samer– ett ursprungsfolk i Sverige

Photo: Frida Hedberg

Kulturer påverkas, förändras och smälter emellanåt samman.Samer och andra folk har levt sida vid sida under många hundra år i det som i våra

dagar kallas Sverige, Finland, Norge och Ryssland. Trots, eller kanske tack vare, de influen-ser samerna kommit i kontakt med, har folket och dess kultur behållit sin särprägel.

Boken Samer – ett ursprungsfolk i Sverige berättar om ett folk, en kultur och en historiasom för många är okänd och sällsam. Den berättar om en urbefolkning som både hartvingats att förändra sitt livsmönster och själv valt att anpassa sin kultur och sitt levnads-sätt till dagens samhälle.

I boken möter läsaren företrädare från olika delar av Sápmi, Sameland, som berättar omsina liv och relation till sin kultur, det samiska samhället och dess historia. Läs om små-företagare, nya unga konstnärer, äldre välkända konsthantverkare, samepolitik, samiskaspråket, jägare och renägare, olika perspektiv på samisk identitet och mycket mer. Bokenbygger på artiklar skrivna av forskare, författare och andra initierade. Dessa texter är blan-dade med mer allmänna reportage och faktaartiklar inom en rad olika områden.

Samer – ett ursprungsfolk i Sverige ska öka förståelsen för och öka kunskapen om samiskkultur, historia och samhälle. Samtidigt är meningen att boken ska väcka intresse för vidarekunskapsökning. Den gör inte anspråk på att beskriva och gestalta alla sidor av något såsvårfångat som en etnisk grupp, en kultur och ett ursprungsfolk. Däremot ger den en bildav hur man kan se på det samiska.

Boken är en del av regeringens nationella informationssatsning om samer och samiskkultur som drivs av Jordbruksdepartementet. Den är en samproduktion mellan Jordbruks-departementet och Sametinget.

Tiderna förändras. Ta chansen att följa med ursprungsfolket samerna och se hur det äratt vara same i dag, hur det var förr och hur morgondagen kan tänkas bli.

Tiderna förändras

Politik & SamhälleSamerna har sedan urminnes tider levt i detområde som i dag sträcker sig över fyra länder.Totalt finns cirka 70 000 samer, varav omkring20 000 i Sverige. Ursprungsfolken har genomhistorien förtryckts och i många delar av värl-den tillhör de ländernas fattigaste invånare.

HistoriaAtt det bodde människor i övre Norrlands inlandför nästan 10 000 år sedan vet vi med säkerhet.Kanske var de samernas förfäder. Redan undervår tideräknings första sekel talas om de nordligafolken. Genom århundraden kringskars gradvissamernas rättigheter i Sverige och efter år 1800tilltog diskrimineringen. Kulturen och språketundertrycktes fram till våra dagar.

NäringarRenskötsel är en av grunderna i den samiskanäringen men numera kompletteras den tradi-tionella sysselsättningen med bland annatturism och livsmedelsproduktion. Renskötselnhar också genomgått en stark teknisk utveck-ling, samtidigt riskerar moderna näringar somturism att inkräkta på den mark som behövs förrenbete.

KulturDen samiska slöjden och konsthantverket harsitt ursprung i den tid då samerna som noma-der behövde lätta och praktiska föremål. Dentraditionella slöjden består men utvecklasockså i nya spännande former.

Maria Vinka ärformgivare på Ikeaoch har hela värl-den som arbetsfält.

sid 48

Modersmålsundervisning äringen självklarhet. Möt famil-jen Kråik som kämpar försina rättigheter.

sid 54

Från slutet av 1800-taletgjorde rasismen sitt inträdeoch man började påstå attsamerna som ”ras” varunderlägsna den övrigasvenska befolkningen.

sid 14

sid 44I den traditionella samiskaslöjden kom funktionenförst, därefter den konst-närliga utsmyckningen.

Mattias Eriksson ärhelikopterförare ochhjälper till att samla inrenhjordarna från luf-ten. När han inte fly-ger är han renskötare.

sid 22

3

Sápmi har sitt eget”landslag” i fotboll.

sid 57

Det samiska språket äroerhört rikt, blandannat finns över 300ord som rör snö och is.

sid 56

Sedan många år har samiska ungdomar samlats undernågra veckor till konfirmationsläger i Sápmi.

sid 58

SpråkDet samiska språkets historia är en gåta. Det ärdock klart att språket, som egentligen är trespråk, har talats i norra Europa i tusentals åroch är ganska nära besläktat med finska. År2000 fastställdes att samiska är ett av Sverigesminoritetsspråk, vilket ger samiska barn rätt tillmodersmålsundervisning.

ReligionReligionen har i dag lika stor – eller liten – bety-delse för samer som för alla andra i Sverige. Menen gång i tiden hade de egen tro där världendelades i tre sfärer: den underjordiska, jordiskaoch den himmelska. Med schamantrummanshjälp siade man om framtiden och kunde få kon-takt med den gudomliga världen. Mot slutet av1600-talet bestämde staten att samerna skullekristnas med tvång och trummorna brännas.

Samisk framtidEn ny samisk generation söker sin plats i detsvenska och samiska samhället. Men mångaolösta historiska frågor återstår. Ska renskötandesamer ha kvar sin rätt till bete över gränsen in iNorge? Ska samerna få ett större inflytande överresursanvändningen i samiska områden?

4

Samerna har sedan urminnes tider levt i ett område som i dag sträckersig över fyra länder. Det består av Kolahalvön i Ryssland, nordligasteFinland, norra Norges kust- och inland och delar av Sverige från Idre isöder och norrut. Detta område kallas Sápmi (Sameland). Ursprungli-gen har samernas traditionella bosättningsområde varit större, men dehar stegvis trängts undan.

Ett folk i fyra länder

20 000 samer i SverigeÄven om många samer fortfarande bor kvar i Sápmi, lever i dagmånga på andra håll och ägnar sig åt annat än renskötsel. Av de cirka20 000 samer som bor i Sverige är det ungefär 2 500 som lever avrenskötsel.

Totalt beräknas det finnas cirka 70 000 samer. I Norge bor de fles-ta, 40 000, i Sverige 20 000, i Finland 6 000 och i Ryssland 2 000.Närmare 10 000 av alla samer lever på renskötsel.

Område: Sápmi, bestående av Kolahalvön i Ryssland,nordligaste Finland, norra Norges kust- och inland ochnorra Sveriges inland.

Samisk folkmängd: 70 000 (varav cirka 20 000 i Sverige).

Yta: 157 487 km2 (35 procent av Sveriges yta).

Språk: Samiska.

Centralorter: Giron (Kiruna, Sverige), Guovdageaidnu(Kautokeino, Norge) och Anár (Inari, Finland).

Valuta: Svenska och norska kronor, euro och ryska rubel.

Politiskt styre: Sámediggi (Sametinget). Ett sameting ivardera Sverige, Norge och Finland.

Flagga: Den gemensamma flaggan är från 1986. Mönstretmed cirkeln är en sol- och månsymbol. Solringen är rödoch månringen är blå, och i övrigt är flaggans färger detraditionella samiska färgerna.

Högtidsdag: Samefolkets dag, 6 februari.

Officiell sång: Sámi soga lávlla (Samefolkets sång). Text och melodi utsågs officiellt 1986 respektive 1992.

Religion: Kristendom.

Huvudsakliga näringar: Renskötsel, duodji (slöjd), jakt,fiske och turism.

Export: Renprodukter, hantverk och musik.

Folkdräkt: Kolt (samedräkt), används vid högtidliga sam-manhang.

5

Snabbguide till Sápmi

Vem är same?Det finns ingen definition av vem som är same. I sametingslagen(SFS 1992:1433) som avgör vem som får rösta till Sametinget sägsdock att man är same om man själv anser sig vara same och hareller har haft samiska som språk i hemmet eller har föräldrar, far-eller morföräldrar som har eller har haft samiska som språk i hem-met. Same är också den som anser sig vara same och har en föräl-der som är eller har varit upptagen i röstlängden till Sametinget.

Sápmi – från ett annat perspektiv. Det områdesom samerna har levt i sedan urminnes tider kal-las för Sápmi och sträcker sig över fyra länder.Med en lite annan utsiktspunkt, från nordpolen,ser inte världen ut som vi är vana att se den.

Foto

: Ja

n G

usta

vsso

n

– Jag känner starkt, inteminst i det internationellaarbetet, att det finns engemenskap mellan världens ursprungsfolk.

Foto: Glenn Røkeberg

Ole Henrik Magga växte upp med sinamorföräldrar i Guovdageaidnu (Kautokei-no) i nordligaste Norge eftersom hans morarbetade i Finland. Så småningom återvän-de Ole Henriks mor hem till Norge, giftesig med en renägare och Ole Henrik ficksju syskon. Efter befälsutbildning i Norgefortsatte han med universitetsstudier i bio-logi, kemi och matematik.

– Jag insåg då att jag måste göra någotför den samiska kulturen och ändradeinriktning för att studera samiska språk.

Han doktorerade i samisk lingvistik1986, var professor i finsk-ugriska språk vidOslo universitet 1988–1989 och sedan1990 är Ole Henrik Magga professor isamiska språk vid Samiska högskolan iGuovdageaidnu. Internationellt har hanarbetat för ursprungsfolken i mer än 25 åroch i Norge var han Sametingets försteordförande 1990–1997, och är numeraledamot.

Men det är det internationella arbetetsom fört Ole Henrik Magga ut i ramplju-set. Han blev Permanent forums första ord-förande när det bildades 2002. Permanentforum är ett FN-organ för ursprungsfolk.Därför företräds mayaindianer från Cen-tralamerika, inuiter från Grönland, aborigi-ner från Australien, pygméer från Kongooch alla de andra ursprungsfolken runtomi världen av en same från Norge.

– Jag känner starkt, inte minst i detinternationella arbetet, att det finns engemenskap mellan världens ursprungsfolk.Särskilt när det gäller principiella frågor,säger Magga.

Samma mekanismer drabbar alla

Några säger att vi från Skandinavien bordevara tysta eftersom vi har det så bra jämförtmed andra ursprungsfolk.

– Vi utsätts inte för mord och liknandemen det är samma mekanismer som drab-bar oss, oavsett levnadsstandard. Och det ärlöjligt att vi inte skulle ha en talan bara föratt vår levnadsstandard är högre, sägerMagga. Det är som att säga till LO att deinte ska kämpa för lönekrav eftersom arbe-tarna i Centralamerika bara tjänar en hund-radel av LO:s medlemmar.

Enligt Ole Henrik Magga försämrasursprungsbefolkningarnas situation i värl-den dramatiskt, för var dag.

– Bland världens regeringar finns enmycket begränsad vilja att förbättra situa-tionen. Sedan tio år har vi arbetat meddeklarationen om ursprungsfolks rättighe-ter – som inte ens väger lika starkt som enkonvention. Även om vissa framsteg hargjorts är det osäkert om deklarationen blirklar. Det handlar ju i grunden om ekono-miska intressen. Det är mycket, mycketnedslående, menar Magga.

Han är väl medveten om att handlings-utrymmet för FN:s forum är starkt begrän-sat. Som mellanstatlig organisation är detmedlemsstaternas regeringar som till sistbestämmer, samma regeringar som på hem-maplan förtrycker sina ursprungsfolk, kon-staterar Magga. Men forumet har ändå giviten röst åt ursprungsfolken.

– Regeringarna ser inget problem medatt vi har fått en rådgivande församling förursprungsfolken. De har ju den politiskakontrollen i alla fall. Vårt forum är mycketskört men det är det lilla utrymme som vihar fått i FN. Jag hoppas trots allt att vi kanutgöra en sådan drivande kraft att vi kanåstadkomma något. Det är det enda vi har.

Utvecklingen går långsamt framåt

Efter mer än 25 års engagemang för samer-nas rättigheter konstaterar han att det gårlångsamt framåt. Norge går i dag i spetsennär det gäller samernas rättigheter. Sedanföljer Sverige, Finland och sist Ryssland.Men så har det inte alltid varit. De norskasamerna utsattes för en långt driven diskri-minering i början av 1900-talet, enligtMagga. Det skulle dröja till långt efterandra världskriget innan man i Norgeerkände samernas kultur.

– Diskrimineringen var en del av tidsan-dan, i socialdarwinismens högre och lägrestående folk. I Norge fick den dessutom

7

Ole Henrik Magga– ger en röst åt ursprungsfolken

De skandinaviska länderna är förebilder för många i världen och måste vara det även när detgäller ursprungsfolken. Därför ställer Ole Henrik Magga från norska Sápmi, ordförande i FN:spermanenta forum för ursprungsfolk, höga krav på regeringarna och samepolitiken.

8

säkerhetspolitiska dimensioner vis-à-visRyssland och Finland. Detta skedde i kom-bination med den starka nationalromanti-ken som uppstod efter unionsupplösning-en. Efter 1905 tog sig diskrimineringen iNorge dramatiska uttryck.

Därför har också omprövningen varittydligare i Norge, och på senare tid harsamefrågorna alltmer kommit att integrerasi övrig politik. Ole Henrik Magga harexempelvis utsetts av ett enigt Storting tillstyrelseledamot i norska domstolsverket.

– Det är helt klart ett uttryck för att

samiska intressen integreras i annan politik.Detta har fått en större kraft i Norge än ide övriga länderna.

Strider för de grundläggande principerna

Men lika lätt som staten ger samerna rättig-heter kan den rycka undan dem. Därförkämpar Ole Henrik Magga vidare för attsamernas rättigheter ska lagfästas.

– Detta har hela tiden varit mitt mål.Utan det lagliga erkännandet har vi ingetsamhälle, vi blir marginaliserade.

Som ordförande i norska Sametinget

ansåg Ole Henrik Magga att det var viktigtatt hålla en återhållsam linje, att samla alla.Men på senare år har han blivit mer radikali kampen för samernas rättigheter.

– I dag är jag mer radikal och tydlig,åtminstone här hemma i Skandinavien. Utei världen måste man vara lite försiktigare.Det gäller att vara medveten om att det ärursprungsfolken som får betala för eventu-ella misstag som forumet begår. När detgäller de grundläggande principerna tar jagdock hellre strid än tvärtom. Någonstansmåste ju ursprungsfolkens röst höras ochkomma till uttryck, säger Ole HenrikMagga bestämt.

FN-forum för ursprungsfolkenUrsprungsfolken är nästan alltid i konfliktmed staterna och har svårt att vinna stöd försina krav. Dessa folk har inte bestämt grän-serna eller skapat länderna som vi kännerdem i dag. Därför har de vänt sig till Förentanationerna och där fått stöd. FN:s arbets-grupp för ursprungsfolken höll sitt förstamöte den 9 augusti 1982, vilket också ärursprungsfolksdagen i världen. Sedan 2002,träffas representanter för ursprungsbefolk-ningar årligen i Permanent forum. Det är ettsärskilt FN-forum för ursprungsfolk.

Den internationella arbetsorganisationenILO antog 1989 konventionen 169 omursprungsfolkens rättigheter. Flera länder iLatinamerika, liksom Norge, har hittills god-känt konventionen. För att bereda väg förSveriges anslutning till konventionen utredsfrågan om samernas rätt till mark, samt frå-gan om jakt- och fiskerättigheter. Ytterligareett steg i förberedelsearbetet är en översyn avSametinget och dess organisation.

Cirka 300 miljoner människor i 70 ländertillhör ursprungsfolken. Oftast är de i minori-tet men i Bolivia, Guatemala och Peru utgörde hälften eller mer av ländernas invånare. I USA, med en befolkning på 290 miljonermänniskor, bor omkring 1,6 miljoner perso-ner som räknas till ursprungsfolken i landet –indianer, inuiter (eskimåer) och hawaiianer.

Utan att rättigheterna lagfästs riskerar samerna och andra ursprungsfolk att marginaliseras, säger OleHenrik Magga.

9

100 000

1,5 miljoner

13 miljoner

17,5 miljoner1 miljon

8 miljoner

250 000

100 000

6 miljoner

70 0001 miljon

7 miljoner

51 miljoner67 miljoner

30 miljoner

1,5 miljoner

250 000

350 000

Samerna tillhör världens ursprungsfolk, ettav flera tusen folk runtom i världen somräknas till urbefolkningarna. Gemensamtför ursprungsfolk är att de levt på sammaplats genom historien före det att ländernainvaderats eller kolonialiserats. De har egenkultur, eget språk och egna sedvänjor somskiljer sig från samhället runtomkring.

Ursprungsfolken har genom historienförtryckts. Deras mark har beslagtagits, fol-ken har tvångsförflyttats och deras kulturerhar undertryckts. I några fall har de fallitoffer för rena folkmord. Sedan 1400-talethar till exempel ursprungsfolkens land iLatinamerika ockuperats – först av con-quistadorer och missionärer, sedan nybyg-gare och jordbruksindustrin och på senaretid av oljebolagen.

Att kulturerna trots detta kunnat levakvar visar kraften i deras traditionella sam-hällen. Men förtrycket har satt sina spår, deflesta av världens ursprungsfolk lever i sam-hällets utkant.

Ursprungsfolk hålls samman genom sin

identitet, uttrycket för kulturen, språketoch traditionen. Identiteten hör alltid sam-man med ett geografiskt område, de histo-riska banden med den miljö som folkenlevt i, använt och brukat. Att tillhöra ettursprungsfolk innebär inte alltid att manlever på landet och livnär sig på samma

sätt som förfäderna. Tvärtom lever många istäder precis som andra. I städerna sadlarman inte längre hästen för att ta sig till job-bet och det gör inte ursprungsfolken heller.Världen ändras och en anpassning sker.Ursprungsfolken behåller vissa traditionermedan andra ändras med tiden. Identitetenär – precis som hos alla – under ständigförändring.

Det finns ursprungsbefolkningar i allavärldsdelar. Samerna är ett ursprungs-folk i Europa. Kartan visar var några avvärldens ursprungsfolk lever.

Världens ursprungsfolk

Gemensam kamp för rättigheterSommaren 2004 besökte den chilenska radiomed-arbetaren Eugenia Calquin, som tillhör ursprungs-folket mapuche, samen Benny Jonsson i Idre. Defann att de hade mycket gemensamt, blandannat att båda folken slåss för markrättigheter. Itidningen Latinamerika säger hon:

– Trots att våra liv är så åtskilda har vi mycketgemensamt. Konkret för vi samma kamp.

Varken Sverige eller Chile har ratificerat ILO:skonvention 169 om ursprungsfolkens rättigheter.Men Eugenia Calquin tycker samtidigt att dennafråga verkar dominera samernas politiska kampmycket mer än deras:

– Är det inte sorgligt att vi fortfarande kämparmed detta? Att vi inte har kunnat gå vidare ochjobba med något viktigare.

Foto

: M

elke

r D

ahls

tran

d

10

9000 f Kr De första spårenefter stenåldersmänniskor iSápmi. Jakt på vildren ochlaxfiske var den huvudsakligasysselsättningen. Man boddei flyttbara skinntält. I Sverigehar man nyligen lyckatsåldersbestämma en bosätt-ning utanför Arjeplog, denhittills äldsta. sid 12–13

98 e Kr Den romerskehistorieskrivaren Tacitusberättar om ett nordligt folksom han kallar fenni. Debrukade inte jorden utan åtvad naturen gav. De gickklädda i skinn och hade sinbädd på marken.

1543I brev från

Gustav Vasanämns lappgrän-

sen som en gräns,som gav samerna

vissa rättigheter.

700-talet e Kr Historie-skrivaren Paulus Diaco-nus berättar om skrid-finnarna. Han beskrevskidåkning. De kalladesskridfinnar eftersom deåkte ifatt de vilda djurenpå snön med hjälp avett redskap av trä, somböjts som en båge. Ideras land fanns ettdjur som var likt enhjort och av vars skinnman sydde kläder.

1553 bestämde Gustav Vasaatt den svenska staten skulleta över skatteindrivningen frånbirkarlarna, och att samernavia de så kallade lappfogdarnaskulle betala skatt direkt tillkronan.

1635 öppnade Drott-ning Kristinas regering ensilvergruva i Nasafjäll iPite lappmark. Samernafick tvångsarbeta, blandannat frakta malm medrenar ner till kusten.Även på andra håll iSápmi förekom gruvdrift islutet av 1600-talet därsamerna tvingades utföratransporter.

1673 Undersenare delenav 1600-taletuppmuntradeden svenskastaten tillnybyggande ilappmarkenför att exploatera rikedomarna i norr.Varje bonde som flyttade dit fickmark och slapp skatt i 15 år. Sådanaområden kallades lappskatteland.Samernas rätt till lappskattelandenrespekterades inte. Enligt Lapp-marksplakatet från 1673 fick nybyg-gare bosätta sig utan att samernaens tillfrågats. Skattelappens ensam-rätt begränsades endast till renbete,jakt och fiske i sitt land och så längehan behövde bete åt sina renar.

1328 Birkarlarna sägs ha varit fin-nar från trakten kring det som i dagär Tammerfors. De hade rätt av densvenska kronan att både bedrivahandel med, och ta upp skatt från,samerna. Enligt en överenskommel-se 1328 fick ingen hindra samernafrån att jaga. Birkarlarna delade uppsamernas land i olika handels-distrikt som kallades lappmarker.

10000–5000 f Kr Inlandsisen försvinneri norra Skandinavien.

1800–900 f Kr ändra-des klimatet och vildre-nen kunde vandra tillgräsbete vid kusten påsommaren och till lav-bete i inlandet på vin-tern. Människorna bör-jade fånga vildren.

1100–1200-talet SnorreSturlason berättar omsamerna. Enligt Snorressagor umgicks samernamed andra nordbor.

550 e Kr berättarden bysantinske

historieskrivaren Prokopiosom folken i Skandinavien. Enav många folkstammar hanhört om var skridfinnarna.Skridfinnarna var jägare

och klädde sig i dju-rens skinn.

890 e Kr Den norske storbondenOttar, som bodde i närheten av nuva-rande Tromsö, berättade för kungAlfred den store av England om sinahandelsresor i norr. Ottar ägde 600tama renar men hans största in-komstkälla var den skatt han tog avsamerna i form av skinn samt säl-och valhudar.

1600-talet Fångstsamhälletgår mot sitt slut ochtamrenskötseln blir alltvanligare bland den samis-ka befolkningen. sid 39

Med

1613 Även Ryssland och Dan-mark gjorde anspråk på Finn-marken och den nordligastedelen av norska kusten.Samerna fick därför under långtid betala skatt till tre länder.En av orsakerna till Kalmarkri-get (1611–1613) var tvistenom Ishavskusten då Sverigeförlorade både kriget ochIshavskusten. Samerna blevdärmed norska medborgare.

1606 införde Karl IX, Gustav Vasas yngste son, socken-indelning i stället för byar, och samerna blev mer än tidi-gare inordnade under det svenska skattesystemet och statens regler. Karl IX försökte hävda att Finnmar-ken och norska kusten tillhörde den svenska staten.

11

1986 Den samiska flagganbörjade användas. sid 4–5

1886 till-kom förs-ta renbe-teslagen.Den för-nyades1928 ochfastställde attendast samer som heltägnade sig åt renskötsel ficktillgång till samebyns rättig-heter i form av jakt-, fiske-och renskötselrätt. Andrasamer blev utan. sid 36–37

1922 I början av 1900-talet ansågs så kallad ras-blandning leda till att samhällen fördärvades. Dettaskulle bevisas genom att studera samerna eftersomde bodde i en miljö med flera folkslag. ”Lappun-dersökningen” påbörjades 1922 av Statens Rasbio-logiska institut och gick bland annat ut på att mätaskallens storlek. Resultatet redovisades tio år sena-re i form av fotografier på 1 331 namngivna samer.

sid 15

På 1900-talet har främstbildandet av nationalpar-ker medfört begränsningarnär det gäller möjlighetentill jakt och fiske för samer-na. Införandet av fri små-viltsjakt och fiske i fjällom-rådena har också påverkatde renskötande samernanegativt.

1920–1930-talet. Stora grup-per av samer frånnordligaste Sverigetvångsförflyttades

söderut.sid 16

1977 slog den svenska riks-dagen fast att samerna är ettursprungsfolk i Sverige.

2000 etableradesSamiskt Parlamenta-riskt Råd, ett nordisktsamarbete med same-tingen i Norge ochFinland som medlem-mar och med samer-na i Ryssland somobservatörer.

1751 Gränsenmellan Sverigeå ena sidan,och Norge, åandra sidan,drogs om. Sverigefick då avstå Finnmarken. En bilaga till gräns-fördraget, Lappkodicillen, brukar betraktassom samernas frihetsbrev. Vår och höst skullesamerna få vandra med sina renar som de all-tid gjort. Utan hänsyn till nationsgränsernaskulle de få använda land och strand för sigoch sina renar. sid 34–35

1685 befaller staten att lagmanstingska hållas i samtliga lappmarker förrannsakan om avgudadyrkan. Nåjdenstrummor ska brännas. De som trilskasstraffas med ”spöslitande på tingstu-väggen” eller får löpa gatlopp. Seitaroch offerlavar revs och de samiska heli-ga platserna skändas. sid 59

1993 inrättades Sameting-et, samernas folkvalda par-lament, i Sverige. Det nors-ka Sametinget tillkom 1989och det finska 1973.

sid 63

solens folkgenom historien

1751 inrättades ”lappmarksgränsen”,som än i dag utgör den del av Sverigesom kallas Lappland. Ovanför dennagräns skulle kustbönderna inte fåfiska och jaga. Samerna och nybyg-garna skulle där samsas om jaktenoch fisket.

1868 och 1873 bestämdesodlingsgränsen. Den skilde fjällre-gionen från skogsområdena i Väs-terbotten och Norrbotten, ochskulle skydda samerna och ren-skötseln. Ovanför gränsen skullemarken endast vara till för samer-na och deras renar och där fickrenarna vara året om. Nedanförfick renarna bara beta under vin-termånaderna oktober till april.

12

De arkeologiska undersökningar som Sil-vermuseet i Arjeplog nyligen avslutat harresulterat i att det första kapitlet i övreNorrlands förhistoria nu kan skrivas. Un-dersökningarna har genomförts inom ra-men för ett tvärvetenskapligt forsknings-samarbete mellan arkeologer och ekologer.Projektet hade till syfte att utreda när, huroch varför de tidigaste bosättarna tog Norr-lands inland i besittning efter inlandsisensavsmältning. Landskapets och växtsamhäl-lets utveckling efter isavsmältningen hördeockså till de frågor som utreddes. Forsk-ningsarbetet har bland annat resulterat iupptäckten av den hittills äldsta boplatsen iNorrland med fynd som berättar om män-niskornas liv och villkor för nästan 10 000år sedan.

Boplats för 9 800 år sedan

Den hittills äldsta, säkert daterade boplat-sen är belägen vid en mindre sjö, Dumpok-jauratj, cirka två mil öster om Arjeplog.Tidigare utgjorde sjön en vik av ett betyd-ligt större vattendrag. På krönet av en ås-rygg vid sjöns norra del påträffades ochundersöktes två så kallade härdgropar ochen liten avfallsgrop. Förkolnad ved från gro-parna visar att de anlagts för närmare 9 800år sedan. Invid groparna framkom stenav-fall efter redskapstillverkning tillsammansmed skrapor, brända benfragment, skör-brända stenar och små korn av rödockra.

Dessutom påträffades en skifferkniv och etthängbryne med inskurna fästehak för upp-hängning i en snodd. Stenredskapen är till-verkade av lokalt förekommande bergarter,vilket visar att man tidigt lokaliserat viktigaresurser i området. Groparnas och fyndensspridningsbild tyder på att boplatsen hysttvå samtidiga bostäder och att bosättningensannolikt varit kortvarig. Av de benfrag-ment som kunnat artbestämmas vet vi attjakten på ren utgjort en mycket viktig del iförsörjningen. Till benfynden hör ävennågra få fragment av fisk och fågel.

Jägare, fiskare och samlare

Vid tiden för bosättningen vid Dumpok-jauratj såg landskapet helt annorlunda utän i dag. Boplatsen omgavs då av envattenspegel men i dag har vattnetersatts av myrmark. Vegetationenbestod bland annat av tall, björk,al, sälg och rönn, vilka återfinns idagens skogsbestånd, men dessutomav havtorn, humle och kanske ocksålärk. Pollenanalyser visar att rikaväxtsamhällen tidigt etablerade sigoch att landskapet mycket snabbtutvecklades till en miljö med tillräckligaresurser för att försörja en befolkning avjägare, fiskare och samlare. Samtidigt bidrogkraftiga jordskalv och skogsbränder till ettföränderligt landskap. Här fann den förstabefolkningen sitt livsrum, utrustade med de

De äldsta spåren finns i Arjeplog

Konturernaav den äldsta grop-härden från Dumpokjauratjframträder med stråk av koloch skörbrända stenar.

Fyndplatser1. Vaikijaure2. Dumpokjauratj*3. Blomnäs *4. Ipmatis *5. Garaselet6. Vilhelmina7. Åsele8. Maksjön9. Vilhelmina* Boplatser upptäckta ochundersökta av Silvermuseet

I övre Norrlands inland finns rikliga spår efter förhistoriska bosättningar. Lämningarna hargjort det möjligt att teckna en god bild av de samhällen som under årtusenden avsatt spår ilandskapet. Man kan se hur fångstsamhällen baserade på jakt och fiske så småningom över-gått till renskötsel och hur kontakterna med omvärlden tett sig. Däremot har man inte kunnatfölja spåren tillbaka till tiden närmast efter inlandsisens avsmältning. Den närmast totalaavsaknaden av tidiga bosättningar har länge gäckat forskningen och först under de senasteåren har pusselbitarna börjat falla på plats. Arkeologen Ingela Bergman skriver här om hurde har gått till väga för att hitta de nya boplatserna.

1.

Luleå

Umeå

Kiruna

5.

3.4.

2.

6.

8.9.

7.

13

Forskningsprojektet ”Människan, elden ochlandskapet” finansierades genom anslag frånRiksbankens jubileumsfond och pågick underperioden 1999–2003.

kunskaper och erfarenheter som krävdes för attöverleva.

Invandring från norr och väster

Inlandsisen hade lämnat vägarna fria för invand-ring från öst och väst, norr och söder. Vi kaninte med utgångspunkt i fynden dra säkra slut-satser om pionjärbefolkningens ursprung. Där-emot ger en sammanställning av de tidigasteboplatserna i norra Norge, Sverige och Finlanden fingervisning om de mest sannolika invand-ringsvägarna. De allra äldsta boplatserna ärbelägna i Norges nordligaste kustområde. Någotlängre söderut, i norra Sverige och Finland, åter-finns en yngre generation av bosättningar. Dedaterade boplatserna antyder att en invandringtill norra Norrland skett från norr och från väst.Vi vet med säkerhet att den befolkning somsökte sig till de områden som isen nyss frilagtkunde bygga på en landskapsförståelse somunder lång tid omsorgsfullt byggts upp och för-medlats från generation till generation. Denlånga bosättningshistoria i norr, som de norskaboplatsernas höga ålder ger belägg för, harmycket väl kunnat rusta ett folk av jägare, fiska-re och samlare för ett liv i Norrlands inland.

Ingela BergmanFil dr arkeologi och chef för Silvermuseet i Arjeplog

Boplatsen frilades omsorgsfullt lager för lager. Varje fynd mättes in på sin exakta fyndplats.

Foto

: S

ilver

mus

eet

i A

rjep

log

För några hundra år sedan var det många iSverige som behandlades betydligt sämreän i dag. Så var det också med samerna.Men man kan knappast säga att de var dis-kriminerade före sekelskiftet 1800. Då börja-de det spridas nya idéer. Först en om högreoch lägre stående kulturer, sedan en omöver- och underlägsna raser.

Enligt den första teorin stod nomader på enlägre kulturnivå än jordbrukarna. Därförmåste nomaderna vika undan där jordbruketträngde fram. Det ledde till att man beröva-de samerna stora markområden i Jämtland-

Härjedalen samt i Norr- och Västerbotten.Särskilt drabbades renarnas vinterbetesmar-ker som ligger nere i skogslandet.

Fick betala för sina marker

Ofta fick renskötarna börja betala för attanvända de marker som tidigare varit deras.De kunde också dömas till böter om renar-na rev ner höhässjor som kommit upp pågammal renbetesmark. Det hände attnybyggare anlade skogseld för att brännabort renbetet kring myrmarker där de skaf-fade vinterfoder till sina kor.

Vid mitten av 1800-talet började allt

fler reagera mot att samerna behandladesilla. Riksdagen försökte rätta till de värstamissförhållandena. I Jämtland-Härjedalenavbröt man avvittringen, utdelningen avsamernas marker till jordbrukare, 1841.Senare under 1800-talet köpte staten inmarkområden för samernas räkning. Ge-nom Lappland drogs en så kallad odlings-gräns i nord-sydlig riktning (se karta sid33). Landet väster om den skulle varareserverat för samernas renskötsel. Det blevinte som det var tänkt, redan när gränsenkom till fanns många icke-samiska bosätt-ningar i det området.

I början av 1870-talet fick samerna iNorr- och Västerbotten rätt att vinterbetasina renar på privat mark utan att betala.Det bekräftades i en lag, som gällde ävenför Jämtland-Härjedalen från 1889. I lagenstod att renarna skulle få vistas där de betat”efter gammal sedvana”, det vill säga underlång tid. En sådan bestämmelse gäller fort-farande, men eftersom den är så obestämdoch svårtolkad orsakar den ibland konflikter.

Påstods vara ”underlägsna”

Under de sista decennierna av 1800-taletkom den biologiska rasismen in i svensksamepolitik. Nu började man påstå attsamerna var födda med vissa ”rasegenska-per” som gjorde att de var underlägsna denövriga befolkningen. Därför kunde de inteleva som ”civiliserade” människor i riktigahus. Då skulle de bli ”förslappade” ochbörja försumma sina renar. Sedan skullealla samer bli tiggare eftersom de inte dögtill något annat än renskötsel.

Riksdagen beslutade 1928 att de samersom inte var renskötare inte heller skulleha några samiska rättigheter. De fick tillexempel ingen särskild rätt att jaga ochfiska i de områden där deras förfäder levat.På så sätt drog staten en skarp gräns mellande samer som lever på renskötsel och desom försörjer sig på annat sätt.

Även samernas skolgång påverkades avrasismen. En lag om särskild nomadskola

14

Samepolitiki rasismens tidevarv

Den svenska statens representanter tog sällan hänsyn till samernas intressen.

Tillh

ör E

rik-

Osc

ar O

scar

sson

s pr

ivat

arki

v

15

kom 1913. Den föreskrev att en lärareskulle vandra runt i fjälltrakterna på som-maren. Där skulle de minsta skolbarnenundervisas i familjens flyttkåta några veckorvarje år under de tre första skolåren. Restenav skoltiden bestod av vinterkurser i fastaskolor under tre månader om året i tre år.Undervisningen fick bara omfatta några fåämnen och den måste ligga på så låg nivåatt barnen inte ”civiliserades”. Barn tillnomadiserande samer fick inte gå i allmän-na folkskolor. De som inte kom tillnomadskolan skulle hämtas dit av polis.Samerna protesterade mot denna skolformoch genomförde ibland skolstrejker.

Från början av 1930-talet växte opinio-nen för att nomadskolan skulle bli likvärdigmed den övriga svenska skolan. Särskiltefter andra världskriget blev den allt bättre.Nomadskolan fick en same som högstetjänsteman 1944.

Under 1920- och 1930-talen slogsmånga samer ut från renskötseln. Flerautredningar konstaterade att de levde i svårfattigdom. Vid den tiden satsade statenavsevärda belopp på att befolka Norrlandsinland med kronotorpare. Men samernafick nästan inget av detta stöd. Trots attmånga av dem redan hade tagit upp fram-gångsrika nybyggen ansåg inte myndighe-terna att samer klarade av sådant arbete.Ännu 1941 konstaterade lantbruksstyrelsenatt samer inte lämpade sig för jordbruksar-bete av ”rasbiologiska skäl”.

Utgången av andra världskriget gjordeatt raspolitik inte blev särskilt gångbar läng-re. Nu började en ny tid där problemen förrenskötseln och samekulturen orsakades avdet moderna Sveriges intrång med stor-skogsbruk, vattenkraftsutbyggnader, gruvor,vägar, järnvägar och så småningom storska-lig turism. Mycket av detta fick ävensamerna nytta av, men utrymmet för deraslivsform och deras kultur blev allt mindre.

Lennart LundmarkDocent i historia

I början av 1900-talet var det många somtrodde på att man kunde lära sig någotav värde genom att studera egenskapernahos olika så kallade raser. Då börjadeflera vetenskapsmän verka för att Sverigeskulle inrätta ett Statens rasbiologiskainstitut. Riksdagen beslutade enhälligt attinrätta ett sådant institut från 1922. Tillchef utsågs medicinaren Herman Lund-borg. Institutet skulle verka för ”en högkvalitet på den svenska folkstammen”.Det gavs ut tjocka böcker på engelskaoch tyska och den populärt hållna”Svensk raskunskap” som spreds i sam-manlagt 11 000 exemplar 1927.

Herman Lundborg hade fångats avtanken att det var skadligt om människorav olika ”raser” skaffade barn tillsam-mans. Det ville han bevisa genom att stu-dera blandningar mellan ”svenskar”,

samer och finnar i nordligaste Sverige.Efter några år lades alla institutets resur-ser på att undersöka samer, främst genomatt mäta deras skallar.

Något av vetenskapligt värde kom inteut av dessa undersökningar. Universitets-forskare och politiker började protesteramot Lundborgs fixering vid samer ochrasblandning. Anslagen skars ner, menLundborg fick vara kvar till dess han gicki pension 1935. Sedan ersattes han av enny chef som var bestämd motståndare tillalla former av rasforskning. Institutetövergick sedan till att studera ärftligasjukdomar, men det behöll sitt namnända till 1958 då det gick upp i institu-tionen för medicinsk genetik vid Uppsalauniversitet.

Lennart Lundmark

Rasbiologiska institutet hade en egen monter vid Stockholmsutställningen 1930 med sina bilder avlandets ”raser”.

Foto

: Le

if Å

berg

Rasbiologi som politik

16

Om vägen från Saarivuoma, en sameby iKiruna kommun, via nomadskolorna till ettliv som lärare i den svenska skolan, skriverhär Johannes Marainen. Han har ägnat enstor del av sitt liv åt att föreläsa om samiskidentitet och kultur.

Jag hade som barn förmånen attbo och växa upp i en praktiskttaget rent samisk miljö. Alla i min

sameby var beroende av renskötsel och vårtlevnadssätt var fortfarande helt opåverkatav det svenska storsamhället. Språkligt ochkulturellt levde vi vårt eget liv.

En annan kultur hade vi dock kontaktmed ett par månader under året, men detvar inte den svenska utan den tornedalsfins-ka kulturen. Vi var, skulle man kunna säga,

en minoritet i en annan minoritet. Bådadessa minoritetskulturer fick på den tidenexistera ganska opåverkade av den svenskamajoritetskulturen i Sverige.

Skolstarten var för mig den första kontak-ten med Sverige. Jag var inte ens medvetenom att jag var svensk medborgare, för vidden tiden bodde vi inte bara i Sverige. Derenskötande samerna hade också tillgång tillsommarrenbete i Norge och min familj vis-tades därför en del av året på norsk sida.

Tittar man i kyrkohandlingar kan manlätt få uppfattningen att samiska föräldrarhade en dålig fantasi när det gällde namn-givning. Hur ska man annars förklara attdet inom samma familj kunde finnas upptill fem Per, Nils eller Lars? Prästerna hadenämligen standardnamn för tre till fyrasamiska namn. Biera, Bera, Biete och Beahkka fick finna sig i att från och medskolan ha samma namn, Per.

För mig var det lika främmande och obe-gripligt att Johannes Marainen var mittnamn när jag för första gången i skolan blevuppropad, som när jag 1993 vid ett urfolks-möte skulle avhämtas av en ainu i Sapporoi Japan och inte förstod att det var mittnamn som stod skrivet på ett plakat. Johan-nes Marainen skrivet med japanska teckenvar lika skilt från mitt samiska namn, Lásbi-etheaihkajohánas, som det officiella svenskanamnet jag första gången fick höra i skolan.

De första skolåren var utåt sett anpassa-de till vårt levnadssätt. Vi gick i skola frånjuni till augusti och från början av januaritill april, det vill säga under perioder vi varstationära. Sommartid var själva skolanockså lik vår egen bostad, en vanlig kåta.Men det var också det enda man tagit hän-syn till i vår kultur.

Kulturellt och språkligt blev skolan där-för en chockartad upplevelse för mig.”Modersmålet” var det helt dominerandeämnet i skolan de första skolåren, men detvar inte mitt modersmål, det var svenska.

Jag förstod inte ett ord av vad som sades.Senare har jag fått reda på att det fanns enbestämmelse i förordningen för nomadsko-lor att samebarn skulle bestraffas om detanvände sitt eget språk under skoltid ochdet gällde även under raster. Denna be-stämmelse gällde fram till 1956.

Från mitt fjärde skolår fick jag inte läng-re gå i kåtaskola på sommaren utan iaugusti blev jag istället tvungen att lämnamina föräldrar och börja i nomadskolan, ettinternat som låg i en by nära vårt vintervis-te. Mina föräldrar och syskon träffade jaginte förrän de vid jultid flyttade ned tillvintervistet med renarna.

”I mitt varma milda modersmålfrämmande ord gör sig plats.Bliv till minne trampad vall

där kåtan stod och där jag lekte.Ljudet från min faders härkar

har stannat kvar i botten av min själ.Inväxt är renmärket i näthinnan,

allt jag kände är ett med mitt hjärta.

Förbliv i mitt minne, fadersstav,kastlina av senor, ögla i pulkans kant,

flyttning med raid och ackja med färdkost.Vid bäckstranden är bördhalvan,

flyttar ännu genom dalen,minns klövjebågen.

Håll fast vid det liv du ärvtmed hela ditt jag!

Men rätten till landet har du mist.

(Paulus Utsi)

Mellan två identiteter

När Lásbietheaihkajohánas började skolan fickhan för första gången heta Johannes Marainen.

Foto

: Ja

n G

usta

vsso

n

17

Om de första tre åren mest hade gått åttill att ge oss kunskap i ”vårt modersmål”kändes det som om de följande tre åren skul-le ägnas åt att få oss att känna oss som svens-kar eller åtminstone uppföra oss som svens-kar, eller vara som folk, som Gunnar Kieri ut-trycker det ur sin tornedalsfinska synvinkel.

Hur upplever barn när ens egen kulturinte erkänns som en kultur, utan allt somhar det med egna levnadssättet att göra ifrå-gasätts? Vi skulle lära oss att sova somsvenskar i egna sängar, ibland gå i de förhat-liga främmande svenska uniforma kläderna.Vi hade inte lärt oss att äta riktigt med knivoch gaffel och vårt bordskick hade kardinal-felet att vi stoppade kniven i munnen. Detvar bland det värsta man som svensk kundegöra, fick vi lära oss. Våra föräldrar hadetydligen lärt oss helt fel: att skära kött ochbröd med kniv och sedan föra det till mun-nen med kniven kvar i handen.

Även om jag hade längtat efter att fåsluta den förhatliga skolan fortsatte jagtrots allt skolgången i Kiruna. Där fick jagsnabbt lära mig att det var bäst om jag ladeså lite vikt vid min samiska bakgrund sommöjligt. Trots det blev skällsordet ”lappdjä-vul” vardagsmat. Jag försökte att låtsas somom jag inte hörde och inte brydde mig omdet. Men varje gång satte sig en liten taggfast som jag så gott det gick försökte lindain i bomull, försökte förtränga det hela.

Med åren kom det ju också fler och flersamer till stan och det blev naturligt att vihöll samman, även om vi inte hade käntvarandra tidigare. ”Modersmålet” blevemellertid vårt inbördes språk ute på stan.Vårt eget språk förvisades till vår logi,Lapphärbärget (det enda ”hotell” som påden tiden tog emot samer) och ”lappfiket”.

Vi samer i stan fick snart lära oss att detbästa och framför allt enklaste för oss varatt anpassa oss och så långt som möjligt bli”svenskar”. Dessvärre drev detta några avoss till självförnekelse i vissa situationer. Dåjag en gång på stan såg några unga samermedvetet undvika sina föräldrar för att

undgå att röja sin samiska härkomst, gjordedet otroligt ont i mig och jag fylldes avskamkänsla. Om jag ska vara riktigt ärlig, såkände jag nämligen att det likaväl kunde havarit jag själv.

Jag fortsatte att läsa vidare och accepte-rade mig själv mer och mer som ”svensk”.Jag blev så småningom lärare i ”modersmå-let” på ett gymnasium i Göteborg ochkände mig helt tillfreds med min tillvaro.Jag hade inte officiellt blivit diskriminerad,jag hade ju som andra svenskar fått sammaoch lika möjligheter för utbildning. Jaghade fått ett arbete som jag trivdes med.Vad hade väl jag att klaga på?

I Göteborg hade jag nästan omgåendeupptäckt att jag inte var en liten ”lappdjä-vul” utan en exotisk same. Det dröjde intelänge innan man ville att den exotiskesamen skulle hålla föredrag om det exotis-ka folket samerna. Jag tvekade länge innanjag tordes ställa upp och berätta för jagvisste ju egentligen inte något om samer,det vill säga sådant som jag trodde manville höra, utom mina egna upplevelser för-stås. För att råda bot på mina bristande

kunskaper om samer, gick jag till bibliote-ket och lånade Israel Ruongs bok Samerna.Då jag läste den, gick det för första gångenupp för mig, att vi samer faktiskt har våregen historia.

Till min lycka råkade min far vara påbesök när jag höll mitt första föredrag omsamer i Göteborg. På väg hem frågade jaghonom vad han tyckte om det, och hansvarade: ”In mon hal ipmirdan nu ollu maiddon dadjet, muht, spedjo han dat goit gie'aid,amal dat lei buorre.” (”Jag förstod ju inte såmycket av vad du sa, men de klappade juhänderna, så det kanske var bra”). Svaretöverraskade mig inte, min far hade gått iskola före försvenskningsperioden och jagföreslog att jag skulle berätta det för ho-nom på samiska istället.

Nästa dag efter skolan satte vi oss nermed en kopp kaffe och jag började berättaoch det blev vändpunkten i mitt liv. Jagupplevde mitt livs chock! Jag upptäckte att”modersmålet” hade fått övertaget över eatnángiela. Jag konstaterade med fasa:

Jag kan inte längre på mitt eget språkberätta det som är naturligt och alldagligt!

Johannes Marainen berättar om sin uppväxt vid en aktivitetsdag för ungdomar utanför Naturhistoriskariksmuseet i Stockholm.

Foto

: Fr

ida

Hed

berg

18

Fram till slutet av 1800-talet fanns ingen enhetligsyn på undervisningen av samiska barn. Olika,mer eller mindre lyckade, skolformer avlöstevarandra fram till omkring 1880 då lappskolvä-sendet började likna den icke-samiska folkskolan.

Från början av 1940-talet fram till början av1960-talet var den samiska undervisningenorganiserad i ett antal kåtaskolor. Samerna skul-le vid denna tid bo i kåta, om de bodde i husfanns det risk för att de skulle försvenskas,menade den svenska staten. Dessa skolor vardock enbart till för de renskötande samerna.Detta innebar att cirka två tredjedelar av desamiska barnen gick i de kommunala skolorna.

Kåtaskolsystemet avvecklades stegvis framtill 1952 och ersattes av nomadskolor medundervisning och inkvartering i hus. De förstaförsöken att införa samiska på schemat inomadskolan gjordes 1953/54.

Riksdagen beslutade 1962 att nomadskolanskulle vara en frivillig skolform för alla som upp-gav sig vara samer och undervisningen skulle iomfattning och innehåll bli likvärdig med

grundskolans undervisning. Den allmännaskolplikten utökades därmed också för renskö-tande samernas barn till nio år. Undervisningen inomadskolan ansågs dock som undermålig ochelevantalet minskade därför successivt till baradrygt ett hundra i slutet av 1970-talet.

I dag finns det sex sameskolor (åk 1–6) iKaresuando, Lannavaara, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby och även ”vanliga” sko-lor med samisk integrering. Dessutom finns ettflertal samiska förskolor. I Jokkmokk finns engymnasieutbildning som utgår från det samiska.Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk harspeciella utbildningar i sameslöjd, samiska språkoch kultur. Skolan drivs av samerna själva.

Det går också att läsa samiska och om samiskkultur på universiteten. Med hjälp av datatekni-ken klaras i dag mycket undervisning på distans.Läraren kanske finns i Jokkmokk även om elever-na sitter i Malmö. Förutom distansstudier under-lättar det gemensamma IT-stödet för samiskaspråk datakommunikationen mellan samer i olikadelar av Sápmi. Läs mer på sid 54.

Det var första gången jag som vuxenupplevde de negativa sidorna med för-svenskningen. Jag började så smått inse attden svenska skolpolitiken för samer hadeberövat mig något värdefullt, ja kanske detvärdefullaste: mitt språk.

Jag hade inbillat mig själv att jag fortfa-rande kunde tala samiska, men då jag intehade haft kontinuerlig kontakt med ensamisk miljö och kultur hade jag inte kunnatutveckla mitt språk på ett naturligt sätt. Jagupptäckte att jag behärskade språket unge-fär som ett barn. Jag kunde klara av dagligasituationer, men jag kunde till exempel intedelta i en diskussion.

När jag inte i en naturlig daglig kontaktkunde utveckla mitt språk, borde skolan haträtt in i stället. Men vad hade den gjort?Den hade tvingat på mig ett nytt moders-mål. Mitt eget språk, min egen historia ochmin egen kultur hade den tagit ifrån migoch ersatt med något, som i början varfrämmande men som jag nu hade blivit

förtrolig med. Det som var främmande nu,var mitt gamla jag.

Jag kände mig skamsen och var full avskuldkänslor, för jag tyckte att jag hade svi-kit. Jag hade svikit mitt folk och mig själv.Det gjorde ont att återuppleva det igen iminnet och framför allt att prata om det.Jag gjorde det i alla fall, det var nödvändigtför mig själv, och kanske skulle det bli enhjälp till självhjälp åt andra, som sökte sinidentitet.

I dag känner jag mig inte skamsen läng-re, och jag önskar att inga andra samer hel-ler gör det, trots att de på grund av omgiv-ningens press kanske har drivits till självför-nekelse.

I dag anklagar jag inte heller alla dem,som mer eller mindre medvetet har såratmig och så småningom fick mig att väljadet svenska. Men jag anklagar alla dem,som är ansvariga för den kulturpolitik somman fört mot oss samer, och som fått ossatt se ned på vårt eget språk, vår egen kul-

tur, ja till sist till och med på oss själva. Viblev redan i skolan inpräntade vår minder-värdighet; vårt språk dög inte, utan bleversatt av ett nytt ”modersmål”, och vårhistoria var inte värd att läsa.

Hur har nu all denna insikt förändratmitt liv? Ja, utåt är det inte speciellt iögon-fallande. Jag har inte flyttat tillbaka i bok-stavlig mening, men jag känner trots allt attjag är tillbaka. Jag har funnit min identitetoch vet nu att jag har min egen värdefullakultur och historia som fundament.

Jag är en same bland svenskar, men jagkänner inte samhörighet med dem likastarkt som jag gör med samer bland norr-män och samer bland finnar. Vårt Sápmi(Sameland) genomkorsashelt visst av statsgränser, mende bekommer inte oss, definns inte på våra ”kartor”.

Johannes Marainen, rektor och ordförande i Göteborgs sameförening

Från kåtaskola till distansundervisning

”

Foto

: K

irun

a bi

ldar

kiv

19

Frågor om identitet – för alla – uppkom-mer i ungdomsåren när individen lämnarden identitet som föräldrar givit och sökersin egen. Samtidigt söker individen efterden grupp hon eller han vill tillhöra.

– Identiteten för in oss i ett socialt sam-manhang där man definierar sin självupp-fattning, säger Christina Åhrén. Den gårigen i alla processer: Vill jag tillhöra dennagrupp? Är detta jag? Tror jag på dennaidentitet och de symboler som är förknip-pade med identiteten? Slutsatsen gör attjag landar i det som är jag.

Svårt att hantera arvet

Christina Åhrén, same från Jämtland, bör-jade intressera sig för frågan när yngresamer hon träffade på universitetet berätta-de om svårigheterna med att hantera sittsamiska arv. I hennes forskning har honsedan följt en grupp på 30 samer från ton-åren till strax under 30 år. I gruppen finnsextremerna representerade – från dem somtonat ner det samiska till dem som anam-mat allt samiskt.

Några har ställts inför valet att fortsättafamiljens renskötartradition eller söka enannan framtid. Andra, som inte tillhörnågon sameby, har att ta ställning till i vil-ken utsträckning de vill bli en del av densamiska kulturen.

– Äldre som gick i sameskola fick skäm-mas och lärde därför inte sina barn språket.De ville inte att barnen skulle få det svårt.Skammen över att vara same har numeraarbetats bort och ungdomar känner störrestolthet. Nu vill barnen lära sig språk ochtraditioner och drar ofta med sig äldre.

Genom symbolerna kän-ner man sig som en del avgruppen och blir en del igemenskapen. Men det ärinte alldeles enkelt eftersomde samiska symbolerna,enligt Christina Åhrén,åsätts olika värden. Attkunna samiska betyder tillexempelvis mer än att intekunna. Att vara renskötare ansesav en del som mer värt än att intevara renskötare.

– Dessa skillnader uttrycks i en kul-turstege där man ständigt tvistar om vadsom är mest äkta, mest genuint. Det finnsolika uppfattningar om vad som är mestäkta och det diskuteras i oändlighet. ”Du ärrenskötare, men gift med en svensk”. ”Dukan sy skinn men är inte renskötare”. Detleder till att man aldrig finner den ”perfek-ta” samen.

Inneboende kulturell kompetens

Några har den inneboende ”kulturella kom-petensen” som vägleder rätt och fel. Andramåste tillägna sig denna kompetens i enkulturstege.

– Vem som helst kan anamma symboler-na, bära kolt eller lära sig språket. Menfostran som same under uppväxten ger enviss kulturell kompetens. Då kan man lätta-re ha en personlig identitet som same utanatt ta till sig alla symboler och behöva visahela världen att man är same.

Några känner ett tryck att bejaka detsamiska. Inte det nedärvda trycket utan istället det faktum att den moderna värl-

dens olika influenserrycker och sliter åt olika håll. I den gruppsom Christina Åhrén följt har dock ingenvalt att lämna den samiska gemenskapen,snarare tvärtom. En ny generation finnervägar att jämka samman sina intressen ochkulturella kompetenser från två världar, detsvenska och samiska.

– Man tar med sig sina intressen in i densamiska världen, musikintresserade börjarjojka eller ett miljöengagemang i densvenska politiken blir ett lika starkt engage-mang i den samiska politiken.

Anammandet av den samiska kulturenär samtidigt en del av globaliseringen, anserChristina Åhrén. Länder betyder allt min-dre, allt fragmenteras, och då blir det att-raktivt att företräda något unikt.

– Det är tryggt och stabilt att tillhöranågot, vare sig det är en etnisk tillhörigheteller exempelvis en sexuell identitet.

Samiska symboler som språk, klädsel och hantverk är de synliga uttrycken förden etniska identiteten. Genom att anamma symbolerna markerar man tillhörig-het i gruppen. Men identitet är betydligt mer komplicerat, enligt etnologenChristina Åhrén som forskar i samiska identitetsfrågor vid Umeå universitet.

Symbolerna ger samhörighet

20

Elle Márjá Nuttis hem och arbetsplats ärstor. Det är närmare trettio mil mellan barr-skogarna öster om Vuolle Sohpar, NedreSoppero, i nordligaste Sverige, till de norskahögfjällen. Det är här hon lever och verkar.

Det är juli och tid att samla ihop renhjor-darna för att märka årets kalvar. Trots atthon arbetat större delen av natten så harhon också hunnit med att vittja några nät ien liten sjö i närheten.

Under några veckor bor hon, liksom allaandra i Saarivuoma sameby, på en högfjälls-platå i de norska fjällen. Varje kväll åkernågra renskötare ut med motorcykel ochhämtar en renhjord som de driver in i ett

gärde. Varje årskalv ska få ett slags öron-märke som visar vem som äger den.

Elle Márjá har dock sitt eget något ovan-liga system för detta. Då hon utfodrar sinarenar under vintern behåller hon den dräk-tiga delen av hjorden i stora hagar ävenunder våren. I mitten på maj föder vajornasina kalvar. Då de vuxit till sig något så sam-lar hon ihop djuren, märker kalvarna ochsläpper ut hjorden i det fria. Så egentligenhar hon inte så mycket att göra här uppe ibyn Gáicacahca som platsen heter. Någonenstaka omärkt kalv kan dock dyka upp.Och även om hon inte skulle hitta någonkalv så skulle hon nog inte klara av att varautan årets skördetid, kalvmärkningen.

– I dag har det blivit så att renen inteföder sin ägare, säger hon.

Det har gjorts flera analyser av renskö-tarnas ekonomi och samtliga visar att utgif-terna stigit oerhört mycket sedan näringenmotoriserades.

Arbete med många orosmoment

Det började i mitten av 60-talet med snö-skoterns intåg. I dag används motorcyklar,helikoptrar och lastbilar i arbetet. Endasten del av det som försäljningen inbringarstannar kvar hos renskötaren. Om utgifter-na är konstanta så är inte inkomsterna det.Under dåliga år kan delar av hjorden dö,kalvantalet kan variera kraftigt. Detta är enav anledningarna till att Elle Márjá har vin-terutfodrat sina renar de senaste åren.Dessutom har Sverige beslutat sig för atthålla en viss nivå på rovdjursstammen.

– Järv, lo, örn och björn tar sin del avhjorden. Till största delen är det dagensrenskötare som föder dessa djur. Och trotsatt staten betalar ersättning för skadorna såär det långt ifrån tillräckligt, menar ElleMárjá. Så storleken på renhjordarna sväng-er kraftigt och har alltid gjort detta.

Trots detta så kretsar Elle Márjás liv all-tid kring renen.

– Det är nog så att renen är en åkommahos mig, säger hon och skrattar.

Samtidigt som hon livnär sig på den såär renen både hennes sällskap och bunds-förvant. Även Elle Márjás två döttrar arbe-tar med renhjorden. De är båda gifta medrenskötare och har andra arbeten vid sidanom, men de finns hela tiden till hands dådet behövs.

– Jag gifte mig precis innan snöskoternbörjade användas i skogen. Vi fortsatte medrenskötsel när jag insåg att vi klarade oss påden. Jag gav upp alla tankar på andra jobb.

Elle Márjá (till vänster) tillsammans med dotternMonika i rengärdet. Många renar ska fortfarandefångas in innan arbetsdagen är slut.

Elle Márjá– renskötare i männens värld

Foto

: To

r Lu

ndbe

rg

^

Elle Márjás arbetsgivare är renen ochnaturen. Under hösten jagar hon älg undernågra veckor. I november när renarna sam-las ihop för att delas in i vintergrupper såskiljer hon ut sin siidas (vintergrupps)renar och flyttar med dem till vinterbetes-marken. Under vintern har hon börjat medatt utfodra hjorden. Detta är dyrt, varje renäter två kilo foder om dagen. Och eftersomhon inte släpper hjorden förrän i början avjuni blir kostnaderna rätt dryga, säger hon.

– Men fördelen och belöningen jag fårär ju att se årets kalvar som både är mångaoch starka.

Efter kalvmärkningen i Gáicacahca åkerhon till huset i Vuolle Sohpar där en stordel av augusti månad går åt till att plockahjortron. Vid goda år blir det en del övertill försäljning.

På frågan om fritidsintressen skrattarhon gott och berättar att hon har enhobby: att tämja rentjurar.

– Några blir bra att leda hjorden, menjag tycker mest att det är roligt att baraarbeta med dem. Fast inte får jag hjälp närjag behöver det, säger hon.

Då hon varken är stor eller tung kan det

ibland bli en hård kamp att få en rentjuratt acceptera att vara fångad och att gå dithon leder den.

Svårt för kvinnor att få plats i samebyn

Elle Márjá är full av humor och glädje. Mennär det blir tal om hennes plats som renskö-tande kvinna i samebyn blir hon allvarlig.För några år sedan gifte sig hennes två dött-rar. Som ogifta och förvärvsarbetande var defullvärdiga medlemmar i samebyn. Efterbröllopet fråntogs de den statusen. Same-byns styrelse ansåg i stället att det var derasmän som skulle vara fullvärdiga medlem-mar. Efter en lång kamp mot samebyn gavdock myndigheterna kvinnorna rätt.

Av landets renskötare är i dag en mycketliten del kvinnor. Arbetet är bitvis tungtoch krävande. Den lagstiftning som finns ären dåligt anpassad kopia av jordbruket därvarje renskötande hushålls överhuvud, somhar rösträtt på samebyns möten, kallas hus-bonde. Även om Elle Márjá arbetar medrenar all sin tid, och uträttar det hon kan,så anser hon sig inte vara jämställd medmännen i samebyn.

Samebyn hon lever i är en av landets

största med cirka 70 renskötande medlem-mar. Av dem är det bara ett fåtal som heltlever av renskötsel. För att kunna livnära sigpå renskötsel krävs det minst 400 renar ochupp till det antalet är det inte många somnår. I ett historiskt perspektiv är detta dockinte något nytt. För att kunna överleva iSápmi har människor alltid behövt flera benatt stå på. Renskötsel, jakt, fiske och jord-bruk har varit de vanligaste kombinations-näringarna. De allra flesta har därför bisyss-lor eller deltidsjobb för att klara sin försörj-ning. I många fall arbetar mannen i rensko-gen, medan kvinnan har ett förvärvsarbete.

I alla tider har renskötaren tvingatsanpassa sig efter nya förhållanden. I börjanvar det enbart naturen. Men då andra folkefterhand gjorde sig gällande så anpassademan sig efter det nya. I dag är Elle Márjáinte bara beroende av väder och klimat.Förhandlingar i Oslo och Stockholm kanlika gärna komma att påverka hennes liv.Men det är något som just nu bara finns ibakhuvudet på henne. Nu är det dagensväder som bestämmer hur nattens arbeteskall gå. Kommer samlarna in med en ren-hjord i natt, och hur stor är den?

^

22

– Det är fartkicken som är grejen! Mattias Eriksson från Arvidsjaur har skaf-

fat sig en motorcykel för roadracing. Det ären mäktig maskin med en toppfart på 280km i timmen. De få tävlingar han hittills ställtupp i har gått bra.

På finhyllan står några bucklor. Problemetär bara att närmaste bana för sporten finns inorra Finland eller i mellersta Norge. Så föratt köra och tävla krävs långa färder landoch riken runt.

– En av anledningarna till att jag börjattävlingsåka är att man får träffa annat folk,inte bara leva ”lapplivet” ute i skogarna.

I dag är Mattias även ofta anlitad somhelikopterpilot. Trots att han i dag bara ärdrygt trettio år har han flugit i tio år. An-ledningen till det är dels hans flygintresse,dels att han tidigt insåg hur användbar heli-koptern är i renskötseln. Han var bara en

yngling när helikoptern började användas ihans hemtrakter. Och då man samlade inrenhjordarna så var han alltid i närheten avhelikoptern, hjälpte till med vad han kundeoch lärde sig allt mer.

Samlar renar från luften

Under sommarsäsongen arbetar han för ettflygbolag, flyger ut turister, fraktar och lyf-ter material runt om i de norrländska sko-garna och fjällen. Men mest flygtimmar fårhan genom att samla renar. Ett farligt arbe-te eftersom han hela tiden måste flyga lågt,sniffa över grantopparna. Där finns ingenplats för misstag.

– Det är lättare att flyga uppe i fjällen,här i skogen finns det mycket skräp, somkraftledningar och master, så man måstevara på sin vakt. Trots att han sitter i enmaskin som hinner ifatt den snabbaste rensäger han att det är renen som bestämmer.

– Vill han inte åt ett visst håll så blir detså, det går knappast att med våld drivarenen dit man vill.

Han överdriver inte helikopterns bety-delse.

– Det är ju folket på marken som sam-lar, helikoptern är enbart ett hjälpmedelsom ensam inte utför några stordåd.

Sommaren 2004 gick kalvmärkningendåligt för alla skogssamebyar, det blöta väd-ret gjorde att hjordarna aldrig samladessom de brukar under försommaren.

– Men utan helikoptersamling hade detnog gått ännu sämre, säger Mattias.

Tidsfixerad renskötsel

– I dag är renskötseln mycket mera tidsfixe-rad än förr. Nu blir det problem om vädretär dåligt under några dagar, eller om sam-lingarna går dåligt. Eftersom alla samebyargenomför liknande aktiviteter samtidigt så

Han driver renar från luften Foto: Lulebild

23

borde helikoptrar, slakterier och rentrans-portbilar egentligen klonas. Alla behöverdessa precis samtidigt.

Ibland går inte samlingen av renar somplanerat, ofta beroende på väder och vind.En höstslakt kan till exempel bli uppskju-ten ytterligare ett år på grund av allt förihärdigt regnande.

Håller fast vid traditionerna

När älgjakt, sarvslakt (slakt av okastreradhanren) och allt som hör barmarkstidentill är över så börjar Mattias liv somrenskötare. Tillsammans med sin far flyttarhan med sin vinterhjord till kusten näraPiteå. Om möjligt flyttar de längs flyttle-derna, men ibland händer det att de lastarin djuren i lastbilar och släpvagnar somsnabbt för dem till vintermarkerna. SåMattias och hans far håller nog fast i dettraditionella där det är möjligt.

– Och en sak som glädjande nog börjarkomma tillbaka här är hundarna. Godarenhundar är faktiskt guld värda.

Mattias pratar dock helst om motorcyk-lar.

– Far är väl inte så förtjust i min hobby.Men om man slappnar av när man kör,klämmer fast benen kring hojen och hållerlätt i styret så kan man köra väldigt fort.

Det är ingen tvekan om att det är fartensom är tjusningen i Mattias liv.

Teknisk utveckling inom renskötselnFram till mitten av 1900-talet bedrevs rensköt-seln med skidor som enda transportmedel.Med hjälp av vallhundar, så kallade renhundar,kunde man hålla kontroll på och flytta renhjor-den. För att klara arbetet behövdes fler renskö-tare än i dag eftersom man nu förflyttar sigsnabbt med hjälp av moderna transportmedel.

I slutet av 1960-talet började snöskoternoch kommunikationsradion vinna mark blandrenskötarna. Det var dock först i slutet på1970-talet som snöskotern hade utvecklats ochförbättrats så pass mycket att den var möjlig attanvända som ett arbetsbesparande redskapinom renskötseln. Under 1980-talet toganvändningen av den nya tekniken fart på all-var och renhunden börjar till viss del ersättasav motorcyklar och helikoptrar.

I dag används ny och gammal teknik sidavid sida. Det beror delvis på att kostnaderna förden moderna tekniken utgör en stor belastningför enskilda renskötselföretag. Ett bra exempelpå hur ny och gammal teknik används tillsam-mans är att renhundar flitigt nyttjas, men nutillsammans med fyrhjulingar och skotrar. Inomrennäringen och i övriga Sápmi prövas ocksåny teknik. Med hjälp av satellit och Internet kanman få svar på var renbetet är bra, men detmöjliggör även kommunikation i glesbygd där

det varken finns vägar, mobilnät eller el. I dagtar satellittelefoner över allt mer av den teletra-fik som tidigare sköttes med kommunika-tionsradio och NMT-telefoner. I takt med atttekniken utvecklas i övriga samhället uppkom-mer även nya användningssätt inom rennäring-en och andra samiska näringar.

Teknik som genom historien påverkat renskötseln och livet i SápmiTågRadioElströmUtombordareBilSnöskoterKommunikationsradioSjöplanHelikopterMRG (En kombinationav komradio och telefon)NMT (Föregångaren till dagens GSM)MotorcykelGSMDatorInternetFyrhjulingSatellittelefon

Mattias Eriksson arbetar som helikopterpilot,men på fritiden är det roadracing som gäller.

Redan som liten fick Mattias vara med och hjälpatill att samla ihop renhjordarna med helikopter.

Foto

: To

r Lu

ndbe

rgFo

to:

Ben

gter

ic G

erha

rdss

on/S

canp

ix

24

– I dag finns det inte många samer som kanbärga sig enbart på att sälja renkött, sägerIngemar Blind.

Ingemar är ordförande i sin sameby Gir-jás och med i styrelsen för Svenska Samer-nas Riksförbund, SSR. En av de viktigastefrågorna han driver är att medlemmarna ilandets samebyar ska få möjligheter attskaffa sig bisysslor som ger extra inkomster.Snittlönen för en renskötare i dag är väldigtlåg.

I Girjás försöker man etablera småskaligturism, men enligt rennäringslagen får en

sameby enbart bedriva renskötsel. Resurser iform av småvilt och fiske har hittills nästaninte alls tagits tillvara i turistverksamhet.Samma sak gäller älgjakten. Trots att älgjaktbedriven av gästjägare hade kunnat gesamebyn stora inkomster går det inte attgenomföra.

– Det är tveksamt, säger Ingemar, omsamebyn har rätt att överlåta jakten på älgtill andra. Och dessutom måste hela same-byn vara enig om att göra detta.

Taxi och matlagning

Ingemar har dock funnit vägar som gerhans hushåll extra inkomster. Renskötselnär för det mesta säsongsbetonad. Undervissa perioder av året finns det tid att arbe-

ta med annat. För tre år sedan köpte hanoch en kamrat en taxi. I somras startadehan, tillsammans med en kompanjon, ettföretag för att förädla renkött. Eftersomhans tes är att folk vill att matlagning skagå snabbt och vara enkelt har de tagit framprodukter för detta. Alla med renkött sombas. En av dem är rökt renkött med pressadpotatis och lite grönsaker i en portionsför-packning för mikrougn. Målet i starten äratt producera 500 portioner om dagen.

– Det går inte att bara skänka bort brarenkött för 35 kronor kilot, säger Ingemar.Någon lönsamhet går det ju inte att få pådet sättet.

Mindre renkött än älgkött

Jämförelsevis är renkött ingen stor produkti svensk livsmedelskonsumtion. I landetproduceras cirka 1 500 ton per år. Det ärmindre än mängden älgkött och bara enbråkdel av nötköttets volym. Av landetsrenskötare är det inte många som arbetarmed förädling av köttet. De allra flesta säl-jer djuren till uppköpare som väntar vidrengärdet. Det betyder att mycket av för-tjänsterna som ligger i att förädla köttet tillsådant som korv, färdigmat och torrkötthamnar hos andra än renägarna.

Trots svårigheterna med att få rensköt-selföretagandet att bli ekonomiskt lönsamtkommer Ingemar aldrig att ge upp. Hanhar vuxit upp med renarna och att skötadem är det han är bäst på.

Mer varierat näringsliv

De projekt Ingemar startat och arbetarmed är inte precis vanliga bland dagensrenskötare. De flesta försöker bärga sig pårenskötsel, jakt och fiske.

– Och det jag bedriver är ju långt ifrånsäkert. Det kan gå bra, eller dåligt, och dåfår man ta smällarna. Men man måste juförsöka.

Ett liv fyllt med bisysslor

Ingemar Blind får som så många andra samer kom-binera olika yrken för att få ekonomin att gå ihop.

Foto

: Jo

hn E

rlin

g U

tsi

Renägare, taxichaufför, matproducent – Ingemar Blind kan sätta många titlar påvisitkortet.

25

Marja Ek lever på ett sätt upp till schablon-bilden av en ung stockholmstjej mitt i karriä-ren. Bor i Vasastan, har arbetsplatsen påÖstermalm och reser mellan Europas metro-poler i sitt jobb.

– Vi får höras av före tisdag för då åker jagtill Paris och är borta i tio dagar.

Marja arbetar på ett svenskt-ameri-kanskt företag med mässor och marknads-föring. Det är en bild av henne.

En annan bild är att hon hela sin upp-växt – och fortfarande varje sommar – till-bringar all ledig tid i Mittådalens sameby iHärjedalen. Här har Marja sina rötter påsin mammas sida.

– Jag har alltid framhållit mitt samiskaursprung. Och har bara haft glädje ochnytta av det. I mitt jobb till exempel är detmånga gånger en större fördel att vara sameän stockholmare…

Samiska i mellanstadiet

Marja är uppvuxen i Sollentuna utanförStockholm. Hennes mamma Gudrun Tho-masson Ek kommer från Mittådalens same-by. Här finns Marjas kusiner som är aktiva irenskötseln och en stor del av släkten. Mor-mor och morfar var Klara och Tomas Tho-masson och mammas farfar var den kändesamiske fotografen Nils Thomasson.

– Mitt samiska ursprung har alltid variten naturlig del av mig – också. Mycket tackvare att jag tillbringade så mycket tid medmormor i Mittådalen när jag var liten.

Marja berättar skrattande att hon tilloch med lyckades få hemspråksundervis-ning i sydsamiska när hon gick i mellansta-diet i Sollentuna.

– Det var ett projekt som jag ochmamma hade. Jag kommer ihåg att det varsvårt att både få tag i lärare och i läroböck-er. Jag tror att böckerna var skrivna pånorska.

Samiskan har inte Marja utvecklat. Detär andra språk som efterfrågas i jobbet.Men visst har hon funderat på att ta ettannat spår i livet.

– Jag har av och till funderat på om jagska ”flytta upp”. Men ska jag vara ärlig så ärdet nog svårt i dag. Jag får väl erkänna attjag är storstadsmänniska och trivs med det.Kanske det bästa vore att få tillbringa halvaåret i Mittådalen och halva året här.

Utbildad på Grythyttan

Som barn deltog Marja i aktiviteter påStockholms sameförening, och hon var entid också med i det samiska ungdomsför-bundet Sáminuorra. Men det är Mittåda-lens sameby som är Marjas anknytning tillden samiska kulturen.

Marja har utbildat sig på Grythyttan.Intresset för mat har hon med sig hemi-från. Mamma håller på med försäljning ochcatering av norrländska råvaror och samiskmat. Pappa Bill Ek arbetar med export avlivsmedel bland annat lingon och tidigareäven renkött.

– Mamma driver fortfarande en butik ien kåta i Mittådalen under sommarmåna-derna. Butiken startades av min mormor på60-talet. Där började jag jobba på sommar-lovet redan som liten.

Marja berättar om livets alla ”bananskal”som gjort att hon nu arbetar med mässoroch marknadsföring. Hon har arbetat medrådgivning av småskalig livsmedelsproduk-

tion för länsstyrelsen i Jämtland och delta-git i olika projekt vars syfte varit att mark-nadsföra svensk mat och svenska råvaror iEuropa. Mellan varven har hon jobbat ifamiljeföretaget, på somrarna med försälj-ning i Mittådalen och under resten av åretmed cateringverksamheten och försäljning-en i Sollentuna.

– Jag har en typisk småföretagarbak-grund och det får jag nytta av i det arbetejag har i dag. Det är roligt att hålla på medbåde stort och smått.

Och kontakten med Mittådalen släpperhon inte.

På språng mellan

Paris och Mittådalen

Marja Ek bor i Vasastan i Stockholm och arbetar påÖstermalm, men hon har sina rötter i Mittådalenssameby i Härjedalen.

26

– Genom att vi i familjen också har renar blirdet lättare för oss att uppmärksamma detsom kan bli en konflikt med turismen. Vi sit-ter på alla koder som man gör när man hål-ler på med renskötsel.

Anna Sarri är ansvarig för turistföretagetNikkaluokta Sarri AB. För många svenskarär Nikkaluokta porten till Kebnekaise. Härslutar landsvägen från Kiruna och fjällvärl-den öppnar sig. Byn ligger på en gammalsamisk boplats, väl vald vid skärningspunk-ten för tre dalar och i början av Kalixälven.I dag ligger här familjen Sarris anläggningmed stugby, restaurang, butik och konfe-renslokaler. Allt med utsikt över fjälltop-parna och viken.

Men familjens anläggning är inte bara en

vanlig fjällanläggning. Den är också ettbevis på att det går att förena den samiskakulturen, rennäringen och en levande naturmed en storskalig satsning på turismen.Varje år har anläggningen närmare 25 000besökare, och det mitt i gränslandet mellansamebyarna Laevas och Girjás som bedri-ver renskötsel i området. Vår och höst pas-serar renhjordarna från de två samebyarnaNikkaluokta. Och Kebnekaise – som ärmålet för många turister – ligger mitt i ren-betesland.

På slak lina

– Visst är det som att balansera på slak lina,säger Anna som tog över ansvaret förturistverksamheten 1996 från pappa Hen-rik Sarri. Vi ”säljer” något som vi delar med

resten av vårt folk.Om man klararbalansgången såfungerar det, ochdet har det gjortför oss.

En orsak till attkonflikterna harminimerats trorAnna är att famil-jen aldrig släpptkontakten medrennäringen. BådeAnnas bror och sambo ägnar sig åt rensköt-seln, och pappa Henrik har sett till attintresset och renägandet har gått i arv.

När vi träffar Henrik, i samband medkalvmärkningen, är han strålande glad för

En balansakt mitt i renbetesland

Anna Sarri är ansvarig förturistföretaget NikkaluoktaSarri AB.

Vid 75 års ålder är Henrik Sarri fortfarande aktiv i familjeföretaget som guide. Foto: Nikkaluokta Sarri AB

Foto

: K

rauz

o

Co

att ett av barnbarnen just ringt och berättatatt han själv lyckats märka två renkalvar.

– Jag har nog alltid sett renskötseln somvår basnäring, och även om det funnits enkonflikt med vår satsning på turismen hardet gått att förena verksamheterna, sägerHenrik Sarri som fortfarande vid 75 årsålder är aktiv som guide i turistföretaget.

Ytterligare en orsak till att familjen lyck-ats bygga upp företaget, utan konfliktermed natur och omgivning, är att det variten mycket försiktig och långsam utbygg-nad, tror Anna och Henrik. Snart kan famil-jen Sarri fira hundraårsjubileum i Nikkalu-okta.

Inflyttade från Norge

Henriks föräldrar, renskötaren Nils OlssonSarri och hans hustru Maria, kom till vikenredan 1910. Det var fem samiska familjerfrån Nordnorge som slog sig ner i Nikka-luokta efter några svåra vintrar då de förlo-rat stora delar av sina renhjordar. De sökteannan försörjning som komplement tillrenskötseln.

Nils började nästan genast att arbetasom tillsynsman för STF (Svenska Turistför-eningen), som redan 1908 hade uppfört sinförsta stuga vid Kebnekaises fot. Intressetför fjällturism började så smått ta fart i bör-jan av 1900-talet – och vad kunde vara merlockande än landets högsta topp!

Hela familjen Sarri drogs snart in i verk-samheten. Henrik och många av de andra13 barnen i familjen kom att arbeta medturism. 1946 startade familjen det förstaföretaget. 1957 blev Henrik chef för detsom då hette Nikkaluokta Turisttrafik ochsom främst transporterade turister med båtfrån kirunahållet upp till Nikkaluokta.1971 var vägen från Kiruna till Nikkaluoktaklar och antalet besökare sköt i höjden.1988 invigdes den nuvarande stora anlägg-ningen, som utformats med omsorg för attpassa in i omgivningen.

– Här fanns det geografiska läget och dethar vi byggt vidare på. Från början med

transporter och sedan med service, över-nattningar och mat, berättar Anna.

– På senare år har vi också börjat spridainformation om samer och samisk kultur.Även om det inte fanns någon efterfråganpå det. Men vi tyckte det kändes naturligt.

Nya målgrupper

Ett sätt att nå ut till nya målgrupper är attbearbeta en internationell marknad. Till-sammans med en handfull andra samiskaturistföretagare från Kiruna kommun harAnna ställt ut på svenska ambassaden iLondon. Det är en ny marknad som skabearbetas. Och ett bevis för ett växandeintresse för den kultur och natur som barafinns i norra Skandinavien.

– Vi växer och är intresserade av att nåen ny publik. Att ett antal små företag kangå tillsammans på det här sättet gör detmöjligt för oss att marknadsföra våra före-tag på nya marknader.

Moderna transportmedel som helikopterhar gett möjlighet för en ny typ av besökarei den svenska fjällvärlden. Nu är det intebara fjällvandrare som passerar Nikkaluok-ta. Helikoptertrafiken är tät upp till STF:sanläggning vid Kebnekaise och stugor i när-heten. Det går att arrangera konferenser i

fjällvärlden utan att man behöver se åt envandrarkänga. En utmaning och en möjlig-het, enligt Anna Sarri.

– Vi märker ett intresse från allt fler attkomma ut i naturen och möta det vi kanerbjuda. Turismen är ett nytt kapitel isamernas historia, och jag tror att vi kanfortsätta att utveckla den utan att komma i konflikt med vår basnäring.

27

1988 invigdes den nya anläggningen i Nikkaluokta.

Foto

: Jo

nas

Sun

dber

g

I den svenska delen av Sápmi finns omkring40 enskilda samiska turistföretagare. Avdessa är många kvinnor och ungefär hälftenbedriver verksamheten i kombination medrenskötsel.

De aktiviteter som erbjuds är bland annatatt delta i samiskt vardagsliv, vandring medtamrenar, jojkföreställningar, övernattning ikåta, prova samisk mat, berättarstunder, las-sokastning och köra renackja. Till den samis-ka turismen räknas också museer, festivaleroch hantverksförsäljning.

Några platser värda att besöka: Ájtte – Svenskt fjäll- och samemuseum i Jokk-mokk, Silvermuseet i Arjeplog, Länsmuseernai norra Sverige samt världsarvet Laponia.

Turista i Sápmi

Foto

: N

ikka

luok

ta S

arri

AB

28

Det finns betydande möjligheter att utveckladen samiska turismen. Men för att lyckaskrävs att innehållet i högre grad anpassas tillbesökarnas förväntningar, menar forskarenRobert Pettersson. I Sverige är cirka 40enskilda samiska entreprenörer verksammainom turism, varav de flesta företag har fun-nits i mindre än tio år.

– Det finns flera anledningar att börja medsamisk turism, säger turismforskarenRobert Pettersson. Det är ett sätt att tjänapengar, man kan bo kvar och det skaparsysselsättning. Det är också ett sätt att spri-da information om samisk kultur. Därförkan turismen bli en plats för lärande mötenmellan samer och allmänhet.

Robert Pettersson har i sin avhandling”Sami Tourism in Northern Sweden” blandannat undersökt riskerna med en ”disney-fiering” eller överkommersialisering av densamiska turismen som uppmärksammats iturism kopplad till ursprungsfolken i exem-pelvis Australien, Nya Zeeland och Nord-amerika.

– Än så länge ser man inte i Sverige ex-empel på en överkommersialisering som gåttöver gränsen, förklarar Robert Pettersson.Det finns en hög medvetenhet om riskernaoch den gränsdragning som måste göras.

Utöver de sociala och kulturella aspek-terna av ökad turism måste de ekonomiskaoch miljömässiga frågorna beaktas. Ekono-miskt kan turismen ge intäkter och ökademöjligheter till sysselsättning samtidigt somden är utsatt för starka säsongsvariationer.Följderna för den fysiska miljön kan ocksåvara negativa i form av ökad nedskräpning,

förslitning och buller.– Riskerna finns, men för svensk del

överväger plus över minus i den faktiskaverksamhet som i dag bedrivs, säger RobertPettersson.

Som att stå på scen

Bland de samiska entreprenörer inomturism som Robert Pettersson träffat talasom ”on stage” och ”back stage”, det vill säganär man träffar besökarna respektive närman är ledig eller sitter på kontoret.

– Det handlar om en gränsdragning,man ska sälja vardagslivet men vardagslivetskiljer sig inte från annat vardagsliv. Därförkrävs en turistifiering. Varje entreprenörmåste själv avgöra gränsdragningen mendet handlar om att skapa en säljbar ochintressant produkt.

Robert Pettersson har identifierat olikabesökskategorier. Några är intresserade avdet genuina, orörda och exotiska. De ärberedda att betala en hel del för upplevel-sen. En annan grupp passerar samiska områ-den men har inget uttalat intresse av detsamiska. De kan dock tänka sig att lägganågra kronor på en samisk attraktion. Detgäller att anpassa utbudet till efterfrågan.

En uppenbar begränsning för turismen äravståndet, nästan alla har långt till de samis-

ka områdena. Men det är också dess styrka.– Detta är den perifera paradoxen, att ju

längre bort och otillgängligare något ligger,desto intressantare. Jokkmokks marknad äregentligen så fel det bara kan bli. Få bordär, det inträffar första veckan i februarioch vädret är kallt. Just detta är samtidigtdess attraktion.

För att ytterligare utveckla näringenbehövs, enligt Robert Pettersson, en störremedvetenhet kring konsumentperspektivet.Det räcker inte med att sätta upp en skyltför att locka turisterna.

Samarbete i nätverk

– För att skapa en långsiktigt hållbar näringkrävs ett ökat samarbete i nätverk. Densom erbjuder en fartfylld aktivitet skickarbesökare vidare till en annan entreprenörsom erbjuder en informativ aktivitet. Hit-tills har man inom den samiska turismenofta agerat tvärtom: har man en bra idé sådelar man helst inte med sig av den.

Robert Pettersson anser att det mestrationella är att kombinera renskötsel medturism på ett planerat sätt. Då tjänar ren-ägaren pengar på bägge verksamheterna.

– Turisterna kommer i alla fall och på såsätt kan man erbjuda en bra turismproduktoch själv ta kontrollen över turismen.

Turism somtar tillvarakulturen

För att lyckas med turism måste entreprenörerna svara upp mot besökarnas förväntningar.

Foto

: S

taff

an W

idst

rand

29

Tre Toppar – hot och möjlighetI norra Dalarna, mitt i det fjällområde som syns på bilden, står kampen mellan ensameby och turistprojektet ”Tre Toppar”. Två befintliga skidanläggningar, Idre Fjäll ochFjätervålen, ska länkas samman i ett större liftsystem. Idre samebys intressen vägs motökade skatteinkomster och nya jobb i en avfolkningskommun. Huvudaktörerna i dettaspel om marken är samebyn, turistföretaget Idre Fjäll, statliga och privata markägaresamt Älvdalens kommun.

Foto: Benny Jonsson

30

I Idre ställs samebyn med sina tretton ren-ägare mot investeringar i miljardklassen ochlöften om 300 nya årsarbeten. Redan i dagär Idre en av Sveriges fem största skidorteroch den ledande åretruntanläggningen iSkandinavien. Men enligt Idre Fjäll behövsnya attraktioner, fler och längre backar ochdesignat boende för att stärka Idres ställning iden hårdnande konkurrensen om turisterna.

– Idre sameby är inte emot en utvecklingav turismen. Men det får inte omöjliggörasamebyns fortsatta verksamhet, slår ordfö-rande Jörgen Jonsson i Idre sameby fast.

Projektet ”Tre Toppar” ska binda ihopskidområdena Idre Fjäll och Fjätervålenmed en släplift. Nya nedfarter ska byggas iett naturreservat på fjället Städjans öst- ochvästsluttning. Antalet turistbäddar ökarmed cirka 6 000 och skiddagarna beräknasbli 178 000 fler. Anläggningarna ska varabåde miljöanpassade och estetiskt tilltalan-de. Grovt räknat handlar det om invester-ingar runt en miljard kronor. Samebyn harliksom andra berörda varit inblandadeunder planeringsskedet av ”Tre Toppar”som pågått sedan 1997.

– Vi har på ett tidigt stadium visat pånegativa följder av ”Tre Toppar” för rennär-ingen. Men vi pekar också på alternativ tilldet nuvarande utbyggnadsförslaget i vårgenomarbetade konsekvensanalys, menarJörgen Jonsson.

Det är inte första gången som förutsätt-ningarna för renskötseln i Idre samebyhotas. Fritidsbebyggelse och de storaturistanläggningar, som redan finns i Idre,har inkräktat på samebyns områden. Alltfler turister innebär bland annat ökad trafikpå vägarna och fler snöskoterleder. En golf-bana har byggts mitt i renbetesland.

– Det värsta med det nu aktuella turist-projektet ”Tre Toppar” är att renens vand-ringsleder mellan sommar- och vinterbetetskärs av. Tillgången på bete är avgörande,utan bete ingen renskötsel, säger JörgenJonsson.

Störningar längs flyttvägen får storanegativa följder för renskötseln.

– Renar är vanedjur och har svårt attbryta sina naturliga mönster. Att flyttaleder är inte gjort i en handvändning. Detställer stora krav på samebyn och medförstora kostnader, förklarar Jörgen Jonsson.

Samebyn är också starkt kritisk till attstatlig mark, som tidigare upplåtits till

åretruntbete, kommer att exploateras om”Tre Toppar” byggs enligt nuvarande planer.Det gäller ett område kring Städjan inomnaturreservatet, som ingår i ett icke tidsbe-gränsat avtal med Statens Fastighetsverk.

Ta hänsyn till alla intressen

Cirka 80 procent av befolkningen i Idre-Särna-Grövelsjöområdet är i dag direkteller indirekt beroende av turismen. Med”Tre Toppar” ökar sysselsättningen med upptill 300 nya årsarbeten.

– Idre Fjäll livnär hela bygden, sägerkommundirektören Bengt Welin som lederrevideringen av Älvdalens översiktsplan där”Tre Toppar” är en viktig del.

Kommunen har förlorat en tredjedel avsin befolkning på drygt 40 år. Det är motden bakgrunden som markkonflikten i Idreutspelas.

– Det är många turer och Idre Fjälltrycker på, men planarbetet måste få ta tid.Vi måste ta hänsyn till alla intressen, sägerkommunalrådet i Älvdalen, Herbert Hal-varsson (s).

– Rennäringen är väldigt viktig för vårkultur och som näring. Men vi har ju ingatvångsmedel att ta till, utan kommunensroll är att få igång en dialog mellan parter-na. Och en sådan pågår mellan renägareoch skogsägare.

Samekulturen är exklusiv

– Samekulturen är exklusiv och lyfterområdets attraktionskraft. Men med detmenar jag inte att samerna ska bli ”turist-lappar” utan fortsätta att utveckla sin när-ing. Som jag ser det kan ”Tre Toppar” gesamebyn möjligheter att förädla och säljasina produkter, säger Lars Axelsson, VD förIdre Fjäll.

– Alla måste tillsammans ta ansvar, Idrefjäll, Älvdalens kommun och inte minstmarkägarna. Vi kan ju inte stänga av enflyttled för samerna. Från Idre Fjäll deltar vii diskussionerna för att hitta kompensa-tionsmarker, framhåller Lars Axelsson.

Ordförande i Idre sameby, Jörgen Jonsson, till-sammans med dottern Erika, på kalvmärkning.

Foto

: N

isse

Sch

mid

t

Intressekonflikt i fjällen

Den samiska historien går ända tillbaka tillden förhistoriska jakt- och fångstbefolkning-en. Under århundradenas gång lämnarmänniskan spår efter sig, till exempel stigaroch vägar, härdar, kåtor och förrådsbyggna-der och stängselstolpar.

Många gånger fordras ett tränat öga för attupptäcka de samiska lämningarna. En stormängd lämningar har återgått till naturen.Oftast finner man lämningar utefter degamla flyttlederna. Det kan vara visten(boplatser) med eller utan kvarståendebyggnader, källargropar och rengärden.Detta väldiga land, som sträcker sig överhela fjällkedjan och långt ner i skogslandenmot kusten, är det samiska kulturlandska-pet. Turistbroschyrernas tal om vildmark ärdet samiskt förvaltade landskapet med debetespräglade fjällen som exempel. Demänskliga behoven av värme, föda, vila ochsamvaro har utvecklats i samspel mednatur och landskap. Ett livsrum som måstefungera.

Det samiska kulturarvet är också ett sjä-

lens landskap, fyllt av minnen, myter ochmuntliga traditioner, ibland förknippademed religiösa innehåll. Den samiska namn-sättningen på sådant som terräng, platser,berg och sjöar tillhör således också densamiska kulturmiljön. De senaste topografis-ka kartorna med sina samiska namn börjarnu stämma med verkligheten. Ibland talarman om det samiska rummet i landskapet.

Under de senaste decennierna har manpå många håll insett hur skört och utsattdet samiska kulturarvet är. Det är inte baranaturen som återtar. Samiska lämningar ris-kerar helt enkelt att städas bort vid exploa-teringar genom skogsbruk, utbyggnad avvägar, anläggningar och samhällen. Turis-mens störningar och slitage kan vara ytterli-gare ett hot i känsliga områden. Mot dennabakgrund har det blivit bråttom att under-söka, dokumentera och renovera samiskakulturmiljöer. Det händer också att man idag helt enkelt bygger upp på nytt efteräldre förebilder. Samtidigt är det också vik-tigt att lyssna på de allt färre så kallade tra-ditionsbärarna och nedteckna deras minnen

för att förstå kulturarvets själsliga dimen-sioner.

Genom olika initiativ har nu hundratals,kanske tusentals, olika samiska byggnader,anläggningar och miljöer kunnat bevaras.Ett äldre hantverkskunnande har kommittill heders igen. Över hela Sápmi utförs nuarbetet med entusiasm från såväl samernassom myndigheternas och museernas sida.Olika former av samhällsstöd har utveck-lats, likaväl som för slott och herresäten.Värdet för hela Sveriges kulturhistoria haruppmärksammats.

Kultur och kulturarv ses i dag allmäntsom en resurs för ekonomisk och socialutveckling. Exempelvis börjar man tydligt seresultat inom området kulturturism. Det ären god idé att träna sitt sinnelag genom attbesöka en samisk kulturmiljö. Många objektär lättillgängliga för dig som besökare.

31

Minnets, mytens och traditionens landskap

Lapplands världsarv – LaponiaFN:s organ för kultur, utbildning och veten-skap, UNESCO, utser världsarv. Det är ett sättatt slå vakt om oersättliga natur- och kultur-värden. Ett världsarv anses viktigt för helamänskligheten och ska därför skyddas ochbevaras för kommande generationer. Det”samiska” världsarvet Laponia är ett sådantexempel. Grunderna för utnämningen var ikorthet dess rika biologiska liv, dess historiskavärde för den samiska kulturen och dessvärde som samiskt kulturlandskap. Sarek,Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus natio-nalparker ingår i området.

Endast ett fåtal av alla världsarv har enlevande närvaro av ett ursprungsfolk. Laponiaär ett sådant. Sju samebyar är verksammainom Laponia och driver renskötsel bådeinom och utanför världsarvets gränser.Genom en av Sveriges så kallade Agenda 21-processer har de sju samebyarna arbetatfram ett eget program, ”Samebyarnas Lap-oniaprogram”, för miljö- och näringsutveck-ling, kulturfrågor, kunskap och information.Dessutom ingår förslag för Laponias förvalt-ning som föreslås vila på en samisk majoritet i förvaltande organ.

Foto

: M

icha

el T

eilu

s

Samer har renskötselrätt till drygt en tredje-del av Sveriges yta. Renskötselrätt är samer-nas rätt att använda mark och vatten tillunderhåll för sig och sina renar. Rättighetenär avgörande för samernas möjlighet attbedriva renskötsel.

Renskötselrätten är en bruksrätt till fastegendom. En bruksrätt är en rättighet attanvända mark och vatten utan att ha ägan-derätt. Andra typer av bruksrätter är nytt-janderätter, till exempel arrende och jakt-upplåtelse, och servitut, till exempel rättför en fastighetsägare att använda brunnenpå en annan fastighet. Enligt nuvarandeordning äger samerna således inte renbetes-marken, det gör staten, skogsbolag, lantbru-kare och andra.

Av Sveriges cirka 20 000 samer är unge-fär 2 500 medlemmar i någon av landets51 samebyar, vilka utgör såväl geografiskaområden som ekonomiska samarbetsfor-mer. För att få utnyttja sin renskötselrättmåste man vara medlem i en sameby. Ensame som är medlem i en sameby får alltsåanvända mark och vatten som han ellerhon inte äger med stöd av bruksrätten.

Urminnes hävd

Många bruksrätter uppstår genom avtal. Densom ska arrendera en bit mark avtalar omdetta med markens ägare. För renskötselrät-ten behövs inte några sådana avtal. Rensköt-selrätten grundas i stället på urminnes hävd.Urminnes hävd betyder att någon använtmark så länge och så mycket att det uppståtten rättighet att använda den. Renskötselrät-ten har uppstått genom att samerna använtmark och vatten för renskötsel, jakt och fiskeunder mycket lång tid.

Samernas förfäder och andra folk harlevt i nuvarande Sverige sedan stenåldern.Då och då har de olika kulturernas markut-nyttjande orsakat konflikter. Det första offi-ciella brev som hanterar det är från 1584. Ibrevet deklarerar konungen urminnes rät-tigheter för samerna ovanför Songamuotkarå och förbjuder Tornebönderna att göraintrång där. Samtidigt deklarerar konungenatt all Sveriges mark som ”obygde ligga …hörer Gud, oss och Sveriges krona till ochingen annan”.

Samernas rätt erkändes

Århundradena därefter följde en mängdbrev och förordningar i vilka staten gjordeanspråk på all obebyggd mark, men samti-digt erkändes samernas urminnes hävd attanvända ”vidsträckta fjelltrakter, så beskaf-fade, att endast genom Lapparne och derasrenar utkomst åt människor der kan ska-pas” (proposition 1886:2).

Ända sedan den första renbeteslagenfrån 1886 har rennäringslagstiftningen

angett gränserna för samernas året-runt-marker och vinterbetesmarker. I dag regle-ras renskötselrätten genom rennäringslagenfrån 1971. Den exakta geografiska gränsenför vinterbetesmarkerna har inte fastställtsvarför det fortfarande är domstolsväsendetsuppgift att döma i dessa frågor. Eftersomurminnes hävd måste bevisas, faller bevis-bördan på renägarna.

Uppmärksammade domar

Samer bedriver renskötsel i nuvarandeJämtland och Dalarnas län sedan lång tidtillbaka. I jämförelse med de nordligastelänen blev man undanträngd tidigare av demer omfattande nybyggena och småbru-ken. Undanträngningen gick så långt attstaten från mitten av 1800-talet köpte till-baka fjällområden och reserverade dessa tillrenskötseln. De jämtländska samernas året-runt-marker, de så kallade renbetesfjällen,utvidgades därmed.

En omstridd fråga är huruvida renägarehar rätt till vinterbete utanför renbetesfjäl-

32

Samebyn utgör både en ekonomisk samarbets-form och ett bestämt landområde. Inom detgeografiska området får medlemmarna i same-byn bedriva renskötsel. I delar av området fårmedlemmarna dessutom fiska och jaga.

Renskötselområdet utgör ungefär en tredje-del av Sveriges yta från Idre i söder till Treriksrö-set i norr. Det betyder att det bedrivs renskötsel isammanlagt sex län i Sverige: Norrbottens, Väs-terbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Dalarnasoch Gävleborgs län.

Fjällsamebyarna flyttar med renarna, på som-

rarna till fjällen och på vintrarna till barrskogarösterut. Skogssamebyarna stannar i skogslandetåret om.

I Tornedalen bedrivs koncessionsrenskötsel.Den är speciell eftersom även icke-samer får ägarenar efter speciellt tillstånd.

Det landområde som en sameby nyttjar äruppdelat i året-runt-mark och vinterbetesmark.Året-runt-mark är ett område där renskötselrät-ten får utövas under hela året. På vinterbetes-mark (ligger ofta i skogslandet) får renarna betafrån och med den 1 oktober till och med den 30april.

Renskötselområden i sex län

Domstolar avgörsamernas markrättigheter

33

Odlingsgräns

Lappmarksgräns

len i Jämtland. År 1990 stämdes fem same-byar av närmare sexhundra markägare, varsmark nyttjas av samebyarna, i Härjedalen.Ett huvudargument var att dagens renskötselskiljer sig så mycket från äldre tiders atturminnes hävd inte kan åberopas. De exper-ter som båda sidor anlitat hade olika upp-fattning och tingsrätten i Sveg fann atturminnes hävd inte kunde bevisas. Sameby-arna har enligt domstolen inte rätt till renbe-te på huvuddelen av nuvarande vinterbetes-marker. De största markägarna, kyrkan ochskogsbolagen, drog sig ur processen efter enförlikning med samebyarna mot löfte om enminskning av renhjordarnas storlek.

Samebyarna överklagade tingsrättensdom till hovrätten. Hovrättens dom överens-stämmer i sak med domen vid Svegs tings-rätt. Högsta domstolen har därefter avslagitsamebyarnas ansökan om prövningstillstånd.

”Härjedalsmålet” har föranlett nya stäm-ningar i andra områden där markägareanser att vinterbetesrätten är oklar.Samebyar står nu inför valet att geupp de rättigheter som de anser sigha eller strida för dem genom högreinstanser med risk för konkurs.För att internationelladomstolar ska beaktafrågan måste allanationella instanserha prövats, vilketalltså har skett i”Härjedalsmålet”.

I Norge ärbevisbördanomvänd: markäga-ren måste bevisaatt urminnes hävdinte förekommer.

KönkämäLainiovuoma

SaarivuomaTalmaGabna

Laevas

Girjas

BasteSörkaitum

SirgesJåhkågasska

TuorponLuokta-Mávas

Semisjaur-NjargSvaipa

GranRan

Ubmeje

Vapsten

Vilhelmina Norra

Vilhelmina Södra

Frostvikens Norra

OhredahkeRaedtievaerie

JiingevaerieJovnevaerieNjaarkeKall

HandölsdalenTåssåsenMittådalen

´RuvhtenIdre Nya

Vittangi

GällivareSerri

UdtjaStåkke

Maskaure

Östra Kikkejaure

Västra Kikkejaure

MausjaureMalå

Muonio

SattajärviTärendö

KorjuPirttijärvi

Ängeså

Kalix

Liehittäjä

Det finns 51 samebyar. Inom det geografiskaområde som samebyn utgör får byns med-lemmar bedriva renskötsel och dessutomfiska och jaga.

34

I samband med att de svensk-norska na-tionsgränserna drogs upp i mitten av 1700-talet fick de svenska samerna rätt till renbetei grannländerna. Sedan dess har flera renbe-teskonventioner mellan Sverige och Norgeslutits, den senaste 1972. Men Norge har iöver 100 år hävdat att denna rätt skabegränsas och diskussionen pågår alltjämt.

Den första renbeteskonventionen slöts isamband med gränsdragningen 1751 mel-lan Sverige och Norge. Denna gräns utgörockså den längsta delen av gränsen mellanFinland och Norge. Till denna gränsöver-

enskommelse gjordes ett innehållsrikt till-lägg på 30 paragrafer om de gränsöverflyt-tande samernas rättigheter – senare oftakallad Lappkodicillen. Gränsavtalet skullesäkra framtiden, åtminstone för den del avdet samiska folket som berördes av gräns-dragningen.

De renskötande samerna blev, i och medgränsdragningarna, tvungna att korsa land-gränser för att kunna flytta med sina renarsom de alltid gjort. Renbeteskonventionervar, och är fortfarande, de avtal som gerrenskötare möjlighet att använda markeröver nationsgränser.

I Lappkodicillen stadgades samernas rättatt för sin näringsutövning korsa den norsk-svenska gränsen. Mot en liten avgift skullede samtidigt ha rätt att nyttja land och vat-ten i det andra landet på samma villkorsom det landets egna medborgare. Dettagällde både bete, jakt och fiske i hav ochinsjö. Vidare infördes bland annat en visssamisk egenförvaltning, det interna samiskarättssystemet Lapperetten, samisk neutrali-tet vid krig mellan de två länderna, samthandelsrätt i Norge för de nordligast boen-de svenska samerna.

År 1809 skiljdes Finland från Sverige

Under många år har Sverige och Norge förhandlat om en ny renbeteskonvention. I juli 2004 besökte den svenska sameministern Ann-Christin Nykvist någraav de renbetesområden i Norge som svenska samer använder för sina renar.

Gränslös näring i Sverige – Norge

Foto

: To

r Lu

ndbe

rg

35

och blev ett storfurstendöme under denryska tsaren med nya gränser. Norge, å sinsida, skiljdes från Danmark 1814 och tving-ades in i en personalunion med Sverige.Även om Norge då underställdes densvenska kungen, tillämpades fortfarandeLappkodicillen och de renskötande samer-na kunde fortsätta flytta sina djur över densvensk-norska gränsen.

I början av 1840-talet tillsattes dock engemensam svensk-norsk kommission somskulle utvärdera och föreslå ändringar iLappkodicillen. Norge ville, så långt sommöjligt, begränsa de svenska renskötandesamernas renbetesrätt. De ville ocksågenomföra stränga kontroll- och ersätt-ningsbestämmelser. Kommissionen enadesvisserligen 1844 om att kodicillens rättig-heter skulle begränsas, men i praktikenskulle det dröja länge innan de nya bestäm-melserna genomfördes.

Betraktades som vilda

Den negativa norska hållningen på dentiden hörde i hög grad samman med jord-brukskolonisationen av delar av Nordnorge.Vidare hade rasistiska och kolonialistiskaåsikter börjat göra sig gällande. Bland annatblev de renskötande samerna i början av1840-talet jämställda med de ”ville” (vilda).Enligt en tidningsartikel behandlades denorska jordbrukskolonisatörerna mycketvärre av de svenska renskötande samerna änden behandling som kolonialister i övrigavärlden fick utstå från ”vilde urindvaanere”.

År 1852 skedde den så kallade gräns-stängningen mellan Norge och Finland.Därefter blev det förbjudet att flytta medrenarna över gränsen. För renskötselsyste-men på hela Nordkalotten var gränsspärr-ningen en katastrof. Ett tydligt exempel ärden stora utflyttningen av renskötandesamer från Kautokeino i Nordnorge tillsvenska Karesuando under 1850-talet.Dessa samer fortsatte att nyttja vinterbe-tesmarkerna i Finland, men nu som svenskaundersåtar.

För att få slut på svenska samersanvändning av finska betesmarker bad definska myndigheterna den ryska regeringenatt spärra gränsen mot Sverige. Till en bör-jan fick man emellertid inte gehör fördetta, men år 1889 stängdes även gränsenmellan Finland och Sverige för överflytt-ning med renar. Därmed blev även dennagräns ett reellt hinder för den samiskagemenskapen inom renskötseln. Följdenblev att en stor del av de Kautokeinosamersom hade skrivit sig i Karesuando, återvän-de till Norge även om många familjer stan-nade kvar.

Det gränsöverskridande renbetet blevsedan en av de svåraste frågorna i sambandmed unionsupplösningen 1905 mellan Sve-rige och Norge. Norge ville bli kvitt Lapp-kodicillen och de svenska samernas renbe-tesrätt. De norska kraven avvisades ochNorge fick i princip acceptera att kodicilleninte kunde sägas upp.

Bitter dragkamp

De följande åren fortsatte den bittradragkampen i renbetesfrågan.Först 1919 lyckades parternaenas om en renbeteskon-vention. Med den begrän-sades de svenska samer-nas renbetestillgång iNorge starkt. Dettaledde till en svårsituation

i de nordligaste renbetesområdena i Sverigeoch renskötande familjer tvångsflyttadessöderut.

Renbeteskonventionen reviderades1949, utan några grundläggande ändringar.I 1972 års renbeteskonvention gjordesemellertid betydande ändringar som ytter-ligare inskränkte de svenska renskötandesamernas renbetesrätt i Norge.

Under flera år har Sverige och Norgeförhandlat om en ny konvention. En intres-sant fråga i detta sammanhang är vad somsker om länderna inte blir eniga. Är det dåLappkodicillens regelverk som åter reglerarrenskötseln över gränsen mellan Norge ochSverige?

Steinar PedersenCand. philol. Verkställande direktörSEG/Samisk Nærings- og utredningssenter i Deatnu-Tana.

Gräns 1751Gräns 1809Gräns 1826Gräns 1830Gräns 1920–44Gräns 1944

36

Om man befinner sig i norra Västerbottenoch passerar Sorsele så hamnar man påvägen till Ammarnäs. Där mobiltelefonentystnar tar man till höger och kör en litenskogsväg i några kilometer. Vägen slutar viden sjö och man möts av tystnaden ochTorsten Jonsson. Han brukar möta besökar-na och ta över dem till sitt hem med båt.Tvärs över den fiskrika lilla sjön Vosträsk.

Runt sjön ligger några hus utspridda, deallra flesta är i dag tomma sommarstugor.Torstens hus ligger på en kulle vid stran-den. Bakom huset finns några uthus, ladu-gårdar och vallar. Trots sina sjuttio år så ärdet en livfull och pratsam styrman. Torstensäger sig ha ett problem som inte är så all-varligt. Hans hörsel är något nedsatt.

– Därför, säger han, om du får fel svar såberor det på hörseln, inget annat.

– Det var när någon av mina förfäder envinter blev helt utan renar som han bosattesig här, berättar Torsten. Framåt vårkantenlånade han en härk som drog hans tillhörig-

heter. Och när han kom fram hit, till denhär trakten, så släppte han lös härken ochsade att här slår jag mig ner.

Levde på jakten

Förfadern och generationerna som följdekunde bärga sig bland dessa skogar. Dehade några kreatur, fisk i sjön och så detviktigaste, det som gav pengar till hushållet– jakten. När jakt på varg och järv gavskottpengar så var det de fastboende somjagade. Renskötarna hade själva varken tideller tillfälle att göra detta, menar Torsten.

Småviltet, tjäder, orre, ripa, hare, ekorreoch mård gav både mat och inkomster. Enälg på hösten gav mat för en stor del avvintern. Med tiden blev marken och sjöarnakring Vosträsk skrivna som hemman. Livetkring sjön var gott.

Det var för ett bra tag sedan som sakerbörjade gå snett, enligt Torsten. De fastboen-de samerna hade med hjälp av lagar blivitbortdefinierade som folk. De var varkenbönder eller renskötare. Den rennäringslagsom kom 1928 definierade samer som

renskötare. Några andra samer fanns inte.Antalet fastboende samer var litet och delevde utspridda från Härjedalen och norrut.De hade heller aldrig organiserat sig som derenskötande samerna gjort genom blandannat SSR (Svenska Samernas Riksförbund).

Björnjakt vid 13 år

– Jag var tretton år då jag för första gångenfick låna fars gevär och bege mig på björn-jakt ensam. Mor var orolig men jag for iväg.Jag gick långt och hade tänkt övernatta iskogen, men när skuggorna började blilängre insåg jag att att det nog skulle varabättre att sova i sängen än under en gran.Så jag skyndade mig springande hemåt iskymningen. Väl hemma var mor lättadmedan far bara tittade på mig och sade atthan väntat länge på att jag skulle komma.

Torstens liv som ung var jakt och fiske.De kunde ligga ute veckovis på sina jaktre-sor. Varje säsong hade sin jakt, under höstenälg och björn, under vintern ripa och annanfågel.

– En dag hade vi skjutit mer än tjugoekorrar, och för varje skinn fick vi fem kro-nor. Då hade det gått riktigt bra för oss!Och fanns det inget kött i huset så lademan ut några nät.

Med jakten som levebröd

37

Torsten och hans fru Elli har bostadbåde i Vosträsk och i Sorsele. I samhälletfinns, till skillnad från i Vosträsk, både eloch vatten. Under några vintermånader borde därför i Sorsele. Men så fort solen börjarvärma och fram till den riktiga köldenkommer i november, så bor de här ute.

– Med ved, gasol och solcell klarar vi ossbra, säger Torsten.

Inte tysta längre

Torstens son har engagerat sig politiskt.Han och några andra har bildat ett politisktparti, Jakt- och fiskesamerna, som i dagfinns med i Sametinget. De representerardär en grupp samer som knappt hörts ellersynts till. Deras krav på samma rättighetersom renskötande samer, har satt myror ihuvudet på både politiker, myndigheteroch andra. Och de kommer inte att varatysta längre, menar Torsten. Trots att de haren lång kamp framför sig: att få tillbaka rät-ten till de marker deras renlösa förfäderskötte om och levde av.

När jag ska lämna Torsten säger han atthans släkt haft många jägare.

– Så om du hittar boken om björnjägarenKlomma ska du skaffa en åt mig. Den skullejag gärna vilja läsa. Det var min farfarsfar.

Värdet av jakt svårfångatI Sverige finns drygt 300 000 aktiva jägare somvarje år skjuter cirka 100 000 älgar. Till det skaläggas att dubbelt så många rådjur och ettmycket stort antal annat vilt fälls varje år.

Det är svårt att beräkna värdet av jakten.För Torsten Jonsson (se artikel här intill) ochandra samer som är beroende av jakten ochfisket är värdet av varje skjuten älg mycketpåtagligt. Men det går också att beräkna värdeti ett större perspektiv.

Värdet brukar delas upp i två delar, delsköttvärdet som det fällda viltet representerar,dels rekreationsvärdet av jakten som fritidssys-selsättning – det vill säga vad jägaren är bereddatt betala för själva jaktutövningen.

Ett exempel på hur värdet kan beräknasenligt ovanstående ”formel” har tagits fram avSvenska Jägareförbundet och gäller för 1997.

1997 fälldes 94 300 älgar. Med en medel-vikt på 135 kg (slaktvikt) och ett köttpris på 35kronor (slakteriet) blir det samlade köttvärdetcirka 445 miljoner kronor. Tidigare beräkningar,gjorda av docent Leif Mattsson vid Sverigeslantbruksuniversitet i Umeå i slutet av 80-talet,beräknade rekreationsvärdet för älg till 60 pro-cent av det totala jaktvärdet. Det innebär attjaktvärdet för älg skulle kunna uppskattas tillnärmare 1,1 miljarder kronor. Till detta kanockså läggas det som kan kallas ”friskvårdsvär-

de”, det vill säga att många vistas i skog ochmark med jakten som huvudsaklig drivkraft, vil-ket har positiva effekter både för individen ochsamhället.

Detta är ingen samhällsekonomisk analyssom tar hänsyn till, exempelvis, kostnader förviltskador på skog och gröda samt trafikolyckor.Inte heller jaktutövningens påverkan på syssel-sättning, produktion och försäljning av varoroch tjänster. I kalkylen ska också läggas viltetsvärde för den biologiska mångfalden.

Foto: John Erling Utsi

Midnattssolens stilla ljus har just lagt sigöver de snöklädda fjälltopparna. Nere idalen, på en upptrampad kulle i Dividalensnationalpark, hörs tusentals råmanden ochenstaka rop. Det är kalvmärkning i Lainiovu-oma sameby.

För den oinvigde liknar den inhägnade kul-len ett kaos. Mitt inne i myllret av råman-dena, skrikande människor och springanderenar, går Tomas Marakatt.

Med händerna i ett stadigt grepp omlassot och en blick koncentrerad på renva-jornas öron cirkulerar han runt och sökerefter ett speciellt snitt.

Ett halvt avkapat högeröra med ett v-format snitt i mitten och ett vänsteröramed gropliknande trappsteg. Det är öronsom Tomas skulle känna igen även isömnen.

Hundratals renar rusar över den stenigajorden som genom åren blivit nedtrampadav tiotusentals svarta klövar. Allt överröstasav de små kalvarnas desperata rop påmamma och vajornas ängsliga oro över sinasmå. Om du lyssnar tillräckligt länge på detusentals råmandena, kan du höra att allarenar har sitt eget uttal och röst, precis somvi tvåbenta har.

Lukten känns som ett mellanting av

avföring och hund, men för renskötarna ärden lika naturlig som doften av deras egensvett som frodats efter några timmars lasso-kastande. I år verkar gult vara innefärgen,men Tomas lasso är lila med en plastbitlängst fram. Den har två hål som lassot träsigenom och bildar en ögla.

Medan renvajorna söker sina kalvar, letarTomas efter dem som har funnit och följersin mor.

– Kalvmärkning är då man ser resultatetav höstens och vinterns jobb. Fast det äringen semester precis, säger Tomas och tor-kar svetten från pannan.

Tvåhundra meter bort, på andra sidanrengärdet, skriker Per-Ola Blind på samiska:

– Per-Anders, Per-Anders. Jag ser den.En kort man i medelåldern småspringer

över rengärdet samtidigt som han aktar sig

38

Att hitta det rätta snittet

Foto

: P

eter

Ros

én

för att inte halka på de runda stenarna.– Vad såg du, frågar Per-Anders Blind.– Här är din bruna kalv, den som vi inte

fångade för några timmar sedan. Och så ärderas jakt igång.

Det jagas även på andra håll. Lassotviner i luften. Någon bommar och någon ärmitt i prick, runt halsen.

Plötsligt fastnar Tomas blick. Hans steg-rytm ökar och andetagen är koncentrerade.Ögonen är fästa på en brun kalv som är litevitfärgad runt nosen. Vajan har det rättasnittet.

Snabbt som blixten drar Tomas i denhögra handen och gör sju öglor samtidigtsom blicken är fastlåst vid målet. De brunakängorna trampar på renskiten och de lösastenarna samtidigt som högerarmen höjslångsamt. Inga snabba rörelser nu. Dåplötsligt. Som en huggorm. Den bruna kal-ven är fast innan han ens hunnit reagera.Med ett brölande försöker han slita sig fri,men förgäves. Det lila lassot sitter runt hal-sen och Tomas drar till sig kalven med bådahänderna.

– Träning ger färdighet, ler Tomas ochlyfter upp den meterlånga kalven och sät-ter sig på honom till dennes förundran.

Kniven åker fram ur jackfickan. Medsnabba rörelser har det hela örat förvand-lats och fått det rätta snittet, precis som sinmors. Med ett skutt far kalven iväg ochTomas plockar upp lassot och stoppar inkniven i fickan. Han, renarna och de fem-tiotal andra renägarna har många timmarssökande kvar i natt.

39

Inom varje samebys område strövar och flyttasrenarna mellan olika betesmarker. Betesområ-dena har olika egenskaper som gör dem bety-delsefulla för renskötseln vid olika tider på året.För att förflytta sig mellan de olika områdenaanvänds särskilda vandrings- och flyttleder somofta är mycket gamla. I arbetet med renarnaanvänder renskötarna förutom olika leder, ävenolika hagar för att samla, skilja, märka och/ellerslakta renarna.

Arbetet med renarna sker på djurens villkordär väder, vind och bete är avgörande. Rennä-ringen är känslig för störningar både från andramarkanvändare och rovdjur. På våren, när vajor-na kalvar är det särskilt viktigt att renarna fårvara ostörda. Även under andra perioder pååret, till exempel vid flyttningar, är renen speci-ellt känslig för störning. Vid en trång passage, såsom över en väg, kan störningar göra att en helhjord sprids, vilket leder till mycket merarbeteför renskötarna.

Näring på djurens villkor

Renarna är hjortdjur som lever i flock. Den artsom finns i norra Skandinavien kallas tundra-ren. Det finns ungefär 225 000 renar (år 2000)i Sverige. Renen är det enda hjortdjuret därbåda könen har horn. Tjuren, sarven, och kon,vajan, fäller sina horn varje år. Stora horn gerstatus i flocken. En hanren kan samla ett haremom 25–30 vajor som han vaktar. Efter brunstenfäller hanrenarna sina horn, medan honrenarnabehåller sina till våren. Under vintern kan vajor-na därför jaga undan sarvarna från de bästabetesplatserna.

Renen är anpassad till klimatet. Pälsen ärmycket tät med hår som isolerar väl och klövar-na är stora nog att springa på snön och grävagenom snön efter lavar.

Djuren blir 85–120 cm höga. Som jämförel-se är älgen ungefär dubbelt så hög och vägerfem–sex gånger mer.

I maj söker sig honrenarna till fjälls för attkalva. Kalven följer henne under sitt första år,tills renkon får en ny kalv. Sommartid läggerrenarna på ett rejält hull för att klara vintern.Renägaren slaktar ofta en del av hanrenarna påhösten när de är kraftiga inför brunsten.

Anpassad för klimatet

Renmärke är de speciella snitt i renens öron somsignalerar vem som är dess ägare. Ett renmärkeär personligt och ärvs ofta inom släkten. Alla ren-märken finns samlade i länsstyrelsernas renmär-kesregister.

Vänster öra Höger öraFramifrån

Foto

: P

eter

Ros

én

Trots att Sune Enoksson är en av sameslöj-dens mest erkända utövare, har han aldrigkunnat leva helt på sin konst. Sunes knivar,dosor och kåsor är hett eftertraktade samlar-objekt. Den som beställt ett föremål av hanshand kan få vänta i åratal. Men rik har haninte blivit.

Inte på pengar i alla fall. Men livskvalitet –tillsammans med slöjdande hustrun Astridoch fyra, nu utflugna, barn – har han noghaft i övermått.

De träffades på dåvarande SamernasFolkhögskola i Jokkmokk 1951. I över fem-tio år har de levt och arbetat tillsammans.Sune med hårdslöjd, Astrid med mjukamaterial som skinn och textil.

De utstrålar en sällsynt samstämmighetoch trivsel, när vi träffas i den kombineradeateljén och bostaden, byggd på sluttningen

upp mot Ingemarsbacken i Tärna-by. Sensommardagen är vacker ochutsikten över Gautajaure och fjäl-len söderöver hänförande.

Långa dagar och hårt arbete

Astrid har en liten slidkniv häng-ande i en tvinnad skinnsnodd runtsin hals. Det är en helhornskniv,med slida och skaft av renhorn,rikt ornamenterat. Sune har gjortden – en av hans specialiteter –och en av många gåvor till hust-run.

Att slöjdamed själoch hjärta

Namn: Sune EnokssonFamilj: Slöjdande hustrun Astrid, fyra barnoch sju barnbarn.Utbildning: Samernas Folkhögskola, slöjd-lärarutbildning vid Nääs. Yrke: Slöjdare och lärare. Finns represente-rad och har tillsammans med Astrid ställt utpå Västerbottens museum på 60-talet och2002. Har fått Västerbottens kulturstipendi-um 1964 och 1999. Bakgrund: Renskötarfamilj i tidigare genera-tioner inom Vapstens Sameby i Tärna kom-mun. På 20-talet skaffade familjen ett hem-man med jord, ägor och kor i Sandnäset.

– Jag valde min hustru med omsorg. Hon har ren-lycka, säger Sune och kastar en öm blick på Astrid.Foto: Olle Nessle

– Jag använder den till allt. Att skärapapper med, när jag syr... jämt! Den hadejag på mig när jag for till Kina, säger Astrid.

De vackraste han gör, stannar inom famil-jen. De fyra barnen har alla var sin samling.Men Sune Enoksson har hela livet varit enflitig man så det har blivit mycket gjort.

– När jag jobbade samtidigt blev det långaarbetsdagar. Först i skolan, sedan i ateljénfram till tio, elva sådär. Då brukade vi avslutadagen med renskav, vatten och hårt bröd!

I 40 år arbetade han som slöjdlärare iTärnaby vid sidan om konsthantverket. Nuär Sune Enoksson 70 år och pensionär.

Varför har det gått så bra för dig?– Man måste ha ett glödande intresse, en

passion för det man gör. Man måste förståsha lite talang också, men det mesta ärenvishet och tjurskallighet. Och man måsteha råd att vara fattig ibland!

Sune menar att det är omöjligt att levapå slöjden. För att få en dräglig inkomst harhan räknat ut att omsättningen måste liggarunt 400 000–500 000 kronor. Och det ären omöjlighet när man sysslar med ettkonstnärligt arbete.

– Där har vi det största problemet, me-nar Sune Enoksson som berättar att hanfaktiskt gjorde tidsstudier på sig själv underen längre period.

– Av en åtta timmars dag, blev det barafem timmars effektiv arbetstid. Resten gickåt till annat, folk som kom på besök, kunderoch liknande.

Hög konstnärlig kvalitet är a och o

Verkstaden ligger i ett litet rött hus straxovanför bostaden. I lådor ligger råmateria-len: renhorn, älghorn, masurbjörk, rot ochträbitar av skilda slag.

Här finns flera maskiner, såg, slip, svarv,som han – till skillnad från slöjdarna förr itiden – använder i grovgörat. Mesta tidensitter han dock vid det välslitna bordetframför fönstret och arbetar med kniven.Ornamentiken skärs in för hand, medögonmått direkt, utan förlagor.

– För mig är kniven huvudverktyget,säger Sune och betonar hur viktigt det äratt hålla dekoren stilren.

Ingen av Sunes knivar, dosor eller kåsorär den andra helt lik. Alltid skiljer någondetalj. Men hans ornament är alltid stramtgeometriska, som det sydsamiska föresprå-kar. Han blandar aldrig in nordsamisk, merorganisk och figurativ dekor. Däremotexperimenterar han med nya material-blandningar, som att lägga in tenn och sil-ver i renhornet.

Att hålla en hög konstnärlig kvalitet, attaldrig tumma på den, är a och o för densom vill göra sig ett namn inom slöjden,menar Sune.

– Då har man alltid köpare.

Viktigt lära sig företagandet

Vad har han för råd till den som vill satsapå slöjden?

– Att lära sig före-tagandets spelregler. Det ärviktigt att kunna bokföring, skattefrågoroch sådant, för att inte åka på bakslag somär svåra att reparera.

– Den samiska kulturen går inte underutan statsbidrag. Men det är klart att detvore välbehövligt om det funnits en inves-teringsfond som gällde samisk företagsam-het inom slöjd och konsthantverk. Den frå-gan har också diskuterats inom berördaorganisationer. Att slöjda kräver ofta storainvesteringar i utrustning, lokaler, utbild-ning och marknadsföring. Men samiskthantverk går ju aldrig att massproducera,säger Sune Enoksson.

När han sen funderat ett varv till, som såofta, tillägger han:

– Fast kommer den rätta personen, medrätta intresset och rätta ambitionen, så fort-sätter han att skapa, oavsett bidrag.

41

Ett arbetsår i SápmiSom samiska slöjdare och livskamrater, leverAstrid och Sune Enoksson ett liv nära naturen.Sysslorna är rytmiskt återkommande. Här skri-ver Astrid Enoksson själv om ett arbetsår:

Vintermånaderna från november till mars har vifullt upp med att tillvarata det arbetsmaterialsom förvaras i frysarna, till exempel råa skinn avren i olika åldrar, senor för trådspinning ocholika barker.

Den samiska mathanteringen är också en deli vår vardag året om och infrysning och torkningär bra metoder att kunna förlänga tiden på tillva-ratagandet av de läckerheter som naturen bjuder.På våra arbetsbänkar ligger dessutom alltidpåbörjade arbeten som väntar på fullbordan.

Förvåren stundar när marssolen hunnit enbit över horisonten – då avslutar vi nätfisketunder isen och ripsnarningen. Ljuset återvändermed längre dagar och det blir svårare att hållasig inomhus för att arbeta.

När skaren bär i april – maj samlar vi materialtill knivar av de krokiga, vindpinade björkarna iskogslisten på fjället. Innan bäcken öppnar i majgör vi avhårningen av skinnen som vi färgar medbarker som insamlades och torkades året innan.

I början av juni – innan växtligheten kom-mer igång ordentligt – söker vi rotmasur av björkoch tar angelicarot, al- och blodrotrötter förbåde färgning av skinn och garner samt föranvändning som läkeörter.

I slutet av juni och fram till senare delen avjuli bereder vi skinn och hudar. Träden savardenna period så det är enkelt att förse sig medbarker för torkning. Vi växtfärgar garnerna tillvävnader och band samtidigt som vi tar reda påörter och växter som torkas och fryses in.

Rötmånaden infaller i slutet av juli ochvarar till slutet av augusti då det blir fuktigt ochvarmt.

September är slaktmånaden då köttet av renoch älg tillvaratas för årets behov samt materialsåsom skinn och senor för slöjdändamål. Brunst-perioden för ren är en månad från den 16 sep-tember och för älg en tid senare.

Vissa år blir det att vandra i skogarna underseptember och oktober efterkantarellerna som kan heltlysa med sin frånvaro bero-ende på torkan eller på att fros-ten och snön kommer tidigt.

TärnabyAstrid Enoksson

42

När älgjakten börjar, då stannar symaskiner-na i Lappland. Åtminstone hos Sara Svonnioch Ann-Sofi Fjällström, två av fem medlem-mar i en designgrupp med sitt samiska ur-sprung som gemensam grund och inspira-tionskälla.

De har alla fem gått på Samernas utbild-ningscentrum i Jokkmokk. År 2000 gick deut den nystartade Päls- och skinnkonfek-tionslinjen. Samma år gjorde de sin förstavisning på Jokkmokks marknad.

Nu driver de alla sina egna designföretagoch många mil skiljer dem åt till vardags.Men de träffas regelbundet och har mode-visningar och marknadsföring tillsammans.Då heter de Davvebiegga – Nordanvinden.

De tillverkar kläder i modernt utförandemen med en tydlig samisk hemvist. De harflera gånger varit nere i Stockholm och

visat sina kläder, och i norra Sverige fram-träder de med jämna mellanrum trotsavstånden dem emellan.

Samiskt men nyskapande

Åsa Päiviö bor i Jokkmokk, Hanne LenaWilks i Norge, Lise Tapio-Pittja i Nattavaa-ra och Sara Svonni och Ann-Sofi Fjällströmbor i, och i närheten, av Tärnaby.

Alla fem har vuxit upp i samiska hem,där sömnad och slöjd ingått som en natur-lig syssla i vardagen. När de uppträder till-sammans är de också ofta klädda i den tra-ditionella kolten.

– När man syr kläder är det viktigt att

Designgruppen från norr– gör moderna kläder med samisk inspiration

Utförsåkaren och världsstjärnan Anja Pärsonringde och ville ha något snyggt att ta på sigpå Idrottsgalan. Ann-Sofi Fjällström och SaraSvonni fick bara en dag på sig.

Foto

klä

der:

Ann

a-S

tina

Lin

dén

Ivar

sson

Fot

o D

avve

bieg

ga:

Lenn

art

Pet

ters

son

Foto

: C

arl G

usta

f G

usta

fsso

n

43

veta vad som är traditionellt och vad som ärnyskapande, säger Sara Svonni. Hon menaratt den samiska inspirationen kommernaturligt, i materialvalen – oftast renskinnoch ylle – i färgerna och i detaljarbetet.

– Om jag till exempel ska göra tofsar påen anorak, då känns det naturligt för migatt använda rött och gult ylletyg. De färgersom finns i min kolt från Jukkasjärvi.

Hon visar renskinnsanoraken med tofsar,som också har andra speciella samiska kän-netecken, så som tvinnade skinnsnoddaroch infällda trianglar i ylletyg i nederkantenpå ärmen.

Sara beskriver sin stil som ungdomlig.Men i detaljarbetet tar hon till det traditio-nella. Som en enkel dekor i tennbroderi påen i övrigt ”modern” klänning. Hon syr detmesta, men skinnbyxor har blivit lite avhennes specialitet.

Anja ringde

Eftersom både Sara och Ann-Sofi bor i när-heten av Tärnaby har de ofta kontakt medvarandra. De jobbar också tillsammansibland. Som med klänningen i renskinns-mocka till slalomstjärnan tillika Tärnaby-bon, Anja Pärson.

– Anja ringde till mig och ville ha någotalldeles extra att ta på sig till Idrottsgalan.

Det var bråttom. Jag hade en dag på mig.Då ringde jag till Sara som åkte och togmått. Så satte vi igång. Vi blev färdiga ochklänningen blev mycket uppmärksammad ipressen. Man skrev om Anja Pärsons ”Saganom Ringen-klänning”, berättar Ann-SofiFjällström.

Varje plagg som Sara och Ann-Sofi syr,är måttbeställt och utfört efter kundensönskemål. Materialet – ofta skinn eller päls– är dyrt. Det gäller att veta vad man gör,innan man sätter nålen i!

Saras Svonnis syateljé ligger i svärföräld-rarnas röda gäststuga i Tärnafors. Ofta tittarAnn-Sofi förbi. Då sätter de sig för att bollaidéer eller tala designproblem tillsammans.

– Det är bra att ha någon att tala med. Idag gör jag allt själv, design, tar mått, görmönster, syr, marknadsför, sköter bokföring-en och säljer. Jag jobbar också en hel delmed ändringssömnad. Men mitt mål är attbara jobba med design och marknadsföring,säger Sara som är uppvuxen utanför Kiruna.

Egna renar

Ann-Sofi har egna renar och tillhör Ubmejesameby. Hon är också utbildad förskollärareoch jobbar extra ibland. Sara hoppar insom receptionist och lärare. Hon hållerockså föredrag om samisk kultur, historia

och dräktskick. Ingen klarar sig enbart påsömnaden. De är tusenkonstnärer, som såmånga andra samer.

– Ens namn måste bli känt, om man skalyckas som designer, säger Sara Svonni. Där-för har både hon och Ann-Sofi visat upp sinakläder på Rookies, en mässa för unga desig-ners i Stockholm. Och de tänker fortsättadra söderut om det behövs. Fast viktigast ärJokkmokks marknad.

– Veckorna innan brukar vi sy dygnetrunt!

Ylva Pavval går på samma utbildning på SaminÅhpadusguovdás, Samernas utbildnings-centrum i Jokkmokk, som medlemmarna iDavvebiegga. Ylva har redan lärt sig grundernai duodji, samiskt hantverk, och hon vill lära sigmer. Slöjdlinjen, som Ylva går, är en av fleralängre utbildningar som erbjuds eleverna.Utbildningscentrumet har sina rötter i Samer-nas folkhögskola som bildades 1942 och drivsi dag som en stiftelse. På skolan sker undervis-ningen på både samiska och svenska och denär den enda i sitt slag i hela Sápmi.

Studera duodji på Samernasutbildningscentrum i Jokkmokk

Fem designers som alla gått på Samernas utbild-ningscentrum i Jokkmokk. Åsa Päiviö, Sara Svonni,Hanne Lena Wilks, Ann-Sofi Fjällström och LiseTapio-Pittja driver i dag designgruppen Davvebieggatillsammans.

Foto

: M

arit

Bae

r

44

Männen har traditionellt sett slöjdat i träoch horn, medan kvinnorna av traditionsysslat med skinn, sömnad och rotslöjd. Detbrukar också kallas för hård- och mjukslöjd.

Kniven – används till allt från jakt tillhushållsarbete, skinnpåsar, kistor och skrinatt packa i, kosor att dricka ur och stävoratt mjölka i. Nyttoslöjden gjorde man avdet material som naturen gav. Så är detfortfarande.

Renen bidrar med horn, ben, päls, skinnoch senor till tråd. Från björken får manträ, näver, rötter, och de knölformade ut-

växter som kallas vril. Mångtusenårig kun-skap talar om för slöjdaren när och var, honeller han bäst hämtar sitt material.

I dag står den konstnärliga utformningen– och inte bara nyttan av föremålen – ifokus. Sameslöjd av hög kvalité har en storskara samlare världen över och dess utöva-re hyllas. Ett starkt traditionsbundet, orts-karaktäristiskt konsthantverk, där släktersom Fankki, Poggats, Sunna, Kitok, Huuva,Pirak och många fler, satt outplånliga spår ihistorien och än i dag, genom yngre gene-rationer påverkar utvecklingen.

Från nytto- till konstföremålDuodji, den samiska slöjden och konsthantverket, har sitt ursprung i den tid då samerna varsjälvhushållande nomader. Täta uppbrott krävde lätta och praktiska föremål. Funktionenkom först, därefter näring åt själen – den konstnärliga utsmyckningen.

Helhornsknivar av Esse Poggats. Slidan görs itvå delar horn som limmas eller nitas ihop.

Att slöjda avbjörkens rötterhar lång samisktradition. Denna náhppi,mjölkkopp, är gjord avEllen Kitok Andersson, dot-ter till Asa Kitok, en legendariskrotslöjdare.

Pärlpåse i skinn av Åse Klemensson, Undersåker.

Nils Nilsson Skum (1872–1951) är en av densamiska konstens stora föregångare. Hanarbetade främst i blyerts och krita. Med stordeltaljskärpa och ofta ur fågelperspektiv,skildrade han landskapet och arbetet medrenarna under flyttningsraiderna.

Foto: Jan Gustavsson

Foto

: K

urt

Kih

lber

g

Foto

: Th

orbj

ørn

Bjø

rkli/

Vara

nger

Sam

iske

Mus

eum

Foto: Thorbjørn Bjørkli/Varanger Samiske Museum

Foto

: K

urt

Kih

lber

g

Den traditionella dräktenSamernas traditionella dräkt kallas kolt.Kolten är en viktig sammanhållande identi-tetssymbol och den har en särskilt storbetydelse i festliga sammanhang. Vid dop,begravningar, bröllop, konfirmation ochandra högtidliga tillfällen bär många samerkolt.

Dräktens utseende varierar mellan olikaområden i Sápmi. Dessutom skiljer sig kol-tens grundsnitt beroende på kön och i vissaområden även beroende på bärarens ålderoch civilstånd. Några exempel på skiftning-ar i snittet är att manskolten är kortare änkvinnokolten och att kolten tenderar attvara längre i södra Sápmi än längre norrut.På samma sätt som andra kläder varierarkoltens utseende delvis med modet. Söm-merskans egen fantasi kan dessutom geindividualitet till dräkten i färg, dekor ochbandmönster.

Tidigare tillverkades de flesta kläder ihemmen. Grundmaterialet kom från renenoch andra pälsdjur och av päls, skinn ochsenor gjordes både kläder och skor. Vadmaloch kläde, liksom ullgarn till bandvävning,köptes av handelsmän. I dag sys kolten lik-

som förr av kläde och vadmal men lika oftaanvänds material som siden, sammet ocholika syntetblandningar.

Till den samiska kolten hör traditionelltsett bälte, skor och skoband samt sjal ellerbarmkläde. Dessutom används ofta tillbe-hör så som oväderskrage, smycken, hands-kar, byxor och mössa.

Lars Pirak (f 1932) räknassom en stor förnyare avbåde samisk bildkonstoch slöjd. 2003 blev hansom första samiska konst-när utsedd till hedersdok-tor vid Umeå universitet.

John Pålsson Fankki (1880–1961) ”lapp-knivens gudfader” kallad. Hans slöjd-alster har karakteriserats av en mycketpersonlig och konstnärligt fri dekor.

Nålhus i helhorn avAnders Sunna. Han ärson till den kände slöjda-ren Erik Knutsson Sunna(1894–1976), en av deförsta som slöjdade påheltid i Kirunaområdet.

Signaturer av några sameslöjdare ur boken Duodji – slöjdens mästare av Kurt Kihlberg.

Renkrage i skinn, dekorerad med rött och gröntkläde och tennbroderi. Av Lena Persson, Hallen.

45

Silvret – bank och statussymbolSilver användes länge som statussymboloch bank i det samiska samhället. Det sil-ver som användes vid högtider spegladeom man var framgångsrik i renskötsel ochhandel. Silvret fungerade också som enslags bank och borgade för familjen och deefterlevandes ekonomiska trygghet.

Gammalt silver berättar om forna mötenmellan kulturer, exempelvis mellan kristen-domen och schamanism. Dagens samiskasilversmycken inspireras både av det tradi-tionellt samiska och det moderna.

Ann-Ristiinna Anti, Nils Anders Appfjell-Utsi ochAnna Caroline Siri-Fyhn.

Foto

: Jo

hn E

rlin

g U

tsi

Sm

ycke

na t

illve

rkad

e av

Kau

toke

ino

sølv

smie

Foto

: K

urt

Kih

lber

g

Foto

: K

urt

Kih

lber

g

Foto

: K

urt

Kih

lber

g

Foto: Thorbjørn Bjørkli/Varanger Samiske Museum

I en liten detalj i nacken på den lulesamiskadräkten, en flerfärgad ruta av kläde, gávlos,finns källan till Monica L Edmondsons mäk-tiga glaskonst. Här har hon hämtat sina fär-ger: det glödande röda, gula och blå. Resten är vinter, vinter, vinter.

– Min australiensiske man är också en vin-termänniska, säger Monica L Edmondson,liksom självklart, och berättar historien omsin slingriga karriär som vid trettiotre årsålder ledde fram till en fyraårig konst- ochglasutbildning vid Canberra School of Art, iAustralien. Och efter det, en rivstart somkonstnär.

– Vintern har alltid varit viktig för mig.I glaset har jag funnit ett material som kanuttrycka känslan av att vara i ett vinterrum.

I dag är hennes stora glasfat och slutna

kärl eftertraktade konstobjekt på en globalmarknad. Hon arbetar nästan enbart medgallerier och på beställning. Och kön ärlång.

Sameskolan i Tärnaby

Lågstadielärare var hennes första yrkesval,men efter några år, bland annat vid same-skolan i Tärnaby, bröt hon upp. Världenlockade.

I många år sökte hon vintern året om.Som skidtränare och instruktör på profes-sionell nivå, pendlade hon mellan Japan,Australien och Sverige. Så träffade honSimon, fick smak på glas och gick sinutbildning i Canberra.

Sedan 2000 bor hon åter i Tärnaby,installerad med ateljé och verkstad i en föredetta lada i Bäcknäs, strax utanför byn med

utsikt över sjön Gäutan och fjället därbakom. Hennes make, Simon, bor ocksåhär och, förstås, fyraåriga dottern Aana. Attåtervända till Västerbotten fanns hela tideni familjens plan.

– Utan Simon hade jag aldrig vågat satsaså här stort, säger hon. Då hade jag kanskesuttit i ett garage med en liten ugn och enhobbyverksamhet.

Australiensare är annorlunda, de satsarfullt ut och gör saker ”ordentligt”, menarMonica och syftar också på den storamaskinpark hon efter noggrann researchinförskaffat till verkstaden.

Italiensk teknik

Tre ugnar och några kraftfulla slipmaskinerär nödvändiga redskap i hennes mycketspeciella sätt att arbeta med glaset. Hon

46

Tekniken är italiensk och Monica L Edmondson är ensam i Sverige om att använda den. Ur det samiska hämtar hon inspiration, inte minst till färgerna.

Monica L EdmondsonVINTERMÄNNISKAKÄNSLIG FÖR GLAS

Foto

: A

nna-

Sti

na L

indé

n Iv

arss

on

47

bådehyttar-

betar,ugnsformar

och slipar.Utgångspunkten är så kal-

lade murrinis, små glasbitar, honsjälv gör.

Först smälter hon ihop ett speciellt här-dat planglas i utvalda färger till ett stortblock. Blocket dras ut till en lång glasstång.Glasstången skär hon sedan upp i demindre, lakritskonfektliknande bitarna. Attgöra murrinis är en mycket gammal itali-ensk teknik, som använts för att få glasetatt likna ädelsten.

Dessa murrinis pusslar hon sedan ihoptill det mönster och den form hon vill haoch smälter ihop dem i ugnen.

Sedan återstår slipning, gravering, ets-ning och polering innan glaset går in enfjärde gång i ugnen för att böjas till sin slut-liga form.

– Det är en lång process, men jag tyckerom att arbeta så. Om det får ta tid, så hin-ner föremålen tala till mig och varje objektfår lite mer själ, säger Monica.

Inget glas är det andra likt. Men någragrundformer återkommer, det stora välvdafatet. Den fyrkantiga ytan som böjts i en

båge. De små blåsta, slutna kärlen, så själv-klara att kupa händerna runt – tanken gårosökt till kåsans omslutande form (just ettsådant kärl uppvaktade Tärnabybon AnjaPärson kronprinsessan Victoria med påfödelsedagen 2004).

Ett glödande hjärta

I sitt samiska ursprung hämtar hon ensjälvklar inspiration – de starka färgerna,kanske det tydligaste igenkänningstecknet.

– Ett glödande hjärta – själva livet – mitti vinterrummet, som hon säger.

Monica är född och uppvuxen i Gälliva-re. Pappa, Lasse Larsson, var same och här-stammar från det lulesamiska områdetkring Stora Lulevatten.

– Det samiska har alltid funnits i migsom en naturlig del, men det är inget somman alltid tänker på. Mamma, May, är intesame, men uppmuntrade mig mycket attlära mig sy och slöjda. Det fanns ju om-kring mig hela tiden.

– Att bli konstnär var aldrig en tanke jaghade. Begreppet existerade inte för mig.Men jag har alltid skrivit mycket, haft ettbehov av att uttrycka mina känslor ochtankar. Och om man har en vilja attuttrycka sig, då finns det konstnärliga judär. När jag sen kom i kontakt med glaset,föll allt på plats.

Hon har deltagit i många viktiga glasut-ställningar världen över, i Venedig, USA,Japan och förstås, flera gånger, i hennesandra hemland Australien. Utställningslis-tan på hemmaplan är också lång, blandannat på utställningen Samisk kyrkokonstpå museet Ájtte i Jokkmokk.

– Jag tror att det har varit en stor fördelatt ha gått utbildning i ett annat land. Detvar en bra konsthögskola med många bralärare som gav mig kontakter ut i världen.Det har fått mig att tappa respekten för deprestigefulla sammanhangen. Jag vågarsöka, det går att komma med fastän manär okänd, säger Monica anspråksöst menmycket målmedvetet.

Glaskonstären Monica L Edmondson har flyttat till-baka till Tärnaby där hon arbetade vid sameskolan.Från ateljén ser hon sjön Gäuton och hela fjällvärl-den. De stora välvda faten återvänder hon ofta till.

Samtida samisk konst

Marja Helanders allvarligt ironiska fotografi”Njalahtoaivi” är ett av flera fotografier hon ställt ut på Bildmuseet i Umeå.

Lena Stenbergs monu-mentala installation

”Lavvo” visadesunder utställningen

”Same same but different” på

Bildmuseet iUmeå.

Britta Mara-katt Labbaär brodösoch framträ-dandesamisk bild-konstnär.

Glasfatet ”Blue Yonder, Close at Heart # 2”

Per Enoks-son har medsin vågadekonst ochstilblandningskapat sittalldeles egnauttryck. Härmålningen”En doft avparadiset”.

Foto: Stuart Hay

Foto: Mikael Lundgren

48

Mitt i den småländska granskogen – i Älm-hult – bor Maria Vinka. Med rötter i Väster-botten och en uppväxt i Karlskoga har honnu hela världen som sitt arbetsfält. Maria ären av Ikeas tio fast anställda designers.

Varje barndomssommar tillbringade Maria isommarstugan i Tärnaby. Där, runt Björk-vattnet, finns hennes samiska släkt.

Maria Vinka beskriver det globaladrömjobbet som är hennes.

– I dag är jag oftare i New Delhi än iStockholm. Att vara designer för ett globaltstorföretag innebär att befinna sig på resan-de fot en stor del av tiden. I stället för attskicka prover mellan huvudkontor och till-verkarland åker formgivaren till platsen.

Alla material

Ingen nisch, inget material, är henne främ-mande. Hon kastar sig ohämmat mellanhögt och lågt, från möbler, mattor och lam-por till blomkrukor, bestick och dricksglas.Från tygtryck till barnleksaker. Plast, textil,glas, porslin, rotting, trä… Maria Vinkasnamn finns på de mest skilda produkter.

– Efter sju år har jag provat på detmesta. Fast jag tenderar alltid att komma

Maria Vinka– formgivarepå Ikea medvärlden somarbetsfält

Maria Vinka är designer på Ikea. På armbågenlyser en samiskinspirerad tatuering och hon ärstolt över sitt ursprung.

Foto: Anna-Stina Lindén Ivarsson

49

tillbaka till textil. Bilden ligger mig varmastom hjärtat.

Bland hennes personliga favoriter finnsett textiltryck, kallat Nean.

– Det hade ett fredstema och stod förnågot. Tyvärr finns det inte i produktionlängre. Sedan tycker jag mycket om gung-stolen Gullholmen. Kanske också för attden är så omtyckt och har sålt så bra.

Maria säger ”gungstol”, men den lillastolen, flätad i bananfibrer och med ettsmalt, skaftliknande ryggstöd, ger mångaassociationer.

– En ripa, sa pappa första gången han sågden. Andra tycker den påminner om en

kåsa. Och det är väl inte så otroligt att jagomedvetet påverkats av mina samiska rötter.

Stolt över ursprunget

Farmors far var renägande same. Marias far-mor satsade på fjällkor i stället. Pappa ärfödd i Tärnaby, men flyttade tidigt tillVärmland och tog jobb inom sågverksin-dustrin. Farmor och farfar flyttade till Väs-terbottens inland på 60-talet.

– Jag har alltid gillat att pyssla. Alltidhållit på. Farmor och farfar var mina före-bilder. Farmor gjorde allt: vävde tyger,stickade strumpor, virkade överkast. Farfarvar snickare. De gjorde själva allt de behöv-de och fick mig att inse att det kan ju jagockså göra.

– Jag är stolt över mitt ursprung, fast jagär inte ”fullblodssame”. Men tillräckligtnära för att ha rätt att bära samedräkt,säger Maria, och avslöjar att hon ännu intehar någon kolt. Men hon är sugen på attskaffa en.

Samisk tatuering

En tatuering med samiskatecken har hon däremotkomponerat. En stor tag-gig cirkel som sluter sigrunt Marias vänstraarmbåge.

– Jag tittade i gamlamönsterark. Den här tri-

angelformen är tecknet för kåta och dettabetyder boplats, säger hon och pekar påden tämligen framträdande dekorationenpå hennes späda arm. Tatueraren missför-stod vissa önskningar och linjerna blev kraf-tigare än vad hon tänkt sig.

Många gånger, när designuppgiften varitfriare, har hon försökt att formge med mermedveten samisk anknytning. Men några rik-tigt tydliga avtryck har det ännu inte blivit.

Men det kommer förhoppningsvis en nygrej med tydligt samiskt ursprung. Det ärett erkännande till det samiska folket, ochalla andra ursprungsfolk.

Textiltrycket ”Nean” är en av Marias favoriter.

Gungstolen ”Gullholmen”ger många associationer,en ripa eller kåsa kanskeligger närmast till hands.

Det samiska konsthant-verket och slöjden,duodji, har ett starktsamband med densamiska livsformen.Produkterna har ska-

pats utifrån de krav somhar ställts i en skogs-

och fjällmiljö. Degamla kunskapernahar tagits till vara

generation efter generation och har djupa rötteroch lång tradition i samisk kultur. Slöjden är enav flera faktorer som tillsammans bildar hel-hetsbegreppet samisk kultur.

För att främja, stödja och utveckla samisktslöjd- och konsthantverk bildades 1993 SámiDuodji, Sameslöjdstiftelsen, av de samiska riks-organisationerna. Stiftelsen arbetar inom treområden: hantverk- och kulturarv, näringslivs-utveckling samt forskning och utveckling. Verk-samheten går bland annat ut på att uppmuntrautbildning, arbeta med marknadsföring och för-bättra förutsättningarna för hantverket. Verk-

samheten finansierasgenom stöd av Sametingetskulturråd och Nämnden för hemslöjdsfrågor.Stiftelsen arbetar över hela landet och har sittkansli i Jokkmokk.

Stiftelsen ansvarar också för det så kalladeDuodjimärket som är ett varumärke för samiskslöjd (Sámi Duodji). Avsikten med märket är attvägleda köparen om att produkten är tillverkadav samer. Märket skyddar hantverksproduktermot plagiering och illojal konkurrens. Produktersom betecknas som souvenirer och inte harbruksfunktion märks inte.

Sameslöjdstiftelsen

Foto

: Ik

ea

Foto: Ikea

50

Samiska språkets historia är i många avse-enden fortfarande en gåta. Det är svårt attveta var språket har talats under historiensgång och vilka kontakter talarna har haft.Klart är dock att samiskan har talats i nuva-rande Sápmi i tusentals år och att det ärganska nära besläktat med de östersjöfinskaspråken, så som finska.

Samiska är egentligen inte bara ett språk,utan åtminstone tre olika samiska språk:östsamiska, som talas på Kolahalvön,centralsamiska som talas i Finland, Norgeoch Sverige och sydsamiska som talas iSverige och Norge. Därutöver kan dessaspråk indelas i dialekter. I Sverige talasnord- och lulesamiska, som är centralsamis-ka dialekter samt sydsamiska. Talare av deolika samiska språken har svårt att förståvarandra. Det är inte så märkvärdigt att ettspråk som talas i ett så stort område harskillnader, speciellt med tanke på att språ-ken har utvecklats i olika riktningar i hund-ratals år, till och med tusentals år.

Jägarfolk från öster

Det samiska urspråkets talare har förtusentals år sedan haft kontakt med jägar-folk längre österut. En del ord som nu finnsi samiskan har motsvarigheter i språk österom Uralbergen. Sådana ord är till exempelnjuolla ‘pil’, juoksa ‘pilbåge’ och suotna‘sena’. En del ord är enbart gemensammamed språk väster om Uralbergen, så somexempelvis goahti ‘kåta’ och njuovvat ‘slak-ta’. Dessa kontakter kan ha skett redan för6 000–8 000 år sedan!

Av ett språks ordförråd kan man draslutsatser om språkkontakter under histori-

ens gång och också hur talarna av ett språkkan ha levt, även om osäkerheten givetvisär stor. Man kan också komma fram till attsamernas förfäder har haft kontakt medgermanska folkgrupper i tusentals år ochlånat in ord som exempelvis bassi ‘helig’.Det finns också lånord från urnordiskan,som började lånas in med början under deförsta århundradena efter vår tideräkning,till exempel áiru ‘åra’, gáica ‘get’ ochvuostá ‘ost’. Sådana lånord i samiskan visarinte bara vilka kontakter man har haft, utanvisar också hur orden kan ha uttalats påurnordiska.

Det finns några samiska lånord i svens-ka, till exempel nåjd (av noaidi), sarv (avsarvvis ‘rentjur’).

Många talar inte

Det finns cirka 70 000 samer i Sápmi ochkanske 20 000 av dem har kunskaper inågot av de samiska språken. De flesta talarnordsamiska, kanske 85 procent av alla somtalar samiska talar det språket. På Kolahalv-

ön talar de flesta kildinsamiska, ungefär600–800 personer. I Finland talas skolt-samiska och enaresamiska. Båda dessa grup-per består av cirka 500 personer. Nordsamis-ka talas av uppskattningsvis 16 000–18 000personer, varav i Sverige 5 000–6 000, iNorge 9 000–10 000 och i Finland 2 000.Lulesamiska talas av uppskattningsvis600–800 personer och lika många talar syd-samiska. Uppgifterna är dock osäkra, efter-som någon tillförlitlig statistik inte finns.

Samiskan är ett språk som har mångaformer. Ett verb så som ordet borrat ‘äta’får olika former när det böjs efter olika per-soner i presens (nutid), som exempel bety-der mon boran ‘(jag) äter’ och (mii) borrat‘(vi) äter’. Verbet får olika form för varjepersonform och när det dessutom finns enpersonform som omfattar två personer, tillexempel moai borre ‘vi två äter’ blir det nioolika former i presens. Eftersom man påsamiskan har olika verbformer i preteritum(dåtid), i uppmaningar (imperativ), i satsermed villkor (konditionalis) och i satser somanger någonting tveksamt (potentialis) såkan ett verb böjas i 45 olika former.

Formrikedomen gäller inte bara böj-ningsformer, utan man kan bilda nya ordmed hjälp av ändelser, så kallade avled-ningsändelser. Av verbet borrat kan man tillexempel bilda borastit ‘äta lite’, borralit ‘ätahastigt’, boradit ‘äta länge och väl’, borahit

Många hävdar att jojken är en av de äldstamusikformerna i Europa. Men under århundra-dena har den inte alltid varit uppskattad avdem som haft makten. Den dansk-norskekungen Christian IV lät 1609 meddela att desom utövade så kallade samiska trolldoms-konster, till vilket jojken räknades, skulle dömastill döden.

Under många århundranden har jojken levtett undanskymt liv. De senaste årtiondena hardock jojken fått ett uppsving och många ungasamer har börjat bli medvetna om sin egen kul-tur. Intresset för andra minoritetsfolks musik

runt om i världen har säkert också hjälpt till.Det finns i dag både samer och icke-samersom nytolkar jojken och skapar ny modernmusik. Sångerskan Mari Boine är en av demest kända.

I jojken är melodi och text inflätade ivarandra. Man jojkar inte om något, utan manjojkar något. Det kan vara ett fjäll, ett djur elleren person. Jojken kan också beskriva enkänslostämning, att man är glad eller ledsen.Liksom i samiskan finns många dialekter inomjojken beroende på varifrån jojkaren kommer.

Jojken – ett sätt att minnas

Samiska språket– en historisk gåta

‘få någon att äta’. Man bildar också passivaverb med avledningsändelse, så som exem-pelvis borrojuvvot ‘bli äten’.

Det är inte bara verb som har mångaformer utan även substantiv. De böjs i olikakasus. I stället för att använda preposition,till exempel i huset, anger man samma för-hållande med en kasusändelse, dálus ‘ihuset’. Det finns sju olika kasusändelser föratt ange olika förhållanden, exempelvismánnái ‘till barnet’, mánáin ‘med barnet’,mánnán ‘såsom ett barn’.

Det finns goda möjligheter att bilda nyaord med hjälp av ändelser, till exempel avverbet cállit ‘skriva’ har man för några årsedan bildat ordet cálan ‘skrivare, printer’.

Ordrikedom

Ett språk som har talats av ett jägarfolk hargivetvis utvecklat en rik terminologi när detgäller väderleksförhållanden och terrängbe-teckningar. Ordrikedomen inom dessaområden har också betydelse vid renskötsel.Ett ord som sealli som betyder ‘fri från snöoch rimfrost’ hade betydelse vid blandannat ripjakt med snara. Till ripsnarornabyggde man hagar genom att sticka nedsmå kvistar av björk eller vide och sedanlämnade man en öppning för snaran.Genom att befria dessa hagar från rimfrostlockade man dit riporna för att äta. Ripornasöker sig dit där det är sealli. Verbet seallatbetyder att befria träd från rimfrost. Snönhar många beteckningar för att betecknaolika förhållanden som bland annat har attgöra med skidföre, snödjup, ny eller gammalsnö och betesförhållanden. Det finns ord föratt beteckna snötäcket som renar har betatinom ett område nyligen eller för längesedan. Med ordet suovdnji anger man attdet finns nya beteshål i snön och är degamla anger man detta med ordet ciegar.Sådana skillnader var inte bara viktigaunder vildrensjakt utan har också betydelsei modern renskötsel.

Terrängen kan beskrivas med olika ter-mer. Ordet njoaski betyder en mindre sänka

på en bergsrygg och det är inte ovanligt attman passerar över bergsryggen just där ochatt stigar går över njoaski. Rikedomen påterrängtermer gör det möjligt att exakt be-skriva färdväg och mål. Om en dal har enefterled på –riehppi, så betyder det att det ären dalbotten som är otillgänglig och renarsom har gått in i en riehppi måste återvändasamma väg tillbaka som de har gått in.

Avgörande betydelse

Kunskaper om väder- och terrängtermino-logi har en viktig och kanske avgörande

betydelse för människor som lever ochvistas i naturen under olika förhållanden.

I takt med att samhället förändrasutvecklas nya samiska ord för nya företeel-ser – på samma sätt som för andra språk.Under de senaste decennierna har tusentalsnya samiska ord bildats med hjälp av avled-ningsändelser, nybildningar eller lån, tillexempel dihtor ‘dator’, dáidda ‘konst’, gir-jerádju ‘bibliotek’, interneahtta ‘internet’.

Mikael Svonni, professor i samiska,Umeå universitet

Östsamiskt område

Sydsamiskt område

Centralsamiskt område(lulesamiska och nordsamiska)

51

De samiska exemplen i artikelnanges på nordsamiska.

Samisk teaterTeaterföreställningar med samer, på samiska, är möjligt att se påolika håll i Sápmi. Den samiska teatern arbetar liksom andra teat-rar med att utveckla scenkonsten på olika sätt. Samtidigt sprideroch stärker den det samiska språket och den samiska kulturengenom sina olika framföranden. Samiska teatern har bland annatframfört Shakespeares verk Hamlet och Macbeth på samiska.

Foto

: H

arry

Joh

anse

n

^

^

^

Jag är uppväxt i Vallenäs som ligger i tär-nafjällen i Västerbotten. I Tärnaby gick jagmina första skolår på sameskolan. Där gickbarn från hela Västerbotten, renskötandeoch icke renskötande samer, från olika delarav Sápmi. De ämnen vi läste var till stor delde samma som den kommunala skolansmed undantag för samiska och sameslöjd.Då samiskan som språk nästan inte existe-rar i min hembygd var det aldrig konstigtatt vi inte hörde språket till vardags. Det ärklart att vi sjöng på samiska någon gång ochtill viss del spelade teaterpjäser på samiskamen mer än så var det inte.

Jag minns inte att jag någonsin fundera-de över det eller att jag kände mig mindresame för det. Det var aldrig någon som ifrå-gasatte att jag som var uppväxt i rensköt-seln inte kunde samiska. Det var ju nästaningen som kunde det.

Bytte till nordsamiska

Mina första möten med samiskan gjorde jagdå jag som 16-åring flyttade till Jokkmokkoch började studera på Samernas utbild-ningscentrum för att lära mig slöjda. Det ärklart att jag visste att det fanns de som pra-tade samiska men det var inget jag direktsaknade.

På skolan började jag först läsa sydsamis-ka, men insåg snabbt att det inte var densamiska som prioriterades mest. Jag behöv-de stöd av lärare mer än de två veckor per

termin som vi som läste sydsamiska er-bjöds. Det var då jag bestämde mig för attläsa nordsamiska.

Min egen samiska skulle ha varit sydsa-miska eller det som man kallar umesamiskamen jag tyckte att nordsamiska var bättreän ingen samiska alls.

Under nästan fyra år läste jag nordsamis-ka på nybörjarnivå och blev mer och merintresserad av att lära mig mer.

Den största förändringen från samisk-undervisningen på sameskolan var att jaghörde språket helt naturligt omkring mig,både i skolan och på fritiden. Det gjordedet så mycket lättare att förstå varför jagskulle lära mig språket. Jag tror att det ärlika svårt att motivera sig att lära sig olikaräknesätt i matematik som att lära sig ettnytt språk, om man inte ser att det leveroch kan vara nyttigt att kunna.

Ingen enkel språkresa

När jag avslutade mina studier i Jokkmokkvar jag redan fast besluten att samiska varnågot jag ville lära mig, men jag visste attdet skulle ta tid.

Det svåraste med samiskan är att maninte kan åka på en språkresa som man skul-le kunna göra till England och bara inhaleraspråket i ett år, med samiskan är det såmycket svårare. Visst finns det ställen somKautokeino och Karasjok i Norge där språ-ket talas vardagligen, men dit går inga ar-

rangerade språkresor och dit kan manknappast komma som aupair.

Tidigt tänkte jag att det var journalist jagville bli. Att sedan försöka få jobb inomden samiska medievärlden var självklart förmig, där passade ju även planerna på att

52

Tänk dig att komma till ett nytt samhälle där du inte känner en enda människa. Lägg till att du inte heller kan kommunicera med dessamänniskor därför att de pratar ett helt annat språk. Då kanske du kan förstå hur jag kände när jag för fem år sedan kom till Kautokeino iNordnorge för att lära mig samiska, mitt eget språk. Det märkliga med att komma till Kautokeino var att vi alla var samer och hade otroligtsvårt att förstå varandra trots att vi kom från samma kultur och livsmiljö. Så började den hittills svåraste resa jag gjort i livet.

Jenny Israelsson åkte till Kautokeino i Nordnorgeför att lära sig sitt eget språk – samiska.

Att lära sig sitt eget språk

Foto

: M

arie

-Lou

ise

Niia

lära mig samiska in. Jag såg språket somnågot som skulle kunna hjälpa mig att fåjobb i den bransch jag ville arbeta inom.

Många var pessimister och naturligtvisfick jag ofta höra hur svårt det var att lärasig samiska. Någon berättade att hon lästsamiska i 10 år och ändå inte pratade fly-tande. Det var inget jag egentligen skräm-des av. Inte heller var språket något jagbehövde för att stärka min identitet, sommånga andra. Jag såg det som en del i minutbildning, en del av det jag behövde föratt kunna uppfylla mina drömmar.

Förstod ingenting

Så en höstdag, rustad med karta och enstor portion mod, gav jag mig iväg norrut.Jag visste på ett ungefär vart jag var på väg,men hade ingen aning om hur det skullebli. Jag, och en annan tjej som kommit inpå samma kurs, hade packat bilen för atttillsammans åka till Tanabru i Nordnorgeför att läsa samiska.

Om jag hade vetat redan då när jag åktevilket jobb det skulle bli, hade jag nog ald-rig åkt. Jag förstod ingenting och alla prata-de samiska, all undervisning var på samiskaoch alla arbetsuppgifter skulle göras påsamiska. Många gånger tänkte jag ge upp.Varför gå en kurs som man inte klarar av?Varför plugga till en tenta som man redanpå förhand visste att man inte skulle förståoch ännu mindre få godkänd? Svåra frågoroch knappt några svar, men jag var envis.Efter ett halvår, och efter en examen somjag inte förstod frågorna på, hade jag fåttblodad tand; jag skulle lära mig – och dethar jag nu gjort!

Många bekanta har läst samiska men fåav dem pratar språket. Varför det är så ärjag inte riktigt säker på, men många gångertror jag att det handlar om psykiska spärrarsom gör att man helt enkelt inte vågarbörja prata. Många har kanske bilden av attom man säger fel kommer alla att skratta?Man ser inte det roliga i att lära sig ett heltnytt språk!

Jag såg i stället språket som ett hjälpme-del, ett sätt att skaffa mig nya kunskaper,vänner och större inblick i vårt samhälle iSápmi.

Kände utanförskap

När jag kom till Kautokeino och Tanabruså var det första gången någon ifrågasattevarför inte jag kunde samiska. Det varockså första gången jag saknade den kun-skapen och kände ett utanförskap.

Att känna utanförskap i det samhälledär man egentligen hör hemma var jobbigt.

I början kändes allt hopplöst och allt lätsom grekiska, men med vänner som integav sig och pratade trots att jag inte förstodlärde jag mig mer och mer av detta otroligtsvåra språk.

Till en början vågade jag inte prata,men med hjälp av en familj jag jobbadehos och deras samisktalande barn tog detinte speciellt lång tid innan jag börjadetala.

Att inse att man behärskar ett språk ären alldeles speciell känsla, man förstårsångerna man sjungit som barn, man förstår

vad som sägs på radio och man börjar för-stå det samhälle man lever i. Först efteråtinser jag vilket privilegium det är att kunnaförstå och tala samiska.

Som sydsame lever man i ett samisktsamhälle men ändå utanför. Nordsamernahar språket mer levande och det mesta somhänder i vårt samhälle rapporteras på nord-samiska. Kan man inte det språket så mis-sar man mycket.

Ljus i mörkret

Jag har med sorg lämnat mitt språk och lärtmig ett annat, men samtidigt inser jag attjag aldrig skulle ha känt samma förändringom jag valt sydsamiskan.

Ibland känns det otroligt tungt och jaghar kluvna känslor vad gäller språket, mensom ett ljus i mörkret ser jag den positivaförändringen. Det blir ju aldrig försent attlära sig något nytt. Vem vet, kanske kom-mer jag att lära mig mitt eget språk, syd-samiskan, någon gång i framtiden?

Jenny Israelsson – nu samiskspråkig reporter på SVT Sápmi

2004 delades det nordiska samiska språkpri-set Gollegiella ut för första gången. Priset på100 000 norska kronor delades mellan EllaHolm Bull, för ett idogt och mångårigt arbete för att bevara och utveckla det sydsamiskaspråket och Anaraskiela servi (Föreningen förenaresamiska), för ett målmedvetet och lycko-samt språkvitaliseringsarbete.

Språkpriset instiftades av sameministrarnaoch sametingspresidenterna i Norge, Finlandoch Sverige. Genom priset vill länderna med-verka till att främja, utveckla och bevara detsamiska språket.

Språkpriset, som kan ges till enskilda ellerorganisationer som har gjort värdefulla språk-insatser, delas ut vartannat år.

– Det här priset är viktigt för att stimulerasamiskt språkarbete, säger professor MikaelSvonni, Umeå universitet, som är den svenska

regeringens representant i bedömningskom-mittén. Det borde också uppmuntra använd-ningen av samiskan i samhället och det är justanvändningen av ett språk som ger det enframtid.

Samiskt språkpris

Ella Holm Bull och Matti Morottaja, ordförandei Anaraskiela servi, mottog 2004 års språkpris.

^

^ ^

^

^ ^

53

Foto

: P

awel

Fla

to

54

När åttaåriga Lisa Kråiks bästa kompis fickmodermålsundervisning i finska undradeLisa varför inte även hon kunde lära sig sittmodersmål, samiska. Men några sådanamöjligheter stod inte till buds i hemstadenpå 70-talet.

– Då blev jag jättearg men godtog det pånågot vis eftersom det inte gick.

Till hennes förvåning har inte så mycketändrats sedan dess trots att samiska numeraär ett nationellt minoritetsspråk. Det inne-bär enligt grundskoleförordningen attsamiska elever ska erbjudas modersmålsun-dervisning även om det inte är det dagligaumgängesspråket i hemmet.

– Jag ville att mina tre barn skulle fåmodersmålsundervisning och hade skaffat

en lärare. Rektorn tyckte att det lät bramen sedan hon pratat med kommunenblev det nej.

Många invändningar

Lisa Kråik bor numera på Gräddö utanförNorrtälje och liksom många andra samiskaföräldrar runt om i landet för hon en kampför undervisning i samiska. Först anmärkte

Modersmålsundervisning – rättighet för få

Alexander, Ida och Simon Kråik är stolta över sitt samiska ursprung och skulle gärna kunna prata samiska med sina släktingar.

Foto

: M

åna

Roo

s

kommunen, där familjen Kråik bor, motden tilltänkte lärarens löneanspråk. Alldelesför höga, ansåg kommunen trots att lärarenvar väl kvalificerad för normalt arvode.Nästa invändning var att Lisa inte taladesamiska med sina barn och själv borde habättre kunskaper.

– Men, hur skulle vi kunna göra det närstaten tagit ifrån oss vårt språk i två genera-tioner? Det är faktiskt inte mitt fel att detblev ”skämmigt” att vara same. Min mam-mas generation fick inte tala samiska, då fickde stå i skamvrån i skolan. Hon skickades påinternat i Jämtland där de samiska barnen

fick skämmas för sitt ursprung. I hennesbarndom kallades de för ”skitlappar”.

Men Lisa var stolt över sitt ursprung ochblev inte stött av att kallas Lapplisa när hongick till skolan i sin stora samemössa. Påsomrarna åkte hon till släkten i Tjallingen isödra Jämtland och lärde sig mer om detsamiska.

– För mig är det jätteviktigt att språketlever vidare, särskilt sydsamiska som är påväg att dö ut. Mina kusiner har gift sig medandra samer och pratar språket hemma.Varför ska inte mina barn förstå sin släkt?

Frågan om barnens modersmålsundervis-ning har varit och vänt på Skolverket somkritiserade Norrtälje kommun för att deninte gjort någon seriös prövning av barnenskunskaper. Men någon sådan prövning harinte gjorts och kommunen insisterar fortfa-rande på att Lisa och hennes man bordeprata samiska hemma.

– Det hela är faktiskt larvigt av kommu-nen. I stället för att vara stolta över att dehar samer i kommunen gör de allt för atthindra oss.

Pluggar på egen hand

Alexander är 16 år, Ida 14 och Simon 8 åroch går numera i tre olika skolor. Närfamiljen började kämpa för modersmålsun-dervisningen gick de i samma skola.

– De har börjat plugga lite på egen handoch är duktigare än vad jag är. Men debehöver ytterligare stöd från en lärare.

Det är viktigt att ungdomarna lär sig omdet samiska arvet, framhåller Lisa. De harrätt att känna sig samiska, men sedan blirdet ungdomarnas beslut om de vill anam-ma den samiska kulturen eller inte.

– Det kunde inte generationen före mig.Det är viktigt att förstå kulturen för att för-stå sig själv. En same behöver inte äga re-nar. Det är mer en känsla i kroppen. Är jagsvensk? Ja och nej. Jag vill att mina barnska ha det valet.

Hur språkstriden slutar är oklart menutanför familjen Kråiks villa vajar fortfaran-de den samiska flaggan. Och kanske har dehunnit bygga klart kåtan på tomten för attröka fisk och kött.

55

Lisa Kråik tycker att modersmålsundervisningborde vara en självklarhet.

År 2000 fastställde riksdagen att samiska är ettnationellt minoritetsspråk i Sverige. Samma årfick samerna rätt att i några kommuner i Norr-botten använda sitt språk hos förvaltningsmyn-digheter och domstolar. Lagstiftningen innebäräven rätt att få förskoleverksamhet och äldreom-sorg helt eller delvis på samiska i dessa kommu-ner.

Alla elever med annat modersmål än svens-ka, har rätt att studera sitt modersmål både igrundskolan och i gymnasieskolan, under förut-sättning att detta språk är dagligt umgänges-

språk med minst en av föräldrarna eller vård-nadshavarna. Modersmål är ett frivilligt ämne föreleverna men kommunen är skyldig att anordnasådan undervisning om det finns minst fem ele-ver i ett språk i kommunen som önskar fåundervisning.

För samiska elever gäller att de har rätt att fåundervisning i modersmålet även om det inte ärdagligt umgängesspråk. Kommunen är dess-utom skyldig att anordna undervisning även omdet inte finns fem elever som önskar det i kom-munen.

Nationellt minoritetsspråk

På Samernas bibliotek, som är samlokalise-rat med Ájttes bibliotek i Jokkmokk, finns enstor samling litteratur på samiska och littera-tur om samer och samiska förhållanden.

Alla som är intresserade har möjlighet attlåna direkt av biblioteket eller genom Librisfjärrlån.

På Samernas bibliotek kan intresseradeförutom faktaböcker även finna skönlitteraturav samiska författare. Det finns ett antalsamiska författare som skrivit på svenska/norska eller fått sina verk översatta, någraexempel är:

Nils-Aslak ValkeapääPaulus Utsi Anta PirakAndreas LabbaSara Ranta-RönnlundHarald GaskiJohan TuriRose-Marie Huuva Rauni Magga LukkariJovnna-Ánde VestAnnok Sarri Nordrå

Samernas bibliotek

56

Halvstyv snö som delvis bär, riktig skrovligoch hård skare, lätt och luftig liggande snö.För alla dessa och ytterligare några hundrasnöförhållanden, finns ord på samiska.

Yngve Ryd har tillsammans med rensköta-ren Johan Rassa i boken Snö beskrivit demånga lulesamiska orden för egenskaperna

hos snö. ”Snö är ett vidsträckt ämne sominnefattar bland annat snöfall och snötäcketstjocklek och avsmältning. Snön åldras ochförändras under vinterns lopp vilket påver-kar konsistens, bärighet, glid och skidföre”,skriver Yngve Ryd. ”Snön kan också använ-das på olika sätt och orden skiljer sig däref-ter. Skidföre och renbete beskrivs med olikaord, även om snön är densamma.”Vahtsa, litegrann nysnö, en eller två tum,som kommer ovanpå tidigare snö. Om densnö som faller är fuktig eller blöt finnsandra benämningar, exempelvis slahtte.

Slabttse är regnblandad snö som faller.När den sedan ligger på marken kallas densläbtsádahka eller bara släbsát. Där släbsátligger orörd är den vit men så fort någontrampar över snön och vattnet trycks framblir den mörk.

Skilltje, bulltje och tjilvve är tre ord sombeskriver snöklumpar och iskorn som fast-nar på föremål, renlav och träd. Men destörre klumparna som fastnat på stuganheter nästan alltid bulltje.

Åppås är orörd vintersnö utan spår.Ordet används framför allt när renar ska påbete. När det varken finns nya eller gamlarenspår är området obetat och man säger:”Där är det åppås”.

Ett språk med oändlig variation

Vahtsa

SläbsátÅppås

Bulltje

Foto

: Yn

gve

Ryd

ur

boke

n ”S

nö –

en

rens

köta

re b

erät

tar”

57

Dagens idrott bär tydliga spår av det som engång var samisk vardag men nya influenserhar också skapat sig utrymme.

Numera mäts krafterna i årliga renskötar-tävlingar där lasso, gevär och skidor an-vänds som tävlingsredskap. Renkappkör-ning blir allt vanligare i den norra regionen.Löpning i terräng och på bana, alpina gre-nar och innebandy har också kommit föratt stanna. Fotbollen är näst efter skidspor-ten den största i Sápmi. Samisk idrott harett gränslöst riksidrottsförbund och ett egetfotbollsförbund.

Sommaren 2004 möttes för första gång-en Sápmi och Nordcypern i en vänskaps-match i fotboll i staden Tromsö i norska

delen av Sápmi. Det oavgjorda resultatet1–1 fick symbolisera både vänskap ochsamhörighet. Samisk idrott finns med iArctic Winter Games som är en ny interna-tionell tävling för provinser, självbestäm-mande områden, territorier och minoritets-nationer i det arktiska området.

Samiska skidåkare – föregångare

Det sägs att samerna har lagt grunden tilldagens form av skidåkning i världen. Påslutet av 1800-talet började skidtävlingaratt anordnas runt om i Sverige. Samer del-tog ofta med stor framgång. Den förstanågot större, kända och mer organiseradeskidtävlingen i världen var förmodligenNordenskiöldsloppet 1884 med start ochmål i Jokkmokk. Åklängden var lite drygttvå Vasalopp, hela 22 mil. Allt började meden polarfarares mindre lyckade färd påGrönlandsisen året innan. Nordenskiölds-loppet skingrade alla tvivel om samernasgoda förmåga att ta sig fram på skidor.

Grönlandsisen oändlig

AE Nordenskiöld förberedde 1883 enexpedition för att utforska om Grönlandvar helt istäckt eller inte. Två av expedi-

tionsmedlemmarna var JokkmokkssamernaPavva Lasse Tuorda och Anders Rassa. Bådavar kända för sin uthållighet på skidor.Efter att expeditionen hade färdats i 30dagar över isen började proviant och kraf-ter sina. Expeditionen beslöt att vända,men innan hemfärden ville Nordenskiöldändå göra en sista forkningsframstöt. Upp-giften var att om möjligt åka till isens rand.Rassa och Tuorda lämnade lägret och åkteraskt iväg över isen. När de återvände hadede åkt 460 km på 57 timmar. En impone-rande prestation, som dock många tvivladepå när expeditionen kom tillbaka till Sve-rige.

Tävlingen blev beviset

Den 3 april 1884 ordnade AE Norden-skiöld därför själv den tävlingen som skullebevisa sanningshalten i Rassas och Tuordasberättelse. Några av de tävlande bröt lop-pet redan efter någon mil. Inför vändning-en i Kvikkjokk, några stenkast från kalfjäl-let, låg Per Olof Länta och Pavva LasseTuorda i täten. Återfärden gick i sammahårda takt. Efter 22 mils slit i spåret såvann Pavva Lasse Tuorda med segertiden21 timmar och 22 minuter och därmed vardet bevisat även för omvärlden att samernavar väldigt duktiga skidåkare.

Pavva Lasse Tuorda och Anders Rassafick medaljer av konungen för sina insatser.Skidfrämjandet (bildat 1892), sedermeraFriluftsfrämjandet, använder idag en ski-dande same i sin logotyp. Skidfrämjandetreste en minnessten som tack till samernaför att de infört skidåkningen och för att,som det skrevs i Skidfrämjandets allmännatillägg för resningen av minnesstenen ”erin-ra om den tacksamhetsskuld som svenskaskidlöpare hava till sina lappska bröder”.

Håkan Kuorak Vice ordf Samernas fotbollsförbund

Idrotten en del av historien

Foto

: La

rs Å

ke A

nder

sen/

Bla

det

Trom

søFo

to:

Ájt

te

Att tävla i renkappkörning blir allt vanligare.

Aslak Sokki, Sápmi t.v. gjorde mål vid vänskaps-matchen mot Nordcypern.

58

De två senaste veckorna har varit tuffa.Plugga, lyssna på prästen och så det vikti-gaste – att umgås med alla nya kompisar.Nu, under avslutningen i Jokkmokk, hardet nästan inte blivit någon sömn alls.

Henrik Israelsson ser lätt sömnig ut därhan sitter bland sina konfirmandkompisaroch lyssnar på lägrets sista predikan.

Nya kompisar

– Det är underligt att jag minns så lite avGuds ord och innehållet i lektionerna, justdär är det faktiskt lite dimmigt, säger Hen-rik Israelsson.

Men han har andra, livslånga minnen.Sedan många år har samiska ungdomar

samlats under några veckor för konfirma-tionsläger. Det arrangeras av det samiskaungdomsförbundet i Sverige, Sáminuorra.Från Idre i söder till Karesuando i norr, ochfrån Nordnorge har de kommit. Mångasamiska ungdomar ser fram emot konfaläg-ret, som det kallas. De är nu de för förstagången får möta andra sameungdomar, fårnya kompisar, ibland för hela livet.

– När jag kom var jag jättenervös ochville bara igenom det hela, men det dröjdeinte länge förrän vi var ett jättetajt gäng somhade hur kul som helst, berättar Henrik.

Enorm tältkåta

Avslutningen är en vacker ceremoni i enenorm tältkåta. På något sätt hamnar dethögkyrkliga och stela i skymundan. En efteren går de fram, tar nattvarden. Sätter signågot lättade. Så tågar de ut i ljuset och tilldet allra värsta, avskeden. Mycket gråt och

tårar, kramar och rödögda frågor – vi hållerväl kontakt, eller hur?

– Vi bildade en stor ring, ingen ville skil-jas eller åka hemåt, ja det var riktigt tra-giskt, minns Henrik.

Så försvinner ungdomarna, den sam-mangjutna skaran skingras, hoppar in i bilar,vinkar glatt och försvinner. Sprids ut överhela vida Sápmi.

– Väl hemma började vi ringa runt tillvarandra, skicka sms, så vi håller kontaktenfortfarande.

Konfaläger på samiskaTill konfirmationslägret kommer samiska ungdomar från hela Sverige. Här knyts ofta livslånga kontakter. På bilden ses 2004 års konfirmander.

Henrik Israelsson hos fotografen. Alla ungdomarfick sitt porträtt taget under dagen.

Foto: Jan Gustavsson

Foto

: Jo

hn E

rlin

g U

tsi

Henrik är en av 48 unga samer som deltog idet traditionella konfirmationslägret. Ung-domarna är i de lägre tonåren, Henrik är 15år gammal.

Religion har i dag lika stor – eller liten –betydelse för samer som för alla andra i Sve-rige. Men det fanns en tid då religionen spe-lade en betydligt mer dramatisk roll i densamiska kulturen.

Innan kristendomen infördes hade samernaen egen tro. Eftersom allt som levde i natu-ren hade en själ var det nödvändigt med engod harmoni mellan människa och natur.Med särskilda riter försäkrade sig samernaom ett fungerande samspel med naturen.

De hade en världsbild som innebar attman delade upp världen i tre sfärer: denunderjordiska, den jordiska och den him-melska. Alla tre världar hade sina egnagudar och väsen. I den jordiska levde blandandra människor och djur och i den under-jordiska de döda.

Nåjden och schamantrumman

Männens riter gällde jakt och fiske, väder ochvind, kvinnornas hem och familj. Vid religiö-sa ceremonier spelade nåjden en central roll

som medlaren mellan människornaoch gudavärlden. Schamantrum-

man var ett hjälpmedel förnåjden att få kontakt med

den gudomliga världen.Trummans ljud

hjälpte honom atti trans förflytta sigtill gudarnasvärld, till dödsri-ket eller till fjär-ran länder. Där

kunde hanuppleva ochsedan för-medla det

som andra inte kunde se. Nåjden var ocksåsiare, läkare, botare och örtspecialist. Scha-mantrumman var också i vissa områden varjefamiljs egendom, som ett medel för att ut-tyda framtiden. De kristna missionärernabetraktade senare nåjdens förbindelser medandarna som ett band med djävulen.

Särskilda platser i naturen – en ovanligsten, klippa eller annan uppseendeväckan-de naturformation – betraktades som reli-giösa kraftcentra och heliga områden. Därvar det övernaturliga starkt förekommandeoch de blev offerplatser. Vid dessa offer-platser placerade man särskilda stenar ellerträfigurer, seitar. Djur, framför allt renar,offrades på platsen och seiten smordes inmed blodet och fettet från offerdjuret.

Björnen ett heligt djur

I samernas traditionella tro var björnen ettheligt djur. Det gällde att hålla sig väl medbjörnen som var besjälad av ett mäktigtandeväsen. Många riter syftade till att neu-tralisera denna kraft – björnens ande skulleblidkas och hedras. Efter måltiden skullebjörnens ben begravas i den ordning somde suttit på den levande björnen. Därige-nom skulle björnen vara tillfreds och intehämnas på människorna.

Kristnas med tvång

De första ansträngningarna att kristna ochundervisa samerna hörde nära ihop medsträvan att införliva dem i Sverige. I börjanav 1600-talet började kyrkor anläggas ochskolor startas i lappmarken.

Det blev också vid denna tid angelägetatt skaffa samisktalande präster och klocka-re. Skytteanska skolan i Lycksele blev 1632den första där utvalda samiska pojkar skullefå undervisning i läsning och kristendom.

År 1685 bestämde staten att samer skul-le kristnas med tvång. Lagmansting skulle

hållas i samtliga lappmarker för att avgöraom avgudadyrkan förekom. Nåjdens trum-mor skulle brännas och de som motsattesig statens vilja skulle straffas med ”spösli-tande på tingstuväggen” eller få löpa gat-lopp. Seitar och offerlavar revs och de heli-ga samiska platserna skändades.

1723 beslutades att skolor skulle byggasvid lappmarkskyrkorna. Dessa skolor varsmå internatskolor och kronan svarade föruppehälle för sex elever vid varje skola.Skolgången var i allmänhet tvåårig och gäll-de läsning och kristendom.

Laestadius av samisk släkt

På 1800-talet kom väckelserörelsen laesta-dianismen till de samiska områdena. År1826 blev Lars Levi Laestadius kyrkoherdei Karesuando, Sveriges nordligaste försam-ling. Han var av samisk släkt på modernssida och var uppväxt i en samisk miljö.Laestadius förmedlade det kristna budska-pet på ett nytt sätt och använde sig blandannat av samernas förkristna religion i sinförkunnelse.

Trumman var ett medel för att uttyda framtiden.Centralt i bilden är solen. Runt den avbildadesmänniskornas omgivning liksom gudar ochväsen som hade speciellt stor betydelse för denperson eller familj som ägde trumman.

59

Religion i samspel med naturen

Bilden av nåjden med sin trumma är ur professorJohannes Schefferus bok ”Lapponia”, utgiven 1673.

60

Sara Omma är uppväxt med en småländskmor och en renskötande far. Men hon tyckeratt det är enklare att vara same i norska Kau-tokeino.

Det är en söndagsmorgon i september ochSara Omma är hemma på en långweekendi familjens röda hus i Gällivare. Som mångaandra i hennes ålder studerar hon, men honhar inte tagit flyget söderut, utan bilen tillSámi allaskuvla, den samiska högskolan, 35mil norr om Gällivare.

– Jag kunde ha valt journalistutbildning-en i Sundsvall men valde Kautokeino.

– Där behöver jag inte förklara hur detär att vara mig själv och kan använda mitteget språk, säger hon.

Kautokeino är en av två kommuner iNordnorge där samerna är i majoritet. Saraberättar att hon där, till skillnad från Gälli-vare, kan prata samiska både på kaféet ochbanken.

För att komma in på samiska högskolankrävs att man behärskar det samiska språ-ket. Något som Sara var nära att mista.

Hälften same och hälften svensk

Gällivare är en av de sex orter i Sverige därsamiska barn kan gå låg- och mellanstadiet

Sara Omma drömmer om att bli renskötare men utbildar sig till journalist för att ha en bra utbildning ibagaget om renskötardrömmarna inte skulle bära.

Sara tar framtiden i egna händer

UngdomsorganisationerSáminuorra är ett samiskt ungdomsförbund iSverige. Förbundet arbetar med att tillvarata ochfrämja samiska ungdomars ekonomiska, sociala,kulturella, rättsliga och administrativa intressenmed särskild hänsyn till de samiska näringarna.Organisationen har ett flertal lokalföreningar runtom i Sverige.

Infonuorra Sápmi är ett offentligt informations-centrum för samisk ungdom i Sápmi. Tankenmed centrumet är att ge information om utbild-ning, arbete, kultur och fritid, rättigheter ochsamhälle så att samisk ungdom ska kunna göra

val utifrån det egna språket och den egna kultu-rella identiteten. Infonuorra Sápmi har kontor iBodø, Norge, samt finns tillgängliga på Internet.

Davvi Nuorra är en ungdomsorganisation som ärverksam på norska sidan av Sápmi. Ett av före-ningens viktigaste mål är att stärka samhörighe-ten mellan samisk ungdom och skapa mötesplat-ser för dessa. Organisationen har en rad olikalokalföreningar runt om i Norge.

DoajmmaSiebrre Julev-sábme – DSJ är enlandstäckande organisation i norska delen avSápmi som vänder sig till samiska barn och ung-

domar. Organisationen arbetar med att främja detsamiska språket, identiteten och kulturen.

Suoma Sámi Nuorat – SSN är en samisk ungdom-sorganisation i Finland. Suoma Sámi Nuorat arbetarför att stärka identiteten bland samisk ungdom ochderas kunskap om den egna kulturen. Målet är attöka kontakten mellan samisk ungdom i Finlandoch andra länder samt att öka bruket av det samis-ka språket samt stödja den samiska kulturen.

Mötesplatser för samisk ungdomDet finns vid sidan av organisationerna mångaevenemang runt om i Sápmi som vid olika tider

Foto

: La

rs-O

la M

arak

att

i sameskolan. Men det samiska språket varinte givet trots att Sara gick i sameskola.

– Även om min mamma är från Små-land tycker jag att hon är mer samisk änmånga samer som jag känner. Men det harju medfört att jag inte har samiska sommodersmål utan att jag har lärt mig samis-ka av min far, säger Sara.

Många av barnen i sameskolan befannsig i samma situation som Sara. Flera avbarnen hade en samisk och en svensk föräl-der.

– För att alla skulle förstå pratade visvenska under rasterna, säger Sara Omma.

Även om hon läst samiska sedan desssäger Sara att hon inte behärskar språkettill hundra procent, men att hon i alla fallvågar prata. Det är det inte alla henneskompisar som gör. Sara tror att det berorpå rädslan för att bli tillrättavisad.

– I det samiska samhället är det mångasom, helt opedagogiskt, trycker ner demsom inte pratar perfekt samiska. Mengivetvis finns också de som uppmuntraroch tycker det är bra att man vågar ochförstår att det blir fel ibland.

Vill bli renskötare

Saras far är renskötare i Sörkaitum sameby,som sträcker sig från Gällivare till norskagränsen, norr om Sarek. Sara vill också gå isamma fotspår som han.

– Det samiska språket och rennäringenär knutpunkten i min samiska identitet. Jagönskar att det var som förr i tiden, att vikunde ha varit veckovis i renskogen. Menför att få det att gå ihop i dag behövs detockså en fast inkomst vid sidan om.

Det är därför hon valt att utbilda sig tilljournalist.

Besviken på Sametinget

Det är en minoritet av samerna som jobbarinom rennäringen. För att traditionen skaleva vidare anser Sara Omma att det är vik-tigt att det finns partier i Sametinget somjobbar för rennäringsfrågorna. Därför harhon valt att gå med i Renägarförbundet.

– Ända sedan jag varit liten har jagengagerat mig. Har alltid sagt vad jag tyck-er och velat förändra och berätta, sägerSara Omma, som inte blivit imponerad avSametinget.

– För mig var det en besvikelse när jaginsåg att tinget inte kan bestämma såmycket egentligen. Det är ju en myndighetunder regeringen och jag tycker att Same-tinget är till för att det ska se bra ut frånstatens sida. Det är ju fortfarande regering-en som bestämmer det mesta.

Enligt rennäringslagen är samerna åtskil-da i två läger. De som har renar och ärmedlemmar i en sameby har rättigheter tillrenskötsel, jakt och fiske inom renskötsel-

området. De som inte har renar har intedessa rättigheter.

– När staten redan splittrat samerna ärdet svårt att få arbetet att fungera i Same-tinget. Det finns så många viljor. De ställersamer som är renskötare mot andra sameroch det är klart att det blir bråk då.

– Men Sametinget är så ungt ännu. Jagtror och hoppas att det kommer att funge-ra inom en snar framtid.

Tillsammans för framtiden

Sara Omma är också med i det samiskaungdomsförbundet, Sáminuorra, där hontillsammans med samiska ungdomar försö-ker påverka. Trots att hon bara har varitmed i styrelsen i några månader tycker Saraatt hon hamnat helt rätt.

– Det är jättekul när vi tillsammans för-söker göra så att det händer någonting posi-tivt för samiska ungdomar, säger Sara somhar stora planer.

Från manifestationer på Stockholmsgator till ändring av undervisningen i svens-ka skolor.

– Jag skulle vilja göra en ändring i läro-planen så att alla svenska elever skulle fålära sig mer om samer. Jag tycker att enökad förståelse för samer och renskötareskulle innebära en ökad acceptans och för-ståelse för det samiska livet. Det behövs,säger Sara Omma.

61

på året också fungerar som mötesplatser församisk ungdom. Det är till exempel:

Riddu Riddu Stor urbefolkningsfestival i Olm-máivággi i Kåfjord, Norge. Artister från ursprungs-folk runt om i världen uppträder under de dagarfestivalen hålls.

Allhelgonacupen Fotbollscup inomhus med lag ialla åldrar, från olika delar av Sápmi. Cupen hålls iGällivare där det också anordnas dans och pub-afton för dem med åldern inne.

Sámi Cup Sápmis kanske största fotbollsturnering

med lag från hela Sápmi. Arrangeras på olikaorter i Sápmi.

Márkomeannu Festival med mestadels samiskaartister från hela Sápmi. Anordnas i norskaSápmi, i området mellan Harstad och Narvik.

Same-SM De samiska mästerskapen arrangeraspå olika platser runt om i Sápmi. Tävlingar i blandannat lassokastning och löpning på somrarna ochskidåkning under vintern.

Sydsamecupen Fotbollsturnering i södra Sápmimed deltagare från såväl Sverige som Norge.

Påsken i Kautokeino Under påskhelgen hållsSámi Grand Prix – den samiska motsvarigheten till melodifestivalen. Det anordnas även konserteroch tävlingar i bland annat renkappkörning ochskotercross.

Jokkmokks vintermarknad Anordnas första hel-gen i februari varje år. Marknaden är en mötes-plats för att umgås, roa sig, uppleva konst ochkultur. Marknadens historia sträcker sig tillbakatill 1500-talet då den var centrum för handel mel-lan samer, köpmän och andra tillresta. 2005 firas400-årsjubileet av marknaden.

62

– Att Sverige inte har gjort upp med sittkoloniala förflutna kan bero på att kolonia-lismen i Sverige inte var så brutal som iNorge, säger den samiske politikern Lars-Anders Baer. Lappolitiken var mer patriarka-lisk till sin karaktär. Det innebär samtidigtatt de strukturer som då skapades finns kvar.

– Uppgörelsen kom aldrig, frågorna disku-terades aldrig. Därför kvarstår de stora frå-gorna kring förvaltningen av mark och vat-

ten. Det samiska samhället ansågs ju intekompetent att sköta mark och vatten.I dag saknar tjänstemän och politiker kun-skap om vad som hände för 100 år sedan.

I Norge, däremot, ställdes allt på sinspets i samband med Altakonflikten kringutbyggnaden av vattenkraften i början av1980-talet.

– Vi i Sverige kom aldrig dit, politikeroch allmänhet behövde aldrig ta ställningtill det förflutna.

Jämfört med andra politikområden ärsamefrågan därför alltjämt en ”icke-fråga” iSverige, i den meningen att den inte ärintegrerad i annan politik, förklarar Lars-Anders Baer.

– Vi måste få acceptans inom politiken,

att samerna också får ett genomslag inompolitiken på alla nivåer.

Lars-Anders Baer vill inte bryta loss frånSverige för att skapa Sápmi.

– Vi finns i fyra länder och det talasibland om att bilda en egen stat. Men sta-ten som organisationsform håller på att blilite omodern. I stället handlar det snarareom att öppna upp gränserna.

Nu ställs allt tydligare krav för att fåökat självbestämmande, att själva kunnastyra sina egna angelägenheter. Lars-AndersBaer utvecklar de områden där de flestasamer själva vill styra:Skolan Bra samarbete kring sameskolan ochmed kommunerna.Samiska språket Språket har kommit en bitpå väg, i och med att det blivit ett officielltspråk i de nordliga länen. Men det går litetrögt. Samiska var officiellt språk på 1600-,1700- och långt in på 1800-talet. Det an-sågs inte märkvärdigt att det talades samis-ka på stormaktstiden. Efter 1809 krympteSverige och landet smälte samman. Förhål-landena bör justeras tillbaka till vad de varinnan den koloniala epoken skjutsade utsamerna ur systemet.Kulturen I fråga om kulturen är läget till-fredsställande. På 1960-talet sade en leda-mot i riksdagen att när två kulturer möts,vinner den starkare. Nu finns en annan synpå samisk kultur. Men fortfarande är detmånga som ser den som statisk och inteförstår att den förändras med tiden, precissom all annan kultur.Förvaltningen av resurser Den tyngsta frågangäller förvaltningen av resurser och vemsom äger dem. Under den koloniala perio-den sattes samerna under förmynderi ochansågs inte kapabla att hantera resurserna.Vår motpart är staten. Man kan nog integöra något åt att nybyggare fått landområ-den på vår mark, det är ett för svårt steg attgå tillbaka. Men stora delar av marken sak-nar ägare. Samerna har inte lagfart men dethar inte heller staten. Så utfallet är lika förbåda parter.

Dags att öppna uppför en ny tid

Lars-Anders Baer på ett av Sametingets plenum.

Foto

: H

enri

k M

ontg

omer

y/P

ress

ens

Bild

I hundratals år koloniserades samernasland. Nybyggare bosatte sig och brukademarken och staten tog rikedomarna. Mennågon uppgörelse med epoken har intekommit till stånd. Den svenska kolonial-politiken var aldrig så uttalad.

63

Lars-Anders Baer tror inte att det är enframkomlig väg att juridiskt processa motstaten. Det var inte det juridiska systemetsom fick apartheid i Sydafrika att falla,utan det politiska systemet, konstaterarhan. I Kanada har exempelvis ursprungsbe-folkningen, inuiterna, genom förhandlingarlyckats skaffa sig rätten till mark.

– Därför är det viktigt med information.Alltför få i Sverige inser att samerna inteutgör något hot. Vi tänker inte stängsla inmarken, vi är också en del av den svenskastatsbildningen.

Ett viktigt steg för samerna är att de iförslaget till EU:s författningsfördragerkänns som folk. Ibland har det faktisktvarit lättare att få gehör i Bryssel än iStockholm, enligt Lars-Anders Baer.

– Det finns en förståelse för det kolonialaarvet eftersom de flesta EU-länder har ettkolonialt förflutet. Dessutom är vi en uddagrupp inom EU som Europas enda ”vildar”.

Över huvud taget menar Baer att globa-liseringen och internationaliseringen talartill förmån för samerna. I EU:s nordliga

dimension talas om samernas hävdvunnarätt till självbestämmande.

– Vi bedömer inte om EU är bra ellerdåligt för Sverige utan om EU är bra ellerdåligt för oss. Och EU har varit bra. Anslut-ningen har förbättrat förutsättningar för attföra en dialog i norr. Integrationen har fåtten skjuts och vi ser ett helt annat samarbe-te mellan kommuner och länsstyrelser efteranslutningen.

Även den regionalpolitiska utvecklingeni Sverige menar han är positiv för samerna.

– Tidigare kanske man tyckte att samer-na skulle syssla med renskötsel – punktslut! I takt med att glesbygdpolitiken för-ändras sker en förändring. Utflyttningenfrån glesbygden ger samerna en chans. Detsamiska samhället blir mer synligt. Vi kanupprätthålla sysselsättningen och den eko-nomiska aktiviteten.

Beroende av staten

I Norge är det mer sannolikt att utbildadesamer flyttar tillbaka till hemorterna änandra norrmän. Lars-Anders Baer tror attsituationen är likartad i Sverige.

– Vi behöver högutbildade människorännu mer än det svenska samhället för atthantera vårt självbestämmande.

Efter kommunismens fall råder avspän-ning i arktiska Europa. Dessutom finns bety-dande olje- och gasfyndigheter som börjarutvinnas i de samiska områdena i Norge ochRyssland. I Ryssland får till exempel nent-serna en viss andel av intäkterna från olje-exploateringen i deras område.

– Det är viktigt att även vi i Sverige fåregna intäkter. Vi är väldigt beroende av sta-ten för bland annat Sametinget eftersom viinte har någon egen skattebas. Vi behöveregna intäkter, exempelvis genom en del avavkastningen från exploateringen av natur-resurserna. Om samerna fick administrerajakt och fiske skulle vi få bättre kontrollmen även ett bättre kassaflöde.

– Regionen skulle tjäna på att vi fick enegen förvaltning och intäktsbas och därige-nom få det samiska systemet att fungera. Vikan skapa ett ekonomiskt och kulturellttillväxtområde. Det har skett i andra urbe-folkningsområden och det kan ske i Sverige.Vi har haft en tvångströja som gjort att viinte kunnat utnyttja hela vår potential.

Sametinget – egen riksdagSamerna har som ursprungsfolk en annanställning än andra minoritetsfolk i landet.Samerna levde nämligen här långt innandagens gränser och länder blev till.

Som ett erkännande av att samerna är ett eget folk inrättades 1993 Sametingetefter beslut i Sveriges riksdag. Med Same-tinget kunde samerna lättare göra sin rösthörd. Genom Sametinget blir det möjligt attpåverka samhällsplaneringen. Sametingetbestämmer direkt över bland annat frågorsom gäller den egna kulturen, språket ochsameskolorna samt fördelarden statliga rovdjurser-sättningen.

Sametinget utsesgenom allmänna val vartfjärde år bland samernaoch består av 31 ledamö-ter. Ungefär 7 000 samer i Sverige är inskrivna iSametingets röstlängd.

– Vi måste få acceptansinom politiken, attsamerna också får ett genomslag inom

politiken på alla nivåer.

Lars-Anders Baer är aktiv politiker i Sametinget iSverige.

Ursäkt från regeringenDen svenska regeringen bad 1998 detsamiska folket om ursäkt för det förtrycksom det svenska samhället utövat gentemotsamerna. Som exempel nämndes hur samerförvägrats att använda sitt språk och detvångsförflyttningar som skett.

I dag finns en tätare dialog med blandannat Sametinget för att skapa öppenhetoch samförstånd. Regelbundna möten skernu mellan regeringen och företrädare församerna. Överst på dagordningen står ettutökat samiskt självbestämmande. Överför-ing av en rad nya uppgifter till Sametinget ären sådan aktuell samepolitisk fråga.

Foto

: Fr

ida

Hed

berg

64

KällhänvisningarAndersson, G. 1994. Sápmi – samiskt perspektiv. En idébok för undervisning. Skolverket, HLS För-lag, Luleå.Bågesund, S. 2004. Nomadskolans utveckling mot sameskola, C-uppsats, Luleå tekniska universitet.Brändström K-A. 2000. Bilden av det samiska. Samerna och det samiska i skönlitteratur, forskningoch debatt. Umeå universitet, Umeå. Geijer, U. Renskötselrätt, SSR.Guttorm Kvenangen, P. 1996. Samernas historia, Sameskolstyrelsen, Jokkmokk.Hahn, T. SLU Kontakt 11/98, (Sveriges Lantbruksuniversitet) .Kärrberg, K. 1996. Sápmi, sameland, Örnsköldsvik.Lantto, P. 2000. Tiden börjar på nytt. En analys av samernas politiska mobilisering i Sverige1900–1950, Umeå.Lundmark, L. 1998. Så länge vi har marker. Samerna och staten under sexhundra år, Prisma, Stockholm.Lundmark, L. 2002. ”Lappen är ombytlig, ostadig och obekväm.” Den svenska statens samepolitik irasismens tidevarv, Norrlands universitetsförlag, Umeå.Material från Idre sameby.Mörkenstam, U. 1999. Om ”Lapparnas privilegier”. Föreställningar om samiskhet i svensk samepoli-tik 1883–1997, Stockholms universitet, Statsvetenskapliga instutionen.Mörkenstam, U. 2002 Bilden av den andre i svensk samepolitik i Svenska värderingar, Carlssons,Stockholm.Pettersson, R. 2004. Sami Tourism in Northern Sweden, Etour, Östersund-Umeå.Samer, informationsskrift. 1991. SSR:s kultur- och utbildningsutskott, Luleå.Samerna – Solens och Vindens folk, Ájtte, Jokkmokk.Stordahl, V. 1998. Same i den moderne verden, Davvi Girji Os, Karasjok.Vem är same? Ett studiematerial om samisk identitet och kultur, Skansen och Svenska SamernasRiksförbund.

64

Käll- och litteraturförteckningOPUBLICERADE KÄLLORBildmuseet i Umeå, www.bildmuseet.umu.se, (aug–nov 2004).Essen von, H. Sammanställning av rapport kring jaktens värde. Svenska Jägareförbundet.Falk, H. Svenska Jägareförbundet, kontakt 14/9 2004.Idre sameby, diverse underlag.Samernas Riksförbunds (SSR) webbplats, www.sapmi.se/ssr, (aug–nov 2004).Samernas utbildningscentrums webbplats, www.samernas.nu, (aug–nov 2004).Sametingets webbplats, www.sametinget.se, (aug–nov 2004).Svenska Jägareförbundets webbplats, www.jagareforbundet.se, (aug–nov 2004).

PUBLICERADE KÄLLORAndersson, G. 1994. Sápmi – samiskt perspektiv. En idébok för undervisning. Skolverket, HLS Förlag, Luleå.Bevarandet av det samiska kulturarvet. 1998. Program för stöd. Riksantikvarieämbetet. Brändström K-A. 2000. Bilden av det samiska. Samerna och det samiska i skönlitteratur, forskning och debatt.Umeå universitet, Umeå. Bågesund, S. 2004. Nomadskolans utveckling mot sameskola, C-uppsats. Luleå tekniska universitet.Geijer, U. Renskötselrätt, SSR.Guttorm Kvenangen, P. 1996. Samernas historia. Sameskolstyrelsen, Jokkmokk.Kuoljok, S. 1998. Samernas historia. Sametinget, Gällivare.Kärrberg, K. 1996. Sápmi, Sameland. Örnsköldsvik.Lantto, P. 2000. Tiden börjar på nytt. En analys av samernas politiska mobilisering i Sverige 1900–1950, Umeå.Lundmark, L. 1998. Så länge vi har marker. Samerna och staten under sexhundra år. Prisma. Lundmark, L. 2002. ”Lappen är ombytlig, ostadig och obekväm”. Den svenska statens samepolitik i rasismenstidevarv. Norrlands universitetsförlag. Umeå.Länsstyrelser, flertal rapporter år 2002–2004.Mijá ednam. 2000. Samebyarnas Laponiaprogram. Gällivare.Mörkenstam, U. 1999. Om ”Lapparnas privilegier”. Föreställningar om samiskhet i svensk samepolitik1883–1997. Stockholms universitet, Statsvetenskapliga instutionen.Mörkenstam, U. 2002 Bilden av den andre i svensk samepolitik i Svenska värderingar. Carlssons, Stockholm.Pettersson, R. 2004. Sami Tourism in Northern Sweden. Etour, Östersund–Umeå.Ryd, Y. 2001. Snö – en renskötare berättar. Ordfront förlag, Stockholm. Same, same but different. 2004. Jordbruksdepartementet, Västerås.Samer, informationsskrift. 1991. SSR:s kultur- och utbildningsutskott, Luleå.Samerna – Solens och Vindens folk. 1993. Ájtte, Luleå.SFS 1992:1433. Sametingslagen.SOU 1999:25. Samerna – ett ursprungsfolk i Sverige. Betänkande av Utredningen om ILO:s konvention 169.Stockholm.Stordahl, V. 1998. Same i den moderne verden. Davvi Girji Os, Karasjok.Vem är same? Ett studiematerial om samisk identitet och kultur. Skansen och Svenska Samernas Riksförbund.

Samer – ett ursprungsfolk i SverigeProjektledning: Karin Kvarfordt, Nils-Henrik Sikkuoch Michael Teilus i samarbete med nationelltsamiskt informationscentrum vid Sametinget.

Form, illustration, redaktionell och grafisk produktion:Svensk Information

Texter: Svensk Information, där inte annat anges,samt John Erling Utsi (s. 20–24, 36–37, 58), Anna-Stina Lindén Ivarsson (s. 42–49), Marianne Wanger (s. 30), Lars-Ola Marakatt (s. 60–61)

Omslagsfoto: Frida Hedberg

Tryck: Edita Västra Aros, Västerås 2004

Beställ boken via: Nationellt samiskt informations-centrums webbportal, www.samer.se

Beställningsnummer: Jo 04.015

ISBN 91-974667-9-4

Jordbruksdepartementet

Samer – ett ursprungsfolk i Sverige skildrar hur det är att vara same i dag, hur det var i gåroch hur morgondagen kan tänkas bli. Boken ger en bild av samerna som ett ursprungs-folk, deras kultur, historia och samhälle. Innehållet i boken bygger på reportage och faktaavsnitt samt texter skrivna av forskare, författare och andra initierade.

Bakom boken står regeringens nationella informationssatsning om samer och samisk kul-tur och Nationellt samiskt informationscentrum vid Sametinget. Regeringen har underåren 2001–2004 bedrivit en informationssatsning för att öka kunskapen och medvetenhe-ten bland allmänheten om det samiska. Ett nytt steg i arbetet är det permanenta, natio-nella, samiska informationscentrumet som byggts upp vid Sametinget. Centrumet ska till-handahålla relevant och trovärdig information om samer och samisk kultur samt bidra tillatt öka kunskaperna om samer på ett långsiktigt och brett plan. Detta sker bland annatgenom informationsportalen www.samer.se

En bok om det samiska folkets förutsättningar i dagens samhälle