graceland (utdrag)

.......................................

graceland.......................................

1 2160-2790-005023_HenrikCalender-Graceland - Front - FB 001 - 09/02/09 17:44:16 - Black

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

2160-2790-005023_HenrikCalender-Graceland - Front - FB 001 - 09/02/09 17:44:16 - Black

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Celanders förlagStorskolevägen 13, 224 67 LundTel: 046-373740e-post: [email protected]

www.celanders.se

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

GracelandCopyright © 2004 by Chris Abani. All rights reserved.Published by arrangement with Sane Töregård Agency ABÖversättning: Roy IsakssonGrafisk form och omslag: Jens Andersson, www.bokochform.seTryck: Livonia Print, 2009isbn: 978-91-976507-4-8

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Av Chris Abani har tidigare publicerats:Abigails liv (Celanders förlag 2008)

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Delphine, Stella och Daphnenärhelst, varhelst, vadhelst

31

där man uppskattade dansare. Dessutom, tänkte han när han erinrade sig förödmjukelsen dagen innan, var det som att han inte njöt av det längre. Hur som helst, hans far var arbetslös och drack igen, och Com-fort var inte helt glad över att försörja allihop.

Han gick bort till Madam Caros Bar och Restaurant, ett ganska anspråksfullt namn för det rangliga skjulet av trä och plåt som balan-serade på kanten av en gångväg, hängande över träsket. Stamkunder fick ofta fiskas upp av tonåringarna som stod och hängde. Naturligtvis mot en orimlig avgift, men när man höll på att drunkna spelade det inte någon roll. Det ryktades till och med att ungdomarna knuffade i folk under händelselösa nätter.

Madame Caro, som bodde tvärsöver gatan från Elvis och hans fa-milj, var en av dessa kvinnor som det traditionella samhället inte kun-de sätta etikett på. För stor för den världen verkade hon vara hemma-stadd i Lagos urbana anonymitet. Hon var nästan en och åttio lång och hade midjemått som ett baobabträd, eller näst intill. Hennes hud var svart som onyx och hennes ögon, som inte missade någonting, var hårda, även om de lyste upp när hon skrattade.

Det fanns en god chans att hans vänner skulle vara på baren, tänkte Elvis. Han var angelägen om att stöta på Redemption. Det verkade ibland som om Redemption kände alla, hörde allt och kunde skaffa fram vad som helst, till ett pris. Elvis hoppades att Redemp-tion skulle hjälpa honom gratis, eftersom han var pank. Dessutom var de vänner.

Han hade träffat Redemption i skolan när han kom dit första gång-en, vilket i sig var tur för Redemption var nästan aldrig i skolan. Han hade dykt upp kanske två gånger i månaden med gåvor till lärarna och rektorn, som alltid villigt skickade honom vidare till nästa klass. Redemption hade släpat på en motvillig get och osäkert balanserat ett knyte med jamsrötter på huvudet, när Elvis rusat förbi och nästan sla-git omkull honom, sen som vanligt.

”Hallå där, stanna!” skrek Redemption med en röst som fick Elvis att frysa till is. ”Vadan denna brådska?”

”Ursäkta. Jag är sen.””Nåväl, om du hjälper mig att dra den hära envisa geten till rek-

torns kontor, ska jag ordna allting åt dig.”Det var så deras udda vänskap började. Elvis avgudade Redemp-

2160-2790-005023_HenrikCalender-Graceland - Back - FB 001 - 09/02/09 17:44:38 - Black

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


Chris Abani

Celanders förlag

Översättning av Roy Isaksson30

....................

tre....................

Med ditt finger på kungens huvud, spåra stjärnan. Ser du? Flikarna faller däråt spetsen pekar. Detta är den första sanningen.

Kungens huvud är kolanötens topp, eller huvud. Stjärnan är mönstret av linjer tydligt inpräglade på den som bestämmer antalet flikar kolanöten kommer att få. Detta antal är nyckeln till igbofolkets matematiska system. Antalet rymmer klanens verklighet.

....................

Lagos, 1983

En blek vattnig sol steg över gettot i Maroko. Platsen surrade redan av liv. Människor skyndade ut till busshållplatserna på väg till jobbet, och färjekajen var fullpackad, ändå låg de två färjorna som korsade lagunen mellan Maroko och Lagos centrum ungefär femtio meter ut i vattnet, utan några passagerare ombord.

Plankgångarna, som genomkorsade tre fjärdedelar av slummen, ljöd som xylofoner när en mångfald av skor som skyndade över dem slog an olika toner. I leran inunder denna svävande stad rotade hun-dar, grisar, getter och fjäderfän efter mat. Någonstans i närheten sjöng församlingen i en spiritistisk kyrka med höga röster en berusande, fruktbar musik som utgjorde en rytmisk, trummande bakgrund till deras religiösa extas.

Elvis hade beslutat sig för att hitta fast jobb, eftersom han inte kunde lita på att dansen skulle ge en regelbunden inkomst. Det var inte som han gav upp sina drömmar att bli dansare, resonerade han; det var mer som att han sköt upp det ett tag. Med pengarna han tjäna-de kunde han kanske spara ihop och resa till Amerika. Det var en plats


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2



1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


Detta är orden från älskande, från dansare, från makalösa sångare.Detta är sånger om du känner musiken.

— amiri baraka


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


27

”Oroa dig inte, en dag kommer du att göra det.”Men Elvis kunde inte gå förbi träden utan att känna hur de brotts-

ligas andar sträckte sig efter honom, och inte heller kunde han äta den välsmakande frukten. Högt uppe på Innocents axlar kände han hur löven strök mot ansiktet som hungriga fingrar, och han blev verkli-gen glad när de gamla männen svängde av från vägen och in i bus-hen. De kom snart till ett jättelikt irokoträd som tjänade som stam-mens helgedom. De gamla männen stannade och tog bågen och pilen från Elvis och närmade sig trädet. De lösgjorde kycklingen och band den upp och ner vid en gren intill andra som var i olika stadier av för-ruttnelse. De hängde som groteska utsmyckningar på en julgran. De gamla männen tog en stjärtfjäder från fågeln och stack den i Elvis hår. De skar i trädets bark och doppade fingrarna i saven och ritade möns-ter i hans ansikte. Och sedan var det över. Sunday lyfte upp Elvis och höll honom tätt intill de ruttnande fåglarna. Elvis vände sig bort från stanken.

”Vänd dig inte bort från döden. Vi måste se den i vitögat. Vi är män”, sa Sunday.

Elvis vände sig mot honom, med tårfyllda ögon.”Men den stinker.””Det gör även livet, min pojke. Det gör även livet”, sa Joseph.

”Kom, Sunday, låt din son förena sig med sina kamrater. Han är man nu. Kom, vi måste fortfarande göra slut på den dära whiskyn.”

Sunday nickade. Han såg på Elvis en lång stund innan han satte ner honom.

Han vände sig till Innocent och Godfrey och sa åt dem att vaka över sin kusin, och sedan gav han sig i väg tillsammans med Joseph. Gruppen med sjungande pojkar följde dem, helt inställd på att delta i alla festligheter. Innocent lyfte upp Elvis och bar honom på sina axlar medan de gick tillbaka till huset. Han stannade vid en kiosk alldeles utanför inhägnaden.

”Varför stannar vi?” frågade Godfrey.”Ah, Elvis har smakat på blod för första gången, så som man måste

han dricka tillsammans med män”, svarade Innocent.Medan han beställde öl till sig själv och Godfrey, öppnade han en

kall Fanta till Elvis.”Hur kändes det?” frågade Innocent honom.


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


................................

bok i.................................

Det verkade nästan oväsentligt att han var afrikan.Så oerhört hade hans inre varseblivningar vuxit med åren …

— bessie head, A Question of Power

26

”På vår tid var det en riktig örn.””Låt oss bara fortsätta med det”, sa Sunday.De gamla männen blängde ilsket på honom. Sedan gick de en efter

en fram till Elvis och blåste kritpulver i hans ansikte. De smorde hans huvud med olja och medan de tog bågen och pilen ifrån honom och räckte dem till Joseph, spottade de i hans handflator och mumlade en välsignelse över honom. Sedan gick de ut från gårdsplanen.

Innocent, femton år gammal, var Elvis äldsta kusin. Elvis visste att Innocent hade varit pojksoldat i inbördeskriget som slutade två år tidigare och att när Innocent sov över i Elvis hus vaknade han mitt i natten, skrikande. Oye berättade för honom att Innocent skrek där-för att andarna av dem han hade dödat i kriget plågade honom, och om han, Elvis, inte uppförde sig, skulle Innocents andar plåga honom också. Bortsett från krigshistorien var Innocent och Godfrey, som var tretton, praktiskt taget främlingar för Elvis. Han beundrade dem på avstånd med deras jättehöga afrofrisyrer och platåskor, men som ton-åringar hade de inte mycket med honom att göra.

Innocent böjde sig ner och lyfte upp Elvis på sina axlar. Han kän-de sig väldigt vuxen när han satt där uppe och såg världen från den höjden. Farbror Joseph räckte tillbaka bågen till Elvis och de följde de gamla männen ut från inhägnaden, åtföljda av gruppen med yngre män som nu sjungande anslöt sig till processionen.

De följde de gamla männen längs vägen och sjöng lovsånger till El-vis som en stor krigare och jägare. Vägen ledde bort från torget, mot gårdarna och ritualplatserna. Den var inte stenlagd och kantad av träd Elvis bara kände som bushmango. De växte i raka led. Han frågade en gång Oye hur det kom sig att vilda träd kunde växa i en så rak linje.

”Det gör de inte, lille vän”, sa hon. ”Förr i tiden begravdes krimi-nella och mördare levande, upprättstående. En blommande stör drevs genom deras huvuden och dom blev till träden. Det är därför frukten är så söt.”

Hon skrockade åt hans förskräckta uppsyn. Beatrice hade gripit in.”Mamma! Han är bara fem år.””Barn är aldrig för unga för att höra sanningen. Vet du varför dom

kriminella dödades på det sättet? Frälsning. I döden fick dom en chans att vara till nytta, att ge näring till fruktbärande träd. Förstår du?”

Elvis skakade på huvudet.


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2



1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


24

för det. Hon fick en plötslig hostattack och skulle ha fallit omkull om inte moster Felicia fångat upp henne och lett henne in igen.

”Mamma! Mamma!” ropade Elvis och kämpade för att komma till henne.

”Stå stilla”, sa Sunday och drog honom hårt i armen. Han snubb-lade, men stöttade sig mot sin farbror. Nära tårarna såg han Beatrice dra sig tillbaka in i huset. Han såg sig omkring efter Oye, men hon stod inte att finna. Istället såg han sina tonårskusiner, Innocent och Godfrey, och en svärm av andra pojkar i åldern tio till nitton. Denna grupp bestod av unga män från grannbyarna som kommit för att väl-komna Elvis på hans första steg till manlighet så som traditionen fö-reskrev, och som en del av ritualen skulle de bilda ett följe av sångare. Sanningen var att de bara var där för att de hoppades att de alla skulle bli bjudna på god mat och massor att dricka. Sunday la märke till att Elvis uppmärksamhet vandrade iväg och insåg att han letade efter sin mor och mormor.

”Det är dags att skära av dina förklädesband”, sa han till Elvis. ”Detta handlar om att bli man. Inga kvinnor tillåtna.”

”Lugn, Sunday”, sa Joseph.”Vadå lugn? Det är därför han måste lära sig tidigt att bli en man,

fattar du?””Jag vet, men lugn.”Elvis stod stilla under ordväxlingen medan Joseph fortsatte måla.”Joseph, jag har lite White Horse whisky, låt mig hämta den, va?””Behöver du fråga?” svarade Joseph med ett skrockande skratt.Sunday reste sig och gick in i huset för att hämta whiskyn från sitt

privata förråd i sovrummet. Inifrån huset kom den tysta protesten från Elvis Presleys ”Return to Sender” spelad på låg volym. Så snart Sunday var borta började Elvis ställa frågor.

”Vad är det som pågår?””I dag, Elvis, ska du döda din första örn.””Men jag är för liten.””Oroa dig inte”, sa farbror Joseph och skrattade.”Men varför måste jag döda örnen?””Detta är det första steget in i mandom för dig. När du är äldre, är

nästa steg att döda en get, och sedan därifrån börjar vi dina mandoms-riter. Men detta är det första steget.”

9

....................

ett....................

Detta är kolanöten. Detta frö är en stjärna. Denna stjärna är livet. Denna stjärna är vi.

Igbofolket anser att kolanöten är helig och erbjuder den vid varje sammankomst och till varje besökare, som en välsignelse, som förfriskning, eller för att besegla en överenskommelse. Bönen som föregår brytandet och delandet av nöten lyder: Den som kommer med kola, kommer med livet.

....................

Lagos, 1983

Elvis stod vid det öppna fönstret. Utanför: häftigt regn. Han pressade upp fönsterluckan av trä med hjälp av ett gammalt radiobatteri, mot vinden. Ovädret dränkte det metalliska ljudet från den bärbara radion på bordet. Han kände sig klaustrofobisk och fingrarna grep om det rostiga metallhöljet. Det var svalt mot hans läppar, haka och panna när han tryckte ansiktet mot det.

På andra sidan gatan stod en byggnadsstomme; golvet och pelarna bar grönt mögel på grund av upprepade regn. Mellan pelarna hade en kvinna rest en buka, inte mer än en ranglig utbyggnad gjord av bitar av korrugerad takplåt och plast som hölls samman av hoppet. Kväl-lar utan regn svepte doften av stekt jams och dodo från den in i hans rum och retade hans hunger. Men i dag var eldstaden blöt och allt so-tet hade spolats bort.

Lika snabbt som det började avtog skyfallet och blev till ett svagt duggregn. Vatten, tjockt av sediment, rann nedför de rostfärgade plåt-taken och översvämmade handfat och dunkar som satts ut för att sam-


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


10

la upp det. Kranar stod övergivna och ensamma på gårdarna, och de-ras svängda metallnäbbar till utloppsrör droppade regnvatten. Nakna barn störtade ut ur grå våta hus och halkade och plaskade i leran, jaga-de av rop från föräldrar som försökte få dem klara för skolan.

Regnet hade rensat ut den tryckande hettan som redan fallit som en filt över Lagos; men lukten av avfall från soptippar, ospolade toa-letter och unkna kroppar var fortfarande överväldigande. Elvis vände sig från fönstret och släppte ner den trådslitna gardinen. Idag var det hans sextonde födelsedag, och liksom alla de andra skulle den passera utan att firas. Så hade det varit sedan hans mor dog åtta år tidigare. Han brukade tänka att firandet av födelsedagen var alltför smärtsamt för fadern, en ständig påminnelse om hans förlust. Men sedan dess hade Elvis kommit fram till att fadern helt enkelt var självupptagen. Det minsta jag borde göra är att få lite mer sömn, tänkte han där han satt på sängen. Men solen genomborrade det tunna tyget och badade rummet i sterilt ljus. Radion spelade Bob Marleys ”Natural Mystic” och han sjöng med, låten var välbekant.

”There’s a natural mystic blowing through the air / If you listen ca-refully now you will hear …” Hans röst dog bort när han insåg att han inte kunde alla orden, och han nöjde sig med att nynna till sången med-an han lyssnade till ljuden från staden som vaknade upp: plåthinkar som skrapade, ljudet av bebisar som grät, småbarn som gallskrek efter mat och människor som skyndade sig men inte kom någonstans.

I rummet intill spelade någon highlife-musik på en radio som inte var ordentligt inställd. Den snabbare highlifen drog bort hans upp-märksamhet från Bob Marley och irriterade honom. Han kände väl till highlife-låten, ”Ije Enu” av Celestine Ukwu. Han övergav Bob Marley och sjöng med:

”Ije enu, bun a ndi n’kwa n’kwa ndi n’wuli n’wuli, eh …”På vägen utanför småträtte två kvinnor. I fjärran drev ljuden fram

från moluekonduktörer som tävlade om kunder:”Yaba! Yaba! Raka spåret!””Oshodi! Oshodi! Raska på!”Elvis såg sig omkring i rummet. Kalendrar med Jesus Can Save och Ni

gerian Eagles hängde från fläckiga väggar som inte hade sett ett lager med färg på åratal. Ett tidskriftsurklipp av en BMW höll på att lossna från den bortre väggen, och änden fladdrade retsamt. Det nakna cement-


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


11

golvet var ett sprucket och gropigt månlandskap. Ett trästycke, stöttat i båda ändar av lättbetongblock, tjänade som bokhylla. På den fanns hans få böcker arrangerade, och varje volym föll isär efter åratals bruk.

Vid fönstret stod ett dammtäckt skrivbord, och intill det en hop-fällbar metallstol, brun och krusig av rost. Den enkla campingsängen han låg på var nersjunken i mitten och den lövtunna madrassen er-bjöd lika mycket komfort som en bastmatta. En trästång fäst diago-nalt mellan två hörn i rummet tjänade som garderob.

Det knackade hårt på dörren, och när Elvis samlade ihop vecken på sitt höftskynke kring midjan för att resa sig, fastnade lappan, en gång vacker men nu hemsökt av hål, i sängkanten och han utstötte en svordom. Boken som han hade somnat ifrån medan han läste, Ralph Ellisons Osynlig man, föll från hans sida ned på golvet, och den gamla pocketen sprack i ryggen och delade sig prydligt i två halvor lika pre-cist som om den skivats med ett svärd.

”Elvis! Elvis! Vakna. Klockan är över sex på morron och alla dina kompisar är där ute och letar efter arbete”, sa hans far, Sunday.

”Vilket arbete, sir? Jag har ett jobb.””Att dansa är inget jobb. Vi dansar alla i baren när det är lördag.

Öppna den här förbaskade dörren!” ropade Sunday.Elvis öppnade dörren och synade honom. Lusten att dänga knyt-

näven i faderns ansikte var gammal och överväldigande.”Jag ska bara tvätta mig och sen ge mig av”, mumlade han och ha-

sade förbi Sunday på väg mot bakgården. Han passerade Jagua Rigo-go, som stod mitt på bakgården och rensade tänderna med en tugg-pinne och förberedde sig för sin morgontvagning och kunderna som snart skulle börja anlända för att konsultera honom i andliga frågor. Han sträckte sig fram och kramade Elvis arm när han passerade. Elvis vände sig mot honom och öppnade munnen för att säga något.

”Innan du talar, min vän, kom ihåg att en andlig man tyglar sin vrede. Arga ord är som ett slag i ansiktet.”

Elvis såg Jaguas dreadlocks, samlade bakom honom i en lång häst-svans med ett snurrat tennispannband, och den avlägsna röda genom-trängande blicken i hans ögon. Han hade inte sin pytonorm med sig, och Elvis undrade var den var. Förmodligen sov den i hyddan Jagua hade bär-gat från en av stadens soptippar, och som stod i hörnet av hans rum. Mer-lin, hans pytonorm, sov i den, lika bekvämt som vilken bebis som helst.


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


21

han hade fruktat honom under så stor del av sitt liv. En mumlad hälsning kastad i förbigående över axeln när han kom in i huset var hans enda svar. Han mötte sina styvsyskon i hallen, där de satt och spelade fia.

”God kväll, broder Elvis”, sa Tunji, den äldste.”God kväll, broder!” sa Akin och Tope, de två yngre, i korus.Elvis grymtade och såg knappt på dem när han gav dem moi-moi

innan han fortsatte ut till bakgården. Han gjorde sitt bästa för att und-vika dem, ville inte bli inblandad. Han insåg att det var orättvist, men det var hans sätt att straffa Comfort.

Bara för att reta henne strosade han bort till köket, där hon satt och skvallrade med några kvinnor. Skrattet dog ut i hennes ansikte när hon såg honom.

”God kväll, mor”, sa han. Han möttes med isande tystnad. ”Finns det någon mat till mig?”

”Ack, titta på denne tokige pojke! Ända sen i morse går han ut bara för att gå omkring. När han kommer tillbaka är det enda han kan göra att hitta mat. Skaffa jobb som hans kompisar kan han inte.”

”Oga sir!” sa hon, med adress till Elvis. ”Jag vänta på dig tills jag ge hund din mat. Ingen mat för dig.” Som för att bekräfta detta slickade familjens byracka sitt tomma fat med ett skrapande ljud.

Med en suck vände han och lämnade köket. ”Gud, jag hatar hen-ne”, mumlade han halvhögt när han gick sin väg och övervägde att sätta eld på henne med de pyrande resterna av träkolselden. Han vis-ste inte varför han brydde sig; han lyckades bara reta upp sig. Han lade sig på sängen och försökte läsa. Men han kunde inte koncentrera sig och snart slumrade han till.

Den kyliga vinden som kom in genom hans öppna dörr väckte ho-nom. Han kunde se sin far utanför på verandan, där han satt redlöst berusad, omedveten om den bitande kyliga havsbrisen, med huvudet lutat i en omöjlig vinkel. Flugor svävade över pölar av utspillt sött palmvin, kröp in i hans näsborrar och över hans kala huvud. Joshua och Madam Caro hade gett sig av. Jagua Rigogo låg och sov på en bänk, med ormen i en hög på sin mage.

När den våldsamma vreden kom överrumplade den honom. Han slog igen dörren så hårt att putsen regnade från överstycket. Han hörde fadern ramla av stolen med ett förvånat skrik, men det skänkte honom ringa tröst.

12

”Jagua. Jag …” började Elvis och avbröt sig sedan.Jagua log och missuppfattade Elvis resignation som behärskning.”Det är rätt”, sa han.Elvis suckade bara och hämtade tyst vatten från plåtdunken som

solade sig i hörnet av gårdsplanen. Han ryckte till sig sin handduk från linan och steg in i badrummet och försökte att inte röra vid de slem-täckta väggarna och den använda sanitetsbindan i hörnet. Hur ham-nade de här? undrade han. För bara två år sedan bodde de i en liten stad och hans far hade ett bra jobb och var på vippen att vinna ett val. Nu bodde de i en slum i Lagos. Han slöt ögonen och skyndade sig ige-nom sin morgontoalett. På vägen tillbaka in för att klä på sig, passe-rade han åter fadern i hallen.

”Är du fortfarande här?”Elvis öppnade munnen för att svara men tänkte sig för.Vägen utanför deras lägenhet var vattenfylld och jorden hade pis-

kats till ett lerigt brunt skum som såg ut som chokladglasyr. Någon hade lagt ut korta plankor och skurit en stig genom dyn. Förmodligen Joshua Bandele-Thomas, tänkte Elvis. Joshua var excentrikern som bodde i rummet bredvid och tillbringade sina dagar med att låtsas vara lantmätare.

Elvis och hans far bodde i vänstra kanten av träskstaden Maroko, och deras korta gata övergick snart i en landgång av plankor som sling-rade sig genom resten av den svävande staden. Trots plankorna måste han gå sakta, eftersom han ofta var tvungen att vänta på att människor som kom från andra hållet skulle passera; plankorna var så smala.

Medan han väntade stirrade Elvis ner i de leriga pölarna och fö-reställde sig vilket liv, om något, som försökte kravla sig fram. Hans ansikte, som reflekterades tillbaka mot honom, verkade tillhöra en främling och flöt där som ett spöklikt huvud i en serietidning. Håret var kortsnaggat, nästan bortrakat. Ögonbrynen var två perfekta bå-gar, som om de hade formats på en skönhetssalong. De mörka ögonen såg trötta ut, vitorna var fläckiga av rött. Han särade sina tjocka läppar och prövade ett leende mot sin spegelbild, och spegelbilden morrade tillbaka. Skit, tänkte han, jag ser ut som skit. Medan han klafsade till busshållplatsen upprepades en tanke i hans medvetande: Vad har jag med allt det här att göra?

När han satt på den överfulla bussen tänkte han att fadern kunde ha


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


20

Elvis strövade ner till färjeläget när en kylig vind blåste upp. Det hade varit en lång dag, och mellan Iddoh Park och Bar Beach hade han nätt och jämnt tjänat tillräckligt för att få ett rejält mål mat. Det var svårt att förtjäna sitt uppehälle som Elvisimitatör, hålla till på marknader och järnvägsstationer, lika osynlig för pendlarna eller shopparna som ett verkligt spöke. Den här kvällen hade han funnit sig själv vildsint dansande i avvaktan på nattens plötsliga ankomst, men ingen tog no-tis om honom; de ville alla hinna hem innan mörkret kom med sina speciella faror.

Nattmarknaderna längs stranden vaknade till liv och de flämtande fotogenlamporna blinkade som tusen eldflugor. Han vandrade plan-löst genom folksamlingens trängsel och undrade om de alla var män-niskor; marknader ansågs vara korsvägar för de levande och de döda.

Han valde en billig buka bredvid rännstenen och beställde en wrap med krossad jams och egusisås. Han tänkte längtansfullt på Oyes mat-lagning medan han hastigt åt den smaklösa maten. Han saknade hen-ne. Comfort, kvinnan som hans far hade flyttat in i huset, gav honom aldrig mat. Det var svårt att tänka på henne som den onda styvmo-dern, för hon matade inte alltid sina egna barn, där alla tre var under tio år och bodde hos dem. Han köpte några wraps med moi-moi till sina styvsyskon och lämnade snabbt marknadens fart och fläng bak-om sig.

Han tog sig försiktigt över gettots landgångar och styrde kosan hemåt. Ett enda felsteg kunde leda till att han tappade fotfästet och föll huvudstupa ner i det gröna sumpiga vattnet som gettot till största delen var byggt på. Plankgångarna vilade på pålar som en jättelik tu-senfoting, vars många ben sjönk ner under ytan.

”Var har du varit sen i morse?” grymtade hans far till honom.Han satt på framsidans veranda med några grannar och blev sakta

full på palmvin och prat. Elvis noterade vilka som var där. Jagua Rigo-go med sina dreadlocks och sin sällskapspyton, Merlin, svept runt hal-sen (Elvis återgäldade ormens dödsblick och förlorade). Joshua Ban-dele-Thomas, med böjt huvud, smuttade på sitt glas med palmvin och undvek ögonkontakt med Elvis. Till och med Madam Caro, som ägde baren längre bort på gatan, var där. Kanske hon hade tagit med sig palmvinet.

Elvis betraktade föraktfullt sin far och försökte komma ihåg varför

13

rätt; det här var inget sätt att leva på. Han var pank hela tiden, tjänade nästan ingenting som gatuartist. Han behövde ett bättre jobb med en regelbunden inkomst. Han drog upp en bok ur sin ryggsäck och för-sökte läsa. Det var hans nuvarande inspirationskälla, ett väl tummat ex-emplar av Rilkes Brev till en ung poet. Han läste böcker av olika skäl och hade dem med sig överallt: en i ryggsäcken, som han kallade sin på-väg-bok, vanligtvis en som hade ett inspirerande budskap till honom; en vid sängen; och en hade han instoppad i hålet i väggen på toaletten för de där kyliga kvällarna när en stilla bris faktiskt gjorde lukten där uthärd-lig nog för att stanna kvar och läsa. Han öppnade boken och försökte läsa, lutade sig bakåt så långt han kunde på det trånga sätet. Han hatade det sätt på vilket han pressades mot metallsidan av den kraftigt byggda kvinnan som satt bredvid honom, med den ena yppiga skinkan på sä-tet, den andra hängande i gången, stödd mot en stående främlings ben. Elvis makade sig, rädd för den lösa metallfjädern som stack upp genom den sönderrivna plasten på sätets överdrag. Han hade gett upp läsandet och lät sina tankar sväva medan han stirrade på staden, till hälften slum, till hälften paradis. Hur kunde en plats vara så ful och våldsam och ändå vacker på samma gång? undrade han.

Han hade inte känt till fattigdomen och våldet i Lagos förrän han kom dit. Det var som om människor konspirerade med staden för att väva ett nät av tystnad runt dess obehagliga delar. Människor som inte bodde i Lagos såg bara vykort på skyskrapor, svepande vägbro-ar, stränder och hotell. Och när de som bodde där återvände till sina förfäders små städer vid jul, bar de designerkläder och strödde pengar omkring sig. De stormade in, levde ett dyrbart virvelvindsliv, och gav sig sedan i väg efter ett par veckor och återvände till sina gettoliv.

Men under ett strålande ögonblick bländade de; kvinnorna i pråli-ga kläder, makeup och handväskor som matchade deras skor och som vågade röka offentligt och dricka öl direkt ur flaskan; och männen som klädde sig med stil och inte skvallrade för dina föräldrar om de kom på dig med att röka. De lät dig smutta på sin öl och stoppade någ-ra naira i din skjortficka.

Lagos hade faktiskt sin beskärda del av rika människor och finare kvarter, och sedan han kom hit hade han förstått att en tredjedel av staden verkade förflyttad från västerlandets rika förorter. Där fanns vackra hus med sandstensfasad uppförda i välplanerade trädgårdar,


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


14

utspridda spanska haciendor i skinande vitt och ockra, eleganta bygg-nader i Frank Lloyd Wright-stil och bilar som var nya och utländska. Säg ett namn och Lagos hade en kopia av det och gjorde sig förtjänt av öknamnet ”One Copy”. Elvis hade läst en dagstidningsledare som ganska stolt påstod att Nigeria hade en högre procentandel av miljo-närer – i dollar, inte lokal valuta – än nästan något annat land i värl-den, och de flesta av dem bodde och skötte sina affärer i Lagos. Leda-ren underlät att nämna att deras rikedom hade skapats genom åren med hjälp av skumma politiker, kriminella soldater, mutade entrepre-nörer och giriga oljebolagsdirektörer. Eller att Nigeria också hade en högre procentandel fattiga människor än nästan något annat land i världen. Vad var det hans far hade sagt om statistik?

”Om du har något att skryta med så gör det, annars får du nöja dig med statistik.”

Han hade varit fjorton när han anlände till Lagos två år tidigare, olycklig och oförmögen att passa in i skolan, där hans småstadstänkande och uttal utmärkte honom. Skillnaderna verkade inte så uppenbara, men de var påtagliga för de andra barnen – han hade aldrig spelat cricket i sko-lan, hans erfarenhet av filmer hade varit från gamla överdubbade stumfil-mer och de amerikanismer han kände till var gamla och omoderna. Där de andra barnen använde slang som ”cool” och ”hip” var han begränsad till cowboyjargong som ”schucks” och ”yup” och ”darn those rustlers”.

Så han skolkade från skolan och tillbringade långa perioder på en övergiven strand, inte alltför långt från Marokos getto där de bodde. Han övade på sina dansrutiner i timmar till ljudet från sin lilla radio. I början gjorde sanden honom långsam och rörelserna ryckiga. Men han framhärdade tills rörelserna tycktes utan ansträngning. Senare, när han dansade på släta underlag, verkade det som att han svävade. Stranden var också tillflyktsort för de hemlösa tiggarna som flyttats dit av polisen De var alltid artiga och erbjöd sig att dela med sig av sina ”biljetter till paradiset”. Elvis sa alltid nej till marijuanan, men doften hängde i den heta luften, och det blev snart svårt att engagera sig helt i verkligheten omkring honom.

En man som grälade högljutt bak i bussen inkräktade på hans tan-kar och påminde Elvis om hans första molue-resa. Molues var bussar unika för Lagos, och bara den platsen kunde ha hittat på ett sådant hy-bridfordon, dess ”magi” var det enda som hindrade det från att falla

.


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


15

itu. Förarhytten på bussen var importerad från England, en av Bed-ford-serierna. Karossens chassi kom från överskott av japanska armé-jeepar som kasserats efter andra världskriget. Busskupén var byggd av delar av trasiga bilar och bortkastade takplåtar – vad som helst som kunde hamras till form eller formas på annat sätt. Den färdiga produk-ten, med två svarta ränder som löpte längs en kanariegul kaross, såg ut som en grovt uthamrad gul sardinburk.

Bussarna hade plats för fyrtionio sittande och nio stående, men rymde ofta sextio plus tjugo. Människor hängde på sidorna och ut ge-nom dörrarna. En del stod till och med på de bakre stötfångarna och höll sig fast i takräcket. Bussarna kryssade så snabbt genom den täta trafiken att passagerarna kastades omkring och de som hängde utanpå gungade vådligt. En gammal man på bussen hade berättat för honom att andarna på vägen dansade kring bussarna och försökte plocka åt sig feta offergåvor, vedergällning för vanhelgandet av vägen, som när den byggdes uppenbarligen skiljt dem från deras rötter och lämnat dem fångade i ett urbant kaos som var skrämmande och förvirrande. Elvis visste aldrig om dessa andar befolkade en särskild väg eller alla vägar, eller hur de såg ut. Men den gamle mannens berättelse lät så sannolik att den hade stannat kvar hos honom.

Elvis gäspade, slöt ögonen och vilade huvudet mot den kyliga me-tallsidan. Plötsligt reste sig en man längst fram, slog med knogarna mot busstaket och harklade sig.

”God morgon, mina damer och herrar.”Hans röst hade en egendomlig klang.”Vi får ny produkt till salu i dag som heter Pracetmol. Den botar

alla sorters smärta, värk och feber framkallad i kroppen. Om ni ser på förpackningen, kan ni se att utgångsdatum är december åttitre. Detta är en ny medicin från de vita mänskornas labb och massor av forsk-ning har lagts på det. Den är tillverkad i Jugoslavien. I de’ landet kal-lar man de’ narkotika och det kostar en massa pengar. Vi i Star Ad-vertising Agency med huvudkontor i Orile Lagos har valts ut av till-verkarna för att lansera den här medicinen i Nigeria. I dag kan ni få ert exemplar billigt av mig. På grund av och i reklamsyfte, kostar denna förpackning som innehåller tjugo tabletter bara en naira. Om ni kollar hos vilken apotekare som helst kostar den tre naira där. Köp er egen nu, till mamma, pappa och barn likaså …”


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


16

Elvis försökte stänga ute läkemedelsförsäljarens röst men kunde inte. Lyckligtvis steg försäljaren av bussen vid nästa hållplats och Elvis såg honom korsa vägen och hoppa på en buss som gick åt motsatt håll, och var lättad över att han inte behövde lyssna på honom hela vägen till Iddoh Park. Bakåtlutad slöt Elvis ögonen igen, och just som han dåsade till väcktes han av det ihärdiga ropandet från en åkande pre-dikant. Predikanten bar en smutsig, trådsliten vit skrud och ovårda-de dreadlocks; han hade en bibel i ena handen och i den andra en stor bjällra med vilken han ideligen avbröt sitt yrande. Han måste ha klivit på när försäljaren klev av.

”Ångra er, säger jag. Jag är en röst som ropar i vildmarken. Ångra er och kom till Herren innan det blir för sent. Jag såg en uppenbarelse från Herren och han avslöjade många saker för mig. Lyssna – jag säger, lyssna”, sa han och förstärkte sitt skränande med höga och frikostiga klanger från sin bjällra.

”Herren säger enda vägen till frälsning ligger hos Yaweh-Adonais Sista Dagarnas Profetiska Spiritistiska och Messianska Kyrka av Gud och Hans Välsignade Son Jesus av Berget Karmel. Amen. Lyssna, brö-der, jag är symbolen för denna underbara Guds kyrka och jag uppma-nar alla som vill bli frälsta från evig osalighet att besöka oss på sönda-gar nära Ojos busshållplats och se mirakler inträffa. Bevittna bönens kraft, de lama skall gå och de blinda se. Lyssna …”

Elvis stod inte ut längre och steg av vid Bar Beach busshållplats. Det var en fin dag, inte alltför varmt, med en skön bris som kom från oceanen, och han tänkte att han kunde tjäna lite pengar på vita utlandsboende och någon enstaka turist som solade på stranden. De blev alltid överraskade och glada över att träffa en Elvisimitatör här, särskilt amerikanerna, som ofta var riktigt generösa. Han korsade den heta sanden på stranden som gränsade till Hilton Hotel. Medan han gick mot de provisoriska omkläd-ningshytterna av bast, la han märke till vilka som var där.

Utsträckt på en däcksstol låg en kraftigt byggd man med en enorm mage och på den en uppslagen bok. Solen brände huden runt omkring den, och Elvis undrade om den resulterande vita fläcken skulle inne-hålla något av texten. En härjad kvinna med rött hår och hud som bör-jade rodna matchande jagade efter tre upprymda barn i åldrarna från fem till nio. I hennes hand fanns en vit fläck av solskyddskräm, och med sin förvirrade uppsyn såg hon ut som om hon plötsligt insåg att

17

hon höll i ett kroppsligt sekret. Hennes man (om han var hennes man) dåsade på en annan däcksstol, som saknade ett ben. För varje snark-ning vacklade den betänkligt men trotsade fysikens lagar och förblev upprätt. Ett äldre par stod och såg ut mot horisonten, med händerna kupade mot solens bländande sken på vattnet som om de tittade efter sin förlorade ungdom.

Magert utbyte, tänkte han när han smet in i en hytt och tog av sina gatukläder. Han gled in i den vita skjortan och de vita byxorna, drog på sig strumporna och kanvasskorna, och pressade ner peruken på hu-vudet. Han kunde inte se sig själv ordentligt i den lilla fickspegeln han bar. I Iddoh Park, hans vanliga tillhåll, hade han börjat lita på buti-kernas skyltfönster för sin spegelbild. Han hoppades att han såg bra ut. Han rotade i ryggsäcken efter burken med glitterspray. Han kunde inte hitta den, så han började dra ut allting ur ryggsäcken, inklusive en anteckningsbok ombunden med snöre. Dess läderbindning var gam-mal och sprucken.

Elvis hejdade sig ett ögonblick, knöt upp den och bläddrade snabbt igenom sidorna som om han sökte efter en trollformel för att hitta den borttappade glittersprayen. Hans fingrar gled över den spretiga handstilen. Det var hans mors anteckningsbok, en samling av mat- och apoteksrecept och en del andra bitar utan samband med varan-dra, som brev och anteckningar om saker som verkade lika nyckfulla som handstilen: det var allt han ärvt av henne, allt han hade för att pussla ihop hennes liv. Han stirrade på sidan han hade slagit upp och läste receptet som om det var en uppmuntrande psalm. Han slog ihop anteckningsboken med en smäll och band ihop den och stoppade ner den tillsammans med de andra föremålen han hade plockat fram.

Han hittade glittersprayen men insåg, när han försökte använda den, att den hade tagit slut. Han skakade ilsket burken och tryckte gång på gång ned munstycket. Det hördes ett trött väsande av luft, men inget glitter. Med en besegrad suck vände han sig till den lil-la burken med talkpuder nedstoppad i en av ryggsäckens fickor. Han skakade fram en handfull och strök på ett tjockt lager och kikade in i spegeln. Han var missnöjd; det var inte så vita människor såg ut. Om han bara kunde använda makeup, tänkte han, vilka grejer han skul-le kunna göra. Men makeup var ett farligt alternativ, eftersom han kunde förväxlas med en av de prostituerade transvestiter som häng-


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


18

de på stranden. De trakasserades alltid av lokalbefolkningen och blev ofta svårt slagna. Dessutom brukade Oye, hans mormor, säga med sin skotska accent: ”Gräet inte över de ting du inte kan förännra.” Han drog på sina handskar, tog sin ryggsäck och steg ut.

Medan han gick bort till utlänningarna, oförmögen att skilja tu-risterna från de utlandsboende och ambassadpersonalen, la han mär-ke till att en av hotellets säkerhetsvakter spolade vatten från en slang på stranden. Det verkade underligt för Elvis, och det enda han kunde tänka på var att det var ämnat att svalka sanden intill utlänningarna.

De upphörde med det de höll på med och tog in hans ankomst. Mannen med den enorma magen satte sig upp, och den olästa boken gled ner från hans mage. Den sovande maken vaknade med ett ryck och föll omgående ner i sanden när hans däcksstol till sist gav vika. Den härjade kvinnan slutade jaga barnen, som samlades kring hennes ben när den vålnad som var Elvis kom närmare. Till och med det gam-la paret hade gett upp sökandet efter sin ungdom och iakttog honom.

”Välkommen till Lagos, Nigeria”, sa Elvis.Han ställde ner sin ryggsäck och tog flera steg bort från den, och

den nyvattnade sanden knastrade under hans hälar. Han harklade sig, räknade in ”Ett, två, tre” och började sedan sjunga ”Hound Dog”, falskt. Samtidigt satte han igång med sitt dansnummer.

Det byggdes upp långsamt, ett ben liksom rycker vid knäet, sedan bäckenknycken, armen som dinglar vid sidan blir levande, pekfinger och tumme knäpper fram takten. Med en snubbling, därför att den våta sanden, tills han anpassade sig till den, sög fast vid hans fötter, satte han igång med resten av sitt nummer. Det var fascinerande att se honom sväva över sanden, rörelser lika flytande som en våg, och det tog en stund innan någon av utlänningarna rörde sig eller sa något.

”Va tror du han håller på med?” frågade mannen med den enorma magen och vände sig till fadern utsträckt i sanden.

”Jag vet inte.””Jobbar han för hotellet?””Jag vet inte.””Så va tror du han vill?””Jag tror att han gör en Elvisimitation”, sa den härjade kvinnan.”Han ser inte ut som nån Elvis jag känner. Dessutom, sitter inte

den där peruken bak och fram? Tror du att han talar engelska?”

15

itu. Förarhytten på bussen var importerad från England, en av Bed-ford-serierna. Karossens chassi kom från överskott av japanska armé-jeepar som kasserats efter andra världskriget. Busskupén var byggd av delar av trasiga bilar och bortkastade takplåtar – vad som helst som kunde hamras till form eller formas på annat sätt. Den färdiga produk-ten, med två svarta ränder som löpte längs en kanariegul kaross, såg ut som en grovt uthamrad gul sardinburk.

Bussarna hade plats för fyrtionio sittande och nio stående, men rymde ofta sextio plus tjugo. Människor hängde på sidorna och ut ge-nom dörrarna. En del stod till och med på de bakre stötfångarna och höll sig fast i takräcket. Bussarna kryssade så snabbt genom den täta trafiken att passagerarna kastades omkring och de som hängde utanpå gungade vådligt. En gammal man på bussen hade berättat för honom att andarna på vägen dansade kring bussarna och försökte plocka åt sig feta offergåvor, vedergällning för vanhelgandet av vägen, som när den byggdes uppenbarligen skiljt dem från deras rötter och lämnat dem fångade i ett urbant kaos som var skrämmande och förvirrande. Elvis visste aldrig om dessa andar befolkade en särskild väg eller alla vägar, eller hur de såg ut. Men den gamle mannens berättelse lät så sannolik att den hade stannat kvar hos honom.

Elvis gäspade, slöt ögonen och vilade huvudet mot den kyliga me-tallsidan. Plötsligt reste sig en man längst fram, slog med knogarna mot busstaket och harklade sig.

”God morgon, mina damer och herrar.”Hans röst hade en egendomlig klang.”Vi får ny produkt till salu i dag som heter Pracetmol. Den botar

alla sorters smärta, värk och feber framkallad i kroppen. Om ni ser på förpackningen, kan ni se att utgångsdatum är december åttitre. Detta är en ny medicin från de vita mänskornas labb och massor av forsk-ning har lagts på det. Den är tillverkad i Jugoslavien. I de’ landet kal-lar man de’ narkotika och det kostar en massa pengar. Vi i Star Ad-vertising Agency med huvudkontor i Orile Lagos har valts ut av till-verkarna för att lansera den här medicinen i Nigeria. I dag kan ni få ert exemplar billigt av mig. På grund av och i reklamsyfte, kostar denna förpackning som innehåller tjugo tabletter bara en naira. Om ni kollar hos vilken apotekare som helst kostar den tre naira där. Köp er egen nu, till mamma, pappa och barn likaså …”


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


19

”Det gör dom väl allihop?””Hallå, grabben, vad vill du?Elvis stannade upp.”Pengar”, svarade han.”Som dricks?” ”Det ni vill ge?””Jag har inga pengar”, sa den härjade kvinnan. ”Men jag har lite

choklad. Har du ätit choklad förut?” Hon stoppade handen i sin väska och räckte en Hershey-bit mot honom.

”Nej tack, frun”, sa Elvis.”Hallå, mamma, det där är min!” sa ett av barnen, ryckte till sig

Hershey-biten och sprang iväg.”Bill! Bill!” ropade hon och satte iväg efter honom.”Hördu grabben, tänker du stå där hela dagen” frågade Jättemagen.”Vill ni att jag ska dansa lite mer?””Nej! Nej!” sa Jättemagen.”Jag tror inte han tänker ge sig av förrän han får lite pengar”, infli-

kade Utsträckte Maken.”Här”, sa Jättemagen och stoppade handen i fickan på sina byxor

som låg i sanden. ”Där har du. Ge dig i väg nu, vamos. Innan jag sät-ter säkerhetsvakten på dig.”

Vakten, som tyst hade sett på, la ner slangen när han hörde sig själv omnämnd. Elvis tog de två naira; det verkade knappast värt det. Hans bussbiljett kostade mer.

”Inga dollar?” frågade han.”Dollar? Stick i väg, grabben. Seså, vamos.”Elvis såg vakten närma sig och plockade med en suck upp sin rygg-

säck och gick iväg till busshållplatsen. Choklad minsann, tänkte han rasande. Han kom fram till bushållplatsen just som en molue kom kö-rande. Han väntade på att en ganska generöst tilltagen kvinna skulle stiga av. Hon stannade till framför honom, registrerade hans kläder och peruk och talkpudret som rann i svettiga små bäckar nerför hans ansikte.

”Vem gjorde de’ hära mot dig?” frågade hon.Men innan han kunde svara, vände hon sig om och gick skrattan-

de iväg.

,

14

utspridda spanska haciendor i skinande vitt och ockra, eleganta bygg-nader i Frank Lloyd Wright-stil och bilar som var nya och utländska. Säg ett namn och Lagos hade en kopia av det och gjorde sig förtjänt av öknamnet ”One Copy”. Elvis hade läst en dagstidningsledare som ganska stolt påstod att Nigeria hade en högre procentandel av miljo-närer – i dollar, inte lokal valuta – än nästan något annat land i värl-den, och de flesta av dem bodde och skötte sina affärer i Lagos. Leda-ren underlät att nämna att deras rikedom hade skapats genom åren med hjälp av skumma politiker, kriminella soldater, mutade entrepre-nörer och giriga oljebolagsdirektörer. Eller att Nigeria också hade en högre procentandel fattiga människor än nästan något annat land i världen. Vad var det hans far hade sagt om statistik?

”Om du har något att skryta med så gör det, annars får du nöja dig med statistik.”

Han hade varit fjorton när han anlände till Lagos två år tidigare, olycklig och oförmögen att passa in i skolan, där hans småstadstänkande och uttal utmärkte honom. Skillnaderna verkade inte så uppenbara, men de var påtagliga för de andra barnen – han hade aldrig spelat cricket i sko-lan, hans erfarenhet av filmer hade varit från gamla överdubbade stumfil-mer och de amerikanismer han kände till var gamla och omoderna. Där de andra barnen använde slang som ”cool” och ”hip” var han begränsad till cowboyjargong som ”schucks” och ”yup” och ”darn those rustlers”.

Så han skolkade från skolan och tillbringade långa perioder på en övergiven strand, inte alltför långt från Marokos getto där de bodde. Han övade på sina dansrutiner i timmar till ljudet från sin lilla radio. I början gjorde sanden honom långsam och rörelserna ryckiga. Men han framhärdade tills rörelserna tycktes utan ansträngning. Senare, när han dansade på släta underlag, verkade det som att han svävade. Stranden var också tillflyktsort för de hemlösa tiggarna som flyttats dit av polisen De var alltid artiga och erbjöd sig att dela med sig av sina ”biljetter till paradiset”. Elvis sa alltid nej till marijuanan, men doften hängde i den heta luften, och det blev snart svårt att engagera sig helt i verkligheten omkring honom.

En man som grälade högljutt bak i bussen inkräktade på hans tan-kar och påminde Elvis om hans första molue-resa. Molues var bussar unika för Lagos, och bara den platsen kunde ha hittat på ett sådant hy-bridfordon, dess ”magi” var det enda som hindrade det från att falla

.


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


20

Elvis strövade ner till färjeläget när en kylig vind blåste upp. Det hade varit en lång dag, och mellan Iddoh Park och Bar Beach hade han nätt och jämnt tjänat tillräckligt för att få ett rejält mål mat. Det var svårt att förtjäna sitt uppehälle som Elvisimitatör, hålla till på marknader och järnvägsstationer, lika osynlig för pendlarna eller shopparna som ett verkligt spöke. Den här kvällen hade han funnit sig själv vildsint dansande i avvaktan på nattens plötsliga ankomst, men ingen tog no-tis om honom; de ville alla hinna hem innan mörkret kom med sina speciella faror.

Nattmarknaderna längs stranden vaknade till liv och de flämtande fotogenlamporna blinkade som tusen eldflugor. Han vandrade plan-löst genom folksamlingens trängsel och undrade om de alla var män-niskor; marknader ansågs vara korsvägar för de levande och de döda.

Han valde en billig buka bredvid rännstenen och beställde en wrap med krossad jams och egusisås. Han tänkte längtansfullt på Oyes mat-lagning medan han hastigt åt den smaklösa maten. Han saknade hen-ne. Comfort, kvinnan som hans far hade flyttat in i huset, gav honom aldrig mat. Det var svårt att tänka på henne som den onda styvmo-dern, för hon matade inte alltid sina egna barn, där alla tre var under tio år och bodde hos dem. Han köpte några wraps med moi-moi till sina styvsyskon och lämnade snabbt marknadens fart och fläng bak-om sig.

Han tog sig försiktigt över gettots landgångar och styrde kosan hemåt. Ett enda felsteg kunde leda till att han tappade fotfästet och föll huvudstupa ner i det gröna sumpiga vattnet som gettot till största delen var byggt på. Plankgångarna vilade på pålar som en jättelik tu-senfoting, vars många ben sjönk ner under ytan.

”Var har du varit sen i morse?” grymtade hans far till honom.Han satt på framsidans veranda med några grannar och blev sakta

full på palmvin och prat. Elvis noterade vilka som var där. Jagua Rigo-go med sina dreadlocks och sin sällskapspyton, Merlin, svept runt hal-sen (Elvis återgäldade ormens dödsblick och förlorade). Joshua Ban-dele-Thomas, med böjt huvud, smuttade på sitt glas med palmvin och undvek ögonkontakt med Elvis. Till och med Madam Caro, som ägde baren längre bort på gatan, var där. Kanske hon hade tagit med sig palmvinet.

Elvis betraktade föraktfullt sin far och försökte komma ihåg varför

13

rätt; det här var inget sätt att leva på. Han var pank hela tiden, tjänade nästan ingenting som gatuartist. Han behövde ett bättre jobb med en regelbunden inkomst. Han drog upp en bok ur sin ryggsäck och för-sökte läsa. Det var hans nuvarande inspirationskälla, ett väl tummat ex-emplar av Rilkes Brev till en ung poet. Han läste böcker av olika skäl och hade dem med sig överallt: en i ryggsäcken, som han kallade sin på-väg-bok, vanligtvis en som hade ett inspirerande budskap till honom; en vid sängen; och en hade han instoppad i hålet i väggen på toaletten för de där kyliga kvällarna när en stilla bris faktiskt gjorde lukten där uthärd-lig nog för att stanna kvar och läsa. Han öppnade boken och försökte läsa, lutade sig bakåt så långt han kunde på det trånga sätet. Han hatade det sätt på vilket han pressades mot metallsidan av den kraftigt byggda kvinnan som satt bredvid honom, med den ena yppiga skinkan på sä-tet, den andra hängande i gången, stödd mot en stående främlings ben. Elvis makade sig, rädd för den lösa metallfjädern som stack upp genom den sönderrivna plasten på sätets överdrag. Han hade gett upp läsandet och lät sina tankar sväva medan han stirrade på staden, till hälften slum, till hälften paradis. Hur kunde en plats vara så ful och våldsam och ändå vacker på samma gång? undrade han.

Han hade inte känt till fattigdomen och våldet i Lagos förrän han kom dit. Det var som om människor konspirerade med staden för att väva ett nät av tystnad runt dess obehagliga delar. Människor som inte bodde i Lagos såg bara vykort på skyskrapor, svepande vägbro-ar, stränder och hotell. Och när de som bodde där återvände till sina förfäders små städer vid jul, bar de designerkläder och strödde pengar omkring sig. De stormade in, levde ett dyrbart virvelvindsliv, och gav sig sedan i väg efter ett par veckor och återvände till sina gettoliv.

Men under ett strålande ögonblick bländade de; kvinnorna i pråli-ga kläder, makeup och handväskor som matchade deras skor och som vågade röka offentligt och dricka öl direkt ur flaskan; och männen som klädde sig med stil och inte skvallrade för dina föräldrar om de kom på dig med att röka. De lät dig smutta på sin öl och stoppade någ-ra naira i din skjortficka.

Lagos hade faktiskt sin beskärda del av rika människor och finare kvarter, och sedan han kom hit hade han förstått att en tredjedel av staden verkade förflyttad från västerlandets rika förorter. Där fanns vackra hus med sandstensfasad uppförda i välplanerade trädgårdar,


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


21

han hade fruktat honom under så stor del av sitt liv. En mumlad hälsning kastad i förbigående över axeln när han kom in i huset var hans enda svar. Han mötte sina styvsyskon i hallen, där de satt och spelade fia.

”God kväll, broder Elvis”, sa Tunji, den äldste.”God kväll, broder!” sa Akin och Tope, de två yngre, i korus.Elvis grymtade och såg knappt på dem när han gav dem moi-moi

innan han fortsatte ut till bakgården. Han gjorde sitt bästa för att und-vika dem, ville inte bli inblandad. Han insåg att det var orättvist, men det var hans sätt att straffa Comfort.

Bara för att reta henne strosade han bort till köket, där hon satt och skvallrade med några kvinnor. Skrattet dog ut i hennes ansikte när hon såg honom.

”God kväll, mor”, sa han. Han möttes med isande tystnad. ”Finns det någon mat till mig?”

”Ack, titta på denne tokige pojke! Ända sen i morse går han ut bara för att gå omkring. När han kommer tillbaka är det enda han kan göra att hitta mat. Skaffa jobb som hans kompisar kan han inte.”

”Oga sir!” sa hon, med adress till Elvis. ”Jag vänta på dig tills jag ge hund din mat. Ingen mat för dig.” Som för att bekräfta detta slickade familjens byracka sitt tomma fat med ett skrapande ljud.

Med en suck vände han och lämnade köket. ”Gud, jag hatar hen-ne”, mumlade han halvhögt när han gick sin väg och övervägde att sätta eld på henne med de pyrande resterna av träkolselden. Han vis-ste inte varför han brydde sig; han lyckades bara reta upp sig. Han lade sig på sängen och försökte läsa. Men han kunde inte koncentrera sig och snart slumrade han till.

Den kyliga vinden som kom in genom hans öppna dörr väckte ho-nom. Han kunde se sin far utanför på verandan, där han satt redlöst berusad, omedveten om den bitande kyliga havsbrisen, med huvudet lutat i en omöjlig vinkel. Flugor svävade över pölar av utspillt sött palmvin, kröp in i hans näsborrar och över hans kala huvud. Joshua och Madam Caro hade gett sig av. Jagua Rigogo låg och sov på en bänk, med ormen i en hög på sin mage.

När den våldsamma vreden kom överrumplade den honom. Han slog igen dörren så hårt att putsen regnade från överstycket. Han hörde fadern ramla av stolen med ett förvånat skrik, men det skänkte honom ringa tröst.

12

”Jagua. Jag …” började Elvis och avbröt sig sedan.Jagua log och missuppfattade Elvis resignation som behärskning.”Det är rätt”, sa han.Elvis suckade bara och hämtade tyst vatten från plåtdunken som

solade sig i hörnet av gårdsplanen. Han ryckte till sig sin handduk från linan och steg in i badrummet och försökte att inte röra vid de slem-täckta väggarna och den använda sanitetsbindan i hörnet. Hur ham-nade de här? undrade han. För bara två år sedan bodde de i en liten stad och hans far hade ett bra jobb och var på vippen att vinna ett val. Nu bodde de i en slum i Lagos. Han slöt ögonen och skyndade sig ige-nom sin morgontoalett. På vägen tillbaka in för att klä på sig, passe-rade han åter fadern i hallen.

”Är du fortfarande här?”Elvis öppnade munnen för att svara men tänkte sig för.Vägen utanför deras lägenhet var vattenfylld och jorden hade pis-

kats till ett lerigt brunt skum som såg ut som chokladglasyr. Någon hade lagt ut korta plankor och skurit en stig genom dyn. Förmodligen Joshua Bandele-Thomas, tänkte Elvis. Joshua var excentrikern som bodde i rummet bredvid och tillbringade sina dagar med att låtsas vara lantmätare.

Elvis och hans far bodde i vänstra kanten av träskstaden Maroko, och deras korta gata övergick snart i en landgång av plankor som sling-rade sig genom resten av den svävande staden. Trots plankorna måste han gå sakta, eftersom han ofta var tvungen att vänta på att människor som kom från andra hållet skulle passera; plankorna var så smala.

Medan han väntade stirrade Elvis ner i de leriga pölarna och fö-reställde sig vilket liv, om något, som försökte kravla sig fram. Hans ansikte, som reflekterades tillbaka mot honom, verkade tillhöra en främling och flöt där som ett spöklikt huvud i en serietidning. Håret var kortsnaggat, nästan bortrakat. Ögonbrynen var två perfekta bå-gar, som om de hade formats på en skönhetssalong. De mörka ögonen såg trötta ut, vitorna var fläckiga av rött. Han särade sina tjocka läppar och prövade ett leende mot sin spegelbild, och spegelbilden morrade tillbaka. Skit, tänkte han, jag ser ut som skit. Medan han klafsade till busshållplatsen upprepades en tanke i hans medvetande: Vad har jag med allt det här att göra?

När han satt på den överfulla bussen tänkte han att fadern kunde ha


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


22

....................

bitterleaf-soppaoch krossad jams

(Igbo: Ofe Onugbo Na Nniji)

Ingredienser

BitterleafPalmoljaKräftorSaltChilipepparKokad oxsvansbiff eller kyckling och dess buljongOgiriUzizaKabeljoTorkad fiskJams

Tillagning

Skölj bitterleafen flera gånger tills den inte längre utsöndrar grönt skum. Bitterheten sitter i klorofyllet. Matlagning är alltid en bra tid för läkning, så du måste skölja bort din smärta, rensa och skölja igen tills även du har sköljt bort din bitterhet i den gröna gallan.

Hetta därefter upp lite palmolja i en panna och tillsätt kräftorna, salt och peppar. Stek en stund, tillsätt sedan buljongen från köttet tillsammans med lite vatten. Lämna på medelvärme i ungefär femton minuter innan du tillsätter dina kryddor, i det här fallet ogiri – en alkalie inte bara för soppan utan för själen likaså – och uziza, som dämpar ogirin medan den låter pepparn bränna starkt. Tillsätt därefter köttet, kabeljon, den torkade fisken och så bitterleafen. Låt koka i ytterligare tjugo minuter. Koka jamsen i stora bitar. Den är färdig om den klarar gaffeltestet. Krossa den i en mortel tills den har samma konsistens som mjuk deg. Ät genom att doppa bollar av krossad jams i bitterleafsåsen och svälja.

11

golvet var ett sprucket och gropigt månlandskap. Ett trästycke, stöttat i båda ändar av lättbetongblock, tjänade som bokhylla. På den fanns hans få böcker arrangerade, och varje volym föll isär efter åratals bruk.

Vid fönstret stod ett dammtäckt skrivbord, och intill det en hop-fällbar metallstol, brun och krusig av rost. Den enkla campingsängen han låg på var nersjunken i mitten och den lövtunna madrassen er-bjöd lika mycket komfort som en bastmatta. En trästång fäst diago-nalt mellan två hörn i rummet tjänade som garderob.

Det knackade hårt på dörren, och när Elvis samlade ihop vecken på sitt höftskynke kring midjan för att resa sig, fastnade lappan, en gång vacker men nu hemsökt av hål, i sängkanten och han utstötte en svordom. Boken som han hade somnat ifrån medan han läste, Ralph Ellisons Osynlig man, föll från hans sida ned på golvet, och den gamla pocketen sprack i ryggen och delade sig prydligt i två halvor lika pre-cist som om den skivats med ett svärd.

”Elvis! Elvis! Vakna. Klockan är över sex på morron och alla dina kompisar är där ute och letar efter arbete”, sa hans far, Sunday.

”Vilket arbete, sir? Jag har ett jobb.””Att dansa är inget jobb. Vi dansar alla i baren när det är lördag.

Öppna den här förbaskade dörren!” ropade Sunday.Elvis öppnade dörren och synade honom. Lusten att dänga knyt-

näven i faderns ansikte var gammal och överväldigande.”Jag ska bara tvätta mig och sen ge mig av”, mumlade han och ha-

sade förbi Sunday på väg mot bakgården. Han passerade Jagua Rigo-go, som stod mitt på bakgården och rensade tänderna med en tugg-pinne och förberedde sig för sin morgontvagning och kunderna som snart skulle börja anlända för att konsultera honom i andliga frågor. Han sträckte sig fram och kramade Elvis arm när han passerade. Elvis vände sig mot honom och öppnade munnen för att säga något.

”Innan du talar, min vän, kom ihåg att en andlig man tyglar sin vrede. Arga ord är som ett slag i ansiktet.”

Elvis såg Jaguas dreadlocks, samlade bakom honom i en lång häst-svans med ett snurrat tennispannband, och den avlägsna röda genom-trängande blicken i hans ögon. Han hade inte sin pytonorm med sig, och Elvis undrade var den var. Förmodligen sov den i hyddan Jagua hade bär-gat från en av stadens soptippar, och som stod i hörnet av hans rum. Mer-lin, hans pytonorm, sov i den, lika bekvämt som vilken bebis som helst.


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


23

....................

två....................

Vi dyrkar på olika sätt. Med vin, flödet av världslig vänlighet; med alliga-torpepparfrön, de heta och smärtsamma prövningarna; med nzu, tecknet på fred; med vatten, den helige andes välsignelse; med blod, essensen av allt liv; med mat, för att stilla gudarnas hunger; med böner, för att dämpa demoner-nas vrede. Men störst av allt detta är det gemensamma offrandet av kola, sjä-len som kallar på livet.

Elementen av tacksägelse i kolanötsritualen är uppenbara. Det finns tydliga paralleller till katolicismen, eftersom det tycks finnas någon sorts transsubstantiation i kolanötsceremonin som liknar oblaten i den katolska mässritualen. Där finns åkallandet av en allenarådande gud, referensen till kolanöten som representant för livet och genom anknytning, slutsatsen att förödandet av den ena motsvarar förödandet av det andra.

....................

Afikpo, 1972

Elvis hade ingen aning om varför hans far kallat honom till bakgår-den, bort från leksaksbrandbilen han lekte med. Han hade ingen aning om varför han ombetts att klä av sig i kalsongerna, eller varför farbror Joseph först band på honom en bastskjorta och sedan började måla konstiga mönster i röd och vit färg över hela hans kropp. Men han var fem år gammal och hade inte bara lärt sig att ingen förklarade särskilt mycket för honom, utan även att det var säkrast att inte fråga. Farbror Joseph hade för vana att uttrycka sin otålighet med slag.

Hans mor, Beatrice, stod i skuggorna, lutad mot en dörrkarm som stöd. Hon var sjuk och hade så varit en tid. Vad som än var i görningen måste det vara viktigt, tänkte Elvis, om hon hade stigit upp ur sängen

10

la upp det. Kranar stod övergivna och ensamma på gårdarna, och de-ras svängda metallnäbbar till utloppsrör droppade regnvatten. Nakna barn störtade ut ur grå våta hus och halkade och plaskade i leran, jaga-de av rop från föräldrar som försökte få dem klara för skolan.

Regnet hade rensat ut den tryckande hettan som redan fallit som en filt över Lagos; men lukten av avfall från soptippar, ospolade toa-letter och unkna kroppar var fortfarande överväldigande. Elvis vände sig från fönstret och släppte ner den trådslitna gardinen. Idag var det hans sextonde födelsedag, och liksom alla de andra skulle den passera utan att firas. Så hade det varit sedan hans mor dog åtta år tidigare. Han brukade tänka att firandet av födelsedagen var alltför smärtsamt för fadern, en ständig påminnelse om hans förlust. Men sedan dess hade Elvis kommit fram till att fadern helt enkelt var självupptagen. Det minsta jag borde göra är att få lite mer sömn, tänkte han där han satt på sängen. Men solen genomborrade det tunna tyget och badade rummet i sterilt ljus. Radion spelade Bob Marleys ”Natural Mystic” och han sjöng med, låten var välbekant.

”There’s a natural mystic blowing through the air / If you listen ca-refully now you will hear …” Hans röst dog bort när han insåg att han inte kunde alla orden, och han nöjde sig med att nynna till sången med-an han lyssnade till ljuden från staden som vaknade upp: plåthinkar som skrapade, ljudet av bebisar som grät, småbarn som gallskrek efter mat och människor som skyndade sig men inte kom någonstans.

I rummet intill spelade någon highlife-musik på en radio som inte var ordentligt inställd. Den snabbare highlifen drog bort hans upp-märksamhet från Bob Marley och irriterade honom. Han kände väl till highlife-låten, ”Ije Enu” av Celestine Ukwu. Han övergav Bob Marley och sjöng med:

”Ije enu, bun a ndi n’kwa n’kwa ndi n’wuli n’wuli, eh …”På vägen utanför småträtte två kvinnor. I fjärran drev ljuden fram

från moluekonduktörer som tävlade om kunder:”Yaba! Yaba! Raka spåret!””Oshodi! Oshodi! Raska på!”Elvis såg sig omkring i rummet. Kalendrar med Jesus Can Save och Ni

gerian Eagles hängde från fläckiga väggar som inte hade sett ett lager med färg på åratal. Ett tidskriftsurklipp av en BMW höll på att lossna från den bortre väggen, och änden fladdrade retsamt. Det nakna cement-


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


24

för det. Hon fick en plötslig hostattack och skulle ha fallit omkull om inte moster Felicia fångat upp henne och lett henne in igen.

”Mamma! Mamma!” ropade Elvis och kämpade för att komma till henne.

”Stå stilla”, sa Sunday och drog honom hårt i armen. Han snubb-lade, men stöttade sig mot sin farbror. Nära tårarna såg han Beatrice dra sig tillbaka in i huset. Han såg sig omkring efter Oye, men hon stod inte att finna. Istället såg han sina tonårskusiner, Innocent och Godfrey, och en svärm av andra pojkar i åldern tio till nitton. Denna grupp bestod av unga män från grannbyarna som kommit för att väl-komna Elvis på hans första steg till manlighet så som traditionen fö-reskrev, och som en del av ritualen skulle de bilda ett följe av sångare. Sanningen var att de bara var där för att de hoppades att de alla skulle bli bjudna på god mat och massor att dricka. Sunday la märke till att Elvis uppmärksamhet vandrade iväg och insåg att han letade efter sin mor och mormor.

”Det är dags att skära av dina förklädesband”, sa han till Elvis. ”Detta handlar om att bli man. Inga kvinnor tillåtna.”

”Lugn, Sunday”, sa Joseph.”Vadå lugn? Det är därför han måste lära sig tidigt att bli en man,

fattar du?””Jag vet, men lugn.”Elvis stod stilla under ordväxlingen medan Joseph fortsatte måla.”Joseph, jag har lite White Horse whisky, låt mig hämta den, va?””Behöver du fråga?” svarade Joseph med ett skrockande skratt.Sunday reste sig och gick in i huset för att hämta whiskyn från sitt

privata förråd i sovrummet. Inifrån huset kom den tysta protesten från Elvis Presleys ”Return to Sender” spelad på låg volym. Så snart Sunday var borta började Elvis ställa frågor.

”Vad är det som pågår?””I dag, Elvis, ska du döda din första örn.””Men jag är för liten.””Oroa dig inte”, sa farbror Joseph och skrattade.”Men varför måste jag döda örnen?””Detta är det första steget in i mandom för dig. När du är äldre, är

nästa steg att döda en get, och sedan därifrån börjar vi dina mandoms-riter. Men detta är det första steget.”

9

....................

ett....................

Detta är kolanöten. Detta frö är en stjärna. Denna stjärna är livet. Denna stjärna är vi.

Igbofolket anser att kolanöten är helig och erbjuder den vid varje sammankomst och till varje besökare, som en välsignelse, som förfriskning, eller för att besegla en överenskommelse. Bönen som föregår brytandet och delandet av nöten lyder: Den som kommer med kola, kommer med livet.

....................

Lagos, 1983

Elvis stod vid det öppna fönstret. Utanför: häftigt regn. Han pressade upp fönsterluckan av trä med hjälp av ett gammalt radiobatteri, mot vinden. Ovädret dränkte det metalliska ljudet från den bärbara radion på bordet. Han kände sig klaustrofobisk och fingrarna grep om det rostiga metallhöljet. Det var svalt mot hans läppar, haka och panna när han tryckte ansiktet mot det.

På andra sidan gatan stod en byggnadsstomme; golvet och pelarna bar grönt mögel på grund av upprepade regn. Mellan pelarna hade en kvinna rest en buka, inte mer än en ranglig utbyggnad gjord av bitar av korrugerad takplåt och plast som hölls samman av hoppet. Kväl-lar utan regn svepte doften av stekt jams och dodo från den in i hans rum och retade hans hunger. Men i dag var eldstaden blöt och allt so-tet hade spolats bort.

Lika snabbt som det började avtog skyfallet och blev till ett svagt duggregn. Vatten, tjockt av sediment, rann nedför de rostfärgade plåt-taken och översvämmade handfat och dunkar som satts ut för att sam-


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


25

Sunday återvände strax med whiskyn och två glas. Han satte sig ner med en grymtning och öppnade flaskan. Han höll den ovanför marken och hällde upp ett dryckesoffer, medan Joseph svarade vid lämpliga tillfällen. Joseph tog det framsträckta glaset och tömde whis-kyn i en enda klunk och knäppte ut det tomma glaset åt sidan och lät eventuellt vilsekomna droppar vattna marken. Han grymtade och gri-maserade.

”Ah, Sunday, det där kallar jag god sprit. Slå upp en till åt mig.””Gör inte slut på min goda whisky. Det här är inte kaikai.”När Joseph målat färdigt Elvis, skickade han ut sin son Godfrey att

sammankalla de manliga äldste. Medan han var borta räckte Joseph Elvis en liten hemmagjord båge med en pil fastspänd på den. I änden på pilen, genomborrad i sidan, satt en kyckling. Den levde fortfarande och den pep sorgligt. Från dess näbb gick en blodstrimma som rann ner i det gula dunet runt halsen. Blodet började stelna och fjädrarna styvna till en röd slips.

”Den lever”, sa Elvis.”Så klart den gör. Du sköt den precis”, svarade Joseph.”Det gjorde jag inte.””Det gjorde du”, sa Sunday.”Är detta en örnkyckling?” frågade Elvis.Joseph skrattade. ”Elvis, du är lustig. Nej, det är en kyckling, örn

är för dyrt.”Elvis stod där och höll i bågen och pilen, med den hjälplösa kyck-

lingen så långt bort från sig som möjligt. Han ville inte att blodet skul-le nudda vid honom. Han försökte undvika ögonkontakt med den dö-ende fågeln. När de gamla männen samlades, skickade Sunday runt whiskyn och männen tog stora klunkar direkt ur flaskan.

”Har vi ett jaktbyte?” frågade de på igbo, alla med en röst.”Ja, vi har ett jaktbyte”, svarade Joseph.”Var det en god jakt?” frågade de gamla männen.”Ja”, svarade Sunday.”Fadern kan inte tala”, sa de gamla männen.”Ja”, sa Joseph.”Var är jaktbytet?”Joseph pekade och Elvis steg fram. De gamla männen log och såg

på varandra.


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


................................

bok i.................................

Det verkade nästan oväsentligt att han var afrikan.Så oerhört hade hans inre varseblivningar vuxit med åren …

— bessie head, A Question of Power

26

”På vår tid var det en riktig örn.””Låt oss bara fortsätta med det”, sa Sunday.De gamla männen blängde ilsket på honom. Sedan gick de en efter

en fram till Elvis och blåste kritpulver i hans ansikte. De smorde hans huvud med olja och medan de tog bågen och pilen ifrån honom och räckte dem till Joseph, spottade de i hans handflator och mumlade en välsignelse över honom. Sedan gick de ut från gårdsplanen.

Innocent, femton år gammal, var Elvis äldsta kusin. Elvis visste att Innocent hade varit pojksoldat i inbördeskriget som slutade två år tidigare och att när Innocent sov över i Elvis hus vaknade han mitt i natten, skrikande. Oye berättade för honom att Innocent skrek där-för att andarna av dem han hade dödat i kriget plågade honom, och om han, Elvis, inte uppförde sig, skulle Innocents andar plåga honom också. Bortsett från krigshistorien var Innocent och Godfrey, som var tretton, praktiskt taget främlingar för Elvis. Han beundrade dem på avstånd med deras jättehöga afrofrisyrer och platåskor, men som ton-åringar hade de inte mycket med honom att göra.

Innocent böjde sig ner och lyfte upp Elvis på sina axlar. Han kän-de sig väldigt vuxen när han satt där uppe och såg världen från den höjden. Farbror Joseph räckte tillbaka bågen till Elvis och de följde de gamla männen ut från inhägnaden, åtföljda av gruppen med yngre män som nu sjungande anslöt sig till processionen.

De följde de gamla männen längs vägen och sjöng lovsånger till El-vis som en stor krigare och jägare. Vägen ledde bort från torget, mot gårdarna och ritualplatserna. Den var inte stenlagd och kantad av träd Elvis bara kände som bushmango. De växte i raka led. Han frågade en gång Oye hur det kom sig att vilda träd kunde växa i en så rak linje.

”Det gör de inte, lille vän”, sa hon. ”Förr i tiden begravdes krimi-nella och mördare levande, upprättstående. En blommande stör drevs genom deras huvuden och dom blev till träden. Det är därför frukten är så söt.”

Hon skrockade åt hans förskräckta uppsyn. Beatrice hade gripit in.”Mamma! Han är bara fem år.””Barn är aldrig för unga för att höra sanningen. Vet du varför dom

kriminella dödades på det sättet? Frälsning. I döden fick dom en chans att vara till nytta, att ge näring till fruktbärande träd. Förstår du?”

Elvis skakade på huvudet.


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


27

”Oroa dig inte, en dag kommer du att göra det.”Men Elvis kunde inte gå förbi träden utan att känna hur de brotts-

ligas andar sträckte sig efter honom, och inte heller kunde han äta den välsmakande frukten. Högt uppe på Innocents axlar kände han hur löven strök mot ansiktet som hungriga fingrar, och han blev verkli-gen glad när de gamla männen svängde av från vägen och in i bus-hen. De kom snart till ett jättelikt irokoträd som tjänade som stam-mens helgedom. De gamla männen stannade och tog bågen och pilen från Elvis och närmade sig trädet. De lösgjorde kycklingen och band den upp och ner vid en gren intill andra som var i olika stadier av för-ruttnelse. De hängde som groteska utsmyckningar på en julgran. De gamla männen tog en stjärtfjäder från fågeln och stack den i Elvis hår. De skar i trädets bark och doppade fingrarna i saven och ritade möns-ter i hans ansikte. Och sedan var det över. Sunday lyfte upp Elvis och höll honom tätt intill de ruttnande fåglarna. Elvis vände sig bort från stanken.

”Vänd dig inte bort från döden. Vi måste se den i vitögat. Vi är män”, sa Sunday.

Elvis vände sig mot honom, med tårfyllda ögon.”Men den stinker.””Det gör även livet, min pojke. Det gör även livet”, sa Joseph.

”Kom, Sunday, låt din son förena sig med sina kamrater. Han är man nu. Kom, vi måste fortfarande göra slut på den dära whiskyn.”

Sunday nickade. Han såg på Elvis en lång stund innan han satte ner honom.

Han vände sig till Innocent och Godfrey och sa åt dem att vaka över sin kusin, och sedan gav han sig i väg tillsammans med Joseph. Gruppen med sjungande pojkar följde dem, helt inställd på att delta i alla festligheter. Innocent lyfte upp Elvis och bar honom på sina axlar medan de gick tillbaka till huset. Han stannade vid en kiosk alldeles utanför inhägnaden.

”Varför stannar vi?” frågade Godfrey.”Ah, Elvis har smakat på blod för första gången, så som man måste

han dricka tillsammans med män”, svarade Innocent.Medan han beställde öl till sig själv och Godfrey, öppnade han en

kall Fanta till Elvis.”Hur kändes det?” frågade Innocent honom.


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


Detta är orden från älskande, från dansare, från makalösa sångare.Detta är sånger om du känner musiken.

— amiri baraka

28

”Jag var rädd”, svarade Elvis.”Så är det med dessa saker. Prövningarna från denna världs saker

kommer som överraskning, så du måste ha en krigares hjärta för att motstå dom. Det är därför din pappa inte berättat för dig om idag. Förstår du?” sa Innocent.

Elvis skakade på huvudet och tog en liten klunk av sin läsk.”Låt honom vara. Han är ett barn”, sa Godfrey. ”Det finns tid för

sånt prat senare.”Innocent nickade och tog en stor klunk öl. Där han satt på disken i

sin bastskjorta och drack sin Fanta och såg hur Godfrey och Innocent retade flickan bakom disken, kände sig Elvis som en man.


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


29

....................

aspilia (africana) latifolia oliv. et hiern

(Igbo: Uranjila)

Detta är en klätterväxt täckt med borsthår, som vanligtvis hittas på gammal åkermark och öppna platser i skogen. Löven är nästan triangulära till formen, och har breda, sågtandade kanter. Den bär stjärnformade gula blommor och dess frukter är frölika, mycket små och hårda och har en ring med korta borsthår.

Krossade stryks löven och blommorna på sår för att stoppa blödning och läker dem snabbare. En smula salt och limejuice tillsatt i saven från de krossade löven och droppad i ögonen avlägsnar dunkelhet på hornhinnan och andra främmande kroppar, och förbättrar synen.


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


Chris Abani

Celanders förlag

Översättning av Roy Isaksson30

....................

tre....................

Med ditt finger på kungens huvud, spåra stjärnan. Ser du? Flikarna faller däråt spetsen pekar. Detta är den första sanningen.

Kungens huvud är kolanötens topp, eller huvud. Stjärnan är mönstret av linjer tydligt inpräglade på den som bestämmer antalet flikar kolanöten kommer att få. Detta antal är nyckeln till igbofolkets matematiska system. Antalet rymmer klanens verklighet.

....................

Lagos, 1983

En blek vattnig sol steg över gettot i Maroko. Platsen surrade redan av liv. Människor skyndade ut till busshållplatserna på väg till jobbet, och färjekajen var fullpackad, ändå låg de två färjorna som korsade lagunen mellan Maroko och Lagos centrum ungefär femtio meter ut i vattnet, utan några passagerare ombord.

Plankgångarna, som genomkorsade tre fjärdedelar av slummen, ljöd som xylofoner när en mångfald av skor som skyndade över dem slog an olika toner. I leran inunder denna svävande stad rotade hun-dar, grisar, getter och fjäderfän efter mat. Någonstans i närheten sjöng församlingen i en spiritistisk kyrka med höga röster en berusande, fruktbar musik som utgjorde en rytmisk, trummande bakgrund till deras religiösa extas.

Elvis hade beslutat sig för att hitta fast jobb, eftersom han inte kunde lita på att dansen skulle ge en regelbunden inkomst. Det var inte som han gav upp sina drömmar att bli dansare, resonerade han; det var mer som att han sköt upp det ett tag. Med pengarna han tjäna-de kunde han kanske spara ihop och resa till Amerika. Det var en plats


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Celanders förlagStorskolevägen 13, 224 67 LundTel: 046-373740e-post: [email protected]

www.celanders.se

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

GracelandCopyright © 2004 by Chris Abani. All rights reserved.Published by arrangement with Sane Töregård Agency ABÖversättning: Roy IsakssonGrafisk form och omslag: Jens Andersson, www.bokochform.seTryck: Livonia Print, 2009isbn: 978-91-976507-4-8

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Av Chris Abani har tidigare publicerats:Abigails liv (Celanders förlag 2008)

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Delphine, Stella och Daphnenärhelst, varhelst, vadhelst

31

där man uppskattade dansare. Dessutom, tänkte han när han erinrade sig förödmjukelsen dagen innan, var det som att han inte njöt av det längre. Hur som helst, hans far var arbetslös och drack igen, och Com-fort var inte helt glad över att försörja allihop.

Han gick bort till Madam Caros Bar och Restaurant, ett ganska anspråksfullt namn för det rangliga skjulet av trä och plåt som balan-serade på kanten av en gångväg, hängande över träsket. Stamkunder fick ofta fiskas upp av tonåringarna som stod och hängde. Naturligtvis mot en orimlig avgift, men när man höll på att drunkna spelade det inte någon roll. Det ryktades till och med att ungdomarna knuffade i folk under händelselösa nätter.

Madame Caro, som bodde tvärsöver gatan från Elvis och hans fa-milj, var en av dessa kvinnor som det traditionella samhället inte kun-de sätta etikett på. För stor för den världen verkade hon vara hemma-stadd i Lagos urbana anonymitet. Hon var nästan en och åttio lång och hade midjemått som ett baobabträd, eller näst intill. Hennes hud var svart som onyx och hennes ögon, som inte missade någonting, var hårda, även om de lyste upp när hon skrattade.

Det fanns en god chans att hans vänner skulle vara på baren, tänkte Elvis. Han var angelägen om att stöta på Redemption. Det verkade ibland som om Redemption kände alla, hörde allt och kunde skaffa fram vad som helst, till ett pris. Elvis hoppades att Redemp-tion skulle hjälpa honom gratis, eftersom han var pank. Dessutom var de vänner.

Han hade träffat Redemption i skolan när han kom dit första gång-en, vilket i sig var tur för Redemption var nästan aldrig i skolan. Han hade dykt upp kanske två gånger i månaden med gåvor till lärarna och rektorn, som alltid villigt skickade honom vidare till nästa klass. Redemption hade släpat på en motvillig get och osäkert balanserat ett knyte med jamsrötter på huvudet, när Elvis rusat förbi och nästan sla-git omkull honom, sen som vanligt.

”Hallå där, stanna!” skrek Redemption med en röst som fick Elvis att frysa till is. ”Vadan denna brådska?”

”Ursäkta. Jag är sen.””Nåväl, om du hjälper mig att dra den hära envisa geten till rek-

torns kontor, ska jag ordna allting åt dig.”Det var så deras udda vänskap började. Elvis avgudade Redemp-


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


.......................................

graceland.......................................

32

tion och fogade sig efter honom som om han var den äldre bror han aldrig hade haft. För Redemption erbjöd detta möjligheten till någon-ting han önskade mest av allt, erkännande. Det var Redemption som skaffade Elvis ställena på stranden och i Iddoh Park där han dansade och höll ligisterna borta från honom när han började vad Redemption kallade hans ”danskarriär”. Det var också Redemption som fick Elvis att lämna skolan och ge allt för sin konst. Elvis klamrade sig fast vid varje ord han sa, lyssnade när Redemption så fort tillfälle gavs berät-tade för honom om sina planer att ge sig av till Förenta Staterna.

”Staterna är stället där drömmar går i uppfyllelse, inte som de’ hära Lagos som sviker dina drömmar”, kunde Redemption säga. ”Det är fullt av svarta som oss, vet du, amerikanska negrer som har stora afrofrisyrer och går med stil och pratar hur som helst med polisen; rik-tiga gangstrar”, fortsatte han.

”Uhumm.””Just det. Dom hära gangstrarna kör Ford Mustanger från 1965,

vet du. Som cowboys.””Jag trodde cowboys red på hästar?” kunde Elvis utmana och re-

dan veta svaret.”Hästen är ju där, på huven på Mustangen. Samma sak.”När han steg in, tittade Elvis närmare på rummet. Även om det

var tidigt, var baren nästan fylld till hälften. Gloria Gaynor gastade ”I will survive” från knastriga högtalare. Elvis såg polisinspektör Okoro, polisen som bodde i samma bostadshus som han, prata med Madam Caro. Hon fiskade djupt i sin behå och tog fram en bunt med sedlar. Hon skalade av några och räckte dem till honom. Han knycklade ihop dem utan att titta och stoppade dem i skjortfickan. Elvis tyckte att Okoro verkade lite nervös.

Redemption var inte där, noterade Elvis, men hans fars vän Ben-ji var det. Benji hade inget jobb och tjänade sitt uppehälle genom att sammanföra människor med andra som sökte en tjänst eller en ynnest eller en bandit. Hans kontaktnät berodde på att han var en ständig stamgäst, och han hade en gång skrävlat för Elvis: ”Om du väntar till-räckligt länge, kommer världen till dig.” Elvis sneglade på sin klocka. Den var åtta på morgonen.

”God morgon, farbror Benji”, sa Elvis och satte sig mittemot ho-nom och beställde en kanna palmvin.


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


33

”Ah, Elvis! Det är skönt att se dig. Hur kan jag hjälpa dig?” svarade Benji och fyllde sitt glas från den färska vinkannan.

”Farbror Benji, jag behöver ett jobb.”Benji tog en djup klunk och tömde sitt glas. Han fyllde på det inn-

an han talade.”Jag trodde du var dansare, eller?””Ja. Men det ger inte nog med pengar för att överleva. Jag tjänar

nätt och jämt tillräckligt för att föda mig själv.”Benji drack djupt igen och försökte fylla på sitt glas från den tom-

ma kannan. Elvis fattade vinken och beställde en kanna till.”Alltså, de’ hära är vad din far var rädd för när han inte ville att du

skulle dansa. Kommer du ihåg? Jag menar, vid din ålder, eftersom du inte går i skolan, borde du hjälpa till där hemma.”

”Min far är ett arbetslöst fyllo, så vad säger det om hans råd?”Benji reste borst.”Din far är en god man som har gått vilse. Visa respekt, vad är det

för fel på dig?”Elvis böjde ursäktande på huvudet. Benji suckade.”Men en son bör inte gå hungrig under en faders tak, även om de’

här är Lagos. Jag ska prata med din far”, erbjöd han.Elvis lade handen på Benjis handled och hindrade honom från att

fylla på sitt glas från den nya kannan.”Prata inte med honom. Jag behöver ett jobb.”Benji slickade sig om läpparna och såg från Elvis till kannan och

tillbaka.”All right”, sa han. ”Gå och sök upp Jimoh, han kan ge dig ett

jobb.”Han gav snabbt anvisningar om vägen och ignorerade Elvis tack

medan han darrigt hällde upp mer vin.

Matförsäljaren som kom förbi vid lunch med en ångande kärra var aldrig sen. Det fanns en lös överenskommelse mellan henne och ar-betarna vad gällde kredit: så länge hon fick betalt när dom fick, var det bra. Arbetarna på byggarbetsplatsen var en stadig inkomstkälla för henne.

Lagos var belamrat med arbetsplatser som denna, eftersom nya


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


34

höghuskomplex med lägenheter och kontorskvarter uppfördes till sy-nes över en natt. Elvis var glad för jobbet som Benji skaffat honom, trots det faktum att han inte hade någon erfarenhet och inte var utbil-dad i något särskilt yrke. Men han var stark och villig så förmannen hade satt honom i arbete som grovarbetare. Till hans uppgifter hörde att blanda cement, forma lättbetongblock och att hämta och bära åt murarna och snickarna, när det behövdes.

Lunch var Elvis favoritstund, inte på grund av den lilla fristen från arbetet, utan för att det bara var vid lunch som han verkligen såg män-niskorna bakom kropparna som knogade på genom dagens arbete, få-ordiga och tystlåtna.

De utgjorde en egendomlig blandning. Glada, mulliga kvinnor som bar lättbetongblock på huvudet till de övre planen, och deras fett darrade när de exploderade i skratt över ett skämt. Där fanns också murare med cementdammiga kroppar och snickare som stoltserade med verktygsbälten i läder och unga flickor som borde ha tillbringat vardagarna i skolan och veckosluten hemma med att kamma sig och fnittra medan de skvallrade om sin naiva kunskap om män. Istället hade de händer som använt sandpapper, handryggarna var rynkiga, handflatorna skrubbade och valkiga. De satt eller låg tillbakalutade i skuggan från träd som överlevt röjningen av arbetsplatsen, eller i skuggan av den halvfärdiga byggnaden. Det fanns alltid en radio som spelade och valet av station debatterades hetsigt. De yngre arbetarna ville ha stationer som spelade Wham!, Sade, Duran Duran och Pe-ter Tosh, och de äldre arbetarna ville ha mer inhemsk musik. Det var ett omständligt givande och tagande. Vad Elvis älskade allra mest var emellertid att det alltid var någon som dansade. Han brukade luta sig tillbaka och iaktta dansarna, med en bok uppslagen, sin uppmärksam-het delad mellan dessa båda aktiviteter. Även när han inte koncentre-rade sig, älskade han den instängda doften från gamla böcker.

Han svärmade för en av flickorna, Angela, som berättade för ho-nom att när hon kom hem med lönen la hennes far beslag på den och slösade bort den på sprit. Osäker på varför hon berättade det för ho-nom, och eftersom han kände sig en smula hjälplös, hade han tryckt en fem-naira-sedel i hennes handflata. Hon tittade förvånad ner på den, kysste honom sedan snabbt och stoppade ner pengarna i sin behå.

Han iakttog hur hon otvunget avvärjde de trevande kraven från

63

”Uh-huh”, grymtade mannen.”Varför kan vi inte gå över med hjälp av broarna? Varför spelar vi

med våra liv?””Min vän, livet i Lagos är ett spel, övergång eller inte övergång.””Men varför inte jämna ut oddsen lite? Vet du att dom har solda-

ter som står på refugerna mitt på vägarna för att hindra människor från att korsa dom livligt trafikerade vägarna istället för att använda gångbroarna?”

”Ah, det är bra”, sa mannen.”Ja, men det är inte grejen. Varför måste vi ha soldater där som sä-

ger åt oss att det är farligt att korsa vägen?””Jag förstår inte.””Om du korsar vägen utan att använda gångbroarna, ökar du chan-

serna att bli påkörd av en bil. Enkel logik, faktiskt.””Så vart vill du komma, min vän? Vi måste alla dö någon gång, vet

du. Om det är din tid, så är det din tid. Du kan ligga i din säng och dö. Om det inte är din tid, kan du inte dö ens om du korsar den mest tra-fikerade väg. När allt kommer omkring kan du ramla från bron ner på vägen och dö. Är inte det dubbel dåraktighet, så säg?”

Elvis stirrade på honom, skakade på huvudet och återgick till att stirra ut genom fönstret.

Utanför var vägen nerströdd med döda kroppar med jämna mel-lanrum. ”Ta åtminstone bort kropparna”, mumlade han för sig själv.

”Dom kan inte”, insköt mannen i hans tankar. ”Den hära enfaldi-ga regeringen har infört böter på att olagligt korsa vägen. Så släkting-arna kan bara ta kroppen när dom betalar böterna.”

”Hur är det med Hälsodepartementet?””Är de’ hära din första dag i Lagos? Dom strejkar eller använder

regeringens ambulanser som likbilar i sina privata affärer. De’ hära är det enda land jag vet som har gott om ambulanser, men inga på sjukhusen eller som används för att transportera sjuka människor. En gång blev amerikansk reporter sjuk på Sheraton Hotel, så han ringde efter ambulans. Sjukhuset säger till honom att han måste boka i förväg och att den närmaste lediga tiden är följande tisdag. När hotellperso-nalen insisterade och sa att mannen höll på att dö, sa ambulansavdel-ningen att de bara transporterade döda människor för en avgift som en del i begravningsprocessioner. Om mannen var vid liv, föreslog


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


35

Okoro, murarbasen, som sträckte sig fram och greppade hennes bröst när hon passerade honom. En smäll över ansiktet, som togs emot i god anda, satte honom på plats. Men Elvis var rasande i tysthet. Hon kom och satte sig bredvid honom.

”Hallå, Elvis”, sa hon.”Varför låter du honom tafsa på dig så där?” sa han.”Äru svartsjuk?” frågade hon.Han ignorerade henne.”Hör du, om jag gillar honom, så låtsas jag, vet du, jag inte ser han-

ses hand. Det blir extra pengar.””Håll tyst”, sa Elvis mjukt. ”Det är gement.”Hon var tyst en stund, och han sneglade på henne och försökte tol-

ka hennes uppsyn.”Nej, Elvis, det är inte så. Om jag vill låter jag honom ta på mig, ing-

en gemen grej, en praktisk grej – som att mata geten eller sköta hönsen. Är bara ni män som gör det till mer än det”, sa hon slutligen. Sedan res-te hon sig och gick bort till platsen där de äldre kvinnorna satt.

På väg hem från jobbet åkte Elvis över lagunen och tog en promenad under de svepande vägbroarna. En kåkstad hade växt upp under dem befolkad av småhandlare, bilmekaniker, frisörer, gatubarn, dårar och an-dra tiggare. Han stannade och tittade, noterade att trots gatlyktorna som tändes runt Nationalstadion på andra sidan vägen och fram- och baklyk-torna i trafiken som markerade nattens ankomst, var energin i stan un-der bron outtröttlig. Han köpte en CocaCola av ett gatuförsäljande barn och smuttade sakta medan han med blicken följde hur barnets skepnad tonade bort när hon ropade: ”CocaCola! Är ju kall! Kom köp!”

Han undrade ofta hur han skulle foga ihop stunder som denna om han var en regissör som gjorde en film. Vilka scener skulle han rada upp? Vilka skulle inte klara den slutgiltiga klippningen och hamna på klipprummets golv? Det gjorde honom frustrerad att tänka på det vi-set. Innan han läste boken om filmteori som han hade hittat i second-handbutiken, var filmer lika mycket magi för honom som de märkliga trollkarlar som brukade uppträda på marknaderna i hans barndom. När han såg på en film nu för tiden, gjorde han inre jämförelser om vilken vinkel som kunde ha varit bättre, och huruvida krossandet av vattenmelonen på gatan i en liten västernstad var en metafor för dö-den eller en kommentar om vattenbristen.

62

Han funderade över sina blandade känslor. Hans fascination för filmer och Elvis Presley åsido, han var faktiskt inte säker på att han gil-lade Amerika. Nu när människorna han brydde sig om tänkte fara dit, kände han sig mer ambivalent än någonsin.

”Hör du, Elvis, sluta leva så hära, hör du? Om du tänker göra den här dansgrejen på allvar, så gör det då. Gå med i riktig danstrupp och turnera i landet. Jag har hört att det finns pengar i det. Men om du bara vill förarga din far, då slösar du bort ditt liv.”

Elvis såg stint i golvet medan Redemption talade. Han hade tänkt på danstruppsvägen, särskilt när han såg en bra trupp på teve. Men han var rädd att han inte var tillräckligt bra. Det fanns en positiv sida i att inte försöka med någonting: man kunde alltid låtsas att ens liv skulle ha blivit annorlunda om man hade.

”Å andra sidan, om du vill tjäna mer pengar med mindre arbete, låt mig engagera dig”, fortsatte Redemption.

”Vad får dig att tro att jag gör detta för att förarga min far?””Det gör jag inte. Hör du, jag vill besegra alla dom hära amatörer-

na, i morgon ska hyran betalas.”Sedan reste han sig upp och gick för att förena sig med spelarna,

och när Elvis gav sig av hörde han Redemption höja sina insatser.Elvis var betänksam under bussfärden hem och ägnade inte myck-

et uppmärksamhet åt bilarna, som trots sin hastighet kryssade mellan varandra som de noggrant utförda trådarna i en gobeläng. Motorvä-garna var enda sättet att ta sig genom den räcka av städer som utgjorde Lagos. Helt inriktade på att nå sina egna destinationer kilade fotgäng-are mellan de framrusande fordonen när de korsade de breda motor-vägarna. Det var farligt, och varje dag dödades åtminstone tio män-niskor när de försökte ta sig över vägen. Om de inte dog när den första bilen träffade dem, såg de efterföljande bilarna till att slutföra jobbet. Det märkliga var emellertid att det fanns hundratals gångbroar, men människor struntade i dem. En del gick till och med fram till broarna och korsade sedan vägen under dem.

Elvis rycktes tillbaka till nuet när bilen framför bussen körde på någon. Bussens tunga hjul dunsade över den döda kroppen och slira-de över i ett annat körfält. Elvis kröp ihop och vände sig till mannen bredvid.

”Vi är galna vet du. Såg du det där?”


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


36

Han registrerade den unga flickan som lutade sig mot en lyktstolpe. Hennes smidiga kropp i pölen av ljus verkade på något sätt opassan-de. Och däckreparatören som satt framför sin fladdrande låga, i väntan på en kund och läsande en bok om kvantfysik genom spräckta glasö-gon med total koncentration – förmodligen en professor i knipa, tänk-te Elvis. Han iakttog en tjuv som följde efter ett potentiellt offer lika oförmärkt som en tiger. Det tilltänkta offret, en ung kvinna med en ryggsäck hängande från ena axeln, verkade omedveten. Men när tju-ven kastade sig över henne, träffade hon honom med ett överraskan-de slag över huvudet och ropade med hög röst: ”Ole! Ole! Tjuv!” Alla runt omkring henne reagerade omedelbart på ropet genom att kasta varje hårt föremål de kunde. Några unga pojkar jagade efter den flyen-de mannen. De bar på ett däck som de hade plockat ur högen hos däck-reparatören. I Lagos var lynchjustis vanlig, och den vanligaste formen för avrättning var halsbandet av eld – ett däck runt halsen indränkt i bensin och antänt. Som tur var undkom tjuven genom att hoppa på en passerande buss, och hans hånfulla tillrop dog bort i fjärran.

Elvis slängde den tomma Cola-flaskan på marken och vände för att fortsätta hem. En tiggare antastade honom, hoppade fram från ingen-stans, och hans enda öga glittrade vansinnigt. Den andra ögonhålan, som var tom, gapade röd och vattnig när hans krokiga klor slöts kring Elvis händer och hans mun öppnades i ett tandlöst flin. Ett långt ärr, rodnande och utbuktande, löpte från halsen och upp över den tomma ögonhålan och in i hårfästet. Mot mannens mörka hud såg det ut som en ljusbrun mask.

”Jag ä väldit hungrig”, sa han.Tiggaren registrerade Elvis förvirring och jobbsmutsiga kläder, be-

stämde sig för att han inte skulle få någonting från honom, och avlägs-nade sig.

Elvis vaknade till. ”Vänta!” ropade han.Tiggaren stannade och vände sig om.”Vänta så kan jag dela en måltid med dig”, sa Elvis.Tiggaren nickade och log. Tillsammans gick de över till en utom-

hus-buka och slog sig ner på de hårda bänkarna bredvid nattarbetare och poliser på rast och beställde. Elvis studerade tiggaren medan de åt tillsammans under tystnad. Hans näsborrar var utspända, kanske för att han i åratal kört upp snus i dem med sitt tjocka pekfinger. Håret


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


37

var en röra av hoptovade bruna dreadlocks, ändå var han ren, och hans gamla kläder verkade nytvättade. Hans dreadlocks hade en liten aning av vitt, och Elvis gissade att han var nästan femtio eller strax över.

Efter middagen tittade han upp på Elvis. ”Tack.”Elvis nickade.”Va heter du?””Elvis.””Som musikkillen?”Elvis nickade. ”Och du?””Mhm, jo, jag är känd som Tiggarkungen”, svarade han. ”Men

mina föräldrar döpte mig till Caesar Augustus Anyanwu. Stort namn för fattig man är bra magi.”

”Inte så bra”, mumlade Elvis. Tiggarkungen skrattade med huvu-det bakåtkastat och hans enda öga brutalt fångat i ljuset. En stor råtta rusade över golvet och stannade och riktade en nyfiken blick mot Elvis som fick honom att darra. Kungen lade märke till det och slängde en tom Cola-flaska mot den och fick den att kila i skydd.

”Alla dessa bukas har ingen hygien”, sa han. ”Men det är inget att oroa sig för, bakterier har ingen makt i svart mans mage.”

Elvis skrattade med i det gamla skämtet. Det uppstod ett ögon-blick av förlägen tystnad. Till sist frågade Elvis:

”Bor du här?””Ja, här i Bridge City.””Jag antar att det är därför du blev tiggare.””Vi blir inte tiggare; vi görs till tiggare.””Finns det inget jobb du kan utföra?””Jag tigger. Det är mitt jobb.””Men var finns din stolthet?””Jag har inte råd med det”, sa Caesar, skrattande.Elvis skrockade osäkert. Det uppstod ännu en utdragen tystnad.

Kungen bröt den genom att resa sig upp.”Jag måste dra, men jag är säker på att vi kommer att mötas igen,

Elvis musikkillen”, sa han.Elvis log och såg Kungen försvinna in i mörkret, vände sedan om

och styrde kosan hemåt. Vilken konstig prick, tänkte han.Resten av natten var orolig för Elvis. Till att börja med läckte det in

i hans rum: inte något tamt dripp-dropp utan en stadig ström av vat-


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


38

ten som fyllde hinken mitt på golvet på några minuter. Han gav upp med att försöka tömma den, och när den svämmade över slog han sig till ro och förberedde sig på att bli bortspolad. Det skulle inte vara för-sta gången. Den stadiga rännilen av vatten gav en lugnande bakgrund att falla i sömn till.

Just som hans första snarkning bröt ut, väcktes han av ihållande plaskanden i vattnet. Råttor som simmade i det översvämmade rum-met. En klängde uppför sängens järnben och upp på hans fot. Han slog vilt omkring sig och skickade iväg råttan så att den flög tvärs över rummet och med en äcklig duns slog i motsatta väggen. Det hördes ett dovt plums när dess livlösa kropp föll ner i vattnet som hade flödat över från hinken och täckt golvet med en pöl.

Elvis sjönk slutligen in i en orolig sömn och drömde att han höll på att drunkna i en sjö som myllrade av råttor och varje gång han försökte simma i säkerhet, drog råttorna honom tillbaka under vågorna. Han kämpade och spottade men kunde inte komma undan från dem.

Han vaknade med ett ryck och fann sig liggande i vattnet på gol-vet, stirrande in i de klara ögonen på en råtta som använde en av hans sandaler som en flotte för att flyta omkring i rummet.

59

”Du vill dricka men du har inga pengar”, sa hon och hennes beslut-samhet var redan försvagad.

* * *

”Vi måste börja tänka bortom våra vapen”, sa Redemption och däng-de ner sin dambricka och plockade upp de tre han just hade dödat.

”Tusan också!” sa Kansas när han såg sina brickor lämna brädet.Elvis tog en klunk öl. ”Vilka vapen?””Vilka vapen?” upprepade Redemption och hans ögon lämnade

aldrig brädet. ”Kommer du inte ihåg den dära filmen, Vild ungdom?””Vilda gänget”, rättade Kansas och tog en av Redemptions brickor.”Är du säker att det inte är Vild ungdom?” sa Redemption.”Ska vi slå vad?” frågade Kansas med ett lurigt leende.Redemption kände igen tillförsikten i leendet och avböjde.”Men vad har det med min far och mig att göra?” frågade Elvis och

lät mer än en smula frustrerad.”Krön mig, krön mig till kung!” ropade Kansas när han vann.”Skit i de’ hära”, svor Redemption och reste sig och lät någon an-

nan glida ner på sin plats. Han hade precis förlorat tio naira. De satt på gården till Redemptions bostadshus, där man spelade om pengar varje kväll. Kansas och Redemption brukade vinna och drog in tillräckligt för att betala sin hyra.

”Ser du hur ditt ständiga distraherande kostar mig pengar?” sa Redemption och satte sig bredvid Elvis på en upp- och nervänd hink. Han sträckte sig efter Elvis öl och tog en rejäl klunk.

”Tio naira är hönsskit för dig. Jag behöver råd”, sa Elvis och vred ölflaskan tillbaka och tömde den.

”Men man blir törstig av att prata”, sa Redemption.”Snälla, jag köpte precis en flaska öl till dig. Du vet att jag inte har

så gott om pengar. Jag är arbetare.””Okej, okej. Låt mig få bjuda”, sa Redemption och räckte pengar

till en av grabbarna som stod och hängde runt spelet. ”Stick och häm-ta två öl åt mig.”

”Tre!” ropade Kansas från sitt spel.”Tre”, upprepade Redemption till grabben.


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


39

....................

jamspepparsoppa(Igbo: Ji Minni Oku)

Ingredienser

JamsSaltPalmoljaTorkade kräftorTorkad fiskCurryFärsk bonnetpepparAhunji

Tillagning

Skala först jamsen och skär den i bitar. Lägg sedan i en gryta med vatten, tillsätt en nypa salt och låt koka upp. När jamsen är mjuk, ta av den från plattan och låt rinna av. Sätt på ännu en gryta med vatten och koka upp. Tillsätt ungefär tre dessertskedar palmolja, kräftorna, den torkade fisken, och en nypa curry, salt och färsk peppar. Dra isär den färska ahunjin och lägg ned de strimlade bladen i blandningen. Låt koka i ungefär tjugo minuter. Ta av från plattan, slå den kryddiga såsen i en skål innehållande den kokta jamsen, och servera.

58

tan låg en kiosk som sålde allt från lösa cigaretter till godis och sprit. Framför den satt en man på en bänk och plockade en melodi på en gi-tarr vars yttre motsade dess rika ton. Han stannade, köpte två öl och begav sig längs korridoren till Redemptions bostad på baksidan.

”Madam, ge mig en flaska!” ropade Sunday. ”Och en till alla andra här!”

Han hade inte lämnat baren sedan han kom hit tidigt på morgo-nen. Han såg sig om efter Benji, men han var inte där.

”Em, herr Filantrop, betala för det ni druckit upp, innan ni ger nå-gon annan att dricka.”

”Vadå, madam, varför talar så dära? Det är jag, storpampen Sun-day. När mina nummer vinner lotteriet ska jag göra dig rik.”

”Du allri vunnit på lotteri de senaste tjugo åren, så varför skulle du vinna det nästa vecka? Var snäll och betala mig pengar.”

”Madam, det hära är jag, var inte en surfitta.””Vem är du? Pengar i handen, dricka på bordet. Enkelt.””Hah! Den hära kvinnan är minsann ond!””Så jag är ond, va …””Ah, inte du, madam, jag menar min hustru.”Madamen i baren log. Hon var mer än villig att ge kredit till alla

sina kunder, som ändå till större delen utgjordes av fattiga och arbets-lösa. Men även hennes generositet hade sina gränser, trots att hon förstod att de kommit för att dränka sina sorger i hennes utspädda al-kohol. De behövde henne och hon behövde dem; de drack, hon sålde. Om någon var skyldig henne, så var hon skyldig palmvinsleverantö-ren, som var skyldig någon annan; alla var skyldiga någon nu för ti-den, det var på modet. Men hon behövde klatscha med piskan emel-lanåt, bara så pass att hennes kunder inte tog henne för given.

”Madam, hur vore det med en flaska på mitt konto?””Vilket konto? Ser de’ hära stället ut som en bank för dig? Endast

kontantköp.”Sunday stirrade envist på palmvinsförsäljerskan, som i sin tur för-

sökte stirra ut honom, men Sunday var van vid detta. De spelade spe-let varje kväll och palmvinsförsäljerskan förlorade alltid. Han kände sig säker på seger. Det var bara en fråga om minuter.


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


40

....................

fyra....................

Vi är alla frön, vi är alla stjärnor.

Det finns flera steg i initiationsriten för igbofolkets män. Av högsta vikt är förståelsen för kolanötsritualen. Ritualens kärna är det muntliga bevarandet av klanens historia och den sociopolitiska ordning som härstammar från denna historia.

....................

Afikpo, 1974

Det handlade om lukten av fuktig lerjord, gmelinaträdens gröna skug-ga, hur ljuset överrumplade en tomat och fick den att rodna djupt, el-ler tillfredsställelsen över bearbetad mylla mellan fingrarna som fick Beatrice att återvända till sin lilla trädgård trots läkarens order att stanna i sängen och vila. Detta var mer avkopplande än någonting an-nat, tänkte hon när hon rensade örtsängarna tills de glänste.

Oye vakade över henne från förstukvisten på baksidan där hon satt och hackade spenat till middag. Hon bannade aldrig Beatrice så som Sunday gjorde när han påminde henne om vad doktorn ordinerat. Oye försökte verkligen att inte gå emellan i dessa gräl, av hänsyn till dotterns önskan, men hon kunde inte dölja sin avsmak för svärsonen. Oye ropade på Elvis. Han lekte med sin tioåriga kusin Efua i sandhö-gen vid hörnet av huset. Sanden fanns där så muraren kunde använda den för att framställa lättbetongblock till den nya badrumstillbyggna-den som han höll på att bygga.

”Hämta lite vatten till din mor, barn”, sa Oye när Elvis sprang fram till henne med Efua hack i häl. Oye registrerade hennes närva-ro med ett leende och en huvudskakning. ”Och var försiktig. Jag kan


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


56

Nu kan ingen kalla henne sköka eller undra vilken man som försör-jer henne. Hon ville bara ha den respektabilitet som att vara med en man kan ge.”

Vid det tillfället tänkte Elvis att Redemption kanske hade rätt; men om det verkligen var allt hon ville, varför var hon så arg, så up-penbart besviken?

”Vem bryr sig? Jag har berättat för dig, det dära är bara skit”, hade Redemption sagt. ”Det är skitsnack”, hade han upprepat med efter-tryck.

”Elvis, när tänker du betala hyra?” frågade Comfort. Hennes röst, flera oktaver över det normala, i förening med hennes bistra uppsyn, antydde att hon var inställd på bråk.

”God kväll”, sa han.Den antydda förolämpningen över hennes brist på etikett passe-

rade inte obemärkt.”Titta på den hära lille pojken, va! Var inte fräck mot mig, betala

hyra bara.””Men det här är inte ens ditt hus”, svarade han. ”Det är min fars.””Har din far ett jobb? Betalar han hyran? Betala eller packa dig

iväg?” sa hon.”Hur mycket?” frågade han. Han orkade inte med det här.”Va?” Hennes svar avslöjade hennes förvåning. Antingen hand-

lade denna tirad inte om hyran eller så hade hon väntat sig mer av ett bråk.

”Hyran, hur mycket?” upprepade han.”Trehundra naira”, sa hon.Han räknade upp pengarna från sedelrullen som hölls ihop av ett

gummiband och bars i hans ficka. Han räckte dem till henne och stop-pade tillbaka resten i fickan. Hon tog pengarna och vek ihop dem i be-hån och rusade ut. Han la sig ner och slöt ögonen.

Han höll precis på att slumra till när hans dörr knarrande öppna-des på rostiga gångjärn. Han satte sig upp. Comfort var tillbaka, och när hon inte flyttade sig från sin plats vid dörren, tittade Elvis på hen-ne med höjda ögonbryn, så som han kom ihåg att Roger Moore gjorde i Helgonet.

”Din farsa äger inte huset”, sa hon.”Jag vet”, svarade han. ”Och?”

41

inte förstå varför ni båda måste hämta en kopp vatten tillsammans”, tillade hon.

Elvis och Efua återvände med ett immigt glas med vatten från fo-togenkylskåpet. Oye hejdade dem och skickade tillbaks dem till gry-tan på eldstaden som var till hälften begravd bakom köket och inne-höll vatten som svalkades av jorden och berikades av de färska örter som Oye dagligen släppte ner i den. När barnen kom tillbaka med det rätta vattnet, ropade Oye till Beatrice att ta en liten rast. Beatrice gjor-de modern till lags. Hon drack vattnet i koppen även om hon inte var törstig. Hon kunde höra Elvis och Efua skrika gällt medan de lekte en lek framför huset. Förmodligen hoppa hage, deras favorit. Efter några minuters vila, återgick hon till arbetet med örtsängarna.

Varje säng var noggrant arrangerad i geometrisk regelbundenhet, varje stjälk och blad noggrant älskad och vårdad. Beatrice var bara rik-tigt lycklig bland raderna av gröna paprikastjälkar med mogna gula och röda frukter, på den här platsen välluktande av curryblad och tim-jan och den mest doftande av örter, ahunji.

”Elvis”, sa Beatrice, förvånad över att se honom plötsligt stående framför sig. ”Jag trodde du lekte med Efua.”

”Farbror Joseph ropade på henne.””Okej. Vill du hjälpa mig med trädgården?””Nej.””Okej då. Gå och sätt dig hos mormor.”Elvis såg bort mot platsen där Oye satt. Han älskade sin mormor,

men hon hade en skotsk accent, som hon lärt sig av missionärerna hon arbetat för, och han förstod inte alltid vad hon sa. Ibland tappade hon humöret när han bad henne att fortsätta upprepa sig, och hotade att förvandla honom till en sköldpadda som de två hon förvarade i en lergodsskål med vatten. Hon var häxa och han trodde att hon skulle göra det.

”Nej.””All right, sötnos. Jag är klar på en minut”, sa Beatrice. Hon hade

varit sjuk en lång tid och mådde inte alltid tillräckligt bra för att leka med honom, så hon hade dåligt samvete för att hon använde den tid hon var kapabel till något så här, med att arbeta i sin trädgård. Men hon behövde detta.

Elvis var vid sju års ålder för ung för att förstå sin mors besatthet


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


42

av sin trädgård. Uttråkad tog han upp en pinne och började leka med den. Först var den ett flygplan, sedan var den ett maskingevär, så ett svärd. Beatrice tittade upp och såg vad han höll på med.

”Lägg ifrån dig den där pinnen, Elvis, du kommer att göra illa dig”, sa hon.

Han struntade i henne och började istället slå på tomatplantorna med pinnen och sprida blad åt alla håll.

”Sluta med det där innan jag daskar till dig!”Bladen flög fortfarande när hon slog till och träffade honom över

skinkorna. Gråten vällde upp och chocken gjorde honom mållös för ett ögonblick, innan en högljudd klagan bröt ut. Hon veknade och drog honom till sig och höll honom mot sitt bröst tills han lugnade ner sig.

”Förlåt”, viskade hon. ”Men du förstörde mina plantor.”Hon försökte förklara för honom att de prydliga sängarna, den

mjuka smuliga jorden, ockrans mörkgröna, de röda och gula paprikor-na, den räfflade pumpans ömtåliga malvafärgade blommor, var vikti-ga för henne på sätt som hon inte hade ord för. Han förstod inte, men var nöjd med att begrava sig i den intensiva aloedoften från hennes hår och fukten på hennes svettiga panna.

”Du borde berätta för honom om operationen, tösen”, sa Oye. ”Han är en stark gosse, han klarar det. Du måste förbereda honom. Du ha’nte mycket tid kvar.”

Oye och Beatrice var ute på verandan, Oye i en korgstol som knar-rade och jämrade sig för varje andetag hon tog, som om tyngden av henne var outhärdlig, och Beatrice låg på en bastmatta på golvet med en tunn filt svept om sig. Bredvid sig hade Oye ställt en ångande mugg med någon örtdekokt. Beatrice var inte helt säker på vad det var bra mot eller hur Oye förväntade sig att örterna skulle åstadkomma det kemoterapin inte hade. Hon gned den ömma ärrvävnaden där hennes vänstra bröst hade suttit, glad att vara fri från den åtsittande protesen och dess infernaliska klåda.

Det var sent och natten var sval. Mittemot sin gårdsplan kunde de se ljus som guppade omkring på andra sidan gatan när människor som just återvänt från sina gårdar gjorde i ordning en sen kvällsmåltid. Det


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


43

var ett mödosamt liv, som komplicerades av det faktum att de alla just hade kommit ur ett treårigt inbördeskrig i vilket de flesta famil-jer hade förlorat medlemmar som var livsviktiga för att bygga upp de-ras nya liv. Kvinnor saknades mer än män, därför att de utgjorde den huvudsakliga arbetskraften. Beatrice var glad över utbildningen som gjorde det möjligt för henne att tjäna sitt uppehälle som lågstadielära-re. Eller brukade göra det möjligt, i alla fall, innan hon blev sjuk.

Ett kokosnötsskal med glödande kol tycktes sväva förbi på egen hand i mörkret, personen som bar det dold i det djupare mörkret.

”Kommer du ihåg när jag var tvungen att bära kol från grannarnas hus till vårt hus för att tända eldstaden som barn?”

”Ja”, svarade Oye. ”Du var så rädd för elden”, tillade hon med ett kluckande skratt.

”Det var hett och farligt.””Jag vet, tösen, men vi hade inte råd med tändstickor på den ti-

den.””Jag kommer att sakna de’ hära stället, mamma”, sa Beatrice.”Ja, tösen. Men vi ska kalla dig tillbaka att återfödas in i släkten

igen.””Som pojke nästa gång!””Varför? De är så begränsade varelser.””Men önskade.””Jag ville alltid ha dig.””Jag vet, mamma. Men kommer du ihåg dom sånger som kvinnor-

na brukade sjunga när en pojke föddes? Som ljöd från by till by, och så snart en röst föll bort var det en ny som tog upp sången, tills den hade gått stan runt. Och ringen av vitt pulver vi brukade bära runt halsen för att tillkännage pojkens plats som familjeöverhuvud.”

”Vi sjunger för flickor också.””Ja, mamma. En sorgesång. Klagande, buren av soloröster tills hela

stan uppmärksammats på familjens sorg. Och ringen med pulver vi bar satt runt armbågen för att visa kvinnans flexibilitet och villighet att arbeta. När jag kommer tillbaka, ska det vara som pojke. Du vet att det är enda skälet till att Sunday inte har tagit ännu en hustru. För att jag födde honom en son.”

”Tyst, tösen, du behöver din styrka, men berätta för din son om de saker han bör veta.”


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


53

Elvis öppnade munnen för att säga att han inte hade bett om en struken skjorta och att det var opraktiskt att bära en nystruken skjor-ta på ett jobb som byggnadsarbetare. Men Tunji verkade så allvarlig att han bara mumlade sitt tack och tog skjortan. När Tunji vände sig om för att gå, stoppade Elvis honom. Han stack handen i fickan och drog upp en en-nairasedel och räckte den till honom. Tunji tog tack-samt emot den.

På väg till jobbet, stannade Elvis hos Madam Caro för att få lite fru-kost. När han såg sin redan berusade far sitta vid ett bord och docera, gick han vidare. Sundays offentliga dryckenskap var svår att se för Elvis. Trots att Sunday alltid vänt sig till alkoholen när livet blev svårt, hade det förut, i deras hemstad, funnits en viss värdighet i hans drickande. Kanske var det för att det mestadels hade bedrivits i hemmets avskildhet.

När han närmade sig ännu en buka, såg Elvis en man som stod ut-anför och bönföll ägaren om mat. Ägarens upphetsade svar drog till sig en liten folksamling. Mannen grep tag i tallriken med mat som ägaren stod i begrepp att servera och försökte desperat att slita den ifrån henne, men hon behöll ett fast grepp. Medan de kämpade om den, gick tallriken itu och föll till golvet och spillde ut mat överallt. Mannen kastade sig över den och skrapade triumferande in ris och smuts i munnen.

Elvis log och firade i sitt stilla sinne mannens seger, även om den var liten. Han gick in i bukan och slog sig ner vid ett av borden. Att se mannen skyffla in ris och smuts i munnen slet i honom, och han räk-nade pengarna i fickan och gjorde ett snabbt överslag. Nöjd med att han kunde avvara lite, ropade han in mannen och beställde en ångan-de skål med soppa och fufu till honom.

Mannen slukade maten och åt så snabbt att hans hand blev sud-dig när han skyfflade in bollar av fufu i munnen. Han tycktes inte påverkad av matens hetta och hans utskjutande adamsäpple studsade upp och ned som en kolv. När han var klar, drack mannen djupt från en kanna med vatten på bordet, rapade och gav ifrån sig en utdragen suck. Han lutade sig tillbaka och log mot Elvis.

”Om du behöver någonting, när som helst, fråga efter mig, Okon”, tillkännagav han.

Elvis nickade förvirrat. Det verkade som om varenda tiggare i La-gos kunde hjälpa honom, först Tiggarkungen och nu denne man.

44

De sa inget på en stund, tystnaden bröts bara av skall från vilda hundar i bergen långt i fjärran, syrsornas genomträngande läte, gro-dornas gutturala blues och Beatrice som sörplade av den varma ört-dekokten.

”Mamma, tror du att det är nånting konstigt med Josephs och Efu-as förhållande? Sen hans hustru dog har han inte varit riktig. Varför dör alla hustrur unga i den hära släkten?”

”Vilken fråga vill du att jag ska svara på, tösen?””Strunt i det”, sa Beatrice, när en skugglik skepnad närmade sig,

svängande en ficklampa fram och tillbaka.”Vem där?” ropade Oye och hennes hand sträcktes in i vecken på

hennes lappa efter kniven hon alltid bar där. Den användes mestadels för att skära örter, och dess egg var en skarp och tillräcklig varning till varje oroselement.

”Det är Joseph, mamma.””Jag är inte din morsa”, sa Oye.”God kväll, Joseph”, hälsade Beatrice honom. Saker och ting var

pinsamma mellan dem sedan Joseph gjorde närmanden till henne på hennes bröllopsnatt.

”Afton. Är Sunday hemma?””Du vet var han är. Sen jag blev sjuk bor han på den dära baren i

centrum.””Så han är på baren?””Är du dum, gosse?” frågade Oye.”God natt, mina damer”, sa Joseph och vände sig om och gick.Inte långt efter att Joseph gett sig av, släpade sig Beatrice upp från

mattan och gick inomhus.”God natt, mamma.””Du måste berätta för din son om sjukdomen, Beatrice. Du måste

förbereda honom.””Jag förbereder honom, mamma. Jag lär honom saker som den

dära värdelösa skolan inte kan. Jag har lärt honom att sy, att stryka, att laga mat, att läsa och att skriva på en nivå långt över hans ålder.”

”Ja, tösen. Men det räcker inte.””God natt, mamma.””God natt, mitt barn. Var här i morgon bitti”, svarade Oye.


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


52

....................

fem....................

Vi definierar inte kolanöten, eller livet. Det definierar oss.

Kolanöten används vid spådom av dibias för att urskilja supplikantens väg. Dibian ber alltid supplikanten att medföra en oöppnad fröskida från kolanöten. Dibian mumlar sedan en besvärjelse och krossar fröet mot golvet eller en vägg mittemot. Kolanöten som landar vid dibians fötter är den som används vid spådomen.

....................

Lagos, 1983

Elvis var arbetsklädd i en gammal t-shirt och byxor. Han stod vid skrivbordet och kollade genom sin ryggsäck för att försäkra sig om att han hade allt han behövde. Han tog ur Rilkes Brev till en ung poet, och ersatte den med pocketversionen av Koranen som han hade köpt av en gatuförsäljare. Han var inte muslim, men med det ständiga våldet mellan kristna och muslimer, ville han själv avgöra om Koranen kräv-de de otrognas död. Han gick till sängen och drog fram sin mors an-teckningsbok under kudden. Han hade börjat sova med den där efter att Jagua Rigogo föreslagit att det var det perfekta sättet att kontakta hennes ande i drömmarna. Det hade inte fungerat hittills, men det gav honom tröst att ha den inom räckhåll. Han somnade ofta medan han gned vänsterhandens fingertoppar mot det nötta lädret.

Det hördes en låg knackning på hans dörr.”Kom in”, ropade han.Comforts son Tunji stod i dörröppningen. Han höll fram en röd

skjorta.”Broder Elvis”, började han och använde sig av den respektfulla

tilltalsformen. ”Jag stryka din skjorta till jobb.”45

När han vaknade ur mardrömmen snubblade Elvis ur sängen och tog sig sömnigt till sin mors rum. Hans föräldrar delade inte sovrum, även om hans far ibland somnade i Beatrices rum. Elvis gissade att han ock-så hade mardrömmar, och att döma av ljuden hans mor gav ifrån sig gissade han att faderns mardrömmar överfördes till henne.

Han visste alltid när fadern var i Beatrices rum. Hans slippers, läm-nade utanför den stängda dörren, var ett tydligt tecken att hålla sig borta. När han såg dem brukade Elvis ta sig till Oyes rum, som låg utanför huvudbyggnaden, bredvid köket. Den korta vägen över den mörka gårdsplanen var skrämmande, så han gick bara till Oye när han var tvungen.

Han öppnade sin mors dörr och, i den svaga glöden från stormlyk-tan i hörnet med veken nästan helt nerskruvad, kände han sig fram till sängen. Hans fingrar snuddade vid den lilla blå Bibeln hon förvarade på nattduksbordet. Bredvid den låg hennes anteckningsbok, bunden i arbetat läder som doftade av gamla och hemliga saker. Han älskade att se henne skriva i den, och han brukade hämta den åt henne, dra in den tunga doften från den, hänförd över att hon litade på att han inte skulle titta i den. Och det gjorde han aldrig. Han dröjde kvar vid nattduksbordet, rörde vid anteckningsboken, gned handen över den spruckna läderbindningen.

Beatrice vaknade och gick på toaletten. När hon reste sig gled lap-pan som täckte henne ner och avslöjade hennes nakenhet. Innan hon kunde skyla sig, såg Elvis tomheten där hennes bröst hade varit.

”Elvis! Vad gör du här?””Jag hade en mardröm, mamma.”Hon såg uttrycket av någonting namnlöst i hans ansikte.”Kom hit”, sa honHan gick sakta dit och ställde sig framför henne. Hon satte sig på

sängen så de var lika långa.”Vet du vad som händer med mig?” frågade hon.”Visst”, svarade han. ”Du är sjuk. Det är vad Oye säger.””Mormor heter det!” tillrättavisade hon. ”Ja, jag är sjuk”, fortsatte

hon. ”Jag har cancer.””Vad är det?” frågade han.”Det är när din kropp börjar slåss mot dig. Så doktorn skär bort

den arga delen och förhoppningsvis blir du frisk.”


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


46

”Slogs ditt bröst mot dig?””Ja.””Alltså mår du bättre nu när det har skurits bort?””Doktorn vet inte säkert. Det kan ha spridit sig.””Det arga?””Ja, det arga”, svarade hon.”Varför är din kropp arg på dig?””Jag vet inte.””Kommer du fortfarande att få några barn?” frågade han.Hon skrattade besvärat.”Varför frågar du det?””Tja, du behöver ditt bröst för att amma dem.””Jag har fortfarande ett.”De skrattade båda åt detta. Sedan, när hon såg att hans uppmärk-

samhet var fäst vid den skrynkliga ärrvävnaden, inte helt läkt på vissa ställen, tog hon hans hand.

”Skulle du vilja röra vid det?””Kommer min kropp också att bli arg om jag rör vid det?””Nej, dummer.”Han nickade och hon lade hans hand över den skadade huden. Han

rörde den upp och ner, fängslad av strukturen. Hon slöt ögonen inför ömheten; sedan drog hon mjukt bort hans hand.

”Seså, lägg dig nu och sov”, sa hon.

”Vad menar du, har hon inget bröst?” frågade Efua.”Jag svär vid Gud. Hon har inte det.”De låg i skuggan från några mangoträd som växte i en klunga vid

floden. Längre uppströms kunde de höra ljudet av kvinnor som prata-de medan de hämtade vatten och tvättade grönsaker och rötter till mat-lagningen; nedströms från dem, gallskriken från barn som simmade och föräldrarnas utropade varningar i deras avskilda badsektion, män-nen närmast barnen, kvinnorna runt kröken, dolda av buskar. En poj-ke sprang uppför kullen glimmande som en fisk, bara sol och vatten. På toppen gallskrek han och sprang nedför kullen i hög fart och försvann ur sikte halvägs nerför sluttningen. Ljudet när han störtade ut i vatt-net bars upp till dem. Elvis och Efua älskade det här: tillräckligt nära


1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2

1 2 3 4 5

5 4 3 2


47

till alla för att känna sig som en del av saker och ting, ändå tillräckligt långt bort så att de kunde vara ensamma. Efua såg tillbaka från floden och barnens upptåg till Elvis. Hon var tio år, bara tre år äldre än han, ändå såg hennes ögon lastgamla ut. Oye varnade henne ofta för hennes närhet till Elvis. Det var onaturligt för kusiner att stå så nära som de gjorde, alltid tillsammans, brukade Oye säga till henne.

Elvis fångade hennes blick och la ner mangon han åt på.”Vad är det? Varför ser du på mig så där? Jag tvättade den innan

jag började äta på den.”Hon log och la sig ner.”Det var inget.””Jag säger det, hon hade inget bröst. Hon sa att doktorn skar bort

det för att det kämpade mot resten av hennes kropp”, fortsatte han och trodde att blicken hade någonting att göra med att hon inte trod-de honom.

”Det låter smärtsamt”, sa hon och gned de små bulorna på sitt bröst. Han såg på henne och skrattade.

”Vad vet du om det? Det där är inga bröst.””Hur många bröst har du sett?””En del.”De äldre kvinnorna, som var femtio eller sextio, gick ofta omkring

med bar överkropp. Till och med Oye gjorde det. Det var en vana som britterna inte hade lyckats få slut på trots böter och förordningar, och en vana som katolska präster gärna gav efter för. Så han hade sett sin del av bröst, men han kände inte samma åtstramning i bröstkorgen när han såg dem som han gjorde när han såg moster Felicia byta om, eller när Efuas hårda bulor strök mot honom.

Efua reste sig och klev ur sin klänning och sina trosor och stod na-ken som det höga elefantgräset som växte omkring dem.

”Vad gör du?””Tänker ta en simtur”, sa hon. ”Kommer du?”Innan han kunde svara stack hon springande iväg och klöv vattnet

i en rak skiva. Han såg på och önskade att han kunde simma så där bra. Han kastade av sig kläderna och var naken på några sekunder, tog sats och hoppade plumsande ner i vattnet bredvid henne. Hon skrek gällt och stänkte vatten i hans ansikte. De brottades en stund; sedan, när de tröttnade, la de sig ner och plaskade omkring och försökte se vem


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


49

tor och elektriska ljus, i spridda mönster, tändes i husen runt deras. Från sin veranda kunde de se hela staden slå ut i blom som ett pussel. Ju sjukare Beatrice blev, desto oftare höll hon dessa improviserade små musik- och danssessioner. Det fanns läsk och kakor och rökt kött på bordet och de proppade i sig av mat och skratt och dans.

Någonstans i huset slog en dörr igen. Oye och Beatrice utbytte blickar. Sedan kom Sunday ut på verandan. Han stannade vid skivspe-laren och ryckte nålen från skivan. Barnen slutade dansa.

”Varför gjorde du så dära?” frågade Beatrice.”Vad är det för fel på er människor? Vad är det ni firar? Din

död?””Sunday!” varnade Oye.”Håll tyst, häxa. Jag är inte rädd för dig!”Elvis och Efua sprang och gömde sig bakom Oyes kjol och Sunday

vände sig åter mot Beatrice.”När jag kommer tillbaka, ska det här tramset vara slut! Hur ska

du kunna bli bra när du inte lyssnar på doktorn, inte lyssnar på mig? Vill du dö?”

”Sunday, det finns barn här”, svarade hon.Han såg på henne och höjde handen för att slå henne. Den hängde i

luften mellan dem som om han inte kunde komma ihåg vad han tänk-te göra med den. Med en suck torkade han sig i ansiktet.

”Beatrice, ser du vad för sorts man jag börjar bli? Fan!”Och så var han borta, klampade ljudligt nerför trappstegen. Tystna-

den på verandan följde honom längs stigen tills han försvann ur sikte.Edith Piaf jämrade sig från skivspelaren, bredde ut sig som den

mörka natten över verandan. I det flämtande skenet från stormlyktor satt Oye och Beatrice och läppjade på hett te. Elvis satt på mattan på golvet intill sin mor, medan Oye satt i korgstolen.

”Varför är min far alltid så arg?” frågade Elvis.Beatrice log och rufsade om i hans hår.”Han var inte sån en gång i tiden. Inte när jag träffade honom.

Han var full av liv, och vi brukade dansa natten lång och han fick mig att skratta hela tiden.”

”Det dära var precis i början, när du var för blind för att se honom som han var”, sa Oye.

”Mamma! Du har aldrig tyckt om honom.”

48

som kunde stirra upp på solens bländande sken längst. Nästan blinda rullade de runt och trampade vatten och lekte vattentrummor medan deras händer daskade vattnet i takt.

”Jag går upp”, sa hon och skakade.Han slutade daska vatten och stod framför henne. Hennes armar

vilade i en bedjande pose, där fingertopparna strök hennes darrande läppar, och med armarna som de våta vingarna på en sällsynt flodfå-gel mellan hennes bröst. Han stirrade förstenad på hennes styvnande bröstvårtor. Han sträckte sig fram och rörde vid en av dem, så som han hade rört vid sin mors tomma utrymme. Men det här var inte hans mor, och detta utrymme var inte tomt. Efuas läppar särades och han kunde plötsligt inte andas. Där hans mors hud hade konsistensen av gammalt, sprucket läder, kändes detta mer som mjukheten hos en fast mango.

”Sluta”, sa hon utan att röra sig.Han lät handen falla ner i vattnet igen och de såg konstigt på var-

andra för ett ögonblick: så stänkte han vatten i hennes ansikte och hon skrek gällt av skratt och sprang mot strandkanten. Hon hölls till-baka av vattnet, varje rörelse hände i slow motion.

”Var försiktig”, sa Beatrice till Elvis när han ställde ner den batteri-drivna skivspelaren. ”Jag köpte precis den dära skivspelaren.”

”Jag gör så gott jag kan, sluta hacka på mig”, sa han.”Sluta klaga och sätt på lite musik”, sa Efua.”Håll tyst med dig!””Håll tyst båda två!” sa Oye.”Gissa vad vi kommer att få höra?” frågade Beatrice”Elvis”, svarade Efua. ”Vi lyssnar alltid på Elvis.”Beatrice skrattade och la vinylskivan på skivspelaren. Nålen skra-

pade mot kanten ett par gånger som om den var obeslutsam, brast se-dan ut i Elvis Presleys gutturala rop. Beatrice högg tag i Elvis och bör-jade dansa med honom. Hennes sjukdom gjorde hennes rörelser lång-samma, även om det inte var svårt att se att de en gång varit flytande och mjuka. Hon släppte Elvis händer och tog tag i Efua och drog upp henne. Snart dansade alla tre, betraktade av en skrattande Oye.

Det var skymning och kvällens purpurbets mörknade sakta. Lyk-


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


50

”Uhum.””Det är den hära sjukdomen. Den har smittat honom också.””Betyder det att hans kropp är arg på honom också? Kommer den

att börja slåss mot honom?””Nej, Elvis”, sa Beatrice. ”Det är din fars ande som slåss med ho-

nom.””Och han förlorar”, sa Oye och spottade ut i mörkret.”Mamma! Elvis, läs din bok. Jag måste skriva några saker.”Beatrice hade sin anteckningsbok uppslagen i knät, pennan redo att

skriva. Elvis nickade och återgick tyst till boken han höll på att läsa.Klockan var cirka nio på kvällen och Efua hade skickats hem. Från

verandan kunde de se en rad av bönder återvända från fälten, som låg på gemensam mark flera kilometer från staden, där de arbetade från före gryningen till långt efter skymningen med hackor och andra handredskap. Elvis slog igen sin bok och såg på när Beatrice skrev ner ett recept på en örtbehandling som Oye dikterade för henne. Han såg hennes spretiga handstil sprida sig över sidan som om den gjorde an-språk på ett forntida kungadöme.

”Så här ser växten ut”, sa Oye och räckte henne en planta. ”Rita av den intill receptet. Så du inte glömmer.”

”Vad gör ni?” frågade Elvis.”Din mor förbereder sig för sitt nästa liv.””Genom att skriva?””Ja, grabben, hon skriver ner de saker hon vill komma ihåg i sitt

nästa liv.””Döda människor kommer inte tillbaka, utom som spöken”, sa

han.”Jo, det gör dom, grabben””Men fader Patrick säger –””Åh, den där förbaskade kyrkan!” utbrast Oye.”Mamma!” sa Beatrice. Sedan vände hon sig mot Elvis och sa:

”Bråka inte med din mormor.””Ja, mamma”, sa han och hans ansikte hade ett buttert uttryck.”Kom närmare”, sa Beatrice och drog honom nära och räckte ho-

nom en blyertspenna. ”Här, rita bredvid mig.”Medan han böjde sig över sidan bredvid sin mor, framträdde hans

grova bild bredvid hennes sofistikerade.

47

till alla för att känna sig som en del av saker och ting, ändå tillräckligt långt bort så att de kunde vara ensamma. Efua såg tillbaka från floden och barnens upptåg till Elvis. Hon var tio år, bara tre år äldre än han, ändå såg hennes ögon lastgamla ut. Oye varnade henne ofta för hennes närhet till Elvis. Det var onaturligt för kusiner att stå så nära som de gjorde, alltid tillsammans, brukade Oye säga till henne.

Elvis fångade hennes blick och la ner mangon han åt på.”Vad är det? Varför ser du på mig så där? Jag tvättade den innan

jag började äta på den.”Hon log och la sig ner.”Det var inget.””Jag säger det, hon hade inget bröst. Hon sa att doktorn skar bort

det för att det kämpade mot resten av hennes kropp”, fortsatte han och trodde att blicken hade någonting att göra med att hon inte trod-de honom.

”Det låter smärtsamt”, sa hon och gned de små bulorna på sitt bröst. Han såg på henne och skrattade.

”Vad vet du om det? Det där är inga bröst.””Hur många bröst har du sett?””En del.”De äldre kvinnorna, som var femtio eller sextio, gick ofta omkring

med bar överkropp. Till och med Oye gjorde det. Det var en vana som britterna inte hade lyckats få slut på trots böter och förordningar, och en vana som katolska präster gärna gav efter för. Så han hade sett sin del av bröst, men han kände inte samma åtstramning i bröstkorgen när han såg dem som han gjorde när han såg moster Felicia byta om, eller när Efuas hårda bulor strök mot honom.

Efua reste sig och klev ur sin klänning och sina trosor och stod na-ken som det höga elefantgräset som växte omkring dem.

”Vad gör du?””Tänker ta en simtur”, sa hon. ”Kommer du?”Innan han kunde svara stack hon springande iväg och klöv vattnet

i en rak skiva. Han såg på och önskade att han kunde simma så där bra. Han kastade av sig kläderna och var naken på några sekunder, tog sats och hoppade plumsande ner i vattnet bredvid henne. Hon skrek gällt och stänkte vatten i hans ansikte. De brottades en stund; sedan, när de tröttnade, la de sig ner och plaskade omkring och försökte se vem


12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432

12345

5432


graceland (utdrag)

Documents

stta p redemption

slpat p

p baren

trffat redemption

redemption knde

serade p kanten

jamsrtter p huvudet

nstan sla