destroyer 11

KISS ARMY SWEDEN MAGAZINEJUNI 2004 #11

www.kissarmysweden.com

KISS ARMY SWEDEN MAGAZINEJUNI 2004 #11

www.kissarmysweden.com

Bruce Kulick live i Sverige • Intervju med Ken Kelly • Klassiska prylar

KISS_ArmyMag_Destroyer_11.qxd 2004-06-09 09:29 Sida 25

2

AArrmmyySSwweeddeennMMaaggaazziinneeUtgivareNiklas [email protected]

RedaktionenStefan CedervallJohan KihlbergStefan LundströmNiklas OlssonMarko Rouvinen

KorrekturStefan Cedervall

FormgivningMarko Rouvinen

SkribenterMattias ErikssonAlex BergdahlVinylfarfarBjörn MoldénPer JeppssonJohan Falk

FotograferNiklas OlssonJoe MarshallAlexander JohanssonMattias ErikssonJohan FalkMarko RouvinenStefan CedervallRikard GöranssonKarsten KultbergFrank SönnewaldMichael JohanssonJohan KihlbergPelle Edlund

Särskilt tack till…Doc McGhee Melissa Adden (McGhee Entertainment)Michael Brandvold (Kissonline.com)Nusse Antoni (Showtime)Mikael Ström (BMG)Jonas Körling (Universal)Jimmy Storm (Universal)PacoHenrik BromanJohnny FredrikssonHelena och Burt (BMG)Alexander JohanssonBruce KulickBill AucoinKyssFrank SönnewaldKissshop.comKiss Army NorwayGordon Gebert

AnnonschefNiklas Olsson

AdressKiss Army SwedenBox 86, 260 40 Viken

WWWwww.kissarmysweden.com

[email protected]

TryckPalmblads Tryckeri, Göteborg

OmslagsbildUlf Lorentzi

JUNI 2004 DESTROYER #11

3 Gene Simmons besökte Stockholm i slutet av mars. Ettantal medlemmar fick chansen att träffa The Demon i egenhög person!

4 Kiss Army Sweden arrangerade Kiss Expo Sweden 2004 iStockholm. Gäster var Bill Aucoin, Bruce Kulick och GordonGebert.

8 Vi fick en exklusiv pratstund med Gene Simmons underhans besök i Stockholm.

10 Möt Ken Kelly, mannen bakom två av Kiss mest kändaskivkonvolut.

11 Alex Bergdahl tittar närmare på Crazy Nights-turnén.

15 Bruce Kulick gav tre solospelningar i Sverige under aprilmånad, och överraskade med annorlunda Kisslåtar.

16 Möt Mattias "IA" Eklundh från Freak Kitchen.

18 Bruce Kulick besökte en studio i Stockholm och speladein material under sin vistelse i Sverige.

20 Vad har Vinylfarfar hittat i skivbackarna?

21 Per Jeppsson ser tillbaka på sitt möte med Gene Sim-mons och Paul Stanley i Köpenhamn 1994.

23 Efter fem år som ordförande i Kiss Army Sweden lämnarStefan Lundström över sin post till Niklas Olsson.

11Sid

4Sid

23Sid

Hej allesammans!Då var det dags igen för ett nytt nummerav Destroyer. Ja, tidningarna har nästanhaglat ner i brevlådorna de senaste tiomånaderna. Det känns riktigt bra att vihar kommit ifatt och nu känns det som atttvå Destroyer om året inte är några somhelst problem.

Som ni kan se har vi ytterligare fyrafärgsidor i detta nummer, och ett par nyaskribenter och fotografer har tillkommitför att göra tidningen ännu bättre ochintressantare. En dröm är givetvis att viskall kunna göra tidningen tjockare,kanske en 16-20 sidor extra varje num-mer, plus ännu mer i färg, och så vidare.

Som många av er redan vet så lämnarStefan Lundström ordförandeposten, ochjag tar över helt själv. Vi vill gärna passapå att tacka Stefan för de fem år han drevKiss Army Sweden, och önskar honom alllycka i framtiden.

Under det senaste halvåret har dethänt mycket i Kiss och Kiss ArmySweden, vilket är roligt. Eric Singer är till-baka i Kiss, och nu när ni läser detta såhar Kiss nya turné, "Rock The Nation",redan startat.

Kiss Army Sweden kommer med allsäkerhet att anordna en resa till USA iaugusti, för att se ett antal spelningarmed bandet. Ni som är intresserade, gåin på hemsidan för mer information.

I slutet av mars var Gene Simmons iStockholm, och åtta av föreningens med-lemmar som vann vår tävling på hemsi-dan fick träffa honom! Två veckor senarevar Bruce Kulick i Sverige för tre solo-spelningar, samt att han var en av gäster-na på vårt stora Kissexpo i Stockholm den10 april.

Expo ja, det blev en stor succé, och vikommer att fortsätta i samma fotspårredan nästa år. Våra gäster detta år,

Bruce Kulick, Bill Aucoin och Gordon

Gebert, var mer än lyriska över arrange-

manget och hälsar till alla medlemmar.

Har du en kompis som också älskar

Kiss, men som inte är medlem? Skicka

eller maila hans eller hennes adress till

oss så skickar vi information om klubben

till dem, och ni som hjälper till med detta

deltar automatiskt i en stor tävling med

många fina priser i potten!

Innan ni nu fortsätter in i tidningen så

vill jag bara tacka alla medlemmar och

medarbetare för erat jobb och stöd.

Niklas Olsson

Ordförande

Bli medlem Kiss Army Sweden är den enda organise-rade Kiss fancluben i Skandinavien medfullt stöd från Kiss och deras skivbolag.Tidningen Destroyer har givits ut i snart tioår. För dig som är bosatt i Sverige är medlemsavgiften195 SEK för ett år (12 månader). För resten avSkandinavien är motsvarande avgift 240 SEK, detta pågrund av avgifter som Posten tar ut vid inbetalningen.

Vad får jag som medlem?Medlemstidningen Destroyer, innehållande reportageom Kiss och allt relaterat till bandet. Tidningen utkommer 2-3 gånger per år, och är tryckt med högklassigt tryck i både färg och svart/vitt på minst 24 sidor i A4-format.

Tävlingar i Destroyer och på hemsidan med fina priser i potten.

Chans att vinna en träff med medlemmar i Kiss.

Tillgång till shopen, med försäljning av merchandise.

Alltid förtur att köpa biljetter till våra arrangemang (typ expo).

Medlemskort.

…och mycket mera!


3

mmaajj.. 22000044

Med kort varsel fick vi veta att GeneSimmons planerade att besökaStockholm i slutet av mars för attmarknadsföra sitt nya soloalbum,"Asshole". Drygt en vecka senare varplaneringen i full gång.Vi är i Sverige inte längre bortskämdamed att någon av Kiss fyra originalmed-lemmar besöker landet, vilket var en avanledningarna till att vi målmedvetet villeorganisera någon form av träff när det nuäntligen fanns en möjlighet.

Efter ett par samtal mellan StefanLundström och skivbolaget BMG, stod detklart att Gene ställde upp på en intervjuför tidningen, samt en tjugo minuter långträff med åtta av föreningens medlem-mar, samt Kiss Army Swedens medarbe-tare.

Men vem skulle få möjlighet att träffaGene? Vi beslutade oss för att ha en täv-ling på hemsidan, där vi helt enkelt lotta-de fram åtta vinnare.

Mötet skulle ske i Stockholm den 28mars, och när vi ringde upp vinnarna varreaktionerna väldigt varierande. En delhöll sig lugna, medan några skrek rakt utså att man fick intryck av att trumhinnanbefann sig långt ner i Sydeuropa.

Vinnarna fick via telefon reda på att deskulle befinna sig centralt i Stockholm,och sedan ringa till Niklas mobiltelefonvid fyratiden på eftermiddagen, för att fåreda på vilket hotell som Gene bodde på.

Kiss Army Sweden anlände till HotelRival på Mariatorget lite innan klockanfyra på eftermiddagen, för att i lugn ochro koppla av innan mötet med Gene. Detär dock tveksamt om någon kunde hållasig särskilt lugn, en speciell Lundströmhade handsvett så att man trodde detskull bli översvämning i restaurangen,och andra hade fjärilar i magen, och såvidare.

Som kuriosa kan nämnas att ABBA-magnaten Benny Andersson är delägare iHotel Rival, något som Gene uppmärk-

sammade i en intervju med massmedia.Vid femtiden fick vi reda på att inter-

vjun blev tjugo minuter försenad, men detär lätt att förstå. Gene är en mycket karis-matisk människa, och när han börjarprata så kan han inte sluta.

Efter dessa cirka tjugo minuter kom enrepresentant från BMG ner och hämtadeNiklas och Stefan för att åka upp tillGenes svit och göra intervjun. Gene varpå ett kanonbra humör och spelade uppden nya plattan och bjöd på mat från enstor buffé innan intervjun startade.

Gene pratade på och intervjun varadei femtio minuter, i stället för trettio.Skivbolagets representanter var väl inteså nöjda, och sade att träffen inte kundebli så lång då intervjun dragit ut på tiden,trots att det var Gene som pratade på.

Hur som helst så kom vinnarna, till-sammans med några fans som väntat ilobbyn, upp till Genes svit.

Träffen var tänkt att vara i tjugo minu-ter, men Gene ville prata, signera och

fotografera sig med alla, så han gav vin-narna närmare fyrtio minuter i stället, såatt alla skulle få sitt. Det blev en hektiskträff med världsstjärnan, men förhopp-ningsvis gick ingen därifrån missnöjd.

Vi vill tacka Gene Simmons och BMGSweden för en helt fantastisk insats viddenna träff i Stockholm. Förhoppningsviskan vi göra om detta med resterandemedlemmar nästa gång Gene eller Kisskommer till Sverige.

Stefan CedervallWebredaktörKiss Army Sweden

Niklas OlssonOrdförandeKiss Army Sweden

"Meet & Greet"

Gene Simmons

Gene tar god tid på sig med fansen, och passar på att sätta forumadministratören på plats, säkerligen till belåtenhet för många användare.


AArrmmyySSwweeddeennMMaaggaazziinnee

4

Sveriges största Kissexpo - någonsin!Med dessa slagkraftiga ord i bagagetarrangerades Kiss Expo Sweden 2004på Kolingsborg i Stockholm den 10april, och vilken succé det blev!Ordet expo är en förkortning av expositionoch betyder kort och gott utställning.Sverige har en fin tradition av denna typav jippon. Sedan 1995 har det nästanårligen arrangerats mässor i landet,ibland flera stycken under en kort period.

Så var fallet vintern 1999, när Unionoch Andre Augustine besökte fem svens-ka städer under en tiodagarsperiod, allt iregi av Kiss Army Sweden.Månadsskiftet mars-april 2004 var bådeintressant och tämligen hektiskt för folk idetta land som gillar Kiss. Gene Simmonsbesökte Stockholm i slutet av mars, JimHeneghans dokumentär "Kiss Loves You"visades på SVT, Bruce Kulick gav sig utpå soloturné, och allt nådde sin kulmenden 10 april, då portarna till Kiss ExpoSweden 2004 öppnades.

Årets exposition arrangerades vidSlussen i Stockholm på nöjesställetKolingsborg, en välkänd lokal för rutinera-de expobesökare.

Schemat för årets expo var lika snävtsom imponerande. Bill Aucoin och BruceKulick som huvudgäster, Gordon Gebertoch Jim Heneghan på VIP-listan, mäng-der av försäljare på plats, och en storutställning av merchandise från 70-taletoch framåt. Addera en folkmassa medhöga förväntningar, och du har receptetför årets expo.

BesökarnaDet finns mängder av fördomar om vilkentyp av människor det är som besöker denhär typen av tillställningar, och jag kanglatt avslöja att de flesta stämmer inte.Det går inte att sätta en stämpel på enexpobesökare, då det rör sig om allatyper av människor, vilket givetvis är posi-tivt. Musiken förenar folket.

Våra kollegor i Kiss Army Norway visa-de god företagsamhet och arrangeradeen bussresa från Oslo till expot iStockholm. Norrmännen bjöd på det vi iSverige förknippar med Norge, vackrakvinnor, glade gutter, Ringnes och frene-tiskt eldande i bussar. Kan det bli bättre?

Ärligt talat, historien om bussen kan

jag varken bekräfta eller förneka, menmyten existerar i högsta grad.

GästernaBill Aucoin är mannen som upptäckteKiss och blev bandets första manager1973. Det är också Bill som med sinvision till stor del ligger bakom den mytoch otroliga popularitet som Kiss lycka-des skapa under 70-talet.

Bill flögs in exklusivt för Kiss ExpoSweden, och var på ett strålande humörunder hela vistelsen. På expot bjöd hanpå anekdoter från åren med Kiss, ochlyckades charma både den manliga ochkvinnliga delen av folkskaran.

Efter framträdandet på scen mötte Billfolket på golvet, skrev autografer och lätsig fotograferas. Ett felfritt framträdandeav en, i dessa sammanhang, professio-nell aktör.

Bruce Kulick har varit i Sverige vid ettantal tillfällen efter tiden med Kiss, menfortfarande finns det ett sug efter Kulick,som sällan gör någon besviken. Brucekom till expot direkt efter två spelningar iGöteborg och Sala, samt ett studiojobb iStockholm, och var märkbart sliten avresan.

På expot bjöd han dock på en avslapp-nad stund på scen, och skrev sedanautografer och poserade för foton. Efterexpot bar det av till hotellet, för vila införnattens spelning på Blue Moon Bar iStockholm.

Något anonymt steg även författarenoch musikern Gordon Gebert upp på scenoch berättade lite om sina böcker och sittliv som bekant till Ace Frehley. Gordonfanns dock på plats vid sitt stånd underhela kvällen, och alla som ville fick sig enpratstund med honom.

Gordon ligger bakom ett antal böckerav varierande kvalitet, men är mest kändför skandalboken om Ace Frehley, "KissAnd Tell". Han är tillsammans med LynnRamage aktuell med sitt senaste alster,"Rock & Roll War Stories", en bok isamma anda som sina föregångare.

Kiss Loves YouÄven filmaren Jim Heneghan fanns påplats för att svara på fansens frågor. Jimligger bakom dokumentären "Kiss LovesYou" som visades på SVT några dagarföre expot. Filmen berör tiden före, under

Utställningen uppskattades av besökarna.

Bruce Kulick berättar om sina projekt.

Bill Aucoin charmar publiken med anekdoter från 70-talet.

En dr


5

mmaajj.. 22000044

Trängsel vid skivbackarna.

En dröm för många samlare.

Weronica sminkar efter önskemål.

Bruce justerar mikrofonen.

Bill har läget under kontroll.

Gordon Gebert talar ut.


6

AArrmmyySSwweeddeennMMaaggaazziinneeoch efter återföreningen, och vi får följanågra dedikerade fans i deras jakt på ido-lerna.

Anledningen till att folk blev så upprör-da är nog att många inte vill förknippasmed de karaktärer som filmen fokuserarpå, vilket inte är så konstigt egentligen.Jag är nog inte ensam om att känna visshopplöshet när eftertexterna rullar tillNicke Anderssons "I Still Want The Best".

Personligen har jag svårt för att bliupprörd, då jag har valt att se tragiken ifilmen som komisk. Min mamma ringdemig dagen efter dokumentären ochfrågade om det gick till så här i Sverige,mitt svar blev vänligt men bestämt, nej.

Jim har letat upp ett par amerikanskapraktexempel, annars hade det blivit all-deles för tråkigt.

Jag kan ju passa på att skicka en häls-ning till Bill Baker, lycka till. Nu är hanvisst på gång med en bok om AceFrehley. Vad hände med Elvis Presley?

UtställningenAlexander Johansson delade med sig avsina skatter och lät besökarna titta när-mare på en stor mängd av de prylar somKiss har släppt genom åren. Allt fråndockor och skivspelare till cymbaler ochkläder som bandet burit på scen.

Alexanders egen lilla exposition varmycket uppskattad av besökarna. Jagundrar om alla förstår vilket investeringsom ligger bakom.

En kul anekdot hinner vi med så här påkvällskvisten. Alexander, som för övrigtskriver för Destroyer lite då och då (notis),hade med sig en guldskiva som var pre-senterad till Bill Aucoin, och Bills positivareaktion på detta var obetalbar.

BandetKvällens liveframträdande stod det eta-blerade tributebandet Kyss för, som des-sutom lovat att spela två udda låtar dennakväll. Vi hade en omröstning på hemsi-dan, och vinnarlåtarna blev "TomorrowAnd Tonight" samt "Flaming Youth".

Bandet höll sitt löfte och speladedessa bortglömda guldkorn till publikensuppenbara förtjusning. I övrigt bestodKyss set av klassiker, låtarna vi kan,"Detroit Rock City", "God Of Thunder",och så vidare.

Stefan Lundström gjorde på Kiss ExpoSweden sitt sista officiella framträdandesom president för Kiss Army Sweden,detta efter fem år på posten.

Som avslutning på en lyckad sessioninom föreningen satte sig Stefan bakomtrummorna och dunkade "Rock And RollAll Nite" tillsammans med Kyss. Vi somvar med redan 1999 kan glädjas åt detfaktum att framträdandet höll något högrekvalitet än sånginsatsen på "Cold Gin"med Union. Det tackar vi för.

Kyss bestod för kvällen av UffeLarsson som Paul Stanley, Nalle Påhlssonsom Gene Simmons, Anders Ringman

Kyss gör sällan någon besviken.

Uffe och Anders som Paul och Ace.

Vinnaren i sminktävlingen tillsammans med Bill Aucoin.

"I wanna hear you!"Kyss visar fingerfärdighet.

Bruce på Blue Moon Bar.

Uffe hade ett tufft schema.


mmaajj.. 22000044

7

som Ace Frehley och Johan Kullberg somPeter Criss.

Anders Ringman har tidigare arbetatmycket med Kiss Army Sweden, och skri-vit flertalet artiklar till tidningen.

Man måste även beundra UffeLarssons insats med tanke på hansspäckade schema. Fem spelningar påfyra dagar kan inte annat än slita på enmänniska.

Blue Moon BarNattklubben Blue Moon Bar ligger påKungsgatan i Stockholm, och förknippasväl kanske inte alla gånger med denmusik som Bruce Kulick representerar.

Steget från disco till rock n' roll kändesdock inte alls långt denna kväll, kanskevar det ölen som talade, när Bruce ochhans dynamiska svenska kompband togöver Blue Moon Bar under en dryg tim-mes tid.

Öppningen med "Creatures Of TheNight" och "Who Wants To Be Lonely" varen riktig stjärnsmäll som jag kommer attha goda minnen av i många år framöver.

Som gammal förespråkare av Kiss 80-tal vill jag även höja glaset för ett extraor-dinärt nummer denna kväll. Ett medleymed material från Kiss kanske mestunderskattade skiva, "Asylum"! Tänk attjag hade glömt bort vilken kanonlåt "KingOf The Mountain" är. Den knytnäventackar vi för. Det behövs ibland.

Både Bruce och bandet förtjänar all

respekt för en väl genomförd turné, medtanke på deras korta tid för repetitioner,och fullspäckade schema.

I korthet…Uppenbart sliten efter 24 intensiva tim-mar lämnade jag Clarion Hotel, FameFactory-eleverna och den kungligahuvudstaden vid lunchtid på söndagen.

Personligen tycker jag att årets expovar mycket lyckat, och stämningengemytlig. Jag har varit med om närmarefemton expon, och aldrig förr har såmånga velat prata Kiss, tacka för en godinsats, ta ett foto, eller bara hälsa. Det ärprecis så det ska vara.

Kiss Army Sweden vill passa på atttacka alla besökare, Bill Aucoin, BruceKulick, Gordon Gebert, Jim Heneghan,Kyss, Alexander Johansson och allaförsäljare för ett väl genomfört expo.Kanske vi ses igen, redan nästa år?

Avslutningsvis, på vägen tillbaka tillhotellet från Blue Moon Bar grunnade jagpå frågan som än idag väcker viss upp-ståndelse vid publika sammankomster,varför fick bimbon gå före i kön?

StefanCedervallWebredaktörKiss Army Sweden

Bruce koncentrerad.

ma.

Bruce framförde material från sina soloalbum.

"Goodnight, Stockholm!"

Tin Star, till vardags i Gemini 5, på Blue Moon Bar.

Bruce tackar den svenska publiken.

Uffe utan smink.

Lika elak som originalet.


8


Gene Simmons är öppen och ärlig i intervjun somgenomfördes i en svit på Hotel Rival i Stockholm.Gene var på plats för att marknadsföra sitt förstasoloalbum på 26 år, "Asshole", samt spela huvudrol-len i en meet & greet med några av Kiss Army Swedens medlemmar. Rykten sade att din nya skiva skulle heta"Firestarter", men det blev "Asshole", eller?Rykten är aldrig fakta, det är därför det är rykten.Skivan skall släppas den 19 maj, stämmer det?Ja, det passade bra eftersom Kiss påbörjar sin turné iAustralien i början av maj, och sedan fortsätter vi tillJapan. Marknadsföring du vet.

Jag hoppas att folk kommer gilla den. De köper deneller struntar i det. Det är så mycket blandad musik påskivan, så det borde finnas något som passar alla.Vi hörde att Eric Singer spelar trummor på någraspår…Ja, på två spår tillsammans med Bruce Kulick, "Sweet &Dirty Love" och "Weapons of Mass Destruction". Vi sattedem på tre timmar, på samma dag på ett och sammaställe, som en trio.Spelar Tommy Thayer något på skivan?Nej. Från början ville jag inte ha några Kissmedlemmaralls på plattan, men det blev ju så ändå när Eric Singerkom tillbaka, och det var inte meningen när den speladesin.

Då var det tänkt att Peter skulle komma tillbaka ochspela med oss. Men under den senaste turnén, för att gesvar på tal till många människor, så fick Peter ha sin handi isvatten för att få ner svullnaden, speciellt hans vänstraarm var drabbad. Han sade hela tiden att han inte ville tur-nera mer, att det var för mycket för honom.

Vi ville inte ha en presskonferens om Peter, för man villju inte precis säga att Peter är för gammal och svag fördet här, så vi lämnade det upp till honom. Vissa säger attdet är den där typen Gene Simmons fel. Ni vet, man kaninte vinna, så det är bättre att vara tyst. Fansen vet egent-ligen inte vad det är som pågår. Sanningen är ofta väldigtsvår.När vi ändå pratar om gamla medlemmar, hur är detmed Ace Frehley egentligen?Ace. Jag kommer aldrig att gå upp på en scen tillsam-mans med den killen igen. Jag älskar honom av hela mitthjärta, men hur många chanser ska en kille få? Tio? Jaghar hela tiden sagt, och aldrig ljugit för fansen, om att Aceär en alkoholist och drogmissbrukare, och han har aldrigslutat.

Fansen fortsätter, det är den där jäkla Gene Simmonssom bara vill ha pengar. Klart att jag vill ha pengar, ochdet vill den killen också. Jag vet ingen som inte vill! En delfans påstår att pengar inte är det viktigaste i världen, jagmenar tvärtom. Du kan inte köpa mat och överleva utanpengar.

Jag älskar Peter och Ace, men man kan inte köra enbil med punktering. Det fungerar inte. Man kan köra ettantal mil i halvfart, men Kiss har inte råd att köra på halv-fart.

Vi har tittat på reaktionerna från de svenska fansen,och många är positiva till Tommy och Eric.Det fungerar mycket bättre när alla som är på scenen,trivs med att vara på scenen. Det är en ära. Det är en äraatt vara medlem i Kiss, och det är ett privilegium att ståframför fansen och göra vad vi gör. Det är inget som duförtjänar bara för att du lever.

Droger och alkohol kan faktiskt få dig att tro att det ärdu som bestämmer, och att alla andra jobbar för dig. Detär inte sant. Vi bara jobbar här, och vi jobbar för allaandra. Det är sant att vi får väldigt bra betalt, ett kändis-skap och så vidare, men man får inte glömma att det varnågon som gav dig chansen för länge sedan att göradetta. Om du kan blicka tillbaka och se dig själv dra för-del av det, så kanske man skulle säga att man inte förtjä-nar det, du måste förtjäna det.

You wanted the best, you got the best, the hottest bandin the world. Det är inte bara, här är vi, och vi är bäst, utandet är en utmaning för oss själva. Hur skulle vi kunna pre-sentera oss så, om vi inte var det? Det är en utmaning föross att oavsett om vi är i Oulu i Finland eller i New YorkCity.

Det spelar ingen roll var du är, utan den kvällen är detviktigast för publiken som är där. De har betalt pengar, enhel del pengar, så det minsta vi kan göra är att svettaskulorna av oss på scen, och ge tillbaka ett värde. Det kandu inte göra om du är berusad eller påverkad av narkoti-ka.

Om du inte respekterar dig själv tillräckligt, så att dukan hålla dig nykter, hur kan du då respektera resten avbandet, och allra viktigast, fansen? Droger och alkohol ärfienden för alla där ute, och det är olyckligt att det finnsså många idioter inom rockmusiken. Nästan alla band hardårar som mådde bra när de var panka och ingen bryddesig, men så fort de blir kända så blir de missbrukare, fördet finns ingen där som örfilar upp dem.Kommer du att göra en soloturné i samband med ski-van?Förmodligen inte, om inte någon ger mig en massa peng-ar för det (brett leende). Jag är som en hora, bara belop-pet på checken är högt nog så.

Jag har inget emot att göra en turné, men Kiss börjarturnera igen och jag har en massa fastigheter, förlags-verksamhet, med mera att se över, så det tar tid. Jag star-tar även ett filmbolag inom kort, och det kommer attockupera en stor del av min tid.Har du planer på att spela in en video?Ja. Vi började med att göra den här fotosessionen med enmassa halvnakna kvinnor. Om jag någonsin skulle ha ettannat jobb, så skulle jag vilja ha en egen bordell, och taväl hand om kvinnorna!

Kvinnorna som du ser på bilderna är mitt hem. Detdessa kvinnor gör, är att göra människor lyckliga, och jagtycker att de är mycket ärligare än fruar. När du kommeroch besöker mitt horhus så kommer en kvinna att säga tilldig, avsugning 75 dollar. Det är inte kärlek, och när du ärklar så måste du gå!

Det är väldigt tydligt. Men om du träffar en kvinna, ochhon vill gifta sig, så kommer hon inte att tala om kostna-den för dig förrän efter skilsmässan. Sen kommer en fak-

tura på hälften av vad du äger. Din mamma, som gått ochburit på dig i nio månader, du har ammat hennes bröstoch hon har uppfostrat dig, hon får inte en spänn. Men avnågon anledning så kan en kvinna som du just träffat somvuxen man, få hälften av allt du äger. Vem gjorde det här?Vem uppfann detta? Vi läste nyligen att du planerar en box med 100 opub-licerade låtar, stämmer det?Jag har väntat i 26 år på att släppa ett nytt soloalbum, såjag tänkte att nästa år ska jag ge ut en Gene Simmons-box. Jag har hundratals demoinspelningar, och funderadepå vad jag ska göra med alla låtar. Jag ger ut dem, heltenkelt.Hur många av spåren på "Asshole" har du skrivitsjälv?De enda låtarna som jag inte har skrivit själv är"Beautiful", som jag har ändrat lite i texten, och"Asshole". Resten har jag skrivit själv. Ett par av låtarnahar jag skrivit med andra artister, som Bob Dylan ochFrank Zappa, och jag har en massa material som inte fåttplats på skivan.Hur hinner du med att skriva?Det finns alltid tid att göra allting. Jag har aldrig haft endags semester i hela mitt liv. Jag flög från USA igår, ocheftersom jag aldrig använt droger och alkohol så får jagingen jetlag. Jag har mer energi.En Kissrelaterad fråga, kommer Kiss till Europa ochSverige i år?Vi försöker att få in det i schemat. Just nu så är detAustralien, Japan och sedan USA igen. Vi håller på okto-ber månad ut. Vi förhandlar och pratar med berörda par-ter, men det är alltid besvärligt att åka till Europa.Varför?Allting måste flygas över, och så fort det är lastat i en 747så har vi kastat ut en halv miljon dollar genom fönstret.För att få tillbaka dessa pengar så måste man tjäna dub-belt så mycket, eftersom man ska betala hälften i skatt.¨

I USA kan man åka runt och aldrig ha mer än en tim-mes färd mellan stora miljonstäder, men här måste vi åkaöver gränser, och det är långa avstånd mellan storstäder-na. Vi har omkring 60 personer anställda, och mellan 14-20 trailers, så det är svårt.Vi förhandlade med dig förra året om att köra"Speaking In Tounges" här, men tyvärr kunde vi intefylla tillräckligt många hallar för att det skulle gå runt.Vi skulle dock fortfarande gärna göra det.Det gör jag gärna, det är bara en fråga om tid. Jag åktetill Australien och gjorde det, och det gick bra. En DVDdärifrån släpps snart. Det var inte så mycket föredrag,utan mer autobiografiskt, och mina tankar om livet på denhär planeten.Exempelvis blir folk lärda att pengar är roten till allt ont,vilket inte är sant, det är bristen på pengar som är det.Om du inte har pengar, så kanske du går och rånar en 7-eleven. Men om du har 100 miljoner dollar, och det harjag (ler), varför skulle du då råna en 7-eleven? Det sägersig själv.

Att pengar inte kan köpa dig lycka är också osant.Pengar ger mat till din baby, pengar ger dig möjlighet tillvälgörenhet, pengar ger dig din mammas höftoperation,

"Jag vill ha en egen bordell" - exklusiv intervju med


mmaajj.. 22000044

9

som hon behöver. Utan pengar kan vi ha hur mycket kär-lek som helst, men vi dör! Det är sant att pengar inte auto-matiskt gör dig lycklig, men om du ska vara en miserabelstackare, så är det bättre att vara en rik, miserabel stack-are.

Om du inte har pengar, men älskar att arbeta, så kom-mer pengarna efterhand av sig själv. Om du är rik, meninte arbetar, så kommer pengarna att försvinna. Se på BillGates, som är världens rikaste man, han går fortfarandeupp varje morgon och åker till jobbet. Det beundrar jag.Pengar är måttsocken på hur väl vi gör saker.Vi har hört att Kiss ska öppna en shop i Melbourne…Ja, det stämmer. Det är en av mina idéer. Den ska hetaKiss World, och den kommer att ha en yta på 8 000kvadratmeter. Det är mycket på gång. Kiss World ska varaen butik med memorabilia, övervägande Kissprylar, menäven Elvis och Beatles. Man ska kunna gå in och köpa sinfavoritposter eller sina favoritskivor där. Ett roligt ställe attgå till, där du kan köpa prylar som du inte behöver. Vi hop-pas att kunna starta butiker över hela världen.Översättning: Stefan Lundström

Gene Simmons - AssholeReleased : May 17, 2004Produced by : Gene Simmons

01 Asshole (Frank Tostrup)02 Weapons (Gene Simmons) 03 Carnival Of Souls (Gene Simmons/Scott Van Zen) 04 If I Had A Gun (Bag / Gene Simmons) 05 Sweet & Dirty (Gene Simmons) 06 Waiting For The Morning Light (Gene Simmons / Bob Dylan) 07 Beautiful (Nina Singh / Mark Addison)08 Whatever Turns You On (Dave Williams/Gene Simmons) 09 Firestarter (Liam Howlett) 10 Dog (Bag / Gene Simmons) 11 Black Tongue (Gene Simmons / Frank Zappa) 12 Now That You're Gone (Gene Simmons / Bob Kulick) 13 I Dream A Thousand Dreams (Gene Simmons) 14 Everybody Knows * (Gene Simmons)15 You're My Reason For Living * (Gene Simmons)


Gene som vi är vana att se honom.

Stefan LundströmEx-PresidentKiss Army Sweden


AArrmmyySSwweeddeennMMaaggaazziinneeAArrmmyySSwweeddeennMMaaggaazziinnee

10

VISSTE DU ATT...

…Kiss var redo att ge sig ut på Europa-turné i februari 1993? Pearl Jam ochAccept skulle vara förband. Det var MetalHammer som låg bakom turnén, som avnågon anledning aldrig blev av.

…keyboardisten Derek Sherinian, somspelade på USA-delen av Revengetur-nén, fick jobbet då Gary Corbett tack-ade nej? Anledningen var att keyboar-disten skulle få åka med crewet, och intemed bandet. Detta accepterade inte Cor-bett.

…Ace Frehley fick en garanti på 80 000amerikanska dollar per konsert i Japanoch Australien 2001?

…Kiss sålde merchandise för hela 13amerikanska dollar per besökare i Tokyo1997? Totalt såg 50 000 fans konserten!

…Kiss planerade att återförenas för enkväll under Creaturesturnén? Det skulleske i New Orleans 1983. Det hela ranndock ut i sanden när Peter Criss krävdeatt konserten skulle marknadsföras med"Kiss featuring Peter Criss".

…Kiss besökt Sverige på promotionbe-sök vid följande tillfällen? 1982, 1985,1987, 1992 samt 1994.

…Kiss gästade conventions redan föreden officiella turnén 1995? Både i Zwol-le, Holland 1984, och i London, England1992.

…Kiss fick byta laminatpass efter tvåmånader på Farewellturnén? Alldeles förmånga hade delats ut och hade även bör-jat säljas på Ebay.

…Kiss planerade en Europaturné 1978?

…Kiss planerade en andra utgåva av"Asylum"? Hela Eric Carrs ansikte skul-le då synas på omslaget.

…stora delar av "Alive II" är inspelad iTokyo 1977? Inte bara i Los Angeles somKiss själva påstår.

…Paul Stanley gästade Poison på scen1987? De spelade "Strutter" på TexasJam.

…de 2 500 biljetterna till konserten påThe Ritz i New York 1992 såldes slut på90 sekunder?

…Peter Criss vid ett flertal tillfällen ring-de Gene och bad att få genomföra kon-serterna i Japan och Australien 2001?Detta efter att Eric Singer offentligt ersattPeter.

…australiensisk TV ville spela in en avkonserterna 1995? Konserten skullevisas på TV.

…både Ozzy Osbourne och Bon Jovi villeha med Kiss på Monsters Of Rock i Eng-land 1987?

…Gene Simmons och Paul Stanley jam-made med Ace Frehley sommaren 1988?Det skedde när Frehley's Comet upp-trädde på klubben Limelight i New York.

…singeln "Forever" sålde hela 300 000exemplar enbart i USA? Detta var en avanledningarna till att Kiss kunde ge sigut på den enorma Hot In The Shade-tur-nén.

...Eric Carr och Bruce Kulick bara ärinklippta på omslaget till "Exposed"?

Ken Kelly, låter namnet bekant?Antagligen inte. Jag satt och tittade påomslagen till "Destroyer" och "Love Gun",och noterade att mannen som produceratde båda hette just Ken Kelly. Varför inte takontakt med honom, och se vad han haratt berätta om sina jobb med Kiss? Sagtoch gjort, här följer intervjun jag gjordemed honom.Hur fick du jobbet med Kiss?Jag jobbade just då som serietidnings-tecknare och gjorde Warrenomslagen. Ettav omslagen sågs av en person som job-bade för Kiss i ett tidningsställ påManhattan. Personen visade det förberörda parter, och resten är Kisstory.Första jobbet var "Destroyer", vemkom på det hur omslaget skulle se ut?Det var Dennis Woloch, bandets art direc-tor.Men visst målade du omslaget då Kissfortfarande hade Alivedräkterna?Ja, när jag fick jobbet så använde ju KissAlivedräkterna, och det var de bildernajag fick att måla efter. Men sen när jagnästan var klar med omslaget, fick folketpanik då man hade bestämt sig för attändra dräkterna. Så det var bara till attbörja om igen, dock var det lite lättare förjag visste ju hur bakgrund och allt skullese ut. Målade du flera olika förslag till omsla-get?Nej, det finns bara de två målningarna.En med Destroyerdräkterna, och en medAlivedräkterna. Det är vad jag känner tilloch har gjort till bandet.Träffade du bandet innan du fick upp-draget att måla Destroyerkonceptet?Nej, jag visste inte ens vem Kiss var ellerhur de lät. När jag väl hade börjat jobbamed omslaget träffade jag hela bandetuppe på deras kontor, för att visa hur det

skulle komma att se ut.Var det ett möte för att bandet skullegodkänna omslaget, eller?Nej, inte riktigt, Kiss själva spelade fak-tiskt en väldigt liten roll i godkännandet.Det var bandets management och derasart director som hade det sista ordet.Hur kändes det när du såg omslagetför första gången ute i en skivbutik?Ärligt talat så var det helt fantastiskt! Jaghade börjat jobba med andra projekt, sominte berörde Kiss, och var ute och shop-pade med min fru en dag i ett stort varu-hus. Där fick jag syn på en hel vägg med"Destroyer"! Det var underbart, och såsnyggt det blev!Några år senare blev du kontaktadigen?Ja, Dennis ringde upp mig och undradeom jag ville göra ett nytt omslag. Nu gäll-de det deras nya album, "Love Gun", vil-ket jag tackade ja till.Vem kom upp med konceptet till "LoveGun", var det du?Jag gjorde en del skisser för omslaget,men sedan kom Kiss management medsina idéer om hur gruppen skulleframställas. De skulle se ut som kungar,större än livet självt. Så det blev Kissovanför trapporna, med kvinnor liggandesnedanför.Vem var det som ville ha kvinnorna påomslaget?Jag kommer faktiskt inte ihåg. En av minaförsta skisser hade dock betydligt yngrekvinnor tecknade, men det ändrade vi på.En annan sak med omslaget, allamedlemmarna är lika långa, varför?Som ni alla vet är inte alla i bandet likalånga. Peter är ju mycket kortare än deandra tre. Jag tyckte dock att alla skullevara lika långa, vilket de inte var på"Destroyer". Det blev som det blev.

När Marvel Comics skulle göra sinaserietidningar om Kiss, blev inte du till-frågad?Jo, men man erbjud mig alldeles för litepengar för jobbet. Om det var Kiss ellerMarvel vet jag inte, men jag tror det varMarvel.

Jag ville göra det, men som sagt, jaghar också räkningar varje månad ochkunde inte jobba utan att få ordentligtbetalt!

Men visst, med facit i handen så blevserietidningarna en stor succé, ochkanske skulle man ha gjort det ändå. Detär lätt att vara efterklok.Hur påverkade uppdragen med Kissdin karriär?De satte mig på kartan, vilket hjälper migän idag. Jag kommer att släppa en bokmed mina verk, där ett kapitel kommeratt handla om tiden då jag gjorde konvo-lutet till "Love Gun". Det blir bilder, skis-ser och historier som aldrig har visatseller berättats tidigare. Håll ett öga på minhemsida, www.kenkellyart.com.På 90-talet gjorde du en "wraparound"

till Kissnation?Ja. Gene Simmons, Paul Stanley och enrepresentant från Marvel Comics diskute-rade fram detta över en middag. Jag kantänka mig att det var Gene Simmons för-tjänst.Skulle du vilja göra något med Kissidag?Om de skulle ringa mig så skulle jaghoppa på det utan att tveka! Bortsett frånatt Kiss är ett av världens största band, såär det alltid roligt att måla för dem. Jagskulle vilja måla sexiga Kisskvinnor tillGenes tidning, det hade varit fantastisktkul!Okej Ken, vi vill gärna tacka dig fördenna pratstund, och önska dig lyckatill med framtida projekt.Tack ska ni ha! Det är roligt att mina verkuppskattats av Kissfans över hela värl-den!

behind the cover

Ken KellyKiss har generöst försett oss med två av de mest spektakulära skivkonvolu-ten genom tiderna, ett facit få band kan tävla med. Men vem ligger bakom dessaomslag, som med sitt koncept och sin charm tog världen med storm för snarttrettio år sedan?


Två av de mest uppskattade omslagen med KISS gjordes av Ken Kelly


mmaajj.. 22000044

Så har det då blivit dags för en litenkrönika om Crazy Nights-turnén1987/88. Inte bara för att den skivanoch turnén ligger mig varmt om hjär-tat (första gången jag såg Kiss live vari Köpenhamn 1988) utan även för attjust denna turné är en av de mest vari-erade turnéer bandet har genomfört.Crazy Nights-turnén tog bandet förstgenom USA, sedan till Japan, sedan till-baks till USA för några specialspelningaroch slutligen till Europa, och vilka låtar!Jag är övertygad om att just 1988 varåret då Kiss planer på en återföreningmed Ace och Peter började ta form, ävenom det skulle dröja ytterligare åtta årinnan det faktiskt blev av. Men det kanskejag berättar om en annan gång.

Kiss Crazy Nights-turné skulle bli enrevansch för ett numera fattigt band. Dennya plattan hade gjorts efter Bon Jovisformel, och var typiskt ameri-

kansk 80-talsrock. Det fanns den gladatitellåten, en "powerballad" (hatar verkli-gen det ordet) och andra låtar med snällmen bra produktion. Inga "God OfThunder" eller "100 000 Years" här inte.Skivan och turnén skulle visa att Kiss återvar ett band att räkna med på listorna.

När så turnén började i november1987 gick det inte riktigt som man hop-pats. Plattan sålde hyfsat, och singelnlikaså, men det blev inte någon ny"Slippery When Wet" (multiplatinasäljarenav Bon Jovi).

Turnén präglades av dålig biljettförsälj-ning, en efterhand nedtonad scenshowoch en nästan förbandssväng påMonsters Of Rock i Europa 1988, där IronMaiden var huvudband. Ekonomiskt varturnén alltså inte någon supersuccé, mendet lämnar jag nu därhän. För vad hittar vibortom de ekonomiska problemen? Jo!Ett dynamiskt och starkt band, riktigt

starka för första gången sedan1980 i mitt tycke.Efter att bandet de senastefyra åren försökt distanserasig ifrån sitt förflutna så präg-lades den nya turnén låtmäs-sigt äntligen av en förståelseoch uppskattning ifrån ban-dets sida vad gäller derasbackkatalog. Från att de togav sminket 1983 till 1986slutade Kiss mer och meratt köra äldre låtar, till för-mån för nya. Ett förståeligtdrag artistiskt sett, menjag finner det ändå kons-tigt att Kiss hade ensådan avog inställningtill exempelvis "HotterThan Hell"-ski-van.

Efter det sista Dynastygiget i decem-ber 1979 dröjde det ända till konserten iSan Francisco i april 1992 innan manspelade en låt ifrån den skivan igen. EricCarr spelade alltså aldrig en enda låt ifrånden skivan live. Varför?

Men vi fortsätter. Turnén började iJackson, Mississippi den 13 november1987. Låtlistan präglades i början av tur-nén av nya skivan som aldrig förr. Det varlänge sedan Kiss spelade mer än halvanya skivan live på ett och samma gig!I Pensacola den 14 november såg det utså här: LLoovvee GGuunn // CCoolldd GGiinn // HHeellll OOrr HHiigghhWWaatteerr // BBaanngg BBaanngg YYoouu // FFiittss LLiikkee AA GGlloovvee// CCrraazzyy,, CCrraazzyy NNiigghhttss // EErriicc -- ssoolloo // NNoo NNooNNoo // BBrruuccee -- ssoolloo // WWhheenn YYoouurr WWaallllssCCoommee DDoowwnn // WWaarr MMaacchhiinnee // RReeaassoonn TTooLLiivvee // HHeeaavveenn''ss OOnn FFiirree // II LLoovvee IItt LLoouudd //DDeettrrooiitt RRoocckk CCiittyy // TTeeaarrss AArree FFaalllliinngg //RRoocckk AAnndd RRoollll AAllll NNiittee//////

Detta är första gången som "LoveGun" varit öppningslåt, ett intressant ochbra val. "Lick It Up" spelades inte av out-grundliga skäl, men var med på allaandra gig på turnén. Konserten ovan fårväl ses som ett supergig för oss som gil-lar "Crazy Nights"-skivan, men för densom ville höra lite mer gammalt måstedet ha varit en besvikelse.

Inte en enda ovanlig, gammallåt, utan ett typiskt standardset.Detta höll naturligtvis inte, ochredan någon vecka

efter var både "Hell Or High Water" och"When Your Walls Come Down" bortautan att ha blivit ersatta. Dessa två låtargjorde sedan endast sporadiska gästspelpå enstaka gig för att efter USA-turnénglömmas bort helt (nja, nästan, "Hell OrHigh Water" spelades på ett klubbgig1990!).

Scenmässigt var det en ganska storoch öde scen, med den gigantiska 40-fothöga Kisslogon ifrån Asylumturnén i bak-grunden. En enda stor ramp gick från enasidan av scenen till den andra via trum-rampens baksida . Man brände av en heldel pyro, vilket av ekonomiska skäl redu-cerades i takt med att turnén fortskred. Istället hade man samplade bomber på ensynthesizer som fick agera sprängverk.

Synth förresten? Vad menas meddetta? Jojomensan, på denna turné hademan anlitat en keyboardist, Gary Corbett,att spela keyboardmattor för att fylla utljudet. Kruxet var att som tuffa hårdrock-are går det ju inte för sig att ha medsynth, så Gary fick stå bakom scenen ochspela i hemlighet. Kan tyckas fånigt idag,men så var det! Ända fram till och med1992 dessutom!

Promoflyer från Japanturnén 1988.



12

Hur som helst, konserterna var till en bör-jan runt 90 minuter långa, men efterhandsom pengarna tröt och skivan började sjun-ka så blev konserterna också kortare. Runt70 minuter var ingen ovanlighet i början av1988.

Men kring årsskiftet 1987/88 skeddeäven en förändring. Bandet miste/sparkadesina ekonomiska rådgivare sedan 1976, ochgjorde en rejäl revision vad gäller personaleni deras närhet. Vad göra mer? Revidera låt-listan också kanske? Sagt och gjort, när detnya året tog sin början började även Kiss attrota lite och hittade både "Strutter" och denhalvglömda "Shout It Out Loud" (speladsenast i februari 1983). Konserterna fick ettlitet uppsving, Paul slutade med sina oftaflera minuter långa monologer om snuskoch flickor och körde i stället lite kortare ochbetydligt mer rumsrena presentationer. Mankörde ofta lite korta jams i slutet av spel-ningarna och hade allmänt kul.

När USA-turnén närmade sig sitt slut ibörjan av april var det ett glatt och energisktband som tog farväl av det stora landet iväst, för att flyga till det lite, åtminstonefysiskt sett, mindre landet i öst.

Kiss hade inte spelat i Japan sedan1978, tio år tidigare, och det var ett välkom-met band som landade i ett Kiss-live-svält-fött Asien. Kiss tackade herr Udo som bokatdem genom att genomföra en hyllning till sigsjälva vad gäller låtvalet.Här sparades inte på krutet, setlisten för dejapanska spelningarna var (med enstakavariationer) denna: LLoovvee GGuunn // CCoolldd GGiinn //BBaanngg BBaanngg YYoouu // CCaalllliinngg DDrr LLoovvee // FFiittss LLiikkee

AA GGlloovvee // CCrraazzyy,, CCrraazzyy NNiigghhttss // BBrruuccee -- ssoolloo //NNoo NNoo NNoo // RReeaassoonn TToo LLiivvee // HHeeaavveenn''ss OOnn FFiirree// EErriicc -- ssoolloo // WWaarr MMaacchhiinnee // TTeeaarrss AArree FFaalllliinngg// GGeennee -- ssoolloo // II LLoovvee IItt LLoouudd // LLiicckk IItt UUpp // BBllaacckkDDiiaammoonndd // II WWaass MMaaddee FFoorr LLoovviinn'' YYoouu // SShhoouuttIItt OOuutt LLoouudd // SSttrruutttteerr // RRoocckk AAnndd RRoollll AAllll NNiittee //DDeettrrooiitt RRoocckk CCiittyy//////

Man kan stilla undra vad Gene fick betaltför att köra "I Was Made For Lovin' You" igen,hans hatlåt nummer ett av alla låtar Kiss spe-lat in. Konserterna varade inga 70 minuterutan mellan 95 och 100 minuter. Ett super-Kiss låtmässigt, dock utan det som tidigaredefinierat super-Kiss allra bäst, nämligenscenshowen.

Kiss hade nästintill ingenting med sig, inteens logon ovanför trummorna. Bara högtalar-lådor och någon enstaka bomb som mansmällde av i trumsolot och "Detroit Rock City".

Men det behövdes inte mer heller. Detta varinte Kiss anno 1979, där man spelade ifördmantel, svärd och sköld, och flög runt i ljus-riggen som det värsta Jasplan, detta var inteKiss anno 1984, där man åkte tefat ifrån taketiförda leopardtangas och (i vissa fall) ful peruk.Det var inte heller Kiss anno 1977, med kro-made trappor, brinnande ormar och hissar i allevighet. Detta var bandet Kiss, med musikenoch låtarna som sitt enda språk. Precis somde flesta av oss faktiskt och förhoppningsvisvill ha det.

Japan tackade med att låta den filma enakonserten i Tokyo, den 22 april på anrikaBudokan Hall. Denna film tillhör höjdpunkternaav TV-filmade konserter i bootlegkretsar, mednästan hela giget i bra kvalité, "Tears AreFalling" är dock outgrundligen bortredigerad.

Nu får ni vänta lite. Ska bara... Mmmmmm.Erics trumsolo. Mmmm. Ahhhh. Så

där! Nu har jag drömt färdigt omTokyo 1988 och kan således

fortsätta min historia.Kiss återvänder till USA

och tar det lugnt.

Eller det gör de kanske inte alls, det varsäkert mycket att göra med nya ekonomian-svariga och allt möjligt, men turnémässigtvar det paus. De uppträdde på Amerikasnationaldag i North Swanzey, NewHampshire, där de förvisso tagit bort "I WasMade For Lovin' You", men å andra sidanlagt till "Deuce".

Vänta nu lite här och vrid grisen tillbakslite. "Deuce"? Låtarnas låt? Den som bästav all musik definierar ordet stake?Jajemen! Här var den för första gången livemed bandet sedan 1978. Vad skulle dettanu betyda då? Det fick vi svaret på i augusti.

För den som inte vet så mycket omaugusti 1988 skall jag försöka förmedlamina känslor kring händelserna lite kort. Itidningen Okej kunde man i septembernum-ret (eller däromkring) läsa om två klubbspel-ningar Kiss gjort på The Ritz den 12 och 13augusti.

Detta kunde väl inte stämma trodde jagdå, lite naivt kanske. Varför skulle de spelapå en klubb? Men bilderna såg onekligenäkta ut! Lite varma, lite svettiga, lite råa.Detta var i allra högsta grad sant. Kiss gjor-de två klubbgig på The Ritz, det första gickut direktsänt på radio och det andra finnsbootlegfilmat. Båda är så in i helvetes jävlabra så om du (läsaren) inte har åtminstoneett av dem borde du jagas av en hyvladanka!

Något mer svettigt, intensivt och äckligtsnorbra får man leta efter med Kiss. Dessatvå gig slår dessutom de allra flesta 70-tals-gigen på näsan med sin raka, enkla närhetoch kärlek till musiken. Halleluja.Setlisten för dessa två kanongig var nästin-till identisk: DDeeuuccee // LLoovvee GGuunn // FFiittss LLiikkee AAGGlloovvee // HHeeaavveenn''ss OOnn FFiirree // CCoolldd GGiinn // BBllaacckkDDiiaammoonndd // BBaanngg BBaanngg YYoouu // NNoo NNoo NNoo //FFiirreehhoouussee // CCrraazzyy,, CCrraazzyy NNiigghhttss // CCaalllliinngg DDrrLLoovvee // WWaarrMMaacchhiinnee // RReeaassoonn TToo LLiivvee // TTeeaarrssAArree FFaalllliinngg // II LLoovvee IItt LLoouudd // SSttrruutttteerr // SShhoouuttIItt OOuutt LLoouudd // LLiicckk IItt UUpp // RRoocckk AAnndd RRoollll AAllllNNiittee // DDeettrrooiitt RRoocckk CCiittyy//////

"Firehouse" hade alltså även den åter-vänt till setet, komplett med hjälm och allt!Vilka spelningar, publikens vrål visste inga

gränser. Det var ju trots allt första gångensedan nittonhundra-länge-som-fan-sedanKiss spelade klubbgig (med ett undantag -New York 1980)! Somliga spår pekar dockpå att "Firehouse" inte spelades andra kväl-len, men frågan är öppen.

Här följer nu vad som för er kan vara spe-kulation och kanske rent förtal, men som förmig är verklighet (tyvärr kanske?). Kiss hadehört talas om en vacker yngling i Sverige påelva år vid namn tant Bergdahl, som hemsktgärna ville se Kiss live, och fann det vettigtatt hörsamma denna modesta begäran."Äsch", tänkte de nog, "vi tar och kör en helEuropaturné när vi ändå är i farten".

Envisa rykten hävdar dock att anledning-en till att de gjorde en Europaturné var att devar inbjudna att spela fem konserter påMonsters Of Rock, men sådant snack lyss-nar jag inte på. Nåväl, tillbaks till historien.Kiss var redan 1987 inbjudna att spela påDonington, men ville inte då Gene inte tyck-te att det passade sig att spela under ettband som varit förband till Kiss, det var näm-ligen Bon Jovi som var headline 1987 (Paulgick dock upp och jammade med bandet islutet av konserten!).

1988 hade man visst lagt sådana åsikteråt sidan, med Iron Maiden som headline var1988-års Monsters Of Rock den tyngstanågonsin. På Donington spelade såledesKiss, Iron Maiden, Megadeth, Guns n'Roses, Helloween och David Lee Roth medMaiden som huvudband. Ingen dålig kon-sert! Eller, jo, på ett sätt. Tyvärr så krossadestvå fans till döds under Guns n' Roses set.Tråkigt, och i all sanning djupt tragiskt.

Kiss på Monsters måste vara anledningentill att man såg sig mogen att göra en helturné i Europa för första gången på fyra år,scenen var ju ändå skeppad över och låtar-na inrepade. Kiss spelade som sagt femkonserter under Monstersnamnet,Donington, Schweinfurt (i Tyskland), Bochum(likaledes), Tilburg (Holland) och Modena(Italien).

Men inte bara det, på lediga dagar fannman tid att göra två lite annorlunda spel-ningar. En i Budapest, Kiss första i Ungern,

opblh

eDdmF

vosohh(

ssK8DuGGDDCCFFLLDD

Se"ooKmWMÖlfHH//CCYY

Eric Carr under ett av sina trumsolon i Kalifornien, våren 1988.


13

mmaajj.. 22000044

nn-k-

-öreåktgtn.el

-eå-

n.å

k-tt-

uli

eraras

n'd-st.

nelr,-

mt,ma

n-

n,

och Gene gjorde någon form av presentationpå hebreiska (som han ju talar sedan barns-ben) under denna konsert. Det gick ryktenlänge om att han presenterade alla låtar påhebreiska, men så var inte fallet.

Den andra specialaren är verkligen speci-ell. Kiss spelade den 30 augusti i Reykjavik!Det finns tyvärr väldigt lite information omdenna unika konsert, men Bruce Kulickminns arenan som usel i boken "Kiss AliveForever".

Monstersturnén och de två specialarnavarade mellan den 20 augusti (Donington)och den 10 september (Modena). Tre dagarsenare började den ordinarie turnén i Paris,och varade till och med den 3 oktober. Dåhade man besökt Frankrike, Danmark (tjo-hoo!), Sverige, Norge, Finland, England(igen!), Skottland och Nordirland.

Låtmässigt finns det lite att mumla omsåklart. Monstersgigen var nedbantade ver-sioner av Ritzkonserterna beskrivna ovan,Kiss var inte headline och fick mellan 60 och80 minuter varje kväll.Doningtonsetet som varade 75 minuter sågut så här : DDeeuuccee // LLoovvee GGuunn // FFiittss LLiikkee AAGGlloovvee // HHeeaavveenn''ss OOnn FFiirree // CCoolldd GGiinn // BBllaacckkDDiiaammoonndd // NNoo NNoo NNoo // FFiirreehhoouussee // CCrraazzyy,,CCrraazzyy NNiigghhttss // CCaalllliinngg DDrr LLoovvee // TTeeaarrss AArreeFFaalllliinngg // II LLoovvee IItt LLoouudd // SSttrruutttteerr // SShhoouutt IItt OOuuttLLoouudd // LLiicckk IItt UUpp // RRoocckk AAnndd RRoollll AAllll NNiittee //DDeettrrooiitt RRoocckk CCiittyy//////

Denna lista kortades sedan tillSchweinfurt, Bochum och Tilburg, då Kissendast fick runt 60 minuter i vardera stad."Firehouse", "Calling Dr Love", "Lick It Up"och "Strutter" var låtar som roteradesoch/eller försvann på olika gig. I Modena fickKiss dock spela det längsta setet med 80minuters speltid, och därför lades både "IWas Made For Lovin' You" och "WarMachine" till i setet. Över till den ordinarie turnén. Setlisten varlikadan för alla konserterna och såg ut somföljer: LLoovvee GGuunn // FFiittss LLiikkee AA GGlloovvee //HHeeaavveenn''ss OOnn FFiirree // CCoolldd GGiinn // BBllaacckk DDiiaammoonndd// BBaanngg BBaanngg YYoouu // NNoo NNoo NNoo // FFiirreehhoouussee //CCrraazzyy,, CCrraazzyy NNiigghhttss // II WWaass MMaaddee FFoorr LLoovviinn''YYoouu // DDeeuuccee // RReeaassoonn TToo LLiivvee // TTeeaarrss AArree

FFaalllliinngg // II LLoovvee IItt LLoouudd // SSttrruutttteerr // SShhoouutt IItt OOuuttLLoouudd // LLiicckk IItt UUpp // RRoocckk AAnndd RRoollll AAllll NNiittee //DDeettrrooiitt RRoocckk CCiittyy//////

Däremot så lades Erics trumsolo till iEngland och man hade också väldigt kul meden massa jamsessions under hela turnén.Det bör tilläggas att på Monstersturnén hadeKiss lagt sig av med "You wanted the best"-introt, det var i stället Paul som sprang ut påscenen och högtidligen utropade "We cameall the way from the United States to kickyour ass!". Detta intro fortsatte man sedanköra i Paris och Köpenhamn men resten avturnén fick sedan det vanliga introt.

Scenen då? Kiss spelade på tämligen småarenor i många städer, och scenen var intestor. Den bestod nämligen av de vita tomlå-dor man börjat använda under tredje delenav Asylumturnén i USA 1986. Inget mer.Inte ens en Kisslogo. Ingen pyroteknik.Bara svettig rå hårdrock. En slagsfortsättning på The Ritz / Monstersgigen.

Jo, förresten, i London fick Gene inteblåsa eld på Wembley av någon lustigoch framför allt engelsk anledning, sådär lade man till bomber i slutet av"Detroit Rock City" för att kompense-ra! Intressant med tanke på att Geneblåste eld i denna arena 1980, 1983och 1984. Jaja, vem voro jag attifrågasätta det brittiska brandvä-sendet?

Likt 1983 och 1984 årsEuropaturnéer spelade manalltså i många städer i småhal-lar, i Paris blev det Le Zenith istället för Bercy, i Köpenhamnblev det KB-hallen, iNewcastle blev det City Hall, iEdinburgh blev detPlayhouse Theater och såvidare. Men visst spelademan även på stora arenor.Stockholms Isstadion,Londons Wembley ochBirminghams N.E.C.är ju inte fy skam.Tyvärr motsvaradebiljettförsäljningenofta inte arenans

SCHW

EINF

URT

- LI

VE/D

VD

TOKY

O -

LIVE

/DVD

88.


14

AArrmmyySSwweeddeennMMaaggaazziinneestorlek, så det var kanske roligare attspela en utsåld KB-hallen för 4 000 per-soner i stället för de 2 500 på N.E.C. (varskapacitet är över 12 000!).

Spelglädjen var intakt ifrån tidigareunder året, Kiss gjorde mördarspelningarvar de än befann sig. Den över 100 minu-ter långa spelningen i Newcastle är enklassiker, där fansen tog sig upp på sce-nen i "Detroit Rock City" och sjöng låten istället för Paul! Underbart! Pressmässigtfick de halvdan till dålig kritik på de flestahåll. Allt i sin ordning alltså.

Jaja, lite Köpenhamnsnack då. Somelva år gammal och Kissfan sedan tidigålder (första skivan var "Unmasked" närjag var fyra år 1981!) tyckte min kära moratt det var dags att jag fick se detta bandjag tydligen älskade så högt. Dennamodiga människa släpade med mig inbland de svettiga hårdrockarna i den röki-ga KB-hallen på kvällen den 15 septem-ber 1988.

Jag minns att det första intrycket blevfaktiskt lite besvikelse, jag hade förväntatmig en scen med bomber, eld, rök ochelefanter. Jag fick i stället högtalarlådor imassor. Men efter den lilla stund avantiklimax begrep jag att det faktiskt varPaul och Da Gang som stod därnere, isamma lokal som jag. Då blev jag gladigen. Så här 16 år senare är jag enormtglad att få ha hört de som är mina favo-ritlåtar med Kiss live, alla 80-talslåtar lig-ger mig varmt om hjärtat. "Reason ToLive" var mäktigast den kvällen tyckte jagdå, och det tycker jag fortfarande!

Då kommer vi till sluttampen, och des-sutom det som jag tycker är roligast. Vadfinns dokumenterat ifrån denna turné föreftervärlden att kunna lyssna till ochbeskåda? Svaret är faktiskt: en hel del.Just 1988 är året då allt vände för ossmed liveinspelningsintresse! Ifrån

"Asylum" 1985/86 finns en hel del beva-rat, både på film och CD, men ifrån1987/88 finns det mycket!

Videokamerorna började bli mer var-dagsmat och framför allt mindre i storlek.Detta ledde till en explosion av bootlegfil-mer ifrån USA och Europa. I USA spela-des i avrundade tal 60 % av konserternain på kassett och över 15 konserter är fil-made! Dessutom finns det en TV-filmadkonsert ifrån Philadelphia den 18 decem-ber 1987 i förhållandevis god kvalité.Endast ljudet är lite tamt mixat.

I Toronto fick Paul problem med gitar-ren i "Love Gun" och på filmen därifrån ärdet intressant att se bandet spela medPaul som endast sångare även om kva-litén är halvtaskig! Tacksamt är också attLubbock den 21 november 1987 finns fil-mad, där spelades nämligen "When YourWalls Come Down"!

I Japan spelades såklart alla konser-terna in av de japanska fansen, och allafinns i omlopp på CD i god kvalité.Dessutom filmade som sagt japanskaNHK en av kvällarna på Budokan Hall iTokyo, en film som man bara måste äga.Gigen på The Ritz finns som sagt ocksåbevarade, det första på CD och det andrapå video.

Vad gäller Europa är det lättare attberätta att endast Reykjavik saknas i en iövrigt komplett inspelningshistorik. Iövrigt är samtliga spelningar inspelade!Helt maginifikt! Dessutom är i princip allafilmade. Till och med Budapest! Endastnågra enstaka gig saknas på video,däribland en komplett Stockholm tyvärr,men Monstersgigen och de flesta på res-ten av turnén är filmade.

Dessutom TV-filmades giget iSchweinfurt, något som skulle visa sigvara hemskt roligt. Den tyska TV-kanalenhade tydligen uppfattat att Gary Corbett

var officiell medlem av bandet och filma-de gladeligen på en storflinande Gary närde tyckte det passade. Man kan undravad Paul och Gene hade att säga omdetta? Den filmen är bra men tyvärr literedigerad, endast 50 minuter av 65-minuterssetet visades.

Det finns slutligen en mycket roligvideo att berätta om, inspelad iStockholm innan konserten på Hovet.Den för länge sedan bortglömda TV-kanalen TV Scandinavia skickade enkvinnlig reporter att intervjua bandetbackstage innan giget, och vilken inter-vju! Bandet är i högform och intervjunbrukar helt rättvist benämnas 80-taletsTomorrow Show i utländska samlarkret-sar. Dessutom hade TV Scandinavia tillå-telse att filma början av konserten ochvisade "Love Gun" uppdelad i två delar ibörjan och slutet av programmet. Lite bil-der ifrån Kiss anländande på hotellet ärockså inkluderat.

Om någon som läser detta har någonsom helst information om var dessa mas-terband kan tänkas befinna sig nu, varvänliga kontakta mig via någon i ledning-en av fanklubben! Det hade varit kul att fåveta mer om denna inspelning!

Nu lägger jag ner. Det är dags att lyss-na på "Crazy Nights" igen, och ta frammina egna tre instamaticfoton ifrånKöpenhamn och minnas. Källorna till denlilla kupletten ovan är massor av boot-legs, min bibel "Kiss Alive Forever", utk-lipp ifrån Okej, och som vanligt min egenhjärna. Godafton.

Augusti8 Los Angeles, CANovember13 Jackson14 Pensacola15 Memphis17 Lake Charles18 Corpus Christi20 Belton21 Lubbock23 Wichita24 Tulsa25 Norman26 Topeka27 Omaha28 DavenportDecember1 St. Paul2 Rochester4 Des Moines6 Springfield7 Toledo9 Erie10 Toronto, Kanada11 Glens Falls12 Providence13 Portland16 Syracuse18 Philadelphia19 New Haven20 East Rutherford26 Fort Wayne27 Indianapolis29 Louisville30 Evansville31 DaytonJanuari1 Johnson City2 Knoxville5 Marquette6 Green Bay7 Milwaukee8 Chicago9 St. Louis11 Muskegon12 Saginaw13 Columbus15 Cleveland16 Pittsburgh17 Detroit18 Charleston20 Norfolk22 Utica23 Johnstown24 Buffalo26 Poughkeepsie27 Worcester28 Springfield29 Uniondale30 RochesterFebruari1 Washington DC3 Greenville5 Greensboro6 Fayetteville7 Charlotte9 Nashville10 Atlanta12 Hollywood13 St. Petersburg14 Jacksonville

15 Columbus16 Columbia18 Terre Haute19 Dubuque20 Kansas City21 Little Rock23 New Orleans24 Houston25 San Antonio26 Austin27 Fort WorthMars1 Madison2 Merrillville3 Peoria5 Winnipeg, Kanada8 Edmonton, Kanada9 Calgary, Kanada11 Vancouver, Kanada13 Medford14 Portland15 Spokane17 Seattle19 Rapid City20 Casper21 Salt Lake City23 Denver25 Phoenix26 Costa Mesa28 Sacramento30 San FransiscoApril1 San Diego2 Las Vegas16 Nagoya, Japan18 Osaka, Japan20 Yokohoma, Japan21 Tokyo, Japan22 Tokyo, Japan24 Tokyo, JapanJuli4 North SwanseaAugusti12 New York City13 New York City16 London, England20 Donington Park,

England27 Schweinfurt, Tyskland28 Bochum, Tyskland30 Rejkavik, IslandSeptember2 Budapest, Ungern4 Tilburg, Holland10 Modena, Italien13 Paris, Frankrike15 Köpenhamn, Danmark16 Göteborg, Sverige17 Stockholm, Sverige19 Helsingfors, Finland21 Lilleström, Norge24 London, England25 London, England26 Birmingham, England27 Birmingham, England28 Bradford, England29 Newcastle, EnglandOktober1 Edinburgh, Skottland2 Edinburgh, Skottland3 Belfast, Nord Irland

Crazy Nights Tour 1987-88

Alex BergdahlReporter/orakelKiss Army Sweden

Paul skriver en autograf till ett lyckligt fanbackstage på Wembley Arena i London.


mmaajj.. 22000044

Jag kommer till Sticky Fingers vid sjuti-den och stöter på Venus som jag intemött sen Kiss var i stan. Han berättar atthan var där redan vid fyratiden för attspana in soundchecket, och jag lyser uppnär han berättar om låtvalet. Det bådar jugott, tänker jag, och vi pratar vidare omgamla Kissminnen. Jag träffar fler kompi-sar som hittat hit. Det är ju naturligtvisskitroligt att träffa alla dessa halvgalning-ar som också är insnöade på Kiss.Efter en stund dyker då Bruce Kulick uppbakom disken tillsammans med en norsktjej som packar upp alla prylar som är tillsalu. Där ligger hans soloplattor, tröjoroch fotografier.

Några av fansen känner inte igenhonom när han står där lugn, stillsam ochutan divaliteter. Vem hade trott det för 15år sedan, tänker jag, att han skulle stå påen liten klubb i Göteborg. Men nu stårhan där livs levande och jag frågar demom de inte skall gå fram och ta en auto-graf. "Kan man verkligen göra det, trordu", får jag till svar.

Bruce signerar glatt alla prylar somsträcks fram till honom och får mycket attgöra. Detta är alltså den gitarrist som varmed i Kiss mellan 1984 och 1996 somstår där framför oss. Känns overkligt heltenkelt. Jag rör mig mot scenen för attinvänta konserten och förbereda minkamera.

Ett ungt hungrigt rockband frånGöteborg har fått äran att agera uppvär-mare för den lilla skaran på cirka 70 per-soner som anslutit sig. Bandet kallar sigWell och de spelar tight ihop och river avsina låtar utan att stå still en sekund.

När det till slut är dags för Bruce medsitt svenska band att äntra scenen harnågot fler personer hittat hit, men detgapar fortfarande tomt fläckvis på golvet.Jag står och väntar förväntansfullt närbandet äntligen går upp på scen och drarigång den första låten.

Showen dundrar igång med"Creatures Of The Night", pampigt värreoch Bruce gitarrspel är som ett tåg påräls. Det sitter som gjutet. Men jag är för-vånad över hur bra det låter trots att jagvet vad han går för. Av någon konstiganledning tycks jag uppskatta hans gitar-rspel än mer efter hans Kissperiod.

Nästa låt är "Who Wants To BeLonely", och jag blir förundrad över att dehar så mycket ljus på scen. Det går rys-ningar över min rygg då jag hör dennaklassiker. Det rullar på med "Love I Don'tNeed It Anymore" och "Strange To Me",innan medleyt med låtar från "Asylum"träffar mig i solarplexus.

Denna platta har nästan glömts bort,men när jag står där får jag en sån otro-lig kick att jag känner för att gräva fram

min gamla LP-platta. Jag får en litenflashback som tar mig tillbaka till påsken1986 då jag fick denna platta signerad avBruce och hela bandet på derasAsylumturné.

Vidare spelas "Jump The Shark" och"Crazy". Tin Star får sen äran att sjunga"Domino" som han klarar galant. Han ärdessutom, dagen till ära prydd med en"Hotter Than Hell"-tröja samt en bas fullmed Kissbilder.

Uffe Larsson är inte direkt en sångareav Paul Stanleys kaliber, men fungerarändå, tack vare att det är underbara låtarhan sjunger.

"Jungle" genomförs innan det är dagsför "Crazy Nights"-medleyt, som gör attjag återigen får en massa obeskrivligalyckorusningar i magen. Det är bra låtarsom får ett nytt liv tack vare denne skönagitarrist från andra sidan Atlanten.

Bruce berättar att han är glad att hanlever och är tillbaka i Sverige, och sentalar han om att nästa låt är viktig förhonom. Det är en låt som vissa vill ha tillsitt bröllop och andra vill ha till en begrav-ning. Låten vi pratar om är "Forever", ochden gör sig bra i setet. Bruce bästasololåt är "Need Me" som han sjungersjälv, och som innehåller ett gott tungtgung.

Herr Kulick stämmer gitarren mellannästan varje låt samtidigt som han berät-tar lite om nästa låt eller något annatunderhållande. Han skrattar till när minvän Patrik börjar sjunga på en Kisslåt mitti mellansnacket, och är på gott humörgenom hela showen.

Dock är han lite seg i sitt rörelsemöns-ter på scenen. Även om han lever sig in ivarenda solo för att kunna dra ut densista tonen ur gitarren, så är han ingenhoppjerka precis. Men om man betänkeratt karln har fyllt 50 samt att han nyligenskadades av en kula så kan man väl inte

kräva att han skall studsa runt som engalning.

"Hide Your Heart" är en låt som fårpubliken att tända till nu när publiksiffranmer än fördubblats under konsertensgång. Alla sjunger med och det svängerfriskt ute på golvet. Stämningen är påtopp när de lämnar scenen via trappan envåning upp.

Men de återkommer snabbt när publi-ken ropar efter mer. De kör igång "I WalkAlone" och ett "Revenge"-medley.Tonerna av "God Gave Rock n' Roll ToYou" tonar ut och jag inser att det är slutför idag. Lycklig och fruktansvärt nöjd kanjag konstatera att detta är det bästa jagsett på länge.

Efter en stunds väntan i en trappakommer så Stefan Lundström medbeskedet att det är dags att låta vinnarnai Kiss Army Swedens tävling att få träffaBruce. De blir inledda fyra åt gången i ettlitet rum backstage där Bruce redanduschat och gjort sig i ordning.

Jag pratar med några överlyckligafans som kommit från Helsingborg för attse Bruce i egen hög person. Många ärnaturligtvis nervösa inför mötet, och jagfår vid några tillfällen hjälpa till ochöversätta stapplande svengelska till ame-rikanska för Bruce. Dessutom hjälper jagtill med att fotografera med deras med-havda kameror.

Bruce har sedan rätt så bråttomdärifrån och jag tackar för mig och börjardra mig till utgången.

I april genomfördes den efterlängtade soloturnén med Bruce Kulick i Skandi-navien. Besöket var planerat redan förra året, men fick flyttas fram på grundav skottskadan som Bruce ådrog sig i Los Angeles. Johan (Johansson) Falksåg turnépremiären på Sticky Fingers i Göteborg den 8 april.

Marcus Jidell, gitarr och sångUffe Larsson, sångBruce Kulick, gitarr och sångTin Star, bas och sångFederico De Costa, trummor

Johan (Johansson)FalkReporterKiss Army Sweden

15


16


Mattias började sin karriär i Frozen Eyes,och flyttade sedermera till Köpenhamn föratt ersätta Hank Sherman i danska Fate.Efter att ha fått insikt i den skitiga show-bizindustrin, bestämde han sig för attbilda Freak Kitchen 1992.

IA har släppt två soloplattor, flerainstruktionsvideos, agerat gitarrlärare,arrangerat gitarrkliniker, och är en hylladgitarrhjälte i Asien och framför allt Japan.Apple Horn är hans egen gitarrmodell, till-verkad av Caparison.

IA sätter sig glatt ner och pratar merän gärna om sitt intresse för Kiss. Manupptäcker snart att man har mycketgemensamt med andra Kissfans när manpratar gamla minnen. Det är i alla fall enfröjd att prata om Kiss med likasinnade.Så vi påbörjar frågeställningen när vi sattoss tillrätta med en kopp kaffe, en snöriksöndag i februari.Bästa album och låt med Kiss, enligtdig?Bästa platta måste vara "Destroyer", förden förändrade så jädra mycket. Bästa låtär en annan femma. Jag har alltid tycktom "Detroit Rock City" även om det är liteklyschigt. De har ju skrivit många brakompositioner.

Många gånger har jag känt att detskulle vara mycket hårdare och riffigareeftersom deras stil såg så tuff ut. Iblandåkte det faktiskt på lite Runaways när jagkände att jag ville ha något som var brö-tigare, lite punkigare.

Men sen gick jag tillbaka till Kiss efter-som jag tyckte "Alive II" var cool, för detvar tuffare gitarrljud och Peter Criss virvelvar cool. Där tyckte jag "Makin' Love" vartuff, fast det är ju inte någon grym låt.Men jag tror det blir "Detroit Rock City".Även om det är föga upphetsande.Vilka konserter med Kiss har du sett?Jag såg min första konsert i Göteborg1980, sen har jag sett dem varje gång dekommit till Göteborg, 1983, 1984, 1988,1996 och 1999. Dessutom åkte jag upptill Stockholm 1997 och såg dem.Vad minns du av din första Kisskonsert1980?Jag tyckte det var helt ascoolt. Det var enhelt vidunderlig erfarenhet. Jag vet att jagpajade sätet, även som liten elvaåring.Jag stod upp och hoppade som en gal-ning. Jag satt nästan på samma sätensom 1996, precis ovanför parketten.

Jag var helt i fullständig extas. Jag kaninte fatta det. Det var nästan för mycketatt ta in, och det var nästan samma grej1996. På gränsen att jag pallade det pånågot sätt. Min mamma var med och minkompis Jörgen Holmqvist och hansmamma. Jag kommer ihåg att Gene flögmellan högtalarna och att det blixtrade.

Jag älskade specialnumret av tidning-en Poster om besöket. Men jag tycktemer om Alive II-scenen i stället för det härsilvriga trumpodiet som Eric hade, och

som såg ut som ett silverarmband. Jagtyckte alltid att det såg så litet ut.

Jag har heller aldrig tyckt om när dehar återanvänt saker. Som påAnimalizeturnén till exempel, när de hadesamma ramper, och GenesCreaturesdräkt, som var en relik frånElderperioden.Jag har hört att du tidigt var med iKiss Army, stämmer det?Jag gick med i den amerikanska KissArmy efter att jag hade köpt "DoublePlatinum", måste ha vart 1978. Jag ficknågon tidning och erbjudande om attköpa mer grejer, och tror jag var med i ettår.

I ärlighetens namn så har jag fleragånger funderat på att gå med i KissArmy Sweden, mycket på grund av denschyssta hemsidan. Brukar vara där inneoch kolla.

Hur gick det för Kiss och Aerosmith påden där USA-turnén? Jag vill att det skallgå bra för dem. Jag hatade när Kiss spe-lade på Frölundaborg 1988, och PaulStanley fick stå och trycka tillbaka de därfuskhögtalarna för de höll på att ramla ut.Ingen logga hade de, och allt var såtrökigt, och halvfullt var det. Det gjordeont i hela hjärtat.

Det har vart så många sådana grejerunder Kisstiden, så jag gläds när det fun-kar. Skulle gärna vilja ha sett dem på densenaste turnén.Har ni spelat några Kisscovers medditt band, Freak Kitchen?Jajamen, vi har spelat "Watchin' You","Deuce", "God Of Thunder" och "She",bland annat. Sen har vi gjort regelrättaKissgig med den gamla konstellationen.Inte med smink, men det har vart på"Kiss Night" och så där.

Det var innan första Freak Kitchen-plattan, eftersom alla är Kissfans, ävenmed nuvarande sättning. Vi körde "DrLove", "Parasite", "Rock And Roll AllNite" och "Unholy" faktiskt.

Innan plattan hade kommit var detnaturligt att ta några Kissgigs och så därför att spela ihop oss.Kan du berätta mer om din annorlundaversion av "Detroit Rock City" på dinsoloplatta?Den är ju instrumental. Det är ju struttigswing, swingjazz. Jag har alltid vart enstor fan av zigenarjazz, sånt struttigt somgår i bakgrunden här.

Många kunde inte höra att det var den.Jag kommer ihåg när den spelades påradion. Det var först när 75 % av låtenhade gått som de hörde att det var denlåten.

Det var inte ens meningen att denskulle komma med på skivan. Jag spela-de in den för mitt eget höga nöjes skull.Satt i hallen, i min lägenhet där jag boddedå. Den är cool, och den går mycket påamerikansk radio. Det tycker jag är roligt.

Mattias "IA" Eklundh är inte bara en hyllad musiker och på gränsen till hel-gonförklarad i Japan, han är också ett stort Kissfan. Här berättar han själv omuppväxten med Kiss, och vad bandet betyder för honom idag.

FANS IN FOCUS:MATTIAS "IA" EKLUNDH


17

mmaajj.. 22000044

Jag tycker att om man skall spela inen cover, så skall man göra en helt egenversion av låten.När började du gilla Kiss?Jag bestämde mig för vad jag skulle göra1976, när "Destroyer" kom. Det föränd-rade allt. Då snickrade jag egna elplankoroch var Ace Cooper, en blandning mellanAce Frehley och Alice Cooper, och hadeen alldeles egen sminkning.

Det står också i min officiella biografiatt "Destroyer" var en muta från min morför att jag skulle gå och klippa mig. Efterdet var ingenting sig likt. Jag gick full-ständig bärsärkargång. Kiss var allt. Jagsnodde min syrras platådojor, gjorde småscener och köpte dockorna när de kom.

Jag byggde en Alive II-scen där mankunde hissa upp podier, och jag hadebyggt in en liten teburk med en switchmed lampor som blinkade.Om du fick frågan av Gene och Paulatt gå med i Kiss, men du skulle varatvungen att sminka dig som Ace ochspela exakt som honom, skulle dutacka ja?Ja, det skulle vara svårt att inte göra det.Det hade vart för stort för att tacka nej till.Det har kommit erbjudanden från allamöjliga håll, hela tiden. Men jag har alltidtackat nej eftersom jag vill odla min egenmustasch och skriva egen musik.

Jag vill inte vara en "hired gun". Menom det hade vart Kiss så hade det gått.Det är ju nästan religiöst.När jag tänker på dig som en hylladgitarrist, blir jag nyfiken på vad dutycker om de gitarrister Kiss haftgenom tiderna. Då tänker jag mest påderas tekniska förmåga.Det finns ju ingen annan som Ace Frehleyi ärlighetens namn. Han är ju en såextremt cool gitarrist. Det är inte alltid detlåter så jävla vackert, men han har juegna, som man säger, fingeravtryck. Hanhar odlat sin egen mustasch. Det låterverkligen Ace, och han har ett förvå-nansvärt bett ibland.

Speciellt på "Alive II" tycker jag detsticker ut. Det finns inte en volymkontrollsom kan plocka ner de där tonerna, blandannat i "Makin' Love". Det hör man påTommy, att det kan han inte få till, trotsatt han plankar Ace rakt av, och har fåttvisa Ace hur man spelar. Sen Ace vibrato,coola och långa stadiga vibrato. Hankommer alltid att vara den coolaste gitar-risten. Heja Ace!

Vinnie Vincent, och Mark St John, varde mest tekniskt drivna gitarristerna, mendet är något könlöst över Vinnies spel,något kallt. Jag vet inte varför. Men hanär ju en bra låtskrivare. Det tycker jag ärhans styrka.

Det är något med hans gitarrspelande,mycket rabblandes av noter eller toner.Jag höll på att spy av tristess i Göteborg83 när han körde sitt ensamsolo med sinrosa Sharkfingitarr. Han har aldrig vartnågon favvo.

Sen så är hans instruktionsvideo ettfantastiskt skämt. Han playbackar dethan har spelat in i studion och sen stårhan och försöker synka med fingrarna,sådana där racersnabba grejor. Detfunkar inte alls alltså. Han verkar juväldigt osympatisk.

Mark St John tyckte jag var bra. På

"Animalize" tyckte jag det var fräckt gitar-rspel. Kanske också lite för virtuos förKiss. Det skall inte gå så jädra snabbt.Det skall va lite mer betongnäve somspelar.

Den där gitarrhjältegrejen passar intemed Kiss musik. Men musiken var heltokej. Många grejer vet jag än idag interiktigt hur han har gjort. Men det jag harhört efteråt, med White Tiger, det var juinte bra alltså. Han spelar ju inte alls likabra som han gjorde på "Animalize". Klartstråt vassare än Vinnie, men inte såmycket egen stil, tyckte jag.

Bruce Kulick tycker jag faktiskt är bra.Jag diggar Bruce Kulick. Jag tycker spe-ciellt att han är bra på "Revenge". Det ären skiva jag tycker är jäkligt bra. Efter"Destroyer" tycker jag nog att den ärbäst. Jag kan inte hjälpa det.

Det är många som säger det att, mendu, Kiss försöker vara nåt metallband.Men jag tycker inte det. Jag tycker det ärett jävla ställ alltså. Jag gillar "Unholy"och "Spit", ett sketet gitarrspel, fruk-tansvärt spetsigt. Jag diggar Bruce Kulickdär. Där var han förbannad alltså. Därskenade han. Ibland kanske det inte ärskitbra, men Bruce är en bra lirare.

Han har kanske inte jordens egnastestil heller, men ändå bra. Han levererar.Han är en stadig snubbe. Verkar grymttrevlig. Det spelar in när man lyssnar pådem. Men han skulle ju vart tillbaka nu.Det hade ju vart den där Kissfamiljen numed Bruce i stället för Tommy.

Tommy Thayer tycker jag är otroligtjämn som gitarrist, men saknar Ace unikabett. Om det står mellan Tommy somspindeln i nätet, mannen som skall hållaihop ett Kiss i det tjugoförsta århundra-det, eller inget Kiss alls, kunde valet varitbetydligt sämre. Att han sedan ser mys-tisk ut i Acesminkning är en annan sak.

Helst hade man önskat en annankaraktär, såsom Vinnie och Eric fick påsin tid. Men det är ju en omöjlighet medtanke på alla prylar som skall säljas.Vad kan du säga om din Kiss samling?Jag kommer ihåg att jag var så sårad när Peter Crissslutade, så att på minaK i ssu rk l i ppsatt jag ochmålade överEric Carrs

sminkning på gamla Peterbilder.Men jag har dockorna som jag lekte

sönder när jag var liten. Jag lyckadeslaga dem. Jag har alla gamla LP,Casablancagrejer. Sen har jag någotgammalt Kiss Color Form Set. Där kundeman bygga ihop Kiss, och med en elaktrollkarl med plastbakgrund. Det köptejag i USA när jag var där som ett litetbarn. Jag har haft en hel del prylargenom åren, och det ligger en hel del ikällaren och skräpar.Jag har förstått att det kretsade myck-et runt Kiss när du var ung och gick iskolan?Ja, jag hotade mina klasskompisar. Jagslog en kille bara för att han inte visstevad "hotter than hell" betydde. Han åktepå stryk tills han lärde sig att det betydde"hetare än helvetet".

I skolan hade vi en omröstning till enmelodifestival, då Gyllene Tider var storaoch jag tror "The Elder" hade kommit ochmånga tyckte den var supersunkig. Menjag kände bara det att, nu är Kiss tillbaka,fan vad bra. "Escape From The Island"hade jag som bidrag. Jag mutade minaklasskamrater så att de skulle rösta påden, men det var fler tjejer som röstadepå Gyllene Tider, och de vann typ med enröst eller så.

Det var ett fruktansvärt nederlag. Minakompisar tyckte att jag borde spelat "TheOath" eller något. Då hade de röstat påmin låt. "Escape From The Island" hadeju ingen sång, så därför röstade de intepå den.

Efter det fick aldrig Gyllene Tider varamed i min privata skoltidning, Dunk. 99,9% av alla gånger hade jag Gene Simmonspå omslaget, som jag hade klippt ut frånPoster. Jag har kvar dessa tidningarnågonstans.

ALBUM MED KISS GITARRISTERACE FREHLEY

Frehley's Comet - 87Produced by : Eddie Kramer and Ace Frehley

Time : 41:35

FREHLEY'S COMET (ACE FREHLEY)Second Sighting - 88

Produced by : Frehley's Comet with Scott Mabuchi

Time : 42:40

ACE FREHLEYTrouble Walkin' - 89

Produced by : Eddie Kramer, Ace Frehley andJohn ReganTime : 44:46

VINNIE VINCENTInvasion - 86

Produced by : Vinnie Vincent and Dana StrumTime : 48:05

VINNIE VINCENT INVASIONAll Systems Go - 88

Produced by : Dana Strum & Vinnie VincentTime : 55:36

VINNIE VINCENTEuphoria (a.k.a. " The EP ") - 96

Produced by : Vinnie VincentTime : 21:50

VINNIE VINCENTArchives, Volume 1 - Speedball Jamm - 02

Produced by : Vinnie VincentTime : 71:14

WHITE TIGER (MARK St. JOHN)White Tiger - 86

Produced by : Mark St. JohnTime - vinyl : 46:35

Time - CD-reissue : 52:03

MARK St. JOHN PROJECTThe Mark St. John Project EP - 99

Produced by : Mark St.John, Steve Major andPhil Naro

Time : 17:07

MARK St. JOHNMagic Bullet Theory - 03

Produced by : Mark St. JohnTime : 50:01

BLACK JACK (BRUCE KULICK)Black Jack - 1979

Produced by : Tom DowdTime : 37:33

UNION (BRUCE KULICK)Union - 1998

Produced by : Curt Cuomo, Bruce Kulick andJohn CorabiTime : 53:06

UNION (BRUCE KULICK)The Blue Room - 2000

Produced by : Bob MarletteTime : 48:50

BRUCE KULICKAudioDog - 01

Produced by : Bruce KulickTime : 44:36

BRUCE KULICKTransformer - 03

Produced by : Bruce KulickTime : 51:21

Mer info hittar du här:http://www.kiss-related-recordings.nl

Johan (Johansson)FalkReporterKiss Army Sweden

Visst känns Mattias hårdare och farligare än Gene?



18

Ytterligare ett kapitel i Kissbibelnskrevs när det stod klart att PeterCriss inte kommer att medverka närKiss till sommaren återigen ger sig utpå världsturné. Niklas Olsson tyckertill om politiken och dagens sättningav Kiss.Under februari nåddes vi av nyheten attPeter Criss inte längre kommer att varamed i Kiss turnerande sättning, och attEric Singer kommer in igen och ersätter.Jag tror inte att många blev så väldigt för-vånade. Peter gjorde inte sin bästa turnénär Kiss i somras erövrade USA tillsam-mans med Aerosmith, och rykten sägeratt hans förhållande med Paul Stanley harvarit mycket ansträngt under ett parmånader.

Det har även cirkulerat uppgifter omatt Paul och Gene Simmons känt att maninte har haft ett tillräckligt starkt bandrent musikaliskt. Peter själv uppger via ettuttalande på sin hemsida att han inte ald-rig blev tillfrågad att fortsätta turnera medbandet.

Oavsett så är det en originalmedlemså vi nu kanske för sista gången har settpå scen med Kiss, och jag känner att detär läge att tacka Peter. Han gjorde enstark återkomst i musikbranschen medKiss återförening, och det är bara tråkigtom det ska sluta så här.

Eric Singer då, vad skall vi säga omhonom som inte redan är sagt? Att Kissfår tillbaka sin bästa trummis ser jagenbart som positivt. Eric känner bandetsedan tidigare, har redan haft Peter Crisssmink en gång tidigare (2001-2002) ochär välkänd hos Kissfansen. Kan det blibättre?

Jag menar, med Eric och TommyThayer i bandet har nu Kiss två kompe-tenta och pålitliga musiker som mantyvärr inte hade i vare sig Ace Frehleyeller Peter Criss. Man kan börja spelaandra låtar live, kanske till och med spelain nytt material, och så vidare.

Det är allmänt känt att Eric Singer varen av de drivande krafterna bakom attKiss stuvade om rejält i sin liverepertoar ibörjan av 90-talet.

Viktigast är nog ändå att Gene ochPaul nu har två medlemmar som man kanlita på 100 %, både på och vid sidan avscen. De slipper oroa sig för att någoninte kommer att dyka upp, eller huruvidadet kommer att låda bra på kvällens kon-sert, etc.

Redan på förra turnén jobbade Geneoch Paul (samt Tommy) hårdare på scenän vad jag sett dem göra på flera år, ochjag tror att vi får se ett helt nytt och ännuhungrigare Kiss nu, och jag ser framemot detta!

Många tycker att det börjar bli liteSpinal Tap över Kiss, men är det såegentligen? Tänk till lite, om du följer ettfotbolls- eller hockeylag så kommer det innya spelare varje år och bättrar på spelet(förhoppningsvis) och likadant är det påjobbet. Någon slutar, och då måstehan/hon ersättas. Hur många band somvarit aktiva i mer än tjugo år har sin origi-naluppsättning kvar? Se bara på RollingStones, AC/DC och Iron Maiden, listankan göras lång. Storheter som lever kvar,trots att några av originalmedlemmarnasaknas.

Det jag egentligen skulle vilja säga attom vi vill att Kiss skall leva vidare, och attde skall komma och spela för oss, såmåste vi acceptera lite förändringar, ävenom det är svårt ibland. Sedan är det upptill var och en att ta ställning.

Jag satt och tänkte lite på alla sätt-ningar som Kiss har haft genom åren,både på scen och i TV-studion. Det blevväldigt många. Om man kollar listan härnedan så är det nog fler än man tänkerpå.

1973-1979 Gene Simmons, Paul Stanley, Ace Frehley, Peter Criss

1980-1982 Gene Simmons, Paul Stanley, Ace Frehley, Eric Carr

1981 Gene Simmons, Paul Stanley, Eric Carr (San Remo Festival)

1982-1984 Gene Simmons, Paul Stanley, Eric Carr, Vinnie Vincent

1984-1988 Gene Simmons, Paul Stanley, Eric Carr, Bruce Kulick

1984 Gene Simmons, Paul Stanley, Eric Carr, Bruce Kulick, Mark St John

1984 Gene Simmons, Paul Stanley, Eric Carr, Mark St John

1987-1990 Gene Simmons, Paul Stanley, Eric Carr, Bruce Kulick, Gary Corbett

1992 Gene Simmons, Paul Stanley, Bruce Kulick, Eric Singer, Gary Corbett

1992 Gene Simmons, Paul Stanley, Bruce Kulick, Eric Singer, Derek Sherinian

1993-1995 Gene Simmons, Paul Stanley, Bruce Kulick, Eric Singer

1995 Gene Simmons, Paul Stanley, Bruce Kulick, Eric Singer, Ace Frehley, Peter Criss (MTV Unplugged)

1996-2000 Gene Simmons, Paul Stanley, Ace Frehley, Peter Criss

1997 Gene Simmons, Paul Stanley, Ace Frehley, Ed Canon

2001-2002 Gene Simmons, Paul Stanley, Ace Frehley, Eric Singer

2002 Gene Simmons, Paul Stanley, Eric Singer, Tommy Thayer

2003 Gene Simmons, Paul Stanley, Peter Criss, Tommy Thayer

2004 Gene Simmons, Paul Stanley, Eric Singer, Tommy Thayer


Kiss 2004

TTÄÄVVLLIINNGG!! SSIIGGNNEERRAADDEE TTRRAANNSSFFOORRMMEERRNär Bruce Kulick var i Sverige så gav han Kiss Army Sweden femsignerade exemplar av sitt senaste soloalbum, "Transformer", för att lotta ut till medlemmarna. För att vinna en CD, måste du först svara rätt på nedanstående frågor.

Hur många gånger har Bruce spelat med Kiss i Sverige?Vad hette bandet som Bruce bildade tillsammans med John Corabi?Vad heter Bruce bror?Svaren skickar eller mailar du till oss senast den 31 juli, 2004..

I studion medI samband med Bruce Kulicks besökpå Kiss Expo Sweden i Stockholmpassade han på att besöka CanvasStudios i Tyresö, någon mil utanförhuvudstaden.Jag har tidigare haft äran att få spelamed Bruce Kulick på låten "Sweet F.A.",som släpptes på två separata hyllningsp-lattor tillägnade det legendariska bandetThe Sweet.

I samband med att Lars Chriss (Lion'sShare) mixade om den senare versionenför plattan "The Sweet According ToSweden", kom han upp med idén attfråga Bruce om han var intresserad av attgästspela på en av låtarna till den kom-mande CD:n med Lion's Share, som justnu är under produktion i Canvas Studios.

Samtidigt producerar Lars ävenAudiovision, som är sångaren ChristianRivels (Narnia) nya soloprojekt. Även hanblev sugen på att få med Bruce i sinredan imponerande gästlista tillAudiovisionplattan. Gäster på skivaninkluderar sedan tidigare musiker frånbland annat Whitesnake, YngwieMalmsteen Band, Blue Murder, Europeoch Thunder.

Sagt och gjort, de bad mig ringa Bruceför att undersöka intresset, och det visa-de sig han var på direkt.

Jag åkte iväg för att hämta upp Brucepå hotellet klockan 11:00. Han var docklite försenad på grund av en intervju förtidningen Expressen, så det var bara attsätta sig ner och vänta.

När Bruce var klar kom han ned tilllobbyn med sin gitarr och bad mig vakta

den, för han var tvungen att springa ivägför att köpa något viktigt. Vad kom han dåtillbaka med, om inte ett Stiga hock-eyspel!

Inför den första Unionturnén 1999 varBruce uppe på mitt kontor, där det stårjust ett sådant. Vi hade några tuffa figh-ter, och efter det älskar alltså Bruce spe-let så mycket att han nu släpar över ettalldeles eget exemplar till USA!

Väl framme i studion presenterade jagBruce för Lars och Christian, och sedanvar det bara att sätta igång med inspel-ningen. Närvarande var också radioprofi-len Örjan Englin (Dr Rock) från 106,7Rockklassiker, som känner Bruce sedantidigare.

Först ut var solot till Audiovision. Brucehade sedan tidigare fått båda bakgrun-derna skickade till sig, så han kunnat för-bereda sig väl inför uppgiften.

När Lars och Christian var nöjda medhuvudsolot gick Bruce lös på slutsolot.Efter en kortare fika, och hockey, var detså dags för Lion's Share-låten, som ävenden inkluderade både ett huvud- och ettslutsolo.

Sweden Rock Magazine var även depå plats för att dokumentera händelsen,så Bruce tretimmarsbesök i studionavslutades med en fotosession och liteautografskrivande innan det bar av motkonventet.

Johan KihlbergReporterKiss Army Sweden

Lars, Bruce & Christian i full färd med

inspelningen av ett av de två solon

som stod på schemat för dagen.

Bruce valde att

solot till den ko

Johan & BruStudios efter


mmaajj.. 22000044

19

Kiss! That's their name.Kiss! They might look insane.Kiss! If rock's your game, it'sKiss!Den här reklamjingeln från 1978 ärvälkänd i Kisskretsar. När jag börjadesamla på Kissprylar tyckte jag att dehäftigaste prylarna som Kiss släppteunder 70-talet var justMegodockorna, tillsammans medHalloweenkostymerna. Här följer litemer information om just dessa pro-dukter som idag är eftertraktade sam-larobjekt.

Mego DollsEfter att Marvel Comics producerat enserietidning med Kiss 1977 tycktedockföretaget Mego att det var dagsför en uppsättning dockor med grup-pen.

De första prototyperna som Kissfick se skickades dock tillbaka likasnabbt. Mego hade nämligen valt attgöra alla ansiktena (förutom Genessom hade utstickande tunga) likada-na, detta på grund av billigare pro-duktionskostnader. Resultatet blev attPeter, Ace och Gene fick helt nyaansikten. Pauls huvud tog man ifrånen Captaindocka från Megos Captain& Tennile-serie.

Det skulle inte förvåna mig omMego från början hade för avsikt attanvända detta huvud till alla dockor-

na, kanske är det därför som Paul inteputar med läpparna som på alla andraprylar.

Skinny DollsNär man först började sälja dockornavar dessa gjorda på normala dockor,så kallade "skinny dolls", som använ-des till dockor som Sonny Bonno ochThe Captain.

Dessa fanns bara till salu en korta-re tid, för att sedan ersättas av 12 ½-inchdockorna, som även hade musk-ler, lite lätt böjda fingrar, och som varböjbara åt alla håll med hjälp av fler-talet leder. I reklamfilmen använderman "skinny dolls".

Intressant faktaDet tillverkades inte lika många

Peterdockor som Gene-, Paul- ochAcedockor. Detta på grund av ryktenom att Peter skulle lämna bandet. Detgjorde han inte förrän 1980, och dåhade tillverkningen upphört för längesedan.

Rykten gör gällande att Kiss villeha dockor med hår på bröstet, någotMego inte gick med på.

Mego använde samma kartong tillalla dockorna, och instrumenten fickman klippa ut på baksidan.

Även Eric Carr finns som docka,både i Unmasked- ochCreaturesmundering, tillverkade medPauldockan som grund. Dockan av

Vinnie Vincent som finns ute är gjordav Acedockan. Dessa är dock inteofficiella, utan tillverkade av samlareför samlare.

Mego sålde cirka sex miljonerexemplar av Kissdockorna.

Halloween CostumesVad var det alla ville ha 1978? Jo, enKissdräkt. Därför kontaktade AucoinManagement företaget CollegevilleFlag & Mfg. Co. för att göra det somskulle bli Kiss Halloween Costumes.

Men blev det en hit då? Jo, desålde som aldrig förr, men inte såg detut som en Kissdräkt. Mer som ensparkdräkt med vardera Kissmedlemtryckt på ryggen.

Ansiktsmaskerna var tillverkade avplast, och såldes även separat. Demasker som föreställer Gene och Paulär helt olika, däremot så använde mansamma grund till Ace och Petersansikten.

Det har släppts både nya maskeroch dräkter efter dessa, både bättregjorda och snyggare, men originalenfrån 1978 är klart häftigast.

Hoppas detta har varit till lite hjälpvid köp av dessa tunga Kissprylar.

Klassiska prylar

Mattias EricssonReporterKiss Army Sweden

d Bruce

I en paus passade Bruce på att spela lite hock-

eyspel, vilket han älskar. Bruce passade även

på att köpa ett eget när han var i Stockholm.

lde att spela på Lars gitarr när han lade

den kommande Lion's Share CD:n.

n & Bruce hänger i baren hos Canvasos efter att det sista solot är lagt.


I detta nummer tänkte jag ta en titt på tvåintressanta skivor utgivna i Turkiet. Deturkiska utgåvorna skiljer sig oftast inteså värst mycket mot de amerikanskabortsett, från att de flesta är utgivna pådet inhemska bolaget Max, och det skiv-bolaget har en helt egen etikett i blåttmed röd logo.

Två av skivorna skiljer sig dock radikaltfrån mängden, och det är den turkiskautgåvan av 7-tums singeln "Hard LuckWoman/Detroit Rock City", samt LP:n"Music From The Elder".

Singeln "Hard Luck Woman/DetroitRock City" är utgiven på Max och harserienummer 063. Den är tillverkad 1977och har ett ganska tunt omslag i rött ochsvart med en livebild från runt 1975.Etiketten är den "vanliga" turkiskaMaxetiketten i blått med röd Maxlogo.

Denna singel gavs ut i en begränsadupplaga med omslag och sedan i enomgång utan omslag. Priset är myckethögt bland samlare. Det är inte den sing-el med Kiss som anses vara den allraovanligaste, men inte långt därifrån. Omman har tur att hitta ett exemplar får manräkna med ett pris på ett par tusen ellermer beroende på skick.

LP:n "Music From The Elder" är näs-tan ändå roligare att ha. Personligen har

jag alltid tyckt att det officiella omslagettill skivan med dörren och handen är ettav de tråkigaste Kiss har gjort, framföralltmed tanke på att man inte får någongruppbild med om man inte har turen attfå tag på ett svenskt exemplar med pos-ter.

Tydligen delar turkarna min uppfatt-ning och har därför gjort ett helt eget ochmycket trevligt omslag med Kiss iElderkostymer mot en gul bakgrund.

Denna skiva är inte utgiven av Max,utan av ett bolag kallat Dallas.Katalognummer är 9002 och etiketten ärvit med bolagsnamn och en cowboyhattsom bolagslogo. Det finns inget årtalangivet på skivan eller omslaget, men tro-ligen är den från tiden det begav sig.

Även detta är en mycket sällsynt skivamed en prislapp på tusen kronor och enbra bit över för ett exemplar i bra skick.

Turkiet är inte det enda land som hargjort egna intressanta omslag, så i kom-mande artiklar tänker jag bläddra vidarebland liknande skivor.

Det finns olika anledningar till varför vissa skivor blir mer eftertraktade änandra, och en av de viktigaste orsakerna är om de har ett omslag som skiljersig från det amerikanska originalet. Detta är en av anledningarna till att dejapanska utgåvorna ofta kostar en hel del, trots att många av dem är förhål-landevis enkla att få tag på.

VINY

LFAR

FAR

GRAN

SKAR

VINY

LFAR

FAR

GRAN

SKAR Vinylfarfar granskar

TURKISKAPRESSNINGAR

20


Waring Abbott började fotografera Kissredan 1974, och fortsatte ända fram till1982. Flertalet av hans mest kända bilderfinns nu i boken "Kiss: The Early Years",som även innehåller text av GeneSimmons och Paul Stanley.

Idag är Waring en av musikbran-schens mest aktade fotografer.Hur kom du i kontakt med Kiss?Jag tog bilder på dem när de var förbandåt något engelskt band i början på 70-talet. Efter det gjorde jag PR-jobb åt ban-det via Carol Ross, deras publicitetsma-nager.Lärde du känna medlemmarna bra under 70-talet?Jag reste tillsammans med bandet när devar på turné ett antal gånger, och jag sattofta bredvid Gene på planet när vi flögnågonstans. Spenderade också en helvecka tillsammans med dem i Cadillac,Michigan.Vad inspirerade dig till att göra boken "Kiss: The Early Years"?Laura Giarantano Marcus, en av minavänner på Red Distribution i New York Cityfrågade mig en dag om jag hade någrabilder som borde finnas i en bok. Jag harmassor av bilder på Kiss, svarade jag.Hon sa åt mig att göra en bok av dem ochdet gjorde jag.Vad tycker du själv om boken?Jag tycker att det är en bra beskrivningom vad som egentligen hände på dentiden. Det jag gillar mest är att varkenbandet eller förlaget hade något att sägaom vilka foton som skulle finnas med iboken.

De lät mig lägga till och ta bort precisså mycket material som jag ville, så detdu ser i boken är precis som det var iverkligheten.

I en tid av otrolig kontroll från bådeartister och förlag är det uppfriskande attfå berätta sanningen, med hjälp av bilder.

Varför slutade du med att fotografera Kiss?Vi gick olika vägar. När de tog av sminketvar det inte längre samma sak för mig.Jag började jobba mer med Styx, HueyLewis & The News, och jag tog mångafoton som blev skivomslag med LouReed.

Behöll du kontakten med Kiss under 80- och 90-talet?Nej, inte direkt.

Hur är ditt förhållande till bandet idag?Jag pratar fortfarande med Gene då ochdå, men inte lika mycket som förr, sedanvi avslutade arbetet med boken.

Vad tycker du om Kiss, som band?Jag tror att de antagligen är den bästarock n' roll-gruppen någonsin. De står fören tidsperiod av musik som inte längreexisterar, men som fortfarande är njutbar.Jag kan faktiskt fortfarande förstå derastexter. Jag antar att jag är gammeldags.

De är verkligen inga clowner, men inteheller några konstrockers som tar sigsjälva på för stort allvar. Kiss handlar omatt ha roligt, och deras musik håller än.

Har du någon favoritlåt eller favoritplatta med Kiss?De första fyra studioplattorna och denförsta liveplattan är mina favoritskivor.Jag gillar även "A World Without Heroes"från "Music From The Elder". Jag vet attmånga inte tycker om den skivan, menjag tycker den är suverän.

Varför valde du att bli fotograf?Det verkade som att fotografer hademycket roligt, så jag beslöt mig för atttesta, och det fungerade bra för mig.

Waring Abbott är känd i Kisskretsar som mannen bakom många kända foto-grafier på bandet från 70-talet och början av 80-talet. Björn Moldén har fåttnöjet att göra en intervju med Waring.

THE EARLY YEARS

Hard Luck Woman / Detroit Rock City,

063, PS, TURKISK-press, Max, Max label.

Music From The Elder, 9002, PS, TURKISK-press,

Dallas, Dallas label.

VinylfarfarReporterKiss Army Sweden

Björn MoldénReporterKiss Army Sweden


mmaajj.. 22000044

21

Denna historia börjar med att NiklasOlsson ringer mig fredagen den 11 mars1994 och undrar om jag har något förmig på söndagen. Det har jag inte, så hanfrågar om jag har lust att hänga med tillKöpenhamn för att träffa Gene Simmonsoch Paul Stanley. Det tar som ni förstårinte många sekunder att övertyga mig!

Gene och Paul skall komma på efter-middagen och göra lite intervjuer, ochNiklas har fått reda på vilket hotell deskall bo på, och även vilken flight dekommer från Hamburg till Köpenhamnmed!

Kvällen innan går åt till att välja ut vadjag skall ta med mig och försöka få sig-nerat av dem, men det är inte så lätt efteratt ha samlat i 20 år. Man har samlat påsig en hel del.

Niklas och två andra kompisar hämtarupp mig och färden går till Köpenhamndär vi hämtar upp Björn, en annan kom-pis till oss. Sedan bär det av ut till flygp-latsen Kastrup, där vi har planerat attmöta upp dem. Till allas förvåning är detbara vi fem Kissfans på plats.

Jag hade vissa förhoppningar, men varinte speciellt upphetsad, men när de såkom ut med sitt bagage och man hadePaul Stanley och Gene Simmons livslevande framför sig så var det en enormkänsla som for igenom kroppen. Paulskrattar när han får se oss och säger tillderas manager, att "dessa killar kännertill allt vi gör", även om besöket var rela-tivt hemligt.

Gene skriver så att pennan glöder tilloss alla, men Paul däremot skyndarsnabbt förbi och ut till den väntande bilen

som skall ta dem in till hotellet. Det kän-des snopet att Paul bara smet förbi, förhan har alltid varit min stora idol, mendagen var inte slut.

Vi följer efter Kiss bil till deras hotell,SAS Radisson. Känslan av paparazzi varpåtaglig! Gene och Paul försvinner snabbtupp på sina rum, och tar under eftermid-dagen emot dansk press på hotellet. Viandra, cirka tio man, sitter ett par timmari lobbyn och väntar, då hissdörren plöts-ligt öppnas och Paul kommer fram till ossoch säger att han och Gene kommer nersenare och skriver till oss, men att demåste göra sina intervjuer först.

Framåt kvällen så kommer de ner ochkommer över till oss och sätter sig neroch pratar, och skriver autografer på alltvi vill, samt ställer upp på foto med oss.De stannar i cirka 15 minuter innan deåker iväg med en representant från skiv-bolaget till en restaurang för att äta.

Vi bestämmer oss för att åka hem, dåde har varit så snälla mot oss och kanskeinte uppskattar att vi sitter kvar när dekommer tillbaka, även om man hade velatse dem igen.

Detta var en mycket speciell "meetand greet", något jag (eller vi) kanske ald-rig får uppleva igen då man idag får beta-la 1 000 dollar för att få samma kick. Jagskulle vilja sammanfatta denna dag medett av Pauls favorituttryck, "It was aweso-me!".

Gene Simmons och Paul Stanley i

Köpenhamn 1994Det är rätt ironiskt, eller borde jag kanske säga skrattretande, att det skulle tahela 20 år innan man fick träffa sina största idoler, men det är en helt annanhistoria.

På Kiss Farewellturné 2000 var en av lastbilarnadekorerad så här.

Kiss kör över publiken i Göteborgoch Stockholm, maj 1976.

En rolig bild från stranden i Daytona

Beach, Florida, oktober 1992. Kiss gjorde

ett uppehåll under Revengeturnén och till-

bringade denna tid i Florida bland annat

med bad och besök på Disneyland.

Dagen efter Köpenhamn flögGene och Paul till Stockholmför ytterligare intervjuer medde svenska journalisterna.

Gene tittar glatt in i

kameran, precis som

så många gånger förr.

Som rockstjärna

bör man även ha på

sig solglasögonen

inomhus!

Per JeppssonReporterKiss Army Sweden


Vi bläddrar vidare i skivbacken ochhittar nästa raritet att skriva om, näm-ligen "The Originals II".Om någon skiva med Kiss får samlare attvakna till lite extra så är det väl de fågånger som denna raritet dyker upp tillförsäljning. För många är detta den ulti-mata samlarskivan, och höjdpunkten isamlingen.

Jag har glömt när och var jag köpte deflesta av mina skivor, men jag kommeraldrig att glömma när jag köpte denna."The Originals II" var, till skillnad från denförsta "The Originals", endast en japanskspecialutgåva som gavs ut i sambandmed Kiss andra besök i Japan i mars1978.

Det exakta datumet för utgivningen avskivan är lite osäkert eftersom flera budfinns, men det flitigast förekommandeoch troligaste datumet är den 25 mars.

Den första "The Originals" som, iJapan, gavs ut exakt ett år tidigare (25mars, 1977) innehöll Kiss tre första studi-oplattor, och "The Originals II" följde uppmed studioskivorna nummer fyra, femoch sex, det vill säga "Destroyer", "RockAnd Roll Over" och "Love Gun".

Som vanligt när det gäller japanskautgåvor så innehöll ett komplett exemplarav boxen flera bonussaker, förutom självavinylskivorna. Man fick med ett svart/vitttexthäfte, ett åttasidigt häfte med färgfo-ton, fyra pappersmasker, det traditionellajapanska OBI-bandet runt omslaget ochinnerkonvolut till vinylerna med sammatryck som de tre originalskivorna har påomslagen.

Framsidan på omslaget är i princip detsamma som på den första "TheOriginals" med (förlåt att jag säger det)ganska dåligt påmålade porträtt avKissmedlemmarna.

De bifogade pappersmaskerna har

också beskrivits som något av det fulastesom går att få tag på som samlare, ochjag får nog hålla med även där. De är för-modligen inspirerade av japansk konstmen det hjälper inte. Jag har svårt att troatt Kiss själva godkände dessa missfosterinnan de trycktes upp.

Serienummer på "The Originals II" ärVIP-5504-6. I likhet med de flestajapanska utgåvorna är priset mycket högtoch ligger som regel runt 3 000 svenskakronor för ett komplett exemplar, menman bör veta att "The Originals II" säljermycket på sin kultstatus.

Skivan är faktiskt inte lika toksvår attfå tag på som exempelvis ett komplettexemplar av japanska "Love Gun" medposter, eller japanska "Destroyer" medposter, eller många andra skivor, även omman får lägga ner lite tid och mycketpengar om man vill köpa den.

Jag har länge försökt få klarhet i omdet gavs ut en så kallad "white labelpromo" av "The Originals II". Det gjordespå den japanska "The Originals", och deflesta andra japanska originalskivorna.Rykten säger att det ska finnas en av"The Originals II", vilket låter högst rim-ligt, men ingen som jag har varit i kontaktmed äger eller har sett någon sådanskiva, och då har jag ändå hört medmånga av de kunnigaste samlarna avKissvinyl i världen.

Är det någon där ute som har dennapromoutgåva så hör gärna av er. En"white label promo" av "The Originals II"skulle garanterat vara en både eftertrak-tad och svindyr raritet.

VINY

LFAR

FAR

GRAN

SKAR

2VI

NYLF

ARFA

R GR

ANSK

AR 2 Vinylfarfar granskar

THE ORIGINALS II


22

The Originals IITexthäfte, svart/vit.

The Originals II VIP-5504-6, 4 st Pappersmasker, 4-färg.

The Originals IIVIP-5504-6

MEDDELANDE FRÅN ERIC &

TOMM

Y

VinylfarfarReporterKiss Army Sweden


mmaajj.. 22000044

23

Stor intervju med Bill Aucoin

Läs om Kiss turné i Australien, Japan och USA.

Vad har Vinylfarfar hittat i skivhyllan?

Hur såg ett konsertkontrakt med Kiss ut på 70-talet?

…och mycket mera!

Nytt nummer ute den 8 november 2004

I nästa nummer av Destroyer…

I nästa nummer av Destroyer…

Stefan Lundström tillsammans med Kyss och Bill Aucoin.

Allt roligt har ett slut…När jag den första mars 1999 tog över Kiss Army Sweden, efter Johan Kihlberg, tog aldrig mina tankar och idéer om hur jag ville utveckla föreningenslut. Jag kunde vakna mitt i natten med någon idé som jag snabbt fick skriva ner för att inte glömma den.

Detta har resulterat i två turnéer med Union, den hittills enda i världen med Glamnation, Paul Stanley i "Phantom Of The Opera" i Toronto, gruppresorpå turnéer med Kiss och Union, en soloturné med Bruce Kulick, ett otal Kissexpon, och mycket, mycket mera.

För er som inte fanns med 1999 skulle jag vilja berätta att det då inte fanns någon utvecklad hemsida för föreningen. Den idén tog form när jag besök-te sidan "Kiss Sverige" på nätet, och beslöt mig för att ta kontakt med slyngeln Stefan Cedervall (av internationella artister benämnd CD-Wall, alterna-tivt Hugh Grant). Efter ett möte beslutade vi oss för att registrera föreningens domän, och omvandla sidan till Kiss Army Swedens officiella mötesplats.

Därefter dök idén med en shop upp. Då var det nödvändigt att kalla in allvetaren, mäster Niklas Olsson, som också tände på förslaget. Så började dåen liten trojka att bildas.

För att sammanväva alla dessa idéer så fanns sedan tidigare layoutgeniet och tillika Kissfantasten Marko Rouvinen där. Han hade gjort ett antal tid-ningar innan min tid, och eftersom han var både duktig och sympatisk, så föll valet på honom.

Nu, några år och ett antal tidningar senare, har den här enormt roliga tiden inneburit att mitt brinnande intresse för att utveckla föreningen allt merfalnat, paradoxalt nog på grund av mitt engagemang i föreningen och nära samarbete med artister i Los Angeles.

Dessa kontakter har fört in mig på nya vägar inom musikbranschen. Jag lägger nu ner mycket arbete på mitt och Niklas bokningsbolag, ScandinavianEntertainment, parallellt med familj och ett civilt arbete.

Detta innebär dock inte att mitt intresse för Kiss har falnat. Nej, men då man inte längre brinner för ett uppdrag, är det dags att gå vidare, och dentanke jag hela tiden haft är att Niklas vore mitt förstaval som ny president i föreningen. Med sin kunskap, erfarenhet och engagemang runt Kiss, så pas-sar han perfekt som min efterträdare.

Jag hoppas att ni under de drygt fem år som gått uppskattat hemsida, turnéer, expon, resor, med mera, som vi tillsammans möjliggjort. Hädanefterkommer ni få möjligheten att träffa mig som gästskribent här i tidningen, och ni är alltid välkomna att skicka ettmail till [email protected].

Härmed vill jag tacka alla medlemmar och Kisslikar för dessa år som varit, och Stefan Cedervall, MarkoRouvinen, samt Niklas Olsson, med flera. Utan er så hade inte något av det här gått att genomföra, ett stort tack!Ps. Till alla er som känner sig bortglömda, ett stort tack även till er. Ds

Stefan LundströmEx-PresidentKiss Army Sweden


destroyer 11

Documents

kiss army sweden magazinejuni

kiss expo sweden

kiss armysweden

r roligt

shar kiss nya turn

kulick beskte

kulick live

r ngra somhelst problem