Download - Jämförelse mellan BIM-verktygen Revit Structure och Tekla …439937/FULLTEXT01.pdf · 2011-09-09 · Comparing the BIM-applications Revit Structure and Tekla Structures. Jonas Isaksson

Postadress: Besöksadress: Telefon:

Box 1026 Gjuterigatan 5 036-10 10 00 (vx)

551 11 Jönköping

Jämförelse mellan BIM-verktygen

Revit Structure och Tekla Structures.

Jonas Isaksson

Mathias Nilsson

EXAMENSARBETE 2010/2011

ÄMNE Byggnadsteknik

Comparing the BIM-applications

Revit Structure and Tekla Structures.

Jonas Isaksson

Mathias Nilsson

Detta examensarbete är utfört vid Tekniska Högskolan i Jönköping inom

ämnesområdet byggnadsteknik. Arbetet är ett led i den treåriga

högskoleingenjörsutbildningen.

Författarna svarar själva för framförda åsikter, slutsatser och resultat.

Examinator: Kaj Granath

Handledare: Peter Johansson

Omfattning: 15 hp

Datum: 2011-04-29

Arkiveringsnummer:

Abstract

1

Abstract

The purpose of this thesis is to improve the understanding of possible differences between BIM-based modeling software for load-bearing structures. The result can be used as a decision basis that can facilitate the choice of which BIM tool to be used in the design process. The method used is a detailed survey and literature review. The survey is based on modeling of a structure, containing the different materials steel, timber and concrete, which were designed in both computer programs and then the results were evaluated in relation to each other. The areas that are compared and analyzed are interface, help features, error diagnosis, and if the programs are user-friendly. Further the survey includes the modeling process, which involves insertion and assembly of elements and modifications. Finally follows an analysis of complexity in the production of drawings. The findings and conclusions of the survey are that Tekla Structures is clearer and more coherent and logical in its structure around functions and settings. In addition, the survey shows that Tekla Structures is more appropriate for projects with prefabricated elements, and for projects designed with steel frame where detail components are represented in most connections. Additional results obtained are that Tekla Structures is more appropriate for projects with in-situ concrete. Revit Structures' strength is in creating and modifying elements which is suitable in projects where specific solutions of the standard elements are required.

Sammanfattning

2

Sammanfattning

Syftet med examensrapporten är att förbättra kunskapen kring de eventuella skillnader som finns mellan olika BIM-baserade modelleringsprogram för bärande stommar. Resultatet innebär ett beslutsunderlag som kan underlätta valet av vilket BIM-verktyg som bör användas i projekteringsskedet. Metoden som används är litteraturstudier och en jämförande fallstudie. Fallstudien sker genom modellering av en stomme bestående av stål, trä och betong i båda programmen och sedan utvärderas resultaten i förhållande till varandra. De problemställningar som jämförs och analyseras är användarvänlighet inbegripande gränssnitt, hjälpfunktioner samt felsökning. Vidare undersöks modelleringsprocessen vilket innebär infogning och sammansättning av element men också modifieringar. Till sist analyseras komplexiteten vid framställning av ritningar. De resultat och slutsatser som fastställts är att Tekla Structures är mer konsekvent och tydligt samt logiskt i sin uppbyggnad kring funktioner och inställningar. Dessutom visar undersökningen att Tekla Structures är mer lämpligt till projekt med prefabricerade element samt till projekt utformat med exempelvis stålstomme där flertalet anslutningar med detaljkomponenter finns representerat. Ytterligare resultat som nåtts är att Tekla Structures är mer lämpligt till projekt med platsgjuten stomme. Revit Structures styrka finns i att skapa och modifiera element och lämpar sig därför väl vid projekt där eventuella speciallösningar av standardelement krävs.

Nyckelord

BIM Tekla Structures Revit Structure Konstruktör

Innehållsförteckning

3


1 Inledning ................................................................................... 5

1.1 BAKGRUND ........................................................................................................................... 5 1.2 SYFTE ................................................................................................................................... 5 1.3 MÅL...................................................................................................................................... 5 1.4 FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................................. 6 1.5 METOD ................................................................................................................................. 6

1.5.1 Användarvänlighet .......................................................................................................... 6 1.5.2 Modelleringsprocessen .................................................................................................... 6 1.5.3 Ritningar ....................................................................................................................... 6

1.6 AVGRÄNSNINGAR .................................................................................................................. 7 1.7 DISPOSITION .......................................................................................................................... 7

2 Teoretisk bakgrund ................................................................. 8

2.1 ALLMÄNT OM BIM ................................................................................................................ 8 2.2 REVIT STRUCTURE ................................................................................................................. 9 2.3 TEKLA STRUCTURES .............................................................................................................. 9 2.4 VARFÖR JÄMFÖRA OCH VAD BÖR JÄMFÖRAS ......................................................................... 10 2.5 INGÅENDE BESKRIVNING TILL VÅRA FRÅGESTÄLLNINGAR ..................................................... 11

2.5.1 Användarvänlighet ........................................................................................................ 11 2.5.2 Modelleringsprocessen .................................................................................................. 12 2.5.3 Ritningar ..................................................................................................................... 12

3 Fallstudie................................................................................. 13

3.1 REVIT STRUCTURE ............................................................................................................... 14 3.1.1 Användarvänlighet ........................................................................................................ 14 3.1.2 Modelleringsprocessen .................................................................................................. 19 3.1.3 Ritningar ..................................................................................................................... 26

3.2 TEKLA STRUCTURES ............................................................................................................ 28 3.2.1 Användarvänlighet ........................................................................................................ 28 3.2.2 Modelleringsprocessen .................................................................................................. 32 3.2.3 Ritningar ..................................................................................................................... 42

4 Resultat och analys ................................................................ 44

4.1 ANVÄNDARVÄNLIGHET........................................................................................................ 44 4.1.1 Gränssnitt ................................................................................................................... 44 4.1.2 Hjälpfunktioner ............................................................................................................ 45 4.1.3 Felsökning ................................................................................................................... 46

4.2 MODELLERINGSPROCESSEN ................................................................................................. 47 4.2.1 Ge projektet förutsättningar .......................................................................................... 47 4.2.2 Infogning av element .................................................................................................... 48 4.2.3 Medföljande bibliotek ................................................................................................... 50 4.2.4 Modifiera befintligt element ........................................................................................... 51 4.2.5 Skapa egna element ..................................................................................................... 52 4.2.6 Anslutningar ................................................................................................................ 52 4.2.7 Armering ..................................................................................................................... 53

4.3 RITNINGAR .......................................................................................................................... 54

5 Diskussion och slutsatser ...................................................... 56

5.1 RESULTATDISKUSSION ......................................................................................................... 56 5.1.1 Användarvänlighet ........................................................................................................ 56 5.1.2 Modelleringsprocessen .................................................................................................. 56 5.1.3 Ritningar ..................................................................................................................... 57

5.2 SLUTSATSER ........................................................................................................................ 57


4

6 Referenser .............................................................................. 58

7 Bilagor ..................................................................................... 59

Inledning

5

1 Inledning Projekterings- samt byggskedet är givet två centrala delar i byggprocessen. När problem uppstår är kommunikation samt samordning mellan projektörer och entreprenörer två väsentliga kvaliteter för att underlätta arbetet mellan parterna. Många projekt projekteras idag tvådimensionellt (2D). Ritningarna skickas sedan vidare till byggentreprenören vars uppgift är att färdigställa ett komplext objekt endast med hjälp av 2D-dokumentation. Det uppstår ofta problem när dokumentationen inte överensstämmer med verkligheten, exempelvis kollisioner mellan byggelement och installationer. Ibland är problemen omöjliga att förutse i projekteringsskedet, men finns det metoder som gör att denna typ av problematik går att undvikas? Svaret skulle kunna vara BIM (byggnadsinformations modellering) vilket både beskrivs som en arbetsmetod men också ett samlingsnamn för dataapplikationer som erbjuder helhetslösningar, där

modellering tredimensionellt (3D) är en viktig förutsättning.

Examensarbetet är en jämförelsestudie mellan två stora BIM-verktyg för konstruktörer; Tekla Structures och Revit Structure. Arbetet utfördes genom att ett färdigt projekt modellerades i båda BIM-verktygen och utifrån denna process

utvärderades de sedan med hjälp av frågeställningarna.

Detta examensarbete är inom ämnesområdet byggnadsteknik. Arbetet är ett led i den treåriga byggnadsingenjörsutbildningen.

1.1 Bakgrund Det sker idag stora förändringar inom byggsektorn gällande betydelsen av användandet av BIM. Insikten, hos de inblandade, att stora summor pengar går att spara om BIM-verktyg implementeras (processen effektiviseras och kvaliteten ökar) är oerhört viktig för att föra branschen framåt. Med denna vetskap är det därför ytterst relevant att undersöka positiva och negativa skillnader hos två av marknadens största BIM-verktyg för konstruktörer; Tekla Structures och Revit Structure. Fallstudien som genomförts besvarar vilket av BIM-verktygen som kan vara mest passande för en viss typ av byggnation vilket resulterar i att projekteringsskedet kan effektiviseras samt att antalet fel vid projekteringen, vilka kan få stora negativa konsekvenser vid byggnationen, kan minimeras.

1.2 Syfte Syftet med examensrapporten är att förbättra projekteringsprocessen genom användning av BIM-baserade modelleringsprogram för bärande stommar.

1.3 Mål Målsättningen är att genomföra en kvalitativ jämförelsestudie mellan BIM-verktygen för konstruktörer; Tekla Structures och Revit Structure. Detta innebär att undersöka för- och nackdelar samt kartlägga likheter och olikheter mellan programmen. Resultatet innebär ett beslutsunderlag som kan underlätta valet av vilket BIM-verktyg som bör användas i projekteringsskedet.

Inledning

6

1.4 Frågeställningar Vilket av BIM-verktygen Tekla Structures och Revit Structure är mest

användarvänligt?

Hur fungerar och vilka skillnader finns hos BIM-verktygen Tekla Structures och Revit Structure vid modellering?

Hur fungerar och vilka skillnader finns hos BIM-verktygen Tekla Structures och Revit Structure vid framställning av ritningar så som detalj-, plan-, sektionsritningar samt modellritning?

1.5 Metod Metoden som använts är en litteraturstudie samt en jämförande fallstudie av BIM-verktygen Tekla Structures och Revit Structure. Fallstudien skedde genom modellering av en stomme bestående av stål, trä och betong i båda programmen och sedan utvärderades resultaten i förhållande till varandra.

De aspekter som var av relevans i en jämförande studie mellan två BIM-verktyg är; användarvänlighet, modellerandets metod samt komplexitet, hur anslutningar genomförs av element i samma respektive olika material samt framställning av ritningar.

1.5.1 Användarvänlighet

Den första frågeställningen som behandlar användarvänlighet är omfattande samtidigt som den också kan uppfattas olika beroende på användare. För att besvara frågeställningen har en litteraturstudie samt en jämförande fallstudie genomförts.

1.5.2 Modelleringsprocessen

Den andra frågeställningen besvarades genom att vårt projekt modellerades från intet till färdig produkt, det vill säga genom en jämförande fallstudie men också litteraturgenomgång.

1.5.3 Ritningar

Den tredje och sista frågeställningen tar upp komplexitet kring framtagning av ritningar och besvarades genom en litteraturstudie samt en jämförande fallstudie.

Inledning

7

1.6 Avgränsningar Revit Structure och Tekla Structures är modelleringsprogram för konstruktörer som erbjuder helhetslösningar inom projekteringsskedet. Det finns därmed många funktioner och inställningar som inte kommer att beskrivas. Fakta som skildras är endast relevant för vårt projekt och därmed våra frågeställningar. Funktioner som inte kommer att undersökas är skapande av listor, framställning av tillverkningsritningar, skapa nya element, avancerad programmering och analysberäkningar etc.

1.7 Disposition Rapportens teoretiska bakgrund redogör för möjligheter som finns samt prestanda för respektive BIM-verktyg. Fallstudien tar först upp användarvänlighet som inbegriper gränssnitt, felsökning samt hjälpfunktioner. Vidare beskrivs hela modelleringsförloppet från intet till färdig produkt genom att skildra viktiga funktioner. Avslutningsvis i fallstudien undersöks komplexiteten vid framställning av ritningar. Analys samt resultat skildrar styrkor och svagheter för respektive program och som sedan jämförs utifrån våra frågeställningar. Till sist diskuteras analysen utifrån syftet och frågeställningarna samt att en slutsats formuleras.

Teoretisk bakgrund

8

2 Teoretisk bakgrund

2.1 Allmänt om BIM "All information som genereras och förvaltas under en byggnads livscykel strukturerad och representerad med hjälp av 3D objekt där objektet kan vara byggdelar, men även mer abstrakta objekt såsom utrymmen. BIM-modellering är själva processen att generera och förvalta denna information. BIM-verktyg är de IT-verktygen som används för att skapa och hantera informationen. BIM är alltså ingen teknik, men ett samlingsbegrepp på hur informationen skapas, lagras, används på ett systematiskt och kvalitetssäkert sätt.”[sid 2:1]

Kunskapen kring innebörden av BIM och dess fördelar skiljer sig stort bland aktörer på marknaden. Många tror att BIM endast omfattar programvaran för 3-dimensionell (3D) CAD-projektering medan andra tror att det handlar om en kvalitativ informationsöverföring mellan olika discipliner inom byggbranschen. Gemensamt är dock kännedomen om att BIM innebär kostnadseffektivitet. Samtliga faktum är egentligen korrekta.[2] BIM är ett sätt att förhålla sig till information. Tanken kring BIM är att samtlig information i ett projekt ska hanteras i en gemensam databasmodell, där ändringar kan ske koordinerat och där alla inblandade discipliner kan hämta uppdaterad information. BIM bör därför framställas som en arbetsmetod mer än att beskrivas som ett IT-verktyg.[3] Dock är användandet av avancerade IT-verktyg (BIM-verktyg) en förutsättning för att BIM ska fungera. BIM-verktygen möjliggör att simuleringar, optimeringar, kostnadskalkyler samt tidsplanering kan framställas.[4] Enligt BIM-förespråkare generar BIM- användandet lägre kostnader inom samtliga discipliner i byggbranschen eftersom byggprocessen effektiviseras. Om BIM implementeras i en större omfattning visar kalkyler på att branschen kan göra besparingar i miljardklassen per år. För enskilda projekt påvisar BIM-förespråkare kalkyler med en kostnadseffektivitet som skulle kunna uppgå till 30 procent av

byggkostnaden.[4]

Nedan, i figur 1, visas hur informationsflödet kan effektiviseras med BIM. Med BIM involverat nollställs inte informationsflödet mellan varje instans i ett

byggprojekt utan ökar mer linjärt.

Figur 1. Bild från WSP [2]: Beskriver skillnader i informationsflödet mellan traditionell projektering och BIM-projektering.

Teoretisk bakgrund

9

BIM innefattar många viktiga processer varav 3D CAD-projektering möjligen är den mest relevanta för att metoden ska fungera. Vikten av att använda ett enkelt men samtidigt kvalitativt BIM-verktyg är primärt för att BIM ska generera så stor avkastning som möjligt. Det finns ett antal BIM-verktyg för samtliga bygginriktningar så som arkitekter, konstruktörer, el och VVS. Vi har valt att inrikta oss på BIM-verktyg för konstruktörer där Revit Structure och Tekla Structures idag är två stora program på marknaden.

2.2 Revit Structure Revit Structure är ett BIM-verktyg utgivet av Autodesk, vilket är samma företag som lanserade bl.a. AutoCad. Revit Structures primära fördelar, jämfört med den traditionella projekteringen, är att Revit Structure använder sig av BIM vilket, i Revits vision, innebär att varje vy, ritning samt listor är kopplade till samma databas gemensamt med andra discipliner inom byggsektorn. Exempelvis om en ändring görs av ett element ändras samtliga berörda vyer, ritningar, sektioner, planer och detaljer vilket sedan automatiskt också ändras i databasen. Detta generar att designen samt dokumentationen hålls konsekvent uppdaterad vilket ger en säkrare projekteringsprocess. Utifrån 3D-modellen kan byggritningar enkelt framställas något som är mer tidskrävande vid traditionell 2D-projektering.

Som tidigare nämnts finns det BIM-verktyg för samtliga discipliner. Autodesk erbjuder exempelvis Revit Arcitechture för arkitekter. Vidare finns det Autodesk Revit MEP som används av el- och VVS-sektorn. Samtliga av Revits BIM-verktyg är kompatibla med varandra vilket innebär att det är möjligt att importera andra discipliners modeller. Exempelvis kan kollisionstester utföras mellan konstruktions och arkitektoniska objekt men också mellan rör och kabeldragning.

Vid modellering i Revit Structure finns det färdiga väggar, balksystem, pelare, bjälklag och grunder. Om ett byggelement händelsevis inte skulle finnas i det medföljande biblioteket, finns möjlighet att skapa egna komponenter.

För att säkerställa att konstruktionen är korrekt utförd samt att samtliga element är korrekt dimensionerande krävs analys av modellen. I Revit Structure är det möjligt att utföra en begränsad analys. Det finns funktioner som automatiskt söker igenom modellen efter konstruktionsfel så som förbisedda stöd eller andra globala instabiliteter. Dessutom kan information i modellen gällande exempelvis laster, lastkombinationer och dimensioner på olika element lagras.

Vid en mer djupgående analys av en modell, där avancerade beräkningar utförs, krävs andra applikationer. Det finns flertalet program som är kompatibla med Revit Structure, det vill säga att det är möjligt att importera en modellfil från Revit Structure till ett specifikt analysprogram. Autodesks egna analysapplikation heter Autodesk Robot Structural Analysis Professional software. [5]

2.3 Tekla Structures Precis som för Revit Structure är Tekla Structures primära fördel att programmet använder sig av BIM vilket möjliggör att varje vy, ritning samt listor är kopplade till samma databas gemensamt med andra discipliner inom byggsektorn.

Teoretisk bakgrund

10

Det finns olika konfigurationer av programmet där några är mer specialiserade på ett specifikt projekteringsområde exempelvis stål, platsgjutet och prefabricerat. Det finns dock en fullversion som är heltäckande. Tekla anser att detta faktum effektiviserar processerna inom design-, detalj-, tillverknings- och byggföretag. Precis som för Revit Structure finns andra kompatibla applikationer till andra

discipliner så som el och VVS.

Tekla Structures är ett modelleringsprogram och inget ritprogram som traditionell 2D-CAD, något som resulterar i att programmet kan hantera större mängder data, vilken i sin tur generar i mer noggranna och komplexa modeller. Tekla använder sig av en arbetsmetod där objekt infogas till modellen istället för användaren ritar

ut element med linjer något som är mer krävande för programmet.

Enligt Tekla kan programmet enkelt kombinera olika byggmaterial vilket innebär att alla typer av byggnader kan modelleras. Ytterligare fördelar enligt Tekla är det medföljande bibliotek som erbjuds. I biblioteket finns ett omfattande utbud av standardiserade element samt detaljkomponenter. Detaljkomponenter finns till många typer av anslutningar och material. Detta generar i kompletta modeller med korrekta anslutningar som visualiseras i 3D. Möjligheten att infoga detaljkomponenter till anslutningar medför att konstruktionsritningar enkelt kan

framställas.

Olika discipliner kan dela modell för att kontrollera eventuella konflikter mellan byggdelar men också visualisera hur olika strukturer fungerar tillsammans. Tekla Structures kan integreras med olika analys- och designprogram för att optimera stomsystemet. Exempel på system som stöds är; FEM-design, SAP2000, Staad.Pro, S-FRAME, GTStrudl, Robot, Dlubal RFEM och RSTAB. [6]

2.4 Varför jämföra och vad bör jämföras Som tidigare nämnts är i dagsläget kunskapen kring BIM-verktyg begränsad i byggbranschen. För att underlätta samt övertyga en övergång från den traditionella projekteringen, baserad på 2D-dokumentation, måste BIM-verktygen vara utrustade med avancerade funktioner som underlättar projekteringsarbetet. Samtidigt som programvarorna ska besitta avancerad teknik så måste de även vara lätta att använda och förstå. För att minimera tidsåtgången vid inlärning samt användandet av ett BIM-verktyg är det viktigt att veta vilka fördelar/nackdelar respektive verktyg besitter.

Teoretisk bakgrund

11

2.5 Ingående beskrivning till våra frågeställningar För att tydliggöra och konkretisera frågeställningarna har angreppspunkter utarbetats och utifrån dessa anser vi oss kunna ta fram en vetenskaplig rapport. Analys och jämförelse av de konkreta exempel som anges ska ge en kvalitativ bild av vilket BIM-verktyg som är mest lämpligt för en viss typ av byggnation. Vidare har kriterier tagits fram, kring uppbyggnad samt arbetsmetod i BIM-verktyget, som vid analys och jämförelse eventuellt kan fastställa vilket av programmen som upplevs mest användarvänligt. Samtliga kriterier och angreppspunkter presenteras nedan:


Användarvänlighet är en förutsättning för att minimera tidsåtgången vid inlärning och vid användandet av en programvara. Att snabbt få en förståelse och en översikt av ett program kan vara direkt avgörande faktorer vid val av program. Dock, som nämnts i metoden, är användarvänlighet ett brett begrepp och används ofta på ett ganska vagt och opreciserat sätt[7]. Utgångspunkten, vid en definition av användarvänlighet, är att beakta aspekter som kan antas vara gemensamma för alla eller de flesta användare av det aktuella programmet[7]. Vid undersökning av kriterier antas ett tydligt och konsekvent gränssnitt samt en logisk arbetsmetod vara viktiga aspekter vid en definition[8]. Ytterligare två aspekter utöver de ovan nämnda (gränssnitt och logisk arbetsmetod) som är intressanta att analysera är felmeddelanden och hjälpfunktioner[7]. När något fel inträffar är det viktigt att förstå vad felmeddelandet innebär och vad som måste göras för att åtgärda problemet, detta för att arbetet ska flyta på snabbare. Vidare är det fördelaktigt om programmet har hjälpfunktioner och att dessa är pedagogiskt utformade.

För att konkritisera de aspekter som bör ingå vid en definition av användarvänlighet har vi valt punkter som är relevanta och som tydliggör

aspekterna.

Gränssnitt:

Tydliga och konsekventa menyer?

Lätt att hitta funktioner?

Finns kortkommandon?

Smidig navigering mellan 3D- och 2D-vyer?

Viktiga funktioner: Enkel felsökning? Finns hjälpfunktioner?

Logik: Är arbetsmetoden logisk vid modellering?

Användarvänlighet kommer att delas upp både i fallstudien samt analysen, där gränssnitt, felsökning samt hjälpfunktioner ges egna avsnitt. Huruvida arbetsmetoden vid modellering är logisk eller inte kommer att vävas in i

modelleringsprocessen.

Teoretisk bakgrund

12


Som nämnts tidigare är en logisk arbetsmetod vid modelleringen en viktig aspekt som kan spela en viktig roll vid val av BIM-verktyg. Arbetet måste fortlöpa smidigt genom att funktioners förfarande är logiskt utformade. För att modelleringen ytterligare ska effektiviseras är det viktigt att det finns färdiga byggnadselement som kan infogas till modellen. Om ett specifikt element händelsevis inte finns med i det medföljande biblioteket, bör det vara enkelt att modifiera befintliga element alternativt importera från leverantörer. Det är en fördel om programmen är anpassade till den svenska marknaden gällande standardelement och material. Dessutom är det intressant att analysera möjligheten att infoga plåtar, skruvförband och svets etc. till anslutningen och till 3D-modellen.[9,10] Företeelser att ta hänsyn till vid modellering av projektet:

Är det svårt att skapa de rätta förutsättningarna? Är infogning av element komplicerat? Finns bibliotek med färdiga element? Är det komplicerat att modifiera befintliga element? Är det komplicerat att infoga detaljkomponenter exempelvis skruvförband?

Är infogning av armering komplicerat?

2.5.3 Ritningar

Den tredje och sista frågeställningen berör svårigheterna kring att skapa ritningar som inkluderar skala, ritram, rithuvud och linjetjocklekar etc. Vidare är det intressant att belysa svårigheten att skapa detaljvyer som sedan omvandlas till detaljritningar. [9,10]

För att ro ett byggprojekt i hamn är det viktigt att den slutliga dokumentationen är korrekt samt att skapandet av ritningarna är tidseffektivt. De olika ritningar som

kommer att skapas är:

Planritningar

Sektionsritningar

Detaljritningar

3D-ritning

Fallstudie

13

3 Fallstudie De aspekter som jämförs i fallstudien är de som återgetts i stycket ovan, vilka beskriver frågeställningarna mer ingående. Under modelleringsprocessen tillkom dock följande punkt som ansågs vara viktigt för helhetsintrycket. Det är viktigt att anslutningar mellan element automatiskt anpassas till de förutsättningar som ges alternativt lätt kan korrigeras, exempelvis att balkar som sammanfaller i samma punkt kapas så som det ska utföras i verkligheten.

Kommer anslutningar mellan de olika byggelementen innebära några problem så som att det i verkligheten ser annorlunda ut?

För att få en heltäckande bild av BIM-verktygens prestanda kommer den bärande stommen, på tre våningar, att modelleras med olika förutsättningar gällande val av material. Våningarna kommer att modelleras enligt följande: Våning 1: Håldäcksbjälklag liggande på hattbalkar i stål samt stålpelare. Våning 2: Platsgjutet betong. Våning 3: Stål- respektive trästruktur.

Motiveringen kring varför dessa specifika material används är för att de är vanligast förekommande vid byggnationer.

Något att beakta kring fallstudien är de olika kunskaper och hjälpmedel som införskaffats av BIM-verktygen innan och under modelleringsprocessen. Huruvida

dessa förberedelser påverkat resultatet diskuteras senare i rapporten.

De förberedelser som genomförts är en tvådagars grundkurs i Tekla Structures ”grundmodellering med inriktning på stålstruktur” samt inköp av instruktionsbok i Revit Structure, ”Autodesk: Mastering Revit Structures 2010”.[9]

Figur 2. Revit[11]: Bilden illustrerar färdigt projekt modellerat i Revit Structure.

Fallstudie

14

3.1 Revit Structure Revit Structure är ett BIM-verktyg med många funktioner och inställningar. Komplexiteten medför att avgränsningar måste göras i undersökningen, därför skildras endast fakta som är relevant för vårt projekt och därmed våra frågeställningar. Det som först presenteras i fallstudien är gränssnitt i form av beskrivning av menyer, felsökning samt hjälpfunktioner. Vidare berörs de element och funktioner som använts vid modelleringsprocessen. Avslutningsvis beskrivs framställning av ritningar.


3.1.1.1 Gränssnitt

En av de viktigaste premisserna som styr upplevelsen av programmet och som sedan påverkar intrycket av användarvänligheten är uppbyggnaden samt utseendet av applikationen. Nedan presenteras Revit Structures olika menyfält och fönster för att beskriva programmets uppbyggnad. Vi har inte fördjupat oss i alla menyer med medföljande funktioner utan endast inriktat oss på de funktioner som är av relevans för vårt projekt.

Öppna programmet Revit Structure

I den första vyn (se figur 3) som kommer upp när Revit Structure öppnas finns ett antal alternativ. Antingen väljs project vilket är ett fönster där modellering av ett projekt kan påbörjas. Det andra alternativet är families vilket är ett fönster där möjlighet finns att modellera eller modifiera byggelement som sedan kan infogas i project.

Figur 3. Revit[11]: Illustrerar startmenyn som visas vid programstart. Här finns valmöjligheterna att öppna ett projekt eller att hantera families.

Det är viktigt att förstå hierarkin i Revit Structure för att därigenom förstå namnangivelser som ges i programmet. Programmet sorterar byggdelar i categories med en undergrupp som kallas families. Vidare delas families även upp i types. Exempelvis ingår gruppen balkar under category medan valet om balken ska vara stålprofil, träbalk eller betongbalk bestäms i families sedan fastställs dimensionen under type.

Fallstudie

15

Programmeny (Applicationmenu)

Programmenyn är lokaliserad högst uppe i vänstra hörnet i form av en rullista under bokstaven R (se figur 4). Under denna meny hittas funktioner som exempelvis sparfunktioner, öppna nya eller befintliga filer, utskrift etc. Under export finns flertalet alternativ att göra gällande exportering av modellen. Här är det exempelvis möjligt att spara projektet i andra filformat, vilket gör filen kompatibel med andra dataapplikationer.

Figur 4. Revit [11]: Programmeny

Verktygsmeny samt hjälpmeny (Quick Access Toolbar, Infocenter, and Help)

I figur 5 finns olika funktioner, bland annat genvägar till öppna och spara projekt. Även mätfunktioner finns tillgängliga. Ytterligare funktioner som är av intresse är en sektionsfunktion som infogas i modellen, dock endast möjligt i 2D vy, där användaren vill göra en sektionsritning. Vidare finns en funktion som namnges close hidden windows som stänger ner fönster som inte visas men som fortfarande är öppna.

Figur 5. Revit [11]: Verktygsmeny samt hjälpmeny

Funktionsmeny (The Ribbon)

Detta menyfält (figur 6) är det mest omfattande och vi har därför valt att inte beskriva det i detalj. Det är under denna meny samtliga funktioner för att skapa en modell finns, exempelvis referenslinjer, bjälklag, balkar, pelare och väggar etc. Då modelleringsprocessen beskrivs mer ingående senare i rapporten görs ingen mer utläggning kring de delarna i detta avsnitt.

Det finns funktioner samt inställningar i funktionsmenyn som hanterar delar utöver modelleringsprocessen och några av dessa är intressanta att nämna. Under fliken manage finns en ikon som namnges snaps. Här finns inställningar som

bestämmer vilka punkter på linjer och element som ska gå att markera i modellen.

I Revit finns möjligheten att skapa filter. Funktionen filters hittas via funktionsmenyn under fliken view. När ett filter har skapats går det att lägga till olika kategorier av byggdelar till filtret. Via visibility/graphics som också finns under fliken view, som för övrigt anger vad som ska vara synligt i vyn, finns möjlighet att lägga till filter till den aktuella vyn som användaren befinner sig i. Det är sedan möjligt att markera huruvida filtrena i vyn ska vara aktiva eller inte. Exempelvis är det möjligt att skapa ett filter som ska tillhöra vyn markplan. Den enda parameter som ska ingå i filtret är kategorin grids. Väljer användaren sedan att infoga filtret till visibility/graphics är det möjligt att inaktivera filtret vilket resulterar i att grids inte är

synligt på markplan.

Fallstudie

16

Figur 6. Revit [11]: Funktionsmeny där även utplaceringsmenyn syns. Observera den gröna fliken längst till höger ”Modify |Place..” som är den aktuella funktionens valmöjligheter.

Kortkommandon finns det till många av de vanligaste funktionerna i funktionsmenyn. För att ta reda på vilka kortkommandon som gäller för en funktion förs muspekaren över den aktuella funktionen som följs av en kort beskrivning. I beskrivningen efter namnet på funktionen finns kortkommandot inom parantes. Utplaceringsmeny (Options Bar)

När en funktion väljs i funktionsmenyn förändras layouten. Revit öppnar då automatiskt fliken modify i funktionsmenyn samt att en utplaceringsmeny blir tillgänglig. I options bar kan viktiga åtgärder för utplacering genomföras. Exempelvis vid utplacering av en vägg finns det möjlighet att välja, utifrån det valda referensplanet, till vilken våning väggen ska gå samt om väggen ska placeras i ytterkant eller centrum med utgångspunkt från referenslinjerna. Det vill säga de mest primära inställningarna för utplacering av element finns som en genväg under menyn. (Se figur 6.) Vyegenskaper (View Control Bar)

Denna meny är placerad nere i vänstra hörnet av ritfältet. Menyn har funktioner som bestämmer utseendet av modellen. Här kan modellen antingen göras transparant eller solid, realistiskt utseende samt med eller utan skuggor. Vidare är det även möjligt att dölja objekt för att förenkla vissa moment under modelleringen. Ytterligare en funktion är att det går att korrigera detaljnivån på modellen, vilket innebär att antalet hjälplinjer går att justera i tre steg; coarse, medium och fine, vilket underlättar orienteringen.

Figur 7. Revit [11]: Vyegenskaper

Egenskapsfönster (Instance Properties)

Egenskapsfönstret (se figur 8 nedan) finns till vänster om ritfältet där egenskaper för valt element eller vy finns presenterade. Om det sker ändringar i detta fält så ändras endast markerat element eller berörd vy. Ändringar av egenskaper som sker i type properties (se markering i figur 8), som finns som en genväg i instance properties, berör samtliga element som är av samma typ. Exempelvis om en ändring av egenskaper utförs för balken HEA 140 så berörs samtliga infogade balkar av

samma typ.

Fallstudie

17

Figur 8. Revit [11]: Egenskapsfönster Figur 9. Revit [11]: Utforskarfönstret

Utforskarfönster (Project Browser)

Utforskarfönstret (se figur 9 ovan) ligger under egenskapsfönstret. Här finns en översikt av alla vyer exempelvis planritningar, elevationer, 3D-modellen samt sektioner etc. Från start finns elevationer i alla väderstreck som automatiskt uppdateras vid skapande av ytterligare våningar. Vidare skapas även planritningar automatiskt när en ny höjdlinje infogas till modellen. Funktionen kring sektioner fungerar genom att användaren drar en linje där det tänkta sektionssnittet ska placeras, antingen i planvyn eller i elevationsvyn. Det skapta sektionssnittet placeras under details i utforskarfältet. Revit tillhandahåller ett bibliotek med olika element, där några av de vanligaste finns representerade i utforskarfältet under families. För att utöka families går det att importera ytterligare element. Vidare finns även sheets där alla skapade ritningar med tillhörande ritram finns samlade.

Fallstudie

18

3.1.1.2 Hjälpfunktioner

Revit Structure har olika hjälpfunktioner för att underlätta arbetet vid modellering. Som tidigare nämnts går det att få fram en kortare beskrivning av en funktion genom att föra muspekaren över funktionen. Efter ytterligare några sekunder visas också en bild eller animation beroende på vilken typ av funktion det handlar om (se figur 10). Beskrivningar samt information går även att hämta via internet. Väl inne på sidan går det att göra sökningar för att hitta rätt material. Beskrivningarna hur ett förfarande ska gå till väga är tydliga. Hjälpknappen är placerad högst upp i det högra hörnet av programfönstret och visas som ett frågetecken. Bredvid frågetecknet finns även ett sökfält där fraser kan skrivas in. Ytterligare hjälp går att få via statusfältet som är placerad längst ner i vänstra hörnet och som beskriver tillvägagångssättet för exempelvis användandet av en funktion.

Figur 10. Revit[11]: Här syns den hjälp som visas när muspekaren dras över funktionen, illustrationen som visas är i vissa fall en animation.

3.1.1.3 Felsökning

Programmet visar warnings samt error som felmeddelande. Warnings går att ignorera medan error inte går att förbise. Skillnaden mellan felmeddelandena är att error innebär att tillvägagångssättet är omöjligt medan warnings betyder att något är möjligt men att det kan finnas oklarheter. Uppkommer felmeddelanden kan det ibland vara svårt att tyda vad som är fel och användaren vet därmed inte vad som

måste korrigeras för att lösa problemet.

Under fliken manage finns en ikon namngiven warnings. Här finns en lista på

samtliga element som på något sätt är tvivelaktiga gällande dess utförande.

Ytterligare funktioner inom felsökning är interference check och hittas under fliken collaborate i funktionsmenyn. Vid användandet av interference check påbörjar programmet en scanning av modellen där kollisioner eftersöks och som listas i ett

nytt fönster.

Fallstudie

19


För att belysa hur arbetsgången går till samt eventuell komplexitet beskrivs de funktioner som använts vid modellerandet av vårt projekt nedan. De flesta funktionerna hittas via funktionsmenyn som har beskrivits ovan.

De funktioner som beskrivs först handlar om förutsättningar exempelvis hur referenslinjer skapas för nytt projekt . Därefter övergår beskrivningen till själva monteringsprocessen det vill säga infogning samt sammansättning av olika element. Till sist behandlas funktioner gällande anslutningar samt armering.

3.1.2.1 Start av modellering

När Revit Structure startas och användaren väljer att öppna ett nytt projekt öppnas en vy, eller mer beskrivande, en mall som har ett givet utbud av grundinställningar. Denna mall sparas i ett filformat (.rte) och kallas för template. Revit Structure angav automatiskt en standard-template (SWEENU.rte) vilken har använts genom projektet. Det är möjligt att skapa egna templates. Denna möjlighet är fördelaktig för återkommande projekt med liknande förutsättningar. Detta innebär att användaren utformar en mall med den arbetsmiljö samt inställningar som krävs för ett specifikt projekt. För liknande projekt i framtiden öppnas den skapade template som startfil vilket resulterar i att användaren undviker repeterande inställningsarbete då detta redan är förinställt.

3.1.2.2 Referenslinjer

För att förenkla utplaceringen av element kan användaren skapa ett rutnät i planvyn med referenslinjer efter de förutsättningar som finns för projektet, detta rutnät namnges grid. Att notera är dock att de inte går att infoga detta rutnät i 3D-vyn. Där linjerna skär varandra bildas kritiska punkter där sedan element kan placera ut såsom väggar, pelare etc. Referenslinjerna är inte endast till för modelleringen i programmet utan används också som utsättningslinjer på arbetsplatsen. Därför är det viktigt att fundera kring vilka referenslinjer som infogas. Det går naturligtvis att modellera utan rutnät, dock försvåras orienteringen i projektet och är inte att rekommendera. För att kunna modellera ytterligare våningar krävs det att användaren skapar höjdlinjer levels som är referenslinjer i höjdled. När en ny våning (eller våningar) har skapats så blir automatiskt en ny vy synlig i utforskarfönstret där våningen presenteras som en tvådimensionell planvy.

Vårt projekt är relativt omfattande vilket innebär att många referenslinjer måste infogas. Vidare har våningarna olika utformning vilket innebär att vissa referenslinjer som är infogade endast fyller sitt syfte på en specifik våning. Då alla referenslinjer visualiseras på alla höjder innebär det att planvyerna blir mycket detaljrika och svårorienterade. Därför är det att rekommendera att släcka vissa referenslinjer i en viss vy. Detta gör användaren genom att markera en linje och sedan högerklicka och välja hide in view och sedan elements. Då döljs de valda linjerna i den vy som användaren befinner sig i.

Fallstudie

20

3.1.2.3 Använda element vid modellering av projekt

Samtliga funktioner hittas som tidigare nämnts via funktionsmenyn under fliken home. Modellering kan ske i planvyn samt 3D-vyn dock är det en klar rekommendation att infogning sker i planvyn då referenslinjerna inte är synliga i

3D-vyn.

När ett element infogas visas automatiskt en utplaceringsmeny under funktionsmenyn. I utplaceringsmenyn (se figur 6) anges olika alternativ som är möjliga att ge det element som ska infogas. Alternativen beskrivs mer ingående för varje specifikt element senare i rapporten. Gemensamt för väggar och pelare, som infogas via utplaceringsmenyn, är att startpunkten i höjdled för elementen fastställs genom att användaren klickar sig in till den planvy som elementen ska utgå ifrån. Vid infogning av väggar finns dock ändå möjligheten att ignorera utplaceringsmenyn och istället ange inställningar i instance properties där det går att ändra referensplan för start- och slutpunkt för elementet. Referensplanet för balkar fastställs i en rullista i utplaceringsmenyn, vilket innebär att planvyn som användaren befinner sig i inte automatiskt används som ett referensplan. Vid infogande av bjälklag finns inga alternativ i utplaceringsmenyn och referensplanet

bestäms endast via instance properties.

I egenskapsfönstret instance properties för infogade element finns olika parametrar som exempelvis styr hur element ska förhålla sig till referenslinjer. Dessutom finns verktyg som möjliggör förlängningar alternativt förkortningar i längd av element,

både vertikalt och horisontellt samt förändringar av position i höjdled.

När ett element infogas via funktionsmenyn finns det möjlighet att välja typ av element i instance properties (se figur 8), där det finns en rullista med vanliga element samt senast använda. Om eftersökt element inte finns representerat kan importering från biblioteket ske på olika sätt. Ett alternativ är via type properties som är lokaliserat i instance properties, där det finns möjlighet att ladda in element från biblioteket. Det andra alternativet sker genom att ett element eventuellt finns representerat under families i utforskarfönstret och nyttjas genom att användaren ”drar” ut elementet till ritfältet. För att utöka antalet element i families i utforskarfönstret sker importeringen via fliken insert i funktionsmenyn där biblioteket nås via load family. Nedan presenteras åtta olika element och hur dessa används i programmet.

Element 1 och 2: Platta på mark/bjälklag

Platta på mark skapas genom funktionen slab och bjälklag via floor. Båda funktionerna hittas via fliken Home.

En platta på mark och ett bjälklag skapas på exakt samma sätt, det vill säga genom att en önskad area formeras med hjälp av de infogade referenslinjerna. I modellen så skiljer sig inte dessa funktioner åt visuellt och båda kan användas till respektive ändamål. Dock finns skillnaden mellan funktionerna där floor kräver stöd underifrån medan slab inte har det kravet. Om funktionen slab används som bjälklag får det negativa konsekvenser för beräkningarna när modellen exempelvis ska exporteras till ett analysprogram.

Fallstudie

21

Att skapa hål i bjälklag gjordes via funktionen shaft som hittas under fliken home. Shaft fungerar genom att en area formeras som sedan skapas automatiskt en volym. Volymen kan sedan modifieras i höjdled och allt som hamnar inom volymen klipps ut. Fördelen med shaft är att hål kan enkelt skapas på flera våningar

samtidigt.

Element 3: Håldäcksbjälklag

I det medföljande biblioteket finns färdiga håldäcksbjälklag. Infogning av håldäcksbjälklag sker enklast via families i utforskarfönstret där elementet markeras och sedan ”dras” in till modellen. Håldäcksbjälklaget kategoriseras som en balk och därför kan också funktionen beam användas vid infogning, där val element sker via type properties.

I Revit Structure finns möjlighet att modifiera håldäcksbjälklaget. Modifiering kan ske via type properties där ändringar av viktiga dimensioner kan genomföras exempelvis bredd, djup, antal hål, diameter på hålen, avstånd mellan hålen etc. Vidare går det att genomföra mer omfattande modifieringar via vyn families och

egenskapsfönstret family types som finns i denna vy.

Håldäcksbjälklagets utplacering är en komplicerad och tidskrävande process. Infogningen sker genom att två punkter väljs i modellen där bjälklaget ska placeras emellan. Vid utplaceringen går det endast att ”snappa” till hattbalkens mittlinje som är en referenslinje i elementet. Då bjälklaget ska placeras på hattbalkens fläns betyder detta att utplaceringen måste antingen ske i mittlinjen eller placeras godtyckligt på flänsen. Visuellt går det att korrigera utseendet på modellen genom att förlänga respektive förkorta elementet, dock blir bjälklaget inte exakt utplacerat med denna metod. När kollision mellan byggelement inträffar, på grund av ovan nämnda process, gör programmet cutbacks (se figur 11). Cutbacks innebär att programmet automatiskt ”drar tillbaka” ett av elementen till en position där någon kollision inte längre äger rum. Exempelvis i modellen har håldäcksbjälklagets ena kortsida placerats, som ovan nämnts, i centrumlinjen på hattbalken. Detta resulterar i att plattan blir för lång och kolliderar med hattbalken och programmet utför automatiskt en cutback på balken. Ett verktyg som kan hantera detta problem är beam/column joins som finns under fliken modify. Beam/column joins fungerar som ett reversibelt verktyg, där håldäcksbjälklaget istället dras tillbaka och hattbalken återgår till sin ursprungliga position. Det är sedan möjligt att manuellt ändra längden samt flytta på plattan. Dock är inte verktyget helt pålitligt då det ibland

inte fungerar.

Figur 11. Revit [11]: Cutback, exempel på hur Revit drar tillbaka elementen vid kollision. De orangea linjerna indikerar på hur balkarna egentligen ska placeras.

Fallstudie

22

Ytterligare problem som uppkommer kring håldäcksbjälklaget är att verktyget shaft inte går att använda. Funktionen array eller copy är bra verktyg för att minimera tidsåtgången. Array innebär att infogat element skapas i fler exemplar i en riktning och i ett bestämt antal. Vidare finns copy vilket innebär att ett element kan kopieras till en annan position. Andra funktioner som har använts vid infogning av håldäcksbjälklag är skärfunktionerna cope och cut som båda finns under fliken modify. Verktyget cope beskär mellan byggelement vilket innebär att ett element skärs ut kring ett annat valt element. Funktionen är användbar vid exempelvis kollisioner mellan håldäcksbjälklag och balk då det är möjligt att skära bort en del av håldäcksbjälklaget till förmån för balken. Funktionen cut används genom att linjer placeras kring det som ska beskäras, i detta fall då håldäcksbjälklaget ibland är för brett för sin position. Dock går det endast att beskära element med grids som referenslinjer för var snittet ska gå, vilket är negativt då ytterligare referenslinjer ibland måste infogas för att göra en beskärning.

Element 4: Pelare

Funktionen att infoga pelare är enkel och kräver enbart ett knapptryck. När column väljs på funktionsmenyn så är efterföljande steg att bestämma om pelaren ska gå i riktning upp eller ner ifrån den planvy som användaren befinner sig i, sedan bestäms pelarens slutpunkt. Höjden för pelaren kan definieras som utplacering mellan olika nivåer eller som en faktisk höjd. Om utplacering mellan olika nivåer väljs, anpassas pelarens höjd automatiskt mellan de valda höjdlinjerna även om dessa skulle ändras. Väljs alternativ nummer två är höjden bestämd och kommer inte anpassas vid eventuellt nya förutsättningar.

Som nämnts tidigare i rapporten rekommenderas det att pelarna placeras ut i de kritiska punkterna som skapats. Det är även möjligt att ”snappa” pelare till väggars centrumlinje trots att väggen inte är ritad genom en referenslinje. Denna möjlighet förenklar utplacering av pelare som exempelvis ska finnas under en bärande vägg. Det finns möjlighet att låsa pelaren till referenslinjerna via funktionen moves with grid vilket innebär att om referenslinjen flyttas följer de pelare som är utplacerade på linjen automatiskt med. Kan exempelvis användas sent i projektet då ändringar har gjorts i de initiala förutsättningarna. Element 5: Väggar

Funktionen att infoga väggar fungerar genom att först ange väggens rikting i höjdled, det vill säga upp eller ner, utifrån den planvy användaren befinner sig i. Därefter bestäms huruvida väggen ska utplaceras mellan höjdlinjer eller definieras som en fast höjd. Ytterligare val som kan göras i utplaceringsmenyn är huruvida väggen ska förhålla sig till referenslinjerna. Antingen placeras väggen centriskt eller på in- respektive utsidan av referenslinjen. Om flera väggar ska placeras ut i en följd så används verktyget chain som också finns som val i utplaceringsmenyn. När ovanstående val är genomförda sker infogningen genom att användaren bestämmer två punkter där väggen placeras emellan.

Fallstudie

23

Element 6: Balkar

Samma typ av strategi gäller för utplacering av balkar som för väggar, det vill säga att en linje dras mellan två punkter där användaren vill ha balken. De valmöjligheter som följer med balkar i utplaceringsmenyn är i vilket plan som balken ska placeras. Det är möjligt att välja ett annat plan än det som användaren befinner sig i. Dock kommer det upp en varning som meddelar att balken inte är synlig i den aktuella vyn. Vidare finns även chain för balkar. I instance properties går det att välja balken position i höjdled, det vill säga om balkens överkant, underkant eller centrum ska ligga i anslutning till referenslinjen.

Element 7: Hattbalk

Hattbalken som eftersöks i projektet finns inte som standardelement i biblioteket. Det finns dock ett liknande element i biblioteket som namnges M-Lightb Gauage-Furring Hat Channels.rfa. De modifieringar som krävs av detta element för att nå rätt resultat är att hål måste skapas samt ändring av dimension och struktur, något som genomförs i vyn families (se figur 12). Vyn families nås antingen när programmet startas alternativt via modellen då det är möjligt att editera families för ett markerat element. Väl inne i families går det att skapa eller modifiera element. Om ett element inte finns representerat i det medföljande biblioteket rekommenderas det att hitta ett liknande element att modifiera. Dock kan det i vissa fall vara enklare att börja från intet, exempelvis om modifieringen till det korrekta elementet blir för omfattande. Det som kan ske är att parametrar som styr intelligensen för elementet förstörs. I vyn families ser funktionsmenyn annorlunda ut jämfört med menyfältet i vyn project detta eftersom funktionerna i families är anpassade för att genomföra modifieringar av element.

I families ändras dimensionerna för element enklast via egenskapsfönstret family types som hittas under fliken modify. I family types finns en lista med parametrar som styr elementets dimension, något som går att ändra genom att skriva in andra

värden.

Figur 12. Revit [11]: Menyn i families där funktionerna har anpassats för modifieringar av element.

Strukturella modifieringar av element sker via sektionsvyn (se figur 13) som hittas i utforskarfönstret. Vyn visar kortsidan i 2D och ändringar utförs genom att markera elementet och därefter välja edit sweep, som hittas under fliken modify, sedan select profile och edit profile. I denna vy går det att genomföra förändringar som exempelvis ändra längder, lägga till linjer, ta bort linjer etc. För att undvika att intelligens till elementet försvinner ska måttlinjer inte tas bort alternativt att måttlinjer infogas. Vid infogandet ska måttet kopplas till en parameter vilket

möjliggör att dimensionsändringar kan ske via family types och type properties.

Fallstudie

24

De modifieringar som ska genomföras på hattbalken är att en bottenplatta till balken ska läggas till antingen genom att skapa en helt ny platta eller att förlänga balkens befintliga fläns. Dock är modifiering av flänsen att rekommendera då inga ytterligare parametrar behövs infogas. Ytterligare modifieringar som ska genomföras är balkens sidor där lutningen ändras. För kantbalken genomförs liknande modifieringar. Den ena flänsens parameter ändrades till noll samt att den

ena sidan gjordes rak.

Figur 13. Revit [11]: Bilden illustrerar snittet på hattbalken. Ovan syns de måttlinjer som har kopplats till olika parametrar.

Håltagning i hattbalken är en relativt komplicerad process eftersom den kräver intelligens som styr att antalet hål automatiskt anpassas till balkens längd. Under fliken home finns ett verktyg som heter void forms som skapar hål. Vid infogandet måste först ett arbetsplan väljas där hålet ska placeras nästa steg är att bestämma hålets djup. När hålet är på plats används funktionen array vars syfte är att kopiera hålet till hela balken. Sedan infogas mått till balken exempelvis hålets diameter, kantavstånd samt avstånd mellan hål som enskilt kopplas till parametrar. För att programmet ska kopiera korrekt antal hål i förhållande till balkens längd måste alla ovanstående parametrar kopplas gemensamt till ytterligare en parameter som kan namnges ”Antal hål” som skapas via funktionen array. Resultatet blir att vid infogning av balken till modellen anpassas automatiskt antalet hål till den längd som balken får samt att de parametrar som skapades kan ändras i modellen. Element 8: Takstolar

Takstolar utfördes i projektet som träbalkar. Arbetsgången var exakt samma procedur som vid infogandet av balkar. Första steget var att välja beam i funktionsmenyn. För att ändra balkens family genomförs detta via type properties där möjlighet finns att ladda in en träbalk som sedan kan korrigeras till önskad dimension. Olika verktyg som används vid infogandet av takbalkar är array och copy som beskrivits tidigare i rapporten. För att skapa takutsprång sker detta enklast manuellt då användaren kan förlänga respektive förkorta balken genom att markera balkens ändpunkt och föra muspekaren i önskad riktning. Om taklutning önskas ändras start level offset och end level offset i instance properties.

3.1.2.4 Anslutningar

Anslutningar samt att infoga färdiga enheter exempelvis skruvförband är inte en ledande funktion inom Revit Structure. Ett tydligt exempel är att element

Fallstudie

25

automatiskt kortas av långt ifrån anslutningspunkten. Dock finns i varje element en medföljande linje med inbyggd information om elementet. Linjen fortsätter vidare från elementet till den punkt dit elementet är tänkt att anslutas och därmed bekräftar elementets verkliga längd. Detta innebär att förkortningen av elementet endast är visuellt och inte ett konstruktionsfel. Skapade listor samt analysberäkningar utgår utifrån anknytningspunktens position. Det är därför möjligt att ”dra ut” samt beskära element manuellt för att snygga till samt realisera

utseendet utan att påverka slutresultatet.

Ett korrigeringsverktyg som använts är cope vilket är en skärfunktion mellan byggelement och innebär att ett element beskärs till förmån för ett annat. Ytterligare verktyg som använts är beam/column joins som möjliggör modifieringar av anslutningar, exempelvis att hörn på balkar beskärs vardera i en 45 gradig vinkel. Dock som tidigare nämnts är detta verktyg inte pålitligt då det ibland inte

fungerar.

Det är möjligt att importera detaljkomponenter till 3D-modellen samt till 2D- detaljritningar som namnges callouts (se figur 14)och som kommer att beskrivas senare i rapporten (se 3.1.3 Ritningar). Dock är importen i 3D-modellen väldigt komplicerat då ingen intelligens är förlagd till komponenten. Problematiken som uppkommer är att komponenten visualiseras som en bild och kan placeras vart som helst i modellen vilket innebär att den inte känner till sin egen funktion.

Komponenter är därför enklare att hantera i callouts.

Figur 14. Revit[11]: Här visas en detaljritning som skapats via funktionen callouts. Bultar och plåtar har infogats för att illustrera hur anslutningar kan skapas.

Fallstudie

26

3.1.2.5 Armering

Det finns ett antal olika metoder för utplacering av armering. De flesta metoder visar dock inte armeringen i 3D-modellen utan bara i sektionsvyer. För att armeringen ska bli synlig i 3D-modellen måste en sektion utplaceras igenom det område där användaren vill att armeringen ska infogas. Exempelvis om en pelare eller vägg ska armeras måste sektionen ligga i de delarna. Nästa steg är att välja armeringens riktning i elementet, vertikalt eller horisontellt med arbetsplanat eller både och. När något av dessa alternativ har valts placeras armeringsjärnen i det område som är tänkt att armeras. När ett armeringsjärn är utplacerat markerar användaren järnet. I options bar visas en rullista där det är möjligt att välja maximum spacing samt ett avstånd mellan järnen. Maximum spacing innebär att programmet själv känner av gränserna där armeringen ska finnas inom. Sedan beräknar programmet ut antalet järn med hänsyn till areans storlek samt avståndet mellan järnen. Samma arbetsmetod sker både för armering i horisontal- och vertikalled.

Om armeringen visualiseras som tunna streck i 3D-modellen och användaren vill realisera utseendet av järnen så är detta möjligt. I instance properties går det att editera view visibility. I dialogrutan som öppnas kan användaren markera view as solid.

Vidare finns det möjlighet att välja i vilka vyer som armeringen ska vara synlig.

Ytterligare en armeringsfunktion är att skapa armeringsnät vilket är användbart till

bjälklag och väggar. Dock kommer denna armering bara synas i sektionsvyerna.

Om dimensionerna av armeringen behövs korrigeras efter infogningen finns det i instance properties under dimensions ett antal parametrar i form av bokstäver som styr utseendet av armeringen. I projektet krävs det att armeringen från den platsgjutna väggen ska anslutas i det överliggande betongbjälklaget. Vi valde att använda armeringstypen M S5 i väggen vars parametrar B och D styr höjden på järnen.

3.1.3 Ritningar

Ritningar skapas via en funktion som heter sheet som hittas under fliken view. När funktionen används öppnas en dialogruta där användaren får möjlighet att välja storlek på ritram med medföljande rithuvudet. När valet är genomfört placeras ritningen i en mapp i utforskarfönstret som namnges sheet. Nästa steg är att infoga vyer till den tomma ritningsrutan. Det sker genom att användaren högerklickar på den skapade ritningen i utforskarfönstret och därefter väljer add view. Det är möjligt att infoga flertalet vyer på en och samma ritning. Det är utrymmet på

ritramen som anger begränsningen.

För att skapa en detaljritning måste först en detaljvy skapas. Det gör användaren genom att använda callouts. Callout innebär att en ”in-zoomning” genomförs på en specifik del på modellen. Funktionen callout kan endast användas i 2D-vy vilket innebär att den skapade detaljen endast visualiseras i 2D. Den nyskapade

detaljritningen placeras i utforskarmenyn under mappen detail views.

Fallstudie

27

Detaljkomponenter kan infogas till detaljvyn via biblioteket, dock uppkommer viss problematik vid detta förfarande. Exempelvis är utplaceringen komplicerad då det kan vara svårt att ”snappa” till komponentens hörn. Eftersom detaljen är i 2D kan det därför vara enklare att rita egna linjer som sedan får symbolisera en komponent. Detta kan innebära problem då de egenritade föremålen endast är streck och ingen enhet, något som genererar i att föremålet saknar materialval och därmed skraffering. Processen kring detaljritningar resulterar i att bli mer ett ritande än modellerande och slutprodukten blir därför sämre samt mer tidskrävande att framställa. Alla komponenter som infogats i detaljvyn visas inte i de övriga vyerna och detaljvyn kan därför anses vara delvis självstående. Elementen i detaljen går att modifiera så att ändringarna syns i modellen. Detta

fungerar enbart för elementen och inte för komponenterna.

Det är samma tillvägagångssätt vid skapande av detaljritningar som för plan- och sektionsritningar. Användaren högerklickar på det skapade sheet och väljer add view

där de skapade detaljvyerna finns presenterade.

Information som exempelvis måttlinjer, text, taggar etc. läggs till via funktionsmenyn under fliken annotate. Vid måttsättning i den skapade ritningen visualiseras även måtten på originalvyn. Detta innebär att för samtliga ritningar som framtagits finns en tvåvägskoppling vilket medför att korrigeringar som sker, oavsett om det är i originalvyn eller i ritningen, automatiskt uppdateras i den andra vyn. När text, måttsättning och taggar infogas till ritningen finns olika types att välja mellan för respektive funktion. Som har nämnts tidigare i rapporten sorterar Revit i categories, families samt types. För måttangivelser sorterar Revit enligt följande; dimensions definieras som category medan exempelvis linear dimensions, angular dimensions och radial dimensions fastställs som en family. Vidare inom families finns olika types, med fastställda inställningar, för hur måttsättningen ska visualiseras. Exempelvis finns olika types som anger olika höjd på texten. Det går att skapa nya eller modifiera befintliga i edit types som hittas i instance properties. Denna funktion underlättar ett omfattande inställningsarbete då Revit erbjuder färdiga lösningar på

hur text och måttsättning ska visualiseras.

Gällande linjetjocklekar finns som tidigare nämnts färdiga inställningar för respektive type. Under fliken manage finns en dialogruta som namnges object styles där samtliga element och linjer finns sorterade och som individuellt har angetts med en siffra som styr tjockleken för linjen. Vidare under fliken manage, additional settings och line weights finns möjlighet att se vad siffran, som anger tjockleken, betyder. Under line weights specificeras siffran med en tjocklek i mm och korrigeras

beroende på i vilken skala utskriften ska gestaltas i.

Ritningsvyn är identisk med själva modellvyn, vilket innebär att samtliga referenslinjer och andra hjälplinjer som är skapta i modellen även visualiseras på

ritningen. Detta går att korrigera med filter som har beskrivits tidigare i rapporten.

Fallstudie

28

3.2 Tekla Structures Precis som för Revit Structure är Tekla Structures ett komplext BIM-verktyg med många funktioner och inställningar. Faktaavgränsningen i undersökningen är därför densamma som för Revit Structure, vilket innebär att de omskrivna funktionerna och inställningarna som används är endast de som är relevanta för vårt projekt. Det som först presenteras i fallstudien är gränssnitt, felsökning samt hjälpfunktioner. Vidare berörs de element och funktioner som använts vid modelleringsprocessen. Avslutningsvis beskrivs framställning av ritningar


3.2.1.1 Gränssnitt

Nedan presenteras Tekla Structures olika menyfält och fönster för att beskriva programmets uppbyggnad. Precis som för Revit Structure har vi inte fördjupat oss i alla menyer med medföljande funktioner utan endast inriktat oss på de funktioner som är av relevans för vårt projekt.

Öppna programmet Tekla Structures

I det första fönstret som presenteras (se figur 15), när Tekla Structures öppnas, finns alternativen att påbörja nytt eller öppna redan befintligt projekt. När ett nytt projekt påbörjas får användaren ange sökvägen dit projektmappen ska sparas. Vidare anges vilken template, det vill säga vilken mall, som ska användas. Dock finns det bara ett alternativ att använda. I vårt projekt valde vi att inte använda någon template. Ytterligare en inställning som finns är om projektmappen ska vara

öppen för andra användare eller om den endast ska nyttjas av en användare.

För att öppna befintligt projekt bör användaren vara uppmärksam på att inte söka efter en projektfil utan öppna projektmappen som skapades när projektet

påbörjades. Tekla öppnar därefter ett nytt fönster där projektfilen visas.

Figur 15. Tekla[12]: Illustrerar startmenyn som visas vid programstart. Här finns valmöjligheterna att hantera projekt eller att få diverse hjälp.

Fallstudie

29

Programmeny

Programmenyn (se figur 16 nedan) består av tio olika flikar där samtliga funktioner och inställningar kan hittas. Under fliken file finns elementära funktioner som att påbörja nytt eller öppna befintligt projekt samt sparfunktioner. Vidare är det möjligt att exportera filer till andra format alternativt importera. Under fliken window går det att organisera de fönster som är öppna på lite olika sätt, något som använts genom projektet. Övriga flikar besitter funktioner och inställningar som antingen kommer att återges närmare i stycket om funktionsmenyn eller i beskrivningen av modelleringsprocessen.

Figur 16. Tekla[12]: Program och funktionsmenyn.

Funktionsmeny

Under funktionsmenyn (se figur 16 ovan) finns snabbikoner till många av de vanligast använda funktionerna. Det är möjligt att modifiera denna vy för att få arbetet mer lättorienterat. Detta görs genom knappen customize som finns som genväg i funktionsmenyn eller i programmenyn under fliken tools. I fönstret customize kan användaren själv markera de funktioner som ska nås i

funktionsmenyn.

Kortkommandon finns till många av de vanligaste funktionerna i funktionsmenyn. För att ta reda på eventuella kortkommandon förs muspekaren över den aktuella funktionen varvid en kort beskrivning visas därefter. Finns ett kortkommando

visas det inom parantes efter funktionens namn.

Närmare beskrivning av använda element samt tillkommande funktioner som påverkar byggnadens utseende behandlas i de underrubriker som finns under

modelleringsprocessen.

Markeringsmeny

Markeringsmenyn är placerad i underkant av programfönstret (se figur 17). I denna meny är det möjligt att ändra samt skapa egna filter. Filterfunktionen innebär att om ett filter har valts i exempelvis rullistan som finns går det endast att markera de objekt som ingår i berört filter. Exempelvis om filtret balkar har valts går det endast att markera balkar i vyerna som är öppnade. Vid sidan av rullistan finns olika ikoner med olika symboler. Dessa ikoner är genvägar till olika filter.

I markeringsmenyn finns det också olika ikoner som styr ”snapp” . ”Snapp”- funktionen innebär exempelvis var på ett element användaren kan ansluta ett ytterligare element. Om samtliga ikoner är valda går det att ”snappa” till alla

punkter på elementen.

Figur 17. Tekla[12]: Markeringsmenyn.

Fallstudie

30

Egenskapsfönster (Properties)

Egenskaper nås genom att dubbelklicka på aktuell vy, element eller funktion. Här finns inställningar som styr respektive ovan nämnd del. Givet är att olika delar besitter olika egenskaper dock finns ett antal knappar som följer med alla dialogrutor och som är intressanta att känna till. De knappar som kommer att beskrivas är OK, apply, modify och en ikryssningsruta. För att tydliggöra konceptet beskrivs först knappen modify. Ett förfarande sker enligt följande; Användaren dubbelklickar på ett element och aktuell egenskapsruta öppnas. Sedan genomförs någon ändring av elementet. För att bekräfta ändringarna trycker användaren på knappen modify. Om användaren vill överföra samma korrigering till ytterligare element, markeras berörda element med egenskapsfönstret fortfarande öppet och modify markeras återigen. Till höger om modify finns en ikryssningsruta som innebär att vid användning blir samtliga ikryssade parametrar urkryssade. Knappen fyller ett syfte om användaren vill överföra en specifik ändring av ett element till annat. Knappen OK innebär att korrigeringar som gjorts sparas i dialogrutan för framtida skapande av samma element. Efter att OK - knappen markerats stängs automatiskt dialogrutan. Knappen apply och OK har samma funktion skillnaden är att dialogrutan fortsätter att vara öppen när apply har markerats.

Figur 18. Tekla[12]: Egenskapsfönster för pelare.

Fallstudie

31

Utforskarfält

I funktionsmenyn finns en ikon som namnges open view list. När användaren trycker på denna ikon kommer det upp ett nytt fönster(views) där alla skapade vyer finns presenterade (se figur 19). Viktigt att notera är att användaren själv måste skapa de vyer som önskas för projektet, dessa hamnar sedan automatiskt i en lista i views. Hur vyer skapas beskrivs senare i rapporten(se 3.2.4.1 Start av modellering). Utifrån views kan användaren öppna eller stänga de vyer som är intressanta. Vidare finns även ikonen open drawing list i funktionsmenyn där skapade ritningar finns presenterat.

Figur 19. Tekla[12]: Utforskarfältet.

3.2.1.2 Hjälpfunktioner

Som tidigare nämnts går det att få fram en kortare beskrivning av en funktion genom att föra muspekaren över snabbikonen. Ytterligare information går hämta under fliken help eller tycka på knappen F1. Väl inne i denna hjälpfunktion går det att göra sökningar för att hitta rätt material. Beskrivningarna, hur ett förfarande ska gå till väga, är tydliga eftersom det finns förklarande text och bilder. Ytterligare hjälp nås via statusfältet som är lokaliserad längst nere i vänstra hörnet (se figur 20). Här beskrivs kort varje steg i tillvägagångssättet av en funktion.

Figur 20. Tekla[12]: Statusfältet. Här visas hur hjälpfunktionen fungerar, funktionen pelare har valts och hjälpen indikerar på det första steget.

Fallstudie

32

3.2.1.3 Felsökning

Vid otillåtna tillvägagångssätt i modelleringsprocessen meddelar programmet detta genom ett ”pling”-ljud samt att en kortare förklaring visas i statusfältet. För detaljkomponenter som infogas till anslutningar finns ytterligare rapportering om huruvida förfarandet är korrekt utfört. Om användaren infogar en komponent som inte alls är utformad för det användningsområde som eftersträvs händer ingenting det vill säga att ”pling”-ljudet uppkommer. Om användningsområdet för komponenten överensstämmer med det som krävs för anslutningen bekräftas detta genom att den blir synlig i modellen. Dock innebär inte detta att allt är rätt. Med den infogade komponenten, exempelvis en skruvplåt, följer en symbol som liknar en kon. Färgen på konen styr om komponenten fungerar i anslutningen. Är konen grön är allt korrekt utfört. Vid gul färg fungerar det, dock med vissa restriktioner. Vid röd färg fungerar det inte. En ytterligare felsökningar är clash check som finns i funktionsmenyn. Verktyget söker efter kollisioner genom hela byggnaden som sedan presenteras i en lista.


Nedan beskrivs de funktioner som används vid modellerande av projektet. De flesta funktioner finns som snabbikoner i funktionsmenyn. Beskrivningen kommer att belysa arbetsgången vid användandet samt eventuell komplexitet. De funktioner som beskrivs först handlar om hur förutsättningar skapas för nytt projekt . Därefter övergår beskrivningen till själva monteringsprocessen det vill säga infogning samt sammansättning av olika element. Till sist behandlas funktioner gällande anslutningar samt armering.

3.2.2.1 Start av modellering

När ett projekt startas så visas en 3D-vy inklusive ett mindre rutnät. Hur rutnätet modifieras beskrivs senare i rapporten (se 3.2.2.2 Referenslinjer). När rutnätet är anpassat till de förutsättningar som finns för projektet kan olika vyer skapas. Under fliken view finns funktionen create view of model/along grid lines. Denna funktion innebär att sektionsvyer skapas utefter samtliga referenslinjer i planet. Vidare skapas även en planvy utefter varje skapad höjdlinje.

Som nämnts tidigare sker hantering av de olika vyerna genom dialogrutan views som antingen nås via funktionsmenyn eller ”ctrl + i”. I denna dialogruta kan

användaren själv bestämma vilka vyer som önskas vara öppna.

3.2.2.2 Referenslinjer

Vid modellerandet används ett rutnät grid, vars syfte är att förenkla utplacering av element . Rutnät finns klart vid start men kan enkelt modifieras efter de förutsättningar som finns. Vidare bestäms höjdlinjer som fastställer på vilka höjder

det skapade rutnätet ska finnas.

Genom att dubbelklicka på rutnätet eller markera create grid via fliken modeling öppnas egenskapsfönstret där rutnätet kan skapas eller modifieras (se figur 21). I egenskapsfönstret finns flertalet fält där det första är coordinates som har överskrifterna X Y Z. Här skrivs alla måtten in på de önskade linjerna. Exempelvis om värdet 0skrivs in under X så skapas en linje genom origo i X-riktning. Skrivs 0

Fallstudie

33

följt av 2000 skapas en linje vid 0 och en linje 2000 mm till höger om nollan. De mått som skrivs in är alltså inte en längd från den första linjen utan en längd från den föregående. Samma sak gäller för Y-riktningen. Gällande höjdlinjer fungerar dessa som avstånd från startpunkten och inte ifrån den föregående linjen. Exempelvis om höjderna 0 2800 5600 skrivs in är 5600 en höjd från nollinjen. Användaren bör därför vara medveten om att upplägget för att skapa grids och

levels skiljer sig.

Den andra överskriften är labels vars syfte är att namnge de skapta referenslinjerna.

Under labels finns fältet line extensions som är till för att modifiera linjernas längd.

Ytterligare en funktion som finns i samma fönster är magnetic grid plane som gör att rutnätet bli magnetiskt. Denna funktion är viktig då modellerandet redan har påbörjats och referenslinjerna måste justeras. Funktionen innebär att de element som står på linjerna låses fast och följer med vid eventuell förflyttning. Det är dock inte alla element som följer med något som är svårt att analysera kring varför

det inträffar.

Som tidigare nämnts är projektet omfattande vilket innebär ett stort rutnät med referenslinjer som kanske ämnar ett våningsplan men finns med på de övriga. En funktion som släcker vissa referenslinjer i vissa höjder har eftersökts men inte

hittats.

Figur 21. Tekla[12]: Egenskapsfönstret för referenslinjer.

Fallstudie

34

3.2.2.3 Använda element vid modellering av projekt

Alla olika typer av element infogas på liknande sätt via de olika knapparna create som finns som snabbikoner i funktionsmenyn. I menyn finns ikoner för olika typer av element och material så som balkar, pelare, väggar etc. Det går att infoga elementen i alla olika vyer men planvyerna är att rekommendera. Generellt placeras infogade element i den planvy som användaren befinner sig i. Undantaget är pelare där användaren måste bestämma höjden manuellt genom att ange en starthöjd i egenskapsfönstret. Detta innebär att det inte spelar någon roll i vilken

planvy pelaren infogas.

Om användaren väljer att modellera i 3D-vyn kan det vid omfattande projekt innebära problem då programmet ibland inte känner av vilken punkt som valts för utplacering. Exempelvis kan följande problematik inträffa; att programmet ”snappar” till en punkt som har samma x- och y-koordinater som avses men skiljer sig på z-koordinaten och resultatet blir därför att balken placeras ut på fel

höjd.

I egenskapsfönstret för samtliga element är det i princip samma parametrar som efterfrågas. Som nämnts tidigare öppnas egenskapsfönstret genom att dubbelklicka på antingen snabbikonen eller på det specifika elementet. Egenskapsfönstret bestämmer vilket typ element som ska infogas, vilket material och klass, position i förhållande till insättningspunkt etc. De flikar i egenskapsfönstret som ofta används är attributes och position. I Attributes finns möjlighet att nå biblioteket och där bestämma vilket element som ska infogas. Vidare i attributes väljs dimension och material sedan för att separera elementen åt, bestäms olika färg för elementen under class. Den andra fliken position innebär exempelvis balkens position i förhållande till den referenslinje där den ska placeras ut. I horisontalled finns möjligheten att placera balken i vänsterkant, centrum eller högerkant. I vertikalled placeras balken antingen ut i överkant, centrum eller underkant då i förhållande till höjdlinjen. Vidare finns det även möjlighet att rotera element vilket är främst användbart för pelare (För bild se figur 18 sid 30). Ytterligare inställningar, utöver de ovan nämnda, beskrivs under respektive

element senare i rapporten.

I större projekt är det omöjligt att skapa skärningspunkter för utplacering av samtliga pelare och andra element. För att placera ut ett element med koordinater som inte befinner sig i en skärningspunkt finns en funktion som innebär att en tillfällig skärningspunkt bildas. Vid utplaceringstillfället hålls ”ctrl” inne samtidigt som användaren klickar på en referenspunkt. Därefter hålls muspekaren i den riktning som elementet ska placeras och ett mått skrivs in, vilket är ett mått från referenspunkten. Antingen placeras elementet ut vid denna koordinat eller så påbörjas ytterligare en ny sökning i en annan riktning för att få korrekta koordinater till elementet. Samma funktion som ovan kan användas med ett annat tillvägagångssätt. Om användaren har valt en referenspunkt samt väljer att direkt skriva in värdena på koordinaten så visas rutan enter a numeric location. Exempelvis om (4500, 4500) skriv in i rutan är detta längderna i x- och y- riktning ifrån den

valda referenspunkten.

Fallstudie

35

Element 1 och 2: Platta på mark/Bjälklag

Alla olika typer av bjälklag och plattor skapas på samma sätt. Antingen väljs funktionen create concrete slab som är en platta av betong, eller create contour plate som också är en platta fast i annat material. Funktionen concrete slab har använts till platta på mark samt till det platsgjutna bjälklaget. Det finns inte olika funktioner för bjälklag och platta på mark utan där används samma ikon i funktionsmenyn. Programmet gör alltså ingen skillnad på grund och bjälklag. Dock kan kantförstyvningar infogas till plattan så att den särskiljer sig från bjälklaget. För utplacering av plattan skapar användaren en area med hjälp av polyline, som är en sluten kedja av linjer som bildar plattan. I egenskapsfönstret för både bjälklag och platta på mark kan användaren korrigera tjocklek samt position i vertikalled. Som nämndes tidigare kan kantförstyvningar infogas till modellen vilka benämns som create pad footing och create strip footing, som är betongblock som utplaceras för att förstärka i konstruktionskritiska områden under plattan. Pad footing infogas som ett element i en punkt medan strip footing infogas mellan två punkter. Det går att ändra storleken samt andra parametrar i egenskapsfönstret genom att dubbelklicka på elementen. Funktioner som använts vid hantering av bjälklaget är ett klippverktyg som heter cut part with polygon och är en funktion som klipper ut hål i valfritt element efter en sluten area. Ett problem med verktyget, som inträffade ett antal gånger, var när arean skulle skapas så gick det inte att ”snappa” till alla punkter. Det vill säga att muspekaren inte fastnade exakt i den punkt som önskades. Detta medförde att måtten inte blev exakta.

Element 3: Håldäcksbjälklag

Håldäcksbjälklaget infogas via snabbikonen create beam som är lokaliserad i funktionsmenyn. Anledningen till att elementet infogas via balkfunktionen är på grund av att tillvägagångssätten vid utplacering är identiska. För att ändra från balk till håldäcksbjälklag dubbelklickar användaren på snabbikonen beam och därefter väljer önskat element i biblioteket. Infogningen sker genom att två punkter väljs i modellen där håldäcksbjälklaget ska placeras emellan. Fördelen vid infogningen är att det går att ”snappa” till alla linjer på hattbalken, vilken resulterar i att utplaceringen sker utan svårigheter.

En funktion som användes frekvent vid infogningen var copy special/linear vilket innebär att håldäcksbjälklaget kopieras i önskat antal och riktning. Vidare har olika klippverktyg använts exempelvis cut part with polygon som beskrivits ovan. Cut part with line och cut part with another part är andra klippverktyg vilka beskrivs närmare senare i rapporten (se 3.2.4.4 Anslutningar). I component catalog finns ytterligare verktyg som underlättar beskärningar. Exempelvis finns ett verktyg för att beskära schakt i håldäcksbjälklaget. Dessutom finns create hole som är ett verktyg som beskär bjälklaget till förmån för exempelvis en pelare. Användaren behöver endast markera verktyget samt markera de berörda delarna sedan beskär programmet

automatiskt ett hål för pelaren.

Fallstudie

36

Håldäcksbjälklaget som väljs i biblioteket går inte att modifiera, något som både är positivt och negativt. Positiva aspekter gällande att prefabricerade element inte går att modifiera är att sannolikheten att välja fel dimension minimeras. Dock begränsas valmöjligheterna vilket kan upplevas negativt.

Element 4: Pelare

Vid utplacering av pelare används antingen en skärningspunkt eller andra utsättningsmetoder som har beskrivits tidigare i rapporten. När create column har valts i funktionsmenyn och rätt utsättningspunkt bestämts så placeras pelaren enkelt ut med ett knapptryck. När pelaren har placerats på korrekt position horisontellt det vill säga i x- samt y-led så kan det ibland inträffa att pelaren inte har placerats på rätt höjd, även om den har placerats ut i korrekt planvy. Detta beror på att pelarna har en inställning i dess egenskapsfönster som anger var i vertikalled den ska positioneras. Exempelvis om användaren vill placera ut pelaren på höjden +5600 mm måste den höjden skrivas in som startpunkt samt att en slutpunkt måste registreras. Startpunkten för pelaren ändras inte automatiskt till den höjd som användaren befinner sig i. Ytterligare egenskaper som kan korrigeras är placering, typ och material.

Element 5: Väggar

Funktionen att skapa vägg görs via create concrete panel som hittas i funktionsmenyn. Vid utplaceringsmomentet bestäms först en startpunkt och antingen en slutpunkt eller längd och riktning. Det vill säga antingen bestäms två punkter där väggen placeras emellan, eller att en startpunkt väljs sedan hålls muspekaren i den riktning som önskas för väggen samt att en längd anges. Vid infogande av väggar finns möjligheten att placera den som en kedja. Detta innebär att när en vägg skapats så får användaren en möjlighet att fortsätta placera ut väggar från den punkt där den föregående skapta väggen avslutades. Vill användaren inte fortsätta att infoga väggar trycks mittknappen in på musen, som är ett allmänt sätt att avsluta en funktion. När en vägg infogas placeras den i den planvy som användaren befinner sig i. Vidare anges höjden på väggen i egenskapsfönstret.

Element 6: Balkar

Utplacering av balkar fungerar på samma sätt som väggar. Det vill säga antingen bestäms två punkter där balken placeras emellan, eller så bestäms en startpunkt samt riktning och längd. Balkarna har olika inställningsmöjligheter vad gäller position. Alternativen kring positioneringen, i förhållande till referenslinjerna, styr

balken i horisontalled och vertikalled men också rotation.

Det finns två typer av balksystem i funktionsmenyn; create beam och create polybeam. Skillnaden mellan funktionerna är att create beam infogar en enskild balk mellan två punkter medan create polybeam modellerar balkarna i en kedja. Fördelen med att skapa balkar i en kedja är att flertalet element kan skapas i en omgång samt att anslutningarna mellan balkarna automatiskt kapas vid hörn i en 45-gradig vinkel.

Fallstudie

37

Element 7: Hattbalk

Hattbalkar är inte en standardbalk i biblioteket. Dock går det att ladda ner hattbalkar (med filformatet .uel) från Peikko[13], som är ett företag som bl.a.

konstruerar hattbalkar.

Efter att hattbalken har laddats ner importeras den via component catalog som öppnas via en ikon på funktionsmenyn och visualiseras som en kikare. Component catalog är ett bibliotek med samtliga detaljer och anslutningar. Denna katalog kommer beskrivas mer utförligt senare i rapporten (se 3.2.4.4 Anslutningar). Importeringen sker genom att användaren högerklickar inne i component catalog och väljer importera. När hattbalken infogats så visas den inte som ett element redo att användas utan som en ”länk” in till sketch editor. Sketch editor är en applikation i Tekla Structures där olika element kan modifieras. När korrigeringar genomförts måste hattbalken sparas om för att därmed visas i biblioteket med övriga element.

När denna process är genomförd är hattbalken klar att användas.

Det går att importera hattbalken direkt till det vanliga biblioteket via fliken modeling/ profiles/profile catalog. Dock måste formatet på den importerade filen till det vanliga biblioteket vara .lis vilket innebär att modifiering av hattbalken via

sketch editor inte kan utföras genom detta förfarande.

I sketch editor så visas balken som ett snitt av profilen i 2D (se figur 22). Varje del på profilen är redan måttsatt vid infogandet. Möjligheten finns dock att infoga ytterligare linjer med tillhörande måttlinjer som automatiskt kopplas till parametrar och läggs till i en lista. Syftet med parametrarna är att slippa göra ändringar i 2D-

ritningen och istället korrigeras längderna i listan.

Fallstudie

38

Figur 22. Tekla[12]: Hattbalkens struktur i sketch editor, de gula linjerna är måttlinjer med tillhörande parametrar.

Hattbalken som importerades var dubbelsidig och eftersom det även behövs kantbalkar krävs modifiering. För att modifiera den dubbelsidiga hattbalken till en kantbalk krävs att flänsen tas bort samt att ena ytterkanten ska göras rak. Flänsen styrs inte av någon parameter och är enklast att radera. Den lutande sidan däremot styrs av en parameter som efter korrigering blir rak. Till sist sparas ritningen och

hamnar som tidigare nämnts automatiskt i biblioteket med övriga element.

Ytterligare modifiering gällande hål krävs för hattbalkarna, eftersom de ska sammankopplas med håldäcksbjälklaget. I den nerladdade hattbalken från Peikko finns flertalet filer, för profilen och hålen. Medan profilen kan modifieras i sketch editor så kan hålen inte läggas in i balken via detta redigeringsverktyg. Vi har inte lyckats infoga hål till hattbalken trots att programmet meddelar via statusfältet att förfarandet ska ske via 3D-modellen. Användaren går in i component catalog och väljer komponenten hål, som importerades samtidigt som hattbalken. När komponenten markeras frågar programmet vilket element som berörs samt att en referenspunkt måste väljas. Någon korrekt referenspunkt hittades inte och därför lyckades vi inte med att infoga hål till hattbalken. Det är möjligt att ytterligare

inställningar utöver referenspunkter krävs, något vi heller inte kan svara på.

Fallstudie

39

Element 8: Takstolar

Takstolar utförs i projektet som takbalkar och fungerar som vanliga balkar.

Materialvalet på balken är trä och finns som standard i biblioteket.

För att skapa takutsprång finns en inställning som heter start offset och end offset i egenskapsfönstret beam properties. Inställningen fungerar genom att ändarna på balken kan förlängas respektive förkortas. Funktionen Offset går även att använda i höjdled vilket kan vara användbart vid taklutningar. Ytterligare funktioner som använts är copy special/linear och move special/linear för att effektivisera utplaceringen. Move special/linear fungerar som samma sätt som kopieringsverktyget skillnaden är

att elementet förflyttas.

Istället för att korrigera längden på takbalken med offset-verktyget som nämndes ovan går det i 3D-modellen att korrigera längden manuellt. Användaren markerar takbalkens ändpunkt och högerklickar och väljer move. Vid detta tillvägagångssätt lösgörs den markerade punkten och en ny punkt kan väljas. Balken korrigerar sin

längd samt riktning till den nya punkten.

3.2.2.4 Anslutningar

En av fördelarna med Tekla är dess kapacitet att på ett enkelt sätt hantera anslutningar. Med anslutningar menas hur olika element anpassas till varandra

samt enkelheten att infoga detaljkomponenter, exempelvis skruvplåtar, svets etc.

Som tidigare nämnts är det en fördel att använda funktionen create polybeam när kedjor av balkar ska skapas. Balkarna anpassas automatiskt efter varandra med en 45 gradig vinkel i hörnen. Samma sak gäller för väggar om dessa modelleras som en kedja.

För att korrigera anslutningar för element finns olika klippverktyg. Cut part with polygon är ett verktyg som klipper ut ett objekt med hjälp av en sluten linje och har redan beskrivits tidigare i rapporten. Vidare finns cut part with line och innebär att användaren placerar en linje vid ett element som är tänkt att beskäras sedan markerar användaren den sida som ska vara kvar. Den borttagna ytan kallas för antimateria. Om antimaterian markeras och sedan tas bort från elementet så får elementet tillbaka sitt ursprungliga utseende. Ytterligare klippverktyg som använts är cut part with another part. Fördelen med detta verktyg är att element som

kolliderar beskärs till förmån för varandra.

Tekla har en rad funktioner som gör att element och anslutningar kan modifieras efter sin omgivning eller till det utseende som önskas. Samtliga komponenter som krävs för anslutningar finns i biblioteket component catalog (se figur 23). Exempelvis om två balkar ska sammanfogas med ett skruvförband så finns denna som en

färdig enhet med plåt, svets och bultar klar att infogas (se figur 24).

Fallstudie

40

Figur 23. Tekla[12]: Komponent katalogen. Här ser vi exempel på färdiga komponenter. Längst upp till vänster syns en anslutning mellan pelare och bjälklag som används i modellen.

Figur 24. Tekla[12]: En anslutning av två balkar med ett bultförband. Den gröna konen indikerar på att komponenten är korrekt infogad.

Komponenterna är skapta med intelligens. Detta innebär att komponenten anpassar sig till sin omgivning och vise versa. Varje komponent har skapats till en specifik typ av anslutning och kan bara användas när de kriterier som krävs uppfylls. Exempelvis om skruvförbandet som nämndes ovan infogas mellan två balkar så kortas balkarna av samt att de skärs ut så att förbandet får plats. Skulle sedan balkarna ändras efter att skruvförbandet infogats så anpassar sig

komponenten till de nya förutsättningarna.

Till varje komponent tillkommer en rad olika inställningar. Exempelvis för skruvförband styr inställningarna antal skruv, typ av skruv, tjocklek på plåt etc. Vid mer omfattande detaljer ökar inställningsmöjligheterna avsevärt och det blir mer komplicerat. Dock är fördelen att det finns en bild över komponenten i egenskapsfönstret vilket gör det mer pedagogiskt. I bilden visas de parametrar som går att korrigera. Skulle komponenten modifieras i exempelvis 3D-modellen och inte via egenskapsfönstret försvinner intelligensen. Detta innebär att

Fallstudie

41

komponenten inte anpassar sig till sin omgivning och klassificeras inte längre som

en enhet utan som självständiga delar.

Det är möjligt att skapa egna anslutningar i Tekla Structures det vill säga att inte komponenterna inte infogas via component catalog. Exempelvis kan en plåt skapas via create counter plate. Vidare finns ikoner i funktionsmenyn som infogar bultar och svets. Dock är det väldigt komplicerat att lägga till intelligens till den skapta komponenten så att den exempelvis kan anpassas automatiskt vid förändrade

förutsättningar.

3.2.2.5 Armering

Armering kan skapas på tre olika sätt. Antingen används create reinforcing bar vilket innebär skapande av enkla armeringsstänger. Sedan finns create reinforcing group där en serie av armeringstänger skapas. Den tredje funktionen create reinforcement mesh skapar armeringsnät. Samtliga armeringsfunktioner hittas på funktionsmenyn

bredvid de övriga create concrete -ikonerna.

Vid infogning av armeringsstänger väljs först det berörda betongelementet. När detta är gjort ska formen på armeringen fastställas. Då kan exempelvis fyra hörn väljas i elementet så att formen får utseendet av ett U som går utmed sidorna. Dessutom ska det fastställas hur stor del av elementet som ska armeras, vilket användaren gör genom att bestämma en längd på elementet. Efter samtliga val

visualiseras armeringen i alla vyer.

När armeringen är på plats går det att korrigera avstånd mellan järn, vilken typ av krokar etc. I projektet ska armeringen från väggen anslutas i bjälklaget ovan något som kan genomföras på två sätt. När strukturen på armeringsjärnen definieras kan start- och slutpunkt anges utanför det valda elementet det vill säga i bjälklaget. Det andra alternativet är att höjden på armeringen kan korrigeras via offset-verktyget i

egenskapsfönstret för armeringen.

Armeringsnätet infogas via funktionen create reinforcement mesh. Användaren väljer först ett element som ska armeras. Nästa steg är att markera alla hörn på den tänkta arean. Vidare måste två punkter väljas som bestämmer de övre stängernas riktning i nätet. Därefter skapar programmet armeringsnätet automatiskt. Dock kan problematik uppkomma gällande nätets storlek som kan förhålla sig annorlunda än till den valda arean, något som korrigeras via mesh type i egenskapsfönstret för armeringen. Ytterligare valmöjligheter i egenskapsfönstret är

typ av armeringsnät, placering i höjdled i elementet etc.

Fallstudie

42

3.2.3 Ritningar

För att skapa ritningar så finns det en flik i programmenyn som heter drawings and reports. Under denna flik finns olika funktioner som behandlar vilka ritningar och rapporter som ska skapas. Vidare finns också template editor som hanterar

rithuvudets utseende.

Den vanligaste funktionen som används för att skapa en ritning är create general arrangement drawing. I dialogrutan som uppkommer bestäms det om vyer ska placeras på samma ritning eller separat. Därefter markeras vilka vyer som ska skapas som ritningar och sedan trycker användaren på create. I dialogruta finns det även möjlighet att välja template som styr främst storlek på ritram men också

utseende på dimensionslinjer etc.

För att öppna de skapade ritningarna markerar användaren drawing list som finns som ikon i funktionsmenyn. Väl inne i ritningsvyn förändras funktionsmenyn vilket innebär att de funktioner som erbjuds är anpassade till moment som krävs

för ritningar. Exempelvis finns funktioner gällande måttsättning, text, taggar etc.

När en ritning framtagits finns det olika nivåer gällande inställningar. Den högsta nivån som nås genom att dubbelklicka i bakgrunden på ritningen kallas för general arrangement drawing properties och är de allmänna inställningarna för ritningen. I dialogrutan som uppkommer bestäms inställningar för respektive template, som finns i en rullista i egenskapsfönstret, gällande utseendet för måttsättning, text, taggar etc. När en ritning skapas anges automatiskt en standard-template där ritram samt rithuvud ingår. Denna template går att ändra när exempelvis annan storlek på

ritningen önskas.

Nivån under heter view properties och öppnas genom att dubbelklicka på ritramen för den infogade vyn som finns på ritningen. Här finns inställningar som styr den infogade vyn exempelvis skala på modellen etc. Att notera är att nivå ett och två är sammankopplade. Inställningar som genomförs i de olika nivåerna och som på något sätt är motsägelsefulla, rättas efter de inställningar som gjorts i nivå två. Exempelvis om nivå ett anger att det ska finnas taggar, som namnger alla balkar med ett produktnamn, medan nivå två inte gör det blir resultatet att inga taggar är synliga. Syftet med denna hierarki av inställningar är att det ska vara möjligt att ha olika inställningar för olika vyer på samma ritning. Vidare är denna hierarki fördelaktig om alla vyer ska ha samma inställningar, vilket innebär att om

inställningarna görs på nivå ett gäller detta för samtliga vyer på ritningen.

Den tredje nivån heter drawing part properties och är den lägsta nivån. Denna nivå har ingen koppling till de högre nivåerna och dialogrutan uppkommer när användaren dubbelklickar på ett element. De inställningar som finns i drawing part properties styr endast det markerade elementet. Exempel på inställningar är

linjetyper på elementet, synlighet etc.

Det som definierar en ritning är ritramen samt rithuvudet. Företag har egna utformade rithuvuden där företagsnamnet med eventuell logga finns med. För att

Fallstudie

43

skapa eller modifiera rithuvud samt ritram finns ett insticksprogram som heter

TplEd, eller template editor.

För att skapa en detaljritning måste först en detaljvy framställas. Detta gör användaren genom att antingen välja create view of part eller create view of component. Skillnaden mellan dessa alternativ är att view part innebär en detaljvy av en specifik del exempelvis en plåt i ett bultförband eller en balk medan view of component innebär en detaljvy av en grupp delar exempelvis hela bultförbandet med alla plåtar, samtliga bultar och svetsarna. Så länge den skapade detaljvyn är öppen visas den i dialogrutan create general arrangement drawing och kan därmed skapas som både 3D- och 2D-ritning. Eftersom exempelvis skruvförband redan har infogats till anslutningen följer förbandet automatsikt med till detaljritningen där måttsättning

samt text kan tilläggas.

Vid korrigeringar av modellen sker automatisk uppdatering av redan framtagna

ritningar.

Resultat och analys

44

4 Resultat och analys I kapitlet resultat och analys jämförs samt analyseras programmen utifrån våra frågeställningar.

4.1 Användarvänlighet I denna del av rapporten analyseras frågeställningen gällande användarvänlighet och berör punkter kring gränssnitt, hjälpfunktioner och felsökning. Dessa parametrar har en viktig roll vid det första intrycket av BIM-verktygen.

4.1.1 Gränssnitt

4.1.1.1 Revit Structure

Revit Structure har logiska samt tydliga menyfält. På samtliga ikoner finns en bild av dess användningsområde samt att förklarande text och i vissa fall även en animation visas. Vidare finns även kortkommandon för vanliga funktioner för att effektivisera modellerandet. Upplägget kring att egenskapsfönstret instance properties alltid är öppet är positivt eftersom korrigeringar som krävs för element snabbt kan genomföras. I början var logiken kring den hierarkiska sorteringen gällande kategorier, familjer samt typer och dess egenskapsfönster relativt krånglig. Det var komplicerat att förstå skillnaden mellan instance properties och type properties och vad för typ av förändringar som gick att göra i respektive egenskapsfönster. Med tiden blev konceptet mer

tydligt.

Gällande utplaceringsmenyn var det även här krångligt att förstå metodiken till en början, men efter att ha använt menyn ett antal gånger blev det mer tydligt. Den problematik som uppkom var exempelvis när en pelare skulle infogas och det skulle bestämmas till vilken våning den skulle sluta samt om den skulle gå i riktning upp eller ner ifrån den vy vi befann oss i. Motsäger sig dessa parametrar så fås felmeddelande vilket ibland blev förvirrande. Dessutom kan utplaceringsmenyn och instance properties vara motsägelsefulla vid infogande av

element något som förvirrar ytterligare.

Utforskarfönstret är fördelaktigt då användaren få en bra översikt samt enkelt kan

skifta mellan samtliga vyer och ritningar.

Vid val av en funktion öppnas automatiskt fliken modify vilken markeras grön. Här finns de verktyg som behövs för att utföra funktionen. Vidare öppnas även modify när ett skapat elementet markeras, vilket möjliggör att elementet lätt går att editera med samma verktyg som fanns vid skapandet. Detta ger en tydlig och bra

överblick över den aktiva funktionens valmöjligheter.

Samtidigt som samtliga menyer fyller ett syfte och möjliggör att användaren kan nå funktioner snabbt kan det ändå kännas svårorienterat, då det finns en uppsjö av

funktioner och inställningar.

Resultat och analys

45

4.1.1.2 Tekla Structures

Tekla har ett enkelt och väl strukturerat menysystem. De funktioner som eftersöks hittas enkelt antingen via genvägar som visualiseras som snabbikoner i funktionsmenyn eller programmenyn. Bilder illustreras på snabbikonerna för att förenkla sökandet samtidigt som en förklarande text visas när muspekaren dras över ikonen. Möjligheten att enkelt modifiera funktionsmenyn, vilka snabbikoner

som ska visas, är positiv.

En fördel i Tekla är uppbyggnaden kring egenskapsfönstret, som öppnas då användaren dubbelklickar på en vy, funktion eller element. Alla egenskapsfönster är uppbyggda med samma princip och förhåller sig likvärdigt vilket känns konsekvent och genomtänkt. Det finns många olika inställningar i varje egenskapsruta trots det så får användaren relativt fort en överblick. Sedan har

många egenskapsfönster även förklarande bilder till inställningarna.

Tekla har en rad olika kortkommando för att öppna olika menyer som ofta används. Vidare har vissa viktiga funktioner också beskaffats med kortkommandon. Ett kortkommando som vi använt frekvent är v, som ändrar rotationspunkten i modellen. Exempelvis vid kraftig inzoomning av en del i modellen är det att rekommendera att byta rotationspunkt för att underlätta

navigeringen.

Dialogrutan views som hanterar de olika vyerna öppnas smidigt med ett kortkommando. Samma förfarande gäller för navigering mellan ritningar dock genom en annan dialogruta drawing list. Det smidigt att navigera mellan vyerna

dock upplevs det som att antalet moment borde kunna minskas.

4.1.1.3 Jämförelse

Gällande gränssnitt har båda programmen relativt tydliga och förståeliga menyer. Upplevelsen är dock att Revit Structures målsättning att tydliggöra och förenkla modelleringsprocessen blev det omvända. Exempel på detta är utplaceringsmenyn, som är tänkt att förenkla infogningen av element, men som istället upplevdes krånglig. Vidare uppfattas samtliga egenskapsfönster i Tekla som mer logiskt uppbyggda och mer lättorienterade. Gällande navigering mellan vyer är det Revit som upplevs mer tydlig eftersom det i utforskarfönstret ges en bra överblick över samtliga vyer och ritningar.

4.1.2 Hjälpfunktioner


Revit har bra hjälpfunktioner för hur vissa funktioner ska genomföras exempelvis animationerna. Vidare är hjälpfunktionen kopplad till Autodesks hemsida där tydliga förklaringar och bilder erbjuds. Dock är allt på engelska. Ytterligare hjälp kan fås via statusrutan som är placerad längst ner i vänstra hörnet och som exempelvis beskriver tillvägagångssättet vid användandet av en funktion.

Resultat och analys

46


Hjälprutan som visas när muspekaren hålls över en funktion är till stor hjälp i början av ett projekt innan användaren vet hur funktionerna fungerar. Tekla erbjuder även en inbyggd hjälpfunktion där hjälpen beskrivs genom text och bild. Dock är all hjälp på engelska. En fördel med hjälpfunktionen är att om den öppnas när en funktion används så letar hjälpen automatiskt upp den berörda delen. I början av användandet av Tekla så är även statusrutan till stor hjälp.


Vad gäller hjälpfunktioner erbjuder programmen identiska åtgärder. Revit erbjuder ytterligare hjälp i form av animationer vilket ger fördelar.

4.1.3 Felsökning


Gällande felmeddelande är vår uppfattning att error beskrivs relativt krångligt och ibland obegripligt. Förklaringen kring warnings kan också emellanåt vara svårtydig dock finns det i funktionsmenyn möjlighet att se samtliga warnings i modellen och visualisera de tveksamma elementen genom att de blir belysta. Vidare finns interference check där samtliga kollisioner finns listade. Både warnings och interference check är bra verktyg som ger en överblick över tveksamheter i modellen dock vore det en fördel om de listor som skapats genom dessa verktyg var mer begripliga.


När otillåtna tillvägagångssätt genomförs hörs ett ”pling”-ljud samt att i statusfältet beskrivs kort varför det inte fungerar. Dock kan beskrivningen vara knapphändig och det är svårt för användaren att härleda vad som är fel. Informationsikonerna som visualiseras som koner och uppkommer vid infogning av komponenter ger en bra överblick om hur dessa har anpassat sig till sin omgivning. Vidare finns funktionen clash check som genomför kollisionstest. Dessa två funktioner ger tillsammans en bra överblick om elementen är korrekt modellerade.

4.1.3.3 Jämförelse Vad gäller felsökning erbjuder programmen relativt identiska åtgärder det vill säga att när något blir fel är informationen knapphändig och det är svårt att komma vidare. Positivt i Tekla är de informationsikoner i form av koner, men eftersom Revit inte har samma möjligheter gällande anslutningar kan denna funktion inte vägas in i ett jämförande.

Resultat och analys

47

4.2 Modelleringsprocessen Analys av modelleringsprocessen berör komplexiteten samt logiken kring de moment som uppkommit under modelleringen av vårt projekt.

4.2.1 Ge projektet förutsättningar


Att välja vilken template som ska användas kan vara svårt att veta från början. Revit anger oftast korrekt template automatiskt, i vårt fall en template som är uppbyggt

efter det metriska systemet.

Då referenslinjer i planet samt höjdlinjer måste placeras ut manuellt kan denna process bli tidsödande dock blir den fördelaktig om användaren inte känner till alla kritiska punkter i startskedet. Därmed kan användaren genom denna process

prova sig fram till ett korrekt slutresultat.

Revit framställer automatiskt planvyer, kring de höjdlinjer som skapats, som sedan placeras i utforskarfältet. 3D-vyn samt elevationer i varje väderstreck är vyer som finns initialt, det vill säga något som programmet sköter automatiskt. Att vyer skapas automatiskt underlättar avsevärt för användaren då samtliga vyer även

sorteras tydligt i utforskarfönstret.


Gällande templates så fanns det bara en att välja i vår version av Tekla. Dock valde vi att inte använda någon template. Då valmöjligheten är begränsad påskyndade

detta startprocessen.

Att skapa ett grid och levels är en enkel process, stora och komplicerade nät går att framställa på kort tid. Processen är enkel eftersom avstånden mellan linjerna i nätet endast skrivs in i en ruta för att sedan skapas automatiskt när dialogrutan stängs. Dock kan problematik uppkomma när användaren inte vet hur nätet ska utformas i startskedet. Det vill säga det finns ingen möjlighet att prova sig fram genom att exempelvis rita ut konturlinjer av byggnaden för att sedan infoga

referenslinjer utifrån denna kontur.

Även levels skrivs in med avstånd i dialogrutan. Det finns dock skillnader mellan referenslinjer i planet och höjdlinjer. Referenslinjernas mått utgår från det föregående måttet medans höjdlinjerna utgår alltid från nivå 0. Denna skillnad är inte omotiverad utan egentligen logisk dock komplicerar det förutsättningarna vid

starten.

Några planvyer och sektioner skapas inte automatiskt i Tekla vilket är både positivt och negativt. Den negativa aspekten är att ytterligare en process krävs innan modellerandet kan påbörjas. Det positiva är att framställningen av olika vyer är okomplicerad och går att genomföra med ett fåtal knapptryck samt att användaren har förfogande över vilka vyer som behövs. Ytterligare fördelar i Tekla är att möjligheten finns att skapa sektioner kring alla referenslinjer som

sedan också visas i views.

Resultat och analys

48


Vad gäller svårigheter att skapa korrekta förutsättningar till ett påbörjat projekt är individuellt och därmed svårt att jämföra. Enligt vår mening var Revits arbetsmetod där grids utplacerades manuellt en fördel då vi vid starten inte hade en uppfattning var linjerna skulle lokaliseras. Revits arbetsmetod öppnar för möjligheten att prova sig fram exempelvis genom att rita konturlinjer och utefter dessa placera referenslinjer för att hitta kritiska punkter. Om dokumentationen är väl utarbetat kring projektet innan det modelleras är Teklas arbetsmetod betydligt mer tidseffektiv. Positivt hos Revit är att för samtliga levels som infogas skapas automatiskt en ny planvy. Att skapa vyer är inget komplicerat i Tekla men det är ytterligare ett moment. Positivt med Tekla är möjligheten att snabbt skapa sektioner utifrån alla referenslinjer. Detta innebär att det är enkelt att hitta sektionerna i views då de är döpta med samma namn som aktuell referenslinje. Motsvarigheten i Revit är att det finns färdiga elevationer i alla väderstreck som dock känns svårorienterade. För att skapa sektioner måste användaren infoga sektionslinjer i de önskade delarna på modellen vilket påverkar orienteringen då linjerna alltid syns. Upplevelsen är därför att Teklas system känns mer

lättorienterat och tydligt.

Gällande templates behövdes ingen väljas i Tekla vilket innebär exempelvis att gränssnittet automatiskt är anpassat efter det metriska systemet. I Revit måste en metrisk template väljas. Positiva aspekter i detta avseende är att i Tekla slipper användaren detta moment samtidigt som Revit är kanske är mer anpassat för fler marknader.

4.2.2 Infogning av element


Infogning av element i Revit upplevs problematisk. Exempelvis bestäms referensplanet för pelare och väggar, genom att användaren öppnar den vy som är tänkt som startpunkt för elementet. Vidare bestäms i utplaceringsmenyn vilken höjdlinje som ska fungera som slutpunkt, eller om elementet ska vara unconnected och en specifik höjd bestäms istället. Denna arbetsmetod känns logisk och gick lätt att förstå. För bjälklag och balkar är utplaceringsmenyn annorlunda utformad. För bjälklag går det inte att utföra något val i utplaceringsmenyn, valet på vilken höjd bjälklaget ska placeras görs i instance properties. För balkar bestäms referensplanet via en rullista i utplaceringsmenyn. Det vill säga att för bjälklag och balkar spelar det ingen roll i vilken vy användaren befinner sig i vid infogandet då det inte har någon betydelse. När användaren väl förstår upplägget går det bra att infoga element. Vid inlärningsprocessen uppfattas dock denna metodik som

ologisk och inkonsekvent.

Resultat och analys

49

Utplacering av ett element kan även ske via instance properties vilket innebär att utplaceringsmenyn ignoreras. Ytterligare inkonsekvens har då uppmärksammats. Exempelvis går det att placera ut väggar oavsett i vilken vy användaren befinner sig i genom att ange base constraint och top constraint i instance properties vilket är något som inte är möjligt för pelaren. Om uppgifter i utplaceringsmenyn motsäger sig uppgifter i instance properties skiljer det sig mellan element vilken av menyerna som

har prioritet.

Ytterligare problematik uppkom vid infogandet av håldäcksbjälklaget. För att placera ut bjälklaget på hattbalkarna ”snappar” programmet endast till centrumlinjen av balken vilket komplicerar processen. Optimalt vore om det gick att direkt ”snappa” till de linjer som finns på hattbalkens fläns. Istället måste antingen en referenslinje infogas i flänsen eller att bjälklagets längd korrigeras manuellt efter utplaceringen. Om det sistnämnda alternativet används betyder det att mängdrapporterna beräknar bjälklagets längd utifrån hattbalkens centrum vilket blir fel. Används det förstnämnda alternativet krävs flertalet referenslinjer

vilket gör modellen svårorienterad.


Teklas arbetsmetod gällande infogning av element är logiskt uppbyggd och det tar inte lång tid att lära sig. Startpunkten i höjdled för väggar, bjälklag samt balkar bestäms genom den vy där användaren befinner sig i. Dock måste höjden manuellt bestämmas i egenskapsfönstret för dessa element. Om flertalet infogningar görs av samma element går det att spara höjden för det första elementet som sedan gäller för resterande vilket är positivt. Något som känns inkonsekvent är att pelaren skiljer sig från de övriga elementen. För pelaren specificeras både start- och slutpunkt i egenskapsfönstret vilket resulterar i att den aktuella vyn som är i fokus inte automatiskt fungerar som startpunkt. Positiva aspekter är att det finns möjlighet att modellera i 3D- vyn vilket innebär att användaren aldrig behöver fundera kring vilket vy denne befinner sig i vid infogning av element. Dock måste användaren vara uppmärksam att korrekta punkter väljs i rätt plan. Om två vyer är öppna samtidigt och användaren modellerar i den ena så syns samtidigt allt arbete som genomförs även i den andra. Detta är en fördel om användaren exempelvis modellerar i 3D-modellen med sektionsvyn samtidigt öppen, vilket genererar i att användaren kan kontrollera att elementet hamnar på

rätt höjd i sektionen.

Håldäcksbjälklaget fanns som färdigt element i biblioteket. Dock går det inte att korrigera dimensionen på bjälklaget vilket är positivt i det avseendet att användaren undviker att eventuella felkorrigeringar av standardelement genomförs. Den negativa aspekten är att valmöjligheterna begränsas. Infogningen av håldäcksbjälklaget innebar inga större svårigheter eftersom programmet ”snappade” till relevanta punkter på hattbalken. Ibland uppkom mindre

svårigheter när håldäcksbjälklaget skulle beskäras.

Resultat och analys

50


Vad gäller infogning är Revit betydligt mer inkonsekvent än Tekla. Alternativen kring utplaceringen skiljer sig för nästan alla element vilket gör modelleringsprocessen ologisk och ineffektiv. Infogning i Tekla är konsekvent och följer samma metod för alla element med undantag för pelaren, dock känns det aldrig som något problem. Den största skillnaden mellan programmen är vid infogning av håldäckbjälklaget där Tekla är överlägset. I Tekla gick det att ”snappa” till relevanta punkter på hattbalken samt att inga befintliga element ändrades vid infogning av ett nytt element som det gjorde i Revit på grund av cutback. Att notera är att hattbalken i Tekla importerades medan i Revit är balken nästa egenkomponerad vilket eventuellt kan förklara skillnaderna vid infogandet av håldäcksbjälklaget. Arbetsmetodiken hur element placeras ut i modellen efter att samtliga val är bestämda skiljer sig inte nämnvärt mellan programmen.

4.2.3 Medföljande bibliotek


Det medföljande biblioteket är begränsat gällande olika dimensioner av element. Dimensioner och typer som inte finns från början går lätt att framställa genom modifiering av befintliga element vilket gör biblioteket mer komplett. Dock brister biblioteket gällande detaljkomponenter där valmöjligheterna är begränsade. Eftersom namnangivelserna på elementen i biblioteket är på engelska kan det i början vara svårt att hitta rätt. Dock finns det bilder på de flesta element för att underlätta orienteringen.

4.2.3.2 Tekla Structure

Teklas bibliotek är omfattande och innehåller de flesta standarddimensionerna. Biblioteket är väl uppbyggt med bilder och det är enkelt att hitta rätt trots att namnangivelsen är på engelska. Något som både kan vara positivt och negativt är begränsningen gällande dimensionsmodifiering. Ett tydligt exempel i vårt projekt var håldäcksbjälklaget där dimensionen var låst. Komponentkatalogen erbjuder ett stort urval av olika anslutningar samt andra konstruktionsdetaljer. Detta är en stor fördel med programmet och förenklar modellerandet under hela projektet.


Vad gäller biblioteket är utbudet av standardelement betydligt större i Tekla, dock väger Revit upp detta genom möjligheten att modifiera befintliga element, vilket genererar i att slutresultatet inte skiljer nämnvärt. Den största skillnaden mellan programmen är Teklas bibliotek innehållande detaljkomponenter där Revit inte kan erbjuda mycket. Ytterligare skillnader är att standardelement i Tekla är låsta och går därmed inte att korrigera gällande dimension. I Revit finns möjlighet att modifiera samtliga element. Begränsningen i Tekla upplevdes till en början tryggt då prefabricerade element inte ska gå att modifiera. Dock kan det bli frustrerande när speciallösningar krävs.

Resultat och analys

51

4.2.4 Modifiera befintligt element


Det element som krävde modifiering var hattbalken. I biblioteket hittades en balk som liknade den hattbalk som eftersträvades. Modifiering av element gällande dimensioner är enkel i Revit eftersom det i family types finns parametrar som styr samtliga mått på elementet. Vidare är det inga större svårigheter att modifiera elementets struktur eftersom det finns bra och tydliga verktyg att använda i vyn families där modifieringen sker. Det krävs ingen avancerad programmering för att koppla måttlinjer till parametrar. Det är heller inga svårigheter att lägga till hål i balken. Mer avancerade moment uppkommer då balkens hål ska anpassas efter den längd som väljs på balken i modellvyn. För att lösa problemet måste flertalet parametrar kopplas till varandra samt att formler måste utformas vilket kan kännas komplext då enkla programmeringskunskaper krävs, dock upplevs processen ändå logisk.


Någon hattbalk fanns inte tillgänglig i det medföljande biblioteket och istället fick elementet hämtas via en tillverkares hemsida. För att skapa en kantbalk av hattbalken krävdes modifieringar. Modifieringen sker via sketch editor som nås genom en länk via hattbalken som importerats till component catalog. Hela detta förfarande upplevs krångligt och ologiskt. Ett mer logiskt moment vore att importera hattbalken direkt till biblioteket och därigenom nå sketch editor. Väl inne i sketch editor är modifieringen relativt enkel då mått antingen togs bort eller att andra siffror angavs på längderna.

När hattbalken hämtades hem följde filer med som styr hål. Processen att infoga hål sker via component catalog där komponenten hål markeras samt att en hattbalk i modellen väljs. Problemen som uppkommer är att hålen inte går att infogas om de rätta förutsättningarna inte finns. Huruvida problemet ska lösas är något

leverantören endast kan svara på.


Gällande modifiering av befintliga element är det Revit som är överlägset Tekla. Uppbyggnaden kring vyn families är både tydlig och kan enkelt nås vid programstart eller via project. Något mer komplicerad process är tillägget samt sammankopplandet av parametrar för skapandet av hål. Dock är arbetsmetoden logisk och inlärningsprocessen bör därför inte bli tidskrävande. Gällande Tekla finns möjlighet, via det tillvägagångssätt som vi använde oss av vid importen av hattbalken, att modifiera balken via sketch editor. Dock känns upplägget att nå dit krångligt. Den strukturella förändringen av hattbalken i sketch editor skedde utan svårigheter och det finns många likheter med Revit. Vi har inte lyckats att genomföra strukturella modifieringar av element från biblioteket via sketch editor. Om möjligheten finns kan vi inte svara på. Det är heller inte möjligt att ändra dimensioner av standardelement i Tekla då dessa är låsta. Det finns dock ett antal element i olika profiler där begränsade dimensionsändringar kan genomföras. Det vi kan fastställa utifrån våra erfarenheter är att Tekla är mer begränsat gällande

olika modifieringar av befintliga element.

Resultat och analys

52

Att infoga hål till hattbalken i Tekla via component catalog bör vara enkel process då endast val av balk samt referenspunkt krävs. Dock uppkommer problematik som är svår att analysera kring men en potentiell anledning är att intelligensen för hålen, som gör att de anpassas till balken, inte följer med vid importeringen till modellen.

4.2.5 Skapa egna element

Att skapa nya element är något som är möjligt både i Tekla Structures och Revit Structure. Vi valde dock i första hand att modifiera befintliga element som liknade de eftersträvade samt importera element från leverantörer via internet. Då vår undersökning blev relativt omfattande fanns inte tiden att undersöka komplexiteten av att skapa egna element ur intet.

4.2.6 Anslutningar


Funktioner samt prestandan gällande anslutningar i Revit är mycket bristfällig. Företeelser som noterats är att det inte finns skillnader mellan anslutningar av element som infogats en och en eller som en kedja. För att korrigera anslutningar så att exempelvis två balkar kan sammanfogas i hörn vardera i en 45 gradig vinkel finns verktyget beam/column joins som dock vid majoriteten av försöken inte fungerar. Vi har försökt undersöka anledningen genom att jämföra inställningar mellan gångerna men har inte hittat något samband. Programmet utför även automatiska cutbacks vilket innebär att om två eller flera element kolliderar så väljer programmet att något eller några av elementen måste avstanna långt ifrån anslutningen. Optimalt vore om programmet automatiskt beskärde elementen och sammanfogade dessa i en punkt. Vidare har vi inte lycktas med att infoga komponenter i 3D-modellen exempelvis skruvplåtar och bultförband så att det får ett korrekt utseende. Däremot har vi lyckats att infoga komponenter korrekt i detaljvyerna. Dock utförs inte detta utan några svårigheter då komponenterna är svåra att ”snappa” vilket påverkar placeringen. Ytterligare verktyg som varit användbara vid anslutningar är cope som beskär element till förmån för varandra och har generellt fungerat utan svårigheter.


En av de stora fördelarna med Tekla Structures är dess förmåga att skapa anslutningar enkelt och med exakthet. Med några knapptryck har exempelvis en anslutning mellan balkar färdigställts, det vill säga att skruvplåt med bult och svets infogats till anslutningen. Detaljkomponenten är en enhet som består av alla ovan nämnda delar och användaren har möjlighet att göra stora modifieringar i enhetens egenskapsfönster. Det går även att skapa egna anslutningar vilket innebär att exempelvis en egen plåt med håltagning skapas samt att färdiga bultar infogas. Processen i sig är inte särskilt svår dock krävs det att intelligens läggs till komponenten för att den automatiskt ska förändras till dess nya situation vid eventuella korrigeringar i modellen. Att lägga till intelligens är en process som är relativt avancerad och är något vi inte har tittat närmare på. Samtliga enheter i anslutningen är synliga i alla vyer det vill säga inklusive 3D-modellen vilket är mycket positivt. Vidare är det möjligt att skapa detaljvyer direkt ur modellen vilket

Resultat och analys

53

påskyndar framtagandet av detaljritningar. Ytterligare positiva aspekter gällande anslutningar är verktyget som möjliggör att balkar och väggar kan infogas som en kedja och därmed automatiskt beskär elementen. Dock kan det vara problem att infoga komponenter till balkar som skapats via en kedja. Tekla erbjuder även en rad olika klippverktyg. Cut part with another part är ett verktyg som beskär element till förmån för andra vilket har varit mycket användbart exempelvis vid infogandet av håldäcksbjälklaget.


Vad gäller anslutningar är Tekla överlägset Revit. Enkelheten att infoga färdiga detaljkomponenter i form av en enhet där resultatet blir korrekt utformade anslutningar i alla vyer gör att Tekla är BIM-verktyget att använda vid större projekt med många och komplexa anslutningar. Naturligtvis finns möjligheten att skapa komplicerade anslutningar i Revit men processen blir mer ett ritande än modellerande och därmed mindre tidseffektivt. Ytterligare positiva aspekter hos Tekla är att sammanfogningen av element i anslutningar anpassas automatiskt till varandra.

4.2.7 Armering


Arbetsmetoden kring armering av betongelement är ingen komplicerad process, dock innehåller den många moment. Ett av tillvägagångssätten för att infoga armering verkställs genom att först skapa en sektion genom det element som ska armeras. Vidare måste typ av armering väljas för att sedan placeras både horisontellt och vertikalt. Positiva aspekter vid detta förfarande är möjligheten att visualisera armeringen i alla vyer det vill säga inklusive 3D-modellen. Negativa aspekter är att många sektioner måste skapas med det enda syftet att skapa

armering.

Armeringsnät är ett alternativ som är betydligt mindre komplicerat och går att infoga i antingen bjälklag, väggar eller pelare. Det krävs ingen sektion vid detta förfarande utan infogning sker antingen via planvyerna eller elevationsvyerna. Dock kommer denna typ av armering endast visualiseras i 2D vid vertikala snitt av

bjälklag samt horisontella snitt av väggar.


Infoga armering i form av enkla järn i ett element är en tydlig och logisk process. När funktionen har valts så beskrivs varje steg av förfarandet i statusrutan. Vidare nås samtliga inställningar för armeringen via egenskapsfönstret. Armeringsnätet fungerar också på ett logiskt sätt. Dock uppkom viss problematik då armeringsnätet inte anpassades efter den area vi valt. Korrigeringen

genomfördes genom att ändra mesh types som styr utsättningen av nätet.

Resultat och analys

54


Återigen är det Tekla som framstår som mer tydlig i sin metodik. Armeringsprocessen i Revit fungerade bra dock efter att ha arbetat ett tag. Antalet moment samt att tillvägagångssättet att en sektion måste skapas i de delar som ska armeras är negativa aspekter i Revit som inte kan förbises. Armeringsprocessen

hade förbättrats i Revit om möjligheten hade funnits att modellera i 3D-modellen.

Att skapa armeringsnät är logiskt och tydligt i båda programmen dock krävs färre moment i Revit men armeringen blir inte synlig i 3D-modellen något som Tekla

erbjuder.

4.3 Ritningar

4.3.1 Revit Structure

Gällande ritningar i Revit är själva skapandet en tydlig och logisk process. Via sheet finns möjligheten att välja ritramar mellan A0-A4 inklusive medföljande rithuvud. Detta innebär att användaren endast behöver välja storlek sedan sköter programmet resten automatiskt, vilket är positivt. Rithuvudets utseende skiljer sig gentemot den standard som finns i Sverige vilken eventuellt kan innebära problematik. Dock finns möjlighet att gå in i families och modifiera utseendet för rithuvudet. Vidare är det möjligt att infoga samtliga vyer som skapats till ritningen genom ett fåtal knapptryckningar. Vid infogning av text samt måttlinjer finns olika types att välja mellan. Exempelvis finns olika typer av måttlinjer som förinställts olika gällande textstorlek, typsnitt, linjetjocklek och ticks. Detta underlättar tidsmässigt för användaren då inga inställningar oftast behövs göras gällande ovanstående parametrar. Ytterligare positiva aspekter är kopplingen mellan ritningsvyn och originalvyn då korrigeringar uppdateras automatiskt. Dock finns en tvåvägslänkning vilket innebär att exempelvis måttsättning som infogas i ritningen även visualiseras i originalvyn vilket upplevs onödig och försvårar orienteringen. Huruvida detta går

att förändra genom att ändra inställningar kan vi inte svara på.

Skapande av detaljritningar sker utan svårigheter. Negativa aspekter är att detaljen endast kan visas i 2D. Vidare är infogandet av komponenter som exempelvis skruvförband tidsödande och komplext eftersom processen är mer ett ritande än modellerande. Ytterligare negativa aspekter är att det som läggs till eller modifieras

i detaljen ändras inte i 3D-modellen.

4.3.2 Tekla Structures

Processen kring att framställa ritningar är tydlig. Med ett fåtal knapptryckningar kan ritningar skapas av samtliga vyer. Om flertalet ritningar ska framställas med olika förutsättningar måste de antingen skapas i olika omgångar eller att de korrigeras genom general arrangement drawings properties. Negativa aspekter som uppmärksammats är att om modifieringar av en template görs för en redan skapad ritning så måste ritningen skapas om på nytt för att ändringarna ska gälla. Detta känns mycket märkligt och vi misstänker att något är fel. Hierarkin kring inställningarna är ett positivt upplägg men kan ibland förvirra. Det är i början svårt att veta vilken nivå som är dominerande då samma inställningar

Resultat och analys

55

finns på flertalet ställen. Exempelvis om ändringar av egenskaper görs via snabbikonerna för exempelvis måttlinjer, är det dessa som gäller framför det som

bestämts i den template som valts i general arrangement drawings properties.

Detaljritningar är en av Teklas styrkor då de kan skapas direkt från modellen i flera olika vinklar både i 2D och 3D. Ytterligare positiva egenskaper som redan har nämnts i rapporten är att detaljkomponenterna följer med till detaljritningarna när

dessa skapas, vilket innebär att ingen ytterligare modifiering krävs.

4.3.3 Jämförelse

Framställningar av ritningar sker på ett liknade sätt. Inget av programmen utmärker sig varken positivt eller negativt. Metodiken kring att välja templates med förinställda förutsättningar gällande storlek på ritram, utseende på måttlinjer, tags etc. är något som både programmen arbetar efter. Trots att Teklas hierarki av inställningar ibland kan förvirra är upplevelsen att dessa har sorterats på ett logiskt sätt medan Revits inställningsmöjligheter är mer utspridda. Framställning av detaljritningar sker utan svårigheter i båda programmen. Skillnader mellan programmen är att Tekla erbjuder detaljer både i 2D och 3D. Eftersom alla detaljkomponenter infogats i modellen följer dessa med till detaljritningen vilket sparar tid medan i Revit måste komponenten skapas i efterhand. Ytterligare skillnader mellan programmen är att om korrigeringar genomförs i modellen som berör detaljritningen så uppdateras ritningen i Tekla automatiskt. I Revit finns dock ingen sammankoppling mellan modellen och

detaljritningen och sker ändringar så måste allt göras om.

Diskussion och slutsatser

56

5 Diskussion och slutsatser I detta kapitel diskuteras frågeställningarna samt att slutsatser fastställs.

5.1 Resultatdiskussion Syftet med examensrapporten är att förbättra projekteringsprocessen genom

användning av BIM-baserade modelleringsprogram för bärande stommar.

Programmen går att jämföra på den nivå vi har utfört vårt projekt, dock mer eller mindre på ett antal punkter. Då programmen har olika styrkor och svagheter finns möjligheten att de kan vara komplement till varandra. Efter analys av helheten finns också möjligheten att fastställa huruvida något av programmen är bättre än

det andra.

Den tvådagars kurs i Tekla Structures som utfördes innan modelleringen påbörjades har påverkat i den mån att vi snabbare fick en förståelse för programmet och dess uppbyggnad. Dock anser vi att det inte påverkat slutresultatet nämnvärt då de skillnader som uppmärksammats mellan programmen ändå finns.


Det är väldigt svårt att jämföra programmen gällande användarvänlighet. Användarvänlighet är ett omfattande begrepp och kan uppfattas olika mellan användare. Parametrarna gränssnitt, felsökning samt hjälpfunktioner som vi jämförde är delar som varken utmärkt sig positivt eller negativt mellan något av programmen. Eftersom programmen är uppbyggda kring att skapa relativt likvärdiga slutprodukter bör typer av menyer och funktioner, hjälp kring funktioner samt felmeddelanden inte skilja nämnvärt. Givet är att vissa företeelser har utformats annorlunda. Upplevelsen att majoriteten av funktionerna samt att den generella arbetsmetoden vid modellering är relativt identisk. Vad gäller logiken kring förfarandet av vissa funktioner har relevanta skillnader uppmärksammats

vilket påverkar effektiviteten och förståelsen.

Om frågeställningen kring användarvänlighet skulle förbättras bör ytterligare forskning kring definitionen ”vad är användarvänlighet?” tas med i vår frågeställning.


Frågeställningen kring modelleringsprocessen delades upp i mindre mer konkreta frågor, något som resulterade i relevanta svar i fallstudien samt analysen. I frågeställningen finns parametrar kring anslutningar samt modifiering av element där skillnaden mellan programmen är markant och kan påverka ett beslutsunderlag vid val av BIM-verktyg. Frågeställningen blev dock relativt omfattande och det skulle därför vara möjligt att bryta ner problemställningen i ytterligare mindre enheter för att därigenom få ett djupare perspektiv. Eftersom båda BIM-verktygen är komplexa och omfattande finns med största sannolikhet möjlighet att lösa problem på flertalet sätt, något som skulle kunnat undersökas djupare med en smalare frågeställning.

Diskussion och slutsatser

57

5.1.3 Ritningar

Gällande ritningar är komplexiteten vid framställningen relativt identisk mellan programmen. På grund av Teklas kapacitet kring anslutningar samt detaljkomponenter finns möjlighet att tidseffektivt skapa detaljritningar både i 2D samt 3D vilket är en väsentlig skillnad.

5.2 Slutsatser De slutsatser som kan fastställas utifrån vår undersökning är att Tekla Structures är mer lämpligt till projekt med prefabricerade element eftersom biblioteket är mer komplett gällande standardelement. Dessutom kan Tekla Structures även rekommenderas till projekt med platsgjuten stomme då processen kring infogning av armering är mer fördelaktig. Ytterligare en rekommendation är att Tekla Structures används till projekt utformat med exempelvis stålstomme där flertalet anslutningar med detaljkomponenter finns representerat. Revit Structure är mer lämpligt till projekt där eventuella speciallösningar av standardelement krävs då

Revit Structures styrka finns i att skapa och modifiera element.

Tekla Structures är mer konsekvent, tydligt samt logiskt i sin uppbyggnad kring

funktioner och inställningar vilket är en viktig aspekt vid inlärningsprocessen.

Fördjupningar inom ämnet som berör jämförelsen av BIM-verktygen kan

exempelvis vara:

BIM-funktionen vilket innebär att fler discipliner är inblandade.

Skapa en mer avancerad modell.

Skapa element med avancerad intelligens.

Analysberäkningar etc.

Referenser

58

6 Referenser

[1] Jongeling, R. (2008) BIM istället för 2D-CAD i byggprojekt. Forskningsrapport, Luleå, ISSN 1402-1528.

[2] WSP (2010)http://www.wspgroup.com/sv/WSP-Sverige/WSP-Sverige/WSP_BIM/(Acc. 2011-08-29)

[3] Cad-q (2010)http://www.cad-q.com/upload/Cad-Q%20News/Cad-Q_News2-07_sve_web.pdf (Acc. 2011-08-29)

[4] OpenBim (2010) http://www.openbim.se/documents/OpenBIM/Press/VVSF_Forum_nr_2_0210_artikel_nr_1_om_nya_BIM-tekniken.pdf (Acc. 2011-08-29)

[5] Autodesk (2011)

http://images.autodesk.com/adsk/files/revit_structure_2011_overview_brochure_us.pdf (Acc. 2011-08-29)

[6] Tekla (2011)

http://www.tekla.com/se/solutions/building-construction/structural-engineers/Pages/Default.aspx (Acc. 2011-08-29)

[7] Allwood, CM. (1998) Människa-datorinteraktion – Ett psykologiskt perspektiv. Studentlitteratur, Lund, ISBN 91-44-00587-3

[8] Lundström, J, Gustavsson, D.(2006) Analys av användargränssnitt. Jönköping

[9] Thomas S. Weir, Jamie D. Richardsson, David J. Harrington.(2009) Mastering Revit Structure 2010. Instruktionsbok, ISBN: 978-470-52141-0

[10] Tekla Corporation. (2007) Tekla Structures 16.0 Basic Training. Instruktionshäften, Västerås.

[11] Autodesk Revit Structure 2011 (Educational version)

[12] Tekla Structures 16.1 (Educational version)

[13] Peikko (2011)

http://www.peikko.fi/Default.aspx?id=605358 (Acc. 2011-08-29)

Bilagor

59

7 Bilagor

Bilaga 1 Bild på färdiga modeller i respektive program

Bilagor

60

Bilaga 1

Download - Jämförelse mellan BIM-verktygen Revit Structure och Tekla …439937/FULLTEXT01.pdf · 2011-09-09 · Comparing the BIM-applications Revit Structure and Tekla Structures. Jonas Isaksson

Top Related