Lever medkatastrofen

Koushallaya Munda, Bangladesh

”

DELA MEDEN TIDNING FRÅN DIAKONIA NUMMER 4 2015

ISLENA PRISAS • OSAMA HJÄLPER FLYKTINGAR

BO FORSBERG, GENERALSEKRETERARE

Hallå där …

Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor kring gåvor, autogiro, adressändringar med mera. Hit kan du också ringa in din minnes- eller hyllningsgåva.

Ring 08-453 69 31. Telefonen är bemannad måndag– torsdag 9–15, fredag 9–12. Du kan också ge din minnes-

eller högtidsgåva på diakonia.se eller genom att e-posta till gavor@diakonia.se.

DIAKONIAS GIVARSERVICE

Nummer 4 2015

Maja Sköld

Varför är du månadsgivare till Diakonia?Jag har under hela mitt vuxna liv

haft en biståndsorganisation jag varit månadsgivare till. Nu har jag lyxen att ha en vän som jobbar för Diakonia så jag vet att det är en bra organisation och jag har fullt förtroende för att pengarna går till bra saker.

Vad skulle du göra om du kunde förändra världen? Oj, om alla kan sluta skjuta på varandra är en väldigt

bra start:) Men jag tror på utbildning. Det är en långsiktig lösning på världsproblemen tror jag. Sedan finns det annat, men långsiktigheten är viktig – precis det som Diakonia också jobbar för.

Varför tycker du man ska engagera sig för bistånd? Jag tror stenhårt på att ”tillsammans är vi starka”. Vi

har till exempel fått utbildning och rent vatten här i Sve-rige. Det är dags att se till att fler får tillgång till grundläg-gande mänskliga rättigheter.

Skulle du vilja ha information om Diakonias olika projekt? Vil-ken region är mest intressant för dig?

Jag har alltid tyckt att Afrika är en fantastisk världsdel och människorna har sådan livsglädje som jag avundas mycket. Kongo-Kinshasa är en region som jag gärna skulle bli mer insatt i.

fattiga och marginaliserade människor betalar priset för klimatförändringarna. Det är därför Diakonia sedan flera år tillbaka arbetar med att försöka komma åt grundorsakerna till det förändrade klimatet.

Det vi ser är hur områden som alltid varit torra blir torrare, och hur områden som alltid varit översvämmade blir än mer översvämmade. Bangladesh, som vi berättar om i det här numret, är ett tydligt exempel på hur klimatförändringarna slår.

Landet har alltid varit utsatt för översvämningar i form av reg-nen från Himalaya och cykloner från Indiska oceanen, men det blir bara värre och värre. Om vi tar Skåne, Blekinge och Små-land, så får vi ett område av ungefär samma yta som Bangladesh. På den ytan bor i dag närmare 159 miljoner människor!

fn:s klimatpanel säger att om vi inte lyckas hejda klimatför-ändringarna kommer Bangladesh till stora delar att stå under vatten om 30 år.

Vart ska alla dessa människor ta vägen? I dag är det ungefär 60 miljoner människor på flykt i hela världen och vi står handfallna. Om vi inte gör något åt den globala uppvärmningen kommer vi snart att få se stora folkomflyttningar och ännu fler människor på flykt. Delar av världen kommer att bli obeboeliga, antingen på grund av för mycket vatten, eller för lite.

Och världen tycks inte ha lärt sig av historien, utan alltfler län-der bygger murar som lösning på att många människor flyr. Fysiska murar har redan rests mellan USA och Mexiko och i Nordafrika. På Balkan där flyktingarna från Mellanöstern försö-ker ta sig fram rullas stängsel och taggtråd ut. Och i Indien byggs just nu en mur mot Bangladesh. Budskapet är tydligt: Kom inte hit!

naturligtvis är det dårskap att tro att murar löser någonting. Den enda lösningen är en rättvis fördelning av jor-dens resurser. Vi som ställt till det måste ta vårt ansvar. Vi måste föra över resurser till utsatta länder och vi måste förändra vår livsstil och minska våra utsläpp. I dag är det de som har bidragit allra minst till klimatförändringarna – fattiga människor, framför allt kvinnor och flickor – som drabbas hårdast. Det vill vi ändra på och det är inte försent. Tekniken finns, pengarna finns. Det som fattas är viljan och de politiska modiga besluten. I detta nummer möter du människor som lever mitt i konsekvenserna av vår livsföring och som ger sina liv för att förändra sin situation. Där behöver vi vara med. Vi har ett gemensamt uppdrag att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling oavsett var vi finns.

Information och nyheter från

Redaktör Viktoria Myrén Ansvarig utgivare Bo Forsberg Adress Box 140 38, 167 14 Bromma Tel 08-453 69 00 E-post diakonia@diakonia.se Webb diakonia.seGåvoplusgiro 90 33 04-4 • 90 33 03-6 (OCR)

Diakonia är en biståndsorganisation som bärs av kristna värderingar och arbetar tillsammans med lokala samarbetsorganisationer för en varaktig förändring för de mest utsatta människorna i världen.

Tryck Edita Bobergs, på miljövänligt papper Layout Blue media Dela med utkommer under 2015 med fyra nummer och distribueras i Diakonias kanaler.

ISSN-nr 0281-4404 Första sidan: Koushallaya Munda från Bangladesh fick sitt hem totalförstört av cyklonen. Foto: Martina Holmberg.

3041 0359

Murar löser inga problem

Det är människor i låglänta länder som Bangladesh som drabbas hårdast av klimatets förändringar. När cyklonen Aila drog in blev en halv miljon hemlösa. Nu försöker de hitta sätt att anpassa sig till det nya klimatet, men hotet om katastrof är ständigt närvarande.

TEXT: ESTHER FLORES SEDMAN FOTO: MARTINA HOLMBERG

Nytt klimati Bangladesh

2 • DELA MED DELA MED • 3

På plats i satkhira blir det väl-digt tydligt. Kustområdet i sydvästra Bangladesh är helt flackt och till stora delar täckt med vatten. Här lig-ger mangroveskogen Sunderbans,

världens största floddelta, där större och min-dre floder slingrar och förgrenar sig.

Regionen har alltid varit utsatt för extrem-väder. Men nu slår också klimatförändring-arna hårt mot området. Cyklonerna som då och då bildas ute till havs blir allt starkare och drar med sig kraftigare översvämningar in över land. Ingenstans finns skydd mot väder och vind. Det var därför cyklonen Aila 2009 fick sådana förödande konsekvenser. En halv miljon människor blev hemlösa när byar öde-

lades och hundratals miste livet. Nyhetsmedi-erna sände ut filmsekvenser med översväm-made flodbäddar, knäckta palmträd och raserade hus. Bilder på blöta och skärrade människor som tagit sin tillflykt till hustak och båtar berörde tv-tittare världen över.

en av de som drabbades är 45-åriga Rashida Khatun i byn Chakbara, mitt ute i floddeltat. Hon förlorade inte bara sitt hem utan även man och fyra barn. Två fallfärdiga palmbladsväggar och resterna av ett halmtak är allt som finns kvar efter cyklonen.

– Vi hörde plötsligt ett starkt dån som när-made sig och sedan brakade det till, berättar Rashida.

Hon befann sig inne i huset när Aila slog till. Vattenmassorna trängde in och drog med sig väggarna. På något sätt lyckades Rashida greppa tag om ett bambuträd som kom fly-tande. Det blev hennes räddning. Hon tog sig genom all kringflytande bråte till en fördäm-ning ett par kilometer bort. Dit kom hon naken, rädd och frusen och stannade tillsam-mans med andra hemlösa i fem år.

– Jag kom tillbaka till ingenting. Allt var borta, konstaterar hon med en sammanbiten min och svepande rörelse mot de raserade väggarna.

Nu bor hon på en släktings veranda, granne med sitt tidigare hem. Före Aila försörjde Rashida sig genom att samla kodynga i betes-

hagarna, som hon sedan sålde som bränsle. Men eftersom även boskap drunknade under Aila har Rashida i dag svårt att tjäna ihop till sitt levebröd trots att hon är beredd att ta vil-ket dagsjobb som helst. Hon är en av många nödställda och ingen vill anlita en gammal kvinna.

– Jag förlorade inte bara min familj, mina ägodelar och min försörjning utan även min värdighet, säger hon.

Ibland får Rashida plocka det som blivit kvar efter att risfälten i närområdet skördats. Men oftast tvingas hon tigga.

– Det här är inget liv, säger Rashida.Ändå är hon inte uppgiven. Rashida har

något trotsigt i blicken, ett kaxigt bejakande

av själva livet. Hon är en överlevare, som upp-fordrande spänner ögonen i oss besökare och frågar om inte vi kan ge henne ett jobb.

– Jag kan. Jag duger till att arbeta, försäkrar Rashida.

Och tillägger:– Jag kommer inte att fly, säger hon. Det är

här jag hör hemma.

efter aila höjdes beredskapen. Myndig-heterna har vidtagit skyddsåtgärder för att säkra de kustnära områdena. Längs floder och havsband har fördämningar byggts för att hålla tillbaka vattnet. I samarbete med civil-samhället har också över tvåtusen frivilliga utbildats i ledarskap, räddningsaktioner och

Rashida Khatun framför resterna av hennes hus. Hon förlorade inte bara sitt hem utan även man och fyra barn i samband med cyklonen Aila i maj 2009.

När cyklonen Aila slog till sökte invånarna i Chakbara skydd i byns skolhus. På övervåningen trängdes närmare 8000 männ-iskor de första dygnen. – Det var så fullt att vi var tvungna att stå upp, minns Mohammad Hazrat Ali Shekh, och visar hur tätt packade de stod. Några klämdes ihjäl redan under den första natten. Själv stannade han med sin familj i nio månader innan de kunde flytta till nytt boende. Hans gravida dotter födde sitt första barn i skolan.

För att skydda sig mot översvämningarna har höga vallar anlagts längs floderna. Om den globala temperaturhöjningen tillåts stiga mer än två grader kommer vatten nivån att höjas och ställa stora delar av kustområdet under vatten.

”Vi hörde plötsligt ett starkt dån som när-made sig och sedan brakade det till.”

RASH I DA KHATU N.

DELA MED • 54 • DELA MED

den flora och fauna som redan tagit skada. Invånarna i de översvämningsdrabbade områ-dena har fått hälsoproblem och antalet fall av hudsjukdomar, diarré och dysenteri har ökat till följd av den tilltagande saltkoncentratio-nen.

Mot de långsamma och ständigt pågående angreppen på miljön kan invånarna inte skydda sig. Dessutom varnar en enig forskar-kår för att om inte den globala uppvärm-ningen hindras från att stiga över två grader kommer ökade havsnivåer att ställa en femte-del av det tättbefolkade landet helt under vat-ten. Över 30 miljoner invånare kommer då tvingas fly.

koushallaya munda är klimatflykting. Hon tillhör Mundafolket, en etnisk minoritet vars samhälle helt utraderades av Aila.

– Vi förlorade inget dyrbart, som guld och pengar, för vi ägde inget sådant. Vi förlorade det enda vi hade, våra nära och kära, konstate-rar Koushallaya.

Paradoxalt nog har Mundafolket på många sätt fått det bättre efter Aila. Regeringen lät uppföra ett helt nytt bostadsområde åt dem i Burigoalini village. Åtta huslängor på en i övrigt helt karg mark. Ett hundratal familjer

första hjälpen-kurser. Volontärerna har infor-merat lokalbefolkningen om hur varningssys-tem fungerar och instruerat dem i vart de ska ta vägen när flaggor hissas, megafoner signale-rar och medier slår larm om annalkande ovä-der. Invånarna i området gör i sin tur vad de kan för att skydda sig inför kommande över-svämningar. Taken fäster de i marken med rep för att hindra dem från att blåsa bort. Husen byggs på meterhöga grundmurar så att inte köksredskap och andra ägodelar ska svepas med strömmarna.

Men det finns större hot mot människornas fortlevnad i området än katastroferna. För trots att de orsakar stora materiella skador, går katastrofer att återhämta sig från. Männis-koliv kan naturligtvis inte ersättas men hus kan byggas upp och nya husgeråd tillverkas eller införskaffas. Istället är det saltvattnet som är det stora hotet. Varje gång som det salta havsvattnet översvämmar terrängen och tränger ner i fälten ökar salthalten i området. Sältan gör inte bara grundvattnet obrukbart, det dödar även mikroorganismer i marken och förstör själva förutsättningen för liv. Överallt syns spår efter saltet. En bra bit upp på palm-trädens stammar bildar saltavlagringarna mönster i barken. De hårt packade jordbruks-fälten är uttorkade och spruckna och i den näringsfattiga jorden överlever bara de mest tåliga och lokalt anpassade växterna.

– än så länge kan vi anpassa oss, vi har kunskapen och möjligheterna, berättar Pavel Partha, koordinator på Diakonias samarbets-organisation Bangladesh Resource Center for Indigenous Knowledge, BARCIK.

Organisationen arbetar med att ta till vara på den kunskap som finns lokalt.

– Man väljer riskorn efter salthalten i jord-månen, förklarar Pavel och berättar att sältan först mäts genom ett markprov.

Det låter enkelt men ligger en hel veten-skap bakom med ett hundratal olika sorters riskorn att välja på. Men med rätt riskorn och anpassade odlingsmetoder kan fortfarande en salt mark ge skörd.

– Självklart finns en gräns för när anpass-ning inte längre är möjligt, medger Pavel. Han berättar om ekosystem som rubbats och om

”Vi förlorade det enda vi hade, våra nära och kära.”

KOUSHALLAYA M U N DA

Diakonia ser klimatfrågan ur ett globalt rättviseperspektiv – klimatförändringarna måste hej-das samtidigt som fattiga länders rätt till utveckling säkras. På FN:s klimattoppmöte som just nu avslutas i Paris måste världens ledare därför komma överens om ett bindande klimatavtal som är ambitiöst och rättvist. Det innebär att alla länders åtaganden regleras så att de vart femte år ser över och minskar sina utsläpp av växthusgaser. Det innebär också att de rika länderna enas om en konkret plan som finansierar utvecklingsländernas anpassning till det förändrade klimatet och utvecklingen av hållbar energi.

Målet är bindande klimatavtal

flyttade in och Koushallaya fick plats i en två-rummare i änden på en av barackerna, där hon nu bor med sin man och sina tre barn. I dag har hon tillgång till den färskvattenbrunn som myndigheterna lät uppföra i bostadsom-rådet. Tidigare tvingades hon att gå långa

sträckor ett par gånger om dagen, för att balansera hem tunga krukor dricksvatten på huvudet.

Diakonias samarbetsorganisation BARCIK kopplade dessutom samman Koushallaya och hennes grannar med lokala bönder som utrus-

Vattnet från de anlagda dammarna i bostadsområdet använder Koushallaya Munda till det mesta - matlagning, bevattning av grödor, diskning och för sin hygien. Men dricksvattnet hämtar hon i områdets färskvattenbrunn.

Kouhallaya Munda och hennes granne och nära vän Ashalata Munda tvingades fly sina hem och flytta in i ett helt nytt bostadsområde när cyklonen Aila utraderade deras samhälle helt.

Om saltkoncentrationen i Sunderban fortsätter öka kom-mer mangroveskogen och dess ekosystem till slut att att förstö-ras. Redan nu på verkas djur- och växtliv starkt av sältan. Sunderbans är världens största floddelta och utpekat av Unesco som världsarv. Pavel Partha på Diakonias samar-betsorganisation BARCIK arbetar för att stoppa den stän-digt pågående försaltningen av området .

Koushallaya Munda och Ashalata Munda har lärt sig bruka den försaltade marken, tack vare att Diakonias samar-betsorganisation BARCIK satte dem i kontakt med lokala bönder. - Vi kunde ingenting om odling innan, skrattar Koushallaya. Men vi var beredda att lära oss. Och vi slet hårt. Nu odlar de tillräckligt för att försörja sina familjer.

DELA MED • 76 • DELA MED

mohammad ”doha” shamsuddoha är klimatexpert och förhandlar för Bangladesh regering under klimattoppmötena sedan FN-mötet i Köpenhamn 2009.

– Om det inte blir en politisk överenskom-melse i Paris är jag rädd för att vi inte kommer

kunna begränsa den globala uppvärmningen till de kritiska två graderna. Då kommer kust-områdena utsättas för kraftigare naturkata-strofer, ekosystemen ta ännu större skada och många naturliga miljöer gå förlorade, förkla-rar Doha.

Klimatexpteren Mohammad »Doha« Shamsuddoha är rådgivare till och förhandlar för Bangladesh reger-ingen under FN:s klimattoppmöten. – Det finns en gräns för hur mycket människor kan anpassa sig till det förändrade klimatet. När den gränsen passerats tvingas människorna fly de mest utsatta områdena.

I det scenariot skulle människors anpass-ning inom några årtionden passera gränsen för överlevnad och de skulle tvingas lämna de mest utsatta områdena. Att länderna hittills inte kunnat enas om exempelvis utsläpps-minskningar beror på att de jämför sig med och skyller på varandra. Ingen vill ta led-ningen. Doha kallar det för ett ”blame-game”.

– USA anklagar Europa för att inte göra tillräckligt och tvärtom, konstaterar han och förklarar att ju större utsläppsminskningar de rika länderna gör, desto mer utrymme får de fattiga länderna för anpassning.

Ännu har han inte gett upp hoppet. Han tror att civilsamhällets press på regeringarna ska kunna påverka utgången positivt.

– Vanliga medborgares påtryckningar kan åstadkomma förändring, säger han och upp-manar:

– Sätt tryck på era ledare!

osama hamzi minns den första dagen palestinska flyktingar från Syrien började strömma in över gränsen till Libanon.

– Jag började gråta. När jag åkte dit för att hjälpa till och såg dem bära på sina barn och små knyten tänkte jag på mina mor- och far-föräldrars berättelser om flykten från Pales-tina. Jag kände att historien upprepar sig. Det är samma flykt, men flera år senare.

Vad är det som driver dig?– Jag kände att jag ville göra något för mitt

folk. När mina mor- och farföräldrar kom hit fanns det libanesiska människor som stöttade dem. Hade de inte gjort det kanske jag inte hade varit född.

Osamas mor- och farföräldrar kom från en liten by utanför Hebron på Västbanken. Som liten lyssnade Osama till deras historier om flykten från Palestina. Om hur det var att lämna allt och bege sig till ett land som inte var deras eget.

– Det påverkade mig starkt. Direkt när han slutade universitet började

han arbeta för Diakonias samarbetsorga-

Osama har ordet

VAD BETYDER DIAKONIA FÖR DIG?

Osama Hamzi hjälper palestinska flyktingar i Libanon.

Vid byns färskvattenbrunn hämtar byborna sitt dricksvatten. Tack vare brunnen slipper kvinnorna i Burigoalini village nu gå flera kilometer om dagen med tunga vattenkrukor på huvudet.

För Osama Hamzi blev palestiniernas flykt från Syrien en stark påminnelse om den resa hans mor- och farföräldrar gjorde från Palestina. Nu använder han all sin tid till att ge flyktingarna förut-sättningar att kunna leva som alla andra.

TEXT: DIAKONIA FOTO: LINA MALERS

nisation, den libanesiska organisationen Najdeh.

Organisationen grundades för att hjälpa palestinska flyktingar efter det libanesiska inbördeskriget. Men i dag är många av de palestinier som kommer in till Najdehs center från Syrien.

Varje dag kommer minst ett tjugotal nya människor in. Najdeh är en av få organisatio-ner i området som arbetar med syriska pales-tinier. På organisationens center kan de bland annat ta del av olika former av utbildningar. I ett klassrum sitter en grupp unga kvinnor och knappar energiskt på datorer.

Vad vill människorna du möter?– Det de allra flesta vill är att arbeta. Att ge

dem möjligheter att förändra sina liv är ett viktigt arbete för Najdeh, säger Osama Hamzi.

I Libanon har palestinier inte rätt att arbeta inom många yrken och får inte heller ta lån. Osama berättar om sina erfarenheter av vad stödet till palestinska flyktingar i Libanon lett till. Om människor som med stöd som mik-rolån snabbt kunnat klara sig själva. – Nu hoppas jag att arbetet med syriska palesti-nier ska få samma resultat. För att vi ska nå vårt mål måste de ges möjligheter att leva som oss.

Mohammad Shamsuddoha

”Sätt tryck på era ledare”

tade dem med redskap, gödsel och utsäde. De nyinflyttade lärde sig bruka den nästan obruk-bara marken mellan barackerna och i dag skördar de tillräckligt för den egna förbruk-ningen.

– Men vi arbetade hårt, dag och natt, för att få marken odlingsbar. Vi grävde undan den näringsfattiga jorden och fyllde på med ny. Vi gödslade, sådde och planterade. Nu behöver vi egentligen bara köpa ris och olja på mark-naden, berättar Koushallaya Munda medan hon stolt visar oss runt på familjens egen grönsaksodling.

Mundafolket anpassar sig så länge det går. Men rädslan för en ny cyklon eller översväm-ning hänger ständigt över dem.

– Varje gång vi ser mörka moln på himlen gör vi oss redo att bunkra torrvaror och rädda våra ägodelar, säger Koushallaya.

DELA MED • 98 • DELA MED

1,7 milj

9,5 milj

FONDSPARANDE

TESTAMENTEN

FÖRSAMLINGS-GÅVOR

MINNES- OCHHÖGTIDSGÅVOR

FÖRETAG OCH FÖRENINGAR

MÅNADSGIVARE

PRIVATPERSONER3,2 milj

0,8 milj

0,9 milj

0,2 milj

1,0 milj

1,3 milj

ÖVRIGT

MÅ

L 20

15 2

1 M

ILJO

NE

R

INSAMLAT T O M 2015-11-0118,6 MILJONER

ULF FRÖDIN

Tre gånger har hon utsatts för mordförsök. Trots det fort-sätter Islena Rey Rodríguez att kämpa mot orättvisor och våld i Colombia. I oktober tilldelades hon 2015 års Per Anger-pris för sin kamp.

– Det har varit tufft. Av de över sextio personer som var med i organisationen från början är det bara en handfull kvar. De flesta har antingen mördats eller tvingats i exil, säger hon.

Trots det tycker Islena Rey Rodríguez att arbetet som ledare för CCDHM, Comité Cívico por los Derechos Humanos del Meta, har varit värt alla uppoffringar.

– Jag vill att en framtida generation ska födas i ett Colombia utan krig, i ett fritt Colombia. Det är därför jag fortsätter. Jag har blivit satt på den här jorden för att för-söka göra den bättre, säger hon.

Per Anger-priset instiftades 2004 av regeringen. Priset delas ut av Forum för levande historia till minne av den svenske diplomaten Per Anger, som under andra världskri-get initierade arbetet i Budapest med att rädda så många judar som möjligt undan förföljelse och avrättningar.

– Det är otroligt viktigt med eldsjälar som Islena Rey Rodriguez för att fortsätta det här arbetet, sa Margot Wallström när de två träffa-des i Stockholm i samband med prisutdelningen.

FO

TO: E

RIK

WIR

KE

NS

JÖ/R

EG

ER

ING

SK

AN

SL

IET

Det stora klimatmötet, COP21, i Paris är nu nästan över, men det betyder inte att klimatfrågan är död. Tvärtom. Nu börjar ett långsiktigt arbete med att arbeta för att minska utsläppen och där har både kyrkor och andra religiösa samfund en viktig roll att spela. Inför klimattoppmötet i Paris lovade över 150 religiösa ledare, från drygt 50 länder, att själva verka för att deras respektive organisationer ska minska sin egen klimatpå-verkan. Löftet, och de religiösa ledarnas namnunder-

skrifter, överlämnades under högtidliga former till FN:s klimatchef Christina Figueres.

– Det är ett stort åtagande och för många var det ett svårt beslut att fatta, men det är nödvändigt och nu uppmanar vi alla våra församlingar och samfund att också de sätta upp egna mål för utsläppsminskningar, sa Cornelia Füllkrug-Weitzel som är chef för Director of Bread for the World i Tyskland vid namnöverläm-ningen.

FN:s klimatchef Christiana Figueres uppskattade de religiösa ledarnas stöd för ett ambitiöst och rättvist avtal. Från vänster: Karin Kortmann, Vice President för the Central Committee of German Catholics, FN:s klimatchef Christiana Figueres, Vitumbiko Chinoko, klimatrådgivare ACT Alliance och Cornelia Füllkrug-Weitzel, Director, Bread for the World, Tyskland.

Ska biståndet bekosta flyktingmottagan-det i Sverige? Det utredde regeringen vid denna tidnings pressläggning. Och frågan har engagerat oerhört många.

RÄDDA SVENSKT BISTÅND

Religiösa ledare från hela världen

Redo att ställa omGLANS PÅ BOKMÄSSAN

För fjärde året i rad glänste Diakonia med sin närvaro på ett av Kultursveriges viktigaste evene-mang; Bok & Bibliotek i Göteborg. Med oss hade vi ett helt gäng inspirerande eldsjälar. Bland andra entreprenörerna bakom bokprojektet Novell Gaza - en samling noveller skrivna av ungdomar i Gaza- som tack vare Diakonias partner organisation Tamerinstitutet och förlaget Natur & Kultur kunde nytryckas och säljas under mässan. Helgens hedersgäst var den unga förfat-taren Haya Atatra som trots många motgångar kommit till Sverige från Ramallah i Palestina. Inför en stor publik berättade hon om den svåra situationen i Palestina och om skrivandet som för henne fungerat som en flykt från den tuffa vardagen. Bland dessa stjärnor sågs även de själv-utnämnda kulturtanterna Emil Jensen och Ulf Frödin som signerade sina böcker i Diakonia-montern till allas förtjusning.

2015 blev helt enkelt ett rekordår för Diakonia med massor av sålda böcker, givande samtal, och alla dessa eldsjälar som förgyllde både Diakonias och mässans helg.

KONSUMENTER KAN PÅVERKA BANKERNA

Det går att påverka. Det visar Fair Finance Guide andra granskning av svenska bankers håll-barhetsarbete som släpptes i oktober. De största svenska bankerna har gjort flera förbättringar av sina riktlinjer för hållbarhet sedan den första granskningen gjordes i januari. Bankerna har lyssnat på de tusentals människor som mejlat dem via Fair Finance Guides hemsida och krävt större ansvarstagande för bland annat mänskliga rättigheter och miljö när de investerar.

– Resultatet är positivt och visar att männis-kors engagemang gör skillnad, säger Penny Davies, som är Diakonias representant i Fair Finance Guide.

Men mycket arbete återstår. I genomsnitt upp-fyller bankerna bara en tredjedel av gransknings-kriterierna, temaområden som berör klimatför-ändringar och miljö får till exempel låga betyg. Läs mer och mejla din bank: www.fairfinanceguide.se

TACK ALLA SOM ENGAGERAT SIG FÖR VÄRLDENS BARN

Vilket fantastiskt insamlingsresultat! Samman-taget 75 miljoner kronor hittills och vad generösa alla svenskar är. Det är fint att se. Att landets hjärtan har plats både för människor på flykt, akut hjälp här och nu och samtidigt för den årligt återkommande Världens Barn-insamlingen för alla barn, det är fantastiskt. TACK!

Mordhotad pristagare

FO

TO: S

EA

N H

AW

KE

Y

LÄS MER PÅ: www.facebook.com/bistandraddarliv

DELA MED • 1110 • DELA MED

PG 90 33-04-4 GÅVOTELEFON 08 453 69 31WEBB WWW.DIAKONIA.SE

GÖR VÄRLDEN LITE VACKRAREVärlden är full av modiga människor som kämpar för sina grundläggande rättigheter. Ofta i det tysta, ibland med fara för sina liv, alltid långt från vår fria och demokratiska vardag. De behöver vår hjälp. Ett sätt att stödja dem är att köpa ett eller flera rättighetskort i vår gåvoshop gavoshop.diakonia.sePerfekt att ge bort i julklapp eller att sätta upp på väggen hemma.

KÖP ÅRETSFINASTE

JULKLAPP