dalenbladet nr 2, 1999

Föreningen

– för ett levande Dalen

NUMMER 2, 1999, ÅRGÅNG 4

• Dalentyckarna • Nytt sen sist • Insändare • Kåserier • Porträttet • Fråga Yngve • Barn & ungdom • Poesi •

Kulturama • Nyheter från Nytorp • Utflyktstips •

DA

LE

NS

FR

IA L

OK

AL

A T

IDN

ING

Marika Batu – det är fantastiskt att vara fri!

Olga Benitez – alla ska känna sig delaktiga!

Sylvia Liljegren – veteran som dag-mamma i Dalen!

Fotospecial från Dalendagen!

Fotospecial från Dalendagen!

2

Dalenbladet nr 2, juni 1999

Våren är förändringarnas tid!Varje vår hör man klagovisan – när kommer värmen, när kommer våren? Efter vinterns mörker är naturligtvis längtan stor efter ljus och värme. Men våren är bedräglig. Ena dagen solsken och vackert, nästa dag hagel eller rent av snö. Första veckan i april vräkte solen ner, minns du? I början av maj låg det återigen snö på gårdarna i Dalen. Det är detta som är vårens igenkänningstecken. Den är falsk och ombytlig. Tids nog kom-mer hon – sommaren, med varma nätter och soliga dagar. Ge dig bara till tåls, en dag är hon här. Och då påstår någon att det var en ovanligt lång vinter i år! Var tog egentligen våren vägen?

Våren är också en årstid då det händer märkliga saker i na-turen och med oss människor. Vintern tog hand om det gamla som under hösten lade sig att dö. Nu stiger det nya upp med oanade krafter, livslust och längtan. Det spirar överallt och saven stiger.

Till Dalen kommer det nya hyresgäster och avlöser de gamla som flyttat ut. Årsmötena avlöser varandra i våra lokala för-eningar. Nya medlemmar kommer till och nya styrelser med nya mål sätts samman. Det är en process som aldrig tar slut. Inget står stilla.

Dalenbladet har också genomgått en förändring under våren. En medarbetare har lämnat oss och nya har tillkommit. Vi lever vidare ett tag till, men även om vi en dag inte orkar längre är jag fast övertygad om att om behovet uppstår kommer några eldsjälar återigen samlas för att göra sig hörda i sorlet.

I detta vårt fjortonde nummer sedan starten 1996 presenterar vi nya redaktionsmedlemmarna Steffanie Müller, Georg Rytt-man och Gerth Molander. Läs deras artiklar! Bland veteranerna återfinns Karin Lignell med en artikel om integrationsarbete på Nytorpsskolan och Robert Ryttman med Kulturama. Att Dalen är ett mångkulturellt samhälle visste du redan. Läs mer på sidan 34! Förutom utflyktstips och debatt om klotter, ett stort bildreportage om Dalendagen 1999. Vi har också fått ett bidrag från klass 4-6 AB i Nytorpsskolan om klotter och graffiti, missa inte det!

Trevlig läsning i hängmattan och fin sommar önskar

Insp

irat

ion:

And

rea

Boc

elli

– C

on te

Par

tirò

(CD

-spå

r, R

oman

za)

• Is

hock

ey-V

M (

till S

veri

ges

förl

ust m

ot F

inla

nd)

• Fö

rsta

dag

arna

i ap

ril •

Gra

inm

an (

dem

o m

ed b

ra s

vens

k ro

ck)

• C

afé

au la

it på

bal

kong

en •

Ett

blom

man

de D

alen

• Ansvarig utgivare

Föreningen Dalenbladet, pg 461134-9

Adressc/o Svensson, Bersågränd 62, 121 31 Enskededalen (eller låda på ICA eller någon i redaktionen nedan!)

[email protected]

Hemsidawww.algonet.se/~bigboy1/eld

RedaktionSerge Bokobza, tfn 08 - 659 73 17 (Lindgården)Sara Lindhagen, tfn 08 - 659 73 17 (Lindgården)Steffanie Müller, tfn 08 - 6598272 (Rönnbärsgården)Gerth Molander, tfn 08 - 6490500 (Lindgården)Anneli Robertsson, tfn 08 - 648 19 82 (Hasselgården)Georg Ryttman, tfn 08 - 39 38 53 (Sofielundsväg en)Robert Ryttman, tfn 08 - 649 43 01 (Videgården)Janne Svensson, tfn 08 - 659 33 60 (Poppelgården)

GästskribenterJohan Asplund, Elisabeth Christoffersson, Leszek Bonikow-ksi, Gunnar Ekholm, klass 4-6AB i Nytorp

Grafisk designJanne Svensson

AnnonserRedaktionen, tfn 08 - 659 33 60

TryckReklamtryckeriet, Köping.

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera, reducera och refusera material som inte beställts av oss.

InnehållNytt sen sist ................................................ 4Integrationsarbete i Nytorp ......................... 7Staffan Enquist – ny stadsdelsdirektör ....... 9Insändare .................................................. 13Varför engagerar du dig? .......................... 15Kulturama ................................................. 16Valborg på Nytorps Gärde ........................ 21Porträttet – Sylvia Liljegren ....................... 22Fotospecial från Dalendagen .................... 24Att spara 600 000 kronor .......................... 32Brandskydd i hemmet ............................... 33Trivsel i Dalens centrum ........................... 33Dalen – en sjudande gryta ....................... 34Vad händer på kvartersgården? ............... 37Barn & ungdom ........................................ 37Klotter=graffiti? ......................................... 38Poesisidan ................................................ 40Utflyktstips ................................................ 41Klotter – orsak till vräkning? ..................... 43På gång hos Svenska Bostäder ............... 46

– behöver dig!

Omslagsfoto Dalendagen 29 maj 1999. Stockholm Irish Dancers & Celtic Dancers.

3


ICA PrivatVi ses mest varje dag, i kassan, vid köttdisken eller ute i affären. För att råda bot på anonymiteten fortsätter Dalenbladet serien där profi-lerna på ICA presenteras.

Öppettider: mån - fre 9 - 20, lör 9 - 18, sön 11 - 18Telefon: 08 - 448 09 60

Personalen vid frontenOftast är personalen i kassalinjen på ”genomresa” för att senare studera vidare. Många studerar också och jobbar extra på helger och kvällar. Några av den or-dinarie kassapersonalen har förutom kassan även ansvar för någon avdelning i butiken, exempelvis tidningar, tobak, lösviktsgodis eller varubeställningar. För att det ska bli rotation för personalen i kassan har vi ett rullande schema då de får plocka kolonialvaror två dagar i veckan.

Petra, Maria, Åsa och Robert önskar alla kunder en riktigt fin sommar! Foto: Janne Svensson

Trevlig sommar önskas alla

våra kunder!

En kassörska lyfter flera ton varor per dag vilket sliter hårt på axlar, armar och rygg. Något som underlättar är att kunden inte bygger varuberg på bandet. Vi är glada att de flesta kunderna förstått detta. Vi är också tacksamma mot de kunder som lägger streckkoden åt rätt håll mot oss och dessutom använder kassaklos-sen så vi ser gränsen mot nästa kunds varor.

ICA kundkort är en mycket bra investering. Som innehavare möts man av många, fina rabatterbjudan-den. Utnyttja dessa, på prisskyltar i butiken står klart och tydligt att priserna gäller speciellt och enbart för innehavare av ICA kundkort. När du handlat klart, visa ditt ICA kundkort för kassörskan, så att rabatten kan dras av före betalning.

Vi i kassalinjen är de sista du möter, Vi vill göra vårt bästa för att du ska vara glad och nöjd när du lämnar oss. Möt oss som du själv vill bli bemött!

Vi vill gärna veta vad du tycker om butiken, vad vi kan förändra till det bättre. Skriv gärna seriösa förslag och lägg i vår brevlåda invid kassa 1. Glöm inte att ange namn och telefonnummer så vi kan nå dig.

Petra God

4


Enkätsvar – ”Vill du ha din tidning kvar?”Tack alla ni som tagit er tid att besvara enkäten om Dalenbladet som vi hade med i förra numret!

Vi fick in många fler svar än vi hade hoppats på, och all uppskattning och allt beröm vi fått gör att vi fått nya krafter för att fortsätta arbetet med tidningen! Vi är ju några stycken som gör den helt och hållet på vår fritid, eftersom vi tycker det är så kul, och för att vi tycker Dalen förtjänar en ”egen” tidning!

Som vi sagt förut, är alla välkomna att vara med, vi är inte något ”sammansvetsat gäng” som det är svårt att komma in i, utan vi ses då och då på redaktionsmötena, och blir glada om fler kommer! Du behöver inte heller känna att du måste kunna skriva bra, vilja bli journalist el.dyl, utan kan bara komma med idéer om vad man skulle kunna skriva om, tipsa om bra personer att in-tervjua, ha tankar om Dalen, tidningen, sitta med och fika och prata lite!

Vi har fått lite kritik om att tidningen känns som att den är gjord av och för en liten klick människor, ”klubben för inbördes beundran”, och det är naturligtvis tråkigt och det vill vi ändra på. Men, som sagt, vi gör det här på vår fritid, vi gör det vi själva tycker är kul, och alla är välkomna att lägga sig i!

Vi blir glada om ni hör av er även i fortsättningen och säger vad ni tycker, ger idéer om vad man kan skriva etc. Det behöver inte vara tjusiga reportage eller så, utan kan vara helt anonyma små lappar där ni bara skriver ”Den och den artikeln var bra; ni kan väl skriva om det och det”. Det är inte så ofta som vi får in några bidrag, så vi blir glada för allt som visar att tidningen blir läst och att någon dalenbo tycker något om den…!

Av enkäten framgår att de allra flesta uppskattar… det mesta faktiskt, men framför allt ”Nytt sen sist”, reportage, lokalpolitik, insändare, hembygdshistoria och ”profilen”. Mindre uppskattat var tävlingar och ”middagstipset” som vi alltså tänker dra ner på.

Det framkom också att det de flesta vill läsa mer om är folk här i Dalen, gamla och unga, och om lokala aktiviteter. Vi fick in en hel del idéer om vad tidningen kan innehålla och vad folk i Dalen vill läsa om. De ska vi ta upp framöver, och som sagt: ni är alla varmt välkomna med bidrag, och att komma på mötena, som vi kommer att sätta upp lappar om.

I vårt specialnummer som delades ut på Dalendagen fick du som missade att fylla i enkäten under våren en ny chans att göra det. Ta den chansen och hjälp oss att göra en bra tidning bättre!

Låt oss göra Dalenbladet till hela Dalens tidning!

Sara Lindhagen

Saxat från enkäterna:Jag tycker att Ni gör ett bra arbete! Lycka till!Bra med tidningen, positivt för Dalen att här finns

engagerade människor!Jag tycker det är synd att man inte är mer rädd om sin

gård. Det är för mycket lösa katter som förorenar. Hundä-garna bör inte låta barnen rasta hunden. Hundbajs lite överallt på gården. Usch!

Varför inte ha en ruta kallad ”Efterlysningen” där man kan söka ex barnvakt, kompis till hundpromenader, ge-mensamma intressen typ bilar, frimärken o dyl.

Hoppas ni kan fortsätta, trevlig tidning som berör mig/oss här i Dalen.

Jag vill läsa mer om positiva saker, människor, händelser. Inga depraverade ghettoteckningar som sablar ner Dalen. Tala om dåligt omdöme! Har ni inte tagit lärdom av alla dåliga skriverier förra året?

Profilen – kul med många ansikten, behövs ej mycket text. Lokalpolitik – ur Dalenperspektiv. Reportage – räcker med ett bra, större reportage. Insändare – går det att få fler icke-gnällkärringar att skriva?

Hoppas vi får ha Dalenbladet kvar, den är mycket värdefull!

Dalenbladet skapar en vi-känsla i Dalen.Dalentyckarna – tjatiga frågor…Ni gör ett fantastiskt jobb! Hoppas fler än jag visar

sin uppskattning! Jag vill gärna läsa mer om tips inför sommaren, t ex de närmsta baden, karta över bra prome-nadvägar häromkring.

Vi uppskattar Dalenbladet storligen och blir glada vid neddimpandet i brevlådan.

Eldsjäl lämnar DalenbladetDanne Lundberg, en av initi-ativtagarna till den ursprung-liga Föreningen Ett Levande Dalen (E.L.D.) som senare ombildades till Föreningen Dalenbladet, lämnade arbetet med tidningen vid förening-ens årsmöte den 21 mars.

Danne har, förutom an-svarig utgivare och fotograf, varit en drivande kraft med starkt engagemang mot våld och för gemenskap i Dalen. En av anledningarna till att föreningen E.L.D. bildades var en grov misshandel av hans bror vid Fryshuset på hösten 1995. Denna sammanföll med att en hyresgäst i Dalen blev brutalt nerslagen utanför sin port några veckor senare.

Genom Dalenbladets festkommitté F.i.E.L.D. (Fest-kommittén i Ett Levande Dalen) har han också ansvarat för Dalendagen, luciauttagning, julgransplundring mm. Dalenbladets redaktion önskar honom lycka till i framtiden och hoppas på ett fortsatt bra samarbete.

5


domstrauman som de nu överför till sina barn. Det är svårt, nästan omöjligt för dem att hantera saknaden och sorgen utan att återfalla i missbruk. Barnen lider naturligtvis också av att bara träffa sin pappa i fantasin, utan att få någon riktig fysisk eller emotionell kontakt.

För att hjälpa dessa pappor kommer Fryshuset och KRIS (Kriminellas revansch i samhället) att arrangera ett pappa-barn läger på Kärsögården i sommar (21 - 27 juni). Personal från KRIS och Kärsögården ansvarar för programmet. Läger veckan erbju der en miljö där pap-porna får vara pappor och barnen barn. Det kommer att bli lek och bad, kanoting, fiske, vattenskidor pyssel, klättring, friluftsliv, idrott, rollspel och lägereldar. Det blir också en del “tyngre” inslag, t ex stödsamtal och nätverksbyggande aktiviteter. För information kontakta Christer Karlsson, ordförande i KRIS telefon 0739-82 48 50 eller Magnus Ferneman verksamhetsansvarig på Kärsögården telefon 0708-12 37 60.

Medborgarkontoret i Dalen stängt!

Den 10 maj stängde vårt högt ansedda medborgarkon-tor. Av många använt och saknat. Nu hänvisas vi istället till Gullmarsplan för att nyttja tjänsterna vi vant oss vid att ha på hemmaplan sedan mitten av augusti förra året. Visst har det med besparingarna i Enskede att göra, men nog kan man stilla fråga sig hur man planerar inom förvaltningen. Bilden ovan visar dåvarande ordförande i stadsdelsnämnden Gun Setréus med gentleman vid invigningen 1998. Nu flyttar personalen vid Socken-plans sociala förvaltning in i lokalerna.

Medaljregn över DalenEtt stort grattis till BK Dalens Modo Sallah som nyligen tog guld vid SM i boxning. Dessutom tog Mario Golzar från Lönngården silver och Robin Mirhashem från Pärongården tog brons. Alla tränas på ungdomsgården Punkten av Stefan Fernström. På Dalendagen hyllades Modo från scenen och mottog 1 500 kronor i form av en presentcheck av Svenska Bostäder.

Fot

o: D

anne

Lun

dber

g

Fortsättning på sidan 6

Posten blir kvar!I vårt förra nummer skrevs en brasklapp om att vårt kära postkontor skulle stängas till hösten. Efterforskningar har visat att det var falska rykten. Svenska Bostäder bekräftar att posten blir kvar och att anledningen till uppståndelsen var en förhandlingsfråga om hyreskon-traktet.

Vad händer med hörsalen?Efter många turer återgick förvaltningen av hörsalen till Svenska Bostäder från och med april. Vad som härnäst händer med lokalen återkommer vi med i nästa nummer.

Av rampen blev intetTill bygget av den planerade rampen för inline- och skateboardåkning fick Svenska Bostäder 75.000 kronor i bidrag från Stadsdelsförvaltningen. Arkitektens kostnad för ritningen uppgick dock till 300.000 kronor! Svenska Bostäder skickade tillbaka bidraget!

Streetyta i Dalen?Svenska Bostäder kommer enligt vanligtvis välunder-rättad källa betala och anlägga en streetyta i Dalen. En liten tröst för rampen som nu kanske inte blir av. Intresserad? Ring Martin, telefon 648 1982.

Möte om klotter och upp-sägningDen 13 april hade Svenska Bostäder utlyst ett möte på Medborgarkontoret. Var var du? Var hade alla engage-rade föräldrar och andra ansvarstagande medborgare tagit vägen? Det enda mer deprimerande än ämnet för mötet var just bristen på närvaro. Läs ett debattinlägg om mötet på sidan 43 och missa inte uppslaget klass 4-6 AB i Nytorpsskolan bidragit med om graffitins historia på sidan 38!

Sparkrav får katastrofala följder för biblioteket!Stadsdelsförvaltningen föreslår stora besparingar för-biblioteken i Enskede-Årsta; 600.000 kronor. Det är en stor summa på en budget där det inte finns annat att skära ner på än personal och öppethållande. Det kan få katastrofala följder för biblioteken!

Läger för pappor med barn i Fryshusets regiAtt vara missbrukare och sitta i fängelse är ingen bra kombination, Att dessutom vara eller försöka vara pappa till sina barn är ännu svårare.

Stackars barn tänker man automatiskt utan att förstå att det är svårt också för papporna. Saknaden efter barnen och det dåliga samvetet är en ständig pina. Många av dessa män bär dessutom med sig egna barn-

6


Fortsättning från sidan 5

Ett hjärtligt tack till Svenska Bostäder och arrangörerna av Dalendagen för den storslagna hyllningen på vår ”20-årsdag”.Ingrid Olsson/Ingrid Hansson, Åsgärdesvägen 95

Kom i form med svenska mästarenSedan den 20 maj har alla intresserade haft möjlighet att träna upp sin kondition tillsammans med boxningsmäs-taren Modo Sallah och boxningsklubben Dalen. Den 17 juni är sista tillfället. Kom till Kvartersgården kl 19.00!

Vem blir Dalens bästa elev 1999?Svenska Bostäder erbjuder 1000 kronor och ett erbju-dande om sommarjobb på områdeskontoret till den elev vid Nytorpsskolan som har det bästa avgångsbe-tyget. 1998 mottog Nicklas Cornelius från Videgården utmärkelsen.

Vuxenvandrarna i DalenUnder våren har vi gått med i ”Farsor & Morsor på stan” som är ett nätverk över hela Sverige där nattvandrarna i Stockholms län har en egen styrelse. Lasse Hellqvist från Dalen sitter med som ledamot. Snart kommer vi att få dom gula jackorna som farsor och morsor bär, för att bli mer synliga. Tillsammans med Svenska Bostäder och grannsamverkan har vi inlett projektet ”Dalen utan och innan” under maj och juni. Det har bl.a. inneburit att vi försöker nå ut till fler vuxna, knyta kontakter på möten och gårdsträffar.

Att förmedla vikten av att vuxna skall synas ute — att bry sig om.

Den 20 maj visades filmen ”Fucking Åmål” på kvar-tersgården, drygt femton vuxna kom trots det vackra vädret. Vi bjöds på hembakat bröd och kaffe, allt för endast tio kronor. Ett stort tack till sommarfjällgruppen och deras hjälpledare Rysse och Lina som bakade, det doftade och smakade mycket gott. Ett stort tack även till Joel på Svenska Bostäder som lyckades låna filmen innan den kommit ut på videomarknaden.

Har du sett våra lappar? Intresserad ? Vill du följa med ut nu eller under Vattenfestivalen så hör av dig till Lasse, telefon 08 - 648 14 04, Lena 070-720 40 91 eller Anneli, telefon 08 - 648 19 82, nattvandrarnas mobiltelefon: 070 - 759 16 43.

Annars ses vi den 9 september, då vi har information och planeringsmöte inför hösten. Plats och tid meddelas senare. Välkommen! Sist men inte minst ett varmt tack till alla som vandrat i ur och skur under våren. Trevlig sommar!

Anneli

Rapport från ett allgårds-möteSom vi berättade i ett tidigare nummer av Dalenbladet har de s k allgårdsmötena återuppstått, möten då re-presentanter från alla Dalens gårdar träffas och pratar om diverse gemensamma saker. Ett nytt möte har nu ägt rum, den här gången på Videgården, den 27 april. Närvarande var representanter från hyresgästföreningen från så gott som alla gårdar i Dalen, Yngve Persson och Joel Cialek från Svenska Bostäder.

På mötet talades bl a om uthyrningen av gårdarnas träfflokaler, och den s.k. lokalgruppen lade fram ett förslag till standardiserat kontrakt, som skulle vara lika för alla gårdar. De visade även en lista på alla lokaler som finns på de olika gårdarna, som snickarverkstad, bastu, pingisrum, vävstuga mm. En del gårdar lånar ut sina lokaler även till dem som inte bor där, en del inte. En arbetsgrupp har bildats för att snarast se över hur alla boende lättare ska kunna få tillgång till alla dessa lokaler.

Miljögruppen berättade också om sitt arbete. De talade bl a om komposter, som ju finns på en del av gårdarna här i Dalen, och om ”Miljöstugorna” – den eviga irritationskällan! Det är viktigt med källsortering, men det måste fungera bra. Svenska Bostäder undersö-ker möjligheterna att förändra det nuvarande systemet. De ska även ordna med mottagning av batterier, något som nu inte finns i miljöstugorna (men man kan ju lämna batterierna på Ica!) och även informera om var miljöfarligt avfall kan lämnas. De har också diskuterat förvaringen av barnvagnar, cyklar etc i trapphusen – pga brandskydd och utrymning måste trapphusen hållas tomma.

Lyft-Dalen-projektet berättade att de skulle bilda en förening och fortsätta sitt viktiga och roliga arbete med att skapa aktiviteter och gemenskap i Dalen. De behöver uppmuntran och medverkan – och visst behöver vi dem! Vi vill ju alla bo i ett ännu trevligare Dalen!

Sara Lindhagen & Anneli Robertsson

Sommarcafé i allénJohnny Håkansson, som varje sommar bjuder på som-marcafé i Dalens allé, meddelar att han även i år tänker försöka bjuda in till kaffe, kakor och samtal. Förutsätt-ningen är att han får hjälp av någon frivillig kraft, då han inte ensam orkar dra hela lasset!

20-årsjubileum!Dalen var som bekant nybyggt 1979. På Dalendagen presenterades de allra första hyresgästerna i området. De flyttade bägge in på Rönnbärsgården som grannar och har bott kvar där sedan dess! Ingrid Olsson och Ingrid Hansson heter damerna som mottog blommor på scenen och blev bjudna på lunch av Svenska Bostäder. Grattis säger Dalenbladet!

7


”Integration” har blivit en av politiker-nas favoritklyschor under 90-talet. För att visa att det inte bara handlar om vackra ord har poli-tikerna i vår stadsdel anställt en integra-tionspedagog. Jaha, och vad sjutton gör en så’n då? Dalen-bladet har träffat Olga Benitez för att undersöka saken. Sedan januari 1998 arbetar hon som in-tegrationspedagog i En skede stadsdel. Olga Benitez arbetar mot alla skolor i Enskede men merparten av sin tid och energi ägnar hon åt Nytorp. Det är den skola som har störst behov av integrations-stöd ansåg nämligen den förra stadsdelsledningen som anställde Olga Benitez. Här finns många olika nationa-liteter representerade bland eleverna och skolan behöver mer stöd vad gäller föräldramedverkan än övriga skolor i statsdelen.

När Olga Benitez kom till Enskede fanns det inte någon egentlig plan eller arbetsbeskrivning för henne. Inte heller någon budget. Men Olga har flera års erfa-renhet av integrationsarbete på nacken. I över 20 år har hon arbetat inom den psykosociala sektorn, bland annat som lärare. Hon har både pedagogisk och sociologisk utbildning med i bagaget och har även praktiserat hos Sveriges förre integrationsminister Lars Enqvist.

– Jag vet vad jag vill åstadkomma, säger hon med eftertryck när vi träffas i hennes minimala arbetsrum på Nytorpsskolan.

Samarbete är utgångspunkten för att lyckas, enligt Olga Benitez, som har kontakt med olika myndigheter, institutioner, folkrörelser och andra personer. Själv tycker hon att det är viktigt att alltid förankra sina idéer och projekt hos skolledningen.

De flesta associerar integration med invandrar- och flyktingfrågor men för Olga rymmer begreppet fler aspekter.

– Alla ska känna sig delaktiga både vad gäller att ta ansvar och att vara med i beslutsprocessen. För att åstad-komma ett integrerat samhälle måste man först skapa möjligheter till mötesplatser där alla de som bor och verkar i samhället har möjlighet att skaffa sig kunskap. Kunskap underlättar möjligheten att se varandra som

en resurs. Det är först när man har lärt sig att ta vara på allas resurser och kunskaper som samhällets möjlighet till integration utvecklas.

I arbetet med skolan handlar det om att skapa mötes-platser för alla som har beröring med verksamheten – elever, lärare, skolledning, föräldrar, övrig skolpersonal. Men det är alltid eleverna som står i centrum, betonar Olga Benitez.

Hon ser sig själv som en konsult eller rådgivare på skolan, en resurs som alla med anknytning till skolan kan vända sig till. Hon är bra på att fånga upp både egna och andras idéer och göra något utav dem. Även om det inte finns någon budget för den verksamhet som Olga Benitez sysslar med, har hon hittills lyckats få fram en hel del resurser. Hittills har hon sökt och beviljats omkring 100.000 kronor till olika projekt.

– Flera lärare har kommit till mig med idéer som de inte tror är genomförbara. Men jag har tittat på vad det finns för möjligheter och det har visat sig att det faktiskt går att göra en hel del. Men många lärare har inte tid och utrymme att dra igång projekt på egen hand.

Som i höstas, när slöjdläraren Pär Wahlgren på Ny-torp gick och ruvade på idén om ett båtbygge. Olga Benitez hjälpte till genom att organisera en studiecirkel, söka pengar och skaffa material. Under hösten samlades fem elever från högstadiet varje onsdagskväll och byggde en flateka tillsammans med Pär Wahlgren, slöjdläraren som tidigare har arbetat som båtbyggare. Båten har sålts och pengarna som kom in används till ett nytt slöjd-projekt. Nu bygger man piedestaler i Nytorpsskolan, också ett projekt som ligger utanför skoltid, liksom de två musikcirklar som musikläraren Mikael Nordvall initierat och som går för ungdomar mellan 14 och 20 år. Meningen är att cirklarna ska utmynna i att en miniorkester bildas på skolan.

– Alla ska känna sig delaktiga både vad gäller att ta ansvar och att vara med i beslutsprocessen, menar Olga Benitez.

Fot

o: K

arin

Lig

nell

8


Svenska Bostäder samarbetar också med skolan. En ambitiös plan som gick ut på att elever tillsammans med sina föräldrar skulle ansvara för miljö- och tvättstugor i Dalen har havererat. Det visade sig att det var svårt att få föräldrarna att ställa upp – de har för mycket att göra i allmänhet, tror Olga Benitez. Bättre har utdelningsprojektet fungerat. Sjundeklas-sare har delat ut Svenska Bostäders tidning Goda Grannar, som ersätt-ning får elevernas klasser pengar som kan sparas till klassresor.

Ett annat projekt som Olga Benitez står bakom är de temakvällar för föräldrar som pågått i skolan under höst- och vårterminen. Vem bestämmer i skolan, föräldra- och elevpåverkan och skolans historia är några av de frågor som diskuterats.

Nytorpsbägaren– Det är också viktigt att alla har en känsla för sin skola, att både elever och lärare känner att de är stolta över sin arbetsplats, säger Olga Benitez och tar fram en liten

presentask i trä. Hon öppnar den och

lyfter ut en liten tennbä-gare med en blomsterbård. Det är Göran Einarsson och Pär Wahlgren, lärare i träslöjd, som tillsammans med några elever gjutit bägare och byggt present-lådor i trä.

– Det här ska bli Ny-torpsskolans symbol, något som vi kan ge till besökare.

Några dagar innan Da-lenbladet ska tryckas hör Olga av sig och berättar att hon ska sluta på Nytorps-

skolan. Den borgerliga stadshusledningen har klippt till igen, den här gången drabbar det Nytorpsskolan. Vi säger tack till Olga, tråkigt att du lämnar skolan.

Dockteater på biblioteket

Att även våra minsta nås av kultur sörjer bland annat Teater Tummeliten för.

I början på april samlades drygt 30 ungar med föräldrar på biblioteket för att se en fö-reställning av och med Agneta Malmén- Danielsson.

Teater Tummeliten består av en enda skådespelare – Agneta. Hon är utbildad dramapedagog och har sedan 1986 arbetat med barn.

– Det är jättebra för språk-utvecklingen bland invand-rarbarn.

– Jag kör rim och ramsor och barnen lär sig att räkna.

– Föreställningen är en blandning av dockteater och dramalek. Barnen får vara med och leka teater, säger Agneta, som skrivit manus och gjort dockorna till pjäsen själv.

– När jag var sagotant upptäckte jag att barnen ville delta. Därför utvecklade jag den här kombinationen av teater och dramalek, och nu turnerar jag med 13 olika uppsättningar varav fyra folksagor berättar Agneta.

Under den halvtimme som föreställningen varade tog barnen stor del i berättelsen om dinosaurieungens väg genom livet. Inlevelsen var total och när de gulmålade stenarna föreställande guld och dinosaurieägget som egentligen var ett strutsägg cirkulerade, satt många med stora ögon och gapande munnar. Mer sån’t för de små!

Janne Svensson

Fot

o: J

anne

Sve

nsso

n

Fot

o: J

anne

Sve

nsso

n

9


Staffan Enquist – ny stadsdelsdirektörAv Steffanie Müller85 miljoner kronor saknas i kassakistan. Skrapa fram det den som kan. Staffan kan. Han måste kunna. För han är ny stadsdelsdirektör för Enskede-Årsta med bestämda order från stadshuset – få ordning på ekonomin.Sedan årsskiftet styrs Enskede och Årsta av en gemen-sam stadsdelsnämnd och sedan 31 maj också med gemensam förvaltning. Staffan Enquist är nytillträdd chef för förvaltningen och kommer närmast från samma jobb i Västerleds stadsdel.

– Jag rekryterades med ett mycket tydligt uppdrag. Att få balans i stadsdelar-nas budget.

Enskede och Årstas gemensamma budget-underskott för 1998 års bokslut är 84 miljoner kronor. Av dessa står Enskede för 53 miljoner. Stadshuset revisorer är starkt kritiska och har delat ut en erinran till Enskede stadsdelsförvalt-ning.

Bråda dagarSedan Staffan Enquist tillträdde på sin post den 1 januari i år har han haft fullt upp med förändringsarbetet på stadsdelsförvaltningen.

– Jag hade enormt bråttom. Jag var rädd att ju längre den här föränd-ringsprocessen drar ut på tiden, desto mer pengar läcker det. Det var viktigt att komma igång snabbt.

Innan sammanslagningen mellan Enskede och År-sta jobbade 260 personer i de båda förvaltningarna. Idag jobbar här 180 personer. En minskning med 80 personer.

Funktion istället för område Staffan Enquist förslag till stadsdelsnämnden var att lämna den områdesbaserade organisationen och gå över till en funktionsbaserad. I Enskede fanns förut två områdeskontor, Enskede västra och Enskede Östra. I Årsta fanns tre, Östberga, Årsta och Johanneshov.

– Jag förstod ju ganska snart att det här är en av orsakerna till att underskottet är så stort. Man bygger upp egna administrationer, det kostar för mycket, man får bristande styrning och ledning och det blir väldigt mycket dubbelarbete. Mitt förslag till nämnden var att ha en renodlad funktionsindelad organisation.

Det betyder fem olika funktioner för socialtjänst, äldreomsorg, skola och barnomsorg och kultur, teknik och miljö. För alla nya stadsdelen Enskede-Årstas cirka 33 000 invånare.

Bland de besparingar som Staffan Enquists förvalt-ning förslagit och fått godkänt av stadsdelsnämnden finns en besparing på 600 000 kronor för Enskede och Årsta bibliotek.

– Det är direktiv från stadshuset att i åtstramnings-tider prioritera kärnverksamheterna vård, skola och omsorg. Verksamheter som inte är hög prioritet får

mindre pengar och dit hör kulturen.

Men bibliotekens öde är ännu inte spikat. Först skall det förhandlas med fackföreningarna och först i mitten på juni är det klart vad som händer.

Minskad kos-tym på Stu-rebyTrots att vården och omsorgen t i l lhör stadsdelsförvaltning-ens kärnverksamheter kommer även den att märka av sparkraven. Stureby sjukhem mis-ter 11,5 undersköter-sketjänster.

– Vi har inte råd att låta vissa verksamhe-

ter överskrida budget så mycket som Stureby

sjukhem gjort. Det är orimligt. Men det klart att det kommer märkas när 11,5 tjänster försvinner men då har man varit 11,5 för många. Så enkelt är det.

Staffan Enquist värjer sig mot ordet besparingar och kallar det hellre för “åtgärder för budgetbalans”.

–En besparing är att politikerna skjuter till mindre pengar. Om man redan har levt över sina tillgångar och måste vidta åtgärder, då är det en väsentlig skillnad.

– Jag rekryterades med ett mycket tydligt uppdrag. Att få balans i stadsdelarnas budget. Foto: Steffanie Mûller.

11


Av Leszek Bonikowski, Lindgården

Det var han som fick popkon-stens våg att svämma över mänskligheten, och själv så surfade han på skummet. Att en och samma person kunde vara en så stor kändis i över 30 år, utan att någonsin bli impopulär är svårt att tro. Det har aldrig skrivits och skvallrats så mycket om nå-gon som om honom, han var en legend redan under sin livstid. Han var alltid blyg, vanlig, ofta ständigt leende och en aning frånvarande. Detta fick honom att verka komma från en annan planet, en planet där han fått förmågan att skapa otaliga och förtrollande konstverk av vardagliga ting såsom soppburkar och dollarsedlar, men även kändisar som Marilyn Monroe och politiker som Mao Zedong

Det råder oenighet om när Andy föddes, det sägs vara någon gång mellan 1928 och 1931. Han menade själv att födelseattesten från 1930 var falsk, annars så nämns den 6 juni 1928 väldigt ofta. Något som är säkert är att han föddes i Forrest City. Pennsylvania av Julia Warhola som var gift med Ondrej Warhola, Andys pappa, som var gruv- och byggnadsarbetare. Den fattiga familjen hade utvandrat från dåvarande Tjeckoslovakien.

Andy utbildade sig till reklamgrafiker vid Carniege Institute of Technology i Pittsburgh. Hans planer var att efter studierna undervisa i Bild, men så blev inte fallet. När han studerade lärde han känna Philip Pearlstein, med vilken han flyttade till New York 1949.

Flytten innebar mer än en ändring av namnet, från Andrew Warhola till Andy Warhol. Den innebar också att Andy redan var med ena foten i det som skulle prägla honom livet ut. Han fick jobb som reklamgrafiker på olika tidningar, bl.a. “Vouge” och “Harper’s Bazaar”.

Andy var väldigt fäst vid sin mor och vid mitten av 50-talet flyttade han tillsammans med henne och ett antal katter in i ett hus på Lcxington Avenue. Snart skulle det stora genombrottet komma.

1962 skapade Andy verken “Coca Cola bottles” och “Campbell’s soup cans”. Detta gav hans karriär en rivstart. Han fattade tycke för att måla upprepade saker som skulle förknippas med det amerikanska konsumtionssamhället. Han ville visa att kultur och lågprisprodukter kan gå hand i hand. Andy menade att: “Det fina med det här landet är att Amerika har lagt grunden till en tradition, enligt vilken de rikaste köper ungefär samma saker som de fattiga. Man sit-ter framför TV-n och dricker Coca Cola, och man vet att presidenten dricker Cola, och att Liz Taylor dricker Cola...”

Det var på 60-talet Warhol var som störst, enligt mig. Det var då han skapade de mest minnesvärda verken och det var då han ändrade stil nästan totalt. Kak-hibyxorna och blazern stoppades undan och fram kom jeansen och skinnjackan. Han bytte från att jobba med reklam till att jobba med den fina kulturella konsten. Andy, den nya Andy, uppmärksammades på flera av New Yorks gallerier och konst-utställningar.

1963 hyrde han en lokal som skulle tjäna som studio, dit han snart flyt-tade och döpte den till “The Factory”. Där arbetade alla slags människor, från individuella konstnärer till Warhols privata medhjälpare. The Factory blev en träffpunkt och ett livsrum där en ung och experimentlysten skara kretsade kring Warhol. I boken “Warhol, Great modern masters” står det att Andy var som en furste och hans assistenter hans renässanshov. De utförde reproduktionsarbeten och ofta även visuella utföranden av hans verk. Hela tiden gick Andy omkring och fotograferade allt och spelade in ljuden på en bandspelare. Detta fick honom att anses som en kall voyuer som betraktade allting och förevigade det.

Senare började Andy använda sig av film i sina arbe-ten, han menade att filmen underlättade arbetet och att det blev mer levande då. Han skapade rörliga porträtt med hjälp av en kamera, han menade att ens rätta jag kom fram med rörliga bilder. För man kan ju inte sitta still alldeles för länge, den riktiga bilden av personen kommer fram.

1963 kom revolutionerande, men en aning obe-gripliga filmer. Filmen “Sleep”, som var en sex timmar lång film om en sovande person. Filmen “Empire” var gjord på ett liknande sätt, men här hade Empire State Building filmats i åtta timmar. Han regisserade och producerade även ett större antal spelfilmer såsom “Chelsea girls” (1966) och “Flesh” (1968). Inom mu-siken var även Andy aktiv, han började ett samarbete med rockgruppen “Velvet Underground”, där Lou Reed var sångare. En av deras skivor som han producerade, designade han även skivfodralet till.

Man skulle kunna säga att allt inom kulturell väg skapades på The Factory, det var verkligen en fabrik. Andy har själv en gång sagt: “Anledningen till att jag målar på det här sättet är att jag vill vara en maskin”.

Det var verkligen en plats där alla samlades och ville man vara inne och trendig så skulle man hänga där. Dennis Dahlqvist har skrivit så här i Expressen om The Factory: ‘Tak och väggar i hans nya ateljé The Factory täcktes med silvertapeter och blev en mötesplats för al-lehanda avantgardetyper. Ett slags scen där konstnärer, poeter, filmare, rockmusiker och knarklangare “upp-trädde” tillsammans med societetslejon och kändisar...”

Andy Warhol 1941


12


Vill man få en bra bild av Andys liv på 60-talet och The Factory så rekommenderar jag filmen “I shot Andy Warhol” av Mary Harron. Den handlar om Valerie Solanas, den enda medlemmen i S.C.U.M. (Society for Cutting Up Men). Som det hörs av namnet så var det en radikal feministisk “rörelse”. Det var hon som skottskadade Warhol den 3 juni 1968, eftersom han inte ville sätta upp hennes pjäs. Två kulor avlossades mot honom och träffade. Lungan, buken, mjälten, levern och matstrupen blev skadade och Andy fick tillbringa två månader på sjukhus efter en mycket svår operation.

Efter denna händelse minskade hans umgänge med de ovanligare människorna och på 1970- och 80-talen blev Andy en mediaperson, som var respekterad i alla lägen. Han rörde sig från överklassfamiljer till den ho-mosexuella undergroundmiljön. En av hans kända och ofta noterade uttalanden är att alla borde få 15 minuters kändisskap i sitt liv.

Han var fortfarande aktiv inom skapandet och ett av hans mer speciella verk var “Pissbilder” från 1978. Han testade urins verkan på dukar behandlade med kopparpigment.

Under 80-talet arbetade Andy med flera andra konstnärer så som Jean-Michel Basquiat. Vill man veta mer om deras samarbete så ska man mer än gärna se filmen” Basquiat – Den svarte rebellen”. Rollen som Andy Warhol görs av David Bowie, som för övrigt var vän med konstnären. Andra kända sångare som umgicks med Andy och som medverkade i hans projekt är Lou Reed och Mick Jagger.

Warhol dog våren 1987 av sviterna efter en gallstens-operation, händelsen fanns på ett stort antal förstasidor och löpsedlar.

Warhol gjorde allt som var möjligt för en kulturellt aktiv person, utöver de konstverk han gjorde så arbetade han inom förlagsbranschen (Interview magazine), skrev, framstod som en filosof och filmade. Han var och förblir den ledande personen inom Popkonst och Avantgarde, enligt min mening. Till och med personer som inte är ett dugg intresserade av konst känner till hans verk.

Moderna Museet i Stockholm har en samling av hans verk. Se den, jag nästan beordrar dig att göra det! Att för en stund känna den närhet av honom genom konstverken. Att se dem är en magisk känsla. Det vore dumt att inte beskåda dem när de finns så nära!

Källor:Pop Art, Lucy R. Lippard, Thames and hudson LTD,

1966 LondonAndy Warhol, Klaus Honnef, Benedikt Taschen

Verlag, 1991 KölnWarhol, Great modern masters, Cameo/Abram,

Ediciones Poligrafia S.A, 1996 Barcelona“Modeinstinkter” av Dennis Dahlqvist (Expressen

1/9 98) Det berättas om en då aktuell utställning om Warhol i New York.

Internetadress för dig som vill läsa mer: www.bofa.com/spare_change/war.html

Fotografierna kommer från boken Andy Warhol 1928-1987 Konst som kommers 1991, Copyright Benedikt Taschen Verlag GmbH.

Andy Warhol, 1974. Foto: Helmut Newton

Andy Warhol, februari 1987. Foto: Berndt Klüser


Sommar, sommar, sommar ...!

13


Förslag på logo för dalen-bor!Vi är en familj som bor på Plommongården där vi verk-ligen stortrivs. Tycker också att tidningen Dalenbladet är en intressant och spännande tidning både för äldre och yngre. Man känner sig stolt över den som dalenbo. Vi ser också fram emot att vi ska få en ny dalenbo snart (fjordingen). Avser hästen som Svenska Bostäder ska

ha fr o m september. Red anm. Det ska verkligen bli roligt. I och med det fick vi en liten idé – att vi som bor i Dalen får en logotyp. Den skulle vi kunna ha som ett kännetecken på t ex t-shirts, kepsar, nyckelringar, flyg-blad mm. Vi bifogar härmed vår idé på logo. Det skulle vara väldigt roligt om detta kunde tryckas i Dalenbladet för att se om andra dalenbor nappar på idén.

Andreas, Anette och Malin Hedström & Johanna Zet-terström

Tack för berömmet och idén om en logotyp för oss dalenbor. Vad tycker du? Skriv till Dalen-bladet! Redaktionen

Tankens flykt till verklighe-tenSitter på min balkong och ser ut över hustaken, där en vidsträckt blå himmel breder ut sig. Långt bortom him-melens kant finns hela den övriga världen. En värld som bebos av människor, som kan se himmelen på samma sätt som jag, men som lever i ständig skräck och fasa.

Då är det fantastiskt att bo på en plats, som är en liten värld för sig, på sidan om den stora världen. Vi lever här i ett fredligt förhållande tillsammans med många andra nationaliteter. Människor med olika hudfärg och med vackra klädedräkter, som påminner oss om att det finns olika folkslag. Så gott som nästan all världens folk är representerade här i Dalen.

Vi är alla olika, oberoende av nationalitet, vad det gäl-ler anlag och intressen. I den lilla skriften som kommit alla här i Dalen tillhanda, finns det massor av förslag till olika aktiviteter, som spänner över alla upptänkliga områden t ex målning, gospelkör, schackklubb, foto-utflykt, läxhjälp, teater mm. I det stora utbudet, som har arbetats fram finns det en bra grogrund, som bådar gott för mänsklig gemenskap.

Men vad det gäller väder och vind kan ingen ta på sig något ansvar. Där måste vi följa naturens gång. Vintern hade ännu inte släppt sitt grepp om oss. Snön låg fortfarande vit och kall. Då vaknade jag plötsligt en natt av fågelsång. Jag undrade vad den lilla fågel, därute i mörkret och kylan, ville säga med sin sång. Sjöng den av glädje eller sorg? Med all säkerhet av glädje, för han kände nog att det stora undret höll på att ske. Våren var på väg. Tror att alla fåglar vet när det är dags. Det har skatorna i vår vackra ek bevisat under många år. Högst

upp i eken började de för flera månader sedan bygga sitt kom-mande bo. Det var fascinerande att se deras idoga arbete.

Efter det att snön tinat bort lig-ger allt förborgat, men där finns en sprängfylld väntan att få visa allt vackert som jorden kan ge. Tack för allt ljuvligt som våren och sommaren ger oss människor.

Så till slut ett hopp om att vi alla, inte bara i vår lilla dalenvärld, sänder ut goda tankar, som består av en önskan att det blir fred på vår jord. Tror på den goda tankens makt över det onda.

Sylvia Blixt, dalenbo

Nu får det vara nog!Den 17 maj samlades barn och vuxna på Sergels Torg för en manifestation mot alla nedskärningar inom skola och barnomsorg, under parollen ”Fler famnar i försko-lan”. Några föräldrar i södra Stockholm har fått nog och bildat en föräldraförening mot alla nedskärningar. Två öppna brev till Carl Cederskiöld och skolministern lästes upp som senare överlämnades. Talare var skåde-spelaren Björn Kjellman, författarna Göran Greider och Kerstin Thorwall. Den sistnämnda jämförde Sverige med Afrika, hur vi tar hand om våra barn och gamla. Sverige är ett u-land i omsorg. Mötet var bra, skönt att känna att några orkar reagera. När jag senare kom hem, möttes jag av en upprörd son. Han tränar breakdans på Björkhagens fritidsgård och hade fått veta att gården skall stängas... Vad tänker politikerna med?

Dagen efter, den 18 maj, dimper Söder Om Söder ner i brevlådan. På första sidan kan man läsa att bar-nens parklek, Fyren i Kärrtorp, ska slaktas men djuren räddas, grisarna ska flyttas till Hässelby och parken kommer att ha stängt på helger och under sommaren. Fyrens park har en stor plaskdamm med rutschkana som barnen älskar att bada och leka i, det är sorgligt om den försvinner.

Björkhagens fritidsgård och Fyrens parklek är po-pulära och välbesökta av många oss boende i Dalen.

När Dalens bemannade parklek lades ner, var vi tyvärr väldigt tysta. Hoppas ingen kommer på att spara mer på våra barn, med tanke på Enskedes underskott.

Dalen behöver en stark föräldragrupp som tar tillvara och bevakar våra barn och ungdomars intressen i skolan, omsorgen och fritiden.

Är du intresserad? Tag kontakt med Lena Ezelius telefon 070-720 40 91 eller kvartersgården telefon 08-39 30 77.

Anneli

Förslag på logotyp för oss dalenbor.

14


Tävling ”Möt våren i Dalen”Å ena sidan och å andra sidan. Å ena sidan allén, å andra sidan allén. Du som bor på Kastanjegården, vet du hur Ekgården ser ut? Du på Plommongården, har du sett träden blomma på Körs-bärsgården? I förra numret bad vi dig ta ett foto på din gård när den är som vackrast och låta oss visa de andra hur det ser ut då!Bidragen har inte direkt ramlat in. Ovanstående foton tagna av Angela Vallenhag på Körsbärsgården (till vänster) och Ellen Schölerman på Pärongården (till höger) är de som nått oss. Visserligen var våren sen i år med fördröjd blomning både på buskar och träd, men några fler kort hade vi väntat oss. För att inte tappa tråden förlänger vi tiden du har på dig för att skicka in bidrag! Och då har du hela sommaren på dig! I höstnumret som kommer ut i början av september, hoppas vi kunna visa fler exempel på det prunkande Dalen som vi vet gömmer sig på gårdarna bakom husväggarna. Senast den 9 augusti vill vi ha ditt bidrag i lådan på ICA.

Redaktionen

15


Varför engagerar du dig?Av Gerth Molander

Jag har bott granne med Jonas Pahlén i snart 20 år, sett ho-nom växa upp på Lindgården och bli vuxen. Han är en märk-lig kille som med sina unga år imponerat på mig med sitt en-gagemang. Han kom till Da-len och Rönnbärs-gården 1979 från Fagersjö. Familjen består av mamma Yvo n n e , p a p p a Gunnar och sysko-nen Micke, Daniel, Tomas, Matte och Veroniqa. En stor och intensiv familj, som har fungerat utmärkt. Mycket tack vare mamma Yvonne.

Sina första bar-naår kommer han inte ihåg så mycket av, men han näm-ner dagmamman Sirpa Ahonen. Han hejade på henne hä-rom veckan i Dalens centrum. Jonas bör-jade på Nytorpssko-lan 1980, lågstadiet flöt lugnt, mellan-stadiet gick hyfsat, högstadiet var trögt, men det lossnade på slutet. I stort sett var skoltiden i Nytorp okej, han ansåg sig som en ensamvarg, men hade otroligt bra kompisar.

Under tonåren idrottade Jonas mycket med bl a kampsport, pingis, innebandy och bowling. Varpa fanns också med i bilden, men det varade bara under några veckor. Kompisarna har varit många, en del har det inte gått så bra för. De flesta har ändå lyckats bra.

Därefter blev det livsmedelslinjen på Enskede Gårds gymnasium. Jonas trivdes inte, utan slutade efter två år. Fick då jobb i Pressbyrån i Dalen, där stannade han två år. Han trivdes väldigt bra med jobbet och möjligheten

att träffa många människor. Under ett år var han där-efter arbetslös. Med stadsdelsnämndens hjälp fick han våren 1993 en praktikplats som varade sex månader hos SBI Budosports butik i Stockholm. Detta ledde till ett erbjudande om ett halvårs vikariat i företagets butik i Malmö, vilket resulterade i att Jonas stannade i Skåne drygt fyra år. I december 1997 tog han körkortet som hägrat så länge. En månad in på det nya året bestämde han sig för att flytta tillbaka till Stockholm. Idag förestår han SBI Budosports butik i Stockholm.

Tillbaka i Dalen upptäckte Jonas att det fanns ett enormt intresse för innebandy. Han har sedan unga år ständigt återkommit till bandyn. Under åren i Malmö

spelade han aktivt. Nu vaknade gamla känslor till liv och det gör det ännu mer roligt att alla hans bröder också är aktiva inneban-dyspelare. Jonas är med i leken igen. Ungdomar, sport och Dalen som i gamla tider. Nu är det inte så att han bara vill spela själv, han vill dess-utom dela med sig av sina kunskaper. Pojkar födda 1983 och 1984 tar han sig an som tränare. Han tar även plats i styrelsen som kas-sör i den nystar-tade klubben En-skededalens IBK. Mycket energi och vilja kännetecknar Jonas, vilket tagit sig uttryck i att han tagit på sig ansvaret som ”Head Coach” för träningen i klub-ben. Han har ett mycket starkt en-

gagemang och driver hela tiden på med nya idéer.

Som jämngammal med Jonas pappa, undrar jag gi-vetvis vad det är som får denna unga kille att engagera sig så starkt. Jonas har inget svar på frågan. Jag tror att svaret är att han bryr sig. Han vill att andra ska må bra. Att barn och ungdomar i Dalen ska ha en bra och aktiv fritid. Min uppmaning till Jonas är att han ska fortsätta att bry sig om andra människor. Det behövs mycket av den omtanken i Dalen!

Mycket energi och vilja kännetecknar Jonas – ”Head Coach” för träningen i Enskededalens Innebandyklubb. Foto: Gerth Molander.

16


Av Robert Ryttman

Inom rubriken ”Kulturama” ryms film, litteratur, musik och annat vi till vardags kallar kul-tur. Dalenbladets Robert Rytt-man tar oss med på en guidad tur genom samtidens tecken.

BOOKSTOREAMANDA OOMS - NÖDVÄN-DIGHET

Den här romanen handlar om Klara, en ung kvinna som är skådespelerska, precis som författarinnan själv. Klara har dubbla kärleksproblem. I romanens inledning umgås hon i Italien med en äldre författare som hävdar att hon är beroende av honom, vilket hon inte är, och till slut lämnar hon honom. Den hon egentligen är kär i, men som är desto mer svårfångad, är en man hon kallar ”brännmaneten”. Klaras liv tycks, i stor utsträckning, cirkulera omkring dessa män och främst då ”bränn-maneten” som hon har en mycket strulig relation till. När hon lämnat författaren, stjäl hon dennes plånbok och reser till Amsterdam, därefter till Köpenhamn och sedan till Stockholm. Hela tiden slits Klara mellan sin besatthet av män och sin vilja till självständighet och frihet. Hon lever ett snabbt och nyfiket liv med många resor, äventyr, krogbesök och fester på menyn. Klara tycks ständigt vara på flykt ifrån att på allvar ta itu med sig själv och sin situation.

Att Klara är Amanda Ooms själv och att brännma-neten heter Joakim Thåström på riktigt, är det svårt att komma ifrån när man läser den här romanen. Är man extremt intresserad av dessa kändisar har man en naturlig anledning att läsa boken. Om inte - är den inte speciellt intressant. Minnen, fantasier, återblickar och vardagliga iakttagelser avlöser varandra, men under allt detta känns storyn tunn och intetsägande. Språket är lättläst och vad jag kan tycka om med boken är vissa skarpsinniga iakttagelser, det typiskt kvinnliga i dessa och små finurligheter i vissa jämförelser. Men som helhet känns den tungläst, trots det enkla språket och den minimalistiska handlingen, troligtvis på grund av dess onödvändighet. Jag kan förstå att det känts viktigt för Amanda Ooms att skriva den här romanen. Tyvärr känns det inte viktigt för mig, som utomstående, att läsa den. ”Nödvändighet” kom ut 1991 på Wahlström & Widstrand och mig veterligen har inte författarin-nan följt upp den här romanen med något nytt alster. Kanske lika så bra det. Amanda Ooms är nog i första hand skådespelerska trots allt.

– usel!

– hyfsad!

– bra!

– kanon!

– världsklass!

LIVE IN CONCERTPOP UNDER THE SURFACE-GA-LAN PÅ STUDION 6/2-99

MED SAFARI SEASON, HAPPY DEADMEN, THE MOP TOPS & DORIAN GRAYMinns ni de svinkalla februaridagarna i vintras? Var och varannan man kände låg nerbäddad i influensa och ingen gick ut frivilligt. Risken för kylskada var stor. Det var lördagkväll och jag hade bestämt mig för att trotsa nordanvinden, peta i mig några penicillin, ta mig in till stan och få mig lite svensk sommar- och solpop till livs. Konserten på Studion var arrangerad av Enskede-dalens powerpopdirektör Stefan Johansson (som jag skrivit om tidigare i Dalenbladet) och jag ångrar inte för en minut att jag gick dit. Första grupp på scenen var Safari Season och denna grupp, som bara bestod av en gitarrist, en tamburinspelare, två körsångare och en leadsångare, lyckades värma upp den stelfrusna publiken väl med sina sommarsånger. Bandet inledde med ”Here comes summer” och ”The sound of the sun” för att sedan ge sig på Beach Boys gamla slagdänga ”Help me Rhonda”, som de lyckades göra i rena Velvet Underground-versionen. Därefter drog de av två låtar som jag tror hette ”I’m still growing young” och ”It’s summertime”. Samplade havsvågor slog emot oss och det var bara att blunda så befann man sig i ett helt annat klimat. Jag vet inte mycket om Safari Season, mer än att sångaren Lasse Ryen äger skivbörsen The Beat Goes On, att bandet har spelat in en trespårs CD och att de låter förbannat bra. Perfekt sommarpop med snygga refränger och starkt Beach Boys-inspirerade.

Nästa grupp på scenen var Happy Deadmen, ett fyramannaband med sångaren Jan Hedin iklädd cow-boyhatt, som nyligen firat tioårsjubileum som grupp. De spelade låtar som ”Not the only sucker in town”, den vemodiga ”Useless” och up-tempolåten ”Tomorrow”. Jan Hedin sjöng med ljus, nästan nasal röst och även här var stämsången snygg, gitarrplinkandet fint och på några sånger blev det lite munspel. Ytterligare ett par bra låtar hette ”Heavy metal rules” som definitivt inte hade med hårdrock att göra och ”Out of the blue” som gick i bossanovatakt. Happy Deadmen lyckades framföra tio låtar på trettio minuter och den sorgsna stämningen låg kvar i luften långt efter att bandet klivit av scenen.

Därefter höjdes volymen betydligt och Mop Tops, som spelat in en låt på Stefan Johanssons Yesterday Girl Records utmärkta samlingsplatta Pop Under The Surface Vol 2, piskade upp ett otroligt tajt rock ’n’ roll-ös. Bandet från Falköping har funnits i cirka tio år nu, och bortsett ifrån låten på Stefans platta, har de hunnit med två singlar och en fullängds-CD (som ni kan läsa min recension av på annan plats i denna eminenta tid-ning). Två bandmedlemmar har bytts ut sedan skivorna och det var ett rent nöje att se och höra gruppens nya

17



Fot

o: M

auro

Ron

gion

e

Dorian Gray – ett av banden på Stefan Johansson Power-Popgala på Studion!

gitarrist live. Stefan berättade efter konserten att den nya gitarristen, Ronny Hassleqvist, har ett förflutet inom hårdrocken och kanske är det detta faktum som idag påverkar bandet att lira så hänsynslöst rockigt. Inledningen med ”Switchboard Susanne” gjorde det svårt att hålla fötterna stilla och nästa låt började med gnissel och utmynnade i tungt sväng och ett riktigt elakt gitarrsolo. I tredje låten tog Ronny Hassleqvist över sången och det var fortfarande fullt tryck. Därefter lugnade The Mop Tops ner sig lite och modspopen med dess stämsång, snygga gitarrarrangemang och fina melodier tog över. De lirade egna låtar som ”Inside”, ”I wish I knew you”, ”The loner” och ”I won’t give it back”. De fyllde på med Beatles ”Please, please me”, Hollies ”Carrie Ann” med stjärnregn över scenen från spottarna och The Who’s ”The kids are alright” som The Mop Tops gjorde en dunderversion av. En eloge till trummisen Bengt Nilsson på den låten! Sångaren Thomas Nilsson tillägnade Stefan Johansson en låt ifrån scenen och jag måste säga att det förvånar mig att inget skivbolag kontrakterat den här gruppen för länge sen. De har alla möjligheter att sälja plattor och klättra uppför hitlistor om de bara får rätt PR. Jag räknade ut att bandet lirade fjorton låtar och den sista, ”She’s so fine” med sin tempohöjning, urladdning och fullkom-ligt omskakande munspelsorgie av Claes Roslundh, fick mig att köpa fullängds-CDn Inside innan jag gick hem.

Men före hemfärden var det ytterligare ett band som skulle spela. Dessa kallade sig Dorian Gray och sångaren Torben Freytag lät så likt Suedes Brett An-derson att det var skrämmande. Även musiken och låtuppbyggnaderna påminde om Suedes och hade det inte varit för lite halvtaffligt framförande här och var, hade man kunnat tro att det var Suede själva som stod på scenen. Dorian Gray bestod, förutom sin utmärkta sångare, av basist, trummis och två gitarrister. För

kvällen hade de en inlånad keyboardist, vilken borde erbjudas fast anställning i bandet snarast. Att de klarat sig utan honom tidigare fattar jag inte. Hans tangent-bord, oavsett när det lät som vanligt piano eller som skimrande synthmattor, fyllde ut och förstärkte de melodiösa och vemodiga sångerna till fullo. Jag uppfat-tade ett par sångtitlar som ”She’s with the band”, ”Run with the dogs” och ”Delirious” men missade tyvärr vad sista låten före extranumrena hette. Den var nämligen storslagen och borde ges ut som singel. Dorian Gray bjöd på två extranummer som ivrigt klappades in, av vad jag förmodar, var deras vänner och anhöriga. Den första låten var fin, men den sista var mest stompigt och påminde lite om Sparks då dessa tappade styrfart och började tillverka disco i 80-talets början. Dorian Gray är säkert ett band som skulle kunna haka på den nuvarande Kent-trenden om de bara slipar på tajtheten och ger keyboardisten fast jobb.

Som helhet var Pop Under The Surface-galan en redig kick. Samtliga grupper imponerade sångmässigt, låtmässigt och musikaliskt. Min enda invändning är att ingen av grupperna, med undantag för The Mop Tops nya gitarrist, är kul att se på. Banden står bara där, rakt upp och ner och sjunger och spelar. I vissa fall kan jag förstå det, med tanke på att det säkert kräver fokus och koncentration att sätta stämsången och lira gitarrfigu-rerna i takt, men lite mer showande från samtliga band hade stärkt den visuella upplevelsen. Vem vet, hade publiken vågat sig fram lite mer, hade kanske också banden vågat röja mer på scenen. Det visar sig nästa gång Stefan Johansson drar igång en Pop Under The Surface-gala. Och då, be there - or be square!

18



– behöver dig!

CATHEDRAL, ORANGE GOBLIN & TERRA FIRMA PÅ STUDION 18/2-99130 spänn för tre grupper är ett rätt bra biljettpris i dessa dagar. Speciellt med tanke på att man då skulle få se två engelska grupper och en svensk. Det fick man nu inte eftersom kvällen var så taskigt arrangerad. Enligt biljetten började insläppet 20.00. Redan en halvtimme tidigare var det kö utanför Studion. Det tog extremt lång tid att släppa in publiken och många missade första gruppen; svenska Terra Firma, eftersom dessa fick börja lira innan kön var insläppt. Osannolikt dåligt! Och inte fick man pengarna tillbaks för det band man missat hel-ler. När jag och många med mig väl kom in, var Terra Firmas konsert över. Jag hoppas innerligt att Studion i framtiden ser till att öppna i god tid innan första bandet ställer sig på scen. Att man inte kan öppna en rockklubb på samma klockslag som första gruppen börjar lira och samtidigt förvänta sig att biljettköparna ska hinna se gruppen i fråga, säger sig självt. Oprofessionellt och publikföraktligt handlande, skulle jag vilja kalla det!

Som tur var fick jag åtminstone se hela Orange Goblins framträdande. Jag hade inte hört gruppen tidigare och fick en glad överraskning. Sångaren lyckades få igång publiken fort och bandet hade bra driv i låtarna. Ljudet var helt okay och den engelska gruppen satsade på drag ifrån början till slut. Svetten dröp medan de pumpade fram sin aggressiva hårdrock. Basisten fyllde år och hyllades med knutna nävar i luften och trummisen matade på med sina tatuerade armar. Sångaren skrek fram texterna och publiken hoppade som hårdrockpubliker brukar göra framför scenen. Det är tyvärr svårt att uppfatta sångtitlar, när man aldrig har hört ett band tidigare, men Orange Goblin har säkert framtiden för sig och jag skulle gärna höra mer ifrån dem. Därefter kom engelska huvudattraktionen Cathedral. Deras karismatiske sångare Lee Dorrian springer omkring nerböjd, flaxar med armarna i luften, gör satanisttecken med fingrarna, binder mikrofonslad-den om halsen som en strypsnara, stirrar ondskefullt över massan och ryter ur sig sina fantasifulla texter om mystik. Cathedral lirar hårt och tungt. Basen är en otroligt viktig grundsten i musiken och vad som gäller är fet boogie, lika feta gitarriff med inspiration ifrån Black Sabbath och andra tyngre 70-talsgrupper. Men ingen av låtarna känns stulen eller lånad trots allt. Några av kvällens höjdpunkter var, förutom materialet ifrån senaste skivan, ”Equilibrium”, ”Utopian blaster” som är en av deras bästa låtar och extremt tunga ”Night of the seagulls” som nästan står stilla i sitt explosiva dån. Den till växten korte Lee Dorrian har numera också kort hår och han har enorm scennärvaro, personlighet och utstrålning, vilket gör att gruppen blir lika rolig att se som att höra. Det skulle inte förvåna mig om Cathedral spelar förband till något megaband på Globen nästa gång de besöker Sverige. Kan Cathedral fortsätta göra lika starka låtar som de gjort hittills och inte tappar i intensitet kommer de säkert att erövra de större are-norna som headliner med tiden också. För närvarande

ligger de, tillsammans med Monster Magnet, i skiktet precis under Metallica, Kiss, Ozzy Osbourne, AC/DC och liknande hårdrockgiganter. Summa sumarum: en mycket bra konsert i den riktigt jävla tunga skolan.

KISS PÅ GLOBEN 3/3 -99Mer tung hårdrock, men av äldre märke, är Kiss som givit ut plattor sedan -74. När jag, brorsan och våra döttrar anländer till Globen är kommersen redan i full gång. Barn och vuxna sminkas som sina idoler och det säljs tröjor, kepsar, böcker och andra föremål. Förban-det BuckCherry låter punkigt, har taskigt ljud och klara svårigheter att få publiken engagerad. Sångaren har hela ryggen tatuerad, han hoppar vilt på scenen vilket leder till att han kastar sig av den. Men inte ens det hjälper. Publiken är kallare än natten utanför... till dess att en mörk, förinspelad röst presenterar Kiss som världens bästa band. Applåderna dånar och tredimensionella glasögon åker på. Den här spelningen är gruppens andra på Globen i år. Enligt initierade källor är ljudet bättre, Ace Frehley går loss hårdare i gitarrsolona och publiken är mindre berusad och stökig än kvällen före. Å andra sidan är inte arenan lika proppad heller. Kväl-len före var slutsåld. Bortsett från de tredimensionella effekterna ifrån videoskärmarna och några få låtar från senaste cd-n Psycho-circus, har ingenting nytt tillkommit sedan gruppens två senaste besök, under -96 och -98. Trumpodiet lyfter som ett UFO under Peter Criss solo, som faktiskt är riktigt subtilt och snyggt, åtminstone i början. Gene Simmons agerar eldkastare med munnen, dreglar blod under bassolot och flyger med hjälp av vajrar, upp till en liten scen i taket. Paul Stanley färdas ut över publiken på liknande vis och landar på en minimal scen mitt i massan där han sjunger en låt innan han åker tillbaks igen. Ace Frehley´s gitarrsolo är yxigt som vanligt, det är olidligt långt och jag kan inte förstå att vissa hyllar honom som gitarrhjälte. Men han ”skjuter” nyårsraketer och sprutar rök med guran innan den flyger upp mot taket, och det kompenserar åtminstone lite av hans musikaliska fyrkantighet. När han sjunger nya låten ”Into the void” däremot, är han excellent. Andra höjdpunkter under kvällen är inledande ”Psycho-circus”, ”I was made for loving you”, ”King of the night time world”, ”I love it loud”, ”Cold gin”, ”Rock ’n’ roll all nite”, ”Detroit rock city” och avslutande ”Black diamond”. Utöver låtmaterialet är det mycket explosioner, konfetti och Gene Simmons exponerade tunga som gäller. Publiken älskar showen och konserter med Kiss är de ultimata i rocksammanhang, där barn och föräldrar trivs tillsam-mans och diggar samma musik. Så oavsett vad man tycker om gruppen, så får man iallafall konstatera fakta: Kiss är generationsöverskridande och de håller lika bra idag som -76 när jag såg dem live första gången.

19



Fot

o: M

auro

Ron

gion

e

Lou Reed på Konserthuset 1977.

MUSIC MASTERSAVAGE ROSE: BLACK ANGEL

Den danska gruppen Savage Rose skapade sitt mäster-verk Wild Child 1973. Före dess, under 60-talet var de ett välkänt psykadeliskt band, både i och utanför Skandinavien. Efter -73 fortsatte de att ge ut skivor men nu var engelskan utbytt mot danska och texterna tangerade proggens politiska språk. På CDn Black Angel som utkom - 95 har Annisette Hansen återgått till engelskan och politiken är, om inte helt borta, så åtminstone omärklig. Plattan är inspelad i Hollywood tillsammans med amerikanska musiker. Anissette och Thomas Koppel har inte helt okände George Duke som medproducent på de Los Angeles-inspelade spåren och gitarrerna hanteras av Ray Fuller och Mick Taylor. Savage Rose bjuder på tolv låtar, inkluderat en nyversion av ”Your daily gift” och en fin coverversion av Peter Seegers ” Where have all the flowers gone” som alla som växte upp på 60-talet säkert minns. Nu ska ingen tro att Black Angel är en flummig eller svår platta. Det är den inte. Den låter inte heller gammalmodig eller insnöad. Tvärtom. Merparten av materialet närmar sig modern soul men med mer känsla än vad de flesta ”slickade” USA-plattor brukar ha nu för tiden. Det finns till och med kortare rap-partier på Black Angel men att kalla musiken hip hop är att gå för långt. Jag ser snarare den här musiken som tidsöverskridande. Både ungdomar och deras föräldrar kan säkert uppskatta plattan och Anissette, som alltid haft en fullkomligt fantastisk röst och inlevelse i det hon sjunger, uttrycker så starka känslor att det är svårt att inte älska henne. Från de nästan viskade verbala uttrycken till de starka, utagerande tonerna som slutar i storartade vibrationer utan att någonsin bli patetiskt överdrivna, kan jag lyssna på Anissette hur många gånger som helst. Hon vet verkligen hur man uttrycker en sångtext och även om hon här inte når upp till Wild Childs mästerliga sångkonster så ligger hon hela tiden nära. Black Angel är en platta jag rekommenderar alla som anser att känsla är den viktigaste musikaliska komponenten.

SANTANA: WELCOME

Som tonåring fick jag glädjebeskedet att börja spela ett valfritt instrument. Jag valde trummor (till mina föräld-rars trumhinnors stora lycka) och började gå hos en lä-rare i Enskedegårdens skola. Jag minns inte säkert, men har för mig att lärarens namn var Lopez. Hur som helst, så uppmanade han mig att köpa en platta med Santana för att studera deras rytmer, trummor och percussion. Jag köpte Welcome. Det var nog inte den min lärare hade tänkt sig att en nybörjare skulle ha. Men faktum är att jag gillade den då och jag gillar den än idag. Visst är musiken märklig, ifrån Alice Coltrane och ”Det nya Santanas” arrangemang i öppningsspåret ”Going home” till det John Coltrane-komponerade avslutningsspåret

”Welcome”. Vad hade då hänt med Carlos Santana? Jo, -72, året innan den här plattan släpptes, hade Carlos Santana gått och blivit lärjunge till Guru Sri Chinmoy och hans religösa övertygelse kom att prägla ett flertal skivor som släpptes därefter. Musiken på Welcome är svårbeskrivbar och troligtvis svårbegriplig för de flesta lyssnare. Welcome är jazz/fusion men med en märkligt kärleksfull stämning över sig, konstiga instrument som lägger ut mystiska ljud, en läcker orgel som totalt flippar till det ibland och Santanas underbara, varma och långa gitarrtoner som låter som om de var en förlängning av mannens själ. Antingen gillar man eller så hatar man den här anrättningen och någon tonårsmusik i vanlig mening är den definitivt inte. Låtarna är väldigt avan-cerade men ändå meditativa och att ha den här plattan på i bakgrunden fungerar inte. Den kräver att man verkligen lyssnar. Och att lära sig spela trummor till Welcome var bara att glömma. Kanske var det därför jag gick över till elgitarr, vem vet? Med tanke på dagens musikutbud uppfattas nog Welcome som jävligt jobbig och gammalmodig av dagens ungdom, men i mitt inre har plattan trots allt sin inmutade plats.

LOU REED & VELVET UNDER-GROUND: LOADED - FULLY LOADED EDITION

Konvolutet till den här dubbel-cd:n är underbart. Bilden är densamma som till original-LPn men röken som väller upp ifrån tunnelbaneper-rongen har skurits ut i det hårda pappret så vad man ser är de tredimensionella färgerna ifrån plastboxen under. Men nu är det ju inte skivomslagen man köper plattor för. Inte för den tjugofyrasidiga booklet som medföljer skivan heller, även om den också är värd att nämnas, trots att den saknar sångtexter. Nej, vad som gäller till syvende och sist är givetvis musiken. Lou Reed, Sterling Morrison som skivan är tillägnad, Doug Yule, Maureen Tucker och John Cale står för den. Lou Reed har skrivit samtliga låtar, utom ”Ride into the sun”, som hela gruppen skapat tillsammans. Första plattan innehåller originalalbumet Loaded i sin helhet. Därefter har man plussat på med sex demoinspelningar, outtakes och alternativmixar. Andra plattan innehåller exakt samma låtar i samma ordning som Loaded på första plattan gör, men med den väsentliga skillnaden att här är samtliga spår alternativ-mixningar, tidigare inspelade versioner, demoversioner och en fullängdsversion av ”New age”. Därefter har man lagt på ytterligare sju demoinspelningar och outtakes. Vissa av de udda inspelningarna har tidigare givits ut på

20


Fortsättning från sidan 19cd-boxen ”Peel Slowly And See” medan det övriga ma-terialet inte tidigare varit utgivet alls. Således är denna platta ett måste för varje Velvet Underground-fan som vill ha allt med gruppen. Ska jag plocka ut och nämna några extra intressanta spår ifrån den här plattan får det bli ”Train around the bend” från originalutgåvan, som är en sorgligt ouppmärksammad Velvet-låt med ett drivet, medryckande komp. Outtake-versionen av ”Ocean” från första CDn får en dekadent, intensiv och sexuellt laddad innebörd med Lous röst, nästan kåtviskande nära mikrofonen. Och slutligen, outtake-versionen av ”I love you” från andra CDn, som senare kom att hamna på Lou Reeds första, självbetitlade solo-LP är både horribel och rolig samtidigt. Det låter som om Lou skrattar till under inspelningen och jag förstår honom.

THE ORB: U.F.OFF - THE BEST OF THE ORB

Fanns det ett dansgolv i rymden skulle DJn mycket väl kunna spela The Orbs musik där. Första låten är betitlad “A huge evergrowing pulsating brain that rules from the centre of the ultraworld” och med en sådan titel är det svårt att inte genast associera till tidiga Pink Floyd och andra flumband från 60- och 70-talen. Men The Orb är moderna och flippar inte ut som den tidens grupper hade en tendens att göra. Inledningslåten hålls ihop av en stadig dansrytm och glider omärkligt över i “Little fluffy clouds” som är en söt, nästan vacker sång där en kvinna talar om hur hon minns färggranna him-lavalv, stjärnor, solnedgångar och givetvis “små fluffiga moln” ifrån barndomstiden. Riktigt charmigt faktiskt. Tyvärr förstörs den här trippen av “Perpetual dawn”, tredje spåret, vars reggaerytmer inte platsar i helheten och syntharna som ligger och bubblar i bakgrunden kan inte rädda den. “Blue room” för återigen lyssnaren in i det tyngdlösa tillståndet och genom “Assassin” och den nästan sju minuter långa versionen av “Pomme fritz” har dansgolvet upplösts liksom dansrytmerna och de stillsamt rejvande rymdmänniskorna leviterar fritt. I “Toxygene” är discjockeyn tillbaka och dansen börjar om. Och så håller det på i de sista fem låtarna plus ett dolt extranummer. Det är alltså mycket universum, trans, kosmos, science fiction och meditation över den här musiken. Eller LSD, flum och modernt hip-pietrippande om man föredrar den jämförelsen. Men hellre musikaliska knarktripper än kemiska, som jag ser det. Synthljud svichar fram och tillbaka, ligger och bubblar i för- eller bakgrunden, röster färdas ut- och in i ljudbilden, ömsom sjungandes men oftast pratandes och rytmerna är repetetiva. I sin helhet andas musiken stillhet, frid och skönhet. En okay platta att drömma sig bort till, ha på i bakgrunden som inspirationsmu-sik om man skriver eller målar, men den har också en

tendens att kännas lite tjatig och väl sömnig mot slutet.

THE MOP TOPS: INSIDE

Falköpings The Mop Tops debutfullängdare har ett par år på nacken och sedan dess utgivning har gruppen hun-nit byta ut ett par medlemmar. På skivan består dock sättningen av Lasse Hindberg, Clas Roslundh, Tomas Nilsson, Bengt Nilsson och Patrik Götlind. Materialet är skrivet av Tomas Nilsson och Lasse Hindberg och det är tolv sextiotalsdoftande sånger killarna fått till. Alla låtar är inte lika bra. Vissa sätter sig direkt, andra växer sig starkare efter några lyssningar men ett fåtal tilltalar inte min smak alls. Den sämsta i mitt tycke är den barnsliga “Love on a carousel” som möjligtvis hade fungerat på sextiotalet, men med dagens mått mätt, känns den lika fjantig som sin titel. Plattans bästa låtar å andra sidan: “She’s so fine”, “ I wish I knew you” och tuffa “ I won’t give it back”, borde haft en chans på dagens topplistor. Hade dessa spår givits ut som singlar när den här genren var som mest inne, mellan -64 och -67, hade bandet definitivt hamnat på dåtidens topplistor, tillsammans med de grupper som än idag är The Mop Tops förebilder. De här killarna har nämligen fingertoppskänsla för snygga melodier, väl avvägd stämsång och trevliga gitarrfigurer. Några andra höjdarlåtar på plattan är “Sweet dreams” med sin S & M-lyrik, up-tempo låten “Sending letters” och “The loner”. När jag såg gruppen senast på Pop Under The Surface-galan, som Enskededalens skivbolagsdirektör Stefan Johansson anordnade, bjöd även gruppen på excellenta coverversioner av Beatles, Hollies och The Who-låtar, men på Inside finns enbart eget material. Vilket är gott nog. Vad jag hoppas inför nästa cd är att gruppen fortsätter på den råare och lite hårdare vägen, men utan att sumpa sin melodi- och stämsångskaraktär och att de lyckas pressa in lite mer av sin live-intensitet i studioinspelningen. Då skulle de utan tvekan kunna få till en helgjuten platta.

VIDEODROMEFEAR

I en och en halv timme får vi, i filmen Fear av James Foley, följa tonårstjejen Nicole och psykopaten Da-vid. Denna thriller börjar med deras kärlekshistoria och slutar med ond bråd död. Nicole spelas av Reese Witherspoon, David av Mark Wahlberg och Nicoles pappa heter William Petersen på riktigt. Storyn i kort-het: Nicole och David träffas på ett diskotek. Deras kärlekshistoria inleds och allting tycks vara frid och fröjd till dagen då David ser Nicole ge en killkompis en kram utanför skolgården. David blir som galen, slår ner killkompisen och sparkar på honom där han ligger på gatan. I tumultet lyckas han också ge Nicole ett blått öga när hon försöker avstyra slagsmålet. Nicoles far tar reda på lite saker om Davids bakgrund, eftersom han anar ugglor i mossen, och förbjuder David och Nicole att

21


Valborg på Nytorps GärdeÅrets traditionsenliga valborgsmässofirande gick som vanligt av stapeln på Nytorps gärde vid Kärrtorp. En nyhet var att Svenska Bostäder ledde ett fackeltåg från Dalen.


Det finns traditioner som fyller ett behov och traditioner som enbart är upprepningar av något förlegat. Valborgsmässofi-randet är en tradition som värderas högt av många i området runt Nytorps gärde – Hammarbyhöjden, Dalen, Kärrtorp och Björkhagen. År efter år står pensionärskören på scenen, barnen längtar efter att se elden flamma upp, grannar och bekanta man inte sett på länge dyker upp efter vintern. Som avslutning brukar ett lokalt rockband äntra scenen för att höja temperaturen ytterligare några grader. I år dessutom med bejublad breakdance!

Egentligen är det samma sak varje år – och lika gott det. Varför ändra ett vinnande recept? Tack alla inblandade för att ni åter igen orkade ge oss närboende glädjen och upplevelsen som det är att samlas runt elden den sista dagen i april! Janne Svensson

Fot

o: J

anne

Sve

nsso

nF

oto:

Jan

ne S

vens

son

Fot

o: J

anne

Sve

nsso

n

Fot

o: J

anne

Sve

nsso

n

Trängseln var kompakt framför lottstånd och annan försäljning.

Barnens favorit – yxkastning! 10 kronor för tre kast.

Korvkön verkade aldrig ta slut!

Så här såg den blivande brasan ut innan tändning.

fortsätta träffas. David, som bor tillsammans med några rötägg i ett stort hus, påbörjar sin hämnd genom att krossa faderns bil. Fadern svarar med att krossa David och hans polares hem. David och rötäggen kommer då till Nicole och hennes pappas hus, som i det närmsta är utrustat som ett fort, och efter ett flertal händelser är filmen över. Enkel inledning, enkel handling och enkelt slut, med andra ord. Men faktum är att den här filmen faktiskt är spännande. Den har ingenting som gör den till ett mästerverk men skådisarna gör sina roller överty-gande. Man hinner aldrig tröttna, det är inget överdrivet vältrande i blod och våld eftersom hotet hela tiden ligger under ytan. Till dess att det exploderar!. Speciellt Mark Wahlberg är väl fungerande som psykopat eftersom han aldrig faller i de vanliga fällorna som skådisar ofta gör när de ska spela sådana här individer. Men Mark låter David vara människa istället för monster genom hela filmens gång och det är just det som gör hans rollka-raktär så otäck och trovärdig. Vilket i sin tur, gör att filmen behåller sin oroväckande stämning rakt igenom. Fear är en helt okay thriller i all enkelhet och vill ni ha en stunds underhållande spänning tycker jag gott att ni kan se den.

22


Av Janne Svensson

Yrke: Dagbarnvårdare

Familj: Maken Alfred och barnen Marie, Fredrik, Oscar och Hannah

Bott i Dalen sedan: våren 1981

Solen vräker ner på ett Stock-holm i karnevalsyra. Somma-ren gör sig påmind, inte minst vid Dalens kolonistugeområde. Sylvia är en pigg, nyfiken tjej med rötterna djupt i Enskede. Barndomen och skolåren tillbring-ade hon i Tallkrogen och Gubbängen. Teck-ningslärare var yrket som lockade, och hon läste på kvällstid vid Grundskolan för konst-närlig utbildning med förhoppningen att komma in på Konst-fack. Planerna gick om intet och istället plug-gade hon in 20 poäng pedagogik respektive dramatik vid univer-sitetet. Under tiden jobbade hon vid hem-tjänst och vikarierade på olika söderskolor. Ett problem då minns hon var att hon var så ung, bara några år äldre än eleverna.

1976 kom hon in på en fritidspedagog-utbildning och lagom till examen två år se-nare föddes förste sonen Fredrik. Maken Alfred träffade hon innan dess under ett kort boende i Sol-lentuna då hon arbetade på en kvartersgård i närbelägna, nybyggda förorten Rinkeby. Sylvia var föreståndare och till sin hjälp hade hon ytterligare en anställd. Ingen lätt situation, och efter två år valde hon att sluta.

Flyttlasset gick så tillbaka till Tallkrogen, den här gången med man och barn.

– Jag tror att jag har jobbat i varenda parklek i stan, skrattar Sylvia. Det var synd att parkleken försvann från Dalen.

– Kvartersgården, som en gång i tiden tillhörde alla, vänder sig bara till mellanstadiebarnen och de något äldre. Tråkigt att de som bestämmer valt att satsa på punktinsatser istället för fasta verksamheter.

När andre sonen Oscar föddes 1980 blev det plötsligt väldigt trångt. Året därpå flyttade familjen in i sin nya, stora lägenhet på Körsbärsgården i Enskededalen. Och

där har man stannat sedan dess! – Det var ett paradis med garanterad dagisplats, nytt

och fint, säger Sylvia.Första året delade makarna på ansvaret med pojkarna

och jobbade båda halvtid för att avlösa varandra hem-ma. Det var en fin tid i Dalen då, minns hon. Problemet

med flytspacklet satte djupa spår och många flyttade från området. Sedan dess har förtro-endet för hyresvärden inte varit det bästa och informationen dålig, tillägger Sylvia. Men kanske har det blivit bättre de senaste åren...

Me l l a n j o b b p å parklekar, dagis och fri-tidshem var det 1984 dags för dottern Han-nah att komma. Då valde Sylvia att vara hemma några år.

Hela livet har hon varit nyfiken och pro-vat nya saker. Ett år jobbade hon till och med som postiljon (!) med ryggont, stress och tennisarm som resul-tat. Det är arbete med barn hon egentligen vill hålla på med. Viktigt är också närheten till ar-

betskamrater. Och arbetet som dagbarnvårdare, eller

dagmamma, ger henne efter nio år fortfarande mycket tillbaka. På fritiden sjunger hon i kör och har bl a medverkat i Enskedespelet!

Idag finns det nio dagbarnvårdare i Dalen. Alla med det egna hemmet som bas. Alla har arbetat längre än Sylvia! Och de flesta har barnskötarutbildning.

– Det får inte bara handla om passning, menar Sylvia. Viktigt är också att sätta ord på verksamheten, förbättra och tränga djupare. Det är ett stort ansvar.

– Samtidigt är det konstigt hur förvaltningen reso-nerar. Det måste vara bättre att satsa på barnen när de är små, istället för att ta dyra kostnader senare. Min egen bild av dagmamman har förändrats, säger hon. I hemmiljö blir relationen en annan och mer personlig. Och det har gjort att hon stannat kvar så länge, avslutar hon.

Sedan 1985 har familjen kolonistugan som en oas inte långt från bostadsområdet. Foto: Janne Svensson

23


Sofielundsvägen 12-14 121 32 Enskededa-

len Tfn 08 - 39 32 11

Utbildning på BIL och MC.Även automatväxlad bil.

Skräddarsyr utbildningspaket.Klart körkort med garanti.

BUSS eller T-BANA BLÅSUT

www.pi.se/dalenstrafikskola e-post [email protected]

erbjuder allt inom hårvårdHåltagning i öron och näsa

Uppsättningar till bröllop och festÄven tillgång till makeup

OBS!Stängt på lördagar 26/6 - 21/8

Semesterstängt 19/7 - 24/7

Freddy • Lena • Åsa • Monica

Freddys SalongerDalens Centrum08 - 659 81 60

Det går även bra att beställa tårtor!Gamla Dalarövägen 2

Vid Sandsborgs station Tfn 08 - 393404

te

pajer

bakelser

kaffemackor

tårtor bullarcafé au lait

espresso

Tag med annonsen och få en kaffe + rulltårta för endast

12:-! Gäller vecka 24.

Hälsa och Skönhet – genom biologiska hud- och

kroppsvårdsprodukter & kosmetikBehandlingar – • olika massager

• ansiktsrengöring• färgning av fransar och bryn

• healing etc.Varmt välkommen för mer info!

Återförsäljare sökes.

PionenÅrsta Torg (bredvid posten)

Tfn 08- 91 09 91

Fotospecial Dalendagen 1999Dalenbladet nr 2, juni 1999

24

Milleniets sista DalendagAv Robert Ryttman

Det tog festgeneral Danne Lundberg ett halvår av hårt jobb och förberedelser för att ge oss boende i Dalen mille-niets sista Dalendag. Denna inträffade lördagen den 29 maj och kvällen före berättade Dan och hans bror på TV4 om hur Dalendagen ursprungligen uppstått och varför. Någonting som kanske inte alla tänker på när de roar sig?Unga som gamla lämnade hus och hem den 29 maj för att uppleva Enskededalens största, årliga fest. Och fest blev det! Vi bjöds på allt ifrån boxning till musik, mat av olika slag, ponnyridning för småknattarna, godis-regn åt desamma, zigenska danser av Petroffs, karaoke, afrikansk musik av Roots och en över två timmar lång melodischlagerkavalkad av ett flertal sångare och sånger-skor. Längs hela allén fanns stånd där man sålde böcker, kläder, mat och prylar. Men även där fick kulturen sitt genom konstutställningar med vackra tavlor, målade av bland andra Irene Sallander. På gräsmattan fanns öltält med mat och fullständiga rättigheter och på ett annat ställe gav två kvinnliga poliser dalenborna möjlighet att stöldmärka sina cyklar.

Vädergudarna var tyvärr inte med oss hela tiden, men relativt länge i alla fall. En regnskur skrämde iväg en del folk och vindarna blåste periodvis hårt. Men fram till karaoken sken solen mestadels och det blev aldrig något riktigt oväder. Dessvärre inträffade det lite strul, vilket fick Hasselkören, Nick Borgen och rockbandet Scoop att utgå till mångas besvikelse. Men säg vilket jättearrangemang av den här typen som går hundrapro-centigt felfritt? De flesta, barn likaväl som ungdomar, medelålders och gamla, invandrare och infödda svenskar verkade trivas tillsammans och ha roligt, vilket är den ursprungliga tanken med denna återkommande festdag.

Hur många som tänker på att Dalendagen är en mani-festation mot våld och rasism vet jag inte, men denna blandning av allsköns människor som har trevligt och roar sig tillsammans ser jag som ett bevis på att män-niskor kan mötas över kulturgränserna, oavsett ålder, utseende, politiska och religösa åsikter.

Som helhet får man ändå säga att Dalendagen 1999 var en mycket lyckad och trivsam tillställning. Mängd-vis med människor möttes, pratades vid och umgicks. Grannar, såväl som folk ifrån omkringliggande förorter. Jag kan inte räkna upp allting som hände, alla som var där eller alla som uppträdde men fotona på dessa sidor kanske får er som var där att minnas och ni som inte kunde komma får kanske en känsla av hur det var. Nu är det bara att vänta på Dalendagen år 2000 och hoppas att Danne Lundberg orkar genomföra ännu en storartad fest. Det är ett jättejobb han gör för oss dalenbor och Dalenbladets redaktion vill passa på att tacka honom, stadsdelsnämnden, Svenska Bostäder, alla artister och alla andra som på ett eller annat sätt deltagit för att göra detta gigantiska party möjligt. Keep up the good work!


25


26 Foto Dalendagen – Georg Ryttman & Janne Svenson

Dalendagen bjöd på ett hejdundrande kalas! Ett 20-årsjubileum som sent kommer att glömmas!


27


28

Artisterna avlöste varandra på den förlängda scenen, ingen nämnd och ingen glömd, men vilka talanger vi har i Dalen!


29

Gamla och nya vänner – Dalendagen är en träffpunkt vi inte vill vara utan!

Koppla av i Rosen Seriens butik och behandlingscenter!

I början av 80-talet framtogs Rosen Serien av två svenska kvinnor med lång erfarenhet av biologisk hudvård. Rosen

Serien är en rent biologisk hudvårdsserie med råva-

ror kända för att inte vara allergi framkallande, ej heller testade på djur.

Produkterna är parfymfria och innehåller rosenolja som

många doftallergiker tål.

Rosen Seriens produkter är väl ph-balanserade, dryga

och effektiva med sin ut-märkta balans av vitaminer,

mineraler proteiner, spår-ämnen och antioxidanter.

Rosen Serien vågar stå för hög kvalité. Vi byter råvaru-

leverantörer allt efter säsong för att bibehålla högsta

kvalité.

Att sälja Rosen Serien inne-bär ett roligt och givande

arbete. Som säljare lägger man upp arbetet som man

själv vill – många väljer att ha visningar hos väninnor, telefonförsäljning eller på

olika mässor. Är du intresserad av att veta mer

om arbetet och produkterna – kon-takta gärna Stina Lindh på tfn 08 - 648 12 61, mobiltfn: 0708 - 74 12 12, Cecilia Good, 08 - 649 78 27 eller Mariann Jarret, 08 - 648

10 90. Du hittar oss även på inter-net www.rosenserien.com

Välkommen till våra ”Sköna Dagar” med massage, pedi-kyr, hudanalys, ansiktsren-göring, bastu, förfriskningar, fri tillgång till Rosen Seriens produkter. Pris: 590:-.

Färganalys med +. Tre tim-mar med personlig färgana-lys, makeup i ”dina” färger, frisyr och färgningstips. Pris: 390:-

Makeup-kurs. Lär dig lägga en personlig makeup. Pris: 275:-

Exempel på behandlingar:

Prova på Rosen Serien60 min 200 kr

Djuprengöring & Ansikts-massage2 timmar 390 kr

Frans- och brynfärgning140 kr

Vaxning80 - 430 kr

Klassisk massage30 min 185 kr45 min 220 kr60 min 290 kr

Fotvård45-90 min 180-290 kr

Ring butiken för bokningar och frågor som gäller behandlingar. För beställning av Rosen Seriens pro-dukter, aroma, vetevärmare och Gli Amati går det lika bra att ringa och beställa av oss i Dalen som att gå till butiken. Varmt välkommen!

Carina Swartz, dotter till en av grundarna – nu vd i Rosen Serien.

Vi säljer Gli Amati smink, Aroma Creatives lampor och oljor samt vetekuddar från Bejlas Gåva.

Denna sida är en annons!

Rabattkupong 40 krpå Rosen Seriens produkter.

Gäller hos: Stina Lindh

Cecilia GoodMariann Jarret

Rosen Seriens butik

Gäller längst till den 31/8 1999 för boende i Dalen.

Ta med en väninna och hon får samma rabatt!

Upplysningar och beställningar:Cecilia Good, Grusåsgränd 4, 121 30 Enskededalen

tfn: 08 - 649 78 27, mobil: 070 - 468 14 43, email: [email protected]

Stina Lindh, Dalgränd 8, 121 30 Enskededalen,tfn/fax: 08 - 648 12 61, mobil: 0708 - 74 12 12

Mariann Jarret, Täppgränd 105, 121 31 Enskededalentfn: 08 - 648 10 90

Rosen Seriens butik och behandlingscenter, Kammakargatan 42, tfn 08 - 20 82 17

31


Av Georg Ryttman

Av någon konstig anledning tar vi i lilla Sverige alltid efter USA. Det som är populärt i det stora landet i väster blir också modernt hos oss, även om det dröjer några år. Vi ärver de-ras livsstil, mode, sporter, musikstil, filminriktning och till och med matva-nor och uttryck. Ibland tänker man att ”Nä, det där är ingenting för oss”, men innan vi har hunnit förstå vad det innebär så har fenomenet slagit ned som en bomb mitt ibland oss. Så gick det till när MacDo-nalds etablerade sig i Sverige och nu finns det snart en hamburgerrestaurang i vartenda gathörn. Så gick det till när skateboarden och senare inlines gjorde sina inträden på våra fredliga gator och så tycks det även gå när det gäller plastikope-rationer. Silikonbröst blir tyvärr allt vanligare även hos våra frigjorda och ”jämlika” kvinnor.

Våra döttrar växer upp med intelligensbefriade förebilder som systrarna Graaf, vilka gladeligen berättar för pressen om sina pla stik ingrepp. Jag vet inte om det är så att silikontuttarna smittat av sig på den plastiska musiken eller tvärtom, men en sak är säker – det är inte speciellt lyckat att unga tjejer identifierar sig med ett par trallande, blonda, gummibollar.

Samtidigt avslöjar den ena efter den andra av våra lite äldre skådespelerskor och artister att även de har snört upp skinnet. Tråkigt nog får sådana intetsägande nyheter alltför stor uppmärksamhet i media. Det i sin tur hjälper till att påverka, läs övertyga, fler unga damer att det tillsammans med ett blonderat hår är vägen till lycka och framgång för en självständig och smart tjej.

Många småflickor är redan missnöjda med sina krop-par och tar åt sig av alla förvrängda modeideal. Det kommer löpande rapporter om barn som försöker banta ihjäl sig eller nå anorexiideal. Och nu blir det allt vanligare att unga, söta tjejer frivilligt låter skalpellen karva i deras kött. När dessa flickor sedan uttalar sig i svenska talkshows, efter amerikansk förebild förstås, så får vi veta att de äntligen känner sig som hela fulländade kvinnor. Och detta bara några år efter det att de lämnat tonåren bakom sig.

I samma intelligenta och lärorika program får vi oss också till livs att det är vi män som fortfarande bestämmer hur kvinnoidealet ska vara. Men inga män jag känner vill att deras kvinnor ska bära omkring med några extrakilo organisk kiselförening innanför blusen.

Snarare är det så att dessa unga kvinnor ser för mycket amerikansk smörja på TV och läser för mycket dynga

i alla de tidskrifter som vänder sig till flickor i tonåren och nyblivna kvinnor. Dessutom ska man betänka att de flesta av dessa tidningar, för att inte säga alla, har kvinnliga chefsredaktö-rer, så det så!

Nä, efter allt snaskande och påsk-firande blir det till att låta fettsuga sig inför badsäsongen. Sedan får man avsätta ett par timmar i veckan på solariet och lägga sig på britsen hos sin privata hjärnskrynklare sen är man fit for fight igen, som amerikanen säger.

Undrar om inte det där med egen hjärnskrynklare, att lätta sina bördor för, trots allt är en

sundare metod att tillförskansa sig ”riktig” lycka än hos plastik-

kirurgen. Påhittiga amerikaner i all ära,

men nog föredrar i alla fall jag svens-ka företeelser som bröst uppbygga av

sill i dill istället för uppstoppade med sil-i-kon.

– behöver dig!

32


1. Hur länge har du bott i Dalen? 2. Vad tycker du är bra med Dalen?3. Dåligt? 4. Vad skulle du vilja ändra på?

Mary Wesstberg, 81 år, Plommongården1. 17 år.2. Allting. Vi trivs jät-

tebra är. Vill de bli av med en får de bära ut en med fötterna före.

3. Man är inte ute så mycket i aktiviteter längre så jag vet inget dåligt.

4. Jag skulle vilja ha hit fler affärer.

Tomas Mellbom, 16 år, Lindgården1. Hela livet.2. Att det finns kvarters-

gård och att det är nära till stan.

3. Det finns för få ak-tiviteter. Vi har bara kvartersgården och Punkten i stort sett.

4. Jag skulle vilja ha en 7-elevenbutik och något café i centrum.

Angela Laurin, 32 år, Videgården1. Ett år.2. Det är barnvänligt

och grönt och att folk umgås ute på gårdarna.

3. Ingen möjligheter att köra in säkert med bil på gårdarna när man lastar och lossar.

4. Inte så mycket. Skulle dock vilja att SB låser soprummen på nät-terna för fåglar och andra djur drar ut soporna.

Ebba Wendt, 40 år, Pärongården1. Sedan 1993.2. Det är nära till stan

och naturområden. Bra service med bib-liotek, bad mm. Bra också att området är bilfritt.

3. Känslan av att husen inte är friska. Det finns för lite affärer och det är långt till parkeringsplatsen.

4. Jag skulle vilja öka och förbättra trygg-heten för barnens uppväxt.

Att spara 600 000 kronorAv Steffanie Müller

Barbro Ageby är chef för Enskede bib-liotek i Dalens Allé. Hon är bekymrad.– Vi måste spara 600 000 kronor tillsammans med biblioteket i År-sta under nästa halvår. Det kan betyda allt från en till fyra indragna tjänster och inskränkningar i båda bibliotekens öppethållande.

Beslutet om neddragningar fattades av stadsdelsnämnden för Enskede-Årsta som sammanträdde i Enskede skola den 27 maj. Mötet inleddes av en allmän frågestund och många som kände oro för bibliotekens framtid passade på att ställa frågor till politikerna. Ett brev skrivet av författaren Göran Greider lästes också upp för nämnden. Men trots protesterna och inläggen från allmänheten klubbade man igenom besparingen.

– Det känns speciellt tråkigt eftersom både antalet besök och utlånade böcker har ökat på Enskede bibliotek de senaste åren säger Barbro Ageby.

Ännu finns ingen konkret plan för hur neddragningarna skall gö-ras på de båda biblioteken. Stadsdelsförvaltningens kulturansvarige Leif Fransson skall under första delen av juni presentera ett förslag. Förslaget skall sedan förhandlas med fackföreningarna och först i juli kommer det definitiva beskedet.

– Tills dess svävar vi i ovisshet, suckar Barbro Ageby.

Bibliotekschef Barbro Ageby (lilla bilden överst). Både små och stora bokintresserade besöker biblioteket (stora bilden till höger). Birgitta Kyllenius lånar ut böcker (bilden till vänster). Foto: Steffanie Müller.

33


Brandskydd i hemmetEn torr sommar är brandrisken stor vid grillning, men även i lägen-heten finns det en del viktiga saker att tänka på.

Trivsel i Dalens centrumVi har bott i Dalen i 18 år och lagt märke till att området, som egentligen är triv-samt och borde så förbli, gradvis håller på att bli allt mer slitet och nergånget. Speciellt i Dalens centrum ser det oförskämt tråkigt ut. Bara på några år har förändringen till det sämre blivit märkbar.

Jag vill med dessa bilder väcka en debatt om miljön i vår centrum.Måste det se så tråkigt ut? Svaret är nej!Titta på planteringen mitt på torget! Den skulle kunna bli enastående

vacker med prunkade blommor och buskar. Och varför inte en skulptur?Titta på det gamla uttjänta elskåpet som har stått där i alla år och

numera fungerar som sopkorg (!) och den minst sagt tråkiga plante-ringen på framsidan av torget. Här finns plats för soffor och blommande rosenbuskar.

Och medge att de förspikade fönstren för hörsalen, med klotter och nedrivna affischer, ger vårt centrum en förslummad atmosfär.

Utanför hörsalen mittemot ICA skulle trivselfaktorn ökas betydligt med några soffor och blompottor.

Kom in med mera fräscha förslag ni som bor här i Dalen och som varje dag tvingas se denna förslumning!

Vi måste börja kämpa för vår miljö och göra något nu. Det är allt för lätt att bli hemmablind.

Elisabeth Christoffersson, Lindgården

Titta på det gamla uttjänta elskåpet som har stått där i alla år och numera fungerar som sopkorg (!).

Medge att de förspikade fönstren för hörsalen, med klotter och nedrivna af-fischer, ger vårt centrum en förslummad atmosfär.

Planteringen mitt på torget skulle kunna bli enastående vacker med prunkade blommor och buskar.

Brandman Gunnar Ekholm, boende på Grangården, har sammanställt en del viktiga saker att tänka på.

EIfelI våra hem finns elapparater av allehanda slag. Dessa apparater kan ge upphov till brand på grund av att de överhettas eller används felaktigt. Om du känner misstänkta lukter eller hör ljud från elsystemet kan det vara bra att kontakta en elektriker. Når ledningar och elapparater ska lagas är det alltid häst om arbetet utförs av en fackman. I övrigt är det ganska rutinartade åtgärder som behövs för att förebygga elbränder. Stäng alltid av TV-n med strömbrytaren, låt inte torktumlare, tvätt- eller diskmaskin vara på när du går hemifrån el-ler när du sover. Torka aldrig kläder på element eller bastuaggregat. ta för vana att dra ut stickkontakten när du använt brödrost och strykjärn. Installera gärna en jordfelsbrytare.

Levande ljus och öppen eldKvarglömda levande ljus orsakar många bränder i våra hem. Ställ inte ljusen för nära gardiner eller på TV-n. Använd ljusstakar av “bra material” t.ex. keramik, glas eller plåt. Använd inte träljusstakar. Ta för vana att aldrig lämna ett rum med levande ljus. Släck först!

Barn har i alla tider varit nyfikna på eld Det är där-

för viktigt att barn lär sig att handskas med eld på ett natur ligt sätt. Försök aldrig att skrämma ett barn för eld – det ökar bara nyfiken heten. Lämna aldrig barn ensamma med levande ljus eller öppen eld.

RökningRökning är den vanligaste orsaken vid brand med dödlig utgång. Det är inte bara i sängen det är förenat med livsfara att röka. Det är lika farligt att somna från cigaretten i en fåtölj eller soffa. En annan viktig sak är att blöta innehållet i askkoppen innan den töms.

Köket kan vara en brandfaraMånga bränder börjar på spisen. Torrkokning är en vanlig brandorsak. Fett eller oljor börjar brinna när temperaturen blir hög, liksom stearin. Lämna därför inte något kokande på spisen när du går ut från köket En timer som bryter strömmen till spis och kaffebryg-gare kan vara bra att installera. Att dessutom försöka hålla köksfläkten så ren som möjligt är ett bra sätt att minska brandfaran i köket. Fett och sot brinner näm-ligen väldigt lätt.

Lägg gamla tidningar och skräp på avsedd plats och inte på balkong eller i trapphus. Vid utrymning kan detta rädda liv!

34


Av Janne Svensson & Karin Lignell

Tänk dig Dalen som en gryta. Inte en kokande, men sjudande på grytors vis. Kokande av kre-ativitet var den förstås de för-sta tio åren, på saneringens tid kokade den nästan över av ilska och besvikelse. Många (om än inte alla) tycker att det är spännande att resa på semester till andra länder och möta nya kulturer. Det är hippt att titta på kinesisk film, hänga på Mosebackes Re:orientkvällar, lyssna på jamaicansk reggae och läsa afrikanska för-fattare. Men när män-niskor från andra länder kommer för att bosätta sig här börjar man helt plötsligt tala om pro-blem – segregation och arbetslöshet, diskrimi-nering i arbetslivet. Av Dalens invånare är 23 procent invandrare, och eftersom Dalenbladet väljer att se det som en tillgång inleder vi nu en serie porträtt med in-vandrade dalenbor. Om deras bakgrund och hur de hamnade här. Och hur det är att bygga upp en tillvaro i Sverige. Vår betongförort är en skatt-kista full av historier och livsöden och det är en av områdets stora tillgångar. Låt oss berätta!

Ali GolchinzadehEn av dem är Ali Golchinzadeh. Född den 2 maj 1940 i södra Iran och politisk flykting sedan 1988 i Sverige.

– När folk frågar mig om jag flytt från mitt land, brukar jag säga att jag flyttat och inte flytt, förtydligar Ali. Det är stor skillnad. Nu är Sverige mitt land.

Sitt efternamn, förklarar han, betyder ungefär ”son till en blommästare” eller ”kännare av blommor”. Gol-chin står för ”den bästa, utvalde” eller ”utvald bland de bästa”. Zadeh motsvaras av vår son-ändelse som t ex i Svensson eller Persson. Motsvarande namn i Sverige kan vara Blomberg, Blomström eller Blomkvist.

När han kom till Sverige hamnade han först i Kiruna, därefter en period i småländska Hultsfred. Efter en kort

period hos dottern som redan bodde i Stockholm, flyt-tade han 1995 in i en fyra i Dalen med fru och döttrar. Umgänget utgörs till största delen av släktingar och svenska vänner. På frågan om de tagit med sin kultur till Sverige svarar han:

– Nu när vi bor i Sverige vill vi vara som svenskar. Min fru lagar ofta svensk mat och våra vänner är bl a svenskar. Vi har också svenska släktingar. Den gamla kulturen stannar inom familjen även om vi också äter iranska maträtter när vi har svenska gäster hemma.

– Allt som behövs går att hitta i affärerna här, till-lägger hans fru.

I början försörjde sig Ali som datalärare, men fick efter ett tag jobb som systemansvarig på ett företag

i Skarpnäck och se-dan ett i Häggvik. Dit pendlar han nu varje dag.

Första gången han stötte på en dator var vid studier till allmän ingenjör i petroleum-industri inom oljein-dustrins högskola i Iran 1964, berättar han. Det var på stordatorgenera-tionens tid med mag-nettejp och hålkort.

Oljeindustribolaget i Iran var ett av de första företagen som datori-serades på 50-talet ge-nom att man hyrde in stordatorer från IBM.

Som gammal pro-grammerare behärs-kar han även språken Fortran, Cobol och Pascal förutom de nya Java, Java Script och C++. Han kan också

mycket om själva hård-varan.

Familjen trivs bra i Dalen, av döttrarna är en läkare och bor också i Dalen, en systemutvecklare vid Östersunds högskola och den yngsta pluggar för att snart komma in på högskola. Ali har på kort tid lyckats bygga upp en ny tillvaro i sitt nya land. Många släktingar bor kvar i det gamla landet, men för att undvika problem för dem och sig själv är kontakten sporadisk.

Innan jag lämnar Ali talar vi om olika matkulturers utbredning i världen och om skillnaden i Iran på Sha-hens tid och nu. Restaurangerna finns kvar, men någon alkohol serveras inte. Om detta beror på religionen islam eller något annat vet man inte, men Ali misstänker att de styrande tar sig ett glas i smyg när ingen ser på.

– När man frågar mig om jag flytt från mitt land, brukar jag säga att jag flyttat och inte flytt, förtydligar Ali. Det är stor skillnad. Foto: Janne Svensson

35



–Jag är fattigast av alla, men det är ändå fantastiskt att vara här, där jag är fri säger Marika med dottern i famnen. Foto: Karin Lignell

Marika Batu– Hur är en typisk est?

En fånig fråga, framkastad på skämt över en kopp kaffe hemma hos Marika Batu. Hon kommer från Estland och har bott i Sverige i cirka tio år. På Hasselgården i Dalen har hon bott i drygt tre år. Hon skrattar åt frågan och berättar om bussarna från Frihamnen. När Est Line har anlänt och esterna ska ta sig in till stan uppstår den första kulturkrocken. De väller in på bussen genom bakdör-rarna, talar högt, skrattar och gestikulerar. Bagaget ham-nar mitt i gångarna och några förstår inte att dörrarna öppnas om man ställer sig i trappsteget. Chauffören blir irriterad och skriker åt dem i mikrofonen, men de nyanlända esterna förstår naturligt-vis inte. Svenska passagerare rynkar irriterat på näsan.

Med sin est-n i s k a h u m o r må l a r Mar i k a en inte allt för smickrande bild av sina landsmän. Ester är nervösa, kaotiska och inte så alldeles världs-vana, kategorise-rar hon. Själv är hon snabbtänkt, vältalig, manne-känglång och i det stora hela väl utrustad för att stå pall i storstan. Est som hon är. Men, vad hon vill säga med historien på bussen är att ester, trots närheten till Sverige och trots att Estland nu-mera är ett själv-ständigt och demo-kratiskt land, lever i en annan värld. Sedan Estland fick sin frihet har livet på många sätt blivit hårdare för våra baltiska grannar. ”Folk är nerviga där” säger Marika, och berättar om långa arbetsdagar, ökande klass- och inkomstskillnader, dåliga sociala skyddsnät, bristen på struktur i samhällslivet överhuvudtaget, problem med alkoholism.

Omställningen från kommunistisk diktatur till ett fritt kapitalistiskt samhälle är ingen söndagspromenad. Det har världen redan sett en rad exempel på – Sovjetunio-nens sammanbrott har till exempel lett till krig, gräns-konflikter kring de nya staterna, hungersnöd, korruption och arbetslöshet. Estland har klarat sig förhållandevis bra, men problemen fin ns där också.

Drömmen om att komma bort från förtrycket i hemlandet planterades tidigt hos Marika. Hennes pappa var en svuren kritiker av det systemet som han tyckte inskränkte och förstörde deras liv. Dag och natt diskuterade han politik med släkt och vänner och gick runt med kortvågsradion ständigt intutad på American Voice. Marika och hennes bror Mait uppmanades att strunta i skolans ryskundervisning.

Sedan Marika kom till Sverige har hennes intresse för politik mattats av betydligt. Men hur är det då för en sovjetisk avhoppare att höra Jenny Lindahl och andra vänsterpartister hylla Lenin? Med ett försonligt leende säger Marika att hon kan förstå att det finns de som

sympatiserar med idéerna, men själv har hon sett kon-sekvense rna när de sätts i praktiken.

Som när han hennes pappa var sex år och hans mamma togs ifrån ho-nom. Marikas f a r m o r v a r m a r k ä g a r e , och godtyck-ligt bestämdes att marken och husen kunde användas till nyttigare saker. Farfadern hade redan några år tidigare förts t i l l Sibir ien och dött där. Nu va r de t farmors tur att med godståg-

stransport få be-söka taigan – ett besök som skulle

vara i tio år. Omständigheterna gjorde att hon tvingades lämna de två minsta sönerna hos släktingar medan de två äldsta fick komma med henne.

Egentligen är Marikas farmor värd en egen historia eftersom hon verkar vara en riktig järnkvinna. I dag är hon 88 år, har fått tillbaka sitt hus i Pärno och odlar åter sin potatis. Tillsammans med en av de två söner som fortfarande är i livet bor hon på den lilla gård där hon en gång startade sitt familjeliv. När ryssarna på 40-talet beslagtagit hennes egendomar och fört hennes man till Sibirien, arbetade hon som tjänare åt de människor som flyttat in i just det huset. Och det intressanta med farmors historia är att hon gått igenom sin historia utan

36



Busstider till SimpvikFrån Kvartersgården Dalen, Dalgränd 13, kl 10.30 Hem från Simpvik kl 15.30 Från Enskede Idrottsplats, Enskedevägen, kl 10.45. Hem från Simpvik kl 15.30Från Stureby Skola, Bastuhagsvägen 20, kl 11.00. Hemfrån Simpvik kl 15.30

Pris; 10:- per person

OBS!Tisdagar och torsdagar utgår bussen från Gullmars-vägen 60 kl 10.15 för att sedan hämta upp vid de övriga hållplatserna.Vecka 28, 28, 30, 31 kan skolor och fritidshem följa med. Då vill vi att ni gör en för anmälan på Kvar-tersgården Dalen tfn 08 - 3930 77 (det finns ca 10 till 15 platser).Du som fyllt 10 år eller är född 1989, får åka med bussen utan vuxet sällskap om du är simkunnig. Intyg från målsman fordras dock.

att bli bitter mot vare sig livet, ryssarna eller sin gud. Bitterheten hamnade i stället hos sonen, Marikas

pappa. Som i sin tur förde över känslorna till Marika där de blev till det trots och uppror som slutligen förde henne till Sverige. En inbjudan från en familj i Finland 1989 blev den chans som hon tog. Väl framme hos vännerna i Finland kom tårarna. En idyllisk tillvaro hos en lycklig storfamilj i ett fritt land gjorde henne bedrövad – kontrasten från hennes eget och hennes estniska vänners liv var alltför uppenbar.

När Marika berättar för mig om Estland är det svårt att inse att vi faktiskt växte upp samtidigt och inte allt för långt i från varandra. På 60- och 70-talen i Sverige var välfärden i sitt esse och i den stockholmsförort där jag bodde bestod vår mjuka värld av gul&blå-jeans, tio-i-topp, mängdlära och fluorsköljningar. I Tallin, några timmar härifrån, var livet helt annorlunda. Ingen behövde gå utan vare sig kläder eller mat och kulturutbudet var inte helt oävet och dessutom gratis eller väldigt billigt. Men det som erbjöds var strängt kontrollerat och censurerat av staten och jakten på det ”lilla extra”, de lite snyggare kläderna, delikatesserna, de förbjudna filmerna eller böckerna, pågick ständigt bortom offentligheten.

Och skolan. De stackars lärarna hade svårt att mo-tivera sina elever. Vem ville lära sig språk, när de visste att de aldrig skulle kunna åka utomlands? Vem ville plugga överhuvudtaget, när det gick lika bra/lika dåligt att klara sig utan utbildning? Möjligheterna att ta sig fram i det sovjetiska samhället grundades definitivt inte på kunskap och kompetens.

Materiellt sett hade Marikas familj det relativt bra. Föräldrarna var i restaurangbranschen och kunde ta med sig mat hem eller byta till sig tjänster. Ett stort

kontaktnät var den viktigaste tillgången i Sovjetestland. Kände man rätt personer och hade något att erbjuda i utbyte, gick det att leva ett drägligt liv.

Så, här har vi en ung kvinna från en stor och varm familj och med många vänner runt omkring sig. Ändå såg Marika inte någon ljusnande framtid i Estland. Den uppgivenhet och maktlöshet som var en slags samhälls-anda drabbade även henne. De möjligheter som fanns stod bara öppna för dem som var med i ”partiet”, där fanns karriärmöjligheterna. Att bli partimedlem var helt uteslutet för Marikas del. Inte heller var hon intresserad av att utbilda sig, även om där fanns en dröm om att bli gymnastiklärare. Men alla högre studier, om det så handlade om idrott, betydde åratal av djupdykning i sovjetisk, väl tillrättalagd historia och marxistisk teori. Marika ville inte betala det priset. Istället valde hon att följa föräldrarna in i restaurangvärlden och blev bartender. Ett välbetalt yrke med dricks och bra lön. Pengar som gav henne möjlighet att leva gott i Tallin i några år. Men drömmarna flög högre än så. Hon ville resa och själv styra och bestämma över sitt liv, utan att hindras av ett diktatoriskt system.

Efter några år på svenska flyktingförläggningar hade Marika upptäckt att den bild som hon och många andra i Sovjet hade av den västerländska världen till stor del var en illusion. Det regnar ju vare sig utlandsresor eller vackra kläder från himlen här heller, om man säger så. Men även om drömmarna bortom järnridån till stor del rörde sig om högst åtråvärda och svåråtkomliga lyxprylar, så var det diffusa begreppet frihet själva kärnan. Eller som Marika sa när hennes mor besökte henne första gången i Sverige

–Jag är fattigast av alla, men det är ändå fantastiskt att vara här, där jag är fri.

37


Elvis-spaltenFortsättning på serien om Elvis Pres-ley baserat på en bok av Nathalie Bergman, 11 år.Tidningarna skrev lögner om att El-vis hittat en flicka i Tyskland där han nu befann sig i armén. Men den riktiga flick-an var Priscilla. En, när dom träffades, 14-årig flicka.Fansen hade gråtit floder innan Elvis åkte till Tyskland. För då föll polisongerna. Och han sa: – Hair today, gone tommor-row (hår idag, borta i morgon) för varje hår tuss som föll. Fansen hotade med att döda den som krökte ett hårstrå på Presley.Han hade i alla fall blivit kär för hundra-de gången. Priscilla var hennes namn. Det var hon som hade ringen nu. Hur kunde hon få ho-nom? De hade träf-fats i Tyskland när han blivit soldat. Hon stannade ändå kvar i Tyskland när åkte hem till Memphis igen.

Nathalie Bergman

Fortsättning i nästa nummer!

Fot

o: J

anne

Sve

nsso

n

Klass 4-6 AB i Nytorpsskolan fick en lektion i hur man gör en tidning och varför.

Dalenbladet tog kontakt med eleverna i klass 4-6 AB i Nytorpsskolan och erbjöd dem två sidor i det här numret.

En dag i maj besökte jag klassen för att berätta om hur en tidning kommer till och varför vi som jobbar med Dalenbladet lägger ner vår fritid på tidningen.

Glädjande nog hade många som vana att läsa minst en tid-ning varje dag – dagstidning, veckotidning, serietidning eller facktidning.

Att vi jobbar ideellt med Da-lenbladet, utan ersättning, hade man svårt att förstå.

Under en knapp skoltimme talade vi om allt från ord huggna i stentavlor, runstenarnas bety-delse, munkarnas handskrivna böcker, revolutionen med tryck-konsten till dagens digitalt fram-tagna tidningar.

Att tidningen har en viktig roll förstod barnen när de hörde om redaktören i Kosovo som idag gör allt för att kunna ge ut sin tidning under brinnande krig.

Läs klassens bidrag om klotter på följande uppslag!

Janne Svensson

Signaler om ökad hasch-försäljning till högstadie-ungdomar i Dalen!Vi vill informera dig för-älder i området, så att du kan vara extra upp-märksam på just dina ungdomar.

Fältassistenterna/persona-len på kvartersgården i Dalen

Vad händer på kvartersgården?Badbussar till Simpvik på GålöTag chansen och följ med. Tänk att få bada i Saltsjön. För er som bor i Enskede och Årsta. Bussar kommer att gå under perioden 28/6 - 6/8 måndag till fredag. På Simpvik kan du som sagt bada, fiska (tag gärna med dig egna fiskeredskap), spela krocket m.m. Det finns en sandlåda för de mindre barnen, likaså gungor. Det finns även ett café som du kan handla i. Kaffe, té, glass, chokladrutor, toast mm. Caféet är öppet under dagtid. Det finns även möjlighet till korvgrillning. Cirkusskola för dig från 10 år har vi på Simpvik under vecka 27 (5/6 - 9/6) och vecka 29 (19/7 - 23/7). Vill du vara med någon av veckorna, ring och anmäl dig på Kvartersgården Dalen tfn 08 - 39 30 77.Kvartersgården i Dalen kommer att ha öppet i sommar under veckorna 28 - 31 på tisdagar och torsdagar med caféservering kl 11.00-17.00. På tisdagkvällar är vi på Nytorpsbadet med diverse aktiviteter, som grillning och badlekar. Torsdagkvällar är vi på Kvartersgården. Öppettiderna är 19.00 - 23 30. Vissa tisdagar kommer vi att göra utflykter, se separata affischer. Vid frågor ring gärna till oss på tfn 08 - 39 30 77.

Känner du till sommarfjällsgruppen?Sommarfjällsgruppen består av en grupp ungdomar som är beredda att satsa tid och energi för att möjliggöra en resa till Sylarna i sommar. Ungdomarna tjänar ihop pengar genom att sälja kolor, polkagrisar, arrangera discon på kvartersgården mm. Dessutom jobbade man med ”Parkdagen” söndagen den 6 juni i parken utanför kvartersgården.

Belöningen för slitet kommer den 26 juli då hela gänget sätter sig på tåget norrut. Vi kommer att vara borta en dryg vecka. Under denna tid kommer vi att vandra i Sylarna med full utrustning, laga mat på stormkök, sova i tält, forsränna och njuta av den fantastiska naturen och det trevliga sällskapet. Totalt är det cirka 15 ungdomar i åldern 13-17 som är med i gruppen. Ungdomarna får stod och puschning av sina hjälpledare ”Rysse”, Lina, Mingo och Sanna. Dessa fyra har under hösten och våren deltagit i en hjälpledarutbildning som syftar till att förbereda dem för deras roller som ledare och förebilder. Vi vuxna ledare (från kvartersgården och fältassistenterna) ser hjälpledarna som en enorm resurs i sommarfjällsgruppen! Vill du veta mer? Ring kvartersgården 08 - 30 30 77 eller fältassistenterna 08 - 508 16 601.

38


I 4-6 AB på Nytorpskolan går 44 elever som till-sammans på klassrådet har diskuterat innehållet på den sida vi blev erbjudna att göra till Dalenbla-det. Klassrådet beslutade att vi skulle skriva om graffiti, skriva dikter och roliga historier. Alla som ville fick vara med och skriva, resultatet ser ni här nedan. Övriga som påbörjat skrivande har nu fått lära sig vad deadline betyder.

Klottrets historiaKlottret är över 2000 år gammalt, det startade med att någon skrev ”hac ego cacavi” (här satt jag och sket) på en dassdörr i staden Pompeji. Klottret var då som nu av att någon skrev vem man var kär i eller något snuskigt på en toavägg. Att klottra på toaletter var vanligt redan på Jesu tid.

Ordet graffiti är italienska och betyder ristning. Det gäller att skilja på graffiti och klotter, orden innebär inte samma sak, i alla fall om man ska tro dem som målar. Att klottra är att skriva sitt namn ( sin “tag”) över hela stan och graffiti det är konst.

Klottret kom på allvar på 70-80 talet när fattiga ungdomar i USA sprejade ner tunnelbanan i New York. På 80-talet kom klottret till Sverige också här sprejades tunnelbanan ner.

Graffitimålandet har idag minskat och graffitiskolor har startats på flera håll i landet och graffiti säljs som konst på konstgallerier.

Källa: Puss dass och pantalong, – allt har en historia

Av Anton Nordvall

Vad kan hända om man klottrar?Att rita, rista eller måla på allmänna väggar är förbjudet. Blir man upptäckt kan man tvingas betala böter, eller i värsta fall åka i fängelse. Så står det i brottsbalken. Men en dag i framtiden kanske en arkeolog gräver fram några tunnelbaneruiner från 1900-talet.

Hittar han då målningar på väggarna blir han säkert lika glad som när arkeologerna idag hittar nya runstenar. Så vem vet kanske just ditt hus blir en antik dyrgrip.

Källa: Puss dass och pantalong, – Allt har en historia

Vad tycker Svenska Bostäder om klottrandet i Dalen?Svenska Bostäder hade ett möte för alla som bor i Dalen angående klotter och skadegörelse. Där berättade man om föräldrarnas ansvar för sina barn och att föräldrarna måste se till att deras barn inte klottrar eller förstör. Svenska Bostäder vill få barnen att tänka en extra gång innan de gör något olagligt. Att barnen ska tänka på konsekvenserna av det de gör.

Alla måste tillsammans hjälpa till att stoppa klottrandet i Dalen. Många människorna i Dalen har klagat på att det klottras för mycket på fasader, balkonger och fönster. Att ta bort klotter kostar mycket pengar, bara under 1997 och 1998 har ca 500.000 kronor använts till att ta bort klotter i Dalen. Detta var pengar som hade kunnat användas till roligare saker för människorna i Dalen.

Källa: intervju med Svenska Bostäder

Av Chloé Ekeram och Li Rodziewicz

Det kan vara fint med grafitti om man fått tillstånd att måla, tycker Ingemar.

Jeanette tycker att grafitti kan vara snyggt men det är viktigt med tillstånd.

39


Och så några dikter ...Prins, prinsPrins, prins, du härliga prins,jag ser dig med min lins.Du rider på din vita häst, och visar mig en gest.

Av Madde Berg

En sommardagVi gick till stranden en sommardag.Vi kände hur det doftade ur det klara vattnet.

Av Rosalind Louvet & Moa Eriksson

Sommarhajk”Sommar, sommar och sol med havet och vinden och doft av kaprifol”.Javisst är det härligt med sommar ändå, när Som-marhajk öppnar sin tablå.

Av Signe Borén

SommarenSommaren, sommaren den härliga sommaren. Solen lyser och glittrar i det kristallklara vattnet. Humlorna brummar och myggorna viskar trallala. Åh vad sommaren är bra att ha.

Av Ellen Källström

Så här tycker vi!Frågor:1) Vad tycker du om grafitti där man har fått tillstånd att måla?2) Vad tycker du om grafitti där man inte fått tillstånd att måla?3) Har du själv tänkt börja måla någon gång?

Ingemar Bor inte i Dalen1) Det kan vara fint med grafitti om man fått tillstånd att måla.2) Nej det gillar inte jag, det ser inte fint ut.3) Ja kanske lite.

Ulrika Bor i Dalen1) Tycker inte om grafitti ute, kanske i en gemensam lokal.2) Nej det är inte snyggt.3) Nej jag har inte tänkt börja måla.

SimonJobbar i Pressbyrån i Dalen1) Har de tillstånd så får de väl måla.2) Får man inte så får man inte.3) Nej, jag har aldrig tänkt börja måla grafitti.

JeanetteBor i Dalen1) Nej jag tycker inte om att de målar där de inte får.2) Jag tycker att grafitti kan vara snyggt men det är viktigt med tillstånd.3) Nej jag har aldrig tänkt börja.

Av Tim Johnsson, Biyani Serin och Rahma Abdo

Simon, som jobbar i Dalens Pressbyrå, har aldrig tänkt börja måla grafitti.

Ulrika tycker inte om grafitti ute, kanske i en gemensam lokal.

Dalenbladets utsända reportrar – Tim, Rama och Biyani.

Klassföreståndare Gunilla höll ett vakande öga!

40


PoesisidanPere Schröder, som tidigare bi-dragit med poesi i Dalenbladet, kom nyligen på en delad andra-plats i poesi-SM i Umeå. Hipp, hipp, hurra! Grattis Pere!

Nedan följer ytterligare poesi. Varför inte bidra ned din i näs-ta nummer?Hej!

Jag heter Josefin och brukar skriva dikter till min pappa. Jag bor på Plommongården och jag har skrivit flera dikter, men jag valde den här dikten. Jag skulle bli väldigt glad om den här dikten kom med i Dalenbladet. Det den här dikten handlar om är våren och snön som försvinner, men kommer ändå tillbaks. Och om ni undrar så kallar jag mig stora J.

Hejdå från Josefin.

PS. Hoppas, hoppas, hoppas.

Vadå vår?Vadå vår?Jag känner inte våren.Jag kan inte göra något om våren kommer försent.Den kommer då den kommer.Låt allting ha sin tid.Ibland kommer våren med sina knoppar och blommor.Men ibland så kommer snöflinger från himlen och knopparna blir blöta och somnar bort.Men det som är bra är att båda två kommer tillbaks.Men titta aldrig framåt i åren för annars kommer det för fort och allt försvinner.

Stora J

... och färden styrUr gruset reser sig pelare till brospann,Allt i betong. Fasader är sprayade,

Kryptiskt för somliga.Rönn och lönnblad frodas ut i augusti.Ljusgrå buss tar resande

till Centralen.Himlen liksom kastar sig ner i västerort.Och detta sårar.

Och färden styr... efter de resande.

Roland Persson

Har djuren rätt?Hej!Detta är en dikt om hur människan behandlar djuren. Det skulle vara kul om ni tog med den för den kanske får några att tänka efter.

Linnea Härjerud, 4-6AB Nytorpsskolan

När jag tänker efter, så är människan dumJa, river ner skogar och är helt enkelt skumDet kanske låter konstigt, men det är så det ärVi är gäster hos djuren och så därVi går till affären, för att köpa snaskOch tänker ej att färgen är delvis från en maskDet finns så mycket saker, allt går ju som på rälsMan tänker ej att jackan är helt och hållet pälsNär du går ut på stan ibland, så tänker du så här:Oh, kolla på den flickan, hur kan hon se ut sådär?För vi, vi kan ju välja, men det kan inga djurJa vi kan också sälja, vår sång den går i durMen djurens sång den går tvärtomDom är olyckliga domVi river skogar, bygger husSkonar ej en lusDe borde ha det bättre än ossOm djur ska överleva, får de slåss

TrollsköldpaddanTrollsköldpaddan lekerhennes ögon av onyxåterspeglar nattenhennes hjärta sänder utsötmaett spår där hon kryssar fram

det finns de som är hungrigaoch som tror att den djupblåluften släcker all törstnär smaken blänkeroch försvinner, det är svårt att sei mörkretmen sötman lockarmen finner alltid hennes spår igen

trollsköldpaddan lekerhon lägger sina ägg i sandenosynliga när dagen gryr

Mara Zvaigzne

41


Trött på Dalenparken och Mar-garetaparken? Sugen på en ut-flykt? Då har vi några tips från Sara Lindhagen och Pernilla Stamming!En ledig sommardag när solen skiner och himlen är blå passar väl ingenting bättre än att packa picknickkorgen, stoppa ner badkläderna och ge sig ut på utflykt! Billigt och roligt nöje, och man får se lite av omgivningarna runt Dalen! Så stoppa lunchen i en påse, fyll en saft-flaska, locka ungarna från videon och ge er iväg! Det behöver inte kosta nånting alls, eller i alla fall inte mer än en SL-biljett!

Här kommer några bra tips, både nära och lite längre bort:

”Nypan” Har väl egentligen ingen missat? Friluftsbadet som lig-ger på Nytorpsgärdet här utanför, man fortsätter bara förbi Dalens sjukhus. En 25-metersbassäng, en liten plaskdamm, en kiosk med glass, kaffe mm, och många barnfamiljer från Dalen, Björkhagen, Kärrtorp mm.

FyrenparkenÄr en parklek som ligger lite bortanför Kärrtorps tun-nelbanestation. Det tar ungefär en kvart att gå dit. Här finns lite djur, hönor och grisar, roliga ”måncyklar” att låna och köra med på en liten bana och en stor plan, lekpark, plaskdamm med liten vattenrutschkana (!), parklekscafé till självkostnadspris.

”Peters Park”Fortsätt en bit från ”Nypan”, förbi platsen för valborgs-mässobrasan och in i bostadsområdet nära Björkhagens t-bana. Där hittar du en liten charmig lekpark med klätterställning, sandlåda, landbandybana mm. Före-ståndaren Peter har jobbat sedan 1974!

FlatenbadetHit kommer man med buss från Blåsut. Den kan vara ganska full varma dagar!), cykel eller bil. Förra som-maren ordnade Fritid Stockholm badbussar dit, från Kvartersgården, kanske gör de det i år också. Här finns en jättestor sandstrand, och även mindre badvikar, kiosk, uthyrning av trampbåtar, minigolf, mm.

Farsta Strand-badetÅk tunnelbana till Farsta (inte Farsta Strand!) kliv av och gå genom centrum, fortsätt rakt fram under en gångtunnel, rakt fram, bl a över en motorväg, så kom-mer ni så småningom till Farsta-badet, med en jättestor gräsmatta, liten sandstrand, kiosk. Det känns som att vara ute på landet, fast det är så nära Farsta centrum! Hit kommer ibland Parkteatern med sina gratisföre-ställningar, kolla upp i deras program!

Hellasgården och SöderbysjönTvå naturparker som ligger inom cykel- eller promenad avstånd från Dalen. Hellasgården är ett välkänt mo-tionsområde dit många skolklasser förlagt sina utflykter. Söderbysjön ligger nära Björkhagens golfbana och är ett idealisk utflyktsmål för barnfamiljen. Grässlänter och klippor ner mot en långgrund sandstrand!

Övriga utflyktstipsPå somrarna brukar det ofta visas gratis teater, konser-ter, dans och barnteater ute i parkerna. Här i Dalen brukar det komma barnteater till ”Stora Dalenparken” och till Margaretaparken, på andra sidan tunnelbanan. Håll ögonen öppna efter program, på anslagstavlan vid tunnelbanan, eller i Söder om Söder!

Parkteatern åker runt i parkerna i hela Stockholm och spelar olika pjäser, både här i närheten, och i Vita-bergsparken på Södermalm, på Långholmen, mm. Ett perfekt tillfälle för picknick, baguetter, rödvin och lite kultur, utan att man måste fixa barnvakt! Titta efter deras programblad, det brukar finnas lite överallt, bl a på biblioteken, och titta också i DN:s På Stan-bilaga mm. ”Allt som är gratis är kul”!

DjurparkenI Bandhagen (på linjen mot Hagsätra) finns en massa djur att besöka. Grisar, höns, får mm. Dessutom en liten plaskdamm om vi minns rätt.

BlecktornsparkenDjur och lååång rutschkana finns också i Blecktorspar-ken, öster om Skanstull. Där finns även en parklek som serverar saft, kakor och kaffe till självkostnadspris.

Ersta havsbadÅk ut till Ersta havsbad. Det ligger ganska nära från stan. Från Slussen tar du Saltsjöbanan, du byter even-tuellt i Igelboda (vissa tåg går direkt) och går av vid Solsidan.

Härifrån går det en stig genom skogen ned mot havet. Det går inte att missa – ofta räcker det med att följa strömmen.

Här finns stora gräsmattor, sandstrand ned vid vattenbrynet och klippor för de lite större. En kiosk finns väl dold uppe på en kulle.

Björkviks bryggaEn annan fin utflykt kan gå mot Björkviks brygga med fina sand-stränder. Här är det underbart. Bussar går från Slussen, buss 428 eller 429. I mitten på juni börjar sommartidtabellen och då kommer bussarna gå dit lite oftare än en gång i timmen som de gör nu. Ring och hör om busstiderna hos SL, tfn 08 - 600 10 00. Det tar en stund att åka ut, men det är värt mödan.

Väl ute vid hållplatsen Björkviks brygga är det bara


42


Frivilligcentralen Knuten behöver dig som har tid över och kan tänka dig att hjälpa pensionärer.

Hjälpinsatserna kan vara att följa med till läkare, frissan, shoppa, promenad, sällskap eller varför inte vara med på någon av Knutens dagliga aktiviteter?

Vi behöver dig – behöver du oss?

Välkommen att ringa Agneta Giliusson, Knuten, tfn 08 - 508 16536. Adress: Dalens Allé 12, 121 31 Enskededalen

att välja, till höger finns stora sandstränder, klippor och små gräsplättar. Till vänster om hållplatsen finns Björna naturreservat. Dit är det en bit att gå, cirka 1 km genom skogen går en liten stig, ganska okänt. Där finns alla badmöjligheter, klippor eller sand.

Här ute vid Björkviks brygga är det långgrunt, det tar en stund att gå ut för att få naveln under vatten ytan. Kiosk finns, men man får gå en bit så jag rekommen-derar en välfylld kylbag.

Vad är en utflykt utan mat?Nedanstående är en potatissallad som är enkel att göra, och dessutom mycket god. Helst ska man ta färskpo-tatis, då blir den godast, men ”gammal” potatis går också bra.

För 3-4 personer tar du cirka 8 potatisar, ett äpple, en purjolök, 2 dl gräddfil, någon tesked senap efter smak, några matskedar majonäs efter smak, två-tre matskedar kapris, salt och peppar.

Tärna potatis och äpplet. Hacka purjolöken. Blanda till ”såsen” av gräddfil, senap, majonäs, kapris, salt och peppar. Smaka av. Blanda alla ingredienser.Salladen är god och lätt att ta med sig ut på stranden, eller varför inte äta tillsammans med en grillad köttbit. Jättegott!

När man nu ändå hackar potatis kan man tärna några tomater, hacka en röd lök och några kvistar färsk basi-

lika, blanda en skvätt balsamvinäger och lite olivolja, salt och peppar. Blanda allt och du har en underbar tomatsallad.

Eller varför inte en pizzasnurra?!Perfekta på utflykten, kan även frysas.

En påse franskbrödmix, 50 gram jäst (ett paket). Gör i ordning degen och låt den jäsa enligt beskrivningen. Sätt ut bullformar på plåtar och pensla bottnarna lätt med lite olja (så inte pappret fastnar i bullen). Dela den jästa degen i två delar, kavla ut varje del till cirka 45x25 cm. Bred på fyllningen.

Denna gör du av – tre matskedar chilisås, tre mat-skedar tomatpuré, två matskedar torkad oregano, två kryddmått svartpeppar och 200 gram riven ost (fin-strimlad mozzarella eller gratängost i påse).

Rulla ihop degen, skär cirka två cm tjocka skivor av degen, lägg i formarna som bullar. Täck och låt jäsa till dubbel storlek. Pensla bullarna med ett ägg. Grädda i ugn 250 grader 8-10 minuter. Låt dem kallna på galler under bakduk.

Tips – variera fyllningen med t ex fetaost och soltor-kade tomater, eller sånt som ni brukar ha på ”riktig” pizza.


43


Klotter – orsak till vräkning?Den 11 april fick jag en lapp i brevlådan från Svenska Bostäder om att det skulle hållas ett stormöte på Medborgarkontoret den 13 april. Mötet skulle handla om klotter och om att en familj hade blivit uppsagda då deras son varit inblandad i skadegörelse och annan störande verksamhet.När jag fick den har lappen och läste den blev jag rent ut sagt förbannad och bestämde mig för att gå på mötet. Då hade jag någon slags bild framför mig om att Medborgarkontorets möteslokal skulle vara fullsatt av arga hyresgäster som ville framföra sina åsikter om denna omänskliga uppsägning, men till min förvåning mötte jag en gles och relativt tystlåten publik. Vi var bara några få som tycktes ogilla Svenska Bostäders uppsägning och när vi öppnade munnen blev vi ganska snabbt sågade av Svenska Bostäders vältränade debattör som höll i mötet. Men då var det till min förvåning en man i publiken som sa att han stödjer Svenska Bostäders beslut om uppsägning och tyckte att en person inte skulle få förstöra för andra.

Det var knappt jag trodde mina öron när han sa det. Hur kan man bli så kall och hjärtlös att man bara vräker ur sig någonting sådant? En familj som behöver hjälp och stöd vill denna man ska kastas ut på gatan. Tänker han på att det är andra människor han pratar om. Skulle han vilja bli behandlad på samma sätt om han skulle få problem med sina barn. Nä, självklart ska den här familjen få stanna kvar här i Dalen. Varför stjälpa när man kan hjälpa.

Sedan var det det här med klotter. Svenska Bostäder hade bjudit in en föreläsare som heter Jonas Gavelin som tidigare jobbat på Falck Security. Under det ett en och en halv timmes långa föredrag som han höll om just klotter vandrade han fram och tillbaka som en nervös tupp i lokalen. Han speglade graffitikulturens baksida, allt det som är negativt. Hela tiden målar han upp en bild av att alla graffitimålare är kriminella. Finns det en målare av dessa 2000-3000 som finns just i Stockholm som använder droger eller har gjort ett inbrott någon gång, berättar han om denne som om han vore en del av kulturen. Han berättar hur klottraren måste snatta sina sprayburkar för att dom är så dyra och i dagsläget kostar mellan 70-80 kronor. Det enda som är sant i det påståendet är att burkarna är dyra, men definitivt inte att alla snattar sina burkar. Åter igen utmålar han alla som bovar och banditer och inte ett enda ord om att det finns seriösa ungdomar som inte alls ägnar sig åt den sortens verksamhet som han hela tiden framhäver. Senast i går träffade jag en graffitimålare som tagit exa-men på Konstfack här i Stockholm som en av skolans mönsterelever. Ett levande bevis på motsatsen till vad Gavelin framhäver.

Gavelin nämnde också att lagliga väggar inte fungerar. Han nämner inte ens att det faktiskt finns en doktors-avhandling i ämnet graffiti som är gjord av Staffan Jacobson. I omkring 15 år har Jacobsson studerat graf-fitikulturen och skriver att det enda som får klottret att minska i Sverige och städer runt i Europa är just lagliga

väggar. Konstigt att Gavelin som jobbat som väktare några år tycks veta bättre än en doktor i ämnet.

Nä, jag tycker att kommunen borde lyssna på pro-fessor Jacobson och ordna ett antal lagliga väggar där dom som målar graffiti kan måla. Det kan inte vara så att dom enda som ska få bidrag från kommunen och ett ställe att vara på är dom som vill spela hockey eller fotboll. Alla måste få en plats i det här samhället.

Jag tycker att vi borde göra som den här kvinnan sa under mötet. Att låt ungdomarna måla stora vackra mål-ningar på dom tråkigt gråa ytorna på parkeringshuset. För alla kan väl hålla med om att parkeringshusen ser otroligt trista ut som dom gör nu, förutom dom som barnen fått måla på för många år sedan.

Eller varför inte bara sätta upp ett tio meter långt bollplank vid tennisplan där den som vill kan utöva sina konstnärliga talanger.

Gavelin fortsätter berätta om ett projekt i Nacka där ungdomar lagligt fick möjlighet att måla i några få utvalda tunnlar. Men detta projekt säger Gavelin var ett rent misslyckande och påstår att klottret i Nacka ökade. Till grund för detta påstående har han en “utvärdering” gjord av en som heter Bengt-Göran Fern. Fern sitter med i Lugna gatan som redan från Nacka projektets första dag protesterade starkt emot det. Detta gör att jag personligen inte tycker att Fern borde ha skrivit “utvärderingen”, utan någon opartisk person. Det roliga med den här ”utvärderingen” som består endast av ett A4, är att jag efter mötet tog kontakt med en kriminolog som heter Mikael Jonsson och som jobbar som doktorand på Stockholms universitet. Han har läst den här “utvärderingen” och tycker inte att den kan användas som en utvärdering med tanke på att den saknar det mesta som en utvärdering bör innehålla. “Utvärderingen” eller papperet som han kallade det är gjord på ett ovetenskapligt sätt och är ett skämt, tycker Jonsson. Han har t.o.m. använt “utvärderingen” på sina föreläsningar på universitetet för att visa sina elever hur en sådan utvärdering inte ska se ut. Denna “utvärdering” använder alltså Gavelin som tyngd i sina argument för att visa på att lagliga väggar inte fungerar och att Nacka-projektet var helt misslyckat.

Gavelin fortsätter nervöst att gå fram och tillbaka men under hela föreläsningen nämner han inte ett enda ord om hur Falck Security jobbar för att få klott-ret att minska. Han nämner ingenting om hur Falck Security smyger omkring på nätterna med nerdragna rånarluvor och fjäderbatonger i sina händer. Hur dom skrämmer upp och hotar unga graffitikonstnärer som inte har någonstans att vara utan ger sig in i tunnel-


44


banetunnlarna för att måla. Han berättar heller inte hur hans kollegor sitter och väntar ut domsom ska måla på uppställda pendeltåg under natten. Hur dom låter graffitimålaren måla i 25-30 minuter innan dom griper denne. Egentligen ska en väktare ringa polisen, men låter istället graffitimålaren måla ett bra tag för att skadeståndet ska bli så stort som möjligt.

När man hör om dessa händelser och tittar på vad en väktares uppgift är enligt deras föreskrifter inser man att det är polisiärt arbete Falck Security egentligen håller på med. Konstigt nog tycks inte Landstinget som ska se till att väktarna följer sina arbetsuppgifter, bry sig om detta.

Efter två och en halv timme börjar mötet ta slut då Svenska Bostäders möteshållare säger i sin slutsam-manfattning, “vem vill väl ha en son eller dotter som är klottrare?”. Till det säger jag slutligen bara att jag hellre har en son/dotter som sätter färg på detta gråa betong-samhälle än att ha en egoistisk son eller dotter som är så hjärtlös att denne vill slänga ut någon på gatan. Bara för att sonen i familjen busar på nätterna och för att staten dragit in på pengar för att hjälpa ungdomar som är på glid.

Johan Asplund


Sommarsköna fötter!

Midsommarrabatt 14 juni - 9 juli!Vi behandlar liktornar, förhårdnader,

nageltrång, gör avlastningar mm.Du får dessutom ett härligt fotbad

och massage.

Välkommen till Fotterapeuterna

Inger och Greta!

Vi har 12 års erfarenhet och finns på Bersågränd 11

(Servicehuset bredvid biblioteket).

Tfn 08 - 648 22 20. T-bana Sandsborg.

Medlemmar i Svenska Fotterapeuters Riksförbund

Snabbservice på cyklar!

Max 2 dagar!

Köper - byter - säljer begagnade cyklar

OBS! Ny adress!Nynäsvägen 325, tfn 08 - 649 06 09

HARRFORSCykel & Hockeyservice

Pärongårdens tjejer ut-manar på ”Tjejernas Söder gåing” den 18-19 augustiFörra året var vi ett gäng på 7 tjejer som gick Södergåing. En sensommarkväll gick vi runt År-staviken 8 km.

Vädret var varmt och solen sken till att börja med och stämningen bland cirka 3000 damer i alla åldrar är härlig att uppleva.

”Tjejernas Södergåing” är gåingloppet mitt i stan och mitt i naturen. Startplats är Draken-bergsparken på Södermalm, därefter går banan runt lummiga Årstaviken, hela tiden nära vattnet. Deltagaravgiften är 145:-, anmälan före 30/6 125:-. Arrangerar gör Stockholms Gång- och vandrarförbund.

För ytterligare upplysningar, ring Maria Rosén Pettersson 08 - 652 26 00 (alt Gösta Björkman 08 - 550 944 48).

Nu utmanar vi andra gårdar att ställa upp med lag. Får ni inte ihop något men är intresserad av att gå så hör av er till mig. Heléne Peiper 08 - 649 79 26.

45


Husmanskost, á la carte, barnmeny, fullständiga rättigheter

Tfn 08 - 648 11 12, 648 39 25

Öppettider: 8.30 -10.30 (frukost), 11.00 - 16.00 (lunch, middag) Dalens Allé 10 (ingång Posten)

Ät dig mätt – Ta en fika – Rätt och slätt

Serietecknartävling!Varje tidning med självaktning har en

tecknad serie. Nu utlyser vi en tävling

där du är välkommen med din egen se-

rie. Den kan handla om vad som helst,

alla bidrag är välkomna! Senast den 9

augusti vill vi ha ditt bidrag i lådan på

ICA!

Spelare söks till nytt fotbollslagDalen har ett nytt fotbollslag som spelar i division 8 och heter Dalen IF. Är du mellan 16 - 50 år och vill vara med? Speciellt söks målvakt samt mittfälts- och anfallsspelare. Intresserad? Ring till Amri på telefon 08 - 649 75 73 eller 073 - 9348352.

– behöver dig!

46


Fråga Yngve

På gång hos Svenska Bostäder• Kollo sommaren -99.Vi kommer att som förra sommaren ordna ett kollo för barn från Dalen. Våra fastighetsskötare tar med sig cirka 20 barn i åldern 9 - 12 år till en som-margård i Sörmland under knappt två veckor i slutet av juli.• Fortsatt utbyggnad av passersystem istället för nycklar.Efter tvättstugor, garage och miljöstugor går vi vidare med källare. Under året kommer alla källardörrar på Körsbärsgården att förses med kortläsare och ellås.• Byte av trapphusbelysningar på Hasselgården.• Påbörjan av portbyte på några ställen i området.• Utbyte av en gungställning, renovering av rutschkanor, lite nya planteringar, lekredskap, bänkar mm.

Yngve Persson, förvaltare

Ställ frågor direkt till Svenska Bo-städers förvaltare! Skicka ett brev el-ler lägg i lådan på ICA!

Fråga:Vad är det som bullrar i husen varje kväll vid 21.30-tiden?

Svar:Först trodde vi att det var fläktarna som lät konstigt.

Sedan var vi ett tag inne på att det kunde vara sopsugen. Nu vet vi att det har varit sprängningar för Södra Länken som stört oss varje kväll.

D e s p r ä n g e r i tunnlarna varje kväll innan de går hem så att spränggaser och damm ska vara utväd-rat till morgonen.

Ytterligare informa-tion kan man få genom Vägverkets informa-tionsavdelning, tfn 08 - 757 66 00.

Se för övrigt kartan här bredvid.

Yngve

Annonsera i Dalenbladet!Baksida 3500:-Helsida 2000:-Halvsida1000:-1/4-sida 500:-Utkommer med fyra nr/år till Enskededalens drygt 1500 hushåll.

I nästa nummer –Hemma hos – så olika möblerar vi

Nyinflyttad – hur är det?

Dalen – ett modernt Bullerbyn?

Hyresrätt eller bostadsrätt?

med mera, med mera ...

ANDERSSON OCHPETTERSSON

OCH LUNDSTRÖMOCH JAG.

EN LÄGENHET ÄR INTE EN LÄGENHET utan ett hem. Liksom 50 000 lägenheter hos oss, inte är 50 000 lägenheter, utan 50 000 hem och lika många viljor och uppfatt-ningar om hur ett sådant ska se ut.

Med detta i minnet värnar vi om mångfalden i våra hus. Därför är det möjligt för var och en att välja golv, tapeter, ja till och med badrums- och köksutrustning till sina hem. Därför har de boende själva fått bestämma planlösningen i vissa nybyggen. Och därför kan du som bor hos oss ta över delar av fastighetsskötseln om du vill. (Visst, du får ner hyran några kronor, men viktigast är kanske ändå att du får det som du vill ha det där du bor.)

Att tänka hem och inte lägenheter, är viktigt för oss. För Andersson och Pettersson och Lundström och alla oss som bor eller kommer att bo hos Svenska Bostäder.

Vill du veta mer om vår verksamhet? Besök oss på vår hemsida www.svebo.se

dalenbladet nr 2, 1999

Documents