1

1 : 2 0 0 9

Att samla sin kunskap på hög, att utvidga sitt eget vetande, vad är det egentligen värt?Detta nummer av Bulletin de inleds med prologen till Så talade Zarathustra. Det finns ettskäl till detta. Nietzsches tankar kommer att löpa som en röd tråd genom numret och göranedslag lite här och där.Jag är säker på att många av mina läsare redan någon gång varit i kontakt medtexten—men hur många av er har verkligen funderat på den? Jag manar till en långsamläsning, en meditativ läsning, en läsning där associationer tillåts löpa till sitt slut.I ett hänseende finn en viss likhet mellan er trogna ledarskribent och den Zarathustra vimöter i bokens ouvertyr. Hoppa fram till nästa sida och läs den korta texten innan dufortsätter, så hoppas jag att det snart skall klarna.Denna tidning, detta på ytan anspråkslösa fanzine, är den skänk, den undergång somNietzsche beskriver. Bulletin de är resultatet av behovet av att göra något för någonannan—för sin egen skull. Det är resultatet av insikten om att man inte i längden är sigsjälv nog.Zarathustratexten presenteras även på originalspråk för att ge den som behärskar tyska enmöjlighet att kasta av sig min översättnings bojor. Textens mest problematiska fras, uröversättningssynpunkt, är också dess mest lyckade uttryck på originalspråket: "untergang"eller "untergehen" är en ordlek där tyskans två betydelser av "undergång" och "att gå ned"samexisterar i meningen och ger två möjliga och simultana tolkningar. När Zarathustratalar om att gå under, betyder det delvis ett nedstigande från berget och ett återvändandetill människorna (som när solen går ned under horisonten), men det betyder samtidigthans undergång. Denna tvetydighet är ett incitament, ett indicium för att användaTodorovs jargong, som lockar oss till en tolkning av texten som går utöver vad dess blottatecken uttrycker.Det är även värt att notera hur stor likheten är mellan Platons grottliknelse ochZarathustras ögonblick på berget. Liksom Platons grottmänniska först måste uppstiga frånunderjorden för att slutligen skåda solen—det godas idé—vänder sig Zarathustra direkt tillden. Och liksom den som skådat det godas idé sedan vill återvända till grottan för attberätta om sin syn för andra, vill Zarathustra återvända till människorna. Vidare, likatroligt som att Platons återvändare kommer att hälsas med misstro, kanske till och medmed våld, lika troligt är att Zarathustra går mot sin undergång då han åter en gång blirmänniska.Mitt eget behov av kunskap har länge varit omättligt. Jag har tillkämpat mig den, samlat påden och som en drake ruvat på den i min ensliga grotta. Men mitt hjärta har slutligenändrat sig och jag har tröttnat på mitt samlande. Jag känner mig som biet, jag vill skänkabort och dela ut. Nu vill jag tömma bägaren och gå ned till människorna igen.—Och bägarens namn var de, och så började min undergång.

Författarensundergång

B U L L E T I N d e

2

När Zarathustra var 30 år gammal, lämnade han sin hemtrakt och sin hemtrakts sjöoch gick upp i bergen. Här njöt han av sin ande och av sin ensamhet och inte på tio årtröttnade han på det. Slutligen ändrade sig dock hans hjärta,—och stigande en morgonupp med morgonrodnaden, trädde han inför solen och talade till den så:"Du stora stjärna! Vad vore din lycka om du inte hade dem för vilka du sken!I tio år har du kommit hitupp, till min grotta: Du skulle ha tröttnat på ditt ljus och pådin väg om det inte hade varit för mig, min örn och min orm.Men vi har väntat på dig varje morgon och tagit emot ditt överflöd och välsignat digför det.Skåda! Jag har tröttnat på min visdom, likt biet som samlat för mycket honung; jagbehöver nu händer som sträckes fram.Jag vill skänka bort och dela ut, tills de visa bland människorna i sin dårskap och tillsde fattiga i sin rikedom åter en gång blir lyckliga.Därför måste jag stiga ned i djupet: Som du om kvällen gör, när du går ned bortomhavet och för ljus även till undervärlden, du ymniga stjärna!Jag måste, som du, gå under, som människorna säger, till dem jag skall nedstiga.Välsigna mig så, du lugna öga, som utan avund kan beskåda även den största lycka!Välsigna den bägare som skall överflöda, så att dess gyllene vatten kan flyta ur den ochöverallt bära reflektionen av din salighet!Se! Denna bägare skall åter tömmas och Zarathustra skall åter bli en människa."—Så började Zarathustras undergång.

Sålunda taladeZarathustra­ prolog

3

1 : 2 0 0 9

Als Zarathustra dreissig Jahr alt war, verliess er seine Heimat und den See seiner Heimatund ging in das Gebirge. Hier genoss er seines Geistes und seiner Einsamkeit und wurdedessen zehn Jahr nicht müde. Endlich aber verwandelte sich sein Herz,—und eines Morgensstand er mit der Morgenröthe auf, trat vor die Sonne hin und sprach zu ihr also:"Du grosses Gestirn! Was wäre dein Glück, wenn du nicht Die hättest, welchen du leuchtest!Zehn Jahre kamst du hier herauf zu meiner Höhle: du würdest deines Lichtes und diesesWeges satt geworden sein, ohne mich, meinen Adler und meine Schlange.Aber wir warteten deiner an jedem Morgen, nahmen dir deinen Überfluss ab und segnetendich dafür.Siehe! Ich bin meiner Weisheit überdrüssig, wie die Biene, die des Honigs zu viel gesammelthat, ich bedarf der Hände, die sich ausstrecken.Ich möchte verschenken und austeilen, bis die Weisen unter den Menschen wieder einmalihrer Thorheit und die Armen einmal ihres Reichthums froh geworden sind.Dazu muss ich in die Tiefe steigen: wie du des Abends thust, wenn du hinter das Meer gehstund noch der Unterwelt Licht bringst, du überreiches Gestirn!Ich muss, gleich dir, untergehen, wie die Menschen es nennen, zu denen ich hinab will.So segne mich denn, du ruhiges Auge, das ohne Neid auch ein allzugrosses Glück sehenkann!Segne den Becher, welche überfliessen will, dass das Wasser golden aus ihm fliesse undüberallhin den Abglanz deiner Wonne trage!Siehe! Dieser Becher will wieder leer werden, und Zarathustra will wieder Mensch werden."—Also begann Zarathustra's Untergang.

Also sprachZarathustra­ vorrede

B U L L E T I N d e

4

Den moderna konstenhar blivit gammal

Under året som gått har man påModerna museet i Stockholm funderatkring sin plats i historien. Skälet tilldetta är naturligtvis att museet under2008 kunde fira 50 år fyllda. Femtio årär en lång tid under 1900­talet, längreän någonsin tidigare i historien. Vi levernu i ett samhälle vars höga tempo i alltfrån teknisk till konstnärlig innovationskulle kunna ge till och med futuristenMarinetti svindel. Inte konstigt då attmuseet får kämpa för att hänga med ochständigt göra skäl för namnet modernt.När Moderna Museet skapades den 9:emaj 1958, var det som en avknoppningfrån Nationalmuseum. Under en längretid hade Nationalmuseum haft problematt handskas med den växandesamlingen av konst från 1900­talet. Detskulle ha verkat absurt att ställa ut enreplika av Duchamps pissoar bredvidkopian av den antika skulpturenLakoongruppen. Den nya, modernakonsten utgjorde en historisk diskon­tinuitet; den var fundamentalt annor­lunda jämfört med tidigare konst.Under ett seminarium kring modernamuseets historia under hösten 2008beskrev professor Margaretha RossholmLagerlöf känslan av hur en avgrundöppnade sig mellan den gamla och denmoderna konsten. Med projekt som

Hur moderntär egentligenModerna museet?

boken ”Historieboken Moderna museet1958­2008” har museet nu tillfälligtlyckats överbrygga denna avgrund. Manhar skapat en historieskrivning som fårdet som har hänt under 1900­talet atthänga samman.Ända sedan Moderna museet slog uppsina portar till exercishuset påSkeppsholmen för drygt femtio år sedanhar institutionen haft många fenomenalaframgångar. 1966 blev museet exem­pelvis världsberömt genom utställningen"HON – en katedral". I den hadekonstnären Niki de Saint Phalle skapaten gigantisk, liggande kvinna genomvars sköte besökarna kunde promenerain i själva kroppen. Två år senare kundeman på Moderna museet se AndyWarhols första retrospektiva utställningnågonsin. Listan med namnkunnigakonstnärer som har ställts ut i det gamlaexercishuset kan alltså göras lång:Jackson Pollock, Robert Rauschenbergoch Jean Tinguelys är bara någrasmakprov.Men nu håller någonting nytt på atthända. Allt mer samtidskonst visas upppå biennaler eller direkt på gallerier.Håller museet slutligen på att bliomsprunget? Dessa tillfälliga visnings­fönster för konst passar naturligtvisdåligt ihop med ett museums bevarande

och konserverande uppdrag. En nyavgrund mellan den etablerade konstenoch den spretiga och omfångsrikasamtidskonsten öppnar sig. Hur museetlyckas handskas med den dagsaktuellasituationen blir på så vis återigen enödesfråga för om och hur det kan spelaen viktig roll för den moderna konstenäven om 50 år.Problemet med hur Moderna museetskall förhålla sig till samtidskonsten ärinte unikt för denna institution. Runt omi världen kämpar museer för modernkonst med att definiera sig och attdefiniera om sig. Det spektakuläraGuggenheimmuseet i Bilbao är exem­pelvis känt för att det helt saknar enpermanent samling och endast tar intillfälliga utställningar. (Detta ärvisserligen inte helt sant. Museet harfaktiskt en permanent samling, men denär till största delen arkiverad och ställsbara undantagsvis ut.) Detta är ett sättatt skapa ständig förnyelse, mensamlingen är för ett museum somModerna helt avgörande för att kunnalåna in intressanta verk och på så visordna verkligt högklassiga utställningar.Att ständigt låta konsten befinna sig itransit, mellan museer och biennaler ärinte heller en en utveckling som jag trorär allt igenom lyckad. De andramöjligheter som Moderna museet har

5

1 : 2 0 0 9

genom sin fasta förankring i en”modern” historisk samling är mycketviktiga. Det ger bland annat möjlighettill att bedriva en svensk konsthistoriskforskning med god tillgång tillförstahandsmaterial.I förordningarna för Moderna museetkan man läsa att ”museets uppgift är attsamla, bevara, visa och förmedla 1900­och 2000­talskonsten i alla dessformer.” Bevarandet är viktigt, men omman verkligen vill hänga med tror jag attman bör lägga ytterligare en uppgift tilldenna lista: att välja ut och belysa vissadelar av samtidskonsten som man anserär speciellt intressant. Ulf Eriksson skrev(29/12/08) i SvDs Under strecket om”Redaktören i bloggosfärens centrum”.Han siade om att den som styr vårbegränsade uppmärksamhet kommer attfå överta rodret från den som producerarinnehållet. Att ta in verk från all densenaste samtidskonsten till Modernamuseet är ett omöjligt och onödigt

projekt; det finns i vår globaliserade ochkanonbefriade värld helt enkelt förmycket konst för att man skall kunna haen chans att uppleva alltihop. Som enturist på en weekend i Paris behöverman en guide för att kunna få något utav ett par timmar på Louvren. Modernamuseet skulle kunna utveckla sinseminarieverksamhet för att ge regel­bundna uppdateringar om vad somhänder på biennaler och gallerier runtom i världen. Det finns inget skäl till attendast tidningar kan hålla sig medkulturkorrespondenter! Varför inteutöka och lämna bidrag till vän­föreningens tidning? Det skulle kunnabli ett storartat sätt att belysa olikaintressanta samtida konstnärer ochstilriktningar. Ett relativt billigt sätt attuppfylla sitt mål om att förmedlasamtidskonsten.En annan aspekt av den ständigttilltagande åldern på institutionen ärmoderniteten av dess samlingar. Precis

som moderna museet själv åldras, åldrasäven dess samling. Man kan fråga sighur gammal en konstsamling kan varaoch fortfarande klassificeras sommodern. När börjar det bli lika svårtställa ut en samtida konstnär som denbrasilianske Marepe bredvid en tavla avMondrian som bredvid Lakoongruppen?Nu, drygt femtio år efter att Modernamuseet skapats, är länken till store­brodern på Blasieholmen tydligare ännågonsin. Den moderna konsten harblivit gammal och Lars Nittve har en storutmaning i att styra museet så att detinte själv blir historiskt. Men samtidigtär behovet av en institution som tarhand om det fantastiska kulturarv från1900­talet som finns i Moderna museetsarkiv lika stort idag som när museetbildades.

B U L L E T I N d e

6

Fram till och med januari i år kundeden som besökte Paris passa på att göraett besök på Centre Pompidou ochbeskåda en imponerande samling avfuturistisk konst. Jag passade på, löstebiljett och tog en titt. Här kommer enrapport om hur det kan vara att färdastillbaka till framtiden, i sällskap av detgalna italienska avantgardets grädda.Under färden i rulltrappan upp till"Galleri 1" på översta våningen har manen enastående chans att beskåda Paris

från ovan. Den genomskinliga tuben påutsidan av byggnaden, i vilken rull­trappan löper, är dock inget förhöjdrädda. Utsikten är fantastisk, mensvindlande.Med detta sceneri i färskt minne blirutställningens första del en spännandespegelbild. I Georges Braques Le Sacré­Coeur (1909­10) visas en kalejdo­skopiskt förvrängd bild av den gamlakyrkan i bästa kubistiska manér. Straxbredvid hänger La Tour Eiffel (1911) av

Robert Delaunay. Till skillnad från denstatiska och välbalanserade bilden avkyrkan på Montmarthöjden, som Braquemålat i lugna jordtoner, reser sigDelaunays Eiffeltorn som en skräck­injagande Godzilla av rödfärgat järn. Detfinns en våldsam rörelse i tavlan. Tornethotar att trampa ned den omkring­liggande bebyggelsen som ser ut attrygga baklänges för att undkomma. Detär tekniken och den nya tiden som vi sermarschera fram, mot en ny och bättrevärld.

Tillbaka till framtidenmed futuristerna i Paris

7

1 : 2 0 0 9

Dessa två kubistiska målningar utgörexempel på den avantgardistiska stil sombredde ut sig runt år 1910. Braque ochPicasso började avbilda samma motivfrån flera olika betraktningsvinklar i enoch samma tavla. Dom kallade stilen förkubism och renodlade formerna; alltfrån människor till fioler reducerade tillgeometriska figurer.Men detta var som sagt kubism—futurismen rörde ned ytterligare eningrediens i den avantgardistiskasoppan: fart.Futuristerna lånade ofta kubismensvisuella språk, men drev det vidare.Kubismen hade varit en konststil, menfuturismen var mer likt en filosofi (ellerkanske till och med en religion). Denskulle genomsyra allt, inte bara konsten.Detta betydde även att futuristerna intevar bundna av kubismens formspråk,utan att de ibland dessutom användeandra visuella stilar.Futurismens födelse brukar dateras tillfebruari 1909 då Filippo TommasoEmilio Marinetti publicerar sitt futurist­iska manifest i den franska tidningen LeFigaro. Det är en lidelsefull program­förklaring där fart, manlighet, krig ochvåld glorifieras. Han kastar sig även överallt gammal för att förgöra det. Det är

det första i en lång rad avfuturistiska manifest, publice­rade i olika tidningar.Marinetti skriver att "Vibekräftar att världens stor­slagenhet har berikats av en nyskönhet: Fartens skönhet. Enbil som störtar fram, huvenutsmyckad med tjocka rör, somormar med explosiv andedräkt—en rytande bil som tycks ridapå en splittergranat är vackrareän Nike från Samothrake".Han hyllar destruktion: "Vi skallglorifiera kriget—världens endahygien—militärism, patriotism,den destruktiva gesten hosfrihetsivrare, vackra idéer värdaatt dö för, och förakt förkvinnor". Kvinnor används avMarinetti här som ett negativtbegrepp; någon som saknar deberömvärda manliga egen­skaperna: våldsamhet, mod ochbrist på sentimentalitet.Efter att ha eldat upp sig ytterligare,skriver han: "Vi skall förstöra museum,bibliotek och akademier av alla slag. Viskall ta strid med moralism, feminismoch opportunistisk eller utilitaristiskfeghet."Manifestet är naturligtvis en polemiskstridsskrift och att ta Marinettis ord somhans faktiska åsikter är inte riktigträttvist. Inte desstomindre är det en

Motstående sida:Carlo Carrà, "Funeralidell'anarchico Galli" (1910­11)Nedan:Georges Braque, "Le Sacré­Coeur" (1909­10)

Robert Delaunay, "La Tour Eiffel" (1911)

Luigi Russolo, "La Rivolta" (1911)

ganska osympatisk attityd som skymtarbakom den direkt motbjudande reto­riska fasaden.Detta nummer av Bulletin de inleddesmed prologen till Så talade Zarathustraoch Nietzsche anklagas ibland för att hauttryckt liknande embryoniskt fascist­iska tankar som Marinetti här för fram.

B U L L E T I N d e

8

Det ligger dock inte mycket i dennaanklagelse. Det stämmer visserligen attMarinetti läst Nietzsche. Han var underperioden en mycket populär och flitigtläst filosof (utan att för den sakens skullvara förstådda av speciellt många).Nietzsches bombastiska litterära stiltilltalade dessutom många av tidenskonstnärer. Den tyska konstnärsgruppenDie Brücke (samtida med futurismen)hämtade exempelvis sitt namn från enmetafor i Så talade Zarathustra.Marinetti fäste sig speciellt vid tvåbegrepp hos Nietzsche: "der Über­mensch" och "der Wille zur Macht".Tyvärr lyckades han inte skala av mer ändet yttersta lagret av Nietzschesfilosofiska lök. Visserligen finnsberöringspunkter mellan Nietzsche ochfascismen, men de är oftast av en ytligoch retorisk karaktär. När Nietzscheexempelvis använder termen "derÜbermensch" är det för att tala om enindivid som genom aktiva val ochmycket mod förverkligar sig själv; det ärett existensialistiskt ideal snarare än ettfascistiskt eller nationalistiskt.Oavsett hur Marinetti har tolkatNietzsche kan det på en futuristiskutställning vara roligt att höra vad hanhar att säga om museum: "Kyrkogårdar![...] offentliga sovsalar där man för evigtligger bredvid hatade eller okändavarelser". I långa rader, i ett avutställningsrummen ligger dråpligt nogolika versioner av de futuristiskamanifesten uppradade i glasmontrar;Marinettis, de ryska futuristeras ochflera andras. De är frusna i tiden,förpassade till de historiska musei­kuvöser de spyr ut sin galla över. Hadedet inte varit för den långa och mörkaskugga som fascismen kastade över demhade det varit riktigt komiskt.Motivet med revolterande folkmassoråterkommer i flera tavlor på utställ­ningen. I Luigi Russolos La Rivolta(1911) kommer en plogformad ochglödande röd människohop in från enasidan. I Marinettis futuristiska manifeståterfinns följande mening: "Vi skallsjunga om stora människohoper upp­tända av arbete, av njutning och avupplopp; vi skall sjunga om denmångfärgade, polyfoniska tidvågen avrevolution i de moderna huvudstäd­erna".I Carlo Carràs Funerali dell'anarchicoGalli (1910­11) placeras vi istället mitt ifolkhopen. Tavlans stora format får de

Ovan: Marcel Duchamp, "Nude Descending a Staircase, No. 2" (1912)Det är idag svårt att föreställa sig hur extrem och provocerande Duchampsmålning Nu descendant un escalier n° 2 föreföll den samtida publiken. Denförsta utställning han skickade tavlan till var på Salon des Indépendants i Paris.Men en annan konstnär, knuten till konsthallen, uppmanade hans bröder attförsöka få honom att dra tillbaka målningen. Detta skedde också—full av förakttog Duchamp omedelbart tavlan med sig hem. 1913 ställdes målningen ut iAmerika och fick utstå en våldsam och förlöjligande kritik i pressen. New YorkTimes beskrev den exempelvis som "en explosion vid en takspånsfabrik".

9

1 : 2 0 0 9

Giacomo Balla, "Girl Runningon the Balcony" (1912)

gestikulerande och till kamp agiterandefigurerna att tränga sig på. Betraktarenkastas rakt in i den upproriska folk­massan och man vill värja sig för att intebli nedtrampad. Mot den glödandehimlen avtecknar sig de flygande svartafanorna. De upprepade strecken ger enkänsla av hastig rörelse och skaparsamtidigt associationer till en arméutrustad med spetsiga lansar. Här—i ettupplopp sett inifrån—finns ingen platsför eftertanke; ingen tid att stanna uppoch reflektera. "Den som inte är med ossär emot oss", tycks förgrundsgestaltenskrika då han manar sina anonymakamrater vidare.Den Galli som titeln anspelar på var enanarkist som dödats av polisen under enstrejk 1904. Målningen fångar ögon­blicket när begravningståget konfron­teras av polisen utanför kyrkogården ochförvandlas till en våldsam demonstra­tion. Detta var en scen som Carrà hadebevittnat från första parket eftersom hansjälv gick med i processionen.Det inifrånperspektiv som Carrà ger osskänns idag mycket modernt, nästansamtida. Vi känner igen det från TV­bilderna av Göteborgskravallerna, pro­testerna mot Salemsmarchen eller frånReclaim the city­festerna. Det verkarfylla något voyeuristiskt behov vi har.Men det reducerar samtidigt revolu­tionen till ett tomt, och farligt spektakel.En mer intellektuellt kylig tavla är Flickaspringande på balkong (1912) avGiacomo Balla. Genom ett antal färgfältstora som tumavtryck skapar Balla enbild som på lite avstånd ser ut som enspringande flicka i profil—fångad i ettantal ögonblick. Pointillismen, somstilen då man målar med punkter kallas,var inte ny. Men fascinationen av fartoch försöken att fånga den på duken idenna tidsdimensionella kubism ärnågot annat än vad stilens skapare, post­impressionisten Georges Seurat ägnadesig åt på 1880­talet. Att avbilda rörelseär samma strävan som drev MarcelDuchamp till utförandet av Nu descen­dant un escalier n° 2 (1912); kanske denmest välkända tavlan på utställningen.I ett av utställningsrummen möter manäven några ryska kubister och futurister.Här finns bland andra Kazimir Malevichrepresenterad med tavlan The Aviator(1914). Den är inte lika rent geometrisktabstrakt, inte lika fullständigt avskaladsom vissa av hans andra verk; men degeometriska formerna är ändå centrala

eftersom det är de som bygger upp detkubistiska motivet. Malevich var annarsden första konstnär som drog denkubistiska abstraktionen till sin spetsnär han ställde ut tavlor endastinnehållande enfärgade rektanglar (enstil han kallade för suprematism).Efter att ha gått ett varv på utställningenoch efter att ha kommit över den initialachocken av att se så många av denfuturistiska kanons största verk samladepå ett och samma ställe smyger sig enstilla undran på; vad har domframåtstävande avantgardisterna egent­ligen att säga sin framtid, vår nutid?Det är ganska uppenbart att den naivatron på industrialismens och teknikenssaliggörande varit aningen överdriven.Och de manliga machoideal som utgårfrån den starkes rätt och från nuetsöverlägsenhet över dåets tycks mig idagvulgära. Naturligtvis är det felaktigt attanklaga alla futurister för sammaonyanserade tjockskallighet—inte alla avdem skulle hållit med Marinetti i hansåsikter.Den känsla av passionerat framåt­strävande, önskan att huvudstupa kastasig mot framtiden, slår dock fortfarandean ett romantiskt och beundrandeackord hos mig. Efter postmodernis­mens ifrågasättande och kritik av avant­gardet som begrepp (under det sena1900­talet) är det svårt att användatermen som synonymt med "de intellek­tuella som avancerar kulturens domänerframåt". En sådan tolkning är enefterhandskonstruktion, ett slags arte­fakt av historieskrivningen. Men en merpersonlig tolkning av avantgardet, enmer Nietzscheansk om man så vill, ärfortfarande möjlig.Vi har, var och en, möjligheten till ettavantgardistiskt realiserande av osssjälva som individer. Möjligheten till ettaggressivt "blivande av den man är", föratt låna Nietzsches ord, står idagfortfarande öppen. Att våga kasta sig ut idetta existentialistiska projekt är kanskejust vad vi kan lära oss av futuristerna.

Kazimir Malevich, "The Aviator" (1914)

B U L L E T I N d e

10

Vissa ord och begrepp ändrar betydelsedå vårt samhälle och språk åldras. Dettaverkar oundvikligt. Vissa betydelse­förändringar är nödvändiga upp­dateringar av ett språk som halkat efterden verklighet det används för att talaom. Andra förändringar är medvetnastrategier av inflytelserika grupper avtalare.1

Åter andra ord och begrepp är offer förolyckliga omständigheter. Amatör är ettsådant ord. Tack vare propagandan i en,till synes aldrig sinande flod avsjälvhjälpsböcker för neurotiska före­tagare och tack vare horder av manage­mentkonsulter som gör karismatiskauppträdanden på temadagar, har termenprofessionell idag fått en oproportio­nerligt positiv klang.Att vara professionell är idag det högstagoda. Att vara amatör är, som motsatstill att vara professionell, den störstasynden. Professionalism och affärs­mannamässighet är de honnörsord som

en modern direktör kan välja som sinavalspråk och inlemma i sitt familje­vapen. Det har dock inte alltid varit så.Det är i själva verket en högst olyckligoch oförsvarbar förändring av vårt språksom håller på att utplåna det ädlaamatörbegreppet.Amatören som likställd med klåparen ärdock en begreppsförbistring som intekan få fortgå. Att inte, med alla till budsstående medel, motarbeta den negativakonotationens gift som håller på attingjutas i begreppet är att ge upp detenda ord vi har för att beteckna en avden mänskliga naturens mest aktnings­värda sidor.Ordet amatör kommer till svenskan fråndet franska språkets amateur. Dessursprung kan spåras vidare till latinetsamātōrem, som betyder älskare.Amatören är någon som utför enverksamhet av kärlek till sysslan och intei första hand för ekonomisk försörjning.Sin lön får man däremot från sinprofession, sitt yrke—det är här ordetprofessionalism har sitt ursprung.Många generaliserande påståenden kanfällas om både amatörer och profess­ionella utövare av en syssla. Somgeneraliseringar i allmänhet är de sällankorrekta och faller sönder vid närmaregranskning, men de innehåller alltjämntett korn av meningsfull betydelse.

En av dessa generaliseringar har att göramed det sätt på vilket amatörenrespektive den professionelle har in­hämtat sin kunskap. Amatören förut­sätts sakna eller besitta ringa formellskolning (och saknar därmed betyg i sinafärdigheter), medan den professionellautövaren förutsätts ha en utbildning.Amatören har istället inhämtat sinkunskap på annat håll; den gängsebilden är att han eller hon är självlärd.Naturligtvis komplicerar detta en jäm­förelse av amatörens och den professio­nelles kunskapsnivåer. Emedan olikaprofessionella utövare kan jämföra sigmed betygsdokumentens hjälp går detinte att inordna amatören i detta system.Något som ytterligare försvårar en sådanjämförelse är att en självlärd amatör ochen skolad professionell ofta har lärt sigolika delar av det ämne de varit i kontaktmed. Den enes kunskap är inte nödvän­digtvis en delmängd av den andres ellertvärt om.På samma sätt som det finns mer ellermindre kunniga yrkesmän finns detnaturligtvis mer eller mindre kunnigaamatörer. Det är även ofta så attamatören, som entusiastiskt ägnat sinfritid åt en syssla, trots detta inte lyckatsackumulera en lika omfattande kunskapsom en yrkesman. En struktureradutbildning och de många långa timmarvår nuvarande samhällsordning tvingaross att spendera i en yrkesroll ledernästan oundvikligen till att vi, tids nog,blir skickligare på vårt yrke än på vårafritidssysslor. Men detta är inget argu­ment för professionalism som alenasaliggörande. Det finns nämligen oftasaker som en amatör kan, men som enskolad yrkesman är blind för. Här finnsett område där amatörens bidragoomtvistligen skulle kunna vara mycketstort. Genom sin unika erfarenhet ochväg till kunskap finns ett stort potentialför andra synsätt och infallsvinklar påproblem och metoder än de som dentraditionellt skolade har till sitt för­fogande.Med sina okonventionella idéer kanamatören föra in nya tankar och uttryck i

1. Tänk exempelvis på begreppetpolitisk korrekthet som flitigt användsav den amerikanska högern för att påett avväpnande sätt beteckna sinapolitiska motståndares åsikter. För endjupare analys av just termen politiskkorrekt kan man läsa Ruth Perrysartikel ”A short history of the term'politically correct'” från 1992.

Amateurmonamour

Till de fria sysslornas försvar!

11

1 : 2 0 0 9

diskussionen och lämna över dessa tillden professionella för förädling. Ävendet omvända förhållandet är möjligt. Deinlärda vanor och beprövade seder somstyr den professionelles utövning av ensyssla kan snappas upp av amatörersom, utan konventionens betsel, kananvända sig av de delar som är nyttigaoch kasta det andra åt sidan. Det finns idetta avseende inte en motsättningmellan professionell och amatör iutövningen av en syssla. De två kan hagod nytta av varandra för att bådautveckla skickligheten i det de gör.Det kan, i jantelagens Sverige, verkaprovocerande att använda sig själv somexempel, men det är just vad jag tänktegöra. Läsare som finner denna tanke alltför motbjudande gör klokt i att hoppaöver nästa stycke.I mitt arbete som mjukvaruutvecklarebrottas jag ibland med problem där deför mig "uppenbara" lösningsmetodernaleder ut på villovägar. De metoder somman lärt sig i skolan, eller som man hörttalats om på programmeringsseminarierpassar helt enkelt inte. Jag brukar dåfråga en amatör om hjälp. På minarbetsplats finns exempelvis en kunnigfysiker. Han har ingen egen professionellerfarenhet av programmering, men ettskarpt intellekt och en beundransvärdnyfikenhet och entusiasm; han är enprogrammeringsamatör. Efter att hadiskuterat ett problem med honom kanjag ibland skaka av mig min bildningsbojor (som i detta fall gjort mer skada ännytta) och se problemet från ett nytt håll.Vid denna punkt blir ofta en alternativlösning uppenbar; inte sällan en oorto­dox men genialisk sådan.Då professionalism idag inte ifrågasättssom något vilket är till gagn församhället och mänskligheten i stortkänner jag mig inte nödgad att återigenbetona att så faktiskt är fallet. Viktigareär att påpeka att professionalismen inteutesluter amatörismen!Jag vill slutligen nämna två välkändaamatörer. De får stå som representanterför hur ett ett brinnande intresse och enkärlek inför en syssla kan frambringastordåd.Albert Einstein var under den tid hanutarbetade några av sina mest ban­brytande teorier en amatörforskare ifysik. Han arbetade på patentverketfram till 1909 och ägnade sin fritid (ochen del ledig tid på jobbet) åt att läsa

vetenskapliga journaler och åt egnatankeexperiment. Denna bisyssla skullevisa sig leda till en av 1900­talets störstaupptäckter. År 1905 publicerades intemindre än fyra olika artiklar av honom iAnnalen der Physik; han behandladebrownsk rörelse, fotoelektrisk effekt(som 1921 skulle ge honom Nobelpriset),han presenterade den speciella relativ­itetsteorin och för att toppa av det hela,även en artikel om ekvivalensen mellanmassa och energi (E=mc2).En annan bejublad amatör är brev­bäraren Dick Bengtsson – kanske merkänd som konstnären Dick Bengtsson.Senast utställd i stor skala med enseparatutställning på Moderna Museetår 2006. Med sina märkliga spade ochhakkorsförsedda målningar har amatör­konstnären Bengtsson provocerat alladem som är för lata för att tolka konst imer än ett led och samtidigt kommit attberika den svenska konstskatten på ettovärderligt sätt.

Dessa två exempel utgör dock endasttoppen på ett sakta smältande isberg.Amatörernas skara decimeras i enoroväckande takt. Det är dock, tröstarjag mig med, inte så att människor gerupp sina älskade fritidssysslor;problemet är av en språklig karaktär.Betydelsen av ordet amatör förtvinar.Men språkets makt över tanken är ettoemotsägligt faktum och risken finns, attförändringen av ordets betydelse komm­er att leda vägen för en förändrad syn påsjälva företeelsen. Er ödmjuke amatör­skribent vill därför uppmana till ettdjärvt återerövrande av ordet. Låt ossvara stolta över de sysslor vi tar oss förav lust och kärlek och låt oss stoltabenämna oss som amatörer när vi utfördem!

Amateur Scientists'Magazine kom utför första gångenår 1943. Dess ut­givare var CarloSellari, en man somslutade skolan eftersjunde klass mensom lyckades ut­bilda sig själv ge­nom egna experi­ment och genom attläsa böcker.

BU

LL

ET

INd

e

12

1:2

00

9

13

Penna

ihand

ochögo

nenvild

aavs

kräck

—med

pannan

avång

estvåt

.De

tflådd

alamm

etförk

unnar

redan

slutet

—slut

etoch

detsom

komefte

råt.

Skåda,

denräm

nande

världe

n!Dä

rPyrr

haoch

Deuka

lionstå

rredo,

väntan

depå

berget

stopp.

PåSto

ckholm

scafée

rocks

å,gen

omsor

letav

koppar

nassla

mmer;

basun

ernas

långsa

mmac

rescen

dooch

detavl

ägsna

ljudetf

rånfyr

arytta

re.Kä

nn,hu

rmark

enskä

lver!

Se,hu

rhave

tkokar

ochökn

enbri

nner.

Hör,h

ursko

genskö

vlaso

chflod

enöm

sarsitt

skinn

.Mö

ttedu

aldrig

denspa

rvens

omsjö

ngom

ormen

ochkrä

ftans

kamp?

Jagför

bannar

fågeln

ochden

första

gång

jaglys

snade

tillhan

shem

skasån

g.—K

räftan

harseg

rat,or

menä

rdöd!

—Kräf

tanhar

segrat

,orme

närd

öd!Så

bränn

dudin

sötarö

kelse

ochoff

radins

junde

son.

Dene

vigati

densä

ndeä

rnu;

apokal

yps,m

etamo

rfoso

chun

dergån

g.Se

nu,hu

rstäde

rnasju

nker,

ännlän

grened

idens

tinkan

dedyn

.Se

åter,h

urAle

xander

sdröm

marss

pillror

blänka

tilloch

höjas

avCea

sartill

skyn.

Filoso

fendri

ckersk

rattet

sgift.

Tyrann

enfall

erför

vänner

shänd

er;orm

enikr

äftans

klor.

Grisen

ärdöd

ochupp

stårej

mera!

Luften

förtät

asav

stanke

nfrå

nmyrr

aoch

brinn

andeh

ekatom

ber;

meng

udarna

svälter

ochdör

.Två

Gorgo

nerbeg

råters

insyst

erun

dervär

ldens

sistat

imme

slopp.

Athena

kastar

sinegi

dmed

avsky,

nedifrå

nOlym

pensh

ögatop

p.De

tsista

ögonbl

icketä

rdom

ens,

densis

tatank

ensdom

.Int

eens

denkru

mme,k

ansm

idaen

sköldt

illskyd

dförd

en.Skå

da,flam

moro

chsyn

darens

fasa,

skåda

purgat

oriets

murar

rasa.

Känn

erduh

urYgg

drasil

rister,

hurd

essgro

vagre

narbry

tsoch

briste

r?Av

midgå

rdsorm

ensröd

ablod

,vat

tnasrö

tterna

ensis

tagång

.Nu

bräker

Fenrisu

lvenf

romoch

godoch

askens

löv,sj

unger

hösten

ssång.

Härsl

utaren

världs

ittlån

galiv

härslu

taren

ormsin

sistas

tridoch

detta—

äräntl

igend

ödens

frid.

Vyko

rtfrå

nRag

narök

B U L L E T I N d e

14

Blecktornet är en gammal byggnadpå södra Södermalm i Stockholm. Detär ett trivsamt barockslott i miniatyrsöder om Ringvägen, inte långt frånSkanstull, uppfört av handelsmannenJöran Bröms. I denna artikel skall vititta närmare på Blecktornet och denintilliggande miljön under en myckethändelserik tidsperiod i Södermalmshistoria, från mitten av 1800 till 1930­talet.Byggnaden uppfördes av handels­mannen Jöran Bröms någon gång innan1733 (eftersom den finns utmärkt påStockholmskartan från detta år) och denhade från början endast ett åttkantigttorn.I nummer 9 av 1896 års Svensk Lärare­tidning spekuleras kring om Blecktornetkunde varit uppfört på 1600­talet avdrottning Kristina för att tjäna som

jaktslott. Detta är en uppgift somtraderats vidare till viss modern littera­tur, men så är alltså inte fallet.Den gamla gården genomgick en om­fattande ombyggnad år 1856 och fick dåytterligare ett torn. Den tidigare bygg­naden hade varit oisolerad, men underombyggnaden isolerade man den ochdärmed blev huset även lämpligt förvinterboende. Årtalet 1856 står idag attläsa på en metallvimpel på ett av tornen.Uppgifter om Blecktornets funktioninnan 1890­talet är svåra att hitta. MenSvensk Läraretidning kan förse oss meden ledtråd. Där står att läsa att det framtill 1897 användes som barnhem; manhänvisar till det som "barnhemmet n:r2". En inventarieförteckning avslöjar att20 järnsängar fanns i barnhemmets ägo,vilket kan ge en fingervisning omverksamhetens omfattning.

Intresset som Blecktornet tilldrog sigunder 1890­talet från Svensk Lärare­tidning berodde på det "skolkarehem"som öppnade i byggnaden 1897. Ett"skolkarehem" eller en "skolkareskola"var, som det låter, ett slags internatskolaför skolkande skolpojkar. Folkskole­överstyrelsen beskriver det på följandesätt i en rapport: "Bästa sättet att nådetta mål [att stoppa skolkandet] är utantvifvel att i tid skilja dem [barnen] såvälfrån deras hem som från deras gamlakamrater samt att sätta dem i en anstalt,där de äro under sträng och allvarliguppsikt samt sysselsatta med trägetarbete, passande för deras ålder."År 1895 finns den första appellen itidningen om instiftandet av skolkare­skolan. 1896 presenteras ett konkretförslag från folkskoleöverstyrelsen.Senare samma år löstes finansierings­frågan där pengar nu även beviljades

Blecktornet1850 – 1930

Här ser vi Blecktornet i ett foto taget den 28:e juli 1906Upphov: Larssons Ateljé

15

1 : 2 0 0 9

från kyrkostämmorna och fattigvårds­nämnden. 1897 utses folkskolelärarenPer Erik Persson till föreståndare ochverksamheten sätter igång. Tjugo gossarinterneras samma år i skolan.Intressant, från ett stadsbyggnads­perspektiv, är de skäl som framförs förvalet av skolkarehemmets placering vidSkanstull. Man pekar ut "platsensafskilda läge" samt ett "för att vara isjälfva staden, icke ringa jordområde"som två viktiga aspekter. Det germöjlighet till avskärmning och även tilluppbyggligt trädgårdsarbete. 1898 kanman läsa om den omvandling avområdet som "de små skolkarna" harutfört. "Det inhägnade området kringhemmet är nu till större delen uppodlatoch genom breda gånger indelat i olikakvarter för blommor, köksväxter,bärbuskar och fruktträd m. m."Strax söder om Blecktornet skeddeunder det sena 1800­talet även däromfattande omvandlingar av marken.Man hade börjat förverkliga stads­planeraren Albert Lindhagens stadsplanfrån 1866. Helt genomförd blev dockaldrig denna plan.År 1894 öppnade man ett större ochfem mindre växthus i det som kalladesSkanstullsträdgården. Trädgårdensöppnande hade föregåtts av omfattandeförarbeten där man sprängt och fyllt utmarken ned mot vattnet (i linje medstadsplanen). På kartan från 1885

(ovan) kan man se hur strandlinjenförändrades av detta arbete.Fram till år 1831­32, då Strömparterrenanlades, fanns ännu inga offentligaparker i Stockholm. Det fanns ingetbehov av dem, då staden ännu inte varså tätt bebyggd. Stora delar av staden var

fortfarande en lantlig miljö. De förstaoffentliga parkerna som byggdes, runt1800­talets mitt, sköttes av privataentreprenörer. Dessa gjorde dock ett sådåligt arbete att deras kontrakt upp­hävdes och att stadsfullmäktige 1869tillsatte en stadsträdgårdsmästare meduppgift att vårda de allmänna parkerna.Speciellt förlades de till bergiga ochdärmed svårbebyggda delar av staden(exempelvis den stora Vitabergsparkenpå sydöstra Södermalm).För att hålla de nya parkerna med växteroch träd behövdes naturligtvis ävenstörre odlingar. Från år 1869 börjademan därför bygga upp drivhus på fleraställen på Norrmalm. Men då Normalmblev allt mer tätt bebyggt under 1880­talet blev den starka gödsellukten ettproblem för de boende som tvingadesallt närmare. När man till slut tvingadesdra den nya Odengatan genom enstadsträdgård var det dags att leta efteren ny plats för odlingen.År 1893 hade den ny platsen funnits ochman påbörjade arbetet med att flytta allaStockholms stadsträdgårdar till Göt­gatan och sluttningen nedanför Bleck­tornet; se kartan t.v.. Här hade specielltplatsens avsides läge fått spela in.Stadsträdgårdsmästare Alfred Melinskriver år 1892: "Förlägges sedermera,då platsen blifvit planerad, drifbänkarne

Karta från 1885. Stora Blecktornet är inringat. Det mörkgråområdet ned mot vattnet visar den tidigare strandlinjen.

Karta från år 1899. Här kan man se Stadsträdgårdensnya växthus vid Götgatan och Stora Blecktornet.

B U L L E T I N d e

16

på midten af tomten ned emotHammarby sjö, torde ej något obehag isanitärt hänseende vara att befara fråndensamma för de omkringboende, dånärmaste afståndet från drifbänkarne tillnärmaste bostäder blir om kring 130m."Växthusen på Götgatan var öppna förallmänheten och att besöka dem var ettpopulärt helgnöje. De fanns kvar till1938 då odlingarna flyttades till Haga.Redan 1936 hade dock anläggandet avett nytt järnvägsspår i norra Hammarby­hamnen tagit stora delar marken ianspråk.År 1907 stängdes skolkarehemmet iBlecktornet och en ny verksamhetflyttade in; återigen på initiativ frånbildningsväsendet. Det var Frans vonSchéele, inspektör vid Stockholmsfolkskoledirektion, som dammade avidén om en skolträdgård. Detta var enidé som prövats i liten skala på 1860­talet i mer centrala delar av Stockholm.Men försöket hade då blivit kortlivat; detstora trycket på att bygga på alla ledigajordplättar i innerstaden hade blivit förstort. Långt ute på Södermalm fannsännu inte detta tryck.

Ett foto på de uppförda växthusen 1896. Okänd fotograf.

Ritning till det stora växthuset som var 62,4 m långt, 8,8 m brettoch 8,5 m högt. Under detta finns de fem mindre växthusen.

17

1 : 2 0 0 9

en verklig oskattbar pärla såsom typiskSödermalmsnatur."Tio år senare (1922) beskriver stadsar­kitekten Per Olof Hallman sina ochstadens planer för området kringBlecktornet under en utflykt med justSvenska Naturskyddsföreningen. Hanpåpekar att särskild hänsyn i den nyaplanen tagits till "de många ståtliga träd,som finns inom området". Naturhänsynvar alltså något som togs på allvar ävenfrån officiellt håll och inte enbart någotsom Naturskyddsföreningen vurmadeför.Under 1910­ och 20­talen gjordesomfattande förändringar på södraSödermalm. Området planerades, gatordrogs upp och bl.a. byggdes bron överÖstgötagatan (bild nedan). Runt slutetav 20­talet började allt fler hus medenkla, slätputsade fasader synas kringBlecktornet. Fastigheten på kvarteretDraget, angränsade till Blecktornet inordvästlig riktning uppfördes 1922­24.Huset står på samma plats som foto­grafen som tog bilden under artikelnsrubrik.Här slutar naturligtvis inte historien.Området runt Blecktornet har utvecklatsmycket sedan 1930. Även själva bygg­naden dyker upp några gånger till iStockholms historieskrivning (bl.a. närFärdinand och Anna Boberg flyttar in år1930). Men detta är slutet för den periodvi tittat närmare på här.För den som fått blodad tand och villsöka vidare på egen hand (om Bleck­tornet eller om någon annan plats iStockholm) kan jag dock tipsa omstockholmskallan.se. Ett utmärkt Stock­holmsarkiv.

Skolträdgårdens syfte var flerfaldigt.Man ville bl.a. ge de barn som stannadekvar i staden under sommaren enmöjlighet att komma i kontakt mednaturen. Verksamheten påminde lite omen skola med aktiviteter sex till tiotimmar i veckan, med frivillig under­visning om bärbuskar, fruktträd ochbotanik. Barnen fick även disponera 15till 20 kvadratmeter jord till egnaodlingar.Den populära skolträdgården fanns kvarår 1930, vid slutet av den period vi här

intresserat oss för, även om dess drift1919 lämnats över till det då nyinrättadeGatukontorets parkavdelning.Bebyggelsen av Södermalm gick underbörjan av 1900­talet i snabb takt, menman visade ändå en stor känslighet tillmedborgarnas vilja att ha nära tillåtminstone ett litet stycke natur. År 1912pekas strandpartiet vid Hammarby sjö,strax bortom Blecktornet, ut somspeciellt värdefullt av Svenska Natur­skyddsföreningens årsskrift. Platsen sägsbjuda på "en så väl bibehållen ochväxlande natur, att den kan sägas utgöra

I en telefonkatalogskarta från 1913 kan man se Stadens trädgård samtStora Blecktornet som vid denna tid fungerar som skolträdgård.

Här påtas det i jorden av ungdomarna vid Blecktornetsskolträdgård. Året är ca 1910, okänd fotograf.

Hammarbygatans (nuvarande Bohusgatans) bro överÖstgötagatan. I bakgrunden, bakom planket, fannsStadens trädgårdar. Året är 1911, okänd fotograf.

B U L L E T I N d e

18

Som individ fattar man dagligen mäng­der av beslut. Många är triviala, medanandra kan vara livsavgörande. Eftersomvi människor ofta organiserar oss i grup­per blir en helt naturlig fråga: Hur kan visom grupp fatta beslut? Vilka metoderför kollektivt beslutsfattande står till vårtförfogande?I denna artikel skall jag kort diskuteravilka olika krav man kan tänkas ställa påen beslutsmetod. Jag skall sedan inriktamig på att visa några häpnadsväckanderesultat av vad som kan hända om mananvänder majoritetsbeslut.Majoritetsbeslut, genom exempelvis om­röstningar, utgör en grundpelare i vårtnuvarande demokratiska system. Meto­den är i sig själv så intimt knuten till depositiva värden vi förknippar meddemokrati att det kan vara svårtatt skapa sig en klarsynt bild avde problem som metoden har.Men innan vi inriktar oss pådessa problem kan det vara braatt i mer detalj beskriva vilkaegenskaper vi tycker är viktigahos en beslutsmetod. De vanliga­ste av dessa egenskaper har i denvetenskapliga litteraturen fåttspeciella benämningar:

Universell domän: Beslutsmetoden skallge ett resultat—ett kollektivt beslut (elleroavgjort)—oavsett vad gruppens delta­gare röstar på. Det är för denna punktsvidkommande inte intressant vad beslu­tet blir, bara att det blir ett beslut, vilketsom helst.Anonymitet: Alla röster skall ha sammavikt. Det skall alltså inte spela någon rollvem som har röstat för ett alternativ.Neutralitet: Etiketten på alternativenskall inte spela någon roll för utfallet.Om Vänsterpartiet exempelvis byternamn till Moderaterna och Moderaternatill Vänsterpartiet så skall de tvåpartierna fortfarande ha lika mångamandat i riksdagen, trots namnbytet.

Monotonitet: Om en person som röstadepå alternativet som förlorade iställethade röstat på det andra alternativet(och alla andra röster är oförändrade)skall utgången inte förändras. Om dettidigare var oavgjort skall en sådaförändring leda till att det alternativ sompersonen bytte till vinner.Dessa fyra krav på en beslutsprocess kankännas så självklara att de inte ensbehöver påpekas. Det är okontroversielltatt hävda att vi kräver att enbeslutsmetod skall ha dessa egenskaper.Som tur är bevisade Kenneth May år1952 att majoritetsbeslut, i fall där engrupp skall välja mellan två alternativ,har alla dessa egenskaper. Detta är etttrevligt och viktigt positivt resultat. Medpositivt resultat menas här ett bevis föratt en viss metod uppfyller de krav viställer på den. Kort och gott attbeslutsmetoden har ett antal egenskapersom vi tycker är viktiga.Vi skall nu titta närmare på tre andraresultat: "Arrows diktatorsats", "Condor­cetparadoxen" och det så kallade "Dis­kursiva dilemmat". Dessa är negativaresultat, till skillnad från den sats sombevisades av May. De bevisar att det intefinns någon beslutsmetod som har ettantal (tämligen rimliga) egenskaper.

Kollektivets vilja— We shall not overcome

Kenneth J. Arrow är professor iekonomi vid Stanford. Förutomatt bevisa en av satserna somdiskuteras i denna artikel harhan lyckats med bedriften att hahandlett fyra stycken doktoran­der som sedan fått Nobelpriset iekonomi.

19

1 : 2 0 0 9

May visade att majoritetsval var en brabeslutsmetod då en grupp skall väljamellan två alternativ. I verkligheten ärdock situationen ofta mer komplicerad.Det kan till exempel finnas fleraalternativ och gruppen kan varaintresserad av att välja mer än ett avdem. I denna situation gäller inte längreMays resultat.En beslutsmetod för ett sådant fler­valsbeslut skulle exempelvis kunnabygga på att alla individer får rangordnaalternativen från det han eller hon tyckerär sämst till det han eller hon tycker ärbäst. Beslutsmetodens funktion är sedanatt samla ihop dessa rangordningar avalternativen för att producera enrepresentativ, kollektiv rangordning som(löst talat) svarar mot majoritetens vilja.För att förtydliga vad vi menar meddetta listar vi de krav som man kan ställapå en sådan beslutsmetod.Universell domän: Som tidigare. Oavsettvilka rangordningar individerna har såskall beslutsmetoden alltid ge ettresultat.Svaga paretoprincipen: Om alla indi­vider i gruppen föredrar ett alternativ,låt oss kalla det A, före ett annat ­ B, såskall den kollektiva rangordningen somproduceras av beslutsmetoden ocksåföredra A framför B.

Oberoende av irrelevanta alternativ:Den kollektiva rankningen av tvåalternativ, A och B, skall enbart bero påhur gruppens individer har rangordnat Aoch B. Hur individerna har rangordnatalternativen C och D skall alltså intepåverka den kollektiva rangordningen avA och B.Icke­diktatur: Det får inte finnas någonindivid i gruppen ­ en diktator ­ somsjälv bestämmer gruppens rangordning.Dvs. det får inte finnas en viss individsom genom att göra en viss rangordningtvingar gruppen att göra samma rang­ordning.Det Kenneth Arrow bevisade i en artikel1950 var att det inte finns någon besluts­metod som uppfyller alla de fyra kraven!Ett förvånande och ganska häpnads­väckande resultat. Det är alltså intefrågan om att vi inte har lyckats hitta påen lämplig beslutsmetod—det finns heltenkelt inte någon sådan! Om man vill haen beslutsmetod för kollektiv rangord­ning måste man ge upp minst en av defyra egenskaperna (att ge upp en av demräcker dock).Vad detta resultat betyder i praktikenoch vilka slutsatser man verkligen kandra från Arrows diktatorsats är dock intehelt uppenbart och det finns en stormängd, mer eller mindre vetenskaplig,litteratur som försöker besvara frågan.

En rangordning av olika alternativ ärdock inte det enda sättet för en grupp attfatta beslut. Ett vanligare tillvägagångs­sätt är att valet bryts ned i majoritets­omröstningar, alternativ för alternativ.Detta är speciellt vanligt om gruppenkan välja fler än ett beslut och ombesluten skall fattas vid olika tidpunkter.Den svenska riksdagen fattar exempelvisofta kollektiva beslut genom majoritets­omröstningar. Andra exempel där manfattar kollektiva beslut är företags­styrelser eller årsmöten till idrotts­föreningar, etc..Majoritetsomröstning är en metod somdiskuterats eller använts sedan antiken.Det finns dock, som vi skall se, ettproblem med metoden. I ljuset av denlånga historien är det ganskaanmärkningsvärt att det inte verkar varitnågon som uppmärsammat problemetsom ibland kallas för det "Diskursivadilemmat", förrän under 1900­talet.Problemet upptäcktes då eftersom detdök upp i en speciell slags amerikanskdomstol bestående av tre domare somfattar ett gemensamt beslut om huruvidaden tilltalade skall dömas eller frias; degör detta genom majoritetsbeslut.Condorcetparadoxen och det Diskursivadilemmat förklaras bäst med ettexempel: Sabina, Astrid och Johan harordnat ett julbak. Dom har gjort en sats

Tabell 1

B U L L E T I N d e

20

presenterat sin egen rangordning avalternativen, från mest önskvärt tillminst. Nedanför denna individuellaredovisning visas vad gruppen somhelhet tycker om man genommajoritetsval kommit fram till kollektivaparvisa rangordningar. Här ser man attnågot konstigt har inträffat.Gruppen har skapat en cyklisk preferens.Ingen av de tre personerna har dock

betett sig irrationellt; de har rankat allade olika alternativen, de har bara medvarje alternativ en gång och ingen hardärmed några cykler i sina egnapreferenser. Den eländiga cykeln haruppkommit som ett resultat avsammanslagningen av deras åsikter, denär en artefakt av beslutssystemet. Dennacirkulära omröstningsparadox kallasibland för Condorcetparradoxen (eftermarkis de Condorcet, en matematiker

Tabell 2

pepparkaksdeg. Nu uppkommer frågan,ska de äta degen rå, ska de göra klassiskapepparkaksgubbar eller ska de bygga ettpepparkakshus? Det finns dock enkomplikation—en sats deg räcker baratill två av dessa alternativ. Gruppen harvisserligen även ett val att gå iväg tillaffären för att köpa mer deg, meneftersom det är snöstorm ute vill ingenav dem det. Hur skall de nu komma framtill vad de skall baka?Att varje individ rangordnar alternativenoch att gruppen sedan försökersammanställa dessa rangordningar tillen gemensam, där det lägst rankadealternativet tas bort, är en metod sominte kommer att fungera. Det är justdetta som Arrows sats säger.Som ett konkret exempel på detta kan vita den rangordning som föreslås itabell 1. De tre julbakarna har här

21

1 : 2 0 0 9

Det sista stycket är inte enbarttänkt som en lustifikation. Jag villmed det understryka att denteoretiska omöjligheten att fattagemensamma beslut inte leder tillatt beslut inte blir fattade. Detbetyder bara att de inte blir fattadegenom ett beslutssystem somuppfyller de (i och för sig ganskarimliga) formella krav vi formu­lerat i artikelns första del. Faktorersom maktutövning, kompromiss­ande, individuella initiativ, etc.visar sig vara betydligt viktigare änman historiskt gjort gällande.

Philip Pettit är profressor vidLaurence S. Rockefeller University.

från 1700­talets andra hälft). Den kanutvidgas för att ge den mer generella satssom bevisades av Arrow men tjänar härsom ett tydligt och lite informelltexempel på omöjligheten av ett kollek­tivt rangordningssystem.Utan att nedslås av denna paradoxbeslutar sig julbakarna för att lösa sakenutan att jämka sina rangordningar. Domger sig på ett försök att rösta om varjealternativ i stället. Rösterna faller enligttabell 2. Men ack! här har vi istället ettdiskursivt dilemma. Det finns enmajoritet för att inte köpa mer deg ­ mendet finns trots det en majoritet för attbåde baka pepparkakshus, peppar­kaksgubbar och för att äta degen! Mankan fråga sig vilket beslut gruppenegentligen har fattat? Och hur gick detförresten till att det blev så här tokigt?Helt klart är i vilket fall att gruppenomöjligt kan handla i enlighet med detbeslut man tagit. Den har blivithandlingsförlamad av sin egen inre mot­sägelsefullhet.Låt oss ta ett steg tillbaka och tittanärmare på vad som hände och hur detgick till. Det första man kan notera är attAstrid, Johan och Sabina var och en inteär självmotsägande. Det finns inte någonenskild person som röstat ja till alla trejulbaksalternativen och samtidigt nej tillmer deginköp. Tagna var för sig harpersonerna vettiga (konsistenta) åsikter.En annan observation man kan göra äratt det verkar finnas en omröstning förmycket. Oavsett i vilken ordning manröstar om frågorna, verkar det efter treomröstningar vara onödigt med ytter­ligare en omröstning om gruppen skallfatta ett vettigt beslut. Frågorna hängerihop på något sätt. Mer formellt kanman säga att frågan om extra deginköpkan formuleras i termer av de andra viaen logisk sammansättning: "Om manväljer alla tre bakalternativen så måsteman köpa mera deg".Filosofen Philip Pettit, m.fl. harformaliserat problemet (som också visarsig vara ett slags specialfall av Arrowssats). Han bevisade att det inte finnsnågon beslutsmetod, som uppfyllerkraven på universell domän och ano­nymitet (som de beskrevs tidigare) ochsom dessutom har ett krav på sig att varasystematiskt, som kan producera kollek­tiva åsikter som följer logikens regler.Med teknisk, matematisk jargong kanman säga att inget beslutssystem, enfunktion från de individuella omdömena

med de tre nämnda egenskaperna, kanproducera en fullständig, konsistent ochunder härledning sluten mängd gemen­samma omdömen.Kravet på att beslutsmetoden skall varasystematisk, som jag tidigare smuggladein utan att säga något om, betyder tvåsaker. För det första: det gemensammaomdömet om en proposition (ett möjligtbeslut) skall enbart bero på individernastycken om denna proposition. För detandra: Samma mönster av beroende somväljs för att uppfylla den första delen skaanvändas för alla beslut. I vårt exempelär detta uppfyllt; man använder omröst­

ningar om varje proposition (ex. ätadeg?) och dessa avgörs helt beroende påvad personerna tycker om enbart denfrågan. Man använder dessutom sammametod för alla propositioner, dvs. manröstar om alla på samma sätt.Hela situationen för julbakarna verkarvid det här laget rätt så hopplös. Av renfrustration äter plötsligt Sabina upphalva degen innan någon hunnit reagera,sen går hon och kokar lite glögg. Astridoch Johan sätter uppgivet igång med attbaka ett pepparkakshus.

B U L L E T I N d e

22

Achilles had overtaken the Tortoise, andhad seated himself comfortably on itsback."So you've got to the end of our race­course?" said the Tortoise. "Even thoughit does consist of an infinite series ofdistances? I thought some wiseacre oranother had proved that the thingcouldn't be done?"

"It can be done," said Achilles; "It hasbeen done! Solvitur ambulando. Yousee, the distances were constantlydiminishing; and so—""But if they had been constantlyincreasing?" the Tortoise interrupted."How then?""Then I shouldn't be here," Achilles

modestly replied; "and you would havegot several times round the world, bythis time!""You flatter me—flatten, I mean," saidthe Tortoise; "for you are a heavyweight, and no mistake! Well now,would you like to hear of a race­course,that most people fancy they can get tothe end of in two or three steps, while it

What the Tortoisesaid to Achilles

Lewis Carrolloch den absurda antikenFöljande artikel, skriven av Lewis Carroll, publicerades i nummer 14 av tidskriften Mind år 1895. Det var precis 30 årefter att han publicerat Alice i Underlandet. Britten Charles Lutwidge Dodgson skrev i båda fallen under sinpseudonym Lewis Carroll.Artikeln refererar till ett tankeexperiment, en så kallad paradox, som formulerades av filosofen Zenon från Elea.Zenon var en antik filosof som levde i Grekland under 400­talet f.Kr.. Denna paradox gick ut på att Akilles och ensköldpadda skulle springa ikapp. Eftersom sköldpaddan var så långsam fick han ett försprång. Då loppet satte igångsprang Akilles först snabbt fram till den plats från vilken sköldpaddan hade startat emedan sköldpaddan bara tog sigen liten bit under samma tid. Hjälten, vars namn gjorts odödligt av poeten Homeros, sprang sedan fram till den platsdit sköldpaddan nu hade tagit sig på sina långsamma ben medan sköldpaddan bara tog sig en liten bit ytterligareframåt. Detta fortsatte gång på gång. Akilles, väldig i härskri, sprang snabbt som vinden, medan sköldpaddan travadepå i en lugn lunk. Men varje gång Akilles kom fram till den plats där sköldpaddan nyss varit, hade sköldpaddan tagitsig lite längre. Så trots sina snabba fötter, kom han aldrig ikapp. Han kom allt närmare, men var ändå alltid hopplöstefter!Zenons paradox var välkänd under antiken och flera försök gjordes att resonera sig fram till en lösning. De flestaantika tänkare hade dock svårt att hitta ett vattentätt sätt att lösa upp den; även om endast ett litet fåtal trodde, somZenon och hans läromästare Parmenides, att den bevisade att rörelse och förflyttning var omöjlig. Vid mitten av 300­talet f.Kr. hade Aristoteles en övertygande argumentation om vad som ger upphov till paradoxen. Men det dröjdeända in på 1800­talet innan det kunde bevisas, i matematisk mening, att Akilles faktiskt skulle komma att springaförbi sköldpaddan tids nog.I en annan av Zenons paradoxer formuleras ett likartat problem så här: För att komma i mål måste Akilles förstfärdas halva sträckan. Men innan han kan göra det måste han först springa halva den första halva sträckan och såvidare. Med tanke på de oändligt många sträckor han måste tillryggalägga kan det verka svårt att se hur han överhuvudtaget skulle kunna röra sig ur fläcken.Förutom hänvisningar till Zenon förekommer även en underfundig referens till Euklides första proposition. Kanskeanvänds just denna för att leda tankarna till Euklides första postulat. Detta går som bekant tvärt emot Parmenidesoch Zenons lära. Postulatet lyder: "Det är möjligt att dra en rät linje från en punkt till vilken annan punkt som helst."I sin artikel låter Lewis Carroll de två forna löparna tävla i en annan form av uthållighetskamp: logisk slutledning. Entävling som Aristoteles säkerligen skulle funnit mycket roande (han är trots allt den formella logikens fader). Så vässanu sinnet och lyssna till vad på vad skölpaddan sade till Akilles.

23

1 : 2 0 0 9

really consists of an infinite number ofdistances, each one longer than theprevious one?""Very much indeed!" said the Grecianwarrior, as he drew from his helmet (fewGrecian warriors prossessed pockets inthose days) an enormous note­book anda pencil. "Proceed! And speak slowly,please. Short­hand isn't invented yet!""That beautiful First Proposition ofEuclid!" the Tortoise murmureddreamily. "You admire Euclid?""Passionately! So far, at least, as one canadmire a treatise that wo'n't bepublished for some centuries to come!""Well, now, let's take a little bit of theargument in that First Proposition—justtwo steps, and the conclusion drawnfrom them. Kindly enter them in yournote­book. And in order to refer to themconveniently, let's call them A, B, andZ:—

(A) Things that are equal to thesame are equal to each other.(B) The two sides of this Triangleare things that are equal to the same.(Z) The two sides of this Triangle areequal to each other.

Readers of Euclid will grant, I suppose,that Z follows logically from A and B, sothat any one who accepts A and B astrue, must accept Z as true?""Undoubtedly! The youngest child inHigh School—as soon as High Schoolsare invented, which will not be till sometwo thousand years later—will grantthat.""And if some reader had not yet acceptedA and B as true, he might still accept thesequence as a valid one, I suppose?""No doubt such a reader might exist. Hemight say, 'I accept as true theHypothetical Proposition that, if A and Bbe true, Z must be true; but, I don'taccept A and B as true.' Such a readerwould do wisely in abandoning Euclid,and taking to football.""And might there not also be somereader who would say, 'I accept A and Bas true, but I don't accept theHypothetical'?""Certainly there might. He, also, hadbetter take to football."

"And neither of these readers," theTortoise continued, "is as yet under anylogical necessity to accept Z as true?""Quite so," Achilles assented."Well, now, I want you to consider me asa reader of the second kind, and to forceme, logically, to accept Z as true.""A tortoise playing football would be—"Achilles was beginning"—an anomaly, of course," the Tortoisehastily interrupted. "Don't wander fromthe point. Let's have Z first, and footballafterwards!"

"I'm to force you to accept Z, am I?"Achilles said musingly. "And yourpresent position is that you accept A andB, but you don't accept theHypothetical—""Let's call it C," said the Tortoise."—but you don't accept

(C) If A and B are true, Z must betrue."

"That is my present position," said theTortoise."Then I must ask you to accept C.""I'll do so," said the Tortoise, "as soon as

Charles Lutwidge Dodgson i egen hög person; merkännd som Lewis Carrol. Fotografiet är från år 1863.

B U L L E T I N d e

24

you've entered it in that note­book ofyours. What else have you got in it?""Only a few memoranda," said Achilles,nervously fluttering the leaves: "a fewmemoranda of—of the battles in which Ihave distinguished myself!""Plenty of blank leaves, I see!" theTortoise cheerily remarked. "We shallneed them all!" (Achilles shuddered.)"Now write as I dictate:—

(A) Things that are equal to thesame are equal to each other.(B) The two sides of this Triangleare things that are equal to the same.(C) If A and B are true, Z must betrue.(Z) The two sides of this Triangle areequal to each other."

"You should call it D, not Z," saidAchilles. "It comes next to the otherthree. If you accept A and B and C, youmust accept Z."

"And why must I?""Because it follows logically from them.If A and B and C are true, Z must betrue. You don't dispute that, I imagine?""If A and B and C are true, Z must betrue," the Tortoise thoughtfully repeated."That's another Hypothetical, isn't it?And, if I failed to see its truth, I mightaccept A and B and C, and still notaccept Z, mightn't I?""You might," the candid hero admitted;"though such obtuseness would certainlybe phenomenal. Still, the event ispossible. So I must ask you to grant onemore Hypothetical.""Very good. I'm quite willing to grant it,as soon as you've written it down. Wewill call it

(D) If A and B and C are true, Zmust be true.

Have you entered that in yournotebook?"

"I have!" Achilles joyfully exclaimed, ashe ran the pencil into its sheath. "And atlast we've got to the end of this idealrace­course! Now that you accept A andB and C and D, of course you accept Z.""Do I?" said the Tortoise innocently."Let's make that quite clear. I accept Aand B and C and D. Suppose I stillrefused to accept Z?""Then Logic would take you by thethroat, and force you to do it!" Achillestriumphantly replied. "Logic would tellyou, 'You ca'n't help yourself. Now thatyou've accepted A and B and C and D,you must accept Z!' So you've no choice,you see.""Whatever Logic is good enough to tellme is worth writing down," said theTortoise. "So enter it in your note­book,please. We will call it

(E) If A and B and C and D are true,Z must be true.

Until I've granted that, of course Ineedn't grant Z. So it's quite a necessarystep, you see?""I see," said Achilles; and there was atouch of sadness in his tone.Here the narrator, having pressingbusiness at the Bank, was obliged toleave the happy pair, and did not againpass the spot until some monthsafterwards. When he did so, Achilles wasstill seated on the back of the much­enduring Tortoise, and was writing inhis note­book, which appeared to benearly full. The Tortoise was saying,"Have you got that last step writtendown? Unless I've lost count, that makesa thousand and one. There are severalmillions more to come. And would youmind, as a personal favour, consideringwhat a lot of instruction this colloquy ofours will provide for the Logicians of theNineteenth Century—would you mindadopting a pun that my cousin theMock­Turtle will then make, andallowing yourself to be re­namedTaught­Us?""As you please!" replied the wearywarrior, in the hollow tones of dispair, ashe buried his face in his hands."Provided that you, for your part, willadopt a pun the Mock­Turtle nevermade, and allow yourself to be re­namedA Kill­Ease!"Den legendariske paradoxmakaren Zenon från Elea.