EARTH SCIENCES CENTREGÖTEBORG UNIVERSITYB142 1998

STENEN VÄXER UR MARKEN?

- Ett försök att mäta stenuppfrysning för ett områdei Bollebygds kommun, Västra Götalands län

Fredrik Lindberg

Department of Physical GeographyGÖTEBORG 1998

GÖTEBORGS UNIVERSITETInstitutionen för geovetenskaperNaturgeografiGeovetarcentrum

STENEN VÄXER UR MARKEN?

- Ett försök att mäta stenuppfrysning för ett områdei Bollebygds kommun, Västra Götalands län

Fredrik Lindberg

ISSN 1400-3821 B142 Projketarabete

Göteborg 1998

Postadress Besöksadress Telefo Telfax Earth SciencesCentre Geovetarcentrum Geovetarcentrum 031-773 19 51 031-773 19 86 Göteborg UniversityS-405 30 Göteborg Guldhedsgatan 5A S-405 30 Göteborg

SWEDEN

1

SUMMARY

This essay is an attempt to measure the rate of stone uplift for an area located in Bollebygdscommunity, Västra Götalandslän. The investigated area (Slätthult) lies on the western edge ofthe south swedish highland, about 225 meter above sealevel and is characterised by thefissure-valleysystem that dominate the region of south-west Sweden. The area was cultivatedin the first half of the 19th century and the cultivated area had its largest extension (15hectare) about 1960. At present day only one household does farming on 9 hectare.

Earlier research concerning the frostsorting processes has its concentration in periglacialenvironments where the processes are more effective that in the warmer, tempered zone.Research concerning the velocity of stones and other objects movement to the surface isaiming towards certain stones and not the volume that rise to the surface from a certain areaon a specific amount of time. The different factors that affects the rate of stone uplift are forinstance the amount of ground water, the most common grainsize in the soil, the velocity ofthe freezing process and the mineralogical composition of the material.

This essays purpose was to measure the total volume of stones and boulders that has reachedthe upper soillayer due to stone uplift processes since the investigated area was cultivated andto acquire the rate of the annually mean velocity of the frostsorting process. The purpose wasalso to see if the method were sufficiently to this kind of investigation. The methods that wereused was to produce two factors. First, what the potential stonevolume are for a particularvolume of soil and then extract this information to the total cultivated landarea of Slätthult.By doing this, one can get the information that indicates the volume of stones that should bepresent in the upper soillayer if the investigated area still were untouched. The second faktoris the volume of stones and boulders that exists above surface in all the stonewalls, cairns andsimilar structures. When the two factors are known and a comparison is made one can sayhow effective the frostsorting process is in the investigated area.

The results show that the farmers have removed 2303 m3 stones and boulders from the soilsince the area was cultivated. If the potential stonevolyme is withdrawn the results show thatthe total uppfreezing of stones are 606 m3 over a 150 year period. The mean annual uplift isestimated to 456 dm3/hectar. This can be compared with one stone that weigh 1169 kg and hasa diameter of approximately one meter. I consider that the method, with some adjustment, canproduce the rate of stone uplift for a fixed area. The method itself is not the main issue. Themain concern is the choice of study area that must be carefully chosen. Historical facts andnatural conditions has to be well known before the method can be used.

2

SAMMANFATTNING

Detta arbete är ett försök att mäta stenuppfrysning runt Västergården i Slätthult, Bollebygdskommun i Västra Götalandslän. Området ligger i utkanten av det småländska höglandetungefär 225 meter över havet och präglas av sprickdalar, vilket ger landskapet en böljandekaraktär. Slätthult uppodlades troligen under 1800-talets första hälft. Odlingsarealen var somstörst runt 1960, då cirka 15 hektar bestod av åkermark. Idag bedriver endast ett hushållspannmålsproduktion med en areal på 9 hektar.

Tidigare undersökningar angående frostsortering är inriktade på periglaciala miljöer därprocesserna är tydligare än i den tempererade zonen. Forskning om hastigheten påstenuppfrysning är inriktad på enstaka föremåls vandring mot markytan och inte på hur storvolym som fryser upp på en viss yta under en viss tid. Faktorer som styr stenuppfrysningen ärbland annat tillgången på vatten, dominerande kornstorlek i materialet, hastigheten påfrysningsprocessen och materialets mineralogiska sammansättning.

Syftet med uppsatsen var att mäta den totala volym stenar och block som frusit upp sedanmarken började att odlas och att få fram en årlig medelhastighet för uppfrysningen. Syftet varäven att testa den metod som använts. Metoden jag använde mig av var att producera två tal,ett för hur stor den potentiella stenvolymen var för en viss volym jord i ett obrutet parti ochsedan föra över den till den totala åkerarealen i Slätthult. Därmed får man fram deninformation, vilket talar om hur mycket sten som skulle ha legat i marken om den inte varuppbruten. Det andra talet får jag fram genom att mäta och beräkna volymen av sten ochblock ovanför markytan, dvs i murar, stengärdsgårdar och liknande. När de två talen sedanjämförs kan man få en viss uppfattning om hur stor stenuppfrysningen har varit.

Undersökningen visar att man har tagit upp 2303 m3 sten och block sedan markenuppodlades. Om man drar ifrån den potentiella stenvolym som skulle funnits i marken omdenna varit orörd, får man fram att den totala stenuppfrysningen har varit 606 m3 för enperiod på drygt 150 år. Den årliga medeluppfrysningshastigheten är uppskattad till 456dm3/ha. I kilo räknat uppgår den årliga uppfrysningen till 1169 kg/ha. Jag anser att metoden,med viss justering och finslipning, kan utreda det syfte och besvara de frågeställningar somställs i detta arbete och därmed kan användas för vidare forskning under samma tema. Självametoden i sig är inte det stora problemet. Däremot måste val av undersökningsområde skemycket noggrant. Historiska fakta och naturliga förutsättningar måste vara väl kända för attmetoden skall kunna användas.

3

FÖRORD

Uppsatsen är ett 10 poängs magisterarbete i geografi med naturgeografisk inriktning. Artbetetpåbörjades under vårterminen 1997 och avslutades vårterminen 1998. Val av ämne komursprungligen från den nu bortgångne Sten Rudberg, professor i geografi, särskiltnaturgeografi vid Göteborgs universitet. Han hävdade tidigt, att det fanns en lucka iforskningen när det gällde vilka processer som styr stenuppfrysningen och hur snabbt stenaroch block vandrar upp till ytan i den tempererade klimatzonen.

Handledare var universitetslektor, Mats Olvmo och universitetslektor, Margit Werner.Tacksamhet riktas till de bosatta i Slätthult, speciellt till moster Ingrid och morbror Walter.Ett stort tack riktas även till min far, Håkan Lindberg, för all hjälp med fältarbetet.

4

5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING s. 6

SYFTE s. 6

FRÅGESTÄLLNINGAR s. 6

TEORIER OM STENUPPFRYSNING s. 7Faktorer som styr stenuppfrysning s. 7

VAL AV OMRÅDE s. 9

OMRÅDESBESKRIVNING s. 9Naturliga förutsättningar s. 10Stenansamlingarna s. 12

METODIK s. 14Potentiell stenvolym s. 14Upptagen stenvolym s. 14Total odlingsareal s. 16Årlig medeluppfrysning av stenar s. 16

RESULTAT s. 17Stenvolym i ett orört markparti s. 17Stenvolym ovan mark i undersökningsområdet s. 17Odlingsareal s. 19Stenuppfrysning s. 20Stenmurarnas och rösenas lokalisering s. 21

DISKUSSION s. 23

RESULTAT s. 23De upptagna stenarnas storlek s. 23Markens stenhalt s. 23Kontinuerlig stenuppfrysning? s. 24Stenuppfrysningens årliga hastighet s. 24

METOD s. 24Metodens validitet s. 25

SLUTKOMMENTAR s. 26

SLUTSATS s. 27

REFERENSER s. 28

Litteratur s. 28Kartmaterial s. 29Muntliga källor s. 29

6

INLEDNING

Att stenar ”växer” upp ur marken är ett välkänt fenomen för oss som bor i de delar av världendär temperaturen i regel når under noll grader Celsius under vinterhalvåret. Någonundersökning om hur snabb denna process är och vilka processer som är styrande på vårabreddgrader, den tempererade klimatzonen, existerar dock inte. I boken ”The frozen earth” avWilliams och Smith står följande;

”Even in temperate regions with substantial winter freezing farmers are awarethat, through the years, stones and boulders rise to the surface. Such ‘growingstones’ must have been a particular nuisance to early generatinons striving toremove the stones from their land.” (Williams & Smith 1991, s.156).

Vid samtal med lantbrukare runt Töllsjö, Bollebygds kommun i före detta Älvsborgslän, varsvaret uteslutande att stenar och block växer upp ur åkrarna och måste tas bort för att kunnaodla marken.

Syfte

Syftet med denna uppsats är att försöka få fram ett mått på stenuppfrysning för ett område ivästra Sverige. Måttet på stenuppfrysningen innebär så väl total volym sedan områdetuppodlades som en årlig medelhastighet.

Syftet är även att testa den metod som använts i arbetet för eventuell efterföljande forskning.

Jag utgår från ett antagande att:En åker som brukats under längre tid än en annan med samma naturliga förutsättningar harhaft en större sammanlagd volym av uppfrysta stenar och block.

Frågeställningar

För att få fram en mått på stenuppfrysningen för undersökningsområdet har jag tagit hjälp avföljande frågeställningar:

1. Hur stor skulle den potentiella stenvolymen i marken vara, om åkerarealen iundersökningsområdet inte varit uppodlad?

2. Hur mycket sten har tagits upp från odlingsmarken sen undersökningsområdet börjadeodlas?

3. Hur stor är volymskillnaden mellan den totala stenvolymen som tagits upp ur marken ochden potentiella volymen sten för åkermarken i undersökningsområdet?

4. Kan man märka en volymskillnad på murar och rösen i anslutning till en åker som har varituppodlad och brukad längre än en annan åker med samma naturliga förutsättningar?

5. Hur stor är den årliga medeluppfrysningen av stenar och block?

7

6. Kan man göra en undersökning om stenuppfrysning utan att låta den fortlöpa överåtminstone en frysningsperiod (tillfälle då marktemperaturen understiger 0o celsius)?

Teorier om stenuppfrysning

Nästan all forskning, som handlar om stenuppfrysning (frostsortering), har antingen utförts ilaboratoriemiljö eller av forskare inriktade på periglaciala processer då själva processen ärsom mest påtaglig i dessa miljöer. Man är inte helt säker på vilka mekanismer som styruppfrysning av större stenar men det finns två olika teorier som man anser ligga bakomprocessen. Ett tidigt och viktigt arbete är Beskows undersökning ”Tjälbildning ochtjällyftning med hänsyn till vägar och järnvägar” (1932).

Den ena av teorierna är frost pull och går ut på att, när vattnet i marken fryser från ytan ochnedåt hävs hela markytan uppåt då vatten i fryst form har en större volym än samma mängdvatten i flytande form. När frysfronten når en större sten fryser den övre delen av stenen fastoch följer med när marken hävs. Vid den nedre delen av stenen, dit frysfronten inte harkommit än, skapas ett hålrum där stenen hade sin position innan vattnet i marken börjadefrysa vid toppen av stenen. Mindre partiklar kan då ramla ned i det hålrum under stenen innande fryser fast av den nedåtgående isfronten. Frysfronten är det skikt av marken där vattnetfryser till is dvs där temperaturen sjunker under noll grader. Eftersom kylan generellt settkommer ovanifrån, vandrar frysfronten nedåt i marken när temperaturen i luften ligger undernoll grader. När marken sedan tinar igen och hela marken sjunker ihop, kan inte de störrestenarna gå tillbaks till sitt gamla läge då mindre omgivande partiklar har lagt sig i hålrummetunder stenen (Chambers 1967, s 18 f).

Den andra teorin är frost push och ser till föremåls termiska konduktivitet som den avgörandefaktorn till att de höjs i jämförelse med sin omgivning. När frysfronten avancerar ner tillöverytan av stenen, leds kylan nedåt och islinser bildas under stenen. Detta beror på attmaterialet vid stenens nedre del fortfarande är i ofruset tillstånd och vatten vandrar då tillporerna under stenen på grund av att porvolymen minskar och kapillariteten därför ökar.Isbildningen under stenen gör nu att stenen pressas uppåt då isen trycker på underifrån. Närmarken sedan tinar frisläpps mindre partiklar fortare än den större stenen och kan därför intaplats under stenen och därmed hindra stenen från att sjunka tillbaks till samma läge (Corte1966, s 175 ff).

Faktorer som styr stenuppfrysningEn självklar förutsättning för att så kallad vertikal sortering (uppfrysning) skall kunna skeunder en frysningsprocess är att jorden på något sätt innehåller olika fraktioner. I olika slagsmoränjordar finns alla slags kornstorlekar representerade och en frostsortering kan därför ske.En annan faktor som är nödvändig för att processen skall vara märkbar är att tillgången påvatten ska vara relativt stor. Det finns ett samband mellan vattenhalt och kornstorlek därvattenhalten ökar om mindre kornstorlekar dominerar på grund av större kapillaritet. Närfrysningsprocessen sedan sätter igång och vattnet i porerna fryser ökar kapillariteten ochsuger på så sätt upp vatten underifrån och från sidorna.. Därmed blir vattenhalten större vilketökar hävningseffekten ytterligare när vattnet fryser. Denna kapillaritetsökning som inträffarnär marken fryser kallas på engelska för cryosuction (French 1996, s 32). Detta gäller endastvissa sammansättningar av material. Om det är större kornstorlekar som dominerar t ex sandeller grus, är porerna så stora att vatten inte kan vandra uppåt på samma sätt som t ex i ettsiltigt material och hävningen blir mindre. Beskow har gjort en klassificering där han har delat

8

in jordarter efter tjälfarlighet, det vill säga, hur mycket olika jordarter hävs under frysnings-processerna (tabell 1).

Tabell 1: Tjälfarlighetsklassificering av jordarterKlassindelning Beskrivning JordartstyperIcke tjälfarliga Ej hävningsbenägna på grund av

liten kapillaritetTorvjordar, grus, sand

Måttligt tjälfarliga Märkbar tjällyftning ochvattenansamling vidfrysningsprocessen. Särskiltmärkbar i sänkor därgrundvattenytan står nära markytan.

Leror, gyttjor, sandig-moig morän

Mycket tjälfarliga Tydlig tjällyftning på grund av högkapillaritet. Mycket storhävningseffekt där grundvattnetligger nära markytan.

Silt, grovlera, siltig morän

Källa: Bearbetning av Beskow (1932, s. 32 f)

Märkbart är att hävningseffekten beror till mycket stor del på hur kraftig kapillariteten är iolika slags jordarter. Siltiga material, vilka har den största uppsugningsförmågan av vatten ärde mest tjälfarliga materialen.

En annan faktor, som Corte beskriver, är hastigheten på själva frysningsprocessen. Medlaborativa undersökningar påvisar han att uppfrysningen av grövre material blir större omfrysfrontens vandring nedåt i marken går långsamt än om den avancerar fort (1966, s 179 f).Temperaturen i allmänhet spelar även en viss roll i sammanhanget. Det finns alltid en vissmängd ofruset vatten även i frusen jord, men ju kallare det blir desto mer vatten fryser, meden större hävningseffekt som följd (Williams & Smith 1991, s 210 ff).

Den mineralogiska sammansättningen inverkar också på uppfrysningsprocessen genom attvissa mineraler har en högre termisk konduktivitet än andra och därför kan minska processengenom att skynda på frysningen av marken och tvärtom om marken innehåller mycket mineralmed låg konduktivitet (Sundberg, 1988 s 32 f). Om man har temperaturer mycket underfryspunkten, blir även tjäldjupet mäktigare och en större del av marken blir påverkad avprocessen. Hur mycket tjäldjupet kan utvecklas beror även på hur mycket nederbörd i form avsnö som faller. Snö har en isolerande effekt på grund av dess höga albedo och på så sätt blirtjäldjupet avsevärt mindre om täcket ligger kvar under en längre period av sträng kyla(Janson, 1968 s 34 f).

Hur mäktig kan då stenuppfrysningen vara? Washburn undersökte detta på nordöstraGrönland med ett utpräglat periglacialt klimat. Han använde sig av flera olika lokaler ochdelade in undersökningspunkterna i våta och torra. Han räknade sedan ut ett medel av sina tvåkategorier och fick fram att under en period på sex år (1958-1964) vandrade stenar med endiameter på 20 cm cirka 15 cm där marken i allmänhet var våt och ca 6 cm om marken vartorr. Uppfrysningen av föremål med en diameter på 10 cm i diameter var däremot betydligtmindre (Washburn, 1973 s 74). En annan undersökning visar på hur kraftig processen kanvara under ännu extremare förhållanden. Chambers grävde ned stenar och träföremål i enaktiv stenring och fick en uppfrysning, som uppgick till så mycket som 5 cm på bara ett år(Chambers 1967, s 18).

9

Val av område

Det huvudsakliga kriteriet vid val av undersökningsområde var att den dominerande jordartenvar någon slags morän där en frostsortering överhuvudtaget kan förekomma. Området skullevara en utpräglad kulturbygd, där bearbetning av jorden förekommit under en längre tid. Detvar också viktigt att kartmaterialet var tillfredsställande för att kunna göra en fullgodundersökning. De utseendemässiga förutsättningarna, som till exempel stenansamlingarnasförekomst och allmänna karaktär, låg även till grund för valet av område. Kontakter inomområdet visade sig även vara till mycket god hjälp och valet föll därför på ett område där jaghade en del kontakter.

Områdesbeskrivning

Undersökningsområdet är beläget mellan Alingsås och Borås i före detta Älvsborgslän. Nuför tiden kallas området för Slätthult men det gamla ägarnamnet går under Slätthult,Västergården. I dagsläget finns fem åretrunt bostäder, tre sommarbostäder och två obeboddabostadshus. En av gårdarna bedriver jordbruk. Gården bedriver ett så kallat ekologisktjordbruk. Det finns även en annan gård som innehar hästar och bedriver skogsbruk.

Figur 1. Översiktskarta.Figure 1. Key mapKälla: Nationalatlas. Sveriges kartorSource: Nationalatlas. Sveriges kartorGodkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 1998-09-17

När Storskiftes kartan upprättades år 1820, bodde det fyra familjer i Västra Slätthult. Dessafamiljer delade på ett mantal. I beskrivningen till denna karta kan man läsa sig till att två avfamiljerna hade en tredjedels mantal var och de andra två familjerna delade på den sistatredjedelen av mantalet. Man kan anta, att de två familjer som hade störst del i mantalet hadeflyttat till området först. I beskrivningen ifrån Laga skifte står det att Andreas Månsson medfamilj, en av de familjer som ägde en tredjedels mantal, uppförde sitt boningshus år 1815vilket kan tyda på att området vid denna tid var relativt nyodlat. I Laga skiftes beskrivningarkan man vidare läsa om ett annat boningshus som uppfördes år 1825 vilket även i detta fall

Undersökningsområde

10

kan tyda på att människorna flyttade till området i början av 1800-talet (Hardin 1858). Sakenkan dock också vara den att människor har brukat jorden sen urminnes tider och barabestämde sig för att bygga ett nytt boningshus under första hälften av 1800-talet.Omfattningen av de öppna ytorna, det vill säga åker och äng runt Västergården i Slätthult harvarierat sedan början av 1800-talet och idag. Störst utbredning hade det öppna landskapetunder den första hälften av 1900-talet. Åker och äng utgjorde till exempel 26 ha, år 1929(Generalstabskartan 33 Borås SO, 1929). På senare tid har de öppna ytorna fått ge vika förgranskogsplanteringar. Figur 2 visar en översiktsbild över delar av undersökningsområdet.Bilden är publicerad 1955 och är troligen tagen något eller några år innan. Idag är praktiskttaget hela området till vänster om vägen bevuxet med trettio år gammal granskog.

Figur 2. Bild över de norra delarna av Slätthult (1955).Figure 2. View of the north area of Slätthult (1955).Källa: Risenfors et al 1955, s 12.Source: Risenfors et al 1955, s 12.

Naturliga förutsättningarRegionen runt Västergården i Slätthult präglas av sprickdalar som ger landskapet en böljandekaraktär. Undersökningsområdet ligger cirka 225 möh och har en relativ relief på ungefär 15-20 meter. Slätthult ligger relativt högt i regionen och kan sägas ligga på en liten platå ilandskapet, då höjden över havet i omkringliggande områden ligger runt 200 möh.Berggrunden i området består nästan uteslutande av olika gnejser vilket på grund av sinaegenskaper har gett många av de upplagda stenmurarna ett karakteristiskt utseende (figur 3).

Den dominerande jordarten i området runt Slätthult är morän. Eftersom regionen liggerovanför högsta kustlinjen är materialet inte svallat. Detta innebär att de mindre fraktionerna imarken finns kvar och därmed kan detta bidra till en kraftigare uppfrysning då markenskapillaritet är större än i ett svallat material. Mäktigheten på moräntäcket varierar överområdet och generellt sätt kan man se att moräntäcket är tjockare i sänkor och bredvidförhöjdnader i landskapet (figur 4). Våtmarkerna hittas oftast i de lägst liggande partierna,oftast i anslutning till de mäktigare lagren av morän.

Regionen runt Slätthult ligger i utkanten av det småländska höglandet. Regionen har en svagkontinental prägel med framför allt ett kallare vinterhalvår än regioner närmare kusten. Sjöaroch våtmarker är rikt förekommande (Ångström 1974, s 28). I området runt Västergården,Slätthult ligger snötäcket kvar 80-100 dagar per år. Snötäckets varaktighet ger en indikationpå hur många dagar då temperaturen i marken ligger under noll grader och därmed antalet

11

Figur 3. Gnejsens sprickmönster i avlånga skivor har gett många av murarna i Slätthult ett speciellt utseende.Figure 3. The fissure of the gniess has given a particular shape to many of the stonewalls in the Slätthult area.Foto. Fredrik Lindberg 1997Photo. Fredrik Lindberg 1997

dagar då frosthävningsprocessen kan vara aktiv (Ångström 1974, s 69 f). Visserligen visarantalet dagar med markfrost inte frosthävningens effekt utan bara att processen existerar.I stället spelar frysningsfrontens hastighet och tjälens mäktighet en betydligt större roll

Figur 4. JordartskartaFigure 4. SoilmapKälla: SGU:s rekognosceringskartor över 7C Borås, 2c-d & 3c-d.Source: SGU:s reconnoitremaps of 7C Borås, 2c-d & 3c-dGodkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 1998-09-17

12

Detta varierar naturligtvis från år till år beroende på hur dramatisk den första köldknäppen är(se ovan). Tjäldjupet spelar också roll då det måttet visar hur stort lager som kan påverkas avstenuppfrysning. Tjäldjupets mäktighet beror på flera olika faktorer såsom jordart,ledningsförmåga, vattenhalt och snötäcke. Olika jordarter skapar en variation på tjäldjupetrunt Borås mellan ca 0,9 meter där torv dominerar och ungefär 2,7 meter där grus är den mestförekommande fraktionen (Jansson 1968, s 59 f). Det normala tjäldjupet för Slätthultuppskattas till cirka 1,2 meter då den härskande jordarten är sandig-moig morän. Detmaximala tjäldjupet på en snötäckt mark är ungefär 1,5 meter och på en snöfri mark 2 meter.

StenansamlingarnaMan kan dela in stenansamlingarna i tre olika kategorier: murar, rösen och husgrunder. Ettröse är en ansamling av stenar och block utan någon särskild struktur utan är bara en plats därman lagt upp stenar från åkermarken. Utseendemässiga skillnader mellan olika rösen existerarpraktiskt taget inte, förutom att storleken kan variera. Vissa rösen kan vara ända upp till 40meter långa medan andra kan utgöras av några få stenar lagda på varandra. Man kan urskiljaett mönster när det gäller rösenas lokalisering runt Västergården. De flesta ligger upplagda påkalt berg eller i sluttningar, antagligen för att inte bönderna skulle bli av med värdefullodlingsmark. De mindre rösena ligger ofta utspridda där berggrunden går i dagen pååkermarken. Dessa rösen är oftast mer strukturerade i sin uppläggning (se tabell 3). Detta kanbero på att ny sten hela tiden kommer upp och att för att få plats med så många stenar sommöjligt läggs stenarna i mer murliknande strukturer.

Även murarna i Slätthult varierar till storlek och uppbyggnad. Skillnaden ligger framför allt iom muren är en så kallad dubbelmur eller enkelmur. En dubbelmur är en stabilare mur än vadenkelmuren är genom att den är uppbyggd av två ihopsatta enkelmurar bredvid varandra.Dubbelmurens sidor lutar även en aning inåt för att ytterligare öka stabiliteten. Tilldubbelmurens sidor har de större stenarna oftast använts och mellan de två enkelmurarna harman sedan lagt mindre sten för att fylla upp mellanrummet. De flesta dubbelmurarna iVästergötland uppfördes efter Laga skifte (Arnborg 1980, s 34). Så verkar vara fallet även iSlätthult. Den totala längden på alla murar runt Västergården i Slätthult uppgår till cirka 2200meter.

En riktigt lagd dubbelmur skulle inte förändras över tiden på grund av tjällyftning av marken.Därför skulle man egentligen gräva ned muren till frostfritt djup. Detta var extra viktigt ommuren låg i öst-västlig riktning då tjälen skulle stanna kvar längre på nordsidan och därmed fåmuren att tippa över. Muren kunde även sjunka ihop om den inte var tillräckligt stabil ochdjupt förankrad (Arnborg 1980, s 34f). I Slätthult är murarna generellt sett inte riktigtupplagda utan bara nedgrävda cirka 20 centimeter. Detta medför att de flesta murarna ärhopsjunka och trasiga (figur 5).

Lokaliseringen av stenmurarna är i hög grad styrd av äldre gränsdragningar. Många avmurarna verkar härstamma från 1800-talet då de ligger utefter ägogränser dragna efteruppdelningen av marken under storskiftet och laga skiftet. Ett annat lokaliseringsmönster kanutskiljas då en del murar följer gamla och nya vägar i Slätthult. Det finns dock murar som heltsaknar lokaliseringsmönster och bara verkar vara upplagda i anslutning tilluppbrytningsplatsen.

Husgrunder utgör den sista typen av stenansamlingar runt Västergården i Slätthult. Stenarna idessa samlingar är noggrant anpassade till varandra och har därför mycket små mellanrummellan varje sten. Det är möjligt att blocken till husgrunderna inte härstammar från området

13

utan är tagna från ett annat område. Detta inverkar dock inte nämnvärt på denna undersökningdå volymen sten som finns i grunderna är marginell (tabell 3).

Det förekommer så kallad ”färsk sten” på eller i anslutning till stenansamlingarna runtVästergården i Slätthult. Detta är ett tecken på att ny sten tillförs till stenansamlingarna iområdet. Färsk sten känns igen genom sin avsaknad av mossor och lavar på ytan vilket gör attde ser rena ut i jämförelse med de stenar och block som legat ovanför mark under en längretid.

Figur 5. Exempel på en hopsjunken mur. Lägg även märke till den typiska dubbelmurskonstruk- tionen med två ytterväggar uppbyggda av större sten och mindre sten slängt i mitten.Figure 5. Example of a shrunken stonewall. Notice the typical construction of this doublewall with two outside walls built up with bigger stones and smaller stones thrown inbetween.Foto: Fredrik Lindberg 1997Photo: Fredrik Lindberg 1997

14

METODIK

Metoden som användes för att försöka få fram ett mått av stenuppfrysningen var att produceratvå tal, ett för hur stor den potentiella stenvolymen var för en viss volym jord i ett obrutetparti och sedan föra över den till den totala åkerarealen i Slätthult. Därmed får man framinformationen som talar om hur mycket sten som skulle ha legat i marken om den inte varuppbruten. Det andra talet får jag fram genom att mäta och beräkna volymen av sten ochblock ovanför markytan, det vill säga i murar, stengärdsgårdar och liknande. När man sedansubtraherar den potentiella stenvolymen med volymen sten och block ovanför markytan fårjag en viss uppfattning om hur stor stenuppfrysningen har varit eller om det förekommitnågon uppfrysning överhuvudtaget.

Potentiell stenvolymFör att få fram den potentiella stenvolym i marken, användes en metod för att beräknablockhalten i ett moränmaterial, utvecklad av fil. Dr Tore Påsse, SGU i Göteborg. Jaganvände delar av Påsses idéer till min undersökning och gjorde enligt följande:Cirka 200 kg jord grävdes upp i en obruten mark i anslutning till undersökningsområdet.Provet togs cirka en halv meter under markytan. Volymen av 200 kg morän beräknadesgenom att fylla en hink med känd volym med moränmaterial. Sedan siktades allt material meden diameter, mindre än sex centimeter bort. Dessa vägdes en och en och efter det gjordesvikten av de större stenarna om till volym genom beräkningar. Resultatet visar volymen sten ien bestämd volym obruten morän. Genom de kartstudier som redovisas nedan var den totalaåkerarealen känd. Genom att multiplicera den totala åkermarken med det normalabearbetningsdjupet kan därmed den potentiella stenvolymen av den uppodlade markenberäknas.

Ovanstående metod om potentiell sten i marken kan tyckas vara mycket vansklig, mest pågrund av att man bara tar ett prov på en punkt och därför kan stöta på ett ställe i marken sominte är representativt för resten av området. Detta är i allra högsta grad sant. Tur i oturenhände det sig dock att vid det första provet jag utförde gjorde vissa fel. Jag undersöktenämligen bara cirka 100 kg jord istället för rekommenderade 200 kg. Detta medförde att jagbegav mig ut i fält ännu en gång för att ta ett riktigt prov på 200 kg. Detta togs givetvis inte påsamma lokal. När jag sedan jämförde de två proverna visade sig att volymprocent sten i de tvåproven stämde någorlunda bra överens vilket gör att proverna borde stämma relativt bra medhur det ser ut i verkligheten.

Upptagen stenvolymFältarbetet bestod huvudsakligen i att få fram den totala volymen sten som fanns ovanförytan. Jag började med att mäta in alla rösen och murar. Detta gjordes genom att mäta längd,bredd och snitthöjd för stenansamlingarna. I fall där den nedre delen av en mur eller ett rösevar bredare än överdelen uppskattades en medelbredd. Längden av stenansamlingarnastegades i regel upp. Detta medför att längden på vissa ansamlingar kan vara missvisande dåterrängen bredvid en del murar och rösen var mycket svårframkomlig och därföromöjliggjorde en jämn steglängd. Jag frågade runt bland de som hade bott i området en längretid om det förekommit någon borttransport av stenar som de kände till. Efter det att all stenhade summerats ovanför ytan var ett av de två talen klara för att få fram talet som skulle sägamig hur stor stenuppfrysningen hade varit. Alla murar karterades även in för att kunna testadet antagande om att en större volym har frusit upp ur en åker som brukats under en längre tidän en annan åker med samma naturliga förutsättningar.

15

Eftersom Slätthult har förändrats mycket genom åren kan det vara svårt att ta hjälp avkartorna när man är ute i fält. På vissa ställen där det förr var åkermark växer nu nästanogenomtränglig granskog vilket leder till att något litet röse eller mur undgåtts upptäckt. Jaganser att detta mörkertal inte kan vara så stort då jag tillbringat mycket tid i fält och därmedborde hittat nästan all sten ovanför markytan som finns kvar i området. Den stenvolym somkan ha transporterats bort från Slätthult kan däremot vara ett betydligt större mörkertal isammanhanget eller möjligtvis ingenting alls.

Ett annat problem i sammanhanget är porositeten, dvs mellanrummet mellan stenarna, vilketexisterar i murarna och rösena. Jag själv hade inte hjärta att plocka sönder några av dessarelikter utan fick istället uppskatta en porvolym vilket kan bidra till ett något snedvridetslutresultat. En annan orsak till att jag valde att inte plocka ned en bit av en mur för att få redapå porstorleken var risken att detta inte skulle vara representativt för ansamlingarna i området.Jag skulle med andra ord vara tvungen att plocka ned fler murbitar för att få ett bra resultatoch det hade jag varken tid eller den fysiska styrkan till att göra. För att få någon uppfattningom hur stort porvolymtalet var, byggde jag en egen liten mur för att få fram ett porositetstalvilket jag sedan kunde använda på stenansamlingarna i Slätthult. Porositeten på denkonstruerade muren mättes genom att sänka ned stenarna i en vattenbalja och sedan se hurmånga procent vattnet höjde sig från den ursprungliga vattenytan.

Jag delade in ansamlingarna i olika kategorier då det utvändigt kunde skilja sig markantmellan olika murar. Jag skilde främst mellan fina murar och osorterade murar då skillnaden iporvolym på dessa två kategorier verkade vara olika (se figur 3 & 5). Generellt sett kan mansäga att de osorterade stenansamlingarna består av rösen och enkelmurar medandubbelmurarna oftast är finare upplagda. I husgrunderna finns det nästan inga poreröverhuvudtaget då de stenar vilket husen står på är praktiskt taget rektangulära.

Figur 6. Exempel på en stenansamling med ett osorterat material.Figure 6. Example of a unstructured cairnFoto: Fredrik Lindberg 1997Photo: Fredrik Lindberg 1997

16

Total odlingsarealJag ville ta reda på den sammanlagda odlingsytan för att få veta hur mycket sten somteoretiskt kunde tagits upp från marken och sedan kunna jämföra med den stenvolym somexisterade ovan mark.

Det kartmaterial som fanns över området var mycket tillfredsställande då jag genom dettamaterial ville få fram hur stor den totala odlingsarealen hade varit och även hur odlingsarealenvarierat över tiden sen den första kartan från området. Storskiftes kartan från år 1820 var denförsta kartan över Slätthult, Västergården. Sedan följde kartorna med cirka trettio årsmellanrum, förutom ett glapp mellan en ekonomisk konceptkarta från 1897 och denEkonomiska kartan över Sverige från 1959. Det finns visserligen en generalstabskarta från1929 men den skiljer inte mellan åker och äng och har därför inte använts i arbetet. För att fåfram den totala odlingsarean kopierade jag alla kartor till samma skala, lade dem på varandraoch jämförde dem sedan en och en för att se vad som varit uppbruten mark. Ytan bestämdessedan med en planimeter.

De felkällor som är relevanta när det gäller kartorna skulle kunna vara de äldre kartornasexakthet. Det visar sig dock att de äldre kartorna presenteras i skalan 1:4000, vilket medför attde äldre kartorna är betydligt mer detaljerade än de nyare kartorna. Korrektheten stämmergenerellt bra överens kartorna emellan men det finns ändå oklarheter mellan de olika kartornaså som att t ex en bergskulle kan flytta på sig en aning från karta till karta.

Årlig medeluppfrysning av stenarFör att kunna jämföra med andra undersökningar måste man försöka få fram en årlig hastighetpå frostsorteringen. Jag använde framför allt det kartmaterial jag hade tillgång till för att räknaut ett medel för stenuppfrysningen från år till år. Detta genomfördes genom att räkna utåkermarkens areal på varje karta. Efter det beräknade jag ett medel för alla kartor och fick påså sätt fram ett tal som visade odlingsytan över tiden.

Siktanalyserna gjordes för att undersöka hur frostkänslig jorden är runt Slätthult i allmänhetoch för att se om det finns några större variationer framförallt när det gäller siltinnehållet ijorden då dessa fraktioner framförallt påverkar kapillariteten och därmed frosthävningen.

Ett problem uppstår genast när man skall undersöka historiska förändringar avmarkanvändningen i ett område. Då man bara har kartor med cirka 30 års mellanrum kan detbli en aning vanskligt. Till exempel visar den Ekonomiska kartan över Sverige (1959) att ettvisst område i Slätthult används till åkermark medan det på Gula kartan (1982) visar sig varanågon typ av skog. Frågan är då när detta område övergick från åker till skog. Det kan ha variten månad efter det att kartan från 1959 färdigställdes men det kan också ha varit någon gångpå slutet av 1980-talet. Detta kan man i vissa fall lätt kontrollera, antingen genom att fråga desom bor i området om de vet när området i fråga planterades med skog eller så kan man heltenkelt se på träden på ett ungefär hur gamla de är. Värre blir det när ett annat område visar sigvara våtmark då Storskifteskartan gavs ut, men vid Lagaskiftet visar sig marken vara åker. Idetta fallet är det svårt att få reda på när området dikades ut. Felkällor av detta slag minskardock en aning, dels då kartmaterialet har en någorlunda kontinuitet över tiden och dels då detrör sig om drygt 150 år och att många fel av denna typ tar ut varandra i längden.

17

RESULTAT

I detta kapitel redogörs främst för de uträkningar som gjorts för att få fram hur storstenuppfrysningen har varit sen marken började odlas eller med andra ord, hur stor skillnadenär mellan sten i obruten mark och hur mycket sten som tagits bort från jorden. De två talen,stenvolym ovan mark och potentiell upptagen stenvolym, presenteras först för att därefterjämföras med varandra. Stenarnas och blockens placering tas även upp för att kunna testa detantagande som gjorts i syftet.

Stenvolym i ett obrukat markpartiFör att få fram ett så bra procenttal som möjligt när det gäller stenvolymen i obruten mark harde två proverna lagts ihop och därmed ökat den totala volymen på proven.

Jag har utgått ifrån fyra olika stenfraktioner, bland annat för att påvisa den skillnad somexisterar mellan förekomsten av små och stora stenar. Att det lägsta diametertalet är sex cmoch inte fem, beror på att den minsta diametern som Tore Påsse använt sig av i sinmetodutveckling är just sex centimeter. Vid sex centimeter går även gränsen mellan finstenoch grovsten (tabell 2).

Tabell 2: Stenvolym i procent för en viss volym jord.Sten storlek Total volym av prov 1 och 2 Stenvolym i procent> 6 cm i diameter 191,15 dm3 13,1> 10 cm i diameter 191,15 dm3 9,4> 15 cm i diameter 191,15 dm3 6,3> 20 cm i diameter 191,15 dm3 2,5

Den uppodlade marken är inte helt stenfri utan en del sten finns naturligtvis kvar i jorden. Jagundersökte detta genom att gräva mig ned ett stycke i två olika åkrar, en där det var ett tjocktmoräntäcke och en annan där det var tunt. Det visade sig att, där berggrunden låg nära undermarkytan kunde man få upp en hel del sten, medan där jordtäcket var tjockare fanns detknappt någon sten överhuvudtaget. Detta borde naturligtvis undersökts genom jordprov, utförtpå samma sätt som det där stenvolymen i ett obrutet markparti undersöktes. Anledningen tillvarför detta inte gjordes var framförallt att marken såg mycket olika ut när en testgrävningutfördes så att det skulle ha varit näst intill omöjligt att hitta en lokal som var representativ förhela området. I så fall skulle flera lokaler fått väljas ut och detta skulle vara mycketarbeteskrävande. Lantbrukaren i Slätthult påpekade i likhet med det jag upptäckte, att endastvissa åkrar hade en transport av sten till ytan. I stället uppskattades diametern på de minstastenarna som hade plockats bort ifrån åkrarna. Stenansamlingarna undersöktes genom attuppskatta hur stora stenarna var i allmänhet. Där låg flera stenar med en diameter på sexcentimeter, den minsta storleken jag använde mig av i min undersökning. Saken är den att närdet jordprovet togs för att få fram volymen sten i obruten mark fick jag fram diametern på allastenar över 6 cm. Stenar på 6 cm var betydligt mer förekommande än stenar till exempel meden diameter på 20 cm i jordprovet. I stenansamlingarna uppskattades däremot förekomsten avstenar på 20 centimeters diameter ungefär lika stor som sex centimetersstenarna. Alltså bordedet vara fel att räkna med den siffra som visar volymen om alla stenar större än sexcentimeters diameter är upptagna (tabell 2).

Stenvolym ovan mark i undersökningsområdet.Stenansamlingarna är indelade i tre huvudkategorier; murar, rösen och husgrunder. Detta

18

gjordes delvis på grund av deras olika utseende. Området undersöktes två gånger där jagförsta gången karterade in och volymbestämde alla murar och husgrunder, för att andragången bara volymbestämma rösena utan att kartera dem.

Den sammanlagda stenansamlingsvolymen i Slätthults rösen var 1054 m3 och i murarnatillsammans med husgrunderna 1857 m3. Den sammanlagda volymen slutar då på 2911 m3.Till detta kommer sedan en porvolym, det mellanrum som finns mellan stenarna iansamlingarna. Jag har kategoriserat murarna och rösena efter utseende och givit de olikaklasserna porvolymer enligt tabell 3.

Tabell 3: Stenvolym ovan mark i befintliga stenansamlingar.Klasser Volym före

porositet (m3)Porositet (%) Total stenvolym

(m3)Husgrunder 66 3 64Fin mur eller(strukturerat röse)

278 16 234

Osorterad mur ellerröse

2567 32 1745

Borttransporteradsten (se nedan)

310 16 260

Sammanlagdupptagen stenvolym

2911 2303

Skillnaden som finns mellan en fin mur och en osorterad ligger oftast i om muren är en såkallad dubbelmur eller enkelmur. Dubbelmuren är oftast mer strukturerad medanenkelmurarna är mer osorterade. Parentesen runt begreppet ”strukturerat röse” i tabell 3 visarendast att det bara finns något enstaka röse som ligger inom den kategorin.

Porositeten i olika material kan variera beroende på vissa faktorer. Dessa faktorer kan tillexempel vara hur hårt materialet är sammanpackat eller vilken form partiklarna har imaterialet. Om partiklarna har olika storlek i ett material kan de mindre partiklarna fylla ut dehålrum som finns mellan de större stenarna och på så sätt minska porositeten. Ett grusigtmaterial kan ha en variation i porositeten mellan 15-45 % medan ett moigt material har enporositet mellan 40-70 % (Ericsson et al 1991, s 36). Nordberg & Modig (1973) ger exempelpå porvolymen i en morän. Talet varierar i detta fallet mellan 17,8 och 47,2 % (1973, s 8).Utifrån ovanstående exempel på porositetstal i olika material och min egen undersökning, därjag fick fram att porositeten i en osorterad mur var 32 %, grundade jag mina porvolymtal itabell 3. Porositeten i Slätthults osorterade murar skulle kunna jämföras med ensammanpackad morän då storleken på materialet varierar. När murarna producerades ladestroligtvis stenarna så tätt ihop som möjligt för att få en stabilitet i muren. Detta borde ge ettrelativt lågt porvolymtal för murarna. De osorterade rösena borde visserligen dra uppporvolymtalet en aning beroende på att bönderna bara slängde upp sten och block, utan atttänka på att få någon stabilitet i rösena. På grund av dubbelmurens uppbyggnad med ettannorlunda utseende inuti blir porositeten för dessa murar oerhört svåruppskattat.

Det tillkommer även en viss volym sten som har transporterats bort för att utgöra grunden tillett sågverk några kilometer bort. Efter det att jag hört mig för fick jag tag på den person,”Valter i affär´n”, som transporterat bort sten ifrån Slätthult. Valter kunde på kartan peka utett antal murar som han transporterat bort från området, därför var längden på murarna ingetproblem att lista ut. Frågan var bara hur dessa stenansamlingar hade sett ut. Två av murarna

19

hade löpt på var sin sida av en väg. Denna väg existerade ej 1897 utan syns först påGeneralstabskartan år 1928. Utifrån detta kan man gå tillbaka till Arnborgs uttalande attdubbelmurar främst tillkom efter Lagaskifte. Arnborg nämner dock att dubbelmurarnaframförallt uppfördes där stenförekomsten var stor (Arnborg 1980, s 34). Saken är den attmycket stor del av marken i Slätthult var uppbruten år 1897. Därför fanns det antagligen intetillräckligt med sten för att uppföra en dubbelmur. Genom detta resonemang antar jag att detvå murarna var medelmåttiga enkelmurar som var 380 meter långa, 1 meter höga och enmedelbredd på 0,7 meter. Detta ger, med rätt porstorlek en volym på 223 m3. Till dettatillkommer några murändar som är borttagna i anslutning till huvudvägen. De befintligamurarna, som dessa murar satt ihop med, gör att man lätt kan få fram måttet på dessa murar.Summan av alla borttagna murar blir då cirka 260 m3. Om man nu lägger ihop all kändstenvolym som tagits upp från marken i Slätthult blir den 2303 m3.

OdlingsarealNästa steg är att ta reda på hur stor den totala odlingsarean är i undersökningsområdet, det villsäga hur stor arealen är på de partier som någon gång varit bearbetade för odling. Jag vill ävenberäkna odlingsarealen över tiden för att kunna få fram ett tal som visar medelhastigheten aven stens transport uppåt för att sedan jämföra med andra undersökningar som behandlaruppfrysningshastigheter.

För att se hur stora arealer som använts till åkermark över tiden kan man gå tillbaka så långtsom till år 1820 då den första detaljkartan över området upprättades. Man kan sedan följaåkerarealens expansion och avtagande över tiden. Man kan även få fram en total åkerarealgenom att jämföra det kartmaterial som använts (figur 7). Arealminskningen som inträffarnågon gång mellan 1959 och 1982 beror till stor del av att åkermark planteras medgranplantor.

Odlingsarealen på enbart moränmark är relevant därför att den våtmark som uppodlats intehar någon uppfrysning att tala om. Tabell 4 visar den totala odlingsarealen över tiden och hurmycket av marken som är moränmaterial, både tunt och mäktigt jordtäcke.

Tabell 4: Kartmaterial och odlingsareaKarta Utgivningsår Odlingsareal Odlingsareal på moränmarkStorskiftes kartan 1820 4 ha 4 haLagaskiftes kartan 1858 5,66 ha 5,26 haKonceptblad till ek. karta 1890-97 11,35 ha 9,15 haEkonomisk karta överSverige

1959 15,3 ha 13,5 ha

Gula kartan 1982 7,73 7,08 haOrienteringskarta 1991 9,32 8,32 ha

Lägg märke till att nästan all uppodling av våtmarker skedde någon gång mellan 1858 och1890 då den allmänna uppodlingen i Sverige var mycket omfattande.

Den totala odlingsarealen som någonsin varit uppodlad är uppskattad till 19,57 ha. Den totalaodlingsarealen på moränmark, med andra ord den areal där stenuppfrysning kan ha pågått är16,97 ha. Om man slår ut odlingsarealen över tiden odlades i medeltal 7,5 ha mark om året.

20

Figur 7:1.Storskifteskartan (1820) Figur 7:2. Lagaskifteskartan (1858)

Figur 7:3. Ekonomisk karta, Sandhult (1897) Figur 7:4. Ekonomisk karta, 7C Borås (1959)

Figur 7:5. Gula kartan, Hedared 7C:22 (1982) Figur 7:6. Orienteringskarta, Hedared NV (1991)

Figur 7. Åkerarealens förändring över tiden (1820-1991).Figure 7. Alteration of the cultivated area between the years 1820 and 1991.Godkända ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 1998-09-17

StenuppfrysningFör att nu få fram ett tal som säger hur stor den totala uppfrysningen av stenar har varit iSlätthult måste man ta reda på hur stor den totala bearbetade volymen jord är. Efter samtalmed författaren till ”Stenmur´n”, Gunnar Arnborg, fick jag fram ett ungefärligt bearbetatjorddjup på 40 cm dvs ”två spa´tag”. Odlingsytan på moränmark var redan känd. Densammanlagda jordvolymen som bearbetats blir därför:

400m

21

16970000 4 678800002 3dm dm dm⋅ = = 67880 m 3

Detta tal multipliceras sedan med de olika procenttal som räknats ut när de jordproveranalyserades för att få fram stenvolymen i ett obrutet parti mark (tabell 5).

Tabell 5: Potentiell stenvolym för den bearbetade odlingsvolymen moränmark.Sten storlek Jordvolym ×× procent

stenvolymPotentiell stenvolym iodlingsmarken

> 6 cm i diameter 67880 m3 × 0,131 8892 m3

> 10 cm i diameter 67880 m3 × 0,094 6381 m3

> 15 cm i diameter 67880 m3 × 0,063 4276 m3

> 20 cm i diameter 67880 m3 ×× 0,025 1697 m3

I detta läget har slutligen två tal erhållits. Ett talar om stenvolymen i marken om denna skullevarit orörd och ett som visar hur mycket sten som verkligen plockats upp ur marken.Resultatet av dessa två tal visar ett mått på stenuppfrysningen i Slätthult (tabell 6).

Tabell 6: Stenuppfrysningen i SlätthultStenstorlek Upptagen stenvolym minus

potentiell stenvolym i markenUppfrysningen i kubikmeter

> 6 cm i diameter 2303 – 8892 -6589> 10 cm i diameter 2303 – 6381 -4078> 15 cm i diameter 2303 – 4276 -1973> 20 cm i diameter 2303 – 1697 606

Uppenbarligen har det sjunkit undan 6589 m3 sten om de som brukade marken tagit upp allastenar som hade en diameter på 6 cm eller större. Tabell 6 visar även att om alla stenar på endiameter av 15 cm har tagits upp ur marken saknas stenvolym för att kunna få ett positivt tal.Anledningen till detta förhållande kommer att diskuteras i nästa kapitel. På de 177 åren sommarken brukats runt Västergården i Slätthult har 7,5 hektar i medeltal odlats varje år. Genomdessa siffror, i kombination med talet för den totala stenuppfrysningen får jag fram den årligauppfrysningen för ett hektar genom att utföra följande beräkning:

6067 5 177

3mha å r, ⋅

= 0,456 m

ha å r

3

⋅

Detta gäller om man räknar med att stenarna har en diameter på 20 cm. Densiteten på gnejsger motsvarande siffra i kilo enligt:

0 456 26503

3,m

ha å rkgm⋅

⋅

= 1165kg

ha å r⋅

Man kan tänka sig att denna siffra motsvarar en klotrund sten med en diameter på ungefär enmeter.

22

Stenmurarnas och rösenas lokaliseringFör att kunna behandla det antagande som läggs fram i inledningsavsnittet var det angelägetatt undersöka de olika stenansamlingarnas lokalisering på ytan. Murarnas läge i landskapetkarterades relativt lätt. Rösenas placering i landskapet bestämdes mindre exakt, dels på grundav att karteringen skulle varit mycket komplicerad och dels för att rösenas lokalisering intebehövdes göras då karteringen av murarna gav de svar som behövdes. Genom kart- ochfältstudier försökte jag hitta två lämpliga åkrar för att testa korrektheten för mitt antagande.Det visade sig vara mycket svårt att hitta en helt avskild åker. Ett ännu större problem var attpåvisa att stenarna i en åkers närhet hade tagits upp ur just den åkern. Vilket nämnts iinledningen visar det sig att majoriteten av murarna i Slätthult var lagda i olikagränsdragningar, både äldre och befintliga. Detta gör att man kan härleda vissa åkerpartier tillolika stenansamlingar vad gäller uppbrytningsskedet av en teg, men vart den uppfrystastenvolymen har tagit vägen blir däremot mycket osäkert. Det finns alltså inget säkertsamband mellan en mur och en åker som är belägna intill varandra. Antagandet kan därförinte verifieras på ett tillfredsställande sätt.

23

DISKUSSION

Läsaren har kanske vid det här laget märkt, att det finns en hel del uppgifter i resultatkapitletsom kan ifrågasättas. Dessa frågor skall i detta kapitel förklaras och diskuteras för att försökafå en klarare bild över de resultat arbetet har givit. Val av metod och metodens användbarhetkommer också att behandlas.

Resultat

De upptagna stenarnas storlekHur stora är de stenar man tog upp ur marken i Slätthult? Jag har valt att utgå från stenar meden diameter på 20 centimeter då jag anser att det talet ligger närmast det medel på de stenarsom blivit upptagna. Det grundar jag inte bara på att det är det enda talet som är positivt(tabell 6) utan även andra faktorer. Ett högt diametertal ger en större säkerhet på att alla stenarav den storleken är upptagna och därför blir mörkertalet något mindre. Det finns visserligen,med stor säkerhet kvar stenar av den storleken i jorden och kanske även större. Det kanskeligger en rund sten kvar med en diameter på 60 cm. Denna sten är det samma som tusen rundastenar med en diameter på 6 cm. Den mänskliga faktorn spelar i detta sammanhang enbetydande roll. De som brukat jorden i Slätthult kanske har varit extra lata och kanske därförinte ansett det mödan värt plocka undan stenar som låg för långt ifrån en mur eller ett röse.

Markens stenhaltVarför stenförekomsten skiftar markant mellan olika åkrar kan bero på ett antal olika faktorer.Där berggrunden ligger nära markytan möjliggörs frostsprängning av berggrunden ochdärmed kommer nya stenar hela tiden att tillföras markprofilen. Där man har ett tjockarejordtäcke sker ingen nyproduktion av sten och därmed finns det en mindre mängd sten somkan frysa upp. Detta gör att uppfrysning inte längre sker på det tjockare moräntäcket i sammagrad som på det tunna där stenuppfrysningen egentligen bara är en frostsprängningsprocesser.Den bonde som brukar jorden i Slätthult pratade också om att han kunde märka en tydligskillnad mellan olika åkrar och pekade just på skillnaden mellan olika tjocklek på jorden ochdärmed en större stenbortplockning på ett tunt jordtäcke. En annan förklaring till att mängdensten skiftar mellan olika åkrar kan också bero på att sammansättningen av moränen i områdetskiftar och därför ger en högre stenförekomst på vissa lokaler. Förklaringen kan även vara attvissa lantbrukare inte brydde sig om att plocka upp sten ur sin mark och därför ärstenförekomsten större där en riktigt lat bonde hade sin åkermark.

Om man nu tänker sig ett tjockare moräntäcke det vill säga mäktigare än det maximalatjäldjupet, och funderar över om stenarna kan ”ta slut” på grund av frostsorteringen kan manföra följande resonemang:Sten tas upp ur det lager som hela tiden bearbetas och därmed sker en volymminskning avjorden och motsvarande sänkning av markytans nivå. Detta borde leda till att tjälen når längreoch längre ned i marken. Detta skulle leda till att nya stenar hela tiden kommer att påverkasav uppfrysningsprocesserna och därmed börjar sin vandring mot ytan. Det finns dock faktorersom verkar åt motsatt riktning det vill säga ett krympande maximalt tjäldjup. Eftersomblocken i marken har en större termisk konduktivitet än omkringliggande, mindre partiklar,vilket gör att det maximala tjäldjupet minskar om man tar upp de större stenarna och blocken.Tjäldjupet borde också minska när man ökar den organiska halten i marken, det vill sägavattenhalten i marken då vattnet leder värme sämre än jord. Man kan även tänka sig attlångsiktiga förändringar av klimatet kan påverka tjäldjupet. Det ovanstående resonemanget

24

kan vara en förklaring till att vissa åkrar med ett tjockt moräntäcke blir mindre och mindrestenrika desto längre tid som marken brukas.

Kontinuerlig stenuppfrysning?De jordprov som gjordes för att få fram den potentiella stenvolymen i obruten mark kanvidare diskuteras. Borde det inte vara så, att det parti där jordprovet togs också varit utsatt förstenuppfrysning de sista 177 åren? Därmed skulle de två volymtalen som resultatet bygger påvara lika stora. Det är ändå något som inte stämmer om man resonerar runt vertikal sorteringlängre tillbaka i tiden. Stenuppfrysningen borde ha börjat för cirka 10 000 år sedan närinlandsisen drog sig tillbaka och fortsatt ända fram till nu. Detta betyder att stenarna i markenhar haft mer än 10 000 gånger på sig att vandra upp till ytan. Vi borde gå omkring påkullerstens mark var vi än gick i vårt moränrika land. Svaret måste vara att stenuppfrysningeninte är verksam jämt. I de skärningar som finns runt Slätthult kan man urskilja en svaganrikning av sten i ytan. Detta kan vara en antydan på hur kraftig stenuppfrysningen är itempererade områden.

Lite anrikning av sten i ytan på 10 000 år. Hur kan det då komma upp så stora volymer stenfrån den odlade jorden i Slätthult? Jag anser att ett svar på frågan ligger i den förändring somsker av marken när man börjar odla upp ett område. Den främsta orsaken tror jag är den ökadeorganiska halten vilket ökar permeabiliteten och kapillariteten i jorden. Den organiska haltenpåverkar vattenhalten vilket i sin tur påverkar hävningsprocessen. Om den organiska halten imarken ökar, minskar porerna och permeabiliteten blir större (Troedsson & Nykvist, 1973 s136). Mer vatten kan påverka frostsorteringen och en ökad stenuppfrysning kan iscensättas.Tjäldjupet minskar visserligen men hävningseffekten av den del av marken som påverkas blirkraftigare. Att man röjer undan växtligheten på vintern bidrar antagligen också till en ökadstenuppfrysning. Marken isoleras inte i lika hög grad om marken ligger bar vilket gör atttjälen både kan bli mäktigare och intensivare. När stora ytor öppnar sig kan även snödjupetminska på grund av ökade vindhastigheter. Detta minskar isoleringen av marken med ökattjäldjup tillföljd.

Stenuppfrysningens årliga hastighetTidigare arbeten i ämnet behandlar endast vissa stenars rörelser i vertikalled under flerafrysningscykler. Genom dessa utvalda stenar får man sedan fram en medelhastighet föruppfrysningen. I litteraturen behandlas inte alls hur stora volymer av sten och block somfryser upp genom en viss markvolym. Detta leder till att arbetet inte kan jämföras med annanforskning inom samma område. Jag har ändå valt att presentera detta volymtal för möjligefterkommande undersökningar.

Det erhållna resultatet 1169 kg sten/ha/år kan inte jämföras med andra resultat eftersom annanforskning är utförd på ett annat sätt. Stenuppfrysningens variation mellan olika åkrar iSlätthult på grund av olika naturliga förutsättningar, bidrar till att kilotalet för den årligauppfrysningen blir svårjämförbart med andra områden. För att påvisa den odlarmöda sommänniskorna haft i Slätthult, tog man upp nästan 16 ton sten och block årligen runt 1959 dåodlingsarealen på moränmark var 13,5 ha (Tabell 4).

Metoden

Det tillvägagångssätt som används för att beräkna volymen av borttagen sten anser jag ha enhög reliabilitet. Stenen ovan ytan är något man själv kan ta på, mäta, undersöka och

25

dokumentera. Problemet kan vara den historiska faktorn där sten kan ha försvunnit frånområdet utan vetskap. Detta är ett problem jag mött flera gånger. Att jag inte kan vara heltsäker på det historiska skeendet runt Slätthult gör att resultaten kan vara lite osäkra. Självametoden för att få fram informationen för stenuppfrysningen är däremot inget problem.Problemet jag ser så här i efterhand är att valet av område kunde varit noggrannare utvalt. Jagskulle då framförallt tagit ett område med god historisk dokumentation och ingen trettioåriggranskog skulle få vara befintlig. Jag skulle även valt ett mer homogent område vad gäller denaturliga förutsättningarna för att kanske kunna påvisa vilka processer som styrfrostsorteringen i tempererade regioner.

Stenvolymen i obruten mark är den del av metoden där reliabiliteten måste öka. Dennametoddel har ett stort kvalitativt värde men saknar helt kvantitet. Mina jordprover ärvisserligen tagen på två punkter men detta är egentligen alldeles för lite. Jordprover bordeockså ha tagits på den uppodlade marken för att få fram hur stora stenar bönderna tar upp ursin åker. Min efterklokhet ger mig återigen svaret att området som skulle valts, borde varit aven mer homogen natur för att kunna få ett mer exakt tal på både total uppfrysning ochmedelhastighet på densamma. För att ytterligare öka metodens reliabilitet borde ännu ettområde, med så lika förutsättningar som möjligt undersökts, för att på så sätt ha något attjämföra med. Som fortsättning av detta arbete skulle man kunna undersöka ett tredje områdeoch då få svar på vilka processer som har störst inverkan på frostsorteringen.

Uppskattningar eller mätningar av stenuppfrysning kan göras på flera sätt. Det unika med denmetod som använts i detta arbete är att undersökningen är gjord utan att själva processen ärverksam, det vill säga undersökningen löper inte över någon frysningsperiod. Detta leder tillatt det tidskrävande arbete som behövs för att undersöka stenuppfrysningsmekanismernaelimineras och ett större kvantitativt material kan produceras. Detta kan medföra en störreförståelse för de mekanismer som styr processen i ett tempererat klimat. Det som behövs ärbara åkermark på morän och lite historisk fakta.

Metodens validitetDen kritiska frågan är om metoden verkligen kan användas för att mäta just stenuppfrysning?Den totala stenuppfrysningen anser jag inte är något problem att få fram genom att arbetainom metodens ramar. Det blir dock svårare om man vill räkna ut den årliga hastigheten påstenuppfrysningen. Det som fattas är att man inte exakt vet stenarnas och blockens placering imarkprofilen när de började sin vandring mot ytan. Man skulle kunna lösa problemet genomatt titta på skärningar på stenarna i marken och sedan extrapolera dessa faktorer på den odladejorden. Detta kan bara ske under förutsättning att man förstår hur och varför stenar anrikas iytan i vårt klimat. Hur mycket kan frostsorteringsprocessen anrika sten i ytan? Finns detkanske andra processer vilket leder till att stenar anrikas i ytan, till exempel jorderosion?

Jag anser att metoden inte är förkastlig utan kan användas för att få fram ett mått påstenuppfrysningen. Ett problem metoden har kan vara en brist i den intersubjektivatestbarheten det vill säga, om någon annan person skulle kunna utföra samma undersökningsom jag och få fram samma resultat (Thurén 1991, s 22). Eftersom många antaganden hargjorts kan detta vara ett problem. Jag tror dock att dessa problem kan lösas bland annat genomnoggrannare val av område och en viss utveckling av metoden som helhet för att minska denmänskliga faktorn vilket kan påverka resultaten.

26

Slutkommentar

Det finns ett antal aspekter man kan diskutera när det gäller trovärdigheten och exakthetenmed en undersökning som den här. Det positivistiska förhållningssättet man kan läsa sig till isyftet och de slutsatser som dragits av denna uppsats kan tyckas en aning tveksamma då delarav arbetet består av uppskattningar och antaganden. Anledningen till detta är att människorpåverkar och kan ha påverkat resultaten i arbetet. Till exempel kan en bonde fått för sig atthan någon gång under 1850-talet skulle ta all sten från ett ställe i Slätthult för att köra bort detnågra mil och att sedan dumpa det någonstans ute i skogen för att han ville det. Han kansketill och med fick för sig att det var hans öde och ok att få bort all sten från sin mark i Slätthult.Människor handlar inte alltid logiskt och därmed kan detta påverka resultaten i en uppsatssom den här. Ett tydligt exempel på detta är då man under mitten av 1800-talet bröt upp nymark för att kunna odla på. Den sten som då togs upp lades inte på det ställe där det logisktsett var lättast att lägga den utan stenen transporterades några hundra meter för att utgöra engränsmur mellan två ägor.

Något som är intressant i anslutning till arbetets underliggande tema, nämligen den historiskamänniskan i jordbrukssamhället, är bland annat det otroliga arbete som måste ha utförts närman nyodlade. När människorna kom till Västergården i Slätthult för att bosätta sig här var detvungna att röja undan sten och block i marken för att överhuvudtaget kunna odla någragrödor. Enligt arbetets resultat har människorna i Slätthult på något sätt flyttat på cirka 2800kubikmeter sten för att kunna odla jorden på ett stimulerande sätt. Slätthults stenförekomst ärinte över medel och det finns områden där betydligt mer sten har fått röjas undan (Arnborg1980).

Andra aspekter som väckt mitt intresse är Slätthults lokalisering i naturen. Valet av platsen ärmycket intressant om man ser till de naturliga förutsättningar som måste styrt nyinflyttningen.Moräntäcket är i allmänhet tunt i regionen och man har placerat sig där jordtäcket har varitnågot tjockare än i övriga området. Att bosätta sig så pass högt i terrängen som Slätthultligger, kan vara för att minska känsligheten för kalluftssjöar och därmed frost underväxtperioden.

Ett arbete som det här bidrar till den så kallade grundforskningen. I ett vidare perspektivskulle metoden kunna användas för att beräkna hur mycket sten som fryser upp i framtidenoch därmed räkna ut hur mycket arbete som måste läggas ned för att hålla en viss markarealstenfri.

27

SLUTSATS

Undersökningen visar att det sammanlagt tagits upp 2303 m3 sten och block sedan markenbörjade brukas i undersökningsområdet, vilket troligen skedde i början av 1800-talet.

Den volym sten som borde funnits i odlingsarealen om den varit opåverkad varierar, beroendevilken storlek de minsta stenarna har haft som man tagit upp. Räknar man med alla stenar meden diameter på 6 cm eller större, blir den totala stenvolymen 8892 m3. Om man räknar medstenar med en diameter på 20 cm eller större, blir volymtalet 1697 m3.

Den totala uppfrysningen uppskattas till ungefär 606 m3 på drygt 150 år. Denna siffra grundarsig den totala volym borttagen sten och att stenarna man tagit upp har haft en diameter på 20cm eller större. Att tjugo centimeters stenar har valts beror på att jag uppskattar denna storlektill att vara det mest korrekta enligt de fältobservationer jag gjort.

I kilo räknat uppgår den årliga uppfrysningen till 1169 kilo per hektar och år. Detta kanjämföras med en klotrund sten med en diameter på en meter.

Jag anser att metoden , med viss justering och finslipning, kan uppfylla det syfte och besvarade frågeställningar som ställs till detta arbete och därmed användas för vidare forskning undersamma tema. Själva metoden i sig är inte det stora problemet. Istället måste val avundersökningsområde ske mycket noggrant. Historiska fakta och naturliga förutsättningarmåste vara väl kända för att metoden skall kunna användas.

Det antagande som gjordes i arbetets inledning (se sid 6) kunde inte prövas på grund av att defakta som behövdes för att undersöka antagandets riktighet, inte gick att få fram. Det somsaknades var att man inte kunde hänföra murarna och rösenas stenar till specifika åkerarealer.

Stenuppfrysningen verkar ske i betydligt större utsträckning i en uppodlad mark än i ett orörtmarkparti. Detta beror antagligen på de förändringar som sker i marken när den uppodlas.Den organiska halten i jorden ökar vilket medför att de kapillära krafterna stiger vilket ger enstörre uppfrysning. I samband med uppodling blottläggs även större ytor vilket leder till attmarken inte isoleras på samma sätt som i en skogsmark. Tjäldjupet och intensiteten påfrysningsprocesserna i marken ökar och därmed frostsorteringen.

28

REFERENSER

LitteraturArnborg G (1980): Stenmur´n. Odlarmöda i Västergötland. Pixbo, 335 s.

Beckeman J W (1820): Beskrivning till Storskifteskartan över Slätthult, Wästergården i Bollebygds härad, Töllsjö socken i Elfsborgs län. Vänersborg, ca 100 s.

Beskow G (1932): Tjälbildning och tjällyftning med särskild hänvisning till vägar ochjärnvägar. Sveriges geologiska undersökning. Serie C, årsbok 26, no 375.Stockholm, 242 s.

Chambers M J G (1967): Investigations of patterned ground at Signy Island, South Orkney Islands: III. Miniature patterns, frost heaving and general conclusions. I Adie RJ & Todd E, red (1968): British Antartic Survey Bullentin 12, London, s 1-22.

Corte A E (1966): Particle sorting by repeated freezing and thawing. I Dylik J, red (1966):Biuletyn peryglacjalny, no 15. Lodz, s 175-240.

Ericsson B, Königsson L-K & Larsson L-E (1991): Kvartärgeologi - Kompendium för grundkurs i geovetenskap. Uppsala, 78 s.

French H M (1996): The periglacial environment. London, 341 s.

Hardin O (1858): Beskrivning till Lagaskifteskarta över ägorna till Wästergården, Slätthult i Bollebygds härad, Töllsjö socken, Elfsborgs län. Vänersborg, ca 25 s.

Janson L-E (1968): Tjäldjupet i Sverige. Information från statens naturvårdsverk. Solna, 64 s.

Nordberg L & Modig S (1973): Försök till bestämning av effektiv porositet i morän. I (1973):International Hydrological Decade, no 30 , SGU. Stockholm, 61 s.

Risenfors Å et al (1955): Gammalt och nytt i Töllsjö. Borås, 91 s.

Sporrong U & Wennerström H F (1990): Sveriges kartor, Sveriges nationalatlas. Höganäs, 205 s.

Sundberg J (1988): Thermal properties of soils and rocks. Doktorsavhandlingar vid CharmersTekniska Högskola, Geologiska institutionen, serie 686 . Göteborg, 310 s.

Thurén T (1991): Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm, 148 s.

Troedsson T & Nykvist N (1973): Marklära och markvård. Stockholm, 402 s.

Washburn A L (1973): Periglacial processes and environments. London, 320 s.

Williams P J & Smith M W (1991): The frozen earth. Cambridge, 306 s.

Ångström A (under medverkan av G H Liljequist & C C Wallén) (1974): Sveriges klimat 3:euppl. Stockholm, 188 s.

29

KartmaterialEkonomisk karta över Sverige, 7C Borås 2c-d, 3c-d. Rikets allmänna kartverk 1959.

Skala 1: 10 000

Generalstabskartan, 33 Borås SO. Rikets allmänna kartverk, topografiska avdelningen 1929. Skala 1: 50 000

Gula kartan, Hedared 7C:22. Lantmäteriverket 1982. Skala 1: 20 000

Konceptblad till ekonomisk karta, Sandhult. Lantmäteriverket & Älvsborgs länsmuseum1897. Skala 1: 20 000

Lagaskifteskarta över ägorna för Wästra Slätthult i Bollebygds härad, Töllsjö socken, Elfsborgs län. Hardin O, 1858. Skala 1: 4000

Orienteringskarta, Hedared NV. Svenska orienteringsförbundet 1991. Skala 1: 20 000

Rekognosceringskartor över jordarter, 7C Borås 2c-d, 3c-d. SGU. Skala 1: 10 000

Storskifteskartan över inägorne till Slätthult, Wästergården uti Elfsborgs län, Bollebygdshärad och Töllsjö socken. Beckeman J W, 1820. Skala 1: 4000

Muntliga källorWalter Andreasson, refereras som ”Walter i affär´n”. Pensionär

Gunnar Arnborg, författare till ”Stenmur´n” (se litteratur avsnitt)

Jerry Börjesson, refereras som den bonde som brukar marken i Slätthult. Lantbrukare