forskning och utvärdering inom kriminalvården ......livspondus är ett program som syftar till att...
TRANSCRIPT
Forskning och utvärdering inom Kriminalvården
UTVÄRDERING AV LIVSPONDUS I REGION
MITT OCH ÖST
Omslag: Kriminalvården
Tryckning: Kriminalvården Digitaltryck 2019
Beställningsnummer: 7313
ISBN: 978-91-86903-94-7
Projektnummer: 2015-287
Kriminalvården
601 80 Norrköping
Tel: 077-228 08 00
E-post: [email protected]
Hemsida: www.kriminalvarden.se
Förord
Livspondus är en insats som Kriminalvården infört i syfte att överföra och stärka erfarenhetsbaserad kunskap, så kallat tyst kunnande, mellan medarbetare som arbetar klientnära. Den stärkta överföringen av tyst kunskap anges kunna påverka en rad egenskaper, såsom självreflektiv förmåga, olika stressrelaterade hälsofaktorer, frånvaro och inre styrka i arbetslivet. Livspondus har utvecklats i samarbete mellan Kriminalvården i region väst och Göteborgs universitet med finansieringsstöd från Europeiska Socialfonden.
Denna utvärdering av Livspondus påbörjades i början av 2016 och omfattar 225 medarbetare, vilka deltagit i Livspondus i region Mitt och Öst. Resultatet pekar på att både deltagarnas och kriminalvårdsinspektörernas upplevelser av Livspondus är positiva. Men, i jämförelse med en kontrollgrupp som stått på väntelista och inte heller skiljer sig från deltagargruppen, påvisades inte några positiva effekter vad gäller självreflektiv förmåga, inre styrka i arbetslivet, stress, utbrändhet, sömn och sjukfrånvaro.
Resultaten avser ett särskilt urval av deltagare och delar av verksamheten som endast prövat metoden ett år, och kan därför inte generaliseras till att gälla alla som deltagit i Livspondus. Däremot kan kunskapen som erhållits genom denna utvärdering användas för att utveckla Livspondus så att det finns en tydligare koppling mellan vad insatsen innehåller i relation till vad den förväntas åstadkomma och för vilken målgrupp.
Författare till rapporten är Johan Axelsson.
Ett tack riktas till deltagarna i Livspondus och de kriminalvårdsinspektörer som medverkat i utvärderingen. Tack också till Elisabeth Nordén som utformat utvärderingen.
Jenny Kärrholm Enhetschef Forsknings- och utvärderingsenheten, Avdelningen för ledningsstöd
2
Innehåll
Inledning .................................................................................................................................................. 5
Syfte och frågeställningar .................................................................................................................6
Livspondus bakgrund........................................................................................................................6
Livspondus teoretiska ram och intentioner .......................................................................................7
Livspondus i praktiken ......................................................................................................................8
Metod..................................................................................................................................................... 10
Enkätstudien .................................................................................................................................. 10
Deltagare och bortfall..................................................................................................................... 10
Utfallsmått och definitioner ............................................................................................................ 13
The Self Reflection and Insight Scale (SRIS) ............................................................................... 13
Inre styrka i arbetslivet .................................................................................................................. 14
Registrerad sjukfrånvaro............................................................................................................... 15
Statistiska analyser ........................................................................................................................ 15
Hantering av internt bortfall............................................................................................................ 16
Samtal med kriminalvårdsinspektörer ........................................................................................... 16
Etiska ställningstaganden .............................................................................................................. 17
Resultat.................................................................................................................................................. 18
Enkätstudien .................................................................................................................................. 18
Samtal med kriminalvårdsinspektörer ........................................................................................... 20
Avgörande med god planering...................................................................................................... 20
Olika upplevelser på olika verksamhetsområden ......................................................................... 20
Bra med blandade grupper ........................................................................................................... 21
Diskussion ............................................................................................................................................. 23
Metodologiska svagheter............................................................................................................... 24
Referenser ............................................................................................................................................. 25
Bilaga 1: Missivbrev och enkät .............................................................................................................. 27
Bilaga 2: Intervjuguide ........................................................................................................................... 33
3
Sammanfattning Livspondus är en insats för att sprida tyst kunnande mellan medarbetare som arbetar klientnära i
kriminalvården. De tre viktigaste målen med Livspondus är ökad självreflektiv förmåga, bättre
inre styrka i arbetet samt bättre hälsa i termer av minskad stress, utbrändhet, sömnbesvär och
sjukfrånvaro hos deltagarna. Livspondus går till stor del ut på att reflektera över
arbetslivsrelaterade erfarenheter. Deltagare får sedan diskutera händelser där de tillsammans
identifierar exempel på tyst kunnande som används i den aktuella situationen.
Den här utvärderingen syftade till att undersöka om Livspondus har önskad effekt i två av
kriminalvårdens sex regioner. Utvärderingen består av en enkätstudie och fördjupande samtal
med kriminalvårdsinspektörer. I enkätstudien utsågs deltagare av personalansvariga
kriminalvårdsinspektörer från Region Mitt och Öst. Deltagarna delades sedan in i en grupp som
genomförde Livspondus under vårterminen (studiegrupp) och en grupp som genomförde
insatsen på hösten (jämförelsegrupp) utifrån hur deras arbetstid var förlagd, vilket kan sägas vara
en nära på slumpmässig indelning. Däremot baserades kriminalvårdsinspektörernas urval på en
personlig bedömning av särskilt lämpliga kandidater, vilket bland annat begränsar de generella
slutsatser som kan dras av studiens resultat. Som komplement till enkätstudien genomfördes
samtal med tio kriminalvårdsinspektörer om deras upplevelser av Livspondus.
Resultaten av enkätstudien visar ingen förbättring av självreflektiv förmåga, inre styrka i
arbetslivet eller självrapporterad hälsa för de som deltagit i Livspondus. Flera resultat pekar
tvärtom på att deltagande i Livspondus försämrar dessa faktorer. I samtalen med
kriminalvårdsinspektörerna framkommer att de flesta deltagare upplevs nöjda med Livspondus
och ser en nytta av att ha genomfört det. Livspondus ställer dock stora krav på
kriminalvårdsinspektörerna i fråga om schemaläggning, särskilt inom häkte och frivård. Det
framkommer att Livspondus löpt jämsides med andra utbildningar och att deltagare ofta inte
ersätts med vikarier, särskilt inom frivård. Detta kan leda till att Livspondus bidrar till stress hos
deltagare samt påverkar verksamheten på ett negativt sätt.
Sammanfattningsvis indikerar utvärderingen att Livspondus inte medförde några positiva effekter
vad gäller de undersökta måtten, för den grupp som deltog i Livspondus. Eftersom urvalet till
utvärderingen inte var slumpmässigt går det emellertid inte att dra några långtgående slutsatser
beträffande programmets effekter i Kriminalvården. Vad orsakerna till detta beror på har inte
studerats inom ramen för detta projekt, varför det är viktigt att bland annat fundera vidare på om
insatsen varit rätt i förhållande till de mål som satts, om insatsen riktats till rätt målgrupp.
Slutligen visar resultaten att det finns anledning att undvika deltagande i utbildningsinsatser
parallellt med Livspondus, för att stärka förutsättningarna för att uppnå de angivna målen.
4
Inledning
Kriminalvården är en statlig myndighet med ansvar för häkten, fängelser och frivård. I uppdraget
ingår också att transportera klienter mellan domstol, häkte och anstalt. Under 2017 hanterade
Kriminalvården knappt 15 000 klienter varje dag i häkte, anstalt och frivård (Kriminalvården,
2018). Dessutom transporterar Kriminalvården årligen ungefär 79 000 klienter. För att klara detta
har Kriminalvården cirka 10 000 anställda fördelade över en rad olika yrken och uppgifter. I syfte
att ge personalen goda förutsättningar att utöva ett krävande arbete förekommer olika
personalutbildningsinsatser, vilka ofta riktar in sig mot särskilda personalgrupper.
En omfattande personalutbildande insats som introducerats i Kriminalvården är Livspondus.
Livspondus är ett program som syftar till att lyfta fram och sprida erfarenhetsbaserad kunskap
bland dem som arbetar klientnära. Livspondus ska enligt programmets inledande intentioner
(Svenska ESF-rådet, 2010), genom att lyfta fram och beskriva erfarenhetsbaserad kunskap, visa
på betydelsen av erfarenheter för arbetsmiljö och hälsoaspekter bland dem som arbetar
klientnära. I Livspondus kallas den erfarenhetsbaserade kunskapen för tyst kunnande.
Kriminalvården är indelad i sex regioner: Syd, Nord, Öst, Väst, Mitt och Stockholm, och
Livspondus har nu implementerats i alla dessa. En publicerad extern processutvärdering av
programmet i Region Väst har genomförts (Ohlsson, 2013). Denna visade att deltagare överlag
var mycket nöjda med Livspondus och att de upplevde en stor skillnad i sitt lärande samt en
större känsla av trygghet och säkerhet i sitt dagliga arbete. Dessutom upplevdes en högre nivå av
tillit till kollegor. Däremot var dessa positiva uppfattningar inte lika tydliga hos deltagarnas
närmaste chefer och de som var närmast ansvariga för den operativa verksamheten,
kriminalvårdsinspektörerna. Flera deltagare berättade att de upplevde att
kriminalvårdsinspektörerna inte visat något större intresse för Livspondus. På
verksamhetsområdesnivå framkom liknande svar. Kriminalvårdsinspektörerna ansågs enligt
deltagarna ha haft en allmänt positiv attityd till Livspondus som projekt, men uppfattades inte ha
varit engagerade i deltagarnas upplevelser och erfarenheter. Detta förklaras med att de behövt ha
sitt fokus på andra saker. Resultaten från två ännu opublicerade utvärderingar som också gjorts i
Region Väst indikerar att Livspondus resulterat i förbättringar i lärandeklimat samt förbättrad
självupplevd hälsa.
I nära anslutning till att Livspondus infördes i fler regioner inkom det från Livspondus
organisation till Kriminalvårdens forsknings- och utvärderingsenhet (FoU) ett förslag om att
utvärdera Livspondus internt (Algelius, 2014). I förslaget till FoU specificerades bland annat en
önskan om att utvärdera om Livspondus leder till ökat tyst kunnande, ökad inre styrka i arbetet,
förbättrad hälsa i termer av minskad stress, utbrändhet, sömnbesvär och sjukfrånvaro hos
deltagarna . Förslaget om utvärderingen rymde ett något större fokus på hälsofaktorer och inre
styrka i arbetet än vad som i det ursprungliga programmet angetts vara syftet med Livspondus.
En översiktlig granskning av dokument och uttalanden kring Livspondus tyder på att resultat från
de tidigare utvärderingarna tolkats optimistiskt och att förhoppningarna kring vad programmet
ska åstadkomma tycks ha vuxit över tid. 1
1 Se exempelvis https://www.kriminalvarden.se/jobba-hos-oss/livspondus/ och https://www.kriminalvarden.se/om-
kriminalvarden/nyheter/2017/november/livspondus--bra-for-halsan/
5
Med förslaget kring en ny utvärdering fanns också en önskan om att undersöka
kriminalvårdsinspektörernas upplevelser med hjälp av samtal, eftersom tidigare utvärderingar
saknat detta perspektiv. Kriminalvårdsinspektörerna ansvarar för att den operativa verksamheten
fungerar på daglig basis. Deras arbetsansvar innehåller allt från att ansvara för kärnverksamheten
och leda det klientnära arbetet till att delta i verksamhetsområdets ledningsgrupp. Det är med
andra ord en yrkesgrupp som direkt berörs av programmets eventuella effekter.
Syfte och frågeställningar
Syftet med den här utvärderingen är att undersöka om Livspondus leder till ökat tyst kunnande,
ökad inre styrka samt förbättrad hälsa i termer av minskad stress, utbrändhet, sömnbesvär och
sjukfrånvaro hos medarbetare i Kriminalvårdens regioner Mitt och Öst.
Tyst kunnande är svårt att mäta, och få studier har försökt effektutvärdera insatser för att öka tyst
kunnande. En av dessa studier undersökte effekten av reflektionsträning på tyst kunnande i militärt
ledarskap (Matthew & Sternberg, 2009), vilka visade att reflektionsträning kan leda till ökade nivåer
av tyst kunnande. I den föreliggande utvärderingen används därför självreflektion som ett indirekt
mått för tyst kunnande.
Vidare syftar studien till att belysa kriminalvårdsinspektörernas upplevelser av Livspondus och dess
effekter i arbetslaget. Fokus är på kriminalvårdsinspektörernas upplevelser av medarbetarnas
förändringar i arbetet efter Livspondus, samt på hur arbetsklimatet påverkats av Livspondus under
tiden som programmet pågick.
Frågeställningar i den kvantitativa studien:
Leder Livspondus till ökad självreflektion bland medarbetare i regionerna Öst och Mitt?
Leder Livspondus till ökad inre styrka i arbetet bland medarbetare i regionerna Öst och
Mitt?
Leder Livspondus till minskad sjukfrånvaro samt förbättrad hälsa och välbefinnande
(självskattad hälsa, stress, utbrändhet, sömnbesvär) bland medarbetare i regionerna Öst och
Mitt?
Frågor i samtalen:
På vilket sätt upplever kriminalvårdsinspektörerna att deltagarnas arbete förändrats efter
Livspondus, om något?
Upplever kriminalvårdsinspektörerna att Livspondus inneburit några skillnader avseende
arbetet med intagna, och i så fall på vilket sätt?
Hur upplevs arbetsklimatet på verksamhetsområdet ha påverkats av Livspondus?
Livspondus bakgrund
Livpondus initierades under år 2011 genom att Kriminalvården i region Väst, i samarbete med
Göteborgs universitet och med finansiering av Europeiska socialfonden, började utveckla ett nytt
program för personal som arbetar klientnära.
6
Bakgrunden till programmet angavs vara att Kriminalvårdens arbete med klienter kräver god
kännedom om människor och erfarenhet av hur människor agerar i specifika situationer. Denna
erfarenhet varierar mellan anställda beroende på hur länge de har arbetat, vilken utbildning de har
och tidigare arbetslivserfarenhet (Kriminalvården, 2013; Svenska ESF-rådet, 2010). Ju längre
medarbetare har arbetat, desto mer säkra tenderar de att känna sig på sitt arbete.
Erfarenhetsbaserad kunskap, det vill säga de förmågor och erfarenheter som utvecklas både
under livet och inom ett arbete, kallas i Livspondus för tyst kunnande (Polanyi, 1967). 2 Sådana
kunskaper anges vara svåra att förklara och de används ofta per automatik; i Livspondus
fokuseras på att synliggöra och sprida dessa erfarenheter bland dem som arbetar klientnära i
Kriminalvården.
Kriminalvårdares arbete handlar om att läsa av och förstå situationer och individer, vilka ofta har
en komplicerad livshistoria och är utagerande. Dessa situationer kan innebära en stor påverkan på
medarbetare och leda till stress. Genom att dela och diskutera tidigare erfarenheter är intentionen
med Livspondus att medarbetare ska uppmärksamma goda strategier, både egna och andras, för
att sedan hitta välfungerande lösningar i nya arbetssituationer (Kriminalvården, 2013).
Rent konkret innebär genomförandet av Livspondus att fasta grupper av medarbetare träffas åtta
gånger för att sprida och synliggöra erfarenhetsbaserad kunskap. Den första träffen hölls 2011.
Under 2014 spreds Livspondus till Region Stockholm, under 2015 till Region Syd och Nord och
under 2016 till Region Mitt och Öst. Kriminalvårdens generaldirektör beslutade 2014 att
Livspondus skulle ingå i Kriminalvårdens verksamhet, vilket innebär att alla personer som arbetar
klientnära ska gå Livspondus. Enligt Livspondus organisation har för närvarande ungefär 2200
personer genomgått Livspondus. 3
Livspondus teoretiska ram och intentioner
Enligt programmet vilar Livspondus på Bill Torberts begrepp ”action inquiry” (Torbert, 2004),
vilket innebär att varje gång någon vidtar en åtgärd är en unik situation, varför personen i en ny
situation inte kan veta om åtgärden fungerar eller inte (Kriminalvården, 2013). För
Kriminalvårdens del innebär detta att det som har fungerat med en klient tidigare, kanske inte gör
det senare eller med en annan klient. Genom att enskilda medarbetare testar metoder och
utvärderar resultatet kan de över tid lära sig vad som fungerar väl och med vem. Enligt Torbert
(2004; se även Kriminalvården, 2013) kan så kallad ”action inquiry”, som är både medveten och
omedveten, leda till att det så kallade tysta kunnandet stärks, och därmed förändras också
personalens beteende.
Livspondus är uppbyggd på att samtal och reflektion i grupper ska överföra och stärka
erfarenhetsbaserad kunskap, eller tyst kunnande. Enligt programmet är reflektion över både egna
och andras erfarenheter en viktig komponent också för inlärning av nytt tyst kunnande
(Kriminalvården, 2013; Matthew & Sternberg, 2009; Schön, 2003). I Livspondus ges
medarbetarna möjlighet att upptäcka och sätta ord på sin erfarenhetsbaserade kunskap, och
därmed bli mer medvetna om vilka kompetenser som använts i en viss situation. Vidare är
2 Uttrycket etablerades i Polanyis bok ”the tacit dimension” (1967), men i Livspondus används frasen inte helt i enlighet med tidigare forskning där tyst kunnande är något som inte kan uttryckas med ord. Syftet med Livspondus är just att uttrycka tidigare
erfarenheter i ord. 3 Enligt mailkonversation med Cecilia Algelius, gruppchef Livspondus.
7
förhoppningen med programmet att gruppträffarna ska bidra till att medarbetarna ”delar värld”
med varandra, det vill säga att de delar med sig av sina tankar och erfarenheter med andra. På så
sätt får deltagarna möjligheten att reflektera kring både andras och sitt eget tysta kunnande. Detta
är tänkt att fungera som grunden till erfarenhetsutbyte och möjliggöra reflektion kring varandras
dagliga arbete och leda till att deltagarna upplever sitt arbetsliv som mer meningsfullt. Att få
möjlighet att diskutera, reflektera och att sätta ord på sitt och andras tysta kunnande är, enligt
programmets intentioner, tänkt att ge förutsättningar för ökad inre styrka i arbetet och förbättrad
hälsa (Kriminalvården, 2013; Lundman et al., 2010; Antonovsky, 2005).
Livspondus i praktiken
Livspondus går i första hand ut på deltagande i åtta gruppträffar, så kallade komplabbar. Vid
starten av en ny komplabbsgrupp är det vanligt att deltagarna reflekterar kring de kompetenser
som använts i en tidigare situation med en klient. Ju mer gruppen träffas, desto mer lär sig
deltagarna att reflektera och därmed ökar möjligheten att de lär sig att dra större nytta av både
nya och gamla kunskaper.
Komplabbarna består av sex deltagare och leds av en processledare. Processledarens uppgift är
att agera som en moderator. Denne ser till att strukturen på samtalet hålls och att alla får
möjlighet att yttra sig samt har det övergripande ansvaret för att inspirera och skapa utrymme för
reflektion.
I Livspondus ingår åtta komplabbsträffar om två timmar (totalt 16 timmar). Träffarna sker
varannan vecka och en komplabbsserie tar alltså ungefär fyra månader att genomföra. Den första
komplabben används för att presentera gruppen, deltagarnas arbetsuppgifter inom
Kriminalvården och bakgrunden till varför de deltar i Livspondus. Processledaren introducerar
sedan komplabben samt en reflektionsbok som delas ut till alla deltagare, där de kan skriva ned
sina reflektioner under och efter varje komplabb. Processledaren går också igenom de regler som
gäller under komplabben, såsom att alla ska få komma till tals. Sedan går gruppen tillsammans
igenom vilka förväntningar som finns på komplabbarna. Därefter tar gruppen upp sin första
beskrivning av en situation de varit med om tillsammans med en klient (Kriminalvården, 2013).
En sådan beskrivning av en situation i det klientnära arbetet (inom Livspondus kallat case) är en
händelse som deltagaren själv agerat i. Komplabbsgruppen väljer tillsammans ut vilka två
situationer som ska tas upp under dagens komplabb. Den deltagare vars situation väljs ut berättar
om situationen i ungefär tio minuter. Efter redogörelsen ställer de andra deltagarna och
processledaren öppna perspektivskapande frågor till deltagaren. En öppen perspektivskapande
fråga kan till exempel vara ”hur kändes det när X sa…?”. Detta pågår i ungefär 20 minuter.
Därefter beskriver alla i gruppen, utom den som berättat om situationen, vilka förmågor och
kompetenser de tycker att den berättande deltagaren uppvisade, såsom engagemang,
känslokontroll och riskmedvetenhet. Ungefär 10 minuter av komplabben ägnas åt detta. Till sist
får den berättande deltagaren reflektera kring det som tagits upp, vilket beräknas ta ungefär fem
minuter. Efter en kort paus tas ytterligare en situation upp och processen upprepas. Komplabben
avslutas med en gemensam reflektion kring det som tagits upp under träffen. Under den andra till
den sjätte komplabben lyfts två klientsituationer för reflektion vid varje tillfälle.
8
Under den sjunde komplabbsträffen skriver deltagarna en individuell avsiktsförklaring. I
avsiktsförklaringen skriver deltagarna ner en plan för att synliggöra sitt eget och andras tysta
kunnande på arbetsplatsen. Deltagarna får berätta hela eller delar av sina egna avsiktsförklaringar
för de andra i gruppen. Syftet med avsiktsförklaringen är att deltagarna ska fortsätta sprida och
synliggöra erfarenhetsbaserad kunskap när de är tillbaka på sina arbetsplatser.
Den åttonde och sista komplabbsträffen ägnas åt att reflektera tillsammans över tiden i
komplabb. Gruppen diskuterar vad de lärt sig och hur de vill arbeta vidare med sina erfarenheter.
Baserat på diskussionen skapas ett gemensamt underlag för dialog med den lokala
ledningsgruppen. Processledaren tillsammans med hela eller delar av gruppen träffar sedan den
lokala ledningen för att diskutera deltagarnas reflektioner efter komplabben. Ett syfte med detta
möte är att komma på hur man kan utveckla synliggörandet av tyst kunnande på arbetsplatsen.
Två till tre månader efter den sista komplabbsträffen anordnas en uppföljande träff. Syftet med
återträffen är att vidmakthålla eventuella förändringar som skett genom komplabben
(Kriminalvården, 2013).
9
Metod
Enkätstudien
Det planerade tillvägagångssättet för utvärderingen var en så kallad ”randomiserad parad design”
(se Imbens & Rubin, 2015). I ett första steg innebär designen att man slumpar ut par av deltagare
(två deltagare = ett par) till studien. Dessa skulle sedan delas in i komplabbsgrupper, där en grupp
slumpas till att gå Livspondus på våren och en grupp till att gå på hösten. På så sätt skulle
deltagare från varje verksamhetsområde finnas representerade i båda grupper.
Detta tillvägagångssätt visade sig inte vara görbart i praktiken, då det innebar svårigheter med
kriminalvårdsinspektörernas långsiktiga planering. Deltagare till utvärderingen valdes i stället ut
av kriminalvårdsinspektörerna, baserat på en personlig bedömning över vilka som ansågs vara
särskilt motiverade att delta. Uppdelningen i grupper som skulle delta i Livspondus under våren
(studiegrupp) och en till hösten (jämförelsegrupp), gjordes med hänsyn tagen till schemaläggning,
vilket kan beskrivas vara i det närmaste en slumpmässig fördelning.
Föreliggande studie utgörs av en jämförelse mellan studiegruppen och jämförelsegruppen. Listan
med de utvalda deltagarna skickades till de regionala projektgrupperna som sedan satte ihop
komplabbsgrupperna för både vårens och höstens omgångar. Urvalet till utvärderingen kan
därmed inte göra anspråk på att vara representativt för Kriminalvården, vilket begränsar de
generella slutsatser som kan dras. Däremot finns ingen anledning att tro att det ska finnas
systematiska skillnader mellan studiegrupp och jämförelsegrupp.
En enkät (se bilaga 1) skickades till samtliga deltagare, både till studie- och jämförelsegrupp.
Förmätningen skickades ut i slutet på december och eftermätningen i mitten av juni. Enkäten
genomfördes via det webbaserade verktyget Netigate och skickades till medarbetarens e-
postadress. Enkäten låg öppen i ungefär en månad. Tre påminnelser skickades ut för bägge
enkäter, efter två, tre och fyra veckor. Efter att Livspondus genomförts under våren skickades
ännu en enkät ut till båda grupper. Även den låg öppen i en månad och tre påminnelser skickades
ut på samma sätt som vid förmätningen. Figur 1 nedan visar utvärderingens förfarande.
Figur 1. Studieförfarandet efter deltagarna delats in i studie- och jämförelsegrupp.
Deltagare och bortfall
Totalt deltog 225 medarbetare från samtliga verksamhetsområden i Region Mitt och Öst, med
undantag för verksamhetsområde Gotland, vilket på grund av problem med resor och i samråd
med regionala projektgruppen i Region Öst, inte deltog i utvärderingen. Från Region Mitt valdes
122 personer ut och från Region Öst valdes 103 personer ut. Eftersom Livspondus är en insats
10
som alla medarbetare som arbetar klientnära ska genomföra, fanns inga urvalskriterier till
utvärderingen, förutom att deltagarna arbetade klientnära inom Region Öst och Mitt.
Totalt inkom 180 enkätsvar från förmätningen, vilket innebar ett bortfall på 45 personer (18,9
%). Bortfallet var 20 personer från Region Öst (26,0 %) och 22 personer i Region Mitt (15,2 %).
Vid eftermätningen inkom 140 enkäter (62,2 %), vilket innebär att 85 personer inte fyllde i
enkäten vid eftermätningen. Fyrtiotre personer (41,7 %) från Region Öst och 42 personer (34,4
%) från Region Mitt utgjorde bortfallet. När för- och eftermätning jämfördes framkom att 125
personer (55,6 %) besvarat bägge enkäter. Nivån på bortfallet får anses vara en bra svarsfrekvens
för en elektronisk enkät (se exempelvis Cook, Heath, & Thompson, 2000).
Det framkom också, när datainsamlingen genomförts, att en förhållandevis stor andel av
deltagarna inte närvarat vid alla komplabbstillfällen. Av 71 personer i studiegruppen hade 23 (32,4
%) deltagit i färre än fem komplabbar. Då det tidigare, i den kvalitativa utvärderingen (Ohlsson,
2013) framkommit att det kan krävas ett antal komplabbar innan deltagarna förstår metoden,
inkluderas i den föreliggande utvärderingen endast deltagare som närvarat vid minst sju
komplabbstillfällen, vilket var 48 personer (67,6 %) från båda regionerna. På så sätt minimerades
risken för att deltagare som inte förstått metoden, på grund av att de inte deltagit tillräckligt
många gånger, kunnat påverka studieresultatet. De som har deltagit på mindre än sju komplabbar
räknas som bortfall.4
För att utesluta systematiska skillnader5 mellan urval och bortfall genomfördes en bortfallsanalys
för att se om de som inte besvarat enkäten skiljde sig på något sätt från dem som besvarat den.
Bortfallsanalysen genomfördes med hjälp av variabler från Kriminalvårdens personalregister, se
tabell 1. Följande variabler inkluderades:
Kön
Ålder
Antal anställningsår i Kriminalvården
Utbildningsnivå
Livspondusgrupp (studie-/jämförelsegrupp)
Region (Mitt/Öst)
4 Skillnaderna mellan de som gått mindre än sju komplabbar och sju eller mer komplabbar var för små för att hitta signifikanta skillnader mellan grupperna. 5 Med systematiska skillnader menas att det finns vissa som i större utsträckning inte besvarat enkäten, vilket skulle kunna påverka
resultatet av utvärderingen.
11
Tabell 1. Skillnader mellan urval och bortfall.
Urval (n = 102) Bortfall (n = 123) p
Kön, man/kvinna 53/49 (52,0 % 48,0 %) 67/56 (54,5 % 45,5 %) 0,79
Ålder, M (Min-Max; SD) 46,7 (22-66; 11,3) 44,2 (24-63; 12,0) 0,19
År i Kriminalvården, M (Min-Max; SD)
13,2 (0-39; 9,7) 12,8 (0-41; 10,1) 0,69
Utbildningsnivå
Förgymnasial utbildning 7 (6,9 %) 8 (6,5 %) 1,0
Gymnasial utbildning 2 år 19 (18,6 %) 15 (12,2 %) 0,26
Gymnasial utbildning 3 år 43 (42,1 %) 62 (50,4 %) 0,23
Eftergymnasial utbildning minst 80 poäng
6 (5,9 %) 13 (10,6 %) 0,23
Eftergymnasial utbildning minst 120 poäng
27 (26,5 %) 25 (20,3 %) 0,34
Livspondusgrupp, studie/jämförelse
48/54 (47,1 % 52,9 %) 69/54 (56,1 % 43,9 %) 0,18
Region, Mitt/Öst 64/38 (62,7 % 37,3 %) 58/65 (47,2 % 52,8 %) 0,02*
* p = <0,05; M = medelvärde; SD = standardavvikelse.
p = < 0,05 indikerar att skillnaden mellan grupper är statistiskt säkerställd. Diskreta variabler analyserades med
Fishers exakta test och kontinuerliga variabler med students t-test.
Tabell 1 visar att det är signifikant fler från Region Mitt än Öst som ingår i urvalet. Utöver region
visar tabellen att det inte finns några systematiska skillnader mellan deltagare som fallit bort och
som besvarat enkäten. Bägge grupper har en genomsnittlig ålder omkring 45 år och har i snitt
arbetat i Kriminalvården cirka 13 år.
Studie- och jämförelsegrupperna konstruerades baserat på arbetstidsförläggning, och med
hänsyn tagen till ålder och verksamhetsgren. För att i viss mån utesluta systematiska skillnader
mellan grupper gjordes statistiska jämförelser av bakgrundsvariabler. Dessa jämförelser
presenteras i tabell 2 nedan. Det går dock inte att utesluta att andra faktorer, vilka inte mäts i
studien, kan påverka resultatet. Exempelvis finns ingen information att tillgå gällande deltagande
i andra personalutbildningar.
Tabell 2 visar att studiegruppen består av 48 personer och jämförelsegruppen av 54 personer. I
genomsnitt är deltagarna omkring 45 till 48 år och andelen män och kvinnor fördelar sig tämligen
jämt i bägge grupper. En majoritet (knappt 56 %) har arbetat i Kriminalvården mellan 5 och 20
år. Det kan nämnas att majoriteten (58 %) av deltagarna i studiegruppen har arbetat mer än 10 år.
Motsvarande andel i jämförelsegruppen är knappt 45 procent, men skillnaden mellan grupperna
är inte statistiskt säkerställd. Vanligast förekommande i båda grupper är att deltagarna har en
treårig gymnasieutbildning som högsta genomförda utbildning, även om lika stora andelar i
studiegruppen har en eftergymnasial utbildning om 80 eller 120 poäng. En något större andel av
studiegruppen har tidigare erfarenhet av människovårdande yrken jämfört med
jämförelsegruppen. Majoriteten av deltagarna i båda grupper arbetar på anstalt. Det går således att
anta att de två grupperna är tämligen lika varandra. Det är ett rimligt utfall med tanke på att
schemaläggningen, för dem som tillhör studie- eller jämförelsegruppen, sannolikt inte är
systematisk i någon större utsträckning. Grupperna kan därför anses jämförbara.
12
Tabell 2. Information om deltagarna i studie- och jämförelsegrupp. P-värdet indikerar skillnader mellan grupperna. (n = 102).
Studiegrupp (Livspondus) (n=48)
Jämförelsegrupp (väntelista) (n=54)
p
Kön, män/kvinnor 22/26 (45,8 % 54,2 %) 31/23 (57,4 % 42,6 %) 0,32
Ålder, M (min-max; SD) 47,9 (23-66; 10,9) 45,6 (22-63; 11,5) 0,31
År i Kriminalvården6
Högst 2 år 4 (8,3 %) 5 (9,3 %) 1,0
Mer än 2 år, högst 5 år 3 (6,3 %) 7 (13,0 %) 0,33
Mer än 5 år, högst 10 år 12 (25,0 %) 18 (33,3 %) 0,39
Mer än 10 år, högst 20 år 17 (35,4 %) 13 (24,1 %) 0,28
Mer än 20 år 11 (22,9 %) 11 (20,4 %) 0,81
Verksamhetsgren
Anstalt 27 (56,3 %) 32 (59,3 %) 0,84
Häkte 5 (10,4 %) 14 (25,9 %) 0,07
Frivård 14 (29,2 %) 8 (14,8 %) 0,10
Nationella transportenheten (NTE) 2 (4,2 %) 0 (0 %) 0,22
Utbildningsnivå
Förgymnasial utbildning 3 (6,3 %) 0 (0 %) 0,10
Gymnasial utbildning 2 år 9 (18,7 %) 12 (22,2 %) 0,81
Gymnasial utbildning 3 år 12 (25,0 %) 21 (38,9 %) 0,15
Eftergymnasial utbildning minst 80
poäng
12 (25,0 %) 7 (13,0 %) 0,13
Eftergymnasial utbildning minst 120
poäng
12 (25,0 %) 14 (25,9 %) 1,0
Tidigare arbete i
människovårdande yrke7
Nej 21 (45,7 %) 26 (48,1 %) 0,84
Ja, i högst två år 4 (8,7 %) 8 (14,8 %) 0,54
Ja, i mer än 2 år, men högst 5 år 10 (21,7 %) 8 (14,8 %) 0,44
Ja, i mer än 5 år, men högst 10 år 3 (6,5 %) 6 (11,1 %) 0,50
Ja, i mer än 10 år 8 (17,4 %) 6 (11,1 %) 0,40
M = medelvärde; SD = standardavvikelse.
p över 0,05 indikerar att det inte finns en statistiskt säkerställd skillnad mellan grupperna.
Utfallsmått och definitioner
The Self Reflection and Insight Scale (SRIS)
Utvärderingens primära utfallsmått är självreflektiv förmåga mätt via Self-Reflection and Insight
Scale (SRIS) (Grant, Franklin, & Langford, 2002). SRIS utvecklades för att mäta självreflektion
och insikt. Med självreflektion avses här självbetraktelse av tankar, känslor och beteende. Insikt
definieras i sammanhanget som att tydligt förstå sina tankar, känslor och beteende. Deltagarna
skattade sin självreflektiva förmåga på en femgradig skala (Instämmer helt – instämmer inte alls,
se bilaga 1). Följande index ingår i instrumentet:
6 En person i studiegruppen har inte angett hur länge hen arbetat i Kriminalvården. 7 Två personer i studiegruppen har inte angett om de tidigare arbetat i människovårdande yrke.
13
Utövande av självreflektion (eng: engagement in self-reflection)
Behov av självreflektion (eng: need for self-reflection)
Insikt (eng: insight)
Delskalorna har i tidigare studier uppvisat god intern konsistens (Cronbachs alpha 0,83–0,878)
(Roberts & Stark, 2008). Intern konsistens kan beskrivas som ett mått på hur väl de undersökta
variablerna mäter samma fenomen. Ju högre värde, desto bättre intern konsistens, alltså desto
mer sannolikt är det att de mäter samma fenomen (för mer se Field, 2018). SRIS har också
uppvisat acceptabel test-retest reliabilitet9 vid upprepning efter sju veckor (0,77 för självreflektion
och 0,78 för insikt) (Grant, Franklin, & Langford, 2002). Till vår kännedom har instrumentet inte
tidigare använts på svenska och har därför översatts från engelska, vilket innebär att måtten för
reliabilitet är hämtade från internationella studier. Vid denna undersöknings förmätning
uppvisade instrumentet en tveksam intern konsistens (Cronbachs alpha = 0,62) och vid
eftermätningen acceptabel intern konsistens (Cronbachs alpha = 0,71) Field, 2018).
SRIS har tidigare använts för att utvärdera effekten av olika typer av insatser, såsom utbildning,
försök att uppmuntra till reflexivitet och försök att utöka och upprätthålla fysisk terapi (Asselin &
Fain, 2013; Chow, Lam, Leung, Wong, & Chan, 2011; Maas et al., 2015). Frågorna är således
formulerade på ett sådant sätt att instrumentet kan användas i många olika sammanhang och det
har tidigare använts på bland annat medicinstuderande (Roberts & Stark, 2008) och socialarbetare
(Chow et al., 2011).
Inre styrka i arbetslivet
Ett annat av utvärderingens utfallsmått är inre styrka i arbetet. Detta mäts via en
arbetslivsanpassad version av Inner Strenght Scale. Detta instrument är ursprungligen avsett för
att mäta inre styrka generellt och har då uppvisat acceptabel test-retest reliabilitet (r = 0,79)
(Lundman et al., 2011). Det har bland annat använts för att studera relationen mellan inre styrka
och depression hos kvinnor (Boman, Gustafson, Häggblom, Santamäki Fischer, & Nygren,
2015). Den svenska översättningen av instrumentet, som också anpassats för att mäta inre styrka i
arbetslivet, har använts (Dellve, opublicerad). Deltagarna har skattat sin inre styrka på en
femgradig skala (instämmer inte – instämmer helt, se bilaga 1) som sedan slagits ihop till följande
index:
Stadighet
Kreativitet
Samhörighet
Flexibilitet
För inre styrka i arbetslivet uppmättes för hela skalan en acceptabel intern konsistens för
förmätningen (Cronbachs alpha 0,71) och vid eftermätningen uppmättes en god konsistens
(Cronbachs alpha 0,82).
8 Cronbachs alpha kategoriseras i denna studie enligt följande: utmärkt > 0,90, god 0,80–0,89, acceptabel 0,70–0,79, tveksam
0,60–0,69, låg 0,50–0,59, oacceptabel < 0,50. 9 Med test-retest reliabilitet avses att det valda utfallsmåttet lämpar sig för att testa över tid, det vill säga vid fler än ett tillfälle. En
hög test-retest reliabilitet indikerar att måttet går att använda över tid.
14
Copenhagen Psychosocial Inventory II (COPSOQ II)
Ett uttalat delmål med Livspondus är att medarbetares hälsa och välbefinnande ska öka, genom
minskad stress, utbrändhet och sömnbesvär (Kriminalvården, 2013; Svenska ESF-rådet, 2010).
Det undersöks genom att deltagarna skattar sin självupplevda hälsa på en femgradig skala (hela
tiden – inte alls, se bilaga 1). Frågorna har slagits samman till följande index i Copenhagen
Psychosocial Inventory II (COPSOQ II):
Stress
Utbrändhet
Sömnbesvär
De aktuella skalorna har uppvisat god intern konsistens (Cronbach alpha = 0,81–0,86) (Pejtersen,
Kristensen, Borg, & Bjorner, 2010) och acceptabel test-retest reliabilitet (ICC = 0,72–0,81)
(Thorsen & Bjorner, 2010). COPSOQ II har tidigare översatts till svenska och genomgått
språklig validering (Berthelsen, Westerlund, & Søndergård Kristensen, 2014). I denna studie
visade för- och eftermätning en god intern konsistens (Cronbachs alpha = 0,82 respektive 0,83).
Registrerad sjukfrånvaro
Utöver COPSOQ II används registrerad sjukfrånvaro som ett mått på hälsa. Information om
sjukfrånvaro har samlats in från Kriminalvårdens register. Med registrerad sjukfrånvaro menas
antalet dagar som registrerats med frånvaro från arbetet på grund av sjukdom oavsett omfattning
(på hel- eller deltid). Antalet sjukfrånvarodagar under december månad (månaden innan
Livspondus start) jämförs med antalet sjukfrånvarodagar i juni (månaden efter Livspondus
avslut).
Statistiska analyser
De statistiska analyser som används i rapporten är icke-parametriska10, då majoriteten av de
utfallsvariabler som används inte är normalfördelade. En signifikansnivå på p = <0,05 används
genomgående. Samtliga resultat redovisas med medelvärde (M) och standardavvikelse (SA).
Endast fullständiga svar efter bortfallshantering (se nedan) har analyserats.
För- och eftermätningar inom varje grupp har genomförts med hjälp av Wilcoxon signed-rank
test (inomgruppsanalys11) och medelvärde för förändringen inom grupperna räknades ut. Därefter
testades skillnaderna mellan grupperna med så kallad Mann-Whitney U test
(mellangruppsanalys12) för att jämföra förändring mellan studie- och jämförelsegrupp (Field,
2018). För att bedöma effektstorleken på den eventuella mellangruppskillnaden beräknades
Cohens d13. Värdet på Cohens d uttrycker två medelvärdens standardiserade avstånd från
varandra i termer av standardavvikelsen.
10 Icke-parametriska eller icke linjära test är, till skillnad från parametriska (linjära) tester, inte byggda på några antaganden. Det
medför att icke-parametriska tester kan användas på data som inte är normalfördelade samt användas för att studera grupper som
är olika stora. 11 Inomgruppsanalyser är analyser av skillnaden före och efter insatsen, i detta fall Livspondus, inom en grupp. 12 Mellangruppsanalyser undersöker skillnaden mellan två grupper efter en insats. 13 Cohens d brukar kategoriseras enligt följande (Field, 2018): >0,2 liten effekt, >0,5 måttlig effekt och >0,8 stark effekt.
15
För instrumenten SRIS och inre styrka i arbetslivet innebär ett högre värde mer positiva resultat.
För självrapporterade skattningar av stress, utbrändhet och sömnbesvär samt registrerad
sjukfrånvaro innebär lägre värden mer positiva resultat.
Hantering av internt bortfall
När enkätsvaren bearbetades framkom att det fanns en hel del tomma svarsalternativ, där
respondenter missat eller valt att inte besvara någon eller några av frågorna. Totalt innebar detta
interna bortfall att 15 procent, utöver det externa bortfallet, av svaren inte kunde användas. Det
finns olika sätt att hantera internt bortfall på (se exempelvis Haukoos & Newgard, 2007; se även
Raymond, 1986).
I detta fall ersattes enstaka bortfall med individens medelvärde från samma delskala i ett index.
Tillvägagångssättet styrktes av att beräkningen inte förändrades signifikant med eller utan
ersättning. Dessutom testades korrelationerna mellan variablerna som slogs ihop till olika index
genom både en bivariat korrelationsanalys samt en reliabilitetsanalys. Dessa analyser visade att
variablerna i delskalorna korrelerade signifikant med varandra. De fall där deltagaren inte har
besvarat minst hälften av frågorna inom en delskala har hanterats som bortfall.
Samtal med kriminalvårdsinspektörer
Sett till de resultat som framkommit i en tidigare utvärdering av Livspondus angående
kriminalvårdsinspektörers upplevda engagemang (Ohlsson, 2013), fanns ett intresse av att ta del
av kriminalvårdsinspektörers uppfattningar om Livspondus genomförande, dess effekter samt
hur det dagliga arbetet har påverkats.
De kompletterande samtalen syftar till att ge en större förståelse för kriminalvårdsinspektörernas
upplevelser av Livspondus. Detta görs genom samtal med tio kriminalvårdsinspektörer, fem från
respektive region och från de olika verksamhetsgrenarna (anstalt, häkte, frivård, nationella
transportenheten), för att på så sätt fånga upplevelser av att exempelvis låta medarbetare gå
Livspondus samt eventuella förändringar inom medarbetargruppen.
De regionala projektgrupperna tillhandahöll listor över kriminalvårdsinspektörer som ansvarade
för studiedeltagarna. Utifrån dessa listor valdes 10 kriminalvårdsinspektörer ut. Då merparten av
deltagare arbetade på anstalt valdes något fler kriminalvårdsinspektörer från anstalt ut (fyra
inspektörer varav två från varje region). För övriga verksamhetsgrenar valdes två
kriminalvårdsinspektörer ut, en från varje region.
Kriminalvårdsinspektörerna kontaktades och informerades om studien och tillfrågades om de
ville delta. Samtliga svarade ja. Tid för samtal bokades därefter. Samtalen genomfördes över
telefon av en ensam intervjuare och var mellan 20 och 30 minuter långa. Totalt genomfördes 10
samtal, ett med varje kriminalvårdsinspektör. Eftersom samtalen inte spelades in, förde
intervjuaren anteckningar och skrev ner citat under samtalen.
En semi-strukturerad intervjuguide (se bilaga 2) användes. Det innebär att samtalen utgick från
ett antal på förhand uppställda frågor samtidigt som möjlighet fanns att tillfälligt eller helt lämna
guiden om svaren krävde det (Kvale, 1997). Anteckningarna fyllde en viktig roll i dessa samtal,
både som minnesanteckningar och för att ställa vidare frågor.
16
Etiska ställningstaganden
När enkäten skickades ut till deltagarna fick de samtidigt information om att de när som helst
kunde avbryta enkäten och att deras deltagande i studien var frivilligt. De personuppgifter som
behandlades i projektet gallrades innan dataanalys påbörjades.
Etikprövning av projektet skickades till den dåvarande regionala Etikprövningsnämnden (EPN)
(Dnr 2015/287). EPN gjorde bedömningen att projektet var att anse som utvärdering av egen
verksamhet och inte forskning, vilket medförde att projektet inte behövde etikprövas.
17
Resultat
Enkätstudien
Flera skillnader i för- och eftermätning av de olika variablerna framkommer både inom grupperna
och mellan studie- och jämförelsegrupp. Inomgruppsanalysen visar att studiegruppen förändrade
sig i negativ riktning mellan för- och eftermätning på 3 av 14 variabler: totalskala SRIS, totalskala
inre styrka i arbetslivet och delskalan insikt. Mellangruppsanalysen visar att den negativa
förändring som studiegruppen uppvisar för totalskalan inre styrka i arbetslivet också skiljde sig
från jämförelsegruppens utveckling under studieperioden.
För jämförelsegruppen visar inomgruppsanalysen att gruppen förändrade sig i positiv riktning på 4
av 14 variabler: totalskalan hälsa, och delskalorna kreativitet, samhörighet samt stress.
Mellangruppsanalysen visar att gruppens positiva förändring i totalskala hälsa och delskalorna
samhörighet samt stress också skiljer sig från studiegruppens förändring. Samtliga statistiskt
signifikanta skillnader mellan studie- och jämförelsegrupp var små till måttliga (Cohen’s d = 0.42-
0.54)
Sammantaget tyder resultaten på att studiegruppen inte uppvisar några positiva förändringar i de
utfallsmått som inkluderats i denna studie utan istället visar en försämring av den självreflektiva
förmågan och framförallt inre styrka i arbetslivet genom sitt deltagande i Livspondus. I tillägg till
detta uppvisade jämförelsegruppen, i kontrast till studiedeltagare, en positiv utveckling av
självrapporterad hälsa (framförallt stress) och känsla av samhörighet under studieperioden.
18
Tabell 3. Medelpoäng och standardavvikelse vid för- och eftermätning samt förändring i studie- och jämförelsegrupp. (n = 102).
Förändring inom respektive grupp
Före Livspondus
Studiegrupp Jämförelsegrupp Skillnader mellan gruppera
Cohen’s d p mellan
(n = 48) Efter Genomsnittlig
Livspondus förändring p inom
Före Livspondus
(n = 54) Efter Genomsnittlig
Livspondus förändring p inom
Totalskala SRIS (0-100) 44,1 (10,5) 41,1 (10,2) -3,0 (7,7) 0,02** 44,1 (10,1) 43,6 (9,9) -0,5 (6,8) 0,43 -0,34 0,16
Utövande av självreflektion 13,6 (4,7) 12,8 (4,2) -0,8 (4,2) 0,15 13,5 (3,3) 13,0 (3,9) -0,5 (3,0) 0,16 -0,08 0,58
Behov av självreflektion 13,7 (4,4) 13,0 (4,2) -0,7 (3,1) 0,15 13,0 (4,6) 13,1 (4,1) 0,1 (3,5) 0,99 -0,24 0,39
Insikt 16,8 (4,3) 15,4 (4,0) -1,4 (3,8) 0,02** 17,6 (4,3) 17,5 (4,0) -0,2 (2,8) 0,69 -0,36 0,09
Totalskala inre styrka i arbetslivet (0-100)
33,6 (6,9) 32,3 (7,0) -1,3 (5,5) 0,01* 34,5 (7,0) 35,9 (8,0) 1,5 (6,0) 0,09 -0,5 0,004**
Stadighet 7,7 (1,9) 7,3 (1,9) -0,4 (1,8) 0,10 7,9 (1,9) 7,9 (2,2) 0,1 (1,9) 0,79 -0,27 0,22
Kreativitet 7,9 (3,0) 8,0 (3,0) 0,1 (2,0) 0,95 8,1 (2,9) 9,0 (3,1) 0,9 (2,5) 0,02* -0,35 0,15
Samhörighet 8,3 (2,2) 7,9 (2,0) -0,3 (1,9) 0,19 8,0 (2,0) 8,8 (2,5) 0,8 (2,2) 0,02* -0,54 0,01*
Flexibilitet 9,7 (2,2) 9,1 (2,4) -0,6 (2,2) 0,08 10,5 (2,6) 10,2 (2,4) -0,3 (2,1) 0,44 -0,13 0,41
Totalskala hälsa (0-60) 46,6 (8,0) 47,3 (8,6) 0,7 (5,1) 0,43 45,0 (7,9) 43,6 (8,6) -1,4 (4,8) 0,03* 0,42 ,04*
Stress 15,2 (2,5) 15,4 (2,9) 0,2 (2,1) 0,55 14,7 (2,8) 13,9 (2,9) -0,8 (2,2) 0,01** 0,46 0,03*
Utbrändhet 15,1 (3,1) 15,5 (3,4) 0,3 (2,3) 0,30 14,1 (3,3) 13,9 (3,5) -0,1 (2,2) 0,72 0,18 0,44
Sömnbesvär 16,2 (3,4) 16,3 (3,7) 0,1 (2,3) 0,74 16,2 (3,3) 15,8 (3,7) -0,4 (2,0) 0,25 0,23 0,16
Registrerade sjukfrånvarodagar 1,0 (4,6) 1,2 (4,9) 0,2 (6,9) 1,0 2,8 (7,6) 1,4 (5,0) -1,4 (7,2) 0,12 0,17 0,34
a Mann Whitney U-test. Om p=<0,05 är skillnaden i förändring mellan studie och jämförelsegrupp signifikant.
* p=<0,05 p=** <0,01
19
Samtal med kriminalvårdsinspektörer
Samtal med 10 kriminalvårdsinspektörer från frivård, anstalt, häkte och nationella
transportenheten beskriver upplevelser av verksamhetens påverkan av Livspondus övergripande
men också mer detaljerat i det dagliga arbetet med personalfrågor och schemaläggning.
Avgörande med god planering
När Livspondus introducerades upplevde flera kriminalvårdsinspektörer en viss skepsis.
Programmet betraktades som ”en tillfällig övning” som inte skulle ge egentliga avtryck i arbetet.
Inställningen ändrades delvis efter att medarbetarna deltagit i Livspondus. Överlag var
kriminalvårdsinspektörerna nöjda med att ha medarbetare som gått Livspondus, speciellt i de fall
där det funnits en tidig dialog och god planering för genomförandet. Å ena sidan beskriver
inspektörerna att de fått ändra uppfattning; efter hand har de blivit mer positiva. Å andra sidan
ser de inte se stora effekter i deltagarnas dagliga arbete. Vissa inspektörer pekar på skillnader i hur
deltagare pratar, som skulle kunna hänföras till Livspondus, men menar att deltagarna inte ändrat
sitt beteende i någon större utsträckning. Ökad återkoppling till medarbetare på daglig basis är
dock ett positivt resultat som framkommer. Det är lätt att missförstå eller ta för givet att
medarbetarna kontinuerligt ger varandra feedback, men efter att ha gått Livspondus väcktes viljan
att vara mer specifik och peka på vad i beteendet eller insatsen som var bra.
Ett litet antal kriminalvårdsinspektörer uttrycker att den initiala skepsisen inte har släppt. En
kriminalvårdsinspektör från frivården uttrycker att det blev för mycket med egen handledning,
Krimstics-handledning samt Livspondus och menar att det finns en frustration bland
medarbetarna som gått Livspondus eftersom de fått mindre tid till det dagliga arbetet. En
kriminalvårdsinspektör uttrycker att ”[det är] mycket med allt annat”. Inte heller upplever
kriminalvårdsinspektörerna att Livspondus har haft någon större effekt på avdelningen vad gäller
arbetet med klienterna, vilket några menar kan bero på att få personer dittills gått programmet.
Även om både deltagare och kriminalvårdsinspektörer upplever att de är nöjda med insatsen
pekar inte samtalen på att programmet gett upphov till förändringar i det dagliga arbetet eller i
arbetet med klienterna. En viss effekt kan skönjas på arbetsklimatet; vissa
kriminalvårdsinspektörer pekar på att återkopplingen mellan medarbetare har förbättrats.
Olika upplevelser på olika verksamhetsområden
Livspondus upplevdes olika med hänsyn taget till vilken del i organisationen
kriminalvårdsinspektörerna representerade. När deltagarna går en utbildning leder det till att det
blir allt mindre tid kvar till det dagliga arbetet. Hanteringen av detta ser olika ut på olika
avdelningar. Kriminalvårdsinspektörerna ser överlag stora svårigheter att implementera ett
program utan att ta bort andra arbetsuppgifter. Även tiden för planering upplevdes vara för kort,
vilket orsakade stress. Det var också ojämnt fördelat mellan verksamhetsområden hur många
deltagare man skickat. Vidare upplevde deltagare från häkte och anstalt problem med att tiderna
för komplabbarna bokades om. På vissa häkten och frivårdskontor deltog fler i Livspondus än
vad verksamheten upplevde att den klarade av, vilket fått till följd att exempelvis arbetet med
isoleringsbrytande aktiviteter fick nedprioriteras. I häktesverksamheten upplevs det vara svårt att
planera in Livspondus, särskilt på sikt. Det är svårt att lägga in utbildningstillfällen långt fram i
tiden eftersom häktenas verksamhet styrs av faktorer så som rättegångstider, nya häktningar och
20
omhäktningar. Det här tyder på att arbetsbelastningen på vissa enheter upplevs som för stor för
att det ska vara möjligt att introducera ett program utan att ta bort någon annan arbetsuppgift.
Trots att man inom frivården beskriver stora möjligheter att planera sin tid själva har det varit
svårt även här att hitta tider för att genomföra komplabbarna i Livspondus. Till skillnad från
anstalt och häkte tog frivården inte heller in vikarier för att täcka upp deltagande i komplabbarna,
vilket upplevdes leda till att allt för mycket tid försvann från det klientnära arbetet. Inom den
nationella transportenheten stod en bil stilla under deltagande i Livspondus då ett transportlag
(tre personer) gick utbildningen tillsammans. Under dessa dagar förkortades körsträckorna för de
aktuella bilarna.
Vissa önskade få in Livspondus på grundutbildningen så att fler får ta del av metoden. Andra
menade att mindre tid mellan komplabbarna skulle vara bra. Det upplevdes vara enklare om en
person är borta mycket under en kort tid, än om hen är borta lite under en längre period. I och
med att komplabbar sker varannan vecka blir det många små luckor att fylla - under en längre
period. Livspondus synliggjorde problem med schemaläggning för personalutbildningar. På vissa
områden avhjälptes detta tack vare god planering och en välfungerande vikariepool. Att ofta två
deltagare från samma avdelning varit frånvarande, verkar inte ha medfört några större problem
för de flesta anstalter. Verksamhetsställen av mindre storlek är dock mer sårbara i de fall vikarier
inte funnits på plats.
Sammanfattningsvis anges i dessa samtal att god planering inför en programimplementering är av
stor vikt för genomförandet och att viss flexibilitet kan underlätta genomförande av ett program,
särskilt på häkten, där långsiktig planering är svårare att genomföra. Det dagliga arbetet,
exempelvis vad gäller isoleringsbrytande åtgärder, kan annars påverkas negativt.
Bra med blandade grupper
Det verkar ha funnits en medveten tanke kring vilka som valts ut att gå Livspondus. Deltagarna
hade arbetat längre eller kortare tid men beskrevs vara ”goda ambassadörer” och ha ”en lojal
grundinställning”. Ett exempel som togs upp var en medarbetare som valts ut på grund av att det
fanns en underliggande samarbetsproblematik och där syftet med att delta i Livspondus varit att
skapa förutsättningar att ventilera åsikter och ta del av goda exempel. Detta uppgavs också ha
resulterat i att medarbetaren förändrat sitt beteende i önskvärd riktning
Blandade komplabbsgrupper mellan de fyra verksamhetsgrenarna beskrivs ha uppskattats mycket
av deltagarna. Det upplevdes positivt att få träffa kollegor och bredda den egna förståelsen, vilket
ansågs öka kunskapen om den övriga verksamheten och vilka problem de brottas med. De
blandade grupperna beskrevs föra de olika verksamhetsgrenarna närmare varandra. Blandningen
av verksamhetsgrenar verkar också vara en förutsättning för att få ihop komplabbsgrupper i små
verksamhetsområden. Man uppgav en omöjlighet att lyfta ut för många resurser på en och
samma avdelning och på så sätt riskera att försämra kärnverksamheten. Stora
verksamhetsområden beskrev inte samma problem med att få ihop grupper. Men även i dessa
verksamhetsområden arbetade man med blandade grupper vilket möjliggjorde ett tätare socialt
samspel mellan anställda på olika avdelningar. Att ha blandade grupper, inte bara baserat på
verksamhetsställe, utan även utifrån erfarenhet upplevts vara ett framgångsrecept. Betydelsen av
att ha grupper med blandad arbetslivserfarenhet fick gruppkonstellationerna att se annorlunda ut
när en andra omgång av Livspondus skulle genomföras under hösten.
21
Sammanfattningsvis var kriminalvårdsinspektörernas uppfattning att det är av stor vikt att ha god
planering med viss flexibilitet, föra en tidig dialog, ta hänsyn till verksamhetsställets specifika
egenskaper samt att blanda grupper och verksamhetsställen för att öka dialog och förståelse.
22
Diskussion
Livspondus är ett program som syftar till att sprida erfarenhetsbaserad kunskap, i Livspondus
kallat tyst kunnande, bland personal som arbetar klientnära. Under åtta gruppträffar diskuterar
programdeltagare klientsituationer och tillsammans identifierar de exempel på kunnande som
använts i den aktuella händelsen. Livspondus syftar till att, genom dessa reflektioner, bland annat
öka deltagarnas självreflektiva förmåga, stärka deltagarna i sitt arbete och stärka deras
självrapporterade hälsa (Svenska ESF-rådet, 2010; Algelius, 2014). Livspondus finns nu i alla sex
kriminalvårdsregioner och hittills har 2200 medarbetare genomfört programmet. Målet är att alla
som arbetar klientnära ska delta.
Utvärderingen bestod av en enkätstudie och samtal med kriminalvårdsinspektörer. I enkäten
undersöktes om Livspondus lett till ökad självreflektion, ökad inre styrka i arbetslivet, minskad
stress, minskade sömnbesvär, minskad utbrändhet samt mindre sjukfrånvaro i region Mitt och
Öst. En studiegrupp (som deltagit i Livspondus under våren) jämfördes med en jämförelsegrupp
(som deltagit i Livspondus under hösten), före och efter deltagande i Livspondus för att
undersöka skillnaden i självreflektiv förmåga, inre styrka i arbetslivet samt hälsa i termer av
minskad stress, utbrändhet, sömnbesvär och sjukfrånvaro hos deltagarna. Resultaten är inte
generaliserbara till Kriminalvården i stort eftersom urvalet till deltagandet i studien inte kan sägas
vara representativt utan bestod av personer som valts ut som särskilt motiverade.
I samtalen med kriminalvårdsinspektörerna undersöktes deras upplevelser av Livspondus. Tio
kriminalvårdsinspektörer, vars medarbetare deltagit i Livspondus, deltog i samtal om deras
upplevelser av Livspondus, med särskilt fokus på deltagarnas dagliga arbete, arbetet med klienter
och arbetsklimatet.
Resultaten från enkätstudien pekar inte på att Livspondus ger några positiva effekter på den
grupp som studerats här. Resultaten från samtalen pekar på att även om Livspondus uppskattats
utifrån att medarbetarna beskrivits ha blivit bättre på att ge varandra återkoppling och få ett
större utbyte med kollegor mellan olika verksamhetsområden, kan kriminalvårdsinspektörer inte
skönja några större förändringar i det dagliga arbete eller i arbetet med klienterna. Resultaten kan
bero på att programmet faktiskt inte har effekt på de undersökta variablerna eller den specifika
målgruppen, men det kan även bero på att omgivande förhållande som rör implementeringen
såsom schemaläggning, vikariebrist och brist på möjligheter att planera långsiktigt, inte fungerat
optimalt. Detta diskuteras nedan.
Det kan finnas flera skäl till resultaten som indikerar negativa följder av Livspondus. De kan bero
på att programmet inte har önskad effekt, att effekterna kommer långt senare, att måtten inte
mäter effekterna korrekt, att implementeringen av programmet inte har fungerat optimalt eller att
gruppen som utvärderades utgjort fel målgrupp. Resultatet kan också bero på att Livspondus inte
är det rätta verktyget för att skapa förändringar, åtminstone inte vad gäller de utfall som använts i
utvärderingen.
Vidare är det tänkbart att urvalet av deltagare till utvärderingen har påverkat resultatet. I de
fördjupande samtalen framkom att flera av kriminalvårdsinspektörerna menade att de valt ”goda ambassadörer” till både studie- och jämförelsegrupp. Det kan innebära att dessa redan har höga
värden i de mått som undersöks. Dock visar analyserna att personal som deltagit i Livspondus
fått signifikanta försämringar i medelpoäng för insikt och inre styrka i arbetslivet efter att
23
deltagare gått Livspondus. För denna grupp av särskilt utvalda synes Livspondus ha en negativ
effekt.
En annan tolkning av resultaten är att deltagarna upplever det som stressande att delta i
Livspondus. Speciellt deltagare från frivården verkar ha denna upplevelse enligt
kriminalvårdsinspektörerna, men även inom andra verksamhetsområden förekommer det att
deltagarna i Livspondus inte ersätts av vikarier och att detta får konsekvenser för verksamheten.
Frivårdsinspektörer uppges få mer att göra i och med Livspondus, då inga ersättare används,
vilket i sin tur kan leda till att arbetsbördan ökar när de kommer tillbaka. Enligt en av
kriminalvårdsinspektörerna pågår ett antal utbildningar och handledningar samtidigt, vilket tar tid
från frivårdsinspektörernas dagliga arbete. I en sådan situation är det tänkbart att de
förutsättningar som krävs för att Livspondus ska kunna vara positivt inte uppfylls; deltagarna har
för mycket att göra.
Livspondus är en insats som all klientnära personal ska delta i. Om insatsen ska fortsätta pekar
resultaten på att kriminalvårdsinspektörer bör se över de rådande förutsättningarna för framtida
deltagare och deras kollegor. Det kan exempelvis verka kontraproduktivt om flera olika
utbildningarna löper parallellt. Det bör också vara möjligt att delta att i utbildningar utan att
deltagarna eller deras kollegor får en ökad arbetsbörda. Utbildningar i sig ger inte nödvändigtvis
önskade resultat, om inte de rätta förutsättningarna finns på plats. Det bör också finnas en
medvetenhet kring att det är osäkert om programmet faktiskt har någon effekt på det utförda
arbetet eller vad gäller hälsa, inre styrka och självreflektion.
Metodologiska svagheter
Den främsta svagheten i denna utvärdering, då avsikten varit att generalisera resultaten, är att
försöksurvalet inte var slumpmässigt. Ett annat men mindre problem var att fördelningen i
grupper inte var strikt randomiserat. Som nämnts ovan har det varit svårt för
kriminalvårdsinspektörerna att kunna planera personal på utbildning, så långt fram i tiden som
Livspondus kräver. Schemaläggning fick styra urvalet till studie- och jämförelsegrupp. Det finns
dock inget skäl att tro att detta förfarande gav upphov till en problematiskt selekterad
gruppindelning.
Bortfallet utgör ytterligare en svaghet. Att Livspondus avslut låg nära sommarsemestrarna kan
sannolikt vara en förklaring till en relativt låg svarsfrekvens vid eftermätningen. De sista träffarna
med ledningsgruppen skedde i mitten av juni, och direkt därefter skickades enkäten ut. Dessutom
framkom i samtalen med kriminalvårdsinspektörerna att det förekom situationer där personer
gick på semester innan Livspondus avslutats. Fler hade sannolikt svarat på enkäten om den
skickats vid ett senare tillfälle, när semestrarna var slut.
Det kan även finnas effekter som knyter an till urvalet av deltagare till studie- och
jämförelsegrupp. Det ställer frågor om hur jämförbara grupperna är, även om det inte föreligger
några signifikanta skillnader mellan grupper i den bakgrundsinformation som samlats in. Det
finns visst stöd i samtalen med kriminalvårdsinspektörerna för att åtminstone vissa delar av
verksamheten, framför allt häkte och anstalt, har svårigheter med schemaläggning och planering,
just på grund av yttre omständigheter. Detta kan också vara förklaringen till varför stress,
utbrändhet, sömnbesvär och inre styrka uppvisar minskningar efter Livspondus.
24
Referenser
Algelius, C. (2014). Interna verksamhetsuppslag 2014. Livspondus. Projektdirektiv [Diarienummer 2014-
018986].
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. (2. utg.) Stockholm: Natur och kultur.
Asselin, M. E., & Fain, J. A. (2013). Effect of reflective practice education on self-reflection,
insight, and reflective thinking among experienced nurses: A pilot study. Journal for nurses in
professional development, 29(3), 111-119.
Berthelsen, H., Westerlund, H., och Søndergård Kristensen, T. (2014). COPSOQ II – en
uppdatering och språklig validering av den svenska versionen av en enkät för kartläggning av den
psykosociala arbetsmiljön på arbetsplatser. Stockholm: Stressforskningsinstitutet, Stockholms
universitet.
Boman, E., Gustafson, Y., Häggblom, A., Santamäki Fischer, R., och Nygren, B. (2015). Inner
strength – associated with reduced prevalence of depression among older women. Aging &
Mental Health, 19(12), 1078-1083.
Bresó, I., Gracia, F. J., Latorre, F., & Peiró, J. M. (2008). Development and validation of the team learning questionnaire. Comportamento Organizacional e Gestão, 14(2), 145-160.
Chow, A. Y., Lam, D. O., Leung, G. S., Wong, D. F., och Chan, B. F. (2011). Promoting
reflexivity among social work students: The development and evaluation of a programme. Social
Work Education, 30(2), 141-156.
Cook, C., Heath, F., & Thompson, R. L. (2000). A Meta-Analysis of Response Rates in Web- or
Internet-Based Surveys. Educational and Psychological Measurement, 60(6), 821–836.
https://doi.org/10.1177/00131640021970934
Dellve, L., (opublicerad). Att utvecklas och använda sin inre styrka i arbetet. Utveckling av ett
mätinstrument och analys av effekt inom projekt Livspondus. Göteborgs Universitet.
Field, A.P. (2018). Discovering statistics using IBM SPSS statistics. (5. ed.) London: Sage Publications.
Grant, A. M., Franklin, J. och Langford, P. (2002). The self-reflection and insight scale: A new
measure of private self-consciousness. Social Behavior and Personality: an international journal, 30(8),
821-835.
Haukoos, J. S. och Newgard, C. D. (2007). Advanced statistics: missing data in clinical research— part 1: an introduction and conceptual framework. Academic Emergency Medicine, 14(7), 662-668.
Imbens, G.W. & Rubin, D.B. (2015). Causal inference for statistics, social, and biomedical sciences: an
introduction. New York: Cambridge University Press.
Kriminalvården (2018) Kriminalvård och statistik. [Beställningsnummer 4460]. Norrköping:
Kriminalvården.
Kriminalvården (2013). Tyst kunnande i arbetslivet: En metod framtagen genom projektet
Livspondus. Norrköping: Kriminalvården.
25
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Livspondus https://www.kriminalvarden.se/jobba-hos-oss/livspondus/ Nedladdad 2019-03-15
Livspondus – Bra för hälsan
https://www.kriminalvarden.se/om-kriminalvarden/nyheter/2017/november/livspondus--bra-
for-halsan/ Nedladdad 2019-03-15
Lundman, B., Viglund, K., Aléx, L., Jonsén, E., Norberg, A., Santamäki Fischer, R., Strandberg,
G., Nygren, B. (2011). Development and psychometric properties of the Inner Strength Scale.
International Journal of Nursing Studies, 48(10), 1266-1274. doi: 10.1016/j.ijnurstu.2011.03.006
Nordén, E. (2015). Förstudie inför eventuell utvärdering av Livspondus. Kriminalvården. Stockholm.
Maas, M. J. M., van der Wees, P. J., Braam, C., Koetsenruijter, J., Heerkens, Y. F., van der
Vleuten, C. P. M., och Nijhuis-van der Sanden, M. W. G.(2015) An Innovative Peer Assessment
Approach to Enhance Guideline Adherence in Physical Therapy: Single-Masked, Cluster-
Randomized Controlled Trial, Physical Therapy, vol 95, Issue 4, 600–612,
Matthew, C. T. och Sternberg, R. J. (2009). Developing experience-based (tacit) knowledge
through reflection. Learning and Individual Differences, 19(4), 530-540.
Ohlsson, B. (2013). När magkänslan fick sitt erkännande. Utvärdering av Livspondus – Ett ESF-
projekt inom Kriminalvården Region Väst i samverkan med Göteborgs universitet Göteborg:
Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet.
Pejtersen, J. H., Kristensen, T. S., Borg, V., & Bjorner, J. B. (2010). The second version of the
Copenhagen Psychosocial Questionnaire. Scandinavian journal of public health, 38(3_suppl), 8-24.
Polanyi, M. (1967). The tacit dimension. London: Routledge.
Raymond, M. R. (1986). Missing data in evaluation research. Evaluation & the health professions, 9(4),
395-420.
Roberts, C. och Stark, P. (2008). Readiness for self-directed change in professional behaviours:
Factorial validation of the Self-reflection and Insight Scale. Medical education, 42(11), 1054-1063.
Schön, D.A. (2003). The reflective practitioner: how professionals think in action. Aldershot: Arena.
Svenska ESF-rådet. (2010). Livspondus. Hämtat 9 mars, 2015, från
http://www.esf.se/sv/Resultat/Projektbanken/Behallare-for-projekt/Vastsverige/Livspondus/
Thorsen, S. V., & Bjorner, J. B. (2010). Reliability of the Copenhagen psychosocial questionnaire.
Scandinavian journal of public health, 38(3_suppl), 25-32. Torbert, W.R. (2004). Action inquiry: the secret
of timely and transforming leadership. San Francisco, CA: Berrett-Koehler.
26
Bilaga 1: Missivbrev och enkät
Utvärdering av Livspondus
Det är viktigt för för oss att Kriminalvårdensprojekt utvärderas. Kriminalvårdens forsknings- och utvärderingsenhet genomför
därför en utvärdering av Livspondus. Huvudsyftet är att ta reda på om Livspondus leder till avsedda förändringar. Du bjuds in till en enkät som en del av utvärderingen av Livspondus. Det beror på att Du tidigare valts ut till att börja Livspondus under antingen
våren eller hösten 2017.
§ 1 Ditt svar är viktigt
Oavsett när Du kommer att delta i Livspondus är Ditt svar viktigt. De som startar Livspondus våren 2017 kommer
att jämföras med de som inte hinner starta Livspondus under utvärderingen. På så sätt kan vi skapa en bild av om
eventuella förändringar beror på Livspondus eller skulle ha skett ändå. För att fånga upp eventuell förändring
skickas två enkäter ut. Den här är den andra och sista enkäten som du ombeds svara på. Att medverka i utvärderingen är frivilligt och Du kan när som helst
avbryta ditt deltagande. Deltagande i enkäten har inte någon påverkan
på ditt deltagande i Livspondus.
§ 2 Så används enkätsvaren
För att göra det möjligt att undersöka förändring över tid tilldelas alla enkätsvar ett nummer som identifierar vem
som lämnat svaret. Enkätsvaren bearbetas och analyseras av personal på Kriminalvårdens forsknings- och
utvärderingsenhet som arbetar med utvärderingen av Livspondus. Vi kommer att behandla Ditt svar så att
obehöriga inte kan ta del av det. Kriminalvården är personuppgiftsansvarig och ansvarar därmed för att alla
uppgifter behandlas i enlighet med personuppgiftslagen (1998:204).
Utvärderingens resultat kommer att beskrivas i en slutrapport. Rapporten planeras att bli utlagd på Kriminalvårdens intranät och hemsida. Vi kommer inte att redovisa några resultat som gör att det går att identifiera
vad enskilda personer har svarat.
Stort tack på förhand för din medverkan!
1.
Jag samtycker till att delta i denna enkät
27
(Obligatoriskt för att kunna gå vidare med enkäten)
2. Bakgrund
Vilket år är Du född? (19XX)
Är Du man eller kvinna?
_____________________________________________________________________
_____________________________________________________________________
_____________________________________________________________________
_____________________________________________________________________
_____________________________________________________________________
Man
Kvinna
Annat
Vilken är Din högsta genomförda utbildningsnivå?
Grundskola, folkskola, realskola eller liknande
2-årig gymnasieutbildning eller fackskola
3- eller 4-årig gymnasieutbildning
Universitets- eller högskoleutbildning kortare än 3 år
Universitets- eller högskoleutbildning 3 år eller längre
Inom vilken verksamhetsgren arbetar Du?
Anstalt
Häkte
Frivård
Nationella Transportenheten (NTE)
Hur länge har Du arbetat inom Kriminalvården?
Högst 2 år
Mer än 2 år, högst 5 år
Mer än 5 år, högst 10 år
Mer än 10 år, högst 20 år
Mer än 20 år
Arbetade Du i annat människovårdande yrke innan Du började arbeta i Kriminalvården?
Nej
Ja i högst 2 år
Ja i mer än 2 år, men högst 5 år
Ja i mer än 5 år, men högst 10 år
Ja i mer än 10 år
Hur många komplabbar har du deltagit i?
Inga
1
2
3
4
5
6
7
Alla
3. Frågor om självreflektion
28
Varken Instämmer inte Instämmer helt Instämmer Instämmer inte
eller alls
Jag tar Mig ofta tid till att reflektera över Mina tankar
Jag ägnar sällan tid åt självreflektion
Jag tänker ofta på hur Jag känner inför saker och ting
Jag tänker inte ofta på mina tankar
Jag granskar ofta mina känslor
Jag tänker inte riktigt på varför Jag beter mig som Jag gör
Jag har ett tydligt behov av att förstå hur Mitt inre fungerar
Det är viktigt för Mig att förstå hur Mina tankar uppstår
Det är viktigt för Mig att förstå vad Mina känslor betyder
Jag är mycket intresserad av att granska vad Jag tänker på
Jag är inte särskilt intresserad av att analysera Mitt beteende
Det är viktigt för Mig att utvärdera det Jag gör
Jag har ofta svårt att blir klok på vad Jag känner inför saker och ting
Jag är ofta förvirrad över vad Jag verkligen känner för saker och ting
Jag är ofta medveten om att Jag har en känsla, men vet ofta inte riktigt vad den känslan är
Mitt beteende förbryllar Mig ofta
Att tänka på mina tankar gör mig mer förvirrad
Jag har vanligtvis en väldigt klar uppfattning om varför Jag har betett Mig på ett visst sätt
Jag vet vanligtvis varför Jag känner som Jag gör
29
Jag är vanligtvis medveten om Mina tankar
4. Frågor om ditt arbete
Instämmer helt Instämmer Varken
eller Instämmer inte
Instämmer inte alls
Jag vet vad som hör till Mitt ansvar i arbetet
Jag värderar Min självständighet högt
Jag är en person som i arbetet har båda fötterna på jorden
Jag är en person som Mina arbetskamrater kan lita på
Jag genomför det Jag planerat
Jag tycker det är spännande att prova på nya saker i arbetet
Jag är intresserad av att lära Mig nytt på jobbet
Jag tycker det är viktigt att våga anta utmaningar i jobbet
Jag ser på utmaningar i arbetet som en möjlighet att utvecklas
Jag känner Mig öppen inför arbetslivet och dess möjligheter
Jag söker stöd hos arbetskamrater och andra när Jag har det svårt på jobbet
Jag känner samhörighet med arbetskamrater
Jag kan ta emot stöd från arbetskamrater när Jag behöver
30
Jag tycker det känns meningsfullt att arbeta med andra människor
Jag ser Mig själv som en del i verksamheten
Jag har tålamod i arbetet
Jag kan vanligtvis släppa misstag och oförrätter på arbetet som drabbar Mig
Jag kan ”förhålla mig” till kritik på arbetet som riktas mot Mig
Jag inser att det inte alltid kan vara helt rättvist på arbetet och kan hantera det
Jag har lätt för att angripa arbetsproblem från olika synvinklar
5. Frågor om din hälsa I allmänhet, skulle Du vilja säga att Din hälsa är:
Utmärkt
Mycket god
God
Någorlunda
Dålig
Hela tiden En stor del av En del av En liten del av Inte alls tiden tiden tiden
Hur ofta har Du haft svårt att koppla av?
Hur ofta har Du varit lättretlig?
Hur ofta har Du varit anspänd?
Hur ofta har Du varit stressad?
Hur ofta har Du saknat ork och energi?
Hur ofta har Du varit fysiskt utmattad?
31
Hur ofta har Du varit känslomässigt utmattad?
Hur ofta har Du känt Dig trött?
Hur ofta har Du sovit dåligt eller oroligt?
Hur ofta har Du haft svårt att somna?
Hur ofta har Du vaknat för tidigt och inte kunnat somna om?
Hur ofta har Du vaknat flera gånger och haft svårt att somna om?
32
Bilaga 2: Intervjuguide
33
