förutsättning för dessa lån är ännu mer åtstramning, vilket förlamar den grekiska ekonomin och ökar risken för eko-nomisk kollaps. Om det finns någon risk att de europeiska skattebetalarna förlorar sina pengar, så skapas den av åtstram-ningen.

Detta måste få ett slut nu. Europa behöver en ny plan för hur de ska fördjupa den europeiska integrationen. En sådan plan måste utmana nyliberalismen och leda till återhämtning för de europeiska ekonomierna . Den bör prioritera behoven hos arbetstagarna, pensionärerna och de arbetslösa, inte de multinationella företagens och konkursbankirers intressen. Syriza-USF har förbundit sig att gå denna väg. Vi vet att den är svår. Men det är den enda plan som kan återupprätta den europeiska visionen om social rättvisa, fred och solidaritet.

Denna plan kommer att lyckas endast om folklig kamp ra-dikalt förändrar styrkeförhållandena. Denna kamp har redan börjat och lett till uppkomsten av vänster- och motståndsrö-relser i hela Europa. De håller liv i demokratin, jämlikheten, friheten och solidariteten, de viktigaste värdena i den europe-iska politiska traditionen. Dessa värden måste gälla. Annars går Europa tillbaka till ett mörkt förflutet vi trodde var borta för alltid. n

Text: Alexis Tsirpras Översättning: Kerstin Eldh

Denna artikel publicerades ursprungligen i The

Guardian 8 oktober och beskriver situationen

och stämningarna i landet.

/Red

GreklandEuropa kan överleva denna kris som

åtstramningen lett till, men bara om den

omformas för och av folket.

när Angela Merkel besöker Aten den 9 oktober kommer hon att finna ett Grekland som befinner sig i recession för femte året i rad. Under 2008 och 2009 berodde recessionen på spridningsef-fekter från den globala finanskrisen. Sedan dess har den orsakats och fördjupats som en följd av

den åtstramningspolitik som ålagts Grekland av trojkan In-ternationella valutafonden, EU och Europeiska centralbanken samt av den grekiska regeringen.

Åtstramningspolitikens principer är förödande för det grekiska folket, särskilt arbetare, pensionärer, småföretagare och kvinnor, och naturligtvis ungdomar. Den grekiska ekono-min har krympt med mer än 22%; arbetare och pensionärer har förlorat 23% av sin inkomst och arbetslösheten har nått ett aldrig skådat 24% med en ungdomsarbetslöshet på 55%. Åtstramningspolitiken har lett till nedskärningar i förmåner, avreglering av arbetsmarknaden och ytterligare försämring av den välfärdsstat som hade överlevt den nyliberala attacken.

Regeringen hävdar att endast åtstramningspolitiken kan göra den grekiska statsskulden hållbar igen. Men det förhåller sig tvärtom. Åtstramningspolitiken hindrar ekonomin från att återfå tillväxt. Åtstramningen skapar en ond spiral av låg-konjunktur och ökad skuldsättning som i sin tur leder både Grekland och dess långivare mot en katastrof.

Allt detta är känt för de europeiska och grekiska politi-kerna och eliterna, inklusive Merkel, som planerar att tvinga alla europeiska länder med skuldproblem, som Spanien, Portugal och Italien att genomföra liknande program. Varför insisterar de så dogmatiskt på denna katastrofala politiska och ekonomiska väg? Vi tror att deras syfte inte är att lösa skuld-krisen utan att i hela Europa skapa ett nytt regelverk som bygger på billig arbetskraft, avreglering av arbetsmarknaden, låga offentliga utgifter och skattelättnader för kapital. För att lyckas använder de denna strategi med en form av politisk och ekonomisk utpressning som syftar till att övertyga eller tvinga européerna att acceptera sparpaket utan motstånd. Rädslans

– 18 –

alt #18–19 • hösten 2012

I årtusenden har skulder uppstått genom att personer med pengar givit mer eller mindre kortfristiga krediter till handel och jordbruk. Pengarna har använts för att täcka utgifter i väntan på betalning av en varuleverans eller till utsäde och kost-

nader i väntan på skörd. Idag är checkkrediten en vanlig form av sådan kredit, och den måste be-traktas som en grundläggande samhällsfunktion.*

En annan typ av kredit är intimt förknippad med krig och kriser, och den har också tusenå-riga traditioner. Kungen eller den nationella regeringen lånade upp pengar för att föra krig. Ibland av rika bankirer, ibland under senare tid av den egna befolkningen i form av statsobliga-tioner.** Den statsskuld som härmed uppstår återbetalas bland, ibland inte (d v s man gör en skuldavskrivning). En stat kan också låna av sig själv, d v s av den egna riksbanken (om man har en sådan, vilket ju som bekant inte är fallet med de enskilda euro-länderna), den enda institution som kan skapa pengar ”ur tomma luften”. USA har ju finansierat sina krig i Irak och Afghanistan på detta vis.

Eftersom stater idag har stora ekonomiska åtaganden (skolor, sjukvård, pensioner, militär, polis, domstolar) i de nationella ekonomierna (i Sverige utgör offentlig sektor ca 40% av BNP) uppstår det ibland budgetunderskott som i princip betalas med upplåning. Statsobligationer säljs till den egna befolkningen (Japan) eller till inhemska eller internationella fonder och banker (Euroländerna) eller den egna riksbanken (USA).

I Centraleuropa lanserades i slutet på 1800- talet tanken att de finansiella tillgångar som fanns i form av privat sparande eller privata förmögenheter via bankerna skulle lånas ut som risk- eller investeringskapital till den framväx-ande industrin, för investeringar som utvecklade produktionen eller till staten för infrastrukturin-vesteringar. Riskkapitalet skulle genom part-nerskap få del av industrins vinster genom den ökade produktiviteten. Detta var ett helt nytt sätt att använda finanskapital som bidrog till att göra Tyskland till en industriell stormakt.

I England och USA slog aldrig denna tanke igenom i finansvärlden. Där höll man sig till den gamla principen att låna ut pengar mot säkerheter i form av fastigheter, värdepapper eller inteckningar i befintliga företag med omvittnad förmåga att tjäna pengar. Stora uppfinnare som James Watt och Edison tvingades skaffa fram ka-pital från familj, släkt och vänner för att utveckla sina idéer.

Efter andra världskriget är det den anglosaxis-ka bankmodellen som helt dominerat i västvärl-den. Bankerna roll för investeringar är mycket begränsad, även om man ofta talar om denna funktion när det gäller att göra pr för den egna verksamheten.

Bostadslånen spelar idag en avgörande roll för banker och finansinstitut i alla västländer. De svenska hushållen har idag en skuld till de finan-siella företagen på ca 2.700 miljarder kr, och den helt dominerande posten är bostadslån. Genom en ständig tillförsel av nytt kapital, genom skat-tesubventioner (ränteavdrag, ROT) och avskaf-

”Lättbegripligt om ekonomin och finansvä-sendet” är en serie presen-tationer som vi arbetar med och som ska finnas tillgäng-liga som texter, tips och frågor till studiecirk-lar och PPT-presentationer.

Skuld är ett begrepp som är intimt förknippat med många sidor av våra liv. Vi talar om skuldkänslor, att

man är skyldig till ett brott eller skyldig någon en tjänst men också om statsskulden eller skuldsanering.

Skuld är definitivt inte ett känslomässigt positivt laddat ord. Den här artikeln handlar om ekonomi och

skuld, men det är ändå viktigt att se vilka känslor ordet väcker.

Den som är satt i skuld är icke friText: Håkan Sundberg

– 19 –

alt #18–19 • hösten 2012

fande av fastighets-, förmögenhets- och arvsskatt, och genom lågräntepolitik har vi fått en konstant inflation på bostadsmarknaden.***

Det var denna typ av bostadsbubbla som sprack i länder som Irland och Spanien 2008, och som fått dessa länders ekonomier på knä.

Ren konsumtionskredit är en relativt ny form av kredit/skuld som fått allt större tyngd både som inkomstkälla för banker och som privatekonomiskt problem. Det är krediter med hög ränta som är tänkta att betalas av på kort sikt, men som tenderar att växa till en konstant skuldsättning. Den säljs ofta genom intensiv marknadsföring, t ex de omskrivna SMS-lånen.

Låt oss sammanfatta beskrivningen av de olika typerna av kredit/skuld. Siffrorna är svenska.

• Handels-, export-, jordbrukskrediter (kort-

fristiga) • Krigskrediter – statsskuld 1.100 miljarder kr

(stabilt)• Utlåning till företag oftast med fastigheter

eller värdepapper som säkerhet 1.600 miljarder kr (stabilt)

• Bostadslån hushåll• Konsumtionslån hushåll Summa hushåll 2.700 miljarder kr (har ökat

med 100–150 miljarder kr per år det sista decenniet)

Låt oss nu gå över och diskutera några frågor som är relaterade till kredit, lån och skuld.

Skuldberget i världenHur har skulderna (både privata och statliga) kunnat bli så gigantiska? I de flesta länder över-stiger den kombinerade privata och offentliga skulden BNP med råge (I Sverige med närmare 2000 miljarder kr). Ja, en grundorsak är att kre-ditgivarna tar ut ränta och sedan återinvesterar denna i form av nya krediter. Med 7% ränta på ränta fördubblas kapitalet på 10 år och 8-dubb-las på 30 år. De svenska finansinstitutens ränte- och leasingintäkter var 2011 324 miljarder kr.

Det som kan stoppa processen är:

• kreditreglering(somunderefterkrigstiden)• kreditförluster/konkurser(somkundehaskett

2008 men där regeringarna stoppade proces-sen genom att gå in med enorma stödpaket till bankväsendet - bailouts)

• skuldsanering/avskrivning/nedskrivning• inflation

Det eländiga sparandetDet finns givetvis en spegelbild av skuldberget – ett berg av fordringar eller sparat kapital om man så vill. Framför allt tre faktorer göder uppbyggna-den av detta berg som vi kan kalla finanskapitalet: • Förstochfrämstärdetderikassparandei

form av återinvestering av sin avkastning i räntealstrande värdepapper eller aktier.

• Sedanärdetbefolkningensinstitutionellaochständigt pågående sparande i pensionsfonder som idag helt och hållet överlåts till finans-marknaderna.

• Slutligenhandlardetomreavinsterpåaktier,värdepapper och fastigheter som i aktie- och bostadsbubblornas tid varit mycket stora.

Den kapitalbildning i stor skala som vi talar om skulle i princip kunna användas till en mängd olika för samhällsutvecklingen positiva investeringar men idag är det finansmarknad och kortsiktig avkastning som gäller.

Vinst, ränta och hyra• Vinst (profit) som vi vanligtvis tänker på den,

uppkommer genom att företag investerar kapital och köper arbetskraft för att producera varor eller tjänster som säljs på en marknad. Det är ett relativt slitsamt och ibland riskfyllt sätt att tjäna pengar på.

• Ränta erhåller man genom att låna ut kapi-tal till någon som är beredd att betala denna ränta.

• Hyra erhåller man genom att först göra en investering och sedan ta ut en hyra från andra som utnyttjar investeringen. Hyresfastigheten är det enklaste exemplet men privata vägtul-lar, överlåtelse av rättigheter eller friskolor kan

”Aktiebörserna som ursprung-ligen skapades för att förse realekonomins företag med kapital, funge-rar idag som ett slags utpress-ningsinstru-ment gentemot företagen”

Missa inte Vetenskapens

Värld om skuldkrisen

som sändes den 19:e

november – finns på SVT

Play t o m januari.

– 20 –

alt #18–19 • hösten 2012

väl också räknas in här (skolpeng). Det är vanligt att idag finansiera den ursprungliga investeringen med lån, vilket betyder att hyran snabbt omvandlas till ränta. De s k riskkapi-talbolag som idag köper företag eller privatiserade verksamheter arbetar mycket med lånade pengar, dvs de ”växlar upp” sin ofta ganska blyg-samma insats med lån. Om de sedan lyckas ta ut en avkastning som är högre än låneräntan, ja då kan vinsten på den egna kapitalinsatsen bli enorm i procent räknat.

Ränta och hyra är i grunden arbetsfri inkomst för den som äger kapitalet, liksom eventuella reavinster. Idag är det grunden till att de rika blir allt rikare och att de ekonomiska klyftorna ökar runt om i världen.

Industrikapital och finanskapitalFinanskrisen 2008 utlöstes av en amerikansk bolånebubbla som sprack och att ”dåliga lån” via smarta ”finan-siella produkter” spritts ut till banker och fonder över hela världen. Plötsligt stod det klart för de flesta hur stor och

betydelsefull finansbranschen i form av banker, fonder och försäkringsbolag var för världsekonomin.

Realekonomin – d v s företag inom industri, handel och service – och dess klassiska sätt att tjäna pengar överskug-gas av finanssektorns behov. Aktiebör-serna som ursprungligen skapades för att förse realekonomins företag med kapital, fungerar idag som ett slags utpressningsinstrument gentemot företagen. Fonder och spekulanter med goda bankkontakter köper in sig som ägare i företagen med det enda syftet att få snabb avkastning och helst en bra reavinst. Man intresserar sig mer för aktien som sådan än för själva företagets utveckling och vinst. I stora företag kopplas företagsledningarnas bonusar till aktiekursen för att säkra att de ägnar sig åt rätt saker.

Diskutera vidareAvslutningsvis – här kommer några förslag till ämnen som förhoppningsvis blir lite enklare att diskutera sedan du läst denna text:

• Eurokrisen–vadhandlardenegentli-gen om?

• Vinstivälfärden.• Bostadsbubblan.• Finnsdettvåsorterskapitalism,fi-

nanskapitalet som lever på räntor och industrikapitalet som lever på produk-tion? Och i så fall, vad betyder det för samhällsutvecklingen? n

*) Men vad händer om checkkrediten utnyttjas

fullt ut hela tiden? Ja då har plötsligt check-

eller kortkrediten mer eller mindre förvandlats

till ett lån, och företaget eller personen i fråga

är skuldsatt s a s på allvar.

**) Obligationer är värdepapper som banker,

stater eller stora företag utfärdar och säljer

till placerare eller sparare. En obligation har

alltid ett lösen- eller förfallodatum och då ska

köparen få tillbaka sina pengar + den ränta

som angivits just för den obligationen eller

obligationslånet om man så vill. Ofta erbjuder

då låntagaren en ny obligation med nytt datum

som betalning för den förfallna.

***) Ofta säger man ju att fastigheter stigit i

värde men egentligen betyder ju det att man

får betala mer pengar för samma produkt efter

en viss tid, dvs pengarnas värde har sjunkit.

Men det låter ju bättre med värdestegring än

inflation.

Litteratur: Huvudinspiration till denna artikel

har varit Michael Hudsons bok The bubble

– and beyond. En förträfflig introduktion

om man vill lära sig mer om ekonomi är

Ekonomihandboken av Johan Ehrenberg

och Sten Ljunggren. En både underhållande

och lärorik artikelsamling av SvD-journalisten

Andreas Cervenka är Vad är pengar? – allt du

velat veta om världsekonomin men inte vågat

fråga om.

För den som vill veta mer om finansmarknaden

i Sverige är det spännande att gå in på

scb.se och leta under ”Hitta statistik ›

Statistikdatabasen: Finansmarknad”

Synpunkter: Skicka till hakan@sundbergs.net

– 21 –

alt #18–19 • hösten 2012

Chang vänder i sin lilla och mycket roliga bok upp och ner på det mesta av de teser om fri marknads-ekonomi och frihandel som så gott som alla ”eko-nomijournalister” och Changs kolleger på universi-tet och privata handelshögskolor har förkunnat i ett par decennier. Detta utan att han egentligen går in

för en planerad ekonomi eller socialistisk ordning i samhället.Ett av de genomgående temana i boken är – naturligt

mot bakgrund av hans egen bakgrund i Asiens under flera decennier kanske mest snabbväxande ekonomi, under senare år faktiskt också en levande demokrati - att det västliga välståndet, vårt välstånd, bygger på att vi inte släpper in de människor som skulle kunna och vilja flytta hit. Våra murar är oöverkomliga för nästan alla, i stället drar vi nytta av de låga löner som de flesta i världen har, för att köpa deras varor billigt. Den invandring som trots allt vad Sverigedemokrater och andra främlingsfiender pratar om sker är en droppe i havet, om man jämför med hur det verkligen skulle vara om fri rörlighet för personer tilläts över hela världen.

Boken är skriven mitt under brinnande finanskris, 2010, och ger en bild av den snurriga kombination av girighet, snålhet och finanshajars, deras bankers och politiska tjänares lika snur-riga kortsiktighet som lett världen in i det pyramidspel som nu pågår i en stor del av världen.

Stolligheten i ”avregleringen” av de finansiella flödena beskrivs med en avväpnande och samtidigt nykter saklighet. Den som tycker ’det där med ekonomi’ är svårt och därför tror på alla borgerliga vargpredikanter, ofta i ”ekonomijour-nalistens” fåraktiga klädnad, får verkligen lära sig något helt annat.

Ja – förstås inte den som lyssnar på ekonomipristagarna Krugman och Stiglitz, för Chang säger ungefär samma sak som dessa.

Boken är finurligt och lättläst uppställd, ett exempel:

”Sak 3”: De flesta i rika länder har mer betalt än de bordeVad ”De” (som talar för ’fri marknadsekonomi’) säger är att

det tyvärr är så att det inte går att ändra på att en svensk får femtio gånger högre lön än en indier, eftersom man då inte kan rätt värdera individens talanger och insatser.

Vad De inte säger är att skillnaderna mellan lönerna i hu-vudsak beror på invandringskontrollen. Dvs. lönenivåerna är politiskt bestämda. Och den höga produktiviteten i den rika världen är bara möjliga genom de institutioner som under lång tid byggts upp här, utan dem har aldrig så talangfulla och arbetsamma individer ingen chans. En bussförare i Stockholm tjänade år 2009 130 kr i timmen, hans kollega i New Delhi femtio gånger mindre, ca 2.60. Beror det på att Sven i Stock-holm är femtio gånger produktivare än Ram i New Delhi.

Ja så kan de bistra sanningar som Chang ger oss se ut… Många andra sanningar om skattesmitarparadisen (de flesta

i Europa eller gamla brittiska kolonier), om, sagor om ”post-industrialismen”, ”kapitalets nationslöshet” visas upp, o

Läs den och njut! n

Jens Cavallin

23 saker de inte berättar om kapitalismenDen koreansk-brittiske ekonomen på prestigeuniversitetet i Cambridge Ha-Joon

Chang har skrivit en bok som alla samhällsintresserade snarast möjligt borde läsa och

som borde ges ut på svenska, genast!

Chang, Ha-Joon (2010). 23 things they do not tell you about capitalism. London: Penguin Books.

– 22 –

alt #18–19 • hösten 2012

- Jag gillar att blanda struktur- och individnivå. Blanda ihop nivåerna, vända på dem och hitta det komiska. Att jobba med hela det ekonomiska systemet är ett grandiost grepp, och det tycker jag är rätt kul.

- Det skrivs och hörs mycket om finanskrisen och ekonomin. Jag gick en studiecirkel kring David Harveys bok ”Kapitalets gåta och kapi-talismens kriser”, som har ett utifrån-rymden-perspektiv på hela världen och kapitalismens mekanismer. Jag tror inte att det märks i boken, men det angreppssättet inspirerar och passar mig väldigt bra.

- Planekonomi har jag och några kompisar skämtat om väldigt länge. Det kan vara vardagliga fantasier, man kanske går inne på Åhléns, tittar på en grej och tänker ”Nej, den här går bort, det hade aldrig funkat i planekonomin”. Vi hittar på ett parallellt idealsamhälle. Det är något humoris-tiskt med den här termen, det är överhuvudtaget ingen som pratar om planekonomi.

Hur upplever du reaktionerna på boken?- Jag har blivit ganska förvånad, jag

trodde att det här skulle vara att gå lite väl långt. Men så har det inte mot-tagits. Jag har fått bra recensioner och den har sålt jättebra, den kanske blir årets julklapp.

- Jag upplever att det finns ett uppdämt behov. Satirens uppgift är att häckla och granska makten, och boken handlar rätt mycket om Al-liansen. Nu har de haft den politiska makten så länge att det blir motive-rat. Det här är egentligen också den vanliga journalistkårens uppgift, men de har kanske inte skött den uppgiften som man kan önska.

- Det finns också en massa politiska frågor som inte får plats i det vanliga politiska samtalet, då får debatten föras genom kulturen. Kanske är det också därför det funkar så bra för oss som gör politisk teater, satir eller musik just nu. Om den vanliga politiska debatten kunde skärpa till sig skulle behovet kanske inte vara lika stort.

Du är också en del av serieskapargruppen Dotterbolaget, hur ser du på utvecklingen för Dotterbolaget?

- Något som är väldigt kul är att det har spritt sig så mycket runt om i Sverige. Gruppen startade i Malmö men Dotterbolaget finns idag i Göteborg, Stockholm, Umeå och Gästrikland. Det är lite i sin linda hur sammankopplingen ska se ut, grupperna är frikopplade men vi har samarbeten på olika sätt.

- Jag tycker det är roligt att vara med i sam-manhang som inte handlar om min karriär utan är något kollektivt. Det finns starka påbud om att det som konstnär ska handla om att hitta sin egen stil, sitt unika uttryck. Dotterbolaget är väl-digt bra som forum för att koppla ihop politisk aktivism och serier. Vi har haft en massa samar-beten med olika grupper och organisationer.

Helgen 3-4 november genomförs Feminis-tiskt Forum i Malmö, och du ingår i arrang-örsgruppen. Finns det några höjdpunkter du ser fram emot?

- Jag skulle gärna gå på seminariet om arbets-kritik med bland andra Roland Paulsen, Samira Ariadad och Cecilia Höglund. Interfem som är en antirasistisk och feministisk tankesmedja ska starta upp i Malmö så de kommer och håller pass, det tycker jag också låter kul. n

Text & foto: August Nilsson

4Illustration: Sara Granér

6Sara Granér - All I want for christmas is planekonomi. ”All I Want for Christmas är ett seriealbum fullt av värme och humor, men också en glödande vrede mot ett samhälle där vi allt mer tappat förmågan att ta hand om varandra.”

Hallå, Sara Granér”All I want for christmas is planekonomi” släpptes nyligen, hur kommer det sig att du

har valt att arbeta med ekonomi som tema?

– 23 –

alt #18–19 • hösten 2012

Attac Sverige, c/o Johan RönnblomEkholmsvägen 369, 127 45 Skärholmen info@attac.se

Begränsad eftersändningVid definitiv eftersändning återsänds

försändelsen med nya adressen påbaksidan (ej adressidan) B

Porto betalt

miabild.se

INBJUDAN

Sverige hyllas som framgångslandet med välskötta finanser i ett annars krisande Europa. Samtidigt tycks svensk välfärd befinna sig i kris. Nedskärningar, priva-tiseringar och stora vinstuttag har blivit vardagsmat. Jämlikhetsprinciperna inom skolan och sjukvården urholkas, trygghetssystemen omfattar allt färre och klyftorna ökar. Långsiktiga ödesfrågor skjuts åt sidan.

Den 2–3 februari anordnar därför Nätverket för Gemensam Välfärd och ABF en välfärdskonfe-rens med fokus på att tillsammans över organi-sationsgränser hitta konstruktiva lösningar på välfärdens utmaningar.

Avstamp för vitalisering av välfärden

Konferensen syftar till förbättrat samarbete mellan organisationer och nätverk för en utveck-lad och vitaliserad välfärd.

Vi vill gärna att din organisation deltar på konferensen för att dela med er av era erfarenheter och diskutera fortsatta samarbeten för en jämlik och hållbar välfärd.

Program

Konferensen kommer att innehålla seminarier om vinst i välfärden, lagen om valfrihet, Malmö-kommissionen, skolan, barnfattigdom, gröna jobb, brukarrevision, skatteparadis, järnvägen, pensionerna, opinionsbild-ning mm. Det blir också workshops med fokus på att utveckla idéer för hur vi kan arbeta vidare efter konfe-rensen. På lördagskvällen blir det middag och fest.

Bland de medverkande:

Tobias Baudin

Tapio Salonen

Gunilla Andersson

Asbjörn Wahl

Mikael Nyberg

Charlotte Therese Björnström

Daniel Ankarloo

Välfärd och framtidNationell välfärdskonferens med fokus på jämlikhet

och hållbarhet 2–3 februari 2013

Övrig information

Plats för konferensen är ABF-huset, Stockholm, Sveavägen 41. Deltagande är gratis, men av praktiska skäl vill vi att ni anmäler er på konferensens hemsida valfardskonferensen.wordpress.com På hemsidan kommer vi också att informera om olika övernattningsmöjligheter. Kontakta oss gärna! Kontaktinformation: Hanna Stenström, valfard2013@hotmail.se Nätverket för Gemensam Välfärd