VÄXJÖ UNIVERSITET C-UPPSATSInstitutionen för humaniora SSC 160 Ht 2007

Anna-Lotta Wolgast

En framgångsrik språkutveckling?

En fallstudie av morfologiska och syntaktiska strukturer utifrån processbarhetsteorin

Examinator: Jan Einarsson Institutionen för humaniora

2

Sammandrag

I en longitudinell fallstudie har jag undersökt språkutvecklingen hos en vuxen inlärare av

svenska som andraspråk. Intervjuerna utfördes vid tre tillfällen: 2003, 2004 och 2007. Ur

intervjumaterialet studerades några typer av nominalfraser och några syntaktiska strukturer

och resultaten diskuterades utifrån ett processbarhetsteoretiskt perspektiv. Resultaten visar att

andraspråksinläraren pendlar mellan nivå fyra och nivå fem enligt processbarhetsteorin, men

de visar också att det krävs djupare studier av hans andraspråk för att ge en mer sammansatt

bild av hans andraspråk.

3

Innehållsförteckning

Sammandrag 2

1 Inledning 4

1.1 Disposition 5

1.2 Syfte 5

1.3 Processbarhetstorin 5

2 Forskningsöversikt 8

3 Metod och material 11

3.1 Undersökningens genomförande 11

3.2 Avgränsning 13

4 Resultat 15

4.1 Nominalfraserna 16

4.2 Satsfundamenten 18

4.3 Bisatserna 20

5 Diskussion 22

5.1 Nominalfraserna 22

5.2 Satsfundamenten 29

5.3 Bisatserna 31

6 Sammanfattning 34

Litteraturförteckning 37

Bilagor 39

4

1 Inledning

Som i lärare i Svenska som andraspråk har man en ambition att alla studerande successivt ska

bli bättre och bättre på svenska och inom en tid kunna klara sig i det här landet. Som lärare

vill man oftast att inlärningen ska ske i samma takt som skolarbetet fortgår vilket kan skapa

lite problem i t. ex. SFI-klasser där grupperna oftast är mycket heterogena. Och vi vet att det

är med olika framgång som den vuxne andraspråksinläraren lär sig svenska, vilket kan bero på

många olika saker. Vissa inlärare klarar att uppfylla inlärningsmålen på en kort tid, andra tar

det längre tid för.

Även om grupperna är heterogena med stora variationer i kunskaper om svenska menar

ändå forskare idag att olika inlärare av ett andraspråk följer samma inlärningsordning när det

gäller vissa strukturer i den mentala grammatiken. Kanske kan kunskapen om denna forskning

mildra den frustration och de krav vi som lärare i Svenska som andraspråk ibland känner inför

undervisning i ett tidspressat sammanhang.

Vid tre intervjutillfällen (2003, 2004 och 2007) intervjuas en man från Afghanistan som

nu är 34 år. Han kom till Sverige 2001 och anses mycket framgångsrik i sin

andraspråksinlärning. Han klarade SFI på tre månader, studerade sedan vidare på

Grundläggande Komvux och vidare på kurser i Svenska som andraspråk A och B. Idag

arbetar han som personlig assistent åt en svensktalande. Hans arbetskamrater är svenskar och

han ägnar sig åt politik på fritiden och är dessutom nu invald i en kommunal nämnd. Varje

dag följer han olika svenska medier. Han använder sin svenska dagligen och anses av sin

omgivning och av sig själv vara kunnig i andraspråket svenska. Vad kan han i svenska som

andraspråk? Vad kännetecknar hans inlärningsprocess och därmed också alla

andraspråksinlärares inlärningsprocess?

5

1.1 Disposition

I min undersökning kommer jag inledningsvis att beskriva mitt syfte med uppsatsen samt ge

en kortfattad beskrivning av processbarhetsteorin, den teoretiska infallsvinkel som

genomsyrar min undersökning. I kapitel 2 följer en översikt av den forskning som har skett

inom de områden som jag fokuserar på i min uppsats. Metod och material redovisas i avsnitt

3. I kapitel 4 framförs mina resultat när det gäller några typer av nominalfraser, satsfundament

och bisatsanvändning. Dessa sätts i ett processbarhetsteoretiskt perspektiv. I avsnitt 5

diskteras resultaten av nominalfrasanalyserna och de syntaktiska strukturerna. Som avslutning

kommer jag att sammanfatta de utvecklingstendenser som jag kan skönja i de tre intervjuerna.

1.2 Syfte

Med hjälp av att närmare studera några typer av nominalfraser och några syntaktiska

strukturer har jag för avsikt att söka kartlägga andraspråksutvecklingen hos en

andraspråksinlärare i tre intervjumaterial som sträcker sig över 3,5 år. Resultaten av denna

longitudinella fallstudie kommer att diskuteras i ljuset av processbarhetsteorin.

1.3 Processbarhetsteorin

Inom den kognitiva lingvistiken vill man kartlägga processer och hitta förklaringar till vad

som sker inom människan när hon lär sig språk. Levelt (1989) har med sin förklaringsmodell

av talproduktionen ansetts ge en förklaring även till talproduktionen i andraspråket. Modellen

är komplex, som ju talproduktionen är och därför följer här en förenklad beskrivning av till

den kognitiva process som han beskrivit. Talprocessen, enligt Levelts modell, innehåller

6

några överordnade mekanismer: begreppsbildare, formulator, artikulator, avlyssning och

talförståelsesystem. Dessa komponenter måste kunna verka parallellt för att talhastigheten ska

kunna fortgå och yttranden ska komma utan fördröjning. När detta sker har talaren

automatiserat språket.

Det är mot bakgrund av denna automatisering av språket som Pienemann (1998)

försöker förklara andraspråksinlärares yttranden. Han menar att utveckling har skett när

andraspråkstalaren börjar använda en ny struktur, vilket inte nödvändigtvis betyder att han

eller hon behärskar strukturen. Med hjälp av transkriptioner av intervjuer, ur vilka man har

undersökt morfologi och syntax har man funnit en morfo-syntaktisk utveckling som alla

språkanvändare går igenom. Det gör det möjligt att empiriskt mäta språkutveckling och

bestämma vad man kognitivt/grammatiskt kan ”processa” och vad man behärskar. De

undersökningar man har gjort inom processbarhetsteorin (PT) visar att de grammatiska

strukturerna följer en viss inlärningsordning, att dessa strukturer lärs in gradvis och att

inlärare inte kan lära sig en ”högre” grammatisk struktur förrän den ”lägre” är automatiserad.

Man har kunnat fastställa fem utvecklingsnivåer för svenska som andraspråk utan att

utvecklingen förklaras med ålder eller känslomässiga faktorer. De kan summeras i tabell 1,

som bygger på Håkanssons (2004) modell för inlärningsstadier för svenska som andraspråk.

Tabell 1: Processbarhetsteorins olika utvecklingsnivåer för inlärare av svenska som

andraspråk

Nivå Morfologi Syntax5. Grammatisk informationmellan satser, d.v.s. skillnadmellan huvudsats och bisats

Negation före verb i bisats

4. Grammatisk information inom satser och mellan fraser

Predikativ kongruens Inversion i satser medframförställt adverb

3. Grammatisk information inom fraser, d.v.s. frasmorfologi

Attributiv kongruens Rak ordföljd även vid framförställt adverb

2. Ordklass, d.v.s. lexikal morfologi

Plural, bestämdhetpresens, preteritum, etc.

Kanonisk ordföljd, d.v.s.oftast SVO-ordföljd

1. Ord Oböjda former Enstaka konstituenter

Håkansson beskriver de fem utvecklingsnivåerna genom att presentera exempel ur

intervjumaterial. Den första nivån är ”ordnivån” och morfologiskt sett förekommer endast

oböjda former av ord. På det här stadiet är det inte fråga om någon syntaktisk process i

egentlig mening, utan utflödet präglas av enstaka ord. På den andra nivån har inläraren börjat

7

processa lexikal morfologi och orden kan få numerus, pluraländelse, bestämdhet och

tidsformer som presens och preteritum. På det syntaktiska planet tillämpas nu s.k. kanonisk

ordföljd med subjektet först och verbet på andra plats. Satserna är dock av mindre komplex

art mest bestående av huvudsatser. I nivå tre tillämpas grammatisk information inom fraser,

sk. frasmorfologi och individen använder attributiv kongruens, såsom t.ex., ”en brun hund –

flera bruna hundar” (Håkansson 2004:157). Syntaxen präglas av en topikaliserad satsdel

(oftast adverbial) framför subjekt och verb: ”Nu jag skriver” (Håkansson 2004:157). På den

fjärde nivån kan andraspråksinläraren överföra information mellan olika fraser, inom satsen.

Individen kan också använda predikativ kongruens: ”Hund-ar-na är brun-a” (Håkansson

2004:157). På denna nivå börjar inläraren att producera inversion i yttranden där en annan

satsdel än subjekt har topikaliserats: Nu skriver jag (Håkansson 2004). På den femte, sista

nivån kan individen göra skillnad på huvudsats och bisats och kan processa information

mellan satser.

För att undersöka utvecklingsprocesser inom processbarhetsteorin (PT) ser man till

grammatiska fenomen i språket. Man tar inte hänsyn till t.ex. semantiska eller lexikala orsaker

till språkanvändningen: *en stor hus är lika rätt som ett stort hus, eftersom man här beaktar

själva den bakomliggande processen att kunna överföra grammatisk information genom t. ex.

ett tillägg av adjektiv i nominalfrasen.

Genom att analysera nominalfrasen ur ett prosessbarhetsteoretiskt perspektiv kan man

se, dels hur den utvecklas grammatiskt i andraspråket med bestämdhet, numerus och genus,

dels hur substantivet successivt automatiseras i takt med att nominalfrasen blir alltmer

komplex. Men man kan också se hur många och vilka substantiv som faktiskt inte kan byggas

ut vid ett givet tillfälle.

Att undersöka syntaktiska strukturer hos andraspråksanvändare och jämföra dessa med

PT kan visa sig fruktbart på flera sätt. Själva processen mot en alltmer målspråksenlig

ordföljd blir lättare att upptäcka hos andraspråksinläraren. Det har också visat sig att språk

som har samma ordföljdsmönster som svenskan ändå följer samma inlärningsgång som övriga

andraspråksinlärare (Jfr Pienemann 1998).

8

2. Forskningsöversikt

Andraspråksforskningen har sedan länge intresserat sig för tillägnandet, d.v.s.

lärandeprocessen. Andraspråksinlärning i det perspektivet går under namnet SLA - Second

Language Acquisition. Inlärare är mer eller mindre omedvetet konstruktörer av sitt språk,

vilket innebär att man bygger upp och ändrar språket i takt med att olika slags inlärning sker

(Corder 1967). Vid studier av inlärarens andraspråk kommer yttrandena därför att uppvisa

olika utvecklingsstadier under inlärningens gång. Corders teorier utgick ifrån att det fanns en

slags mental läroplan (built-in syllabus) som antogs vara likadan hos alla andraspråksinlärare,

vilket torde medföra att utvecklingsprocessen är likartad hos alla andraspråksinlärare. Selinker

(1972) studerade tillägnandet av ett interimspråk (IL), och beskrev andraspråksinlärning som

ett system med egna regler utan att behöva ha någon motsvarighet i målspråk eller källspråk,

vilket var en banbrytande tanke.

Metodologiskt innebar den ”nya” forskningen att man studerade inlärare under en längre

tidsperiod för att upptäcka hur inlärarspråket successivt förändrades hos inlärare. Sådana

longitudinella undersökningar har lett fram till vetskapen om att även om vägen till ett

andraspråk är dynamisk och varierad, är den också systematisk och likartad hos alla

andraspråksinlärare.

Ökad invandring till Sverige har ökat behovet av kunskap om andraspråksinlärning,

vilket i sin tur har genererat en betydande forskning i Sverige av SLA. Svensk forskning om

andraspråk i framförallt undervisningsperspektiv har varit etablerad i vårt land sedan 1970-

talet (Hammarberg 2004). Utvecklingen inom den svenska andraspråksforskningen liksom i

övriga världen har riktats alltmer mot det typologiska perspektivet, i vilket man intresserar sig

för språkvariationer och språklikheter mellan olika språk. Inom språktypologin är man

intresserad av uppbyggnad av språkstrukturer och dess funktion och inom svensk forskning

har bl. a. ett stort antal morfologiska och syntaktiska undersökningar av andraspråksinlärare

gjorts.

Inom svensk morfologisk andraspråksforskning kan nämnas t.ex. Andersson &

Strömqvist (1990). De undersöker genusbruk hos vuxna och kommer fram till att när fel i

genusbruket görs, väljs utrumgenus före en neutrumform som är mer målspråksenlig. Det

avvikande valet av genus manifesteras i framförställda bestämningar såsom bestämd eller

9

obestämd artikel eller adjektiv. Felvalen manifesteras dock nästan aldrig i efterställd bestämd

artikel.

Andersson (1992) studerade valet av genus i ett inspelat muntligt material och bekräftar

Andersson & Strömqvists resultat att inlärarna har svårare att välja rätt genus när det

målspråksenliga alternativet är neutrum än när det är utrum. I sin studie undersöker

Andersson informanter från tre olika åldersgrupper: tidiga inlärare som påbörjat sin inlärning

före tre års ålder, senare inlärare som börjat lära sig svenska som andraspråk efter tre års ålder

och vuxna andraspråksinlärare. Ett viktigt resultat i undersökningen är att senare inlärare och

de vuxna inlärarna har en högre andel målspråksavvikelser i genusvalet än vad de tidigare

inlärarna har.

Forskning som handlar om morfologi i ett utvecklingsperspektiv har gjorts av Wigforss

(1979), som undersökte svensk pluralanvändning hos finska barn med svenska som

andraspråk. Undersökningen visar att barnen i ett tidigt skede använde sig av

förenklingsstrategier där ordet får samma form i singular och plural. I ett senare skede

övergeneraliserade inlärarna en pluraländelse och därefter började de använda plural som mer

och mer liknade en infödd talares.

Likaså undersöker Axelsson (1994) nominalfrasens utveckling och kommer fram till att

informanterna uppvisar ett gemensamt utvecklingsmönster. Först sker inlärning av

nominalfraser som namn, modifierare som fungerar som kvantifierare framför ett obestämt

substantiv (fem pojkar), obestämt substantiv (flicka) och bestämd modifierare framför ett

obestämt substantiv (min bil). På den andra inlärningsnivån kommer modifierare framför ett

substantiv med enklitisk bestämd artikel (hela dagen), rent substantiv med bestämd artikel

(pojken), obestämda artikeln framför ett obestämt substantiv (en bil). På nivå 3 förekommer

attributiv adjektivkongruens (röda bilar) och bestämd attributiv adjektivkongruens (den röda

bilen). Axelsson förklarar en del av utvecklingen med helfrasinlärning. Hon menar att

användningen av dessa helfraser är viktig för att gå vidare i andraspråksutvecklingen.

Adjektivkongruens hos andraspråksinlärare undersöktes av Hammarberg (1996) i syfte

att påvisa språkutvecklingsstadier. Enligt processbarhetsteorin PT lärs adjektiv i attributiv

ställning in före adjektiv i predikativ ställning och generellt kan inlärningsordningen ses i

Hammarbergs undersökning. Undersökningen bestrider dock PT på en punkt: Hammarberg

upptäckte att neutrumformen (-t) i predikativ ställning bemästras på ett tidigare stadium än i

attributiv ställning.

10

En annan morfologisk studie har gjorts av Glahn et al. (2001) som bl. a. undersökte de

nordiska språkens adjektivkongruens och prövade giltigheten för processbarhetsteorin. De

upptäckte att kategorin numerus lärdes in på ett tidigare stadium än genus.

Forskning om syntaktiska strukturer fanns redan i ett tidigt skede av svensk

andraspråksforskning. I en avhandling av Hyltenstam (1978) undersöktes utvecklingen av

syntaktiska strukturer för ett stort antal vuxna inlärare med svenska som andraspråk.

Resultatet visade att det finns ett likartat mönster hos alla andraspråkstalare vid inlärning av

syntaktiska strukturer i svenska som andraspråk. Hyltenstam visar här med hjälp av

implikatorskalor att några strukturer tillägnas tidigare än andra och att de strukturer som lärs

in senare endast kan läras in om de tidigare strukturerna behärskas. Vidare visar Hyltenstam

att tillägnandet av inversion i huvudsatser sker på ett samstämmigt sätt hos

andraspråksinlärare. Enligt Hyltenstam behärskar andraspråksinlärare inversion i enkla ja- och

nejfrågor med hjälpverb tidigt. Inversion i satser med endast ett finit verb tillägnas betydligt

senare i inlärningen.

Även Bolander (1988) studerar inversion i huvudsats och fastställer att graden av

behärskning av inversionsregeln beror på vilken satsdel som topikaliseras. Objekt i

spetsställning är en gynnsam struktur. I den behärskas inversion bättre än i satser med andra

topikaliserade satsdelar.

Många studier har riktat in sig på just inversionens syntax. Colliander (1993) undersöker

negationens placering i huvudsats och bisats, samt inversion när fundamentet består av en

annan satsdel än subjekt. Tidigast i inlärningen kommer satser med tid som fundament och

sent uppträder fundament som består av bisats. Ännu senare uppträder den målspråksenliga

inversionen efter fundament.

Håkansson & Nettelbladt (1996) studerade förskolebarn med speciella språkstörningar

för att se hur inversion i huvudsats utvecklades. Resultaten jämfördes med förskolebarn som

lärde sig svenska som andraspråk och med förskolebarn som var förstaspråkstalare. De kom

fram till att barnen med särskilda språkstörningar och de barn som lärde sig andraspråket

uppvisade en likartad utveckling när det gällde inversion i huvudsats. Inlärningsgången för

strukturen visade sig vara följande för båda grupperna. Håkansson & Nettelbladt åskådliggör

detta med hjälp av följande uppställning:

1. Subjekt – Verb – X

2. X – Subjekt – Verb

3. X – Verb – Subjekt

11

En slutsats som Håkansson & Nettelbladt drar utifrån sina studier är att vägen mot en mer

målspråksenlig användning går från att använda enkla strukturer med rak ordföljd, över en

”felaktig” topikalisering där framflyttning av en satsdel har skett men utan inversion.

Andra syntaktiska studier i svenska som andraspråk behandlar bisatssystemet.

Inlärningsgången för olika bisatser undersöktes av Viberg (1990) och han kom fram till en

särskild inlärningsordning av huvudkategorierna adverbialsbisats, att-bisats, indirekt fråga och

relativ bisats. Han konstaterade med belägg från intervjumaterial att adverbialsbisatser är de

bisatser som lärs in tidigast, strax följt av att-bisatser. Indirekta frågor uppträder innan den

svåraste bisatsstrukturen relativer.

3 Metod och material

Underlaget till min fallstudie består av transkriptioner från tre intervjuer (se bilagor 1a, b och

c) med en vuxen informant från Afghanistan. Undersökningen är longitudinell och

intervjuerna gjordes på hösten 2003, i maj 2004 och i juni 2007. Referenser till de olika

intervjutillfällena kommer att göras i min studie och de är I 03 för intervjun 2003, I 04 för

intervjun 2004 och således I 07 för den intervju som skedde 2007.

3.1 Undersökningens genomförande

Intervjuerna transkriberades och lyssnades igenom ett flertal gånger för att materialet skulle

bli så korrekt återgett som möjligt. Intervjuernas längd varierar. I 03 och I 04 är ungefär lika

långa. Den sista intervjun, 2007, är betydligt längre. Det finns flera orsaker till detta, bl. a. det

tidsintervall som har gått sedan I 03 och I 04. Det finns mer att berätta om, eftersom det helt

enkelt har hänt mer i livet sen dess, vilket framgår av inspelningarna. En annan faktor till att

intervjun blir längre och på så vis mer innehållsrik är att intervjupersonen verkar uppenbart

12

säkrare i sitt språk än vid tidigare intervjuer. Denna uppfattning om hans

andraspråksutveckling har bidragit till mina frågeställningar i min undersökning.

Inspelningarnas innehåll är likartat på så sätt att i samtliga tre intervjuer berättar

informanten om sitt liv i det forna hemlandet och om livet i det nya landet. I 03 och I 07

föregicks av en stencil med ämnesförslag som kunde tas upp i intervjun. Stencilen delades ut

några dagar innan intervjuerna ägde rum. Vid intervjutillfället I 04 berättade intervjuaren om

vad som hade tagits upp under den första intervjun och informanten ombads att berätta vad

som hade hänt i hans liv sedan dess. Man måste ta i beaktande att ämnen som är på förhand

valda av en intervjuare kan skapa innehåll och svar som s a s blir givna och på olika sätt ger

tillfredsställande svar åt intervjuaren. Syftet med att låta informanten tala fritt om sitt eget liv

var dock det motsatta: att ämnet skulle vara bekant och tilltalande för informanten att tala om.

Ämnet skulle intressera så pass mycket att en trygghet skulle infinna sig i situationen. Detta

för att situationen skulle kännas naturlig utan tanke på att bandspelaren fanns i närheten.

Transkriptionerna av inspelningsmaterialet har gjorts enligt korrekt svensk stavning.

Utsagan Ja e väldigt intresserad av politik blir Jag är väldigt intresserad av politik (I 07). Det

har ibland uppstått svårigheter i tolkning av hur materialet ska transkriberas på grund av att

ljudkvalitén inte alltid har varit den bästa. Intervjuerna spelades in på en ordinär bandspelare

med inbyggd mikrofon. Vid sådana tveksamheter har jag låtit en annan person med svenska

som förstaspråk lyssna på utsagan.

En annan svårighet när man ska transkribera muntliga utsagor är att det kan vara svårt

att avgöra var en fras, sats eller samtalsämne slutar. Intonationen och pauser har till stor del

varit behjälpligt här. I transkriptionen har jag inte nedtecknat icke-språkliga ljud, som t.ex.

ehh och mmm. När det i transkriptionen förekommer tre punkter (…) innebär det att

informanten tvekar, dröjer eller gör en kort paus innan fortsättningen följer. Dom har

diskriminering… (I 03). Men blir… resultatet dåligt till sin dotter. (I 07).

När det gäller indelning av språkliga enheter har jag velat ta med så många utsagor som

möjligt. Personlig tolkning av vissa utsagor har därför varit nödvändig. Det har dock inte varit

möjligt att räkna in alla strukturer. Exempel från intervjumaterialen kommer att ges löpande.

13

3.2 Avgränsning

För att följa informantens grammatiska utveckling av andraspråket i enlighet med

processbarhetsteorin, har jag på det morfologiska planet valt att framförallt analysera

nominalfraser med kongruerande element. Som en jämförande kategori har jag också

analyserat rena substantiv. Denna kategori är mycket frekvent hos informanten i min

undersökning. Jag analyserar också de strukturer där nominalfrasen sträcker sig utanför

frasgränsen och tillför information till övriga satsen, s.k. predikativ kongruens.

Inför min analys har jag delat in nominalfraserna (NP) i olika typer. Kategoriserar

nominalfraser gör också Axelsson (1994). Hon delar in nominalfraserna under definit NP och

indefinit NP och sorterar dem därefter enligt olika beteckningar. Syftet är att följa

nominalfrasens utveckling hos inlärare av svenska som andraspråk. Nominalfraserna i mitt

material är indelade i följande kategorier:

Kvantifierare A: Hit räknas nominalfraser som tillsammans med kvantifierare

bildar en indefinit nominalfras; tre bilar, många böcker, mycket mat, olika barn.

Om substantivet föregås av flera ord från denna kategori, t. ex. tre olika bilar

räknas nominalfrasen till kategori A.

Attributiv adjektivkongruens B: Dessa nominalfraser innehåller en obestämd

eller bestämd artikel som föregår ett adjektiv som kongruerar med artikeln och

substantivet: en fin cykel, ett rött hus, en tunn bok, den fina cykeln, det röda

huset, de tunna böckerna.

Definit modifierare med indefinit nomen C: I denna fras finns bestämdhet i

ordet som kopplas till substantivet, medan själva substantivet är oböjt. En

bestämd modifierare är t. ex. possessiva pronomen, andra pronomen såsom, alla,

den, det, dessa, samma, andra (som i andra saker) ingår också i denna kategori.

Definit modifierare med definit nomen D: Kategorin uttrycker bestämdhet i

hela frasen som i t.ex. hela boken, alla bilarna. Andra modifierare i den här

14

kategorin är: andra (som i andra saker och som uppräkning: första, andra,

tredje…), den här, den där, det här, förra och sista.

Predikativ adjektivkongruens E: I dessa fall sträcker sig nominalfrasen över

frasgränsen och bildar en hel sats, d. v. s. substantivet och det efterställda

adjektivet delas av en predikatsfyllnad: Flickan är vacker, Den bilen är fin,

Huset är rött.

Rent nomen F: Denna kategori finns med som en jämförelse för att ge en

överskådlig uppfattning om hur stor del av det totala antalet analyserade

nominalfraser som upptas av denna typ. Exempel på sådana är: bok, hundar,

boken, böckerna, trädet, träden.

Varje kategori föregås av en bokstav från A. till F. Beteckningarna blir annars blir långa och

svåra att placera in i de diagram över strukturerna som visas nedan. Nominalfraserna i

tabellerna illustreras också med ett typexempel. Alla nominalfraser redovisas i bilagorna 2 a,

b och c.

När det gäller syntaktiska strukturer har jag studerat fundamentstyper för att se i vilken

utsträckning inversion tillämpas samt undersökt bisatsanvändningen hos informanten. För

ändamålet har jag delat in utsagorna i syntaktiska enheter och vid avlyssningen av det

inspelade samtalet blir det någorlunda klart var satserna börjar och slutar. I många fall

förekommer fullständiga satser i den mening att satserna alltid innehåller ett subjekt och ett

verb. I andra fall är valet av satsinledning och satsslut baserat på andra orsaker än

grammatiska. Ibland har t.ex. intonation och pauser fått vara den avgörande faktorn till

satsens längd. En del utsagor har fått tas bort av det skälet att gränserna för början och slut har

varit för svåra att fastställa.

Colliander (1993) kom fram till att inlärning av inversion vid bisatsfundament lärs in på

ett sent stadium i andraspråksutvecklingen. Behärskning av inversionsregeln sker ännu senare.

Colliander (1993) analyserade inlärares syntaktiska strukturer i en longitudinell undersökning

av 30 vuxna inlärare som befann sig i början av sin andraspråksinlärning. Undersökningen

gjordes inom det sk. Sig-projektet (Språkutveckling hos vuxna Invandrare inom Grund-sfi).

Ett av syftena med projektet var att man ville se om det fanns några fasta inlärningsgångar för

de olika strukturerna. Colliander undersökte 14 olika grammatiska strukturer, bland dem

undersöktes vilka fundament som förekom i muntliga utsagor. Hon använder följande

förkortningar i sin studie för att beskriva fundamenten: F står för fundament. Efterföljande

15

bokstav betecknar typ av fundament, t.ex. T, som betyder tid. Andra typer av fundament som

kan förekomma är O (objekt), R (rum), A (annat fundament) och B (bisats). Ett av Collianders

resultat är att det finns en inlärningsordning av spetsställning. Hon föreslår följande:

Nivå 1: SVO

Nivå 2 och 3: FTX > FOX > FRX > FBX

Nivå 4 och 5: FO > FA > FR > FT > FB

Enligt Colliander uppträder den fundamentstyp som består av ett tidsadverbial relativt tidigt i

inlärningen. Vidare kom hon fram till att den fundamentstyp som uppträdde senast i

inlärningen var när fundamentet bestod av en bisats (FB). Målspråksenlig användning

uppträder först på senare stadier och då verkar fallet vara så att fundament med objekt

uppträder i korrekt form tidigare än fundament med tidsadverbial. I min analys av fundament

har jag använt mig av Collianders beteckningar för de satsdelar som utgör fundamentet. Alla

fundamentstyper redovisas i bilagorna 3 a, b och c.

Viberg (1990) föreslår följande inlärningshierarki för bisatsanvändning hos

andraspråksinlärare: adverbialsbisatser > att-bisatser > indirekt fråga > relativbisatser. Han

finner belägg för att relativbisatser lärs in senare än adverbialsbisatser och att-satser.

Adverbialsbisatser är också betydligt vanligare hos inlärare än vad att-bisatser är på ett tidigt

stadium i inlärningen. I min undersökning kommer jag att använda mig av samma bisatstyper

för att se om utvecklingstendenserna gäller för den person som jag har intervjuat. Vid

beräkning av de olika typerna har ingen skillnad gjorts mellan underordning och överordning,

utan alla analyserbara bisatser är räknade. I en sats kan alltså finnas flera bisatser. Alla

bisatserna kan ses i bilagorna 4 a, b och c.

4 Resultat

Resultaten av nominalfrasanalyserna bygger dels på den frekvensmässiga användningen av

fraserna, dels på antalet korrekt använda nominalfraser. Till en korrekt fras räknas en

nominalfras som har korrekt kongruens. Om adjektivet eller en annan modifierare är

”felaktig” räknas frasen som korrekt. När det gäller ordföljdsmönster visas resultat av vilka

16

fundamentstyper som förekommer och andelen korrekt användning av ordföljd efter

fundament. Sist redovisas resultaten av vilka typer av bisatser som används av informanten.

Samtliga resultat jämförs med processbarhetsteorins nivåer.

Resultaten åskådliggörs så långt det är möjligt i tabeller och diagram. Tabellerna visar

strukturernas frekvens samt den procentsats som strukturen upptar. Diagrammen är avsedda

att visualisera likheter, skillnader, förändring eller oförändring av en struktur mellan de olika

intervjutillfällena.

4.1 Nominalfraserna

I tabell 2 nedan visas antalet nominalfrastyper med typexempel vid de tre olika

intervjutillfällena. Tabellen beskriver den frekvensmässiga användningen av de olika

nominalfrastyperna. Siffrorna visar antal i förhållande till de totala antalen analyserade

nominalfraser. Antalet visas också i procent.

17

Tabell 2 Fördelning av antalet nominalfraser vid de tre intervjutillfällena

NP A - F med typexempel

I 03 I 04 I 07

Kvantifierare A tre böcker

1610 %

15 21 %

5710 %

Attributiv adjektivkongruens B en röd bok

1610 %

4 5 %

48 8 %

Definit modifierare med indefinit nomen C min bok

2717 %

12 16 %

144 25 %

Definit modifierare med definit nomen D hela boken

8 5 %

0

36 6 %

Predikativ adjektivkongruens E boken är fin

17 11 %

12 16 %

44 8 %

Rent nomen F boken

71 46 %

30 41 %

242 41 %

Totalt antal analyserade nominalfraser 155 73 586

Alla nominalfraser som har undersökts kan användas av informanten. Informanten använder

sig av dem alla redan vid första intervjun. I figur 1 åskådliggörs procentsatsen för varje

nominalfraskategori.

05

101520253035404550

A B C D E F

I 03

I 04

I 07

Figur 1 Diagrammet visar antalet använda nominalfraser i procent.

18

Enligt processabarhetsteorins nivåer visar användningen av predikativ adjektivkongruens att

andraspråkstalaren kan producera fraser på den högsta morfologiska nivån: nivå 4.

I tabell 3 visas antalet korrekta nominalfrastyper i förhållande till den totala

användningen av frastypen. Antalet nominalfraser visas också i procent.

Tabell 3 Antalet korrekta nominalfraser

NP I 03korrekta

I 04korrekta

I 07korrekta

Kvantifierare A tre böcker

12 75 %

15100 %

51 89 %

Attributiv adjektivkongruens B en röd bok

13 81 %

2 50 %

41 85 %

Definit modifierare med indefinit nomen C min bok

23 85 %

12100 %

128 89 %

Definit modifierare med definit nomen D hela boken

8100 %

-

31 86 %

Predikativ adjektivkongruens E boken är fin

16 94 %

9 82 %

25 57 %

Rent nomen F boken

66 93 %

25 83 %

213 88 %

Andelen korrekt användning av de olika nominalfraserna är relativt hög vid alla tre

intervjutillfällena.

4.2 Satsfundamenten

I tabell 4 nedan anges vilka typer av fundament som förekommer i yttrandena vid de tre

intervjutillfällena. Antalet fundamentstyper står angivet i förhållande till det totala antalet

fundamentstyper som förekommer vid varje intervjutillfälle. Det totala antalet återfinns i

tabellens vänsterkolumn. Andelen fundamentstyper visas också i procent.

19

Tabell 4 Antalet fundamentstyper

Fundamentstyper i intervjuerna SVO FT FO FR FA FB

I 03

Totalt 116

66

56 %

20

18 %

8

7 %

2

2 %

6

5 %

14

12 %

I 04

Totalt 55

41

75 %

4

7 %

2

4 %

0 4

7 %

4

7 %

I 07

Totalt 503

399

79 %

36

7 %

17

3 %

9

2 %

19

4 %

23

5 %

Av tabellen framgår det att alla fundamentstyper, SVO undantaget, har en låg frekvens vid

alla intervjutillfällena. Ändå förekommer användning av alla fundamentstyper, vilket visar att

informanten befinner sig på en hög nivå enligt processbarhetsteorin. I tabell 5 visas andelen

användning av inversion vid de olika fundamentstyperna.

Tabell 5 Användningen korrekt ordföljd efter fundamentet.

Andelen korrekt ordföljd efter fundament vid

de olika intervjutillfällena

SVO FT FO FR FA FB

I 03 60

91 %

9

48 %

1

13 %

2

100 %

1

17 %

1

7 %

I 04 42

95 %

1

25 %

1

50 %

- 3

100 %

1

33 %

I 07 381

95 %

13

37 %

5

31 %

1

13 %

4

21 %

3

13 %

Av siffrorna att döma ser man att antalet korrekta typer i samma kategori varierar mycket

mellan de olika åren utom i fallet SVO. Informanten befinner sig på en hög nivå i sin

andraspråksutveckling, eftersom han ibland använder korrekt ordföljd efter bisatsfundament.

För att visualisera likheter och skillnader i korrekt användning kan siffrorna åskådliggöras i

figur 2.

20

0

20

40

60

80

100

120

SVO FT FO FR FA FB

I 03

I 04

I 07

Figur 2 Diagrammet visar korrekt inversion efter fundament.

Diagrammet visar att det finns en tillsynes stor variation mellan de olika intervjutillfällena när

det gäller användning av korrekt ordföljd efter fundamentet.

4.3 Bisatserna

De olika bisatstyperna visas i tabell 5. I denna anges också andelen bisatstyper i förhållande

till det totala antalet bisatstyper. Det totala antalet återfinns i tabellens vänsterkolumn.

Andelen fundamentstyper visas också i procent.

21

Tabell 5 Bisatstyper vid de olika intervjutillfällena.

Adverbialsbisats Att-bisats Indirekt fråga Relativbisats

I 03

Totalt 52

15

29 %

14

27 %

0

-

23

44 %

I 04

Totalt 19

8

42 %

7

37 %

1

5 %

3

16 %

I 07

Totalt 172

33

19 %

48

28 %

12

7 %

75

44 %

Relativsatser är frekvent förekommande redan vid första intervjutillfället, vilket tyder på att

informanten befinner sig på minst nivå 4 enligt PT vid tillfället för intervjun I 03. Figur 3

illustrerar likheterna och skillnaderna i procent användning mellan åren.

0

10

20

30

40

50

Advl. Att Ind. fr. Rel.

I 03

I 04

I 07

Figur 4: Diagrammet visar bisatsanvändningen i procent.

Av diagrammet framgår att det finns tydliga skillnader i frekvensmässig användning mellan

indirekt fråga och de övriga bisatstyperna.

22

5 Diskussion

När de olika nominalfraskategorierna vid de tre intervjutillfällena ställs intill varandra ser man

att det finns en del variationer mellan intervjuerna. Dock visar resultaten att informanten kan

använda alla nominalfrastyperna redan vid första intervjutillfället. Enligt processbarhetsteorin

(PT) är användningen av predikativ kongruens den frastyp som lärs in sist på den

morfologfiska nivån, alltså på nivå 4 i PT. Användningen av fraser med predikativ är

frekventare i både I 03 och I 04 än den attributiva kongruensen.

Av resultaten av fundamentstyper och användningen av inversion att döma tillämpar

informanten alla de analyserade strukturerna och behärskar inversion ibland. Informanten

befinner sig därmed på en hög nivå i sin språkinlärning.

Också de utvalda bisatstyperna figurerar i så gott som alla intervjuer med undantag för

indirekt fråga, som endast förekommer i intervjuerna I 04 och I 07. Användningen av

bisatserna visar att informanten befinner sig på minst nivå 4 enligt processbarhetsteorin.

5.1 Nominalfraserna

Det är relativt stor skillnad i användning av kvantifierare A mellan de tre intervjutillfällena,

där I 04 uppvisar den högsta användningen av den kategorin. Figur 1 visar också en annan

variation i kategorianvändning, den att användningen av en kategori inte nödvändigtvis är

lägst vid det första intervjutillfället (I 03) och används mer och mer i I 04 och sedan i I 07. Ser

man t.ex. på kategorin Rent nomen F är den störst vid intervjutillfälle I 03, lägst vid andra

intervjun (I 04) för att sedan stiga igen vid intervjutillfälle I 07. Man kan inte bortse ifrån att

längden på intervjuerna och således antalet fraser påverkar resultatet i en eller annan riktning,

t.ex. blir antalet rena nomen stort i en lång intervju som den vid I 07. Intervjun I 04 är

betydligt kortare och riskerna med ett sådant material är att vissa strukturer som man vill

undersöka inte finns representerade. Om man med diagrammets hjälp ändå göra en

generalisering av resultaten i form av ett schema som visar frasanvändningen i fallande

ordning, visar sig ordningen bli denna:

23

I 03: boken > min bok > boken är röd> tre böcker, en röd bok > hela boken I 04: boken > tre böcker > min bok, boken är röd > en röd bok > hela boken I 07: boken > min bok > tre böcker > en röd bok > boken är röd > hela boken

Här kan vi lättare se vilka likheter som finns mellan kategorierna vid de tre intervjutillfällena.

Allra mest frekvent är användningen av rent nomen. Minst frekvent är användningen av

definit modifierare med definit substantiv D. Näst mest frekvent är klustret kvantifierare A

och definit modifierare med indefinit nomen C. Något senare följer klustret attributiv

adjektivkongruens B och predikativ adjektivkongruens E. Inlärningsordningen för mitt

material skulle kunna illustreras på följande vis:

1: rent nomen: boken

2: modifierare med indefinit nomen: tre böcker, definit modifierare med indefinit

nomen: min bok

3: attributiv adjektivkongruens: en röd bok, predikativ adjektivkongruens: boken är röd

4: definit modifierare med definit nomen: hela boken

Min ordning 1-4 ska inte likställas med processbarhetsteorins nivåer 1-5, utan visar endast

den frekvensanvändning som fraserna visar i min undersökning, d. v. s. 4 i min illustration

innebär inte nivå 4 i processbarhetsteorin. Ändå vill jag med min illustration visa på vilka

likheter som finns mellan resultaten av min undersökning och processbarhetsteorin.

Användningsfrekvensen i mitt material visar att rena nomen är vanliga på de tidigaste

stadierna i inlärningen (Jfr Håkansson, 2004). Modifierare som står för kvantitet A och

ägande C uppträder något senare. Glahn, et al (2001) har funnit att numerus och possessiva

pronomen uppträder tidigare än t.ex. attributiv adjektivkongruens, vilket stämmer med

användningen av fraserna i mitt material, där kategorierna A och C ju är mest frekventa i

undersökningen.

Transkriberingarna av mina intervjuer pekar dock i motsatt riktning från vad som kan

förväntas enligt processbarhetsteorin när det gäller två typer av fraser. Den ena är predikativ

adjektivkongruens som i mitt material uppträder samtidigt som attributiv adjektivkongruens.

Den andra skillnaden är att frekvensen av definit modifierare med definit nomen D är mycket

lägre än både attributiv och predikativ adjektiv kongruens i de tre intervjuerna. Man kan säga

att frasen visar på en slags bestämdhetskongruens, där den ”utpekande”, bestämda

modifieraren hela, det här, förra, sista kräver en bestämd form på det efterföljande

substantivet. Enligt Pienemann (1998) kan bestämdhetskongruens i nominalfras börja

användas på nivå tre, liksom t.ex. attributiv adjektivkongruens. Detta lite annorlunda resultat

beror snarare på att strukturen inte passar att användas i kontexten snarare än att han inte kan

24

använda den. Resultaten kan exemplifieras ytterligare så att det målspråksenliga redovisas i

fallande ordning:

I 03: boken är fin > boken > min bok > hela boken > tre böcker > en röd bokI 04: tre böcker, min bok, hela boken > boken, boken är fin > en röd bokI 07: boken > min bok > tre böcker > hela boken > en röd bok > boken är fin

Det man generellt kan säga är att i så gott som alla kategorier av nominalfraser är korrekt

användning av strukturerna lägre i det sista intervjumaterialet (I 07) jämfört med I 04. Vilket

kan tyckas något förvånande. För att inte dra förhastade slutsatser om att informanten s a s har

gått tillbaka i utveckling, måste man mer kvalitativt analysera utsagorna.

Vid en närmare analys av nominalfraser med kvantifierare (A) visar det sig att numerus

är de ord som är vanligast förekommande kvantifierare. Det finns också ett mindre antal andra

slags kvantitetsmodifierare än just numerus: Och jag tycker mycket att lyssna på nyheterna

olika dialekter och olika uttal och titta på TV. Men dom flesta invånare dom prata pashto som

är mitt språk är pashto. (I 03). De ord, förutom numerus, som förekommer framför

substantivet är många, olika, lite och flesta. Av dessa är orden många och olika de absolut

mest frekventa. Dessutom uppvisar I 03 flera fraser av den typ som har fler än en modifierare,

vilket inte sker i I 04: Och man känner till lite nya kultur och tradition. Men finns många

olika dialekter. Dom har, vi har två officiella språk som man prata – pashto och dari. De

fraser av den här typen som har fler än en modifierare, får korrekt kongruens när numerus och

orden många eller olika finns med i frasen. Dessa typer av felrealiseringar av nominalfraser

görs vid det första intervjutillfället: olika språket, nio parti och sex språket.

I likhet med I 03 visar materialet i I 04 att numerus framför substantivet är den allra

mest förekommande kvantifieraren: När hon var fyra månader lämnade jag mitt land. Endast

i tre fall förekommer nominalfraser med andra modifierare än numerus. Min dotter har börjat

prata lite svenska och nya ord: tidning, bord, gurka och rita. Och jag slutar på olika tider

skolan. Och jag köpte åt henne många böcker som bara finns saker. Alla fraser, som i

samtliga fall består av en kvantifierare, används korrekt i intervjun 2004. Informanten verkar

ha automatiserat den typen av fras där kvantifieraren är numerus, orden många, olika eller

lite. En förklaring till att inte flera slags modifierare används samt att alla blir korrekta kan

vara att intervjumaterialet är litet. För en jämförelse med 2007 års intervju när det gäller

korrekthet visar att några enstaka felrealiseringar av numerus faktiskt görs även om de mycket

få: Det är sex språket . Det var NATO och Warsaw, två makt. Men finns några grejorna …

I intervjun 2007 ser det lite annorlunda ut. Där är numerusmodifierare betydligt lägre,

endast nitton finns. I stället är annan kvantitetsmodifierare vanlig: Och det är några kompisar,

25

eller flera kompisar och vänner som jag har är svensk. Förstår riktigt det var inget

bekymmer. Ett par andra kvantifierare har tillkommit: inget och några.

Sammanfattningsvis kan sägas att han hade börjat använda frastypen redan vid första

intervjutillfället. Informanten uppvisar en automatisering vid intervju I 04 och användningen

av mer varierade ord vid I 07 tyder på en utveckling av nominalfraskategorin.

När det gäller attributiv adjektivkongruens B bryter denna kategori något mot det gängse

mönstret. Här är användning av adjektivkongruens lägst vid intervjun 2004, fast han visat att

han kan använda det redan vid intervjutillfället I 03. Det finns endast fyra fraser som kan

kategoriseras enligt denna kategori i I 04: För att hon går till en svensk skol. Och hon ska läsa

svenska och utbilda sig svenska språk. Min dotter har börjat prata lite svenska och nya ord:

tidning, bord, gurka och rita. Från början när hon bodde i Afghanistan vi skrev om Sverige

och svensk klimat. Förklaringen till denna låga frekvens beror till stor del av att intervjun är så

kort. Innehållsligt kan en attributiv fras sägas vara en ”målande” fras, vilket kanske inte

kommer till uttryck i en kontext som denna. Användningen av nominalfrasen attributiv

adjektivkongruens är likartad i I 03 och I 07.

Tillägnandet av attributiv adjektivkongruens oavsett genus (en, ett, den, det, e.t.c.) sker

på nivå tre enligt processbarhetsteorin. Informanten visar att han befann sig på den nivån

redan vid första intervjutillfället. Ändå kan det vara av intresse att djupare analysera denna

kategori för att få en klarare bild av användningen av denna kategori. Om man beskriver

användningen i fallande ordning när det gäller typer av attributiv adjektivkongruens blir

schemat på följande vis (de typer som inte används finns inte med i schemat):

I 03: ett stort träd > tunna böcker > en tunn bok, den tunna boken, de tunna böckerna I 04: det stora trädet?, tunna böcker, en tunn bokI 07: ett stort träd > en tunn bok, tunna böcker > den tunna boken > stora träd > de tunna böckerna > de stora träden

Attributiv adjektivkongruens i neutrum i obestämd form, singular, ”ett stort träd”, är

vanligast i I 03. Också i I 07 är den typen av fras den absolut vanligaste av de attributiva

adjektivfraserna men förekommer inte alls i intervjun 2004. Attributiv adjektivkongruens i

utrum i obestämd form, plural, ”tunna böcker” är också vanlig i intervjun 2003 liksom i

intervjun 2007. Det förekommer en fras vid tillfället I 04. Vid 2007 års intervju är attributiv

adjektivkongruens i utrum obest. form singular också mycket vanlig Och vi har startat en

afghansk förening (I 07). Attributiv adjektivkongruens i utrum i obestämd form singular, ”en

tunn bok”, förekommer i ett fall i I 03. Attributiv adjektivkongruens i neutrum i bestämd

form, sing:”det stora trädet” är den typ av attributiv adjektivkongruens som inte förekommer i

26

någon egentlig mening i någon av intervjuerna. Därför finns ett frågetecken efter den

frastypen i schemat. Det finns två utsagor i I 03 som ändå närmar sig den typen av

användning: Och hon ska läsa svenska och utbilda sig svenska språk. Från början när hon

bodde i Afghanistan vi skrev om Sverige och svensk klimat. Om det är denna frastyp som

avses kan dock diskuteras.

Studier tyder på att attributiv adjektiv i plural som slutar på -a uppträder före neutrum

formen –t Hammarberg (1996), vilket inte gäller i mitt material. I både I 03 och I 07 är uttryck

av det här slaget vanligast: Om ni flytta eller åker till Afghanistan… det är mycket svårt att

lära ett nytt språk (I 03), Och jag vill gärna önska till alla afghaner som bor i Karlshamn och

dom ska ha ett tryggt liv (I 07). Kanske beror detta på att han redan vid 2003 års intervju hade

kommit långt i sin språkutveckling.

Andra studier riktar in sig på genuskategorin ”bestämdhet”. Axelsson (1994) undersöker

inlärningsordningen av ett antal nominalfraser. En av hennes slutsatser är att nominalfraser

som uttrycker bestämdhet är mer komplexa och syntetiska än de obestämda, analytiska och

lärs därför in lite senare i andraspråksutvecklingen. Det finns en tendens till samma slutsats i

mitt material. Attributiv adjektivkongruens i alla bestämda former är något mer sällsynt i alla

tre intervjuerna, vilket kan förklaras med att kontexten inte inbjuder till användning av de

uttrycken. Han kan dock använda denna form. Det man kan säga är dock att det finns en

tendens till att användningen av bestämd form av denna kategori blir målspråksavvikande.

Frasen Min dotter har börjat prata lite svenska och nya ord: tidning, bord, gurka och

rita är lik frasen Och man känner till lite nya kultur och tradition från I 03 och har korrekt

kongruens på substantivet, men uttrycket har en kvantifierare före adjektivet. Här drar jag

slutsatsen att det råder en lexikal påverkan på adjektivet som böjs enligt mönstret att sluta på

–a, precis som alla mellanord i en fras med två kvantifierare i materialen. Utsagan blir alltid

korrekt i de fall där det finns tre element i frasen och adjektivet ny är inblandat. Och sen 2000

kom jag till Sverige för att fortsätta ett nytt liv… (i) ny kultur och ett nytt land (I 03), Min

dotter har börjat prata lite svenska och nya ord: tidning, bord, gurka och rita (I 04), Folk haft

rätt och rösta på president, nya regeringen (I 07).

När det gäller definit modifierare med indefinit nomen C kan man säga att

användningen possessiva pronomen som modifierare: min mamma behärskas till fullo vid I

03. Informanten gör endast fel om yttrandet har fler än två element och när modifieraren är

ordet alla. Det sker också en överanvändning av bestämdhetsmarkörerna det eller den och

dom: Och vi sålde och säljer dom tyge… tyger, Men det första gången det var annorlunda

som man måste känna det samhället.

27

I intervjun 2004 förekommer endast possessiva pronomen som modifierare framför

substantivet. Alla dessa används korrekt.

Vid intervjutillfället I 07 förekommer lite fler olika slags pronomen. Såna grejorna….

Men i denna situationen nu det har gått nästan tre år sen vi har intervjuat den sista gången.

Vid eventuella felrealiseringar är det vid dessa som de görs. Informanten behärskar possessiva

pronomen som modifierare och endast vid några yttrande som består av fler än två element

görs felrealiseringar. Fortfarande sker en överanvändning av bestämdhetsmarkörerna det eller

den och dom: Och jag tycker mycket om arbetskollegor och det vårdtagaren som vi har. (I

07). Intervjutillfälle I 03 och I 07 liknar varandra i användningsmönster när det gäller den här

kategorin. Skillnaden är att vid I 07 används fler slags pronomen än vid I 03, vilket kan ses

som en utveckling av andraspråksprocessen.

I realiseringen av definit modifierare som skapar definit nomen (D) märks att frasen inte

förekommer alls vid I 04. Vid intervjutillfälle I 03 förekommer nästan endast tidsuttryck: Sen

för förra veckan fick min fru fick uppehållstillstånd. Under tiden som jag kämpade mycket att

lära språk väldigt. Kongruensfel görs inte. Dock kan man vid något enstaka tillfälle upptäcka

felrealisering när det gäller genus: Men det första gången det var annorlunda som man måste

känna det samhället. Vid I 07 förekommer så gott som uteslutande fraserna hela tiden och det

här. De är extremt frekventa: Och jag som individ som bo i det här samhället kan också ta ett

ansvar. Och när jag var fjorton, femton år gammal så jag hade ansvar för hela familjen, tre

systrar, min mamma. Axelsson (1988) beskriver fenomenet helfrasinlärning vid sidan av

grammatiska regler som ett sätt för andraspråksinläraren att skapa yttranden. Hon menar att

både unga och vuxna andraspråkstalare tillämpar helfrasinlärning redan på ett tidigt stadium,

vilket medför många fördelar för talaren i yttrandesituationer, t.ex. tidsvinst vid skapande av

yttrande i en konversationssituation. Vidare menar Axelsson att man hos en andraspråkstalare

som har kommit förbi nybörjarstadiet kan studera när andraspråksinläraren börjar analysera

delar av helfraserna genom att ”bygga ut” dem. Det är något som informanten i mitt material

tillämpar. Förklaringen finns att hitta i det som kallas för helfraser.

Som nämnts ovan räknas användningen av kategorin predikativ adjektivkongruens (E)

till nivå fyra i processbarhetsteorin. Det är den högsta morfologiska nivån. Informanten

använder sig av denna kategori redan vid intervjun 2003. Anmärkningsvärt är att denna

kategori är något mer frekvent än attributiv adjektivkongruens vid alla tre intervjutillfällena.

Vid intervjutillfället I 03 visar sig kongruensen i uteslutande i följande typ: Och det är väldigt

svårt. Det inledande elementet består av Det följt av predikatsfyllnad vara. Det kongruerande

elementet slutar oftast på –t. I de allra flesta fall är adjektivet ordet svårt. Användandet av

28

predikativ tyder på att informanten tillämpar en framgångsrik helfras. Bolander (1989)

undersökte helfrasanvändning hos 60 informanter och karaktäriserar helfrasen följande:

Analyses of the application of word order rules indicate that learners select certain frequent and

needed combinations of words out of longer sequences, store them as units, and use them as

”prefabs” in production /…/ one sees /…/ frames for production of whole clauses… (Bolander,

1989)

Flera uttryck av predikativen följer mönstret för en helfras.

Ett annat adjektiv som förekommer är ordet normal. I utsagorna ska det enligt

målspråksnormen kongruensböjas med –t (normalt) i I 03: Men i Sverige det är normal,

normal…Vid intervjutillfället 2004 förekommer också endast inledande element med Det följt

av vara. De kongruerande adjektiven har utökats med några andra som skönt, omöjligt,

jätteviktigt, jättebra och självklart. Ordet underbar förekommer ett par gånger men följer inte

målspråksnormen som kräver ett kongruerande –t. Predikativ adjektivkongruens vid

intervjutillfället 2007 följer mönstret när det gäller inledande element med Det som flöjs av

predikatsfyllnaden vara. Det finns dock en utsaga som visar början till en annan öppning, bl.

a. med ett långt mellanled: Och det är några kompisar, eller flera kompisar och vänner som

jag har är svensk. Dom bli, så småningom bli svensk. Här förekommer alltså andra

predikatsfyllnader än former av vara. Vidare används flera olika adjektiv än tidigare. De

”nya” adjektiven kongruensböjs oftast inte enligt målspråksnormen: Och då tycker jag det är

positiv, väldigt fin att man ska få reda på olika kulturer och språk. Det förekommer fler

uttryck i I 07 med två efterföljande kongruerande adjektiv, ibland anaforiskt: Det är väldigt

svårt, väldigt svårt. Nya ord i frasen gör att det sker en utveckling av kategorin.

Eftersom man vid en analys av de föregående nominalfraserna kan sluta sig till att

informanten befinner sig på en hög nivå enligt processbarhetsteorin kan det kännas något

fruktlöst att analysera kategorin rena substantiv F. Det är dock av intresse att visa att det

förekommer inlärningsvariationer hos informanten genom det att målspråksavvikande former

förekommer, trots att denna kategori får anses behärskas av informanten. Ett substantiv i sin

oböjda form eller som ett lexikalt morfem är den typ av nominalfras som dominerar utsagorna

genom alla tre intervjuerna. Det troliga är att samma utslag av dominans av just kategorin

Rent nomen skulle finnas hos förstaspråkstalare i kontexter som dessa intervjuer. För att veta

det behövs dock en jämförelse med förstaspråksanvändare, vilket inte finns i denna

undersökning.

Vad man kan säga är att indefinita substantiv är flera gånger vanligare än definita. I

intervjun 2003 är antalet 51 mot 20. Förhållandet i I 04 är 24 gentemot 6 och vid

29

intervjutillfället I 07 är det 141 rena, indefinita substantiv mot 101 i definit form. Icke

målspråksenliga former är relativt sällsynta i alla tre intervjuerna. Så gott som alla definita

former används målspråksenligt, medan några fler felrealiseringar sker bland de indefinita

formerna. I de flesta fall handlar felen om att informanten använder en icke målspråksenlig

oböjd form när det ska vara ändelse på substantivet: Så jag väntade på flygplats i Växjö (I 04).

Det tycks vara så i mitt material att vid osäkerhet eller annan orsak väljs en ren oböjd form till

förmån för ett lexikalt morfem med suffix eller artikel/modifierare. Det verkar också i mitt

material som att vissa ord oftare förblir rent, oböjt än andra. Abstrakta substantiv förblir

oböjda, vilket blir ett framgångsrikt val, eftersom de oftast har den formen i en kontext.

Andra, mer konkreta nomen förblir oböjda trots att målspråksnormen kräver suffix. I samtliga

intervjuer blir ordet språk oböjt i en kontext där det ska vara böjt. Men i alla fall kämpa jag

att lära språk. (I 03). Det kan också bli fel när det kommer långt bak i en bisats: Jag älskar

när hon ska upp och argumentera och berätta om sina tankar och åsikter, uppfattning (I 07).

Om det föregående ledet i satsen är bestämt, blir vissa räknebara substantiv obestämda trots

att de övriga substantiven följer ett korrekt målspråksenligt mönster: Men – när jag tittar på

TV, nyheterna, jag får nyheterna tidning alltid, så Maryam tittar på mej och zappar (I 07).

5.2 Satsfundamenten

Håkansson & Netterbladt (1996) konstaterar att alla studier av vuxna andraspråksinlärare

tyder på att strukturen som kräver verbet på andra plats i satsen vid omvänd ordföljd är

mycket svår att lära in och enligt processbarhetsteorin kan målspråksenlig inversion av satsen

uppträda på nivå fyra. Informanten i mitt material kan använda utbyggda satser redan vid

första intervjutillfället och uppvisar både målspråksavvikande rak ordföljd och omvänd

ordföljd i satser med annat fundament än subjekt.

Av resultatet att döma dominerar den kanoniska ordföljden SVO hos informanten vid

alla tre intervjutillfällena. I en studie av Håkansson (1992) undersöks fundamentstyper hos

L1- och L2 barn som är 4-6 år gamla och hon konstaterar att de svenska barnen inte lika ofta

placerar subjektet i spetsställning medan L2-barnen oftare använder en mer rigid ordföljd med

subjektet först och sedan verbet. Samma tendens torde kunna gälla för den vuxne

30

andraspråksinläraren och den kanoniska ordföljden har en hög frekvens hos informanten som

jag har intervjuat.

Eftersom informanten har kommit en bit i sin språkanvändning och använder alla de

valda fundamentstyperna kan man inte se när fundamentstyperna började uppträda i hans

språkanvändning men resultaten av mina intervjuer visar att den fundamentstyp som är

vanligast i alla tre intervjuer näst efter SVO är just tidsadverbialet. I jämförelse med övriga

intervjuer kan man i I 03 dessutom skönja en relativt hög andel fundament där bisatsen är ett

fundament.

Det mest naturliga hade kanske varit att fundamentstyperna hade blivit mer och mer

korrekta allteftersom åren går, men så är inte fallet. Inte i någon typ är antalet korrekta

strukturer högst vid sista intervjutillfället om man bortser från SVO-användningen.

Informanten uppvisar alltså en variation i sin användning av fundamentstyperna när det gäller

målspråksenlighet.

Enligt Colliander (1993) uppträder korrekthet av fundamentstyperna på högre nivåer i

språkutvecklingen. Som framgår av figur 2 producerar informanten även korrekta former av

alla slags fundamentstyper någon gång under de tre intervjuerna. Det torde tyda på att han

befinner sig på nivå fyra eller fem i processbarhetsteorin när det gäller fundamentstyper.

Överlag är bisatsfundament det fundament som sist får korrekt användning hos informanten i

mitt material. Man måste analysera utsagorna mer kvalitativt för att förklara användningen.

För ändamålet analyserar jag endast FT (tidsadverbial är fundament) och FB (bisats är

fundament).

När tidsadverbial är fundament utgörs de i I 03 framförallt av inledande ord som

efter/under och sen: Efter… under talibanregimen kunde inte kvinnor att gå till skolan och

utbilda sig och jobba. Sen för förra veckan fick min fru fick uppehållstillstånd. I I 04

förekommer tre inledande ord: först, nu och sen. Ordet sen är mest frekvent: Och sen vi

träffade efter två år. Men nu dom kommer tillbaka. Men först tänker jag lite på svenska, för

att hon går till en svensk skol. Vi I 07 utgörs en del tidsfundament av ordet nu och i så gott

som alla fall placeras verbet på ett icke målspråksenligt sätt: Och nu jag jobbar som tolk.

Intressant är dock att när informanten refererar vad han själv eller någon annan har sagt någon

gång blir utsagan: Jag tänkte: ”Nej, nu ska jag kämpa på riktigt”.

En betydligt större andel tidsfundament av annat slag används också av informanten vid

detta intervjutillfälle, t.ex. Det var några dagar sen så ställde en kollega en fråga till mig:,

Men samtidigt dom säger att dom hjälper afghanerna, Men i denna situationen nu det har

gått nästan tre år sen vi har intervjuat den sista gången. Genom dom en av dom åren så jag

31

ha gått en annan utbildning på…Colliander (1993) menar att vissa verb tillsammans med

framförallt tidsadverbial är särskilt gynnsamma för att skapa en omvänd ordföljd i satsen och

pekar ut orden komma och börja som exempel på sådana verb. Det stämmer helt överrens

med utsagorna i mitt material. Genom de tre intervjuerna kan man i vissa fall se att

informanten s a s förflyttar sig framåt i utveckling när det gäller realiseringen av

fundamenten. Så gäller t.ex. i utsagor där verbet flytta finns med. I intervjun I 03 felrealiseras

ordföljden i alla de fall där verbet flytta finns med: Och sen vi flyttade från Malmö till Växjö,

en stad som ligger i Småland. I utsagor med samma verb vid det sista intervjutillfället I 07

visar det sig att informanten nu producerar målspråksenlig användning vid förekomsten av

verbet: Sen flyttade vi till lilla Karlshamn…

När det gäller de fundamentstyper som består av en bisats är det vanligast att bisatsen är

en adverbialsbisats och av dessa är tidsbisatsen med bisatsinledare när och sen mest frekvent:

När jag var färdig med utbildning och sen kunde jag inte att fortsätta på med universitetet

eller gymnasium på grund av kriget i Afghanistan ( I 03), Efter två månader när hon kom…

när hon gick till skolan hon har börjat praktik och jobbar som praktikant på Pilen (I 04), Men

när jag tittar på TV, nyheterna, jag får nyheterna tidning alltid, så Maryam tittar på mej och

zappar. ( I 07). Lika vanligt som tidsbisatsen blir adverbialsbisatser som uttrycker villkor vid

intervjutillfället 2007: Men om du på något skulle, jag hoppas inte, men om det händer

någonting till och med jag kan säga att om ni flytta(r) till Afghanistan ni kommer att sakna

bara den lilla köttbullar som ni brukar ha. Som redan sagts tillämpar informanten i mitt

material strukturen bisats som fundament och kan därför sägas befinna sig på lägst nivå fyra. I

många fall verkar det vara lexikala faktorer som för utvecklingen framåt, d.v.s. inlärningen av

nya ord gör att strukturen används alltmer och successivt bli alltmer korrekt.

5.3 Bisatserna

Viberg (1990) visar i sin studie att andraspråksinlärares bisatsanvändning indikerar en

språklig utveckling hos inläraren. Han upptäckte en ökning av antalet bisatser allteftersom

intervjuerna i hans studie pågick.

32

De typer av adverbialsbisatser som förekommer i utsagorna i mitt material är framförallt

temporala men det förekommer också konditionala och sedan den något ovanligare kausala

adverbialsbisatsen. Den sistnämnda existerar inte i 2004 års intervju. Vibergs (1990)

undersökning visar att det temporala när, konditionala om och kausala för att och därför att är

de absolut vanligaste orden som inleder bisatsen, vilket stämmer med mitt material.

Även om adverbialsbisatser tenderar att vara dominerande i början avtar strukturen

något i takt med att inlärarens andraspråk utvecklas till förmån för t.ex. relativa bisatser.

Resultatet verkar stämma också i mitt den här undersökningen. Som synes i figur 3 är

adverbialsbisatserna betydligt mindre frekventa vid I 07 än tidigare medan däremot

relativbisatserna har blivit fler än i 2004 års intervju. En annan iakttagelse i intervjuerna I 03,

I 04 och I 07 är att bisatsen väldigt ofta placeras initialt i satsen: När man skriver texten

undertexten där och jag vet (I 03), Efter två månader när hon kom… när hon gick till skolan

hon har börjat praktik och jobbar som praktikant på Pilen (I 04), Om vi sitter hemma det går

inte och leva (I 07). Vad detta har för betydelse för språkutveckling är svårt att säga. I den här

undersökningen har det redan konstaterats att informanten befinner sig på en hög nivå enligt

processabarhetsteorin. Vi kan alltså inte dra några slutsatser om hur placeringen av

adverbialsbisatsen gjordes innan intervjun I 03. Under de tre intervjuerna är den initiala

placeringen alltjämt frekvent. Om detta är något andraspråkstalare generellt gör, kanske detta

är något att uppmärksamma i undervisning, där ju ofta bisatsanvändningen i ett initialt skede

illustreras genom att placeras sist i satsen. Tendensen att först lära ut bisatser på final

placering kan också ses i läroböcker.

Andelen att-satser är lägst vid intervjutillfället I 07 men högre än antalet

adverbialsbisatser. Viberg (1990) menar att att-bisatsen som objekt oftast styrs av endast ett

fåtal dominerande verb: tro, säga, tycka och tänka. Han visar att dessa verb styr att-satser även

hos inlärare på en hög nivå. Viberg menar att en liknande tendens finns hos infödda svenskar.

Tendensen kan skönjas hos informanten i mitt material vid I 07.

I I 03 finns en liten tendens av överanvändande av att-sats, vilket får till följd en icke

målspråksenlig form: Sen när jag kom till Sverige jag vill att fortsätta mina utbildningar. Och

jag vill bli att först bilmekanik som jag tycker om mycke. Och jag vill att bli förskollärare som

jag tycker mycket om. Viberg föreslår i sin studie att att-satser är något som är lexikalt styrt.

Det skulle kunna vara så i min informants fall, eftersom vissa verb (dock inte riktigt de som

Viberg föreslår) är mer frekventa än andra i intervjuerna.

Vid intervjutillfället I 07 överanvänd inte att-satsen. Tillsammans med att-satser som

objekt förekommer att-sats i annan ställning. Verben är något förnyade än vid första

33

intervjutillfället: Och hon känner att det är jättebra… jättebra, Och jag väldigt tacksam jag

fick dom hjälp som jag fick av min lärare på KOMVUX och på jobbet. Det kan ses som en

utveckling om man ser till den undersökning som Viberg (1990) har gjort.

Indirekta frågor förekommer inte alls i första intervjun och överlag är de indirekta

frågorna få vid alla intervjutillfällena. Vid I 04 förekommer endast en indirekt fråga som

felrealiseras till direkt fråga: Och jag köpte åt henne många böcker som bara finns saker, vad

heter den och vad heter den.

På låg nivå är vad den absolut vanligaste inledaren till en indirekt fråga (Viberg 1990).

Det verkar också vara fallet i min undersökning. Det finns 12 indirekta frågor vid I 07.

Dessutom förekommer andra verb än veta, som favoriseras i början av språkutvecklingen,

enligt Viberg: Men vi visste inte vilken smak har demokrati. Pappa, mamma har ingen aning

om i Sverige hur skulle vi hitta den vägen. Enligt Viberg används inledare vad mindre och

mindre i takt med att andraspråksutvecklingen fortskrider. Informanten i min undersökning

kan vid I 07 jämföras med Vibergs informanter som befinner sig på en hög nivå i

andraspråksinlärningen. Även vid utveckling av denna kategori verkar det ske med lexikal

påverkan.

Enligt Viberg (1990) är relativa bisatser något som lärs in sent i språkutvecklingen hos

andraspråksinlärare och den relativt höga frekvens av denna struktur hos informanten i mitt

material, torde kunna visa att han befinner sig på en hög nivå i sin inlärningsgång. Något

förvånande är att andelen relativbisatser är högst vid den första intervjun. Vid en närmare titt

på utsagorna kan man skönja en tendens till överanvändning av inledaren som, vilket ger ett

målspråksavvikande intryck av utsagan: Men det första gången det var annorlunda som man

måste känna det samhället. Och nästan sju åtta partier som dom hade konflikt tillsammans (I

03). Antalet målspråksavvikande förekomster av relativer är betydligt mindre vid

intervjutillfället I 07.

Det relativiserande ledet kan också ha olika funktioner i satsen (Jfr Viberg, 1990). En

hög andel fungerar också som subjekt. Viberg (1990) visar i sin undersökning att den

vanligaste relativsatsen var den som fungerade som subjekt och denna funktion är vanligast,

både på hög och låg nivå i språkutvecklingen. Han menar också, att det kan finnas en tendens

att funktionen där relativet är subjekt, minskar i takt med att inläraren behärskar andraspråket

mer. Viberg anser dock att underlaget till en sådan slutsats är för litet.

I min undersökning finns många relativer som fungerar som objekt, särskilt vid en

senaste intervjun I 07. Det finns också en tendens att antalet subjektsrelativer minskar till

förmån för t.ex. relativer som är objekt. Men andra funktioner av det relativiserade ledet är

34

också något förekommande vid intervjutillfällena I 03 och I 07, t.ex. sådana som fungerar som

komplement till ett tidsadverbial: Och den senaste tiden som jag har inte träffat min fru och

min dotter på två år (I 03). Som exemplet visar har de flesta en målspråksavvikande struktur.

Vid det första intervjutillfället är det dessutom vanligt att den relativa bisatsen står i

proposition, d.v.s. i inledningen av en sats: Som jag sa innan, jag kunde inte fortsätta mina

överblivna utbildningen i mitt land Afghanistan på grund av kriget. Vid I 07 har det

relativiserade ledet förflyttats till en mer medial position och som sagt, fungerat som en

objektsrelativ. Slutsatsen man kan dra, om än något försiktigt, är att informanten i mitt

material befinner sig på en hög nivå i andraspråksutvecklingen, eftersom han har börjat

använda relativa bisatser. Han börjar använda mer komplexa strukturer när det gäller de

relativa bisatserna genom att de relativa leden i I 07 fungerar som objekt, och därigenom,

figur 3 till trots, nått en kvalitativt lite högre nivå när det gäller användningen av relativa

bisatser än vid intervjutillfälle 03.

Studier har visat att rak ordföljd efter bisats är mycket vanligt förekommande och enligt

processbarhetsteorin kommer målspråksenlig användning av strukturen först på den högsta

nivån, nivå 5 (Jfr Håkansson, 2004). Informantens användning av bisatser uppvisar en stor

variation mellan korrekt användning och icke målspråksenlig användning. Det tycks som om

informanten i min undersökning inte har fullständig överblick över hela satsen, utan i många

fall ser den relativa bisatsen som en egen huvudsats. När det gäller bisatsanvändning är det

svårt att avgöra om informanten befinner sig på nivå 4 eller 5 i enlighet med

processbarhetsteorin.

6 Sammanfattning

En longitudinell undersökning har gjorts av en vuxen informant med svenska som andraspråk.

Tre intervjuer gjordes, den första 2003, den andra 2004 och den sista 2007. Syftet var att

försöka kartlägga hans andraspråksutveckling och se vilken nivå han befinner sig på enligt

processbarhetsteorin genom att studera några nominalfraser samt ett par syntaktiska

strukturer. Nedan sammanfattas resultaten av mina undersökningar för att illustrera den

35

utveckling som informanten har gått igenom och visa vilken nivå i processbarhetsteorin

informanten befinner sig på.

Resultaten visade att alla de nominalfraser som undersöktes kunde användas av

informanten redan vid det första intervjutillfället. Vid en beräkning av antalet nominalfraser

kunde utläsas att rent nomen och lexikal morfologi var den vanligaste typen av nominalfras.

Sedan användes kvantifierare och definit modifierare framför det indefinita substantivet.

Något mindre var användningen av attributiv och predikativ adjektivkongruens och minst

användes definit modifierare med definit substantiv. Den sistnämnda kategorin var minst

frekvent vid alla tre intervjutillfällena, men det beror på andra faktorer än att informanten inte

kan använda strukturen, för vid en beräkning av antalet korrekta nominalfraser kan utläsas att

den korrekta användningen var relativt hög hos alla nominalfraserna vid alla tre intervjuerna.

Resultatet pekat på att informantens språkutveckling följer inlärningsordningen av

morfologiska strukturer enligt processbarhetsteorin. Mycket av den utveckling som sker inom

frasen kan bero på att nya ord kommer till samt att strukturen helfras tillämpas.

Alla fundamentstyper som analyseras används av informanten, även bisatsfundament

som anses vara den mest komplexa av fundamenten och således lärs in på en hög

utvecklingsnivå. En beräkning av fundamentstyper visar att informanten befinner sig på en

hög nivå i inlärningsprocessen, eftersom han redan vid det första intervjutillfället kan använda

den mest komplexa strukturen. En beräkning av antalet fundamentstyper som följs av en

målspråksenlig inversion visar också att antalet korrekta bisatsfundament lärs in senare än

adverbialsfundamenten och objektsfundamenten hos informanten.

En beräkning av antalet bisatser visar att informanten följer den utveckling som kan

förväntas enligt studier som har gjorts, nämligen att användningen av adverbialsfundament är

störst och bisatsfundament är lägst i början av inlärningsprocessen. Senare i utvecklingen blir

användningen den omvända, då de relativa bisatserna blir mer frekventa än

adverbialsbisatserna.

Jag har i min studie föreslagit att informanten befinner sig på nivå 4 i

processbarhetsteorin. I följande ”profilkort” kan ses hans utveckling, där A innebär en början

till automatisering av användningen och D betyder delvis användning:

36

I 03 I 04 I 07

Bisatsordföljd D D D

Inversion, predikativ D, A D, A D, A

Kongruens A A A

Numerus A A A

Ord A A A

För att kunna sägas befinna sig på en nivå krävs att man kan använda strukturen i utsagor. Ser

man till schemat ovan skulle man kunna säga att informanten vid intervjutillfället I 03 har

börjat närma sig nivå 5 i processbarhetshierarkin. Dock kan man inte säga att han befinner sig

där, utan rättare sagt pendlar mellan nivå fyra och fem. För att befinna sig på en nivå krävs,

enligt processbarhetsteorin att man behärskar nivåerna under. Informanten kan sägas behärska

de första tre nivåerna i processbarhetsteorin, men av resultatet av min undersökning att döma

är det osäkrare om han verkligen behärskar den fjärde nivån såtillvida att man kan tillskriva

honom nivå fem.

Eftersom det av mina resultat inte exakt går att fastställa vilken nivå informanten

befinner sig på krävs att ytterligare analyser av andraspråket görs för att definiera hans

kunskaper och djupare förstå hans andraspråksinlärning. Språkprocessen är komplex och

därför måste studier utöver de rent lingvistiska göras av informantens upplevda

språkframgångar.

37

Litteratur

Andersson, A-B. & Strömqvist, S. (1990), Adult L2 aquisition of gender – a cross-linguistic and cross-learner types perspective. I: Gothenburg Papers in TheoreticalLinguistics 61. Göteborg: Göteborgs universitet. Institutionen för lingvistik.

Axelsson, M, (1988), Helfraser och ramar – ett viktigt inslag på andraspråksinlärarensväg mottt kreativt regelsystem. I: Hyltenstam, K. & I. Lindberg (utg.),Första symposiet om svenska som andraspråk. Volym I: Föredrag om språk, språkinlärning och interaktion. Centrum för tvåspråkighetsforskning,Stockholms universitet. 191-202.

Axelsson, M. (1994), Noun Phrase Development in Swedish as a Second Language. A studyA Study of Adult Learners Acquiring Definiteness and the Semantics and Morphology of Adjectives. Doktorsavhandling. Centre for Research onBilingualism. Stockholm University.

Bolander, M. (1988), Is there any order? On word order rules in Swedish as a secondlanguage. Journal of Multilingual and Multicultural Development. 97-113.

Bolander, M. (1989), Prefabs, pattern and rules in interaction? Formulaic speech in adultlearners’ L2 in Swedish . I: Hyltenstam, K. & L.K. Obler (eds.), Bilingualismacross the Lifespan. Aspects of Acquisition, Maturity and Loss. Cambridge: Cambridge University press, 73-86.

Colliander, G. (1993), Profiling second language development of Swedish: a method forassessing L2 proficiency. I: Hammarberg, B. (ed.) Problem, Process, Product in Language Learning. Papers from the Stockholm-Åbo Conference, 21-22 October1992. Stockholm University. Department of Linguistics. 32-47.

Corder, P. (1967), The significance of learners’ errors. IRAL, 5.161-169

Glahn, E. Håkansson, G. Hammarberg, B. Holmen, A. Hvenekilde, A. & Lund, K. (2001),Processability in Scandinavian second language acquisition. Studies in SecondLanguage Acquisition, 23. 389-416.

Hammarberg, B. (1996), Jämförelsekonstruktioner i svenskan och grammatikaliseringen av jämfört med. I: Språk och stil. 1995 5. 21-48.

Hammarberg, B. (2004), Teoretiska ramar för andraspråksforskning. I: Hyltenstam, K. &I. Lindberg (red.), Svenska som andraspråk – i forskning, undervisning och samhälle. (2004). Lund: Studentlitteratur.

Hyltenstam, K. (1978), Progress in Immigrant Swedish Syntax. A Variability Analysis.Doktorsavhandling. Lunds universitet. Institutionen för lingvistik.

Håkansson, G. (1992), Variation och rigiditet i ordföljdsmönster. I: Axelsson, M. & Å. Viberg

38

(utg.), Första forskarsymposiet i Nordens språk som andraspråk i Stockholm1991. Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet. 314-324.

Håkansson, G. & Netterbladt, U. (1996), Similarities between SLI and L2 children: Evidencefrom the acquisition of Swedish word order. I: Gilbert, J. & C. Johnson (eds.), Children’s Language. Vol. 9. Mahwah, NJ: Erlbaum.135-157.

Håkansson, G. (2004), Utveckling och variation i svenska som andraspråk enligtProcessbarhetssteorin. I: Hyltenstam, K. & I. Lindberg (red.), Svenskasom andraspråk – i forskning, undervisning och samhälle. (2004). Lund: Studentlitteratur.

Levelt, W. (1989), Speaking: from intention to articulation. Cambridge, Mass: MIT Press.

Pienemann, M. (1998), Language Processingand Second Language Aquisition: Processability Theory. Amsterdam : Philadelphia: John Benjamins.

Selinker, L. (1972), Interlanguage. International Review of Applied Linguistics, 10. 209-231.

Viberg, Å. (1990), Bisatser i inlärarperspektiv. I: Tingbjörn, G. (utg.), Andra symposiet i svenska som andraspråk i Göteborg 1989. Stockholm: Skriptor. 338-362.

Wigforss, E. (1979), Svensk pluralbildning hos finska invandrarbarn. En psykolingvistiskUtvecklingsstudie. Doktorsavhandling. Praktisk lingvistik, 4. Lund: Lunds universitet, Institutionen för lingvistik.

39

Bilagor

Bilaga 1a: Intervju med T. N. 2003-11-07

Bilaga 1b: Intervju med T. N. 2004-04-02

Bilaga 1c: Intervju med T. N. 2007-06-18

Bilaga 2 a: Nominalfraser 2003-11-07

Bilaga 2 b: Nominalfraser 2004-04-02

Bilaga 2 c: Nominalfraser 2007-06-18

Bilaga 3 a: Fundamentstyper 2003-11-07

Bilaga 3 b: Fundamentstyper 2004-04-02

Bilaga 3 c: Fundamentstyper 2007-06-18

Bilaga 4 a: Bisatser 2003-11-07

Bilaga 4 b: Bisatser 2004-04-02

Bilaga 4 c: Bisatser 2007-06-18

Bilagorna finns arkiverade på Institutionen för humaniora, Svenskämnet, Växjö universitet.