0
Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 [email protected] www.kau.se
Samhälls- och livsvetenskaper
Linda Ortfeldt & Therése Schagerberg
De ensamkommande barnens
utsatthet
En studie om de vuxnas ansvar för de
ensamkommande barnen i kommun X
The unaccompanied children’s exposed position
An essay about the adult’s responsibility for the unaccompanied
children in the local community X
Sociologi
C-uppsats
Datum/Termin: 09-01-23 Handledare: Åsa Wettergren
Examinator: Björn Pernrud
Sammanfattning De ensamkommande barnen som kommer till Sverige befinner sig i en utsatt situation. Efter
den förste juli 2006 lades ansvaret för barnens boende och omvårdnad på kommunerna efter
överenskommelse med migrationsverket. De ensamkommande barnen blir tilldelade en god
man, som får ansvaret för barnen i föräldrarnas frånvaro. En av de gode männens uppgift är
att företräda barnet i asylprocessen.
Tidigare forskning som belyser hur mottagningen i en kommun kan se ut, eller hur de vuxna
som arbetar med barnen upplever sin situation var svårt att finna. Idag finns främst rapporter
från ideella organisationer som exempelvis Rädda Barnen.
Under hösten 2008 gjordes intervjuer med ansvarig tjänsteman på kommun X, boende
personal på ett PUT- boende för ensamkommande barn, samt gode män. Detta för att få en
förståelse för hur barnens situation kan se ut i en kommun och hur ansvaret är fördelat mellan
berörda parter. Utifrån intervjuerna visade det sig att det saknades klara direktiv och regler
mellan de olika instanserna, vilket kan leda till en ostrukturerad tillvaro för de
ensamkommande barnen. Vidare framkom att inga formella krav fanns för att bli god man,
inte heller någon specifik utbildning innan de går in som vårdnadshavare för de
ensamkommande barnen. Detta placerar barnen i ännu en utsatt situation, då de gode männen
har tilldelats ansvaret att beakta barnens rättigheter, ekonomi, samt juridiska aspekter.
Nyckelord: ensamkommande barn, kommunens ansvar, god man, asylprocess
Abstract
The unaccompanied children who come to Sweden are in an exposed position. After the first
of July 2006 the responsibility for the children's housing and caring lays on the local authority
after agreement with immigration authorities. The unaccompanied child gets an allocated
good man, which gets the responsibility for the children in the parents' absence. One of the
good men's responsibilities is to represent the child in the asylum process.
Earlier research that elucidates how the reception can looks like in a local authority where
difficult to find. How the adult who works with these children experience their situation,
where also difficult to find. Today, there are principally reports from non-profit organizations,
for example: “save the children” in Sweden.
During the autumn 2008 interviews were done with a responsible official in local authority X,
housing personnel on PUT- living for unaccompanied children, and good men. To be able to
get an understanding for how the children's situation can look like in a local authority and
how the responsibility is distributed between concerned parties. On the basis of the
interviews, it showed clear directives and rules were missing between the different authorities,
which can lead to an unstructured life for the unaccompanied children. Furthermore, no
formal requirements or other specific education is necessary in order to become a good man
and there by make a commitment to get custody for the unaccompanied children. This puts
the children in another exposed situation, since the good men have been allocated the
responsibility to pay attention to the children’s rights, economy, and legal aspects.
Keywords: unaccompanied children, the local authority, good man, asylum process
Förord
Vi vill börja med att tacka alla respondenter som var intresserade och tog sig tid att ställa upp
på våra intervjuer, utan dem hade inte uppsatsen varit möjlig att genomföra. Vi vill även ge ett
stort Tack till vår handledare Åsa Wettergren som har visat oss sitt stöd genom hela
uppsatsarbetet. Med din hjälp kunde vi slutföra vår uppsats. Tack också till våra nära och kära
som har stöttat och uppmuntrat oss under arbetet med uppsatsen.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING……………………………………………………………................. 1
1.1 Bakgrund…………………………………………………………………………. 1
1.2 Syfte & Frågeställningar………………………………………………………….. 2
2. TIDIGARE FORSKNING……………………………………………………….. 3
3. METOD…………………………………………………………………………… 8
3.1 Urval……………………………………………………………………………… 9
3.2 Genomförande…………………………………………………………................. 10
3.3 Analys metod…………………………………………………………………….. 11
3.4 Etiska överväganden……………………………………………………………... 12
4. RESULTAT OCH ANALYS……………………………………………………. 14
4.1 Ahmed kommer till Sverige………………………………………………………. 14
4.1.1 Staten och kommunen……………………………………………………. 14
4.1.2 Boendeformer för ensamkommande barn…………………………………… 15
4.1.3 God man för ensamkommande barn……………………………………….. 16
4.1.4 Asylgången för ensamkommande barn………….………………………….. 18
4.1.5 FN:s barnkonvention………………………………………………………………….. 19
4.1.6 Dublinförordningen………………………………………..…….................20
4.2 Gode männens arbetssituation…………………..….…………..………………… 21
4.2.1 Oklara regler & motstridigheter……………………………………………………….. 21
4.2.2 Tystnadsplikt………………………………………………………………………….. 25
4.2.3 Handledning…………………………………………………………………………… 25
4.2.4 Att balansera mellan närhet & distans………………………………………………… 26
4.3 Makt i förhållande Gode män – barn……………………………………………... 27
4.4Barns situation enligt de vuxna runt omkring dem……………………………....... 30
4.4.1 Barnens bästa………………………………………………………………………….. 30
4.4.2 Trovärdighet…………………………………………………………………………… 33
4.4.3 Förvirring hos barnen…………………………………………………………………. 35
4.4.4 Skola & fritid………………………………………………………………………….. 35
4.4.5 Asylprocessen…………………………………………………………………………. 37
4.5 In & utgrupper …………………………………………………………………… 38
4.5.1Fördomar……………………………………………………………………………… 38
4.5.2 Kulturella skillnader…………………………………………………………………...... 42
4.5.3 Sverige som mottagarland ”alla vill till oss”…………………..………………………… 46
5. DISKUSSION…………………………………………………………………………. 48
5.1 Regler och Rutiner i mottagandet…………………………………………………. 48
5.2 Gode männens uppgift och roll……………………………………………………. 48
5.3 Barnens situation……………………………………………………………...…… 49
5.4 Avslutande ord & reflektion………………………………………………….…… 51
LITTERATURFÖRTECKNING……………………………………………………… 52
BILAGA 1. INFORMATIONSBLAD…………………………………………………. 56
BILAGA 2. INTERVJUGUIDIE……………………………………………………… 58
BILAGA 3. INTERVJUGUIDE……………………………………………………….. 61
BILAGA 4. INTERVJUGUIDE……………………………………………………….. 64
1
1. Inledning Här kommer vi att presentera vårt val av ämne, en kort bakgrund, syftet med studien, samt
våra frågeställningar.
Ensamkommande barn befinner sig i en utsatt situation. Deras fortsatta liv och öde ligger i
händerna på de vuxna som ska ta hand om dem, och som ska värna om deras bästa. Rädda
Barnen har i flera rapporter uppmärksammat barnens situation, vilket har berört oss, och fått
oss att vilja veta mer. Media har också uppmärksammat olika fall där de ensamkommande
barnens ärenden har gett oss ett intresse av att veta mer om hur processen går till. I denna
uppsats vill vi visa på hur barnens situation kan se ut, genom att titta på hur mottagningen ser
ut i en kommun. Vi vill veta hur barnen tas omhand i kommunen, samt vilka aktörer som är
med och påverkar deras situation.
1.1 Bakgrund
Ensamkommande flyktingbarn, är den benämning som används på barn som kommer till
Sverige och söker asyl utan sina föräldrar eller annan vårdnadshavare. Alla som är under 18 år
definieras som barn, enligt FN:s barnkonvention. 60 000 ensamkommande flyktingbarn sökte
asyl i ett europeiskt land under 2000- talet och de nästkommande fyra åren enligt UNHCR1. I
Sverige sökte under samma tid ungefär 2000 barn asyl (Gunnarsson, 2008). Under 2008, tog
Sverige emot 1510 ansökningar om asyl från ensamkommande barn, av dessa var 1201 pojkar
och 309 flickor. Flickorna utgjorde ca 20 % av de ensamkommande barnen. Barnen var i
åldern 13- 17 år och de flesta kom från Irak, Somalia, och Afghanistan. Barn från dessa tre
länder utgjorde tillsammans ca 76 % av alla ensamkommande barn och ungdomar detta år.
Den genomsnittliga handläggningstiden var under 2008, 174 dagar för ett ensamkommande
barn (Migrationsverket, 2009a)
Genom den lagändring som trädde i kraft den första juli 2006 (1994:137) har ansvaret för de
ensamkommande barnen kommit att fördelas mellan stat och kommun. De kommuner som
tillsammans med migrationsverket kommit överens om att ta emot ensamkommande barn, får
ansvaret för deras boende och omvårdnad. Migrationsverket har fortsatt ansvar för barnens
asylärende, samt frågor som rör ekonomiskt bistånd och eventuellt återvändande
(Migrationsverket, 2008a)
1 UNHCR= United nations High commissioner for refugees. FN:s flyktingkommissariat, organisationen har till
uppgift att ge skydd till flyktingar och att lösa flyktingproblem i världen (UNHCR, 2008).
2
De ensamkommande barnen befinner sig i en utsatt situation vilket gör att migrationsverken
ska prioritera mottagandet och prövningen av deras ärenden högt. Överförmyndarnämnden i
kommunen ska så snart som möjligt då barnet kommer till kommunen utse en god man2, vars
uppgift är att verka som förmyndare och vårdnadshavare för barnet (Migrationsverket,
2008a).
Sverige har förbundit sig att följa FN:s barnkonvention och enligt den är det en rättighet för
barn att återförenas med sina föräldrar. Det gör att svenska myndigheter alltid försöker finna
barnens föräldrar eller eventuella andra vårdnadshavare. Det innebär också att om bedömning
görs att det inte finns någon risk för förföljelse, eller behov av skydd ska alltid inriktningen
vara att återförena barnet med sina föräldrar i hemlandet. Om barnet har asylskäl och beviljas
uppehållstillstånd i Sverige, placeras barnet i familjehem eller i ett särskilt boende för barn
med uppehållstillstånd (Migrationsverket, 2008a)
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med vår studie är att ta reda på vilka regler och rutiner som gäller för ensamkommande
barn såväl som att undersöka hur de ensamkommande barnen tas emot och tas omhand i en
specifik kommun. Då barnen förses med en förmyndare- en god man- som ska föra barnens
talan vill vi också titta närmare på vad god manskapet innebär. Följande frågor ska besvaras i
studien:
1. Vilka regler och rutiner gäller för mottagandet av ensamkommande barn?
2. Vilken uppgift har god man och hur ser de på sin roll?
3. Hur ser barnens situation ut under asylprocessen i kommunen?
2 Att vara god man innebär att utföra uppgifter för någon annans räkning.
3
2. Tidigare forskning
Under den här rubriken kommer vi att presentera tidigare forskning & rapporter som är
relevanta för undersökningen.
Det visade sig vara svårt att finna tidigare forskning som visar på hur mottagandet av
ensamkommande barn i en kommun fungerar eller hur de gode män eller andra vuxna
upplever sitt arbete och sin situation. I Göteborg finns ett mångvetenskapligt
forskningsprojekt, (Gothenburg Research Group on Asylum Seeking Children in Europe
(GRACE), som undersöker asylsökande barns hälsa och välbefinnande under asylprocessen.
Projektet pågick under 2006 men några publikationer har inte hunnit komma än. Det som
fanns skrivet i övrigt är huvudsakligen rapporter från ideella organisationer, som Rädda
Barnen vilka dock kan ge viktig information och en fingervisning om hur det ser ut. Detta kan
och andra sidan inte sägas gälla generellt då materialet är för litet.
I en rapport från Rädda Barnen, ” Att möta de ensamkommande barnen” skriven av Brendler-
Lindqvist Monica (2004), står det att läsa om det första kommunala boendet för
ensamkommande barn som öppnade i Sverige. Det var i Skellefteå och gavs namnet Origo. I
kommunen fanns sedan tidigare erfarenhet från att arbeta med ensamkommande barn med
permanent uppehållstillstånd. Inför öppnandet av Origo så anställde man en personalgrupp
som skulle utgöra en heterogen grupp med tanke på ålder, kön, tidigare erfarenhet och etnisk
bakgrund. Personalgruppen fick innan barnen kom till Origo, en månad på sig att förbereda
sig. Detta gjordes genom diskussioner, samt genom att sätta upp mål och regler. De bestämde
också hur arbetet skulle fördelas i gruppen för att fungera på bästa sätt. Det hade också innan
barnen kom etablerats kontakter med andra instanser så som skola, vårdcentraler och
liknande, som barnen skulle komma att ha kontakt med.
Arbetet på Origo var baserat på ett s.k. salutogent perspektiv3, som innebär att en känsla av
sammanhang är något som ger god psykisk hälsa. Känslan av sammanhang skapas genom att
tillvaron upplevs vara begriplig, hanterbar och meningsfull (Brendler- Lindqvist, 2005). I
barnens vardag innebar de salutogena perspektivet att barnens egna resurser och intressen
beaktades, genom skola, fritid, och aktiviteter. Även genom att barnens boende liknade ett
”riktigt” hem var viktigt, samt nära kontakt med de gode männen. Genom detta menade man
3 Aaron Antonovskys begrepp, det Salutogena perspektivet, handlar om ett fokus på hälsa och friskfaktorer
(Tamm, 2002)
4
att barnen kunde uppleva en känsla av sammanhang, samt att tillvaron för barnen blev
begriplig, hanterbar och meningsfull, vilket ökade och gav psykisk hälsa.
Av rapporten ” Att möta de ensamkommande barnen” (2004), framgår det att för att ta emot
ensamkommande barn, krävs erfarna och kompetenta personer i barnens närhet. Även
psykosociala metoder och pedagogiska modeller behövs för att ta hand om ensamkommande
barn på ett bra sätt. Personal som jobbar med ensamkommande barn bör ha kunskap om de
kriser barnen kan vara i eller komma att befinna sig i.
2005 kom en uppföljande rapport ” Vem bär ansvaret för de ensamkommande barnen” som
visade hur mottagandet på Origo hade fungerat. Rapporten visade att många av de barn som
fick uppehållstillstånd valde att stanna i kommunen. Den pekade även på att det fanns
skillnader mellan olika kommuner, i hur mottagandet ser ut. Rapporten visade också på en
mindre kommuns fördelar. Där det finns kontinuitet mellan boende, skola, fritid, aktiviteter,
och barnen kan skapa ett socialt nätverk vilket är svårare i en stor kommun till exempel
(Bendeler- Lindqvist, 2005) .
I Uppsatsen ” Relation för livet, en studie om ensamkommande asylsökande barn”
(Andersson & Wassbäck, 2007), framgår det även där, att mottagandet av ensamkommande
barn skiljer sig åt mellan olika kommuner. Förberedelserna att ta emot barnen ser mycket
olika ut. Bland annat var det många företrädare i kommunerna som önskade en mer utförlig
information om det barn som skulle komma, samt om dess eventuella behov. Förberedelserna
för att ta emot ensamkommande barn skilde sig också åt i omfattning och tid. I uppsatsen
framgår också att barnen genomgår en dramatisk livssituation, detta enligt företrädare i
kommunerna. Författarna till uppsatsen har uppmärksammat att de som representerar
kommunerna anser att barnen har eller att det fanns risk att barnen upplevt trauman. Flera
sade till exempel att det är ett trauma i sig att lämna sitt hemland och sina föräldrar. Även att
asylprocessen för barn är en form av krissituation som barnen kan behöva hjälp att bearbeta
(Andersson & Wassbäck, 2007).
Det framkommer också i, Brendler – Lindqvist ”Att möta de ensamkommande barnen”
(2004), att många av de ensamkommande asylsökande barnen visar på psykiska symtom.
Detta kan visa sig genom t.ex. sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter,
aggressionsutbrott, depressioner eller liknande, efter upplevelsen av olika trauman. Även den
5
långa asylprocessen som kan ge en väntetid på över ett år upplevs som psykiskt påfrestande
och kan utveckla psykiska symtom.
I boken ” Att möta flyktingar” (Angel & Hjern, 2004) står det att ofta är traumatisk stress en
kombination av olika faktorer. Det är inte endast barnens egna upplevelser som bidrar till
trauma, utan de bär också med sig föräldrarnas upplevelser. Den ovisshet och otrygghet som
barnens svävar i under asylprocessen är en annan bidragande faktor, separationer är en annan.
Att barnen och ungdomarna skiljs från sina föräldrar är alltid känsligt. I fyra till fem års ålder
är sådana former av separationer extra känsliga, och i samband med att barnet blir äldre
förbättra deras förmåga att hantera separationer. Dock är långa perioder av separation, med en
oviss utgång, svårt för ett barn och en ungdom att hantera oavsett ålder (Angel & Hjern,
2004). Många barn som kommer ensamma till Sverige kan också ha upplevt krig, mycket våld
i sin närhet och även svåra förluster av nära och kära. Barnen kan också ha förlorat stora delar
av sin barndom, då möjligheten i hemlandet för att få vara barn med allt vad det innebär, inte
funnits. Kanske har en del barn varit tvungna att tillbringa tid i skyddsrum och inte haft
möjlighet till att vara ute eller gå till skolan etc. Att befinna sig i krig är också påfrestande för
hela familjen. Barnen kan i och med det få ta ett stort ansvar för familjen, för hemmet, och för
eventuella syskon som exempel (Angel & Hjern, 2004). Studier som gjorts på flyktingbarns
hälsa har visat att barn ofta visar symtom som att vara inåtvända, ha separationsångest, vara
nedstämda samt känna oro och ängslan. Även sömnrubbningar med mardrömmar är vanligt.
Nyanlända flyktingar är också överrepresenterade som patienter på barnpsykiatriska kliniker i
Sverige (Angel & Hjern, 2004).
I rapporten ” Att möta ensamkommande flyktingbarn” från Rädda Baren (Bendler- Lindqvist,
2004) står också att de som arbetar på boendet går igenom tre ”barriärer”. Det handlar om
språk, kultur samt de barriärer som uppstår vid mötet av barn som upplevt trauman. Då det
gällde språket, upplevde personalen att det var viktigt för ungdomarna att det fanns någon
som kunde tala deras eget språk. Då det kom till de kulturella skillnaderna, fanns stora
skillnader mellan ungdomarna och personalen vilket kunde skapa förvirring. Det kunde
uttrycka sig i alltifrån kroppsspråk, matvanor till religionsskillnader. När det kom till att möta
barn som upplevde trauman framkom i studien att det fanns ett visst motstånd från personalen
att lyssna på detta. Även att förstå de ensamkommande barnens och ungdomarnas
erfarenheter. Att människor reagerar med ett motstånd till att lyssna kan bero på att när barn
och unga berättar om svåra separationer, död, kränkningar, eller förföljelse väcker det starka
6
känslor hos den som lyssnar. Det i sin tur kan bidra till att den som lyssnar känner en
maktlöshet och hjälplöshet inför detta. Andra kan reagera med ett förnekande som ett försvar
mot de egna känslorna som väcks när sådana här upplevelser blir berättade. Genom att
synliggöra dessa känslor, kan personalen ge ett bättre stöd till de barn och unga som behöver
det (Bendler- Lindqvist, 2004).
På Boendet Origo hade det från början varit tänkt att man skulle inta en passiv ställning och
inte aktivt ställa frågor om ungdomarnas bakgrund. Detta ändrades då psykiska symtom, och
andra beteenden, som mardrömmar, koncentrationssvårigheter och liknande,
uppmärksammades hos ungdomarna. Personalen var i och med detta tvungna att inta ett annat
förhållningssätt för att kunna hjälpa och ge det stöd barnen och ungdomarna behövde
(Bendler- Lindqvist Monica, 2004).
I rapporten framkom också att de gode män som arbetade med barnen på boendet Origo,
upplevde en frustration över att det var mycket som var oklart gällande deras uppdrag. Det
fanns även oklarheter när det kom till barnens situation under asylprocessen (Bendler-
Lindqvist Monica, 2004).
I en dokumentation från ”Seminariet, god man för ensamkommande flyktingbarn” på Rädda
Barnen den 26 april 2006, (Seminarieledare Barbro Alm, dokumentation Agneta Gunnarsson)
som finns att läsa, framkom det att det fanns oklarheter gällande god mäns uppdrag. Där står
också att det är överförmyndarnämnden som har till uppgift att utbilda dem som utses till
gode män enligt Eva Von Schéelen, förbundsjurist, Sveriges kommuner och landsting. I
samma dokumentation menar Kerstin Fälldin som är enhetschef på överförmyndarnämnden i
Stockholm, att det inte bara går att ta en person som verkar bra, som inte är dömd, ge lite
information och efter det tro att de kan vara verksamma som gode män. Hon hävdar att
eftersom de ensamkommande barnen är i en så utsatt och känslig situation måste det ställas
höga krav på de som ska vara gode män. Hon säger vidare att en god man ofta får ta del av
hemska, sorgliga och tragiska berättelser vilket kan utsätta den gode mannen för psykisk
press. De kan då vara i behov av professionell handledning (Dokumentation; ”seminariet, god
man för ensamkommande flyktingbarn, 2006). Anki Carlsson, beteendevetare på
rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, berättade om resultatet av en enkätstudie,
samt några djupintervjuer med gode män från 2005. Det var 94 gode män som svarade på
enkäten och fem djupintervjuer. Det framgick där att de flesta gode män inte fått någon
7
utbildning, samt att många efterlyste detta. Det kunde handla om utbildning i asylprocessen,
kulturmöte och hantering av stress. Andra menade dock att de inte behövde någon utbildning
då de redan hade tidigare erfarenhet och tyckte det fungerade bra. Det framkom också att
några gode män upplevde en maktlöshet då barnen visade att de mådde dåligt eller var ledsna.
Även kulturella svårigheter och språksvårigheter framkom som ett problem för vissa
(Dokumentation; ”seminariet, god man för ensamkommande flyktingbarn, 2006)
8
3. Metod
Här kommer vi att beskriva de aspekter som berör och påverkar studiens metodologiska val
och tillvägagångssätt.
Vi valde att göra en kvalitativ intervjubaserad studie. Vi anser att en kvalitativ metod är den
som passar bäst med tanke på vårt syfte. Vi ville fånga våra respondenters uppfattningar,
beskrivningar, och erfarenheter vilket görs bäst genom intervjuer (Kvale, 1997). Gode män är
också ett relativt outforskat område, vilket gjorde att vi valde att använda oss av en explorativ
ansats. En explorativ ansats innebär att vi ville försöka fånga respondenternas berättelser och
på så sätt skapa oss en förståelse för området vi valt att undersöka. Vi valde att använda en
halvstrukturerad intervjuguide, för att respondenten skulle få möjlighet att fritt utveckla,
reflektera och lyfta fram aspekter som denne ansåg viktigt att belysa (Kvale, 1997).
Intervjuguiden innehåll en rad förteckningar över de frågeområden vi var intresserad av att få
svar på. Utifrån dessa fick alltså våra respondenter fritt utrycka sig. Under dessa områden
hade vi också placerat underfrågor för att säkerhetsställa att vi verkligen fått med det vi ville
ha svar på. Kvale (1997) menar att trots att intervjuguiden är halvstrukturerad är det bra att
ändå använda sig av en intervjuguide. I guiden bör de frågeställningar och ämnen som är
relevanta för intervjun och studiens syfte finnas med som ett stöd för de som utför
intervjuerna (Johansson, 2005).
Vi använde oss av tre olika intervjuguider som alla var anpassade efter de personer vi skulle
intervjua. En för den ansvariga tjänstemannen på kommunen (se bilaga 2), en för personal på
boendet (se bilaga 3), en för de gode männen (se bilaga 4). Det finns problem med att
använda sig av en halvstrukturerad intervjuguide, då vi som intervjupersoner kan påverka
med minspel, gester och för ledande frågor kan få intervjupersonen att svara som vi vill
(Kvale, 1997). Detta försökte vi motverka genom att vara så objektiva som möjligt, genom att
inte avbryta och istället låta intervjupersonen prata färdigt utan att vi avbröt eller lade oss i
under tiden.
Generaliserbarhet är något som innebär om det resultat man får fram i underökningen kan
sägas gälla för samhället i stort. En kvalitativ studie brukar eftersträva detaljerad kunskap på
ett begränsat område och därför brukar man inte tala om generaliserbarhet, men vi kommer
här att kort ta upp frågan (Kvale, 1997). Detta eftersom vi har undersökt ett område som kan
9
se relativt lika ut runt om i olika kommuner i Sverige. Vi kommer dock inte att stäva efter
generaliserbarhet då vi har alldeles för få intervjupersoner. Däremot kan materialet vara
intressant för verksamma inom detta område samt att en del av resultatet kom att påminna om
tidigare rapporters resultat.
Validitet i studien är också viktigt att ta hänsyn till. Med validitet betyder att man undersöker
det som undersökas ska (Kvale, 1997). Detta anser vi att vi har gjort då våra intervjuer är
gjorda på människor som arbetar med de ensamkommande barnen, och som också är de som
kan svara på våra frågeställningar. Intervjuerna är gjorda dels på den tjänsteman som ansvarar
för mottagandet av de ensamkommande barnen i kommunen, samt personal från boendet som
kommer i kontakt med barnen i deras vardag. Även på de gode män som verkar som barnens
förmyndare och vårdnadshavare.
Reliabiliteten i undersökning är också viktig. Det innebär att undersökningen ska göras på ett
tillförlitligt sätt (Kvale, 1997). Detta kan i kvalitativa studier vara svårt, då intervjuguider
används som undersökningsinstrument vilket ofta leder till följdfrågor. Detta särskilt om det
är öppna, ostrukturerade eller halvstrukturerade intervjuguider (Kvale, 1997). Reliabiliteten
kan alltså bli påverkad genom att de följdfrågor som uppstår under intervjuns gång inte alltid
ser likadana ut från intervju till intervju. Dock har vi varit uppmärksamma på att de frågor vi
velat ha svar på under intervjuerna verkligen blivit besvarade. Under vissa intervjuer har det
framkommit saker som gjort oss tvungna att be intervjupersonerna att utveckla sina svar.
Detta har gjort att det under vissa intervjuer har uppstått nya frågor, samt att det förekommit
fler frågor under vissa intervjuer och tvärtom.
3.1Urval
Vi valde att intervjua 6 personer. Det var som vi tidigare nämnt, en ansvarig tjänsteman från
kommunen, en personal från boendet, samt gode män. Personal från boendet kommer att
under resultatdelen att även den benämnas för tjänsteman för att värna om dennes integritet.
Antalet intervjupersoner styrdes av att vi fick tänka på uppsatsens begränsade tid och
omfattning.
Att komma i kontakt med respondenterna är en av de viktigaste bitarna under förberedelserna.
Antingen sker detta via brev, telefon eller muntligt. Det är också viktigt att tänka på de
10
forskningsetiska reglerna som finns. Det innebär att man informerar de tillfrågade om syftet
med studien, berättar att de kan avbryta den när de vill, och att de kommer att förbli anonyma
(Johansson, 2005). För vår del gick det till så att vi ringde till överförmyndarnämnden i
kommunen, som är de som tillsätter de gode männen. Av överförmyndarnämnde fick vi
telefonnummer till några gode män som vi kunde intervjua. Sedan ringde vi till kommunen
för att få tala med ansvarig tjänsteman. Genom Rädda Barnen fick vi ett nummer till en
personal på boendet.
Våra intervjupersoner valde vi med tanke på vårt syfte och våra frågeställningar.
Tjänstemannen har kunskap om mottagningen och kan därmed ge oss en förståelse för hur
den formella gången ser ut vad gäller rutiner och regler. Personalen på boendet, samt de gode
männen kan ge oss en beskrivning hur barnen tas om hand i kommunen. De gode männen kan
också beskriva hur deras uppdrag ser ut och hur de upplever sin roll. Vi ville även intervjua en
social sekreterare för att se vad hennes kontakt med barnen innebär. Vi ville veta hur hon
anser att barnens mottagande i kommunen ser ut, samt hur barnen tas om hand sett från
socialen sida. Men tyvärr kom vi aldrig i kontakt med henne trots många telefonsamtal och
lämnade meddelanden.
3.2 Genomförande
Så snart vi fått kontakt med våra intervjupersoner, bokade vi in en plats och en tid med dem
för att kunna genomföra intervjuerna. Innan intervjuerna kunde genomföras fick vi göra en
del ändringar av både tid och plats för att det slutligen skulle passa alla parter. Efter mycket
om och men, fick vi tillslut de intervjuer vi behövde för att kunna genomföra undersökningen.
För att våra intervjupersoner skulle känna sig så bekväma som möjligt och kunna öppna upp
sig för oss, ville vi välja en plats som fick respondenterna att känna sig väl till mods. När vi
ringde till dem gav vi förslag på att ses på universitetet. Två av dem tackade ja till detta.
Intervjuerna gjordes då i ett privat bokat rum. En av intervjupersonerna ville hellre träffas
hemma hos sig själv, medan den fjärde ville träffas på stadens bibliotek, vilket vi självfallet
respekterade. Tjänstemännen, samt personal på boendet valde vi däremot att intervjua på
deras arbetsplats för att det var enklast för dem. Det faktum att två av intervjuerna gjordes på
universitetet kan ha tänkas fått respondenterna att känna någon form av underläge, då vi som
intervjuare hamnade på ”hemmaplan”. I kommunikationen mellan människor är kontroll,
11
makt och dominans oerhört viktig. I en forskningsintervju är rollerna till stor del redan
förutbestämda av den akademiska världen. Respondenten svarar på forskarens frågor om sitt
liv och egna upplevelser och erfarenheter för att bidra med produktion av vetenskaplig
kunskap (Johansson, 2005). Detta är oerhört viktigt för oss som uppsatsskrivare att tänka på.
Vi ansåg att biblioteket på universitetet är till för allmänheten samt att vi befann oss i ett
privat bokat rum som inte kunde ses som ”hemmaplan” för någon part. När vi sedan ser
tillbaka på data från just dessa två intervjuerna anser vi att det inte hade någon betydelse att vi
sågs på universitetet, då vi fick väldigt utförliga intervjuer av just dessa två respondenter.
Detta gör att valet av plats inte bör ha haft någon inverkan på det resultat vi fått fram i
undersökningen.
Vid intervjuernas genomförande valde vi att medverka båda två. För att undvika att
respondenterna skulle komma att uppleva någon form av underläge av att vi var två, bestämde
vi oss före intervjun för vem av oss som skulle ha huvudansvaret under intervjun. Den som
inte hade huvudansvaret förde istället anteckningar. Att vi båda medverkade under intervjun
gav oss möjlighet att jämföra våra upplevelser av situationen och av respondenterna. På så
sätt hoppades vi få en mer nyanserad bild av dem (Kvale, 1997).
Innan intervjuerna startade frågade vi våra respondenter om det gick bra för dem att vi
använde oss av bandspelare. Detta för att få med alla detaljer och för att bättre kunna fokusera
på intervjupersonerna. När vi sedan lyssnade igenom intervjuerna, fick vi möjlighet att göra
om lyssningar ifall något varit oklart. Intervjuerna transkriberades sedan och det var dessa
utskrifter som senare kom att användas vid analysen. Då vi transkriberade valde vi att ha med
allt som sagts under intervjuerna, även pausar och tvekningar. Sammanlagt fick vi 92 sidor
med intervjuutskrifter. Anteckningsblock valde vi att ha med för att anteckna om det var
något särskilt som vi lade märke till under intervjuerna. Så som frågor och funderingar vi inte
tänkt på tidigare eller om respondenten skulle fortsätta att berätta något efter det att
bandspelaren stängts av som skulle kunna vara av värde för vår undersökning. Intervjuerna
tog emellan 1 – 1 ½ timme att genomföra.
3.3 Analys metod
Studien har en explorativ ansats, vilket innebär att man utgår från empirin. Det betyder att vi
inte hade någon förutbestämd teoretisk bakgrund eller några begrepp att utgå från då vi gjorde
12
våra intervjuer. Vi ville kartlägga ett område och genom de svar vi får genom respondenternas
upplevelser få fram information eller teorier som kan förklara detta (Kvale, 1997). Vi lät alltså
intervjuresultatet styra våra val av teorier för att tolka data. På grund av den halvstrukturerade
intervjuguiden är också det som kommer fram ur data extra viktigt.
Det finns många olika sätt att förklara analysens olika steg. Vi kommer här att göra en
sammanfattning om hur vårt analysarbete gick tillväga. Vi tar även hjälp av Kvale (1997) och
Johansson (2005) för att förklara hur arbetet med vår analys gick till.
Det första vi gjorde var att utföra själva intervjuerna. Under dessa intervjuer fick
respondenterna beskriva sina upplevelser runt ämnet som berör de ensamkommande barnen i
kommunen. Steg två i analysen kan innebära att den intervjuade själv upptäcker nya synsätt
på sitt agerande och upplevelser om sin situation (Kvale, 1997). Steg två låter vi vara osagt
om våra respondenter. Steg tre innebär sedan att vi som intervjuare tolkar meningar under
intervjuerna. Vilket kan innebära att vi som intervjuare ställer frågor som gör att respondenten
får möjlighet till att bekräfta det som intervjuaren uppfattat eller få en chans till att förklara
hur den egentligen menade (Kvale, 1997). Det gjorde vi när vi ville försäkra oss om att vi
uppfattat våra respondenters svar rätt. Nästa steg som sker efter är transkribering. När vårt
material hade transkriberats började vi koda vårt material, jämförde teman och såg mönster
från de olika intervjuerna. Under tolkningsprocessen av vårt material så fann vi vissa
kategorier direkt i empirin, samtidigt som det även framkom teorier i data. Dessa teoretiska
begrepp har vi sedan använt för att fånga upp vissa teman i vårt material. Det är under denna
process själva analysarbetet sker. Här sorterade vi även bort sådant som vi inte ansåg vara
relevant för vår studie (Johansson, 2005).
3.4 Etiska överväganden
Respondenterna informerades innan intervjuerna började om syftet med undersökningen, om
hur materialet kommer att användas och hur resultatet kommet att presenteras. Denna
information gavs till dem både per telefon och innan intervjun startades. De fick också veta att
deltagandet i studien var helt frivilligt och att de kunde avbryta den när som helst. De blev
inte heller utsatta för några påtryckningar från vår sida (Kvale, 1997).
13
Innan vi började intervjun hade vi med oss ett informationsblad (bilaga 1) som respondenten
fick möjlighet att läsa. Detta informationsblad skulle vi möjligen ha skickat till respondenten
innan intervjun skulle genomföras, men vi valde som sagt att informera dem muntligt innan
istället. I informationsbladet, fick respondenterna möjlighet att läsa om vad studiens syfte var,
samt vad den skulle kunna komma att användas till. De fick även information om att allt
bandat material kommer att förstöras och att ingen av de som ställt upp på intervjun kommer
att kunna identifieras i den färdiga studien, allt enligt Vetenskapsrådets Forskningsetiska
Principer (Vetenskapsrådets Forskningsetiska principer).
Det är också viktigt att nämna att som en konsekvens av etiska ställningstaganden har vi
ändrat vårt ursprungliga syfte med projektet. Vi ville från början intervjua de
ensamkommande barnen själva, men för att få göra en sådan studie hade vi varit tvungna att
vända oss till den etiska nämnden för ett godkännande och det skulle ha inneburit att vi inte
blev färdiga med uppsatsen i tid. Det är alltid etiskt problematiskt att intervjua barn i utsatta
situationer, i synnerhet när det görs av studenter och inte etablerade forskare.
14
4. Resultat och Analys
Här kommer resultatet samt vår analys att presenteras. Då det är centralt för att besvara vår
första frågeställning kommer vi först att visa på hur den formella gången ser ut från det att ett
barn kommer till Sverige för att sedan hamna i en kommun. Vidare fortsätter vårt resultat och
vår analys att behandla hur barnens situation i kommunen samt gode männens uppgift och
roll.
4.1 Ahmed kommer till Sverige
För att beskriva den formella gången för ett ensamkommande barn som kommer till Sverige,
har vi valt att använda en figurerad person med namnet Ahmed. Vi kommer att beskriva hans
väg genom asylprocessen och på så sätt ge en inblick i hur den kan se ut. Vår person Ahmed
är 16 år gammal, och kom ensam från Somalia till Sverige för att söka asyl år 2008. Han blir
placerad i en kommun som vi valt att kalla ”Lilleby” Kommun. Den kommunen representerar
vår studerade kommun. Vi kommer genom den ansvarige tjänsteman vi intervjuade, visa på
hur det ser ut när Ahmed kommer till kommunen.
Enligt migrationsverkets hemsida var Ahmed en av 1165 ensamkommande barn som kom till
Sverige är 2008 för att söka asyl. (Migrationsverket, 2009a). Barnens resa till Sverige är oftast
lång, kostsam och kan se väldigt olika ut. Barnen kan komma med båt, flyg eller bli
insmugglade i containrar som några exempel. Ahmed fick resa tillsammans med en vän till
familjen, han blev insmugglad i en lastbil och kom till Sverige med enbart de kläder han bar
när han reste. Det var hans föräldrar som skickade iväg honom, i hopp om att han skulle få en
bättre tillvaro i Sverige än i Somalia. Vilket kan vara ett av många olika skäl till att
ensamkommande barn kommer till Sverige (Migrationsverket, 2009b)
4.1.1 Staten och kommunen
När Ahmed kommer till Sverige ser migrationsverket först till att han blir placerad i en
mottagningskommun, en så kallad transitkommun, det är tillfälligt boende, som finns i
Stockholm (Sigtuna och Solna), Malmö, och Göteborg (Mölndal). Efter det kommer Ahmed
att bli placerad i en kommun. En kommun som tillsammans med migrationsverket kommit
överens om att ta emot ett visst antal ensamkommande barn. Genom den lagändring som kom
den förste juli 2008 (1994:137), har ansvaret för de ensamkommande barn som söker asyl i
Sverige, som tidigare nämnts, kommit att delas mellan kommuner och staten. Det blir alltså
15
nu kommunen som får ansvaret för Ahmed vad gäller hans boende och omvårdnad. Tidigare
var det migrationsverket som hade hand om både asylprocessen och boendet för barnen. Nu
har migrationsverket istället enbart hand om asylprocessen, ekonomiskt bistånd, samt
eventuellt tillbaka skickande av barnen. Migrationsverket ansvarar också för att göra
efterforskningar efter Ahmeds föräldrar. Staten betalar en ersättning till den kommun som
tagit emot Ahmed och andra ensamkommande barn (Migrationsverket, 2009c). Länsstyrelsen
är den enhet som har ansvaret för tillsynen av mottagningen i kommunerna (Migrationsverket,
2009d).
Ahmed har som alla ensamkommande barn rätt till skolgång, detta gäller oavsett om de
kommer att få PUT4, eller om de kommer få avslag och tvingas återvända till sitt hemland.
Mindre barn deltar i normala fall i den kommunala förskoleverksamheten, medan barn i
skolåldern går i skola, då det gäller skolplikt i Sverige. Barn som är över 16 år, som Ahmed är
får gå i gymnasium eller motsvarande. Undervisningen ska också ta hänsyn till alla barns
individuella behov och dess förutsättningar, detta är också ett av kommunens ansvar
(Migrationsverket, 2009c). Lanstinget i kommunen är de som sedan ansvarar för att de
ensamkommande barnen får samma sjukvård, hälsovård, tandvård, samt psykiatriskvård som
övriga barn i Sverige (Migrationsverket, 2009d).
Ahmed blir placerad i ”Lilleby” kommun. Den kommunen har nu ansvaret för att Ahmeds
ärende utreds på rätt sätt och att de beslut som fattas ser till Ahmeds bästa. Kommunen måste
fatta ett beslut om vart det är bäst för Ahmed att bo. Barn kan bli placerade i familjehem. De
kan också få bo hos släktingar, eller andra anhöriga. Eller på ett boende för ensamkommande
barn (Migrationsverket, 2009c).
4.1.2 Boende former för ensamkommande barn i kommunen
I ”Lilleby” kommun har man valt att ta emot pojkar i åldern 16- 18 år. Ahmed blir placerad i
ett så kallat HVB- hem, hem för vård eller boendet. Detta boende är anpassat för att ta emot
ensamkommande barn och unga. På boendet kommer Ahmed att bo tillsammans med andra
unga som kommit till Sverige utan vårdnadshavare och väntar på besked om
uppehållstillstånd. I Kommunen finns även ett annat boende, ett så kallat PUT- boende, dit de
ungdomar som fått sitt uppehållstillstånd får bo. På PUT- boendet får de stanna tills de är 21
år. Eftersom det är så få som har fått uppehållstillstånd i Sverige nu har detta boende
4 PUT- är en förkortning av permanent uppehållstillstånd
16
tillsvidare kommit att fungera som ett blandboende, dvs. barn och ungdomar med
uppehållstillstånd bor tillsammans med de ungdomar som fortfarande väntar på besked på sin
asylansökan. Om det skulle komma fram att någon av ungdomarna på boendena är över 18 år,
får denne flytta till ett vuxenboende (Tjänsteman i kommun). Socialtjänstförordningen
(2001:937) är de lagar som anger bestämmelser för olika typer av boenden. Även
socialstyrelsen och allmänna råd kan tillämpas i beslut som rör barnens boende vid ankomst
till kommun (SOSFS 2003:20).
Vad det gäller personalen så försöker kommunen att ha hälften män och hälften kvinnor på
boendena. Hälften av dessa har också någon form av högskoleutbildning, som
socialpedagoger, eller socionomer. Dessa verkar som behandlingsassistenter. Det arbetar
också boendestödjare på boendena. Dessa har tidigare jobbat på behandlingshem och har en
KY- utbildning. Alla som arbetar på boendena har sedan tidigare erfarenhet av att arbeta med
ungdomar. Kommunen försöker även att anställa personal som har en utländsk härkomst
(Tjänsteman i kommun).
När det kommer många ensamkommande barn till landet, kan det uppstå problem med att
finna tillräckligt med platser i kommunerna för barnen. Barnen blir då kvar i den
ankomstkommun de först kom till. År 2008 fanns 111 barn i ankomstkommunerna. Under
2009 beräknas det fortsätta att vara höga nivåer på antalet ensamkommande barn som söker
asyl i Sverige. På grund av detta behöver migrationsverket komma överens med fler
kommuner för att kunna ta emot dessa barn. I dagsläget har migrationsverket avtal om 1000
platser i kommunerna (Migrationsverket, 2009a).
Då Ahmed kommit till kommunen, ska överförmyndaren i kommunen utse en så kallad god
man till honom (policy för god man för ensamkommande barn i kommunen).
4.1.3 God man för ensamkommande barn
Överförmyndarnämnden i den kommun barnet vistas i ska tilldela Ahmed en god man, detta
ska ske inom 48 timmar (policy för god man för ensamkommande barn i kommunen). Att
vara god man innebär att utföra uppgifter för någon annans räkning. Förutom
ensamkommande barn, kan till exempel även missbrukare, eller funktionshindrade tilldelas en
god man. Meningen med god manskapet är att alla i Sverige ska ha samma rättigheter oavsett
förmåga (Domstol, 2009a).
17
Föräldrabalken (1949:381 kap 11, 4 §) ska tillämpas när en god man tillsätts åt ett
ensamkommande barn. Den gode mannen ska vara rättsinnad, och inte förekomma i
belastningsregistret. Vara erfaren, samt ha livserfarenhet, det vill säga veta hur samhället
fungerar och likväl myndigheter. Denne ska också tala och skriva svenska. Den gode mannen
ska också vara lämplig, vilket betyder att denne ska ha intresse och kompetens för uppdraget.
Det bör vara en trygg och stabil person, med ett civilt arbete som kan ge barnet förtroende
(föräldrabalken, 11 kap, 12§ ).
Ahmeds gode man ska verka som hans förmyndare och vårdnadshavare. Den gode mannen
ska inte ersätta Ahmeds föräldrar, de finns fortfarande kvar i Somalia. Den gode mannen ska
se till att Ahmed får en trygg tid i Sverige och företräda honom. Ahmed blir den gode
mannens huvudman (Domstol, 2009a). De uppgifter den gode mannen har efter det att Ahmed
blivit dennes huvudman handlar om juridiska aspekter. Denne ska föra Ahmeds talan, se till
att hans rättigheter uppfylls, och sköta den ekonomiska biten. Alla viktiga frågor som rör
Ahmed fattas numera genom den gode mannen. Det ingår inte i den gode mannens ansvar att
sköta Ahmeds dagliga omvårdnad eller tillsyn, det är boendets ansvar. Den gode mannen
ansöker också om uppehållstillstånd hos migrationsverket, deltar vid utredningar hos
migrationsverket och socialnämnden tillsammans med Ahmed. Skulle det bli ett eventuellt
förhör hos polis eller åklagare, är den gode mannen med på det, liksom i utvecklingssamtal i
skolan. Den gode mannen hjälper Ahmed att få kontakt med hälsovård och sjukvård, samt
ansöker om stöd enligt socialtjänstlagen. Den gode mannen arbetar för att barnets familj ska
kunna återförenas, ansvara för barnets ekonomi/ egendom, ansöker om studiebidrag, och den
dag Ahmed fyller 18 år medverkar den gode mannen till att teckna ett hyresavtal om detta
skulle bli aktuellt för Ahmed (policy för god man för ensamkommande barn i kommunen).
Den gode mannen innehar ingen tystnadsplikt5. Dock framgår det från kommunen ansvariga
att om Ahmed anförtror sin gode man känsliga uppgifter, eller berättar uppgifter i förtroende,
ska denne inte föra dessa vidare. Om detta skulle hända och kommer till överförmyndarens
kännedom, kan den gode mannen avsättas från sitt uppdrag (policy för god man;
ensamkommande barn i kommunen).
5 Tystnadsplikt; Alla anställda inom hälso- och sjukvården, även administrativ personal, har tystnadsplikt och
sekretess när det gäller allt som har med vården att göra. Detta gäller både inom den offentliga och den privata
vården (sjukvardsradgivningen; tystnadsplikt och sekretess, 2009)
18
Den gode mannen ansöker efter det att den blivit tillsatt om uppehållstillstånd för sin
huvudman (policy för god man; ensamkommande barn i kommunen).
4.1.4 Asylgången för ensamkommande barn
Ett barns asylärende ska alltid prioriteras. Från det att Ahmeds gode man ansökt om asyl för
honom ska migrationsverket fatta beslut om ärendets gång inom tre månader. Ahmed får hjälp
av ett offentligt biträde. På migrationsverket finns särskilda barnhandläggare som utreder
barnens asylärenden. Asylskälen prövas och anpassas mot barnets ålder, mognad, dess hälsa
och eventuellt andra omständigheter. Hos barnhandläggaren får Ahmed berätta om sitt liv före
det att han kom till Sverige och vilket behov av skydd han har. Detta sker tillsammans med
det offentliga biträdet, och en tolk. Det är den gode mannen som följer med Ahmed på de här
mötena (Migrationsverket, 2008a).
Skulle Ahmed få ett avslag på sin asylansökan kan detta överklagas till migrationsdomstolen.
Då behöver den gode mannen tillsammans med Ahmed få fram nya handlingar som styrker
hans skäl att få stanna i Sverige. Även migrationsdomstolens beslut kan överklagas vid ett
eventuellt avslag, detta görs till migrationsöverdomstolen. För att kunna göra en överklagan
av ett beslut från migrationsdomstolen krävs ett prövningstillstånd. Skulle inte
migrationsöverdomstolen ändra beslutet måste Ahmed avvisas från Sverige. Ett beslut
härifrån kan inte överklagas (Migrationsverket, 2009b). Skulle detta ske, görs en utredning
om vem som kan ta hand om honom när han anländer till Somalia. Vid ett återsändande får
alltid barnen en person som följer med och ser till att barnet tas emot av en anhörig eller
annan person som ska ansvara för barnet (Migrationsverket, 2009e).
Migrationsverkets mål är att ett beslut ska vara avgjort inom sex månader men detta beror på
hur det individuella ärendet ser ut. Till exempel så saknar omkring 90 % av de som söker asyl
identitetshandlingar, det gör att det krävs mycket arbete och tid för att ta reda på de olika
asylsökandes identiteter. Detta påverkar tiden för handläggning och avgörande beslut i
asylprocess (Migrationsverket, 2009b).
Då beslut fatts angående barns ärenden, ska alltid detta göra utifrån FN:s konvention om
barns rättigheter (Angel & Hjern, 2004).
19
4.1.5 FN:s barnkonvention
Eftersom Ahmed är 16 år och kommer till Sverige, ska han i och med att Sverige antagit FN:s
Barnkonvention bli betraktad som ett barn och bli behandlad utifrån det. Sverige var ett av de
första länder i de europeiska nationerna som antog barnkonventionen, detta i juni 1990 och
genom detta förbinder sig landet till att följa och leva upp till konventionens stadgar. Till FN:s
övervakningskommitté måste de länder som skrivit under konventionen skicka in skriftliga
rapporter för att tala om vad de gjort för att förverkliga konventionens ändamål (Angel &
Hjern, 2004).
Konventionen består av 54 artiklar, och innehåller rättigheter som gäller för barn i alla länder.
Under artikel 2 står att konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barns
rättigheter inom deras jurisdiktion, utan att göra någon som helst åtskillnad. Det här gör att de
asylsökande barnen, samt andra grupper av barn som befinner sig i samhällets marginal, finns
med i beaktandet (Unicef, 2009a). Andra artiklar i barnkonventionen som är användbara i ett
arbete med flyktingbarn är t.ex:
Artikel 2.2: som handlar om att inga barn får diskrimineras eller bestraffas, oavsett
orsak. Konventionsstaterna ska finna lämpliga åtgärder för att detta säkerställs. Detta
innefattar alltså även asylsökande barn och gömda barn.
I artikel 3 står det att åtgärder från eller av myndigheter gällande barn, alltid ska ha
barnens bästa som en grundprincip.
I artikel 10 handlar om familjeåterförening. En ansökan om att resa in i eller lämna en
konventionsstat för familjeåterförening, antingen från ett barn, eller dess föräldrar ska
gå fort, ske humant och på ett positivt sätt.
Artikel 12 handlar om att de barn som själva kan bilda sig en uppfattning och uttrycka
sin åsikt alltid ska få göra så gällande alla frågor som rör barnet.
Artikel 22 handlar om skydd för ensamkommande flyktingbarn och att de har rätt till
samma skydd som alla andra barn som berövats sin hemmamiljö, antingen tillfälligt
eller för alltid.
Artikel 39 berör behoven hos barn som upplevts väpnade konflikter eller liknade, som
övergrepp, våld, utnyttjande etc. Där står att konventionsstaterna skall vita alla
lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering, även social
återanpassning (Unicef, 2009a).
20
För att Ahmed och andra i hans situation ska bli bedömda efter det som är bäst för barn i alla
led i asylprocessen, har Sverige infört en paragraf, portalparagrafen, om barns bästa i
utlänningslagen (2005:716). På så sätt kan alltså konventionen om barns rättigheter användas
när det gäller asylsökande ensamkommande barn.
För Ahmed innebär den här portalparagrafen, att hans egna skäl till uppehållstillstånd ska ses,
och en bedömning ska göras som bäst svarar för det som är Ahmeds bästa. Detta betyder inte
per automatik att Ahmed kommer att få stanna, trots att han skulle få en bättre tillvaro i
Sverige, då det även står i barnkonventionen att barn har en rättighet att återförenas med sina
föräldrar (Migrationsverket, 2009e).
Enligt Dublinförordningen, ska ett barns asylärende behandlas i det land denne först kommer
till (Migrationsverket, 2009f).
4.1.6 Dublinförordningen
Enligt Dublinförordningen som gäller inom EU- länderna ska den som sökt asyl i ett land
också behandlas i det land den först anländer till. Det här innebär att om Ahmed innan han
kom till Sverige hade varit i Danmark och lämnat sina fingeravtryck där, skulle Sverige
skicka honom tillbaka dit. I Ahmeds fall var dock Sverige hans första land, och hans
asylärende ska då prövas i Sverige (Migrationsverket, 2009f).
Det här var en form av bakgrund till vår fortsatta analys av resultatet från vår undersökning.
21
4.2 Gode männens arbetssituation
Här kommer vi nu att presentera hur de gode männens arbetssituation ser ut, samt hur de ser
på sin roll som god man- detta utifrån våra respondenter egna utsagor, och genom vår analys
av detta.
Vi har tidigare beskrivit hur de gode männens uppgifter ska se ut enligt migrationsverket
respektive överförmyndaren i kommunen (4.3, God man för ensamkommande barn).
För de gode männen verkar det dock var oklart vilka regler det är som finns för att bli god
man och vad som egentligen krävs för att vara god man. Under intervjuerna framkom även att
det fanns en viss förvirring och motstridigheter angående den s.k. ”föräldrarollen”, där vissa
hävdade att det är en föräldraroll, medan andra var noga med att poängtera att det inte är det.
Ändå är föräldrarollen en återkommande metafor som de använde för att beskriva sitt arbete.
Vidare fanns det också de som menade att det är en självklarhet att det hör till den gode
mannens uppgifter att följa med till läkare och tandläkare. Information som man får där kan
vara viktig för den fortsatta asylutredningen. Medan en annan säger att detta hör till
vardagsuppgifterna och det ligger på boendepersonalens ansvar. Allt detta tyder på att det
finns en del oklarheter runt vad som är gode männens exakta uppgifter.
Överhuvudtaget verkar information, utbildning och handledning vara något som saknas för en
god man för ensamkommande barn. Stöd för denna slutsats hittar vi i Rädda Barnens rapport,
där i går det också att läsa att de ensamkommande barnen är i en så utsatt situation och är en
så känslig grupp att det ställer höga krav på de som är gode män. Det står också i rapporten att
det är överförmyndarnämndens uppgift att utbilda den som utses till god man (Brendler-
Lindqvist, 2005).
4.2.1 Oklara regler och motstridigheter
Då vi frågade vår första intervju person (IP1) vad som krävs för att bli en god man svarade
denna ”en god och redig människa tror jag att de säger, och skrattade.
(IP1) säger vidare att det är den juridiska och ekonomiska biten som ligger på gode mannens
ansvar, de ska inte bli en förälder.
22
”Gode män ska enbart ha hand om den ekonomiska biten och den juridiska, skolan och
fritiden sköter boendet. Man ska ju inte gå in och bli någon extra mamma eller extra pappa
det är inte det det är frågan om utan det ska vara en god människa på något vis”
(IP1 tjänsteman)
Själva hävdade dock de gode männen att det handlar om en slags föräldraroll. ”Jo, det är som
en förälder, istället för en förälder…..Absolut!” (IP 6, god man). Samme person säger också
att det är viktigt med vilken bakgrund man har, bl.a. att man ska ha egen erfarenhet av barn
annars kan det vara svårt att föreställa sig hur det är att ta hand om ett barn. Men alla såg det
inte som en föräldraroll. Någon hävdade att det var viktigt att ta det ”professionellt”, men att
många dock tog på sig en ”mammaroll” vilket gjorde att det uppstod konflikter mellan gode
män och gode män och personal på boendena.
För att passa som god man enligt gode männen själva så ska man vara en sund och förnuftig
människa, man ska tycka om att arbeta med människor. Några av de gode männen nämnde
också att det var viktigt att ha ett starkt intresse och kunskap om asylprocessen och
migrationsverket annars kunde det finnas en risk för att man skadade sin huvudmans
intressen. ”Det finns inga formella krav. Utan det som krävs är att man är intresserad och
kan avsätta tiden” (IP 3, god man). Tidigare i uppsatsen har vi beskrivit, (4.3 God man för
ensamkommande barn) att det för den gode mannen krävs ett specifikt intresse och att inneha
en viss kompetens för uppdraget som god man. Vad detta innebär att ha ett specifikt intresse
och en viss kompetens verkade vara oklart för de flesta inblandade runt barnen.
Det finns heller ingen regel om hur många barn en god man får ha. En del av de gode männen
hade 5 -6 barn medan andra hade färre barn.” Jag vet såna som har 6 st. men det skulle jag
tro är max. Jag kan tycka att det blir svårt att hålla reda på mina, vad sa jag där och vad
gjorde jag där” (IP 5, god man). Enligt denna gode man var det svårt att hålla reda på vad
som gällde för just de barnen som denne var god man åt och de var färre än vad många andra
hade. De som hade flera barn poängterade att det var viktigt att personalen på boendet fanns
för annars skulle de inte klara det.” Jag kan ha många barn pga. att boendena finns annars
skulle det inte funka” (IP 3, god man). Av vad som framgår i intervjuerna sker det inga
särskilda kontroller över hur många barn som de gode männen har, utan det är en
överenskommelse mellan de gode männen och överförmyndaren om det fungerar för en viss
god man att ha flera barn samtidigt.
23
Det verkar även oklart om man kan ha godmanskapet som ett heltidsarbete eller om det bara
ska vara en bisyssla.”...skulle jag bara jobba med god manskapet skulle jag kunna driva upp
till 10….” (IP 4, god man). Det står i Rädda Barnens rapport, ”Att möta de ensamkommande
barnen” (2004), om att Rädda Barnen har en tydlig strävan efter att en god man åt just
ensamkommande barn bara bör ha ett uppdrag åt gången. Barnen ska kunna känna att de har
fullt förtroende för ”sin” god man. Vi fann även en artikel på svensk radios hemsida6 om att
riksrevisionen förra året slog larm om att vissa god man uppdrag missköttes pga. för många
barn. Trots detta gjordes det inga särskilda åtgärder i vissa kommuner.
När det gäller gode männens uppgifter kring kontakten med skola och sjukvård rådde det även
där en del motstridigheter. Enligt kommunens hemsida så ska gode männen medverka vid
utvecklingssamtal, i övrigt ska själva skolarbetet ligga på personalens ansvar då det tillhör
vardagen (policy för god man; ensamkommande barn i kommunen).
”Man är med på utvecklingssamtal, man är med på läkarbesök, den första läkarkontroll och
allt det gör man för alla dom punkterna kan vara viktigt i asylprocessen. Måste jag lista ut
eller höra om det är något viktigt som kan vara bra i hans ärende…..” (IP 4, god man).
Den gode mannens åsikt i citatet ovan får stöd i Rädda Barnens rapport ”Att möta de
ensamkommande barn” (2004). Här skriver man att det är bra om den gode mannen är med
vid eventuella psykiatriska kontakter då de ofta handlar indirekt eller direkt om ungdomens
asylskäl. Men det var inte alla av de gode männen som vi intervjuade som ansåg att det
behövde vara så. ”Att följa med till läkarbesök och skola anser jag tillhöra vardagen, jag kan
inte hjälpa till med läxor……” (IP 3, god man). Andra påpekade att om det uppstod förhinder
att följa med på läkarbesök så ställde boendepersonalen upp vilket även vår intervjuperson på
boendet bekräftade.
Sverige är ett demokratiskt samhälle som har skrivit under FN:s barnkonvention. Det innebär
att det är viktigt att barnen också informeras om sina rättigheter. Även denna del var oklar för
både boendepersonal och gode män beträffande vem som bar ansvaret för att förmedla
barnens rättigheter till dem. En tjänsteman på kommunen poängterade att de tillsammans med
6 http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=1305864 07-04-12
24
boendet introducerar och förklarar för barnen hur det ser ut i Sverige, vad barnen kan förvänta
sig, vad de får göra och inte får göra. Skolan har också en viktig roll i detta.
” ...Sen har ju skolan en viktig del i det, för det ligger ju en del i deras
utbildningspaket….men det är mycket av sånt som vi pratar om på boendet, och det ingår ju
även i skolan naturligtvis men det ingår även i vårt arbete……” (IP 1, tjänsteman).
På boendet uttryckte de en annan åsikt om hur informationen om barns rättigheter
introduceras. Det sågs inte som något obligatoriskt att informera om detta utan det gjordes vid
behov. Enligt personal på boendet informerade boendet barnen t.ex. om barnen själva skulle
ner och fika på staden att alla inte är snälla i Sverige.
”…………ja, det är inget som, eh, eh, eh…..skolan tar väl en sån del jag menar. Jag vet inte
riktigt. Eh, jag tror inte att våra ungdomar känner sig hotade…..vi har inte haft någon
diskussion om vilka lagar och regler som va heter det, det tar väl skolan……” (IP 2,
tjänsteman).
En av de gode männen berättade att det inte är lätt att komma till ett nytt land, du måste
anpassa dig till nya lagar, regler och sociala koder. Särskilt svårt är det om du kommer ensam
och är barn. För att barnen ska lära sig samhället och ha en möjlighet till bra upplevelser av
det nya landet, är det viktigt att de vuxna tar sitt ansvar på allvar. Ansvar att tala om för
barnen vilka lagar, regler och rättigheter som gäller i Sverige, så barnen blir medvetna om vad
som gäller i det nya landet. Vidare berättade denne gode man att det inte går att ösa över
barnet information då det precis har anlänt till ett nytt land. Det blir alldeles för mycket att ta
in, mycket måste växa fram under en viss tid. Att ta in allt detta nya, och anpassa sig till en
främmande miljö samtidigt som man konfronteras med minnen av det som utlöste flykten kan
vara mycket påfrestande (Angel & Hjern, 2004). Men det får inte glömmas att det finns
viktiga lagar och regler som är viktiga att tala med barnen om, fortsatte gode mannen.
”...knivlagen som finns här i Sverige, ex. killen som kommer från mellanöstern han tänker
inte på det sättet……Det finns mycket mellan raderna och oskrivna regler som är viktiga att
tala om…..Det är inte mitt ansvar att tala om säger en del gode män, men, man vet inte om
skolan har sagt det eller personalen, hellre en gång för mycket…..” (IP 6, god man).
25
Den gode mannen nämnde också att det som är självklart för dem som är födda i landet är
inte en självklarhet för alla andra.
4.2.2 Tystnadsplikt
Gode männen har en nära kontakt med barnen vilket innebär att barnen ibland öppnar upp sig
och berättar saker för sin god man i förtroende. Alla som arbetar och finns i barnets närhet
personalen, advokaten, migrationsverket, socialsekreteraren har tystnadsplikt utom gode
mannen. Detta kan leda till att den gode mannen hamnar i en konstig situation. Ett ex. från (IP
3) på en situation som den gode mannen kan hamna i om barnet får avslag och bestämmer sig
för att överklaga. Om migrationsverket då tror att barnet är äldre än vad det är och de har
skaffat sig misstankar om att denna information kanske har kommit fram till huvudmannens
gode man, kan detta leda till att den gode mannen måste vittna under ed om barnets verkliga
ålder. Den gode mannen har i förtroende lyssnat på barnets historia och på kommunens
hemsida står det att om detta misskötts så kan den gode mannen bli avsatt från sin post.
Innebär detta dilemma att det för barnets bästa är bättre om den gode mannen blir avsatt i en
sådan situation eller att den gode mannen vittnar emot sin huvudman? ”Vad gör jag då om
jag blir kallad som karaktärsvittne….om ålder, graviditet…” (IP 3, god man). Detta var något
som en av de gode männen funderat över och kände sig väldigt kluven till.
4.2.3 Handledning
När vi frågade om utbildning och kurser för de gode männen framkom det att det var en redan
verksam god man som höll i någon form av information till nya gode män när det handlade
om ensamkommande barn. En hade genomgått en kort kurs i början av uppdraget, men den
upplevdes inte så givande, då mycket uppkom efterhand. ”en kort kurs men inte i den
omfattning jag skulle vilja se…” (IP 4, god man). Det fanns möjligheter att kontakta andra
gode män under processens gång om det skulle uppstå några oklarheter.” Jag ringer och
kollar med dom andra.. inte så organiserat” (IP 6, god man). Något stöd utöver detta under
uppdragets gång verkar dock inte finnas i kommun X. Det framkom även under intervjuerna
att vissa barn fäste sig mycket vid sina gode män och att de berättade saker för dem i
förtroende. Sådana förtroenden kan vara tunga att bära för den gode mannen, som kan komma
att behöva någon form av emotionellt stöd och ventilation. Enligt rapporten från Rädda
Barnen, ”Att möta de ensamkommande barnen” (2004), upplever många av de gode männen
en form av maktlöshet inför barnens svåra situation. Det framgår dessutom av rapporten att
många av dem saknar utbildning om asylprocessen, kulturmöten och stresshantering. I vår
26
studie var dessa aspekter inte så framträdande av alla de gode männen då de verkade tycka att
de redan besatt den kompetens de behövde och att de redan från början förstått vad som
väntades av dem pga. de själva hade gått igenom asylprocessen.
” för min del var jag redan inarbetad i systemet, jag visste vem jag skulle ringa, vart
jag skulle dra liksom, så jag behövde inte ringa någon. Men det är klart nu när det finns
några erfarna, skulle man kunna dra in fler gode män i form av utbildning och ge dem
kunskaperna” (IP 4, god man).
Trots att de själva ansåg sig ha den kompetens de behövde för att klara sitt uppdrag framkom
det alltså att delar av uppdragets innehåll uppfattades som oklart. Vidare framkom det att en
del har mycket kontakt med varandra medan andra gode män inte har någon kontakt alls med
andra. I Rädda Barnens rapport ”Att möta de ensamkommande barnen” (2004) står det om att
boendet Origo, har speciella ”god-man träffar” för att de gode männen ska få möjlighet till att
träffas för att byta erfarenheter och tankar. Ibland har de även haft utbildningsmöjligheter, då
de bjudit in ex. jurister, Rädda Barnen, Röda Korset mm.
4.2.4 Att balansera mellan närhet och distans
Att arbeta som god man för ensamkommande barn innebär ett stort ansvar. Inte bara den
ekonomiska biten utan på den gode mannen läggs ett ansvar för ett ensamt barns bästa. I
rapporten ”Att möta de ensamkommande barnen”, (2004) står det att uppdraget som god man
för ensamkommande barn skiljer sig från uppdrag som andra gode män brukar ha. De andra
gode mäns uppdrag är framför allt att ta hand om omyndigförklarades ekonomi. God
manskapet för ett ensamkommande barn fordrar ett större emotionellt och tidsmässigt
engagemang, samt att de tar på sig ett stort socialt ansvar.
Detta emotionella engagemang och sociala ansvar kan göra att de gode männen får en nära
relation till sina huvudmän. Det är ingen som vet hur en asylprocess kommer att sluta, om det
kommer bli uppehållstillstånd för barnen eller om de får ett avslag. Gode män tar till olika
strategier för att hålla distansen till det avgörande beslutet och orka arbeta vidare. ”Det är ju
den grundinställningen man får gå in med som god man…att det blir ett avslag…” (IP 3, god
man). Att arbeta utifrån den inställningen kan vara ett sätt att skydda sig själv. Det kan med
andra ord ses som förnekelse, som är ett psykologiskt begrepp för en typ av
försvarsmekanismer som människor tar till för att skydda sig själv från svåra yttre upplevelser
27
av verkligheten (Olofsson & Sjöström, 1993). Den gode mannen vill inte fästa sig för mycket
vid barnet, då det inte finns en garanti för att det får stanna. Därför föregriper han/hon
avvisningen och använder det som ett argument för att hålla ett visst avstånd. Han/hon
undviker på så sätt att bli sårad och nedstämd och orkar fortsätta med sina uppdrag (Olofsson
& Sjöström 1993). En annan god man berättar att det är viktigt att hålla en viss distans till
situationen, både för sin egen skull och för barnets: ”Det får inte bli någon form av
beroende” (IP 5, god man). Samma gode man säger vidare att det har blivit lättare med tiden,
och att det första uppdraget också var det mest känslosamma. Detta uttalande får stöd även av
en annan god man som dock menar att det inte helt går att undvika den känslomässiga sidan:
”men om man vet i förväg att det här barnet eventuellt utvisas, där är det bättre att inte…
försöka tränga sig in i den här känslomässiga sidan, då är det lättare. Sen med tiden blir
man… hur hårt den än låter mer cynisk” (IP 4, god man).
Detta antyder att det med tiden utvecklas något slag distanstagande. Även detta kan ses som
ett sätt att skydda den egna personen från sådant som är jobbigt och känslosamt (Olofsson &
Sjöström 1993). En annan god man hävdar att hur mycket du tar åt dig beror på hur du är som
individ. ”det handlar lite grann om att hålla avståndet” (IP 3, god man). Vidare menar denne
att det finns en del fall där det inte slutat så lyckligt att barnen fäst sig för mycket vid sin gode
man. I Rädda Barnens rapport ” Att möta ensamkommande barn” (2004), står det att när
vuxna som arbetar med barnen får ta del av barnens historier, som kan handla om död,
separationer, krig eller liknande, kan de reagera med ett förnekande mot de egna känslorna
som uppkommer. I en sådan situation kan de vuxna känna sig maktlösa över sin situation att
inte kunna hjälpa barnen, vilket leder till att de väljer att distansera sig, behålla ett visst
avstånd.
4.3 Makt i förhållande God man- barn
Makt definieras av Giddens, (2003) som en förmåga av en individ eller en grupp att uppnå
egna mål eller gynna egna intressen. Makt är något som gestaltas i alla relationer människor
emellan. Hur stor makt en människa har avgör hur nära den kan komma sina mål på
bekostnad av andra människors måluppfyllelse (Giddens, 2003). Ensamkommande barn som
kommer till Sverige, har rättigheter som står artiklar i FN:s barnkonvention. Men de är
minderåriga vilket gör dem beroende av de vuxna som finns runt dem. För att kunna ha makt
28
över sin egen situation har de bl.a. enligt artikel 12, en rättighet till att bli hörda, att de som
kan och har möjlighet ska få göra sin röst hörd. Trots artiklarna som ska ge barnen dess
rättigheter är de fortfarande underordnade de vuxna.
Det står i barnkonventionen att barnets bästa är att återförenas med sina föräldrar (Angel &
Hjern, 2004). Detta nämnde även de gode männen. ”….FN:s barnkonvention säger att barn
ska vistas hos sina föräldrar…” (IP 3, god man). Det finns tidigare forskning från det finska
vinterkriget och under andra världskriget i England, som visar att barn som fick stanna kvar
hos sina föräldrar trots krig mådde bättre än de som skilts från sina föräldrar (Angel & Hjern,
2004).
Enligt en god man vi intervjuade måste det finnas en kontakt i barnets hemland som tar emot
barnet när det måste återvända vid ett avslag. ”Ibland vill inte barnen tala om vart den
personen befinner sig och då kan man spänna ögonen i dem och hota med barnhem istället”
(IP 3, god man). Detta är ett sätt för de vuxna att få barnet att tala om det de behöver veta.
Barnet befinner sig i underläge under hela asylprocessen, han/hon är helt utlämnad till de
vuxna runt omkring sig. Bristande förmåga att påverka sin situation kan leda till sämre
självförtroende, låg initiativförmåga även nedstämdhet och skam (Dalhgren & Starrin, 2004).
”Ungdomarna förstår oftast inte varför de måste åka tillbaka, de undrar varför, förstår de
inte hur jag har det?” (IP 3, god man). Barnen anser att det är krig i deras hemland och de vill
inte tillbaka. Om migrationsverket anser att det inte är fara för barnens liv att återvända så har
de rätt att ge avslag på asyl ansökan (Migrationsverket, 2008a). I rapporten ”Att möta de
ensamkommande barnen” står det om Rädda barnens senaste kartläggning av barns asylskäl.
Enligt rapporten brister de svenska myndigheterna vad gäller asylsökande barns rättigheter i
allmänhet och kränkningar av dessa rättigheter under asylprocessen är vanliga. Barnen blev
inte bedömda som egna individer utan som bihang till sina föräldrar. Det stod också att trots
att de flesta barnen kom till tals, så spelar detta mindre roll så länge myndigheterna verkligen
inte lyssnade på dem och tog deras historia till sig (Brendler-Lindqvist, 2004).
Under vår intervju med en god man (IP5), framkom det att de afghanska barnen oftare skrivs
upp i ålder än vad de irakiska barnen gör, ”Men migrationsverket har rätt att skriva upp dem i
ålder….Det sker oftare med afghaner än med irakier….” (IP 5, god man). Enligt den gode
29
mannen berodde detta på att i Irak är det för tillfället ingen väpnad konflikt7 vilket innebär att
om barnet inte kan komma med något som pekar på att det finns en särskild hotbild mot just
honom/henne kan han/hon avvisas och skickas hem. Med de afghanska barnen är detta
svårare då det enligt Migrationsverket pågår en väpnad konflikt i landet, ”Om de afghanska
barnen överhuvudtaget har med sig någon id handling, godtas inte den av migrationsverket
eftersom den är lätt att förfalska” (IP 5, god man). Om barnen skrivs upp i ålder behöver man
inte heller hitta någon som tar emot i hemlandet eftersom de då är myndiga och kan klara sig
själva.
Om det slutar med att barnet får avslag har han/hon rätt att överklaga det beslutet. Även där
finns det oklarheter beträffande de gode männens ansvar att hjälpa barnet att få fram mer
information eftersom det är viktigt att i ett överklagande komma med ny information som
hjälper barnet i asylprocessen ”…och så kanske då får den gode mannen försöka att få fram
lite mer handlingar när det gäller det där” (IP 6, god man). Medan andra gode män ser det på
det på ett annat sätt. ”Den bevisbördan ligger ju egentligen på den asylsökande. Oavsett om
du är barn eller vuxen” (IP 3, god man). Barnen får dock från början reda på att det är de
gode männen som har ansvaret för deras asylprocess. Det kan tolkas som att den gode mannen
ska hjälpa dem att få fram mer information som kan komma att hjälpa dem. (IP6) berättar
vidare att det ligger i den gode mannens handlingsutrymme att kunna sätta stopp för
omprövning då den gode mannen är barnets vårdnadshavare. Även här har alltså den gode
mannen avsevärd makt över barnet.
På migrationsverkets hemsida står det att det är migrationsverket som ansvarar för
efterforskningen efter barnens föräldrar (Migrationsverket, 2008a).
Våra intervjuer visar alltså att gode män har ”makt” över barnens liv i egenskap av deras
förmyndare. Det är de gode männen som ska ansvara för barnets ekonomi och för
asylprocessen. Detta innebär att barnet är utlämnat till sin gode man. Barnet måste lita på att
dess gode man arbetar efter att just det barnets bästa sätts i fokus, då barnet sätts i en väldigt
utsatt position om inga kontroller görs för att se efter att de gode männen arbetar för barnens
bästa.
7 Väpnad konflikt; en situation där det förekommer våldsanvändning. Någon formell krigsförklaring behövs inte
för att det ska anses vara en väpnad konflikt (röda korset 2008)
30
”Nej, någon kontroll är det väl egentligen inte…men dom har ju möjlighet att klaga på
boendet om det är något som de inte är nöjda med…det tror jag inte att det är något problem
med…” (IP 5, god man).
Det framkommer under intervjuerna att barnen klagar på sin gode man om de inte tycker att
han/hon är bra. Men det finns inga garantier för att alla barn vågar berätta om det som är
dåligt. Dessa barn är redan i en underlägsen position när de ansöker om asyl. Inte bara för att
de kommer som flyktingar och ansöker om asyl utan också för att de kommer ensamma, har
lämnat familj, vänner, all den sociala värld som de känner till.
4.4 Barnens situation enligt de vuxna runt omkring dem
4.4.1 Barnets bästa
När ett barn kommer ensam till Sverige och söker asyl är det meningen att det ärendet ska ha
högsta prioritet. (Migrationsverket, 2009b). Som vi tidigare i uppsatsen nämnde har Sverige
infört en paragraf, portalparagrafen, om barns bästa i utlänningslagen (2005:716), samt lagen
som kom till den förste juli 2006. Denna lag innebar att migrationsverket, landstinget och de
kommuner, som var villiga att ta emot de ensamkommande barnen skulle verka för ett
samarbete. Allt detta för att barnet ska få en så bra vistelse som möjligt i Sverige under den
tid som asylprocessen pågår. Att kommunen har fått ansvar över boendena berodde på att man
ansåg att det i kommunernas socialtjänst fanns all den samlade kompetens som barnen var i
behov av (Migrationsverket, 2009c). På det boende som vi besökte berättade tjänstemannen
att personalen arbetade med inställningen att de inte ska veta någonting om varken
asylprocessen eller barnens tidigare historia. De eftersträvade enbart att barnen ska få det bra
under asylprocessen.
”Men vårt uppdrag till dom är ju att stötta i den tillvaron att göra den tillvaron så bra som
möjligt här under tiden….och det är ju med skola, fritidsintresse, boende så att vi gräver inte
så mycket vi som jobbar här i deras ursprung, utan är det så att dom pratar så pratar
dom….” (IP 2, tjänsteman).
Det framgick under denna intervju flera gånger att det var viktigt för dem som arbetade på
boendet att enbart finnas för barnen i deras vardag. De försöker att ha en mer ”finnas där roll”,
om det är någon utav barnen som mår dåligt så arbetade de utifrån det. De tar problemen när
31
de kommer, stöttar barnen och ser efter hand vilka behov som barnen behöver. Meningen med
boendet är att det ska vara en trygg plats. Barnen får under asylprocessen träffa många olika
instanser, där de tvingas upprepa sin historia ett antal gånger. Detta ska de alltså slippa att
göra på boendet.
I Rädda Barnens rapport, ”Att möta de ensamkommande barnen” (2004), kunde vi läsa att
även boendet Origo till en början arbetade på ett mer passivt sätt men var tvungna att ändra
detta då barnen fick ändrat beteende. Dessa beteenden kunde yttra sig i sådant som t.ex.
sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter.
De flesta barn som kommer ensamma och söker asyl har med sig trauman från sitt hemland
med våld, konflikter, krig, fattigdom. De tvingas separera från den sociala värld de känner till
för att komma till Sverige. Resan de gör hit kan se ut på många olika sätt, alltifrån att bli
insmugglade i en lastbil till att komma med flyg. Många av barnen blir utnyttjade av
smugglarna (Angel & Hjern, 2004). På frågan till tjänstemannen på boendet om dessa barn
behövde några särskilda behov fick vi efter en stunds tystnad svaret:
”……………nja, e ja det kanske dom har men, känslomässigt så kan dom ju ha det…men sen
är dom ju som vilka ungdomar som helst….dom spelar dator, tvspel…dom…ehm, nej jag vet
faktiskt inte…….” (IP 2, tjänsteman).
Ofta skickar föräldrarna iväg barnen pga. krig, förföljelse, hot om tvångsrekrytering till
gerillaförband. Att behöva lämna sina föräldrar kvar skapar ofta skuldkänslor hos barnen,
känslan av att det var de som lämnade föräldrarna kvar (Brendler-Lindqvist, 2005). För detta
behöver inte barnen alltid visa upp synliga symtom. Däremot vet man att alla individer som
kommer som flyktingar till Sverige har en egen historia och går igenom en sorts kris. Vilken
kan benämnas som t.ex. flykting-, eller invandrarkrisen. Den följer ofta ett mönster men det är
egentligen omöjligt att säga att krisen följer ett och samma mönster för alla individer (Angel
& Hjern, 2004). En av tjänstemännen vi intervjuat förklarar för oss att det finns något som
kallas för flyktingkris:
”Sen har man lämnat alla band, alla dina referenskoder, dom finns ju inte här, sen blir det ju
en väntan, kommer jag få uppehållstillstånd, kommer jag få stanna kvar, kommer jag bli
hemskickad, vad händer med min mamma, min pappa, mina bröder. Nån har föräldrar kanske
32
som har blivit mördade av någon så det finns hela registret, det är klart att man befinner sig i
en kris och den kallas egentligen flyktingkrisen och den följer ju ett visst mönster” (IP 1,
tjänsteman).
För att förstå flyktingkrisen får personalen på boendet vägledning genom något som heter
CTS, centrum traumatisk stress, vilket personalen tar hjälp utav när det väl behövs och än så
länge är det alltifrån alla som har varit i behov av detta, enligt våra intervjupersoner. Under
intervjuerna med tjänstemännen framkom det skilda meningar om hur denna handledning togs
till vara på. ”...Där har vi alltså lite handledning, eller har vi regelbunden och det är väldigt
värdefullt, och det bekräftar också det vi gör, om vi gör rätt eller fel” (IP 1, tjänsteman).
Medan tjänstemannen på boendet bekräftade det som övriga respondenter sa att de på boendet
kände till handledningen men det var inget som de använde sig av jämt, då det var långt ifrån
alla barnen som var i behov av hjälp. De tog hjälp av CTS, när det behövdes. Forskning tyder
på att bemötandet som man får när man kommer till det nya landet spelar stor roll då det
påverkar krisens förlopp. Trots att det är olika individer som kommer och de alla inte följer
samma mönster är det ändå viktigt att ha en krismodell att arbeta efter när man arbetar med
flyktingar (Angel & Hjern, 2004).
Enligt de gode män som vi intervjuade är det många utav barnen som är traumatiserade, de
kan t.ex. lida av mardrömmar, vakna på nätterna och hör kulsprutor.
”...alla mår jättedåligt det ingår i processen när man är asylsökande så det gäller att man ger
tillräckligt stöd. Ja, i början är dom glada, men det är en process liksom det går upp och ner”
(IP 6, god man).
Enligt en tjänsteman skilde sig beteendet sig från barn till barn beroende på vad de hade vart
med om:
”Ja, det är det ju också såklart…..alla dom här besluten det är ju inte vi som tar dom. Varje
barn har ju en god man som sköter mer det här praktiska med advokat, migrationsverket och
den ekonomiska biten….så att jo visst märker man att det går upp och ner….så det är som
med alla andra ungdomar…” (IP 2, tjänsteman)
33
Att arbeta med de ensamkommande barnen kräver, hög kompetens hos personalen, att det
finns en väl fungerande och konstruerad metodik samt en organisatorisk ledning (Brendler-
Lindqvist, 2005).
Enligt somliga av våra intervjupersoner säger de psykologer som kommer i kontakt med
flyktingar, att det inte är bra att låta barnen få börja prata om det de tidigare har vart med om
innan de är säkra på att de ska få stanna; att tala om sina upplevelser kan göra mer skada än
nytta om man sedan blir avvisad. (IP3), gav ett ex. på om man lät barnet få påbörja en
behandling här i Sverige under asylprocessen och sen visar det sig att han/hon inte får stanna.
Då har man öppnat en dörr, startat ett läkningsarbete som behöver mer tid för professionell
hjälp vilket inte kan fortlöpa och kan leda till att barnet mår ännu sämre när det får åka
tillbaka. Om denna version om de vuxnas ställningstagande till barnens behov (eller ej) att
berätta om sina upplevelser stämmer med verkligheten kan man undra hur de gode männen
eller personalen kan veta att nu är det dags för hjälp.
4.4.2 Trovärdighet
När barnen anländer till Sverige får de berätta sin historia inte bara en gång utan flera gånger.
De flesta historierna liknar varandra. Det gäller i hur resan ser ut, att de ofta har svårt att få
påvisa att just de, personligen är hotade, samt att det oftast saknas id-handlingar. I t.ex.
Somalia är det inte möjligt för någon att få en identitetshandling, eftersom det saknas
fungerande statliga myndigheter i landet. Efter att den somaliska regeringen föll 1991 saknar
Somalia behörig myndighet som kan utfärda legala dokument. Detta har bidragit till att det
sker en omfattande illegal handel med falska pass och dokument från landet.
Identitetshandlingar utfärdade i Somalia uppfyller inte Migrationsverkets säkerhetskrav och
godkänns inte av verket. Istället görs en sammantagen bedömning om all information om
personen för att fastställa hans/hennes identitet (Migrationsverket, 2008b). För alla människor
är den egna identiteten viktig samt att få bekräftelse av en annan individ att du är någon.
Därför blir bemötandet från andra människor jätteviktigt för varje enskild individ. Känslan av
att den egna identiteten är värdefull och betydelsefull, gör att det spelar roll i vilken grad av
respekt man möts av för stunden och minnen av respekt i tidigare möten (Dahlgren & Starrin,
2004). Detta tyder på att det är viktigt att de vuxna bemöter barnen med respekt, för att barnen
ska känna att deras identitet är av värde och bli stärkta som individer.
34
Det är viktigt för barnen att deras handläggare tror på deras historia och bedömer den som
trovärdig. Det är utifrån handläggarens egen uppfattning om hur mycket de anser att barnens
historia är trovärdig som de gör bedömningen om barnen får stanna eller inte (Holgersson,
2005). De vuxna som finns runt barnen sätter också gärna olika stämplar på barnen, detta är
beroende på vem det är barnen möter. Av migrationsverket är barnet ett ”fall”, medan det av
hjälporganisationer är ett ”offer”. Att anta att barnen ska bli en belastning i samhället, det vill
säga att de väljer att se på det asylsökande barnet som en brottsling då ska han/hon kastas ut.
Men väljer de att se på barnen som t.ex. ett offer för människohandel ska han/hon räddas.
Ofta ses barn som kommer ensamma som ett offer för att de är förföljda hemma eller för att
deras föräldrar har skickat iväg dem (Vestin, 2008). Men det är fel att sätta stämplar på
barnen, att de skulle vara offer, hjälte, tjuv mm. Detta kan leda till att det kan ge motsatt
betydelse då realiteten inte motsvarar föreställningen (Brendler-Lindqvist, 2005).
”Dom kan ha varit under en lastbil eller i en lastbil i sådär 40 dygn av misshandel och
alltihopa, dåligt med mat och hela balletten. Det finns många skräckhistorier som vi kan rada
upp där. Hur sanna dom är kan man fundera över” (IP 3, god man).
Detta citat visar på en god mans skeptiska inställning till sina barns berättelser. Samme
intervju person påstår vidare att migrationsverket ”tror på uppståndelsen”. Med detta menar
den gode mannen att efter att barnet har fått uppehållstillstånd så återuppstår plötsligt alla
döda föräldrar och syskon och alla vill ha uppehållstillstånd i Sverige. Att det skulle ligga
någon sanning bakom detta motsägs av rapporten, ”Att möta de ensamkommande barnen”,
som hävdar att det inte finns några belägg för dylika historier (Brendler-Lindqvist, 2005).
Det var inte alla gode män som delade den skeptiska inställningen till barnens historia.
”Som god man tror man ju på det där, det får man ju göra……jag har ju ingen kontakt med
hemlandet….jag tror ju på dom” (IP 5, god man). På boendet Origo, kom personalen fram
till att de ville arbeta efter något de kallade för ”tillitsförklaring”. Detta innebär att personalen
ser på barnens verklighet ur hans/hennes perspektiv, utan att ifrågasätta eller ställa en massa
frågor till barnen. T.ex. firar personalen barnens födelsedag efter de uppgifter om ålder och
födelsedatum som barnen lämnat. Det är viktigare för personalen att barnen ska känna att dess
identitet är viktig och betydelsefull än att allt barnen säger är ”sant” (Brendler-Lindqvist,
2005).
35
4.4.3 Förvirring hos barnen
Att det råder förvirring mellan de vuxna runt barnen kan antas påverka även barnen. Den gode
mannen går in som vårdnadshavare men inte som förälder. Men när de ska förklara vad det
innebär att ha en god man och vad denne ska finnas till för så är det ju som förmyndare, för
att barnen saknar föräldrar.”...och sen försöker jag i alla fall att förklara att jag går nu in
istället för mamma och pappa….” (IP 3, god man). Det är just denna kommentar som är
förvirrande; att i ena stunden så ska den gode mannen inte ses som en förälder men i nästa
stund så är han/hon en förälder.
Barnen har möjlighet att vända sig till sin god man när helst han/hon vill. Vissa barn gör det
mer och andra barn gör det mindre ofta. Boendena ordnar ibland aktiviteter som barnen inte
alltid har lust att följa med på. (IP3) talade om i intervjun, för att det ska vara rättvist
gentemot alla så ska alla följa med på aktiviteter som boendet ordnar.
”Men det mesta utav det som har med barnen att göra det sköter personalen och det lägger
jag mig inte i, säger dom att de ska åka iväg någonstans så är det en diskussion mellan dej
(barnet)j och dom….du kan inte ringa mej och säga att du inte vill, säg det till personalen”
(IP 3, god man).
En del av barnen som bor på boendena kan ha släktingar i Sverige, men som inte anses
lämpliga att bo hos, enligt socialförvaltningen. Ibland kan barnen ha önskemål om att få hälsa
på hos sina släktingar. För att få göra detta måste ungdomarna få boendepersonalens tillåtelse.
Men i denna fråga kan de även vända sig till den gode mannen för att få tillåtelse, då det är
den gode mannen som är vårdnadshavare. ”Ja, men jag brukar prata med den här chefen
först och se vad han tycker om det men han medgav det förra gången så att han får väl åka
några dar nu också då……” (IP 5, god man). För barnen kan detta innebära osäkerhet och
otrygghet till följd av att de vuxna är inkonsekventa. Ibland är det boendepersonalen som
bestämmer, ibland är det deras gode män.
4.4.4 Skola och Fritid
Det märks tydligt att de flesta utav barnen uppskattar att få börja i skolan och ha
fritidsaktiviteter. ”Och just att man att skolan kommer igång tidigt att dom får…skolan är
väldigt positivt. Det tycker dom är roligt”(IP 5, god man). Ofta blir skolan den trygga centrala
punkten i barnens liv. Det är i skolan som barnen ofta får struktur och innehåll (Angel &
36
Hjern, 2005). I skolan kommer barnen i kontakt med andra barn i sin egen ålder. De får tider,
rutiner, lära sig saker och det kanske viktigaste av allt, de får något att göra. Tack vare skolan
har de större möjlighet till att stärka sig själva som individer i samhället.
Barn som får möjlighet att gå i skolan lär sig att utveckla sina sinnen och blir därmed mer
mottaglig för sin omvärld. Skolan handlar inte enbart om att lära sig att läsa, skriva och räkna
den handlar även om att få ta del av och lära sig sina rättigheter och andra viktiga aspekter
som lägger grunden för den fortsatta livssituationen (Unicef, 2008b). I skolan är dagarna
relativt lika och de kan lita på att de vuxna tar ansvaret.
Däremot kan det på sommarloven vara svårt för ett flyktingbarn att finna en struktur i
vardagen (Angel & Hjern, 2005).
Meningen är att boendet ska stå för fritidsaktiviteterna och här är det viktigt att lyssna på vad
barnen är villiga att göra så att deras intresse inte försvinner, enligt en av de gode männen.
Vad gode männen själva ska göra med sina huvudmän råder det skilda meningar om:
”Det är klart att jag kan träffa killarna på stan och ta en glass på torget…………Vi kan
träffas att fika någonstans och dom kan komma hem till mig och fika någon enstaka gång,
men där försöker jag att hålla gränsen……” (IP 3, god man).
En annan god man hade en helt annan inställning till att träffas på fritiden mot vad den ovan
nämnde gode man hade:
Ja, det är på boendet, man ska aldrig ta hem dem och ha någon familjär kontakt med dom har
man blivit tillsagd..nej, inga fritidsaktiviteter eller någonting sånt där ska den gode mannen
göra utan det är boendet som sköter allt sånt. (IP 5, god man)
Här uppger en av de intervjuade att de har blivit informerade om att de inte får ta hem någon,
medan en annan inte verkar ha fått den informationen alls. Också detta skapar en förvirrande
situation för barnen. Dock står det i Rädda Barnens rapport att det är positivt att den gode
mannen är engagerad i barnets sociala liv som ex. en fika eller att delta i sport aktiviteter.
(Brendler-Lindqvist, 2004). Enligt Rädda Barnens rapport ”att möta de ensamkommande
barnen” ser helst migrationsverket att den gode mannen och barnet har en bärande relation
37
innan den gode mannen kan fungera som ett stöd under asylprocessen (Brendler-Lindqvist,
2004).
Det finns ingen lag som säger att de ska redovisa för överförmyndaren vad de gör med
barnen. Enligt en av de gode männen vi intervjuade är det upp till dem själva att använda sunt
förnuft när de träffar barnen. Gode mannen ska dock spara alla kvitton och skriva upp de
timmar som han/hon träffar sin huvudman - varje år måste nämligen en ekonomisk
redovisning göras för överförmyndarnämnden, berättar en av de gode männen.
4.4.5 Asylprocessen
Förvirring kan också uppstå för barnen då det framkom under flera intervjuer att barnen har
svårt att förstå vem som fattar beslut i asylärendet. Även om både gode männen och
personalen på boendet förklarar för barnen gång på gång att de inte har någon möjlighet att
påverka i hur det går med asylansökan är detta något som verkar svårt för barnen att ta in.
” I början måste man som god man upprepa saker och ting flera gånger, de ser inte någon
skillnad mellan social sekreterare, mottagningshandledare och utredaren…sen är det ju jag
och advokaten också…..” (IP 4, tjänsteman).
Även en tjänsteman påpekade att det var viktigt att tala om för barnen flera gånger att
personalen på boendet inte kan vara med och påverka processen. Boendepersonalens roll är
att de bara ska finnas som en trygghet och hjälp i vardagen. Att barnen inte förstår varför det
tar sådan tid innan de vet om de kommer att få uppehållstillstånd eller inte gör dem osäkra
och påverkar deras hälsa. De barn som har fått uppleva krig och förföljelse mår inte bara
dåligt utav sina egna upplevelser utan blir även påverkade av sina föräldrars upplevelser som
påverkar dem. Men det är inte bara upplevelserna som spelar roll för att visa symtom på
PTSD8 utan det är även sådant som ex. invandringskrisen, familjeproblem och den extrema
otrygga sociala situationen under asylprocessen (Angel & Hjern, 2004). För tonåringar är
identitetsskapandet viktigt och inte minst identitet genom grupptillhörighet. Som flyktingbarn
kan identitetsskapandet störas genom att man tvingas bli vuxen för snabbt eller genom att man
bygger upp en asocial negativ identitet (Angel & Hjern 2004).
8 PTSD: Posttraumatiskt stresssyndrom- orsakas av ett överväldigande trauma som inneburit livsfara, eller grav
kränkning av en persons fysiska integritet.
38
4.5 In & utgrupper
Inom sociologin talar man om in- och utgrupper, där den ena inte kan existera utan den andra.
Ingruppen är den grupp man känner tillhörighet till och kan förstå. Utgruppen är den motsats
som ingruppen behöver för att skapa sin egen identitet, sammanhållning, solidaritet och
känslomässig trygghet. Klass, kön och nationalitet är exempel på ingrupper. Utmärkande för
denna grupp är en känsla av enighet, det kan vara genom gemensamt språk, seder och
traditioner. Fördomar är en förstärkande faktor när det gäller de misstankar man har mot
utgruppen. Det kan visa sig genom t.ex. rasistiska attityder och handlingar. Idéhistorikern och
sociologen Norbert Elias hade en teori om att tillströmning av utomstående alltid utgör ett hot
mot den etablerade befolkningens levnadssätt. Oron man känner för det nya kan utvecklas till
fientlighet från båda sidor och kan leda till konflikter mellan in- och utgrupperna. När
utgruppen anpassar sig till de ordningar som det nya landet står för kan de accepteras men
samtidigt för detta med sig ökade krav på utgruppen. Ingruppen intresserar sig sällan för de
nya kulturerna och deras bedrifter är sällan något som tas upp (Bauman, 2004).
Vi ska nu med utgångspunkt i teorin om in- och utgrupper analysera tendenser till fördomar
samt uttalanden om kulturella skillnader i våra intervjudata.
4.5.1 Fördomar
Fördomar kan visa sig genom att ha förutfattade antaganden om någon eller några. Det kan
t.ex. handla om att uppfatta en grupp eller en person på ett visst sätt, och genom detta
tillskriva dem egenskaper av stereotyp karaktär. De är ofta baserade på saker man hört om
dem, och inte på erfarenhet (Giddens, 2007).
En god man beskrev en situation där en kille plötsligt reagerade med att få ett utbrott som
ingen hade förväntat sig, vilket denne menade visa på hur lite man egentligen känner barnen.
En annan god man uttryckte sin oro över att själv behöva köra sin huvudman vid ett eventuellt
avvisningsbeslut, då man inte vet vad denne skulle kunna hitta på under vägen. Barnen blir
här en utgrupp, ”dom andra” som man inte riktigt kan lita på och som kan vara potentiellt
våldsamma.
Andra exempel på fördomar är kopplade till antaganden om barnens föreställningar om kön,
kvinnligt och manligt. I samband med detta hävdade en god man att det är en stor omställning
39
för ”dem” att komma till Sverige från ett ”patriarkalt land” ”dom är väldigt artiga.. men man
vet ju inte vad dom tycker innerst inne” (IP 5). Vidare menade den gode mannen att det var
viktigt och nyttigt för dem att ha just kvinnliga gode män och advokater.
Barnen (pojkarna) antas per automatik ha ett kvinnoförtryckande synsätt, enbart för att de
kommer från patriarkala länder, vilket outtalat också förutsätter att Sverige inte är ett
patriarkalt land. Detta kan tolkas som att de utomstående, de i utgruppen, utgör ett hot mot
ingruppen och dess levnadssätt. Trots att de i utgruppen framstår som ”trevliga” finns
fortfarande misstankar att detta bara är en föreställning och detta inte är något äkta. Den gode
mannen har misstankar om att barnen inte kan samma egenskaper som ingruppen, utan
tillförskriver dem ett förväntat beteende (Bauman, 2004).
Tjänstemannen på boendet menade däremot att det inte fanns något märkbart av att barnen
kommer från patriarkala länder. Denna trodde inte att någon av dem som jobbade på boendet
upplevde att barnen lyssnar mer på männen än på kvinnorna. Om någon upplevde sig mindre
respekterad så tror vår intervjuperson att det berodde mer på personlighet än kön.
Feministiska forskare brukar hävda att det är bekvämt att inte se könsskillnader som ett
problem utan, istället föra över dem på individnivå. Då normerna i samhället internaliseras i
människor och blir en del av dem själva, blir på samma sätt de föreställningar om vad som
utgör en kvinna en del av kvinnan själv. Detta kan alltså göra att de situationer som skulle
kunna vara ett uttryck för könsskillnader, inte uppmärksammats då de ses som naturliga eller
tillhörande personligheten (Holmberg, 1993).
Tjänstemannen på kommunen menade också att personalen innan barnen kom till kommunen
hade förberett sig på att det skulle bli en krock där problem skulle uppkomma i och med att
kvinnorna skulle bestämma över pojkarna och säga till dem vad de ska göra. Det har dock
visat sig fungera över förväntan menar tjänstemannen, men nämnde att det hade förekommit
småsaker. Vad dessa småsaker kan handla om framkom inte av intervjupersonen.
Detta menar vi styrker personalen på boendets uttalande om att det inte finns och förekommer
några direkta problem kopplade till kön. Motsättningen mellan gode männens uttalanden och
boendepersonalens kan ha att göra med att boendet inte funnits så länge och inget direkt har
uppkommit just här. De gode män som nämner en viss osäkerhet har antingen längre
erfarenhet bakom sig eller är eventuellt mer fördomsfulla.
40
En god man beskriver att den kvinnliga personalen blivit mer omhändertagande än männen på
boendet ”Mammagestalten, jag menar lite fördomar får vi ju alla ha, det är ju bara så” (IP
3). Vidare påpekade denna intervjuperson att den kvinnliga personalen som jobbade på
boendet har erfarenhet bakom sig trots att de är ganska unga, samt att den manliga personalen
låter kvinnorna ” ta för sig”. Detta gör att barnen accepterar den kvinnliga personalen. Dylika
grova antaganden menar vi berättar mer om den gode mannens egen kvinnosyn än om
barnens. Normen i samhället säger att kvinnor är mer omhändertagande, vilket kan ha blivit
hans ”sanning” (Elvin- Nowak & Thomsson, 2003).
Parallellt med misstänksamheten finns en tendens att exotisera barnen. Det krävs t.ex. ett
samarbete och alla hjälps åt att laga mat sa vår intervjuperson på boendet, och menade
samtidigt att ungdomarna redan från början varit hjälpsamma ”ofta kör ungdomarna ut oss
och lagar mat till oss, och sen är dom otroligt hjälpsamma och städar, kommer man med
moppen så hjälper dom till” (IP 2, tjänsteman).
Detta skulle kunna vara ett uttryck för en ”kulturell fördom”, genom att förvånas över att
killar från dessa ”patriarkala” länder inte hjälper till med hushållsarbete. Där en föreställning
kan finnas att sådana uppgifter är tilldelat kvinnorna. Detta framkommer från tjänstemannen
på kommunen.
”jo men kan en teori vara, att vad ska kvinnorna annars göra än att vara hemma och laga
mat. Jag tror inte det är många som får gå ut.. så kan det ju vara en.. att man är kung, eller
att bestämmer i hemmet, så det kan vara en teori” (IP 1).
Den osäkerhet och förvirring kring vem som har ansvar för vad och vem som fattar beslut i
vilka frågor, inte minst vem som avgör om barnen får asyl eller ej, skulle kunna ses som en
möjlig orsak till varför ungdomarna framstår som så hjälpsamma. De försöker påverka på det
sätt de tror de kan genom att anpassa sig till den nya kulturen, och hoppas då ha större
möjlighet att få stanna i landet. Att få bekräftelse från andra är också något som är viktigt för
människor, vilket sker då man agerar enligt det omkringliggande samhällets normer. Avviker
man från dem är det däremot stor risk att bli stämplad som en avvikare och individens
handling blir i och med det ett uttryck för en fast (negativ) identitet. Något som inte gynnar de
ensamkommande barnens situation (Åhlund, 1997).
41
Allt fungerar bra på boendet enligt tjänstemannen på boendet ” jag tycker det har gått väldigt
bra… med tanke på vilken sorg dom bär.. så det har fungerar väldigt bra, det är ju inte, det
har inte varit något utåtagerande beteendet” (IP 2).
Tjänstemannen på boendet menade att det fungerat bra på boendet, då det inte har varit några
våldsamma tendenser från barnens sida. Det här menar vi skulle kunna tyda på att
tjänstemannen har införlivat en bild av barnens kulturella härkomst som våldsam. Då barnen
inte uppvisar några sådana beteendet, antar vår intervjuperson att barnens situation kan
bedömas som bra. Vi menar att detta skulle kunna visa på att barnen snarare bedöms med
perspektiv på kulturen än på dem som individ. I stereotypa uppfattningar om människor,
införlivas även kulturella uppfattningar, och dessa kan vara svåra att utrota. Detta trots att
dessa kulturella uppfattningar inte alltid stämmer med verkligheten (Giddens, 2007). Det
finns många olika kulturer i samhället, vilket dels skapar ett utbyte människor emellan, med
det kan också skapa en form av främlingsrädsla. Det kan vara så att andras kulturer värderas
utifrån den egna och på så sätt hamnar den andra kulturen i underläge. Detta är något som
kallas etnocentrism (Åhlund, 1997).
Från de gode männens perspektiv framgår också att det är betydelsefullt att barnen är från en
annan kultur, vilket också kan tyda på någon form av fördomsfullhet. Till exempel säger en
god man ”dom har ju sån här skränmusik, sån som en annan inte förstår sig på, arabisk
musik” (IP 5). Detta behöver inte på något sätt vara negativt menat, men det förstärker ändå
bilden av ”dem” som avvikande från ”oss”, dvs. ingruppen.
En tjänsteman, säger att det är många av barnen som kommer till landet med ett ”uppdrag”
”För att de tror att i Sverige kan man bli vad som helt”. Många vill bli läkare, tandläkare ”
kom inte hem förrän du är läkare och det är ju lite svårt om du bara gått fyra år i skolan
någonstans eller kanske inte alls” (IP 1).
Genom att stämpla barnen som chanslösa från början förvisas de samtidigt till något annat, en
annan grupp. Genom sina fördomar mot den här gruppen finns också en möjlighet att barnen
får en etikett på sig, som i sin tur kan påverka hur de ser på sig själva. Detta är något som
kallas stämplingsteorin, vilket innebär att den etikett barnen får införlivas och blir en del av
deras självbild. På så sätt blir den till en självuppfyllande profetia, man blir det andra
42
förväntar sig att man är. Detta kan också ses som en del i en maktstruktur, vilket också skapar
en över och under ordning i samhället (Ålund, 1997).
4.5.2 Kulturella skillnader
Att komma till Sverige och en ny kultur verkar vara en upplevelse som skiljer sig åt mellan
barnen. Det framkommer under intervjuerna att det fungerar bra ”jag tycker det har gått
förhållandevis bra” (IP 2, tjänsteman) ”vi har väldigt många nöjda ungdomar, det kan jag
säga att vi har” (IP 1, tjänsteman). Andra menar att det är en stor ”kulturkrock”. Det sägs
också i en intervju att det råder helt andra förhållande här i Sverige och en annan syn på allt,
där exempel som mattraditioner som ramadan, synen på tjejer och de uppsatta reglerna på
boendet nämndes. Trots att personalen blandar olika nationaliteter, är det fortfarande en
svensk kultur som är normen. En god man säger angående hur barnen mår i mötet med det
nya landet ”det är väldigt olika, beroende på tidigare historier och problem om vad som hänt,
det finns barn med problem, och de som mår ganska bra” (IP 6). En annan god mans
uttalande vittnar också om att upplevelserna skiljer sig åt
”det är väldigt jobbigt för dem, psykisk längtan, allt nytt.. ovissheten om att få stanna i
Sverige eller inte. De plågas mycket av detta. Men annars är de som alla andra ungdomar,
ibland glada, och nöjda” (IP 4).
Tjänstemannen på kommunen berättade också att många kommer från både patriarkaliska och
diktatoriska länder och att det därför är en väldig omvälvning att komma till ett demokratiskt
samhälle. Detta kunde enligt intervjupersonen medföra kulturkrockar. Barnens resa beskrivs
så här ”att på sex timmar kan du ha förflyttat dig 50 år i tiden, alltså från åsnor på gatan, till
mercor alltså”(IP 1, tjänsteman). Detta kan också vara ett uttryck för att värdera andras
kulturer utifrån den egna, vilket gör att den andra kulturen hamnar i någon form av underläge
(Åhlund, 1997).
Det framkom under intervjuerna att det är mest muslimska barn som bor på boendena i
kommunen. Detta menade vissa intervjupersoner gör att det inte uppstår några konflikter. Det
framkom dock att om det skulle vara en kristen bland muslimerna så blir denna väldigt
åsidosatt på grund av sin religion. Men en god man uppmärksammade att det finns kulturella
även inom gruppen muslimer
43
”du vet är man från Irak är det inte givet att alla älskar varandra, i Irak finns både kurder
och araber, Sunni och Shiamuslimer.. där är det redan en konflikt. Finns det arabisktalamde
och fem kurdiska så pratar dom kurdiska och stöter ut den arabisktalande” (IP 4, god man).
Detta bekräftas även av en annan god man:
”dom är ju muslimer i regel, men det finns ju olika varianter på det också tydligen.. så ja det
kan det bli.. man tycker alla som kommer hit, med samma mål och upplevelser skulle komma
överens men det gör de inte alla gånger” (IP 5, god man).
Detta kan också kopplas till Baumans begrepp om ingruppen, som är den grupp som ger
tillhörighet och där man är förstådd. Att leva i en pressad situation, kan göra att ungdomarna
söker sig till dem som ger dem just trygghet och sammanhållning, det blir deras ingrupp.
Kulturkrockar och skillnader är alltså inte något som enbart märks i förhållandet mellan den
svenska kulturen och de barn som kommer hit, utan kan också skapa konfliktfyllda situationer
mellan ungdomarna själva. Kulturkrockar kan också visa sig i de oskrivna regler och lagar
som finns där något som är självklart i vår kultur inte behöver vara det i en annan (Bauman
2004). I en krissituation finns också en ”risk” att ty sig mer till det gamla, det som känns igen.
De barn som är från samma förhållanden, talar samma språk, delar samma tro och värderingar
t.ex. ger en känsla av gemenskap. Detta kan leda till en starkare sammanhållning mellan de
barnen då dessa relationer upplevs som trygga (Olofsson & Sjöström, 1993).
En god man beskriver hur barnen/ungdomarna (killarna) träffar tjejer på stan. Det som
framkommer av beskrivningen kan snarare ses som en personlig uppfattning gällande dennes
kvinnosyn, och fördomar än om ungdomarnas eventuella äventyr med tjejerna. Mellan den
gode mannen och dennes huvudmän råder ett annat klimat, där den gode mannen bekräftar
killarna genom de normer som finns i samhället gällande maskulinitet och sexualitet. Dessa
ser ut på ett visst sätt, där killar förväntas vara erövra, ta för sig, vinna kvinnor och prestera
(Elvin- Nowak & Thomsson, 2003).
”där är det rena hetsjakten emellanåt, för det är jättespännande och där kommer egentligen
den där religionsbiten in. Personalen där accepterar dom, för att dom är äldre och äldre har
man respekt för, men tjejer i egen ålder..dom är ju lovligt byte ungefär. Och det försöker man
ju så gott som man kan va att nedlägga bytet efter gammal hederlig fin jakt sed. Och en del
44
lyckas ju och en det funderar man ju över, vad är det för tjejer som ställer upp på det här?
Ibland är det lite svårt att begripa, även om du drar bort 90% av det killarna berättar så är
det tillräckligt förskräckligt. Och tyvärr så tror jag att det är inte är 90% som vi ska dra bort
heller…” (IP 3, god man).
Vidare menade denna gode man att den kvinnliga personalen blev förskräckta av dessa
berättelser och att då får man förklara för dem att barnen/ungdomarna är killar, och att detta
beteende är normalt, då det ”sprutar hormoner från alla håll” som den gode mannen uttryckte
det. Detta skulle enligt vår intervjuperson vara naturens gång. Den gode mannen menade
också att personalen på boendet, samt gode männen försöker ge dem upplysning om
könssjukdomar och liknande, men denne menade att det är svårt då det inte är något som det
talas om i barnens/ ungdomarnas egna kulturer.
”I Iran så är det förbjudet att ha aids, för det har man bestämt i lagen och det existerar inte i
Iran… och det här gör ju att de blir jätteutsatta, för de är ju inte vana att se lättklädda tjejer
och tjejer som ligger och solar i bikini mitt i stan.. det är ju fotsida kläder och huckle på
huvudet och alltihopa va.. det är ju klart att hormonerna sprätter, det är ju inte så konstigt
va?” (IP 3, god man).
Det enda som hjälper enligt den gode mannen är att berätta för barnen att de genom att ha sex
med tjejer kan göra dem gravida, och detta skulle i sin tur medföra att de måste betala pengar.
Pengar har inte ungdomarna och därför kan de förstå och ta till sig detta.
Manlighet är en norm i samhället och en social konstruktion som skapas genom kultur. Den
gode mannen förstärker genom sitt uttalande manligheten som norm i och med att denne
bekräftar killarnas påstådda uppträdande som normal. Har man endast sett kvinnor i huckle
och fotsida kläder, och plötsligt får se lättklädda tjejer, så är det inte så konstigt att
hormonerna sprutar. Det ger också en signal om bekräftande och uppmuntrande, samtidigt
som denne genom att säga att det är förskräckliga historier som de berättar förpassar dem till
något annat, en avvikande grupp. Den gode mannen förstår detta beteende, och denne tvingas
berätta och förklara för den kvinnliga personalen och de kvinnliga gode männen att det här är
”normalt för killar” då kvinnorna tycker att detta är hemskt. Genom att den gode mannen
bekräftar detta beteende som normalt, kan killarna införliva dessa föreställningar i sig själva,
och så förs den här bilden av ”kulturell” maskulinitet vidare. Samtidigt placerar den gode
45
mannen tjejerna i underläge ”vad är det för tjejer som går med på det här” (IP 3, god man),
vilket talar för att kvinnorna i dennes ögon bryter mot normen för vad som är tillåtet för tjejer
att göra. Den samhälleliga normen för kvinnlig sexualitet är att inta en neutral plats, och vara
oskuldfulla. De här tjejerna uppvisar ett beteende som inte stämmer med normen för kvinnlig
identitet då de är för ”frigjorda” enligt den gode mannen (Elvin- Nowak & Thomsson, 2003).
Hela den gode mannens uttalande är också ytterligare ett exempel på hur man värderar andras
kulturer utifrån sin egen och på så sätt blir den egna kulturen överlägsen den andra (Åhlund,
1997).
Något som talar emot det som framkommer från den föregående gode mannen, är att ingen av
de övriga respondenterna bekräftar det som denne säger. Det är snarare ett motsatt förhållande
de ger uttryck för, där det framkom att ungdomarna inte träffar andra svenska ungdomar och
att kontakten med flickor är svår ”Det är jättesvårt, de har bara kontakt med boendet eller de
i sin klass i skolan” (IP 6, god man). Vilket också sägs av ”Svenska barn vill inte gärna
umgås med dom.. mest umgås de med likasinnade” (IP 4, god man). Då denne gode man
föreslår sin huvudman att gå ut och träffa en tjej, säger killen att det inte är någon som vill
umgås med honom. En annan god man talar även för att det finns kulturella skillnader att
beakta i barnens synsätt:
”Det är absolut andra förhållanden här, jag har en kille som fått uppehållstillstånd, han
tänker gifta sig för han vill inte laga mat, och då säger jag att då får du ta en från din egen
kultur, för ingen svenska kommer stå och servera dig” (IP 4, god man).
”nej men deras syn på umgänge, dom är fortfarande väldigt i…sina regler som gäller hemma
i XX t.ex.… det är otänkbart att bara komma fram till en flicka.. fast i deras ögon erbjuder
svenska flickor mer” (IP 4, god man).
Detta tyder på att de här barnen/ungdomarna inte alls har så lätt att träffa unga tjejer då det går
emot deras egna normer för den kultur de tillhör, enligt den gode mannen. Den grupp som
man känner tillhörighet till och förstår, är den man identifierar sig med. Då barnen inte varit i
det nya landet så länge har de inte heller haft någon chans att anpassa sig till den nya kulturen
(Bauman, 2004). Uttalandet visar också på att även de här barnen/ungdomarna som kommer
till Sverige även bär på kulturella fördomar riktade mot svenskar, enligt den gode mannen,
som i uttalandet ovan, ”svenska flickor erbjuder mer”
46
4.5.3 Sverige som mottagarland ” alla vill till oss”
Precis som redan nämnts under fördomar och kulturella skillnader, är det många gånger så att
andra kulturer blir bedömda utifrån den egna kulturen. Genom att värdera andra kulturer
utifrån den egna, kan andra kulturer hamna i underläge (Åhlund, 1997). Det är också så att
västlandet ibland kan ses som normen för mänsklighet och den civilisation, medan den som
inte härstammar från den delen ses som den ”annorlunda människa”. Detta var något som den
västerländska kolonialismen medförde enligt Thörn (2004). Detta kan eventuellt urskiljas
genom intervjuerna där en god man uttryckte hur barnen upplever det att komma hit:
”det är bara positivt allting, det är ju som himmelriket för dom som kommer från fattigdom..
en besvärlig resa och sånt där. Få varmt och bra mat och bra kläder och pengar.. Det måste
vara som en helt annan värld för dom… och se allt det här, butikerna och lyxen om man
säger så, som dom inte är vana vid” (IP 5, god man).
Dennes beskrivning av barnens upplevelse av att komma till Sverige ger ett intryck av att
Sverige är det bästa landet att komma till, och att barnen lämna en svår situation där de levt i
fattigdom. Sverige blir i och med detta ett land och en kultur överlägset barnets egen kultur
och härkomst.
”något som också är märkligt är att alla som kommer hit har en mobiltelefon, en ny fin
mobiltelefon… dom säger att dom köpt dom billigt av en kompis eller fått… jag har inte fått
någon klarhet hur det fungerar.. dom kan med den också, det ringer till dom och det är ett
mysterium” (IP 5, god man).
Detta uttalande förstärker återigen intrycket att de i utgruppen, i den andra kulturen inte borde
ha den tillgången (mobiltelefonen) eller den förmågan. Att de har det är något som är svårt att
begripa sig på. Det stämmer inte med uppfattningen om den egna bilden av den andra
kulturen som fattig och efterbliven, och förminskar den egna kulturens överlägsenhet. Den
bild som man har skapat av den andra kulturen är ofta förenklad och statisk, vilket också kan
tänkas göra att den döljer andra skillnader, t.ex. de sociala som klass eller status (Åhlund,
1997). En god man säger också:
”det blir ju i regel så att dom bosätter sig på samma ställen, då är det nog svårt… sen har det
ju varit lite oroligheter också med rasfientligheter och sådär… så det är nog inte så lätt… jag
47
tror inte att det är det… jag tror inte att det är något hinder från deras sida.. dom är nog bara
tacksamma för allt dom har fått… dom säger ju också att dom är det, dom är nöjda och
belåtna” (IP 5, god man).
Den gode mannen ger uttryck för Norbert Elias teori om att tillströmning av utomstående
alltid utgör ett hot mot den etablerade befolkningens levnadssätt. I citatet ovan skulle den
gode mannens uttalande om orolighet och rasfientligheter mot nykomlingarna kunna vara ett
tecken på att ”det nya” utgör ett hot mot ”det invanda”. Anledningen till att nykomlingarna
bosätter sig på samma områden kan och andra sidan bero på att de känner ett hot mot den nya
kulturen. Genom att bosätta sig tillsammans kan de vidmakthålla sina traditioner, seder samt
sitt ursprungliga levnadssätt. Den oro som människor kan känna för det nya kan utvecklas till
fientlighet från båda sidorna och det kan leda till konflikter mellan in och utgrupperna. När
utgruppen anpassar sig till de ordningar som det nya landet står för kan de accepteras men
samtidigt för detta med sig ökade krav på utgruppen (Bauman, 2004).
Kulturbegreppet används ofta för att visa på skillnader och olikheter mellan människor
beroende på kultur och land. I den gode mannens uttalande märks en tendens att se Sverige
som någon form av norm för civilisationen och människan, där den som fått komma hit bör
känna en tacksamhet över att få vara här, vilket som tidigare nämnts förminskar
nykomlingarnas egen kultur (Åhlund, 1997).
48
5. Diskussion
Vi kommer utifrån syfte och frågeställningar diskutera vårt material. Vi kommer också att
lyfta fram frågor som väckts under analysen av vårt resultat. Även ämnen som kan vara
intressant att forska vidare på.
5.1 Regler och rutiner i mottagandet
Trots att vissa problem har uppmärksammats i analysen säger dock alla vi intervjuat att
mottagningen av de ensamkommande barnen fungerar bra, vilket är viktigt att poängtera. Det
kan tyda på att de problem som vi har uppmärksammat kanske inte är så märkbara som de
verkar här framstå, dock kan det trots detta vara värda att lyfta fram.
De ensamkommande barnens levnadsöden och bakgrund skiljer sig åt från individ till individ,
dock har de gemensamt att de alla befinner sig i en utsatt situation. Detta innebär att det är
viktigt att ett samarbete mellan alla instanser som berör barnen fungerar. Är inte de regler och
rutiner som finns uppsatta i arbetet med barnen tydliga och väl inarbetade i alla led i systemet,
är det barnen som hamnar i kläm. Det som är tänkt att se till barnens bästa, får istället motsatt
effekt. I vår underökning framkom det en tendens till oklarheter gällande detta samarbete, där
ansvarig på kommunens utsagor inte stämmer överens med det som personal på boendet
säger. Detta skulle kunna förklaras med att just detta boende inte varit verksam under så lång
tid och därmed har de inte konfronterats med dessa problem som tjänstemannen talar om.
5.2 Gode männens uppgifter och roll
När barnen kommer ensamma till Sverige ska de tilldelas en vårdnadshavare, en s.k. god man.
Denna person ska sköta om barnets ekonomi och finnas med under hela asylprocessen för att
hjälpa barnet. Under våra intervjuer kom det fram en rad olika tolkningar om vilka uppgifter
som var tilldelade den gode mannen. Den ansvarige tjänstemannen på kommunen hävdade att
det absolut inte tillhör uppgiften att ta på sig en föräldraroll som god man för ett
ensamkommande barn. Några av de gode männen instämde i det, men kunde trots
instämmandet ändra uppfattning under vår intervju och förklarade att de i vissa lägen gick in
istället för ”mamma” och ”pappa”. Det förekom emellertid också uttalanden där gode män
förklarade att uppdraget innebär att gå in i en föräldraroll. När inte ens de direktiv som gäller
för uppdraget god man är tydligt framställda, kan dessa gränser vara mycket svåra för ett barn
att förstå.
49
I beskrivningen av hur man blir en god man får vi förklarat i våra intervjuer att det inte finns
några formella krav. Ansvarig tjänsteman menar att de ska vara en ”god” och ”redig”
människa, som inte har förekommit i brottsregistret. Bör det inte vara större krav på en
människa som ska företräda ett barn i viktiga frågor? Det är också viktigt att poängtera att det
inte görs några kontroller över vad en god man gör med sin huvudman.
Även kontakten med barnen ser olika ut mellan de gode männen. Där några hade mycket nära
relationer, medan andra hade mindre kontakt med ”sina” barn. Någon god man menade att
denne kunde bjuda hem sin huvudman på fika, medan en annan sa att de inte fick ha någon
kontakt utanför boendet, förutom när det gällde barnets asylärende. Detta menar vi kan skapa
avundsjuka mellan barnen. Vi anser att det kan vara oroväckande att de gode männen ser så
olika på sin roll.
5.3 Barnens situation
I FN:s barnkonvention står det att det är en rättighet för barnen att återförenas med sina
föräldrar (Unicef, 2009a). Dock finns det barn i alla samhällen där föräldrarna till barnet inte
kan, eller bör vara dess vårdnadshavare. Detta bör även tas beaktande när det gäller de
ensamkommande barnen. Det står också i barnkonventionen att alla barn som kan ge uttryck
för sin åsikt ska få möjlighet att göra så (Unicef, 2009a). Det framkom från våra
intervjupersoner att barnens asylskäl ofta misstros, eller att deras identitetshandlingar inte är
giltiga, vilket barnen har svårt att förstå. Gode männen menade att de var tvungna att förklara
för barnen att de måste få fram mer bevis som styrker deras skäl att få stanna i Sverige. Det
visade sig också i vår undersökning att de gode männen intog ett distanserat förhållningssätt i
förhållande till barnens historier, då de menade att många av barnen ”hittar på” och ”ljuger”
ihop sina historier. Barnen måste inför sin gode man som ska verka som dess vårdnadshavare,
bevisa att det finns t.ex. en hotbild mot dem, eller att de faktiskt är den person som de utger
sig för att vara. Vi menar att det kan upplevas som kränkande för ett barn att inte bli betrodd
av sin vårdnadshavare.
Asylprocessen för ett barn kan bli en utdragen process, trots att barnets ärende ska prioriteras.
Efter tre månader ska de ha sitt första beslut, får de avslag ska en överklagan ske vilket
efterföljs av ytterligare väntan. Blir det ett avslag där, kan det bli ännu en överklagan till
migrationsöverdomstolen. Detta kan medföra att barnen befinner sig i Sverige under en lång
50
tid, och etablerar sig här trots att de ännu inte fått besked om de får stanna i Sverige eller inte.
Barnen bygger upp ett kontaktnät, och träffar personer som blir viktiga för dem. Blir det
sedan ett avslag på asylansökan, tvingas barnet återigen att separeras från de betydelsefulla
personer som de har knutit an till och tvingas lämna den plats som har kommit att bli barnets
trygghet.
Något som också är anmärkningsvärt anser vi, vara de oklara reglerna när det kommer till att
förmedla eventuella lagar eller regler i det svenska samhället. Enligt ansvarig tjänsteman på
kommunen, fanns ett nätverk mellan boende och skolan där de tillsammans arbetade för att
introducera barnen i detta. Medan personal på boendet försköt det till skolans ansvarsområde.
En god man uttryckte tydligt att det är viktigt att tala med barnen om då både regler och
normer i samhället kan se annorlunda ut här jämfört med hur det ser i barnens hemländer. Det
är svårt att komma ny till ett främmande land särskilt om du är ensam och barn. I det nya
landet kan lagarna se annorlunda ut, men kanske främst de outtalade sociala koder som är
självklara för den redan etablerade befolkningen. Detta är viktigt för att eventuella
missförstånd ska undvikas och för att barnen ska slippa hamna i ”obehagliga” situationer.
I vår undersökning visade det sig att boendet inte arbetade efter något genusperspektiv eller
att de ens hade detta i åtanke. Personalen upplevde inte heller att det var något som behövdes
medan det från övriga intervjupersoner framkom tecken på behov att prata med barnen om
jämställdhet, sexualitet samt könssjukdomar. Normen för vad som är en ”man” eller ”kvinna”
skapas inte endast individuellt, från mannen eller kvinnan, utan också i de olika
samhällsinstitutionerna, som i skolan, arbetet, sporten, och genom media t.ex. Detta gör de
gode männens arbete, och personalens arbete viktigt för att påverka barnens inställning och
beteenden.
Barnen som kommer har alla olika bakgrund, därmed också olika skillnader vad gäller t.ex.
klass och status från sitt hemland. Det kan vara lätt att förenkla och tillskriva barnens
hemländer en negativ stämpel. Genom att se barnens ursprung ur ett västerländskt perspektiv
nedvärderas barnens härkomst. I vår intervju med en god man säger denne att det för barnen
är som himmelriket att komma hit, med all lyx som vi har här. Även om den svenska kulturen
skiljer sig från andra, behöver den inte på något sätt vara bättre för dessa barn än deras egen.
Vi tycker det är viktigt att inte se ner på barnens egna kulturer. Visst kan det för många barn
vara något positivt att komma till Sverige, men något som är viktigt att komma ihåg är att de
51
är barn. Barn som kommer ensamma till ett nytt land, och som därmed har separerat från sina
nära och kära, sitt hem, sitt land, och sin kultur, vilket inte enbart kan vara något positivt för
ett barn.
5.4 Avslutande ord och reflektioner
För Rädda Barnens räkning ville vi även fråga hur samarbetet med ideella organisationer såg
ut och hur de använde sig av dessa föreningar. Dock var vad som framkom i vår studie att de
inte i någon större utsträckning gör detta. En del visste om att de fanns men använde sig inte
av dem.
Så här i efterhand har vi tänkt på att det hade varit bra att ha ytterligare en person från
boendet, för att få en mer nyanserad bild över hur personalen arbetar. Detta kan ha påverkat
vårt resultat, speciellt eftersom detta boende endast varit verksamt under cirka ett halvårs tid.
Det här kan innebära att de inte stött på problem som andra boenden gjort, eller frågor som de
ännu inte har behövt konfrontera.
Vi borde också tänkt på könsaspekten och haft en mer jämn fördelning av kvinnor och män i
undersökningen, för att se om några mönster framträdde. Nu kan materialet ge en något skev
bild på grund av detta.
Att även intervjua en person på överförmyndarnämnden hade varit intressant, för att se hur
dennes bild av vad ett god manskap är och ska vara.
Något som skulle vara av intresse att forska vidare på är en större undersökning om gode
män, deras uppgifter, och deras roll, samt belysa förhållande mellan god man och de
ensamkommande barnen. Det skulle även vara intressant att forska vidare på kommunernas
ansvar vad gäller boende och omvårdnad. En annan intressant forskning skulle vara att se hur
barnen upplever sin situation i kommunen, samt sitt förhållande till personal och gode män.
52
Litteraturförteckning
Andersson, Frida & Wassback, Malin. (2007). Relationer för livet- en studie om
ensamkommande asylsökande barn. C- uppstats, Lunds universitet.
Angel, Birgitta & Hjern, Anders. (2004). Att möta flyktingar. Studentlitteratur
Bauman, Zigmunt. (2004). Att tänka sociologiskt, Göteborg: Korpen
Brendler- Lindqvist, Monica. (2004). Att möta de ensamkommande barnen. Rädda Barnen
Brendler- Lindqvist, Monica. (2005). Vem bär ansvaret för de ensamkommande barnen.
Rapport från Rädda Barnen
Dahlgren, Lars & Starrin, Bengt. (2004). Emotioner, vardagsliv och samhälle. Lund: Liber
AB
Domstol. (2009a). God man och förvaltare, hämtat från;
http://www.domstol.se/templates/DV_InfoPage____772.aspx
Kontrollerad 2009-01-19
Elvin – Nowak, Ylva & Thomsson, Heléne. ( 2003). Att göra kön. Om vårt våldsamma behov
av att vara kvinnor och män. Stockholm: Albert Bonniers förlag AB
Giddens, Anthony. (2007). Sociologi. Lund: Studentlitteratur AB
Gunnars, Agnetha. (2008). Hur har det gått? ensamkommande barn – mottagandet sedan
kommunerna tagit över boende och omvårdnad. Rapport från Rädda Barnen
Holgersson, Helena. (2005). Att hålla balansen - anställda på migrationsverket om att
hantera konflikfylld arbetssituation. D- uppsats, Göteborgs universitet
Holmberg, Carin. (1993). Det kallas kärlek. Alfabeta Bokförlag AB.
53
Johansson, Anna. (2005). Narrativ teori och metod. Studentlitteratur
Kvale, Steinar. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun Lund: Studentlitteratur
Migrationsverket. (2008a). Ensamkommande barn och ungdomar.
Hämtat från: http://www.migrationsverket.se
Kontrollerad 2008-12-11
Migrationsverket (2008b). Svenskt medborgarskap för Somaliska medborgare.
Hämtat från: www.migrationsverket.se
Kontrollerad 2009-01-17
Migrationsverket (2009a) Aktuellt om ensamkommande barn och ungdomar.
Hämtat från: http://www.migrationsverket.se/pdffiler/kommuner/aktuellt_barn.pdf
Kontrollerad 2009-01-18
Migrationsverket. (2009b). Frågor om asyl och flyktingar.
Hämtat från: http://www.migrationsverket.se/
Kontrollerad 2009-01-17
Migrationsvetet. (2009c). Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar.
Hämtat från:
http://www.migrationsverket.se/infomaterial/asyl/allmant/ensamkommandebarn.pdf
Kontrollerad 2009-01-18
Migrationsverket. (2009d). Vem ansvarar för vad- ensamkommande barn och ungdomar.
Hämtat från; http://www.migrationsverket.se/
Kontrollerad 2009-01-17
Migrationsverket. (2009e). Vanliga frågor och svar- ensamkommande barn och ungdomar.
Hämtat från; http://www.migrationsverket.se/
Kontrollerad 2009-01-19
Migrationsverket. (2009f). Vem får asyl.
54
Hämtat från: www.migrationsverket.se
Kontrollerad 2009-01-19
Olofsson, Per-Olof & Sjöström, Bengt.(1993). Existens och sociala relationer, Lund:
studentlitteratur
Rädda Barnen, (2006). Dokumentation från seminariet god man för ensamkommande
Flyktingbarn på Rädda Barnen, den 26 april 2006.
Röda korset. (2008). Definition av väpnad konflikt.
Hämtat från:
http://www.redcross.se/RKSF/sfdesign.nsf/main?OpenAgent&size=&Layout=ReadSimpleDo
c&docid=98285A6F8E7DA54AC125715D0052E8F3&menu0=0&menu1=/
Kontrollerad: 2009-01-11
Sjukvårdsguiden. (2009). Posttraumatisk stressyndrom. Hämtat från:
www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?ArticleID=3244
Kontrollerad 2009-01-22
Sjukvårdsrådgivningen. (2009). Tystnadsplikt och sekretess.
Hämtat från: www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=22757
Kontrollerad 2009-01-11
Svenskradio. (2007). God affär, bli god man för flyktingbarn.
Hämtat från; http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=1305864
Kontrollerad 2008-12-11
Tamm, Maare. (2002). Psykosociala teorier vid hälsa och sjukdom. Studentlitteratur AB, 2:a
upplagan.
Thörn, Håkan. (2004). Globaliseringens dimensioner. Nationalstat Världssamhället,
demokration och sociala rörelser. Stockholm: Atlas
55
UNHCR. (2009). Allmän fakta.
Hämtat från; http://www.unhcr.se/SE/basic_facts/Fakta.htm
Kontrollerad 2009-01-18
Unicef. (2009a). FN:s konvention om barns rättigheter.
Hämtar från; http://www.unicef.se/barnkonventionen/barnkonventionen-kort-version
Kontrollerad 2009-01-19
Unicef. (2009b). Skolgång för alla, alla barns rätt till utbildning.
Hämtat från; http://www.unicef.se/om-unicef/fakta-om-unicef-och-barns-rattigheter/fakta-om-
barns-rattigheter/skolgang-for-alla
Kontrollerad 2009-01-20
Vestin, Sanna. (2008). Barn utan papper- jag vill bara landa. Rapport från Rädda Barnen
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Elanders Gotab
Ålund, Alexandra. (1997). Multikultiungdom- kön, etnicitet, identitet, Lund: studentlitteratur
Övriga referenser:
En dokumentation från ”semineriet, god man för ensamkommande flyktingbarn” på Rädda
Barnen den 26 april 2006
Föräldrabalken (1949:381)
Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Utlänningslagen (2005:716).
Socialtjänstförordning (2001:937)
Socialtjänstförordning (2001:937)
56
Bilaga 1
Deltagande i C- uppsatsprojektet ”Kommunalt mottagande av
ensamkommande flyktingbarn”
Ansvarig forskare
Ansvarig forskare för projektet är handledare Åsa Wettergren, FD i sociologi, Karlstads
universitet. Projektet utförs inom ramen för C-kursen i sociologi vid Karlstads universitet HT
08, av studenterna Linda Ortfeldt och Therése Schagerberg. För kontaktinformation se nederst
i detta dokument.
Beskrivning av uppsatsprojektet:
Projektet ”Kommunalt mottagande av ensamkommande flyktingbarn” är en kvalitativ studie,
där syftet med studien är att undersöka hur mottagandet av ensamkommande flyktingbarn ser
ut i en kommun. I undersökningen kommer kommunens mottagningsprocess att studeras,
vilka insatser som görs, och om mottagandet av ensamkommande flyktingbarn skiljer sig åt
från de barn som kommer i familj. Vi kommer även att titta på hur mottagandet av
flyktingbarnen beskrivs och upplevs av vuxna som arbetar i barnens närhet.
Projektet ska bli en C- uppsats i sociologi, och kommer att avslutas i januari 2009. Studien
kommer att genomföras med hjälp av intervjuer med berörda parter i kommunen, samt
intervjuer med vuxna som arbetar i barnens närhet, exempelvis ”gode män”. Vi är inte ute
efter att skildra enskilda fall utan fokus är på de generella insatser som görs när flyktingbarn
kommer till kommunen, samt upplevelsen av dem så som de vuxna uppfattar dem.
Intervjuerna kommer att spelas in på band om detta tillåts av intervjupersonerna.
Deltagande i studien:
Deltagandet i studien sker anonymt och är frivilligt. Personnamn kommer inte att registreras,
om namn nämns under intervjuerna kommer de att ersättas av påhittade namn i den färdiga
uppsatsen. Detsamma gäller namn på kommun, anläggningar, skolor etc.
Deltagandet är helt frivilligt och kan närsomhelst avbrytas.
57
Hantering av materialet:
Materialet så som bandinspelningar och anteckningar kommer att förvaras oåtkomligt för icke
berörda. Endast vi som uppsatsskrivare samt vår handledare kommer att ha tillgång till
materialet. Intervjuerna kommer efter bandinspelningar att transkriberas till dator, detsamma
gäller eventuella anteckningar. I studien kommer citat och kortare utdrag att finnas med, dessa
kommer att vara anonyma.
Materialet kommer inte att användas för något annat syfte än den aktuella uppsatsen.
Resultat:
Studiens slutliga form kommer att vara en C- uppsats som kommer att finnas tillgänglig som
elektroniskt dokument. Resultaten kommer också att diskuteras på ett seminarium och kan
även komma att presenteras för parter verksamma inom mottagningen av flyktingbarn. Vid
presentationerna liksom i uppsatsen kommer endast kortare anonyma utdrag ur intervjuerna
att användas.
Deltagarna i studien kommer att erbjudas att ta del av den färdiga uppsatsen.
Ort, datum
Underskrift (uppsatsskrivare)
För frågor: Projektansvarig/handledare:
Therése Schagerberg Åsa Wettergren FD
Sociologistuderade, Karlstads universitet Avdelningen för sociala studier/Sociologi
Tele: 0705- 831455 Karlstads universitet
E- post: [email protected] 651 88 Karlstad
Tel. 054-700 16 11
Fax 054-700 14 51
Linda Ortfeldt [email protected]
Sociologistuderade, Karlstads universitet
Tele: 070- 3793355
E- post: [email protected]
58
Bilaga 2
Intervjuguide- Kommun
Inledande frågor
- Hur länge har du arbetat inom kommunen?
- Hur länge har du arbetat inom detta område?
- Vem är det som bestämmer i vilken kommun barnet ska placeras i när de kommer till
Sverige?
- Vem är det som bestämmer vart barnen ska placeras i kommunen?
o Har barnen möjlighet till att bestämma/påverka själva vart de ska bo?
- Hur många barn är det som får komma in i kommunen?
Mottagande
- Vem är den/de första flyktingbarnen möter?
- Vad händer då barnen anländer till kommunen?
- Beroende på vilken ”typ” av flykting man är, någon skillnad i mottagande?
o Kvotflykting?
o Av humanitära skäl?
o Hot/skydds flykting?
- Är det någon skillnad om barnen kommer hit med familj eller ensamma?
o Om det är någon skillnad, i så fall varför?
Boende
- Vilka olika boende former finns för ensamkommande barn?
o HVB- hem, PUT- hem
- Var bor ensamkommande barn som är för unga för att bo på egen hand?
- Hur länge bor de på boendet?
- Bor de kvar på samma ställe efter de fått uppehållstillstånd?
o Eller vad händer då?
Kontaktperson
- Får barnen en kontaktperson/godman?
o När i mottagningsprocessen?
o Om inte- varför?
59
o Gäller detta även för barn som kommer med sin familj?
o Vad krävs för att få vara kontaktperson/godman för dessa barn?
o Vilka uppgifter har en godman?
o Vad avgör att just den gode mannen blir kontaktperson för det barnet?
o Finns det möjlighet till att ”byta”?
om t.ex. personkemin inte stämmer?
o Vem vänder sig den gode mannen till för att få stöd/ hjälp?
Samhället
- Hur ges informationen till barnen om hur samhället fungerar?
o Lagar?
o Var får barnen reda på sina rättigheter?
Ex: rätten att inte bli slagen
o Barnkonventionen
o Hur ser det ut för barn i familj? Får de ”egen” info eller riktad till familjen?
- Hur får föräldrar reda på sina rättigheter?
o Ex: hjälp i föräldrastöd
- Hur får föräldrar reda på barns rättigheter?
o Ex: rätten att inte bli slagen?
- Hur förmedlas de kontakter som finns?
o Ex: Rädda Barnen, BRIS, brottsofferjouren, kvinnojouren, röda korset?
- Hur sker kontakten med myndigheter, läkare, skola? Följer ev. kontaktperson med?
- Skola?
o Går barnen i skolan under asylprocessen?
o Eller när börjar man skolan?
o Internationell klass? Var finns de?
o Hur tänker man vid en utplacering i klasserna?
Tas hänsyn till ex boendeplats?
Egna önskemål?
Asylprocessen
- Hur lång är asylprocessen för barnen?
- Vad händer när barnen fått uppehållstillstånd?
- Vad händer med barnen när de fått avslag?
60
o Hur ser rutinerna?
- Tycker ni att nuvarande integrations modell fungerar? Tycker du att insatserna
kommunen gör fungerar?
- Är det något du vill tillägga?
61
Bilaga 3
Intervjuguide- föreståndare boende
Inledande frågor
- Berätta lite kort om dig och vad du gör här?
- Hur länge du har arbetat med flyktingbarn?
Mottagande
- Vad är det här för typ av boende?
- Hur gamla är ungdomarna som kommer hit?
- Vad vet ni om ungdomarna innan de kommer?
o Har det trauman?
o Hur förbereder ni er på det? Vilka resurser finns? Vilken kompetens?
- Vad vet ni om bakgrunden som barnen kommer ifrån?
o Ex: hur de har tagit sig till Sverige?
- Vad händer då barnen anländer till kommunen?
o Hur ser det första mottagandet ut?
- Vem är det som bestämmer vart barnen ska placeras?
o Har barnen möjlighet till att bestämma/påverka själva vart de ska bo?
- Hur många barn är det som får komma in i kommunen?
- Hur går själva processen till när barnet kommer? Hur förbereder man sig för att ta
emot ett barn på boendet?
o Vad ges för information om barnet?
o Information till barnet? Använder man tolk?
o Information till personal?
- Hur ser personalen ut? Vad är deras uppgifter?
- Finns stödfunktioner för de anställda?
Barnens upplevelser, behov och insatser
- Hur upplever ni att barnen mår när de kommer hit?
- Vilka behov uppfattar ni att barnen har som ensamkommande flyktingbarn?
- Hur skiljer sig de från barn som kommer med sin familj?
62
- Ser du att de har särskilda behov i jämförelse med andra barn?
- Hur upplever ni barnens beskrivning av sin situation?
o Nytt land?
o Ny kultur?
o Ensamma?
- Hur ser vardagslivet ut för ungdomarna? Rutiner? Uppgifter?
- Hur fungerar det för ungdomarna att bo i ett gruppboende?
- Hur ser arbetet ut med ungdomarna på boendet?
- Vilka arbetsmetoder använder ni er av i det praktiska arbetet?
- Finns någon vård/handlingsplan för alla de ensamkommande flyktingbarnen?
o Hur utformas de?
- Hur länge bor ungdomarna på boendet?
- Bor de kvar på samma ställe efter att de fått uppehållstillstånd?
o Eller vad händer då?
- Vad händer då barnet är myndigt?
- Sker någon uppföljning?
- Vad är det oftast för stöd och hjälp de ensamkommande flyktingbarnen behöver?
- CTS- flyktingkris? Vad är det?
- Traumabearbetning? Hur fungerar det?
- Samarbete med BUP?
- Arbetar ni efter någon speciell modell?
- Syskonpar?
o Hamnar de på samma ställe efter att de kommit till Sverige?
o I samma kommun? om inte varför?
- Får de hjälp med kontakt med syskon? Släkt? Familj?
Kontaktperson/ god man
- Får barnen en kontaktperson på boendet?
- God man?
- Hur sker mötet? Introduktionen?
- Vad är gode mannens ansvar?
- Bra kontakt mellan gode män och boendet/personalen?
- Hur är upplevelsen av gode män? Fungerar det? Vad skulle kunna vara bättre?
- Har de kvar sin gode man efter PUT?
63
- Särskild förordnad vårdnadshavare? Vad är det?
Samhälle
- Hur förmedlas kontakter som finns?
o Rädda Barnen? Bris? Röda Korset?
- Hur får barnen reda på sina rättigheter?
o Ex: rätten att inte bli slagen? Barnkonventionen?
- Hur sker kontakten med myndigheter, läkare, skola? Följer kontaktperson/god man
med?
- Skola? När börjar man?
o Går barnen i skolan under asylprocessen?
o Hur fungerar det i skolan?
Asylprocessen
- Asylprocessen?
o Hur lång?
o Hur upplever barnen asylprocessen?
Oroliga för avslag?
o Vid avslag? Vad händer då?
- Hur påverkas barnen? Hur mår de?
- Vid eventuell utvisning? Vem följer med barnen?
- Om ingen familj finns i hemlandet? Vad händer då?
- ”Försvinner” många vid ett avslag? ”gömda barn”
Fortsatt kontakt med barnen?
- Vad är anledningarna till att de inte får stanna? Varför färre nu?
- Hur upplever du mottagningens processen och den fortsatta integrationen av de
ensamkommande flyktingbarnen?
o Fungerar den bra?
o Vad saknas?
o Tar den hänsyn till barnens behov? Och stöd?
- Skulle du vilja förändra något i mottagningen av asylsökande barn och vad i så fall? -
Har du något du vill tillägga?
64
Bilaga 4
Intervjuguide- god man
Inledande frågor
- Berätta lite om dig själv?
o Hur gammal är du?
o Vad är din sysselsättning?
o Föreningar?
o Hur länge har du varit god man?
o Hur många barn har du haft under din tid som god man?
o Hur länge är man god man varje gång?
o Vad händer efteråt? Fortsatt kontakt?
Att vara god man
- Vad krävs för få bli en god man?
o Bakgrund?
o Intervju?
- Hur går det till då man blivit god man?
o Kurser/ utbildningar?
- Ersättning? hur ser den ut?
- Hur många barn får man ha samtidigt som god man?
- Finns någon gräns för hur många barn man får ta sig an som god man?
o Om inte, hur säkerställer man att alla barn får det som krävs?
- Finns någon form av kontroll för de gode männen från kommunens sida?
- Hur går den första kontakten till med barnet?
- Vilka uppgifter har en god man?
- Vad brukar du göra tillsammans med ”ditt barn”?
- Hur mycket tid har man till sitt förfogande?
- Får de kontakta sin god man när som helst?
- Om personkemin inte stämmer, har ni möjlighet att byta barn? Har barnet möjlighet att
byta god man?
- Tystnadsplikt?
o Om inte, varför?
- Är det lätt att bli för involverad i barnet?
- Tyr sig barnet till den gode mannen?
65
- Hur upplever du ansvaret?
- Finns det ett nätverk för godemän?
o Psykiskt påfrestande? Vem vänder man sig till för stöd?
- Är man fortfarande god man efter PUT?
- När barnet är myndigt?
Barnens upplevelser, behov och insatser
- Hur upplever du mottagandet av barn?
- Hur upplever du ditt första möte med ett ”nytt” barn?
- Hur tycker du att barnen brukar uppleva att få en god man?
- Hur upplever ni att barnen mår när de kommer hit?
- Vilka behov uppfattar ni att barnen har som ensamkommande flyktingbarn?
- Hur skiljer sig de från barn som kommer med sin familj tror du?
- Ser du att de har särskilda behov i jämförelse med andra barn?
- Hur upplever ni barnens beskrivning av sin situation?
o Nytt land?
o Ny kultur?
o Ensamma?
- Hur fungerar det för ungdomarna att bo i ett gruppboende?
- Vad är det oftast för stöd och hjälp de ensamkommande flyktingbarnen behöver
upplever du?
- Flyktingkrisen, vet du något om det?
- Traumatiserade? Hur upplever du det?
BUP?
- Syskonpar?
o Hamnar de på samma ställe efter att de kommit till Sverige?
o I samma kommun? om inte, vet du varför?
o Hur upplever ev barnen det?
- Upplever ni att barnet får det stöd det behöver när det kommer till kommunen?
o Vad kan eventuellt göras bättre?
66
Samhälle
- Har ni bra samarbete med personalen på boenden?
- Hur förmedlas kontakter som finns?
o Rädda Barnen? Bris? Röda Korset?
o Finns något samarbete med ideella organisationer som exempelvis Rädda
Barnen, röda korset?
- Hur får barnen reda på sina rättigheter?
o Ex: rätten att inte bli slagen? Barnkonventionen?
- Kontakt med släktingar? Familj? Hur sker den?
- Hur sker kontakten med myndigheter, läkare, skola? Följer kontaktperson/god man
med?
- Skola, när börjar man?
o Skola under asylprocessen?
o Hur fungerar det?
o Hur upplever barnet skolan?
Asylprocessen
- Asylprocessen?
o Hur lång?
o Hur upplever barnen asylprocessen?
Oroliga för avslag?
o Vid avslag? Vad händer då?
o Hur påverkas barnen? Hur mår de?
o ”Försvinner” många vid ett avslag?
Fortsatt kontakt med barnen?
- Är godemän med vid en eventuell utvisning?
67
- Hur upplever du mottagningens processen och den fortsatta integrationen av de
ensamkommande flyktingbarnen?
o Fungerar den bra?
o Vad saknas?
o Tar den hänsyn till barnens behov? Och stöd?
- Skulle du vilja förändra något i mottagningen av asylsökande barn och vad i så fall?
- Har du något du vill tillägga?