hej alla indianintresserade indianklubbsnoteringar nr 9, 2020 9 2020.pdf · 2020. 4. 27. · 1...
Post on 02-Apr-2021
6 Views
Preview:
TRANSCRIPT
1
INDIANKLUBBEN I SVERIGE
NYHETSBREV
Senaste nytt nr 9 2020 Fredag 2020-04-24
Ett nyhetsbrev publicerat av
INDIANKLUBBEN i Sverige
Utkommer ungefär var annan vecka
Sammanslutningen har också en tidning
en tidskrift med historiskt och kulturellt material om indianer, skrivet av medlemmar i
INDIANKLUBBEN
Ansvarig utgivare: Bertil Thörn Redaktör: Bertil Thörn Grafiskform: Bertil Thörn Redaktionskommitté: Bertil Thörn Hans-Olof Olsson
Tidningsredaktionens adress:
c/o Bertil Thörn Bendzgatan 25 256 57 Ramlösa tel. 042 - 29 13 61 ; 070 - 532 96 89 Bankgiro: 5070-4295
E-post: bertil.thorn@bredband.net hansolof.ohlsson@telia.com
Vi finns även på webben. Hemsidans adress :
http://www.indianklubben.org
Ni som får det här informationsutskicket via E-post får det för att ni är medlemmar i INDIANKLUBBEN, eller att ni vid något tillfälle på annat sätt har visat intresse för Nordameri-kas indianers kultur eller historia.
Om ni inte längre vill ha dessa utskick meddela mig då det via ett mail eller enkelt postkort, brev eller per telefon
HEJ ALLA INDIANINTRESSERADE Indianklubbsnoteringar nr 9, 2020
Om att sitta inne i vårvädret
När vi som nu har kommit upp i den aktningsvärda ål-
dern av 70+ och därmed anses vara ett hot mot samhället
och måste sitta instängda hemma, (vilket vi som laglydiga
medborgare naturligtvis gör - skulle vara när ingen ser på
då - så är det inte så mycket annat att göra än att tvätta
fönster, rensa ogräs i trädgården (för det tror jag att man
får - eller...?), dricka kaffe i solen mot husväggen och se på
gamla fotbollsmatcher på TV… Ja, Gud vad vi har mycket att
göra.. Vi hinner knappast med att vara varken sjuka eller
laglydiga. Och så ska vi ju hinna med Indianklubben också.
Så därför fick jag återigen skapa mig lite tid för att knåpa
ihop ett litet blad som ni, andra samhällsmedborgare,
(laglydiga eller inte) kan ägna lite tid åt. Var så goda, men
sitt inte för nära skärmen. Inte för att jag är sjuk, men man
vet ju aldrig. Det lär ju inte finnas tillräckligt med pinnar att
peta i näsan med, för att man ska kunna se om folk är
sjuka eller ej. Så man får väl nöja sig med att gissa om
man har lyckats samla på sig någon liten virus eller ej. Det
tycks i alla fall inte vara något som känns. Kanske de inte
väger så mycket, men de ser ju ruskiga ut på bild.
Och nästa fredag skulle vi egentligen ha träffats och
haft trevligt tillsammans i Uddevalla. Skit också, att det här
skulle behöva komma emellan. Men vi får hoppas att det
här blåser över så småningom och att livet då kan återgå till
det mera normala. För vi tänker inte lägga ner vår verksam-
het och planer går att ändra på. Så när allt det här lugnar
ner sig ska vi starta om vår planering och återkomma till er
med ett förslag om hur, var och när vi gör ett nytt försök
att stråla samman.
Till dess önskar vi er alla - friska som sjuka - en lugn
och skön avslutning på april månad och ser fram emot en
fin sommar med mycket sol, bad och goda jordgubbar.
Hälsningar Bertil Thörn
2
KILI RADIO är en mycket
uppskattad liten radiostation på
Pine Ridge Indian Reservation i
Syd Dakota. Men häromdagen höll
det på att sluta illa. En häftig
gräsbrand, vållad av en man som
höll på att elda upp skräp i när-
heten, åt sig snabbt allt närmare
den lilla radiostationen uppe på
kullen nordost om byn Wounded
Knee. Hela kullen var snart in-
svept i tjocka rökmoln och lågorna
tog fatt i buskvegetationen vid
kullens fot. Men som genom ett
under och med god hjälp av
brandkårens vattenbombning av
sluttningen, delade elden på sig och svepte förbi radiostationen på ömse sidor. Den person
som just då bemannade stationen hade också hunnit att sätta sig i säkerhet. Slutet gott, all-
ting gott och KILI RADIO är i etern igen som vanligt.
Vill ni lyssna så är här en länk https://www.liveonlineradio.net/usa/kili-radio.htm
Men tänk på att tidsskillnaden är åtta timmar. Just nu är klockan här straxt före 18.00 och
jag sitter och lyssnar på ”Wakalyapi Show”, ett prat– och musikprogram som sänds på mor-
narna mellan klockan 06.00 till 08.00 varje dag. ”Wakalyapi” är Lakota för ”kaffe”, så det är
alltså ett program av typen ”Skivor till kaffet”.
Gräsbrand nära sluka KILI RADIO
Lyssna på ett radioprogram om Sitting Bull - samt se ett nytt hantverk
Vill ni lyssna på ett helt annat sorts radioprogram, så har vi fått ett tips från Lars-Erik
Karlsson. Dessutom—och det kan vi väl passa på att avslöja här—så håller Lars-Erik på med
ännu ett nytt, fantastiskt hantverk. Nämligen en huvudbonad för en superkrigare eller en
hövding. Lars-Erik har ett fantastiskt handlag med sådana här saker.
Här är också en bild jag fått från Lars-Erik, så att ni kan se
hans mästerverk. Det hela är dock inte riktigt färdigt ännu.
Hermelinskinnen som ligger på bordet ska också på. Men i
nästa informationsutskick ska ni få se det färdiga resulta-
tet, då jag sent nu har fått nya bilder från Lars-Erik.
Så här skriver Lars-Erik:
”För tillfället sitter jag och försöker avsluta ett hantverks-
projekt, som jag grejat med till och från under vintern. Har
också varit ute på nätet och kollat runt lite och hittade då
ett radioprogram om Sitting Bull. Det var nog mest riktat
till dem som inte alls känner till honom men jag tänkte att
det kanske ändå kunde vara av intresse för våra medlem-
mar. Gå in på https://sverigesradio.se/avsnitt/1320242
Ha det bra och hälsa alla, så återgår jag till mina herme-
linskinn så länge”.
Det här radioprogrammet är ett heltimmesprogram
och jag tyckte att det var bra, trots Lars-Eriks lilla reser-
vation. Speciellt tyckte jag att de kommentarer och inslag
som Mikael Kurkiala stod för var verkligt bra. Han är väl vår skarpaste uttolkare av Lako-
taspråket. En annan kan ju bara några få ord… så visst kan man väl få vara lite avundsjuk.
Skulle vara skojigt att kunna mera av detta väldigt främmande språk.
3
Får ni nu inspiration av Lars-Eriks hantverksskicklighet och själva skulle vilja pröva på
något, så får ni här ett litet demonstrationsprogram att försöka följa. Programmet är utgivet
av Gilcrease Museum i Tulsa, Oklahoma. Tyvärr är inte ljudet så bra. Men det går ju att gå
tillbaka och lyssna flera gånger. I programmet får vi en beskrivning av Danielle Culp av hur
det går till att göra ett par Cherokee-mockasiner. På bild ser de faktiskt riktigt fina ut. Obs
att programmet är uppdelat i ett antal avsnitt, så ni får stänga av efter vart och ett och
börja om på nästa avsnitt. Sedan är det naturligtvis upp till var och än hur det egna resulta-
tet blir. Lycka till!
https://gilcrease.org/how-to-make-moccasins/
Ni kan också gå vidare till den här länken och se ett stort sortiment av mockasiner från olika
indianska kulturer som finns i museets samlingar.
https://collections.gilcrease.org/moccasin-maker-moment
Nu när vi verkligen har fått upp farten på att bläddra på Internet så kommer också ett
tips från Hans-Olof Ohlsson om en adress, där ni kan få ert lystmäte av hur olika indianska
kvinnodräkter kan ha sett ut när det begav sig. Helt fantastiska bilder och beskrivningar!
https://americanindian.si.edu/exhibitions/identity_by_design/IdentityByDesign.html
Eller ni kan gå till den här länken och få en inblick i vad hästen har betytt för indianerna
https://americanindian.si.edu/exhibitions/horsenation/
Härifrån är det bara att klicka sig vidare i de olika menyerna.
Ännu mera att hitta på nätet
Pumor i Yellowstone National Park dör av böldpest
Så här i Coronatider kan vi påminna om att det
inte bara är just Coronavirus som plågar delar av
världen. En lite oväntad vetskap har framkommit ge-
nom att forskare, som under en tioårig studie av den
population av pumor (cougar) som lever i Yellowstone
National Park har upptäckt, att djuren plågas av en
bakterie som heter Yersinia pestis och som resulte-
rar i det man i USA kallar ”Black Death”, eller det
som vi kallar böldpest. Den sjukdom som på 1300-
talet dödade miljoner människor i Europa och som då
gick under namnet ”Digerdöden”. En sjukdom som
världens befolkning nu dessbättre tycks ha uppnått ett allmänt immuntillstånd emot och
som dessutom går att bota med antibiotika. Men för ett bergslejon (puma) tycks det vara
värre. Efter att ha studerat populationen i parkens södra delar och huvudsakligen då i Jack-
son Hole-dalgången på östra sidan av Grand Teton-bergen, har man funnit att: ”Om man är
en puma och lever där och lyckas nå fullvuxet tillstånd, då måste man betrakta sig som en
riktig överlevare”, säger biologen Howard Quiqley. Under den nästan 10 år långa testperi-
oden har man konstaterat att hela 43 % av populationen har, eller har haft infektionen. Det
finns alltså chanser att ett djur, trots allt, kan överleva ett angrepp av bakterien.
Problem när era mailbrevlådor är fulla
Jag drabbas titt som tätt, ja nästan varje gång jag skickar ut mail till er medlemmar, så
får jag alltid några felsignaler tillbaka från en del av er. En felsignal som säger att er inkorg,
er mailbrevlåda, är full och att mitt mail inte har gått fram till er. Jag förstår att det kanske
är många som inte tittar så mycket på mail, utan i stället håller till på Facebook, Twitter och
andra ställen. Men tänk på att titta in på mail också och rensa bort gamla mail!
4
Jag har fört en diskussion med Roland Brügger i Stock-
holm om ett foto på en känd Nez Perceindian. Det var Rol-
and som väckte frågan och jag måste erkänna, att jag själv
många gånger har ifrågasatt den korrekta beskrivningen av
vem som är avporträtterad på bilden, utan att för den skull
göra något åt det.
Det är den här bilden det gäller och den gäller för att vara
hövdingen för Lamtamabandet i Nez Percestammen under
den dramatiska tiden när stammen delades i två delar och
den ena gruppen tvingades lämna sitt hemland och fly först
österut mot buffelprärierna på andra sidan av bergen och
sedan vika av mot norr och en eventuell fristad i Kanada,
när det stod klart att de inte skulle få den hjälp av Kråkindi-
anerna som man hade hoppats på.
Hövdingen ifråga anges alltså vara Peo-Peo-Hix-Hix, White
Bird, eller egentligen White Pelican, (eller någon annan typ
av vit fågel.
Vad är då problemet och vad är det som möjligen
skulle vara kontroversiellt i det här fallet? Grundfrågan gäl-
ler om det här verkligen kan vara den White Bird som alla
tror. Alltså den hövding som ledde Lamtamabandet under
flykten mot Kanada år 1877. En högst berättigad fråga. Det
är nämligen så, att de flesta källor verkar vara tämligen
överens om att den White Bird vi då talar om föddes redan
1807. Han skulle alltså ha varit 70 år gammal, när han
ledde sitt band tillsammans med de övriga tre banden i flyk-
ten österut år 1877. Det låter inte otroligt, då han i alla käl-
lor beskrivs som ”en gammal man” vid tiden för Nez Perce-
kriget, alltså 1877.
Men den ursprungliga fråga jag fick från Roland var: ”vid vilken tid hade fotografering-
skonsten utvecklats så pass att man kunde göra en sådan här fotografisk bild”? Rolands
slutsats var att den här figuren inte ser ut att vara mera än trettio till fyrtio år gammal un-
gefär. Om nu den White Bird alla tycks tro att det här är och om han var född redan 1807,
så skulle den här bilden behöva vara tagen redan under tiden från 1830 till 1845 ungefär,
om nu såväl Rolands som min uppfattning kan anses trolig, att det man ser på bilden är en
man kanske högst fyrtio år gammal. Frågan är då: ”Var fotograferingskonsten verkligen re-
dan då så pass utvecklad”?
Jag är ingen expert på fototeknik och dess utvecklingshistoria. Men jag har många gånger
själv ifrågasatt just det här. Kunde man åstadkomma ett sådant här foto i tiden redan 1830
till omkring 1840 ungefär? Vad säger alla ni andra? Och kanske speciellt Lasse Jansson och
ni andra som är professionella fotografer. Låt oss andra höra era åsikter. Det här skulle
kunna vara avgörande för om bilden verkligen föreställer den White Bird vi tror, eller ej.
Tveksamt foto på White Bird, hövding bland Nez Perceindianerna
Antalet medlemmar
I det förra utskicket skrev jag att det troligen inte skulle bli några flera av våra gamla
medlemmar som skulle välja att fortsätta ytterligare ett år till. Men, dessbättre, hade jag
fel. Ytterligare en har nu tillkommit och därmed är nu antalet betalande medlemmar uppe i
144. Alltså är vi nu endast tre mindre än vad vi var under förra året. Det följer alltså unge-
färligen samma trend som vi har haft de senaste tio åren. Men samtidigt kan vi också no-
tera att vi har ett par medlemmar, som är väldigt intresserade, men som av olika orsaker
tyvärr inte just nu anser sig kunna betala för att även få tidningen. Det är ju synd, men vi
kan åtminstone hålla kontakten genom det här regelbundna informationsbladet. Och egent-
ligen innebär ju det här att vi faktiskt är 146 medlemmar som nu tar del av vår verksamhet.
5
I USA har Kongressen beslutat om ett stort statligt stödpaket för att småskalig verk-
samhet ska kunna få hjälp att fortsätta att betala ut lön till anställda även om företaget inte
förmår att hålla igång sin verksamhet. Låter ju högst rimligt och president Trump har i ett
tidigt uttalande också gjort klart följande:
”The Treasury Department and Small Business Administration (SBA) announced further de-
tails on the Paycheck Protection Program, which was made possible by the 2-trillion-dollar
relief bill I signed into law last week. Nearly $350 billion in loans will soon be available
through lending partners to help small businesses meet payroll and other expenses for up to
two months. These loans will be forgiven as long as businesses keep paying their workers.
This includes sole proprietors and independent contractors”.
Här står det klart att det inte ska finnas några undantag, utan alla små företag, (med
mindre än 500 anställda), berörs och ska ha rätt till att utnyttja det här stödet. Men vad
händer? Jo, när så
den avdelning inom
Finansdepartemen-
tet, Small Business
Administration
(SBA), ska utforma
regelverket för hur
det här ska gå till,
så hittar man plöts-
ligt på egna regler,
som går stick i stäv
med vad Kongres-
sen har beslutat
och vad presiden-
ten har intygat.
Man har plötsligt
hittat på, utan att
motivera varför, att
alla företag som
sysslar med spel-
verksamhet (må
vara lotterier, bet-
ting eller toto-spel,
eller kasinoverksamheter) ska undantas från möjligheten att få låna pengar för att kunna
behålla sin personal under tiden då sådana verksamheter ligger nere.
Vad som ligger bakom deras direktiv framgår inte. Kan det vara att där sitter moral-
predikanter, som menar att spel och dobbel ska betraktas som suspekta verksamheter och
därför av moraliska skäl inte ska stödjas? Eller, och det här är naturligtvis mycket kontro-
versiellt, kan det finns starka företagsintressenter, som hela tiden har tittat snett på alla in-
dianstammars rätt att på sina reservat ha ensamrätt att bedriva mycket vinstgivande spel-
verksamheter, när andra liknande företag ute i det ”vita” samhället möter mycket restrik-
tiva regler för att kunna bedriva sådan verksamhet. Det är ju väl känt att man i många del-
stater gör allt vad man kan för att kunna kringgå sådana hindrande regelverk och i vissa
delstater har man till och med tillgripit rättsliga åtgärder för att få rätt att kräva möjlighet
att i form av skatter, eller andra avgifter, försöka få del i indianstammarnas intäkter från
sina kasinon. Kan det alltså vara så att det, i skymundan, pågår ohederliga aktiviteter för
att äntligen kunna komma åt de stora pengar som indianerna drar in via en av de få möjlig-
heter till inkomster för stammarna och för deras anställda som de har? Det här kan i så fall
vara det verkligt geniala draget från delstaterna och dess företag, att nu sparka undan be-
nen för indianerna och själva kunna komma i åtnjutande av dessa ”heta” inkomster???
Pågår det mygelaffärer kring kasinoverksamheten i Corona-spåren?
6
Månadens konstnär
Här är lite mera av Luann Housers konstnärsskap. Hon målar också andra typer av motiv än
indianska scener. Men jag har valt att enbart ta upp hennes indianska motiv här. Håll till
godo. Mera kan ni naturligtvis se om ni själva går in på Internet och söker på Luann Houser.
top related