2 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

Timo Bäckman på bilden härintill står på Universitetsstran-den utanför Vasa Universitet ochser ut över vattnet. Om en månadflyttar han över Brändö bro tillandra sidan fjärden för att bli di-rektör vid Åbo Akademi i Vasa.

Bland 13 sökande valdes Bäck-man till direktör vid ÅA:s styrel-semöte den 20 mars. I tio år harTimo Bäckman varit fakultetsdi-rektör vid humanistiska fakulte-ten vid Vasa universitet. När hantillträdde befann sig Vasa univer-sitet lite i samma situation somÅA i Vasa i dag; ett utspritt uni-versitet höll på att samlas ochformas till ett campus kring dennedlagda bomullsfabriken påBrändö.

– Att få hela universitetet sam-lat var otroligt bra, säger Bäck-man och förutspår sammapositiva effekter för ÅA i Vasa,som vid årsskiftet flyttar in iStrandkvarnen, också den enledlagd fabriksbyggnad.

– Gamla byggnader har sincharm, de är inte så sterila somnybyggen kan vara. Men nackde-lar finns förstås, till exempel pe-lare mitt i föreläsningssalar,säger Bäckman.

I övrigt är han försiktig när detgäller att uttala sig om sin blivan-de arbetsplats. De stora visioner-

na låter han än så länge bli attmåla upp.

– Jag vill först sätta mig in iAkademin, som jag varit bortafrån i tio år, säger Bäckman, sominte är någon nykomling vid ÅA.

Han har tidigare bland annatjobbat som vikarierande fakul-tetssekreterare vid teologiska fa-kulteten.

– Jag känner en del människorinom ÅA och vet en del om vadsom pågått, men jag vill börja mintjänstgöring med att samtalamed så många som möjligt inomenheten, säger han.

En av de stora utmaningarnaär enligt Bäckman den långa ra-den av förändringar som ÅA iVasa står inför – inte bara den fö-restående flytten utan också tillexempel Bolognaprocessen ochnya lönesystem.

– Hur ska folk orka? Det är enfråga som oroar mig en aning.

När det gäller universitetensmöjligheter att i framtiden kon-kurrera om kompetent arbets-kraft med den privata sektornsäger Bäckman att universiteten,sådan ekonomin ser ut i dag, intekan konkurrera med lönen. Istället måste man hitta andrakonkurrensmedel såsom en braarbetsmiljö – fysisk och psykisk –och en bra image.

Bokslutet för år 2002 pre-senterades i mars för Åbo Aka-demis styrelse.

Hurdant är Åbo Akademis bokslut för år 2002, byråchef Gun-Britt Lindberg?

– Bokslutet är helt normalt, trots att intäkts- och kostnads-kalkylen visar ett stort teore-tiskt minus. Kostnadsåterstoden är 54,9 miljoner euro, vilket är en ökning med åtta procent. Det här beror på att Åbo Akademi är ett statligt räkenskapsverk och att vi gör ett av många del-bokslut inom statens bokslut. Akademins statliga anslag tas därför inte upp i vårt bokslut. När man räknar ihop statliga anslag av olika typer som aka-demin har fått under året, så är summan 57 miljoner euro. Dessutom finns restanslag till-förfogande. Detta täcker kost-nadsåterstoden mer än väl.

– Av ÅA:s anslag för den lö-pande verksamheten finns det kvar en rest på 4,1 miljoner eu-ro. Restanslaget har blivit stör-re varje år, precis som kost-nadsåterstoden. Det är ju abso-lut förbjudet att överskrida an-slaget, men större än så här skulle nog restanslaget inte få bli. Universiteten har förhand-lat sig till större anslag, och det är inte bra om de inte använder pengarna. Räknar man ihop restanslagen vid alla universi-tet i Finland rör det sig om mycket stora pengar. Jämfört med de andra är det inte Åbo Akademi som har mest kvar.

– År 2002 var litet exceptio-nellt för oss i och med att ÅA:s intäkter minskade med sju pro-cent, medan kostnaderna öka-de med fem procent. Det beror på flera olika saker. Vi har till exempel haft mindre kund-tjänst, och så donerade Stiftel-sen för Åbo Akademi två s.k. “euromiljoner” åt oss under 2001, emot en 2002. Jag bedö-mer därför det här som en till-fällighet, och ser det inte som en trend. –MK

Gustav Björkstrand enda anmäldatill rektoratet vid Åbo Akademi■ Bara en person har anmält intresse för tjänsten som rektor vid Åbo Akade-mi. ÅA:s styrelse beslöt den 20 februari att vid detta rektorsval för förstagången tillämpa ett anmälningsförfarande, som innebär att också intressera-de utifrån kan söka tjänsten som rektor för Åbo Akademi.

Inom ansökningstiden, som gick ut den 27 mars, lämnades dock anmälan in endast av ÅA:s nuvarande rektor, Gustav Björkstrand. Björkstrand, 61, har varit rektor sedan augusti år 1997, och innehar som bäst ett 5-årsmandat, som löper ut i slutet av juli 2003.

Åbo Akademis valkollegium väljer rektor för nästa mandatperiod den 10 april 2003. Mandatet är femårigt, från den 1 augusti 2003 till den 31 juli 2008. Björkstrand har dock meddelat att han ställer sig till förfogande bara för en tvåårsperiod, efter vilken han går i pension.

Valkollegiet väljer samtidigt som rektor också första och andra prorektor för Åbo Akademi. Andra prorektor fungerar även som rektor för Åbo Akademi i Vasa och Jakobstad. –MK

Timo Bäckman ny direktör för ÅA i Vasa

EN FRÅGA FÅR SVAR

■

■

Bokslutet för år 2002

MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 3

Även om Bäckman får titelndirektör ser han inte sin roll somjämförbar med en direktör inomnäringslivet.

– I universitetsvärlden är detju demokratiskt valda organ, tillexempel fakultetsråden, som harden faktiska makten, säger han.

Bäckman tycker att samarbetetfungerar bra mellan de tre hög-skolorna i Vasa; Åbo Akademi,Vasa universitet och Svenskahandelshögskolan. Detta blandannat tack vare högskolekonsor-tiets jobb. Men visst finns det så-dant som kan bli bättre. Blandannat nämner han informationenom gästföreläsningar och kurservid respektive universitet, vilketkunde få studerandena att i stör-re utsträckning söka sig också ut-anför det egna universitetesväggar. Den 2 maj är Timo Bäck-man första dagen på sitt nya jobbvid Åbo Akademi.

PATRIK HARALD

Byter strand. Timo Bäckman lämnar Vasa universitet i maj och blir direktör vid Åbo Akademi i Vasa. Om ett år sitter han på andra sidan Stadsfjärden, i nyre-noverade Strandkvarnen.

Från ena stranden till den andraTimo Bäckman ny direktör för ÅA i Vasa.............2Svenska eller engelska?Debatt om undervisningsspråket vid ÅA............4Ny linje för kulturledarskapMagisterprogram startar i höst vid HF................7Lokal musik, inte härifrånJohannes Brusila doktorerar om världsmusik......8Med Kåren som utgångspunktFia Valtonen ny generalsekreterare för ÅAS....10

Virtuellt lärande på två språkTre universitet samarbetar kring lärocenter....12Katarina Drugg vill ha nya greppFC fick ny utbildningschef..............................14Veckans skribentPersonliga studieplaner för alla studerande....16PersonalspaltenOm arbetsplaner och tidsuppfattning............18BaksidanTemadag om ny teknik...................................24

INNEHÅLL NR 6/2003

Rekreation & motion................................. 18

Disputationer ............................................. 19

Folk & fä...................................................... 20

Annonser och kungörelser....................... 21

FAKTA, Timo Bäckman:– fil mag, har läst nordisk

historia vid Åbo Akademi– 42 år– född i Hangö– bosatt i Dragnäsbäck i Vasa– gift och har två barn– fritiden går åt till förenings-

verksamhet och sonens ishockeylag där han är tränare. I övrigt läser han gärna.

4 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

■ Är engelskan ett hot mot ÅboAkademi? Frågan om engelskansroll i undervisningen vid ÅA harunder vintern och våren varit ak-tuell på flera sätt. Flera debattin-lägg både för och emotengelskspråkig undervisning harpublicerats i dagspressen, ochstyrelsen beslöt i februari attakademins språkpolicy ska preci-seras.

För att ge studerande en möj-lighet att debattera dessa frågorordnade Svenska StuderandesIntresseförening SSI en panelde-batt om ämnet i Kåren senastevecka.

I panelen ingick Mikael Col-lan, forskare i informationssys-tem vid ekonomisk-statsveten-skapliga fakulteten, Kalle Säll-ström, högskolepolitisk sekrete-rare, Anders Nygård, lektor iallmän språkvetenskap, SonjaVidjeskog, lektor i svenska ochprojektledare för Akademiskt

skrivande, samt Camilla Gran-holm, studentkårsaktiv vid Hel-singfors universitet. Debattenleddes av studentkårens styrelse-ordförande Saku Rantanen,som inledde diskussionen medatt fråga panelen om engelskanöverhuvudtaget behövs i under-visningen vid ÅA.

– Det beror helt på ämnet, sä-ger Mikael Collan. Inom informa-tionssystem är nästan alltmaterial på engelska, och det ärsvårt att översätta det till sven-ska. Inom andra ämnen, till ex-empel historia, finns det bättremöjligheter att få material påsvenska.

Kalle Sällström räknar upp tresituationer då han anser det varavettigt att ha undervisning påengelska; då det finns studerandesom inte behärskar det inhemskaspråket, då undervisaren är enexpert på området och inte talardet inhemska språket, samt då

ämnet som behandlas är sådantatt det är vettigt att undervisa påengelska, som exempelvis i äm-net international business andlaw.

Svensk terminologi viktig Ett argument som används förundervisning på engelska är attlitteraturen ofta endast finns påengelska.

– Det här är ett dåligt argu-ment, säger Anders Nygård. Omman ger efter för det leder det tillatt man med tiden utmärglarsvenskan i vetenskapen. Dessut-om skall man under en föreläs-ning presentera sådant materialsom inte finns i litteraturen, allastuderande kan ju läsa själva.

– Det gäller för föreläsarna attanstränga sig, säger CamillaGranholm. Om litteraturen är påengelska är det upp till lärarnaeller professorerna att presenteraresultaten på svenska.

Svenska eller engelska?Studerande ordnade debatt om undervisningsspråket vid ÅA.

Camilla Granholm (fr. v.), Sonja Vidjeskog, Anders Nygård, Kalle Sällström och Mikael Collan diskuterade undervisnings-språket vid ÅA i en debatt som Svenska Studerandes Intresseförening ordnade på Kåren.

MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 5

Därför föreslår hon att lärarnaska förse studerande med ordlis-tor med termer på både svenskaoch engelska.

Nygård upplever det som ettproblem att alla nya termer inomallmän språkvetenskap uppstårpå engelska.

– Jag använder svengelska ter-mer i min undervisning, efter attjag först förklarat dem på sven-ska, säger Nygård. Jag användernog min fantasi och hittar på ter-mer på svenska, men den räckerinte till allt.

– Terminologin är en viktig delav vetenskapen, säger SonjaVidjeskog. Terminologi är intenågot som en enskild lärare försig borde översätta, utan det bor-de finnas kontaktnät för samar-bete, där man skapar ordentligaoch bra termer på de nationellaspråken.

Vidjeskog påpekar att det ärmycket viktigt att man har fack-språk med svenska termer även iframtiden.

– Annars kan man inte skrivaom ämnet på svenska för att man

saknar ett språk för det, och mås-te skriva på engelska. Hur går detmed läroböcker för gymnasietoch grundskolan om man saknartermer på svenska?

Vidjeskog tar också upp fråganom följderna för samhällsdebat-ten ifall de som studerat vid ÅAinte klarar av att diskutera saker isamhället på svenska.

– Det här är den demokratiskasidan av diskussionen. Varför skasamhället satsa pengar på att ut-bilda folk som inte är till nytta isamhällsdebatten?

Sämre kvalitet på undervisningen Risken med undervisning påengelska är att undervisningenskvalitet sjunker eftersom lärarnaofta inte har tillräckliga kunska-per i engelska.

– Hur många kan engelska såbra att de inte läser direkt urpappret? frågar Anders Nygård.Att göra en föreläsning livlig ochpersonlig på ett språk man intekan är omöjligt.

– Det är också svårt att säga åt

folk att ”din engelska är så dåligatt du inte kan hålla den här kur-sen”, påpekar Collan. Vem är detsom ska göra det?

En idé som framfördes underdebatten var att införa språkkravför dem som ska undervisa påengelska, i likhet med de krav påkunskaper i svenska som ställspå de anställda vid ÅA som intehar svenska som modersmål. Ettannat alternativ kunde vara attordna lärarutbyte till engelsk-språkiga länder och ge lärarna enmöjlighet att förbättra sinaspråkkunskaper, säger CamillaGranholm.

Anders Nygård anser att detskall vara ett kriterium då mananställer undervisande personalatt de kan undervisa på det aktu-ella språket, och att studerandeska kräva att professorerna kanundervisa. I dag ordnas det fort-bildningskurser i engelsk pre-sentation för undervisandepersonal vid akademin, där dekan förbättra sina kunskaper.

– Men vem går kurser om maninte får betalt för dem, om det till

■ För att reda ut fakulteternas synpunkter påundervisningsspråket och akademins språkpoli-cy har prorektor Olle Anckar och Johan Niku-la, byråchef för området studieärenden,diskuterat frågan med representanter för de oli-ka fakulteterna i Åbo.

– Vi har utrett situationen och fått en klar bildav kutymen vid olika fakulteter, och fått veta vadbåde lärare och studerande tycker och tänker,säger Anckar.

Diskussionerna har handlat om hur mycketengelska som används i undervisningen, och omvilken inställning fakulteterna har till undervis-ning på engelska och till pro gradu-avhandling-ar skrivna på engelska.

Man har också utrett behovet av en fortsattundervisning i akademiskt skrivande på svens-ka, liksom behovet av kurser i svenska för finsk-språkiga och kurser i Academic writing inEnglish. Frågan om hur man kan stärka lärarnasförmåga att undervisa på engelska har även dis-kuterats.

– Det har mest handlat om positiva åtgärder,om hur man kan skapa bättre förutsättningar förgoda kunskaper i svenska språket och i andraspråk, säger Anckar. Syftet är att studerande skabli bättre på både svenska och engelska. Men

det är förstås också en fråga om resurser ochvad man ska prioritera för att förbättra kvalite-ten i undervisningen.

För tillfället är det svenska språket helt domi-nerande i undervisningen på HF och TF, medandet finns stora inslag av engelska i undervis-ningen inom ESF, MNF och KTF. Anckar sägeratt det inte finns några större skillnader mellanfakulteterna då det gäller inställningen till un-dervisningsspråk och den allmänna språkpoli-cyn. En viss variation finns då det gällerindivider eller institutioner, och orsakernahänger vanligtvis ihop med ämnets karaktär el-ler med språket på arbetsmarknaden.

Hittills har Anckar och Nikula inte diskuteratfrågan om undervisningsspråket med fakulte-terna i Vasa, eftersom man där ville vänta tillsförslaget om preciseringen av språkpolicyn ärklart.

Nikula är föredragande för ärendet, som kon-kret handlar om förändringar och tillägg i exa-mensstadgan samt om utredandet av ett behovav en språkstrategi. Inom april sänds förslagetpå remissrunda till fakulteterna, och akademinsstyrelse väntas ta upp ärendet på sitt möte i juni.

–HB

Språkpolicyn vid Åbo Akademi preciseras

6 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

Forts. från föreg. sida

exempel inte är en fördel att mangått kursen då man söker jobb,säger Nygård.

I debatten kom det fram att detär viktigt att studerande är aktivaoch reagerar om de råkar ut fördålig undervisning på engelska.Till exempel kan man ge feed-back om undervisningsspråket ikursutvärderingen. Det är ocksåvikigt att studerande kräver attkurserna går på svenska.

– Studerande vill inte ha en-bart engelsk undervisning, ochinte heller dålig engelsk under-visning, säger Granholm.

En av orsakerna till att detordnas kurser på engelska vidÅA är att det måste finnas kurseratt erbjuda för utbytesstuderan-de.

– Men man måste tänka på vadutbytesstuderande anser omknagglig undervisning, säger Ca-milla Granholm.

Hon säger att utbytesstude-rande lockas hit av att forskning-en är på hög nivå i Finland, menatt detta rykte lätt skadas om detsprids information om att kvalite-ten på undervisningen är dålig.

– Vi kanske måste testa de ut-bytesstuderande som kommer hitoch ta in endast dem som kanännu sämre engelska än våra lä-rare, säger Nygård med ett skratt.

Då en kurs ordnas på engelskauppstår frågan om på vilket språk

tenter och inlämningsuppgifterskall göras.

Anders Nyberg berättar att deti de kurser han hållit på engelskavarit möjligt att skriva tentsvar påengelska, svenska eller finska,men att alla ändå valt att svara påengelska.

Collan menar att det är en för-del att låta studerande göra in-lämningsuppgifter på svenska,eftersom det minskar risken föratt de hittar en uppsats om ämnetpå internet och kopierar texten.

Arbetslivet ställer krav Under debatten berördes ocksåfrågan om arbetslivets krav ochförväntningar på språkkunska-per.

– Det är viktigt för studerandeatt behärska sitt ämnesområdeockså på engelska för att överlevai arbetslivet, säger Collan.

Till exempel en datateknologsom studerat enbart på svenskaär inte attraktiv på arbetsmark-naden, och då är det onödigt attutbilda sådana.

– Det finns områden där det ärmera motiverat att ha undervis-ning på engelska, säger Nygård.Det gäller att se på den finlands-svenska arbetsmarknaden – vil-ka ska kunna svenska bra?

Nygård jämför engelskansställning som allmänt vetenskap-ligt språk i dag med latinets ställ-ning i vetenskapen i slutet av1700-talet.

Granholm säger att det är ensorglig situation om engelskanblir det nya latinet.

– Hur går det med läkare ellerjurister som inte behärskar pa-tientens eller kundens språk?

Frågan om engelskspråkigamagisterprogram aktualiseras isamband med att den nya model-len med examina i två steg införsvid de finländska universitetenhösten 2005. Den så kallade Bo-lognamodellen ger möjlighet attstarta nya magistersprogram påfrämmande språk.

– Det är en dum strategi att er-bjuda många magistersprogrampå engelska, säger Kalle Säll-ström. Vi borde i stället funderapå vad som är vår nisch, och er-bjuda program på svenska så attvi kan locka både finska ochnordiska studerande.

Anders Nygård befarar att enundervisning på flera språk ledertill att mängden undervisningminskar.

– Undervisning kan inte körasparallellt på flera språk, sägerAnders Nygård. Om man ger un-dervisning på både engelska ochsvenska äter det resurserna ochleder till mindre undervisning.Det är en fråga om prioritering –det kan hända att det är bättremed mindre undervisning och istället mera handledning påsvenska, finska och engelska.

HEIDI BACKAS

Ny praxis gällande lånetider vid Åbo Akademis bibliotekFr.o.m. 1.4.2003 kommer Huvudbiblioteket och Ekonomiska biblioteket att övergå till en fast lånetid på 28 dagar.Den maximala lånetiden är fortfarande ett halvt år om materialet inte efterfrågas av en annan låntagare.

Automatisk förnyelse av lånEftersom böcker och tidskrifter som behövs för studier och forskning ofta behövs länge kommer lånen att auto-matiskt förnyas upp till ett halvt år från utlåningsdatum ifall materialet inte efterfrågats.

Efter ett halvt år bör låntagaren antingen returnera sina lån eller själv förnya dem. Om man önskar en fortsattautomatisk förnyelse bör lånen returneras och lånas på nytt.

Förnya dina lån via nätet (http://alma.abo.fi), per telefon eller vid lånedisken.

Observera att den automatiska förnyelsen av lån inte gäller kursböcker och böcker från institutionerna!

Systemet med fast lånetid och automatisk förnyelse innebär en förbättring. Låntagaren får en ny lånetid på 28dagar vid varje förnyelse. I Alma ser man nu den verkliga och riktiga förfallodagen inte förfallodagen för denmaximala lånetiden på ett halvt år. Man ser nu entydigt när ett lån kan krävas in. I övergångsskedet förnyasgamla lån automatiskt tills det blir aktuellt att kräva in dem.

MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 7

■ Ett nytt magisterprogram inomkulturledarskap startar vid hu-manistiska fakulteten i höst. Stu-derande vid programmet bör hakonstvetenskap, litteraturveten-skap, musikvetenskap, nordiskfolkloristisk eller religionsveten-skap som huvudämne.

Linjen riktar sig dels till demsom nu studerar något av de femämnena och ska inleda sina för-djupade studier, dels till personerute i arbetslivet som vill bygga påsin kandidatexamen. Tolv perso-ner tas in till linjen i höst, och an-tagningen kommer i fortsätt-ningen att ske vartannat år. Föratt kunna söka till linjen skallman ha minst 20 studieveckor inågot av de fem nämnda huvud-ämnena och minst 60 sv totalt.

– Behovet av en linje för kul-turledarskap är stort, säger pla-nerare Ann-Helen Berg. Kultur-arbetare har ofta ett brinnandeintresse för kultur, men klararkanske inte alltid av att få enbudget att gå ihop.

Det praktiska inslaget i kursut-budet kommer att vara stort, ef-tersom det finns ett behov av attfå mera erfarenhet av praktiskvetenskap inom kulturämnena,berättar Berg. Kurserna ordnas i

samarbete med Öppna universi-tetet. Meningen är att man läggeren kulturell aspekt till befintligakurser och tar in experter frånfältet, till exempel då det gällermarknadsföring. Kurser som är

under planering är t.ex. en kurs ikulturjuridik som handlar om av-talsrätt, arbetsrätt, skatterätt ochupphovsrätt, samt en kurs i kul-turekonomi som berör ekonomi-styrning och budgetering.

Studerandena kommer ocksåatt ges möjlighet att bygga uppsin pro gradu-avhandling enligten ny modell där det kan ingå enpraktisk del.

– Skribenten kan till exempelvara med och ställa i ordning enutställning och sedan göra en ve-tenskaplig analys av hela projek-tet. Men det räcker alltså intemed att man bara hänger upptavlor, påpekar Berg.

– Det är bra att akademin gårmot den här trenden, där manhåller fast vid den vetenskapligadelen, men också ser till att mötaarbetslivets krav, menar Berg.Akademin har den vetenskapligaexpertisen, medan man sökerhandledare utifrån för den prak-tiska biten.

HEIDI BACKAS

Ansökningstiden för linjen för kultur-ledarskap går ut den 30 april. Mera information ges av Ann-Helen Berg, tfn (02) 215 4401, e-post: ann-berg@abo.fi.

Ny linje för kulturledarskap

■ Finlands Akademi har under februari och mars 2003 beslutat om finansiering av följande forskningsprojekt vid Åbo Akademi.

Forskningsrådet för naturvetenskap och teknik: – Institutionen för fysik, inbjudan av forskare Goldberg,

Golovkov, Lazarev och Rogatshev till Finland, 4 580 euro. – Institutionen för fysikalisk kemi, forskare Marina

Ruths, forskarutbyte till utlandet, Anchoring transitions of nematic liquid crystals on functionalized surfaces, 3 950 euro.

– Institutionen för fysikalisk kemi, inbjudan av forskare Marek Kosmulski till Finland, Electrokinetic phenomena in law temperature ionic liquids, 3 020 euro.

– Institutionen för fysikalisk kemi, inbjudan av forskare Anatoli Zhukov till Finland, 2 620 euro.

– Laboratoriet för analytisk kemi, prof. Ari Ivaska,forskningsutgifter, Prosessianalyyttinen kemia: kemialli-sten anturien kehitys ja sovellus, 9 720 euro.

– Laboratoriet för analytisk kemi, prof. Ari Ivaska, fors-karutbyte till utlandet, Materials for optical and photovol-taic devices and sensors – Synthesis and characterization of novel conducting, 8 580 euro.

– Laboratoriet för skogsprodukternas kemi, prof. Bjar-ne Holmbom, forskningsutgifter, Mot förståelse av pap-persframställning på molekylär nivå, 73 500 euro.

– Matematiska institutionen, inbjudan av prof. Arov till Finland, Passiva och konservativa spridnings-, impedans- och transmissionssystem i kontinuerlig tid, 3 180 euro.

Forskningsrådet för biovetenskap och miljö:– Biologiska institutionen, inbjudan av forskare Gulsen

Uluköy till Finland, Opsonin associerad fagocytos av Flavo-bacterium psychrophilum hos isolerade fagocyter från regn-bågslax, 13 950 euro.

– Biologiska institutionen, inbjudan av forskare Natalia D. Kreshchenko till Finland, 8 680 euro.

– Biologiska institutionen, inbjudan av forskare Olga Raikova till Finland, 5 710 euro.

Forskningsrådet för kultur och samhälle:– Företagsekonomiska institutionen, forskningsprojek-

tet Successful interationalization of SMEs, 43 830 euro(överföring av bidraget från Yrkeshögskolan Sydväst tillÅbo Akademi). Ansvarig ledare för projektet är prof. An-ders Kjellman.

Forskning vid ÅA finansierad av Finlands Akademi

Planerare Ann-Helen Berg säger attdet praktiska inslaget är stort i kurs-utbudet på linjen för kulturledarskap.

8 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

Termen och marknadsförings-kategorin världsmusik skapades1987 av skivbolag och journalis-ter. Orsaken var att det fanns ettbehov av en sammanfattandeterm för alla de mer eller mindreexotiska skivor, som under denperioden började dyka upp påförsäljningslistorna och som intepassade in i någon färdig väster-ländsk kategori.

Ingen definition av hur världs-musik skall låta håller överallt,och termen har kritiserats ändasedan den togs i bruk. JohannesBrusila har i sin doktorsavhand-ling i ämnet musikvetenskap vidÅbo Akademi närmat sig världs-musiken diskursanalytiskt, ochsäger att han personligen utgåttfrån att det egentligen inte exis-terar någon världsmusik.

– Jag har ser världsmusik somen marknadsföringskategori, urmin synvinkel är den en vidare-utveckling av den vanliga binari-teten ”the West and the Rest”.Termen uppkom i England, ochanvänds förutom i Europa också iNordamerika, Australien och Ja-pan – alltså i så att säga moderna,industrialiserade västerländskasamhällen, som klassificerar ”denandres” musik som världsmusik,säger Brusila.

Brusila gjorde fältarbete i Zim-babwe redan i samband med atthan skrev sin gradu vid Helsing-fors universitet i början på 1990-talet. Gradun handlade om mu-sikindustrin i Zimbabwe.

– Det kom sig av att min dåtidalärare, Philip Donner, erbjödmig jobb i ett projekt. Jag skullegöra fältarbete i ett så kallat SA-DEC-land i södra Afrika, och val-de Zimbabwe för att det då ännuvar det enklaste landet att jobba i.

Sin licentiatavhandling skrevBrusila om samma tema i mittenav 1990-talet, men bestämde ef-ter det att byta fokus till doktors-avhandlingen.

– Jag valde världsmusiken sominfallsvinkel, och det hade myck-et att göra med att jag själv börja-de omvärdera vissa oskrivnagrundantaganden och frågeställ-

ningar rörande begrepp som tra-dition och lokalitet, som kanskestyrde min gradu och licentiatav-handling.

Musiker kontra industriBrusilas avhandling heter ”LocalMusic, Not From Here. The Dis-course of World Music examinedthrough three Zimbabwean casestudies: The Bhundu Boys, Virgi-nia Mukwesha and Sunduza”. Iden reder han genom tre fallstu-dier ut hurdan världsmusikdis-kursen är, och hurdant för-hållandet är mellan dem som görvärldsmusik och industrin somsäljer den.

– Jag valde ut tre fall som varrelevanta för min frågeställning,och som jag också visste att jagkunde jobba med som jag ville.På 1980-talet gjorde jag världs-musikprogram åt Rundradionsom frilansare, så tack vare minbakgrund hade jag en bra bild avbåde musikerkåren och musikli-vet i Zimbabwe, berättar Brusila.

Det första fallet, The BhunduBoys, är ett band som blev känt iEuropa i mitten på 1980-talet, dåvärldsmusiken fick sitt kommer-siella genombrott. Deras förstaskivor, inspelade i Zimbabwe,charmade många västerlänning-ar, men när de fick kontrakt medett stort internationellt skivbolagoch spelade in en skiva i en topp-studio i England blev resultatetinte tillräckligt exotiskt längre.Skivan floppade.

– Jag råkade själv se en konsertmed Bhundu Boys i London imitten på 80-talet, just då de ficksitt genombrott och var ”the talkof the town”. Jag köpte deras tidi-ga skivor och måste medge attäven jag senare tyckte att denengelska skivan var rena skräpet.

– Överlag har min avhandlinggenomsyrats av självreflektion,vilket är vanligt inom musiketno-logi och kulturforskning idag. Jaghar fått fundera på varför jagsjälv i tiden upplevde någon såkallad världsmusik betydde någotför mig, medan jag ställde migkritiskt till någon annan musik.

Bhundu Boys själva ville aldrighamna i världsmusikgenren, medalla begränsningar den för medsig, men placerades ändå där.När deras musik inte längre pas-sade in i genren, övergav publi-ken dem.

– Deras manager sade det bra:han berättade att Bhundu Boysalltid ville göra världskarriär ochvara bredvid Beatles och BeastieBoys i skivaffärerna, i stället föratt hamna i en separat världsmu-sikhylla, mellan en näsflöjtspeci-alist från Madagaskar och enhöglandspygmé som knäpper påsin förhud. Musikerna anser attde gynnade världsmusikkatego-rin mera än vad kategorin gynna-de dem.

Bhundu Boys historia efterfloppen är tragisk. Tre medlem-mar har dött i AIDS, och en harbegått självmord. Bhundu Boysfinns fortfarande, men har baraen originalmedlem, som samlarihop musiker då det kommerjobberbjudanden från Europa. Idag vet bandet var gränserna gårför vad som går hem som världs-musik, och musikerna är medvet-na om vilka musikaliska för-väntningar det ställs på dem.

– Musiker som försöker görakarriär i världsmusikgenrenhamnar ofta i en besvärlig situa-tion, för förväntningarna somställs på dem är helt annorlundaän vad de själva har vuxit uppmed och vant sig vid. De skallvara autentiska ur västerländsksynvinkel, och det är intressantför en forskare att undersöka vil-ka element i musiken som upp-levs som autentiska. Sjunger detill exempel på engelska, ellernågot annat språk? Vilka struktu-rella element i musiken signifie-rar ”äkta afrikansk musik” i eneuropeisk lyssnares öron? In-strumenten är en annan sak – tillexempel för ett afrikanskt pop-band är gitarr, bas och trummorhelt acceptabla, medan syntetisa-torer kan vara en besvärlig faktor,berättar Brusila.

Autenticiteten i världsmusikbedöms enligt Brusila delvis som

■

Lokal musik, inte härifrånJohannes Brusila granskar världsmusik i sin doktorsavhandling.

MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 9

”lokal tradition”, men den kanockså bedömmas på samma sättsom inom rockmusik. Det skallvara äkta och ha s.k. ”street credi-bility”, och soundet skall t.ex. intevara elektroniskt eller utnyttjaalltför mycket studioeffekter. Detkan också hänga ihop med denvästerländska romantiska upp-fattningen om att bra konst är enärlig skapelse av en personligkonstnär, utan kompromisser.

– I diskursanalysen utgår jagfrån spänningsfältet mellan mo-dernt och traditionellt, samt mel-lan lokalt och globalt. Hur mantolkar musiken är egentligen ald-rig sant eller falskt, utan dethandlar om olika meningssystemsom möts. I Europa kan någontolka ett visst element i musikensom något från Zimbabwe, trotsatt det i verkligheten kanske ärraka motsatsen.

För sin doktorsavhandling harBrusila gjort fältarbete inte bara iZimbabwe utan också i Europa.Flera av musikerna och specielltderas managers bor inte i Zim-babwe.

– Virginia Mukwesha är ettexempel på en musiker som bor iEuropa, hon har gjort hela sinkarriär här. Hon bor i Berlin ochär gift med en tysk man. När hon

gör en skiva reser hon till Zim-babwe och samlar ihop musikeroch spelar in där. Det här nämnerhon förstås inte i pressmeddelan-den, för det skulle uppfattas somett brott mot autenticiteten. Somemigrerad musiker tvingas hondelvis undanhålla sin identitet.

Kören Sunduza har upplevt enannan typ av problem. Sunduzabörjade som en traditionell mbu-bekör, och försökte redan frånbörjan använda världsmusikgen-ren som språngbräda till en in-ternationell karriär.

– Sunduza har inte lyckats medsin lansering, för innan dem hadeen annan mbubekör, LadysmithBlack Mambazo, redan blivitvärldsberömd. Marknadsbehovetvar fyllt, och Sunduza har i ställetgått mot att vara dansteater ochförsörjer sig också på att ge olikatyper av workshops.

Fokus på skivorSom en del av sin forskning harBrusila arbetat på ett sätt som ärvanligt inom musiketnologi – um-gåtts med musikerna, lärt kännadem och deras musik, och fått de-ras förtroende.

– Jag började med att lyssna påmusiken tillsammans med musi-kerna, och de fick skratta åt mina

tolkningar av den. Vi diskutera-de hur de har spelat, hur de upp-lever sin musik, hur de självapratar om den och kategoriserarden, och varför de har gjort nå-gonting på ett visst vis. Jag harockså försökt förstå hur det fung-erar då musiken marknadsförs,berättar Brusila.

I sin forskning valde Brusila attfokusera på musik som har gettsut på skiva, och i analyssyfte harhan också transkriberat den.Hans transkriptioner finns dockinte med i avhandlingen, delvisför att upphovsrättsliga frågorskulle bli ett problem, men ocksåför att världsmusik trots allt oftastär gehörsmusik med en helt an-nan struktur än vår musik, och detvästerländska notsystemet görinte alltid musiken rättvisa. I av-handlingen förklarar Brusila istället musiken grundligt verbalt.

– När man först lyssnar på mu-sik hör man kanske inte alls detsom är centralt för musikerna.Det som alltid slår en när mansätter sig in i någon typ av musikär hur komplex den är, och hurkomplext det är att närma sig denur en annan kulturs synvinkeloch lära sig förstå den.

MICHAEL KARLSSON

– För musiker som spelar så kallad världsmusik bety-der termen oftast ingenting, om de inte har varit ute och turnerat nå-gonstans där den används. Också till exempel finsk folkmusik är här i Finland en egen etablerad genre, men utomlands klassificeras den som världsmusik, säger Johannes Brusila.

10 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

■ – Allt färre studerande har tidoch möjlighet att vara med i stu-dentkårens verksamhet eller ispecialföreningar i dag. Det härkan bero dels på att snacket omatt man ska bli snabbt färdig hargått hem fel hos många studeran-de, dels på att studerande jobbarmycket vid sidan om studierna.

Det här säger Studentkårensnya generalsekreterare Maria”Fia” Valtonen, som utnämndes ibörjan av mars. Hon tycker attdet är väldigt synd att så få akti-verar sig i studentlivet.

– Det ligger mycket värde i attvara med i specialföreningar elleri Kårens verksamhet, och allaborde vara med en tid.

Fia Valtonen har själv en digererfarenhet av Studentkårensverksamhet och har hållit till iKårhuset i flera års tid. Det bör-jade med att hon satt i kårstyrel-sen som högskolepolitiskt an-svarig och vice ordförande 1999.Efter det blev hon invald i kår-fullmäktige och från år 2001 job-bade hon som högskolepolitisksekreterare vid studentkåren.

– Jag är en av dem som avmisstag hamnat in i cirklarna här.Det är en typisk historia som bör-jar med att någon säger ”tänk omdu skulle aktivera dig lite här”, såställer man upp trots att manknappt vet vad det är, och så mär-ker man att det är roligt och attman finns kvar ännu många årsenare. Det är en härlig miljö attjobba i, här händer massor medsaker och här finns unga männi-skor som vill mycket och aktive-rar och engagerar sig massor.

Ser till att alla trivsI december började Valtonensköta generalsekreterarens upp-gifter som ställföreträdande, efteratt tidigare generalsekreterarenMikael Höysti fick annat jobb.

Generalsekreteraren är ledan-de tjänsteman för studentkårensintres-severksamhet och harhand om ekonomi- och personal-förvaltningen för intressesektorn.

– Jag såg jobbet som en ny

vinkling på det jag gjort tidigare.Min uppgift är att övervaka attallt fungerar på kansliet och attse till att alla vet vad de ska göraoch trivs med sina jobb. Somgammal scoutledare är jag månom att folk i grupp kan samarbetaoch göra något fiffigt ihop så attsaker blir bra.

– Generalsekreterarens upp-gift är att uppmuntra andra attkomma på grejer och stöda demför att få idéerna genomförda.Det gäller att ha koll på helhets-bilden.

InformationsspridningDet finns några projekt och idéersom Valtonen har tänkt genomfö-ra under sin tid som generalsek-reterare. Dels är en civiltjänst-görare på väg till kårkanslietinom en snar framtid, och då gäl-ler det att se över rutinerna ocharbetsuppgifterna för dem somjobbar på kansliet, för att reda utvad civiltjänstgöraren ska göra.Ett annat projekt handlar om in-formationsspridningen inom Stu-dentkåren.

– Vi saknar en enhetlig linjeeller strategi för hur informa-tionsspridningen ska skötas. Vihar många kanaler att sprida utinformationen, men borde få detkoordinerat så att det fungerarännu bättre.

– Kåren finns till för att bevakastuderandes intressen, vi finnshär för att se till att medlemmar-na har det så bra som möjligt.

Det är alltså studerandes hel-hetsvälmående som står i fokusoch målet är att studerande kla-rar sig ekonomiskt och mår brabåde fysiskt och psykiskt. Sombonus ordnas dessutom trevligakulturarrangemang och möjlig-heter att motionera.

Ett konkret exempel på verk-samheten som Valtonen nämnerär den temadag om tolerans somordnades den 20 mars.

– På konserten dansade stude-rande hysteriskt till ett afrikansktband och sken av glädje. Man seratt de egna studerandena trivs,

samtidigt som man har möjlighetatt påminna dem om större saker,i det här fallet tolerans. Dessutomär det härligt att ha dem här i hu-set.

IntressebevakningFörutom den konkreta verksam-heten med studerande sätter stu-dentkåren mycket tid och energipå intressebevakning på högreplan.

– Det här är sådant som intesyns så bra, men vi bevakar stu-derandes intresse både på ÅA-plan och på riksplan och följermed det som händer i bland an-nat regeringen och på undervis-ningsministeriet.

Jobbet som generalsekretera-re vid Studentkåren är tidsbun-det för en period på två år medmöjlighet till en förlängning påytterligare ett år.

– Eftersom man jobbar medstuderande och för studerande ärdet inte ändamålsenligt om maninte själv satt sin fot i en föreläs-ningssal på en lång tid.

Vad Fia Valtonen ska göra dåhennes tid som generalsekretera-re är över och då hon fått sin FM-examen i engelska som fackspråkär oklart.

– Det är ett dilemma när jag ärbåde språkvetare och inriktad påuniversitetsbyråkrati och admi-nistrativa uppgifter. Jag bordehitta något som kombinerardessa två, fördelen är att jag harbra grunder till egentligen vadsom helst. När jag var liten villejag bli diplomat, och det skulle juvara ett sätt att kombinera minexamen och min arbetserfaren-het.

HEIDI BACKAS

Med Kåren som utgångspunktFia Valtonen är ny generalsekreterare för Studentkåren.

– Kåren är en härlig miljö att jobba i, här händer massor och här finns unga människor som vill mycket och aktiverar och engagerar sig, säger studentkårens nya generalsekretera-re Fia Valtonen.

12 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

I fjol deltog 1 200 personer i någon formav undervisning i virtuellt lärande vidLärocenter i Vasa. Lärocentret, med mo-derna utrymmen i vetenskapsbiblioteketTritonia, är unikt så tillvida att det är lan-dets enda tvåspråkiga lärocenter, och dess-utom ett samprojekt mellan tre parter: ÅboAkademi, Vasa universitet och Svenskahandelshögskolan. Syftet med lärocentretär att ge universitetslärare och studerandetips och kunskap om hur man drar nytta avnya tekniska hjälpmedel i inlärningspro-cessen.

Maria By-holm och SariTarvonen vid lä-rocentret betonaratt tekniken intefår bli ett själv-ändamål i denvirtuella under-visningen.

– De virtuellahjälpmedlen i

dag är inget annat än vad magnetofonenoch OH-projektorn var på 1960- och 70-ta-let, säger Sari Tarvonen och citerar därmedmedieforskaren Sam Inkinen som nyligenföreläste vid lärocentret.

– I kursplaneringen utgår man från dendidaktiska triangeln målgrupp-lärare-äm-ne. Man utgår från målgruppens förutsätt-ningar, kollar sedan vilka tekniskakunskaper läraren har och sedan vilkentyp av teknik ämnet kräver. Kanske märkerman då rentav att kursen inte behöver nå-gon teknik överhuvudtaget, säger MariaByholm.

Lämpat för vuxenstudierMen visst finns det många situationer därvirtuellt lärande är oslagbart jämfört medkonventionell klassrumsundervisning. Ettexempel är vuxenstudier där den stude-rande ofta har ett heldagsjobb vid sidan avsina studier. Det ger den studerande möj-lighet till större flexibilitet vad gäller stu-dietid och -plats.

En annan fördel är att man kan anlitaföreläsare som inte behöver vara fysisktnärvarande i en undervisningssituation.Föreläsningen kan äga rum till exempel iform av en videokonferens.

Dessutom kan virtuellt lärande också gemöjlighet till mer individuell undervisning.

Men virtuell inlärning kräver ett visst måttav självdisciplin och passar kanske intealla personligheter.

I regel drar man ingen knivskarp gränsmellan virtuellt lärande och lärande i all-mänhet, utan traditionell klassrumsunder-visning och virtuell undervisning kombi-neras ofta i olika grad, till exempel så attföreläsningar kan ske på traditionellt sättmedan övningsuppgifter utförs virtuellt.

Lärocentret i Vasa startade år 2001 isamband med invigningen av vetenskaps-biblioteket Tritonia och var då det andra isitt slag i landet, efter Kuopio. Vid centretjobbar för närvarande 13 personer med oli-ka projekt.

Centret spelar en viktig roll inte bara föruniversiteten, utan också för andra instan-ser i regionen som sysslar med virtuell un-dervisning, till exempel arbetar- ochmedborgarinstitut. Dessutom har man liv-ligt samarbete med Umeå universitet ochSveriges lantbruksuniversitet inom projek-tet Uninet. Syftet är att skapa förutsätt-ningar för ett virtuellt universitet iKvarkenområdet.

Under våren pågår en föreläsningsserie,Learning in network, kring didaktiska me-toder för virtuell undervisning.

Centret ger också undervisning i till ex-empel Powerpoint, bildbehandling ochkunskap i att hantera olika plattformer förvirtuell undervisning, till exempel WebCT,Blackboard och Optima. Dessutom sysslarcentret med att utveckla olika mobila lös-ningar, vilket gett studerandena vid Vasauniversitet möjlighet att göra tentanmäl-ningar per SMS och få del av tentresultatetsamma väg.

Lärocentret hjälper också lärare att själ-va sammanställa virtuella kurser och un-dervisnings-material.

Studenterna i sin tur får hjälp med attpresentera sina projektarbeten i nya for-mer, till exempel som dvd istället för påpapper – en möjlighet som allt fler tar varapå.

Olika plattformerLärocentret i Vasa använder olika plattfor-mer för sin virtuella undervisning, såväldet finsktillverkade Optima som WebCToch Blackboard.

Att det finns flera olika system på mark-naden ser Byholm och Tarvonen inte som

■

NÄTP EDAGOG IK

Virtuellt lärande på två språkTre universitet samarbetar kring lärocentret i Vasa.

”De virtuella hjälpmed-len i dag är inget annatän vad magnetofonenoch OH-projektorn varpå 1960- och 70-talet”

MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 13

någon nackdel, utan tycker tvärtom att detär bra att få pröva olika alternativ och ut-forska för- och nackdelarna hos vart ochett.

– De olika systemen skiljer sig inte såvärst mycket från varandra. Behärskarman ett så är det lätt att lära sig ett nytt, sä-ger Maria Byholm.

Att lärocentret i Vasa fått en bra start ärtill stor del det nya vetenskapsbiblioteketTritonias förtjänst.

Redan i byggnadsskedet kunde man pla-

nera utrymmena uttryckligen för lärocen-trets behov.

– En fördel är dessutom att rektorernaför alla tre universitet som samarbetarkring centret sitter med i centrets led-ningsgrupp, vilket har gjort beslutsproces-serna snabba, säger Sari Tarvonen.

Tvåspråkigheten är dessutom en stor re-surs för lärocentret, säger Byholm ochTarvonen.

PATRIK HARALD

Maria Byholm och Sari Tarvonen jobbar med virtuellt lärande vid Lärocenter i Vasa.

14 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

■ Fortbildningscentralen vid Åbo Akademistrukturerade om sin verksamhet hösten2002. De anställda vid FC är numera orga-niserade enligt vilken typ av utbildning dejobbar med, efter att tidigare ha varit inde-lade enligt utbildningsämnen. Fortbild-ningscentralens direktör Paula Lindrooshar i det nya systemet under sig tre chefersom ansvarar för varsitt område: fortbild-ning, det öppna universitetet och regionalutveckling.

Katarina Drugg är sedan början avmars innehavare av den nya tjänsten somutbildningschef. Hennes uppgift är att ko-ordinera fortbildningsverksamheten.

– Det är en ny tjänst, jag tar inte övernån annans bord. Det här betyder att minförsta arbetsuppgift, som jag kommer attkoncentrera mig på under våren, är att gåigenom vad som förväntas av mig. Både jagoch mina kollegor har en bild av vad jagskall göra, men det har inte helt hunnitspecificeras ännu, säger Drugg.

Tanken är att fortbildningen vid ÅAskall få ett nytt lyft tack vare omstrukture-ringen, och som nyutnämnd utbildnings-chef är Drugg nu på jakt efter nyaverksamhetsformer och nya tvärveten-skapliga, intressanta ämnen att ta upp.

Hon skall ta pulsen på arbetslivet ochfölja med hurdan fortbildning kundernahar behov av, och samtidigt hålla sig à jourmed vad som händer inom akademin ochfundera på vilken kunskap som kan formasom och presenteras i fortbildningskurser-na.

Lär känna akademin på nyttDrugg säger att hennes tjänst medför atthon på sätt och vis lär känna Åbo Akademipå nytt, trots att hon har jobbat vid ÅA se-dan 1995. Hon ser fram emot att möta per-sonalen, inklusive forskarna, på insti-tutionerna och diskutera fortbildningenmed dem.

– Vissa har redan ringt mig, och de an-dra hade jag tänkt truga mig på själv! Desom har idéer och tankar om fortbildningoch hur den kan förmedlas till arbetslivetkan ta kontakt, så försöker vi tillsammanshitta formen för att genomföra det, sägerDrugg.

– Jag hoppas att vi också bättre skallkunna komma åt den avancerade och ban-brytande forskningen som görs vid ÅA, till

exempel inom de tekniska ämnena vidKTF och MNF, och hjälpa till att få ut derasresultat till dem som behöver dem.

Kittet mellan akademi och samhälleFortbildningscentralens roll är enligtDrugg att vara kittet mellan den akademis-ka världen och de arbetande människornaute i samhället. Uppgiften är att föra ut denkunskap som finns inom universitetet tilldem som behöver den i sina jobb. Druggsäger att behovet av fortbildning ökar helatiden.

– Människor utexamineras varje dag,och redan nästa dag behöver de fortbild-ning. En utbildning är aldrig så skräddar-sydd att den täcker allt man behöver iarbetslivet, och det märks i att många nyut-examinerade kommer på fortbildning.Grundidén är ju att uppdatera och byggapå den kunskap man redan har, man börjarinte om från noll.

Utvecklingen i samhället ställer nya kravbåde på hurdan fortbildning som bör er-bjudas, och hur den skall arrangeras.

– Människor i arbetslivet är våra primä-ra kunder, och ett problem för oss är att al-las tid har blivit allt mer knapp. Folkbehöver fortbildning, men vi måste hitta enbra form för hur man kan göra det. Det ärinte så ändamålsenligt för någon att till ex-empel åka 400 kilometer till en kurs i Åbovartannat veckoslut. Folk går inte längre påkurs hos oss enbart för att det är roligt, demåste få någon konkret nytta av det. Kur-serna skall vara kompetenshöjande, ellerså skall de kanske rentav behövas för attman skall bli behörig till vissa tjänster.

– Virtualisering, alltså nätbaserad un-dervisning, löser en del av det här proble-met. Vi har också kurser som kombinerarnär- och distansstudier – man studerar vianätet och har ibland träffar ute i regioner-na. Svenskfinland är så splittrat att vi mås-te utlokalisera en del av verksamheten tillplatserna där kunderna finns. Ordnar vienbart kurser på svenska i Åbo, så får viinte tillräckligt med deltagare.

IT ger mera mångsidig undervisningIT är något av Druggs specialområde, ochdet inte bara för att hon är intresserad avvirtuell undervisning. Innan hon blev ut-bildningschef jobbade hon som ledare förFC:s temagrupp för informationsteknologi

FOR TB I L DN ING

Drugg vill ha nya greppFortbildningscentralen vid ÅA fick ny utbildningschef.

MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 15

och kommunikation. Hon har också under-visat i IT, bland annat inom ett utbildnings-projekt som är skräddarsytt för lärarna i desvenskspråkiga skolorna Esbo.

– För lärare ger IT möjligheter till in-tressantare och mera mångsidig undervis-ning. Eleverna behöver inte längre baralyssna, utan genom att visa exempel på da-tor kan man bättre förklara olika sakerockså för elever som är mera visuellt lagda,eller som vill testa och pröva sig fram. I dagär IT den fjärde basfärdigheten utöver attläsa, skriva och räkna.

– Skoleleverna behöver lära sig IT för attklara av samhällets krav på morgondagensmedborgare. Den här utvecklingen kan vi

inte stoppa – och vill väl inte heller – mendet kräver att vi ger lärarna verktyg för attge eleverna denna färdighet.

Trots att Drugg ser positivt på teknolo-gins utveckling poängterar hon att hon inteför den skull tycker att man skall svälja all-ting den för med sig med hull och hår.

– IT skall utnyttjas som hjälpreda därdet är mest effektivt. Det kan användas tillatt uträtta till exempel administrativa ruti-ner lättare, och på det sättet ge mera tid tillatt sitta ner och reflektera, planera, funde-ra – helt enkelt tänka. Men det skall ge ettmervärde, det får inte bli ett självändamål.

MICHAEL KARLSSON

– Jag hoppas att vi bättre skall kunna komma åt den avancerade och banbrytande forskningen som görs vid ÅA, till ex-empel inom de tekniska ämnena vid KTF och MNF, och hjälpa till att få ut deras resultat till dem som behöver dem, sä-ger Katarina Drugg, FC:s nya utbildningschef.

16 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

UNDER SENARE TID har inom universitetsvärl-den i olika sammanhang starkt betonats att person-lig studiehandledning och -rådgivning är centralför de studerande. Handledning och rådgivningkan utföras på många sätt och ett sätt att underlättadetta är att ta i bruk personliga studieplaner. Dettabetonas också t.ex. i Undervisningsministerietsrapport om den kommande examenreformen (Yli-opistojen kaksiportaisen tutkintorakenteen toi-meenpano. UvM 39:2002). Detta har gjort att jagockså kommit att intressera mig för personliga stu-dieplaner och vilken nytta studenterna kunde ha avsådana.

Inom Humanistiska fakulteten har vi särskilt un-der de fem senaste åren strävat efter att utvecklahandledning och rådgivning ur olika synvinkel. Förmig personligen har detta inneburit att jag medve-tet försökt lära mig mera om pedagogik, didaktikoch särskilt om olika inlärningsmetoder. Under ka-lenderåret 2001 deltog jag i den av Åbo Akademianordnade kursen i högskolepedagogik och underläsåret 2002-2003 i den av Finlands virtuella uni-versitet anordnade nationella ”TieVie- utbildning”som avser att ge kunskap om nätbaserad inlärning.Denna artikel baserar sig delvis på slutrapportenfrån den högskolepedagogiska kursen samt kom-mer att utgöra slutrapport för den senare nämndautbildningen.

I ALLMÄNHET TÄNKER MAN SIG att inlärninginom universitet är nödvändig med tanke på dendirekta undervisningen i olika akademiska dicipli-ner. Det finns dock också en mängd kunskap av an-nan art som de studerande behöver. Examens-strukturen, studiernas uppbyggnad och studie-gången inom olika fakulteter varierar och de stude-rande behöver få kunskap om hur de ska bedrivasina studier för att nå sitt mål och avlägga sin exa-men. Denna typ av lärande ska så som allt lärandebasera sig på frivillighet och därför ska inlärningenvara motiverande.

Humanistiska fakulteten har målmedvetet gåttin för att stöda de studerande med systematisk

handledning och rådgivning. Fakulteten har disku-terat verksamheten och också gjort en del under-sökningar av hur de studerande upplever att de fårkunskap om studiegången och studierna. Utveck-lande av verksamheten måste baseras på analys avrådande läge.

När det gäller handledning kan konstateras attkvalitetskraven ökar, vilket gör att både nya och al-ternativa arbetsmetoder bör tas i bruk. Den snabbautvecklingen i samhällslivet och den fortsatta för-ändringen av arbetslivet innebär nya utmaningar.Det här gäller i högsta grad också när det gällerhandledning inom en fakultet.

För tidigare generationer universitetsstuderandehar det inte erbjudits handledning i samma ut-sträckning som fakulteten idag strävar efter att geidag. Kraven på effektivitet gällande genomström-ning och utexaminering ha utan vidare påskyndatutvecklandet av ett handledningssystem. Jag anserdock att det ur individens synvinkel är minst likaviktigt att lyckas med sin målsättning att avläggaexamen. De studerande är alla individer med olikaförutsättning att lyckas med detta och därför be-hövs olika typer av stöd och också olika stor arbets-insats när det gäller de studerande.

FAKULTETENS MÅL är att utexaminera 100 per-soner med högre högskoleexamen varje år utan attpruta på undervisningens kvalitet. Det handled-ningssystem som Humanistiska fakulteten utveck-lat innebär att de studerande i princip fårsystematisk rådgivning under hela studietiden.Personliga studieplaner har i princip inbegärts vidHumanistiska fakulteten sedan ingången av hösten2002. De studerande har fått formulera sina planerfritt och planerna har inlämnats som papperskopi-or eller i form av insända mejl.

Systemet har inte kunnat utvärderas i högregrad ännu eftersom det är så nytt. Målet med enpersonlig studieplan är att varje ny studerande ge-nast i början av sin studietid ska planera sin studie-gång innehållsmässigt och också gärna kvantitativt.Det är viktigt att den studerande funderar på t.ex.

Monica Nerdrum är studie-sekreterare vid den huma-nistiska fakulteten vid Åbo Akademi.

VECKANS SKRIBENT

Personliga studieplaner för alla studerande?!

MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 17

ämneskombination, helheter och antalet eftersträ-vade studieveckor per år. Det är också centralt attgranska studieplanen i relation till arbetsmarkna-dens behov och krav.

NÄR DET GÄLLER INLÄRNING kan man utanvidare säga att nätbaserat inlärande är bland de ny-aste metoderna. Nätbaserad undervisning ochhandledning är starkt på kommande och den typenav inlärning torde också lämpa sig bra för mångapersoner. Systemet med personliga studieplanerkunde därför utvecklas så att studieplanen skullegöras nätbaserad.

En elektronisk personlig studieplan (e-plan)skulle innebära att den studerande har ett arbets-redskap som är lätt överblickbart, lätt att förändra,snabbt att hantera och lätt åtkomligt. Studentenskulle lära sig att lära sig systematik i förhållandetill sina egna stu-dier och att taeget ansvar.

Studenten ochrådgivaren harlätt att kommuni-cera och kan till-sammans gran-ska studieplanenockså om de intebefinner sig påsamma ort. Stu-denten kan göranödvändiga justeringar utan större besvär. Alla tidi-gare planer kan sparas och vid behov kan studen-ten granska dem.

Den elektroniska studieplanen kan placeras in iett större sammanhang gällande studierådgivning iallmänhet. Därför är det meningsfullt att uppbygg-nad och genomförande skall kunna ske som team-arbete mellan flera olika enheter. Viktigt är ocksåatt betona den tekniska sidan av ett dylikt projekt.Underhåll och uppdateringar måste kunna ske smi-digt.

I framtiden kan man kanske också tänka sig atten nätbaserad studieplan kan ha kontakt med stu-dieprestationsregistret och/eller ett tentamensan-mälningssystem.

INSTRUKTIONER FÖR ATT UPPGÖRA en e-plan måste finnas för varje studerande och de mås-te fungera. I starten måste studenterna förstå var-för en e-plan är betydelsefull för den enskildapersonen, annars kan e-planen bli ogjord. Stude-randegruppen är heterogen (beträffande ålder,bakgrund, tidigare studier, familj, ort, tekniska fär-digheter o.s.v.) och därför måste det instruerandematerialet vara uppbyggt så, att alla studerande för-står uppgiften och klarar av den. De tekniska lös-ningarna bör inte vara för svåra.

En extra fördel för de studerande är att de genastfrån början av studietiden lär sig att tillgodogöra sigolika tekniska lösningar och att bli bekanta med

nätbaserade inlärningsmiljöer, vilket är helt nöd-vändigt med tanke på de fortsatta studierna. Gärnaskulle det få finnas en uppgift i e-planen som skullegöra att rådgivaren/handledaren skulle kunna be-döma studentens inlärningsprocess. Reflekterarstudenten över sin egen inlärning? I instruktioner-na kunde ingå ett moment där studenterna uppma-nas att t.ex. skriva en inlärningsdagbok.

För rådgivaren/handledaren skulle det därtillvara viktigt att veta vad studenten anser om självaidén att uppgöra en e-plan. Hur upplever studentene-planen? Verkar den vara nyttig eller onyttig? Var-för? Skulle något annat redskap eller annan kon-takt vara bättre?

RÅDGIVARENS/HANDLEDARENS ROLL i e-planssystemet är mycket viktig. Denna person (stu-diesekreterare/lärartutor/lärare/studierådgivare/

karriärplanera-re?) är en av deförsta personersom tar emotstudenten ochger henne en avhennes förstauppgifter i dennya studiemiljön.Rådgivaren per-sonifierar sålun-da på ett visstsätt hela univer-

sitetet och ger sålunda en hänvisning till hur stu-dietiden kommer att gestalta sig. Rådgivarens/handledarens roll kan man diskutera utgående frånCoomey & Stephensons modell (Teaching andLearning Online. Pedagogies for New Technology.London 2001).

Tanken är att studenten är i centrum när det gäl-ler att uppgöra e-planen. I början bör därför rådgi-varen fungera som en handledare, som ställer ettallmänt mål och allmänna riktlinjer. Studenten harfrihet att göra sin e-plan enligt egna målsättningar.Under studietidens gång behöver studenten kanskedock också en tränare/coach. Målet är givet, mendeltagarna kan bestämma hur de arbetar och hurde uppnår sina mål. Tränaren klargör uppgiftensart och stöd kan ges t.ex. i form av mejl eller i min-dre grupper.

INOM RAMEN FÖR DENNA ARTIKEL har jagresonerat kring fenomenet personlig studieplan. Desynpunkter jag framfört har jag kommit att reflek-tera över dels tack vare de kurser jag deltagit i ochinte minst i samband med de diskussioner jag förtmed andra personer intresserade av att utvecklarådgivnings- och handledningsverksamheten viduniversitet.

MONICA NERDRUM

”En elektronisk personlig studieplan(e-plan) skulle innebära att den stude-rande har ett arbetsredskap som ärlätt överblickbart, lätt att förändra,snabbt att hantera och lätt åtkomligt.”

18 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

Om arbetsplaner och tidsuppfattning■ År 1997 slöts ett tjänstekollektivavtal om univer-sitetslärarnas helhetstjänstgöring. Syftet med re-formen var bland annat att åstadkomma en större flexibilitet i organiseringen av arbetet, att förbätt-ra forskningsmöjligheterna och att utveckla nya undervisningsformer.

I ÅA:s tillämpningsbestämmelser ges anvis-ningar om hur planerna skall göras. Men varför fungerar inte systemet? Varför låter så många bli att fylla i formuläret? Varför är det så svårt att pla-nera sin arbetstid?

Enligt tillämpningsbestämmelserna är arbets-planen en precisering av institutionens verksam-hetsplan på det individuella planet. Hur planerar då institutionen sin verksamhet? Hur beaktar man den tid som lärarna och forskarna ställer till insti-tutionens förfogande, det vill säga de 1 600 timmar de får lön för?

Av diskussionerna att döma består arbetsplane-ringen ofta av att den enskilda läraren kämpar med sin blankett och fyller kolumnerna med siff-ror i första hand för att blidka nitiska byråkrater. Arbetsplanerna uppfattas inte som ett verktyg varken för den enskilda lärarens arbetsbild, insti-tutionernas verksamhetsplaner eller fakulteternas personalplanering.

Jag tror att frågan också handlar om den tids-uppfattning som ligger bakom beslutet om hel-hetstjänstgöring. Att dela in forskning och under-visning i timmar tar helt enkelt emot eftersom forskning och inlärning inte låter sig inplaceras på en enkel tidsaxel. Det finns så mycket ”arbete” som inte får plats inom 1 600 timmar.

Tid är så mycket mer än timmar. Tid är också rymd och rytm. Fysikern Bodil Jönsson har myn-tat begreppet ställtid. Det är den tid vi behöver för intellektuell koncentration, pauser och andrum. Vi behöver också sammanhängande tid. Om vi styck-ar tiden i för korta sjok skapar vi inga rum för tan-ken och kreativiteten. Jakten på timmar kan verka väldigt effektivt men stressen kan ha förödande konsekvenser på trivsel, hälsa, motivation och prestationer. Att använda sin fritid för arbete kan ha samma effekt på längre sikt.

Tiden och vår attityd till tid är komplex men om man, som professor Jönsson säger, försöker för-enkla det komplexa är man ute i ogjort väder. En-dast respekt för komplexitet leder vidare.

I planeringen av arbetet behövs både en kvanti-tativ och en kvalitativ analys. Ett bra sätt att upp-göra en plan kan vara att börja från målet och att göra arbetsplanerna tillsammans med kollegerna. Att samla sin personal till arbetsplanering är en given ledaruppgift.

MARGITA VAINIO, personalchef

■ MOTIONSKAMPANJEN MARS 2003. Kampanjen är nu slut och det är dags att skicka in korten. Senast den 10 april till Carl Myrberg (Åbo) eller Petri Vuorinen (Vasa och Jakobstad). Kom ihåg att fylla i frågan på första sidan på motionskortet!

ÅBOS OCH VASAS GEMENSAMMA FRILUFTS-DAG FÖR PERSONALEN. Vi åker alltså till Jyväsky-lä och datumet blir torsdagen den 15 maj. Det blir en tidig start och tillbaka är vi ca kl. 21.00. Närmare programinformation meddelas skilt, men redan nu kan meddelas att det blir olika museibesök, volley-boll, paddling, bågskytte, rullskridskoåkning, natur-stig, stavgång m.m. Man deltar naturligtvis inte i allt utan väljer det som intresserar.

ORIENTERING/TURKURASTIT Personalen kan beställa gratisbiljetter till kvällsorienteringarna Tur-ku-Rastit i Åbo med omnejd. Orienteringarna ord-nas på onsdagskvällarna och mot slutet av säsongen på lördagarna. Programmet finns i Aamuset den 26 mars.

ORIENTERING/ÅA-MÄSTERSKAP Arrangeras måndagen den 14 april i Hirvensalo. Start vid Hir-vensalon Heittos stuga (Syvälahdentie) kl. 17.00. Anmälningar till idrottskansliet senast den 9 april kl. 15.00. Klasser: damer, herrar. Banan är ca 4 km lång och lätt.

FÄKTNING/GRUNDKURS Kursen hålls enligt föl-jande: Alltid kl. 17.00–18.00 följande datum: 10.4, 15.4, 17.4, 22.4, 24.4, 29.4 och 6.5. Kursen äger rum vid Turun Miekkailijats klubblokal, Tureborgsgatan 4 (bredvid Parkin kenttä). Anmälningar senast den 4 april kl. 15.00. Deltagaravgift: 12 euro/person.

RINKFOTBOLL (Isaskar) Arrangeras i Impivaara lördagen den 26 april kl. 9.00 framåt. Anmälningar till idrottskansliet senast den 16 april kl. 15.00. På planen 5 + målvakt, fria byten. Många spelare be-hövs för det är en rätt tung gren.

PERSONALSPALTEN REKREATION & MOTION

MfÅA:s utgivning våren 2003■ Våren 2003 utkommer Meddelanden från Åbo Akademi enligt följande (material inläm-nas senast på datumen inom parentes):

nr 7 25.4 (15.4)nr 8 12.5 (5.5)nr 9 23.5 (16.5)nr 10 9.6 (2.6)

MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 19

PA P PE R SK EM I

DI Stefan Kuni disputerar i pappers-kemi fredagen den 25 april på av-handlingen ”The Effect of Board Coating and Precalendering on Coa-ting Coverage and Surface Structure”.

■ Disputationen äger rum i audi-torium Salin i Axelia II kl. 13. Som opponent fungerar docent Gun-nar Engström, Karlstads univer-sitet. Kustos är professor Dan Eklund. Så här sammanfattar Stefan Kuni själv sin avhandling:

”Ytegenskaper, tryckbarhet och visuellt utseende är tillsam-mans med styvhet är de viktigaste egenskaperna för bestruken kar-tong. Högre produktionshastighe-ter, kombinerat med ett ökande användande av fiberråvara med låg ljushet har gjort det viktigt att studera alternativ till den hastig-hetsbegränsade luftknivsbestryk-ningsprocessen. De kartongsorter som har den bästa slätheten och bulken tillverkas i dag i allmänhet med hjälp av en s.k. MG-cylinder. Ökande produktionshastigheter kommer i framtiden att göra också den opraktisk, varför andra meto-der behövs för att tillverka en slät baskartong.

I detta arbete har undersökts några av de processparametrar som kan användas för att inverka på den slutliga ytstrukturen och bestrykningsskiktets täcknings-förmåga vid kartongbestrykning. En hög bladkraft har visats öka bestrykningsskiktets jämnhet vid bestrykning med böjt blad, genom att baskartongen komprimeras under bladspetsen. Användning av högmolekulär polyvinylalko-

hol (PVOH) gör det möjligt att ut-nyttja denna effekt även vid stav-bestrykning. Sådana bestryk-ningssmeter karakteriseras av en hög grad av töjviskositet, vilken kan anses härstamma från en stark bryggbildning mellan PVOH och bestrykningspigment. I smeter där karboxymetylcellulosa (CMC) används som förtjockare saknas däremot en sådan töjvis-kositet, eftersom den elastiska nätverksstruktur som är närva-rande vid låga skjuvkrafter bryts ned under de höga skjuvförhål-landen som finns under bestryk-ningsbladet. Suspensioner som förtjockats med CMC och som innehåller endast kalciumkarbo-nat bildar inga nätverksstrukturer, vilket medför att skjuvningens in-verkan på viskositeten vid höga skjuvhastigheter är mindre.

Påläggsstyrning med konstant spetsvinkel visade sig användbar under förhållanden typiska för kartongbestrykning. Bladets spetsvinkels inverkan på ytegen-skaperna var liten inom det un-dersökta intervallet. Inverkan av appliceringstryck och kontakttid mellan applicering och avschab-ring undersöktes genom försök med valsapplicering och olika ty-per av jetapplicering. Den tryck-avvattning som äger rum vid valsapplicering kunde konstate-ras förorsaka ytstrukturföränd-ringar i fiberflockskala. Det höga appliceringstrycket vid valsappli-cering antas förorsaka en tryck-avvattning, varvid vattenfas tränger igenom genom det hydro-foblimmade toppskiktet in till mittskiktet. Denna djupa inträng-ning åstadkommer en relaxation av fibernätverket och flockstruk-turen inne i kartongen, som se-dan ger en bestående struktur- förändring på ytan. En lång kon-takttid mellan jetapplicering och avschabring förorsakar däremot en högre grad av diffusion- och kapillärdriven fibersvällning och relaxation av toppskiktets fiber-nätverk. Detta minskar på yt-strukturen och yttopografin i fiberstorleksskala eftersom pro-cessen i större utsträckning sker före avschabringen. Vid mycket kort kontakttid sker processen till stor del efter bladet, vilket ger en

bestående ytstruktur i fiberskala. Bestrykningsskiktets inträng-ning i baskartongen minskade även med längre kontakttid.

Baskartongens släthet är av stor betydelse vid kartongbe-strykning. I detta arbete visas att med skokalandrering kan man tillverka en baskartong med egenskaper som är jämförbara med en som är tillverkad med en MG-cylinder. Traditionell termo-gradientkalandrering med mjuk motvals ger en baskartong som är mera känslig för inverkan av det vatten som under bestryknings-skedet påförs kartongen. En låg ytråhet hos baskartongen i mak-roskala visade sig vara av vikt för att uppnå en jämn tryckfärgsab-sorption vid offsettryckning av den bestrykta produkten.”

MUS I KV ET EN SKAP

FL Johannes Brusila disputerar i mu-sikvetenskap lördagen den 12 april på avhandlingen ”Local Music, Not From Here – The Discourse of World Music examined through three Zimbabwean case studies: The Bhundu Boys, Virgi-nia Mukwesha and Sunduza”.

■ Disputationen äger rum kl. 12 i Sibeliusmuseums konsertsal. Opponent är doc. Krister Malm,direktör för Statens musiksam-lingar. Som kustos fungerar prof. Pirkko Moisola. Så här sam-manfattar Johannes Brusila själv sin avhandling:

”I avhandlingen har jag valt att närma mig fenomenet världsmu-sik som en diskurs, utgående från en infallsvinkel som bygger på

DISPUTATIONER

20 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

bl.a. Michel Foucaults diskurs-analytiska teorier och Stuart Halls samt Edward Saids forsk-ning. Syftet med avhandlingen är således att analysera världsmusi-kens grundläggande diskursiva formation och industriellt för-ankrade praktik, samt att under-söka förhållandet mellan världs-musikdiskursen och de musiker vars musik kategoriseras som världsmusik då den marknads-förs i västvärlden.

Teoretiskt och metodologiskt är avhandlingen förankrad i den musiketnologiska forskningstra-ditionen och populärmusikstu-dier, med influenser från modern kulturforskning, mediaforskning och postkolonial forskning. Den metodologiska tyngdvikten lig-ger i kvalitativ etnografi. Världs-musikdiskursens formation och praktik studeras bl.a. med hjälp av intervjuer och analyser av branschpublikationer. Musiker-nas arbete belyses med hjälp av tre zimbabwiska fallstudier: The Bhundu Boys, Virginia Muk-wesha och Sunduza. Musikska-pandet har granskats med hjälp av djupintervjuer och transkrip-tioner av skivutgåvor.

Ända sedan marknadsförings-kategorin världsmusik lansera-des år 1987 har fenomenet debatterats i flera sammanhang. Genom att studera olika utsagor om världsmusik går det dock att finna djupare systematiska mön-ster i de till synes motstridiga de-finitionerna av fenomenet. Dessa mönster tyder på att världsmusik är musik som för den västerländ-ska moderna människan, Jaget, signifierar den Andre. För den västerländska musiklyssnaren signifierar världsmusik det lokala och traditionella, i jämförelse med annan musik som uppfattas som modern och internationell eller global. Dylika binariteter är cen-trala för Jagets sätt att med hjälp av stereotypier konstruera skill-nader i förhållande till den Andre. Världsmusik bidrar med andra ord till tudelningen ”the West and the Rest” (såsom Stuart Hall an-vänder begreppsparet). Denna tudelning, som utgör grunden för världsmusikens diskursiva forma-tion, manifesteras också i musik-

industrins praktik. Som mark-nadsföringskategori är världsmu-sik en samlande benämning på ”utomstående” genrer som inte kunnat inlemmas i västvärldens etablerade kategorier.

De västerländska mediernas och konsumenternas förvänt-ningar fokuseras ofta på världs-musikens autenticitet, vilket i det här sammanhanget kan avse lokal traditionsbundenhet, men också artistisk trovärdighet och ärlighet. Denna autenticitetsönskan utgör en paradox i och med att musi-ken, för att överhuvudtaget kunna nå konsumenten, alltid måste ge-nomgå någon form av medalise-ring och omtolkning. Musikernas personliga och musikaliska bak-grund samt professionella för-väntningar sammanfaller nöd-vändigtvis inte heller med världs-musikbranschens förväntningar. Trots detta bör musikerna ta hän-syn till spänningsfälten lokalt-globalt och traditionellt-modernt då de gör karriär i världsmusik-branschen. Genom val av musik-stilistiska drag, struktur, instru-mentation och andra betydelsebä-rande musikaliska element un-derhandlar de sig fram till en position i branschen.

Inte oväntat har de flesta musi-kerna en kritisk syn på fenomenet världsmusik, som ur deras syn-vinkel är någonting påtvingat. Det är dock skäl att minnas att musi-kerna inte är passiva offer utan dynamiska aktörer som väljer mellan olika professionella och kreativa lösningar. Likaså måste man komma i håg att varken världsmusikdiskursens eller mu-sikernas meningssystem är san-na eller falska. De olika aktörerna konstruerar sin syn på verklighe-ten och tolkar fenomenen med hjälp av sin egen konstruktion. Således har begrepp som lokalt-globalt och traditionellt-modernt alltid konstruerats och rekonstru-erats på olika sätt, liksom också tanken om olika musikaliska ele-ments autenticitet. Härav följer också att fenomenet världsmusik inte innebär att tanken om t.ex. lokal tradition skulle ha mist sin betydelse, utan att den enbart än en gång har konstruerats om i en ny, föränderlig situation.”

● Ett nordiskt vårdvetenskapligt seminarium inom kvalitativ forskning kring barnafödande ar-rangerades av forskningsnätver-ket ”Forskning i BARNAFÖDAN-DE I NORDEN – ett vårdveten-skapligt kvalitativt nätverk” med Åbo Akademi, Vårdvetenskapliga Institutionen i Vasa som värd den 30–31.1.2003. Seminariet med 18 deltagare leddes av lektor, HVD Terese Bondas med föreläsare och deltagare från Danmark, Fin-land, Norge och Sverige. Ett upp-följande seminarium planerades till Göteborg 2004. Gemensamma forskningsintressen diskuterades vid nätverkets möte i anslutning till seminariet och anslag kommer att sökas under detta år för när-mare planering. Nätverkets led-ningsgrupp representerar Fin-land, Sverige, Danmark, Norge och Island. Det består av lektor Terese Bondas, Åbo Akademi (le-dare), klinisk lektor Marie Berg,Sahlgrenska Akademin, Göte-borg, lektor Ingela Lundgren,Göteborgs universitet, lektor Eli-sabeth Hall, Århus universitet samt professor Katri Vehviläi-nen-Julkunen, Kuopio universi-tet. I ledningsgruppen finns även fyra forskarstuderande, Ellen Blix, Norge (Nordiska Hälso-vårdshögskolan), Benny Huser,Norge (Universitetet i Bergen), Ólöf Asta Ólófsdóttir, Island (University of Thames Valley, London) samt Lisbeth Søren-sen, Danmark (Nordiska Hälso-vårdshögskolan). Vid forskarse-minariet anslöt sig ytterligare en disputerad samt sex forskarstu-derande från olika nordiska län-der. Forskningsnätverket vill skapa, tydliggöra, stärka och föra fram vetenskaplig kunskap kring barnafödande i Norden från ett vårdvetenskapligt perspektiv med kvalitativa metoder. Gemensam nordisk forskning, gemensamma publikationer och forskarutbild-ning utvecklar samarbete och kontakter mellan forskare och forskarstuderande samt tar tillva-ra olika nordiska kompetens- och styrkeområden då det gäller teo-rigenerering och vårdutveckling.

Understöd för kursen och mö-tet erhölls ur Åbo Akademis jubi-leumsfond 1968.

DISPUTATIONER, forts. FOLK & FÄ

MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 21

Kysely Suomen ja Neuvosto-Viron tieteellisistä yhteyksistä

Viron tiede oli Neuvostoliiton miehityksen aikana vuoteen 1991 tarkoinmiehittäjävallan tiukassa valvonnassa. Tieteellinen tutkimus oli keski-tetty Viron SNT:n Tiedeakatemiaan. Yliopistot ja korkeakoulut pyrittiinmuuttamaan etupäässä sosialistista järjestelmää tukeviksi opetuslaitok-siksi, ja virolaisten tutkijoiden yhteydet länteen katkaistiin lähes koko-naan. Myös Suomen ja Viron väliset suhteet alkoivat pääosin kulkeaMoskovan kautta.

Kahdenvälistä tieteellistä yhteistyötä kuitenkin jatkettiin. 1960-luvunalkupuolella suomalaisia tutkijoita vieraili jopa Tartossa, ja vuosikymme-nen loppupuolella virolaiset tutkijat alkoivat vähitellen päästä Suomeen.Yhteistyötä jatkettiin paitsi laillisesti myös laittomasti. Turistimatkoihinliittyi usein tieteellisiä yhteydenottoja ja tieteellistä aineistoa vaihdettiinneuvostoviranomaisten tietämättä. Laivaliikenteen alkaminen Helsinginja Tallinnan välillä helpotti osaltaan tätä yhteydenpitoa.

Suomen Akatemian sekä Suomen ja SNTL:n välisen tieteellis-teknilli-sen yhteystoimintakomitean arkistoista selviää pitkälti virallisten vaihto-kiintiöiden ja yhteistyösopimusten mukaan tapahtunut yhteistyö.Yksityisten henkilöiden, tieteellisten seurojen ja laitosten sekä yliopisto-jen kutsujen pohjalta tapahtuneet vierailut puolin ja toisin ovat sensijaan usein vain toimintaan osallistuneiden henkilöiden tiedossa. Nemuodostavat kuitenkin erittäin merkittävän osan Suomen ja Viron tie-teellisistä yhteyksistä neuvostoaikana.

Olen Suomen Akatemian hallintojohtajan virasta eläkkeelle jäätyäniryhtynyt laatimaan tutkimusta Viron tiedemaailmasta ja sen yhteyksistäSuomeen keskittymällä nimenomaan vuosiin 1940�91, jolloin Viro oliNeuvostoliiton miehittämä. Tutkimuksen kohteena ovat myös kyseisenaikakauden tieteelliset yhteydet ja yhteistyö ulkovirolaisten tiedemies-ten kanssa. Yhteyksien selvittämisellä on tässä vaiheessa kiire, koskakirjallisia lähteitä tältä ajalta on suhteellisen vähän ja yhteistyötä eri kei-noin harrastanut tutkijasukupolvi on nopeasti poistumassa tutkimuksensaavuttamattomiin.

Pyydän, että virolaisten tai ulkovirolaisten kanssa tieteellistä yhteistyötäNeuvosto-Viron aikana tehneet tutkijat ottaisivat minuun yhteyttä sähkö-postitse tai kirjeitse, ja kertoisivat yhteistyöstään. Tärkeää olisi saadatietää mm. millä tieteen alalla, kenen kanssa, koska ja millä keinoinyhteyttä on pidetty ja mitä tuloksia yhteistyö on tuottanut. Kaikki infor-maation in tutkimuksen kannalta tärkeätä koota talteen.

Yhteystietoni ovat: Heikki Kallio, Suomalaisen Kirjallisuuden Seura(SKS), PL 259, 00170 Helsinki tai heikki.kallio@pp1.inet.fi.

Åbo Akademis bibliotek

Vid Åbo Akademis bibliotek anställes i ett retro-katalogiserings-projekt fem personer för ett årmed möjlighet till förlängning. Projektet är fyra-årigt. Ansökningstiden utgår den 30 april2003 kl. 16.15.

1. Arbetsledare för projektet i lk A 18. Erfaren-het av katalogisering och kännedom om bibliotekets samlingar förutsättes.

2. Fyra projektarbetare i lk A 16. Erfarenhet avkatalogisering förutsättes.

Språkkrav: utmärkta kunskaper i svenska, godakunskaper i finska och engelska.

Ansökningarna sändes till Åbo Akademis biblio-tek, Sekretariatet, Domkyrkogatan 2�4, 20500Åbo.

Närmare information om tjänsterna ges av över-bibliotekarie Tore Ahlbäck, tfn (02) 215 4182,mobil 0407 331 031, e-post: tore.ahl-back@abo.fi.

Turun yliopiston kanslerin toimikausi päättyy31.8.2003. Yliopisto asettaa

KANSLERIEHDOKKAATtoimikaudeksi 1.9.2003�31.8.2008

Kanslerin tulee olla henkilö, joka onansiokkaasti toiminut tieteen tai yliopistolaitok-sen hyväksi. Kanslerin tehtävistä on säädettyyliopistolaissa (645/97) ja -asetuksessa (115/98).

Kanslerin nimittää tasavallan presidentti valtio-neuvoston esityksestä kolmesta yliopiston vaa-likollegion asettamasta ehdokkaasta.

Yliopiston hallintojohtosäännön määräys, jonkamukaan kansleri ei saa olla Turun yliopiston taimuun yliopiston virkaan nimitetty virkamies, onpoistettu (kanslerin 27.3.2003 vahvistama halli-tuksen päätös 20.2.2003).

Kirjalliset ilmoittautumiset tulee toimittaa Turunyliopiston vallikollegiolle osoitettuna yliopistonkirjaamoon viimeistään maanantaina 28.huhtikuuta 2003 klo 16.15. Postiosoite on Kir-jaamo, 20014 TURUN YLIOPISTO (käynti-osoite: yliopiston päärakennus, pohjakerros).Hakemukseen on liitettävä oikeaksi todistettuansioluettelo sekä muut asiakirjat, jotka voivatvaikuttaa valintaan. Virkamiehen, josta nimikir-jalain nojalla pidetään nimikirjaa, on liitettävähakemukseensa häntä koskeva ote nimikirjasta.Hakemusasiakirjoja ei palauteta.

Lisätietoja antaa vaalikollegion puheenjohtaja,professori Jouko Suonpää, puh. (02) 313 1502tai (02) 333 7390.

Hakujuliste on luettavissa osoitteessa http://www.utu.fi.

Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi lediganslår ett vikariat t.o.m.31.12.2003 som

utbildningsplanerare med tyngdpunkt på nya medier och undervisningsteknologi

Utbildningsplaneraren förväntas ha högre högskoleexamen, erfaren-het av ämnesområdet och intresse för utvecklande av nya studiefor-mer och arbetssätt inom vuxenutbildning, samt beredskap att arbeta ien kreativ och flexibel arbetsmiljö.

Vikariatet besätts fr.o.m. 1.5. eller så fort som möjligt, löneklass A20�A21 beroende på utbildning och erfarenhet.

Närmare information ger direktör Paula Lindroos, tfn (02) 215 4125eller paula.lindroos@abo.fi

Till ansökan, som riktas till direktören för Fortbildningscentralen vidÅbo Akademi, Paula Lindroos, Biskopsgatan 10, 20500 Åbo, fogasmatrikelutdrag eller styrkt meritförteckning samt andra handlingar somsökanden önskar åberopa för styrkande av sin kompetens. Ansökanbör inlämnas senast den 16 april 2003.

22 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

■

INFORMATIONSFÖRVALTNINGBok- och bibliotekshistoria (1 sv) Tidpunkt: 19.5�19.6 MAJLärare: FM Nancy Pettersson Anmälning senast 8 maj 2003

ITALIENSKA Grundkurs i italienska (2,5 sv) Tidpunkt: 5.5�11.6, mån�ons kl. 17.30�20 MAJ�JUNLärare: stud. Paola Fraboni Anmälning senast 25 april 2003

MARKNADSFÖRING Grundkurs i marknadsföring (5 sv) Tidpunkt: vv. 31�32, mån�fre 28.7�1.8, 4�8.8 kl. 17.00�19.30 JULI�AUGUSTILärare: EM Anna-Greta Nyström, FM Tuija-Liisa Pohja Anmälning senast 16 juni 2003

NATIONALEKONOMI Banker och penningteori (3 sv) (20h) Tidpunkt: vv. 34�35, mån�tors 18�21.8, mån�ons 25�27.8, kl. 17.00�19.30 AUGUSTIFöreläsare: PD Christer Lindholm Förkunskap: Grk i nationalekonomi (ej obl.) eller motsvarande kunskaper Anmälning senast 16 juni 2003

PSYKOLOGIPsykologins grunder (5 sv) Tidpunkt: 23�24.5, 15�16.8, fre kl. 18�21, lör kl. 10�17 MAJ, AUGUSTIFöreläsare: FD Christina Krause Anmälning senast 9 maj 2003

SOCIOLOGI Hälsosociologi (2�5 sv) Tidpunkt: tors 22.5, tis 27.5, tis 3.6, tors 5.6, tis 10.6 kl. 17�19.30 MAJFöreläsare: PM Ann Yrjälä Förkunskaper: Grundkurs I i sociologi rekommenderas, men inte obligatoriskt. Anmälning senast 12 maj 2003

SVENSKA Svenska som andraspråk (2�5 sv) (24 h) Tidpunkt: 2�5.6 och 9�12.6 mån�tors kl. 17.30�20.00 JUNI Lärare: FM Heidi Rontu, Svenska institutionen vid Åbo Akademi Anmälning senast 23 maj 2003

Notera anmälningstiderna!

Pris: Läsårsavgift 70 euro (40 euro för en kurs). Grundexamensstuderande vid Åbo Akademi behöver inte erlägga ÖPU-avgiften. Inom vissa kurser tillkommer en materialavgift.Anmälningar och närmare information: Öppna Universitetet, Biskopsgatan 10 A, 20500 ÅBO tfn (02) 215 4666, 215 3281, fax (02) 215 4943, e-post: opu@abo.fi, http://www.abo.fi/fc/opu

Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi ordnar

SOMMARKURSER 2003

MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 23

Meddelanden från Åbo Akademiges ut av Åbo Akademi. Tid-ningen utkommer under ter-minerna varannan fredag och sänds till huvuddelen av akade-mins anställda samt bl.a. till massmedia, till universitet och högskolor i Norden, till kommu-ner, bibliotek och gymnasier i Svenskfinland, till medlemmar i Akademiföreningen Åbo Aka-demiker r.f. och till vissa perso-ner verksamma inom politik, förvaltning och näringsliv

R E D A K T I O N

Peter Sandström, chefredaktör(tjänstledig)

Michael Karlsson, redaktörtfn (02) 215 4715 e-post: michael.karlsson@abo.fi

Heidi Backas, redaktör (vik.)tfn (02) 215 4693e-post: heidi.backas@abo.fi

R e d a k t ö r i Va s a

Patrik Haraldtfn (06) 324 7452e-post: patrik.harald@abo.fi

A D R E S S

Åbo Akademi,Domkyrkotorget 3,20500 Åbo.Telefax: (02) 251 7553.

E - P O S T

meddelanden@abo.fi

I N T E R N E T

www.abo.fi/meddelanden

A N S VA R I G U T G I VA R E

InformationschefUlla Achréntfn (02) 215 4124e-post: ulla.achren@abo.fi

Tidningen trycks av ÅboAkademis tryckeri och upplagan är 4.700 ex.

ISSN 0359-8632 Åbo 2003

Staden är din Serien behandlar staden ur flanörens synvinkel. Vilka faktorer gör att en stadlockar till vandring? Är Åbo en sådan stad? Är det stadens rytm, bänkar ochcaféer, parker och rabatter, statyerna och monumenten som gör en stad flanör-vänlig? Vad vet vi om vår stads gator och torg, gränder och stigar? Vem har gettdem deras namn, vilka minnen lever i dem? Vem har planterat träden för längesedan?

I serien ingår tre temakvällar med inbjudna föreläsare och inspiratörer, och somavslutning den 5 maj blir det en guidad vårlig kvällspromenad under lövträdensskira mössöron.

Staden som ett rum, flanörens stadMåndag 7 aprilUrbant beteende i urbana rum.Professor i nordisk etnologi Anna-Maria Åström diskuterar tillsammans med fors-karstuderande FM Katja Hellman och FM Sanna Lillbroända bl.a. promeneran-det, spatserandet, flanerandet, den postmoderna stadens olika uttrycksformer,begreppen storstad�småstad och torget som urbant rum m.m. Under kvällenbesvaras frågorna: Vad är urbant beteende? Vilka rum rör vi oss i? Vem är flanö-ren och turisten? Vilka är skillnaderna mellan privat och offentligt och huruttrycks det i olika rum? Hur uppfattar och minns man olika rum?

Parker och trädgårdar i ÅboMåndag 14 aprilÅbo är känt för sin grönska som syns bäst ovanifrån. Här finns många mycketgamla träd och parker vars historia ofta är obekant för den vanliga stadsbon. Vil-ken betydelse har parkerna och grönområdena haft för stadsbilden, varför finnsde just där de finns? Under kvällen behandlas stadens �gröna kulturhistoria�.FD Knut Drake

Gatornas och monumentens hemligheterMåndag 28 aprilFör en vandrare är namnen på vägar, gränder och torg av största betydelse, mensällan känner man till hur de fått sina namn. Vilka är principena för hur mannamnger t.ex. gator i Åbo? När är en känd person �värd� en egen gata eller ensen liten gränd? Också alla skulpturer och monument har en egen berättelse. FL Christer Hummelstedt: Vad berättar oss namnen på gatorna och gränderna iÅbo?FL Hannu Laaksonen: Monument och inskrifter på monument.

Guidad promenad i det vårliga Åbo Måndag 5 maj Start kl. 17.30 från ÅST:s trappa

Akademicaféet är öppet för alla intresserade. Välkommen!

OBS NYHET! Öppna universitetet erbjuder Dig en möjlighet att avlägga 1�3 sv iämnet nordisk etnologi.

Åbo Svenska Teaters Café (ingång från Eriksg.) måndagar kl. 18.00 � ca 20.00