forum för antroposofi

Weleda utbildade ledningen i antroposofi

Vidarklinikens nya forskningschef:

Den goda vården är mitt uppdrag

Esoterik har blivit populärlitteratur!

antroposofi

n r 1

fe b rua ri

2 0 1 0

f o r u m f ö r

2 Forum För antroposoFi 1/10

InnehållBiståndsarbete i praktiken 4

Weledas nya ledning på skolbänken 8

intervju med Weledas nya VD 10

Weledas historia i sverige 11

ny forskningschef på Vidarkliniken 12

ursula Flatters till försvarmot skeptikerrörelsen 14

Esoterik har blivit populärlitteratur 16

sortbegränsning av grönsaker och säd 19

Varför ler mona Lisa? 22

Dagens sätt att klä sig visar ”människans krackelerade karaktär” 25

Campus Järna 26

om jagfilosofins utveckling 28

Frågeställningen 29

Brev till Forum 30

funderingen 33

i byn Wall dorf där allt började 34

Läkepedagogik på island 37

Forum för antroposofiUtgiven av Antroposofiska Sällskapet

I rEDaktIonEn Mats-Ola Ohlsson, Dick Tibbling, Anders Kumlander, Johannes Ljungquist (redaktör), Anna Hallström, Tobias Ossmark, Noomi Hansen, Ilve Steiber

grafIsk form Lena Liljestrand

annonsEra I forum Kontakta Lena Liljestrand, [email protected] tel 0156-13212, 0709-923233

kontakt mED forum Redaktören Johannes Ljungquist träffas normalt må, ti, on, to 10-12,13.30-15.30 på Kulturhuset i Ytterjärna, tel 08-554 302 21, Manus eller brev och meddelanden mejlas till [email protected], eller skickas per post på adressen Forum för antroposofi, pl 1800, 153 91 Järna, faxas på nr 551 506 44 eller lämnas in på receptionen i Kulturhuset.

antroposofIska sällskapEts sEkrEtarIat Telefontid mån-tor 9–10,sedan efter förmåga, tel 08-554 302 20 e-post [email protected] – www.antroposofi.nu – Fax 08-551 506 44 – Adress Pl 1800, 153 91 Järna – PlusGiro 5 88 71-5

mEDlEmsbIDrag till Antroposofiska Sällskapet insätts på ovanstående plusgiro.1. 2009 är det 1200 kr (100 kr i månaden) . 2. Pensionär 500 kr. 3. Studerande 300 kr. 4. Enbart prenumeration på Forum 200 kr. 5. Stödbidrag 2000 kr.

Omslag: Weledahuset på Skillebyholm i Järna.

Nordiskt Symposium

ORD SOM LÄKER4-10 Juli 2010

Vårdinge Folkhögskola

Kom och lyssna, berätta, prova-på, öva,

utväxla och njut av berättelser.

Hela KALEVALA berättas fram varje kväll

under veckan!

Mera info: www.nordiskalba.orgInger Lise Oelrich: 08 551 50760

Arrangör: ALBA – Allians för läkande berättande i Norden

Forum För antroposoFi 1/10 3

Meditation och medveten närvaro

PerSPekTIveT

Under vintern publicerades en serie artiklar i Dagens Nyheter om betydelsen av medveten närvaro, det

som på engelska kallas mindfulness. Runtom i landet arrangeras kurser i mindfulness för personer som lider av smärta, är stressade eller vill lära känna sig själva bättre. Mindfulness utgör en central del av buddhismens medi-tativa tradition men metoden kan användas av var och en oberoende av världsåskådning. Jon Kabat-Zinn var den förste att introducera metoden i modern västerländsk medicin.

I sin kliniska verksamhet vid University of Massachu-setts Medical School arbetade han med smärt- och stress-relaterade sjukdomar. Resultaten var goda och metoden har fått stor spridning och det forskas intensivt om mind-fulness i samband med olika sjukdomstillstånd. En studie har t ex visat att återfallsfrekvensen minskar med 50% vid depression Man har också sett att den elektriska aktiviteten i hjärnan påverkas av djup koncentration.

I Dagens Nyheters serie får vi möta läkaren och forska-ren Walter Osika som arbetar vid stressforskningsinstitu-tet vid Stockholms universitet, där han bland annat under-söker hur meditation och medveten närvaro kan vara ett sätt för patienter med hjärt- och kärlsjukdomar att slippa åter insjukna. Han berättar i artikeln att han tagit initiativ till en förening för kontemplation i högre utbildning för forskare och universitetslärare på högskolor och universi-tet i Sverige och Norge.

Syftet är att berika forskningen genom att komplet-tera och gå utöver det analytiska och objektiverande, kunna vara nyskapande och tänka utanför de givna ramar-na för att kunna hitta nya lösningar på ett problem. Det framgår att Walter Osika är inspirerad av en metod som utvecklats av fysikprofessorn Arthur Zajonc vid Amherst College i USA. I snart fyrtio år har Arthur Zajonc studerat sambandet mellan vetenskap, humaniora och meditation. Han har nu samlat sina erfarenheter i boken Meditation as Contemplative Inquiry – when knowing becomes love (Boken håller på att översättas till svenska.) Boken beskri-ver en meditativ väg som kan tjäna som fördjupning vid vetenskapliga frågeställningar och i det egna andliga sökandet.

I sin bok kommenterar Arthur Zajonc det faktum att många som nu för tiden mediterar och arbetar med mindfulness-övningar inte har något andligt perspektiv eller någon strävan efter andliga upplevelser. Metoden

används som terapi eller som ett medel till att stärka kon-centrationen och närvaron i nuet. Personen blir lugnare och får en bättre livskvalitet vad gäller hälsa och välbefin-nande. Varför skall man begära mer? Räcker inte det? Det är upp till var och en att gå vidare eller ej.

Arthur Zajonc konstaterar att många människor idag har spontana andliga upplevelser och att meditation gör att människor blir mer mottagliga. Meditation leder till upplevelser. Hur skall man hantera dessa? Vad skall man göra av dem? Arthur Zajonc föreslår en öppen empirisk attityd. Det gäller att arbeta enligt en viss metodik och låta erfarenheterna tala. Det är den meditativa metoden med allt vad den innebär som leder vidare utan religiösa förutsättningar eller metafysiska spekulationer

De kvalitéer som övas i den medvetna närvaron hör också till den antroposofiska skolningsvägen. Det rör sig om att vakna upp ur den ström av tankar och känslor som ständigt drar igenom själslivet. Det normala medvetandet befinner sig liksom i ett drömmande tillstånd. En dröm som lätt förvandlas till en mardröm. En högre vakenhet/närvaro innebär att hitta ett rofyllt rum i den egna själen och att befinna sig ”här och nu”! Den mediterande kan fokusera uppmärksamheten på sinneskvalitéer eller upp-leva hur tankar och känslor drar förbi.

Ur ett antroposofiskt perspektiv utgör förmågan till inre ro och ökad vakenhet grundförutsättningar för en seriös andlig kunskapsväg. I boken Andlig skolning skriver Rudolf Steiner:”Inga yttre krafter kan bereda rum för den inre människan. Det kan endast det inre lugn göra som människan bereder sig själv. Yttre förhållanden kan endast ändra hennes yttre levnadsställning; den andliga människan inom henne kan de aldrig uppväcka. Inom sig själv måste lärjungen föda en ny högre människa”.

En sådan förmåga till inre lugn växer fram om männis-kan kan lära sig att se sig själv utifrån, och därmed rycka sig loss från den mer eller mindre automatiska strömmen av tankar och känslor som annars dominerar själslivet. Det blir då möjligt att alltmer skilja det väsentliga från det oväsentliga.

Utan denna lugna ”ort” i själen kommer människan att stå i vägen för sig själv när det gäller möjligheten till ett mer subtilt varseblivande av den yttre och den inre verk-ligheten. Det väsentliga som skulle ske riskerar att pas-sera obemärkt.

Dick Tibbling Mats-Ola Ohlsson


TExT Helena nordlund

Biståndsarbete i praktikenEtt sofIa-projekt i Indien

Ur min dagbok måndagen 11 januari 2010: Kom fram med tåget till Dindigul klockan sex på

morgonen, och blev hämtad av ISS-folk med deras jeep (Inba Seva Sangam, ISS, är en Gan-

dhi-inspirerad organisation i södra Indien). Sen pockade de upp Bala, som är ISS nye koordi-

nator, dvs ”platschef”. Han jobbade inte här när jag besökte ISS för två år sedan, men Carolin

som var här förra året, har talat mycket om honom. Han är mycket trevlig och gemytlig, pra-

tar bra engelska och skämtar hela tiden. Dock pratade han så fort och mycket under de tre

milen ut till Sevapur där ISS ligger, så jag fick ibland stänga av öronen.

Vi fick god indisk frukost klockan åtta när vi kom fram och sen var

det klockan nio-bön, som jag minns från förra besöket. Jag gillar mycket det gandhiska förhållningssättet till religion, där alla gudar från olika religioner tas med i bönerna.

Sedan hade vi lite planering, och så fick jag varmvatten till en dusch innan vi åkte ut till ISS skola, Annai Lea High School. Där var det HIV-information för några av de högre klasserna, flickor och pojkar var för sig. Fin stämning på sko-lan och den kvinnliga HIV-informatören Andal verkade jätteduktig. Pojkarna fick vi bara prata med, men inte vara med på lektionen. Jag skulle vara huvudperson och pojkarna fick ställa en massa frågor till mig. Både roligt och lite jobbigt.

Efter skolbesöket gick vi hem genom ISS biodynamiska jordbruk och blev

guidade av Rahman som sköter jordbru-ket. Roligt att se.

Kom tillbaka sent till lunchen och upp-täckte att alla hade väntat på oss, vilket kändes dumt. Sen lite vila på eftermidda-gen – jag var ju rätt trött efter nattåget.

Anatoli, en av SOFIAs praktikanter, kom tillbaka från en resa. Vid sextiden åkte vi iväg till en by rätt långt bort, där HIV-teamet skulle hålla ett ”Cultural programme” med HIV-information ute i det fria. När vi kom hade de inte alls börjat, så det blev flera timmar där. Jag som trott det skulle ta en timme och att jag skulle kunna åka hem och jobba lite på egen hand sedan. Och stackars Anatoli som precis kommit tillbaka från resan och inte ens hunnit äta innan.

I vilket fall var det intressant att se hur de gjorde, även om vi inte förstod vad de sa. Det var en mix av muntlig information,

sång och så dans med en grupp flickor som en av ISS’ lekskolefröknar tränat. Dansen var jättefin att se. Och bybefolk-ningen kom och var riktigt många till slut, från att det i början mest varit en grupp barn på plats.

Det enda tokiga var att det verkade som om de ordnat denna presentation för vår skull, och att jag inte hade lämnat besked om jag ville komma förrän sent på eftermiddagen. Detta betydde att de som skulle uppträda och organisera inte fått veta att de skulle göra det förrän några timmar i förväg. Jag trodde ju att denna aktivitet skulle göras i vilket fall, annars hade jag ju fått bestämma mig på morgonen. Kom i alla fall hem framåt nio och först då åt vi kvällsmat och sen i säng.

För två år sedan åkte jag för första gången till Inba Seva Sangam, ISS, en

Skolpojkar på Annai Lea High School inför en lektion om HIV.


Gandhi-inspirerad organisation i Södra Indien. Föreningen SOFIA fick kontakt med den genom ”Jakes” Jayakaran som är kassör i dess styrelse och också ordföran-de i den indiska biodynamiska förening-en. Erik Sohl, som haft affärskontakter med honom, sammanförde oss i Sverige för tre år sedan.

Den första resan gjordes tillsam-mans med Erik och Carolin Hedman. Vi skulle då göra en förstudie för att se vilka förutsättningar som fanns för samarbete mellan SOFIA och ISS. Resultatet blev att vi skickade ungdomspraktikanter redan hösten 2008 och fick Sida-pengar till ett mindre projektstöd för 2009.

Det vi egentligen blev tillfrågade om att stödja var ett program för s. k. watershed management, som skulle syfta till att stoppa erosion, förbättra vattensituationen, förhindra öken-utbredning och leda till ekologiskt jord-bruk bland ISS bönder i byarna Sevapur och Vinobadjipuram. På grund av Sidas/Forum Syds ändrade kriterier fick vi inte

pengar till huvudkomponenten och projektsamarbetet under förra året har därför bestått av följande fyra delar: utbildning i ekologisk odling och orga-nisationsutveckling för småbönder, nät-verkande för ISS, en marknadsstudie kring ekologiska produkter samt HIV-information.

HIV-komponenten tillkom där-för att vi fick höra att det fanns barn på barnhemmen vars föräldrar dött i aids, och då hade jag ett samtal med Jakes om situationen i Sydafrika vilket väckte honom. ISS hade aldrig jobbat med HIV-information tidigare, men blev nu helt ”tända” på denna uppgift.

I början av januari i år var det dags för mig att göra ett nytt besök för att se hur arbetet utvecklat sig. Carolin, som är ansvarig för praktikanterna, var redan i Indien och hon och Jakes mötte mig i Bangalore när jag anlände med flyg från ett snöigt och kallt Europa.

Det intressantaste vi upptäckte under detta besök är att det mest lycko-

samma arbetet under året som gått verkar ha varit HIV-informationen. Ett jättebra team har bildats som åker runt och informerar i skolorna, i kvinnogrup-per, hos barberarna för att nå männen och dessutom i öppna informationseve-nemang ute i byarna. Ett bra samarbete har utvecklats med statliga hälsocenter som bl a förser ISS med gratis kondomer att dela ut, och som erbjuder gratis HIV-testning mm. Man har också samarbetat med andra enskilda organisationer som försett ISS med informationsmaterial och utprovade arbetssätt.

Kring HIV-arbetet finns entusiasm och övertygelse, samt bra metoder och samarbeten uppbyggda redan under detta år. ISS fantastiska lokala nätverk och infrastruktur har varit som gjort för detta arbete. Kvinnorna i området är organiserade i självhjälpsgrupper, så där är hela strukturen klar. Både i den egna skolan, men också med de statliga skolorna i området är man van att jobba, t ex med ekoklubbar.

Två bilder från ISS egen biodynamiska gård. Till höger vattning av komposterna.


Konceptet med barberarna och öppna by-evenemang som inkluderar sång och dans, fick man från en annan organisation. Dessutom har detta sammanfallit med statens satsning på HIV-tester och gratis kondomer. En insats som gjort stor nytta för väldigt lite pengar alltså, och som dessutom verkar få som sidoeffekt att fungera som allmän sexualupplysning och hälsoinformation. ISS folk är stolta och engagerade när de talar om detta arbete.

Ur min dagbok från onsdagen den 13 januari 2010: Sen åkte vi ut i ett jord-bruksområde där ISS hållit kompostkur-ser. De har hållit en rad jordbrukskurser, dels på ISS och dels ute hos bönder. Det här var ett av dessa ställen och vi var en hel liten delegation som klev omkring på fälten. Intressant att se lite odlings-mark utanför ISS områden, men det verkade inte som att dessa bönder fort-satt att göra kompost i någon större utsträckning.

På vägen tillbaka tittade vi in hos ett par barberare i Kadavur. Ett ”fancy” ställe där de unga gick och klippte sig och ett litet ”lågbudgetskjul” där de gamla män-nen satt. Båda var med i ISS HIV-program, viket betydde att de hade en låda med gratis kondomer att dela ut, informa-tionsböcker som man kunde bläddra i när man väntade och små broschyrer att ta med sig hem.

Barberarna själva hade varit med på

en orienteringskurs så de kunde också ge en del råd. Detta koncept verkar vara ett fantastiskt sätt ett nå männen, och tydligen har barberarna traditionellt sett också fungerat som en sorts medicinmän och deras fruar var ofta barnmorskor, så där finns ytterligare en aspekt att ankny-ta till.

Jordbruksarbetet är naturligtvis mer komplicerat eftersom det innebär ett samarbete med många små bönder som inte själva driver på för att odla ekolo-giskt men som gärna vill ha hjälp med sina brunnar och med watershed mana-gement och erosionskydd.

När Sida och Forum Syd nu inte ger medel till det som bönderna efterfrå-gade starkast hamnar man i en situation där deras motivation att delta inte är lika stark. Dessutom är de lösa betande get-flockarna ett stort problem som gör t ex trädplantering till något krångligt efter-som träden måste skyddas mot getterna i tre till fem år, förutom att de ska vattnas för hand.

ISS har ändå gjort i ordning ett tidiga-re övergivet område på ca 3 hektar nära centret där 14 odlare delar på en brunn. Man har renoverat brunnens pump, reno-verat terrasser och hjälpt bönderna med plöjning. Bönderna har i gengäld förbun-dit sig odla ekologiskt, och de har bildat en slags ”brunnssamfällighet”, bl a med ett gemensamt bankkonto för sina avgif-

ter till brunnens underhåll. Odlingarna inom området såg delvis mycket fina ut och vi träffade några engagerade bön-der, både kvinnor och män där.

Tyvärr tänker man fortfarande väl-digt mycket i monokultur, d v s man odlar en sak i taget på sin odlingslott. Eftersom lotterna är små blir det inte monokultur i landskapet, men odlaren blir känslig eftersom han eller hon bara har en gröda i taget, vilken kan slå fel. ”Diversifiering” och ”växtföljd” är begrepp som teoretiskt förstås, men som ännu inte verkar vara praktiskt förankrade ens hos ISS medar-betare. Det finns mycket att göra nu när man får lite mer pengar detta år.

I samtalen på ISS kom man fram till att möten bonde till bonde skulle kun-na övertyga bättre än att ISS personal enbart håller kurser. Man planerar nu att låta intresserade bönder träffa andra ekologiska småbönder som finns inom den relativa mångfald av ekologiska initiativ som existerar i delstaten.

Inom ISS nätverksarbete har man redan gjort studiebesök på ett antal jordbruksinriktade organisationer, som Cirhep och Kudumbam, vilka också har samarbeten med svenska organisatio-ner som Framtidsjorden och Svalorna. ISS medarbetare är mycket glada över denna möjlighet, och jag tror att det verkligen vidgat deras vyer och kontakter och öpp-nat för mer samarbete.

Fjorton småbrukare har bildat en brunnssamfällighet och fått hjälp av ISS att renovera brunnen och terrasserna på ett område som legat för fäfot i många år. Här en av de nyplöjda åkrarna som nu börjar odlas igen.


InformatIonsruta om Inba seva sangamInba Seva Sangam, ISS, är en över 40 år gammal Gandhi-inspirerad organisation i ett lugnt landsbygdsområde några mil nordost om staden Dindigul, i delstaten Tamil Nadu i södra Indien. ISS startades av en belgisk kvinna, Lea Provo, men drivs efter hennes död helt av indier. Man har ekonomiskt stöd av fram-för allt en belgisk organisation för sitt arbete med barnhem, dagis, skolor och kvinnogrupper. ISS har ett center med kontor, samlingssal, kök och övernatt-ningsmöjlighet för 15-20 personer.

Platsen ligger på en slätt omgärdad av berg som är knappt 1000 meter höga. ISS har tillgång till flera hundra hektar mark dels kring Sevapaur, där centret lig-ger, och dels kring byn Vinobadjipuram. Denna jord har man fått genom ett jord-fördelningsprogram, där indiska staten

”samlade in” mark från stora jordägare. Marken ställdes sedan till förfogande för landlösa, med brukningsrätt, men utan rätt att sälja. ISS fördelade mark till landlösa arbetare på 60- och 70-talet och senare till tamilska flyktingar från Sri Lanka under 80-talet.

Större delen är dock s.k. ”wasteland”, dvs mark som är i dåligt skick, eroderad, uttorkad och på väg att bli öken. Bergen i området är avskogade, men det finns viss buskvegetation. Getternas betning förhindrar skogen att återkomma och erosion och brist på vatten är ett stort problem i jordbruket. Men med rätt åtgärder går det att odla marken och att få träd att växa. ISS har en egen biody-namisk gård intill centret, och en bota-nisk trädgård med växter från området. Båda är bevis på vad det går att göra av mark som legat övergiven och obrukad.

stöd IndIenarbetet nu. dItt bIdrag beHövs!Föreningen SOFIA har Sidastöd för samarbetet med ISS, vilket all-tid kräver att 10% av bidragen kommer från annat håll än Sida. För 2010 behövs ca 38000 kronor i s.k. egenadel, så alla bidrag riktade till SOFIAs Indienarbete välkomnas! Din gåva möjliggör att 10 gånger så mycket kan skickas till ISS!

sätt in ditt bidrag på sofIas pg 250895-0 och märk inbetalningen med ”Indien”.

KlImatKompensatIonsKonto för trädplan terIng I framtIdenSida finansierar inte trädplantering, men en sådan satsning finns som en stark önskan från ISS och deras bön-der. Det finns planer på att i framtiden öppna ett klimatkompensationskonto för att få in pengar till detta arbete. Är du intresserad av detta, hör av dig till Helena Nordlund, Föreningen SOFIA, tel 08-55171648 eller e-post [email protected]

En marknadsstudie visade att Indien är någonstans där vi i Europa befann oss för kanske 20-25 år sedan. En hel del ekologiska produkter säljs i speciella hälsobutiker med litet utbud och ojämn tillgång. De stora matkedjorna har ännu inte börjat jobba med dessa produkter, tillgången är för osäker och volymerna för små, men konsumenterna i de mer välmående skikten i samhället är intres-serade. En del ekologiska marknader är på gång och ansatser till att bönder orga-niserar sig för att kunna hjälpa varandra med marknadsföringen finns.

Vi kunde också se att ska det bli någon fart på småbruken kring ISS, behöver man göra en större plan där de delar som SOFIA inte kan finansiera med Sidamedel också täcks in. Kanske går det att få indiska staten att göra en del infra-strukturellt erosionskyddande arbete i de bergsområden som ägs av staten och som omgärdar ISS marker.

Allt som handlar om utbildning och organisering går nog att få från Sida, men en oerhört viktig sak i hela världen idag är ju trädplantering. En framgång på det annars så dystra klimatmötet i Köpenhamn var att frågan om att skyd-da världens skogar från skövling och att plantera ny skog på avskogade marker lyftes fram.

Det är ju en av de positiva åtgärder som skulle ha enormt stor betydelse för världens klimat eftersom träden binder en del av det kol som vi har överflöd av i atmosfären. ISS och deras bönder skulle kunna bidra med en viktig del om de fick resurser och därmed både rädda sin mark från ökenbildning och bidra till ett bättre klimat för hela jorden. Eftersom vi inte får pengar från Sida till detta har frågan varit uppe om man kunde organi-sera ett klimatkompensationskonto för att få in pengar till trädplantering i detta område.

Ur min dagbok måndagen den 18 januari: Ja, när vi väl kom fram så blev det i alla fall möte med ISS stab och de av styrelseledamöterna som var kvar, samt även marketstudy-konsulten, som var gammal studiekamrat till Jakes.

Meningen med mötet var att till-sammans gå igenom vad som gjorts för SOFIA-pengarna under 2009, komma med förslag och reflektioner, och dra upp linjerna för 2010 års arbete. Hade

hoppats på att vi också skulle ha tid att prata nästa ansökan för 2011-12, men eftersom alla ville sluta till lunch så gick det inte. Vi hann dock någorlunda ige-nom det övriga, och samtalen var livliga. Ibland var det lite dåligt med översätt-ning mellan engelska och tamil, men det viktigaste var att huvuddelen av samta-let hölls på tamil så att de dagligen invol-verade kunde delta.

När mötet var över åt vi lunch och sen på eftermiddagen hade vi ett litet möte med Jakes, Bala och John Bosco för att skriva på samarbetsavtal och gå igenom det sista innan Jakes skulle lämna oss. Trots att mötet var ägnat åt forma-liteter kom ett inspirerat samtal igång om framtidsmöjligheter. Jakes dröjde sig kvar ända till framåt sextiden och Bala

utryckte sig över att sådana här kreativa och utvecklande samtal brukar de inte ha med andra gåvogivare.

Äntligen dök det upp idéer som har med framtiden och nästa ansökan att göra. Synd att tiden var så knapp och att Jakes skulle lämna oss för att åka till Bombay och trassla med sin visum-ansökan för Kina, som han ska åka till redan på fredag för att jobba med biodynamisk rådgivning, om nu allt ord-nar sig.

Vi tog farväl av Jakes och de styrelse-ledamöter som var kvar. Lugnet lade sig på ISS efter en period av fullsmockat hus. Både skönt och vemodigt. I morgon ska vi åka härifrån, så vi borde ha sovit tidigt, men Carolin och jag pratade länge. F


Weledas nya ledning på skolbänken för att lära sig antroposofi

Hur gör en gammal antroposofisk verksamhet när

pionjärerna lämnat och den antroposofiska värdegrunden

inte längre är en självklarhet? På Weleda fick

verksledningen sätta sig på skolbänken.

För många antroposofiska verksam-heter, inom näringslivet eller andra

områden, är säkert frågan om gene-rationsväxling och vidareförande av ursprungsimpulsen en grundläggande fråga. En gång startades verksamheten med en grupp entusiaster starkt för-bundna med den antroposofiska identi-teten, som såg det som en självklar grund för hela verksamheten. Men tiden gick och snart kom man ur pionjärfasen, nya människor kom till och med dem också

nya impulser, kanske inte direkt förbund-na med antroposofin.

Utvecklingen ledde även till mer behov av professionalisering, särskilda yrkesgrupper behövdes och måste rekry-teras på den öppna marknaden, annars fanns ingen förutsättning att driva en allt mer komplicerad verksamhet vidare.

En liknande utveckling har Weleda i världen genomgått. Under en mycket lång pionjärfas utvecklades en rad lokala ”Weledas” under ofta patriarkal ledning

TExT örjan lIebendörfer

sKIllebyHolm får yrKesHögsKolestatusI hård konkurrens med många trädgårds-

utbildningar i Sverige blev Skillebyholm

i januari godkänd av yrkeshögskolemyn-

digheten för att bedriva trädgårdsutbild-

ningen Trädgårdsmästare, ekologi och

entreprenörskap. Utbildningen kommer

att bedrivas i nära samarbete med Rudolf

Steinerhögskolan och Södertälje kommun.

Utbildningen är på två år och startar nu till

hösten.

– Det är ett stort genombrott för alla

oss som arbetar för ett miljöanpassat för-

hållningssätt till trädgård och odling, säger

Daniel Hörberg som lett satsningen på

yrkeshögskolan.

Skillebyholm har stor erfarenhet av

eftergymnasial utbildning och har sedan

starten 1974 utbildat i trädgård, odling och

näringsfrågor. Från och med nu kommer

det alltså att finnas en trädgårdsmästar-

utbildning som genomsyras av grönt före-

tagande och en fördjupad syn på hållbar

utveckling och ekologisk/biodynamisk

trädgårdsodling.

– Sverige behöver fler trädgårdsmäs-

tare och odlare som arbetar i framtidens

format. Ekologi och företagande måste

hänga ihop om man vill vara med och bidra

till bättre livsmedel och till en bättre livs-

miljö, menar Daniel Hörberg.

My Newsdesk 2010 01 28

lIdande är bra, sa steInerChazz Palminteri, en av de stora

Hollywood-skådespelarna, berömd för

sina gangsterroller, blev tillfrågad om vilka

historiska personer han skulle vilja bjuda

på middag.

Han svarade Jesus, Abraham Lincoln, Anne

Frank – och Rudolf Steiner: ”en av de stora

filosoferna och sociala tänkarna vi haft. Jag

läser mycket av honom. Han sa att lidande

är bra och att genom lidande kommer

glädje.”

Luxury Las Vegas, december 2009


av antroposofiska apotekare och andra personligheter som stod antroposofin mycket nära. Man såg sig i grunden som den antroposofiska medicinens apo-tek och samarbetade mycket nära med läkare och terapeuter för att tillmötesgå behovet av mediciner.

Efterhand inleddes ett visst samar-bete över gränserna, Weleda-Gruppen började formeras och internationella strategier formades. De första mark-nadsförarna kom in ledningsrummen och begreppet controller fann sin väg även till Weleda. Under 90-talet togs sedan stora steg mot en internationell företagskon-cern som sedan fortsatt fram till idag.

Det ökade miljö- och hälsointres-set bidrog starkt till det snabbt växande intresset för naturkosmetik, och Weleda var i frontlinjen. Sortiment som funnits sedan 20-talet fick sällskap av innova-tioner, nya försäljningskanaler öppnades och försäljningen per år steg med tvåsiff-riga belopp. Som en direkt följd ökade även behovet av nya medarbetare inom alla funktioner och naturligtvis även i ledningarna runt om i världen.

Att agera framgångsrikt på en allt hår-dare marknad krävde allt mer kompetens och specialistkunskap. Den ursprungliga impulsen, de antroposofiska läkemedlen, förlorade också i betydelse när natur-kosmetikens andel snabbt blev större och dominerande. Det var därför inte konstigt att 2000-talet i mycket kom att präglas av en identitetsdiskussion samti-digt som en omfattande och språngartad generationsväxling ägde rum.

Ett av de initiativ som slutligen togs var att bjuda in flertalet ledningsperso-ner runt om i världen till ett ”Curriculum”, en grundkurs i de antroposofiska grund-valarna och Weledas ursprungsidentitet som nu löper under tre moduler under sammanlagt nära tre veckor.De mål som formulerades var:– Deltagarna skulle lära känna Weledas bakgrund och identitet

– De skulle få förståelse för hur Weleda företagsfilosofi och vision återspeg-las i produkterna

– De skulle utveckla förståelse för de fodringar som detta ställer på t ex forskning och utveckling, kvalitetsan-språk och processer inom företaget

Den första undervisningsmodulen

beteck nades Wahrnehmung (förnim-melse) och innehåller dels grundläg-gande kunskaper om den antroposofiska medicinen, fördjupning i den antroposo-fiska farmacin och naturförståelsen men även bothmergymnastik och konstnär-liga övningar och samtal.

Den andra modulen kallas Umwand-lung (förändring) och innebär en för-djupning i den antroposofiska medicinen och farmacin, förståelsen vad sjukdom är, temperamenten och övningar i ett goetheanistiskt betraktelsesätt.

Den tredje och sista modulen, som förläggs på Goetheanum i Dornach, fick namnet Heilungsprozesse (läkande processer). Den innebär en ytterligare fördjupning i den antroposofiska män-niskokunskapen med teman som biogra-fiförståelse, människans utvecklingsväg och grunderna för läkandet. Här sker även en ytterligare fördjupning i den antroposofiska farmacin.

Frågan är nu om det redan går att spåra effekten av denna utbildnings-satsning. Troligtvis är det alltför tidigt att säga men det finns några goda tecken.

Trots en ytterligt svår situation för de antroposofiska medicinerna i många län-der, pådrivet av ständigt stigande krav på dokumentation, registreringar och klinisk forskning, finns det en stark uppslutning också från den nya generationens ledare för att bidra till att det även i framtiden skall finnas tillgång till denna unika skatt av läkemedel.

Visserligen ifrågasätts gamla dog-mer, som att naturkosmetiken skall finansiera läkemedlen, och ersättas av ett nytt mer företagsorienterat tänkande där läkemedlen skall bära sina egna kost-nader. Men detta är i grunden ett sunt ifrågasättande. Som antroposofiskt läke-medelsföretag måste vi bort från bero-endet av en intäktskälla som är alltmer konkurrensutsatt och hitta nya vägar där läkemedlen bär sig själva, detta för övrigt helt i grundarna Rudolf Steiners och Ita Wegmans anda.

Den nya generationens ledare står inför utmaningen att med modernt före-tagstänkande och professionalitet som verktyg bidra till att föra vidare och för-nya den snart 90-åriga impulsen och hit-ta vägar att utveckla en ny identitet som möter behovet hos 2000-talets patien-ter. I denna framtid har läkemedlen en

Weleda fakta:

Weleda i världen

omsätter ca 2,5 miljarder

kronor och har represen-

tation i ett 50-tal länder

med egna dotterbolag i 20

länder. Svenska Weleda är

ansvarig för försäljningen

av naturkosmetik i alla

nordiska länder och för

antroposofiska läkemedel

i Sverige.

Omsättningen i Sverige var

under 2009 ca 65 miljoner

kronor, huvudkontoret

ligger vid Skillebyholm i

Järna sedan 1995.

Weleda- Gruppen

sysselsätter ca 1800

medarbetare runt om

i världen. www.weleda.se

självklar roll, även om sortimentet kom-mer att vara mer begränsat och distribu-tionsvägarna annorlunda mot idag. F

Örjan Liebendörfer är Internationell

Marknadschef för Weledas läkemedelsdivision

och styrelseordförande i Weleda Sverige.

Se intervjun med Weleda-chefen Helena Liljedahl på nästa sida


TExT joHannes ljungquIst

Helena liljedahl, VD på Weleda i sverige:

Svår balansgång mellan det ideologiska och det kommersiella

Helena Liljedahl är tillsammans med Henrik Olténg VD för Weleda i Sverige. Båda har deltagit i Weledas ledarskaps-kurs i antroposofi. Helena och jag träffas på Weledas vackra svenska huvudkontor på Skillebyholm i Järna en av dessa gnist-rande kalla februaridagar. Men inne är det varmt och doftar gott.

Helena, när tillträdde du som VD för Weleda? Var kom du ifrån för yrkessammanhang?

– 2005 efterträdde jag Örjan Lieben-dörfer som marknadschef på Weleda. Innan dess hade jag eget företag som marknads- och försäljningskonsult och ännu tidigare jobbade jag som försälj-ningschef och sedan som marknadschef på Babybjörn som tillverkar babypro-dukter. För två år sedan tillträdde jag och Henrik som VD efter Björn von Schoultz som handledde oss i ett år som senior adviser. Det var en bra överlämning. Nu arbetar Björn som konsult huvudsakli-gen med politiskt-juridiska uppdrag för firmans medicinska del.

Kände du till antroposofin när du kom till Weleda?

– Ytterst lite. Men jag förhöll mig öppen och tyckte det jag mötte var OK.

Vad var dina intryck av den antroposofiska tankekulturen då i början – och de synsätt som är grundläggande för Weleda?

– Järna är verkligen speciellt. Antroposofi och Järna-antroposofi är två olika saker. Jag minns att jag tänkte – vad är det de döljer? Varför är de inte öppna och säger vad antroposofi är? Det kändes ogrepp-bart. Folk sa olika saker. Då bestämde jag mig att verka för att Weleda ska vara öppet och förklara.

Vad har detta speciella förhållningssätt inneburit i ditt arbete jämfört med dina tidigare yrkeserfarenheter?

– Det var lite skillnad. Här fanns ett tyd-ligt personfokus, vilket var positivt efter-som det riktar uppmärksamheten på den enskilda individen. Men inom Weleda-koncernen fanns också ett syndabocks-tänkande jag aldrig sett förut. Två sidor av samma mynt. Sen är det svårt för Weleda att balansera mellan de kommersiella och de ideologiska sidorna av verksamheten. Här kan knepiga situationer uppstå i prio-riteringar och val. Viktigt är att inte göra avkall på värdegrunden, men samtidigt driva ett företag med en totalt sett sund ekonomi. Detta är betydligt enklare i en strikt kommer siell verksamhet.

Skiljer sig försäljningen av Weledas produkter mot andra på marknaden?

– Inte nämnvärt idag när det gäller hud-vård. Däremot medicinen, naturligtvis. Den får inte försäljas fritt enligt lag.

Kände du själv ett behov av en bredare orientering i det antroposofiska ”tänket”?

– Hela tiden. Kanske inte bredare, utan tydligare. Jag sökte den röda tråden. Men alla gav mig bara fragment och det var svårt att förstå den gemensamma filoso-fin eller tänkesättet bakom.

Du har deltagit i grundkursen i antroposo-fiskt tänkesätt och Weledas ursprungsiden-titet som redogörs för i artikel på sid 8. Vad är dina intryck?

– Otroligt intressant! Det var tre veckor med olika fokus. Klargörande och mycket förståelse för processer i naturen och i människan. Det var verkligen bra att företaget tog detta initiativ. Det som sak-nades här var egentligen samma sak som jag upplevt tidigare, d v s jag hade svårt att tydligt få klart för mig vilket samband de olika delarna hade med varandra och varför. Ämnena var oerhört intressanta i sig, men jag ställde mig t ex frågan varför börjar vi med växternas evolution? Hur hänger det ihop med allt annat och varför är detta en viktig del? Dessa frågor togs egentligen aldrig upp. Ett annat exempel var att synsättet på människans evolu-tion skiljer sig från Darwins. Det var tyd-ligt – men inte på vilket sätt, eller varför det är viktigt.

– När det gäller den individuella utveck-lingsvägen upplevde jag att fokus låg på att skola tanke och skola känslor på en individuell nivå – det mellanmänskliga saknades nästan helt. Det kändes kallt och distanserat. Helena är fascinerad av den antroposofiska miljön på Weleda men den antroposofiska miljön skapar också nya utmaningar som företagsledare

– Det finns en fantastisk drivkraft och vilja att göra gott. Det är oerhört spännande! Föresatserna är fantastiska – men hur klarar vi att förvalta dem? Hur klarar vi att få alla att gå åt samma håll utan att ”ge upp” fokuset på indivi-den som i dag är förhärskande och som kan skapa onödiga personliga konflikter eller fokus på fel saker? Helena menar att man är inövad på


tankearbete, men har svårt att stanna här och nu och verkligen stanna i upp-levelsen av det man känner. New age har upplevelsen och värmen men där finns å andra sidan inget ”tankestopp”. – Jag tror att båda delarna behövs och att alla ”filosofier” behöver en konstant utveckling och förnyelse för att hållas levande. Jag tror också att det är väldigt svårt att få en grupp människor att gå åt samma håll i ett slags kollektivt medbe-stämmande, i synnerhet om andlig utveck-

1958 startade Gustav Ritter, som bedrivit läkepedagogiskt arbete med barn sedan 30-talet i Sverige, Weleda AB. Initiativet uppkom ur ett behov av att få mediciner till barn. Ritter samarbetade med läkaren Hilde Hüneberg, som redan tidigare importe-rat mediciner till Sverige, l början på 60-talet tog Lennart Lundström över rodret för företaget i samarbete med flera av ägarna till bolaget. Redan från början tillverkade man mediciner i Sverige, men det fanns behov av vidare utbildning och därför begav sig Ragnar Wiedersheim-Paul till Tyskland för att lära sig tillverkningsprocesserna, framförallt med fokus på ampuller. Under senare delen av 60-talet tillverkades både mediciner och viss hudvård i Sverige i Weledas namn. De första hudvårdsproduk-terna såldes i hälsofackhandeln där Torsten Neersted och Maj-Britt von Schoultz gjorde sitt för att visa produkternas fördelar för butiksinnehavarna, man deltog även i den årliga S:t Eriksmässan i Stockholm.

1969 återvände Wiedersheim-Paul från sin vistelse i Tyskland och tog över ansvaret för Weleda i Sverige. Redan under 60-talet gjorde ett par antroposofiska läkare ett par försök att få till ett möte med Socialstyrelsens chef Bror Rexed, för att få till en reglering för antroposofisk medicin. Han ställde aldrig upp. Det otydliga lagrummet för antroposofisk medicin i Sverige gjorde att Weleda ÄG drog sig ur samarbetet kring medicinerna, vilket ledde till att bolaget delades upp i en hudvårdsdel, Weleda AB och en medicindel. Nordiska laboratorier (NORLA) i Järna. NORLA drevs av Wiedersheim-Paul i samarbete med ett antal antroposofiska läkare medan Weleda AB togs över av Neersted. NORLA fick också en agentur, som fortfarande finns kvar, för WALA, en annan antroposofisk medicintillverkare.

1973 Socialstyrelsen ansåg att medicintillverkningen i Järna var olaglig och gjorde upprepade försök för att få den att upp-höra. Försöken kulminerade i en razzia 1973 då polis kom och beslagtog all medicin som låstes in i en cell hos polisen i Järna. Wiedersheim-Paul och flera ur styrelsen för NORLA blev åtalade och målet, som pågick under flera år, gick ända upp till Högsta domstolen. Under rättegångstiden smugglades medicinerna in från Tyskland med hjälp av organiserade bussturer från Järna. Rättegången slutade dock med frikännande och medicintillverkningen kunde återupptas.FALK patientförening startades 1973 av Märta Arman, sjuksköterska, med syfte att stödja fortsatt produktion på NORLA. Märta blev sedermera författare då hon gav ut ”Syster Märtas husapotek”.

1982 FALK under ledning av Björn von Schoultz, tillsammans med Hälso branschens Åke Färnlöf skrev ett upprop till regeringen – ”Rätten att välja fritt” och samlade 100.000 namnunderskrifter. Man jobbade också fram ett nytt lagförslag för antroposofisk medicin vilket 1982 ledde till att NORLA fick det första tillståndet från Läkemedelsverket, l samband med detta registrerades det första medlet, Iscador, då man blivit erbjudna att registrera ett medel gratis hos Läkemedelsverket.

1985 påbörjades bygget av Vidar kliniken, vilket fick Socialdeparte mentet att komma på besök med en delegation på 80 personer.

1990 l början av 1990-talet kom Läkemedelsverkets dåvarande chef. Tomas Lönngren, på besök till NORLA och man ansåg då att lokalerna var under acceptabel GMP-standard med påföljden att man antingen var tvungen att skaffa nya lokaler eller att stänga verksamheten.

1995 Detta gjorde att Weleda AB och NORLA åter slogs ihop efter drygt 20 år isär. Det förnyade samarbetet ledde till beslu-tet att bygga ett nytt, GMP-klassat, laboratorium på Skillebyholm i Ytterjärna. Hans Neideman, välkänd antroposofisk arkitekt, ritade det nya Weleda-huset och Björn von Schoultz, anställdes för att driva den nya företagskonstellationen. Huset stod färdigt 1995 och Läkemedelsverket godkände lokalerna och inflikade samtidigt att det var de vackraste GMP-klassade lokaler man sett. l slutet av 90-talet anställdes Örjan Liebendörfer som ansvarig för marknad och försäljning, och i och med det tog försäljningen av hudvård fart ordentligt. 2004 tog Weleda Sverige över ansvaret för hudvårdsförsäljningen i de nordiska och baltiska länderna och företaget blev Weledas nav i regionen. 2008 togs VD-skapet över i delad form av Henrik Olténg och Helena Liljedahl, vilka sedan tidigare arbetat på Weleda under flera år. F

Weledas historia i Sverige

ling är en av de primära målsättningarna för individen. Detta har jag sett och hört talas om i flera ”andliga” sammanhang. Svenska kyrkan, new agerörelsen m fl. Men det vore en rolig utmaning att lyckas med och jag tycker att vi på Weleda har kommit en lång bit på vägen (både i kon-cernen och i Sverige) genom att jobba aktivt med frågan om antroposofi och ha en miljö där det är högt i tak och där även de heliga korna måste kunna ifråga-sättas och förklaras. Därför kan vi förnya

sättet att arbeta, utan att för den skull ha en mindre värdebaserad verksamhet.

Varför sökte du dig hit?

– Jag såg en annons. Jag hade haft egen firma, jobbat i ett större företag och an vände Weleda-produkter. Jag kände att jag ville komma in i ett sammanhang med ett mer reflekterande tänkesätt parallellt med den kommersiella verk-samheten. Och det har varit oerhört värdefullt! F


Torkel Falkenberg, nytillträdd forskningschef på Vidarkliniken:

Den goda vården är mitt uppdrag

Kan man för politikerna

påvisa att integrativ vård

är lönsam hamnar antro-

posofisk medicin och vården

på Vidarkliniken i ett helt

nytt läge, menar Torkel

Falkenberg. Då är det

viktiga ATT man blir hjälpt,

inte HUR. Detta kallas

hälsoekonomi, och det är

politisk hårdvaluta.

I höstas tillträdde Torkel Falkenberg, som är docent i hälso- och sjukvårds-

forskning, tjänsten som forskningschef på Vidarkliniken. Han är från början molekylärbiolog med forskarutbildning inom farmakologi där han bl a undersökt hur nervtillväxtfaktorer i hjärnan regle-ras. I hans avhandlingsprojekt visade han bland annat att råttor som bor i en ”beri-kande miljö” uppnådde en högre nivå av inlärning med högre nivåer av nerv-tillväxtfaktorer jämfört med råttor som växt upp i en trist omgivning.

Efter disputationen 1995 kom han att intressera sig för internationell folkhälsa och var engagerad i flera internationella forskningsprojekt där han undersökte hur man bäst utvecklar hälso- och sjuk-vård i framförallt låg- och medelinkomst-länder. I Bosnien ledde han delar av åter-uppbyggnaden av infrastrukturen inom läkemedels- och hälsovården efter kri-get. Likaså i Laos, Thailand och Vietnam forskade han kring hälso- och sjukvårds-utveckling. Vanligt i dessa länder är till exempel avsaknaden av reglering av läke-medelssektorn och där mediciner ofta är för många en kommersiell produkt bland andra. Hur utbildar man bäst apotekare, hur reglerar man försäljning, och hur för-bättrar man läkemedelsanvändningen bland fattiga befolkningar blev därför viktiga frågeställningar.

Och här kom han i kontakt med folk-medicinen. En hälsominister frågade till exempel: ”Vad gör vi med landets traditionella uråldriga medicin?” Inom området ”traditional medicine” fanns flera påtagliga utmaningar och möj-

ligheter vilket förde honom i kontakt med Världshälsoorganisationens (WHO avdel ning för traditionell medicin.

Efter flera och långa samarbeten med WHO kom han sedan att skriva första utkastet till WHO:s strategi för tradi-tionell medicin som gick på remiss till flera viktiga instanser internationellt, bl a Unicef, Världsbanken, och till och med Vita Huset. Detta resulterade i WHO:s första globala strategi inom området, vilket har haft ett stort infly-tande i världen när det gäller besluts-fattande, lagstiftning och reglering. Djupast sett handlar det om vilken roll den integrativa vården kan spela inom den reguljära vården, alltså den vårdform som till viss del integrerar den traditio-nella medicinen med skolmedicinen.

Parallellt med detta har Torkel haft introduktionskurser i integrativ medi-cin på Karolinska Institutet som valbart ämne inom bland andra läkar- och sjuk-sköterskeprogrammen. Han har där också varit handledare till tre doktors-avhandlingar i ämnet och har tillsam-mans med sina forskarkollegor världen runt publicerat ca 20 vetenskapliga arbeten inom området integrativ vård de senaste 5 åren.

På frågan varför han hamnat på Vidarkliniken som forskningschef svarar han att antroposofisk medicin är bland de mest populära integrativa vårdfor-merna i Europa:

– Ca 30 000 läkare förskriver antro-posofisk medicin i Europa, varav 2 000 är antroposofiskt utbildade läkare med lika många vårdplatser inklusive stora

TExT joHannes ljungquIst


FOTO

LEN

A L

ILJE

STR

AN

D

pragmatiska kliniska prövningar är spe-ciellt intressanta och där vi samarbetar med ledande internationella forskare inom området.

Det måste vara en evidensbaserad utvärdering, menar Torkel, vilket helt enkelt betyder en medveten och syste-matisk strävan att bygga vården på bästa möjliga och breda vetenskapliga grund, klinisk erfarenhet och som tar hänsyn till patienternas synpunkter och valfrihet. I boken Integrativ vård (Gothia Förlag) som Torkel skrivit tillsammans med Pia Carlson utvecklas detta vidare. Boken används idag som kursbok på utbildning-arna inom just Integrativ vård.

Torkel utvecklar ett resonemang som går ut på att eftersom politiker vill fatta vettiga beslut, gäller det att ge dem rele-vanta beslutsunderlag. Men vad är ett sådant för många beslutsfattare idag?

– Hälsoekonomi. Att göra lönsamma satsningar är vad många efterfrågar. Kan man visa att god vård samtidigt sparar pengar är det god hälsoekonomi. Vi måste titta på Vidarkliniken från ett sådant perspektiv. Är det så att vården på Vidarkliniken innebär att man behöver ta till färre läkemedel eller kan använda billigare läkemedel? Eller kan man inom den antroposofiska vården finna vettiga alternativ till vanliga läkemedel? Kan ett kroniskt sjukdomstillstånd med livslång medicinering påverkas positivt? Blir man mindre sjukskriven efter vården här? Hur påverkas livskvalitet? Ökar patien-tens känsla av empowerment och känsla av sammanhang? Kan något av detta påvisas och kopplas till positiva hälso-ekonomiska utfall så är sådana resultat politisk hårdvaluta.

Vi samtalar lite kring detta. En påvi-sad hälsoekonomi skulle nog kunna informera den relativt sett infekterade debatten kring komplementära och

sjukhus. Antroposofisk vård är ett exem-pel på ett integrativt vårdgivande. Att forska i dessa sammanhang är inte bara mycket intressant utan också angeläget och bidrar till en evidensbas som är efter-frågad av vården idag. Att just analysera och utvärdera integrativa vårdinsatser är mitt forskningsområde och det kändes därför naturligt att tacka ja till möjlig-heten att leda och vidareutveckla forsk-ningsenheten på Vidarkliniken.

Han betonar också att det idag finns goda indikationer på att antroposofisk vård kan vara ett fördelaktigt alternativ för de patienter som vill ha den typen av vård. Resultat som bland andra Maria Armans doktorsavhandling, andra omfattande internationella forsknings-projekt och metaanalyser indikerat. De publicerade vetenskapliga artiklar-na och andra rapporter kan man hitta på www.ivaa.info. Vidarkliniken har också kunnat redovisa positiva resultat från rutinmässiga EQ5D och patienttill-fredställelsemätningar, där Vidarklinken generellt presterar bättre vårdeffekt jämfört med den reguljära vården.

– Efter precis i dagarna 20 år på Karolinska Institutet känns det stimu-lerande att kombinera forskargrupps-ledningen med kliniktjänstgöring med fokus på integrativ vårdforskning vid Vidarkliniken, säger Torkel. Han beto-nar att Vidarkliniken är en idéburen, icke vinstdrivande vårdgivare som stöds av regeringen sedan lång tid tillbaka och att flertalet landsting i Sverige har olika avtal med kliniken.

– Det viktiga för mig är hur man inom ramen för den solidariskt finan-sierade hälso- och sjukvården kan bidra till både mångfald och den goda vården på vetenskaplig grund. Oavsett medi-cinsk disciplin eller hierarkiskt tänkande. Forskningsresultat bidrar till evidensbaserat beslutsfattande och är viktiga för vårdutveckling och hälso- och sjukvårds-reformer världen över. Men hur utvärde-rar man bäst komplexa interventioner, som till exempel den antroposofiska vården, utan att reducera vårdgivandet till endast enskilda och isolerade tekno-logier som skall mätas och vägas, och utan att tappa helhetsperspektivet och patientupplevelsen? Det är forsknings-frågor som engagerar mig, och som är ett framväxande forskningsområde, där

alternativa terapier i Sverige. Ett viktigt perspektiv blir då OM vården som ett system fungerar från ett patientper-spektiv, snarare än HUR ur ett biologiskt mekanistiskt perspektiv. Att behand-lingen fungerar blir då ett viktigt bidrag som kan följas av forskning kring HUR den i sådana fall fungerar – man måste prioritera knappa forskningsresurser på ett adekvat sätt, med patienten i fokus, menar Torkel.

– Man kan också tänka sig att inklude-ra nya former av integrativ medicin inom den antroposofiska medicinen förutsatt att de är förenliga med den antroposofis-ka värdegrunden. Vi kan exempelvis lära oss mycket av indisk och kinesisk folk-medicin. Jag är varken okritisk entusiast eller oinformerad skeptiker, jag har på så sätt inga skygglappar. Den goda vården är mitt främsta uppdrag.

Det visar sig att Torkel Falkenberg är släkt med en känd norsk antroposof (Karl Brodersen). Hur är hans förhållande till antroposofin?

– Jag var tidigt intresserad av inte bara neurobiologi men också tibetansk buddhism och jungiansk psykologi. Var hämtar till exempel tibetanerna, Jung och Rudolf Steiner kunskapen om män-niskan? Mycket är faktiskt härlett ur de gamla uråldriga kosmologierna, myterna om alltings ursprung och mening. Många av dessa urgamla kunskapstraditioner är intimt sammanflätade och har tjänat som grogrund för vår nutida civilisation och medicin. Rudolf Steiner ansåg att det andliga kan beforskas, liksom Jung – även om Jung var mer streetsmart än Steiners mer konfrontativa linje. Båda var gnosti-ker. Och båda sysselsatta med frågan hur man kan evidensbasera inte bara yttre men också den inre kunskapen – det är en av vetenskapens största utmaningar, avslu-tar Torkel. F


Under närmare ett decennium har föreningen Vetenskap

och Folkbildning i det närmaste bedrivit häxjakt på de som

företräder den komplementära medicinen, bl a mej och

Vidarkliniken. Detta skriver Ursula Flatters i ett försvar för

den pluralistiska hälso- och sjukvården i landet.

Vetenskap och folkbildning är en för-ening som utgår från en stark TRO

på att allt som är lätt att mäta är bra, och att allt annat (och det är i verklig heten väldigt mycket) helst inte ska få fin-nas. VoFs självpåtagna roll som en sorts ”oberoende och saklig” utvärderare av

TExT ursula flatters

FOTO

MA

TS-O

LA O

HLS

sON

Ursula Flatters till försvar mot skeptikerrörelsen:

”Dags för Föreningen Vetenskap och Folkbildningatt utse sig själva till decenniets förvillare”


organisationer och personers nivå av vetenskaplighet är präglad av fundamen-talistiska och otidsenliga vetenskaps-teoretiska resonemang (reduktionistisk positivism) som för tanken till forna tiders inkvisitioner. På senare tid har det också rapporterats att den framträdan-de VoF-medlemmen Dan Larhammar har koppling till läkemedelsindustrin genom Larhammar Consulting AB.

Idag är den individualiserade medici-nen på stark frammarsch och används i praktiken på många håll, exempelvis vid Karolinska Universitetssjukhuset. Allt fler inom skolmedicinen vet mycket väl att olika individer svarar olika på olika behandlingar. Det duger helt enkelt inte med enbart populationstestade meto-der och substanser i vissa doser per kilo människa, d v s one size fits all-tänkande.

Det är vetenskapligt klarlagt att en betydande del av befolkningarna i värl-den vill ha tillgång till komplementär medicin och även inom den vanliga sjuk- och hälsovården finns ett betydande intresse för detta gränsområde. Inom Föreningen Vetenskap och Folkbildning har man på ett pseudovetenskapligt fundamentalistisk sätt förhållit sig helt avvisande till hela området komplemen-tärmedicin. Under mer än ett decennium har man i det närmaste bedrivit häxjakt på forskare, kliniker, journalister, m fl som pekat på några av de positiva aspek-terna inom den heterogena komplemen-tära medicinen.

Å andra sidan har man genom utmärkelser hyllat sådana som ensidigt påpekat de negativa aspekterna, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på Larhammars potentiella jäv.

Jag är läkare och förespråkar en adekvat integrering av skolmedicin och komplementär medicin. Jag och Vidarkliniken är en av dem som förening-en tidigare utsett till ”årets förvillare”. Det är bedrövligt att se hur lätt massme-dia år efter år luras att återrapportera dessa löst grundade personangrepp från en självutnämnd tyckarförening som råkar ha ett objektivt klingande namn och skickar ut ett pressmeddelande.

Vidarkliniken i Järna har under myn-dighetstillsyn verkat i flera decennier med mycket bra resultat för patienterna. Och i övriga Europa är den antroposo-fiskt inriktade vården stor. Exempelvis

FOTO

MA

TS-O

LA O

HLS

sON

finns där omkring 30 000 läkare som för-skriver antroposofiska medel och cirka 2 200 vårdplatser. I tillägg till flera inter-nationella och generellt positiva forsk-ningsrapporter kring den antroposofiska vården har patientutvärderingar som landsting genomgående gett oss topp-betyg som är ovanliga inom vården.

Varje år har vi också cirka 2 000 intresserade läkare, sjuksköterskor och andra från vård-Sverige på besök här för att se hur vi arbetar. Vi har en egen forsk-ningsavdelning och vi driver en godkänd vidareutbildning för läkare, för fulla hus. Vi har avtal med landsting som täcker in halva landets befolkning. Och framför allt har vi tusentals väldigt nöjda patienter.

Allt detta åstadkommer man inte om man är en pseudovetenskaplig fuskare eller ”förvillare”. Att påstå något sådant visar att Föreningen för Vetenskap och Folkbildning inte har fötterna i verklig-heten och att man egentligen inte är intresserade av patienternas bästa, utan mest vill försvara föreningens pseudo-vetenskapliga och reduktioniska inställ-ning och retorik. Därmed har föreningen med råge kvalificerat sig själv till utnäm-ningen ”decenniets förvillare”.

Men sådana utmärkelser är inget vi tänker ägna vår kraft åt. Vi tänker istället fortsätta att lägga all energi på att vida-reutveckla, utbilda och beforska vår vård och våra terapier och ge de patienter som av olika skäl vill komma till Vidarkliniken en bra och individuellt utformad vård, med en kombination av skolmedicin, kon-ventionella läkemedel, naturläke medel, olika terapier, bra bemötande samt bra kost och miljö.

Vi har sedan decennier tillbaka upp-draget från olika regeringar att vara en del av den allt mer framväxande plura-listiska och ofta idéburna, icke vinstdri-vande hälso- och sjukvården i Sverige, Vi ska vara ett komplement till den kon-ventionella vården, för alla de människor i Sverige som har behov av just det hel-hetsperspektiv med hälsa och helande i fokus som Vidarkliniken står för. F

Författaren är läkare och styrelseledamot vid

Vidarkliniken.

Weleda Har fått prIs som bästa företag inom ekologisk hudvård

Weleda, som är det ledande företaget

inom naturlig och ekologisk hudvård

i Europa, har vunnit 2009 års Utopia

Awards. Priset delas ut för miljömässigt

och etiskt hållbart företagande. Bakom

priset står Utopia, Tysklands största com-

munity för strategisk konsumtion, som

varje år utser sina hjältar inom detta områ-

de. Weleda vann såväl expertpanelens som

medlemmarnas pris som Bästa Företag.

Priset delades ut i samband med en gala-

middag i Berlin den 30 november 2009.

Man grundade bedömningen både

på det genomgripande långsiktiga och

håll bara agerandet när det gäller naturen,

råvarorna och dess resurser och på en

omsorg om medarbetare, samt också för

en generellt sparsam och medveten håll-

ning när det gäller företagets miljöpåver-

kan i stort.

www.webfinanser.com 2009 12 09

Waldorf på bloggenHej! Jag är sjuk… blää… Men iallafall jag

tänkte passa på å berätta om min nya

skola! Jag började där för en vecka sen, det

är en waldorfskola. Skillnaden på en

kommunal och en waldorfskola är att på

W håller man på mycket med handarbete,

som att sy, och bygga (vi jobbar i smedja på

fredagar!) och spela teater och så.

Där går jag nu, och, det är jätteknäppt, jag

har fått hoppa upp en klass. Inte för att jag

är överinterligent eller nåt, jag fick helt inte

plats i den årkurs jag ska gå i. Sen har jag en

”gammal” barndoms kompis i den här klas-

sen jag går i nu. Men jag trivs jättebra,

vi äter bara vegitariskt, får hembaktbröd

och får dricka te på lektionerna. Och lärar-

na kämpar hela tiden med att vi inte ska bli

för stressade och pressade. (vilket var ett

problem för mej i min gamla -kommunala-

skola) Hejdå!”

Blogg

http://snusmumriik.wordpress.

com/2009/10/13/waldorf/

16 Forum För antroposoFi 1/10 16 Forum För antroposoFi 2/09

TExT gérard lartaud

Esoterik har blivit populärlitteratur!

Den enorma framgången för Dan Browns böcker har sin

bakgrund i att vi alla längtar efter en nytändning i vårt

förhållande till den andliga dimensionen av tillvaron.

Om Dan Brown och vårt behov av moderna myter


Dan Browns senaste bok, ”Den förlorade symbolen”, släpptes i Sverige

21 oktober förra året och fick omgå-ende dålig kritik i de flesta tidningarna. Kritikerna var överens om att författaren saknar stilistisk förmåga, att han inte kan ge psykologiskt djup och trovärdighet åt sina romanfigurer och att deckarintrigen är undermålig. Dessutom tycker många att han är alltför långrandig (614 sidor på svenska), för okritisk mot fri murarna och att han förlorar sig i ett misch-masch av pseudoreligion, esoterik och numerologi.

Kritikerna övertygade mig. Jag köpte inte boken, trots att jag läst alla hans tidi-gare böcker med stor behållning, måste jag erkänna. Men för en bokmal innebär 614 sidor alltid ett löfte om räddning, åtminstone under några kvällar. Därför köpte jag och läste boken trots allt… och upptäckte att den var mycket läsvärd, även om kritiken delvis är befogad.

Visst haltar intrigen, men samtidigt måste man fråga sig vilken sorts böcker Dan Brown egentligen skriver. De ser ut som deckare men det är inte svårt att se att intrigen knappt är mer än en teater-kuliss. Det är stoffet i hans böcker som verkligen engagerar honom. När man ser och hör Dan Brown själv märker man att han är påfallande lik sin hjälte Robert Langdon; en stillsam forskare i symbo-lik som ofrivillig blir indragen i stora världshändelser.

Dan Browns intresse och enga-gemang i de ämnen han berör i sina böcker är äkta. Han bedriver seriöst researcharbete och är en flitig arbets-myra. Skrivandet, berättar han, startar varje dag 4 på morgonen, sju dagar i veckan. I det perspektivet blir det mindre intressant att fråga sig om hans böcker är bra eller dåliga deckare, saknar psy-kologisk djup o s v. Långt viktigare är att begrunda denna oerhörda drivkraft samt det faktum att hans böcker läses av miljoner människor världen runt.

Innan Den förlorade symbolen kom ut hade DaVincikoden sålt i inte mindre än 80 miljoner exemplar! Lägger man dess-utom till att Da-Vincikoden samt dess föregångare Änglar och Demoner har filmatiserats i storstilad Hollywoodanda, är det nog inte fel att säga att Dan Brown hör till de mycket få människor som kan säga sig prägla en hel världs fantasiföre-

ställningar, för att inte tala om effekten på det kollektiva omedvetna. Bara det räcker långt för att ta hans böcker på allvar, i stället för att föraktfullt avfärda honom som ännu en produkt av den New Age-influerade subkulturen.

Det är också helt ointressant att analysera hans böcker som vore de aka-demiska avhandlingar och lista ut alla felaktiga påståenden. Han skriver fak-tiskt romaner. Det han berättar är histo-rier, och vilka historier! I hans senaste tre böcker har han tillhandahållit miljoner människor en mängd esoteriska kunska-per som få haft kännedom om tidigare. Esoterik har blivit populärlitteratur! Vem hade trott det för 20-30 år sedan? Det är dessutom avancerad esoterik han skriver om, även om han skriver på ett lättsamt sätt.

Till exempel kretsar hela hans senas-te bok kring ursymbolen, circumpunk-ten (punkt och krets). Jag skulle vilja träffa den som kan göra denna symbol tillgänglig för den breda allmänheten på ett lika underhållande, men samtidigt djupa sätt! Han passar också på att lära

många amerikaner en hel del om deras förborgade historia, om deras grundfä-ders fördoms- och religionsfrihet och om den djupa esoteriska symboliken i deras huvudstad. Enbart detta är skäl nog att tycka om boken – inte minst i vår tider.

Så, om det stämmer att Dan Brown är en usel karaktärsskildrare, har en repe-titiv och fantasilös berättarstil och är en dålig intrigmakare, vad är det då som kan förklara hans enorma popularitet?

Ett delsvar kan man hitta i hur han har bemött kritiken angående hans roman-figurers bristande psykologiska djup och stereotypa beteende. I en intervju på sin hemsida erkänner han rakt ut att han inte är intresserad av att ge en psy-kologisk dimension åt sina karaktärer. Han svarar så här när han får en fråga om de onda personerna i hans böcker: ”Jag skriver arketypiska berättelser. I alla gamla myter finns det monster som jagar hjältarna… dessa monster är knappast mänskliga karaktärer, de är just arketypiska mönster som möter arketypiska hjältar… Jag har alltid varit fascinerad av den mytologiska klangen av dessa onda människor.” (min översättning)

Detta tror jag är nyckeln till Dan Browns osannolika framgång. Han skri-ver helt enkelt sagor för vår tid och han tillfredställer uppenbarligen ett reellt behov hos dagens människor. I alla tider har människor haft tillgång till sagor och myter och det skulle vara naivt att tro att vi i vår upplysta värld inte längre behöver dem.

Behovet av myter och sagor har att göra med den etymologiska betydelsen av ordet symbol, symbolon på grekiska. I antikens Grekland var symbolen en krukskärva som var delad i två bitar. När dessa två bitar förenades till en perfekt helhet visste man att det var de rätta bitarna som hade sammanfogats, någon-ting som kom väl till pass i handeln till exempel. Symbolen är alltså mer än ett tecken, den sätter samman, den gör hel. Behovet av sagor och myter är behovet av att bli hel. I vårt omedvetna bär vi på bilder, mönster och arketyper och vi blir berörda på djupet när vi i vårt medvetna liv träffar på händelser, saker eller situa-tioner som aktiverar dessa arketyper. Då anar vi den andra krukskärvan, då känner vi att vi är besläktade med någon-ting mycket större än oss själva. Vi bara inte vet det med huvudet, vi känner det i hela vårt väsen.

Den andra krukskärvan av vår med-vetna rationella tillvaro är det faktum att vi alla längtar efter en omdefiniering av vårt förhållande till det gudomliga för att säga det enkelt. Vi törstar efter en ny andlighet, eller en nytändning i vårt för-hållande till andligheten. Det är ur denna längtan som Dan Browns skriver och det är därför han är så omåttligt populär.

”Symbolen är alltså mer än ett

tecken, den sätter samman,

den gör hel. Behovet av sagor

och myter är behovet av att

bli hel. I vårt omedvetna bär

vi på bilder, mönster och arke-

typer och vi blir berörda på

djupet när vi i vårt medvetna

liv träffar på händelser, saker

eller situationer som aktive-

rar dessa arketyper.”


potential, vår egen storhet utan att för den skull hemfalla åt storhetsvansinne. ”Den enda skillnaden mellan dig och Gud är att du har glömt att du är gudomlig”, låter Dan Brown en av sina romanfigurer säga.

Vetenskapen står på tröskeln till en ny period där psykiska skeenden kommer att införlivas alltmer i hur man upplever förhållandet till materien. I denna nya vetenskap kommer det gudomliga åter att få sin självklara plats. Inget nytt för antroposofer kan man tycka. Visst! Men det är glädjande att vi idag har en bäst-säljare som sprider detta budskap. Det är naturligtvis lätt att flina åt Browns hjältinna – som sysslar med noetik – eftersom några av hennes repliker är som hämtade ur en annan (i mitt tycke mycket sämre) bästsäljare, The Secret, där kraften i den egna tanken ständig betonas.

Så här till exempel säger Dan Browns hjältinna: ”De forntida tänkarna kände redan till många av de vetenskapliga sanningar som vi nu återupptäcker. Inom några år kommer den moderna människan att tvingas acceptera sådant som nu är otänkbart: vårt medvetande kan alstra energi som omvandlar fysisk materia… Partiklar reagerar på våra tankar… vilket betyder att våra tankar har möjlighet att förändra världen.” Handen på hjärtat, stod det Rudolf Steiner under dessa rader, vem av oss skulle ställa sig frågande?

Naturligtvis tjänar Dan Brown pengar på sina böcker, mycket pengar. Men betyder det att hans budskap är mindre väsentlig för den skull? Man kan vända på det och se på hans framgång som ett bevis på att dagens männis-kor inte bara törstar efter denna typ av böcker, utan också känner igen sig i dem. Detta är mycket djupare än ett mode-fenomen, det speglar den fullständiga mänskliga omorienteringen som håller på att ske. Vi längtar alla efter att känna oss levande fullt ut och det som Dan Browns senaste bok påminner oss, om än lite trivialt, är att denna längtan bara kan tillfredställas när vi åter kan länka vår tillvaro till något som är större än oss själva. Sämre bästsäljare finns det gott om! F

Han ger en modern form åt den mänsk-liga myten, åt människans strävan efter att bli en medveten del av det gudomliga. Det är därför otillräckligt att bedöma hans böcker utifrån den undermåliga deckarintrigen eller tafattheten i repli-kerna, man måste se den större bilden, den underliggande myten.

Dan Browns popularitet och hans belackare påminner mig om filmen Matrix’ framgång för några år sedan. Då fanns det en hel del människor som för-fasade sig över det stiliserade övervåldet i filmen. Vad man fullständigt missade var att Matrix är en enastående innovativ modernisering av Grottans myt som åter-finns i Platons verk. Det spelade ingen roll att de allra flesta unga människor som älskade filmen inte hade en aning om vem Platon var eller ännu mindre av hans verk. Myten var verksam ändå och det var återaktivering av denna myt som drog publiken till biograferna, inte övervåldet.

Vi lever som bekant i en oerhörd materiell, rationell och teknologiserad värld men alla längtar vi innerst inne efter någonting mer, efter ett nytt förhållande till oss själva och till det gudomliga. Och egentligen är vi redan mogna för att eta-blera detta nya förhållande. Det är bara det att vi fortfarande har svårt att förstå att vi endast har oss själva, våra tankar och känslor att bygga på. Det är slut med auktoriteter, oavsett vilka det än må vara. Det är dags att upptäcka vår enorma inre

eu bäddar för mer forsKnIng Inom Komplementär medIcInEU har anslagit 1,5 miljoner euro till ett

treårigt projekt som ska bli vägledande

för framtida forskningsfinansiering inom

komplementär medicin. I projektet med-

verkar 16 vetenskapliga institutioner från

12 europeiska länder. Från Sverige deltar

Karolinska Institutet genom docent Torkel

Falkenberg, som också är forskningschef

vid Vidarkliniken.

Projektet som vunnits i stor konkur-

rens och utvärderats av externa gran-

skare startar i januari 2010 och heter

CAMbrella, vilket betyder paraply för

forskning inom komplementär medicin

(CAM – Complementary and Alternative

Medicine). Projektet ska studera nuläget

och ge rekommendationer som startpunkt

för framtida EU-forskning inom det här

området. Man kommer bland annat att

väga in patientbehov, legala aspekter

samt den komplementära medicinens roll

i hälso- och sjukvårdssystemen i Europa.

Torkel Falkenberg är en av dem som

ut format projektet och han ansvarar

även för dess internationella förankring

utanför Europa.

Initiativet är unikt och en viktig sig-

nal från EU när det gäller den kom-

plementära medicinens betydelse.

Forskningsfinansieringen på det här områ-

det har länge varit eftersatt i Europa. Det

här projektet blir vägledande och bäddar

för högkvalitativ forskning inom komple-

mentär medicin både nationellt, inom EU

och internationellt.

vidarkliniken.org

Se även http://www.cambrella.eu


rätten att välja sorter

av grönsaker och säd är

hotad

Förr hade odlarna rätt att ta utsädet

från de växter man själv odlade.

Denna rätt har nu upphävts av EU-

lagstiftning. Nu måste man i många

fall betala licens för de växtsorter

man använt. Men ännu finns gamla

sorter som är allmän egendom och

som har bättre kvalitet. Det är dessa

som används i den biodynamiska

odlingen. Skall de få finnas kvar?

Vårt kulturarv från många genera-tioner är hotat. Inte i första hand av

miljögifter och kemikalier, utan av kom-mersiella företag på en marknad som är alldeles vild. Naturligtvis finns även mil-jöhoten i form av restsubstanser, nedfall och långlivade jordbrukskemikalier. Men den största faran för många konventio-nellt odlade jordar är jordpackningen.

Jag minns när Arne Klingborg genom-förde en föredragsserie på ABF-huset i Stockholm under en vinter på 1970-talet. Till varje föredrag var naturligtvis en liten pannå-utställning kopplad. Varje gång med nya texter och nya färger i anslut-ning till temat för föredragshållaren. Vi höll till i Z-salen och belamrade foajén med bokbord och släpade skärmutställ-ningar. En mycket intressant person i detta sammanhang var professor Sigvard

TExT lasse Hellander

Andersson, hans professur vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) handlade om jord.

Han varnade för utvecklingen inom jordbruket. Han grävde bokstavligen ner sig i jorden, 2-2,5 meter och hämtade pro-filer som visade jordpackningen. En stor tröska som lämnade ett 20 centimeters spår i ytan klämde ihop jorden under hjulet ända ner till 2 meter under ytan. Dit når ingen plog eller kultivator. Varför blev det så? Han beskrev det som en konsekvens av större och tyngre maski-ner, konstgödsel och monokulturer med främst spannmål (säd) utan vall i växtföljden.

Det viktigaste i ett jordbruk är vallen! Det motverkar ”ihopkladdningen” av ler-partiklarna. Vallen har djupa rotsystem som skapar kanaler i marken för vattnet.

”Vallväxterna skapar liksom en grön mikrofilt runt lerpartiklarna, så att vatt-net kan sippra igenom!” sa han med stor emfas. Han gillade oss biodynamiker för vi hade så mycket vall och sen komposte-rade vi allt, gödsel och löv.

Han bevisade att de moderna jord-bruksmetoderna bygger upp mot en katastrof i jordbruket – en kemisk ler-öken! Där vattnet och jorden inte harmo-nierar, inte kan umgås. Det faktum som skapar denna situation är marknadens press på böndernas ekonomi, arbets-tiden per hektar måste minska. Då inves-terar man i större maskiner, så att den totala arbetstiden per hektar per år är 1,5 timmar. Sen skaffar man en stor maskin för att dra ned på tiden ytterligare, sen en ännu större och ännu tyngre, osv.

Sorterna anpassas till en odling


baserad på tre maskiner. En tröska, en direktsåmaskin och en giftspruta. Direktsåmaskinen sår direkt efter trös-kan, både konstgödsel och frön, sen spru-tar man bort ogräset. Det är modellen för det moderna jordbruket – agro-business. Jaha, säger ni kanske, men det gäller väl inte i Sverige? Jo, det är just vad som sker nu på slättbygderna. På de stora godsen i Skåne klarar man idag att endast använda 1,5 timmars arbete per hektar och år. Men vissa år kan de inte tröska när det har regnat mycket. Flera hundratusen hektar har inte blivit skördade vissa år, på grund av att vattnet stått kvar i säden och inte kan rinna undan.

Ett av de kulturarv som vi har att förvalta är den matjord vi fått ärva av våra förfäder. Den hotas nu att förstöras av vår generation på jakt efter pengar. Växtsorterna är anpassade till denna nya form av agro-business. De utveck-las med ett litet rotsystem, för att det är nära till konstgödseln vid markytan. Men konstgödseln fungerar bara om det finns vatten. Vid stark torka händer mycket lite med växten. De moderna sorterna inne-håller mindre mineraler, mindre spåräm-nen och mindre antioxidanter. Livsviktiga ämnen för de djur och människor som sen ska konsumera säden. Dessutom inne-håller den konventionellt odlade säden rester av bekämpningsmedel.

Under åratal har stora multinationel-la kemikalieföretag försökt ”enkelrikta” sortanvändningen till ”moderna kon-trollerade, likriktade sorter” som de har patent på, d v s äger förökningsrätten på.

Det finns två grupper av patenterat utsäde, den ena som är förädlad enligt ”vanliga metoder” som ger de sorter som nämnts ovan, anpassade till konstgöd-sel och gifter men som också innefattar sorter som kallas hybrider eller F1. Den andra gruppen är genmodifierade sor-ter (GMO) som utöver anpassningen till konstgödseln är manipulerade att ha speciella egenskaper som att inte dö av vissa kemikalier eller själva producera olika gifter, t ex insektsgift. Egenskapen att tåla vissa kemikalier, som normalt dödar alla växter, kallas ”herbicidtole-rans”. Växterna/sorterna är toleranta mot de kemikalier som ett visst företag producerar och har patent på. Samma kemiföretag har också patent på det spe-cifika utsädet.

På det viset kontrollerar kemiföreta-gen utsädet och har därmed också kon-troll på livsmedelsproduktionen i primär-ledet, samtidigt som de säljer mer gifter till producenterna. Konsumenterna vill inte ha GMO-mat, producenterna vill inte ha GMO, i alla fall de allra flesta. Några få bönder är beredda att gå in i denna återvändsgränd för att de tror att de kan tjäna pengar. Samtidigt fastnar de i fällan som kemiföretagen gillrat.

Har vi en gång släppt lös GM-rapsen, kan den sprida sig okontrollerat. Avståndet till Gotland från fastlandet är troligen för litet för att vara ett säker-hetsavstånd för rapspollen.

Samtidigt som kemiföretagen lob-bar in mot politiker och myndigheter för att få tillstånd att odla GM-grödor, försöker man på olika sätt att blockera användningen av gamla landssorter, vårt kulturarv. De försöker till och med ”ta hand om” dessa sorter genom att regist-rera dem som sina egna, och ta patent på dem. Då kan en enskild odlare inte sälja sin skörd som utsäde, inte heller använda sin egen skörd av en registrerad sort för eget utsäde, utan att betala en licens-avgift till patentägaren.

Det kan ju tyckas i första anblicken som positivt att den som lagt ner jobb och förädlingsarbete får betalt. Men det kan bara gälla nya sorter, inte de gamla sorterna som ingen äger. Det finns inte alltid en sortägare registrerad.

Inom EU fanns en rättighet inarbetad som kallades för farmers right – bondens rättigheter. Den innebar att alla odlare hade rätt att ta eget utsäde från de väx-ter han odlade själv. Detta gällde oavsett storlek på odlingen. Men den förordning-en har under de senaste åren tagits bort från EUs lagstiftning. Så nu har odlarna inte den rättigheten längre.

Istället har en ny förordning införts. Om odlingen är större än 30 hektar mås-te odlaren redovisa vilka sorter och hur mycket han/hon använt till en särskild organisation, SVUF (Sveriges utsädes-förädlare) samt betala en licensavgift. Om du inte gör detta, får du böta. Detta gäller licenssorter. Samtidigt försöker flera företag få kontroll över de sorter som används mest och som ännu är all-män egendom.

De gamla sorterna som finns hos Nordiska genbanken och som fortfa-rande odlas av envisa ”kulturbönder” är också en mycket viktig del av vårt kultur-arv. Många av dessa gamla sorter har helt andra egenskaper när det gäller närings-innehåll och förmåga att hävda sig mot andra växter (ogräs). Det är egentligen de sorterna vi måste satsa på inom det biodynamiska.

De äldre sorterna är ”mjukare” eller sensibla och svarar på de biodynamiska preparaten bättre, anpassar sig efter geografiskt läge och därmed också dagarnas längd och klimat. Vissa föräd-lare som jobbar med de gamla sorterna, kallar de vanliga spannmålssorterna för ”plåt sorter”. De är okänsliga och ser lika ut var i Sverige de än odlas. De behöver växtskyddsmedel eftersom växtens form och egenskaper ändrats, inte kan kon-kurrera med ogräset och lätt angrips av svampar och andra sjukdomar.

Allkorn är en ideell förening som jobbat i många år för att dels föröka upp utsäde till fler odlare att prova och dels till att kämpa för rätten att använda dessa sorter och ha rätt att sälja utsäde. Deras ordförande Hans Larsson har arbe-tat med olika sorter i över 20 år. Under de senaste åren har en process pågått mellan Jordbruksverket och den förening som hävdar de gamla sorterna. Rätten att föröka och sälja utsäde har effektivt stoppats av Jordbruksverket trots att det finns ett bevarandedirektiv inom EU. Detta har varit situationen i flera år.

”Inom Eu fanns en rättig-het inarbetad som kallades för farmers right – bondens rättigheter. Den innebar att alla odlare hade rätt att ta eget utsäde från de växter han odlade själv. Detta gällde oavsett stor-lek på odlingen. men den förordningen har under de senaste åren tagits bort från Eus lagstiftning. så nu har odlarna inte den rättigheten längre.”


Efter en remissomgång i början av sommaren 2009, tillfrågades Nordiska genbanken om de ville presentera en lista över de sorter som kunde benämnas bevarandesorter och vara värda att ange som odlingsvärda. De har nu levererat en lista på 250 sorter.

En viktig del av registreringen av den-na sortlista är att de därigenom skyddas mot stöld av företag som vill ha dem för genförändring i sina laboratorier för att ta patent även på dessa.

Normalt kostar en registrering av en sort mellan 50 – 70 000 kr. En enorm kostnad för en ideell verksamhet. En fortsatt förhandling är verkligen på sin plats för att minska kostnaderna för registreringen av bevarandesorterna. Det gäller ju ändå ett kulturarv som mås-te odlas för att hållas vid liv.

Arbetet fortsätter mellan företag, myndigheter och föreningar, de senare fyllda av idealister. Utan dem skulle kul-turarvet gå förlorat och vi skulle vara utlämnade att använda hybridsorter och patenterade dyra sorter som ger en näringsfattig skörd som måste ”berikas” i livsmedelsindustrins processer.

Den biodynamiska kvalitén kan utvecklas fullt ut först när vi har ett sort-

material som ger den bästa råvaran. Lars Kjellenberg, forskare och ordförande i Biodynamiska föreningen, kommer i år att disputera på sambandet mellan sor-ter, smak och näring. Avhandlingen visar att sorten har mycket större betydelse för matens näringsinnehåll än både geo-grafisk odlingsplats och odlingssystem. Med odlingssystem menas konventio-nellt, ekologiskt och biodynamiskt.

Inom trädgårdsnäringen, i synnerhet på den ideella sidan, finns också många initiativ för att rädda gamla lokala, smak-rika, många gånger unika sorter. Alla sådana initiativ behöver stöd och aktivt deltagande, växterna måste ju odlas för att bevaras.

Utvecklingen inom trädgårds-näringen har också gått mycket långt mot hybridsorter och GM-grödor. Det är av mycket stor betydelse för oss alla att vi hjälps åt att bevara de gamla sorter som är bra. Man kan inte ta frö/utsäde från hybridsorter eftersom de inte kan ge en likadan växt som det kommer ifrån. Det kan bli vad som helst, man får inte heller ta frö från dessa. Egenskaperna från en hybridsort kan alltså inte ärvas till nästa generation, vilket gör att vi mer och mer blir beroende av de företag som

framställer detta utsäde. Hybridtekniken är egentligen att jämställa med en gen-modifiering.

Egenskaper hos köksväxthybrider syftar många gånger till att fylla krav från den industrialiserade storskaliga odlingen. Följderna blir många gånger icke önskvärda för oss som odlar i min-dre skala och för smakens skull. Ögat kanske tycker att en viss frukt/grönsak är vackrare, större, mer lika i raderna och med nya ovanliga färger, men innehållet är ”fattigare”. En hybridtomat kanske är framtagen för att tåla fler fall i sorterings-maskinerna och kräver då tjockare skal. Effekten blir då att solens ljus har svårare att tränga igenom ett tjockare skal och tomaten får mindre vitamininnehåll och tappar smaken.

Det är inte de livsmedel vi vill ha i framtiden. Detsamma gäller många andra sorter och arter, även djuren.

Vi har fortfarande mycket kvar att lära av naturen! F

Författaren är verksamhetsledare vid

Biodynamiska föreningen & Biodynamiska

Yrkesodlarna

förlängd dIspens för antroposofIsKa läKemedelRegeringen har beslutat förlänga dispen-sen för antroposofiska naturläkemedel med ett år. Ett krav är att registrerings-ansökan för ytterligare ett av medlen lämnas in före utgången av 2010.

– Vi är glada att regeringen inser att det behövs fortsatt dispens i avvaktan på ett bättre fungerande och mer kom-plett läkemedelsdirektiv inom EU, vil-ket nu diskuteras i Europa, säger Ursula Flatters, läkare och styrelseledamot på det antroposofiskt inriktade sjukhuset Vidarkliniken.

– Men det är otillfredsställande att dispensen nu bara är ettårig i Sverige, eftersom alla processer i den här frå-gan tar mycket längre tid. Detta skapar

en betydande osäkerhet för hela vår nu 25-åriga verksamhet, för våra patienter och för den kunskapsutveckling som vi bidrar med till övriga vården.

– Vi vill att antroposofiska naturläke-medel inlemmas i ett EU-regelverk, men med dagens ofullständiga regler är det helt enkelt inte möjligt. Vi hoppas nu att även den svenska regeringen verkar för att EU-reglerna kompletteras så att de på ett rimligt sätt går att tillämpa på den sedan decennier väl beprövade och efterfrågade antroposofiska vården i Sverige och Europa.

Bakgrunden till problemet är att de sedan länge välkända bristerna i EUs läkemedelsregler ställdes på sin spets i en EU-dom år 2007. I EU-länder där an-troposofisk vård praktiseras ser man dock till att interimistiskt lösa det här regel dilemmat för att säkra fortsatt till-gång till antroposofiska naturläkemedel för patienter och remitterande läkare. Men det behövs också mer permanenta

ändringar i läkemedelsreglerna, vilket bland annat EU-kommissionen har efter-lyst.

Antroposofiska läkemedel är kliniskt välbeprövade och ordineras av 30.000 läkare i Europa. Problemet är att det egentligen saknas lagrum för den här typen av småskaliga, naturläkeme-del som ingår i individuellt utformade terapier. Regelverket är produktinriktat medan de antroposofiska naturläke-medlen är inriktade på individualiserade terapier. Samtidigt blir det idag även inom skolmedicinen allt vanligare med individualiserad medicin, med skräddar-sydda läkemedel och behandlingar.– Det är uppenbart att läkemedelsregler över tid behöver anpassas till hur hälso- och sjukvårdsverksamheten faktiskt ser ut, och inte tvärt om, säger Ursula Flatters. vidarkliniken.org 2010 02 12


ler mona lisa? och i så fall varför?

TExT trond sKaftnesmo

Antipoderna Spiritualis och

Materialis möts på torget

och dryftar vetenskapens

gränser.

SPIRITUALIS: Var hälsad, Materialis!

MATERIALIS: Nämen hej!

SPIRITUALIS: Vad trevligt att träffa dig här. Eftersom du tar dig tid att gå till stan har du nog ett eller annat nyttigt för dig, kan jag tänka mig?

MATERIALIS: Nej, jag är faktiskt på väg till institutet. Håller på med en veten-skaplig rapport om hur hjärnan produ-

cerar tankar enligt samma princip som njurarna producerar urin.

SPIRITUALIS: När jag hör dig uttala såda-na vidunderliga fjolligheter är jag nästan beredd att tro dig. Men om du har en sekund över …

MATERIALIS: Sätt igång, min tid är knapp. Speciellt när det gäller dina invektiv.

SPIRITUALIS: Nå, det handlar om en frå-ga som jag länge gått och funderat över och som jag nog behöver lite hjälp från vetenskapen för att reda ut.

MATERIALIS: Nämligen?

SPIRITUALIS: Jo, egentligen är det en enkel fråga som du säkert klarar på rak

arm: Finns det något känt fenomen som inte kan göras till föremål för vetenskap-lig utforskning? Principiellt, alltså. Finns det, med andra ord, vissa områden av verkligheten som vetenskapen inte kan utforska av principiella skäl?

MATERIALIS: Är det inget värre som plå-gar dig är du lyckligt lottad. Svaret är nämligen uppenbart: Vartenda verklig-hetsområde är i princip tillgängligt för vetenskaplig forskning. Att hävda något annat vore absurt.

SPIRITUALIS: Om jag frågar dig i fall du tror att vetenskapen skulle kunna utforska änglarnas väsen, blir svaret då också ja?

MATERIALIS: Du sa ”känt fenomen”. Jag tror det är klokt att avgränsa verklighets-


området till kända och erkända feno-men. Alltså tror jag inte att vetenskapen kan eller någonsin kommer att kunna utforska ”änglarnas väsen”, helt enkelt därför att jag räknar änglarna till samma skenverklighet som gnomer och troll. Problemet är alltså att avgränsa verklig-heten från alla möjliga skenverkligheter eller uppdiktade verkligheter.

SPIRITUALIS: Det är nog det som är pro-blemet, ja – både när det gäller att utvid-ga begreppet ”verklighet” och att finna gränsen mellan verklighet och skenverk-lighet. Låt oss då tills vidare utgå från kända och erkända fenomen. Du går säkert med på att räkna Leonardos Mona Lisa till den verkliga verkligheten?

MATERIALIS: Självklart.

SPIRITUALIS: Då förutsätter jag att du också anser att vetenskapen i princip kan utforska varje spörsmål angående mål-ningens fysiska egenskaper?

MATERIALIS: Det anser jag.

SPIRITUALIS: Och komma fram till enty-diga resultat?

MATERIALIS: I princip, ja.

SPIRITUALIS: Men nu har ju tavlan också vissa andra egenskaper än de fysiskt mätbara. Den framställer till exempel en kvinnofigur som ler – ett mycket berömt, försiktigt och underfundigt leendet.

MATERIALIS: Jaså. Och?

SPIRITUALIS: Då kunde man ju påstå att det skulle vara relevant att fråga: Varför ler Mona Lisa? Vad uttrycker leendet?

MATERIALIS: Därmed går vi direkt över till konstbetraktelse och ditt ”poetiska universum”. Och här är det fritt fram för tolkningar.

SPIRITUALIS: Här befinner vi oss alltså utanför vetenskapens område?

MATERIALIS: Definitivt.

SPIRITUALIS: Men fortfarande inom veten skapens område?

MATERIALIS: Nå, vi befinner oss väl sna-rare i ett gränsland – mellan fiktion och verklighet. Mona Lisa är nog så verklig, som ett handfast objekt. Men man kan givetvis dikta vilka egenskaper som helst in i målningen, och då är man straks inne i ”poesin”.

SPIRITUALIS: Men hon ler! Det är i varje fall säkert, eller?

MATERIALIS:Hon ler. Det kan vi vara överens om.

SPIRITUALIS: Har vetenskapen då några säkra metoder för att avgöra om hon ler eller inte?

MATERIALIS: Man skulle kunna få en viss statistisk säkerhet utifrån opinions-undersökningar.

SPIRITUALIS: I sådana fall måste veten-skapen alltså luta sig mot majoritetsbe-slut? Ska det avgöras på demokratiskt sätt om hon ler eller inte?

MATERIALIS: Nej, något avgörande i frågan eller något bevis på det ena eller andra kan man inte komma fram till på det sättet. Men så är det ju inte heller vetenskapens uppgift att bevisa allt möj-ligt. Tvärtom, det handlar om att ställa upp hypoteser som åtminstone principi-ellt låter sig motbevisas. Frågan om hon ler eller inte är alltså inte någon veten-skaplig fråga, så länge du inte har definie-rat detta ”att le” så att påståendet ”Mona Lisa ler” låter sig prövas och testas.

SPIRITUALIS: Du vill alltså ha en entydig begreppsdefinition av ”att le” innan du går med på att räkna påståendet ”Mona Lisa ler” till de vetenskapliga eller pröv-bara hypoteserna?

MATERIALIS: Just det. Hypotesen måste vara prövbar, annars är den inte vetenskaplig.

SPIRITUALIS: Kan du tänka dig en möjlig definition av ”att le” som skulle tillfreds-ställa vetenskapens krav?

MATERIALIS: Nja, det kom lite plötsligt, men låt mig se. Om vi lägger ett mätbart kriterium till grund låt oss säga: en trans-

versal utvidgning av läppområdet på tio procent eller mer.

SPIRITUALIS: Men då skulle det vara svårt att skilja ett leende från ett grin eller en ironisk grimas, eller hur?

MATERIALIS: Ja, jag menade det mest som ett skämt, haha. Nej, om du frågar efter en definition av ”att le” som håller vetenskapliga mått, så … så måste man väl utgå från det som folk i allmänhet uppfattar som ett leende. Det låter sig ju inte göras att finna något entydigt mät-bart kriterium, det kan du ha rätt i. Men eftersom folk har en ganska klar uppfatt-ning om vad ett leende är och så till vida också menar att Mona Lisa faktiskt ler, så måste man nog börja med att utforska vad som ligger i en sådan uppfattning. Ännu har väl ingen doktorerat på det …

SPIRITUALIS: För att summera så här långt: Först antyder du att hypotesen ”Mona Lisa ler” är för ”poetisk” och oprecis. Hypotesen är inte vetenskaplig, eftersom den inte kan prövas då verbet ”le” inte är entydigt bestämt.

MATERIALIS: Det står jag fortfarande fast vid.

SPIRITUALIS: Men nu är du plötsligt öppen för att ändå kunna utforska Mona Lisas leendet, kanske rent av doktorera i ämnet, även om man alltså inte vet vad det är ”att le”?

MATERIALIS: Jag sa: Man kan utforska folks uppfattning om saken. Om Mona Lisa faktiskt ler eller inte kan vetenska-pen inte avgöra. Men den kan ställa upp prövbara hypoteser och komma fram till vissa tentativa slutsatser angående vad genomsnittet av folket anser om just denna fråga.

SPIRITUALIS: För vetenskapens skull får vi då hoppas att folket redan gjort sig en uppfattning om saken, annars skulle man stå där ganska tomhänt. Men strängt taget kan väl vetenskapen inte avgöra om det över huvud taget finns ett sådant fenomen som ett leende?

MATERIALIS: Fenomenet finns ju, som ett biologiskt, språkligt, psykologiskt


och sociologiskt fenomen. Och som ett sådant kan vi också utforska det. Vad mer kräver du?

SPIRITUALIS: Det ska jag strax tala om för dig. Men var du inte lite för snabb nu? Så vitt jag har förstått grundar sig din världsbild på vetenskaplig insikt, eller det du uppfattar som vetenskap. I varje fall avvisar du all ”metafysik” och ”över-tro”, eller hur?

MATERIALIS: Så till vida är jag med. Men vi pratade nog om något annat här.

SPIRITUALIS: Det vet jag inte. Hur kan du plötsligt införa leendet som fenomen, till och med som psykologiskt och socio-logiskt fenomen? Jag trodde att vi pre-cis kommit överens om att vetenskapen inte kan avgöra om ett sådant fenomen verkligen finns eller inte. I varje fall var vi eniga om att det du kallar för vetenskap inte kan avgöra om Mona Lisa ler eller inte. Och hur skulle du avgöra det vid ett annat tillfälle? Jag har ännu inte fått höra vilken vetenskaplig metod du skulle rekommendera. Alltså – var tar du leen-det ifrån? Talar vi här inte om kvalificerad tro?

MATERIALIS: Allvarligt talat, nu kverule-rar du. Självklart kan man inte bygga upp världen från ingenting. Också vetenska-pen måste starta med vissa fenomen. Man börjar alltså någonstans, med vissa fenomen som själva varken kan bevisas matematiskt eller testas empiriskt. Och därifrån bygger man upp hypoteser och teorier. En elementär erfarenhet som ett leende är just ett sådant fenomen. Det kan i sig självt inte ”bevisas” men det kan ingå som premiss eller fundamental faktor i en vetenskaplig ”bevisföring”.

SPIRITUALIS: Utmärkt. Nu börjar du närma dig något centralt. Om du har rätt i detta – och det tror jag att du har – bety-der det inget mindre än att vetenskapen vilar på fundament som du är tvungen att kalla metafysiska. En insikt som är intui-tiv, empatisk och introspektiv. Leendet är ett fenomen som demonstrerar just detta. Det är absurt att vilja införa något mätbart kriterium för att avgöra om vi står framför ett leende eller inte. Vad gör vi då? Vi lever oss in i den andre, försö-ker att rekonstruera hans eller hennes själsrörelse. Är det ett genuint leende, ett ironiskt eller vad? En empatisk metod således som samtidigt är intuitiv och introspektiv. Vi måste se lika mycket in i oss själva som vi ser in i den andre. Vi måste jämföra våra egna inre erfarenhe-ter av leende med andras. Jag håller med dig om att vetenskapen vilar på ett sådant fundament. Alla fenomen den vill under-söka, färger, ljud, djur och växter, måste den allra först fånga in och bli varse som fenomen – och det gör man just med intuition, empati, introspektion. Men ser du vilka konsekvenser denna insikt leder till – just för vetenskapen?

MATERIALIS: Jag förstår inte de ord du använder. Empati, intuition, introspek-tion. Jag uppfattar dem som försök till dimridåer. Vad menar du alltså med konsekvenserna?

SPIRITUALIS: Det du kallar för vetenskap är en verksamhet som hela tiden riktar uppmärksamheten mot den utvändiga mätbara delen av verkligheten. Denna tradition vägrar att besmitta sin forsk-ning med det kvalitativa, det essentiella, ja, rent ut sagt det väsentliga i verklighe-ten. Lika fullt vilar den själv på liknande intuitioner. All kunskap vilar på ett sådant

fundament. Jag efterlyser en vetenskap som är i stånd till att erkänna detta. Som är i stånd till att genomlysa sitt eget fundament och därmed inlemma det organiska, själsliga och andliga i sin forskning.

MATERIALIS: Skakande! Absolut ska kan-de!

SPIRITUALIS: Nå, tycker du inte, trots allt, att vetenskapen har utestängt sig själv från en dryg del av verkligheten när den, enligt sin självuppfattning, inte ens är i stånd till att känna igen ett försiktigt leende? När den alltså inte är i stånd till att inlemma världens själsliga kvaliteter i sin bild?

MATERIALIS: Det har alltid förvånat mig hur skicklig du är att bedriva metafysiska spekulationer och jonglera med tankar. Men när det gäller produktiv vetenskap-lig verksamhet finns nog inte så mycket att hämta från sådana funderingar. Och det är ju trots allt den vetenskapliga forskningen som leder världen framåt. Apropå det – jag har faktiskt bråttom. Om en kvart har vi ett möte på institutet. Jag måste gå nu. Ha det bra.

SPIRITUALIS: Ha det bra du med. F

Artikeln är ett utdrag ur Trond Skaftnesmos bok Frihetens biologi – bidrag till en livsvitenskap (Antropos Forlag AS, Oslo 2000). Här publicerad med vänligt tillstånd av författaren. Översättning Jürgen Vater


Hur hänger omvandlingen av själen och människans andliga utveckling

ihop med kulturepokerna? Klädedräkten, vårt yttersta hölje, speglade förr den tre-delade människan och hennes andliga utveckling och den sågs både som ett skydd och en slags aura i samklang med det inre. Då kunde man se hur kropps-hållning, gester, klädesplagg och sät-tet att tala direkt avspeglade den inre människan, hennes själ, hennes inre liv, hennes livshållning.

Människans väsen upplevdes som en helhet. Kläderna och det textila mate-rialet skulle understödja kroppens och själens uttryck, dess rörelser och ryt-mer. Det talade ordet kunde ses som en gest – anden/det andliga iklädde sig (bildligt och bokstavligt) ett språkligt uttryck (andedräkten). Kan vi lära oss något av tidigare kulturer för att bli mer ”hela”? Vid ett tvärvetenskapligt semina-rium med etnologen Heide Nixdorff och docent Rolf Speckner diskuterades hur människorna genom historien har förhål-lit sig till sitt inre, sitt yttre (hölje) och sin omvärld*.

Vi har erfarenhet av en ’själens enhet’ under tidigare jordeliv men i våra dagar upplever vi ofta en skarp avgräns-ning mellan en inre och en yttre värld, mellan tanke-känsla-vilja, mellan kropp-själ -ande – en splittring av väsensleden. Sociologen Richard Sennett kallar detta, i ett annat sammanhang, för ”människans krackelerade karaktär”. Detta vårt splitt-rade jag visar sig även i vårt yttre, i det yttersta höljet, kläderna. Är det kanske inte ens önskvärt att det inre avspeglas i det yttre idag?

Dagens sätt att klä sig visar ”människans krackelerade karaktär”Från ett tvärvetenskapligt seminarium

i Sektionen för de sköna vetenskaperna

Många filosofer menar att vårt osyn-liga jag – förbindelselänken mellan olika väsensled, eterkrafternas nav – lever i själen. Många antroposofer menar att vår egen innersta andlighet lever i jaget – jaget är ett hölje för anden! Vårt yttre (hölje) talar till sinnena och uttrycker en sinnlighet, men avspeglar faktiskt också vårt inre, vårt jag. Detta kan vi utveckla genom andlig skolning och medvetenhet.

Rudolf Steiner framförde i Bologna 1911 tanken att människans jag inte är att finna i kroppen utan i världen. Världen finns inom oss likaväl som vi finns i den – överallt. Det synsättet vill också många troende omfatta: Gud finns överallt, inom och utanför oss. Kan vi ge det andliga ett hölje, en skyddad plats att växa på ger vi samtidigt det gudomliga en plats i oss – eller ger det gudomliga i oss en plats! Sinnliga erfarenheter ger en inblick i den andliga världen och genom att utveckla tänkandet ger vi det andliga ett livsrum. Då kan vi utveckla ett hölje som, liksom förr, är i samklang med vårt inre, vårt jag, vår själ och även vår omvärld! F

* Tagung Die Hüllen und das Ich (ungefär Jagets höljen)

TExT annIKa dIesen amundIn

Antroposofisk läkarmottagning

mitt i stan

Leg läk Per Dahlström

Hälsans Hus

Fjällgatan 23 B

Tel 08-80 32 70

www.doktordahlstrom.se

Antroposofiskt bibliotek

– och bokhandel –

Vet Du att det finns lånebibliotek och

bokhandel på Hagagatan 14 i Stockholm?

Vi har svenska & tyska böcker, antikvariat m m.

Öppet måndag-fredag kl 14-18.

Ring oss på 08-34 87 41

så berättar vi mer!

Börja semestern med en kulturell energikickjarnafestivalen.se

Vill du ha inspiration till kommunikation kontakta oss påjarnakommunikation.se


TExT pär granstedt

Campus Järna – en unik samling kreativa verksamheter

Kring Järna, och i synnerhet i Ytterjärna, finns ett kluster av

antroposofiskt orienterade verksamheter som är enastående

i norra Europa och på sitt sätt i världen.

Under åren har det skapats en kritisk massa och en speciell kreativ miljö

av mycket varierande verksamheter som Antroposofiska Sällskapet, Kulturforum, Steinerhögskolan, Rudolf Steiner - semi nariet, Skillebyholm, Bio dy na miska Forsk ningsinstitutet, Vidarkliniken, Eko-banken, Saltå Kvarn, Weleda, Läke-pedagogiska och Socialterapeutiska

verk samheter, Waldorfskolor, Folkhög-skola, Föreningen Sofia, Gula Villan, arki-tektkontor, en mångsidig konstnärlig verksamhet etc.

Den geografiska kärnan är vad vi kan kalla Campus Järna med Semi-narieområdet, Kulturhuset, Vidar klini-ken och Skillebyholm/Skilleby. Ett viktigt centrum för utbildning, forskning och

konstnärligt skapande. Men man kan ifrågasätta om denna unika ansamling av kreativa verksamheter utnyttjar sin fulla potential, vare sig i ett inre eller i ett utåt-riktat arbete.

Samtidigt upplever den antroposo-fiska impulsen i flera avseende ökande svårigheter att göra sig gällande. Delvis beror detta på samhällsförändringar som

FOTO

MA

x PL

UN

GER


i betydande grad påverkats av antropo-sofiskt färgade initiativ.

För ett par årtionden sedan var waldorfskolor det enda tillgängliga alter-nativet till de offentliga skolorna – förut-om ett par exklusiva överklasskolor – och biodynamisk odling den enda etablerade formen av ekologisk odling. Och de läke-pedagogiska instituten stod för en stor del av nytänkandet inom vården. Det finns fler exempel. Idag tenderar wal-dorfskolorna, den biodynamiska odling-en etc, att drunkna i utbudet av ekologisk odling och friskolor mm. ”Affärsmännen” tycks i många fall har tagit över från ny-skaparna, idealisterna och pionjärerna.

Antroposofin har fortfarande en vik-tig uppgift som inspirationskälla för nya idéer och initiativ. Men mycket tyder på att vi måste bli bättre på att identifiera vad den antroposofiska människo- och kunskapssynen har att betyda i vår tid, och ge tydligare bidrag i den vidare idé-

kultur- och samhällsdebatten. Campus Järna och alla verksamheter i närområdet är en oerhörd tillgång för detta.

Utmaningen är att påtagligt lyfta den här platsens möjligheter som en mötesplats för utbyte och kreativt arbe-te kring existentiella frågor, ekologi och livskvalitet.

Under 2010 pågår ett arbete för att konsolidera de högskoleutbildningar och den forskning som bedrivs inom Steinerhögskolan. Det viktigaste ele-mentet är att den federala struktur som hittills har gällt skall överges och ett gemensamt huvudmannaskap samlas i Stiftelsen Rudolf Steinerhögskolan. Det är ett viktigt steg mot mer gemensamma tag.

Frågan är nu vad vi kan göra för att ytterligare stärka samverkan mellan olika verksamheter med anknytning till Campus Järna och stärka genomslaget i omvärlden. Samtidigt är det viktigt att

säkerställa olika verksamheters obero-ende och därmed ta vara på den kreativa initiativkraften.

Jag tror sammanfattningsvis att vi skulle behöva finna nya former för att:

– Främja samverkan mellan aktörer och intressenter i och omkring Campus Järna.

– Skapa ett starkt varumärke för verk-samheten i Campus Järna

– Stärka möjligheterna att nå ut i en bre-dare samhälls-, idé- och kulturdebatt

– Erbjuda antroposofiskt inspire-rade verksamheter en plattform för aktiviteter som kan stärka deras varumärken.

– Utveckla ett forum av stor nationell och internationell betydelse för utby-te och kreativt arbete kring existen-tiella frågor, ekologi och livskvalitet

Det vore roligt med många inlägg och uppslag i ett brett samtal kring detta. F

Studiebesöken på Steinerseminariet är många.


På väg att bli människa

– Om jagfilosofins och personlighetstankens utvecklingHans Möller har kommit ut med en bok om antroposofi och

waldorfpedagogik. Vi publicerar här förordet av professor

Bo Dahlin

Den här boken är levande besjälad av två krafter: en idé om männis-

kan och hennes utvecklingsmöjligheter, samt av det brådskande i en brännande aktuell fråga, nämligen hur pedagogi-ken i dagens skolor kan bidra till en sant mänsklig utveckling av både individen och samhället.

Idén om människan kommer från antroposofin, ”visheten om människan”, den rika och mångfasetterade männi-skokunskap som förmedlades av Rudolf Steiner för snart hundra år sedan och som ligger till grund för bland annat waldorf-pedagogiken. Denna ”alternativa” peda-gogik var också ett svar på den tidens likaledes brännande behov av social för-nyelse, efter första världskrigets förö-dande konsekvenser för världssamhället i allmänhet och för det tyska samhället i synnerhet.

Men behovet av social, kulturell, politisk och ekonomisk förnyelse är ännu idag inte uppfyllt, kanske är det istället än mer akut. Hans Möller sätter in olika, mer eller mindre bortglömda pedago-giska idéer i ett bredare kultur- och idé-historiskt sammanhang och visar på kon-tinuiteten och aktualiteten i tankar som tänkts av inspirerade svenska kulturper-sonligheter för hundra år sedan, eller ännu längre tillbaka. Med förvåning inser man relevansen och den stadigvarande aktualiteten av tankar hos en Almqvist, en Geijer, en Schiller, en Hans Larsson eller en Emilia Fogelklou.

Det stora behovet av ett svar på frågan om pedagogikens möjliga roll i en förnyelse av samhället motiverar att författaren hoppar över alltför långran-diga skolastiska begreppsanalyser, eller utförliga och omständliga belägg för alla påståenden eller tolkningar av tidigare tänkares texter och utsagor.

Waldorfpedagogikens helhetssyn på människan och hennes utveckling är alltför komplex för att man ska kunna beskriva den full ständigt ens i en bok av detta omfång. Denna idé om män-niskan och hennes utveckling, som ändå genomsyrar hela boken, är emellertid helt i överensstämmelse med den tyske socialfilosofen Erich Fromms definition av frihet, som den framförs i hans bok Flykten från friheten (Stockholm, 1943). Fromm menar där, att frihet är detsamma som den integrerade personlighetens självverksamhet.

För att en sådan teoretiskt formule-rad idé ska kunna gripa och entusiasmera människans vilja måste den förvandlas till ett ideal. Den sedvanliga akademiska framställningsformen har dock svårt att förvandla idéer till ideal. Den aka-demiska texten präglas istället oftast av ett annat ”ideal”, nämligen den sak-liga analysen, utan explicita normativa ställningstaganden.

Rena fakta har dock inget värde om de inte lever i ett högre sammanhang, som författaren säger, med referens till Erik Gustaf Geijer. Hans Möllers fram-

ställning fångar in betydelsen av olika kulturimpulser, såväl i historien som i samtiden, genom att placera dem i ett helhetsperspektiv på mänsklig och kultu-rell utveckling.

Bokens politiska resonemang i sam-band med Rudolf Steiners idé om det tre-grenade samhället kan måhända av som-liga uppfattas som alltför naiva för att tas på allvar. Då bör man emellertid komma ihåg att många udda politiska idéer kan vid första påseende tyckas vara naiva, trots att de egentligen inte är det. Ett exempel är idén om en så kallad medbor-garlön, d v s ett slags garanterad grund-inkomst för alla medborgare oavsett om man arbetar eller ej. Denna ”huvudlösa” idé har på ett sakligt sätt nyligen behand-lats i en avhandling i statsvetenskap av Per Janson, med titeln Den huvudlösa idén: medborgarlön, välfärdspolitik och en blockerad debatt (Lund, 2003).

Janson visar att den dominerande uppfattningen, att en sådan typ av eko-nomisk grundtrygghet för alla medbor-gare vore praktiskt omöjlig att genomfö-ra varken är särskilt genomtänkt eller väl underbyggd av fakta. Detsamma kunde nog sägas om de reaktioner av tvivel och misstro med vilka idéerna om det tregre-nade samhället har bemötts.

Entusiasm för nya, banbrytande verksamheter inom skola och pedagogik är av nöden idag. Man måste dock beakta att sådana ”alternativa” verksamheter ofta kräver mycket mer av sina medar-betare än vad samhällets etablerade institutioner gör. Svårigheterna med att arbeta i ”alternativa” institutioner beror inte bara på det omgivande samhällets motstånd eller bristande förståelse. De beror också på att verksamheten kräver en djupare förmåga till samarbete mel-lan med arbetarna, d v s en osedvanligt hög grad av ömsesidig tolerans, respekt och förståelse. Svårigheter av denna typ berör författaren endast antydningsvis.

Men den passionerade glöden i den-na bok kan förvisso hjälpa en att möta sådana svårigheter med gott mod och i en positiv anda. Den torde också väcka både intresse och engagemang för att bidra till konstruktiva lösningar på dagens sociala frågor. F

Bo Dahlin är professor i pedagogik Verksam vid Karlstads universitet

TExT bo daHlIn


Varför får inte waldorfelever i tolvaninformation om antroposofi?

Hon hade precis börjat på det nya jobbet efter att just ha gått ut waldorfskolan. En dag fann jag henne sittandes

framför en datorskärm med en massa text på. Jag tittade när-mare. Rubriken löd ”Ahriman”. Då jag frågade varför hon läste en sån avancerad esoterisk text sa hon att hon måste få någon hum om vad antroposofi var nu när hon jobbade här. Men du har ju gått 12 år i waldorfskola! Ja, men där fick vi inte veta någon-ting om antroposofi…

Att ungdomar som gått ut waldorfskolan hålls okunniga om antroposofi är tydligen mer regel än undantag. Jag har hört flera som haft liknande erfarenheter. En elev i Norge hade till exem-pel fullt sjå att få någon lärare att bli handledare för hennes tolvårsarbete i antroposofi, en annan berättade att han såg att ingen upplysning om waldorfpedagogikens bakgrund var sche-malagd i slutet på tolvan. Då krävde han och några till i klassen att få bli informerade, varpå en kunnig antroposof anlitades. Vad vill ni veta? var det första han sa. Och så fick de fråga. Inget var förberett.

I ett annat sammanhang fick jag veta att en god vän, som hoppat in på ett vikariat som waldorflärare, fick instruerat för sig av kollegiet att absolut inte nämna något om antropo-sofi då han skulle informera nyblivna föräldrar i skolan om waldorfpedagogik.

Man tar sig för pannan. Javisst är det skrivet i sten att wal-dorfskolorna inte är livsåskådningsskolor där man lär ut antro-posofi, javisst är det självklart att lärarna varken vill eller skall påverka eleverna ideologiskt – men att inte upplysa barnen i sista klassen om pedagogikens ursprung känns som att man

smiter från ett ansvar. Och att nyblivna waldorfföräldrar inte får klart för sig vilken roll antroposofin spelar i sammanhanget är en underlåtenhetssynd.

Och detta visar sig också vara precis så waldorfföräld-rarna uppfattar det på många ställen i både USA och England där många waldorfskolor inte nämner den antroposofiska bak-grunden för sina föräldrar. När det så småningom ändå kom-mer fram blir många bestörta och känner sig lurade. De söker sig sedan ofta till olika waldorfkritiska sammanslutningar och bekrigar sen i åratal både waldorfpedagogik och antroposofi. I Kalifornien resulterade detta för några år sedan i ett segdraget rättsfall.

De goda intentionerna om att inte pådyvla eleverna en livsåskådning och ytterligare understryka att waldorf inte är en livsåskådningsskola har där gått till en sådan överdrift att för-äldrarna tror att man smyger med antroposofin, att man håller det hemligt för att man har en dold agenda.

På sexti- och sjuttitalet då waldorfrörelsen började etablera sig på allvar i Sverige fick vi veta att i tolfte klass upplyste man om antroposofi i samband med religionsundervisningen, alter-nativt en schemalagd timme på vårterminen.

Är det inte så det skall vara? Eleverna har rättighet att få per-spektiv på skolans värdegrund innan de slutar. Och att föräldrar då de introduceras i waldorfpedagogiken inte får veta något om bakgrunden är märkligt. I båda fallen har man en möjlighet att bekantgöra vad antroposofi är i ett sakligt sammanhang utan för den skull anklagas för mission. F

Funderingen

FrågeställningenJohannes Ljungqvist


Förslaget om ett nytt konferenscenter i Ytterjärna berör de antroposofiska verk-samheterna på djupet. Skall framtiden präglas av exklusivitet och avskildhet för dem som har råd och av konflikter med granne och bygd – eller av Rudolf Steiners impuls om social tregrening i ekonomiskt och kulturellt broderskap? Det är den avgörande framtidsfrågan. Men först det aktuella planärendet.

Kommunen har efter lagstadgat samråd med berörda parter beslutat att en detaljplan skall upprättas för ett hotell- och konferenscenter samt en konsthall i Ytterjärna. Platsen som kommunen kan tänka sig för nybygg-naderna i sin helhet är inte den plats som arkitekt Espen Tharaldsen arbetat med, alltså omedelbart intill Säby gårds marker. Istället hänvisar kommunen till ett begränsat område i anslutning till nuvarande parkeringsplats med minst 100 meters avstånd från Säby gårds betesmarker. (läge 1b i kommunens samrådsprogram).

Är därmed problemen kring konfe-renscentret med hotell i fem våningar och Hilma af Klints konsthall – allt till-sammans – lösta?

Går det nu att komma överens med grannen Bengt Svensson på Säby gård om avstånd mellan 120 betande djur och anläggningen där många besö-kare kommer att röra sig och där det enligt dessa planer skall finnas en större restaurant med omfattande köksfunk-tioner? Miljönämnden, medveten om kommande problem, avråder i alla fall från en lokalisering också i det nya läget med anledning av ”...risk för störningar, olägenheter och även hälsorisk ... på grund av jordbruksdriften och djurhållning vid angränsande Säby gård”. Miljönämnden förordar en lokalisering i läge 1c eller väster om Ormen Långe.

Och går det att samla alla dessa dis-

parata byggnadsdelar till en organisk och klart gestaltad arkitektur – i volym när-mast jämförbar med Kulturhuset – inom det begränsade område som kommunen nu tänker sig? Flera som yttrat sig i frå-gan har i alla fall yrkat på att ”...volymen för konferenscentret bör delas upp i mindre enheter som lättare kan fogas in i land-skapet samt underordna sig Kulturhuset och Ytterjärna kyrka som dominerande byggnader i landskapsvyn”. (så står det i kommunens egen samrådsredogörelse av den 7 december 2009). Nej, proble-men är inte lösta. De återkommer inför detaljplaneprocessen.

Jag är förmäten nog att vidhålla att en långsiktigt sund utveckling av verksam-heterna i Ytterjärna sker genom en var-sam förtätning av befintlig bebyggelse kring Kulturhuset. Mitt förslag härintill (planskiss) bygger på den enkla tesen att Kulturhusets centrala roll skall förstärkas och inte marginaliseras. Nybyggnaderna med Hilma af Klints konsthall delas i tre klara funktionsenheter. (Bebyggd yta motsvarar i tillämpliga delar Tharaldsens förslag).

A, Hotell med cafeteria och restau-rant (1100 m2 på mark) i som högst fem våningsplan förläggs i en avtrappande terrassbyggnad väster om Ormen Långe (läge 1c). Där skogskanten just öppnar sig skulle ett hotell gestaltat av Espen Tharaldsen, platsa väl med rygg mot bakomliggande bergs- och skogsparti. Därtill cafeteria samt restaurant. En ny angöringsväg tillskapas med en avgre-ning mot Örjanskolan och kanske också vidare mot Vidarkliniken.

B, Konferenslokaler samt Scen-byggnad/”Black Box”/ (900 m2 på mark) i två våningsplan förläggs som separat byggnadskropp med stöd mot skogs- och bergspartiet väster om Robygge. I det läget kan såväl konferenser som teater- och musikarrangemang intimt samverka med Kulturhusets verksamheter på ett helt annat sätt än om lokalerna vore vitt skilda åt på ömse sidor om förbifarten. Observera att det går att erhålla invändig förbindelse mellan de nya lokalerna och Kulturhusets foajé såväl i överplanet som på källarnivå.

C, Hilma af Klints Konsthall står

Angående det planerade hotellbygget

konferenscenter – för elit eller för broderskap?


kvar på andra sidan vägen och lyser som ”Kristallen Den Fina” på den öppna plat-sen efter parkeringsplatsen. Den ligger i höjd med Vita Huset på andra sidan av den välkända häcken.

Den väsentliga framtidsfrågan är nu följande. Kommer inte den nya anlägg-ningen att bli ett renodlat kommersiellt center som på marknadens iskalla vis, skil-jer granne åt från granne och skiljer dem som har råd att delta i exklusiva konfe-rensmöten åt från dem som inte har råd?

Är det så de stora visioner som vuxit fram ur platsen ska möta framtidens utma-ningar? Eller kommer centret tillsammans med rörelsens samlade verksamheter att – i ett avgörande vägval – istället ta ett nytt steg i ”impulsernas” stolta rad, nu mot en nygestaltning av det sociala livet bortom kortsiktig marknadsekonomi, exklusivitet och främlingsskap? Aktuell ”impuls” är givetvis den sociala tregrening-en så som Rudolf Steiner formulerade den 1919?

En ”antroposofisk gemenskapsbild-ning” måste då komma till stånd (ur alla verksamheterna) för att i ett stort och samlat samrådsarbete – i frihet – ställa grundfrågan om rörelsens framtida upp-gifter i Ytterjärna; den om verkligt delta-gandet i fortsatt arbete för en frigörande pedagogik, biodynamisk odling på natu-rens och Östersjöns villkor, antropsofisk medicin och frigörelse från förlegade ekonomiska mönster.

Lars Danielsson

norska synpunkter på vår anmälan av boken om Jens björneboe i förra numret

I Forum för Antroposofi 3/2009 har redaktør Johannes Ljungquist en omtale av professor Tore Rems Bjørneboe-biografi Sin egen herre. Boken roses i begeistrede ordelag, noe som også kan ha sin berettigelse. Men var man henvist til Ljungquist som eneste kilde, ville man vært uvitende om at forfatteren presen-terer et tendensiøst bilde ikke bare av antroposofien og Rudolf Steiner, men også av Jens Bjørneboes og hans antropo-sofiske venners syn på den tyske okkupa-sjonsmakt i Norge under 2. verdenskrig.

Bjørneboes forhold til antroposofien og det antroposofiske miljøet i Sverige og Norge er et gjennomgående og sentralt tema i boken. Utgivelsen ble derfor fulgt av en debatt med høy temperatur og store motsetninger. Ikke bare antropo-sofer reagerte på forfatterens fremstil-ling, men blant andre også Bjørneboes datter, Therese Bjørneboe, som i et inter-vju i Aftenposten (17.09.) uttalte at ”det jeg oppfatter som en karikerende frem-stilling av antroposofien, gir inntrykk av at Rem undervurderer Jens Bjørneboe og mange i miljøet både menneskelig og intellektuelt.”

Ljungquists skriver ingenting om alt dette, og det får så være. Men vi finner det betenkelig at han som underlag for sin rosende omtale av boken, kun plukker ut noen få løsrevne sitater fra en større artikkel av Frode Barkved (Klassekampen 25.09.) og velger bort det som var artik-kelens kjerne og hovedpoeng, nemlig

en problematisering av Bjørneboe-bio-grafien.

For å rette opp noe av det skjeve inn-trykket som Ljungquists omtale skaper, ønsker vi å komme med et par aktuelle tilføyelser.

Bjørneboe i Sverige

Bjørneboe tilbrakte noen år i Stockholm under 2. verdenskrig (men ikke på grunn av sitt ”judiska påbrå”, som Ljunquist feilaktig hevder). Rems beskrivelse av det antroposofiske miljøet i den svenske hovedstaden er symptomatisk for beskri-velsen av antroposofien og antroposofe-ne generelt. I Barkveds artikkel fra 25.9. heter det derfor:

”For om Bjørneboe og hans antropo-sofiske venner hevder Rem at ‘de fleste av dem aldri riktig klarte å bli gode nordmenn under krigen’, og at de nesten uten unntak hadde ‘borgerlig bakgrunn’. De var ‘tysk-vendte’ og ønsket ‘å redde tysk kultur’; de hadde ‘et syn på folk og rase som har forbindelse til det som i disse tider bidrar til å føre tyskerne inn i bestialiteten’, og de bedrev ‘en overmenneskekultus rundt Steiner’. Rem formidler antroposofene stort sett som eksklusive, apolitiske idio-ter som ‘ikke ønsker å forstå’. De drikker te, mediterer og ‘driver med åndelige sysler’. Holdningen er ‘kvietistisk’, ifølge Rem: antroposofene trekker seg tilbake ‘fra en særdeles påtrengende ytre virke-lighet’. [Uthevet av F.B.]

En av dem som Rem i den påfølgende debatt stempler som antisemitt, er davæ-rende generalsekretær i Antroposofisk Selskap i Norge, Conrad Englert. I et åpent brev til Tore Rem skriver hans dat-ter Ursula Horn: ”Bildet av det antro-posofiske miljøet i Stockholm stemmer ikke. Jeg bodde der i to år etter krigen og

ble godt kjent med menneske det gjel-der. De var det motsatte av konservative og indifferente, tvert om var de meget radikale i sin tenkning, og i måten å skape sine liv på.” Det hører med til historien at Englert, som Tore Rem beskylder for anti-semittisme, huset og hjalp en tysk-jødisk flyktning under krigen.

Svenske antroposofer

Stockholmsmiljøet rammes altså av Rems tendensiøse fremstilling. Personene frem stilles som tilbakelente, uinteress-ert i tiden de lever i, kvietistiske og sel-vopptatte. Dette ble påpekt av Barkved i den artikkelen Ljungquist referer fra:

”Jeg kjenner flere av personene Rem beskriver fra Stockholm-tiden, og sene-re. Skulle Karl Brodersen, Karin Ruths-Hoffman, Gustav Ritter m fl være kvie-tister? Nei, den karakteristikken sliter jeg med.

Jeg tenker på en av dem: Bjørneboes nære venn Karin Ruths-Hoffman; inter-nasjonalist, fredsaktivist, antroposof. Rem forteller at hun er lærd og dannet og i ferd med å lære seg sin Steiner, og dess-uten ‘imponerende opplest på russisk og tysk litteratur’. Han beskriver også Ørjansgården, en internasjonal freds-skole i Stockholm som hun og mannen Mikael Hoffman tok initiativ til. Han kun-ne ha tilføyd at begge hadde kjent kom-munismen og nazismen på kroppen, og at antroposofien ble en kraftfull inspirasjon for Karin (og ‘tolstojismen’ for Mikael) til å handle i verden, til medmenneskelighet og sosialt engasjement, ikke bare under krigen, men gjennom hele livet.

Ruths-Hoffmans selvbiografi vitner om to mennesker som glødende spirituelt og sosialt engasjert. Mens de ennå bodde i Tyskland, arbeidet de med antroposofi


og var internasjonalister. Dermed ble de mistenkeliggjort og huset ransaket. I årene 1935-36 ble antroposofien i flere rapporter karakterisert som ‘ekstremt rasefiendtlig’, ‘internasjonalistisk’, ‘pasi-fistisk’ og ‘rett og slett uforenlig med den nasjonalsosialistiske verdensanskuelse’, noe som bl.a. førte til forbudet mot stei-nerskoler og Antroposofisk Selskap.

I Karins erindring fra 1932 heter det: ‘Ingen tog då ännu nazisterna på allvar. I våra kretsar såg man på nazisterna som sjuka apor.’ De to gjorde det de kunne for å bygge opp et nettverk av mennesker som kunne gjennomskue barbarismen som lå i denne ideologien, for desto ster-kere å kunne arbeide for et internasjo-nalt kultur og fredsarbeid. Dette minner da lite om Rems stereotyper av passive, tilbaketrukne antroposofer som drev med ‘åndelige sysler’?

Ved Karins begavelse i 1986, hvor jeg selv var tilstede, var kirkerommet fylt til trengsel. Den venstreradikale forfat-teren Sara Lidman var en av flere som tok ordet: ‘Karins livsåskådning är ingen maktfaktor i vårt samhälle. Men en kraft är den – osynlig och stark som flimmer-håren i en hotad organism.’ Med ‘livså-skådning’ mente Lidman det samme som Rem gir betegnelsen kvietisme, nemlig antroposofien.

Muligens passer det ikke inn i Rems oppfatning om hva som er politisk, men faktum er at da det 3. rikes eutanasipro-gram ble lansert, og mer enn 70 000 psykisk utviklingshemmede ble gasset i hjel, var det de antroposofiske helsepe-dagogene som sterkest og tydeligst aks-jonerte mot Naziregimet. Dette gjorde de blant annet ved å nekte å utlevere menneskene de hadde omsorg for. Denne konsekvente antroposofisk-radikale oppfatning av menneskever-det, kostet mange av dem dyrt, i form av flyktningtilværelse, fengsling eller henrettelse.

En av pionerene i dette arbeidet var Gustav Ritter, som på lik linje med Bjørneboe vanket i det antroposofiske miljøet i Stockholm. I 1933 ble han nødt til å emigrere fra Hitlers Tyskland fordi han nektet å utlevere lister over psy-kisk utviklingshemmede til myndighe-tene. Der møtte han sin senere ektefelle Agathe Ritter, som på grunn av sin jødiske herkomst måtte flykte fra Østerrike. De

kom begge til å være aktive pionerer for økologisk jordbruk og helsepedagogikk i Sverige. Det ovenfor nevnte er utfør-lig dokumentert, og harmonerer dårlig med Rems verdensfjerne antroposofer. Og i boken beskriver Rem Gustav Ritter som upolitisk, nærmest nazivennlig.” (Klassekampen 25.09)

Ettersom sistnevnte Gustav Ritter allerede er en kjent antroposofisk pioner i Sverige skulle det kanskje være unød-vendig å legge til at han i sin ungdom var med i ”Wandervogel-bevegelsen”, var sosialist og revolusjonær. Senere avbrøt han sitt doktorstudium i protest mot at de nazifiserte skolemyndighetene ville presse ham til å inkludere deres rasistiske menneskesyn i en oppgave han hadde skrevet.

Som representant for lærerforbun-det ble han innkalt til et møte med Hitler, som oppildnet tilhørerne til å være seg sitt kall som representanter for den tyske rase bevisst. Gustav satt ti skritt fra Hitler, og hans første tanke var at fyren var gal. Ettersom Ritter var en kjent og velta-lende mann ville skoleministeren at han skulle flytte til Berlin og ta over ansvaret for omorganisering av skolepolitikken. Dette, sammen med at Ritter nektet å utlevere lister over de psykisk utviklings-hemmede han hadde ansvar for, gjorde at han flyktet til Sverige. Der viet han res-ten av sitt liv til å kjempe for menneske-verdet til psykisk utviklingshemmede.

Vi kan føye til at det under krigen kom en bølge av flyktinger til Mikaelgården, både fra Norge, Tyskland, Tsjekkia og Østerrike. En av dem, den jødiske Agathe Kornfeld, giftet seg senere med Ritter – den samme mannen som Rem sier var upolitisk, lojal mot Tyskland og pleiet tvilsomt vennskap med nazister.

Dette kom også frem i den norske debatten, både i artikkelen Ljungquist referer til og senere i diskusjonen.

Zandersk reduksjonisme

En hovedinnvending hos flere kritikere var at Tore Rem stort sett aldri benytter primærkilder når han skriver om antro-posofien, men i all hovedsak – slik han selv også påpekte i et avisintervju – støt-ter seg på Helmut Zanders avhandling Anthroposophie in Deutschland (2007). Zanders hovedtese er kort sagt at Steiner hadde hele antroposofien fra andre

kilder, men fremstilte den som sitt eget originale verk. Slik har Zanders akade-miske autoritet bidratt sterkt til et annet typisk trekk ved Bjørneboe-biografien: Rem undersøker ikke den antroposofien som Bjørneboe selv opplevde og ble formet av i sitt liv, men betrakter den med et distansert og ironisk blikk, trygt situert i en sekundærkilde som definerer Rudolf Steiner som synkretist.

At Ljungquist liker Tore Rems bok godt og kanskje ønsker å fremheve ”det positive” står ham naturligvis fritt. Men å gjøre bruk av enkeltsitater på en måte som lar en prinsipielt kritisk fremstil-ling nærmest fremstå som panegyrisk lovsang, synes vi er et overtramp og en tvilsom journalistisk metode for å frem-heve egne poeng.

Harald Haakstad, Frode Barkved Svar:Hej Frode & Harald!Tack för er fylliga insändare som på alla sätt kompletterar vår egen text. Här bara några kommentarer.

Det var aldrig avsikten att på något sätt bedöma Björneboe-biografin, inte ställa den i något ”ljus” alls, vare sig ”panegyriskt” eller annat. Bara anmäla att boken kommit ut. Den lättsamma tonen kom sig av att det ju är en stor sak att någon utanför våra kretsar uppmärk-sammar en antroposofisk biografi.

Och trots att Jens Björneboe inte är speciellt känd i våra svenska samman-hang valde jag att anmäla biografin. Den hade nämligen föregåtts av ett rykte om att Stockholms-kapitlet hade någon nyans av att Helmut Giese skulle haft nazistiska sympatier, men efter att ha läst avsnittet och funnit att så ej var fal-let, skrev jag en kort anmälan med fokus på just det kapitlet eftersom det kunde ha ett visst intresse för de i Sverige som har hört om Björneboe.

För att samtidigt få info kring reaktio-nerna kollade jag på nätet lite av de artik-lar som då började sippra ut. Men det var inte många i september då jag skrev arti-keln. Och läsa hela boken fanns varken tid eller anledning till. Boken ses här nog mest som en intern norsk angelägenhet.Det är inte svårt att förstå upprördheten i Norge så här i efterhand. Tack för att ni informerat oss! Med vänliga hälsningar

Johannes Ljungquist


sällskapets styrelse besökte skilleby gård den 29 oktober

2009 och artur granstedt förevisade deras på gående

odlingsförsök. bland annat diskuterades humuslagrets

utveckling. Jag fann dessa frågor mycket tankeväckande och

de gav mig inspiration till att formulera följande.

Vi vandrade ut i odlingslandskapet med försöksytor och

artur talade om växtföljder med ömsom vall och säd. I stora

svep fick han oss att förstå vikten av att odla med en växtföljd

som ökar den biologiska aktiviteten i jorden och dessutom

gör att humuslagret tillväxer. sedan början av 1800-talet har

vi i sverige odlat med en växtföljd som innebär två eller tre

år vall följt av tre eller två år säd. Denna växtföljd ger goda

förutsättningar att driva en gård med djur. Dessa äter

höfoder (och säd) samt ger återcirkulation av gödsel.

Vallen och återförd gödsel berikar jorden medan odling

av säd tar näring från jorden. om detta görs på rätt sätt

vidmakthålls humuslagret och det kan till och med öka.

slutklämmen blir att ett välskött humuslager är en nödvän-

dig förutsättning för ett uthålligt odlande som ger produkter

med både stor volym och god kvalité.

som kontrast beskrev artur ett ensidigt odlande base-

rat på extra tillförsel av näring genom konstgödsel. sedan

50-talet är många av våra åkrar konstgödslade med kväve-,

fosfor- och kaliumsalter. konstgödseln gör att man kan odla

enbart säd på samma areal år efter år utan att mängden säd

minskar. problemet är att detta successivt minskar humus-

lagrets tjocklek och biologiska aktivitet. Exempelvis har

daggmasken gått ner i antal.

I en långvarigt konstgödslad jord finns enbart 20%

maskar jämfört med den jord som brukas enligt beskriv -

ningen ovan. Vid en omställning av denna jord till ett ekolo-

giskt odlingssätt reduceras skördemängden till 40% av den

konstgödslade jorden. Detta är vad det utarmade humus-

lagret då förmår.

Tankar rörande humuslagret och daggmaskar

man kan undra vad det betyder att daggmaskarna är

färre till antalet.

Daggmasken äter humus och lera där lerans salter bear-

betas av masken. Detta blandas in i den av masken skapade

jordmassan. Växterna tar upp detta salt och frukten mognar

enligt ett normalt förlopp.

I den konstgödslade jorden löser sig närsalterna från

konstgödseln i jordens vatten som sen upptas via växtens

rötter till frukten. ur ett biologiskt perspektiv blir då salt-

bildningen otillräcklig vilket leder till att frukten upptar

salter som inte är biologiskt bearbetade. mognadsprocessen

hämmas och fruktens struktur blir aningen uppluckrad. gör

man kristallisationsprov på växtsafterna ser man tydliga

skillnader i ordning och struktur i de olika odlingssätten.

med konstgödslade frukter får man mönster som är av lägre

ordning och otydligare struktur.

Ett annat tema i arturs forskning rör hur vattnet avrinner

och hur mycket av närsalterna som förs med. Här visar det

sig att en odling med växtföljd utan konstgödsel har helt

andra egenskaper än dagens traditionellt konstgödslade

odling när det gäller läckage av närsalter. läckaget är betyd-

ligt lägre vilket inverkar positivt på anslutande vattendrag.

I sverige har detta en gynnsam inverkan på Östersjön.

Det blev helt uppenbart för mig hur väsentligt

det är att vi lär känna de naturliga livsproceserna och

bejakar dem. man ser här hur människans ingripande lätt

kan ge upphov till ofullständiga livsprocesser med negativa

följder. Dessa erfarenheter kan generaliseras till många

andra dag saktuella områden. Jag kommer direkt att tänka

på hur vi gestaltar utbildningssituationen för våra barn

och ungdomar liksom ett antal andra lika relevanta

områden. F

Per-Erik Jonsson

FOTO

len

A l

IlJe

STr

An

D

Funderingen


Det var i byn Walldorf allt började…Den 17 juli 1763 föddes Johann Jakob Astor i Walldorf utanför Heidelberg.

Samma år slutade det sjuåriga kriget som visserligen var en europeisk företeelse

men som hade verkningar ända till Amerika. Och det var just i Amerika som Johann,

son till en slaktare, så småningom skulle finna sin väg.

Redan som femtonåring lämnade han sin hembygd och följde en äldre bror

till London för att lära sig instrument-makarens konst. Men inte heller i London stannade han länge. Tjugo år gammal utvandrade han till Amerika med tio träblåsinstrument i bagaget.

I den Nya världen blir han myndig för att sedan starta en karriär som förefal-ler sagolik. Men först vill han öppna en musikaffär i New York, den första av sitt slag. Den nödvändiga ekonomin skaffar han genom hårt arbete som gatsopare och gatuförsäljare. Men utvandrarnas intresse efter ankomsten i Amerika rik-tade sig inte mot musikinstrument, och Astors affärer gick inget vidare. Så han började handla i pälsdjur, och nu gick det bättre.

Snart var han marknadsledande från Atlanten till Stilla havet och ända till Hawaii, Kina och Japan. Han förvär-vade handelslicensen för samtliga ham nar inom East India Company och ska-pade på det sättet en monopolställning. Och genom fastighetsspekulationer byggde han upp sin tids största privata förmögenhet.

Men hans företagsamhet visade sig inte bara på det ekonomiska planet. Astor instiftade ett bibliotek som senare bar hans namn (och i dag heter Public Library). Ännu i dag verkar i hans födel-seby Walldorf en stiftelse som inrättats med hans medel och som ger stöd åt unga och gamla. På det viset har det ska-pats en varaktig förbindelse till hembyg-den. I ortens telefonkatalog finner man ännu i dag nästan tjugo personer med efternamnet Astor.

De som bär detta namn i den angloa-merikanska världen har spelat en bety-delsefull roll. Det engelska parlamentets första kvinnliga ledamot hette Astor. John Jacob Astor of Hever, ett barnbarns barnbarn till Johann Jakob, adlades 1956 och var från 1922 till 1966 huvudägare i London-tidningen The Times. 1912 dyker Astor-namnet upp i ett tragiskt samman-hang då Titanic förliser och en Jack Astor nämns bland offren. Medierna doku-menterade utförligt hans liv som på det sättet blev föremål för många filmer och böcker.

Grundandet av första hotellet med namnet Waldorf-Astoria har något av en saga över sig. En sen stormig natt under 1800-talets sista år gör ett äldre par entré i ett litet hotell i Philadelphia. De ber om ett rum. Dessvärre fanns inga rum lediga, beklagade den vänlige herren i receptio-nen. Men han tyckte inte att man kunde skicka iväg dessa trevliga människor mitt i natten då det dessutom regnade. Så han erbjöd dem sitt eget rum. ”Inte någon svit precis, men kanske tillräckligt för en natt i denna situation. Mig behöver ni inte bekymra er om, jag klarar mig alltid på något sätt.”

Nästa morgon skämtade den äldre herren med portieren: ”Ni är den mana-ger som man borde anförtro Amerikas bästa hotell åt. Kanske kommer jag att öppna det för er.”

Två år senare, när portieren för länge sedan hade glömt händelsen, fick han ett brev som påminde honom om den stor-miga natten. Brevet innehöll en inbju-dan till New York; man skulle träffas i en palatsliknande byggnad i korsningen

mellan femte avenyn och trettiofjärde gatan.

”Det här är hotellet jag lät bygga åt er”, sa den äldre herren som presente-rade sig som William Waldorf Astor. På det viset blev George C Boldt det första Waldorf-Astoria-hotellets manager. Han tjänstgjorde enligt det bibliska mottot att man inte ska vända ryggen åt dem som behöver vår hjälp, eftersom de skulle kunna vara änglar.

Med tanke på familjens mångsidig-het är det inte förvånande att Astors också blev involverade i tobaksindustrin. I sydstaterna, främst i Virginia, hade vita farmare för länge sedan tagit tobaks-plantagerna från indianerna. Indianska

Waldorf-Astoria Hotel i New York 1900


produkter hörde numera till vardagen i Europa: potatis, tuggummi och just tobak.

Mot denna bakgrund uppstod i Stuttgart cigarettfabriken Waldorf-Astoria, vars direktör och medägare Emil Molt 1919 grundade världens första waldorfskola tillsammans med Rudolf Steiner. Den var från början avsedd för fabriksarbetarnas barn och skulle heta Waldorfschule – inte Rudolf Steinerskola eller Emil Moltskola. Och hade den kallats för Astoriaskola skulle vi i dag kan-ske tala om astoriapedagogik.

Vad gäller engagemang, självstän-dighet, framgång samt intresse för kulturella och sociala frågor förekom-mer faktiskt en del paralleller mellan Johann Jakob Astors och Emil Molts liv. Den sistnämnde blev tidigt föräldralös och nådde yrkesmässiga framgångar helt ur egen kraft. Genom att bestäm-ma sig för benämningen Waldorf upp-rättades en förbindelse med namnets

Medarbetarna på cigarettfabriken Waldorf-Astoria i Stuttgart med Emil Molt vid pilen.

En cigarettförpackning med porträtt av anfadern Johann Jakob Astor. Kontrasten till våra dagars varningstexter är slående: ”Rökning befordrar hälsa”!

historia. Beteckningen Waldorf stod ju redan för framgång, kvalitet och ekonomisk tillväxt – och detta i hela världen. Dessutom lades grunden för ett partnerskap mellan skola och näringsliv.

Grundandet av den första waldorf-skolan var en kreativ akt genom vilken Rudolf Steiners spirituella föreställning-ar lierades med den ekonomiska verk-ligheten som representerades av Emil Molt. Steiner grundlade pedagogiken, Molt grundade skolan. Den omfattande visionen om samhällets nya ordning, där skolväsendet hör till ett fritt kulturliv, började förverkligas. F

Denna text är ett sammandrag av häftet Waldorf – Die Geschichte eines Namens av Hansjörg Hofrichter, utgiven av Bund der Freien Waldorfschulen i Stuttgart. Samman-drag och översättning Jürgen Vater.


TExT berIt frøsetH

Thor Danielsson startade en läkepedagogisk verksamhet på Island:

”Hantverket viktigt för funktionsnedsatta

ungdomars utveckling”De funktionsnedsatta vill själva utvecklas, de söker utmaningar, vill ut och bli självständiga

som andra ungdomar. Därför är det viktigt att våra institut öppnar upp, vidgar perspektiven

och arbetar för att samordna resurserna. Vi måste arbeta för det som Rudolf Steiner

talade om – verkstadsskolan – som vårdar förbindelsen mellan pedagogik och hantverk,

en medvetenhet om att kunskap inte är det som vi har i huvudet utan det som vi bär

fram ur hjärtat genom handens arbete, säger Thor Danielsson.


Det började på Island, denna gåtfulla ö som Vår Herre lämnade vind för

våg ute i Atlanten med sina varma källor, kala berg och sin glesa befolkning. Ett land som ofta lämnas i periferin när man talar om det nordiska samarbetet.

När finansbubblan sprack för ett par år sedan och ekonomin i västvärlden bör-jade gunga var Island ett av de land som drabbades hårdast. Många förlorade allt över en natt. Samtidigt mobiliserades krafter ur en annan källa, en ny syn på mänskliga och ekonomiska resurser bör-jade växa fram.

Enligt en av Rudolf Steiners många utsagor skulle det vara svårt att bygga antroposofi norr om sextiofjärde bredd-graden. Nog ser man stora kontraster mellan den tyska kulturens förfinade konstfullhet och det isländska folkets karga naturrike. Ändå finns det de som har lyckats skapa ett fundament för ett antroposofiskt inspirerat arbete på den gamla sagoön, en av pionjärerna är hant-verksläraren Thor Danielsson.

Thor är född i Reykjavik 1959 i en familj där man på farssidan i flera gene-rationer utövade hantverket som smed. I mammans släkt fanns en ursprunglig förbindelse till det gamla klarseendet på Island. Man talade med djur och växter, upplevde naturen som något elementa-riskt och väsensartat, ett intuitivt för-hållningssätt där man inte ställer frågor.

I tjugoårsåldern kände Thor en drag-ning mot andlighet och spiritism, han sökte något som kunde ge svar på exis-tentiella frågor om det finns ett liv efter döden. Vad är drivkraften bakom allt – människan kan inte bara vara en tom tunna? Vid konstakademin i Reykjavik valde Thor att gå bildlärarlinjen men kän-de redan då att undervisningen saknade inre substans, ett fördjupat innehåll rela-terad till väsentliga frågor omkring konst. Själv hade han en syster med Downs syn-drom och skulle gärna vilja utbilda sig till konstterapeut. Han såg vilken livsglädje och det ljus som fanns omkring dessa människor.

Genom systern kom han i kontakt med Solheimar, det första läkepedago-giska hemmet i Norden som blev grundat av Sesselja Sigmudsdóttir 1930. Mötet med den speciella miljön, arkitekturen och färgsättningen väckte nyfikenheten. Då trädgårdsmästaren Gudjon Arnason

berättade om Järna bestämde han sig för att åka dit 1984 för att gå på Rudolf Steinerseminariets konstnärliga linje.

Thor förstod inte språket men kunde ändå leva sig in i den omvälvande värld av tankar som förmedlades genom känslan: Arne Klingborgs engagemang i konsten och hans förmåga att tända lusten att skapa. Det kändes som trolleri när Arne i en undervisningstimme om Goethes färglära hade ställt upp ett stort prisma på en pall och väntade in ögonblicket då ljuset bröts i olika spektralfärger. Studiet av pelarna i Goetheanum och metamor-fosläran med Rex Raab skulle senare bli en ledtråd i Thors hantverksarbete med trä. Här kunde han erfara att innehållet i antroposofin lever i formerna, inte bara i orden.

Efter tre år i Järna åkte Thor tillbaks till Island med sin svenska fru för att arbeta på Solheimar. Nu fanns inspira-tion och vilja att bygga upp en verksam-het på Island, i första hand waldorfskola, lekskola, samt en träslöjdverkstad för elever med särskilda behov. ”Jag kände att jag på Island var del av en gemenskap som kan sammanföra hantverket med de andliga traditioner som lever i det gamla klarseendet”, berättar Thor; ”här fanns en livsuppgift och en framtidskraft.”

Planeringsarbetet hade börjat redan i Järna tillsammans med ett par andra familjer. Antroposofiskt inspirerad arki-tektur skulle också ingå och förslaget skickades in till kommunen Kopavogur. De fick då ett erbjudande om att ta över

en existerande lekskola utanför Reykjavik med 30 barn som var lite vanskött. När ryktet spreds att waldorfpedagogiken skulle läggas till grund för undervisning-en tog föräldrarna sina barn ur leksko-lan. Där stod eldsjälarna i den lilla dalen Lækjarbotnum utanför Reykjavik med en tom lokal!

Så blev kom det sej att skolan starta-de 1990 med begränsade resurser och ett litet antal elever som i princip var famil-jernas egna barn. Det fanns ingen eko-nomi, alla fick ta annat arbete vid sidan om. Det hände att de fick ett litet privat tillskott i form av varor, så som fisk till lunch, tills ett avtal om ekonomiskt stöd förhandlades fram och gjorde det möjligt att finansiera skolan.

Den första hantverkslokalen var inhyst i det som hade varit en gammal kiosk på 30 m2 som Thor köpte och flyt-tade till Lækjarbotnar. Här började Thor som lärare för två pojkar, en blygsam start på det som skulle bli till Asgardur Hantverkstad. Han ville göra något isländskt och fick gratis material, spill från trälasthandlarnas containrar. För att sti-mulera fantasin läste de sagor, de sjöng, ritade och gjorde utflykter i naturen.

Genombrottet kom med den stora hantverksutställningen på Island 1996, som Thor stod bakom och där de läke-pedagogiska instituten i Norden var representerade. Socialministern besökte utställningen och uppmärksamheten från myndigheternas sida resulterade i fasta bidrag från staten. Thor kunde nu


köpa ett hus på 120 m2, en barack som senare byggdes ut till 220 m2 med plats för 12-14 pojkar och flera anställda.

Fundamentet i arbetet var tillverk-ningen av leksaker, som flygplan, bilar, träd och troll – över 40 olika leksaker där Thor stod för formgivningen. De gjorde också större saker; gunghästar, spisar och inredningar. Barnen i lekskolan fick prova leksakerna, testa kvaliteten och känna om de kändes roliga och stimulerande att använda. Materialet skulle kännas varmt och mjukt att hålla i och han sökte former som gav uttryck för något levande, orga-niskt. Pojkarna lärde känna olika materi-alkvaliteter, skillnaden mellan hårda och mjuka träslag. Det intressanta var att de själva hade en impuls att slipa bort spet-siga kantar efter sågen.

Pojkarna i verkstaden fick sågade träbitar som skulle stimulera fantasin att utveckla och gestalta en särskild form och alla jobbade tillsammans omkring ett stort bord. Även om alla inte klarade utföra varje moment kunde alla följa med och leva sig in i hela tillverkningsproces-sen så att de upplevde att de själva hade gjort det.

Det var märkbart hur hantverksar-betet skärpte pojkarnas självförtroende. De fick en känsla av att de med högburet huvud kunde utföra ett arbete som inte alla kan göra. Men avgörande för denna självaktning är att det de gör tas på allvar. Arbetet får inte bli tidsfördriv. Det måste finnas ett behov av produkterna, de skall kunna säljas för att de har kvalitet. En lek-skola beställde t ex allt som behövdes för deras inredning, möbler och leksaker. En av de första kunderna var ett stort varu-hus i Reykjavik. I början fick de lämna lek-saker på nåder, nu frågar de efter leksa-ker varje år och till jul är allt borta!

Arbetet kompletterades med andra projekt där det ibland handlade om ett nordiskt samarbete med vandringar på fjället, där pojkarna fick lära sig att iaktta de former och linjer som lever i landska-pet. Mer än något annat land förknippar man Island med den nordiska mytolo-gin och Eddan. Här kan man uppleva en enhet med elementen, en förtätad atmosfär av luft och ljus. Fast naturen på Island är också mäktig, utmanande, rå. Det går inte alltid att bara vandra i väg och njuta. Ibland kan man råka ut för udda, riskfyllda upplevelser som när

man skall försöka hitta rätt plats för att ta sig över en å. De gjorde mat över eld och tillverkade en egen toalett. Efter sådana utflykter var killarna stärkta och oftast fulla av energi.

Under åren kom Thor att inse hur viktigt det nordiska samarbetet är. Själv hade han deltagit i de nordiska som-marmötena och på julmötet i Järna varje år. Thor var också med att grunda Antroposofiska Sällskapet på Island som i början var en lös organisation som tog hand om översättningar av antroposofisk litteratur och bedrev studieverksamhet. Den del av medlemskontingenten som gick till Dornach blev i sin helhet betald av Martha Heeder, en generös och bildad dam som doktorerat på isländska sagor.

Steiner hävdade ju att uppgiften hos de nordiska folken är att utveckla för-mågor som växer ur kunskapen om det fysiskt-eteriska. I Norden har man haft en ”väntekultur”, representerad av den tigande guden Vidar. Han som segrade över Fenrisulven, en bild av lögnen. Det gamla astrala klarseendet, som i många fall har fått leva kvar på Island, skall avlö-sas av ett nytt som också kan visa vägen till en ny Kristus-upplevelse i det eteris-ka. Det kanske låter som en urblekt saga i en tid där mobilmasterna skjuter upp allt tätare och sänker sitt bedövande nätverk över natur och människors sociala, inre förmågor. Här behövs en motkraft. Tar man de funktionsnedsatta på allvar kan man ana att de liksom Vidar är Mikael-tjänare som på sitt originella, underfun-diga sätt bidrar med det som lever i en annan dimension av tiden med kvaliteter som mognar i tystnad.

Efter 10 års arbetsinsats på Island kände Thor att det var dags att överlämna utvecklingen av Asgardur till sina medar-betare. Ekonomin fungerade, verksamhe-ten kunde stabilisera sig. Thor uttrycker att han är en person som alltid vill vidare, skapa något nytt och planerade att åter-vända till Sverige med familjen.

En eftermiddag i december 2002 knackade några barn på dörren hemma hos Thor och berättade upprört att de hade upptäckt en eldsvåda i verkstaden, som låg 500 meter från hans hem. När Thor kom fram till byggnaden hade elden tagit sig ända upp till taket. Brandkåren tillkallades, men tömdes snabbt på vat-ten och den tankbil som skulle komma

med extra vattenreserver körde av vägen i den tunga blötsnön. Man fick stå och titta på när elden rasade och när den änt-ligen var släckt hade halva huset brunnit ned och hela interiören var spöklikt kol-svart. Brandorsaken blev aldrig klarlagd.

Nu visade det sig hur etablerade de var i samhället. Kommunen kunde erbjuda provisoriska lokaler, men när de skulle bygga nytt fick de inte byggnads-lov. Detta resulterade i att verkstäderna flyttades till ett nytt ställe där det också fanns andra konstnärliga verksamheter. Stiftelsen köpte nu en lokal på 700 m2 som kunde rymma 20 anställda, en for-midabel växt på tolv år.

Flytten till Sverige blev försenad på grund av återuppbyggnaden, men 2003 kunde familjen bosätta sig i Järna. I dag arbetar Thor som ansvarig för den dag-liga verksamheten vid Åbykulle, ett läke-pedagogiskt hem i Hölö. Samtidigt arbe-tar han för idéer och initiativ som skall kunna göra det möjligt för funktions-hämmade ungdomar att komma vidare i sin utveckling. Planen är att upprätta en folkhögskola för funktionsnedsatta och att stärka hantverkets betydelse i detta sammanhang.

”Det finns egentligen ingen utbild-ning efter gymnasiet för dessa ungdo-mar. I praktiken är det så att de skall pla-ceras, vilket ofta innebär en stagnation och ett för tidigt åldrande. Per automa-tik vill vi isolera det som inte ”passar in”, det skall struktureras och hållas på plats. I dag talas det så mycket om individuell utveckling, men man förstår inte att de


funktionsnedsatta kan vara en tillgång i samhället och balansera upp något i det sociala. Utan de handikappade barnen skulle jag själv stanna upp i min utveck-ling, jag får lära mig tålamod och ödmjuk-het, eftersom de hela tiden speglar mina djupare karaktärsdrag, mina förmågor och tillkortakommanden. På så sätt kom-mer jag närmare mitt eget jag,” säger Thor som nog har en begåvning att möte dessa elever med ett särskilt lugn och en stillsam, varm rörlighet som väcker förtroende.

”Rudolf Steiner hade ursprungligen en idé om att de läkepedagogiska insti-tuten skulle fungera som en självständig organism som fyller de grundläggande funktioner och behov i elevernas livs-situation. Denna modell fungerar inte alltid. Man märker att de funktionsned-satta själva vill utvecklas, de söker utma-ningar, vill ut och bli självständiga som andra ungdomar. Därför är det viktigt att instituten öppnar upp, vidgar per-spektiven och arbetar för att samordna resurserna.”

Tillsammans med några institut i Norge, Sverige och Danmark bildade Thor föreningen Midgardur, ett kontakt-nät mellan läkepedagogiska verksamhe-ter i Norden. Tanken var att utveckla ett utbytessystem för funktionsnedsatta och erbjuda möjligheten att arbeta, stu-dera eller vistas en period i ett annat nordiskt land. Som hantverkslärare ser Thor en möjlighet att öppna instituten i de olika länderna för att tillsammans bygga upp en hantverksmässig erfaren-hetsbank – men de lyckades inte förank-ra idén. Utbytestanken har nu till en del övertagits av Nordjobb under Nordiska Ministerrådet, som kan erbjuda sommar-jobb för ungdomar.

Ett annat initiativ som Thor ivrar för är arrangemang av nordiska hantverksda-gar. Det är nu bestämt att ”majdagarna” i fortsättningen skall hållas vartannat år. Där emellan vill man försöka arrangera hantverksdagar i Järna för att bidra till att hantverkstraditionen går vidare:

”I dagens samhälle är hantverket nästan utrotat. Förhållandet mellan mäs-tare och lärling har tagits bort ur under-visningen. Vi måste arbeta för det som Rudolf Steiner talade om – verkstads-skolan – som vårdar förbindelsen mellan pedagogik och hantverk, en medveten-

het om att kunskap inte är det som vi har i huvudet utan det som vi bär fram ur hjär-tat genom handens arbete. Hantverket har alltid använts som ett medel i sjuk-domsrehabilitering och i arbetet med hantverket kan man se att gränserna för ungdomarnas arbetsförmåga flyttas, att det finns flera möjligheter än man trod-de. De kan göra ett kliv så att samhället öppnas för deras möjligheter”.

”Inom läkepedagogiken har vi tiden; ingen har ju tid i dag. Det är vår uppgift att sätta i gång cirkulationen så att vi inte bara hänger med i utvecklingen utan ock-så kan fungera längst fram i den. Många intresserade kommer på besök till de antroposofiska institutionerna för att hämta inspiration, sen åker de tillbaks till sina arbetsplatser för att använda något av det de lärt eller sett. I dag finns ingen hantverksutbildning för läkepedagoger, fast vi egentligen kunde vara ledande i Norden i att utbilda professionella läke-pedagoger inom väv, träslöjd, smedja, osv”. Idén om en hantverkspedagogisk skola i Norden har också kommit fram i Danmark, så nu får man vänta in tiden och hoppas på ett vidare samarbete så att idén kan realiseras”.

Thor är en drivkraft i det nordiska samarbetet och håller kontakten med Island levande. Trots att han flyttat till Sverige för att stanna känner han sig isländsk och kan uppleva en hemlängtan till naturen, den höga himlen, vidden och fåglarna. ”På Island finns en möjlighet att arbeta med den sociala frågan”, säger Thor, ”som följd av finanskrisen verkar det som om folket vaknar upp efter en

tung sömn. Det kändes som om luften på Island hade blivit för tunn, befolkningen var förtrollad av tron på kapitalkrafterna. Ekonomin hade utvecklats till ett spel där man tog höga risker och försökte tjäna pengar på pengar, en sanslös konsum-tions- och lånespiral.

Draken fick äta tills den sprack! Krisen har väckt ett nytt medvetande och ska-pat ett annorlunda förhållande till pro-duktionen och varornas reella värden. Invånarna börjar förstå att de kan påver-ka utvecklingen, vara med och förändra. Man talar om den stora husgeråds-revo-lutionen. Folk var så arga att de gick ut på gatan och slog med lock, stekpannor och slevar; skapade ett förkrossande oväsen och spektakel, man ville inte lyssna på lögnarna längre!

Den stora frågan återstår, vad fyl-ler man tomrummet med? Att bygga en stabil ekonomi kräver en omorganise-ring där i många fall mellanhänderna tas bort. En decentralisering tillsammans med nya initiativ, nytt engagemang och deltagande. Jag ser det som något av en livsuppgift att bidra med en social impuls i detta samhälle som har rötter i indi-vidualismens traditioner, dit de gamla vikingarna sökte sig för att kylan kunde stärka tanken och självmedvetandet. Här finns en utmaning för oss antroposofer att hitta nya vägar i förbindelsen mellan ekonomi och hantverk. I den nordiska gemenskapen kan vi realisera det nästa steget i arbetet för de funktionsnedsat-tas möjlighet att växa, det som kristalli-seras i idén om skolorna. Vi ligger rätt i tid!” F

Fundamentet i arbetet är tillverkningen av över 40 olika träleksaker där Thor Danielsson har stått för formgivningen.

Medarbetareförbundet

Förbundetförallaidenantroposofiskafolkrörelsen

Viarbetarför

samverkanmellanjämlikar‐ilevandeorganisationer

Medarbetareförbundetfår50000kravHuvudmannaförbundet

efterförlikningiAD

Medarbetareförbundet blev förra året stämt av Huvudmanna‐

förbundet iarbetsdomstolen(AD).HfvilleattADskulleuttalasig

omvilkaskyldighetersomHfhadegentemotMeFunderperioden

marstilldecember2008.

Sedan MeF svarat Hf i AD erbjöd sig Hf att betala 50 000 kr i

förlikningochpåsåvisslippaAD´sprövningavärendet.MeFhar

accepterat förlikningsbudet och tar på så sätt ansvar för att få

denna process avslutad. MeF har även beslutat att efterskänka

förfallnaavgifterförtideninnan2009förattintedrautpåenför

allaparterplågsamprocess.

Nyttcentraltavtalpågång

Sedan ett år arbetar MeF med ett nytt centralt kollektivavtal. MeF har arbetat mycket med att föra över det väsentliga

innehållet idetgällandeMeF‐Hf‐avtalet i enny formochhoppaskunna tecknadetnya c‐avtaletmedHf till halvårsskiftet, i

mittenav2010.MeF´sambitionärattdetnyac‐avtaletskabliheltäckandefördeverksamhetersomännuinteharegetlokalt

avtal, samtidigt som frihetsutrymmet för egna lokala avtal utvidgas. Det ska bli tydligare, ha ett begripligare språk och

uppdaterasiförhållandetillnylagstiftning.Viåterkommerinomkortmedmerinformationomavtalet.

Självförvaltning‐enutmaningfördenmodernamänniskan

Attförverkligaantroposofinärroligtochinspirerande.Nyakunskaperochförmågorutgörinsidan,arbetetidenfysiskavärlden

ärutsidan.Förtroendetförmedmänniskornautgören"mellansida"avettochsammaarbete.

Antroposofiskaverksamheterbörjaroftailitenskala,därdetresidornaavarbetetkanöverblickas.Närmansåsmåningomblir

flersomsamarbetarberikasallasidoravarbetetochdetmellanmänskligablirettegetarbetsfält.Detblirmerkompliceratatt

tabeslutnärmanär20eller50ännärmanärfem.Detblirensärskilduppgiftattutvecklasamarbetsformersommotsvarar

vårt behov av individuellt ansvarstagande. Vi behöver utveckla antroposofiska former för samarbete, fördelning av ansvar,

arbetsuppgifteroch"vinst"inomvåraverksamheter.Dethandlaromettkulturelltinspireratnyskapandepårättslivetsområde.

MeF´smålsättning

MåletförMeF´sarbeteäratthjälpaallamedarbetareattfinna

transparenta former för verksamhetsledning, lönefördelning

ocharbetsfördelning.Dessaskabeskrivasochbekräftasilokala

kollektivavtal.

Förbundet ska också vara en kunskapsbank när det gäller

självförvaltning och arbetsrätt. Förbundet ska teckna centralt

kollektivavtalförmedarbetarnaochhjälpamedarbetarnaattta

framlokalaavtal.Hardufrågoreller idéertillMeF´sarbeteär

duvälkommenatthöraavdigtillMeF´skansli.

MeFharflyttattillnyalokaler

Viharnuflyttattillpermanentakontorslokalerpå

Mossvägen1A,15337Järna.

08‐55150540,0736‐849366,[email protected]

Niärvälkomnaattbesökaossdär!

VarmahälsningarfrånMeFgenomKlaus,Sussie,HelenaochPer.


Praktik i Bolivia, Indien eller Dominikanska Republiken?

Under 2010 erbjuder Föreningen SOFIA 7 praktikplatser i Dominikanska Republiken, Bolivia och Indien. Du ska vara mellan 20-35 år och helst ha erfarenhet från någon antroposofisk verksamhet samt grundläggande kunskaper i spanska resp. engelska. Praktiktiden är 4-8 månader med början under sommar/höst 2010. Föreningen SOFIA står för samtliga resekostnader, försäkring, kost och

logi, men man betalar en avgift på 5.000 och ska vara medlem i Föreningen SOFIA.

Sista ansökningsdatum är 1 April

Ladda ner ansökningsblanketter och få mer information på vår hemsida www.foreningensofia.org

Äppelblomman

waldorflekskolan

i Norrköping firar

25 års jubileum

lördag 8 maj 2010 13-16

Välkomna!

Anmälan görs per mail: [email protected] Telefon: 011-164515

Vill du bidra med något ex. bilder, berättelser mm. Maila el. skicka till: Äppelblomman, box 744, 601 16 Norrköping

Bästa HF-medlem! Dags för lite aktuell information från HF.

Rikskonferens för Waldorfskolor, -särskolor och -förskolor Med anledning av den kommande nya skollagen kommer HF att hålla en rikskonferens för medlemmarna den 23/4. Det blir en heldagskonferens med inbjudna talare från bla Skolverket och fokus kommer att vara kring organisations- och ledarskapsfrågor. Mer information och inbjudan skickas ut till alla medlemsverksamheter samt läggs ut på hemsidan.

Kollektivavtalsfrågor Allmänna sektionen Allmänna sektionen kom under våren 2009 överens med MeF om att utarbeta ett nytt centralt kollektivavtal och dela avtalet i tre delar – en arbetsrättslig del – en förhandlingsordning och en ideologisk del som inte skall vara kollektivav-tal. MeF åtog sig att komma med förslag på nytt avtal, vilket kom först i början av 2010. I den fördröjda processen utar-betade Allmänna sektionen genom kansliet ett eget förslag på nytt avtal under december 2010.

Parterna kommer nu att träffas och gå igenom de två förslagen och dra upp riktlinjer för vad man kan enas kring.

HF håller fast vid tredelningen av avtalet och hoppas att få till ett avtal med MeF som tillgodoser alla verksamheters behov av lokala anpassningar. Från MeF:s sida är nyheten att man vill införa centralt avtalade och kraftigt höjda OB- Jour och minimilöner samt höja pensionsavsättningar mm.

Allmänna Sektionen inom HF kommer att verka för att verksamheterna så långt som möjligt får lokal självförvaltning lika för alla medarbetare samt att efter det att avtalsläget har klarnat, gå ut till medlemmarna för att få in synpunkter på olika förslag.

Det gamla återuppväckta avtalet med MeF gäller alltså tillvidare för Allmänna sektionens medlemmar.

Förlikning HF-MeF i Arbetsdomstolen (AD) MeF backade och sökte förlikning gällande alla de stämningar som MeF lämnat in till AD 2009, vilket HF accepterade och AD förlikade sedan parterna.

MeF:s advokat tog kontakt med AD i februari (några veckor före huvudförhandlingen) och bad AD att ta upp förliknings-förhandlingar med HF.

I första hand rådde under 2008 oenighet mellan HF och MeF gällande LFF-avgiften i samband med att avtalet mellan HF och MeF upphörde. Vidare påstod MeF att HF:s verksamheter, även efter det att avtalet hade upphört, skulle ha primär förhandlingsskyldighet gentemot MeF.

HF förhandlade frågorna med MeF samt föreslog att man gemensamt skulle be AD tolka frågorna.

MeF ville inte detta varför HF tog frågorna till AD för en tolkning genom en så kallad fastställelsetalan.

Kort därefter stämde MeF en skola på skadestånd om 75.000 kr och 14 andra av HF:s verksamheter på sammanlagt 420.000 kr i skadestånd. Därtill redovisade MeF krav på LFF-avgifter om 192.966 kr från HF:s verksamheter.

Parterna hade förberedande förhandlingar inför AD i höstas utan att kunna enas. Huvudförhandling med många vittnen och bevisning skulle ha skett den 9 och 10 mars i år.

För HF stod det hela tiden klart att man hade gjort rätt tolkning av vad som gällde enligt avtal och de arbetsrättsliga lagarna men trots det ville man hjälpa MeF ur den uppkomna situationen.

Redan vid de inledande förhandlingarna erbjöd HF på domstolens uppmaning ett antal förlikningsbud som alla förkas-tades av MeF.

I början av februari återkom så MeF genom sin advokat och ville förlikas.

I det läget upprepade HF sitt tidigare lämnade förlikningsbelopp om 50.000 kr med hänsyn till den omöjliga situationen, som MeF har försatt sig i och där man utsätter sig för risken att förlora målet och få betala rättegångskostnader till uppskattningsvis mellan 150-200.000 kr.

Genom detta kan vi nu lägga alla gamla tvister om LFF-avgiften och av MeF hävdade skadestånd bakom oss. Uppenbar-ligen insåg MeF det kloka i att ta sig ur situationen samt risken att förlora såväl en hel del pengar som nederlaget att även förlora dessa 14 stämningar.

Sammanfattningsvis hoppas HF genom denna lösning möjliggöra för MeF att med ökat förtroende verka vidare på sikt. Det kan nämnas att MeF befinner sig f.n. i en förhandling med Allmänna sektionen i HF om ett nytt uppdaterat centralt kollektivavtal och förhoppningen är att resultatet ska bli så bra och klokt som det bara går.

Styrelsen och kansliet


Vad är antroposofiska sällskapet?

Antroposofiska Sällskapet är en förening för människor som vill stödja det antro -posofiska arbetet. I samtal, studiegrup-per, seminarier och konstnärligt arbete får man här tillfälle att lära känna antroposofin och genom andra männis-kors individuella bearbetning, något som på ett konkret sätt kan förklaras till ett uppvaknande inför det andliga.

Antroposofiska Sällskapet finns resenterat i ett trettiotal länder i världen. Goetheanum i Schweiz är det internatio-nella kultur-, forsknings- och konferens-centret för antroposofin. I Sverige finns ett landssällskap med sekretariat och lokaler i Kulturhuset i Ytterjärna söder om Stockholm. Runt om i landet finns grupper inom Antroposofiska Sällskapet som arbetar på olika sätt med antroposofi som inspirationskälla.

Antroposofiska Sällskapet är öppet för alla som vill stödja det antroposofiska arbetet. Där existerar inga för - pliktelser annat än en stödjande medlemsavgift. Många medlemmar är aktiva på olika sätt, men många väljer att enbart vara stödmedlemmar.

Varför skall man vara medlem i sällskapet?

Det är viktigt att människor som söker ett djupare livsinnehåll kan få tillfälle att mötas. Genom att uppleva varandras frågor och utvecklingsvägar blir antropo-sofin levande, en utvecklingsprocess där nya möjligheter och pers pek tiv öppnar sig.

Genom att bli medlem i Antroposo-fiska Sällskapet stödjer du Fria Högskolan för Antroposofi och det antroposofiska arbetet.

Vad kostar det?Medlemsbidraget fastställs av årsmötet. och sätts in på postgiro 5 88 71-5.

Medlemsbidraget är 1200 kr. Student 300 kr, pensionär 500 kr. En prenumera-tion av medlemstidningen Forum för antroposofi ingår.

Vad är fria högskolan för antroposofi?

Om man varit medlem en tid och det uppstått en vilja att samverka med andra som har antroposofi som bakgrund,

kan man ansöka om medlemskap också i Fria Högskolan för Antroposofi. Det handlar om att arbeta mot en fördjupad andlig erfarenhet som grund för denna samverkan. Det inåtriktade arbetet ger kraft och inspiration till det dagliga arbetet och erfarenheterna från dagen ställer det inre arbetet i ett nytt ljus.

För att få en förbindelse mellan det interna och det utåtriktade arbetet samverkar medlemmar verksamma inom ett och samma yrkesområde inom så kallade sektioner av Högskolan.

Så finns det idag sektionsgrupper för en rad arbetsfält, bl. a. allmän antropo-sofi, pedagogik, medicin (inkluderande läkepedagogik), bildkonst, scenkonst, jordbruk och näring, naturvetenskap, matematik och astronomi, socialveten-skap, humaniora och även en ungdoms-sektion.

Detta ger inspiration och nya kunskaper bland annat till olika antropo-sofiska verksamheter såsom till exempel skolor, förskolor, läkepedagogiska och socialterapeutiska verksamheter, jordbruk, sjukhus m m. Samtidigt kan erfarenheterna från arbetet i Fria Högskolan också bidra till en fruktbar samverkan med olika individer och grupper i samhället.

om man vill veta merFör den som vill veta mer om antro po -so fin finns ett stort utbud av litte ratur, både av Rudolf Steiner och många andra författare. Från Robygge i Järna (tel 08-551 502 90, hemsida www.robygge.se) kan man rekvirera litteraturförteckningar och beställa böcker. Vissa böcker finns också på landets bibliotek.

En annan möjlighet är att delta i någon av de kortare eller längre kurser som anordnas på Rudolf Steinerhög-skolan i Järna eller andra orter i landet. Aktuellt kursprogram kan beställas på tel 08-551 503 25.

Upplysningar om Antroposofiska Sällskapet eller Fria Högskolan för Antroposofi kan du få genom att ta kontakt med kansliet: tel 08-554 302 20, fax 08-551 506 44 [email protected] Besök gärna webbportalenwww.antroposofi.info

Du kan också kontakta någon av sällskapets grupper här nedan.

GrUPPer I AnTrOPOSOFISkA SällSkAPeT I SverIGeannagruppen Ragnhild Norbäck-Collin 0411-52 27 83björkagruppen i Vingåker Anna Maria Aeberhard-Eriksson 0151-302 11brommagruppen i stockholm Nils Olof Dunkars 08-25 87 06Delsbogruppen Matti Remes 0653-71 75 26filosofigruppen Jens-Christer Lassen 070-799 22 20goetheanumgruppen i stockholm Margareta Westerberg 08-37 77 01göteborgsgruppen Lennart Wennerblom 031-20 27 60Jeanne d’arcgruppen i Örebro Curt Wengelin 019-22 20 39Johannes bureusgruppen i uppsala Tom Pauli 018 -50 39 56Jämtlandsgruppen i Östersund Inga Thomasson 063-51 42 06Järnagruppen Artur Granstedt 070-867 67 63kalmargruppen Hans Johannesson 0480-360 10kassjögruppen i umeå Jakob Baumann 090-390 56kontaktgruppen Ewa Edgren 0155-240 014kontaktgruppen Filip Henley 0158 124 48mariagruppen i Västerås Kristina Mezei 021-804649mikaelgården grupp Dick Tibbling 08-551 500 67mikaeligruppen göteborg Hester Renouf 031 -21 49 27norrköpingsgruppen Maivor Forster 011-39 28 87novalisgruppen i Järna Kristian Holmberg 08-551 719 30pestalozzigruppen i Järna Elisabeth Chyle 08-551 503 29rafaelgruppen i mölnbo Filip Wall 0158-520 12rudolf steinergruppen i stockholm Annika Stigdotter 08-660 93 13selma lagerlöfgruppen Hilke och Christian Osikasofiagruppen farsta Brita Gezelius 08-93 85 14sofiagruppen farsta Gunilla Stålhammar 08-80 30 48tavestagruppen i Järna Ruth Koernig Hoffmann 08-551 701 34umeågruppen Thomas Ljungquist 090-12 43 64 Hovs livs – urielgruppen i Växjö Daniel Ekman 0470-636 96, 070-633 93 23Österlengruppen Barbro van der Stad 0411-55 04 29

BAntroposofiska SällskapetPl 1800, 153 91 Järna

SVERIGEPORTO BETALTPORT PAYÉ

www.kulturhuset.nu

Järn

afes

tiva

len

5/7

– 9

/7 2

010

Måndag 5/7 kl 1900

Taube i Ligurien Mikael Samuelsson sång – Mats Bergström gitarr

Tisdag 6/7 kl 1900

Världspremiär för RoMA Ny trio: Roland Pöntinen – Mats Zetterqvist – Anders Loguin

Uruppförande Anders Eliasson festivaltonsättare

Onsdag 7/7 kl 1900

Dahlkvistkvartetten Anders Eliasson – Robert Schumann

Torsdag 8/7 kl 1900

Sissela Kyhle show Dina dagar är räknade

www.kulturhuset.nu

forum för antroposofi

Documents