FUNDERINGAR V 24 - 2016

av ”Lasse - kurator”

13/6 Avslöja de saudiska barnamördarna

14/6 Svag svensk insats

15/6 Därför tycker jag om Malmö

16/6 Farväl

17/6 Då blev jag rädd

18/6 På väg men vart?

19/6 Edvin ville aldrig leka

Fundering 13/6

Avslöja de saudiska barnamördarna Margot Wallström fördömde med rätta den saudiska islamistregimens medeltida agerande

mot sitt eget folk och då i synnerhet mot oliktänkande och kvinnor. Då reagerade kungastyret

med diplomatiska repressalier. Bland de, som har lönande affärer med oljepotentaterna blev

det omedelbart gråt och tandagnisslan. En del politiker kom också genast till affärsmännens

hjälp. Då var värnandet om de mänskliga rättigheterna som bortblåst.

Enligt vissa nyhetsmedia (tex DN/SvD) har FN nyligen lämnat en rapport om läget för civila

i krigets Jemen. I denna visas att de urskiljningslösa bombningar, som utförs av saudierna och

deras kumpaner, har dödat närmare 800 oskyldiga barn. Ja just det BARN.! Dessa brott

medförde att Saudiarabien hamnade på FN:s lista över stater som begår brott mot barns

mänskliga rättigheter. Naturligtvis har denna listplacering gjort den saudiska

förtryckarregimen förbannad. Denna gång har dock inte islamisterna nöjt sig med att

protestera och avfärda de sanna uppgifterna om krigsbrott såsom osanna.

Nej, nu har saudiernas tuppkam vuxit ännu mera och denna gång är deras fräckhet direkt

häpnadsväckande. Inte långt efter publiceringen av den svarta listan, där Saudiarabien med

rätta hamnat, började saudierna helt enkelt utöva utpressning mot FN och rikta direkta hot mot

världsorganisationen. De hotade med det enda internationella maktmedel dessa saudiska

kungar har, nämligen pengar, oljepengar. Hoten bestod i, att Saudiarabien helt enkelt skulle

dra tillbaka miljoner av dollar om landet inte togs bort från den svarta listan. Dessutom lär,

enligt diplomatiska källor, saudierna talat om att utfärda en fatwa mot FN. Ja ni läste rätt en

fatwa mot FN. Vilka tror de egentligen att de är, dessa medeltidsfurstar?

Men vad händer?

Jo, den på alla sätt svage generalsekreteraren för FN, Ban Ki-Mon, viker sig. Saudiarabien

plockas plötsligt bort från den lista över krigsförbrytare där de rätteligen hör hemma. FN-

chefen som medgivit att han utsatts för oacceptabla påtryckningar försvarar sig med, att om de

saudiska pengarna uteblev skulle miljontals andra barn drabbas i form av minskat stöd och

bidrag. Säkert sant men ett beklämmande resonemang, som ju öppnar för vilka orimliga

påtryckningar med pengar som helst. Frågan behöver verkligen snarast komma upp på

säkerhetsrådets möte eftersom saudiernas hotelser är riktat mot hela världsorganisationen

.

Jag anser

Den svenska regeringen måste skarpt protestera mot det saudiskt ledda massmordet på

barn i Jemen

Sverige bör också starkt hävda att inget land, som vill kvarstå som medlem i FN, ska

ostraffat kunna använda hot och utpressning mot världsorganisationen och dess

företrädare.

Fundering 14/6

MV Andreas Isaksson bäste svensk, Det säger allt om lagets insats

Svag svensk insats Så var första matchen klar. Resultat 1-1 efter en riktigt svag svensk insats där poängen

räddades av ett irländskt självmål. Så här var matchen i mina ögon.

Första halvlek.

Beklämmande svagt svenskt spel rakt igenom Ingen kreativitet värt namnet. Inte en enda

skapad riktig målchans från Sveriges sida. Dålig rörelse. Osäkerhet om vad man skulle göra .

Helt virrigt och när Zlatan behöver gå ned och möta gång på gång är det illa. Källström trög i

rörelse och tanke, rent av usel. Levicki var defensivt ok men inte mera. Dessas svagheter är

en avgörande orsak till det dåliga anfallsspelet. Olsson, Forsberg på vänster försökte bra.

Zlatan inte bra. Berg osynlig

Irland skapade mycket mera. Flera riktigt bra målchanser, mycket nära mål vid ribbskottet. I

övrigt enkelt stabilt spel utan några som helst extrafinesser. Irland borde lett med 2-0 i halvlek

Coachning? Finns inte. Hamren passiv vid sidan som vanligt. De krampaktiga armarna i kors

på bröstet tyder på nervositet och paralysering. Han kan inte, vill inte, vågar inte.

Andra halvlek

Bytet Johansson in i mittförsvaret , Lindelöf ut på högerbacken försvagade mittförsvaret klart

men stärkte högerkanten. Jag tror inte Johansson vann en enda nickduell. Kanske en

bidragande orsak till det irländska1-0 målet lite in i halvleken Äntligen vaknade vårt lag,

ökade tempot , vågade mer och skapade flera riktigt bra möjligheter. Hela tiden var det

vänstersidan med Olsson och Forsberg som tillsammans med Zlatan skapade de bästa

chanserna. Byte med Guidetti in gav ytterligare energi till anfallsspelet. Så kommer det, den

väntade upprullningen på vänsterkanten. Klack från Guidetti till Zlatan som löper förbi och

spelar snett inåt. Där möter Larsson men en försvarare hinner före och nickar in bollen.

Självmål och 1-1.

Ett sista byte med fem min kvar. Ekdal in, Lewicki ut. Ett efterlängtat byte men varför så

sent? Verkade ogenomtänkt med att avvakta med detta så länge

Sammanfattning

Medioker till direkt svag premiärmatch. Flera underpresterade. Innermitt som ska stå för

mycket av det kreativa var direkt dåliga emellanåt.

Spelarnas insatser

Andreas Isaksson lysande helt igenom

Nilson Lindelöf – helt ok på båda positionerna

Mikael Lustig – ingen bra insats

Andreas Granqvist – mycket stark insats

Erik Johansson – svag, rostig

Martin Olsson stark offensivt idag.

Forsberg som väntat kreativ och spelvillig

Larsson stark arbetsinsats.

Kim Källström, en av hans sämre insatser, tung, många felpass

Lewiki, hyfsad defensivt, men åstadkommer inget offensivt

Markus Berg – osynlig

Zlatan svag första halvlek, bättre i andra. Godkänt men inte mer

Guidetti , gav energi, aktiv . startman nästa match

Ekdal, fick tyvärr bara 8 min. Behövs i nästa match.

Det kan bara bli bättre efter det här.

Vi förlorade i varje fall inte så vi är fortfarande med i jakten

Fundering 15/6

Därför tycker jag om Malmö På faderssidan har jag mina rötter i Skåne. Närmare bestämt finns dessa utanför Landskrona

och den lilla byn Råga Hörstad. Här växte min pappa upp i en barnrik familj i en liten

statarstuga. Under min barndom blev det därför en hel del besök i trakten. Där träffade jag då

mina farföräldrar och mina många kusiner. Åren gick och besöken i Skåne blev allt glesare

och efter hand förlorade jag helt kontakten med mina skånska släktingar. Detta berodde till

stor del på att min pappa och hans generation gick ur tiden, men en anledning var också att

det framstod klart att de flesta av de skånska kusinerna inte delade särskilt många av mina

värderingar.

Mitt nyväckta intresse för Skåne skedde istället i samband med att Erik i början av 2000-talet

började spela med Malmö FF. Samtidigt med detta gick också vår äldste son, Linus, på

lärarhögskolan i Malmö. Han arbetade sedan ett tag på en skola i Bunkeflo där han också

spelade fotboll. VI tyckte det blev jobbigt att ständigt köra de 27 milen tor Göteborg -Malmö

för att se MFF och Erik spela och för att träffa hela familjen. Därför beslöt vi att under en del

av varje säsong istället hyra en sommarstuga i Höllviken några mil från Malmö. Där kunde

alla samlas. Det var ett lyckat om än kostsamt drag över tre år.

Det var under den perioden som min glädje över Skåne i allmänhet och Malmö i synnerhet

återuppstod. Då skapades nya positiva minnen av staden och dess liv. För en sådan härlig

miljö det är!

Vår bekantskap med alla stadens trevliga torg med Lilla torg i toppen, den myllrande Södra

Förstadsgatan, Möllevångstorget, Pildammsparken, Ribban och många andra platser och

ställen fick oss att falla för Malmö. Lägger vi därtill den myllrande mångfalden av människor,

det fina kulturutbudet och ett visst skånskt gemyt så framstår staden som både välkomnande

och väldigt intressant. På toppen av alt detta finns också närheten till Köpenhamn.

Så det finns inte längre någon tvekan hos oss

Efter vår hemstad, Göteborg, står Malmö högst i prioritet bland Sveriges storstäder. Sedan de

nämnda MFF-åren är det neråt Malmö vi sökt oss för att följa dess kultur och fotboll och för

att uppleva stadens speciella puls. Följdriktigt har vi också under en rad av år också tillbringat

semesterveckor i Malmös närhet. Valet har då varit en sommarstuga i Skanör med dess ofta

goda väder och alltid underbara badstränder. Då har det också blivit många nya trevliga besök

i Malmö. Så blir det också under en vecka sommaren 2016. Det ser vi fram emot.

Fundering 16/6

Farväl

Idag tar jag ett sista farväl av min bäste vän

Håkan Sandblad

Mitt hjärta gråter för det är inte längre helt och för att inget blir någonsin sig likt igen

De många ljusa minnena och bilderna ska dock för alltid leva vidare i mitt inre

Tack, Håkan, för allt du gav och för allt vi hade tillsammans

Tack för att jag fick vara din vän och kamrat

…………………………………………………………………

Fundering 17/6

Då blev jag rädd Min barndom präglades av möten med vuxna som var vänliga i allmänhet och mot barn i

synnerhet. Det fanns de som både lärde mig bra saker och de som uppmuntrade och

tillrättavisade på ett vänligt men bestämt sätt. Våld var i det närmaste okänt i min lilla värld

på 50-talet. Alla barn var definitivt inte lika förskonade från aga och från att se våld i

familjen.

Två bröder, Sven och Sigge , som jag lekte med ibland, var mindre lyckligt lottade. Deras

pappa, Edvard, slog både grabbarna och hustrun. Han var småbrukare och för att dryga ut de

små inkomsterna från hemmanet gjorde han dagsverken bland bönderna i grannskapet. På så

sätt hände det att också jag kom i kontakt med honom.

Edvard såg dåligt och när han därför skulle tala till någon gick han nära för att kunna se den

han pratade med. När han en gång talade till mig böjde han sig fram nöp mig i kinden och

med sin hesa röst väste han fram

- Jaså det är du som är " fuvlahandlarens pejk" . Du ska sluta med att störa Sven och

Sonny med lekar å sådan skit. De har annat att sköta där hemma och hinner inte med

dig.

Jag blev förstås jätte rädd både av de hotfulla orden och att han kom så nära, luktade illa och

rörde vid mig. När jag omedelbart berättade händelsen för min pappa blev han arg. Med fasta

steg gick han direkt fram till Edvard och på håll hörde jag honom säga med mycket bestämd

röst

- Du ska ge faen i min son. Du ska vare sig tilltala honom eller röra honom från och

med nu. Har du något att klaga på hans beteende så kom till mig. Är det klart?

Jag hörde Edvard muttra något om ” jag mente inte så illa” för att sedan lomma iväg över

åkern.

Från den dagen höll jag mig helt undan från den hotfulle mannen och hans lilla gård. Däremot

lekte jag fortfarande en del med bröderna eftersom de då och då kom cyklande till oss när

pappan var bortrest. Då fick de bullar och saft och allmän vänlighet vilket jag tror de

verkligen behövde.

Det dröjde sedan några år innan jag fick veta om Edvards våldsamheter. Då hörde jag hur de

vuxna talade om att han hade slaget sin fru i ryggen med en mjölkspann så hon hamnat på

sjukhus. Kvinnan, som Edvard alltid benämnde "da köna jag bor hopa mä" tog dock tillbaka

sin anmälan. Hon kom hem igen för att ta hand om sönerna och efter ett tag var tyranniet

igång igen.

Edvards syn förbättrades inte över åren. Det blev starroperation, men när knäppskallen kom

från sjukhuset vill han inte visa sig med ögonskydd när han kom från stationen. Därför tog

han av det mot läkarens bestämda inrådan och cyklade sen 6 km hem. Följden blev att synen

på det opererade ögat försvann totalt.

Trots den ytterligare försämrade synen kunde han inte lämna sönerna och hustrun ifred Han

fortsatte att plåga dem. Men bröderna växte och i synnerhet Sigge blev väldigt stor och stark i

ung ålder. Så kom till slut dagen när Edvard var igång med att prygla mamman och Sigge fick

nog. Han blev rasande och gav sin pappa så mycket stryk att denne behövde ligga på sjukhus

länge. Inga rättsliga följder kom av det, men Edvards våld mot hustru och barn tog äntligen

slut.

Visst var det tragiskt att det skulle behöva gå så här långt. Men så var det ofta på den tiden

och så är det tyvärr ibland också idag. Flera år senare frågade jag rumt om hur det gått för

Sven och Sigge i livet. Jag fick då veta Sven klarat sig riktigt bra. Sigge, som klådde upp sin

pappa i unga år, hade dock oturligt blev i ihjälstångad av en tjur. Dubbelt tragiskt öde

således.

Not

Detta hände långt före det att aga förbjöds 1979 och ännu längre i tid från det att

barnperspektivet blev regel för socialtjänst, polis och andra myndigheter

Ordkunskap

”fuvlahandlarens pejk” bondskt småländskt uttryck för begreppet ”Fågelhandlarens pojke”

”da köna jag bor hopa mä” också ett bondskt småländskt uttryck för ” kvinnan jag bor

tillsammans med”

Fundering 18/6

I serien ”Bilder berättar”

På väg, men vart?

Allt fler frågar sig.

Vart är mänskligheten är på väg? Jo, riktningen är tyvärr

Klimatförstöring, flyktingkatastrofer, krig, islamistisk terror, könsapartheid, exploatering av

barn, imperialistisk utsugning, rasism och nationalism, sjukdomar och svält, religiös

fundamentalism, antidemokratism, militarism och alla slags orättvisor mot de arbetande

folken och utsatta folkgrupper.

Mitt svar är. Att det ser mycket illa ut, men det finns också progressiva motkrafter som arbetar mot allt det

som pekar ned i avgrunden. Dessa krafter finns i alla länder över hela klotet. De finns också

här i vårt gamla Sverige. Du och jag är en del i denna folkens motståndsrörelse

Vår väg är

organisering och stöd till partier och rörelser, som vill bekämpa alla natur- och

människofientliga ström-ningar, men inte bara det. Vår väg är också att ta ett ansvar för att det

egna levnadssättet och agerandet står i samklang med de övergripande strävanden vi har.

Det betyder att i den egna livsföringen alltid söka efter minsta negativa påverkan på miljön.

Det innebär att i det egna beteendet försöka motverka alla de företeelser som hotar mänskliga

rättigheter, demokrati, rättvisa, kärleken och därmed mänsklighetens fortlevnad på jorden.

Med en enhet av allas vårt konsekventa samhälleliga och privata agerande blir vi tillsammans

en kraft som till slut kan segra. Så ser vår väg ut. Den enda möjliga. Det arbetande folkets

väg. Följer du med?

Not.

På bilden syns min enkla träskulptur med just namnet ”På väg”

Fundering 19/6

Edvin ville aldrig leka

När Oscar i vuxen ålder tänkte på Edvin så var det med sorg i hjärtat han kom ihåg familjens

tragiska öde. Trots att de bodde bara runt hundra meter från varandra och hoppade på och av

skolbilen på samma plats var det som om Edvin undvek kontakt. Oscar trodde, att han väl var

blyg, han var ju yngre. Men så plötsligt en dag frågade Edvin om de skulle leka på

eftermiddagen. Visst, tyckte Oscar, kul

Då Edvin sedan kom brast han efter en stund i gråt. När min mor undrade vad det var

berättade han att pappan mådde dåligt. Han hade gapat och skrikit på morgonen sedan inte

kommit hem efter jobbet. Mamman hade ringt till pappans arbete men de hade inte sett till

honom under dagen. Mamman var nu orolig och systrarna ledsna Och Edvin sa

- Därför kan jag inte leka idag utan måste hem och vänta på pappa. Kanske mamma måste

åka iväg och leta. Jag vet inte.

Oscars beslutsamma mamma tog då Edvin i handen, gick upp för backen för att undersöka hur

det stod till. När hon sedan kom hem kunde hon berätta att Edvins pappa kommit hem och att

allt var som det borde. Men sedan kunde Osvar smyghöra hur hans föräldrar talade om hur det

stod till på torpet. Och det stora problemet var att pappan tyckes ha ont i huvudet och behövde

komma till mentalsjukhus för vård. Det var inte mycket Oscar förstod av detta men dagen

därpå berättade Edvin än en gång att hans pappa var sjuk och låg på sjukhus.

Några månader förflöt och Edvins pappa kom hem. Allt verkade lugnt ett tag, men så kom

katastrofen. Edvins yngsta syster fick krupp. Provinsialläkaren kom försent till räddning och

flickans liv gick inte att rädda. Av denna händelse tycktes pappans värld ha rasat ihop

fullständigt. Han blev fullständigt apatisk, kunde inte klara sitt arbete och lät allt förfalla på

det lilla torpet. Dessutom verkade han bli sjukligt misstänksam mot allt och alla. Han verkade

leva i en värld där alla ville skada honom och göra honom illa. Till misstänksamheten hörde

också att han misstänkte att hustrun var otrogen. Något som var helt omöjligt eftersom hon

aldrig var borta från torpet mer än att handla och då var småbarnen alltid med.

Kulmen på den mental sjukdom, som drabbat Edvins pappa, kom mitt i natten. Mina föräldrar

och jag sov när det plötsligt bankade febrilt på ytterdörren till första våningen. Efter en stund

hörde vi också rop

- Snälla släpp in oss. Hjälp han kommer snart. Han tänker döda oss.

Oscars pappa sprang ned och öppnade snabbt och in störtade Edvin och hans mamma med

systern i famnen. Mamman såg riktigt skärrad ut och barnen grät. Hon skrek ut att

- Han har blivit helt galen. Under hela kvällen har han ömsom gapat och skrikit mot mig och

barnen och ömsom bara suttit tyst och darrat. När han så plötsligt ställde sig upp och skrek

rakt ut, allt är slut, allt ska bort, vi ska dö blev jag livrädd. Sen gick han ut och ner mot

ladugården. Då jag vet att det är där han har sin hagelbössa, tänkte jag att nu tänker han

skjuta oss och snabbt tog jag barnen och sprang ned till er.

Hon hade inte hunnit mer än att rabbla upp detta förrän det åter bankade på dörren. Vi tittade

ut genom fönstret och där stod Edvins pappa med sitt gevär. Oscars pappa uppmanade alla att

omedelbart gå bort från fönstret och låsa in sig i det inre sovrummet. Därinne hörde Oscar

sedan hur han talade med mannen nere på yttertrappan. Mannen krävde att få komma in och

tala med sin hustru och Oscars pappa försökte lugna honom med orden

- Att självklart kommer du inte in när du har geväret med dig. Gå hem med dig. Lämna

geväret hemma och kom sedan tillbaka när du lugnat ner dig så får vi se sedan.

Det verkade som om mannen där nere lydde rådet därför att sedan hörde Oscar hur hans

pappa talade i telefon och helt klart var det polisen han ringde. Han kom sedan och sa att alla

snart skulle få komma ut men inte för än han säger till. Oscar tyckte att minuterna var

oändligt långa till dess att han hörde motorljud på gården. Det var polisen.

Utan att se vad som sedan hände fick Oscar senare höra, att polisen omedelbart gått upp mot

det lilla torpet och på vägen dit hade de mött Edvins pappa nu utan vapen. Utan motstånd

följde han med polisen och satte sig i bilen. Efter en stund samtal med Oscars pappa hade de

kört iväg. Edvins pappa skulle inte komma hem mera. Mamman och barnen kunde återvända

hem. Alla var chockade av det inträffade så också Oscar

Denna tragiska händelse i Edvins, mammans och systerns liv satte stora spår. Det blev

rättegång och hans pappa dömdes till sluten psykiatrisk vård. Edvin flyttade med mamman

och systern långt bort. Sedan blev allt tyst och Oscar hörde aldrig mer från den lille Edvin

som aldrig ville leka.