b uppsats den kyrkliga försvenskningen av bohuslänska hisingen

Den kyrkliga ”försvenskningen” av

bohuslänska Hisingen

Om övergången från danskt-norskt kyrkoliv till svenskt kyrkoliv vid

de bohuslänska Hisingens pastorat, åren 1658-1720

The ’Swedification’ process of church ceremonies at

Hisingen in Bohuslän From Danish-Norwegian church ceremonies, to Swedish chuch ceremonies at

Hisingen pastorships in Bohuslän, during the period 1658-1720

Diana Olausson Öberg

Termin: HT 2015

Kurs: RKT131 Kristendomens historia, Uppsats 9 hp

Nivå: Fördjupning, B-uppsats.

Handledare: Bertil Nilsson

INSTITUTIONEN FÖR LITTERATUR, IDÉHISTORIA OCH RELIGION

Abstract

The aim of this study is to investigate the ’Swedification’ process of the church ceremonies on

Hisingen, from the perspective of the local priests. Hisingen belonged until 1658 to Norway,

and the church ceremonies were held in Danish manners. Inductive method is used with

categorization of 1) written letters from priests to superior and Swedish parliament, 2)

accounts of Swedish church materials as e.g. hymn books or Danish wax candles, and 3)

appointed Swedish-speaking priests.

This study shows, it took a long time for the priests and the people to adjust to the Swedish

ceremonies, as they wanted to hold on to the old. From local perspective, the Swedish

ceremonies at Hisingen started seriously in 1685/86 and the process continuated until late of

1690/1700.

Innehållsförteckning

1. Inledning .......................................................................................................................................... 1

1.1. Bakgrund och syfte .................................................................................................................. 1

1.2. Frågeställning .......................................................................................................................... 2

1.3. Källor och material .................................................................................................................. 2

1.4. Metod ...................................................................................................................................... 3

1.5. Avgränsning ............................................................................................................................. 4

1.6. Tidigare forskning .................................................................................................................... 5

1.7. Perspektiv ................................................................................................................................ 5

2. Kyrklig ”försvenskning” utifrån källmaterial .................................................................................. 6

2.1. Definition av ordet ”försvenskning” ....................................................................................... 6

2.2. Kort historik om Hisingen ........................................................................................................ 6

2.3. Prästernas och prostarnas syn på den kyrkliga ”försvenskningen” via skrivna handlingar .... 8

2.4. Inköp av vaxljus, svenska psalmböcker, svenska biblar, ABC-böcker och

katekesundervisningsmaterial .......................................................................................................... 12

2.5. Tillsatta prästtjänster i socknarna under tidsperioden 1658-1720 och undervisning av

sockenborna ...................................................................................................................................... 13

3. Slutsatser kring ”försvenskningen” ............................................................................................... 16

3.1. Analys, reflektion och diskussion ......................................................................................... 16

4. Källförteckning .............................................................................................................................. 20

5. Bilagor:………………………………………………………………………………………………………………………………..…. 22

Bilaga 1 .............................................................................................................................................. 22

Bilaga 2 .............................................................................................................................................. 24

B-Uppsats_%20opponerad_Den%20kyrkliga%20försvenskningen%20av%20Bohuslänska%20Hisingen-160127_2.doc#_Toc441664205

1

1. Inledning

1.1. Bakgrund och syfte

Hisingen och Bohus län har blivit svenskt! Vad händer med vår kyrka och gudstjänst nu? Vi

har inget kvar. Allt är skövlat, fattigt och eländigt. Krigsåren har tagit hårt på oss vi har inga

förnödenheter kvar, svenska och danska härarna har tagit allt. Gårdar och mark har brunnit,

striderna var hårda här hos oss. Kyrkan fick stå kvar. Vi tackar Gud att han räddat vår kyrka

och att han har räddat oss!

Kanske var det så här tankarna gick hos de överlevande på norska delen av ön Hisingen, när

besked kom att kriget var över och de skulle bli svenskar? Livet för sockenborna och

prästerna var troligen mycket hårt under krigsåren då striderna stod på Hisingen i gränslandet

mellan Norge, Danmark och Sverige. Freden i Roskilde den 26 februari 1658 var

betydelsefull för Sverige och samtidigt säkerligen svårt för Danmark, som förlorade tredjedel

av det danska riket till Sverige.1 Danmark fick överlämna Skåne, Halland, Blekinge och

Bornholm, samt Bohus- och Trondhjems län till Sverige. Dessa områden skulle ”för evärdelig

tid inkorporeras med Sverige” och prostar och präster skulle ”föllia den biskop eller

superintendent och consistorium, som Kon. Mat. i Sverige dem förordnandes varder”.2

Idag kan vi ta del av forskning om den kyrkliga ”försvenskningen” av Skånelandskapen och

Halland och övergången till Sverige, speciellt då ett flertal utförliga forskningsarbeten har

genomförts under de senare åren. Den forskning som finns kring ”försvenskningen” av

Bohuslän som tillhörde Norge, är liten, speciellt om vi talar om den kyrkliga

”försvenskningen”. Det mesta som finns är från slutet av 1800-talet och från 1930-talet. Om

själva norska delen av Hisingen, med kyrkor och pastorat från mitten av 1100-talet och som

lydde under Oslo Stift, saknas utförlig forskning. Det är ett problem att forskning kring

Bohusläns ”försvenskande” inte har ”lyfts upp” på samma sätt som för Skånelandskapen och

Halland.

Syftet med denna B-uppsats är att bidra till ytterligare kunskap och vetande kring Bohusläns

kyrkliga ”försvenskning” utifrån källmaterial och analys av litteratur, alltifrån ett lokalt

perspektiv från dåvarande pastoraten från norska Hisingen.

1 Alenäs, Roskildefreden, 7.

2 Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 49.

2

1.2. Frågeställning

Det finns en viss ”allmän tro” och till viss del tidigare forskning som visat att

”försvenskningen” gick fort och oproblematiskt på drygt tio år, med en förvandling från

danskt till svenskt kyrkoliv för Skånelandskapen.3 Var det verkligen så eller var det prästernas

och prostarnas lojalitet och rapportering som var tendentiös? Och hur fort gick den

bohuslänska ”försvenskningen”? Genom att undersöka källmaterial och analysera den

forskning som finns tillgänglig idag inom området, är syftet att besvara ett antal intressanta

frågor enligt nedan och bidra med ytterligare lite kunskap om denna viktiga process.

Huvudfrågeställningen i denna uppsats är: Hur och på vilket sätt genomfördes den kyrkliga

”försvenskningen” av den bohuslänska norska delen av Hisingen? Underfrågorna är två

stycken: 1) Vad var inställningen och handlingarna hos de lokala prästerna och prostarna och

2) under vilken tid pågick processen?

1.3. Källor och material

Det finns ett antal olika källmaterial att söka svaren i. Några akademiska forskningsstudier

och avhandlingar har gjorts inom området utifrån Skånes, Hallands och Bohusläns

”försvenskning”. Forskning på den bohuslänska kyrkliga ”försvenskningen” är dock mindre

fyllig än för de övriga landskapen. Viktigt källmaterial är de otryckta källorna från Svenska

Riksarkivet och Göteborgs Landsarkiv, t.ex. Kyrkoarkiv med bl.a. kyrkoräkenskaper. En

tryckt källa med forskningsmaterial hämtas från Norges Riksarkiv, doktorsavhandlingen av

Carl Ohlsson Arcadius - Om Bohusläns införlifvande med Sverige – bidrag till Bohusläns

historia (1883). Övriga tryckta källor består av inbundet källmaterial av t.ex. Prästeståndets

riksdagsprotokoll, Lagsagor och domsagor i Sverige och Göteborgs Stifts Herdaminne.

Sockenskildringarna sammanställda av G. Persson om Torslanda och Björlanda är också

mycket viktiga källor.

Viktiga för uppsatsen har varit flera grundliga forskningsarbeten. För Bohuslän finns Yngve

Bogrens – Den kyrkliga försvenskningen av Skånelandskapen och Bohuslän (1937) och

doktorsavhandlingen av Carl Ohlsson Arcadius enligt ovan. För den skånska

”försvenskningen” finns information att hämta från Stig Alenäs, Lojaliteten, prostarna och

språket – en studie i kyrkliga ”försvenskningen” i Lunds stift under 1680-talet (2003) och

Alenäs som redaktör för den vetenskapliga skildringen Roskildefreden 350 år (2008). Sven

3 Alenäs, Lojaliteten, 11.

3

Larsson har i När hallänningarna blev svenskar (2004) forskat kring hallänningarnas

historiska och kyrkliga ”försvenskning”. Till detta kommer också faktalitteratur om Bohuslän

och Hisingen, som i sin tur hänvisar till källmaterial.

1.4. Metod

I uppsatsen har jag valt att använda induktiv metod med empirisk kunskapssyn, d.v.s.

antagandet att ”sanning nås genom iakttagelser om omvärlden”.4 Hypotesen är att denna

omvärld kan ”ses" i källorna och att en komparativ metod kan användas för att jämföra de

olika källorna. Det är delvis likartad metod som Stig Alenäs använder i sin vetenskapliga

undersökning, Lojaliteten, prostarna och språket.5 Efter analys av de olika källmaterialen i de

olika ”källgrupperna” kategoriseras innehållet och bearbetning och analys görs av

informationen, för att därefter hitta en koppling till de olika frågeställningarna.

För att undersöka ”försvenskningen” av bohuslänska Hisingen, utgår jag från tre olika

kategorier för processen ”försvenskning”, enligt nedan. ”Försvenskningen” innebar bl.a. att

svenska språket skulle användas i officiella sammanhang och att gudstjänstspråket och

predikan skulle vara på svenska, svenska prästdräkter skulle användas, icke användning av

vaxljus (vilka var tillåtna i Danmark men avskaffade i Sverige), spridning av svenska

gudstjänstböcker och undervisning av ungdomar på svenska språket. 6

1. Prästernas och prostarnas syn på den kyrkliga ”försvenskningen” via skrivna

handlingar. Prästernas och prostarnas brev till överordnade t.ex. till biskopen och

andra skrivelser som lyfts vid Prästeståndens sammankomster och riksdag. Detta

källmaterial kan visa på förhållningssätt, språk och den syn på ”försvenskningen” som

prästerskapet hade. Här finns olika meningar bland forskarna om materialets värde,

vilket kan tolkas vara tendentiöst om präster ville visa sig lojala uppåt. Alenäs anser att

detta kan vara tendentiöst och kritiserar Bogren, som ser dem som ”synnerligen

värdefulla.7 Min tolkning är att det kan vara både värdefullt och intressant att titta på

vissa av källorna och se vilket värde de ger. Källmaterial är här huvudsakligen

Prästeståndets Riksdagsprotokoll, Göteborgs Stifts herdaminnen samt källmaterial

från vetenskaplig litteratur och forskningsstudier.

4 Florén & Ågren, Historiska, 48.


6 Alenäs, Lojaliteten, 14, 16-17, 139.


4

2. Inköp av vaxljus, svenska psalmböcker, svenska biblar, ABC-böcker och

katekesundervisningsmaterial. Detta material kan visa på den aktivitet och handling

för att genomföra ”försvenskningen”. Den visar dock inte på att försvenskning

genomfördes, men det visar på att inköp gjorts eller inte gjorts. Danska kyrkan hade

behållit seden med vaxljus efter reformationen, däremot var det borttaget i Sverige

fr.o.m. år 1614 kyrkohandbok.8 Källmaterial är huvudsakligen kyrkornas räkenskaper,

till en viss del Göteborgs Stifts herdaminne, sockenskildringar från Torslanda och

Björlanda socken. Källmaterial fås också från vetenskaplig litteratur och

forskningsstudier.

3. Tillsatta prästtjänster i socknarna under tidsperioden 1658-1720 och utbildning till

sockenborna. Genom att inventera vilka präster och till viss del klockare som tillsatts

och deras födelseorter, samt analysera deras språkbruk i kyrkohandlingarna kan man

få ett visst underlag om prästernas uppfattning kring ”försvenskningen” t.ex. om

svenska språket använts i kyrkohandlingar, i gudstjänst och i undervisning.9 Här är

källmaterialet i huvudsak kyrkoarkiv med födelse – och dopböcker, gåvomedel och

kollektmedel, vigselböcker och dödböcker samt Göteborgs Stifts herdaminne och

sockenskildringar från Torslanda och Björlanda socken. Källmaterial fås också från

vetenskaplig litteratur och forskningsstudier.

1.5. Avgränsning

I denna studie undersöks ”försvenskningen” av den dåvarande norska bohuslänska delen av

ön Hisingen, vilken idag tillhör Göteborgs kommun, landskapet Bohuslän och ingår i Västra

Götalands län. Undersökningen gäller då Torslanda-, Björlanda-, Säve- och Öckerö socknar

med kyrkor från 1100-1200-talet.10

Den tidigare svenska delen av ön Hisingen med bl.a.

socknarna Lundby och Tuve som idag ingår i landskapet Västergötland och Göteborgs

kommun, ingår inte i denna uppsats. Tidsintervallet som undersöks är mellan åren 1658 till

1720. Därefter blir det fredstider i Sverige.



10 Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne II, 539, 630, 655.

5

1.6. Tidigare forskning

Det finns forskning som är gjord om Skånes, Hallands och Bohusläns kyrkliga försvenskning

med fokus på Skånes försvenskning. Några av dessa forskare från senare tid är Stig Alenäs,

och Sven Larsson vilkas material kommer att vara mycket viktiga att utgå ifrån. Det finns

också ett äldre viktigt forskningsmaterial från Yngve Bogren och Carl Ohlson Arcadius

gällande Bohuslän. Yngve Bogrens – Den kyrkliga försvenskningen av Skånelandskapen och

Bohuslän (1937) och doktorsavhandlingen av Carl Ohlsson Arcadius - Om Bohusläns

införlifvande med Sverige – bidrag till Bohusläns historia (1883), ger båda en god inblick i

Bohuslänska ”försvenskningen”. Forskningsarbetet av Stig Alenäs, Lojaliteten, prostarna och

språket – en studie i kyrkliga ”försvenskningen” i Lunds stift under 1680-talet (2003)

fokuserar på Skånelandskapen men visst material täcker också in Bohuslän. Sven Larsson har

i När hallänningarna blev svenskar (2004) forskat kring hallänningarnas historiska och

kyrkliga ”försvenskning”. Även här finns visst material om Bohuslän, då norra Hallands

prästerskap fick övergå till Göteborgs Stift.

1.7. Perspektiv

I denna uppsats är mitt teoretiska perspektiv beskrivet utifrån prästens, prostens och

kyrkoherdens perspektiv. Det var dessa ”roller” som påverkade ”försvenskningen” starkt och

de hade en stor påverkan på sockenbornas inställning. Prostarna ledde integrationen till

svenskt gudstjänstliv och kyrkan hade en central roll i ”försvenskningsprocessen”.11

11

Alenäs, Lojaliteten, 13-14.

6

2. Kyrklig ”försvenskning” utifrån källmaterial

2.1. Definition av ordet ”försvenskning”

Definition av ordet ”försvenskning” behöver göras. Ordet har två betydelser: ”kläda något i

svenskt språkdräkt” (används ca år 1575) och ”sätta svensk prägel på” (används ca år 1800). I

denna uppsats används samma betydelse som Alenäs använder d.v.s. en ”enhetlighet mot

svenskare förhållanden”. Det innebär att från dansk utövning av gudstjänst, gudstjänstspråk

med textläsning, predikan och böner, katekesundervisning och böcker i

gudstjänstundervisning på danska, till en övergång och sammanhang till att utföra detta på det

svenska språket och svenska sättet istället.12

2.2. Kort historik om Hisingen

Enligt Göteborgs Stifts herdaminne är kyrkorna på Hisingen och Öckerö de äldsta i dagens

Göteborgsområde. Öckerö beräknas ha en kyrka från 1000-talet, Torslanda kyrka är från

mitten/slutet av 1100-talet, Säve kyrka från tidigt 1200-tal och Björlanda från mitten av 1200-

talet.13

Hisingen var tidigt delat mellan svenskt och norskt land och gränserna avgjordes

slutligen vid mitten av 1200-talet mellan de norska och svenska kungarna, varvid Lundby-

och Tuve socknar blev svenskt.14

Den äldsta kyrkliga inventarie - och jordebok som vi känner

till om sockenkyrkornas egendom i Torslanda, Björlanda, Säve och Öckerö är Röde bok från

1388. Den upprättades av biskop Eystein i Oslo stift.15

Under 1500-1600-talet var det stor maktkamp kring havet i väster och den hade pågått länge.

Ön Hisingen låg mitt i detta område och stora delar av Hisingen tillhörde Norge som ingick i

det danska väldet sedan år 1536.16

Ön var ett gränsland och buffertzon mellan två av

fästningarna i Norden, norska Bohus och svenska Älvsborg, som bara låg några mil från

varandra. Fiendens soldater härjade och plundrade befolkningens gårdar och de egna

vaktstyrkorna och garnisonerna behövde samtidigt av befolkningen hållas med livsmedel och

12

Alenäs, Lojaliteten, 21, 139. 13

Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne II, 539, 630, 655. 14

Holmberg, Bohusläns historia, 233; Gbg Stadsmuseum, Upptäck Hisingen, 3. År 1020 berättar legenden, att

de tre nordiska konungarna diskuterade gränsdragningen i området viken avgjordes i tärningsspel på Kongahäll,

varvid norske kungen vann och hela Hisingen blev norskt land. 15

Persson, Torslanda, 61-62, 76. 16

Aaraas & Svensson, Granner, 18; Person, Torslanda, 82-83.

7

deras hästar med foder. Ytterligare krigshjälp gjordes av befolkningen som oavbrutet var

tvungna att köra transporter av material och proviant mellan olika platser.17

De två socknarna på Hisingen var ju sedan mitten av 1200-talet svenska (Lundby och Tuve).18

Därmed hade Sverige endast en liten utpost via dessa landområden på Hisingen för åtkomst

till havet i väster genom Göta Älvs mynning, Älvsborgs fästning och staden Göteborg, som

grundlades av Gustav den II Adolf 1619, med stadsrättigheter från 1621. Söder om Göta Älvs

mynning, runtom kusten fanns de danska landskapen, Halland, Skåne och Blekinge. Det blev

alltmer viktigt för Sverige och för bl.a. ökad handel västerut, att ha tillgång till Götaälvs

mynning.19

Se karta bilaga 2.

Genom fredstraktatet 1658, så skulle alla de erövrade landskapen få behålla sina privilegier

och sin danska kyrkoordning. Det innebar att gudstjänsten kunde fortsätta att genomföras på

danska, det var danska gudstjänstböcker som användes och prästerna fick bära dansk

klädedräkt. Detta bekräftades också vid freden i Lund 1679.20

Bohuslän tillhörde vid år 1658 Oslo-Hammar Stift och delades vid freden i två svenska stift.21

Norra Bohuslän, Viken gick till Karlstads Stift och södra Bohuslän, som kallades Älvsyssel

med 18 pastorat, där Hisingen ingick, övergick till Göteborgs superintendentia genom en

kunglig resolution den 27 maj 1658.22

År 1665 upphöjdes denna superintendentia till

biskopssäte.23

År 1693 övergick också den norra delen av Bohuslän från Karlstads Stift, till

Göteborgs Stift.24

Innan år 1664 tillhörde Björlanda-, Torslanda-, Öckerö- och Säve

socknarna, Björlanda pastorat. Från 1664 övergick Torslanda socken och Öckerö socken till

Torslanda pastorat och Säve pastorat blev moderförsamling till Björlanda och Backa, som

blev annexförsamling.25

Ett nytt krig skedde då Danmark/Norge försökte återerövra de förlorade lanskapen. Detta krig

blev känt som Gyldenlöwefejden i Bohuslän. Det var ett krig som gick fram och tillbaka över

17

Person, Torslanda, 82-83. 18

Holmberg, Bohusläns historia, 233. 19

Larsson, Hallänningarna, 11. Det första Göteborg anlades av Karl den IX i början på 1600-talet på Hisingen vid

Färjenäs, mittemot Älvsborgs fästning och brändes ner i vedergällning helt till grunden av danskarna år 1611, ur

– Historiska platser på Hisingen av Folke Eriksson och Birgitta Cavallin. 20

Arcadius, Bohusläns, 105. 21


Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 51. 23

Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne I, 15. 24


Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne II, 539, 630, 655.

8

landskapet under flera år mellan 1675 tills freden i Lund år 1679.26

I detta krig som utbröt 15

år efter införlivandet av Bohuslän med Sverige, sattes invånarna på svåra prov, bland annat

kring lojalitet. Enligt Arcadius hanterade invånarna i Bohuslän detta på bästa sätt och han

skriver att man behövde ”ej ens utfärda amnesti för andra än några präster och borgare, som

visat något för mycket tillmötesgående mot sina gamla landsmän”.27

Den 10 april 1678 utfärdade kung Karl XI en skrivelse, som skickades till alla stiftschefer

som hade pastorat från erövrat landområde (utom till biskopen i Lund) som skulle innebära en

ny start på uniformitetsarbetet med ”omdaning av kyrko - och skolarbetet”. Det innebar att

alla danska böcker skulle ersättas med svenska och de unga skulle vänja sig vid svenska

psalmer och svensk bibelläsning, både på landet och i städerna. Klockare av svensk

nationalitet skulle tillsättas och samma skulle gälla för gymnasiet.28

Vid riksdagen i Halmstad

år 1678 höll prästerna ett hemligt möte om att kyrkoväsendet skulle bli lika i hela svenska

riket.29

Svensk rättegångsordning infördes i Bohuslän år 1681-82, vilket är något tidigare än i

de skånska provinserna och år 1686 utökades lagsagan för Göteborgs och Bohuslän med bl.a.

Västra Hisingen.30

2.3. Prästernas och prostarnas syn på den kyrkliga

”försvenskningen” via skrivna handlingar

Prästernas brev till överordnade t.ex. till biskopen och till riksdagen, visar förhållningssätt och

syn på ”försvenskningen” och visar också språkligt om det är skrivet på danska eller svenska.

Risk finns att dessa skrivelser är tendentiösa p.g.a. lojalitet och att man ville ge en positiv bild

av sin egen och sina egna prästers ”försvenskning”.31

När freden slutits och Bohuslän blev

svenskt, så är det enligt min syn, ändå värdefullt och intressant att bl.a. läsa i prästeståndets

riksdagsprotokoll. Här nedan har jag gjort utdrag från sökningar där det nämns ”norska eller

bohuslänska Hisingen”, ”Göteborg” eller ”socknarna i Torslanda, Säve, Björlanda eller

Öckerö”. Primärkällor är protokollen från Prästeståndets Riksdagar under åren 1658-1714.

26

Cullberg, Bohuslän, 64. 27


Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 124-125. 29

Alenäs, Roskildefreden, 150-151. 30

Almquist, Lagsagor, 414-415. 31

Alenäs, Lojaliteten, 83.

9

I protokollet från Riksdagen i Göteborg 1659-1660 kan vi läsa att Gothoburgenses ”Refererar

sin ganska stora olägenhet här på grentzen, i dy at krigzfolket alt dheras goda förtärdt och

borttagit hafwer. Item at folket drager af, och gårdarna står ödhe, och drängiar dher äro gåå

sin kos åth Östergiötlandh”.32

Protokollet ger en bild av att området var en krigszon och att

gränslandet på Hisingen, bredvid Göteborg, mellan Sverige, Norge och Danmark var skövlat

och i stora drag ödelagt direkt efter kriget.

På Riksdagen i Stockholm 1660 begär ärkebiskopen i Uppsala, på samtliga prästers vägnar i

Göteborgs superintendentia, i fyra punkter att 1) prästerskapet från Halland och Älvsyssel i

Bohuslän, skall få behålla sina danska privilegier, 2) att kyrkorna skall få samma underhåll till

byggnad och reparation som under dansk tid, 3) att allmogen skall hjälpa till att bygga och

vidmakthålla prästgårdarna och 4) att de pastorer och präster som blivit plundrade i ofreden

och de som blivit kontinuerligt gästade på sin egendom under ofreden, skall få lindring i

utlägg.33

Dessa dansk/norska privilegier hade bohuslänska prästerskapet haft sedan 1607 och

berodde på Kristian IV:s ”kirkeordinants för Norge”.34

I protokollet från Riksdagen i

Stockholm 1664 kan vi läsa ”Inlade M. Toriniuseen relation om 3 vacerande socknar på

Hisingen wid Giöteborg, them han begärar lectoratum theologiae i Göteborgh”.35

Jonas Petri

Torinius var kyrhoherde i Göteborg och deltog i tre riksdagar.36

Dansk/norska försöket till återerövring av bl.a. Bohuslän, känd som Gyldenlöwefejden i

Bohuslän, var ett krig som hade gått fram och tillbaka över landskapet under flera år mellan

1675 tills freden i Lund år 1679.37

Vi kan läsa om svårigheterna i protokollet från 1675 år

riksdag i Uppsala där M. Elvedalius berättar att ”i Bohus lähn, reda presterskapet är

öfwergångit” och påminner om att ”prästerna bor i gränszonen och har fått utgöra stor

krigshjälp och måste förskonas från ytterligare krigshjälp till Kongl. M:t”.38

Att de bohuslänska prästerna redan övergått till de svenska sederna var nog inte så troligt, det

var troligen att de administrativt hade övergått till Göteborgs Stift som menades i protokollet.

Vid denna riksdag 1675 hade den dåvarande biskopen i Göteborg Laurentius Billichius

32

Forsell & Granstedt, Prästeståndets 1, 404. 33

Liedgren, Prästeståndets 2, 276-277; Alenäs, Roskildefreden, 118. 34


Liedgren, Prästeståndets 2, 472; Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne I, 20. 36

Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne I, 20. 37

Cullberg, Bohuslän, 64. 38

Olsson, Prästeståndets 3, 248.

10

(Wallerius) med anledning av att kriget brutit ut mot Danmark, ställt frågan om den svenska

eller danska kyrkoordningen skulle gälla. Regeringens svar var att det var bäst att ”låta dhem

blifwa wid sin gambla kyrkioordning tills dhess dhen nyia ferdig warer”.39

Samtidigt kan vi läsa hos Bogren att i det nya kriget mot Danmark har många i befolkning och

många präster ”bevarat sin kärlek till det gamla fosterlandet och under kriget visat ”sig

opålitliga”. Han menar dock att det i Bohuslän och Halland, hade det inte varit så allvarligt

som i Skåne.40

På riksdagen 1678 i Halmstad, vädjar Jonnis Baazius att de ”pastores”

däribland bl.a. från Hisingen, som är av fienden härjade och helt utplundrade eller av

inkvarteringar och dagliga gästningar ”heelt utharmade”, skall slippa ge krigshjälp.41

År 1679 hade Stiftstyrelsen i Göteborg påbörjat att se till att förse halländska församlingar

och också Älvsyssels kontrakt i Bohuslän (där Hisingen ingår) med de svenska

kyrkoböckerna. Men den 1 juli 1679 begärde ändå kyrkoherden i Säve kontrakt att få uppskov

med införandet av de svenska brukliga ceremonierna, vilket han fick avslag på.42

På 1680 års

riksdag i Stockholm begär prästerna i Göteborgs Stift i de bohuslänska kontrakten att få

behålla sina gamla kyrkoceremonier. Kyrkoherden i Marstrand, Fredrik Bagge, som var

ombud för Älvsyssels kontrakt, reserverade sig mot begäran (han ville själv införa svenskt

kyrkoskick). De fick avslag på sin begäran om att kvarhålla de danska kyrkosederna.43

I Riksdagens protokoll kan vi också läsa att Baazius begär total befrielse ifråga om

kontribution för vissa präster och att ”Swenske Hijsingen at aldeles blif:a förskonte”.44

Vid 1680 års riksdag begär också ”allmogen från samtliga härader i Halland och Inlands

Södra och s.k. norska Hisingen i Bohuslän att få behålla sitt gamla kyrkoskick”.45

I augusti 1681 har dock prosten Bagge från Marstrand samlat tolv underskrifter från

kyrkoherdar i Älvsyssels kontrakt. Syftet var att göra en anhållan till landshövdingen

Lybecker, för vidare till Kungl. Maj:t om att få begagna de svenska kyrkoceremonierna och få

övergå ”iu förr iu häller”. Fem underskrifter saknades, några kanske hade vägrat, eller att

något pastorat var vakant, i alla fall hade inte pastorerna i Säve och Torslanda pastorat skrivit

39



Olsson, Prästeståndets 3, 277-378. 42

Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 190-191; Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne II, 541. 43

Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 198-199, 201. 44

Thanner, Prästeståndets 4, 146-147. 45

Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 203.

11

på.46

Konungen biföll ansökan från Lybecker och ”dermed ansågs ”uniformiteten” vara

antagen af länet och det gälde nu, att få den fullkomligt införd”.47

Det första de började med

var att använda den svenska prästedräkten.48

Dansk ämbetsdräkt innebar bl.a. att ha en

pipkrage runt halsen.49

Kyrkoherden i Säve fick dispens att fortsätta predika på danska om

han lovade allt annat skulle göras enligt svensk sed och med svensk undervisning.50

En orsak

till att kyrkoherden fick fortsätta att predika på danska, kan ha varit att det var mycket svårt

att få svensktalande präster till det krigshärjade och utarmade Hisingen och att det var bättre

med en dansktalande präst än ingen alls.

Hisingens befolknings och prästers svåra situation visar sig ytterligare i riksdagens protokoll

från 1682 år riksdag i Stockholm. Här läser vi hur Baazius i en skrivelse begär att ” Hisingz

landz pastorater af fienden mestedels afbrände”, skall totalt slippa ge kontribution. 51

På

denna riksdag 1682 försöker ännu en gång allmogen på Hisingen att få ”behålla sin gamla

plägsed med sjungande”. De fick till svaret att kyrkoceremonierna helt och hållet nu borde

förrättas enligt svenska ordningen och att det var viktigt att de unga lärde sig sederna på

svenska, varefter de fick avslag. Efter detta så upphörde alla försök att på offentlig väg arbeta

för att behålla det gamla.52

Om detta tillfälle för allmoge var år 1681 eller år 1682 finns

motstridiga uppgifter, då Gustaf Persson i Torslanda- en sockenskildring skriver: Den 15

november 1681 lästes vid tinget upp också allmogens anhållan till landshövdingen att ”njuta

svensk lag, stadgar och kyrkoceremonier”, innan dess hade de norsk/danska gällt.53

Bogren skriver att det under tiden 1670 till april 1678 så finns det som ”gott som inga tecken”

på att några åtgärder gjorts för att knyta de ”erövrade landskapen närmare vid Sverige” och

han menar att en av orsakerna också var regeringens inställning.54

Regeringens inställning var

att inte gå för snabbt fram med processen då den kunde ”oroa” invånarna och medverka till att

de erövrade landskapen förlorades, speciellt under krigsåren 1675-1679.

46

Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 212-213.; Arcadius, Bohusläns, 107; Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne II, 632. 47



Larsson, Hallänningarna, 237. 50

Gbg Stifts Herdaminne II, 541. 51

Thanner, Prästeståndets 4, 196-197. 52


Persson, Torslanda, 97. 54

Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 115, 119.

12

2.4. Inköp av vaxljus, svenska psalmböcker, svenska biblar,

ABC-böcker och katekesundervisningsmaterial

Den danska mässan utgick från Tommissöns psalmbok från år 1569 och den svenska mässan

utgick från 1614 års handbok. Båda var nattvardsmässor med Kyrie och Gloria, men de var

lite olika utformade. I båda fanns salutation, kollektbön, läsning av epistel och evangelium

samt predikan med. Församlingarna skulle sjunga på svenska respektive danska. En speciell

skillnad var det att en kyrkobön lästes efter den svenska predikan, men inte i den danska och

att den danska nattvarden var kortare och prefationen, saknades i den danska ritualen.55

En av de viktiga åtgärderna i ”försvenskningen” var att sprida svenska böcker ut i

församlingarna i socknen. Enligt en hemlig uniformitetsorder från 1678, skulle svenska

böcker användas vid undervisning av ungdomar.56

I Göteborg förekom 1680 den s.k.

”kyrkoskatten”. Denna skatt innehöll psalmbok, evangeliebok och handbok. Den svenska

psalmboken var färdig 1683 och skulle då spridas i kyrkorna.57

Av okända anledning var det

få svenska biblar och psalmböcker i Halland och Älvsyssel, och vid prästmötet i Göteborg

den 22 september 1685 som Wallerius kallade till med prästerna i Halland och Älvsyssel,

föreslog Wallerius att ingen kyrkoherde skulle återvända utan ha köpt ”nödhwändige

böker”.58

I Kyrkoräkenskapena som fördes lokalt för varje församling, med innehåll om inköp av bl.a.

vaxljus, svenska gudstjänstböcker och svenska biblar kan vi kanske få en bild av prästernas

inköp. Detta skulle kunna ge en bild av när i tiden för ”försvenskningen” skedde i

församlingarna. Ur de kyrkliga räkenskaperna som är från 1684 och framåt i Öckerös

räkenskaper, kan jag tyvärr inte läsa ut några utlägg för böcker och annat svenskt

kyrkomaterial, däremot finns många gåvomedel beskrivna.59

I Torslanda kyrkoarkivs

räkenskaper tolkar jag, att år 1688 inköptes (eller donerades) biblar.60

Detta behöver

verifieras, då min skrifttolkning kan vara felaktig. I sökandet i kyrkoarkiven över Säve och

Björlanda, visar det sig att inga uppgifter finns om ”födda och döda” eller andra

55

Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 18-19.; Förf. anmärkning: Prefation innebär företalet till nattvarden och

salutation innebär hälsning. 56

Alenäs, Lojaliteten, 53. 57

Alenäs, Lojaliteten, 61-63. 58


Öckerö Kyrkoarkiv år 1658-1736. 60

Torslanda Kyrkoarkiv år 1658-1736.

13

kyrkoräkenskapsuppgifter förrän fr.o.m. år 1793 i Säve och från år 1792 i Björlanda, då de

gamla kyrkoarkiven har gått förlorade.61

Det finns rapporter från Bohuslän vid sekelskiftet 1700 att psalmerna som sjöngs under

gudstjänsten var ”något ostämd” då de yngre sjöng på svenska och de äldre på danska.62

År 1984 skriver dåvarande biskopen i Göteborg, Lars Eckerdal att ”I Torslanda, liksom på

flera håll, levde dansk-norska kyrkoseder länge kvar.” Han framhöll då att på ”Öckerö fanns

skriftstolen, d.v.s. skriftermålsbänken, med säkerhet kvar på 1750-talet”.63

2.5. Tillsatta prästtjänster i socknarna under tidsperioden

1658-1720 och undervisning av sockenborna

Då prästerna hade en nyckelroll i försvenskningsprocessen var det viktigt att ersätta gamla

präster med svensksinnade präster. Redan 1665 fick stiftschefen i Göteborg Zacharias

Klingius av Kungl. Maj:t ta emot beskedet att präster med svensk nationalitet borde tillsättas i

Halland och Bohuslän med ”någon lämpa skee kan”.64

Det var ett problem hur detta skulle

ske utan att man bröt mot fredsbestämmelserna och därmed skapade oro bland befolkningen.65

Det var viktigt att prästerna som skulle tillsättas, inte var födda i Danmark. De skulle helst

vara födda i landskapet eller åtminstone studerat vid Göteborg eller Uppsala, studier i

Köpenhamn blev tidigt förbjudna.66

Bogen beskriver att majoriteten av de personer som blev

tillsatta till prästtjänsterna åren 1658-1677 i Bohuslän och i Skånelandskapen, var födda inom

respektive landskap eller på Jylland eller andra av de danska öarna.67

I detta uppsatsarbete har en analys gjorts av de präster som tillsatts i pastoraten Torslanda och

Säve utifrån Göteborgs Stifts herdaminne och sockenskildringar från Torslanda och

Björlanda. Det var dessa pastorer som medverkade till hur processen med ”försvenskningen”

i området utvecklade sig. Det visar sig att det under de första åren tillsattes präster med

ursprung från Danmark eller att de var infödda i landskapet och att de hade studerat vid

danska universitet. Detta gällde fram till 1691 i Torslanda pastorat (prästerna Nolleroth och

Kolleback) och till Säve pastorat fram till 1682 (prästen Kongellius).68

Därefter tillsätts

61

Björlanda Kyrkoarkiv år 1792-1823; Säve Kyrkoarkiv från 1793-1893; Persson, Björlanda, 178. 62


Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne II, 635. 64





Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne II, 539-545, 630-635; Persson, Torslanda, 161-174.

14

prästerna till Säve med Lantdman, Bruhn, Schröder och Bask under tidperioden 1682-1714.

Dessa hade studerat i bl.a. Uppsala och var födda i ”gammalt svenskt område”. Prästerna som

tillsattes i Torslanda mellan 1691-1736 var, Böcker, Montin och Lachonius. Det saknas

uppgifter om födelse och studieort om Böcker och Montin. Lachonius var kyrkoherde mellan

1714-1736 och född i Halland och han hade studerat bl.a. vid Varbergs skola.69

I bilaga 1 i

slutet av denna uppsats, finns en lättare överblick av årtal, präster och händelser.

Redan i maj 1664, då dåvarande kyrkoherden Haarbo i Säve pastorat dog, hann prästen

Kongellius före all tillsättning av ny präst, genom att hålla ”convent” i Björlanda kyrka och

sedan ett liknande möte i Säve kyrka utan vetskap av superintendentent i Göteborg eller

kaplanen i Kungälv (superintendenten Brunnius gick också hastigt gått bort under denna

händelse). Kongellius hade efter sockenbornas kallelse begett sig till Stockholm för

kallelsepåskrift. Det slutade med att de var tvungna att tillsätta honom och en svensk kaplan

blev inte tillsatt.70

När Bohuslän hade blivit svenskt, så fortsatte prästtillsättningarna i början

som tidigare. Den norska kyrkoordningen var ju fortfarande i kraft och församlingarna ville

inte avstå från sin rättighet att kalla sina präster och kyrkoherdar, varför regeringen i början

fick överse med detta och också ge tillåtelse till dessa kallelser.71

Från 1686 nya kyrkolag, så

gällde prästvalen enligt svenska kyrkolagens föreskrifter fullt ut och Arcadius skriver

samtidigt att ”Torslanda pastorat är dock af okänd anledning konsistorielt”.72

Ett sätt att tolka hur processen utvecklade sig lokalt i socknarna, kan vara att läsa och tolka de

Prästböcker som fördes, och analysera språkbruk i innehållet om t.ex. födda, döda, vigda och

begravda eller katekes- och husförhörslängder. Ur material från Riksarkivet och Länsarkivet i

Göteborg gällande kyrkoarkiv, kan vi hitta många spännande otryckta källor. År 1684

påbörjar kyrkoherden Kolleback för Torslanda och Öckerö, att skriva ner och föra bok om

”födde, dööpte, döde, begrafne och vigde”. 73

Detta är idag grunden till Torslandas och

Öckerös kyrkoarkiv. Det är intressant att se hur Kolleback uttrycker sig i språk och stavning.

Enligt Alenäs förekom det ofta att i ändelser skriva –e istället för ett –a, som ett ”resultat av

dansk påverkan”.74

För att verkligen analysera detta riktigt behövs språkanalys av experter,

men på ett mycket övergripande och förenklat sätt, tolkar jag att år 1684 använder sig

69

Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne II, 539-545, 630-635. Persson, Torslanda, 161-174. 70

Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 98-99; Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne II, 540. 71


Arcadius, Bohusläns, 34-35; Förf. anmärkning: Patronus betyder ”beskyddare, fader”. 73

Riksarkivet, Torslanda Kyrkoarkiv år 1658-1736; Riksarkivet, Öckerö Kyrkoarkiv år 1658-1736. 74

Alenäs, Lojaliteten, 168-167.

15

Kolleback av svenska å, ä och ö och försöker att skriva så gott han kan på svenska med vissa

undantag. Det finns avslut av -e istället för -a i slutändelser och man kan se att ibland har ett

”og” påbörjat skrivas och ändrats till ”och”. År 1690, året innan Kolleback hastigt avlider i en

olycka, är det inte lika tydligt med det danska inslaget i det han skriver enligt min tolkning.

Efter 1691 ser böckerna ut att vara skrivna på svenska.

Biskopen Wallerius i Göteborg kallade samman sina bohuslänska och halländska präster till

ett möte i september 1685. Målet var att ta krafttag för att organisera upp undervisningen på

svenska. Socknarna skulle delas in i rotar och på så sätt skulle det bli lättare att låta barnen

(mellan 6-14 år) få undervisning av klockaren och prästen i kristendomens grunder på

svenska. De föräldrar som inte skickade sina barn på katekesförhör, skulle få böta.75

Det fortsatte under många år och det finns beskrivet att år 1691 gjorde biskopen i Göteborg,

Johannes Carlberg visitation i Gällareds kyrka i Halland och bland annat förhörde både

ungdomarna och de äldre på katekesens innehåll på svenska.76

Redan år 1680 skrev biskop Wallerius till Kungl. Maj:t, om att landshövdingarna borde bli

beordrade att se till att de unga som studerade till präst i de erövrade provinserna, skulle

studera vid svenska universitet. Det var brukligt att de fortfarande sändes till danska

universitet.77

Det var inte lätt att bryta detta, och 14 år senare skrev den bohuslänska

Landshövding Schönleben år 1694 att det var vanligt att föräldrarna fortfarande skickade sina

ungdomar att läsa till präster till universitetet i Köpenhamn och därefter lät dem studerade en

termin i Lund, varefter de sedan kallade sig ”wara swänska”.78

Schönleben var också förargad

för att biskopen Carlberg i Göeborg, hade utverkat kungl. fullmakt vid flertal tillfällen för

prästsöner i Bohuslän som inte talade svenska och beskriver att han på landsbygden träffat

många präster som predikade med ”danska accenten”.79

I september 1701 skrev landshövdingen i Göteborg - och Bohuslän att Stiftsstyrelsen i

Göteborg inte efterlevt den av Kungl. Maj:t skrivelse från år 1694 med att ”..försee Bohuus

lähn medh swenska siählsörgare…fast ringa blefwet efterlefwat”.80

75

Larsson, Hallänningarna, 231; Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 253. 76



Larsson, Hallänningarna, 233; Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 200; Arcadius, Bohuslänska, 109-110. 79

Arcadius, Bohuslänska, 108. 80

Bogren, Kyrkliga försvenskningen, 271.

16

3. Slutsatser kring ”försvenskningen”

3.1. Analys, reflektion och diskussion

Det finns så mycket material och så många källor som ”ligger och väntar” på att undersökas

inom så många områden, av oss som lever idag. I Sverige och i övriga Norden har vi en

fantastik rikedom i form av dokument, protokoll och kartor m.m. i våra Landsarkiv och i

Riksarkiv. Med ett ”klick” på datorn kan man idag söka samtidigt i alla olika arkiv, hemifrån i

lugn och ro. Enbart för denna B-uppsats, har jag hittat så mycket material, att det varit svårt

att begränsa omfattningen av vad som skall vara med. Med vald metod för att kategorisera

informationen inom tre områden, har det varit lite lättare att få en överblick av all information.

Människorna och landskapet bakom protokoll, texter i olika forskningsarbeten, faktaböcker

och kyrkoböckerna med prästernas vackra och deras sirliga skrift med stiftspennor, har gjort

att människorna och deras svårigheter under dessa år, 1658-1720 i området blivit ”levande”

för mig. Det har varit viktigt att ha med historik från tiden, för att förstå och tolka protokollen

i den situation som utspelade sig. Stämmer mina iakttagelser och analyser med andra

forskare? Utifrån den metoden av kategorisering, kommer jag nu att reflektera kring analys

och resultat i en diskussion för att besvara de ställda frågorna i början.

Huvudfrågeställningen i denna uppsats var hur och på vilket sätt genomfördes den kyrkliga

”försvenskningen” av den Bohuslänska norska delen av Hisingen? De två underfrågorna som

jag ställde var vad var inställningen och handlingarna hos de lokala prästerna och prostarna

och under vilken tid pågick processen?

I den första kategorin undersökte jag Prästernas och prostarnas syn på den kyrkliga

”försvenskningen” via skrivna handlingar. Här var bl.a. källorna Prästeståndets

Riksdagsprotokoll från 1658-1714. Att undersöka sådant källmaterial var något som forskaren

Alenäs uttryckte kunde vara tendentiös och han gav kritik till Bogren, som ansåg att källorma

kunde visa sig ”vara värdefulla”.81

Min bedömning är att dessa protokoll visat sig både

intressanta och värdefulla! Min tolkning är att prästerskapet inte visat sig från den

”svenskvänliga sidan” utifrån det material som undersökts. Många präster och allmogen ville

verkligen inte övergå till de svenska kyrkliga ceremonierna så snabbt, som Sveriges

myndigheter ville. Under de första åren i svensk regi, så är det ganska tyst om just

”försvenskningen”. En sak som jag ”slås av” och är imponerande, är att Göteborgs

superintendentia så snart försökte att ta ”in” norska Hisingens pastorat till ”sig”. Redan 1658

81

Alenäs, Lojaliteten, 83.

17

skedde detta enligt ett resolutionsbeslut och redan 1660 begär biskopen i Uppsala på samtliga

prästers begäran i Älsvsyssel och Halland, att få fortsätta med sina danska kyrkoseder, vilket

bifölls.82

Redan 1664 har Göteborg superintendentia omorganiserat och gjort nya pastorat på

hela Hisingen.83

Det inträffade därefter ett nytt krig 1675-79 som jag skrivit om som drabbade

Hisingen hårt. I flera av riksdagens protokoll fram till 1682, begärs att Hisingen skall slippa

betala någon krigskatt eller annan skatt då de är ” af fienden mestedels afbrände”.84

Vi kan

också läsa att man gjorde många försök från prästhåll och allmogen att slippa övergång till

svenskt kyrkoskick, men efter 1682, så försökte man inte längre officiellt att lyfta detta.

Kyrkoherden i Marstrand samlade underskrifter för att övergå till det svenska kyrkoskicket

från många av sina kollegor år 1681, men prästerna i Torslanda och i Säve, avstod från att

skriva på. En tolkning är att de inte ville eller kunde övergå till att predika på svenska. Det är

just också vad kyrkoherden Kongellius, Säve anhåller om 1681 i möte med Domkapitlet, där

han tillslut får dispens att predika på danska om att allt annat görs på svenska. Reflektion och

slutsatser utifrån denna kategori är att ingen större försvenskning skedde på lokal nivå av

prästerna i gamla norska Hisingen innan 1681/82. Det var då präster och allmoge en sista

gång försökte att få behålla sitt gamla kyrkoskick. Däremot tolkar jag att på övergripande nivå

i Göteborgs superintendentia och stift, så försökte man påbörja processen ganska omgående

utifrån ett administrativt styrelseskick och från protokoll tolkar jag att det fanns en stor

förståelse för prästernas situation under krigsåren och strax därefter. Man får komma ihåg att

Hisingen var en avbränd krigzon under en längre tid.

Min reflektion är att eftersom kriget kom emellan 1675-79 och det mesta brändes igen, så var

det inte lätt att börja med det svenska förrän efter några år av fred. Kanske var det tankar hos

prästerna och allmogen att Danmark skulle vinna och de skulle bli norrmän och danskar igen?

Jag har inte fått fram något sådant i källorna, men min bedömning är att prästen troligen

försökte att under krigstiden gå en balansgång mellan sockenborna, överheten i Göteborg och

forna landsmän som krigade och försökte hålla kyrkan och predikningarna vid liv så gott man

kunde.

Undersökning enligt andra metodkategorin var att utifrån bl.a. kyrkoräkenskaperna analysera

inköp av vaxljus, svenska psalmböcker, svenska biblar, ABC-böcker och katekes-

undervisningsmaterial. Tyvärr var det inte mycket som framkom i kyrkoräkenskaperna.

82


Jarlert, Gbg Stifts Herdaminne II, 539-545, 630-635. 84

Thanner, Prästeståndets 4, 196-197.

18

Kyrkoarkivet från Torslanda och Öckerö påbörjades år 1684 och kyrkoböcker från Säve och

Björlanda saknas under aktuell period. I Torslanda kan man tolka att ett köp eller donation

gjorts för biblar år 1688, men här måste jag reservera mig. Det kan vara så att jag misstolkat

texten från 1600-talet. Öckerö finns enbart donationer angivna från perioden. Inget övrigt

framkom i räkenskaperna om vaxljus eller annat som kan visa på fortsatt danskt kyrkoskick.

Från andra forskningskällor som Bogren, kan man utläsa att Göteborgs biskop Wallerius

kallade till ett möte 1685 med prästerna i Älvsyssel och Hallands för att ”ta krafttag” och

komma igång med svenskundervisningen och att få prästerna att införskaffa svenska biblar

m.m. Det går inte med någon säkerhet att uttala sig om ”försvenskningsprocessen” utifrån

kyrkoräkenskaperna i socknarna men från annat forskningsmaterial inom kategorin, så tyder

det ändå på att ”försvenskningen” inte var genomförd vid tidpunkten 1685/86 men däremot

hade den säkerligen påbörjats på pappret och så smått startat genom att prästerna troligen

övergick till svenska prästdräkten, senast efter beslutet 1681/82.

En av hörnstenarna i försvenskningsarbetet var att införa svenska kyrkospråket i de nya

erövrade landskapen.85

Det är här material från tredje kategorin hamnar med att undersöka

tillsatta prästtjänster i socknarna under tidsperioden 1658-1720 och den utbildning som gavs

till sockenborna utifrån källor från kyrkoböcker och annat forskningsmaterial. Här kom

mycket information fram för analys. Kyrkoböckerna från Torslanda och Öckerö som

påbörjades 1684, visar att kyrkoherden försökte att skriva på svenska, men med dansk

påverkan de första åren med slutändelser som –e istället för –a. I slutet av denna kyrkoherdes

period vid 1691 är detta borta och det skrivs på svenska. Från 1658 till 1691 var det två

dansk/norska-födda kyrkoherdar i Torslanda och i Säve från 1658-1682 var det två

dansk/norska. Det var också i prästerskapet från Torslanda och Säve som inte skrev under den

gemensamma ”uniformitetsansökan” 1681. Utbildningen i svenska till ungdomar hade

troligen inte kommit så väldigt långt då eftersom biskopen 1685 behövde kalla till mötet med

prästerna i Älvsyssel och Bohuslän för att kräva att detta skulle komma igång och att de

inköpte biblar. Vid 1700-talets början finns rapporter om att de yngre sjöng psalmerna på

svenska, men de äldre på danska och att det var ”något ostämd” på olika håll i Bohuslän.86

Exakt hur det just var på Hisingen är oklart, men troligen gällde det samma på

Hisingslandsbygden . Det visar då att undervisningen hade kommit igång på svenska för de

85

Alenäs, Lojaliteten, 99. 86

Larsson, Hallänningarna, 237.

19

yngre. Landshövdingen i Bohuslän Schönleben skrev 1694 att många präster på landsbygden

fortfarande predikade med ”danska accenten”. 87

Utifrån denna materials kategori, så blir det tydligare att ”försvenskningen” tog tid. Min

bedömning är att efter 1685, efter mötet mellan biskopen i Göteborg och prästerna i de

erövrade landskapen, så tog ”försvenskningen” fart på allvar, däremot i Torslanda, så fick ju

prästen dispens att predika på danska och gjorde det fram till 1691. Min tolkning är att

övergången till de svenska kyrkoförhållanden påbörjades på allvar 1686, då den svenska

kyrkolagen infördes. Det är två år efter att kyrkoherden i Torslanda pastorat, börjar föra

kyrkobok för Torslanda och Öckerö. Han försöker skriva på svenska, då det är det officiella

språket, och fortsätter att predika på danska. Då det finns uppgifter i början av 1700-talet om

att befolkningen längre fram i kyrkorna sjöng på svenska och längre bak på danska, så tyder

det på att ungdomarna har fått lära sig svenska säkerligen mellan 1685-1690.

Sammanfattningsvis så kan man utifrån denna undersökning tolka att ”försvenskningen” var

en process över längre tid om man ser till den lokala nivån med prästernas och prostarnas

utgångspunkt. Först en förberedande tid då allmoge och prästerna ville behålla det gamla

mellan 1659-1681/82. Därefter kom en mellanperiod åren 1681-1685/86, då man på lokal

nivå försökte att anpassa sig i det yttre med svensk prästdräkt och ev. också viss del ge

undervisning på svenska till ungdomarna, men fortsatte med danska predikningar. Inget tyder

på att man hade tillgång till större del av kyrkans böcker på svenska. Då ”försvenskningen”

verkligen på allvar tar fart i den bohuslänska Hisingen, kan ses som en tredje tid för

implementering efter 1685/86 till slutet 1690-talet. Det tog fart efter prästernas biskopsmöte

1685 och 1686 den nya kyrkolagen. Även om prästen i Torslanda och på Öckerö fortsatte med

predikan på danska fram till 1691, så var det säkerligen så att svenskundervisningen kommit

väl igång. 1691 vet vi att biskopen i Göteborg hade påbörjat sina förhör om katekes för yngre

och äldre i de forna erövrade landskapen.88

Allteftersom de danska prästerna försvann och

ersattes med svenska eller bohuslänska som studerat vid svenska universitet så genomfördes

försvenskningen i socken efter socken. För bohuslänska Hisingen tog som visat, denna

process tid. Helt genomförd var den troligast i mitten/slutet av 1690-talet utifrån prästernas

synvinkel. Då kunde ungdomarna svenska men den äldre befolkningen sjöng då med i

psalmerna på danska, säkerligen fram till 1720-talet.

87

Arcadius, Bohuslänska, 108. 88

Larsson, Hallänningarna, 259.

20

4. Källförteckning

Otryckta källor

Göteborg

Landsarkivet (GLA)

Kyrkoarkiv

Björlanda Kyrkoarkiv L1a:1, Räkenskaper för kyrka 1793-1874.

Torslanda Kyrkoarkiv L1, Räkenskaper för kyrka 1684-1736, med hänvisning till C:1, födelse och

dopböcker 1684-1736.

Säve Kyrkoarkiv L1a:1, Räkenskaper för kyrka 1793-1893.

Öckerö Kyrkoarkiv L1, Räkenskaper för kyrka 1684-1736, med hänvisning till C:1, Födelse och

dopböcker 1684-1736.

Tryckta källor

Aaraas, O., Svensson, A.K., Granner ved grensen: Da Sverige og Norge hørte sammen.

Uddevalla: Bohusläns museum och Bohusläns Hembygdsförbund nr 79, 2005.

Alenäs, S., Lojaliteten, prostarna, språket. Studier i den kyrkliga ”försvenskningen” i Lunds

stift under 1680-talet. Lund: Lunds Universitets Kyrkohistoriska Arkiv, 2003.

Alenäs, S.(red.), Roskildefreden 350 år. Från danskt till svenskt kyrkoliv under 1680-talet.

Lund: Stiftshistoriska sällskapet i Lunds Stift, 2008.

Almquist, J.E., Lagsagor och Domsagor i Sverige- med särskild hänsyn till den judiciella

indelningen. Djursholm: P.A. Norstedt & Söners förlag, 1954.

Arcadius, C.O., Om Bohusläns införlifande med Sverige – bidrag till Bohusläns historia.

Avhandling i Lund. Stockholm: Kongl. Boktryckeriet P.A. Norstedt & Söner, 1883.

Bogren, Y., Den kyrkliga försvenskningen av Skånelandskapen och Bohuslän. Studier till den

s.k. uniformitetens genomförande 1645-omkring 1750. Stockholm: Svenska Kyrkans

Diakonistyrelses Bokförlag, 1937.

Cullberg, C., Bohuslän – ett gränslands historia. Uddevalla: Bohusläns museum och

Bohusläns hembygdsförbund, 1993.

21

Florén, A., Ågren, H., Historiska undersökningar. Grunder i historisk teori, metod och

framställningssätt. Lund: Studentlitteratur, 2006.

Göteborgs Stadsmuseum. Upptäck Hisingen! Göteborg: Göteborgs Stadsmuseum, 2008.

Holmberg, A.E., Bohusläns Historia och Beskrifning. Tredje delen: Tjörn, Inland och

Hisingen. Örebro: N.M. Lindh, 1867. Nytryck i faksimil Wickströms Bokbinderi AB, 1979.

Jarlert, A., Göteborgs Stifts Herdaminne 1620-1999. 1. Domprosteriets kontrakt. Göteborg:

Tre böckers förslag AB & Göteborgs stiftshistoriska sällskap, 2009.

Jarlert, A., Göteborgs Stifts Herdaminne 1620-1999. II. Älvsborgs, Nylöse och Hisings

kontrakt. Göteborg: Tre böckers förslag AB & Göteborgs stiftshistoriska sällskap, 2014.

Larsson, S., När Hallänningarna blev svenskar. Ett dramatiskt nationalitetsbyte 1645-1720.

Halmstad: Länsmuseet Halmstad och Länsstyrelsen i Halland, Kulturmiljöenheten, 2004.

Persson, G.(red.), Björlanda socken. Björlanda: Björlanda Socken, 1955.

Persson, G.(red.), Torslanda - en sockenskildring. Torslanda: Torslanda Socken, 1956.

Forsell, A., Granstedt, E. (utg), Prästeståndets riksdagsprotokoll 1, 1642-1660. Uppsala:

Almqvist & Wiksells boktryckeri AB, 1949.

Liedgren, J.(utg.), Prästeståndets riksdagsprotokoll 2, 1660-1664. Uppsala: Almqvist &

Wiksells boktryckeri AB, 1954.

Olsson, S.(utg.), Prästeståndets riksdagsprotokoll 3, 1668-1674. Västerås: 1956.

Thanner, L. (utg.), Prästeståndets riksdagsprotokoll 4, 1680-1714. Stockholm: 1961.

22

Krig och yttre händelser År

Kyrkliga förändringar som berör bohuslänska Hisingen Säve Björlanda Torslanda Öckerö

Danmark styr över Norge 1536 Danska införs som ämbetsspråk & kyrkliga ceremonier.

1569 Danska psalmboken.

1614 Svensk kyrkohandbok.

Gustaf II Adolf grundar Gbg 1619

Stadsrättigheter till Gbg 1621

26/2 Freden i Roskilde 1658 27/5 Norska Hisingen & Älvsyssel övergår till Göteborgs Superintendentia. Ingår i Björlanda pastorat Ingår i Björlanda pastorat Ingår i Björlanda pastorat Ingår i Björlanda pastorat

1659/60

Riksdagsprotokoll visar att "präster vill bevara det danska".

Jacob Erasmi Nolleroth 1656-66/67 född i Norge

1659/60

Riksdagsprotokollen visar " olägenheter vid gränserna och öde gårdar".

Nolleroth

1664

Riksdagsprotokoll visar att "3 socknar på norska Hisingen skall ingå lectoratum theologiae.

Nolleroth

1664

Maj. Säve kyrkoherde/prost Peder Kongellius tillsätter sig själv enl. "variant" av norsk lag, då superintendenten i Gbg avlidit hastigt.

Peder Ericsson Kongellius 1664-1682, född i Danmark?. Ingår i Säve pastorat Nolleroth Ingår i Torslanda pastorat

1665 Gbg Superintendentia blir biskopssäte. Kongellius Nolleroth

1668

Kyrkoherden Nolleroth döms för dråp och avsätts helt 1668, ny prost i Torslanda och Öckerö blir Lars Jonsson Kolleback (tidigare varit präst i Säve). Kongellius Lars Jonsson Kolleback 1668-1691

1670-1675

Inga tecken på försvenskning enligt Bogren. År 1675 får dansk kyrkoordning lov att gälla. Kongellius Kolleback

Gyldenlöwefejden 1675-1679 Nytt krig mellan Sverige och Norge/Danmark som påverkar Hisingen starkt. Kongellius Kolleback

Freden i Lund 1679 1/7. Kyrkoherden Kongellius begär uppskov att införa de svenska kyrkoceremonierna. Kongellius Kolleback

1680

Alla präster i Älvsyssel utom kyrkoherden Bagge i Marstrand, begär att få behålla sina gamla ceremonier. Kongellius Kolleback

Svensk rättegångsordning införs 1681 Kongellius Kolleback

1681

Prästerna Kongellius och Kolleback var två av de fyra prästerna i Älvsyssel som inte skrev under suppliken om uniformitet. Kongellius Kolleback

1681

9/3 möte Domkapitlet. Försvenskningsarbetet skall fortsätta. Kongellius skriver att det är svårt att rätta sig efter kungens befallning om svenska kyrkoceremonier och svensk undervisning. Lovar till slut att försöka " efter möjeligheten". Får lov att predika på danska men allt annat skall vara svenskt. Kongellius Kolleback

Bilaga 1: Kyrkliga händelser och prästers tillsättningar 1658-1720. Källor: Prästeståndets Riksdagsprotokoll och Göteborgs Stifts herdaminne.

23

1682 Riksdagsprotokoll visar att allmogen på Hisingen vill fortsätta sjunga på danska och får de avslag. Enligt protokol "Hisingen är fortfarande svårt avbränt av fienden".

Kongellius Kolleback

1682

Ny kyrkoherde i Säve Ericus Olai Landtman, har studerat i Uppsala.

Eric Olaus Landtman 1682-83. Kolleback

1683 Nya svenska psalmboken. Landtman

Kolleback

1683

Prästerna i Älvsyssel klagar på att de inte fått svenska psalmböcker och annat svenskt gudstjänstmaterial. Landtman Kolleback

1684

Prosten Kolleback börjar föra bok och grundlade de kyrkoböcker som idag finns för Torslanda och Öckerö kyrka. N/A Kolleback

1685

Biskop Wallerius i Göteborg kräver att prästerna i Älvsyssel och Halland införskaffar svenskt gudstjänstmaterial. N/A Kolleback

1686 Ny svensk kyrkolag införs i Sverige.

1686 Ny kyrkoherde i Säve Petrus Claudii Bruhn.

Petrus Claudi Bruhn 1686-1692 Kolleback

1691

Fortfarande skickas svenska präster från Älvsyssel till utbildning i Danmark enligt landshövdingen och de gör en termin i Lund för att "vara svenska". Bruhn Kolleback

1692

Ny kyrkoherde i Säve G. Schröder. Student i Lund, Wittenberg, Cambridge m.fl. städer. Ny kyrkoherde i Torslanda, P Larsson Böcker. George Schröder 1692-1704 Peder Larsson Böcker 1692-1709

1693

Norra delen av Bohuslän övergår till Göteborgs Stift.

1694

Kyrkoherden i Säve avvisar att tillsätta en klockare då denne sjunger på danska. Schröder Larsson Böcker

1700-01

Kritik att det sjungs danska av äldre och svenska av yngre på Hisingen och att det i Gbg Stift inte tillsatts så många svensktalande präster sedan besl.1694. Schröder Larsson Böcker

1705

Ny kyrkoherde i Säve, Elias Johannis Bask. Har studerat i Åbo och Uppsala. Elias Johnnis Bask 1705-1714 Larsson Böcker

1711

Ny kyrkoherde i Torslanda, George Magnusson Montin. Bask Georg Magnusson Montin 1711-1714

1717-36 Ny kyrkoherde i Torslanda, Laurentius Lachonius. N/A Laurentius Lachonius 1717-1736

Nordiska kriget, Karl XII stupar 1718. 1700-1720 Kriget påverkar Hisingen och Bohuslän

1750-talet

Skriftstolen sägs 1984 av biskop L.Eckerdal funnits kvar på Öckerö.

24

Bilaga 2: Karta över Hisingen: Wästra Hisingens Härad (f.d. Norge innan 1658) och Östra Hisingens Härad, tidigare

Svenskt område. Källa Internet: länk https://pallasathenex.wordpress.com/2013/01/26/hisingen-karta-fran-fore-1658/ ( 2016-01-15).

https://pallasathenex.wordpress.com/2013/01/26/hisingen-karta-fran-fore-1658/

b uppsats den kyrkliga försvenskningen av bohuslänska hisingen

Science