Diktsamlingav Mary Holmqvist

Lyckan eller Änget

Vid kvarnlyckanDär gräs och ängsullen

blommar.Dansar älvorna sin trolska dans,

i skimrande tunna dimslöjevingar.De dansar över änget fram.

Där möttes vi ofta i skymningstimmaDå Syrsornas stråkar gick varma,

och långt borta hördes kornknarrensenvisa sång.

Det var en gångnär vår kärlek var ung och ny.

Vi, vår värld med en rymd omkring.Vid kvarnlyckan där gräs och ängsullen blommar,

dansar älvorna sin trolska dansi skimrande vita dimslöjekjolar

de svävar över änget fram.

En ensam morEn ensam mor håller sittnyfödda barn i sin famn.

Ler och känner en våg av ömhetglädje i varje cell av sin kropp

varje bit av sin själ.Vi blir starka tillsammans viskar hon.

Dina HänderJag älskar dina arbetsmärkta,

kärleksfulla ömma händer.Mina händer vill slutas i dem.

På nattenKlockan väcker mig, mitt i natten.

Visst, jag hade lovat, att hjälpa till att ta upplångreven.

Lite yr och sömndrucken kommer jag upp ur sängenÄr fort klar, tar min ryggsäck och iväg ner

till havet.Det ligger förvår i luften, någon grad kallt och ännuligger snömos kvar i bergsskrevorna och norrlägen.

Månen är stor, rund och full, och stjärnornasmångfald blinkar och glimmar på himlahällen.

Annars, alldeles stilla och nästan tyst.Utom nattugglans hoande.

Nu ser jag dig stå och vänta, på brygganSer du mig, tro?

Din gestalt tecknar sig tydligt i månstrimmansvattenspegling, som rör sig i den mycket lätta

sjöbrisen.Vi nickar till varandra, till hälsning.

Vi behöver inga ord.Tysta går vi ner i båten

Jag sätter mig i fören, du ror båten med kraftiga årtag. Men nu kommer en tät och tjock dimma över vattnet,

som gömmer oss för omvärlden.

TjörnbronHur kunde detta hända,

med lots och allt ombord.En tjugosjutusentonnare kommer ur led,

och rämnar brofästen ned.Så det en dödsfälla blev.

Vilken fasansfull syn för långtradarchauffören som från land kom ut.

Då han ser räcken och bron rasat ned.Och sen på motsatta sidan ser

bil efter bil, köra mot vatten- djupt ner.Utan att kunna varna dem.

Nu har det gått ett tag sen den dagen.Kaos på öarna för dem som ska in till staden.

Köer och gnäll morgon och kväll,stress till tusen.

Till en ny bro är på plats,där den gamla brast.

I november blev glädjen stor,när vår kung, vigde in nya bron.

En gång TunabergJag kan tänka tillbaka.

Till skog, gruva och järnbrukets land.Och där bakom glittrar vikens blå vatten,

där fiske och sjöfart än hålls vid liv.Mitt i byn ligger den lilla kyrkan i rött,

den talar om sekler som gått.Och fädernas behov av Gud.Kyrkan där jag konfirmerats,

mina barn och barnbarn.Mor, mormor och mormorsmor.

Här kan man gå och drömma och föreställa sig,hur det var, när kopparn bröts en gång,

i gamla gruvbestånd.Här står de gamla gruvstugorna kvar,

som berättar om flydda dar.Med höga trösklar och lågt i tak. Öppen eldhärd för kok och bak.

Och den gamla skolan strax intill,där barnen fick läsa och lära

det mesta utantill.De tio guds budord, som är livets lag,

den lagen behöver vi än idag.I dalar mellan skogar och berg.

Finns jordbruksbygd av fädren ärvd.

En dagsländas bröllopsdag

Hon föddes till en dagsländamed skimrade vingar,

i guld och violett.När hon steg upp ur tjärnens

djup idag.Kände hon kanske

vårdoftenfrån björkens blad.Hon väntat länge, på sin bröllopsdag.

Hennes brudgum kom först upp urtjärnens vatten.

Han sitter på ett sävstråoch torkar sin dräkt.

Han ser henne, kommer henne till mötes.Sen i älskog de flyger och dansar.

När kvällen är inne i varm skymningstimma.Hon flyger lågt över tjärnens vattenoch doppar nytt liv i dess mörker

Hennes dagsländedag är slut.

PubertetVad är det du tänker?

Vad är det som händer?När i din tanke det bänder och bänder.Och att du vill krypa ur ditt eget skinn.

Du är inte stor och inte liten,puberteten är så olik verkligheten.Du vill så mycket men inte kan,

inte är man kvinna och inte man.Då är det bra med föräldrar som stöder.

Du dem både älskar och hatar när ditt sinne glöder.Det bästa som kan hända, att det finns nån sport till hands

och en kompis att tala med ibland.Vad är det som händer i din kropp och till sinne?

Om ett par år är detta blott ett minne.

FönstretJag har lagt mig för natten,

men kan inte sova.För mångubben tittar in i

mitt rum.Hans magiska kraft,

stör mina tankar,som en häxdans, de

virvlar omkring.När det blir midnatt jag kliver ur sängen

rummet är fyllt av, månstrålars ljus.Trolska

skimrande skuggorblir långa.

Jag går till fönstretoch tittar på tunet ut.

Där ser jag en underbar syn,harar, som dansar och leker.I böljande skuggor de rör sig,

mot snön.Nu månen går in ett moln och sig gömmer.

Vart har timmarna flytt denna natt?

VårdagsjämningVårdagsjämning, ljuvliga dag.

Längre dag än natt.Och sol som väcker liv i allt som

slumrat har. Knoppar som sväller,

sav i träden väller.Blåsippan i hagen lyser blå.

Tussilago gula rara, blir till glädjevid dikesrenens kant.

Det är vår.

Bråviken Här sitter jag på min häll.

drömmandedenna fridfullt sköna sommarkväll.Därute ser jag holmarna och skären.

Långt borta blinkar Hargö fyr.Det enda ljud som hörs

är vågorna som slår mot strandenoch rasslandet när vinden genom vassen flyr.

Ett svanpar ser jag komma glidande mot landet.Sitt bo de byggt här alldeles intill.

Bakom mig de skogsbeklädda bergen.Där kommer dofter ifrån nattviol.

Jag går den välbekanta stigen genom hagen.Och mina steg jag hemåt styr.Inom kort den nya dagen gryr.

Mer än kulingStormen ryter

havet är som en kokande kittel.Vågorna vräker sig in mot land

och sköljer strandens stenar och hällar.Vattnet är vitt av fradga och skum.

Himlens åskmolnsgråa färgspeglas i havet.

Stormar överraskar oss alla ibland.

Sjöfågeljakt i BråvikenSeptember.

Sjöfågeljakt.Flyg fly, fly

vackra fåglar fly.Ejder, skrak och vigguti vår skärgårdsvik.

På var holme och skärjägaren sitter där

och med säker handsiktarskjuter

pang, pangför er till ett annat land.

Därförflyg fly, fly

vackra fåglar, fly.

LinneaI juninattens varma famni skogens tysta gömma.

Där fann jag digdu blyga lilla blomma.

I rosa sommarkjol, som vaja svagt för vinden.

För din doftoch skönhets skull

kan jag dig aldrig glömmaLinnea

Lilla tvillingblomma

ÄngsullJag plockar ängsull,

blandar med hö,fyller min kudde,

drömmer vackra drömmar.

Lilla nyckelpigaLilla nyckelpiga i min hand

så älskad.Din färg är röd

med sju svarta prickarpå din sköld.

Äger du nyckelntill kosmos hemligheter

eller är du stjärnan i det blåsom leder sjömännen hem

i säker hamn.Svara mig

lilla nyckelpiga i min hand.

Nu blommar rågenNu blommar rågen,

ett böljande sädesfält.Se, så det ryker.En stjärna föll,

önska lyckan till dig då.Allt eller intet.

En gädda plaskar,hör, hon slår i vassen.

Blir en fin middag.

ÖgonblicksbilderEn västanvind kom,

den virvlade om i lövhögen.Bladen dansade.

Vårfjärilen flögden snuddade vid min kind.

Lyckogul fjäril.

Göken gol i västtänk vad vi längtat efter dig.

Våren har kommit.

Lilla våg kom hitmen du stannar vid stranden.

Svalka för sinnet.

Jag hör din vårsångmen kan ej se dig.Lilla talgoxe där.

Kyrkklockors klangkallar oss till sig.

Till ro och söndagsfrid

En vacker bildTvå åldrande knäppta händer,

i bön till Gud.Om fred och frihet

på vår jord.Att all ondska ska upphöra,

krigets fasanfulla förstörelsevapen,gifter.

De knäppta händernas bön,besinna jordens framtid

som är våra barn och barnbarns.Ska deras liv,

bli ångest, rädslaoch en odräglig jord att leva på.

De knäppta händernas bön.Var är vi på väg.

HöstdiktOktober, höst och brittsommartid.Soligt, varmt om än kortare dagar,

men snart kommer nordan,han höstmolnen jagar.

Träden i parken har fått vackra färger.Gula, orangea och lönnen så röda.

I hänförelse ser vi dem glöda.Men frosten kommer och sen är de döda.

De släpper sitt fäste och faller till marken,

grenar blir kala, man ser bara barken.Och löven de dansar en lustiger dans.De virvlar och far när vinden dem tar.

En liten stund får vi njuta av detta.Sen vintern kommit med rätta.

Mitt kastanjeträdUtanför mitt fönster,står ett kastanjeträd.

Jag följt det sen vårens tid.När knopparna börja svälla

och brista.Bladen och blommorna kom.Underbara ljus där tändes,

som glädje till hjärtat sändes.Ljuva tankar som kom, kom.

Och nu i oktober lyser dess gula blad.Alla frukter fallit av.Nu är det höst igen.

Alla kastanjens grenar kalasom sträcker sig mot skyn

Till nästa vår,får det en ny kostym

Kärlek (skriven1985)

Dina ögon är som djupa källanmed solblänk i.

Dess starka åder mig helt betvingar.Vad finns det för kraft däri.

SaknadDu smugit in i min själMen jag vet inte hur.

Jag lyssnar efter din röstoch vill vara dig nära.

När du gickkändes saknaden.

Höst är en solig dagHöst är en solig dagmed klarblå himmel.

När man hör tranornas flytt mot södern.

Det är också att se parkensträd

i varma rödgröngula och orangea färger.Höst är dimma

regnstormbyar.

Kyla och frostnätternär sommaren dör.

Höst ett gulnat lövHöst är ett gulnat löv,som fastnat på min

fönsterruta.Ett rönnbärsfäste

i siluett mot himlens blå.Det är stilla skymningsstunder

med min kära.En hand som sluter min

och bryr sig om.

Islossning i BråvikenAv vårstormmens kraftiga strömmar.

Det bryter, bänder,suckar och rasslar.

Isbarriärer byggs uppraser ner.

Isflaken driver ut mot havet.Efter något dygn

är viken isfri.Då kommer sjöfåglarna igentar sin skärgård i besittning.

För en ny kärleksvår.

VårmorgonVårmorgon och sol i mitt öppna fönster

väckt mig till liv.Tyllgardinen fläktar i vågor

av en ljummen vind.Jag hör fåglarnas kvitter i

morgonväckten.De kvittrar om en ny vår.

VårglädjeSöderfönstret rentvättat,

från vinterns gråprunkar av blommande växter

och nya gardiner.

Du….Ser Din gestaltgenom fönstret

när du går.Tar bilen och åker…Jag står länge kvar

i tankar.

SkogenJag längtar till skogen,

och de blånande bergen.Jag längtar gå upp på Klintbergets topp.

och blicka ut över Bråvikens glittrande vatten.och se, fartygens färd

mot Storstadens hamninlopp.Jag längtar, se holmarna och skären,

som ett pärlband de ligger i rad.

Höra måsarna skria och skräna,och ändernas smatter i vassen en dag.

Jag längtar, höra vågorna klucka,mot stranden.

Jag längtar efter sol, sommar och hav.

MiljönVad sysslar ni med.

Ni mäktiga män i tiden.

Jag känner ångest.Varför förgör vi oss själva.

Jorden är sjukluftenskogen

vattnet är sjukt.Fisk, djur och fågelarter dör ut.

Gifter, gifter…Vår ungdom förstörs av droger och

sprit.Ändå

spritsystemets bildreklamGod helg.

Med en spritbutelj.Vad tänker ni med ni mäktiga män.Skall aldrig vår jord, bli frisk igen.

ÄlvdansJag ser lysande ögon

där ängsullen blommar.Små trollungar leker tafatten trollunge på ett sävstrå

gungar.Trollmor får honom inte fatt.

I månljus och stjärneglans kan trollungar inte sova.

Dom vill titta på älvornas dans när ängsullen blommar

Till stadsminister Olof Palmes Minne

Hur kunde detta hända honom

vår fredsduva i NordSkjuten i ryggen av en

Vettvillings pistol.Blodfläcken där han stupat,

blev höljd i rosors fång.Vattnade av tårarna från

människornas sorg.Hur kunde detta hända,

i Sveriges Huvudstadoch han som värnade

om jämlikhet,Fred och Frihet för alla

folk och över alla gränser.

Jag vet att Du vetJag vet att Du vetmen säg ingenting

jag är rädd för dina ord.Jag vet att Du vet

jag vill du ska vara min vän.Jag vet att Du vet

jag vill du ska hålla min hand i din.Säg ingenting, bandet är skört

Jag vet att Du vetOm min dröm blir verklighet.

Kan lyckan bli större än så

Jag blev så gladnär jag mötte dig.

Din pappa la dig i min famn,så liten go och varm.

Kan lycka bli större än såett välskapat litet barn

med rosiga kinder och med ögon så blå

så en leende röd liten munKan lyckan bli större än så

KompassJesus är vår kompass

på livets haven livboj

som räddar oss från att gå i kvav

Människors tankari stort och smått

Är löftet om kärlekoch evigt livsom vi fått

Kyrkans klockor ringaKyrkans klockor ringa

Kallar oss till sigIdag Mikaelsdagen

särskiltBarnens tid

Låt barnen komma till migJag vill dem i famnen ta

Dessa kära småVill Jesus kärlek få

Därför aldrig hindra demKyrkan är vårt söndagshem

ModerkärlekKänslor

OmsorgerVackra ord

Det hjärtat är fullt avSonen som flyttat

Till egen bostad idagSonen som bott hemma

länge, längeDet sliter och drar

Blir tomt här hemmaNu på gamla dar

Johan 4 år från Colombia

En liten gosse helt i svart Kom per flyg en vinternatt

Det var en dag med glädjeskimmerAtt få vara far och mor

Få stå och spana efter detta plansom förde med sig ett

eget litet efterlängtat barnHan var så liten, liten såSnart han lärde sig att gåOch nu så är han fyra åroch redan uti skolan går

Å, minsam vad lätt han kanhan själv berättat det för migjag hoppas allt gott och bra

för dig

Älskade morDet känns så förunderligt tomt utan dig

Min älskade lilla morNu när du ligger död i din gravMen minnet lever så friskt ännu

Hur god och snäll du varDu vill oss alla så väl

Med ett stort fång liljekonvaljer Vill jag smycka din grav Idag på mors egen dag

Hel- HjärtatHel hjärtat vill jag göra allt, som jag nånsin gör

Helhjärtat vill jag leva. Helhjärtat tills jag dör.

Helhjärtat vill jag äga allt, som jag nånsin får.Helhjärtat vill jag mista sånt som inte består.

Helhjärtat vill jag jobba. Helhjärtat vara lat.

Helhjärtat vara hungrig.Helhjärtat äta mat.

Helhjärtat vill jag glömma.Helhjärtat komma ihåg.

Hel hjärtat vill jag drömma. Helhjärtat åka tåg.

Helhjärtat vill jag sjunga.Helhjärtat hålla tyst.

FlängvästaStormen ryter.

Havet är som en kokande kittel.Vågorna vräker sig in mot land

och sköljer strandens stenar och hällar.Vattnet är vitt av fradga och skum.

Himlen askmolnsgrå.Stormar överraskar oss alla ibland.

Fiskaren som hämtar garnen långt ute,på havet inatt.

Väntan, oro och hoppär fiskarhustruns lott.

Därför är det varje gång skönt,höra tändkulemotorns.

Dunk, dunk,dunk,dunk.Allt väl ombord

Så väl jag minns den 18 oktober. Dagen var solig och låg inom räckhåll.

Åkte till stugan och krattade löv.Vindade upp tvättlinan.

Ömkade en död fladdermus,som satt fastklämdi öglan mot väggen.

Någonstans och för länge sedan,Hade vingarna flimrat av liv.

Tog in den sista kaprifolblomman,med aning av ljusgrön sommardoft.

Läste i Kuriren att nazistsymboler,sprayats på kyrkporten i Flen.

Så hörde Jag på nyheterna,att de hängt Benjamin Moloise.

Efter Midnattsmässan, som varade fram till klockan sju.

Men det var alldeles för långt borta.

Jag vet….Att jordens rotation och vindavvikelser,

Kan få ett fågelsträck ur kurs.Med hjälp av inneboende magnetfält.

Sol och stjärnor,Når fåglarna ändå sitt vinterrevir.

Allt detta vet jag -utan att för den skull

bygga monument över mitt kunnande.

Plötsligt lyfter,den stora flocken.

Hundratals råkor cirklar runt,i allt vidare svängar.

För att sedan Med hesa skrin bölja iväg mot söder…..

Vingarna -som små skopor

tömmer ljudet över henne.Hon står stilla kvar.

Lyssnar

Text: Mary Holmqvist. Layout: Total Media & Reklam. Tryck: LTAB, 2011

Diktsamling