Föreläsning 1: EPITEL

Celler bygger upp vävnader som i sin tur bygger upp organ. 4 typer av vävnader i kroppen:

1) Epitel – täcker alla ytor i kroppen (ytepitel) samt bygger upp körtlar (körtelepitel)

2) Bindväv – binder ihop vävnader samt har immunolgiska funktioner.Det finns a) Allmän bindväv b) Specialiserad bindväv (ben, brosk, fettväv, blod)

3) Muskelvävnada) skelettmuskelb) glatt muskelc) hjärtmuskel

4) Nervvävnad

ENDOTEL

Egenskaper1) Epitelceller kläder alla ytor i kroppen och bildas från alla tre groddbladen under

embryoutvecklingen.

2) Polära – cellerna har ett typiskt upp, apikal del, och ett ned, basal del, och de står på ett basalmembran.

3) Bildar junctions – förhindrar att membranproteiner flyter mellan de olika delarna och ser till att polariteten upprätthålls.

4) Många funktioner – ex. tarmepitel -> upptag av näringsämnen från apikal del, medan den laterala delen utsöndrar näringsämnen till underliggande vävnad.Epitelceller har många funktioner i kroppen t.ex. absorption, sekretion, exkretion, protektion

5) Förnyas genom mitoser

6) Saknar blod- och lymfkärl – epitelcellerna saknar egen blodförsörjning och får därför sitt syre och sin näring via blodkärl i underliggande bindväv.

Under basalmembranet finns bindväv. Epitelcellerna är alltid ihopbundna med varandra och bildar sjok som täcker ytor. Den översta delen kallas apikala delen och vätter alltid mot luft eller lumen. Den laterala delen är det som vätter mot sidorna, och den basala delen mot basalmembranet.

Genom att förstå de olika epitelcellernas funktion kan man härleda vilket preparat man har.

Typer

Det finns 4 typer av epitel:

1) Enkelt enskiktat epitel (simple)– ett enda cellager, över detta sker transport av O2 och CO2 och glukos.

a) enskiktat plattepitel – ett lager väldigt tillplattade celler (stekta ägg). Bekläder blodkärlens insida (= endotel), i njuren, i serösa hinnor, lungsäcken, hjärtsäcken, bukhinnan (= mesotel). Transport över enkelt skivepitel kan vara transcellulär (genom cellen, sker vid tunna epitel) eller paracellulär (i huvudsak i mag-tarmkanalen, tar upp apikalt och utsöndrar basolateralt vid sidan om cellen).

b) enskiktat kubiskt epitel – (gatustenar), bygger upp många körtlar, njurtubuli, plexus choroideus, utsidan av ovariet

c) enskiktat cylinderepitel – (ölburkar), magtarmkanalen, upptag av näringsämnen, är polära. Har mikrovilli!

2) Flerskiktat epitel (stratified) – flera cellager. Utgör skydd, barriärfunktion. Mekaniskt tåliga celler, sker ingen transport genom dessa lager. Cellerna i det nedersta lagret är ganska kubiska, men det översta lagret är väldigt platt (namnges efter översta raden). Plattare och plattare ju längre ut mot översta lagret man kommer. Förhorning uppkommer genom att cellen genomgår en modifierad apoptos.

a) flerskiktat oförhornat plattepitel – esofagus, vagina, analkanal

b) flerskiktat förhornat plattepitel – hud, vissa delar av munhålan. Översta lagret är döda celler, saknar kärna, cellerna är keratiniserade.

c) flerskiktat kubiskt epitel – bygger upp väggen i körtelgångar, ex svettkörtelgångar.

3) Flerradigt epitel (pseudostratified) – luftvägarna, manliga och kvinnliga UG, bitestikeln. Känns igen genom att alla cellerna står på basalmembranet, men alla når inte upp till ytan. Har cilier ! + ofta slemlager överst.

4) Övergångsepitel (transitional) – urinblåsa och urinledare. Ser ut som ett flerskiktat epitel. I en tunn sammanfallen urinblåsa finns stora celler (paraplyceller) som är tillplattade. När urinblåsan är utspänd tunnas cellagret ut till 1-2 celllager tjockt och täcker en större yta. Egenskap: kan tänja ut sig!

Ytspecialiseringar

Många epitelceller har specialiseringar på sin apikala del: mikrovilli och cilier, eller varianter av dessa.

Mikrovilli – finns på alla celler (?) men är extremt välutvecklade i mag-tarmkanalen (tät matta) och i njurarna. Mikrovilli innehåller aktin, vilket gör att de kan dra ihop sig. I ljusmikroskopet avbildas de som en mörkare kant på cellen (dvs. syns inte som utskott). Ger ytförstoring!

I bitestikeln finns stereocilier, som är en typ av mikrovilli men längre och grenade.

Cilier (9+2) – rörliga utskott som är uppbyggda av mikrotubuli. En cellmatta med cilier kan transportera slem över ytan (äggledare, bronker, luftvägar). Spermier har också cilier. Cilier kan urskiljas i ljusmikroskop!

Monocilier (primär cilie?)(9+0) – antenner som sticker upp från cellerna, kan känna av skjuvrörelser och vätskeströmningar.

Cellförbindelser (junctions)

1) Occluding junctions (zonula occludens) – tight junctions, utgör en barriär som reglerar passage mellan celler. Extremt tätt i hjärnan, mindre tätt i blodkärl. Graden av täthet avgörande för cellens funktion. Zonula occludens – består av cadheriner

Reglerar passage mellan cellerna!

2) Adherens junctions (zonula adherens) – kan förekomma som;halvknapp, hemi-desmosom helknapp, desmosomsamt som bälte = zonula adherens – består av claudiner

Håller ihop cellerna mekaniskt!

3) Gap junctionsBildas av connexiner, som sitter i en ring och möjliggör passage av ämnen (vatten, joner) mellan cellerna.

Kommunikation mellan celler!

BASALMEMBRANETÄr en yta som skiljer epitelceller från den underliggande bindväven.Består av glykoproteiner och kollagen. Epitelcellerna tillverkar en del av BM och bindvävsceller en annan del.

BM utgörs alltså av kollagen samt två lager som tillsammans kallas basala lamina:1) Lamina lucida2) Lamina densa (finns laminin och kollagen typ IV)

I cancer, som alltid utgår från epitelet, är ett viktigt steg i metastaseringen att de bryter sig igenom basalmembranet.Sarkom = tumör som utgår från bindvävscellerAdenocarcinom = körtelcancer, t.ex. bröstcancerSkivepitelcancer = t.ex. lungcancer

CYTOSKELETTETBestår av tre komponenter:

1) Aktin – styr cellens rörlighet (bygger upp mikrovilli och kontraktila element)

2) Mikrotubuli – intracellulär transport

3) Intermediärfilament – viktiga för cellens form och stabilitet, och bildar många trådar vilket ger mekanisk hållfasthet. Är vävnadsspecifik och kallas olika i olika vävnader:

Cytokeratin – epitelcellerDesmin – muskelcellerVimentin – bindvävscellerGFAP – gliaceller (astrocyter)Neurofilament – nervceller

Körtelepitel

Bildas av ytepitel (oftast kubiskt), som veckar sig till en körtel.

Exokrin körtel – behåller kontakten med cellytan, utsöndrar sin produkt mot en yta eller gång, t.ex. svettkörtlar -> huden.

Endokrin körtel – har förlorat sin kontakt med ytan (de celler den kommer ifrån), ligger separat och utsöndrar hormon via blodkärl.

Enklaste skillnaden mellan dem: endokrina körtlar har inga gångar!

Olika typer av körtlar:

1) Encelliga (tubulära) körtlar – t.ex. bägarcell (goblet cell) som är exokrina -> går ut mot en yta.

2) Tubulära – går ganska rakt ner i membranet, som en spricka typ. Finns t.ex. i tjocktarm.

3) Alveolära – mer blåsformad, rundad spricka. Finns t.ex. i urinröret.

Sekretionssättet

1) Merokrin sekretion = vanlig exocytos. Vesiklar skickas via golgiapparaten. De flesta körtlar i kroppen är merokrina.

2) Apokrin sekretion = vid frisättning av fett, t.ex. i bröstkörtlar. Tar med sig en del av cellmembranet.

3) Holokrin = t.ex. i talgkörtlarna i huden. Cellen fylls med sekret och spricker sen, så hela cellen med innehåll sekreteras.

Exokrina körtlar kan delas upp efter hur sekretet ser ut:

- Serös körtel -> vattnigt, proteinrikt, t.ex. pancreassaft- Mukös körtel -> slemmigt sekret t.ex. bägarceller

Histologiska termerKörtelparenkym – körtelepiteldelenStroma – bindvävsdelen (det som inte är körtelepitel)

Föreläsning 2: BINDVÄV, BROSK

Epitel, bindväv, muskelvävnad och nervvävnad utgör kroppens alla vävnader. Nästan all bindväv har bildats ur mesodermet, som har utvecklats från mesenchymala celler. Mesenchymala (mesodermala) stamceller kan bli:- Chondroblaster (brosk)- Lipoblaster (fettväv)- Fibroblaster (bindväv)- Osteoblaster (ben)- Myoblaster (muskler)

Alla dessa vävnader bildas ur blodkärlen för där finns pericyter som är en typ av mesenchymala stamceller.

BindvävBestår av:- Celler - ECM -> består av fibrer och grundsubstans

1) Celler:

- Bindvävsbildande celler: fibroblast, retikulocyt- Residenta celler: mastcell, makrofag, fettcell, plasmacell (finns alltid där)- Transienta celler: leukocyt (kan lämna)

2) Fibrer:- Kollagena fibrer- Retikulära fibrer- Elastiska fibrer

3) Grundsubstans:- Glukosaminoglykaner- Proteoglykaner- Adhesionsglykoproteiner

Typer av bindvävEmbryonalMesenkym eller Mukös bindväv (finns i navelsträng och placenta)

LuckerMycket celler, sedan kommer grundsubstans och sist kollagena, retikulära och elastiska fibrer.Finns runt kärl, parenkym i organ, körtlar. Kan förmedla infektion, de flesta infektioner och tumörer sitter i bindväven.

Täta) oorganiserad: innehåller mycket kollagena fibrer som går i olika riktningar. Finns i

submucosa och dermis. Byggd för att ta upp belastning i varierande riktning. Finns också bl.a. som kapslar runt olika organ.

b) Organiserad: kollagenfibrer i likriktade buntar. Finns i senor och ligament. Byggd för att ta upp belastning i en specifik riktning.

RetikulärMycket lös, ingen hållfasthet. Innehåller retikeltrådar och retikelceller. Finns i lymforgan, mjälte och benmärg.

ElastiskInnehåller elastin. Finns i senor med elastiska egenskaper (t.ex. stämband, rygg, nacke) samt i elastiska artärer.

CELLERFibroblast- Den vanligaste cellen i bindväv, ligger glest i bindväv. - Smal cell med en mörk avlång cellkärna. - Viktig eftersom den tillverkar ECM dvs. fibrer och grundsubstans. Kollagen och elastin

bildas i cellen men tvärbinds utanför.- Kan gå in i olika stadier; aktiveras. Vid sår i bindväven aktiveras fibroblasterna och då blir

cellkärnan ljusare pga att kromatinet blir luckert.

Myofibroblast – mellanting mellan en fibroblast och en glatt muskelcell med kontraktila egenskaper. Finns vid nybildning av vävnad efter skada.

Makrofager- Ca 10% av cellerna i bindväv- Har mörk cellkärna.- Fagocyterande celler som kan äta upp stora aggregerade proteiner, bakterier,

svampkomponenter m.m.- Monocyter lämnar blodbanan och ger sig ut i bindväven och blir till makrofag där. Kan

röra sig fritt i bindväven.- Har mycket lysosomer för att kunna bryta ner det som fagocyterats. Om någon bakterie

inte kan brytas ner så kan den oskadliggöras genom att makrofagen innesluter den.- Viktig första linje i vårt immunförsvar + Antigenpresenterande cell.

Mastceller- Tredje vanligaste cellen i bindväv, men i speciella områden t.ex. tunga, luftvägar, strupe,

lucker bindväv kring nerver osv. - Känns lätt igen; har stora granulae som kan skymma cellkärnan. - 15 um, ofta i grupper om 4-5 st i ett område.- Granulae som kan exocyteras innehåller immunologiskt aktiva ämnen, t.ex. histamin

(påverkar kapillärer så de läcker blodplasma och vävnaden blir svullen samt ökar sekretionen från epitelceller i bronkerna), heparin (antikoagulant) samt andra pro-inflammatoriska substanser som drar till sig immunokompetenta celler. Detta leder till ett inflammationssvar som gör vävnaden lös och lucker så att immunceller kan komma.

Plasmaceller- Finns i bindväv och bildar immunoglobuliner- Har mycket granulärt ER- Rund cell med kärna i kanten, basofil. Ljus zon vid cellkärnan.

BROSK

- 95 % matrix, 5 % celler. Inga kärl i brosk. 60-80 % vatten. - Karaktäriseras av att ECM är fast.- Brosk bildas av chondroblaster, som när de lägger sig i lakuner byter namn till

chondrocyter. Mogna broskceller lägger sig i grupp tillsammans med grundsubstans emellan -> bildar chondron.

- Perikondrium = bindvävshinna runt brosk innehållande pericyter.

Typer av brosk1) hyalint brosk – ledbrosk; ligger på alla ledytor och föregår ben hos foster.2) Elastiskt brosk – mer avstånd mellan cellerna dvs mer matrix3) Fibröst brosk – mest kollagen, få celler

FETTVÄVNADFinns som enstaka celler i lucker bindväv, små cellöar eller en hel vävnad. Blodkärl kan lagra fettsyror, glukos kan bli till fettsyror, ur triglycerider från lipoproteiner kan fettsyror fås.

Hormoner:- Ghrelin (mättnad)- Peptid yy (äta)- Adrenaline ( ger frisättning av fettsyror)

Två typer av fett1) vit fettväv Ca 20% av kroppsvikten. Finns i:- subcutis -> värmeisolering och reservförråd av kalorier- bukhålan retroperitonealt kring organen- handfator + fotsulor

Är en stor cell med kärna i kanten.

2) brun fettvävRikligt hos barn. Innehåller mycket järn och mitokondrier -> cellerna har hög metabolism, mycket värme bildas.

EXTRACELLULÄR MATRIX Grundsubstansen är en strukturlös massa som byggs upp av glykoproteiner och glukosaminoglykaner. Grundsubstansen har viss turnover, och de enzymer som bryter ner den kallas matrixbundna metalloproteaser, MMPs. Dessa finns alltid inaktiverade av inhibitorer som kallas TIPs, tissue inhibitors of metalloproteaser. Aktiverade MMPs bryter ner grundsubstansen och merför svullnad; ödem.

Glukosaminoglukaner (GAGs) = repeterande enheter av disackarider, är sura, har aminer i sig. GAGs är kopplade till core proteins och tillsammans bildar dessa en proteoglycan.

Fibrer:- Kollagena fibrer- Retikulära fibrer- Elastiska fibrer

All bindväv innehåller alla typer av fibrer men i olika proportioner. De kollagena fibrerna dominerar i stram bindväv.

KollagenÄr svagt eosinofil. Kollagena fibrer består av fibriller som ligger parallellt med varandra samt är tvärbundna med olika typer av bryggor. Fibrillerna består av kollagenmolekyler, en trippelhelix som byggs upp av alfa-kollagen. Detta har olika struktur beroende på vävnad. Ju mer tvärbundet alfa-kollagenet är med varandra desto starkare molekyl. Ju äldre vi blir desto fler tvärbindningar -> rynkor, stelhet. (typ I): Fibroblasterna tillverkar kollagen i form av pro-kollagen. När pro-kollagenet har gått genom Golgi och vesiklar och kommer ut ur cellen så finns det enzymer som kan kapa av svansarna. Då blir bitarna reaktiva och kan sättas in i en redan växande kollagenfiber. Typ I-

kollagen är vanligast, men om olika andra ämnen sätts in i aminosyrakedjan så bildas olika typer av kollagen. ElastinEtt protein som fibroblasten tillverkar. Proteinkedjorna rullar ihop sig men mha enzymet desmin hålls kedjorna ihop och elastisk vävnad fås.Elastin ligger i centrum av elastiska fibrer, och andra proteiner finns perifert. Elastiska fibrer är betydligt tunnare än kollagenfibrer men tjockare än retikulära fibrer.Finns speciellt i elastisk bindväv, ryggraden, larynx och elastiskt brosk, näsa, ytteröra. Särskild färgningar krävs.

Föreläsning 3: BEN OCH BENBILDNING

Benbildning

Direkt benbildning (bindvävspreforerad, desmal benbildning)Sker tidigt i fosterstadiet och bildar bl.a. skallens ben, nyckelbenet och ben i underkäken.

1) I mesenchymal vävnad (stamceller) börjar de första blodkärlen bildas, och i deras endotel finns pericyter. Dessa kan differentiera och bilda osteoprogenitor cells som lägger sig i cluster och kommunicerar med varandra mha gap junctions.

2) Osteoprogenitor cells börjar därefter syntetisera extracellulärsubstans (ECM) inåt och kallas då osteoblaster.

3) Därefter sker biomineralisation: Osteoblasterna skickar ut extracellulära vesiklar med alkaliskt fosfatas, och när detta reagerar med ECM så sker mineralisation av ECM och kalcium-hydroxiapatit byggs in. Processen börjar i de extracellulära vesiklarna och ECM bli ben.

4) Vissa av osteoblasterna rör sig inåt och bygger ett lager över sig själva och kommunicerar med varandra via canaliculi (cytoplasmatiska utskott). Dessa celler som har förmåga att bilda ECM och som byggts in i mineralen kallas osteocyter. Osteocyterna ligger i lakuner och kommunicerar mha canaliculi.

För att ben ska kunna mineraliseras krävs högre konc av Ca och fosfat. En förhöjning av Ca gör att osteoblasterna avger vesiklar med alkaliskt fosfatas. Detta kommer göra att mer Ca kommer in, och sen kommer Ca och fosfat att reagera med andra ämnen i ECM och bilda kalcium-hydroxiapatit = mineralisering

Indirekt benbildning (endokondral, broskpreformerad)Ben som ska växa mycket och fort bildas på detta sätt.Innebär att man har en förlaga i hyalint brosk som ser ut som ett ben. I perichondrium finns pericyter (stamceller) och blodkärl.

1) Först sker apositionell tillväxt i perichondriet i diafysen -> periost bildas och kärl tränger in

2) Då uppstår ischemisk stress på broskcellerna, vilket gör att de prolifererar samt blir större. Pga det trånga utrymmet och eftersom periostet inte är eftergivligt så kommer broskcellerna börja röra sig mot benets ändar -> benet växer. I epifyserna kommer sekundär ossifikation att ske.

3) Därefter sker förkalkning av brosket så det sen kan brytas ner av kroppen. Detta är patologiskt och fungerar som en signal till osteoklaster som kommer med blodkärlet och bryter ner det förkalkade brosket. Efter nedbrytningen kommer blodkärl till platsen och med dessa kommer osteoblaster. Då sker direkt benbildning samtidigt som blodkärl byggs in.

4) Benet växer tills epifysplattan blir förbenad.

Broskcellernas proliferation regleras av tillväxthormon och deras nedbrytning av könshormoner.

Extracellulär matrix90% av kollagen typ I10% av proteiner i osteoiden: osteonektin, osteopontin, sialoproteiner, osteocalcin, GLA-proteiner och BMP (Bone morphogenic protein)Tre olika benceller:

OsteoblastenÄr jämnstora och kubiska, mellan 15-30 um, innehåller granulärt ER och har sekretoriska vesiklar på cellmembranet. Har gap junctions – kalciumsignalering

OsteocytenKan bilda osteoid (ECM), bryta ned ben (kalciumhomeostas) samt svara och känna av strömningar. Ligger i lakuner, canaliculi är kommunikationsvägar mellan lakuner och osteocyter.

OsteoklasterKommer från monocyter som genomgår fusion under utvecklingen och bildar en multinukleär cell. Är stora (100 um), multicellulära, fäster på benytan som en sugpropp.

Reglering: Viktig transkriptionsfaktor för utveckling och upprätthållandet av osteoklaster är NFKB. Osteoklasten har en receptor, RANK (receptor activator of NFKB), och signalen för aktivering är RANK-L (görs av osteoblaster samt celler i stromat). Osteoprotegerin (OPG) blockerar RANK-L (görs av osteoblasterna).

Förlopp: Osteoklasten börjar med att förankra sig till benet mha aktinringen och osteopontin, och bildar en sänka mot benet för att täta sig. Mha enzymet karbanhydras kan kolsyra (H2CO3) bildas från CO2 och H2O, och denna kan dissociera till H+ och HCO3-. Bikarbonatet släpps ut ur cellen via en anti-port samtidigt som Cl- kommer in. H+ och CL-

släpps ut i sänkan och bildar saltsyra som bryter ner mineralen så att peptider, kalcium och fosfater frigörs. Från osteoklastens lysosym släpps metalloproteinaser (t.ex. cathepsin K) ut i sänkan och dessa bryter ner kollagen.

Tvärsnitt på benYtterst kompakt ben, sen spongiöst ben och innerst benmärg. I det kompakta benet finns osteoner. Benet innerst mot bindväven kallas endost, och det yttre kallas periost. Lamellerna mot endostet kallas interstitiella och de mot periostet kallas circumferentiella lameller.

Osteon = Haverskt system – består av flera lameller och ett kärlLameller = organisation av mineral och ECM. Mellan lamellerna lägger sig osteocyter, och när de tar tag i varandra bildas mönstrena.

Filtben (woven bone) = omoget ben, det första som bildats innan det strukturerats

LEDER – på tentan kommer det som står i boken, läs där!

En led består av ledhuvud och ledpanna, och mellan dessa finns ledbrosk och runt dessa finns en ledkapsel. På (?) ledbrosket finns ett synovialmembran som kan filtrera fram ledvätska vid rörelse.Synovialmembranet består ytterst av Typ A-celler som är makrofag-liknande och kan dra igång inflammatoriska reaktioner. Under dessa finns Typ B-celler som är fibroblaster, och under dessa finns blodkärl.Artros – beror på skadat ledbroskArtrit – inflammation

FÖRELÄSNING 4: Lymfoida organ

I de lymfatiska organen finns flera immunceller, bl.a:

1) B-lymfocyter – svarar på fria och plasmamembransbundna antigener. Kan differentiera till plasma celler (prod. Antikroppar) och minnesceller.

2) T-lymfocyter – finns T-hjälpar (CD4+) som svarar på cellbundna antigener och cytotoxiska T-celler (CD8+)

3) Natural killer cells – celler som räknas till lymfocyterna men saknar TCR sam CD4 och CD8.

4) Makrofager – monocytderiverande, fagocyterar och bryter ned infek celler.5) Dendritiska celler – monocytderiverande, t.ex. Langerhans celler i epidermis.6) Follikulära dendritiska celler – i lymfknutor. Räddar B-celler från apoptos.

Finns lymfatisk vävnad i hela kroppen. Immunförsvaret består av två delar:

Medfött (finns redan från födseln)

1) Barriär (hud, slemhinnor)2) ”klimat” (t.ex. lågt pH i vagina)3) Sekretoriska komponenter (salivkörtlar och tårkanaler t.ex. kan uttrycka t.ex.

lysozymer som bryter ned bakterievägg)4) Fagocyter (t.ex. makrofag)

Adaptivt (specifikt)1) Cellulärt medierat (T-celler)2) Humoralt (B-celler som blir plasmaceller och prod. Ab)

I immunsystemet har vi:Effektorceller:- T-celler- B-celler- NK-celler

”Stödjande” celler:- Monocyter -> Makrofager (viktiga för T- och B-cellsfunktion)- Neutrofiler- Eosinofiler- Basofiler- Retikulära celler (finns i lymfnoder och mjälte, prod nätverk av retikulära trådar där bl.a.

lymfocyter kan fästa och mogna)- Dendritceller (t.ex. Langerhans, ligger med sina utskott och känner av att allt är bra, kan

dra till sig makrofager eller själva fagocytera)

Infektiösa agens fastnar i ret fibrer och när lymfa sköljer över där så fastnar även effektorceller där.

T-cellerUrsprung i benmärg, differentieras i thymus under barnår. Står för cell-medierat försvar. 60-80% av lymfocyterna i IF är T-celler. Har TCR och flera CD på ytan men delas upp i CD4+ och CD8+.

CD4+ = T-hjälparceller; Th1 (hjälper CD8+-celler, Mf och NK-celler) eller Th2 (hjälper B-celler) CD8+ = Cytotoxiska (verkar toxiskt på kroppsegna celler som blivit infek samt kan angripa parasiter och transplanterade celler.

MHC – Major Histocompatibility Complex

MHC 1 – Alla kroppens celler visar upp MHC 1 på cellytan -> visar upp vilka proteiner som cellen tillverkar. Har då ett virus infekterat cellen så kommer virusets proteiner att uttryckas på MHC 1, och det upptäcks av immunförsvaret.

MHC 2 – finns på alla celler som har antigen-presenterande förmåga. T.ex. kan en Mf fagocytera ngt, bryter ned det, går till lymfnod, uttrycker det den brutit ned på MHC 2.

Aktivering av T-cell

Krävs TCR, CD4/8, MHC 2, Co-stimulerande faktor (t.ex. cytokiner = lösligt prot som uttrycks vid infl.)

B-cellerHar BCR samt CD-molekyler. Kan bli till plasmacell som prod Ab (mha antigen-pres celler) eller till minnesceller (ger ett snabbare IF)

NK-cellerKommer från samma stamcellspopulation som T- och B-celler. Angriper celler (t.ex. cancerceller) direkt mha olika enzym t.ex. granzym som gör hål i cellmembranet.

Lymfkärl slutar blint och är mer permeabla än blodkärl, vilket gör att immunceller lätt kan ta sig in och ut. Lymfkärlen ligger nära ECM och dränerar denna på vätska, och kapillärerna går sen ihop till allt större kärl som sen leder till närmsta regionala lymfnod. Lymfocyter kan både gå i blod och lymfa; har något främmande presenterats för dem i lymfnoden så kan de komma ut i blodet via bl.a. vena subclavia.

LymfnoderEtt par mm- par cm i mikroskop. Växer när kroppen har en infektion. Finns en kapsel av stram bindväv runt hela. Har rand sinus som är ett väldigt genomsläppligt kapillärnätverk under kapseln där vätskan som kommer in i noden sen åker ut. Afferenta blodkärl tömmer sig alltså i rand sinus, efferenta blodkärl går ut från hilus och tar med sig lymfocyter. Under rand sinus så kommer först cortex, och därefter medulla. Lymfan kommer alltså in i lymfnoden via afferenta blodkärl, töms i rand sinus, filtreras i märgsinus och går sen ut via efferenta blodkärl. I cortex finns också lymffolliklar som är ansamlingar av lymfocyter. Finns även trabeklar som är en form av bindvävsfördjupning (?) in i cortex, och den delen av rand sinus som följer med trabekler ner kallas trabekel sinus.

Om antigen kommer in i lymfnoden via ett afferent blodkärl så upptäcker lymfocyterna i lymffolliklarna det. Då börjar fler lymfocyter att mogna (proliferera?) i lymffolliklarna som blir ljusare -> ett germinal center har bildats.

Typiskt för lymfnoder = har mycket retikulära celler som prod retikulära fibrer. Mf finns också spritt i noden.Precis under kapseln är rand sinus där lymfan töms. Cortex är tätare med celler, medullan glesare.

Thymus (brässen)Sitter i mediastinum, är helt utvecklad när man föds, avtar efter barndomen. Är det ställe där T-lymfocyter mognar. Består av två stora lober, och flera små. Thymus har:- Bindvävskapsel- Trabekler- Cortex (mycket lymfocyter, celltätt (färgas intensivt)- Medulla (färre lymfocyter, mer epiteliala celler)- Epiteliala celler; typ I-III i bark och typ IV-VI i märg. Epiteliala celler bildar Hassalska

kroppar (grupper av typ VI-celler) som bara finns i thymus. (epiteliala celler istället för retikulära fibrer).

Sätt att skilja thymus och lymfnoder åt: Hassalska kroppar finns endast i thymus! (som glaskroppar i mikroskop)

Blod-ThymusbarriärMellan blodkärl och thymusvävnad finns en barriär som mot blodkärlets endotel består av: basalmembran, pericyter, makrofager, epiteliala celler (typ I)

I mikroskop: Cortex mörkare, medulla ljusare, tomma ställen i medulla = Hassalska kroppar (som en glasboll), epiteliala celler i cortex.

Mjälte Screenar blodet + blodreservoar + sorterar bort gamla röda blodkroppar mha mfHar:- kapsel (finns myofibroblaster som gör att den kan kontraheras om det behövs -> mer blod

kommer ut)- trabekler

Mjälten utgörs av två sorters pulpa: Röd pulpa = sinussystem med mkt erytrocyter och vit pulpa (lymfocyter) – färgas starkare!

Pulporna ser ut som bollar, och platsen där röd och vit pulpa möts kallas marginalzon.Blodet som ska filtreras går in i centralartären -> syns som ett hål i mitten.

Obs! Skillnad mellan lymfnod och mjälte = mjälte har hål i mitten (i vit pulpa?) samt har kraftigare kapsel

Efter centralartären går blodet in i röd pulpa via penicillartärer (övergång från centralartär till röd pulpa), och de flesta av dessa töms sen i sinussystemet.Alltså; blodet går in i vit pulpa genom centralartär, och går sen in i röd pulpa som penicillartär. Tvättsvampsstrukturen byggs upp av retikulära fibrer. Sen samlas blodet upp i ven.Röd pulpa är mycket fenestrerad, luckert.

Diffus lymfvävnadAll lymfvävnad som inte har någon kapsel är diffus, t.ex:BALT – bronk-associated lymphatic tissueGALT – gastric..MALT- mucosa…TonsillerPeyer’s plack

FÖRELÄSNING 5 – BLODCELLERNAS BILDNING OCH FUNKTION

Hemapoiesis = blodcellernas bildning

Olika organ bidrar till hemapoiesen under fosterutvecklingen. V.3 börjar blodet cirkulera och hjärtat att slå. Gula säckens aktivitet går ned efter 3 mån och ersätts istället av levern som då prod blodceller och sen även av mjälten. I slutet kommer även benmärgen igång och vid födseln är det endast benmärgen som prod blodkroppar ur stamceller.

I mitten av ben finns benmärgshåla, och där finns öar där blodceller bildas, delar sig och differentierar. Blodkärl kommer in i benmärgen så man får en venus sinus (typ av kapillärkärl) som sen lämnar benmärgen och når cirkulationen. Så fort blodcellerna mognat så lämnar de benmärgsöarna och går in i blodet. I mikroskop kan man se att kärnan blir mindre och mindre ju mer de mognat.Hematopoetiska stamceller är vilande och kan differentiera vid behov. De kan även ge upphov till progenitära celler, som också har förmåga att dela sig.Genom att endotelcellerna i kärlen i benmärgen har öppningar mellan sig; är sinusoida, kan blodcellerna vandra ut i det cirkulerande blodet.

Om blaster (=omogna celler) kommer in i det cirkulerande blodet så tyder det på en sjukdom, t.ex. leukemi.

Vid strålning så dör alla replikerande celler, men stamceller (som är vilande) i benmärgen dör inte utan börjar att proliferera när strålningen avslutas.Röd benmärg -> mycket celldelningar, blir med åldern mer gul.

Stroma/ parenchymI alla organ finns det två typer av celler: stromaceller och parenchymala celler.

1) Stroma är organstödjande celler, som i benmärg främst består av: endotel, fettceller, makrofager, blodkärl, fibroblaster och retikulära celler.

2) Parenchym är vävnadsspecifika celler och utgörs i benmärgen av hematopoetiska celler i olika utvecklingsstadier samt megakaryocyten som producerar trombocyter.

Mindre än 0,5% av cellerna i benmärg är pluripotenta stamceller eller progenitära celler. Stamceller och progenitära celler har olika faktorer (ligander) på ytan som gör att de delar sig; t.ex. interleukiner. Ur SC och PC kan blodceller tillverkas enligt tre linjer:

Linje 1: Lymfoid cellinje (T-cell eller B-cell)

Linje 2: Myeloid cellinje (leukocyter) som även ger upphov till den erytroida cellinjen (erytrocyter)

Från en pluripotent stamcell kan det bli: - myeloid stamcell- lymfoid stamcell

1) Lymfoid cellinje: pluripotent stamcell -> lymfoid stamcell -> T-cell progenitor -> T-cell

Eller

pluripotent stamcell -> Lymphoid stamcell -> B-cell progenitor -> B-cell -> Plasmacell

OBS! T-cellen är den enda cellen som inte mognar i benmärg (mognar i thymus).I thymus blir T-cellerna antingen Hjälpar T-celler (CD4) eller Cytolytiska celler (CD8).MHC-molekylerna interagerar alltid med T-hjälparcellerna.

2) Myeloid cellinje:

pluripotent stamcell -> myeloid stamcell -> granulocyt MF -…> Neutrofil, MF-…>Eosinofil-…>Basofil-…>Megakaryocyt-…> Erytroida linjen

Obs! MF är i benmärgen monocyter, men kan sen i vävnaden differentiera till MF. Dessa kan bilda skumceller när de tar upp fett i blodkärlen.

Fram till myelocyten kan cellerna dela sig i denna linje.Megakaryocyten – bildar trombocyter. har många kärnor, när deras membran går sönder kan blodplättar komma ut.

Trombocyter – inga kärnor, funktion = koagulation

Erytrocyter – uppgift: transportera syre (mha hemoglobin). Kärnan är mycket aktiv hos proerythroblaster pga att mycket hemoglobin ska tillverkas.

* Erytroida cellinjen:

Pluripotent stamcell -> myeloid stamcell -> proerytroblast -…> erytrocyt

Erytrocyter utvecklas från den multipotentiella myeloida stamcellen under påverkan av GM-CSF, IL-3 och IL-4.

I tidigt stadium (proerytoblast) är kärnan stor och färgas starkt = det produceras mycket hemoglobin. Retikulocyter är det sista förstadiet till erytrocyten och ska normalt inte förekomma i det cirkulerande blodet.

Tillväxtfaktorn EPO (erytropoietin) spelar en viktig roll för dessa cellers produktion. EPO syntetiseras i njurarna som känner av O2-halten i blodet. Vid syrebrist produceras mer EPO som sen går in i det cirkulerande blodet vilket gör att fler erytrocyter produceras. Vid njursvikt fås syrebrist, för lite blodceller och för lite hemoglobin produceras. Om elitidrottare tar EPO får de bättre syreupptagningsförmåga.

Faktorer som har klinisk betydelseCytokiner, G-CSF och GM-CSF

Trombopoietin (TPO) – vid fel kan patienten inte producera tillräckligt mycket trombocyter-> mycket blödningar

Erytropoietin

Stamcellsfaktor

Transferrin, järnmetaboliter, vitaminer

BLODär en typ av bindväv dvs. består av celler och matrix

Celler:1) Erytrocyter2) Leukocyter3) Trombocyter

Plasma:- Albumin- Fibrinogen- Lipoprotein- Hormon- Vitamin- Salt- Glukos

Hematokritvärde – Om man spinner ned blod i ett provrör behandlat med antikoagulerande medel (heparin/ natriumcitrat) får man tre lager: först plasma, sedan ett tunt lager buffy coat som innehåller leukocyter och sist erytrocyterna. Andelen erytrocyter i blodet kallas för blodets hematokritvärde.

Man kan även titta hur stor del av cellerna som är vita blodkroppar -> visar ifall man har infektion eller virus.

Serum – blodplasma utan koagulationsfaktorer (t.ex. fibrin)

BlodcellerUtseende, storlek

övrigt funktion bild

erytrocyt Ingen kärna, bikonkav cell, 7-8 um

5 milj celler/mm3Bryts ned i mjältens röda pulpa efter 120 dagar.Innehåller: - Plasma-

Transportera O2 och CO2 till och från kroppens alla vävnader och organ

membran- Cytoskelett- Hemoglobin- Glykolytiska enzymer

neutrofil Loberad kärna (3-5 st), blek cytooplasma, granulae

50-70% i blodet.Producerar substanser = Primära granula: elastas, myeloperoxidasSekundära granulae: lysozym, proteas

Fagocytera bakterier och andra kroppsfrämmande ämnen

Lymfocyt(mononukleär, agranulär – granulae syns ej vid färgning)

Starkt färgad, stor rund och ibland något inbuktad kärna.6-12 um

Plasmaceller är B-lymfocyter som producerar Ab. T-lymfocyter ger cellmedierad immunitet

Immunförsvar, viral infektion

Monocyt(mononukleär, agranulär – granulae syns ej vid färgning)

Njurformad stor kärna, blek cytoplasma med många gråblå granula. Största cellen: 15-20 um

Monocyter blir till Mf som kallas olika saker i olika vävnader ->Osteoklast (ben)Langerhanscell (hud)Mikroglia (hjärna)Kupfercell (lever)Alveolära mf (lunga)

- Fagocytera bakterier

- antigen-presentation

- avlägsna döda celler

Eosinofiler Tvåloberad kärna, starkt färgade röda granulae

Producerar substanser = - eosinofilt peroxidas-”major basic protein”

- parasiter- hjälpa mf att döda

mikroorganismer

Basofil Otydlig tvåloberad kärna, stora mörkt blåfärgade granulae

Producerar heparin samt sulfaterande syraproteiner

- akut överkänslighetsreaktion

- involvera IF vid virusinfektion

Trombocyt Små Andel viktig i - koagulation

cytoplasmatiska fragment från megakaryocyter

blodet -> mindre än 50 000/mm3 innebär att patienten lätt kan börja blöda.Har hål i sitt membran så att ämnen lätt kan åka ut i stor mängd.

- prod substanser

Akut inflammation = stor andel neutrofiler, eosinofiler, basofiler i blodet

Kronisk inflammation = stor andel monocyter och lymfocyter

Rh-faktorns inkompatibilitetOm mamman är Rh-negativ men föder ett barn som är Rh-positivt så kan mamman bilda antikroppar mot barnets blod vid födseln då mammans och barnets blod kommer i kontakt. Nästa gång mamman är gravid med ett Rh-positivt barn kan immunförsvaret reagera starkare och mammans antikroppar kan passera blod-placentabarriären och förstöra fostrets blodceller. Detta kan förstöra fostrets organ och fragment av de förstörda blodkropparna kan sätta sig i fostrets nervvävnad.

”Homing” och inflammation

Homing är den process där blodkroppar hittar till det område där immunförsvaret ska mobiliseras:

1) Rolling: I blodkärlsväggen finns endotelceller, och vid sjukdom eller skada på kärlväggen kan dessa bli aktiverade (mha av histamin) och uttrycker då ligander, t.ex. selektiner, på cellytan.

2) Vidhäftning: Leukocyter, som t.ex. neutrofiler, som kommer till det skadade kärlet

pga att endotelcellerna uttrycker substanser som t.ex. TNF-alfa och IL-1, kan binda till dessa ligander. Men interaktionen mellan selektin- och leukocytreceptorn är inte stark, så endotelcellerna uttrycker ICAM vilket gör att interaktionen förstärks.

3) Transendotelial migration: Leukocyten kan till sist tränga igenom endotelcellslagret i kärlväggen och komma in i vävnaden under där den behövs.

KoagulationVid skador på endotelet uttrycker endotelcellerna ligander så trombocyter kommer och fastnar där. Fibrinogen kan sen binda till trombocytreceptorerna, och trombin kan klyva fibrinogenet i mindre bitar så trombocyterna hamnar tätare.När skadan sen är läkt kan plasmin bryta ned fibrerna mellan trombocyterna.

Eosinofili = ökning av eosinofilerEosinopili = minskning av eosinofiler

BLODKÄRLBestår av tre lager:

Tunica interna - endotelceller

Tunica media – muskellager (mycket tjockare i artärer)

Tunica externa – tjockare hos ven (består främst av fibroblaster men även fettceller, nervceller osv.)

OBS! Skillnad mellan artär och ven:1) Tunica media är tjockare hos artärer2) Vener har klaffar3) Lumen: rund i artär, oregelbunden och större i ven4) Tunica externa tjockare i ven

Vasokonstriktion/-dilation beror på elastiska trådar, finns mycket i artärer

Vasa vasorum – kärlsystem som finns i tunica externa i de stora artärerna och venerna, som försörjer kärl väggen.

KapillärsystemDet finns tre typer av kapillärer:1) Kontinuerliga – tätpackat endotel (i hud, muskler, hjärna, thymus, testis)

2) Fenestrerade – har öppningar, sker aktiv kapillärabsorption och –filtration (tunntarm, njurar, endokrina organ)

3) Sinusoida – stora molekyler och celler kan passera (lever, benmärg, lymfvävnad)

Anastomos – förbindelse mellan två olika kärl. Bra anastomossystem i hjärta, hjärna, mage. Dåligt i njure, retina, mjälte

Atherosclerosis – åderförkalkning (förtjockat intima)I hjärta – angina pectorisI hjärna – strokeI njure -> högt blodtryck

FÖRELÄSNING 6 – MUSKELVÄVNAD OCH HJÄRTA

Muskelvävnadens funktion = utföra mekaniskt arbete

Tre typer av muskelvävnad i kroppen:1) Skelettmuskel - viljestyrd2) Hjärtmuskel – autonoma NS3) Glattmuskel – autonoma NS

Skelett- och hjärtmuskel är tvärstrimmiga.

SKELETTMUSKEL

- Skelettmuskelcellens plasmamembran = sarkolemma, och i anslutning till detta finns mitokondrierna insprängda. Runt varje muskelcell finns ett basalmembran och sedan kommer ett bindvävslager = endomysium. Genom detta går kapillärer, och på så vis får cellerna syre. Där går också nervändslut, och mitt i cellen landar ett axon; muskeländplattan.

-      Muskelcellerna ligger i (bildar) fasciklar, och bindvävet som avgränsar fascikeln kallas perimysium. Inom fascikeln finns kärl, nerver och muskelspolar. Runt alla fasciklar, alltså kring hela muskeln finns epimysium.

-      Den anatomiska muskeln byggs alltså upp av fasciklar av muskelceller. I dessa muskelceller finns de kontraktila enheterna myofibriller som består av myofilament, aktin och myosin -> ger tvärstrimmigheten. Den delen av muskelfibern som innehåller myosin är mörk, och den delen som innehåller aktin är ljus.

-          Varje muskelcell består alltså av mindre enheter som kallas myofibriller. De är randiga och tätt packade, och varje myofibrill har ett Z-band. Mellan myofibrillerna finns mycket mitokondrier. Muskelns intermediärfilament kallas desmin, och håller myofibrillerna på plats. Avståndet mellan två Z-band utgör en sarcomere.

-          Skelettmuskelcellen arbetar i ett syncytium

 

- Skelettmuskelcellerna reagerar själva på en nervsignal, vilket gör att man kan få ut olika mycket kraft. De har inga kommunikationsförbindelser, typ junctions, vilket gör att de inte är sammanbundna med varandra utan istället ”fäster” i det omgivande endomysiet. Detta gör att de kan agera en och en vilket ger upphov till en gradering av arbetet.  

Anatomisk muskel -> Fascikel -> Muskelcell -> Myofibriller -> myofilament = aktin/ myosin (kontraktila element)

Kontraktionen sker genom sliding filaments. När muskeln drar ihop sig så skjuts allt in så I-bandet går in i A-bandet

Motorisk innervationFrån ryggmärgen går nerver som slutar i en motorändplatta, som landar mitt på en muskel. Graderad kontraktion uppstår genom att olika nerver når olika muskelceller. Motorunit= nerv + de muskelfibrer den försörjer.På platsen där motorändplattan landar fås en invagination av membranet. På skelettmuskelcellens membran finns receptorer för acetylkolin. I axonet sitter mitokondrier.

Vesiklarna som innehåller Ach kommer att frisätta denna substans och det kommer att interagera med muskelcellen -> kontraktion.Problemet för cellen är att förmedla denna impuls över hela membranet. Så lösningen är att cellen har ett sarkoplasmatiskt retikel (SR) = nätverk som ligger runt varje myofibrill.

Cellens plasmamembran, sarkolemma, har små kanaler: T-tubuli. Vid nervimpulser kommer det att ske depolarisering (Na in, K ut). Depolariseringen går in i T-tubuli som finns runt varje muskelcell, och då avges Ca vilket initierar kontraktion.

När Ca kommit ut ska det pumpas tillbaka, men för det krävs ATP. Vid brist på ATP, vid rigor mortis, så släpper inte aktin- och myosinfilamenten och vävnaden förblir stel.

Sensorisk innervationSker genom en muskelspole, som är en typ av proprioceptor (informerar CNS om vilken kontraktionsgrad och läge i rymden muskeln har).Muskelspolen är en vit klump med vätska, och i finns nervceller och små öar med muskelfibrer. När en muskel kontraheras så påverkas denna och skickar signaler till CNS.

Fibertyper

- Typ I (röda) = slow oxidative -> långsamma, uthålliga

- Typ II (vita) = fast glycogenolytic -> snabba, bryter ner glykogen (-> kan bildas laktat)

I mikroskop syns röda som mörka, och vita som ljusa.

Tillväxt/ RegenerationCellerna bildas embryonalt av myoblaster (encelliga) som smälter ihop. Satellitceller, som är en typ av stamceller, kommer att lägga sig på plasmamembranet men under BM. Detta innebär att cellerna endast kan utföra hypertrofi -> bli större. När man tränar blir alltså cellerna grövre, och då kan satellitcellerna dela sig och bidra med kärnor som då kan sätta sig i muskelcellerna. Det sker alltså ingen hyperplasi, att nya celler bildas.

MuskeldystofierMuskelceller dör och äts upp av makrofager. Men basalmembranet finns kvar, så då aktiveras satellitcellerna. Men de nya muskelfibrerna är lika dåliga som de gamla och dör, och detta pågår tills satellitcellerna inte längre kan dela sig -> patienten dör

Duchenne’s muskeldystrofi beror på en defekt på dystrofin

HJÄRTMUSKEL

- Celler sammanbundna med varandra i ett tredimensionellt nätverk. - Är också randiga men har kärna i centrum – typisk egenskap- Har massor av kapillärer samt massor mitokondrier (placerade mellan myofibrillerna)- Mellan cellerna finns intercalated discs -> håller ihop vävnaden och ser till att den kan

arbeta enhetligt- Det tredimensionella nätverket är sammanbundet med:

1) Adherence junctions: fascia adherens och desmosomer2) Gap junctions (så cellerna kan kontraheras samtidigt)

- Hjärtmuskelcellerna är terminalt differentierade celler – kan inte dela sig- Vid hjärtinfarkt -> ischemi (otillräckligt blodflöde) -> nekros -> bindvävsärr

HjärtatOm givet av hjärtsäcken = Pericardiet (är en av kroppens tre hinnor). Pericardiet består ytterst av ett lager som heter parietalt blad (mot bindväv) och innerst av ett visceralt blad (mot hjärtat).

Ytterst på det parietala bladet finns mesotel = enskiktat skivepitel. Däremellan kommer vätska, och sedan kommer epicardium som är det viscerala bladet (+ bindväv). Därefter kommer myocardiet ( = hjärtmuskelceller + kapillärer + bindväv). Myocardiet är tjockare på vänster sida.Sedan kommer endocardium som består av endotelceller. Därefter hjärtlumen.

RetledningssystemetSA-nod tar emot impulser -> AV-nod -> skickar vidare genom His bunt som består av purkinjefibrer.

Purkinjeceller

- Subendocardiellt (muskel – purkinje – blod)- Depolariseras fortare än andra celler- Innehåller mycket glykogen -> färgas basiskt- Har central kärna

KlaffarBestår av stram (fibrös?) bindväv, klädd av endotel på båda sidor. Färgas något ljusare då de inte har myofilament. Cellerna i förmaket känner av trycket i förmaket, utsöndrar ANF (anti-natriuretic factor) -> påverkar njurarna, de utsöndrar mer, trycket sjunker

GLATTMUSKELFinns i inre organ, kring blodkärl, bronker, mag-/tarmkanal, bygger upp uterus

- Långsmala med centralt belägen kärna- Innehåller aktin/ myosin men är ej anordnade så linjer bildas -> ej tvärstrimmiga!- Inga sammanbindande cellförbindelser men däremot gap junctions- Har inget sarkoplasmatiskt retikulum men har cavealae (=motsvarighet)

TillväxtInga stamceller, utan istället kan varje enskild cell aktivera sitt DNA och replikera sig. Tillväxten sker till stor del under graviditet. Det sker:

- hyperplasi = mitoser- hypertrofi = större celler

Kontraktion1) Nerver – autonoma NS2) Mekanisk sträckning – kontraktion3) Hormonell stimulering

Nerver stryker förbi och har boutons på sig som innehåller transmittorsubstanser (Ach och NA). Nerver finns liksom mellan glatt-muskelcellsmattan.

 

 

FÖRELÄSNING 7 – HUD OCH ADNEXA

Huden är kroppens största organ och utgör 2 m2.

Funktioner:

1 – Barriär

2 – Immunologisk funktion (Langerhans celler)

3 – Endokrin funktion (D-vitamin bildas vid solbestrålning)

4 – Homeostas (att behålla en viktig balans mellan salter och vatten -> svettkörtlar)

5 – Sensoriskt organ

6 – Exokrin funktion (talg, svett)

 

Huden består av två lager, som i sin tur är uppdelade i flera skikt:

Första lagret: EPIDERMIS 

Epidermis är ett flerskiktat, förhornat plattepitel, och blir plattare ju högre upp i lagrena man kommer. Cellerna hålls ihop av desmosomer.

A - Stratum disjunctum – yttersta lagret där cellerna stöts av, cellerna är utan kärnor och organeller men fyllda med hornämne.

B – Stratum corneum – tjockt lager, de döda cellerna fortfarande ihophållna av desmosomer

C – Stratum lucidum – (svårt att se, genomskinligt lager) finns bara i den histologiskt tjocka huden, ofullständigt keratiniserade celler. Första lagret döda celler.

D – Stratum granulosum – 1-2 cellager, bildas granula av cytokeratin som är ett protein. Här töms lamellära kroppar (lipidfyllda blåsor) = keratiniseringen startar (en modifierad apoptos av cellerna och uttömning av fettblåsorna)

E – Stratum spinosum – 5-7 cellager. Här bildas lamellära kroppar (lipidfyllda blåsor), och här fylls cellerna med keratin.

 I preparatet är detta taggcellslagret; cellerna har taggar som bildats vid prepareringen pga att desmosomerna håller ihop dem

F – Stratum basale – sitter på basalmembranet, här sker mitoserna. Mest omogna formen av keratinocyter.

 

Andra lagret: DERMIS

Består av två skikt:

A – Stratum papillare – lucker bindväv, cellrik (mycket fibroblaster), fiberfattig, innehåller blodkärl (mer prickigt, mycket celllkärnor)

B – Stratum retikulare – stram, oregelbunden bindväv, grova kollagena fibrer, blodkärl och nerver, cellfattigt (inga cellkärnor, mest retikulära trådar)

Dermis är den underliggande bindväven, går upp i bindvävspapiller, åsar, ger fingeravtrycken. Mest uttalade i fingertopparna.

 

Tredje lagret: SUBCUTIS

Underhud, ingår inte i huden men är integrerad med den. Innehåller adipocyter, och fungerar därmed som energireserv samt är värmeisolerande. Bindväven i subcutis fäster huden i underliggande vävnad.

ALLMÄNT

Intermediärfilamenten i huden kallas cytokeratin, och dessa förenar sig i tjockare buntar när cellerna går uppåt.

Anledningen till att understa hudlagret är veckat är pga att förankringsytan mot underlagret ökar!

I handflator och fotsulor är epidermis som tjockast. Bindvävspapiller sticker upp i epidermis. Den tjockaste dermis har vi i nacken, vilket leder till att vi har tjockast hud här.

 

                     

 

CELLTYPER I EPITELET   (EPIDERMIS)

I – Keratinocyter

mer än 95%, är hudcellerna som genomgår den modifierade apoptosen

II – Melanocyter

 bildar melanin; pigment som skyddar mot solens UV-strålning, lägger sig på cellerna. Melanocyter kommer från neurallisten, och vandrar sen in och lägger sig i epitelet. De finns förankrade i stratum basale, och de skickar sedan upp pigmentet i utskott.

Alla har samma mängd melanocyter, men melaninets egenskaper skiljer mellan mörkhyade och ljushyade (mer kemiskt stabilt hos mörka)

 

III – Langerhans celler

monocytderiverande celler, typ av makrofager samt antigen-presenterande. De ligger i hudens epitel och har utskott som känner av att allt är okej, men då främmande antigen uppkommer så lämnar de huden och transporteras via lymfan till lymfnoden.

Psoriasis är en kronisk inflammation i huden (defekt i hudcellernas apoptos; för mycket keratinisering) som kan dämpas av solstrålning pga att Langerhanscellerna försvinner då.

 

IV – Merkelcell

sensorisk cell i det basala lagret (typ av perifer nervändscell), sitter i epitelet och är sammankopplad med en nerv, finns mycket av i fingertopparna.

Hänger ihop med omgivningens celler, har granulae med transmittorsubstans, har förbindelse med axon som skickar impulser till CNS. Ger beröringsfunktionen i fingertopparna.

Nervändslutet kallas Merkels corpuskel = ett av de sensoriska nervändslut vi har i kroppen.

 

 

 

 

 

Huden är ett viktigt sensoriskt organ, och har olika typer av nervändslut:

1 – Fria nervändslut

Axon sticker upp mot stratum spinosum. Är omgivna av Schwannceller fram till basalmembranet, är därefter fria. Känner av smärta, beröring, temperatur.

2 – Merkels corpuskel

Beröring

3 – Vater Pacinis känselkropp

Är en stor lökformad känselkropp som ligger djupt i subcutis, och känner av vibrationer i handflator, fotsulor, buken, mesenteriet. Bestå av axon med modifierade Schwann-celler runt, och runt det kommer bindväv.

4 – Meissners känselkropp

Är känsliga för beröring. Ligger i dermis översta lager och är vanliga på läppar, handflator, fotsulor.

 

 

ADNEXA

Är strukturer som utvecklats från hudens epitel, t.ex. svettkörtlar, talgkörtlar, hår, naglar, bröstkörtlar (vissa perifera nervändslut?)

Hår

Två olika sorter:

1 – Terminalhår -> hår på huvudet inkl. skägg, armhåla, genitalia

2 – Vellushår -> tunnare hår på resten av kroppen

 

 

Hårceller bildas i matrix som täcker botten av en follikel där det finns stamceller som delar sig. Papiller melanocyter kallas cellerna som bildas (??) och dessa keratiniseras och dör. De utgör hårstrået som växer uppåt (??).

Själva väggarna av hårfollikeln består av en yttre epitelial skida (direkt fortsättning av epidermis) och en inre epitelial skida (med levande celler underst och döda överst).

Muskeln som får hårstrået att resa sig kallas m. arrector pili

Hårstrået består ytterst av kutikula (tunn hinna på epitelets cellyta), sedan bark och innerst av märg.

 

Tillväxt

Anagen fas - tillväxt

Katagen fas – tillväxt upphör till dess att hårstrået lossnar, hårfollikeln lossnar. Sen växer en ny follikel och ett nytt hårstrå ut från stamceller som finns där muskeln fäster.

Hårfollikeln är mitotiskt aktiv (snabbt delande celler) och påverkas därför av cytostatika.

 

Talgkörtlar

I anslutning till hårfollikeln finns talgkörtlar, som är holokrina körtlar -> körteln spricker och innehållet kommer ut och smörjer ytan.

Talg smörjer och skyddar huden, men talgkörtlar finns endast där hårstrån finns så därför blir läpparna torra vid utsatt väder.

Talgkörtlar består av kubiska celler i BM som differentierar och vandrar inåt, blir fyllda med talg (lipider).

 

 

Svettkörtlar

Finns merokrina (vanlig exocytos) och apokrina (delar av plasmamembranet avgår med utsöndringen).

Merokrina svettkörtlas reglerar temperatur, vatten och salthalt. De finns överallt på kroppen, och består av en sekretorisk del (där svetten tillverkas) bestående av ett flerradigt epitel, och en gång. Gången övergår sen i en por som sitter mellan epitelceller-> svett utsöndras.

Den sekretoriska delen består av ett flerradigt epitel, och innehåller följande celler:

1) Dark cells – proteinsyntes, mycket organeller, färgas mycket

2) Light cells – prod. slemaktig, lite organeller, färgas lite

3) Myoepitel – epitelceller med kontraktila egenskaper. De ligger mot basalmembranet, avlånga celler, hjälper till att tömma ut säcken så svetten trycks ut i gångarna.

Gången består av ett flerskiktat plattepitel (??)

Apokrina svettkörtlar finns endast i anslutning till hårfolliklar i armhålor och genitalier, och tömmer sig i hårsäcken. Svetten innehåller fermoner, och luktar därmed. De aktiveras först i samband med puberteten av könshormoner.

Apokrina svettkörtlar har större diameter jämfört med merokrina samt består av enskiktat epitel(?)

Detta svett är inte till för att kyla ner kroppen utan har mer fermonella funktioner.

NagelBestår av hårt keratin. Bildas vid nagelroten och skjuts fram på nagelbädden. Skyddar fingertopparna från skador.

Bröstkörtel ( mamma)

Bröstkörteln är en ovanlig körtel eftersom den genomgår stora förändringar vid graviditet och amning, och den kan sägas vara en modifierad apokrin körtel. Bröstvårtan kallas för mamill och på denna mynnar ca 20 huvudmjölkgångar (ductus lactiferi) med sinus lactiferi längre in. Runt mamillen finns vårtgården, areola. Huden här är knottrig precis som den är på scrotum, pga att här finns mycket glatta muskelceller som kan dra ihop huden.Bröstkörteln ser olika ut vid olika aktivitetsgrader, inaktiv eller lakterande mamma. Körteldelarna ligger på djupet så på samma preparat kan man inte se mamillen och mamma samtidigt, och mellan körteldelarna finns bindväv och celler.

Bröstvävnaden aktiveras under menstruationscykeln, och vid graviditet trängs bindväven undan av prolifererande körtelvävnad. Myoepiteliala celler kontraherar och pressar ut mjölken.I samband med förlossningen påverkas mamma av två hypofyshormoner:Prolaktin – får mammacellerna att producera mjölkOxytocin – stimulerar de myoepiteliala cellerna så de drar ihop körtel – mjölk kommer ut.

Östrogen och progesteron styr tillväxten av bröstvävnad vid pubertet och graviditet. Aktiveras vid varje menstruation, vilket stimulerar brösttillväxt. Östrogen -> gångar tillväxerProgesteron -> alveolerna tillväxer

Mjölken bildas i alveolerna som finns i lobulus som är mindre enheter av en lob, och den består av fett, proteiner, kolhydrater m.m. Proteinerna frisätts genom exocytos, dvs en merokrin sekretion, fettet frisätts genom apokrin sekretion där varje fettdroppe som frisätts omsluts av en del av cellmembranet, alltså en ganska oekonomisk form av frisättning.Alveolerna består av epitelceller och myoepiteliala celler.

Adenocarcinom = cancer som utgår från körtel t.ex. bröstcancer och prostatacancer.

Sarcom = utgår från mesenchymal vävnad, fett, brosk, ben

Cancer som inte brutit igenom basalmembranet = cancer in situ

FÖRELÄSNING 8 - NERVVÄVNAD I (kolla mina anteckningar för bilder)

En nervcell (neuron) har:- Soma (cellkropp)- dendriter (mottagare)- dendritutskott -> där synapser med andra nerver sker- kärna (med eukromatin -> ljus)- nukleol (tät, med mycket rRNA)- Nissl substans (RER) -> färgas med basiska färgämnen- Axonkägla (hillock) -> saknar Nissl substans, här skapas akt. potentialer- Myelin – isolerar -> ger snabb, säker impulsspridning

Typer av synapser (sker 100   000/ cell) 1) axo-somatisk -> axonet från en nervcell med somat från en annan nervcell2) axo-dendritisk -> axon med dendrit3) axo-axonal -> axon med axon

AXONAL TRANSPORTFörser synaps/ axon/ dendrit med makromolekyler/ organeller

Anterograd – mot synaps (kinesin)- snabb ~ 20-400 mm/dag -> vesiklar, organeller- långsam ~ 0,2-4 mm/dag -> lösliga proteiner m.m.

Retrograd – mot soma (dynein)- signal till soma

INDELNING AV NERVCELLER EFTER:

- Antalet utskott från soma: Multi-, bi-, unipolära

- Utseende: Pyramidcell, Korncell (= soma), Korgcell (= synaps i form av korg)

- Funktion:1) Motoriskt neuron – sänder impulser från CNS (efferenter) -> muskelceller

a) somatiskt (viljestyrt) – går till skelettmuskelcellb) visceralt (autonomt) – hjärt-, glattmuskel i kärl, körtlar

2) Sensoriskt neuron – impulser från PNS -> CNS (afferenter)

3) Interneuron – kopplar ihop neuron i system

SOMATISKA NERVSYSTEMET

Den fåran som delar av motoriska och sensoriska cortex kallas centralfåra.

Ett motoriskt somatiskt neuron (1) kan t.ex. gå så här: motorcortex via pyramidbanan till ryggmärgen (kopplas om där) och sen ut till en skelettmuskel.

Ett sensoriskt somatiskt neuron (2) kan t.ex. gå så här: från ett ganglion till ryggmärgen (omkoppling) via ett interneuron till thalamus (omkoppling) upp till sensoriskt cortex.

Öar av nervcellskroppar i CNS – kärnaÖar av nervcellskroppar i PNS – ganglion

AUTONOMA NERVSYSTEMET

Sympatiska NS – från (mitten av) ryggmärgen går pre-ganglionära neuron -> ganglion (omkoppling) -> post-ganglionära neuron

Parasympatiska NS – från (övre och nedre delen av) ryggmärgen går pre-ganglionära neuron -> ganglion (omkoppling) -> post-ganglionära neuron

KEMISK SYNAPS (10^ 14 – 10^ 15 st)

Antalet synapser är dynamiskt i t.ex. hippocampus:

- minskning -> långvarig stress (minskar dendriter och därmed synaps, troligtvis skyddsåtgärd för att nervcellen inte ska dö vid överaktivering)

- ökning -> fysisk och mental träning

Finns en pre-synaptisk del och en post-synaptisk. I den pre-synaptiska delen finns vesiklar med transmittorsubstans (T), och när Ca kommer in i nervcellen kommer T ut i synapsklyftan.

”En synaps består av en presynaptisk del i axonens ände (presynaptisk terminal), en synapsklyftan och en postsynaptisk del i den andra nervcellen. Information från en synaps överförs genom att neurotransmittorer frisläpps från den presynaptiska terminalen och som sedan genom diffusion når den postsynaptiska delen i den andra nervcellen. När en neurotransmittor binder till en receptor på postsynaptiska cellen förändras membranpotentialen, vilket kan alstra en aktionspotential. Det är aktionspotentialer som överför signalen genom nervcellen.”

I den post-synaptiska delen finns två typer av receptorer:Receptor A – jonflödeReceptor B – G-proteinkopplad

A)Excitatorisk synaps: Na-inflöde -> snabb aktivering (Ca-inflöde i vissa nerver (NMDA-receptorer)) -> långvarig förändring av synapskänslighet = plasticitet = synapsminne (kan svara snabbare nästa gang)

”NMDA-receptorn är en jonkanalkopplad receptor för glutamat som uttrycks av många typer av centrala neuron. Aktivering av NMDAR ger inflöde av kalcium vid aktiverade synapser vilket i sin tur leder till aktivering av intracellulära signalvägar viktiga för synaptisk plasticitet, minne och inlärning.”

Inhibitorisk synaps: Cl- inflöde (Cl-kanaler öppnas -> sänkning av impulsförmedling)

B) Second messenger (cAMP, cGMP, Ca) förändrad receptorkänslighet/ uttryck kan leda till förändrat genuttryck

TRANSMITTORERTransmittorvesikeln smälter ihop med nervens cellmembran, T kommer ut i synapsklyftan och sätter sig på receptorer.

Glutamat – dominerande excitatorisk transmittor i CNS

GABA – dominerande inhiberande T i CNS (vid fel -> epilepsi)

Acetylkolin – 1) i somatiska efferenter -> nikotinreceptorer2) preganglionära neuron i ANS -> nikotinreceptorer3) postganglionära neuron i parasympatiska NS

Katekolaminer (noradrenaline NA, adrenaline A, dopamin DA och serotonin)a) NA/A dominerar i post-ganglionära neuron i sympatiska NSb) DA och serotonin – bl.a. viktiga för stämningsläge och för belöningssystemet i CNS

NEUROPEPTIDER (mer än 100 olika)Ofta med andra T

1) Substans P (SP) – förstärker effekten av glutamat bl.a. i smärtafferentsynapser

2) Endorfiner och enkefaliner – kroppseget ”morfin” -> smärtlindring bl.a. vid substans P-frisättning

3) Hypotalama peptider – styr frisättning av hypofyshormoner (släpps av hypothalamus och går via ett kapillärnät till hypofysen)

”För att definieras som en neuropeptid krävs att molekylens uppgift i kroppen är att kommunicera mellan nervceller, och att därmed påverka hjärnans aktivitet och funktioner.+ används av neuroner för att komm m varandra”

GLIACELLER I CNS (stödjeceller)

1) Astrocyt (astroglia) – 10 ggr fler än neuronFinns två huvudtyper:

- Proteoplasmatisk i grå substans- Fibrillär i vit substans (mer spindellik)

Astrocyter täcker blodkärl med gliaändfötter.

OBS! I mikroskopet syns bara oval, ganska mörk kärna ibland med nukleoler och aldrig Nissl-substans -> för att skilja neuron och glia!

Funktioner hos astrocyter:a) upptag av transmittorer och Kb) transport av vatten -> blod (viss reglering av hjärnvolym)c) innehåller glykogen -> hög tolerans mot syre-bristd) strukturellt stöd (glue) – gäller alla gliacellere) stimulerar blod-hjärnbarriär – täta fogar mellan endotelcellerf) bildar astroglia – ärr vid skada = fysiskt hinder för regeneration

2) Oligodendrocyt - Myelinerar upp till 60 axon/cell- Många i vit substans men finns även i grå substans

I ett tvärsnitt är det massa axon med neurofilament i mitten, och runtom är det kompakt myelin (upp till 160 lameller (varv) av oligocytens plasmamembran). I cytoplasman finns smala kanaler = Scmidt-Lantermans kanaler (incisurer) - (med kärlsystem så de inre delarna av myelinet inte ska dö)

Naket axon mellan två myelinskidor = Ranviers nod

3) Mikroglia

- från benmärg (mesenkym), och vandrar in i hjärnan embryonalt- Tunna, små smällkaramellslika i vila- Känner av den kemiska extracellulär-miljön med receptorer på utskott för t.ex. ATP- Aktiveras vid t.ex. hjärnskada -> runda, mobila, fagocyterande- Överaktiverade – neuroinflammation (ses vid Alz, Parkinsons, stroke)

4) Ependymceller - Bekläder insida av ventriklar och centralkanal- Kubiska -> cylindriska med cilier och mikrovilli för transport av substanser mellan hjärna

och cerebrospinalvätska (CSV)

5) Plexus choroideus- specialiserade ependymceller, kontinuerliga med ventrikelependymet, runt kapillärer,

kubiska- producerar CSV = filtrat av blodplasma (~0,5-1 l/ dygn)

GLIA I PERIFERA NERVSYSTEMET

1) Schwanncell (SC)- myeliniserar i PNS (1 segment/cell)

- I mikroskop = ”prickig” cigarrformad kärna - Vid nervskada bildar SC ”rör” distalt om skada som ”guidar” utväxande axon- Omyeliniserad nerv delvis skyddad av SC (SC lägger sig mellan axonen)

2) Satellitcell- Omger ganglieceller- Rund, oval kärna- Support och isolerande (astrocytlika)

FÖRELÄSNING 9 –NERVVÄVNAD II

CORTEX (cerebrum = storhjärnan)

Cortex består av grå substans (= 6 nervcellslager) över vit substans2 huvudtyper av cortex: Motoriskt (M) och Sensoriskt (S)

Pia materI – Lamina molekylarisKännetecken: Cellfattigt

II – L. granularis externaMest små neuron (pyramid-, korn-, stjärnceller)

III – L- pyramidalis ext. Mest små pyramidceller

IV – L. granularis internaSom lager II

V – L. pyramidalis internaStora pyramidceller (sträcker sig genom de andra lagrena)

VI – L. multiformisBlandat av små och stora celler

Vit substans

Axon från L. pyramidalis interna i motorcortex bildar pyramidbanan. Neurofilament är intermediärfilament som bygger upp axonen

I motoriskt cortex dominerar III och VI sensoriskt cortex dominerar II och IV

Vid hjärnans medellinje så finns sensoriskt cortex (hos råtta!) direkt på båda sidor om den, och därefter kommer motoriskt. Yttersta lagret består av grå substans, och inre av vit.

I människan finns motorcortex i gyrus pre-centralis, och sensoriskt cortex i gyrus post-centralis.

HIPPOKAMPUS

- Äldre(annan) typ av cortex (archicortex)- Hos människan finns den i golvet på sidoventriklarna (temporalloben)- Minnescentrum (särsk. korttidsminnet), stresskänsligt (pyramidcellerna här ryker först vid

syrebrist samt vid Alz)- I hippokamus sker neurogenes = nybildning av nervceller (träning ökar neurogenesen

medan långvarig stress minskar den)

I hippokampus finns pyramidceller nära lateralventrikeln, och dessa har en stor, ljus kärna med tydlig nukleol samt Nissl substans. Den andra delen består av gyrus tentatus där det finns tätt med kornceller (neurogenes sker).

Gyrus tentatus: sker nybildning av nervceller samt fungerar som en omkopplingsstation som tar emot signaler och skickar dem vidare genom C4, C3 och C1 som funkar som projiceringsceller och skickar signalen vidare.

OBS! Det sker ingen neurogenes i cortex – inte ens i deras kornceller där, sker endast i kornceller i hippokamus

CEREBELLUM (lillhjärnan)

~ 10 % av hjärnvikten men 50 % av neuronen.- Autopilot -> koordinerar och finjusterar motorik, balans, hållning. Visst rörelseminne.- Principuppbyggnad som cerebrum: cortex, vit substans och djupt liggande kärnor.

Längdsnitt folie (blad):

1) Ytterst: Lamina molekylaris (cellfattigt). Finns korgceller längst ned här med ”synapskorg” runt purkinjecellssoma. Finns även stjärnceller (= interneuron) samt purkinjecellsdendriter. Här finns också korncellsaxon som ligger som parallellfibrer

2) Purkinjecellslager – stora, ljusa med kärnor i

3) Lamina granularis – korncellslager (tätt packat). Ljusa områden bland korncellerna är glomerulus = synapskomplex

4) Vit substans innerst (som grenar i träd = arbor vitae). Här finns axon från djupt liggande kärnor samt från cortex i cerebrum och ryggmärg

Inflöde till cerebellum1) Mossfibrer (kommer in från cortex, ryggmärg, balansorgan) aktiverar kornceller

2) Klättertrådar (från cortex, ryggmärg) aktiverar Purkinjecellsdendriter

Båda dessa är axon från nervceller vars kroppar ligger i t.ex. kärnor i cortex, ryggmärg osv.

HJÄRNSTAMMesencefalon, pons, medulla oblongata

- Kärnor till kranialnerver (3-12) -> styrning av t.ex. huvud/ halsfunktion, balans- Här ligger Autonoma reflex-centra för respiration, blodtryck, hjärtrytm m.m.- Vakenhet via retikulära systemet – diffust nätverk av neuron- Passage av banor: t.ex. corticospinala (ortica-cerebellulära)

I ett tvärsnitt av hjärnstammen syns på båda sidorna Lateral vestibularis-kärnan (balans), n. cochlearis, n.fascialis och fjärde ventrikeln ( i mitten)

FÖRELÄSNING 10 – NERVVÄVNAD III

Kommunikation CNS-PNS31 par spinalnerver och 12 par kranialnerver

Tvärsnitt ryggmärg: grå substans som en ”fjäril”/ ”H” i vit substans.

Den grå substansen i ryggmärgen liknar ett H, med framhorn (större) och bakhorn, och utanför ligger den vita substansen. Den grå substansen innehåller nervcellskroppar, axon, dendriter, olika gliacellstyper, astrocyter (ovala kärnor), oligodendrocyter (runda) och mikroglia.

Den vita substansen innehåller mycket tvärskurna axon.

Framhornen skiljer sig från bakhornen genom att de inte går ut till kanten av ryggmärgen, och är tjockare än bakhornen. Här finns de motoriska nervcellerna, och de går då genom ventralroten.De motoriska framhornscellerna har en ljus kärna och mycket Nissl-substans.

Bakhornen är smala och fortsätter ut genom hela den vita substansen, och i bakhornen finns mindre sensoriska neuron . De går då genom dorsalroten. De motoriska och sensoriska nerverna från fram- och bakhornet går ihop och bildar spinalnerven.

Till bakhornet kommer (från spinalnerven) ett primärt sensoriskt neuron som synapsar i dorsalrotsgangliet (även kallat spinalrotsgangliet), som bl.a. består av ganglieceller omgivna av satellitceller. Därefter går ett sekundärt sensoriskt neuron vidare upp till thalamus.

Alltså:Primärt sensoriskt neuron -> Dorsalrotsganglie -> sker synaps -> sekundärt sensoriskt neuron -> thalamus

Ibland finns ett lateralhorn, och här finns pre-ganglionära neuronens cellkroppar i det autonoma NS.

AUTONOMA NERVSYSTEMETPrincipuppbyggnad:

1. Parasympatiska NS2. Sympatiska NS

Parasympatiska - Rest and digest.Utgår från kranialnervskärnor i hjärnstammen (III, VII, IX och X) samt från sakrala delen av ryggmärgen (S2-S4) (synapsar där?)

Kranialnervskärnorna innerverar bl.a. öga, spottkörtlar, mag-tarmkanal (mtk), lunga, hjärta.Sakrala delen innerverar genitalia samt nedre delen av mtk.

De pre-ganglionära neuronen är långa och myeliniserade på cervikal och sakral nivå.

Sympatiska – Fight or flightUtgår från thorakala och lumbala delen av ryggmärgen (T1-L2,3), men synapsar på sympatiska gränssträngen eller på ganglion på stora kärl.

De post-ganglionära neuronen från sympatiska gränssträngen går bl.a. till öga, hjärta, lunga.Ganglieceller i symp gränssträngen är para-vertebrala ganglier.

De nerver som synapsar på ganglion på stora blodkärl (ist.för symp gränssträngen) går till mtk, urinvägar och genitalia.

OBS! Specialfall är sympatiska nerver som går till binjuren och direkt synapsar där, dvs. i binjuren saknas post-ganglionära axon.

De pre-ganglionära neuronen är korta och myeliniserade.

Alltså:

PS: - har sina pre-ganglionära soma i hjärnstam + S2-4- har långa myeliniserade preganglionära (?) axon- har acetylkolin som transmittor pre-ganglionärt

- har ganglion nära/ i målorganen- har korta omyeliniserade post-ganglionära axon- har acetylkolin som transmittor post-ganglionärt

S: - har sina pre-ganglionära soma i T1 -> L2,L3- har korta myeliniserade axon- har acetylkolin som transmittor pre-ganglionärt

- har ganglion i sympatiska gränssträngen och på stora kärl- har långa omyeliniserade post-ganglionära axon- har noradrenalin/ adrenaline som transmittor post-ganglionärt

(utom i m. arrector pili samt svettkörtlar där acetylkolin är transmittor)

PERIFER NERVEpineurium (kontinuerlig med duran) = yttre begränsning + utfyllnad – fr.a. stram oregelbunden bindväv

Perineurium (kont. med pian/ arachnoidea) = runt fascikel (bunt av enskilda nervfibrer) = ett eller flera lager perineuriceller (täta fogar) med basalmembran på båda sidor -> blod-/nervbarriär (även runt kärl)

Endoneurium = sparsamt med lucker bindväv runt enskilda axon (bildas sannolikt av Schwann-celler)

ENTERISKA NERVSYSTEMET (i mag-/tarmkanalen)

”Bukhjärnan” – ingår i PNS 

-          Fler nervceller än i ryggmärgen. Sköter peristaltik.

-          Nervcellsansamlingar (plexus-bildningar) i hela mtk i koncentriska skikt

 

A - Plexus myenterikus (Auerbach) i lamina muskularis externa (finns mellan cirk./longitudinella muskellagrena) – står för kontraktion

B – Plexus submukosus (Meissners) – stimulerar sekretion

Viss del av neuronen i plexa = parasympatiska post-ganglionära soma.

Flertalet tillhör reflexbanor (sensoriska, motoriska interneuron).

 

Sensoriska neuron känner av att tarmväggens sträcks ut -> mat kommer in. De signalerar då via interneuron till motoriska neuron som skickar signalen vidare till tarmens muskelceller -> sker kontraktion.

 

HJÄRNANS HINNOR

Ytterst finns dura mater = stram bindväv mot skallbenet

I mitten finns arachnoidea = har trabekler

Innerst finns pia mater

Utanför dura mater, i ryggmärgen, kommer epiduralrummet = innehåller fett, kärl m.m. och finns mellan duran och kotpelaren.

ENDOKRINA ORGAN

Hypofys (undre hjärnbihanget)

-          Överordnat endokrint organ

-          Ärtstor, bakom chiasma i sella turcica (turksadeln)

2 delar:

Neurohypofys (baklob) från neuroektoderm

Adenohypofys (framlob) från ektoderm (orofarynx)

 

Hypofysen är ett kapselförsett tvådelat organ. Den större delen, adenohypofysen, består av pars distalis (anterior), pars intermedia och pars tuberalis. Neurohypofysen består av infundibulum och pars neurosa (processus infundibularis).

Adenohypofysen

-          Pars tuberalis

-          Pars intermedia (finns kolloid)

-          Pars distalis

 

Neurohypofysen

-          Infundibulum

-          Pars neurosa

 

 

I adenohypofysen finns kromofila och kromofoba celler.

De kromofila cellerna är av två typer: acidofila och basofila celler.

Adenohypofysens celler

Kromofoba (ej färgbara granulae) ~50% - reserv och/el. uttömda granulae

 

Kromofila (färgbara granulae) ~ 50-60% Acidofila (-> färgar gula)

                                                  ~ 40% Basofila (-> färgas röd-violetta)

 

  

ADENOHYPOFYS (består av):

PARS DISTALIS

Celler i kluster, mycket små kärl.

BASOFILA CELLER:

 

1. Gonadotropa (FSH och LH cell), prod:

-          Follikelstimulerande hormon -> stim. follikel- och spermieutveckling

-          Lutiniserande hormon;

hos kvinnor -> stimulerar oocytmognad + progesteronsyntes

hos män -> stimulerar androgenfrisättning från Leydigceller i testis

 

 

 

2. Corticotrop (produceras av ACTH-celler), prod:

-  Adenocorticotropt hormon (ACTH)

-> flertal peptider (ex enkefaliner, endorfiner) från gemensam prekursor (pro-opiomelanocortin).

ACTH ger ökad frisättning av binjurebarkens hormon (fr.a cortisol)

 3. Tyrotrop (TSH-cell), prod:

- Tyroideastimulerande hormon (tyrotropt hormon, tyrotropin)

-> ger ökad frisättning av thyroidea hormon (T3 och T4)

 

 

ACIDOFILA CELLER:

1. Laktotrop (mammotrop, PRL-cell) ökar vid graviditet, producerar:

- Prolaktin -> ger ökad bröstkörtelutveckling vid graviditet

 

2. Somatotropa (GH-cell) prod:

- GH (tillväxthormon, somatotropin):

 -> ger ökad IGF-1-syntes (fr.a levern)

 -> ger ökad tillväxt av skelett, muskler m.m

 

Minnesramsa: B-FLAT, A-PeG

I ljusmikroskopet är kromofoba och kromofila celler blandade samt ligger i kluster.

 

 

 

PARS INTERMEDIA

Här finns svagt basofila celler, och cellernas funktion hos människa är inte helt klar, kanske corticotropa. (Hos amfibier producerar cellerna melanocytstimulerande hormon (MSH))

 

I LM finns här cystor (vätskefylld blåsa) med kolloid (gel-liknande struktur med högt proteininnehåll) – funktionen är okänd

 

PARS TUBULARIS (svårt att se, ingår ej)

Trattloben:

- finns svagt basofila celler (prod ACTH, FSH och LH)

- rikt vaskulariserat

 

NEUROHYPOFYS

 Här finns:

-          PITUICYTER

Astrocytlika celler (prod inte hormon), kärl

 

-          STORA SYNAPSER - soma i nucleus supraopticus + nucleus paraventrikularis

(alltså soma i hypothalamus, axon i hypofys)

Dessa ämnen produceras av pituicyter och transporteras till de stora synapserna (?):

1. oxytocin -> mjölkutdrivning, uteruskontraktion, välmående

2. ADH -> anti-diuretiskt hormon – ger ett ökat upptag av vatten i distala tubuli (njurarna)

FÖRELÄSNING 11 – ENDOKRINA ORGAN

forts hypofys.Hypofysens portådersystem reglerar hormonfrisättning i adenohypofysen. Detta system består av två kapillärnät i följd, ett primärt och ett sekundärt och båda består av fenestrerade kapillärer. Hormoner transporteras då från neurohypofysen till adenohypofysen via adenofysis superior, arteria hypofysis inferior och vena hypofysis.

Det sker då en frisättning av regulatoriska hypotalama peptider:- Releasing hormones (RHS)- Inhibitory hormones (IHS)

Dessa transporteras då genom systemet och reglerar hormonfrisättningen.

Exempel på RH: Corticotropreleasing hormone (CRH) -> stim ACTH-frisättning + syntes i adenohypofysen

Negativ feedback: förhöjd halt av CRH -> ökat ACTH -> ökad frisättning av cortisol från binjuren -> CRH och ACTH sänks.

TALLKOTTKÖRTELN (övre hjärnbihang, epifys)

- Liten, konformad i tredje ventrikelns bakre tak- 95% Pinealocyter (ljusa, oregelbunden kärna) – frisätter melatonin i mörker, indirekt

ljusinfo via synnerven- 5% Astrocyter - Melatonin reglerar delvis dygnsrytm, minskar vid ökad ålder samt vid SAD (fungerar ev

som anti-oxidant)- Tallkottkörteln innehåller Corpora arenacea (= hjärnsand) -> Ca-salter, ökar med ökad

ålder

SKÖLDKÖRTELN (tyroidea)- 20-30 g, ligger framför larynx (struphuvudet), vanligen biloberad (har fullt med (lila)

starkt färgade små lober, folliklar)- Endodermalt ursprung (primitivt gomgolv)- Har kapsel med tunna trabekler

I LM ses de ca 100 000 folliklarna

Cellerna i folliklarna kan antingen vara kubiska eller cylindriska beorende på aktivitetsgrad. Mer aktiva -> mer cylindriska.

Folliklarna består av:1) Follikelcell – producerar tyroideahormon T3 (trijodtyronin) och T4 (tetrajodtyronin). I

blodet släpps 20 ggr mer T4 än T3, och T4 omvandlas i målorganen till T3.

Effekten av T3: höjer basalmetabolism (värme), normal kroppstillväxt, hjärnutveckling (hypotyreos hos foster -> cretinism (underutv av hjärnan))

2) Kolloid – innehåller joderat tyroglobin (= ett glykoprotein som innehåller mycket tyrosin). Är ett inaktiv lager av T3/T4.

Endocytos av tyroglobin som finns lagrat i kolloider kan gå via: (för att få ut tyrosinet från kolloiden):a) lysosom (sen endosom), bryter ner tyroglobin -> ger vesiklar med T3/T4 -> dessa kan

sen frisättas till blod. Detta stimuleras av TSH.b) Transepitelialt upptag/ frisättning (transepitelial frisättning) av joderat tyroglobin via

megalinreceptorer. Stimuleras av högt TSH.

3) Para-follikulära celler (= stora, ljusa basalt i epitel (perifert) eller i bindväv). Producerar calcitonin -> sänkt konc av Ca via sänkt osteoklast-akt och ökad osteoidkalcifiering.

PARATHYROIDEA (bisköldkörtlarna)- minst två par på ytan av tyroidea och/ eller thymus.- Tunn kapsel med septa- Adipocyter i thyroidea ökar med ökad ålder

Finns:Huvudcell – små, prod parathormon (PTH) som ökar konc av Ca i blodet bl.a via ökad osteoklastaktivitet

Oxyfil cell – (större, starkt acidofil cytoplasma) ligger i grupper (mkt i periferin), antalet ökar med ålder

BINJURE (gl suprarenales)Ligger i perirenalt fett upp på toppen av njuren.Finns 3 zoner med celler i barken som frisätter steroidhormoner.

Finns två typer av kärl:a) sinusoider för hormontransportb) arterioler för märgsupport (O2, glukos etc)

I märgen finns märgceller + kärl (sinusoider och vener)

BARK (cortex) – 3 zoner som frisätter kortisolbaserade steroidhormoner (corticosteroider) frisätts till sinusoider -> till märgvenen -> ut i cirkulationen

1) Zonula glomerulosa (15%)Runda/ ovoida kluster med mineralcorticoidprod celler (95% prod aldesteron) -> ökat Na-upptag (i njure, magsäck, svettkörtlar)

2) Zona fasciculata (80%)Strängar av 1-3 celler mellan sinusoider frisätter glucocorticoider (95% är cortisol). ACTH aktiverar dessa celler. Glukocorticoiderna -> ökad glukoneogenes, ökad blodglukos, ökad lipolys, minskad proteinsyntes. Har anti-inflammatorisk effekt.

3) Zona retikularis (5%)Mindre celler, tätt packade. Frisätter svaga androgener (manligt könshormon) och glukoscorticoider. Aktiveras av ACTH.

I LM: Z fasciculata har utlöst utseende pga högt steroidinnehåll.Z glomerulosa – celler i kluster. Z reticularis – mörkare mot märgen

MÄRGMärgceller Majortiteten är kromaffina celler = specialiserade post-ganglionära neuron som saknar axon i symp NS, frisätter A/NA (80/20) -> ökad hjärtfrekvens, vasodilatation i muskler samt konstriktion i MTK + blodglukos och bloftryck ökar.

ACh aktiverar via nikotinreceptorer kromaffincellerna att frisätta sina vesiklar.

FÖRELÄSNING 12 – ÖGAT

Tunica fibrosa = Cornea + Sclera

CORNEA = hornhinnan.

Består av fem lager:

1) Ytepitel

- Flerskiktat oförhornat – övergår i sclerans epitel i limbusregionen – innehåller stamceller –> hög regenerationsförmåga (turnover 7 dagar)

- Mikrovilli behåller tårvätskan (antibakteriellt + UV-skydd)

- Mycket fria nervändslut

2) Bowmans membran

- Kollagen – oregelbunden orientering

- Barriär för infektioner, ej regeneration

3) Stroma

- Kollagen i ca 60 lameller vinkelrätt mot varandra + proteoglykaner (fr a keratan, kondroitinsulfat)

- Keratocyter - fibroblastlika

4) Descements membran

- Basalmembran (för endotelet som ligger under)

- God regenerationsförmåga

5) Endotelet

- Metabolt utbyte i cornea (det mesta av näringen kommer från kammarvätskan som pumpas in av endotelet, finns inga blodkärl i cornea)

- Begränsad regeneration

- Transport av vatten och salt ut ur stroma - > genomskinlighet

SCLERA = senhinnan (ögonvita)

- börjar där iris går ihop med cornea och är av mesodermalt ursprung

- stram kollagen bindväv – inslag av elastiska fibrer

- kontinuerlig med synnervens dura (epineurium)

- infästning för extra-okulära muskler (6 st)

- i limbus-region – trabekelverk (Fontanas rum) -> bildar Schlemms kanal = dränage för kammarvätskan (nutrition + struktur) -> venösa sclerasinus

 Tunica vasculosa – Uvea (Iris, Ciliarkropp, Chorroidea)

IRIS- Utgår från ciliarkroppen- Stroma av rikt vaskulariserad bindväv + glatt muskulatur (m. sfincter pupillae ->

konstriktion) + varierande antal melanocyter (ger ögonfärg)- Epitel på baksidan: 2-lagrat, starkt pigmenterat cylinderepitel. Inre lagret består av

myoepiteliala celler vars utskott – m. dilator pupillae (vidgar???)

CILIARKROPP OCH UTSKOTT1) EPITEL

- 2 lager kubiskt/ cylindriskt- Inre (mot glaskroppen) = opigmenterat + kontinuerligt med neuronal retina + bildar

kammarvätskan. Zonulatrådar fäster basalmembran.- Yttre (mot ciliarkroppen) – pigmenterat, kontinuerligt med retinala pigmentepitelet (RPE)

2) VASKULÄRT TUNT LAGERMuskellager (större delen av ciliarkroppen består av muskler)

- Inre cirkulärt – när dessa kontraheras så slackar zonula-trådar -> rundare lins (accomodation)

- Yttre radiellt (fläktlikt) – kontraktion sträcker zonulatrådar – platt lins (distansseende)- Yttre longitudinellt – sträcker chorroidean

CHORROIDEARikt vaskulariserat lager av melanocyter, försörjer yttre delen av retina

- Vaskulärt lager med melanocyter (försörjer yttre retina)- Bruchs membran mot RPE

Lins(ej tunica vasculosa)

- Ytterst linskapsel – basalmembran för subkapsulärt epitel- Subkapsulärt epitel bildar i ”ekvatorn” linsfibrer – dessa är fyllda med protein crystallin

Linsfibrerna bildas hela tiden, och de äldsta finns i mitten. Vid 40-50-årsåldern blir linsen stelare och ackommodationen sämre pga det finns för mycket fibrer i linsen.I ekvatorn differentierar linsepitelet till linsfibrer, och hela livet tillverkar linsepitelet linsfibrer.

Glaskropp

- neuroektodermalt ursprung- 99% vatten från ciliarkroppen, fåtal kollagena trådar (glukosaminoglukaner prod av fåtal

hyalocyter)- Tunt membran- Fast i ova serrata, synnervsutträde

Retina (näthinna)Består av tio olika lager:

1) RPE – hindrar ljusreflexer- fagocytos av fotoreceptorutskott- deltar i resyntes av 11-cis retinal- del i blod-retinabarriär

2) Tappar och stavarUtskott innehåller diskar med ”ljuspigment” – opsin + bundet 11 cis retinal (vit A derivat)

- i stavarna (rods) finns rodopsin (synpurpur) = scotopsin + 11 cis retinal- tapp (cone) = Iodopsin = olika fotopsiner (känsliga för grönt, blått, rött) + 11 cis retinal

(fotoner + ljuspigment -> fritt alltransretinal + aktiverat opsin -> ökat fosfodiesteras -> minskat cGMP -> stängning av cGMP-altiverade Na-kanaler (hyperpolarisering)

 3) Membrana limitans externa – finns mellan Müllercell och fotorec-utskott

 

4)      Yttre kärnlagret

Kärnor från tappar och stavar (tjockaste lagret i retina)

 

5)      Yttre plexiforma lagret

Utskott och synapsnätverk mellan tapparnas synapser resp stavarnas synapser med bipolära cellers dendriter. Modifiering med horisontalcellers synapser

 

6)      Inre kärnlagret

Cellkroppar och kärnor av bipolära celler, anakrina celler, horisontalceller samt Müllergliakärnor.

Müllerglia -> struktur, nutrition, del av blod-retinabarriär, isolerar (retina saknar oligodendrocyter)

 

7)      Inre plexiforma lagret

Synapser och utskott av bipolära celler och ganglieceller. Impulser modifieras av anakrina celler.

 

8)      Gangliecellslagret

Gangliecellssoma – oftast ett lager men runt fovea (skarpaste seende) finns flera

Nervfiberlagret

Gangliecellsaxon -> thalamus -> syncortex

Tunnaste lagret

 

10)  Membrana limitans interna

Müllercells basalmembran

Fovea centralis (grop i retina) – skarpseende + direkt inflöde till tappar 

Macula lutea (gula fläcken) – gulpigment runt fovea centralis

 

 

FÖRELÄSNING 13 – ÖRAT

 

YTTERÖRA (auris externa)

 

Består av:

Öronmusslan (auricula)

 -> består av elastiskt brosk med tunn hud

 

Hörselgången (meatus acusticus externa)

 -> den yttre delen (1/3 av hörselgången) består av tunn hud över elastiskt brosk, och inre delen (2/3) av temporalbenet

-> i hörselgången (den yttre delen) finns hår, talgkörtlar och modifierade apokrina körtlar som producerar cerumen (öronvar)

 

 

MELLANÖRA (auris media)

 

Består av:

Trumhinnan (membrana tympani)

Kollagen med tunn hud mot hörselgången

Enskiktat plattepitel mot och i trumhålan

 

 

Hörselbenen (malleus, incus, stapes)

Malleus (hammaren) fäst med bindväv i membrana tympani

Stapes fäst med bindväv i ovala fönstret (fenestra vestibuli -> hål in till innerörat)

Sträckningsgraden varieras med m tensor tympani (fäster i hammaren) och m stapedius (fäster i stapes) – musklerna skyddar mot för höga ljud

 

 

Örontrumpet (tuba auditiva)

Flerradigt cylinderepitel (mkt bägarceller)

Funktion = ventilera trumhålan (sväljning) – går från trumhålan till svalget

 

 

INNERÖRAT

Är en benlabyrint som går i temporalbenet och är fylld med perilymfa. Innerörat innehåller hörsel- och balansorgan. Består av flera delar:

 

Vestibulum (centralt)

Tre semi-cirkulära kanaler (anterior, posterior, lateralis) med varsin ampulla (ansvällning)

 

Cochlea (bensnäckan) frontalt (2,75 varv)

 

 

Hinnlabyrint

Fylld med endolymfa

Innehåller hinnbåggångar som registrerar huvudets vinkelacceleration i cristae ampullaris

 

 

Utriculus och sacculus

Registrerar linjär acceleration + gravitation (?) i maculae

 

Hinnsnäckan (ductus cochlearis)

Ljuddetektor i Cortiska organet

 

Över hårcellerna finns Cupula-proteoglykaner. Om man t.ex åker karusell och går av så kommer endolymfan fortsätta att flöda och cupula-pg kommer att röra sig över hårcellerna. Dessa kommer då att skicka signaler till stödjecellerna som med sina utskott skickar vidare till ganglion vestibularis som sen ansluter till nervus cochlearis och nervus vestibularis.

Hårceller

Typ I och II, är fast med en lång kinocilie och flera korta stereocilier (mikrovilli) i cupulan.

Tröghet i endolymfan vid huvudrörelse:

Böjning av kinocilierna från eller mot stereocilierna

Depolarisering resp hyperpolarisering i hårcell via mekanoelektriska K-kanaler

Aktivering av balansafferenter -> -> -> balanskärnor -> -> ögonmuskler bl.a

 

Maculae

Finns i utriculus och sacculus, och är ett sorts registreringssystem för linjär acceleration.

Är omringat av endolymfa och består av stödjeceller med ett otolitmembran över (gelatinös massa). Stödjecellerna är sen kopplade till ganglion scarpa och sen n vestibularis

 

Linjär acc  -> böjning av cilier via trögt otolitmembran -> -> -> böjning som i cristae ampullaris

 

Skillnaden mellan maculae i utriculus och sacculus är att den ligger på olika ställen

 

 

Hörselsnäckan (cochlea)

Bildar tillsammans med båggångarna innerörat. Är ett spiralformat hålrum i benlabyrinten (= modiolus), och snurrar sig i 2,75 varv.

 

Cochlea innehåller:

 

-          Tre stycken scalae:

Scala vestibuli (från ovala fönstret, innehåller perilymfa)

 

Scala media (innehåller endolymfa som prod av stria vascularis; epitellager med mycket kapillärer, pericyter, melanocyter)

 

Scala tympani (slutar i runda fönstret, innehåller perilymfa

 

-          Helicotrema

Där scala tympani och scala vestibuli går ihop, i toppen av cochlean

 

-          Reissners membran (Membrana vestibularis)

Separerar scala vestibuli från scala media. Enskiktat plattepitel.

 

-          Basilarmembranet

Separerar scala media från scala tympani

 

-          Cortiska organet

Utgörs av sensorepitel på basilarmembranet, här finns hårcellerna

 

-          Hårceller

Sensoriska celler i Cortiska organet, har stereocilier

 

-          Tektorialmembran

Geléliknande membran över hårcellerna i Cortiska organet

 

-          Modiolus

Koniskt formad central axis i cochlean, består av spongiöst ben. Cochlean snurrar sig 2,75 varv genom denna.

 

-          Ganglion spirale

Grupp av nervcellskroppar i modiolus, skickar signaler från cochlea till hjärnan

 

 Hårceller i Cortiska organet

-          Inre hårcell (bort från stria vascularis, ej på basilarmembranet)

-          Inre falangialcell ( -:-, på bm)

-          Inre pelarcell (som två ben som sticker ut från mitten av cortiska organet, inre är bort från s vasc)

-          Yttre hårcell

-          Yttre falangialcell

-          Yttre pelarcell

 

 

Inre tunneln är mellan inre och yttre pelarcellen och där bildas cortilymfa.

 

 

I basen (av snäckan) är basilarmembranet smalt och styvt -> höga toner uppfattas

I toppen (mot helicotrema) är det fladdrigt och brett -> låga toner

 

 

Hörsel

-          Ljudvågor fångas upp av ytterörat och den yttre hörselgången. Ljudet leds in till trumhinnan som sätts i vibration.

-          Vibrationerna förs till innerörat, till det ovala fönstret (= elastiskt membran),  mha hammaren, städet och stigbygeln. Ovala fönstret sitter i ena änden av coclean, och i andra änden sitter runda fönstret (=elastiskt membran).

-          Cochlean innehåller vätska och och när denna (mha ovala fönstret) sätts i gungning, så kommer vätskans vågrörelser att deformera basilarmembranet och hårcellernas stereocilier kommer att böjas.

-          Hårcellerna kommer att skicka signalen vidare till n cochlearis -> thalamus -> hörselcortex

FÖRELÄSNING 14 – RESPIRATION

Slemhinnesystem:- Respirationorgan- Digestionsorgan- Njurar (urinvägar)

- Genitalia

= deras gångar är klädda med slemhinnor

Slemhinnor (mucous membrane) är serösa hinnor, och är öppnade utåt:

1) Ingång för patogener2) Välutvecklat slemhinneepitel (slemhinnans immunförsvar bra utvecklat)3) Inspektion (bra för läkare, kika in i typ vagina, hals osv)4) Läkemedel kan tillföras denna väg(vaginalt, nässpray etc)

HistologiSlemhinna = Epitel + lamina propria(Under lamina propria kommer submucosa)

Slemhinnor består av epitel (t.ex skivepitel i mun, resp epitel i näshåla), som sitter på ett basalmembran (viktigt för att skilja epitel från bindväv), och under kommer lamina propria som innehåller kapillärer, nerver och immunceller.Basalmembranet består av kollagen typ IV och laminin.

Slemmet från slemhinnorna kommer från slemkörtlar samt Goblet cells.

Serösa hinnor- Pleuran (lungsäck)- Pericardiet (hjärtsäck)- Peritonerum (bukhinna)

Respiratoriska organUppgift: förse kroppen med syre

Nasofarynx – sväng bakom näsaOrofarynx – ligger bakom munhålanLarynx – strupbroskTrachea – luftstrupen

I näshålan finns två olika slemhinnor:1) respiratoriskt epitel och i taket på näshålan finns 2) luktepitel (mkt nervceller). Är jättenära mellan näsa och hjärna så om man skadar sig så kan liquor rinna ut i näsan -> stor risk att bakterier kommer in.

Respiratoriskt epitel – täcker större delen av näshålan samt bihålorBestår av:

1) Cilierade celler (30%) – slår neråt så vi sväljer det som kommer in2) Basala celler (30%)

3) Bägarceller (30%)4) ”Endokrincell” – är med och finjusterar funktion hos de andra cellerna5) Borstcell

I nässlemhinnan finns också ( i lamina propria + submucosa):

Serösa körtlar (tjockare, mörkare) – rinnande snorMukösa körtlar (ljusa, större) – trögt snor(körtlarna når upp till epitelet)

I näshålan finns venösa plexa:kärl som fyller ena näsborren med blod för att det ska bli svårare att andas där -> då torkas inte den sidan ut.Därför lätt att blöda näsblod och svårt att stoppa pga att det är vener -> kan ej dra ihop sig som artärer.

Luktepitelet – finns i taket av näshålanBestår av:1) Bipolära neuron – nervvävnad, lever 30-60 dagar. Unik egenskap = de dör och

förnyas från basalmembranet!2) Stödjeceller – epitel3) Basala celler – stamceller. En typ kan bli neuron, andra typen kan bli stödjecell

Finns Bowmans körtlar här som är en typ av serös körtel som utsöndrar OBP = odorant binding protein. Binder luktämnen och sköljer rent det som har fastnat på luktreceptorerna.

Epiglottis (struplocket) – består av elastiskt brosk; flerskiktat skivepitel ovan, resp epit under

Larynx – stämband (viktiga för tal)

Respiratoriskt system – Luften fuktas, värms, renas -> luft förs ner till alveolerna

Trachea – luftrörDär esofagus och trachea möts finns glatt muskulatur (hela trachea öppen baktill; består av glatt musk). Därefter består trachea av hyalint brosk som omringar hela luftröret som en hästsko. Innanför brosket kommer flerradigt epitel. Trachea har samma epitel som nässlemhinnan, och epitelet övergår från att vara flerradigt, högt epitel -> lägre, mer kubiskt -> platt i alveolerna.

Trachea delar sig sen så det blir två gångar som leder till lungorna och sen kommer bronker osv. Brosket i trachea kommer att bli mindre och mindre, och till sist när brosket tar slut är man i bronkiol.

Överst (i luftröret) har man respiratoriskt epitel med bägarceller, basala celler osv. Sen försvinner basala celler och därefter försvinner bägarceller. Cilierade celler finns kvar ända ner till lungorna typ, men det som ökar är glatt muskulatur (-> tar broskets plats).

Mycket elastiska fibrer i lungorna -> kan utvidga sig. Bronkiolerna veckade pga mycket elastisk vävnad som drar ihop.

Sista delen av bronkiolerna (innan gasutbyte sker) = Terminal bronkiolBestår av:- cilierade celler - Clara celler -> utsöndrar surfaktant = ytspänningsnedsättande (förhindrar att bronkiolerna

faller ihop)

Alveol- ca 150-250 milj alveoler i varje lunga- ytan ca 75 m2 per lunga (tillgängligt för gasutbyte)

1) Pneumocyt typ I (alveolar cell type I) -> täcker 95% av ytan, här sker gasutbyte2) Pneumocyt typ II -> A – tillverkar surfaktant (lägger sig som en fetthinna på alveolernas yta, förhindrar att de faller ihop).B – fungerar som”stamcell” -> t.ex vid slitage kan typ II differentiera till typ I3) Makrofag

Pneumocyterna utgör alveolens membran, men MF finns mitt i alveolen.

I utrymmet mellan alveolerna finns små kapillärer (rymmer typ en blodkropp), för att få effektivt gasutbyte.På platsen där gasutbytet sker kommer pneumocyterna och endotelcellerna (i kapillärer) att ha gemensamt basalmembran.

Pneumocyter typ II innehåller lamellära kroppar med surfaktant; hos för tidigt födda barn så är inte pneumocyter typ II helt utvecklade och därför andas de mha respirator.

MF kan svälja TBC-bakterier som då ligger och väntar i MF i åratal, och när människans immunförsvar försämras så kan dessa komma ut ur MF -> sjukdom bryter ut.

Kohns porer – gör att luft kan gå från en alveol till en annan, där kan även MF passera. I svart lunga (vid rökning) är MF som fagocyterat rökpartiklar.

Vid rökning så förstörs epitelet, blir mer tåligt, flimmerhår försvinner - > därav rökhosta. Denna sorts metaplasi kan sen leda till skivepitelcancer.

FÖRELÄSNING 15 – MANLIGA GENITALIA

Spermiebildning sker i testiklar1) Spermatogon fas – Ad, Ap och B-celler

2) Spermatocyt fas – primära och sekundära spermatocyter3) Spermatid fas

1) Spermatogon fas - Ad-cellen (dark) är en stamcell och kan antingen dela sig och ge upphov till två nya Ad-celler, ELLER så kan den differentiera och ge upphov till två Ap-cells (pale).

- Ap-cellerna delar sig; sker mitoser samt bildas cytoplasmatiska bryggor mellan cellerna (= kommunikationsvägar för att cellerna ska utvecklas synchront).Efter ett tags delning kan Ap-cellerna bli till typ B-celler.

2) Spermatocyt fas- Efter att cellen blivit typ B så sker replikation så att det bildas en primär spermatocyt (skillnaden mellan en typ B-cell och pri spermatocyt är att spermatocyten har dubbelt så mkt DNA).

- Den primära spermatocyten genomgår meios I och blir till sekundär spermatocyt.

Den sekundära spermatocyten genomgår meios II (sker homolog rekombination) och blir en tidig spermatid.

3)Spermatid fasDen spermatida fasen består av fyra olika faser:a) Golgifasb) Cap-fasc) Acrosomfasd) Mognadsfas

GolgifasenPas-positivt material kommer att samlas vid kärnan och utgöra spermiens främre pol. Centriolerna kommer att flyttas över till motsatt sida -> svans

Cap-fasenGranulae omsluter kärnan -> bildas cap. Samtidigt blir kärnmembranet mindre genomsläppligt och innehållet förtätas.

AcrosomfasenSpermatiden borrar in sig i Sertoli-cellen för att få stöd och näring.Får även en ansamling av mitokondrier -> hals

MognadsfasCytoplasman minskar, kärnan förtätas, kromatinet packas. De cytoplasmatiska bryggorna fagocyteras av Sertoli-celler -> spermier släpps fria ut i tubuli seminiferi.

Spermie- har acrosome med enzymer för att kunna tränga in i ägget- nyproducerade spermier kan inte röra sig -> får förmågan att röra sig i epididymis

I epididymys:- DNA kondenseras- Ytterligare förlust av cytoplasma- Förändringar i halterna av cAMP, Ca och pH gör att svansen kan röra sig.

TestisTäcks av stram bindväv: tunica albuginea. Denna har invaginationer-> lober bildas.Det finns:

- 250 lober i varje testikel- 1-4 tubuli seminiferi i varje lob. Där bildas spermier.

Leydigceller finns i interstitiet mellan tubuli.

Tubuli seminiferi ligger coilade och coilarna går in mot rete testis = ett nätverk.Tubuli seminiferi är ca 50 cm lång, kraftigt veckad.Rete testis övergår i bitestikeln.

I tubuli seminiferi finns:- spermiebildande celler- Sertoliceller- myoepiteliala celler (-> ger kontraktion av tubuli)

Tubuli seminiferi är alltså en del av testikeln där meioser sker och där det bildas gameter.

Sertolicellen1) ger stöd och struktur2) nutrition (i spermieutv)3) hjälper spermatocyterna att vandra uppåt 4) bildar blod/ testisbarriären -> blod kommer inte in och på så sätt förhindrar man att

spermierna känns igen som icke-kroppsegna (pga är haploida). Sker ist diffusion av näringsämnen från blod.

5) Tillverkar hormoner (-> justerar miljön i tubuli seminiferi)6) Har receptorer (-> för hormoner)7) Fagocyterar cytoplasmatiska bryggor8) Hjälper till att frisätta spermierna till lumen

Leydigceller- stora, polygonala, eosinofila celler- producerar testosteron - > aktiva i fosterstadie, inakt i barndom, akt i pubertet + vuxen- ”interstitiella celler” – (finns mellan tubuli seminiferi?)

Tubuli recti= sista delen av tubuli seminiferi. Bildas inga spermier här, antalet sertoliceller minskar, blir enkelt kubiskt epitel i slutet och övergår i rete testis.

Rete testis- Nätverk av kanaler i den rikt vaskulariserade bindväven i mediastinum- Kubiskt till cylindriskt epitel- En apikal cilie och mikrovilli på ytan

EpididymisDuctus efferentes – i caput – enskiktat kubiskt epitel till flerradigt cylindriskt + kinocilier

Ductus epididymis – i corpus och cauda – tvåradigt med stereocilier

Epididymit= inflammation i bitestikeln- Rel vanligt (beror på klamydia hos yngre, E-coli hos äldre)- Dov, skrotal smärta, vanligt med feber- Diagnos ställs med ultraljud

Funiculus spermaticus = sädessträngenInnehåller:- sädesledare (ductus deferens)- artär och ven- plexus pampiniformis = venöst nätverk. När blodet passerar här så möter det blodet i artären som går ner, och då kyler plexus det blodet så att blodet som når testikeln inte är för varmt.- lymfkärl- m. cremaster -> när det är varmt slappnar den av -> testiklarna hänger. Vid kyla kontraheras den -> testiklarna närmare kroppen

Testistorsion- Testiklarna roterar så funiculus spermaticus vrids- Blodtillförseln till testiklen stryps- Svåra smärtor

Vesica seminalis – sädesblåsan- Flerradigt cylindriskt epitel- Innehåller gul-vit sekretion som i ductus secretoris blandas med spermierna. Innehåller

fruktos som ger spermierna näring.

- Kraftigt veckat lumen, utförsgångar i alla riktningar- Funktion: nutritivt sekret

ProstataProducerar tunnare sekret som fungerar som buffert i vaginan.

- Perifer/ central/ övergångs-/ fibromuskulär zon- Tubuloalveolära körtlar m flerradigt cylindriskt epitel. Elastisk bindväv runt- Producerar en klar vätska, lätt alkalisk

Prostatacancer- Vanligaste cancerformen hos män- Uppstår vanligen i den perifera zonen

PenisTvå corpora cavernosa, en corpus spongiosum. Runt dessa finns tunica albuginea.Stram, tunn bindväv på glans penis (ollon), annars rätt tjock bindväv.Mycket sens nervändslut och lymfkärl.Vid erektion fylls kärlen med blod och trycket mot tunica albuginea ökar, initieras av CNS.

ErektionCNS svarar på extern eller intern stimuli Parasympatikus initierar erektionen genom att relaxeraSMC i svällkroppar och dilatera artärer. Ökat blodflöde i(framför allt) corpora cavernosa och det ökade trycketkomprimerar venerna Venösa avflödet hindras. Sympatisk innervation motverkar dessa händelser

FÖRELÄSNING 16 – DIGESTIONSKANALEN I

Munhåla: läppar, munslemhinna, tunga, tänder, spottkörtlar, tonsiller

LÄPPLäppen kan sägas bestå av fyra delar; tre sorters epitel och ett muskellager

1) Ytterst finns tunn hud med förhornat flerskiktat skivepitel (samt hårfolliklar, talg- och svettkörtlar) (typ partiet under näsan)

2) Sen kommer det läppröda partiet som är täckt av tunn hud (extra tunt förhornat skivepitel -> har tunn stratum corneum), med bindvävspapiller som skjuter högt upp mot ytan.

3) På insidan av läppen kommer munslemhinnan så där är epitelet oförhornat flerskiktat skivepitel

4) Läppens centrum består av tvärstrimmig muskulatur.

Munslemhinnan (i lager 3) består av:- Epitel på basalmembran: tjockt oförhornat skivepitel

I epitelet finns även melanocyter, Langerhans celler, Merkelceller- Lamina propria (= bindväv integrerad med epitelet)- Submukosa ( innehåller många små spottkörtlar)

TUNGAPå tungans yta finns ett flerskiktat skivepitel, och under epitelet kommer en tunn lamina propria.På tungans ovansida finns även olika papiller:

1) Papilla filiforme – förhornade toppar, dominerar på tungspetsen2) Papilla fungiforme – färre, runda och skjuter upp ovanför ytan. De har en tydlig

kärna av bindväv – i mitten av tungan3) Papilla circumvallata – som vårtliknande strukturer omgivna av vallgravar – här

finns smaklökar

Smaklökarna innehåller:- Sinnesceller- Stödjeceller- Basala celler (kan differentiera till de två andra)

Tungan är annars uppbyggd av skelettmuskulatur som går i alla riktningar. Längst bak på tungan finns spottkörtlar (serösa och mukösa)

TÄNDERTänderna består av en krona (övre delen) och en rot (fäster i alveolarbenet). Kronan är täckt av emalj och under emaljen kommer dentin. Roten är täckt av cement (täcker tandrotens dentin).Tandköttet = gingiva, kan vara delvis förhornat.

Runt roten finns peridontalligament – stram kollagen bindväv (håller tanden på plats).Pulphålan består av bindväv (fibroblaster), blodkärl och nerver, och bekläds av odontoblaster.

TandutvecklingPå slemhinnan så kommer det att ske en inåtveckning, där tanden kommer börja växa fram. På den innersta sidan av inåtbuktningen kommer odontoblaster att växa, och sedan kommer dessa att differentiera till ameloblaster på den övre sidan.Ameloblasterna kommer att producera emaljen, och odontoblasterna kommer att producera dentinet.I den växande tanden ses alltså dessa lager inifrån och ut:Odontoblaster – Dentin – Emalj – Ameloblaster

Anledningen till att emalj inte kan återskapas är för att ameloblasterna dör, men odontoblasterna finns kvar så dentin kan återskapas. (OBS! Emaljen försvinner ofta i preparat)

SPOTTKÖRTLAR(små finns i hela munslemhinnan)

Det finns tre stora salivkörtlar:- Glandula parotis- Glandula submandibularis- Glandula sublingualis

Spottkörtlarna är tubuloalveolära körtlar med raka och runda delar. Delen där saliven tillverkas = acinus (körteländstycke).Körteldelen består av sekretoriska celler, med myoepiteliala celler runt -> ligger mot basalmembranet och hjälper till att klämma ut saliven vid stimulering. Körtlarna tömmer sin produkt i skarvstycket som sedan övergår till sekretrör -> cylindriska celler, veckat basalt, finns mycket mitokondrier för transport av joner.

Utförsgångarna består av cylindriskt epitel som sen successivt förtjockas och blir flerradigt, och sen flerradigt + cylinderepitel.

Det finns tre typer av körteländstycken eller acinus (där saliv tillverkas):1) Serösa acinus – tillverkar vattnigt + proteinrikt sekret. Cellerna här har mest

organeller, har mycket ER samt granulae med saliv. Färgas mörkt, tydlig rund cellkärna.

2) Mukösa acinus – producerar slem, är ljusa (färgas inte bra)

3) Seromukösa acinus – serösa celler sitter ovanpå de mukösa

OBS! Acinus utgör körtlarna. Om en körtel är mukös har den mest mukösa acinus.

Glandula parotis -> består av serösa körtlar. Bildar amylas som bryter ner socker. Frisätter IgA.

Glandula submandibularis -> flest serösa, men även mukösa och seromukösa.

Glandula sublingualis -> flest mukösa, men även serösa och seromukösa.

TONSILLER Skiljs lätt ut pga täckta av munslemhinnans epitel.

Tonsilla palatina (halsmandlarna) – ansamling av lymfoid vävnad.Täckta av flerskiktat oförhornat skivepitel, som invagineras och bildar kryptor. Lymffolliklar, (ofta ljusa germinalcenter) ses i kryptorna, och lymfocyter i epitelet.

OBS! Titta efter germinalkryptor och djupa kryptor i membranet

MAG-/ TARMKANALENS HISTOLOGISKA UPPBYGGNAD

1) Mucosa- flerskiktat cylindriskt epitel på basalmembran- lamina propria (lucker bindväv, immunceller)- muskularis mukosa (glatt muskulatur)

(mukosan kan kontrahera sig och ge uppov till tarmrörelser, varierar mycket längs mtk)

2) Submucosa- lucker till stram bindväv- körtlar i vissa delar- blodkärl- nervplexa (Meissners plexa eller plexus submukosae)

3) Muskularis externa (glatt muskulatur)- Inre cirkulärt- Yttre lonitudinellt

- Mellan dessa två lager finn Auerbachs plexa eller Plexus myentericus – består av nervceller, nervutskott och gliaceller, avgränsade av bindväv.

4) Serosa eller adventitiaSerosa: lucker bindväv + mesotel = det viscerala bladet av peritoneum (när det omsluts av peritoneum)Adventitia: bindväv som övergår i omgivande strukturers bindvävslager (när det är utanför peritoneum)

De delar av digestionskanalen med fri yta mot bukhålan täcks av serosa, medan strukturer som binds upp mot omgivande bindväv avslutas med adventitia.

ESOFAGUSFunktion: föra mat från munhålan ner till magsäcken.

Består av tjockt flerskiktat oförhornat skivepitel. I den övre delen av esofagus utgörs muscularis av skelettmuskulatur, medan den nedre delen utgörs av glatt muskulatur. Ytterst finns adventitia.

Övergången mellan esofagus och ventrikel syns tydligt: från flerskiktat oförhornat plattepitel -> cylindriskt epitel

DIGESTION II

Denna uppbyggnad från esofagus och genom hela mag-tarmkanalen

Mukosa (=slemhinna) – epitel, lamina propria, m. mucosa

Submucosa

Muscularis externa

Adventitia/ serosa

MAGSÄCKEN

OBS! I magsäcken ser det ut som att det går ner grejer från toppen = foveolae, stiället för att det går upp grejer som i tarmen = villi

Här bearbetas maten, syra tillsätts, nedbrytningen av proteiner påbörjas.

Bukhinnan = serös hinna, hänger ner över magsäcken, slingrar sig runt tarmarna.

Magsäcken kan delas in i olika delar:

Cardia = övre magmunnen, där esofagus går in i magsäckFundus = magsäckens översta delCorpus = mittersta delenAntrum = nedersta delenPylorus = nedre magmunnen, där magsäcken möter tunntarmen, finns sfinkter

I magsäcken finns:- Rugae = veck (-> kan sträckas ut när magsäcken fylls)

- Foveolae = små gropar där magsäckens körtlar mynnar. Körtlarna är tubulära och sträcker sig genom hela mucosan ner mot muscularis mucosae.

Mucosan i magsäcken är väldigt veckad och beklädd med ett enskiktat cylinderepitel = ytepitelceller -> bildar slem.

I magsäcken finns också lymfatisk vävnad = MALT (mucosa associated lymfatic tissue)

Histologiskt, magsäckens fyra lager:1) Mukosa (ytepitel på BM, foveolae som hör ihop med körtlar, lamina propria mellan

allt)2) Submukosa3) Muscularis externa (3 lager: innerst snett lager, sen cirkulärt, ytterst längsgående)4) Serosa (bindväv + epitel)

OBS! När kärnorna är långa som cigarrer är det longitudinellt, när de är runda är det cirkulärt.

Epitelcellsformer i magsäcken slemhinna1) Ytepitelceller – enskiktat cylinderepitel, täcker ytan och foveolae

-> utsöndrar slem som innehåller HCO3-.

2) Mukös halscell – i halsen på körtlarna

3) Parietalcell – (ser ut som ljusa stekta ägg) ligger i körtlars övre del, blandat med halsceller och celler nedanför.Funktioner:a) utsöndrar HCl -> dödar bakterier

Parietalcellen har intracellulära canaliculi, vesiklar med HCl samt mycket mitokondrier (pga bildar HCl mot konc gradient)

Losec riktar sig till parietalcellens enzym som bildar HCl = K+H+ - ATPas

b) tillverkar Intrinsic factor (protein)

-> behövs för att ta upp B12. Brist på B12 = Perniciös anemi

c) tillverkar Alkohol dehydrogenas-> bryta ner alkohol

4) Huvudcell (chief cell) – finns i nedre delen av körtlarna-> tillverkar pepsinogen.Huvudcellen är en typisk proteincell med organeller, Golgi samt vesiklar med pepsinogen.Cellerna kallas ibland zymogenceller pga att de har pepsinogen förpackat i zymogengranula (= innehåller inaktivt enzym). HCl klyver sen pepsinogen -> pepsin, är ett proteas.

En av HCl:s uppgifter är att aktivera proteas. Om man äter Losec så sker ju ingen klyvning av pepsinogen -> ingen nedbrytning av protein i magsäck (tunntarm ist)

5) Endokrina celler – utspridda här och där, endast i körtlar.- har en parakrin funktion- påverkar miljön i magsäcken- två celltyper: ena utsöndrar histamin, andra utsöndrar gastrin

-> båda dessa påverkar parietalceller -> HCl ökar

6) ”Stamceller” – utför mitoser i de övre delarna av körtlarna (ligger i mukosan), kan ge upphov till de andra cellerna

OBS! I översta delen av magsäcken (nära ytan) finns mest parietalceller (ljusa), sedan längre ner i mukosan finns mest huvudceller (mörka)

Cardia och pylorusHär finns inga huvudceller eller parietalceller.Men här finns körtlar som huvudsakligen består av slemprod celler (t.ex. mukös halscell)

Vid övergången mellan ventrikel och duodenum, i pylorus, förtjockas lamina muscularis -> pylorus-sfinktern. I submucosan i duodenum finns mukösa körtlar = Brunners körtlar. Man börjar även se tarmens villi, enterocyter (cylin) och bägarceller.

TUNNTARMENÖvergången från magsäcken skarp:

Mukosan ändras från magsäckens foveolae och kryptor till tunntarmens villi och kryptor.

Består av duodenum, jejunum, ileum. Är ca 5m lång, ligger i veck, kärlen löper i mesenteriet -> så når blodet tarmarna.

Duodenum ligger retroperitonealt, här mynnar gallgången.

Faktorer i tunntarmen som ger ytförstoring:1) Lång (ca 5m)2) Permanenta veck3) Villus (utskott) och kryptor (enkla tubulära körtlar)4) Mikrovilli

Celler i tunntarm1) Enterocyter – enradigt cylinderepitel (med mikrovilli), täcker villi och

kryptor. Mellan cellerna finns junctions, kopplar ihop cellerna.

Näringsämnen tas upp apikalt av enterocyterna och går ner till blodkärl som finns under cellerna. Blodkärlen går sen ihop till vener -> går till levern.

På mikrovilli finns glykokalix = matta av glykoproteiner, vissa av dem är enzymer och sköter sista nedbrytningen.

2) Bägarcell- insprängda mellan enterocyterna. OBS! Antalet ökar längre ner i tarmen.

3) Endokrina cellerBelägna mot basalmembranet, utsöndrar parakrint.

4) PanethcellerFinns i botten av kryptorna, har stora acidofila granulae samt lysozym

5) StamcellerBildas nere i kryptorna, vandrar sen uppåt tills de stöts av. Tar 5 dagar att få nytt epitel.Detta gör att de är känsliga för cytostatika och strålning -> ger inflammation här -> blödningar, diarré.

VILLUS- har fenestrerade kapillärer under epitelet -> tar upp ämnen som abs av enterocyterna ->

går sen ihop till v. porta- har lacteal = lymfkärl i villus -> går ut i lymfnod- finns även muskler -> kan förkorta villus

Fenestrerade kapillärer är kontinuerliga men har partier där det är mer tillplattat och tunt -> kortare diffusionsavstånd för näringsämnen.OBS! Endast i njuren är det hål i de fenestrerade kapillärerna.

Mha tunntarmens l. muscularis ext (under submukosa) sker peristaltik. I jejunum och ileum finns: mukosa, submukosa, musk. ext, serosa. I duodenum finns ingen serosa.

REGIONALA SKILLNADER

Duodenum1) har Brunners körtlar i submukosa -> mukösa körtlar, tömmer sitt slem och neutraliserar det sura maginnehållet.-> tömmer sig i botten av kryptorna-> körtlarna ser ut som vita små tomrumOBS! Duodenum är den enda delen av tunntarmen där det finns körtlar i submucosan

2) Duodenum har adventitia (ligger retroperitonealt)

3) Få bägarceller och lite lymfvävnad

JejunumSvårt att skilja jejunum och ileum. Men skillnader finns:1) Antalet bägarceller ökar ju längre distalt i tunntarmen man kommer2) Mängden lymfatiskt vävnad ökar distalt

(I distala ileum: Peyers plaque = lymffolliklar i lamina propria och submukosan)

I jejunum finns också lymffolliklar som buktar in i lumen och är klädda med ett follikelassocierat epitel som består av enterocyter och M-celler.M-celler -> känner av miljön i tarmen, och förmedlar infon till lymfcellerna

Chrons sjukdom: Inflammation i tarmväggen, bildas fistlar; tarminnehållet läcker ut

Ileum mynnar i tjocktarmen.¨

TJOCKTARMENInga villi, slät epitelyta. Raka tubulära körtlar eller kryptor mynnar på ytan. Enterocyter (= enkelt cylindriskt epitel), finns på epitelets yta och i kryptorna.

Funktion: - Ta upp vatten och salter- Tillföra slem- Bakterier växer

Består av:Caecun, Colon (ascendens, transversum, sigmoideum), Rectum, Analkanal, Anus

Hanstra coli = veck

HistologiMukosa (enskiktat cylinderepitel, l propria, m mucosa)Submukosa

CELLER i tjocktarmEnterocyterBägarcellerEndokrinceller”Stamceller” – i övre delen av kryptorna

OBS! Inga Panethceller i tjocktarmen

Runt tjocktarmen finns Taenia coli = bulle av muskelceller

APPENDIXMukosa som i tjocktarm, men i appendix finns mest lymfoid vävnad.

COLONJämn mukosayta (cylindriska + bägarceller). Yttre muskellagret uppdelat i tre distinkta band: Taenia coli = bulle av muskelceller

RECTUMTjockare mukosa än colon, men annars identisk förutom det yttre longitudinella muskellagret -> är kontinuerligt.Bägarcellerna = 50% av epitelcellerna

ANALKANALFlerskiktat oförhornat skivepitel (ist för cylindriskt) + förtjockning av inre muskellagret.

Finns sfinktrar:- Inre: glattmuskel

- Yttre: skelettmuskel

ANUSMycket vener som bildar plexus i submukosan. Ytterst i anus blir plattepitelet förhornat.

Mag-tarmkanalenMukosans utseende förändras:Esofagus -> oförhornat skivepitelMagsäck -> slät yta, foveolaeTunntarm (duodenum) -> villus (körtlar i submukosa)Tjocktarm -> crypta, mycket bägarceller

DIGESTION III

LEVERSkyddad av buken, under diafragman. Kroppens största organ.

Har ett hilus:In: -art hepatica- v porta

Ut:-gallgångar- v cava

Levern har dubbelt blodflöde:V porta – syrefattigt, näringsrikt (75% av blodet i portasystemet)A hepatica – syrerikt blod (25%)

Portasystem finns i hypofys och lever.

Lever:A mesenterica möter i tunntarmen v porta som i leversinusoiderna går ihop med v cava inferior.

Levern har en central funktion i metabolismen:- Proteinsyntes -> plasmaproteiner (t.ex Albumin), förhindrar ödem, blod hålls kvar i

cirkulationen- Lipoproteiner -> transportform för fett- Avgiftning- Gallproduktion- Kolhydratmetabolism; glykolys (nedbr av socker) och glukoneogenes (bild av socker)- Utsöndrar urea

HISTOLOGILeverlobulos (= funk enhet), 1-2 mm i dia

Hexagonformad, har en centralven i mitten, men består annars av hepatocyter och sinusoider. I varje hexagonhörn finns ett periportalfält (portatriad).

I periportalfältet finns:1) En gren av a hepatica2) En gren av v porta3) Gallgång – kubiskt epitel4) Lymfkärl

1 och 2 rinner inåt, 3 och 4 rinner utåt.Blod från både artär och ven kommer att tömma sig i sinusoiderna -> blandat blod, tas om hand av hepatocyter. Blodet samlas sen i centralvenen och går ut i v cava inferior, och går till hjärtat.

Levercellerna tillverkar galla som går ut i gallgångarna sen.

Lever från gris har bindväv runt sina lobulus -> syns tydligt.

För att skilja centralven från periportalfält (båda är hål):- Centralven = bara endotel runt lumen- Periportalfält = bindväv + endotel

LEVERCELLERSitter bundna till varandra med tight junctions, och har även gall-canaliculi mellan sig - galla kan passera, rinner mellan cellerna och ut i periportala fältet.Under levercellerna kommer sinusoider, men mellan levercell och sinusoid finns Disses spatium där det finns ITO-celler. I sinusoiderna finns också Kupferceller

Disses spatiumUtrymmet mellan levercell och sinusoid. Här finns sparsamt med bindväv. Tillverkas av ITO-cell.

- ITO-cell = hepatic stellate cell (OBS! syns ej i mikroskop)- Lagrar A-vitamin

- Kan bli myofibroblaster (vid sjuk lever)- Finns i Disses spatium (OBS! syns ej i mikroskop)

ITO-cellernas främsta uppgift är att lagra A-vitamin, men i en sjuk lever kan de även tillverka mycket bindväv = levercirros.

I sinusoiderna finns Kupffer-celler (MF) i väggen.

Genom gall-canaliculi går gallan mellan olika celler, mot gallgången (portatriaden)

Det näringsrika blodet går från sinusoiderna ut i Disses spatium, tas upp av leverceller.

De delar av lobulus närmast centralvenen är känsligast för toxiner och O2-brist

Leverns exokrina funtion: gallaEndokrina funktion: Albumin och plasmaprot som går ut i blodet

Leverceller – saknar basalmembran

REGENERATION- Leverceller har ingen stamcell utan kan dela sig en och en- God regenerationsförmåga hos en frisk lever- En donator kan ge sin vänstra del av levern, sen växer den till sig. Man behöver två

procent lever (av sin kroppsvikt)

Levercirros = skrumplever (När leverceller dör så kommer myofibroblaster börja dela sig massvis och dra ihop levern)

GALLBLÅSA

Uppgift = lagra och koncentrera galla

Galla bildas i levern, ansamlas i gallblåsa mellan måltider, töms i duodenum vid måltid. Ganska ofta sammansmälter gallgången m pancreasgången.När mat kommer ner i tunntarmen finns celler i väggen som säger till gallblåsan att tömmas, samt finns enzymer som töms från pancreas.

Gallblåsedelen i lever – täckt med adventitiaGallblåsådelen utanför levern – täckt med serosa

Varje gallblåsecell har en cilie (?).

HISTOLOGI

MukosaEnskiktat cylinderepitelLamina propria (OBS! Tjock pga saknas submukosa)

Muscularis

Adventitia/ Serosa

Gallblåseytan veckad = pseudovilli (?)

Finns tight junctions och adherence junctions här.

Komponenter i gallan- Gallpigment från hemoglobin = bilirubin- Gallsalter/ gallsyror -> nödvändigt för nedbrytning av lipider- Kolesterol -> gallsten bildas då kompositionen av dessa blir fel -> fastnar i gångar

Bilirubin uppstår då röda blodkroppar bryts ner i mjälten. Hemoglobin omvandlas då till bilirubin, skickas ut i lever på albumin, omvandlas, skickas ut i duodenum.

Om detta går fel = ikterus (gulsot) -> gulfärgning av vävnaderPga:- Fel i bilirubinprod- Fel på lever- Pancreascancer (gångar blockeras)

PANCREAS

Funktion: Frisätter enzymer som behövs för nedbrytning

- Ligger retro-peritoneellt- Gemensam adventitia för pankreas och duodenum- Är en kombinerad exokrin (bukspott) och endokrin körtel (pancreasöar/ Langerhans

cellöar)- Uppdelad i lobuli (bindvävsstråk emellan)

Panceras är en helt serös körtel, men saknar:- Myoepiteliala celler- Sekretrör

Pancreas har acinus och skarvstycken, samt:- Massa rER i botten -> mycket proteinsyntes- Zymogengranula apikalt -> innehåller inaktiva enzymer. Särskilda proteas tillverkas i

inaktiv form, annars skulle cellen själv brytas ner.

Proteaser = Trypsinogen och Chymotrypsinogen – aktiveras i duodenum

Aktivering av proteaserEnterocyter har ett membranbunden enzym = enterokinas. När trypsinogen möter enterokinas så spjälkas det -> aktivt trypsin.Trypsin kan sen aktivera flera andra trypsinogen = kaskadreaktion.Detta sker när vi äter (i tarmen?)

I skarvstycket frisätts HCO3- och hjälper till att reducera det sura maginnehållet i duodenum.

Vid ”mat” i duodenum:1) Brunners körtlar tömmer slem/ HCO32) -> Cholecystokinin (gör att gallblåsegångar kontr) - frisätts från endokrincell (i

duodenum?)-> Sekretin – pancreasenzymer frisätts

Gallan innehåller gallsalter som kan lösa upp fettet i mindre delar så att dessa kan angripas av lipaser. Bildas chylomikroner som sen kan transporteras i blodet.

Pancreas endokrina del = grupper av cellerFrisätter hormoner i blodkärl (fenestrerade) mellan endokrina celler.

Hormoner som frisätts:Insulin -> av Beta-cell (80%)Glukagon -> av alfa-cellSomatostatin -> av deltacell

Insulin – sänker blodsockret -> ökar upptag av socker i fr a skelettmuskelvävnad och fettväv -> insulinreceptor

Glukagon – höjer blodsockret -> bryter ner glykogen från levern

Somatostatin – reglerar frisättning av de två andra hormonerna

DiabetesTyp I – (vanligast hos barn) Betaceller utslagna eller dålig funktion -> insulin ges

Typ II – (kopplad till fetma och dålig mat) -> sämre funktion hos insulinrec -> krävs allt högre nivå av insulin för att cellen ska ta in glukos -> betaceller får jobba mycket (insulinrec mindre känsliga)

Kan botas m motion och kost, men om beta-cellerna lägger av -> insulin

FÖRELÄSNING 17 – KVINNLIGA UG

Finns två st Ovarium (äggstockar), upphängda i ligament. Två st tuba uterina (äggledare) går från äggstockarna.

Ytterst på tuba uterina finns en tratt med fimbrier: Infundibulum = tratten, som fångar upp äggen (OBS! även del av neurohypofys)Nästa del, när tuba uterina börjar bli smalare, kallas Ampulla.Därfter kommer Isthmus (ännu smalare del).Sen ansluter tuba uterina till corpus uteri (livmodern), därefter ner till cervix (livmoderhalsen) och sen vagina.

OVARIUM (äggstock)Två huvudfunktioner:

1) Prod äggceller2) Prod hormoner - fr a olika östogener (viktigt för utv av könskaraktäristika) och

progesterone (för att slemhinnans tjocklek ska ändras under pubertet)

Ovariet har cortex och medulla (medulla luckrare, mindre celltätt, finns blod- och lymfkärl).Mer celltät bindväv i cortex + mycket folliklar (små och jättestora folliklar)

Ytan av ovariet täckt av germinalepitel = kubiskt epitel

Germinalepitel + folliklar = ovarium.

Tunica Albuginea (bindvävshinna) runt (?) cortex.

FOLLIKELNS UTVECKLING1) Primordialfollikel2) Primär follikel3) Sekundär follikel

4) Tertiär follikel

Follikelutv sker i cortex. Varje follikel innehåller en oocyte -> en frisätts varje menscykel. Alla folliklar bildas under fostertiden, genom mitos akt (ung 5 miljoner oogonier). När flickebarnet föds har antalet reducerats till 600 000-800 000.

När flickan föds stannar oogonierna i Meios I. Av 700 000 kommer ca 400 st att frisläppas som oocyter (?). Vid menopaus finns alltså rätt många oogonier kvar -> kommer tillbakabildas (genomgå atresi). Oogonierna bryts ner och försvinner.

Fyra olika typer av folliklar kan ses under utv. Dominant är primordialfollikeln (minst).

1) Primordialfollikel (30 mikrometer)- Oocyte (äggcell m kärna) i mitten- ett lager platta epitelceller runt = follikelceller- Balbianikropp = ER, lysosom, Golgi (nära kärnan)- basalmembran längst ut

När primordialfollikeln utvecklas blir den en:

2) Primärfollikel

a) Tidig - Oocyten blir större- Follikelcellerna blir kubiska- Bildas Zona pelucida – (ligger mellan follikelceller och oocyte) utgörs av proteiner som

oocyten har producerat

Zona pellucida viktigt pga här fäster spermier in.

Alltså när primordialfollikeln blir större, germinalceller mer kubiska samt bildas zona pelucida = primärfollikel.

b) Sen - Follikeln växer lite i storlek- Balbianikroppen börjar upplösas (-> kan ej ses)- Bildas kortikala granulae -> innehåller proteaser

c) Senare - Follikelcellerna blir aktiva och delar sig -> blir fler skikt.- Alltså: cellerna blir rundare + börjar proliferera -> bildas stratum granulosum

(s granulosum tillåter näring att komma in?)

3) Sekundärfollikel

- Tjockare lager av stratum granulosum (6-12 lager tjockt)- Men luckrare; bildas hålrum som kallas antrum

(uppkommer när cellerna går ihop mer -> bildas vätskefyllda hålrum)

Follikeln har blivit större, granulosalagret har börjat spricka upp och det har bildats vätskefyllda hålrum.

Vid basalmembranet kommer stromaceller att dela sig;Innersta lagret (innanför bm) = theca interna (med blodkärl)Yttersta lagret (utanför bm) = theca externa (plattare celler); innehåller muskelceller

OBS! Theca interna producerar androgener = viktigt!

4) Tertiärfollikel (mogen follikel, Graafs follikel)- Granulosalagret börjar spricka upp, men blir ett lager kvar (runt ägget) = corona radiata - Bildas Cumulus oophorus = ansamling av granulosaceller mellan oocyte och bm.

( när follikelceller börjar dela sig och blir fler kallas de granulosaceller)

Oocyterna ligger kvar i meios I till detta stadie. Nu kommer en LH-topp från hypofysen. Meios I fortsätter och leder till att 1:a polkroppen bildas.

LH upp -> meios I -> 1:a polkroppen bildas (har halva mängden DNA)

LH-topp + enzymer gör att cumulus oophorus luckras upp -> ägglossning.

När ägget släpps fritt fångas det upp av fimbrierna och förs ner i äggledarna. Samtidigt som detta sker påbörjas meios II. Men meios II avstannas i metafas, i väntan på befruktning av spermie. Bildas även en 2:a polkropp då (blir alltså en huvudcell och två polkroppar)

Corpus hemorragicum = när ägget lossnar så fylls antrum med blod.Sedan sker koagulation och antrum fylls med bindväv -> fås gulekropp.

CORPUS LUTEUM- Gulekropp:

a) Granulosa luteinceller

b) Theca luteinceller- Aktiv i ca 14 dagar om ej befruktning sker (ägglossning sker dag 14)- Producerar östrogen och progesteron -> förbereder livmodern för implantation- Om ingen befruktning sker så omvandlas gulekroppen (tillbakabildas) till Corpus

albicans.

Om ingen besfruktning sker så försvinner LH-signalering -> slemhinnan stöts ut -> mensblödning

BEFRUKTNING- Spermien ”aktiveras” – binder till zona pellucida

OBS! Vid befruktning så börjar en primitiv placenta att bildas -> producerar Hcg (= humant choriongonadotropin -> grav.test). Detta i sin tur piskar på corpus luteum att producera progesteron -> upprätthålla slemhinnan

- Sker i tuba uterina; ampulla (??)- Spermien tar sig igenom corona radiata, och frisätter sina enzymer som gör zona

pellucida mer genomsläppligt. - Spermien binder till z pellucida -> acromsomreaktion- Penetrerar z pellucida- Spermiens cellmembran smälter ihop med äggets cellmembran- Därefter sker tre stycken post-fusionsreaktioner (för att förhindra att fler spermier tar sig

in):1) Depolarisering av membranet2) Kortikal reaktion (blir mikromiljö under membranet, försvårar för spermien)3) Ändrar proteinstrukturen i z pellucida

TUBA UTERINA (= äggledarna, ca 10 cm)Fimbrier längst ut, infundibulum = trattI tuba uterina sker första utvecklingen efter befruktningen, fr a i ampullan

Histologi- Mucosa – arrangerad i lonitudinella veck (mest veckat i ampulladelen, där befruktningen

sker, slätare i isthmus)- Muscularis:

a) Inre cirkulärtb) Yttre longitudinellt

- Serosa (löst arrangerad bindväv)

Finns:1) Cilierade celler – piskar in mot uterus2) Sekretoriska – icke-cilierade, förser ägget med näring

Ökad halt av progesterone i blodet -> ökat antal sekretoriska celler.

Spermier har det tufft för de går mot cilier som piskar neråt samt peristaltik som går neråt.

Ektopisk befruktning = befruktning på fel ställe, t.ex att ägget inte fångas upp av fimbrierna.

MIKRO: - Ampulla -> cylind epitel, mkt veckat m cilier- Istmus –> mindre, mer veckad lumen + mycket mer muskler runt

Två polkroppar = befruktning har skettÄggledares funktion = cilier piskar fram ägget mot uterus

KVINNLIGA UG II

Uterus- Endometrium – täcks av cylin epitel (genomgår förändringar vid mens)- Myometrium- Perimetrium

Myometrium uppdelat i två lager:- Yttre lonitudinellt- Mellan cirkulärt- Inre longitudinellt

Vid icke-grav är muskler i myometriet inte så långa, men vid grav kan deras längd bli 10 ggr större. Musklerna arbetar tillsammans i ett syncytium vid kontraktion.

I reproduktiv ålder delas endometriet upp i två lager:1) Stratum basale – tunt, (stöts ej ut vid mens)2) Stratum functionale – tjockt lager, enkelt cylindriskt epitel (längst ut mot lumen).

Vissa har cilier, andra är sekretoriska celler.

Tjockleken på endometriet varierar under mens (1 mm precis när blödning slutar, 6 mm innan blödning börjar).

Funktionen att kunna stöta bort en stor yta kräver bra blodförsörjning:A uterina kommer till livmodern, skickar ifrån sig ett stort antal grenar in i myometriet. Vissa av grenarna går in till s basale och går ihop med raka kärl som försörjer hela stratum basale.Andra grenar försörjer s basale men coilar sig -> bildar spiralartär. Spiralartären når även str functionale och grenar sig och försörjer där.Raka kärl och nedre del av spiralartär påverkas inte av hormoner (prog och östrogen), men den coilade delen stöts av under mens och börjar sen växa igen.

MENSTRUATIONSCYKEL

Två faser:1) Proliferativ fas (celldelning) – raka körtlar

- Sätter igång när blödning upphört- S basale prod nytt s functionale - Kraftig mitosdelning- Blodkärl växer till- Körtlar prod mukus- Ägglossning sker -> liten topp av öst, mer av prog -> går in i fas 2

2) Sekretorisk fas (ödem) – oregelbundna, sågskurna körtlar- Mitosakt avtar- De celler som finns lagrar upp mycket vätska- Körtlar prod mycket sekret -> gästvänlig miljö för ägg- Endast spiralartären fortsätter växa till

Om inte ägget befruktas så minskar progesterone-halten -> vasokonstriktion av spiralartärer -> minskad blodförsörjning -> ischemi -> vävnaden dör, luckras upp. Vävnaden överlever 1-2 dagar, sen spricker hela s functionale , blodkärl går av. Venerna går sönder och läcker ut blod. Bit för bit stöts det funktionella lagret ut (3-5 dagar). Därefter har man bara s basale. Efter blödningen har en ny follikel börjat utvecklats, pga minskning av progesteronenivå pga att gulekroppens akt avtar.

MIKROEndometrium i proliferationsfas – runda små körtlar (många)I sekretionsfas – stora, oregelbundna körtlar (få)

Endometriets tjocklek över tid(diagram)Dag 1-5 = blödning – endometriets tjcoklek minskar, minst dag 5Dag 6-14 = proliferativ fas – tjockleken ökar, blir en östrogentopp innan ägglossning så det luckras upp så ägget kan lossna. Ägglossning dag 14!Dag 15-28 = sekretorisk fas – tjockleken normal, högre nivå av progesteron (när gulekroppen bildas)

Ägget befruktas oftast i ampulla i tuba uterina. Sen börjar embryot att dela sig i mitosakt. 12-16 celler = morula. Morula kommer ner i uterus, delar sig -> blastocyst.Blastocysten består av embryoblaster och trofoblaster (-> bildar placenta och navelsträng).

När trofoblasterna får kontak med uterusväggen differentierar de till:Cytotrofoblaster -> prod HcG, och Syncytietrofoblaster -> gräver ner sig i endometriet

HcG gör att gulekroppen finns kvar -> endometriet stöts inte ut

Den delen av endometriet som genomgår cykliska förändringar:- Decidua (= endometrium i gravidtillstånd)- Decidua capsularis (mellan lumen och embryo)- Decidua parietalis (allt annat av endometriet)

Dag 13 har cyto- och syncytietrofoblaster differentierat och delat sig och bildat två lager runt blastocysten:

Inre lagret = amnionYttre lagret = chorion

PLACENTA- Utvecklas från chorion- Förser fostret med näring och O2, samt tar emot nedbryt prod från fostret

Har:- maternell del- fetal del- chorionvilli (strängar av celler)

a) primära (dag 11-13) -> söker sig ut i omgivningenb) sekundära (dag 16) – passiv diff sker mellan mammans blod och cellernac) tertiära (slutet av v 3)

Ett sekundärt chorionvillus består av:Syncytietrofoblaster ytterst (bildar membran), cytotrofoblaster innerst (utspridda), blodkärl i mitten av villus

I - I tidigt fosterstadie sker bara diffusion mellan foster och mammans blod.II – från syncytietrofoblaster utvecklas chorionvilli, går ut lite som utskott från syncytie = primäraIII – dessa utv till rörstruktur; cyto innanför, syncytie utanförIV – när blodkärl börjar växa i rörstrukturen = tertiär

För att inte mammans och barnets blod ska blandas finns blod/placenta-barriär:(Mammans blod)Komplett synncytietrofoblast (yttre)Inkomplett cytotrofoblast (inre)BasallaminaBindväv (gl musk, MF, retik cell)Endotel + basala lamina(Fostrets blod)

NAVELSTRÄNGGelatinös bindväv, få celler, mest grundsubstans + kollagena fibrer(kommer in i ter villus, förgrenas)

CERVIX- cylindriskt epitel- stora grenade körtlar (prod mukus)- mukuskvalitet ändras under menscykel

a) mer vattnigt vid ägglossning -> så spermier kan passera

- cervix slut = ektocervix- Övergångszon mellan cervix och vagina=

Cervix (cylin) -> Vagina (skiv)

VAGINA- Från ektocervix till slida- Flerskiktat oförhornat skivepitel- Muskellager (cirk + long)- Adventitia (ytterst)- Inga körtlar i vagina

a) Bartholins körtlar – vid slidmynningenb) Skenes körtlar – vid urinrörsmynning

- Finns veck i vagina = rugae

MONS PUBISUnderhudsfett på blygdbenet

LABIA MAJOR – yttre, fett, bindväv, gl musk

LABIA MINORA – inre, tunn hud, mer vask

CLITORIS – erektiv vävnad, tunn hud, mkt sens nerver