K. Hilding Källén - en särling på Åsgård

Mången mariefredsbo eller besökande, som färdas på Gripsholmsviken eller promenerar på Strandvägen, ser på Hedlandetsidan en anslående vit byggnad med glaserade tegelpannor, som ger intryck av karolinerbyggnad med salutkanonerna riktade mot sjön. Man ställer sig kanske lite undrande till vad det kan vara.

Gården heter Åsgård och byggnaden där är i sitt nuvarande skick inte äldre än från mitten av 1960-talet.Den som tidigare bebodde Åsgård var redaktör K. Hilding Källén. Han var född 1903 i Eskilstuna. Hans far Knut Källén bar den ovanliga titeln fältskär och var enligt utsago Sveriges siste praktiserande fältskär.

Tack vare donation från sonen Hilding har nu hembygdsföreningen i sina samlingar ett antal av fältskärens instrument och verktyg.

Efter avslutade gymnasiestudier gav han sig journalistiken i våld. Han började i födelsestaden, fortsatte i huvudstaden på Stockholms Dagblad och hann med tiden att medarbeta i sju dagstidningar och en facktidskrift. Senare i livet skrev han krönikor och en hel del vassa insändare bl.a. i Strengnäs Tidning. I sin ungdom reste och vandrade han mycket runt om i Europa och utvecklade därmed sitt kunnande i allehanda ämnen och språk

Redaktör K. Hilding Källén 1903-1969

Utbyggnad av Åsgård

1937 köpte Källén Åsgård, som då endast omfattade ett bostadshus i två plan. Men han byggde till ett par flyglar rätt snart. Husen hette Sörmlandsgården, Solgården och Nystugan. Med tiden tillkom flera stugor för barnen och gäster.

Rummen var i allmänhet dubbelrum med tvättfat och karaff. Men det fanns även tillgång till badrum. Rummen var prydda med grafik bl. a. verk av Uno Stallarholm. Matsalen visade upp en hel del kuriosa, (enl. inv. förteckning 1957) eftersom Källén var en stor samlare inom ett brett område.T.ex. fanns där Mariefreds stads måttlikare, mässingsmått från Berzelius tid, möjligen från Gripsholms Kemiska fabriker, fäktsabel som tillhört Mari Mihi d v s stadens borgmästare samt ett modellskepp, som senare skänktes till hembygdsföreningen.

Anläggningen blev till slut så stor att han måste inrätta någon form av institution för att kunna täcka de stora kostnader som han genom all byggnation ådragit sig.Genom hans dåvarande frus försorg tillkom Åsgårds skolhem. Man vände sig främst till bättre bemedlade familjer. Barnen i skolåldern lär ha gått i Lotorps skola. Enligt utsago skall han dock fått upphöra med verksamheten efter en inspektion.

Åsgård med flyglar, från sjösidan omkr. 1950

Åsgårds gästhem

Därefter blev det Åsgårds gästhem och konvalescenthem. Det fanns också ett behandlingsrum med medicinskåp, salvor och binder. Hans hustru lär ha varit kunnig inom området... Källén tog även emot personer med alkoholbesvär vilka han försökte bota med sina egna metoder.

Åsgård blev ett populärt gästhem som verkar ha haft möjlighet att ta emot ett 20-tal gäster. Dessa kom då vanligen resande med tåg som på den tiden stannade vid Hedlandets station där värden mötte.En dag kom en jägmästare Gran som skulle stanna en månad men som blev kvar i fem år.

Författare, skalder och musiker fanns bland gästerna. Såsom skalden Johannes Edfelt och dennes finlandssvenske kollega Rabbe Enckell. Dennes landsman, författaren och dramatikern Ture Jansson hade en gång lovats av Källén att komma till honom om han var i nöd. En dag 1953 dök han upp med orden "Nu är jag här". Han dog i svår sjukdom på julaftonen året därpå men Källén ordnade upp det hela utan att de 22 gästerna märkte något.

Den 27 december begravdes Ture Jansson i Mariefreds kyrka. Vid båren hade infunnit sig tidningsman, författare och folk från Finlands ambassad.

Böcker och filmmanus

Källén kom 1944 ut med boken "Nyordning på Sjögårda" under pseudonymen ”Per Knutsson”. Recensenterna uppskattade hans humor och jämförde honom med P. G. Wodehouse. "Det lyser och strålar av sommar över bokens sidor och det är humor och välvilja över skildringen. Den är vad man skulle vilja kalla en idealisk sommarbo", skriver Sörmlandsposten. Den domderande majoren Grasser vill sälja godset vilket tvillingarna Stina och Britta, Källéns dotters namn, inte är med på. En rad andra olikartade karaktärer dyker upp på godset. Alla förvecklingar löses elegant av redaktören Walle Berg. Visst intryck av Åsgårds omgivningar och Mariefred - Strängnäs kan man kanske skönja i boken.

Kungsfilm lät snart göra film baserad på boken. Den hade premiär på biografen Astoria i Stockholm den 21 okt 1944. För manus och regi svarade Weyler Hildebrand. Han spelade även

rollen som major Grasser. Tvillingarna spelades av Annalisa Ericsson och i andra roller såg man Gunnar Björnstrand,

informator, och Douglas Håge, rik direktör och spekulant på gården. Filmen lär ha gått i 13 veckor vilket inte är förvånade

eftersom det är en film som leder till många skratt och tempot ihandlingen är högt. Den har visats på TV fyra gånger, senast 2004.

Redan 1945 kom nästa bok. Den kallade Källén "Mysterierna på Knypplinge". Eskilstuna-Kuriren tyckte jargongen var lite påfrestande men uppskattade författarens påhittighet och förmåga att Hålla igång farskarusellen.

1964 köptes filmrättigheterna till dessa båda böcker av ett annat filmbolag men det synes inte blivit någon ny film.

Det blev det inte heller av filmmanuset "Pirater" som byggde på Källéns färder på Mälaren tillsammans med sin käcka dotter Britta i en från marinen inköpt ångslup, Den erinrar sig boende på Hedlandet fortfarande. Källén har också skrivit några landstormspjäser, som bl. a. uppfördes på Skansen 1940.

Ur filmen "Nyordning på Sjögårda" med skådespelarna Allan Bohlin, Annalisa Ericson, Weyler Hildebrand även regissör och Gunnar Björnstrand.

Teaterintresse

Ett speciellt intresse uppstod för den ambulerande teatern. Efter att under gymnasietiden ha spelat

August Blanche "Ett resande teatersällskap" började Källén skriva Eskilstuna stads

teaterhistoria vilket utvecklades till hela landsortens historia om de resande teatersällskapen.

Det blev ett verk på 2 000 sidor som finns på Drottningholmsteaterns arkiv.

Efter att ha flyttat tillbaks till Eskilstuna företog Källén en resa till universitetet i Quimbra för att fördjupa sig i den ambulerande teaterns historia på Iberiska halvön.

Hembygdsengagemang

Källén skrev en hel del artiklar om sin hembygd Eskilstuna men även en skrift "Konsten kring Gripsholm och Mariefred". Han donerade flitigt bl.a. till Eskilstuna museer och Mariefreds hembygdförening. Tyvärr ibland utan att riktigt ha klart för sig vad han donerade och till vilka.

Det ledde till kontroverser med hembygdsföreningen och

insändare och krönikor i Strengnäs Tidning både från Källén och från andra. Visst var Källén aggressiv men också snar att sluta fred.Då han inte fick föreningen med sig på en höjning av medlemsavgiften och en reduktion av antal styrelseledamöter och suppleanter så lämnade han föreningen. Källén var också engagerad i dagens problem och skrev engagerade insändare om apotek och sjukstuga och den försummade utvecklingen av Mariefred.

Han hade inte mycket till övers för de styrande i samhället och kände sig väl ibland illa behandlad. K. Hilding Källén var en människa som syntes i Mariefred och som ville synas. Han presenterade sig gärna som " lantjunkare på Åsgård".

Av Eskilstuna stad belönades han 1964 med statyetten "Hamra på" av Bejemark. Samma år fick han Boklotteriets stipendium på 1 000 kr för sin kulturella verksamhet.

Åsgård efter ombyggnaden i mitten av 1960-talet

Åsgård i ny ägo

1964 fann Källén för gott att sälja Åsgård. Först innehades fastigheten av en trädgårdsarkitekt Segato. Men strax därpå köptes den av Rolf Backlund från Stockholm.

Efter behandling i byggnadsnämnden byggdes ett nytt stort bostadshus i vilket Åsgårds huvudbyggnad fick ingå som mittdel och en del av flyglarna behölls.

Mariefreds Hembygdsförening

Material från rivningar i Klarakvarteren, såsom stenutsmyckningar och

smidesarbeten kom då till användn

ÅRSSKRI 2OOĘ

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

sida

Ordföranden har ordet 1

Gripsholms folkhögskola, av Gösta Karlsson 2

K. Hilding Källén - en särling på Åsgård 10

Butiker i Mariefred på 1950-talet 18

Verksamhetsberättelse 29

Planer inför 2005 32

Omslagsbild:

Hörnet Storgatan-Långgatan, även kallat Nyströms hörna.T. v. Bergendahls uraffär, t. h. Törnbloms speceributik. I fonden huset som till 1958 inrymde telefonstationen. Teckning av Harry Karlsson 1953.

Ordföranden har ordet

År 1938 bildades Mariefreds Hembygdsförening och vi har en imponerande skriftserie bakom oss. Inte mindre än 25 skrifter

och böcker har vi gett ut, några av dem tillsammans med andra förlag och föreningar. Men den lilla publikation som Du just nu håller i din hand är faktiskt vår allra första årsskrift, som vi

hoppas skall följas av en lång rad underkommande år.

Ämnen att skriva om saknas inte, stadens fyrahundraåriga levnad är proppfull med historier och uppslag till årsskrifter framöver. Inte desto mindre tar vi mer än gärna emot tips och idéer till kommande år, att ha kontakt med våra medlemmar är en ständig källa till glädje.

Redaktörera för årskriften 2004 år Lennart Schweitz och Olle Gustafsson, som grävt i arkiven, bollat idéer emellan sig och andra, letat i fotosamlingar och pratat med minnesgoda mariefredsbor. Stort tack för nedlagt arbete.

Redaktörera och undertecknad vill gärna att vi alla hjälps åt att sprida årsskriften till flera, som kan tänkas vara intresserade av sin hembygd och kanske också i hembygdsföreningens arbete.

Vi vill gärna bli fler och vi vill gärna få kontakt med mariefredsbor i den gyllene medelåldern. Visst kan arbete,

familj och studier ta en stor del av livet men en kväll i vår vackra trädgård, några timmar i vår vävstuga, en rundtur i vårt

fina museum med penselmuseet och loftboden kan bli både avkopplande och

berikande inslag i småstadslivet.

Varmt välkommen till Callanderska gården också 2005!

Eva InsulanderOrdförande

Gripsholms folkhögskola av Gösta Karlsson.

Röda Korset har lagt ned sin folkhögskola i Mariefred och flyttat skolverksamheten till Stockholm. En epok har försvunnit och med den något av stadsbilden. Sedan 1933 har folkhögskolan varit ett begrepp i Mariefred.

Förbindelserna mellan folkhögskolan och hembygdsföreningen har varit många. Föreningens första ordförande var Robert Myrdal, "andrelärare" vid skolan - som det då hette - och en av flera med namnet Myrdal, som haft anknytning till Mariefred.

Carl Callersten 1894-1965 Efter honom har

ordförandeuppdraget innehafts under många år av skolans första rektor Carl Callersten och av mig, Callerstens efterträdare. Inte bara de personliga kontakterna har varit viktiga. Nästan alla folkhögskolor har haft anknytning till hembygdsrörelsen. Efterhand utvecklades Gripsholms folkhögskola till en skola för norra Sörmland. Skolan och hembygds- föreningen samarbetade långt in på 1970-talet om midsommarfirandet och luciahögtiderna i staden och om särskilda hembygdsaftnar. Vid en sådan berättade Margit Setterholm, en stöttepelare i föreningen och av genuin

Mariefredssläkt, om stadens finska vänort Muurla. Också detta ett hembygdsengagemang.

Vid en annan berättade chalmersprofessorn Gösta Bodman om Gripsholms Kemiska Fabriker, den anläggning som i början av 1800-talet var inrymd i de lokaler folkhögskolan sedan fått överta. Han kunde t.o.m. överlämna ett par prover på färgämnen som under Jöns Jacob Berzelius ledning framställts där.

Den gåvan har i våra dagar genom hembygdsföreningens försorg kommit att bidra till färgsättningen i staden.

Folkhögskolan och hembygdsföreningen samverkade i

folkbildnings- kurser och hembygdsexkursioner. En tid fanns på skolan planer på nära samarbete med Samfundet för hembygdsvård centralt. Planerna fick falla. Möjligen infor risken att samhörigheten med den egna bygden skulle minska. Utvecklingen, sedan Röda korsets centralstyre övertagit skolan, har bekräftat den risken.

Skola för arbetslösa - och bygdeskola

När Gripsholms folkhögskola startade 1933, byggde det på två skilda förutsättningar: utbildning som ett led i sysselsättningspolitiken och folkbildning som en del i demokratiseringsprocessen. 1930-talets ekonomiska depression var djup. Arbetslöshetssiffrorna hade 1933 stigit till närmare 200 000.

I arbetslöshetspolitiken ingick särskild kursverksamhet för arbetslösa unga män – kvinnorna ingick inte! Arbetslivet var ett annat! Den socialdemokratiska riksdagsmannen Josef Weijne - längre fram utbildningsminister, det hette "ecklesiastik" -motionerade om provisoriska folkhögskolor för arbetslösa. Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken i dag är inte ny!

Den andra förutsättningen var äldre. 1869 hade "veterinarläkaren" Lars Jacobi, som bodde vid Kungsladugården, donerat 8 000 riksdaler till en fond, där räntan skulle gå som "bidrag för bildande och understöd af en ungefärligen efter Danskt mönster inrättad folkhögskola inom Selebo eller Åkers härader af Nyköpings län".

Det var året efter de första svenska folkhögskolornas tillkomst. Fonden skulle förvaltas av kyrko- och skolråden i Mariefred – Kärnbo.

Namnet Jacobi är bevarat i Jakobigatan på Öster. Graven på kyrkogården vittnar om Lars Jacobis historiska förankring och rotfasthet. Hans hembygdskänsla gällde både födelsebygden i Småland - ihågkommen med en likadan donation - och Mariefred.

I Sörmland verkade han i ett 20-tal år, "präglade av ett sällsport förtroende hos den djurägande allmänheten", enligt uppslagsverket "Svenska män och kvinnor" (1948). "Trots erkänd billighet i yrkesutövandet grundade han en aktningsvärd förmögenhet".

Pettersson i Gesta och Jacobiska fonden

De goda kyrko- och skolrådsledamöterna i Mariefred hade inte samma förståelse för Jacobis idéer som man hade i Småland. Där tillkom en folkhögskola efter bara några år. 1933 hade den Jacobiska fonden i Mariefred vuxit till 99 232:49.

Det var först när landstinget i Sörmland 1931 begärde att avkastningen skulle gå till Åsa folkhögskola i Oppunda härad, som intresset vaknade. Vaknade hos prosten Flentzberg och rådman Flodman i Mariefred och - viktigast - hos godsägaren C. A. Pettersson på Gesta i Toresund - byggmästare kallade han sig själv.

Prosten avstyrkte direkt en överflyttning. Pettersson, far till Gunnar och Robert Myrdal, skrev en promemoria, som han lät komma också till landshövdingens kännedom.

Promemorian visade på stor förtrogenhet med folkhögskolan, dess uppgifter och möjligheter, men också med de lokala förhållandena i Mariefred och fonden.

Sonen Robert hade ett par år varit lärare vid Fornby folkhögskola. Den äldre sonen Gunnar hade på 1920-talet något år vikarierat som borgmästare i Mariefred för ”Mari Mihi”.

Landshövdingen - Gustaf Sederholm - blev intresserad. Han var inte bara ordförande i styrelsen för Åsa utan också riksdagsman. På ett möte i Mariefred i mars 1933 bildades Föreningen Norra Södermanlands folkhögskola med landshövdingen som ordförande och Pettersson – Gesta-Pelle - som vice. Rådman Alfred Flodman blev kassaförvaltare.

Riksdagen fattade beslut om provisoriska folkhögskolor, bekostade av arbetslöshetsmedel. Det var under krisuppgörelsens år mellan socialdemokraterna och bondeförbundet. Det blev bara en skola, Gripsholms. Kyrko- och skolråden ställde avkastningen från Jacobiska fonden till förfogande.

Mariefreds stad och socknarna omkring anslog små belopp till driften, staden och Kärnbo kommun vardera 300 kronor. Landstinget sträckte sig till 600, Taxinge med knappt 400 invånare till 30 kronor.

Landshövdingen hade med hjälp från folkhögskolekretsar vaskat fram skolledare. Carl Callersten var lärare vid kooperationens Jakobsberg men hade också erfarenhet från den mera traditionella folkhögskolan i Gamleby. Möjligen var landshövdingen betänksam med tanke på Petterssons iver. Robert Myrdal blev lärare, och fadern avsade sig "med anledning av lärarvalet" finkänsligt posten som vice ordförande. Han avled strax efteråt.

Gustav III:s kronobränneri

Förläggningen till Mariefred var inte självklar. Visst hade prosten Flentzberg i sitt yttrande över begäran från Åsa vältaligt utgjutit sig om Mariefreds alla fördelar som skolstad. Men både bruksherrgården i Åker och Mälsåkers slott hade sina förespråkare. Det blev Petterssons ingripande som avgjorde placeringen, trots hans redan dokumenterade intresse för Selaön och en broförbindelse vid Stallarholmen.

Vid det första styrelsesammanträdet lade han fram ett detaljerat förslag till förläggning till den s.k. "Fabriken", det gamla Kronobränneriet vid Gripsholm. Gripsholms Kongl. Bränneri betraktades som kungens. Det var utarrenderat och intäkterna därifrån finansierade i varje fall till en del Gustav

III:s italienska resa, även om kungen klagade över att de "usla bränneripengarna" bara räckte till Aachen.

Det var ett av det största i riket och hade över hundratalet anställda men nedlades 1799. De stora byggnaderna hade uppförts omkring 1780.

Från 1802 hade byggnaderna använts av den kemisk-tekniska fabrik som under ett 20-tal år under ledning av bl.a. Jöns Jacob Berzelius fanns vid Gripsholm. Där tillverkades olika syror, bl.a. "skedvatten" (salpetersyra), ättika, tvål och färgämnen."Berzelii smedja", hans laboratorium, står fortfarande kvar. Produkterna skeppades till Stockholm, men "silkestvål" från Gripsholm nådde t.o.m. Lima i Sydamerika. Indigokrita och ”gripsholmsblått” har tidigare nämnts.

1825 brann huvudbyggnaden, där receptionen nu ligger, ned. Verksamheten flyttades till Kummelnäs på Värmdön. Kvar stod de båda flyglarna, spannmålsmagasinet och bostadshusen vid Hjorthagen.

Regeringen beviljade anslag med 30 000 kronor för ombyggnad av Norra flygeln till undervisningslokaler och 11 500 till inventarier, som skulle räcka till en lärosal och en gymnastiksal. Pengarna räckte till ytterligare en lärosal och utgrävning av källare. Pensionat Hjorthagen fick bli elevhem och elevhushåll.

Undervisningen kom att präglas både av elevernas situation och av lärarnas inriktning. Carl Callersten var fil. lic. i nationalekonomi och svarade för samhällsämnena, Robert Myrdal för de mera traditionella folkhögskoleämnena.

Folkhögskoletraditionen bars upp av husmor Estrid Welin, också "husmor" för de flesta mariefredsbor. Hon hade varit elev

vid Tärna folkhögskola och tagit starka intryck därifrån.

"Provisoriet"

1933 kunde Gripsholms folkhögskola starta. 54 unga män med arbetslöshetsintyg, men inte bara från Selebo och Åkers härader, hade anmält sig till den första kursen. Det skulle bli ytterligare tre kurser under den provisoriska folkhögskolans tre år.

En stark samhörighet kom att prägla skola och elevkår. Den gällde också med bygden. Många elever kom från Mariefred och brukssamhället Åker och kom senare att göra stora insatser för sin bygd, t.ex. kommunalordföranden och landstingsmannen Elis Jansson i Åker.

En annan åkerselev var Erik Valdemar Johansson, som vid 62 års ålder debuterade som författare med den uppmärksammade romanen "Fabriksarbetaren", där han också skildrade det bildningsbehov folkhögskolan hade skapat.

Gripsholms folkhögskola började uppfattas som bygdeskola för norra Sörmland, helt enligt Jacobis intentioner. Möjligen till ett visst avbräck för rekryteringen till Åsa. Samarbetet mellan de två skolorna blev inte påfallande förrän in på 1950-talet, sedan Åsa fått ny ledning.

Konferenser

"Provisoriet" varade till 1936. Det särskilda anslaget upphörde. Folkhögskolan fick fortsätta men nu med vanliga statsbidrag,

som knappt ens räckte till lärarlöner. Allt annat måste bäras av huvudmannen, en huvudman som saknade anknytning till

någon stödorganisation. Medlemmarna var knappt flera än styrelseledamöterna. Räntan från Jacobiska fonden och de små

kommunbidragen räckte ingenstans.Landstinget gav några hundra kronor. Åsa hade landstinget som huvudman.

Lösningen blev en satsning på konferenser och sommarkurser. Tanken hade redan varit på tal, men runnit ut i sanden och då med inriktning på att t.ex. ordna akademiska sommarkurser kring samlingarna på Gripsholm.

Nu tog folkhögskolan - eller rättare sagt rektorn - upp tanken. Folkhögskoleföreningen ombildades till ekonomisk förening och fick tillägget "u.p.a." i namnet.

Konferenserna på skolan blev snart ett tillskott också för näringslivet i Mariefred.

Sommarsatsningen gav överskott. Elevhushållet blev bidragsgivare till skolans drift. Det skedde till priset av mycket stor arbetsbörda för husmor Estrid Welin och hennes

medarbetare men gjorde folkhögskolan till en eftersökt konferensplats för både myndigheter och folkrörelser.

Rektorn, Carl Callersten, hade också funnit en annan finansieringsväg för skolans utveckling, möjligen förvärvad under tiden vid Jakobsberg. Genom trägna uppvaktningar i handelsdepartementet utverkade han anslag ur lotterifonden i flera omgångar. De gick till fortsatta ombyggnader. Södra flygeln fick tas i anspråk och förvandlades från båtupplag och verkstadslokal till matsal och köksavdelning för elevhemmet med tolv bostadsrum i övervåningen. Aula och två nya lärosalar tillkom i norra flygeln. Röda elevhemmet - som det började kallas – ombyggdes och moderniserades.

In på 1960-talet kunde den nedbrunna huvudbyggnaden i "Fabriken" få en ersättning. På 1880-talet hade "premiäraktören" Knut Almlöf fått Oscar II:s medgivande att uppföra ett "boningshus i träd" - som det står i resolutionen – på platsen. Det blev en villa nästan inne mellan de två 1700-talsflyglarna och helt avvikande från dessa och magasinbyggnaden mittemot. Nu ägdes Villa Almnäs av en pensionerad köpman från Mariefred. Efter många turer, där också mariefredsbor gjorde sig hörda, kunde landstinget, som nu var huvudman för skolan, 1961 inlösa "boningshuset" och uppföra en ny huvudbyggnad, ritad av Hakon Ahlberg. De kritiska rösterna tystnade.

Till den byggenskapen ingick inga lotterimedel!

Utveckling och utökning

Nya kurser och ämnen tillkom, en kvinnlig sommarkurs inrättades - dock utan andra skolors skolköks- och vävutbildning. Kvinnliga elever fick inträde i vinterkurserna. Med utvecklingen ökade landstingets intresse, bidraget steg, och landstinget insatte två ledamoter i styrelsen. Folkhögskoleföreningen, nu "u.p.a.", hade utsett strängnäsbiskopen Gustaf Aulén till ordförande. Från föreningens sida - och rektorns - diskuterades planer på samarbete med föreningen Norden för att förvandla skolan till ett nordiskt folkbildningsinstitut.

Planerna föll. Callersten fruktade för styrning uppifrån.

1948 var landstinget färdigt att överta huvudmannaskapet och det ekonomiska ansvaret. Det hade samband med förvärvet av patriciervillan Gripsnäs.

Skolan utvecklades även i annan mening. Nya lärosalar, administrationsrum och flera elevrum tillkom i den nya huvudbyggnaden, som hade skapat en arkitektonisk enhet.

På 1960-talet utvidgades också Gripsholms folkhögskola med en filialskola i Eskilstuna, snart lika stor som huvudskolan. Då

hade Carl Callersten slutat.

Medan han var kvar hade skolan fått en ny dimension - dimension också i annan mening. Skolan blev en del av Statens porträttsamling på Gripsholm. Den utvecklingen ligger utanför denna skildring.

Gripsnäs

Utvecklingen krävde redan tidigt ökade utrymmen för skolan. Det gällde både lokaler och miljö. Folkhögskolestadgan föreskrev tjänstebostäder för rektor och lärare, skolmiljön fick inte begränsas till lektionsrummet. Gripsholm behövde större område än planen mellan de båda flyglarna, järnhandlare Allerfeldts gamla potatisland.

Villa Martin från entresidan, senare kallad Gripsnäs Under en tid bostad för rektor och elever.

Försöken att förvärva Villa Almnäs hade strandat, men lotterianslaget fick en ny användning. "Presidentskan", Gunhild Hasselrot, som ägde Gripsnäs, hade 1948 bestämt sig för att sälja byggnaden. Carl Callersten fick förhandslöfte om köp, om någon kunde ordna finansieringen. Det gick. Lotteripengarna fick överflyttas.

Det hade också det viktiga med sig, att landstinget förklarade sig villigt att bekosta ombyggnaden för skoländamål. Dock under förutsättning att få fullständig insyn i folkhögskolans ekonomi.

Callersten var inte helt tillfreds men insåg att den ekonomiska tryggheten var viktigare än ökad insyn från landstinget. Den tryggheten hade inte Samfundet för hembygdsvård eller Föreningen Norden kunnat ge.

Gripsnäs förvärvades av folkhögskoleföreningen med lotteripengar.Efter någon månad inträdde Sörmlands läns landsting som huvudman, fick Gripsnäs utan köpesumma!

Gripsnäs hette från början Villa Martin. Det uppfördes vid sekelskiftet 1800-1900 av ämbetsmannen Hugo Martin, som hade fått ett personligt löfte av Oscar II att bygga en sommarvilla på Pörtängsudden i Hjorthagen.

Den "italienska villan", ritad av Agi Lindegren, blev närmast ett litet slott mittemot kungens Gripsholm. Monarken lär ha blivit förgrymmad, när han såg vad generaldirektören åstadkommit. Martin, som hade viss förbindelse med Åkers Styckebruk, var förmögen, men förmögenheten försvann - enligt malisen - genom bygget.

Vattentornet, de imponerande altanerna och handsmidda fönster- och dörrhandtag kan tyda på det.

Efter ett mellanspel av familjen Grönkvist (Katrineholms Mekaniska Verkstad) hade villan 1918 förvärvats av hovrättspresidenten Berndt Hasselrot.

Folkhögskolan fick med Gripsnäs bostäder för 22 elever, rektorsbostad, biblioteks- och skolkökslokaler - rektorskan Callersten var skolkökslärare– och ett stort parkområde med två byggnader till, som användes som lärar- och personalbostäder. Därtill trädgårdsmark och badbrygga.

Alla inom skolstyrelsen och i Mariefred var inte helt införstådda med att Gripsnäs övergått till folkhögskolan. Det medförde t.o.m. att dåvarande slottsfogden på Gripsholm avgick ur skolstyrelsen.

Gripsnäs var inte idealiskt för skolandamål, varken som under- visningslokaler eller för bostäder. Vissa elevrum var avsedda för tre (!) boende. Den stora hallen gick genom två våningar och gjorde också elevrummen på vindsvåningen minst sagt riskfyllda.

I rektorsbostaden hade ett av rummen en takhöjd av över 4 meter och det var 52 meter från sängkammaren till köket. Men nackdelen uppvägdes av möjligheten att ta emot sommarkongresser av större omfattning. Och ännu mer av möjligheten att bygga på området utan de restriktioner som gällde på området för Gustav III:s kronobränneri.

På 1970-talet fanns planer på utvecklat samarbete med Nationalmuseum i avsikt att göra huvudbyggnaden på

Gripsnäs till ett museum både för 1800-talskonst och för borgerlig högrestandsinteriör. Förebild fanns på Nääs slott utanför Göteborg och intresse från Riksantikvarieämbetet.

Dessa planer strandade på ekonomin liksom också tanken på ombyggnad av Vita magasinet, spannmålsmagasinet på

skolområdet, tillporträttgalleri med samlingssal och arbetsrum.

Tankarna har fått ny aktualitet genom den senaste utvecklingen för folkhögskolan.

"Röda korset"

Landstinget var visserligen berett att bygga nya elevhem på Gripsnäs- området men saknade intresse för museitankarna. I stället beslöt man att riva den gamla sjukstugan invid 1700-talsbyggnaderna, bygga elevhem där och sälja Gripsnäs.

Men redan några år efter de nya elevhemmens tillkomst fick nya åsikter plats inom landstingsledning och partigrupper. Elevtillströmningen till folkhögskolorna hade minskat, framförallt till internatskolorna. Också till Gripsholm. I stället för att avveckla Åsas filialskola i Katrineholm, som en utredning hade föreslagit, beslöt landstinget att sälja Gripsholm.

Röda korset sökte en lämplig plats för ett utvecklings- och utbildningscentrum. Mariefred lag bra till.

Gripsholms folkhögskola blev "Röda korsets folkhögskola, Gripsholm". Lars Jacobis folkbildningsidéer om en folkhögskola har försvunnit. Om Strängnäs kommun - som omfattar "Selebo och Åkers härader" - förmår slå vakt om donationen, återstå att se.

K. Hilding Källén - en särling på Åsgård

Mången mariefredsbo eller besökande, som färdas på Gripsholmsviken eller promenerar på Strandvägen, ser på Hedlandetsidan en anslående vit byggnad med glaserade tegelpannor, som ger intryck av karolinerbyggnad med salutkanonerna riktade mot sjön. Man ställer sig kanske lite undrande till vad det kan vara.

Gården heter Åsgård och byggnaden där är i sitt nuvarande skick inte äldre än från mitten av 1960-talet.Den som tidigare bebodde Åsgård var redaktör K. Hilding Källén. Han var född 1903 i Eskilstuna. Hans far Knut Källén bar den ovanliga titeln fältskär och var enligt utsago Sveriges siste praktiserande fältskär.

Tack vare donation från sonen Hilding har nu hembygdsföreningen i sina samlingar ett antal av fältskärens instrument och verktyg.

Efter avslutade gymnasiestudier gav han sig journalistiken i våld. Han började i födelsestaden, fortsatte i huvudstaden på Stockholms Dagblad och hann med tiden att medarbeta i sju dagstidningar och en facktidskrift. Senare i livet skrev han krönikor och en hel del vassa insändare bl.a. i Strengnäs Tidning. I sin ungdom reste och vandrade han mycket runt om i Europa och utvecklade därmed sitt kunnande i allehanda ämnen

och språk

Redaktör K. Hilding Källén 1903-1969

Utbyggnad av Åsgård

1937 köpte Källén Åsgård, som då endast omfattade ett bostadshus i två plan. Men han byggde till ett par flyglar rätt snart. Husen hette Sörmlandsgården, Solgården och Nystugan. Med tiden tillkom flera stugor för barnen och gäster.

Rummen var i allmänhet dubbelrum med tvättfat och karaff. Men det fanns även tillgång till badrum. Rummen var prydda med grafik bl. a. verk av Uno Stallarholm. Matsalen visade upp en hel del kuriosa, (enl. inv. förteckning 1957) eftersom Källén var en stor samlare inom ett brett område.T.ex. fanns där Mariefreds stads måttlikare, mässingsmått från Berzelius tid, möjligen från Gripsholms Kemiska fabriker, fäktsabel som tillhört Mari Mihi d v s stadens borgmästare samt ett modellskepp, som senare skänktes till hembygdsföreningen.

Anläggningen blev till slut så stor att han måste inrätta någon form av institution för att kunna täcka de stora kostnader som han genom all byggnation ådragit sig.Genom hans dåvarande frus försorg tillkom Åsgårds skolhem. Man vände sig främst till bättre bemedlade familjer. Barnen i skolåldern lär ha gått i Lotorps skola. Enligt utsago skall han dock fått upphöra med verksamheten efter en inspektion.

Åsgård med flyglar, från sjösidan omkr. 1950

Åsgårds gästhem

Därefter blev det Åsgårds gästhem och konvalescenthem. Det fanns också ett behandlingsrum med medicinskåp, salvor och binder. Hans hustru lär ha varit kunnig inom området... Källén tog även emot personer med alkoholbesvär vilka han försökte bota med sina egna metoder.

Åsgård blev ett populärt gästhem som verkar ha haft möjlighet att ta emot ett 20-tal gäster. Dessa kom då vanligen resande med tåg som på den tiden stannade vid Hedlandets station där värden mötte.En dag kom en jägmästare Gran som skulle stanna en månad men som blev kvar i fem år.

Författare, skalder och musiker fanns bland gästerna. Såsom skalden Johannes Edfelt och dennes finlandssvenske kollega Rabbe Enckell. Dennes landsman, författaren och dramatikern Ture Jansson hade en gång lovats av Källén att komma till honom om han var i nöd. En dag 1953 dök han upp med orden "Nu är jag här". Han dog i svår sjukdom på julaftonen året därpå men Källén ordnade upp det hela utan att de 22 gästerna märkte något.

Den 27 december begravdes Ture Jansson i Mariefreds kyrka. Vid båren hade infunnit sig tidningsman, författare och folk från Finlands ambassad.

Böcker och filmmanus

Källén kom 1944 ut med boken "Nyordning på Sjögårda" under pseudonymen ”Per Knutsson”. Recensenterna uppskattade hans humor och jämförde honom med P. G. Wodehouse. "Det lyser och strålar av sommar över bokens sidor och det är humor och välvilja över skildringen. Den är vad man skulle vilja kalla en idealisk sommarbo", skriver Sörmlandsposten. Den domderande majoren Grasser vill sälja godset vilket tvillingarna Stina och Britta, Källéns dotters namn, inte är med på. En rad andra olikartade karaktärer dyker upp på godset. Alla förvecklingar löses elegant av redaktören Walle Berg. Visst intryck av Åsgårds omgivningar och Mariefred - Strängnäs kan man kanske skönja i boken.

Kungsfilm lät snart göra film baserad på boken. Den hade premiär på biografen Astoria i Stockholm den 21 okt 1944. För manus och regi svarade Weyler Hildebrand. Han spelade även

rollen som major Grasser. Tvillingarna spelades av Annalisa Ericsson och i andra roller såg man Gunnar Björnstrand,

informator, och Douglas Håge, rik direktör och spekulant på gården. Filmen lär ha gått i 13 veckor vilket inte är förvånade

eftersom det är en film som leder till många skratt och tempot ihandlingen är högt. Den har visats på TV fyra gånger, senast 2004.

Redan 1945 kom nästa bok. Den kallade Källén "Mysterierna på Knypplinge". Eskilstuna-Kuriren tyckte jargongen var lite påfrestande men uppskattade författarens påhittighet och förmåga att Hålla igång farskarusellen.

1964 köptes filmrättigheterna till dessa båda böcker av ett annat filmbolag men det synes inte blivit någon ny film.

Det blev det inte heller av filmmanuset "Pirater" som byggde på Källéns färder på Mälaren tillsammans med sin käcka dotter Britta i en från marinen inköpt ångslup, Den erinrar sig boende på Hedlandet fortfarande. Källén har också skrivit några landstormspjäser, som bl. a. uppfördes på Skansen 1940.

Ur filmen "Nyordning på Sjögårda" med skådespelarna Allan Bohlin, Annalisa Ericson, Weyler Hildebrand även regissör och Gunnar Björnstrand.

Teaterintresse

Ett speciellt intresse uppstod för den ambulerande teatern. Efter att under gymnasietiden ha spelat

August Blanche "Ett resande teatersällskap" började Källén skriva Eskilstuna stads

teaterhistoria vilket utvecklades till hela landsortens historia om de resande teatersällskapen.

Det blev ett verk på 2 000 sidor som finns på Drottningholmsteaterns arkiv.

Efter att ha flyttat tillbaks till Eskilstuna företog Källén en resa till universitetet i Quimbra för att fördjupa sig i den ambulerande teaterns historia på Iberiska halvön.

Hembygdsengagemang

Källén skrev en hel del artiklar om sin hembygd Eskilstuna men även en skrift "Konsten kring Gripsholm och Mariefred". Han donerade flitigt bl.a. till Eskilstuna museer och Mariefreds hembygdförening. Tyvärr ibland utan att riktigt ha klart för sig vad han donerade och till vilka.

Det ledde till kontroverser med hembygdsföreningen och

insändare och krönikor i Strengnäs Tidning både från Källén och från andra. Visst var Källén aggressiv men också snar att sluta fred.

Då han inte fick föreningen med sig på en höjning av medlemsavgiften och en reduktion av antal styrelseledamöter och suppleanter så lämnade han föreningen. Källén var också engagerad i dagens problem och skrev engagerade insändare om apotek och sjukstuga och den försummade utvecklingen av Mariefred.

Han hade inte mycket till övers för de styrande i samhället och kände sig väl ibland illa behandlad. K. Hilding Källén var en människa som syntes i Mariefred och som ville synas. Han presenterade sig gärna som " lantjunkare på Åsgård".

Av Eskilstuna stad belönades han 1964 med statyetten "Hamra på" av Bejemark. Samma år fick han Boklotteriets stipendium på 1 000 kr för sin kulturella verksamhet.

Åsgård efter ombyggnaden i mitten av 1960-talet

Åsgård i ny ägo

1964 fann Källén för gott att sälja Åsgård. Först innehades fastigheten av en trädgårdsarkitekt Segato. Men strax därpå köptes den av Rolf Backlund från Stockholm.

Efter behandling i byggnadsnämnden byggdes ett nytt stort bostadshus i vilket Åsgårds huvudbyggnad fick ingå som mittdel och en del av flyglarna behölls.

Material från rivningar i Klarakvarteren, såsom stenutsmyckningar och smidesarbeten kom då till användning.

Källor:

Eskilstuna stadsarkivs handlingar om Källén Tidningen Folket: Inför Källén 60-årsdagH Källén i Tidningen Folkets julläsning 1964: Ture Jansson Korrespondens med förre stadsfullmäktigeordföranden Gösta Karlsson Intervjuer med minnesgoda mariefredsbor

Boken om hembygden

Så kom den äntligen ut - till slut - hembygdskretsens bok om hela var kommun.En flik av Mälardalen - historia och historier kring Strängnäs, Mariefred… författad av Edvard Matz mariefredsbo och medlem i vår förening.

Dessutom försedd med en faktadel där alla åtta föreningarna bidragit med sina kunskaper.

Lördagen den 20 november hade vi releaseparty på Multeum i Strängnäs, där alla föreningama bidrog med utställningar, litet gott tilltugg, bokbord, sång och musik. Samma dag berättade Edvard Matz om boken på Grafikens Hus.

Vi tror att den blev en omtyckt julklapp 2004 men hoppas att den ska leva länge än och locka till utflykter och ökad kunskap om var intressanta bygder.

Butiker i Mariefred på 1950-talet

Livsmedel

Kihlboms Specerier och Bosättning, Storgatan 13, drevs av rådman Karl Kihlbom som efterträddes av sonen Arne på 1940-talet. Butiken var något av en delikatessaffär som bl. a. tog varor från det välkända grossistföretaget Arvid Nordquist i Stockholm.

Man var först i Mariefred med djupfrysta varor, redan 1950, och då gällde det jordgubbar och spenat. Firman erbjöd senare möjlighet för kunderna att i ett magasin hyra frysfack för egen

infrysning och förvaring. Kihlboms hade sedan 1937 en filial på Hertig Karls allé 2. Man anlade en bränslepump för

småbåtarna, men den stängdes snart på grund av olönsamhet. Filialen, med särskild mjölkavdelning med modern

kylutrustning, sköttes av Ester Sundström, som senare övertog butiken

och drev den in på 60-talet.I mitten på 60-talet specialiserade sig Kihlboms i en

uppgörelse med Törnblom på bosättning medan den senare enbart ägnade sig åt livsmedel. 1982-87 var Bie Seipel innehavare av affären.

Kihlboms speceriaffär, Storgatan 13. Kupongklippning, 1946

Törnbloms Specerier och Husgeråd, Storgatan 9. Här har funnits en affär sedan många år.

När Birger Törnblom tog över 1945 var det en butik med mycket brett sortiment bl. a. såldes glasrutor och värpfoder utöver specerier och husgeråd. Då var det fortfarande möjligt för kunder som kom med häst och vagn att ställa upp sin häst inne på gården. Som nämnts ovan så specialiserade man sig i mitten av 60-talet och överlät husgeråds- försäljningen till Kihlboms. Samtidigt utökade man genom gå i kompanjonskap med charkuteributiken i samma fastighet och genomförde en ombyggnad till en modern självbetjäningsbutik. Affären, som invigdes festligt den 24 april, döptes då om till "Torghallen" efter ett förslag av tecknaren Harry Karlsson, som för övrigt utfört ett 10-tal teckningar, som den uppmärksamme kan se i butiken. Nästa utvidgning, som genomfördes av sonen Ronnie, skedde 1977 då grannhuset som tidigare hyst restaurang "Gripen" revs. Eftersom entrén inrättades mot Storgatan så gjordes denna strax innan om till gågata. 23 nov 1976 upphörde biltrafiken på Storgatan.

Björkvalls Bageri - Mjölk och Specerier var belaget i Bellmans- gården, Långgatan 16. Artur och Karin Björkvall tog över efter Sven Andersson, som haft bageriet i 15 år och 1935

istället tog hand om sina föräldrars bageributik på Munkhagsgatan, där för övrigt Artur arbetat tidigare. Själva bageriet låg inne på gården och man hade en liten butik mot

gatan. Det tillkom också en avdelning för mjölk som fick leveranser i 50-litersflaskor från Harby gård. Dessa förvarades i

en islår som fick påfyllning från isdösen på Djurgardsgatan, mittemot vattenpumpen. Senare blev mejeriet i Stallarholmen

leverantör och mjölken kom i 25- liters flaskor som lättare kunde ställas in i den på 50-talet moderna kyldisken. Men man

öste fortfarande upp mjölken med litermått i denmjölkkruka som kunden hade med sig.

Bröd bakades vid 5-tiden på morgonen av de tidvis så många som 8 bagarna sedan Artur Björkvall kl. 2 på natten hade satt degarna. Brödet distribuerades förutom inom staden, bl. a. till Nordins butik uppe i Slottsbrinken, till affärer i Åker, 4 stycken, Läggesta, Marietorp och Laxne 2 stycken.

Efterfrågan på färskt bröd var stor och då affären öppnade kl. halv 9 (övriga butiker kl.9) så kunde det på sommaren vara kö då kunderna också utgjordes av sommarboende.

Björkvall blev Kungl. Hovleverantör 1937 då man fick beställningar från Slottet med anledning av dess 400-års jubileum.

Då man lämnade Bellmansgården 1959 hade butiken vuxit så man hade 4 stora fönster mot Långgatan och en dörr mittpå. Man flyttade snett över gatukorsningen till det då nyuppförda

3-våninghuset och det omfattade även bageriet. Där infördes snabbköp och man slapp att på lediga stunder stå och väga upp socker och mjöl i påsar. Det var populärt bland skolungdomar att gå till Björkvall och få en påse kaksmulor. Björkvalls upphörde med bageri och butik 1967 och i lokalerna flyttade senare Konsum in.

Anderssons Mjölk-Bröd-Specerier, Munkhagsgatan 20, innehades före 1935 av Carl Andersson. Därpå av sonen Sven, som tidigare hade bageriet i Bellmansgården. Sonen Sune tog senare över men upphörde med verksamheten på 60-talet.

Specerier och diverse, Långgatan 3, hade sin grund i en andelsaffär. Den var dock privat när den upphörde 1954. Innehavaren Tore Petterson (Wernolf) innehade senare Mariefreds första snabbköp Mjölk och Specerier i hörnet Storgatan – Nygatan (nuv. Pastellhörnan) även kallat "Lill-snabben". Den butiken hade grundats av Björkvalls.

Konsum etablerade sig 1937 vid Långgatan 19 (numera parkeringsplats) och flyttade 1968 in i grannhuset där Björkvalls tidigare hade butik.

Konsums första läge, 1937, Långgatan 19, nuv. parkeringstomten

Charkuteri

Sjöbergs Livs, Långgatan 20. På 30-talet och under krigstiden drevs butiken av slaktare Liljeberg med slakteri inne på gården. Han efterträddes av Erik Larsson och i början av 50- talet av Sjöberg som inte hade slakteri men tillverkade charkvaror.

Karlsson & Kraatz hade sin butik vid Storgatan i samma bus som Törnbloms. Edvin Karlsson hade slakteriaffär där 1936-46. Sonen Gösta tog över och fortsatte tillsammans med Kraatz tills i början av 60-talet då de gick samman med Törnbloms.

Ida Anderssons Eftr. Vid torgets södra sida. Innehavare var Axel Karlsson, mer känd som "Kajman" vilket somliga också kallade honom i tro att han hette så.

Fisk

Fiskhandel, Garvaregränd. Filip Törner drev denna mellan 1934-1962. Han fiskade själv men hämtade också färsk fisk från Trosa. Han var lite av uppfinnare och konstruerade en eka som drevs med ett band under båten. 1962 hette innehavaren Fritzén och förde också frukt och grönsaker. Makarna Alvar och Britta Hellström hade butiken därefter och fortsatte till 1974.

Restauranger och kaféer

Restaurang "GRIPEN", Storgatan 11. En SARA-krog med 1:a klass, där god husmanskost serverades trots trångt kök, och en 3:e klass där man endast serverades öl och sprit om man också åt något vilket gjorde att en och samma rätt kunde åka in och ut flera gånger. Startade 1932 och upphörde 1958. Skylten "GRIPEN" var upphängd i en blåslur varför stället även kallades "Trumpeten".

Ölkaféet, Långgatan 15, Bryggargården. Mariefreds Bryggeri resp. Södertälje Bryggeri hade under tiden 1900 -1955 utskänkningsrättigheter och butiksförsäljning. Där serverades också "ölsupa", en blandning av varm mjölk och svagdricka. Ölkafé var det ända till 1976.

Elvira Holms konditori, i hörnet Kyrkogatan - Garvaregränd, tidigare i huset Kadetten längre upp i backen. Elvira Holm f. 1877 drev det men på 40-talet fick hon hjälp av dottern Ruth

Sandmark som sedan tog over. Hon hade tidigare arbetat på ett kafé i grannhuset, "Pelles kafé", där

Greta Garbo en gång var gäst.

Konditori Centrum, vid Rådhustorget. Ursprungligen var här en skoaffär. Namnet var från början "Byffén", en matservering

där man även kunde köpa med sigmatsäckspaket. Innehavare var makarna

Abrahamsson som bodde på "Södra sidan" och som tragiskt omkom då deras bil blev påkörd av tåget. Några år i början av

50-talet drevs rörelsen av Stellan Hallberg. 1955 togs den över av Torsten och Berit Hellqvist.

Han kom då från Elvira Holms konditori. Bageriet låg på andra våningen. Redan förut fanns diskmaskin, den första i Mariefred.

Men Hellqvists skaffade den första mjukglassmaskinen i staden. Och det blev en succé.

Haga café, Långgatan 5, i samma hus som Televerket. Öppnade omkring 1930. Drevs i många år av Hedda Nordin. Man stängde 1958.

Njutningsmedel

Systembolaget, Långgatan 4. Huset byggdes 1877 för Sparbanken, som var kvar till 1915. Strax därefter blev det systembolagets lokal. Det hände att det blev så kallt i lokalen på vintern att man fick stänga. "Systemet" flyttade 1982 till Storgatan. I huset fanns därpå i några år "Marcus krog".

Mariefreds tobakshandel, Långgatan 1. Låg i den s.k. "Elvan" d.v.s. gård nr 11 enligt den gamla adressgivningen. Har såldes förutom tobaksvaror också souvenirer och togs emot fotbollstips. Innehavaren hette S. Reindahl. Tobaksaffären fanns 1959-64 i samma hus som Televerket.

Apotek

Apoteket låg under större delen av 50-talet på Långgatan 14. Dit hade det kommit 1928. Apotekare var Nils de Verdier. Under hela 106 år fanns det i hörnhuset Storgatan - Långgatan, därför kallat Apotekargården. Därefter en tid det vid Lilla torget. 1957 fick apoteket modernare lokaler vid Nygatan.

Blommor

Mariefreds Frukt- och Blomsterhandel. Låg till 1938 i ett 1- våninghus vid torgets västra sida. Den innehades av kyrko- och

kyrkogårdsvaktmästare Åkerblom vars dotter Julia skötte affären trots att hon var synskadad. Mellan 1945-1958 var J. W. Westerfors innehavare. Därpå tillträdde Mauritz Eriksson, som

kunde köpa upp hela träd med hängande frukt som han skördade och sålde i Stockholm varifrån han

köpte blommor.

Manufaktur/Ekiperi

ng

Fagerströms, Storgatan 12. Fagerström klädde under decennier inte bara hela Mariefred utan också en stor del av den omkringliggande bygden och hade kunder även i

grannstäderna.Tidigare låg man i nuvarande "Vävarstugan" men 1903

byggde man den för sin tid imponerade byggnaden där man var verksam in på 60- talet. Man sålde även linoleummattor och då ingick inläggning i priset.

På 50-talet hette ägaren direktör Erik Andersson, vars son Karl-Erik varit landslagsspelare i ishockey. En av expediterna var Yngve Andersson, känd som lokalredaktör för Strengnäs Tidning och aktiv i politiken.

Fagerströms affär, Storgatan 10 nuv. "Vävarstugan, där affären låg före 1903. Till

höger företagets direktör Jack Nordqvist.

Mariefreds herrekipering. Kristian Helin, som tidigare varit expedit hos Fagerströms öppnade eget vid Rådhustorget och drev affären där under en del av 50-talet innan han flyttade den till Åkers Styckebruk.

Stenbergers Eftr. manufaktur. Huset i hörnet Storgatan - Kyrkogatan har genom åren rymt många olika butiker och det gäller också butiken på hörnet där det var speceriaffär innan det blev manufakturaffär, först med Ottilia Lundström som innehavare, senare Stenberger. 1935 anstalldes Nisse Eriksson. Han övertog affären 1944 och drev den till 1975.

Den var välsorterad och förde för både damer och herrar allt

mellan klänningar och kostymer till knappar. Nisse Eriksson var kunnig, glad och trevlig.

Mode- och handarbetsaffär. Låg i den s.k. Apoteksgården i hörnet Storgatan - Långgatan.

Innehades tidigare av Ruth Eriksson syster till skohandlare Anna Eriksson och drevs i mitten av 50-talet av Lalla Carlsson.

Sven Zaar, manufaktur och damkonfektion. Huset byggdes 1939 och den relativt stora första butiken var Nya varulagret, en filial till en strängnäsaffär. Assar Persson, som hade leksaksfabrik i Mariefred, hade en avdelning för leksaker och den var kvar även under Zaars tid. 1977 blev Raija Lehmus innehavare.

Skobutiker

Reimers skoaffär, Storgatan 19. Stig Reimer, bror till Alva Myrdal, tog 1941 över butiken från Ida Johansson. Han lämnade lantbruket i Quecksta och sadlade om helt och fortsatte till 1959.

Nya Skoaffären. På Långgatan 9 uppfördes 1938 ett 2 1/2 - våningshus med affärslokaler. Dit flyttade skobutiken som låg vid torgets södra sida. Den sköttes av Anna Eriksson.

Om inte ett visst nummer fanns av en önskad sko så klargjorde ”Sko- Anna” raskt att den kommer in i morgon, d.v.s. hon räknade med leverans från huvudbutiken i Strängnäs.

Senare innehavare var J-O Aggeborn. Hos honom arbetade Gun Luthin från 1963 tills hon tog över 1982 och 1986 efterträddes av makarna Hasse och Kate Roos.

Urmakerier

Ur-Optik-Guld. Vid torget. Från 1938 och i 20 år innehades affären av Einar Bergendahl, en valklädd charmör som kunde ses promenera rökande sin cigarett i silvermunstycke. Tändstickor bar han inte på sig ty det skulle förstöra klädernas passform utan han bad om eld av mötande.

Rörelsen övertogs 1958 av Pelle Lindblad som kom från Flen.

Bernström Ur, optik och guld. Låg i hörnet Storgatan - Munkhagsgatan och var en del av nuvarande Järnboden. Där hade det sen tidigare funnits ett urmakeri.

Bernström hade först etablerat sig i n v hörnet av Munkhagsgatan - Djurgårdsgatan. Butiken var tänkt att drivas av hans dotter. Hon etablerade juvelerardelen i nuv. "Vävarstugan" när det krävdes mer utrymme.

Långgatan norrut. På platsen för Setterholms skoaffär uppfördes ett större hus där ”Sko-Anna” hade sin butik

på 50-talet.Bortom bryggeriet, som på 50 talet inrymde

möbel- och färghandlare, syns ölserveringen.

Radio-TV

Sterners Radio och TV. I det 1944 uppförda Långgatan 26 etablerade plåtslagare Bertil Eriksson sig som radioförsäljare och reparatör. Då och då hängdes skylten "Kommer strax" upp på dörren och en del kunder fick nog uppleva att "strax" kunde vara en rätt lång stund.

Han svarade under 40- och 50-talet för de fyrverkerier som brändes av vid kyrkan på Valborgsmässoafton.

1955 blir Sterner ny innehavare. Han sålde många TV-apparater genom att uppsöka kunder. Butiken flyttade till torgets västra sida. Den drevs en tid av Hagelberg innan Curt

Olsson inlemmade den i sin affärsverksamhet på andra sidan Torget.

Mariefreds Radio och TV. Det gamla huset Kyrkogatan 8 i Torgets n ö hörn har rymt värdshus och café tills ASTRA började med läkemedelsförpackning 1946. 1948 startade Hodén på Bergåsa tillverkning av dambindor, något som ledde fram till fabriken Sanetta, sedermera San Point.

1952 Öppnade Curt Olsson en butik för försäljning av radio- och TV- apparater samt reparation av dessa och andra elektriska apparater. Curt Olsson tog upp radioförsäljning som en syssla vid sidan om att vara lokalredaktör för Eskilstuna-Kuriren. Han hade redan erfarenhet från radiobranschen under sin tid i Strängnäs.

1954 började TV-försäljningen. Mariefredsborna kunde då få ta del av försökssändningarna från Kungl. Tekniska Högskolan. För det betalade Curt 11 kr per timme. Det blev med tiden rätt trångt i lokalen sa han fick gå över till att visa i skyltfönstret, vilket skedde vid julskyltningen 1954.

Apparaten från Luxor var av ett stort format som krävde flera man att flytta. Målare Nordvall var inte helt imponerad. Han hade redan 1928 med en kinematograf visat Mariefreds innevånare levande bilder.

Alla föll inte direkt för nyheten. Dr Görander i "doktorsvillan" vid ångbåtsbron var inte intresserad. Men då han var i fjällen

och jagade ripa så bad doktorinnan att Olsson skulle sända hem en TV, ”så får vi se vad han säger". Doktorn dök snabbt upp i

radioaffären och hade invändningar, inte minst då han fick veta att TV-n kostade 3 000 kronor. "Det har jag inte råd med "sade

han". ”Det har doktorn visst det", svarade Curt. Och så blev det. Det sägs att då doktorn blev bortbjuden, men om det

visade sig att det gick något bra på TV sa stannade hanhemma.

Curt Olsson berättar: "Ett äldre par i trakten hade köpt en TV. Efter en kort tid hörde frun av sig och ville att Olsson skulle ta tillbaka TV-n som de hade i köket där de också sov. Mannen var besvarad av att "hallåorna" såg när han gick till sängs. Jag kom då med förslaget att förse dem med en träskiva att sätta för TV-n medan mannen lade sig. Det löste det hela och sedan mannen dragit upp lakanet till hakan kunde han fortsatta att titta".

Curt Olsson överlät elapparatreparationerna till Sterner och koncentrerade sig på radio och TV. Men ett tag hjälpte han en i samma lokaler verksam Fordförsäljare, Rune Karlsson, med passning av butiken och denne gjorde detsamma med Curts.

En nyhet på 50-talet var mopeder och på gatan utanför affären hjälptes de åt att sätta påhängsmotorer på cyklar.

På 50-talet var det vanligt med avbetalningsköp och ibland var det svårt att få in pengarna.

Curt Olsson, Kristian Helin och Erik Andersson (Fagerströms) for då runt i trakten med Olssons bil och krävde in avbetalningar eftersom likviditeten annars kunde bli rätt ansträngd.

1982 pensionerade sig Curt Olsson från denna syssla men andra i samma bransch fortsatte till 1984.

Mariefreds Elektrotjänst, Nygatan 2. Mariefreds stads elverk hade mellan 1941-56 en elinstallationsaffär ledd av Martin Nilsson. Men 1957 togs den över i privat regi av Ingvar Johansson, Sigge Andersson och Edvin Johansson. Tore Eriksson, tidigare mariefredsbo, kallades hem från Eskilstuna och skaffade sig nödvändig C-behörighet, vilket firman behövde. Senare övertogs verksamheten av Krister Fredriksson.

Järn- och färghandel

Mariefreds Järnhandel, Storgatan 8. Under lång tid hade den ägts av Erik Allerfeldt och har sedan 1800-talet namnet Järnboden. 50-talet var en nedgångstid och det var ibland brist på artiklar så kunderna vande sig vid handlare Järnåsens förklaring "det ligger på järnvägsstationen".

Fastigheten blev till salu och måna om att ha tillgång till en järnaffär köpte några av stadens köpman den för 80 000 kr. Auktionisten och mäklaren Ragnar Jonsson, med kontor på Storgatan, hade dessförinnan meddelat att han avsåg sälja den till Konsum.

Carl Pettersson från Södertälje hyrde lokalen 1961 och köpte den senare. Efter att ha frågat mariefredsborna fann han det riktigt att återta det gamla namnet Järnboden Han lockade hit sin arbetskamrat från Södertälje, Ernie Jonsson, och 1966 ombildade de företaget till Järnboden i Mariefred AB.

Mariefreds färghandel, i torgets n v hörn, drevs av Yngve Elgén, son till möbelsnickare L. J. Larsson. Färghandeln i två våningar sålde förutom färg, tapeter och sjukvårdsartiklar även leksaker. Uno Olsson tog över 1968 men flyttade 1982 till Storgatan 12, Fagerströmska huset.

Foto, böcker, papper

Foto-Cito, i samma hus som bokhandeln, innehades under 50-talet av Sven Quensel som tagit över efter Emilia Lindmark 1947. Hon var sonhustru till fotografen Lars-Erik Lindmark som hade etablerat fotoateljé redan 1892 vid Bergholms gränd som han fortsatte till 1916 då sonhustrun kom in i bilden.

1969 blev Kerstin Halling från Stockholm ägare av fotoaffären

och döpte om den till Foto-Mari.

Mariefreds Bok- och pappershandel. Innehavare Lydia Lindmark, dotter till fotograf L-E Lindmark, som tagit över en tidigare missionsbokhandel. 1969 blev bokhandeln till salu och da tog Britt Schölin över och drev den i nästan 35 år.

Möbler

Mariefreds möbelaffär, vid torget. L. J. Larsson hade möbelsnickeri vid Lilla torget. Han köpte 1914 tegelhuset där Södertälje bryggeri hade nederlag. Det byggdes på med en våning och skorsten till pannan för ångmaskinen kom då till.

Snickeriet lades ner 1928. Sonen Sven tog över och drev möbelaffär. Där såldes förutom möbler, sängkläder, gardiner och barnvagnar aven presentartiklar. Brodern som tog namnet Elgén öppnade färghandel i samma hus.

Sammanställt av Lennart Schweitz efter intervjuer med Sven Albihn, Karin Björkvall, Olle Karlsson, Curt Olsson och Ronnie Törnblom.

Mariefreds Hembygdsförening och Callanderska Stiftelsen

Verksamhetsberättelse1/1-31/12 2004

Mariefreds Hembygdsförening och Callanderska Stiftelsen avger för år 2004 följande Verksamhetsberättelse:

STYRELSENS SAMMANSÄTTNING

Ordförande Eva Insulander Vice ordf. Inga Skemark Sekreterare Lennart Schweitz Kassör(adj.) Rolf Lektell

Sven Albihn Birgith Eriksson Kjell Pettersson Lennart Roos

Ersättare Kerstin Kock Anita Ronnegard

Övriga funktionärer:

Revisorer Hans Fäldt Stieg Eriksson

Ersättare Lena Dahlman Ingrid Råberg

Valberedning Gösta Dahlén, sammankallande Greta LeidareStig Eriksson

SAMMANFATTNING

Styrelsen

Styrelsen har haft 10 protokollförda sammanträden (samt ett i Callanderska Stiftelsen)

Medlemsantalet

Medlemsantalet har ökat till 271 medlemmar

Ekonomi

Föreningens intäkter blev för året drygt 73 tkr. lägre än för 2003. Skillnaden i driftsintäkter mellan 2004 och 2003 är dock endast ca 23 tkr., eftersom resultatet 2003 gynnades av ca 50 tkr. extraordinära intäkter. Den främsta orsaken till den kvarvarande skillnaden på 23 tkr. återfinns i sänkta kommunala bidrag med ca 11 tkr. och lägre ränteintäkter på nära 9 tkr, till följd av minskningen av föreningens banktillgodohavanden.

På kostnadssidan har föreningen under 2004 fortsatt sin satsning på upprustning av Callanderska gården. Drygt 73 tkr. investerades i art underhålla fastighetens huvudbyggnad, annex och bodar, vilket belopp ingår i resultaträkningens "övriga kostnader".

Mariefreds hembygdsförening har trots en rätt kraftig åderlåtning av kassan en relativt god ekonomi än många andra hembygdsföreningar, men våra reserver för "dåliga år" har avsevärt minskats. Om 2005 medför satsningar i samma storleksordning, som under de två tidigare åren, kommer rörelsefriheten att avsevärt inskränkas. Den egna likviditeten kommer i ett sådant läge att bli svag och kommer eventuellt att kräva upplåning, vilket i så fall blir något rätt unikt för föreningen och inte särskilt önskvart.

REDOVISNING AV VERKSAMHETEN

Museet på Callanderska gården

Museet har under sommaren varit öppet varje dag under tiden 26 juni – 18 augusti samt lördagar och söndagar 12 - 20 juni.

Antalet besökare under året var 1 210 personer inklusive grupper under för- och eftersäsong. Trädgården och bodarna har besökts av mångdubbelt fler. Arbetet med Loftboden har

intensifierats under 2004. Detta innebar bl.a. rengöring, sortering, upphängning och registrering av hundratals äldre

arbetsredskap, som användes på en stadsgård under föregående

sekler.Invigningen av loftboden är planerad att ske i slutet av maj

2005. Vi vill gärna framföra vårt varma tack till alla de medlemmar, som slitit i loftboden eller som ställt upp som museivärdar i museet.

Årsmötet ägde rum den 23 februari i Församlingshemmet, pianisten Douglas Gård stod för underhållningen.

Brasaftnar

Sammanlagt fyra brasaftnar i Callanderska gården avhölls under året, två på vintern/våren och två på hösten.

ValborgsmässoaftonValborgsmässoafton firades på sedvanligt sätt med kaffeservering på gården, vårtalet hölls av Ronnie Törnblom, körsångarna sjöng in våren, bålet tändes ute på vattnet och fyrverkeriet sköts upp från ångbåtsbryggan.

Utflykt till ÄngsöDen 15 maj gjordes en bussutflykt till Ängsö slott med orgelkonsert i slottskyrkan och besök i Nykvarns Hantverksby.

UtställningUtställning om Rådhustorget med anledning av dess återinvigning invigdes den 15 maj och flyttades senare till biblioteket. Olle Karlsson var produktionsansvarig.

BarndagarBarndagarna den 2 - 4 juni anordnades för Mariefredsskolans tredje- klassare, som alla fick prova på gamla tiders arbete på gården.

Ångans dagÅngans dag firades den 12 juni med välbesökt trädgårdsservering och loppis.

MidsommarfestTraditionellt midsommarfirande på ”Midsommarängen” med musik, dans och lekar.

BellmansdagenBellmansdagen firades i strålande sommarväder den 23 juli med Martin Bagge som Bellman. Tvåhundra besökare stretade upp för utsiktsberget i Hjorthagen med sina picknickkorgar.

I trädgårdenTvå välbesökta musikkvällar i trädgården anordnades i juli och augusti. Den 18 september ordnade vi en Trädgårdsträff med försäljning av trädgårdsprodukter, lotterier och kaffe med våfflor.

JulmarknadJulmarknaden gick av stapeln den första söndagen i advent med försäljning i vävstugan och ute på gården. Inne i huset serverades kaffe och julbröd. Snön lyste vit på taken…

PLANER INFÖR 2005-01-07

Inför 2005, som är det år då vi firar Mariefreds stad 400 år, har vi stora planer.

Den 12 juni 1605 utfärdar kung Karl IX staden Mariefreds privilegier. Bland annat får invånarna i Mariefred tillgång till

"Hästehagen som ofwanför slottsåkren ligger" samt "frihet att fika och fara den skogen som ligger längs med

Kierrlången på östra sidan intillQwicksta". Mariefredsborna får också rätt att "idka

sjöfart på Norrbotten, Finland och inrikes orter; att handla i Bergslagen och besöka hvilka marknader de

behagar och att sälja hvilka drycker som hälst".Även om den lilla staden Mariefred i skuggan av det stora

slottet Gripsholm redan då hade en flera hundraårig historia räknar vi ändå med att vi den 12 juni 2005 firar Mariefred stad 400 år.

Jubileet kommer att firas på en mängd olika sätt under året med några riktiga höjdpunkter den 6 juni då vart kungapar kommer till Mariefred för att fira Sveriges Nationaldag och den 12 juni, då en fyra- hundramannakör uppträder framför Rådhuset på själva födelsedagen.

För en mera bestående manifestation har Mariefreds Hembygds- förening och Föreningen Mariefred stad 400 år planerat en föreläsningsserie, som behandlar stadens historia ur flera intressanta synvinklar med start den 18 januari. Serien avslutas med ett seminarium, som äger rum på Grafikens Hus den 23 april och som fått rubriken "Att bevara och utveckla den lilla staden i storstadens skugga”.

Då samlas representanter med olika kunskaper och intresse för ämnet från Trosa, Mariefred, Torshälla, Sigtuna, Kungsör och Arboga för att tillsammans med Riksantikvarieämbetet diskutera detta intressanta ämne med en förhoppningsvis både initiativrik och kunnig publik.

Eftersom vår trädgård nu har blivit en populär tillflyktsplats under sommaren planerar vi att ha kaffeservering utomhus under hela juli månad.

Loftbodens förvandling från lagerlokal till intressant museum kan nu visas för allmänheten och invigningen sker den 25 maj.

Tillsammans med stadens Filmstudio planerar vi att i höst visa filmer som spelats in i och omkring Mariefred genom åren. De är många och av flera olika kategorier både för barn och vuxna. Håll utkik efter fler nyheter om var lokal filmfestival!

Våra sedvanliga höjdpunkter under året, Valborgsmässoafton, Ångans Dag, Midsommar och Bellmandagen firar vi givetvis som vanligt men kanske kan vi räkna med än fler besökare

under 2005 än tidigare år. Det kräver mycket av alla som arbetar på gården och alla som vill hjälpa till är mer än välkomna!

CALLANDERSKA GÅRDEN

är ett hem från förra sekelskiftet med intressanta samlingar skänkta av konstnärinnan-

Sofia Callander - Nordwaeger

Till gården hör också en gammaldags trädgård med örtagård och hantverksbodar

Öppethållande år 2005: lördagen den 28 majsöndagen den 29 maj lördag-måndag 4-6 juni lördagen den 11 juni söndagen den 12 juni lördagen den 18 juni söndagen den 19 juni

Fr.o.m. lördagen den 25 juni varje dag t.o.m. söndagen den 21 augustiSamtliga dagar mellan klockan 13.00 - 16.00

Loftboden är därutöver öppen 7-10 juni

Hjärtligt välkomna

MARIEFREDS HEMBYGDSFÖRENING

Klostergatan 5 Tfn 0159-213 92647 30 Mariefred Postgiro 33 35 55-1