hallwyliana nr 7hallwylskamuseet.se/sites/hallwylskamuseet.se/... · anda uppfördes en kyrka och...

HALLWYLIANA Nr 7

SKOGEN BAKOM PALATSETOm Wilhelm H. Kempe

och familjeföretaget Ljusne–Woxna Aktiebolag

Omslaget visar en vy över Ljusne år 1863. Målning utförd av Albert Blombergsson på beställning av Wilhelm Kempe.

Utsikten från Vårdberget mot sydväst visar Ljusnesåsom det tedde sig år 1863. Till vänster i bild synsBottenhavet och segelleden in till Ljusne hamn innan-för holmarna Storgrytan, Lillgrytan och Storstensharetinvid Lastholmen på älvens södra sida (Sörsidan).Därifrån går en röd malmbana upp till den gamlamasugnen från 1600-talet med brännugn, klensmedjaoch kolhus. I bildens övre högra hörn ser man älvbronsom leder över till Norrsidan.

Till höger på norrsidan ses Wilhelm Kempes nyligenbyggda villa i gult med frontespis och veranda motsydöst. Mellan villan och den vitmålade förvaltarbosta-den ligger det röda dammhuset och det lilla s.k. karl-labbet där arbetarna intog sina måltider. Nedanför för-valtarbostaden till hälften dold av de tre arbetarkaser-nerna syns gamla sågen från 1849.

På en långsmal holme invid älvens utlopp i havet liggerfyra rödmålade arbetarbostäder. Mellan dem och bräd-gården ser man timmerbassängen där timret förvara-des i väntan på att sågas. Från såghuset leder en röds.k. rallbana ut till brädgården där det sågade virketligger i högar, s.k. stabbar, i väntan på att torka. I bil-dens mitt går Nygatan förbi tjänstemannabostadenmed terrass och trädgård. Framför de rödmålade arbe-tarkasernerna ligger den vitmålade gamla handelsbo-den, den s.k. källarn, och höger därom ses tullförvaltar-bostället med hissad unionsflagga. Strax bakom ses dengulmålade doktorsbostaden och till höger i bild kol-ningsområdet med dess röda ribbana och rykande mila.

Kartor på omslagets insida från Cohrs Atlas öfver Sverige 1908.

Just som dom skulle börja auktionen, där Furudals bruk med löst och fast, med djur och skogar skulle gå i ett bud, kom en karl gående.Han såg ut som en tiggare. Och det var en tiggares säck han hade påryggen. Han stod alldeles tyst i början mitt bland herremän och skåde-lystna, men så höjde han plötsligt budet och det ganska kraftigt ändå.Folk började gapa och stirra på honom, men det bekom honom inte alls.Sen började folk fnissa och slänga kvickheter efter honom, för dom förstod ju att han var vriden. Vem som helst kunde ju se, vad han varför en slags karl. Men han stod på sig, och auktionisten måste låtaklubban falla, men också han tyckte allt att det var retfullt. Tiggarenplockade fram pengar ur säcken och betalade med sedelbunt efter sedel-bunt, i långa, långa rader. Han berättade att det var för Kempe påLjusne han bjöd. Han fick köpebrevet ordentligt utställt. Det stoppadehan i säcken, band ihop den ordentligt och så försvann han genomallén lika obemärkt som han hade kommit ...

Anekdot berättad av en gammal värmlänning

Redaktör och författare: Ingalill Jansson© Hallwylska museet och författarna

Tryck: Norrköpings tryckeri 2005Grafisk formgivning: Jonas Lindkvist Design

HALLWYLIANA Nr 7ISBN 91-631-7492-8

Foto: Hallwylska museets arkiv (HMA)Ljusne bruksmuseums arkivLänsmuseet Gävleborgs arkivRoland LöfgrenStockholms stadsmuseums arkivSöderhamns kommuns arkivTekniska museets arkiv

Saknas fotokälla i bildtext tillhör bilden Hallwylska museets arkiv

5

Magnus HagbergFörord 7

Maths IsacsonHallwylska palatset och Sveriges industrialisering 8

Ingalill JanssonHistorisk bakgrund 14

Wilhelm Henrik Kempe 1807–1883 18

Grosshandlare Kempe köper järnbruk och anlägger sågverk i Hälsingland 32

Ljusne-Woxna Aktiebolag bildas 1881 46

von Hallwylska epoken 1883–1909 54

von Eckermannska epoken 1909–1919 72

Bebyggelse 80

Epilog 90

Källor 91

Viktiga händelser i Wilhelm Kempes och Ljusne-Woxna Aktiebolags historia 94

Översättning Roger TannerEnglish summary 96

Ordförklaringar 103

6

Porträtt utfört av Albert Blombergsson 1864. Porträttet som hängde i Voxna kyrka skänktes 1920av församligen till Wilhelmina von Hallwyl.

7

FÖRORD

I Hallwylska museets publikationsserieHallwyliana utger vi nu ”Skogen bakompalatset”, då vi vill berätta om bakgrundentill den förmögenhet som möjliggjordeWalther och Wilhelmina von Hallwyls palats-bygge och samlande av antikviteter ochkonst. Palatset i Stockholm var inte baraderas hem utan fungerade också under en tidsom huvudkontor för familjeföretagen FirmaWilh. H. Kempe och Ljusne-WoxnaAktiebolag.

Att studera företagandet bakom denHallwylska förmögenheten är också att stude-ra en familjehistoria under fyra generationersom pågick i ungefär hundra år. Det börjademed Wilhelm Kempes invandring till Sverigepå 1820-talet och starten av små företag sommed tiden övergick till större verksamhetersåsom järnbruk och sågverk. När W. Kempegick ur tiden 1883 fanns en betydandeindustrikoncern där exportsågverket var kär-nan i verksamheten. Det blev Walther vonHallwyl, make till Kempes enda barnWilhelmina, som därefter övertog förvalt-ningen av företagen.

Museet som inte tidigare arbetat med ekonomisk-historiska perspektiv på arkiv ochsamlingar har de senaste åren drivit ett pro-jekt om familjerna Kempes och von Hallwylsföretagande. Med ekonomiskt stöd frånEuropeiska socialfonden och under ledningav Maths Isacson, professor i ekonomiskhistoria vid Uppsala universitet och gästpro-fessor i industriminnesforskning vid KTH,har museets personal under hösten 2004 stu-derat ekonomisk historia. Efter avslutat semi-narium bedrevs arkivstudier, vilket resulterati uppsatser om familjeföretagen.

Museets 1:e intendent Ingalill Jansson harunder året bedrivit en mer omfattande forsk-ning och fördjupad studie om WilhelmKempe och de företag han skapade, vilketresulterat i denna publikation.

Wilhelm Kempes affärsarkiv som förvarasi museet har fått en ny förteckning och är nusökbart för forskare och andra intresserade.En kunskapsbank med litteratur och annatreferensmaterial har skapats. Kunskap ochsamlingar finns även i Ljusne där den aktivahembygdsföreningen driver ett museum. Dehar välvilligt hjälpt till med faktauppgifteroch arkivmaterial.

Jag vill rikta ett stort tack till alla dem sommedverkat i projektet och som på olika sättbidragit till dess genomförande. Ett generöstekonomiskt bidrag från Kempestiftelsernahar möjliggjort utgivningen av denna publi-kation. Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfondhar liksom Helge Ax:son Johnsons stiftelsegivit ekonomiskt bidrag till arkivstudierna.Föreningen Hallwylska museets vänner harockså stöttat projektet ekonomiskt.

Som en del av projektet öppnas under hösten en utställning på museets gård somsynliggör familjerna Kempe och von Hallwylsbakgrund i skogsindustrin samt de ekono-miska förutsättningarna för byggandet avpalatset. Utställningen sponsras med materialfrån såväl Mellanskog, Lidingö stad som före-taget Bo Andrén AB.

Stockholm i augusti 2005

MAGNUS HAGBERGmuseichef

8

HALLWYLSKA PALATSETOCH SVERIGES INDUSTRIALISERING

Greveparet Walther och Wilhelmina vonHallwyl lät under 1890-talet uppföra tvåstora privatbostäder, den ena längsHamngatan i Stockholm och den andra påindustriorten Ljusne i Hälsingland.Resultatet blev två påkostade och ståtligabyggnader i tidstypisk dekorativ stil, bostädersom bara den yppersta eliten i samhället haderåd att uppföra och underhålla, och som tyd-ligt symboliserade deras rikedom och fram-trädande position i samhället. Enbart palatsetlängs Hamngatan kostade 1,5 miljoner kro-nor, vilket i dagens penningvärde motsvararca 65 miljoner kronor.

Villan i Ljusne med tinnar och torn ärsedan länge borta medan palatset längsHamngatan sedan 1938 drivs som miljö-museum och är inriktat på konst och konst-hantverk. Under det första årtiondet, från1896 fram till 1909, användes dock palatsetbåde som privatbostad för grevefamiljen ochsom huvudkontor för grosshandelsfirmanWilh. H. Kempe och Ljusne-Woxna Aktie-bolag. Kontoret i palatset knöt samman en avlandets allra största industrikoncerner medegendomar och verksamheter i flera län, menmed sin industriella tyngdpunkt i sydöstraGävleborgs län, i Ljusne i nuvarandeSöderhamns kommun.

Industriorten Ljusne Redan i början av 1670-talet uppfördes tvåstångjärnshammare och en masugn vidLjusnans utlopp i havet, strategiskt placeradför att ta tillvara kraften i älven med hjälp avfördämningar och vattenhjul. I mitten av1800-talet påbörjades nästa fas. Wilhelm H.Kempe anlade då ett stort sågverk. Där såga-des timret från de skogar han tidigare hade

lagt under sig genom förvärvet av bl.a. Voxnabruk i sydvästra Hälsingland. Sågverket hördetill de större i landet men drevs under de förs-ta årtiondena med vattenkraft, till skillnadfrån sågverket i Ala, grannsågen som anladesnågra år senare (1855) och drevs med ång-kraft. Denna teknik blev snart helt domine-rande inom sågverksnäringen, fram till attelektriciteten togs i bruk vid sekelskiftet. ILjusne sågverk installerades ångkraften i slu-tet av 1870-talet, och användes under någraår parallellt med vattentekniken. Med 20sågramar var sågverket i Ljusne snart landetsstörsta.

I Ljusne kompletterades den storskaligasågningen och utskeppningen till kunderutomlands med järnbruk och mekanisk verk-stad. Några år in på 1880-talet överfördeskättingsmidet med maskiner och personalfrån bolagets järnbruk i Furudal i nordöstraDalarna till Ljusne, en ort som växte i storlekoch utvecklades till en av landets mer bety-dande industriorter. Med elva ångsågar längsLjusnan på sträckan Söderhamn – Ljusne varSöderhamnsdistriktet samtidigt landetsfrämsta sågverksdistrikt.

GenerationsskifteDetta var situationen när Walther vonHallwyl efter Wilhelm H. Kempes bortgångvåren 1883 tog över ansvaret för industri-koncernen, som från 1881 drevs som ett aktie-bolag. Gift med Wilhelmina Kempe, denenda bröstarvingen till makarna Johanna ochWilhelm H. Kempe, var Walther mer ellermindre tvungen att axla rollen som bolagetshögste chef. Själv sprungen ur den schweiz-iska adeln och utbildad till militär måste han,innan han skaffat sig tillräcklig inblick i affä-

9

rerna, förlita sig på platscheferna i Ljusne ochWoxna samt på de närmaste männen på kon-toret i Stockholm. En rad snabba beslut följde, sannolikt på initiativ av kontors-tjänstemännen, däribland att flytta kontorettill nya lokaler i Stockholm, att upphöra medden tidigare stora varuimporten och iställetkoncentrera sig på export av virke, järn, kätting och maskiner från Ljusne. Greve vonHallwyl klippte därmed banden med den förindustriella handelsrörelsen för att heltoch fullt ikläda sig uppgiften som förvaltareav en mäktig industrikoncern med inriktningpå järn- och trävaror för en internationellmarknad.

Industriell expansionFrån början av 1880-talet fram till sekelskiftet1900 utvecklades industriverksamhetenmycket positivt och makarna von Hallwylsförmögenhet växte. En del av inkomsternainvesterades i Ljusne, bl.a. i bostäder för denväxande arbetarbefolkningen men också ivägar och allmänna inrättningar. I patriarkalanda uppfördes en kyrka och det investeradesi sociala inrättningar till nytta för de under-lydande arbetarna och deras familjer. Det på1880-talet moderna ångsågverket förnyadesdock inte i den utsträckning som var nödvän-digt. Däremot utvidgades kättingfabrikennågra år in på det nya seklet. Samtidigtmoderniserades den stora kolugnsanlägg-ningen och en träoljefabrik uppfördes iLjusne. Efter om- och tillbyggnaderna syssel-satte verksamheterna i Ljusne drygt 1 000arbetare. Dessa arbetade i Norrljusne järn-bruk med dess kättingfabrik, gjuteri ochmekaniska verkstad, tegelbruk, mejeri ochkvarn. På andra sidan älven låg Sörljusnejärnbruk. Här fanns också Ljusne Sågverk och Ljusne Träoljefabrik. Sågverket med 650anställda var ortens ojämförligt störstaarbetsplats.

Tilltagande svårigheterSågverket gick länge bra men blev med tidenslitet och allt omodernare. Bolaget klaradevid sekelskiftet inte heller att möta den hård-nande internationella konkurrensen på trä-varumarknaden. Den långvariga expansionenför svensk sågverksindustri kulminerade förövrigt vid sekelskiftet 1900. Prisstegringen påsågade varor under andra hälften av 1890-talet lockade Ryssland och andra länder medstora skogstillgångar att snabbt öka sin pro-duktion av sågade trävaror. I Sverige gavdessutom genombrottsårens exploatering avurskogen utslag i en tilltagande råvarubrist. I början av det nya seklet blev denna råvaru-brist ytterst kännbar för Ljusne-Woxna AB.

Hallwylska palatset vid Hamngatan 4, år 1897.Fasaden är dekorerad med handelsflaggor och girlanger med anlednng av Oscar II:s 25-års jubileum som regent samma år.

10

Efter en uppmärksammad konflikt med arbe-tarna i Ljusne sommaren 1905 beslöt bolagetunder Walther von Hallwyls ledning attstänga sågverket, vilket skedde i juni 1907.200 arbetare i sågen förlorade därmed sinajobb. Härtill kom alla skogsarbetare och flot-tare längre in i Hälsingland. Stängningenledde till arbetslöshet, sociala problem ochemigration. Samtidigt hade bolaget börjatprojektera för en ny massafabrik i grannortenVallvik. Den öppnades i december 1908 mendå hade många av dem som blivit arbetslösanär sågen stängde i Ljusne redan gett sig av.

Under årtionden har dessa händelser legatsom en skugga över Ljusne och inte minstöver greveparet von Hallwyl. Kontrasten mel-lan palatset i Stockholm, greveparets villa –”Örnnästet” – i Ljusne och arbetarfamiljernassvåra villkor efter nedläggningen togs tillsam-mans med grevens motvilja mot att arbetarnaorganiserade sig, som bevis på den orättvisasamhällsordningen. Den slutsats arbetarnadrog var att de måste sluta sig samman för attdriva igenom förbättringar av arbets- och

livsvillkoren. I arbetarrörelsens historia intarhändelserna i Ljusne 1905 och Walther vonHallwyl en framträdande plats. Aktuell forsk-ning pekar dock på att nedläggningen snarastberodde på tilltagande råvarubrist och för-sämrad lönsamhet. Det förtar dock inte denegativa konsekvenserna för arbetarna ochderas familjer och att en djup bitterhet ficklokalt fotfäste genom dessa händelser.

Sveriges industrialiseringDet industriella genombrottet i Sverige kanförläggas till 1870-talet, ungefär hundra årefter Englands, den första ”industriella natio-nen”, och ett knappt halvsekel efterFrankrikes, Belgiens, Tysklands och USA:s.Genombrottet förutsatte att det fanns enmarknad för produkterna, arbetare somkunde producera dem och kapital för inve-steringar i byggnader, maskiner ochtransportanläggningar. Genombrottet före-gicks därför av genomgripande förändringarav det gamla agrarsamhället. Nyodlingar,skiftesreformer, ny teknik och lättnader i

Interiör från gjuteriet.

11

handeln med varor ledde till en betydandeproduktionsökning och befolkningstillväxt,men också till en social skiktning på lands-bygden.

Medan vissa bönder kunde bygga upp enförmögenhet som delvis användes för inve-steringar i byggnader och för att köpa nyatyper av varor, bl.a. jordbruksmaskiner ochtextilier, växte gruppen fattiga på landsbyg-den. ”Jordproletärerna” sökte sig snart tillstäder och industriorter på jakt efter ett arbe-te eller gav sig iväg till Amerika för att börjaom på nytt. Både som arbetare och som kon-sumenter var de ytterst viktiga för den fort-satta industrialiseringen. Tack vare införan-det av folkskolan (1842) var de läs- och skriv-kunniga. Därigenom kunde de ta del avskriftliga instruktioner, studera och förkovrasig inom ett yrke samt organisera sig för atttillsammans förbättra sina villkor. Och deblev en allt viktigare grupp för handels-idkarna, vilka i stigande grad valde att annon-sera i de tidningar som etablerades underandra hälften av 1800-talet.

I spåren på den ekonomiska tillväxten ochförnyelsen från början av 1800-talet växte detäven fram en grupp människor med ekono-miska förutsättningar, kontakter och en per-sonlig drivkraft att starta företag. Mångahade sitt ursprung i handel och hantverk,andra i bergsbruket medan andra kom frånjordbruket eller ur arbetarbefolkningen.Ytterligare andra, som Wilhelm H. Kempeoch Walther von Hallwyl var födda in i, ellerhade genom giftermål, förvärvat egendom,pengar och rätt kontakter.

Även om det industriella genombrottetkan förläggas till 1870-talet var det snarast enprocess med tre urskiljbara vågor över etthalvsekel. De första mekaniska textilfabriker-na anlades under 1830-talet i trakterna avBorås, vilket följdes av stora vatten- ochångsågar längs norrlandskusten från de förstaåren av 1850-talet. I början av 1870-talet följ-

de mekaniska verkstäder och stora järn- ochstålverk i framförallt Bergslagen, och på1890-talet nya stora mer specialiserade verk-städer, massafabriker och en rad konsum-tionsfabriker. Industrialiseringen ägde till enbörjan rum på landsbygden, i anslutning tillråvarorna och vattenkraften. Med ångkraften,järnvägarna, elektriciteten och nya typer avkonsumenter blev det både lättare och fördel-aktigare att förlägga fabrikerna till de växan-de städerna.

Industrialiseringen omskapade männi-skors vardagsvillkor, tänkesätt och samhälls-livet i stort. I början av det nya seklet hadeindustrin och dess människor blivit en ton-givande ekonomisk, politisk och social kraft isamhället. Gamla normer, värderingar ochlagar utmanades och ersattes av nya. Periodenvar omvälvande och säkert smärtsam förmånga som tvingades bryta upp från hem-bygden, eller som arbetade 12–16 timmar perdygn i skogen eller i en illa utrustad fabrik.Inte minst i det sena 1800-talets sågverk varskaderisken överhängande vid ramsågarna, i kantbänkarna, i brädgården och vid utlast-ningen. Under industrialiseringens förstaårtionden var arbetsvillkoren krävande ocholycksfallen många, särskilt för den som varung och ovan liksom för de som hade kommitupp i åldrarna och inte klarade tempot. Detdröjde till början av 1910-talet innan arbetar-skyddet hade byggts ut och kontrollen inågon mån förbättrats.

ArbetarnaMännen dominerade som arbetskraft i fabri-kerna, men även kvinnor och barn arbetademot lön. Arbetsdelningen var, vid sidan avmekaniseringen och de nya sociala relationer-na, ett kännetecken för industrialiseringen.Den öppnade för anställning av kvinnor ochbarn mot låg ersättning. Mekaniseringen ochen växande kritik från liberaler i riksdagenoch den framväxande arbetarrörelsen drev

12

mot sekelskiftet dock fram en begränsning avbarnarbetet, liksom en utestängning av kvin-nor från många fabriker. Mannens lön skullevara stor nog att försörja en familj. Kvinnornahöll sig kvar i vissa industribranscher somtextil- och konfektion och livsmedel. Där varlönerna låga och jobben i första hand avseddaför ogifta kvinnor.

Även om industrialiseringen i sig innebaren mekanisering kvarstod, och till och medskapades, många tunga grovarbeten. Ävenkvinnorna gjorde här en insats, bl.a. somtegelbärare på byggarbetsplatser, som split-vedsjäntor när fartygen lastades med små-virke vid kustsågverken, som flasksköljerskori mejerierna och i bryggerierna. Det tyngstagrovarbetet utfördes dock i första hand avunga och äldre män, av personer som skulleläras upp i ett yrke eller som inte längre klara-de de kvalificerade uppgifterna. Överalltkrävdes det människor som var villiga att fören ringa penning lasta, bära, dra och skjutavaror och redskap. Hamnarna var fyllda av”sjåare” som anställdes per dag när fartygenlade till och lastutrymmena skulle tömmaseller fyllas, så även vid kajen i Ljusne därstora kvantiteter sågade varor lastades ochförnödenheter för ortens behov lossades. Ifabrikerna och sågverken krävde det ständigaflödet av produkter och varor många händer,armar och ben. Till detta kom alla byggna-tioner av hamnar, järnvägar, hus och vägar.Detta fordrade stora skaror av människor ochhästar. Inte ens yrkesarbetarna slapp heltifrån detta tunga arbete. Järnvägen från 1860-talet innebär ett första steg bort från slitet,men den manuella på- och avlastningen kvar-stod länge än. Först några år in på 1900-taletbörjade traverser, hissblock, domkrafter ochspårbundna vagnar reducera behovet av män-niskor som med sina kroppar garanterade ettständigt varuflöde.

Men det dröjde ända fram till 1950-taletinnan ny transport- och lyftteknik på allvar

reducerade industrins stora behov av trans-port- och grovarbetare. Fram tills dess behöv-des dessutom åtskilliga armar vintertid närträden fälldes och fraktades fram till flottle-derna, och när timret under några vårveckorfördes längs flottlederna ner till sågverken.Det tunga och farliga brädgårdsarbetet lik-som lossningen och lastningen i hamnarnamekaniserades dock redan från början av1930-talet. Stora kranar införskaffades tillstörre hamnar och brädgårdar. Detta minska-de behovet av arbetskraft och reduceradeolycksrisken liksom risken att slitas ut i förtid,t.ex. när stabbläggarna på sina axlar skullebalansera den tunga lasten längs utlagdaplankor mot staplarnas topp.

Detta var villkoren för många av dem somarbetade i skuggan av det Hallwylska palatseti Stockholm. Hur mycket visste greveparetom vardagens villkor i skogen, i sågverket ochjärnbruket, vad tänkte de och vad gjorde de?Det fanns sociala inrättningar som en sjuk-och begravningskassa. Vi vet att Wilhelminaägnade sig åt filantropi i form av gåvor tillutsatta arbetarfamiljer, att det anordnadesfester för barnen och det sägs att greveparetklädde sig i överdrivet enkla kläder när de vis-tades i villan i Ljusne. Kanske var det ett sättatt i patriarkal anda ge uttryck för deltagan-det med sina arbetare.

Sågningen i Ljusne väcks till liv – men företaget går ur släktenI Ljusne brann den gamla nedlagda sågen1915, men den dåvarande chefen Wilhelmvon Eckerman beslöt att en ny såg skulle byg-gas. Försäljningspriserna var höga och arbets-och råvarukostnaderna låga. Snart var ortenåter en av landets viktigaste sågverksortermed två stora anläggningar, varav en i Alaoch en i Ljusne. Råvarutillgången hade plöts-ligt förbättrats och efterfrågan steg brantuppåt under krigsåren. Efter några år försäm-

13

rades dock lönsamheten för Sveriges sågverkoch de första åren av 1920-talet var ytterstsvåra.

Försäljningen av Ljusne-Woxna Aktie-bolag 1919 innebar slutpunkten på detindustriella engagemang som Wilhelm H.Kempe hade inlett redan 1848 i och medköpet av en femtedel i Voxna bruk. Med visstvekan och stor försiktighet hade Walthervon Hallwyl fortsatt på den industriellavägen. För hans del slutade den med nedlägg-ningen av sågen sommaren 1907 och överlå-telsen av chefskapet på mågen Wilhelm vonEckerman året därpå. Han försökte återupp-liva sågverksrörelsen, men verksamhetenhamnade snart i svårigheter i kölvattnet avden ekonomiska kris som följde på förstavärldskriget.

Avvecklingen bröt definitivt bandet mellandet stora palatset i Stockholm och den indu-

striella verksamheten i södra Hälsingland.Under trekvarts sekel hade industriverksam-heten involverat tusentals människor iHälsingland, från skogarna i landskapetsvästra delar, i byarna längs flottlederna nertill skiljeställena och sågverket, genom såghu-set, ut till brädgårdens höga staplar till denslutliga utlastningen av de sågade trävarornapå fartygen tidigt om vårarna. Under drygttio år hade den storindustriella koncernenstyrts ifrån palatset vid Hamngatan 4 iStockholm.

Det påkostade palatset som idag är ettuppskattat museum står alltså på solidindustrihistorisk grund. Bakom fasaden döl-jer sig minnet av tusentals människors arbete,men också av bygders snabba förvandling ispåren av det moderna Sveriges framväxt.

MATHS ISACSON

Sågverksarbetare vid Ljusne. Foto: Söderhamns kommun.

14

HISTORISK BAKGRUND

Den yttersta orsaken till den svenskasågverksindustrins snabba utveckling efter1850 var den pågående internationellaindustrialiseringen som ledde till stor efter-frågan på trävaror. I norra Sverige fanns ettöverflöd av avverkningsbar skog men för attkunna exploatera den storskaligt behövdeskapital och arbetskraft samt en lagstiftningsom underlättade skogsförvärv för företagoch enskilda.

I början av 1800-talet var utnyttjandet avden svenska skogen begränsat genom etable-ringskontroller, produktionskvoter och han-delsrestriktioner vilka begränsade sågverkensmöjligheter att expandera. Myndigheternaville dels förhindra skogsskövling, dels undvi-ka att sågverken konkurrerade om skogsråva-ran med de av statsmakten privilegieradejärnbruken och skeppsvarven. Liberalismen,som främst företräddes av brukspatroner ochgrosshandlare, fick sitt genombrott vid 1820-talet och förespråkade istället den enskildesvilja och förmåga.

AvvittringsprocessenI samband med den s.k. avvittringsprocessenav kronoskogarna tilldelades den norrländskabondebefolkningen stora skogsområden.Avverkningsförbuden, produktionsbegräns-ningarna liksom exporttullarna på trävarorförsvann efterhand. Detta blev positivt avgö-rande för sågverksindustrins framtida möjlig-heter.

Sveriges exportmöjligheter ökade betyd-ligt när England år 1842 slopade importtul-larna på sågat virke. Även de tekniska nyhetersom togs i bruk omkring 1850 hade stor bety-delse för sågverksindustrins utveckling. Denförsta ångsågen anlades i Tunadal i Medelpad 1848 vilket innebar att man blev oberoendeav vattenkraft för att driva ett sågverk. Dockvar den tekniska utvecklingen av vattensågar-

na minst lika viktig och många stora vatten-sågar anlades under tiden efter 1850. Ljusnesågverk som togs i bruk 1851 drevs t.ex. försthelt, sedan delvis, som vattensåg fram till1881 då man gick över till ånga.

Skogsindustrin gjorde stora vinster, främstunder högkonjunkturen på 1860–1870-talen,vilket ledde till att allt fler sågverk etablera-des.

Riskvilliga entreprenörer vädrar morgonluftTill de som tidigast reagerade på de nya möjligheterna var grosshandelsfirmor ochhandelshus, främst från Göteborg ochStockholm, liksom företagare från England,Skottland och Norge som anlade sågverk ochköpte avverkningsrätter i Värmland, Dalarnaoch Norrland. Men även flera äldre järnbrukoch skeppsvarv som redan hade stora skogs-innehav gav sig in i trävaruindustrin. Efteraktiebolagslagens tillkomst 1848 underlätta-des skogsföretagens kapitalanskaffning.Utländskt kapital sökte sig också in i landet,särskilt från England och Norge. Men det varinte enbart kapital som norrmännen tillfördeutan många konstruktörer, organisatörer ocharbetare kom också till en början från Norge.

Till en början bildades endast ett fåtalaktiebolag men under högkonjunkturen på1870-talet fick reformen sitt verkliga genom-brott och drygt 1 200 aktiebolag bildades.Även i de fall när grosshandelsfirmorna ochhandelshusen omvandlades till aktiebolagkrävde ägarfamiljerna vanligtvis total kon-troll och tvekade ofta att överlåta ansvaret förden löpande driften till en styrelse eller dispo-nent. Bolagsstämman var beslutande organoch företagets direkta ledning sköttes oftastav den dominerande aktieägaren.

15

AvverkningsrätterSågverksföretagen ordnade i allmänhet sinvirkesförsörjning genom att de av skogsägan-de bönder köpte rättigheter att under en vissbestämd tid få avverka skog, s.k. avverknings-rätt. Ett tidigt exempel på hur det kunde gåtill finns från 1835 då grosshandelsfirmanDickson & Co. tecknade avtal med fullmäkti-ge i Lima och Transtrands socknar omensamrätt på köp av allt virke under femtioårs tid samt att de åtog sig att rensa vatten-dragen så att virket kunde flottas ner tillKlarälven.

Avtalen var i regel utformade på följandesätt. Mot en summa pengar fick företaget rättatt avverka träd som nått en viss grovlek samträtt att utnyttja mark och stränder för flott-ningsändamål. När skogen plötsligt betinga-

de ett ekonomiskt värde blev det vanligt medtvister kring avtalen.

I många fall gjordes affärerna inte hellerdirekt mellan köpare och säljare utan viamellanhänder, s.k. bulvaner, vilka ofta på ettför dem personligen lönande sätt spelade utbolags- och bondeintressena mot varandra. Itingsrätternas arkiv finns mängder av exem-pel på tvister i samband med skogsköp.Givetvis drog den skogsägande bonden detkortaste strået om han med ojusta metodereller medel lockades att sälja sin skog, men ide flesta fall torde fastighetsköpen mellanbolag och enskilda ha gjorts med öppna ögonoch till villkor som säljaren utifrån dålägethade anledning att känna sig nöjd med.

Ljusne-Woxna skogar. Foto taget av Wilhelm von Eckermann vid en resa genom bolagets skogar i juli1894. I bild syns Walther von Hallwyl, Adolf Hök, Adolf von Post och disponenten Erik Lindström.

16

Skogsbrist leder till förbudslagarDe svenska sågverken fick med tiden allt stör-re internationell konkurrens och samtidigtbörjade också de gamla urskogarna bli slutav-verkade. 1866 och 1873 förbjöds de privataskogsägarna i Norrlands och Dalarnas inlandatt avverka mer än till husbehov.

År 1890 sänktes också tiden för innehav avavverkningsrätt från femtio till tjugo år. 1905sänktes den ytterligare till fem år. För att påsikt säkra virkesförsörjningen började bola-gen att istället köpa in hela skogsfastigheter.Mellan 1870 och 1905 förvärvade exempelvisskogsbolagen i mellersta Norrland nära 90procent av sitt nuvarande skogsinnehav.

Denna ökning resulterade i en intensivdebatt om bolagens rätt till fortsatta skogsför-värv. Drygt en tredjedel av all enskild hem-mansjord inom Dalarna och Norrland ägdesvid 1900-talets början av skogsbolag. 1896förbjöds därför hemmansklyvning och ägo-styckning och 1906 infördes en lag som för-bjöd bolagen att köpa skog i de fyra nordli-gaste länen.

Sveriges totala export av sågade trävarorsom 1850 utgjort cirka 50 000 standards (1 standard=4,5 kubikmeter) låg 1875 på cirka500 000 standards. Under åren 1875–1900ökade den till över 1 000 000 standards. Avdenna export kom minst 30 procent från före-tag i Gävleborgs län där Ljusne-WoxnaAktiebolag var områdets största sågverk.Prisutvecklingen som dittills varit mycket för-delaktig kulminerade dock i slutet av seklet.

Råvaran Sågverkens råvara var det timmer som höggs iofta avsides belägna skogar och som sedantransporterades längs älvar och andra vatten-drag till sågen. Sedan det sågats till plankor,battens och bräder staplades det på brädgår-den för att torka i väntan på att säljas.

Skogsarbetet försiggick om vintern. Dåfälldes träden av huggarna och transportera-

des sedan ut ur skogen av körarna. Det varviktigt att få bort timret innan snösmältning-en, medan snön ännu var farbar med häst ochtimmerkälke.

Till en början var det mest värmländskaoch norska skogsarbetare som skötte vintrar-nas avverkningar i de norrländska skogarna.Även om det fanns gott om säsongsvis under-sysselsatta bönder i skogsbygderna saknadedessa i inledningsskedet kunskaper om skogs-arbete. Efter hand som kunskaperna spredskunde allt fler skogsarbetare rekryteras lokalt.

En skicklig huggare kunde fälla upp tillfyrtio träd om dagen. Fällning, kvistning,barkning av stocken skedde i äldre tid enbartmed yxa, senare tillkom vändhake och stock-såg som komplement till yxan. Timmer-tummaren mätte sedan trädets grovlek ochmärkte stockarna med sin yxa. Även arbetetvid sågverken var säsongsbetonat och försig-gick under våren och sommaren för attavmattas under hösten.

På våren när isen smält flottades timret från sinaupplagsplatser längs upprensade vattenflöden till sågverken. Ibland hände det att stockarna fastnade och bildade stora brötar.

18

WILHELM HENRIKKEMPE 1807–1883Wilhelm Kempe skapade under 1800-taletsandra hälft en mångsidig industrirörelse iLjusne och Voxna i Hälsingland. Baserad påjärnbruk och sågade trävaror blev rörelsenmed tiden ett av Sveriges vinstrikaste export-företag som också gjorde produktionsortenLjusne känd långt utanför landets gränser.

Kempe tillhörde en liten skara föregångsmänsom under den norrländska skogsindustrinsetableringsepok genom stor affärsbegåvning,organisationsförmåga och initiativkraft påkort tid lyckades skapa oerhört vinstgivandeverksamheter.

Med tanke på att Kempe vid sin död 1883räknades till en av landets förmögnaste perso-ner var han, till skillnad från många andra avde s.k. träpatronerna, påfallande litet känd

och omskriven både under sin livstid och föreftervärlden. I äldre industrihistorisk littera-tur nämns han visserligen som en av defrämsta entreprenörerna men ingen företags-historisk sammanställning har hittills gjortsom aktiebolaget Ljusne-Woxna.

Wilhelm Kempes äldre bror Johan Carl (J. C.) blev också en mycket framgångsrikskeppsredare, bruks- och industriägare. Hanssöner tog sedan över och vidareutveckladefamiljeföretaget och deras arvingar förde i sintur Mo och Domsjöverken vidare in i vår tid.I Wilhelms fall fanns dock ingen sådan natur-lig succession. Till skillnad mot brodern, somvar en kraftkarl i ordets alla bemärkelser ochsom genom tre äktenskap blev far till en storbarnaskara, var Wilhelm en i fysisk bemärkel-se vekare person som besvärades av mag-krämpor och som återkommande måste kure-ra sin hälsa på olika brunnsorter. I hansäktenskap föddes också bara ett barn. Det vardottern Wilhelmina vars make Walther vonHallwyl kom att förvalta arvet efter svär-fadern, varefter svärsöner och barnbarn sedantog över företaget till dess det upplöstes 1919.

Det finns få bevarade eftermälen omWilhelm Kempe varför man inte vet särskiltmycket om hans personlighet. Han fram-skymtar i bisammanhang i dotterns bevaradedagboksanteckningar men ingen korrespon-dens mellan honom och hustrun Johannafinns bevarad. Dagboksanteckningar frånbrodern Elias besök i Sverige 1836 ger vissaupplysningar om Wilhelms dagliga liv somungkarl i början av karriären, men inte mer.

I Kempearkivet i Örnsköldsvik finns emel-lertid ett antal brev från 1860–1870-talen tillJ.C. Kempe, dels från brodern Wilhelm, delsfrån hans söner. Breven från Wilhelm är håll-na i en hjärtlig ton och fyllda av råd och upp-lysningar beträffande möjligheterna till för-

Wilhelm Kempe som 52-årig.

19

bättringar av den sågverkstekniska utrust-ningen. Han inbjuder sin bror att komma tillLjusne för att studera driften vid sågen menhar sällan tid att själv ta emot honom. Engång måste han skynda iväg till sin kurorts-vistelse, en annan gång har han tyvärr redanköpt ångbåtsbiljett till Stockholm och kandärför inte skjuta upp sin avresa.

I ett par brev från sönerna avhandlasaffärsangelägenheter där Wilhelm är inblan-dad. Det är uppenbart att de betraktade sinfarbror som orimligt försiktig med pengaräven som i detta fall, när det gällde affärermellan nära släktingar.

Farbror Wilhelm vill väl som vanligt låta andrabetala, han är ändå märkvärdigt knusslig i mångafall vilket är oanständigt af en person med hans för-mögenhet.

Anekdoter liknande den som återges på för-sättsbladet har överlevt och återberättats iflera led av anställda och ortsbor i Ljusne-trakten. De kan givetvis inte betraktas somnågra tillförlitliga källor men tagna med ennypa salt, kastar de ändå ljus över personenoch affärsmannen Wilhelm Kempe.

Om Kempe talades både ont och gott. Ont kanske framförallt i affärskretsar ochbland de skogsägare vilka fick se sin avyttradeskog förvandlas till guld i Kempes händer.Däremot påstås han ha stått på god fot medsina underlydande, med vilka han ocksåföredrog att ha direktkontakt. Vid Voxnabruk minns man företrädaren Müllers hårdastyre och prisade ”grosshandlarn” för hansrättframma och hederliga sätt och ”hade mannågot att fordra så fick man det och behövdeman hjälp så blev man ej heller utan sådan”.

Vy över Ljusneverken mot Vårdberget omkring 1880-talet. Foto: Söderhamns kommun.

20

Sammantaget framträder bilden av en entre-prenör med stor affärsbegåvning men samti-digt en egensinnig, hårdför och skygg arbets-narkoman som i affärskretsar hade rykte omsig att tillämpa smarta affärsmetoder och hahårda nypor.

Men Wilhelm Kempe hade också att hävdaen ung industris intressen gentemot en kon-servativ lagstiftning och en restriktiv hållningfrån myndigheternas sida. Hans affärsintres-sen kunde heller inte nå sina mål utan mäng-der av avtal eller överenskommelser med defastighetsägare och bönder som genom av-vittringen fått sig tilldelat stora skogsinnehav.När skogen, som dittills inte haft något sär-skilt värde plötsligt betalades med pengar var det dessutom som bäddat för intresse-konflikter och missämja.

Släkterna Kempe och Wallis från StralsundWilhelm Kempes stamfäder var borgare ochköpmän i Greifswald och Stralsund i Pommerni norra Tyskland. Stralsunds läge mitt emellanhansastäderna Lübeck och Danzig var ypper-ligt för transitohandel mellan Sverige, Englandoch städerna runt Östersjön. Genom West-faliska freden 1648 hade Sverige erhållit Vor-pommern. Invånarna var därmed av svensknationalitet i nära tvåhundra år fram till 1815då Stralsund, liksom övriga svenska Pommern,blev Preussiskt. Trots att de var tyskspråkigasåg sig Stralsundsborna helt som svenska med-borgare. Genom affärsförbindelser och gifter-mål var Wilhelm Kempes släkt också starktknuten till det egentliga Sverige. Hans farfarJohann Friedrich var gift med Sophia MariaKruse från Stockholm och en av deras söner,Axel Carl Nicolaus, flyttade till Stockholm därhan arbetade som lackfabrikör. Den yngresonen Carl Bernhard (1755–1836) stannadedock kvar i Stralsund där han så småningomblev skeppsredare och mäklare.

Carl Bernhard Kempe gifte sig 1796 medköpmannadottern Anna-Maria Wallis. Avderas sju barn utvandrade två söner tillSverige och två till Ryssland där de etableradesig som köpmän. Johan Carl bedrev grosshan-del, skeppsbyggnad och rederi i Härnösand,Johann Bernhard var grosshandlare i SanktPetersburg, Ehrenfried Albrecht godsägareoch sockerbruksägare i Novgorod, medanWilhelm Heinrich började sin karriär somgrosshandlare i Stockholm. Den yngste sonenElias valde prästbanan och de två döttrarnagifte sig med köpmän i Stralsund.

Till följd av Napoleonkrigens härjningarförlorade fadern Carl Bernhard sin förmö-genhet. Kriget pågick ännu när äldste sonenJohan Carl år 1812 skickades till Stockholmför affärsutbildning i sin morbror AlbrechtBaltzar Wallis grosshandels- och rederiföre-tag.

Familjen Kempes hus vid Badenstrasse i Stralsund.

21

Släkten Wallis anses härstamma från en skotsksoldat som efter att ha deltagit i 30-åriga krigetslog sig ned på en av öarna utanför Stralsund.Hans ättlingar blev med tiden fiskare, skeppareoch köpmän i Barth och Stralsund.

Tillsammans med sin bror Hans Jacobhade Albrecht Baltzar utvandrat till Sverigeefter det att Stralsund blev preussiskt, dådetta regimskifte var mycket negativt för depommerska redarna och köpmännen. Sven-skarna hade nämligen alltid betalat pengar tillde s.k. barbareskstaterna i Nordafrika så attskepp som seglade under svensk flagg inte kapa-des av de nordafrikanska sjörövarna. Preussensintressen sammanföll dock inte med skeppsfartoch handel och man var inte intresserad av attköpa fribrev, s.k. turkpass, av sjörövare. För attkunna utnyttja skyddet av den svenska flagganflyttade därför många Stralsundsredare iställetsina verksamheter till Sverige.

I Stockholm gjorde sig Albrecht Baltzar enförmögenhet på grosshandel och rederi. Hanägde egendomarna Ersta och Tanto socker-bruk på Södermalm och hade sin bostad ochsitt kontor vid Södermalmstorg. Tillsammansmed firma Tottie & Arfwedson räknades hantill stadens största redare med bland annatnio egna skepp förutom ett stort antal skepps-parter.

Genom giftermålet med sin sysslings dot-ter Friedrike Wallis kom han i besittning avsäteriet Dybeck i Skåne, där man också odla-de sockerbetor som sedan förädlades tillmelass vid Tanto i Stockholm. Friedrike hadefått Dybeck i gåva av sin far som underNapoleonkrigen gjort sig en förmögenhet påleveranser av krut och därför i folkmun kalla-des för ”Pulver Wallis”.

Albrecht Baltzar dog 1836 varvid Friedrikeblev ensam med sju barn. Hon flyttade från

Skeppsbron i Stockholm på 1880-talet. Foto: Stockholms stadsmuseum.

22

Södermalmstorg till en våning vid St. Pauls-gatan. De två äldsta barnen var då vuxna menJohanna, Mathilda, Albert, Albertina ochAmalia som fortfarande var minderåriga restemed modern fram och tillbaka mellan Stock-holm och Dybeck där man vistades långaperioder.

21-årige sonen Albrecht sattes att skötaföretaget. Han var dock inte hågad för affärervarför sterbhuset snart blev konkursmässigt.Kusinen Wilhelm Kempe gick då in och räd-dade det hela genom att reda upp affärerna såatt de åter gav utdelning. Syskonen fick däref-ter var sin summa pengar för vilka de köptegårdar.

Yngste sonen Albert fick några år senare påsin lott att ta hand om jordbruket vid Dybeck.Gården hade stor djurbesättning och produ-cerade mejerivaror, bl.a. ost som levereradestill kusinen i Stockholm för vidare försälj-ning. I brev som bevarats inom släkten Wallisframgår att Albert beundrade den framgångs-rike Wilhelm som dessutom försåg honom

med jordbruksredskap och kvalitetsvaror frånstorstaden. Som tack skickade Albert bådesmå och stora presenter till Wilhelm.

Sänder Dig några Sparris … En liten burk med syltade valnötter och en med björnbär …

Som bevis på min hjertliga tacksamhet ett vackertstoföhl som det skall vara mig ett kärt nöje att födaoch vårda tills Föhlet blir 4 eller 5 år då jag skallskicka det till dig.

Johan Carl Kempe som 46-årig. Porträtt utfört av Maria Röhl 1841.

Dybeck på 1860-talet.

23

Wilhelm begärde dock gentjänster somibland kunde vara rätt besvärliga. Albert fickagera både fordringsindrivare och försälj-ningsagent åt ”den gode Wilhelm”. En gångville han att Albert skulle försöka sälja ettparti hudar av måttlig kvalitet och dessutomtill ett bra pris. Men Albert gick bet på upp-giften och skrev förtvivlad att han farit runtöverallt och försökt sälja hudarna men intelyckats. Han hade också skulder till Wilhelmsom han dock hoppades att ”inom de 6 måna-derna kunna hafva inbetalt”.

Läroår Det tidiga 1800-talets brist på snabba kom-munikationer och utvecklat bankväsendemedförde att affärsvänner liksom familje- ochsläktförhållanden var av stor betydelse. Manvar ofta väl insatt i sina affärsvänners kompe-tens, karaktär och affärsställning. Till enaffärsvän kunde man sända hela skeppslasterav exportvaror i förvissning om att denneskulle göra sitt bästa för att sälja dem så för-

delaktigt som möjligt. Man kunde be honomdriva in fordringar på orten eller skaffa framlämpliga importvaror med anlitande av sinegen kredit. Man kunde också be honom attskaffa kreditupplysningar om andra affärs-män. Det var också vanligt att affärsmännenskickade sina söner till varandra för praktikoch utbildning.

Även en affärskontorist som gjort sig kändför sparsamhet, duglighet och gott omdömekunde starta egen rörelse med ett minimum aveget kapital. Hade han bara skaffat sig bra för-bindelser var det inte omöjligt att till en börjanfå köpa på kredit och exportera. Grund-förutsättningen var en oklanderlig affärs-moral; man kunde vara en tuff förhandlaremen man fick aldrig lämna sina kreditgivareeller kredittagare i sticket. Det var på dettasätt som också Wilhelm Kempe startade sinkarriär.

Wilhelm Henrik Kempe som 33-årig och Johanna Wallis som 23-årig. Porträtt utfört av Maria Röhl 1841.

24

Liksom den äldre brodern J.C. tidigare hadegjort flyttade Wilhelm till Stockholm när hanvar i tonåren. Omkring 1823 fick han platssom praktikant hos sin morbror AlbrechtWallis. Han stannade där i två år varefter hanflyttade till Härnösand för att arbeta i sin brorJ.C:s firma Wikner & Co. Denne hade nämli-gen gift in sig i redarfamiljen med sammanamn där han snart gjorde sig oumbärlig ochså småningom övertog svärfaderns rörelse.

1829 återvände Wilhelm till Stockholmdär han de närmaste åren fick grundliga kun-skaper om importhandel hos grosshandlarenJohn E. Unman som hade kontor vid Järn-torget 83. Han blev snart en fullfjädrad köp-man med egna affärskontakter som börjadegöra affärer på egen hand. Genom arbetet ibroderns företag hade han också fått inblick iförhållandena längs norrlandskusten och i demöjligheter som där fanns.

Handelsbokhållare och delägare i firma Tydén & Kempe Till skillnad från de kapitalstarka handelshussom också intresserade sig för den norrländs-ka skogen saknade Wilhelm Kempe till enbörjan eget kapital. Han var istället hänvisadtill att etablera goda affärskontakter och sökasamarbete med riskvilliga solventa affärsmänsom var villiga att låna honom de nödvändigabeloppen. Brodern J. C. torde också ha betyttmycket i detta sammanhang.

I december 1832 erhöll han burskap somgrosshandlare i Stockholm. Året därpå bilda-de han firma tillsammans med Ludvig Tydénsom tillhörde en känd grosshandlarsläkt.Kontoret hade de vid Drakens gränd i Gamlastan.

Firman sysslade främst med import av silloch annan fisk från Norge men de var ävendelägare i flera oceangående fartyg. De ägdeockså en fastighet, troligen ett sockerbruk, påLadugårdslandet. Tio år senare låg deras kon-tor vid Skeppsbron, där för övrigt flertalet avStockholms förnämsta grosshandelsfirmoroch handelshus var etablerade. 1843 upphördesamarbetet med Tydén varefter Kempe fort-satte rörelsen i eget namn.

Giftermål med Johanna Wallis Om en ung ambitiös affärsman inte kunde fåihop tillräckligt med startkapital genom egetidogt arbete eller genom arv var giftermålmed en arvtagerska en annan utväg. En för-mögen hustrus egendom stod nämligen helttill mannens förfogande vid denna tid. Släkt-skapsband var viktiga för möjligheterna atthålla ihop de ekonomiska tillgångarna övergenerationerna. Det var därför heller inteovanligt med kusinäktenskap eller äktenskapmellan andra släktingar. Kusinäktenskap vardock i lag förbjudna fram till 1844 och manmåste söka dispens, liksom för giftemål meden avliden hustrus syster, men dispens gavssom regel.

Schinkelska huset vid Kornhamnstorg i Stockholm.Foto: Stockholms stadsmuseum.

25

År 1843 var Wilhelm Kempe trettiosex år ochen etablerad affärsman som äntligen kundebörja tänka på giftermål. Som ungkarl gickhan gärna på operan och på konserter. Hanhade en våning i Gamla stan och sina målti-der intog han på herrklubben Sällskapet. Hanumgicks också i familjen Wallis som var hansnärmaste släktingar i Stockholm. För övrigttorde han privat ha levt ett stillsamt liv.

Den 18 december gifte han sig med sinkusin Johanna som då var tjugofem år. Ingakända uppgifter finns dock om vad hon med-förde i boet i form av ekonomiska tillgångar.

FamiljelivWilhelm och Johanna bosatte sig i en hyrdvåning i Schinkelska huset vid Kornhamns-torg 2. Bostadsvåningen med ett tiotal rumvar belägen på tredje våningen medan konto-ret var inhyst i sex rum på fjärde våningen isamma hus.

Året därpå föddes dottern Wilhelmina. Urhennes bevarade årsanteckningar får man englimt av hur familjen levde under hennes tidi-ga barndom. Enligt Wilhelmina var kosthåll-ningen under 1860-70-talen fortfarandemycket ensidig och av dålig kvalitet.

På morgonen drack man en kopp mjölkmed skorpor. Klockan 12 åt man smörgåsmed finskt smör och en ostbit. Middag åts

Skeppsbron sedd från södermalm. Foto: Stockholms stadsmuseum.

26

mellan 3 och 4 på eftermiddagen och bestodvanligtvis av välling, saftsoppa eller ölsupa.Högst tre gånger i veckan åt man färskt köttoch buljong, annars salt kött, korvkaka ellersylta. På onsdagar och lördagar serverades silloch potatis, på torsdagar ärter med fläsk.Endast på söndagarna serverades efterrätt. De vuxna tog ett glas mjölk och en smörgåsinnan sängdags. Förutom potatis fanns ingagrönsaker på vintern. Efter hand blev matenbättre liksom tillgången på färskt kött ochman slapp också det härskna finska smöret!

Vattnet till tvätt, disk och matlagninghämtades nere vid kajen där skutorna låg ochbars av gårdskarlen upp till bostaden där dethälldes i ett stort kar. Vid slottet fanns docken brunn där man kunde hämta dricksvattenom man hade polett. År 1857 fanns gasled-

ning installerad både i bostaden och på kontoret.

Söndagarna inleddes med högmässa iTyska kyrkan som varade från klockan10–12.30. Därefter åt man som regel middaghos mormor i våningen vid St. Paulsgatan.Varje sommar hyrde familjen sommarställestrax utanför staden, först vid Karlberg, sena-re på Charlottendal vid Hornstull. Wilhel-mina minns att fadern varje dag for in till staden för att arbeta. Om höstarna resteWilhelm ensam eller med hustru och barn till någon kurort för att dricka brunn ochbada gyttjebad.

Makarna delade intresset för musik ochJohanna var en omvittnat skicklig pianist. De var också medlemmar i en liten krets sombrukade samlas till intima musikaftnar. Till

Inspektorsbostaden. Sommaren 1851 vistades familjen för första gången i Ljusne. De bodde i ett vindsrum ovanpå inspektorsbostaden och fortsatte därmed varje sommar fram till 1861 då man lät bygga en egen villa invid älven.

27

kretsen hörde förutom tonsättaren FranzBerwald också Johannas bror Albrecht Wallissamt Ludvig Petré, ägare till Sandö bruk därför övrigt Berwald tillträdde som disponentår 1850.

Kempes kassabok för 1857 upptar lön förfyra kontorsanställda förutom gårdskarl ochpigor. Lönerna utbetalades den sista dagen ivarje månad. Extra dusörer på omkring enhalv månadslön gavs till jul. Man hade ocksåkontorspersonalen i maten, dvs. de hadebetald lunch. I hushållet ingick också mam-sell, guvernanten samt den svarta taxenCastor.

Firma Wilh. H. Kempe i Stockholm Firmans verksamhet var till en början inriktadpå import av hudar och kolonialvaror. Detta

visar att Kempe visste att satsa på vad som förnärvarande var mest lönande. Bland varu-importen till Stockholm vid seklets mitt till-hörde nämligen råsocker, bomull, obearbetadehudar, skinn och tobak de mest värdefullavarorna då de var viktiga råvaror till konsum-tionsvaruindustrin. I strid mot frihandelsprin-ciperna men till stimulans för garveriindustrinhade 1840- och 1850-talens tullpolitiskabestämmelser medfört lättnader för införsel av råhudar med ökad import som följd.

Kempe hade andelar i flera fartyg somförde hudar och kolonialvaror från Syd-amerika och Ostindien. De bevarade varu-böckerna visar vilka slags varor som impor-terades, direkt eller via omlastning i störreutländska hamnstäder. Kaffe hämtades frånRio de Janeiro och från Java. Arrak, socker

De Kempeska villorna i Ljusne som byggdes i början av 1860-talet. Fru Kempe som var road av trädgårdskötsel anlade tillsammans med trädgårdsmästaren med stor möda trädgården och parken.

28

och peppar från Batavia, hudar och skinnimporterades från såväl Sydamerika ochVästindien som Europa. Även från städernarunt Östersjön och från St. Petersburg impor-terades hudar och skinn, liksom hampolja,linfrö, rågmjöl, ärtor m.m. Handeln medRyssland skedde i samarbete med brodernJohan Bernhards grosshandel i St. Petersburg.

Distributionen ut i landet gick främstunder den isfria årstiden då varorna kundefraktas till sjöss. De fraktades dels till norr-landshamnar som Härnösand, Sundsvall,Söderhamn och Luleå, dels runt om iMellansverige och även till södra Sverige.Vintertid gick transporterna med häst ochsläde till mer närliggande orter som Uppsala,Gävle, Örebro och Falun.

Norrland var ett viktigt avsättningsområ-de för Stockholms importgrosshandlare. Trä-varuexportens högkonjunktur under 1870-talet ledde till en ökning av importen avkaffe, socker, brännvin och amerikanskt fläsk;varor som sedan konsumerades av de norr-ländska skogs- och sågverksarbetarna.

Sida ur firma Wilh. H. Kempes orderbok från1861 som förvaras i Hallwylska museet.

31

Kolmila i skogen. För att kunna smälta och smida järnet gick det åt stora mängderträkol. Träkolet tillverkades vanligen i kolmilor i skogen av säsongsanställdabönder. Det transporterades sedan till bruken med häst och släde i s.k. kolryss. Vid Ljusne sågverk börjademan i stället framställa kol direkt på plats genom att spill som uppstodvid sågningen togs tillvara och kolades i kolugnar på området. Ur kolugnarna utvann man också tjära och andra träoljeprodukter.

32

GROSSHANDLARE KEMPEKÖPER JÄRNBRUK OCHANLÄGGER SÅGVERK I HÄLSINGLAND

Wilhelm Kempe var inte sen att utnyttja demöjligheter som avregleringarna av den norr-ländska skogen medgav. Hans utveckladeaffärssinne ledde honom till att söka efterskogsrättigheter i nedre Norrlands inland ochen lämplig plats för ett sågverk nära kusten.Av okänd anledning, men troligen genomaffärskontakter, föll blickarna på Voxna ochLjusne i Hälsingland.

Under 1850-talet hade exploateringen avskogsområdena längs Ljusnans ådal tagit fart.Tidigast ute i detta område var Oscar Dicksonfrån familjeföretaget James Dickson & Cosom började företa upprensningar av älvenoch anlägga lastplatser från dess källflöden iHärjedalen ned till kusten.

Söderhamn som var områdets utskepp-ningshamn hade fått stadsprivilegier i börjanav 1600-talet i samband med att flera vapen-

smidesverkstäder, s.k. gevärsfaktorier, anla-des där. Deras behov av smidesjärn var ocksåanledningen till att flera järnbruk grundades iHälsingland under denna tid. Under senaredelen av 1800-talet präglades området avsjudande aktivitet och längs den 18 kilometerkorta sträckan mellan Söderhamn och Ljusnefanns ett tiotal sågverk, såsom Hälsinglandsförsta ångsåg, som anlades i Ala alldeles intillLjusne år 1852.

Ala hamn. Foto: Söderhamns kommun.

Inre hamnen i Söderhamn kring år 1900. Foto: Länsmuseet Gävleborg.

33

Voxna brukVoxna bruk är beläget drygt ca tio mil nord-väst om Söderhamn. Bruket anlades 1726 dåassessor Anders Swab fick privilegium påanläggande av en masugn och hammare invidVoxna älv. Nuvarande bruksherrgården bygg-des 1791 av grosshandlare Jürgen Müller somdå var nybliven ägare till bruket. Det stanna-de inom Müllers familj genom hans änka ochefter 1845 genom svärsonen Ridderstolpesänka Jeanette. 1848 sålde änkan det med enfemtedel vardera till grosshandlarna WilhelmKempe, Jakob Elliot, Georg Schröder, kam-marherre Achilles von Vegesack samt ägarentill Sunnerstaholms bruk, Gustaf Sergel.

Bruket ägde också Voxna församling ochbruksägaren hade patronatsrätt, dvs. rätt attutse kyrkoherde. Kempe lät bygga om kyrkani början av 1860-talet, grundade skola, ordna-de fattigvården och byggde arbetarbostäder.År 1872 inrättades också en sparbank i Voxna.

Det geniala (vatten)dragetFörvärvet av Voxna var väl kalkylerat efter-

som stora arealer orörd skog hörde till bruketoch det var dem man i första hand villekomma åt.

Man satte igång upprensningsarbeten iVoxna älv och dess biflöden så att timret frånde avverkade skogarna kunde transporterasvattenvägen ner till Ljusne där Kempe ochhans kompanjoner anlade en vattensåg.Därmed behövde man inte använda sig avden övre delen av Ljusnan där det redan fannsflera intressenter etablerade. Längs Voxnansådal kunde man däremot operera relativtostört och kunde därmed också bestämmapriserna vid köp av skog och avverknings-rätter samt för flottning.

Svartbygge?I en artikel i tidningen Bore år 1851 uppmärk-sammades att det nya sågverket vid Ljusneutsatts för sabotage av uppretade ortsbor somansåg att sågen och flottningen förstört fisketi älven. De ifrågasatte också lagligheten ianläggningen vid älvens utlopp eftersom såg-

Utsikt över Voxna bruk. Foto av målning i Hallwylska museet utförd av Albert Blombergsson 1864.

34

Voxna bruks herrgård. Efter det att Kempe tillträtt som delägare och disponent användes herrgården som bostad för brukets förvaltare, utom fyra rum i bottenvåningen som reserverades för ägarna.

35

verksägarna hade fått tillstånd att byggasågen uppströms forsen, men sedan olagligenflyttat ner den till älvmynningen.

I ett inlägg i tidningen försvarade sig ägar-na med att när de köpte Voxna bruk fanns detredan en plan för ett sågverk vid kusten vilkenvar uppgjord av lantmätaren i Gävleborgs län.Tanken var att timmeravverkningen i norradelen av landskapet, flottningen och såg-verket vid kusten, skulle komma allmänhetentill godo och ge nya möjligheter till arbetsför-tjänster och även till bättre kommunikatio-ner. De menade också att det inte var endastför egen vinning, men också för de berördaorternas skull som de anlagt sågverket i vilketde tillsammans satsat 150 000 riksdaler. Debestred att fisket kunde ha förstörts på grundav anläggningarna som lämnade passage förfisken, men erkände att flottningen måstebättre organiseras.

Med hjälp av kapital från grosshandels-firman Wilhelm Röhss & Co. i Göteborg för-värvade Kempe under de närmaste åren deövriga delägarnas andelar, så att Kempe ochRöhss år 1854 ägde var sin hälft i bruket.Järnbruksrörelsen vid Voxna innefattademasugn, två franche-comtéhärdar för järn-

tillverkning, liksom spik- och manufaktur-smide. Produktionen ökade markant från detatt Kempe och Röhss köpt bruket. Hyttanlades dock ned 1874 och stångjärnssmidetupphörde 1888.

KonkursenI samband med 1857 års internationella han-delskris gjorde Kempe konkurs. En lågkon-junktur inträffade efter Krimkrigets slut ochbanker fick slå igen med mängder av konkur-ser som följd. Genom statligt ingripande blevdock krisen kortvarig. Då Kempes tillgångarvar utspridda både inom och utom landet fickhan fyra månaders anstånd med att reda uppsina affärer. Tack vare ett större reverslån frånbrodern J.C. kunde han i sista stund få tillstånd en överenskommelse med sina ford-ringsägare. Därigenom lyckades han räddasina andelar i Voxna bruk och få rörelse-kapital över till fortsatt verksamhet.

Elaka tungor förtäljer dock att det helainte gick helt hederligt till, då han lyckadesgöra upp om att endast betala 25 procent avsina skulder till sina fordringsägare och attdet var denna finansoperation som blevgrundplåten till hans rikedom då han därmed

Detalj av bilden t.v. Personerna är sannolikt förvaltaren Erik Lindström med familj.

36

hade tjänat hundratusentals kronor. Manförebrådde honom för att han, sedan hankommit på fötter, inte betalade tillbaka deavprutade 75 procenten till sina gamla kredi-torer. Men Kempe tyckte att ”affär är affär”.

LjusneverkenNamnet Ljusneverken var ursprungligen ettsamlingsnamn för Ljusne masugn, Ljusnesödra järnverk, Sunnäs-, Maråkers- och

Gullgruva bruk, dvs. de järnindustrier somfanns i området när Kempe anlände tillLjusne i slutet av 1840-talet.

Ljusnes industrihistoria går tillbaka till år1671 då rådmannen Hans Kahlmeter fick till-stånd av Bergskollegiet att där anlägga enmasugn. Att han valde denna plats beroddepå att där fanns möjligheter till både vatten-kraft och utskeppningshamn. Kahlmeter slötkontrakt med bönderna om plats för hyttanpå södra sidan av Ljusnan (Sörljusne) samt

Vårflod i Ljusnan.

37

om leveranser av träkol. Redan året därpå sål-des dock tillståndet och kontrakten till MånsChristersson, son till ägaren av Ramnäs bruk.

Syftet med anläggande av järnbruk i dennadel av Hälsingland som saknade fullgodajärnmalmsgruvor var att vapensmidesverk-städerna, det s.k. gevärsfaktoriet i Söderhamnbehövde järn. Järnmalmen som skulle smältasi masugnen hämtades därför ända från Utö,Vallgrund i Finland och från Dannemora gruvor. Tackjärnet som kom från masugnenbearbetades sedan till stångjärn i hammar-smedjorna.

Det var dock inte helt lätt att kontrolleraälvens vattenmängd. I samband med vårflo-derna inträffade det ofta översvämningar somorsakade skador på anläggningen. Man flytta-de därför smedjan till lugnare vattendrag i

trakten, först till Sunnäs by och sedan äventill Gullgruva och Maråker. Tackjärnet frånLjusne drogs av brukets hästar till smedjornavarefter det färdiga stångjärnet transportera-des tillbaka till hamnen för vidare transportmed fartyg till Stockholm.

Måns Christersson blev med tiden huvud-leverantör av ”fullgott muskötjärn” tillSöderhamns gevärsfaktori. Han dog 1689varefter sonen Daniel Månsson Christiernintog över driften.

Järnhanteringen bedrevs på detta sätt framtill 1721 då Ljusne och Sunnäs, liksom fleraandra platser längs kusten, härjades och brän-des av ryssarna.

Ljusneverken återuppbyggdes och släktenChristiernin ägde dem under större delen av1700-talet. Därefter var det under några

Gamla masugnen vid Ljusne.

38

Nya sågen från 1881 som drevs med ångkraft och hade en årskapacitet på 26 000 standards sågat virke.

40

decennier i släkten Wennbergs ägo innan de ibörjan av 1800-talet såldes till grosshandlareBernhard Beskow. I Maråker inrättades bådeskola och byggdes en kyrka som 1837 invigdesav ärkebiskop Johan Olof Wallin.

Den gamla masugnen vid Ljusne moderni-serades första gången 1822. Verksamheternavid Sunnäs och Gullgruva upphörde 1869 ochistället koncentrerades järnverksdriften återtill Ljusne. En ny masugn uppfördes liksomen smedja med sex lancashirehärdar och enånghammare. Bruket på södra sidan hade återblivit ett komplett järnverk.

Familjen Beskow kom att inneha Ljusne-verken under sjuttio år innan industrierna1886 såldes till Ljusne-Woxna Aktiebolag.

Ljusne sågverk Den första industrin på Ljusnans norra strandvar sågverket som anlades av handelsbolagetLjusne Sågverksägare i vilket Kempe var delä-gare och disponent. Förutom den skog deredan ägde i Voxna köpte de också skogsfas-tigheter i grannsocknarna samt gjorde uppmed andra skogsägare om femtioåriga av-verkningsrättigheter. Sågverket blev snartmycket lönsamt.

Dock flöt inte allt som man önskade. Ettproblem var den återkommande vattenbris-ten i älven. Kempe skriver om detta dilemmai ett brev till sin bror J.C.

Har du bra med vatten? Vi har Gud vare lof ickehaft brist och sågen har derför gått ganska bra.

… visserligen har det en tid varit mycket torrt ochvattnet föll betydligt i elfven, men ännu har jag haft

Timmerbassängen vid Ljusne sågverk omkring 1860. I fonden skymtar förvaltarbostaden.

41

tillräckligt med vatten sedan jag rensade öfrakanalen ifrån grus som låg och hindrade vattnet attkomma fram, jag hoppas derföre slippa vidare höratalas om vattenbrist.

En ständig källa till irritation var också flott-ningsförbudet i älven mellan juni och augusti.Förbudet berodde på att laxen då fiskades ochmedförde att sågningen gick på sparlåga pågrund av virkesbrist. Också detta bekymmeravhandlas i breven till J.C.

… sedan i går har sågen stått still i brist af timmer,fast ju bara 3/4 mil härifrån öfver 60 000 stock ärliggandes som kunde vara här om inte det förb.flottningsförbudet från 1 juni till 18 augusti vore.

… där bönderna går och fiskar efter några laxarsom kosta mera i dagspengar än de äro värda… detär en vacker tid som gå mig ur händerna om jaginte får såga förr än den 18 augusti … hur 300man här gå sysslolösa bara för några laxars skullsom några envisa bönder fiskar fast jag erbjuditdem nära 2000 i ersättning.

Medan fiskevattnen och fiskerättigheter van-ligtvis tillhör jordägaren var sedan GustavWasas dagar den värdefulla laxen undantagendenna lag. Laxfisket i Ljusne var i kronansägo och så betydelsefullt att särskilda krono-fiskare vakade över det. Avkastningen varockså långt ifrån betydelselös då tonvis medvärdefull lax fångades vissa år. Efter 1850 dåflottningen i Ljusnan börjat ta fart på allvargjorde lantmäteriet en uppmätning av älvenoch fisket. Laxfisket var då fortfarande så vik-tigt att all flottning förbjöds mellan 1 juni och15 oktober. Ljusne Sågverksägare köptearrendet på kronofisket i Ljusne som därefterövergick till Ljusne-Woxna Aktiebolag. Dettainnebar att bolaget kom att ha stort inflytan-de över fisket i denna del av Ljusnan. Flott-ningsförbudet ändrades först och upphävdessenare. År 1896 kom en bestämmelse om

total fridlysning av laxen mellan månadernamaj och september. Industriintressena komalltså att väga tyngst och fisket fick stå tillba-ka för sågverkens och senare kraftverks-industrins behov.

1861 ombyggdes och utökades sågverketför första gången. 1877 utökades det ytterliga-re så att det kom att bestå av åtta sågramarsom drevs med vattenkraft och åtta ramarsom drevs med ångkraft. 1881 revs den gamlasågen och ersattes av en modern ångsågbestående av 16 sågramar och med en årska-pacitet av 26 000 standards.

Dalfors bruk – en god affärI ett brev till brodern J.C. i augusti 1872 skri-ver Kempe om förvärvet av Dalfors bruk inorra Dalarna på gränsen till Hälsingland.Där hade det sedan lång tid tillbaka funnitsen masugn och en hammarsmedja och tillbruket hörde även stora skogsarealer.

För att icke förlora 7700 Rs. som jag, eller rättareDanielsson, betalte för skog till Bruksf. J. son tvangsjag köpa Dalfors bruk för 97 200 Rs. Affären är påintet vis någon dålig, då ensam skogen är värdtköpeskillingen, men då skogen delvis icke kan drif-vas ut åt Woxna ådal äro vi tvungna att sälja åtandra sågverk efter Dalelfven, dessutom är det ickeangenämt att jämt och samt tänka på penningut-gifter.

Dalfors som tjugo år tidigare hade sålts för180 000 kronor ropades in av Kempe på exe-kutiv auktion för 97 200 kronor. Huvud-orsaken till det låga priset var att järnbruks-rörelsen då var nedlagd och att man inte insåg att de väldiga skogsarealerna i framti-den skulle kunna bli lika mycket värda, ellermer, som det försvunna värdet av järnverks-anläggningarna. Men Kempe såg annorlundapå saken.

43

Furudals bruk 1879 köpte Kempe också Furudals bruk inorra Dalarna. Det hade anlagts i början av1700-talet, i väglöst land, invid Ore älv.Grundaren Birger Elfving från Garpenberghade då fått privilegier för tillverkning avkanoner, s.k. stycken. Bruket var känt för sintillverkning av kätting och järnplogar, de s.k.

Oreplogarna. 1883 flyttades hela anläggning-en jämte dess personal till Ljusne. Redan åretdärpå stod Furudalssmederna åter vid sinahamrar, men på annan plats. Därmed fickLjusne ännu en industri som med tiden skullekomma att bedrivas i stor omfattning ochgöra namnet Ljusne Kätting vida känt.

T.v. annons för Ljusne Kätting. Fabriken var en av Europas största tillverkare av ankarkätting som fram till 1943 tillverkades för hand. Den var känd för sin styrka och tillförlitlighet. Ljusnekätting finns för övrigt runt Stockholms slott. Foto: Tekniska museet.

Vid Oscar II:s besök i Ljusne 1890 väntar arbetarna utanför kättingsmedjan på kungens ankomst. I bakgrunden syns en äreport i kättingarbete.

46

LJUSNE-WOXNAAKTIEBOLAG BILDAS 1881

Sedan Wilhelm Röhss död 1874 hade hansandel i Voxna bruk ägts av änkefru KarinRöhss, hennes söner och svärsöner. Derasandelar övergick därefter till grosshandlarenBrusewitz och firman Thompson, Boner &Co. i London varifrån de övertogs av Kempe ijuli 1881.

Därefter bildade han ett aktiebolag av sinallt mer differentierade affärsrörelse där såg-verket, järnbruket och skogsförvaltningenutgjorde kärnan i verksamheten.

Bolagets stiftare var Wilhelm Kempe, svär-sonen Walther von Hallwyl och kontorsche-fen Herman Wilms. Enligt bolagsordningenskulle aktiekapitalet vara minst fem och högsttio miljoner kronor. Kempe ägde 646 aktier,Walther von Hallwyl och disponenten en

aktie vardera. Övrig ledamot i styrelsen varandre kontorschefen Hugo Holm som ocksåtillhörde företagets innersta krets. Enligtuppgift bestod bolagets skogsinnehav viddenna tid av 600 000 tunnland, dvs. ca 300 000 hektar.

Norra järnverkets masugn.

Utflykt till Laforsen. I förgrunden står Walther von Hallwyl. Övriga personer okända. Foto från 1880-talet.

47

Omdisponering av anläggningarna i Ljusne Sedan Kempe 1874 låtit uppföra en masugnoch sedan lancashirehärdar, valsverk och kät-tingsmide på norra stranden fanns två kon-kurrerande järnverk på var sida om älven.Området som bolaget disponerade vid Norr-ljusne var dock mycket begränsat eftersomLjusneverken ägde marken runt omkring. Då man ansåg att det även i övriga avseendenvore fördelaktigt med en sammanslagning avde båda bruken, köptes Ljusneverken av bola-get år 1886. Därmed blev Ljusne-WoxnaAktiebolag ensam ägare till all industri vidLjusne.

Det var givetvis fördelaktigt att ha sågverk,järnbruk och mekanisk verkstad inom sammabolag och på samma ort. Sågverket försågjärnbruken med billigt träkol, järnbruken för-såg den mekaniska verkstaden med järn som isin tur försåg sågverket med underhåll och

tillverkning av redskap och maskiner.Under de kommande åren gick verksamhe-

ten med full kapacitet och företaget växte.Det totala antalet anställda uppgick till mel-lan 1 000 och 1 500.

Bolagets organisationProduktionen var lokaliserad till Ljusne ochVoxna men försäljningen sköttes från huvud-kontoret, firma Wilh. H. Kempe i Stockholm.För att kunna hålla sig underrättade om verk-samheten behövde huvudkontoret få regel-bundna verksamhetsrapporter från Ljusne.Ett förlag var upprättat mellan firman ochaktiebolaget vilket betydde att bolaget produ-cerade det som firman sedan sålde varefterbolaget varje månad fick betalt i reda pengarsom användes för att täcka driftskostnadernai Ljusne och Voxna. Till en början hade manockså ett försäljnings- och skeppningskontor iSöderhamn men det lades ned efter aktie-

Utsikt över Ljusnefjärden från brädgården.

48

bolagsbildningen och verksamheten koncen-trerades istället till Stockholm.

Innan järnvägarnas och telefonernas tide-varv var det inte lätt för ägarna att helt kunnakontrollera sina företag om de inte var bosat-ta på produktionsorten. Det var därför viktigtatt ha driftiga och pålitliga platschefer ochförvaltare. Dessa måste ha huvudägarensabsoluta förtroende och all anledning attidogt arbeta för företagets bästa. Täta brev-kontakter och telegraferande mellan huvud-kontor och produktionsort var nödvändigt.Först i slutet av 1800-talet blev telefonen detvanligaste kommunikationsmedlet.

I Ljusne och Voxna var en disponent ochen bruksförvaltare ansvariga för den dagligadriften. Dessa hade i sin tur ett antal bokhål-lare, kontorister och skogsinspektörer undersig. Det var också de som anställde all övrigpersonal: sågverks- och järnverksarbetare,skogsarbetare, skeppare och hamnpersonal,rättare och jordbruksarbetare m.fl.

Disponenten och förvaltaren var de somhade bäst inblick i såväl produktionen som iandra angelägenheter på lokalplanet. Därmedvar de också betydelsefulla personer både förbolagsledningen och för de anställda ochderas familjer.

1891 kontrakterades jägmästare ErikLindström som förvaltare över Voxna bruk.Det löpande kontraktet angav att han skulleansvara för alla byggnader och arbeten,spannmåls- och varutransporter samt för bru-kets, timmerhandelns och skogsagenternasräkenskaper. Han skulle lämna ut varor, drivain fordringar och skicka månadsrapporter tillverkställande direktören. Han skulle ansvaraför brukets jordbruk och ladugård, inspekteraalla skogar, övervaka skogvaktare, skogsin-spektorer och landbönder minst en gång perår. Dessutom skulle han övervaka timmerfäll-ning, strömrensning och tumning samt hållabokhållarna med kost och logi. Personalenstod under Lindströms husbondevälde och

han hade därmed rätt att anställa och avskedadem. I löneförmånerna ingick fri bostad iherrgården, trädgård och potatisland, träd-gårdsarbetare, fri vedbrand och fria resor.Årslönen var 5 000 kronor.

Samma år anställdes A.N. Synnerdahl som förvaltare för Ljusne på ettårskontrakt.Denne skulle ansvara för sågverket, Norr-ljusne och Sörljusne järnverk, mekaniskaverkstaden och övriga till bolaget hörandeinrättningar samt Sunnerstaholms egendom.Han hade att varje vecka till verkställandedirektören insända tillverkningsrapporter.

Bolaget ägde också gruvandelar, bruk ochjordbruksfastigheter i andra delar av landetsåsom Dannemora, Skedika, Ericslunds ochÄs säterier i Sörmland, Tofthögsgården iSkåne med stor djurbesättning och mejeri,Alstermo pappersbruk och färgeri med tillhö-rande jord och tegelbruk, samt skogsfastighe-ter i Skattungbyn, Sveg, Sunnanå och Lill-herrdal i Dalarna och Härjedalen.

Arbetet vid sågen och brädgårdenI avvaktan på att sågas förvarades timret ibassänger i älven för att förhindra att det tor-kade. Sedan det sorterats drogs det upp i såg-huset där det sågades upp till bräder, plankoroch battens. Spillet i form av bakar, ribb ochspån togs om hand för att kolas till träkol förjärnbruken, eldas i ångpannan eller säljas somved. Det sågade virket föll ned i en öppning igolvet och landade på speciella vagnar. Dessavagnar drogs sedan på räls ut till brädgårdeneller till hyvleriet. Virket hamnade till sist påbrädgården där det staplades under tak för atttorka i väntan på att skeppas ut.

Under högsäsong pågick sågningen dygnetrunt. 1881 fanns belysning, troligen gasljus,inne i såghuset. Arbetet vid brädgården för-siggick utomhus i dagsljus. Sågverksut-rustningen slets hårt och krävde mycketunderhåll. Avståndet mellan sågbladen isågramen bestämde tjockleken på bräderna

49

som sågades och det måste emellanåt ställasin och kontrolleras. Detta moment kalladesför postering och utfördes under ledning avsågställaren.

Under tiden sökte kontoret i Stockholmeller deras försäljningsagenter efter köpareoch när isen släppte under våren kom köpar-nas skutor seglande och förtöjde på redden.Sedan lastade brädgårdsarbetarna virket påpråmar som förde ut det till de väntande far-tygen.

Järnverket och mekaniska verkstadenVid det järnverk som under Wilhelm Kempessista år byggts vid Norrljusne framställdesmellan 5–6 000 ton järn per år. Vid Sörljusnejärnverk framställdes råskenor som bl.a. sål-des till Sheffield där de var mycket efterfråga-de. Denna inriktning fortsatte även efter sam-

manslagningen av de båda järnbruken.Mekaniska verkstaden anlades i syfte att

förse det egna företaget med reservdelar ochsågutrustning samt brandsprutor och ång-maskiner. Efter hand började man alltmer attutföra reparationsarbeten och tillverkningaråt såväl andra sågverk som enskilda kunder.Särskilt de ångdrivna brandsprutorna blev en stor försäljningssuccé.

I ett brev till brodern J.C. 1872 berättarKempe om sina planer på att också tillverkajärnbåtar.

Sedan jag lyckats engagera skickliga plåtslagareifrån Motala är jag nu i tillfälle att åtaga mig attbygga jernbåtar och derföre äfvenledes den af Digönskade hjulångbåten, såvida Du har ritning tillden …

Interiör från mekaniska verstaden.

50

Lokalpressen följde också verkstadens verk-samhet med intresse.

Ljusne Mek. verkstad har i dagarna gjort den störs-ta leverans som hittills kommit ifråga … Den hartill Korsnäs sågverk levererat två sprutor N:r 4 medtillhörande 4000 fot slangar och 8 slangkärror. Förövrigt arbetas vid fabriken med brinnande iver föratt få åtskilliga arbeten färdiga till den storartadeinvigningen av den nybyggda sågen. (Norrlands Posten, juli 1881.)

På grund av minskad lönsamhet och råvaru-brist lades sågverket ned 1907. Därmed förlo-rade mekaniska verkstaden inte bara sinstörsta kund, också ett stort antal verkstads-arbetare riskerade att förlora sina arbeten.

Redan tidigare hade man börjat funderaöver verkstadens framtid och insett att manbehövde ändra produktionen. Ett brev tillWalther von Hallwyl från verkstadschefenCronqvist 1896 handlar om behovet av att

omorganisera verkstaden och att hitta enlönande specialtillverkning, han föreslår därför kättingkrok.

1919 brann den mekaniska verkstaden varvid maskiner, plåtslageri och smedja total-förstördes. Verksamheten fortsatte därefter ivarierande omfattning i andra lokaler.

Mortorfartyget Ljusne Jernverk.

51

På följande sidor bilder ur Ljusne mekaniska verkstads produktkataloger.

54

VON HALLWYLSKA EPOKEN 1883–1909

Walther von Hallwyl (1839–1921) var född iBern i Schweiz. I samband med en kurortsvis-telse i Tyskland 1864 gjorde han familjenKempes bekantskap. Tycke uppstod mellanhonom och dottern Wilhelmina och redanföljande år gifte de sig i Stockholm. Villkoretför svärföräldrarnas samtycke var dock attWalther flyttade till Sverige. De nygifta in-stallerade sig på lantegendomen Ericslund iSörmland. Där bodde de sedan till 1883 dåWalther övertog chefskapet över familjeföre-tagen efter sin då avlidne svärfar.

Som utlänning och utan större erfarenhet

av affärsverksamhet måste det ha varit svårtför honom att plötsligt glida in i rollen somhögste chef för ett av landets största export-företag. Detta antagande bekräftas också iWilhelminas efterlämnade årsanteckningarför år 1883.

… den 8 maj dog min far. Walther blev då tvungenatt strax börja med Ljusne och Woxna, det var ensvår tid för honom.

Det är inte känt huruvida han gick i lära hossin svärfar, men han hade i alla fall varit medsedan aktiebolagsbildningen två år tidigareoch borde därmed ha fått viss insyn i företa-get. Han ägde också sedan ett tjugotal år ettmindre rederi med passagerar- och godstrafikmellan Södertälje och Stockholm.

Walther von Hallwyl.

Walther och Wilhelmina von Hallwyl med dotternEbba f. 1866 och dottern Ellen f. 1867. Senare föd-des ytterligare två döttrar; Irma 1873 och Elmasom dock avled knappt två år gammal.

55

Det tycks som om Walther von Hallwyl vid-makthöll samma ålderdomligt patriarkaliskaförhållningssätt till företaget och de anställdasom svärfadern hade haft. Då han dessutomvar bosatt i Stockholm och endast sommartidvistades i Ljusne kan han knappast ha haftnågon större kontakt med sina underlydande,förutom med förvaltaren och de andra högretjänstemännen. Så småningom fick han för-stås alltmer kontroll över företaget och där-med ökade också kravet på hans och familjensnärvaro och engagemang både i företaget ochi ortens angelägenheter.

Walther von Hallwyl var Svenska Trävaru-exportföreningens ordförande 1893–1901.Åren 1897 till 1905 var han också ledamot avriksdagens första kammare för Gävleborgslän. Första kammaren bestod av ledamöter

som var valda av landstings- och stadsfull-mäktige. Godsägare och högre ämbetsmändominerade. Under sin tid i riksdagen enga-gerade han sig framförallt i frågor som rördeskogsindustrin liksom i ägande- och anställ-ningsfrågor, t.ex. olycksfallsförsäkringar. Somrepresentant för Gävleborgs län var det för-stås också hans skyldighet att ta ställning iandra regionala frågor.

Vid tiden för Walter von Hallwyls över-tagande av chefskapet uppgick bolagets årligaexport av sågade trävaror till omkring 24 000standards. Härmed fortsattes i samma takt deföljande tio åren. Bolagets skogsförvaltareansåg emellertid att en sådan hög avverk-ningstakt inte kunde fortsätta i längden utanatt äventyra skogens framtida avkastning.

Familjen samlad för fotografering utanför villan i Ljusne år 1895. Stående fr.v. Walther von Hallwyl och Henrik de Maré. Sittande fr.v. Ellen de Maré, Ida Uhse, Wilhelmina von Hallwyl, Ebba von Eckermann,fru Johanna Kempe, Caroline Pflaum, okänd dam och Rolf de Maré.

57

Oscar II:s besök i Ljusne den18 augusti 1890. Kungenanlände sjövägen på sin båtDrott. På bilden ses denkungliga kortegen passera timmerbanan på väg tillbesöket i verkstäderna.

58

Oscar II besöker LjusneI augusti 1890 kom kung Oscar II på besöktill Ljusne. Han anlände med sin båt ”Drott”och hälsades med stor pompa och ståt innanhan besökte verkstäderna och besteg utsikts-berget Vårdkasberget. Där minner än idaghans namninskription i berget om dettabesök. Middagen serverades i ett stort tält pågården vid direktörsvillan med tal, musik ochsång av uppvaktande skolbarn. Innan detkungliga sällskapet reste tillbaka avbrändesett stort fyrverkeri över hamnområdet.

Längs kortegevägen stod uppvaktande ungdomar som strödde blommor framför kungens vagn.Som nummer fyra från vänster står Irma von Hallwyl, greveparets dotter.

59

Serveringspersonal och vakter framför tältet där middagen serverades.

Trappan upp till vårdkasberget där Oscar II:s skrev sitt namn i berget.

60

Branden i Ljusne brädgård den 18 april 1893Enligt polisförhöret utbröt branden straxefter klockan 6 på morgonen i en brädstapel ibrädgården. I brädgården förvarades omkr. 18 000 standards bräder representerande ettvärde av omkr. 2 000 000 kronor som variordninggjorda för export och som väntade påutskeppning.

Hela brädgården med brädupplaget blevlågornas rov och dessutom brann 13 elektris-ka justerverk, ett timmermagasin med tim-mer, materialbodar, brädgårdskontoret, ettpråmskjul, 62 pråmar, 2 järnmagasin medstångjärnsupplag på malmgården, 2 flott-ningskaserner, en klensmedja, flera större ochmindre skjul, en slip för pråmuppdragning,en byggnad med 13 pråmar liksom mer än 6 000 fot brädgårdskajer. Hettan var så starkatt järnhjulen på en i närheten stående ribb-vagn smälte och röken av branden och delvis

elden syntes ända in till Söderhamn. Förstklockan 22 på kvällen var branden under kon-troll.

Brädgården byggdes emellertid snabbt uppigen, men den höga produktionstakten däm-pades och sågningen nedsattes till 14 000–15 000 standards. Cirka 12 000 standardskom från företagets egna skogar medan res-ten var köpt timmer. Så fortsatte det till år1905. Därefter upphörde sågningen successivtoch man sågade sedan endast husbehovsvirkeoch torrakor.

Istället såldes varje år ett stort antal primasågtimmer på rot till Bergvik & Ala AB ochtill Åsbacka sågverk genom ingångna kon-trakt, enligt uppgift uppemot 280 000 såg-timmer per år. Dessa kontrakt minskadeytterligare tillgången på egen skog varför detvar meningslöst att innan kontraktens utgångsätta igång sågningen på nytt. Det fanns fort-

Eldsvådan i Ljusne brädgård 1893.

61

Brädgården efter branden.

62

Fest i Ljusne i juli 1899 med anledning av Ljusne sågverks 50-års jubileum där 700 arbetare deltog.

64

farande gott om skog längre upp i Härjedalenmen den var belastad med dyra avverknings-rättigheter.

Med stigande löner och flottningsavgifterblev dock det ekonomiska utbytet av dessakontrakt inte särskilt bra då den egnaskogspersonalen var bunden till att utföraleveranserna. Bolagets skogar var dessutombelånade och räntor och amorteringar kosta-de stora pengar.

Under denna tid ombyggdes kolugnarnavid Norrljusne och i närheten uppfördes enfabrik för rening av tjäran från kolugnarnavarvid man erhöll tjära, terpentin, träsprit

och ättikssyrad kalk. Vid Voxna anlades ocksåen fabrik för framställning av tjära och råter-pentin som sedan förädlades i Ljusne. Dessakemiska fabriker lämnade stora vinster underförsta världskriget. För skötseln och utnytt-jandet av bolagets skogar lät Walther vonHallwyl också anlägga järnvägen Woxna–Lobonäs som togs i bruk 1908.

Sociala insatserGenom bolagets försorg åtnjöt de anställdatidigt fri sjukvård av högre kvalitet än vadsom var vanligt på andra bruksorter. 1876hade den första företagsläkaren anställts av

Gamla sjukstugan i Ljusne. Foto: Roland Löfgren.

65

Ljusne sågverk. Han fungerade också somprovinsialläkare inom distriktet Ljusne- ochAla sågverk, Maråkers bruk och byarna Norr-och Sörljusne.

På Wilhelmina von Hallwyls initiativ anla-des 1884 en sjukstuga med plats för sex pati-enter och samma år anställdes en sjuksköter-ska som assistent till bruksläkaren Dr. Gille.Sjukstugans ledning och ekonomi övervaka-des av Wilhelmina von Hallwyl som åretdärpå också ordnade med en särskild epide-misjukstuga på platsen. Dottern Ebba vonEckermann fortsatte sedan arbetet med attförbättra sjukvården i Ljusne. Hon lät utökaantalet vårdplatser samt skapade en paviljongmed sex bäddar för förberedande vård av

lungsjuka patienter som inte genast kunde fåplats på sanatoriet. 1918 förbättrades sjukvår-den ytterligare genom att man då inrättade enoperationsavdelning och anställde en kirurg.Samtidigt påbörjades byggandet av det sjuk-hus som invigdes 1924. Även där hjälpteWilhelmina von Hallwyl till med finan-sieringen. 1899 skapades också en fond kalladLjusne-Woxna Aktiebolags understödsfond.Ur den skulle dagligt understöd lämnas tillarbetare som i bolagets tjänst ådragit sig ska-dor som gjorde dem oförmögna till arbete.Ett mindre understöd utbetalades även tillefterlevandes änkor.

1889 lät Wilhelmina von Hallwyl uppföraett sanatorium i Mörsil i Jämtland för vård av

Sanatoriet "Helsan" i Mörsil.

66

lungsjuka Ljusnebor. Detta var det förstabolagsägda sanatoriet i Sverige. Mörsil var på1880-talet västra Jämtlands mest kända kur-och turistort. Platsen var känd för sitt mildaklimat och rena luft. Sanatoriet Helsan kundeta emot ett tjugotal patienter samtidigt. Tilltuberkulosterapin hörde att patienterna skul-le vila och ta luftbad. En förklaring tillWilhelmina von Hallwyls engagemang kanvara att hon inspirerades av sin kusin, Stock-holmsläkaren och balneologen Curt Wallissom under 1870-talet var redaktör för tid-skriften Hyginea med inriktning på folkhälsaoch klimatlära. Han var också föreståndareför Ramlösa Brunn under den tid det ägdes avWilhelm Kempe.

Walther von Hallwyl ser rött Förhållandena vid Ljusne var sedan gammaltmycket patriarkaliska och alla försök frånarbetarnas sida för att få bättre arbetsvillkorsågs med oblida ögon av bolagsledningen.Men åren runt sekelskiftet blev man någotmer tolerant och införde vissa sociala refor-mer. Även nykterhetsrörelsen fick ledningenssanktion och tilläts disponera en samlings-lokal. Däremot var all facklig och politiskverksamhet förbjuden inom bolagets område.

Kringresande agitatorer besökte iblandockså Ljusne där de försökte förmå arbetarnaatt organisera sig. Påverkade av den fackligaaktivitet som vid denna tid förekom på övrigthåll i Söderhamnsområdet bildades så små-ningom, på initiativ av arbetarna JuliusLindahl och August Sävström, en politiskungdomsklubb även i Ljusne. Förhållandet

Kata Dahlström besöker Ljusne. Året är 1904 och hon håller tal vid Fejan. Foto: Ljusne bruksmuseum.

67

Ur skämttidningen Puck. Walther von Hallwyl som ”Den svenske Gessler” vilket syftar på rollfigurenGessler i Schillers Wilhelm Tell. Enligt legenden var Wilhelm Tell en schweizare från Bürglen som levdepå 1300-talet och var känd för sin förmåga att hantera armborstet. Schweiz var på den tiden ockuperatav habsburgarna. Tell vägrade buga för den nye habsburgske fogden Hermann Gesslers hatt, som hängts upp på en påle.

68

mellan de aktiva och ledningen blev emeller-tid allt frostigare och man var tvungen atthålla sina möten i hemlighet.

1904 anslöt sig klubben till Socialdemo-kratiska ungdomsförbundet under namnetLjusne-Ala Socialdemokratiska ungdoms-klubb. Deras begäran hos ledningen om att fådisponera en samlingslokal avslogs och dåbolaget ägde alla byggnader inom områdetblev resultatet att klubben måste hålla sinamöten utomhus.

Det fanns dock en allmänning vid sidan avlandsvägen som inte ägdes av bolaget. Platsensom kallades Fejan kom därför till flitig an-

vändning för möten. Från ett blygsamt antalmedlemmar vid starten ökade det till drygt200 på försommaren 1905.

Fejankrisen Sommaren 1905 planerades en invigningsfestför den fana som klubben hade gjort iord-ning. Man anhöll på nytt om att få låna enlokal men svaret blev åter nej. Festen höllsdärför på allmänningen med festtal av agita-torn Fabian Månsson. Efter Månssons talskickades ett hyllningstelegram till kungOscar II med anledning av den lyckligt löstaunionskrisen. Telegrammet löd:

Eders Majestät1500 fattiga arbetare från Ljusne och Ala i brist påannan plats samlade till fest å allmänna landsvä-gen, sända Eders Majestät och regeringen en hjärt-lig hälsning och ett innerligt tack för ådagalagd vis-het och fredskärlek. Minnet af densamma skall sentgå ur folkets minne, Lefve konungen!

Å mötets vägnarC. J. LindahlAug. Gillberg

Detta telegram har i efterhand betraktats somett lysande stycke agitationskonst. I sin hög-tidliga och vördnadsfulla form rymmer detemellertid upplysningen om att arbetarnainte tilläts ha en samlingsplats på bolagetsområde utan måste samlas på landsvägen. Det råder ingen tvekan om att telegrammetvar avsett att kompromettera Walther vonHallwyl och bolagsledningen inför kungen.Enligt den muntliga traditionen i Ljusne,som dock inte gått att belägga, skall kungendärefter ha tillrättavisat Walther von Hallwylför hans sätt att behandla sina arbetare.

Bolagsledningens reaktion blev synnerli-gen skarp. En vecka senare avskedades sexarbetare, bland dem telegrammets underteck-nare August Gillberg. En polemik blossadeupp mellan de två lokala tidningarna: den

1945 restes en minnessten till minnet av händel-serna vid Fejan 1905. Stenen har kungatelegram-met inhugget i sin helhet. Detta visar hur viktighändelsen har varit för den svenska arbetarrörel-sen i ett historiskt perspektiv. Stenen är idag enregistrerad fornlämning. 1907 bildades LjusneArbetarkommun, även denna gång var mötes-platsen Fejan. 1909 talade även ”Mäster Palm” vid Fejan. Först år 1912 erkände bruksledningenarbetarnas föreningsrätt och de fick tillstånd atthålla möten i en lokal på bolagets mark. Foto: Ljusne bruksmuseum.

69

konservativa Söderhamns Tidningen, somtog bolagets parti, och den radikala Söder-hamns Kuriren som ställde sig på arbetarnassida.

Sågverket läggs nedI augusti 1905 började rykten surra om ned-läggning av sågverksrörelsen. Ungdoms-klubben fick stå till svars inför oroliga anhöri-ga och äldre arbetare som skyldiga till dethela. Följden blev att den avskedade tele-gramundertecknaren utvandrade tillAmerika. Spekulationerna om nedläggningenoch att hundratals arbetare skulle förlora sittarbete gav återklang i pressen, såväl lokaltsom på riksplanet.

Det meddelades nämligen att grefve H. till olikaträvarubolag utsändt cirkulär, hvari utbjudesomkring 250,000 på rot stående träd för afverk-ning under 1906. Här föreligger, som en hvar kanförstå, en affärstransaktion af kolossalt omfång ochkommer försäljningen till stånd i sin helhet, såtorde den ha till följd att verkets egen sågverksrörel-se vid Ljusne nästan kommer helt att upphöra.Följden häraf blir att arbetarna blifva utan syssel-sättning och bröd midt i vintern. (Social-Demokraten den 30 augusti 1905.)

Skälen till den tilltänkta nedläggningen fickmycket spaltutrymme. Att sågverket möjligenvisat sig vara mindre lönsamt än tidigare gavssom ett alternativ, men också arbetarnas fri-modiga uppträdande vid Fejan antog man varett tungt vägande skäl. Kritiken mot Walthervon Hallwyl var också hård och han sadesvara en kontroversiell person, helt främman-de för Sveriges fria samhällsskick.

I januari 1906 meddelade bolaget genomen annons i lokalpressen att man ämnadeinskränka driften vid sågen under loppet avföljande år. Sågverksarbetarna uppmanadesdärför att se sig om efter arbete på annat hållmen att man som tack för lång och trogen

tjänst ämnade lämna ålderspension till en deläldre arbetare.

I juli samma år beräknade disponentenLindström att maximalt 400 000 timmer(motsvarande ca 8 000 standards) årligenkunde avverkas i bolagets skogar inom dentid som avverkningsrätterna ännu gällde. I styrelsens förvaltningsberättelse för 1907angavs att med bibehållande av en rationellskogshushållning hade det inte varit möjligtatt erhålla tillräckligt med timmer från deegna skogarna, varför man ansett sig tvungenatt lägga ned sågverket.

Bolaget figurerade samtidigt i ett annataktuellt sammanhang, nämligen i den s.k.Norrlandsfrågan som handlade om skogsbo-lagens skövling av de norrländska skogarna.När så bolaget meddelade att sågningen vidLjusne skulle upphöra från och med den 1maj 1907 på grund av att bolagets skogar inteförmådde lämna tillräckligt med timmer upp-märksammades också detta i pressen. Manansåg det uppenbart att Ljusne-Woxna, lik-som många andra skogsbolag, inte baserat sinverksamhet på ett uthålligt skogsbruk. Storaexportsågverk hade byggts upp utan lång-siktiga beräkningar beträffande de egnaskogsresursernas tillräcklighet.

Det är en för landet betänklig svaghet hos vår trä-varuindustri i allmänhet, att den icke hvilar påuthålligt skogsbruk, och Ljusne är det senaste sorg-liga exemplet, som ger starkt stöd för fruktan att vårstorartade sågverksrörelse är ett välde på lerfötter.(Svenska Dagbladet den 26 januari 1907.)

För att försvara sig köpte bolaget en annons-plats i Aftonbladet i februari 1907 i vilkenman besvarade beskyllningarna genom attpåpeka att relationerna mellan arbetare ocharbetsgivare sedan gammalt varit goda, attmycket hade gjorts för arbetarnas bästa ochatt så var fallet kunde de äldre arbetarna inty-ga. Slitningarna hade uppstått först efter det

70

att den socialistiska ungdomsklubben hadebildats. Att man såg sig nödsakad att avskedaett antal arbetare efter händelserna vid Fejanförklarades på följande sätt:

Icke för telegrammet, utan för en under lång tid vid Ljusne bedrifven systematisk agitation och upp-vigling är de som vi nödgats afskeda såväl de bådatelegram-undertecknarna som några andra af socialistledarna därstädes. Således helt enkelt enakt af självförsvar.

”Bättre att sälja”Enligt ett bevarat brev från förre disponentenvid Ljusne, Erik Lindström, hade rykten omförsäljning av bolaget cirkulerat under årenefter sekelskiftet. Men pratet om en eventuellförsäljning gick till en början i skämtsam tonutan att några verkliga planer därpå fanns.Allt prat om eventuell försäljning avvisadesockså på det bestämdaste av Wilhelmina vonHallwyl som inte kunde acceptera tanken påatt hennes fars livsverk skulle gå familjen urhänderna.

I samband med att konflikten mellan led-ning och arbetare efter 1904 blev allt skarparebörjade Walther von Hallwyl mer allvarligtfundera på försäljning. Han hade fyllt 65 åroch varit chef i drygt tjugo år. Kanske kändehan sig för gammal och trött för att orka medde produktionsförändringar och ekonomiskainsatser som behövde göras. Sågverket bordemoderniseras och bostadsbeståndet på ortenutökas och förnyas varför Walther vonHallwyl ibland irriterat sade ”bättre att sälja”.

De råd han fick av sin disponent om attinte lägga ned sågverket, men istället moder-nisera och förena det med sulfat-, sulfit- ochpappersfabrik valde han att inte helt följa.

Visserligen gick Ljusne-Woxna in somdelägare i Sulfitaktiebolaget Ljusnan ochpappersmassafabriken vid Vallvik, men avokänd anledning valde man att inte satsa helt

i egen regi på denna industri som uppenbarli-gen hade framtiden för sig.

Arbetarmotsättningarna, kritiken i pressenoch i synnerhet Fejantelegrammet innebar attWalther von Hallwyl personligen pekades utpå ett sätt som måste ha varit mycket gene-rande för honom. Den allmänna opinionensalltmer negativa syn på skogsbolagen i sam-band med den ökande uppmärksamhetenkring avvittringen kan också ha påverkat ellerpåskyndat hans beslut att inte bara lägga nedsågningen vid Ljusne, men också planerna påförsäljning av bolaget och sin egen pension-ering.

När grosshandelsfirman upplöstes 1908avgick Walther von Hallwyl också som verk-ställande direktör för Ljusne-Woxna aktiebo-lag. Då han ville behålla kontoret i Hallwyl-ska palatset för sin privata affärsverksamhetflyttades istället bolagets försäljningskontortill Norrmalmstorg. År 1916 flyttades det tillStrandvägen 25 där det huserade fram tilldess företaget såldes år 1919.

I skarp kontrast till sin svärfar WilhelmKempe som var en entreprenör som aldrigtvekade att satsa varhelst möjligheter tillvinster eller utmaningar anades, utmärktesWalther von Hallwyls ledarskap av ett for-mellt företagsförvaltande. Istället för att fon-deras för framtida bruk eller investeras iandra verksamheter användes de stora vinstersom bolaget gjorde under hans ledarskap tillstor del istället till privatkonsumtion, mece-natskap och välgörenhet. Men Walther vonHallwyl var heller ingen affärsman utan enf.d. militär och lantbrukare som mer ellermindre frivilligt påtagit sig rollen som före-tagsledare.

Såsom valet av Walther von Hallwylsefterträdare visar hade man i detta familje-företag tydligen den inställningen att led-ningen till varje pris måste behållas inomfamiljen: man ville ha total kontroll och aktiemajoriteten bevarad inom familjen.

71

Rent allmänt var åren runt sekelskiftet ettbrytningsskede för många familjeföretag. De förlorade sin egenart i samband med attde fusionerades eller övertogs av olika finans-män och banker. Ägarbyten och byten avägarformer förekom i stor omfattning.Företagsstyckning, fusioner och stordrifthörde till tidsandan. Orsakerna var flera:generationsväxlingar, dålig lönsamhet liksombehov av kapitaltillskott inför den sista rus-ningen efter mer skog och byggandet av pappersmassafabriker.

72

VON ECKERMANNSKA EPOKEN 1909–1919

I samband med att Walther von Hallwyl bör-jade fundera över pensionering erbjöds svär-sonen Wilhelm von Eckermann att ta överposten som bolagschef. Han avböjde förstmen lät sig övertalas på villkor att han förstfick gå i lära hos sin svärfar som därmed kvar-stod som VD till 1909. Han kom in i företa-get i början av en period av krisår; storstrej-ken 1909, därefter krigsåren och sedan 1918-1919 års finanskris.

En officer och gentleman Wilhelm von Eckermann (1853–1937) varmarinofficer till yrket och gift med von

Hallwyls dotter Ebba. Familjen var sedan1890 bosatt på Södertuna säteri i Sörmlandsedan Wilhelm på grund av sjukdom tvingatsta avsked från flottan endast 37 år gammal.Han fick därefter tjänst som kammarherrehos kronprinsessan, sedermera drottningViktoria, där han mestadels tjänstgjorde vidutlandsresor och statsbesök.

Den von Eckermannska tiden har omtalatsmed värme av de Ljusnebor som haft minnenså långt tillbaka i tiden. Wilhelm von Ecker-mann ansågs som en klok och framsynt man;en sann humanist som hade samma lugna ochvärdiga uppträdande mot hög som låg. Man

Wilhelm och Ebba von Eckermann tillsammans med barnen Ebba f. 1888, Harry f. 1886 och Carola f. 1890. Foto omkring år 1900.

73

hyste stor respekt för honom och både enskil-da arbetare liksom olika sammanslutningarvände sig ofta till ”kammarherren” för att fåhjälp. Och han hjälpte än här, än där.

Även hans maka Ebba skall med sitt värdi-ga och kloka uppträdande ha rönt stor respekti Ljusne. Hon var initiativtagare till Hus-modersskolan som med ekonomiskt biståndfrån bolaget startade sin verksamhet omkring1915. Syftet var att lära ortens kvinnor mat-lagning, vävnad, handarbete m.m. Skolananvände till en början kyrkans övervåning därdet inrättades ett slöjdrum med vävstolar ochsymaskiner.

I ett brev i Hallwylska museets arkiv skri-ver en dåtida anställd på Stockholmskontoretatt under de tio år han hade Wilhelm vonEckermann som chef så vek denne aldrig från

sin föresats att företaget skulle skötas enligtgamla traditioner och att han, när oenighetuppstod mellan aktieägarna, försökte avstyraförsäljningen som han ansåg oklok. Han skri-ver vidare att han är övertygad om att Ecker-manns försök att behålla resterna av detgamla bolaget till stor del dikterades av atthan inte ville se den gamla arbetarstammenkastas ut i en osäker framtid.

1912 omorganiserades bolagets förvaltningoch disponentbefattningen drogs in. Iställetskulle en förvaltare självständigt sköta bola-gets hela skogsförvaltning och Woxna brukoch driften i Ljusne ledas av en överingenjör.

Husmodersskolan i Ljusne omkring 1914. Foto: Söderhamns kommun.

74

En vetenskapsman och uppfinnare blir ny chef i LjusneHarry von Eckermann (1886–1969) var utbil-dad bergsingenjör och hade ett välavlönatarbete i USA när hans morföräldrar år 1912kallade hem honom då de ville att han somplatschef skulle ta hand om verksamheten iLjusne.

Till det yttre var Harry von Eckermann enståtlig person; lång och välväxt med brunaögon och brunt lockigt hår som gav honomett något sydländskt utseende. Han var ennaturmänniska med intresse för skog ochnaturvetenskap och en skicklig tecknare ochamatörmålare. Under sin tid i Ljusne åter-upptog han sina akademiska studier och avla-de en filosofie-licentiatexamen i mineralogioch petrografi vid Stockholms högskola. Kortdärefter disputerade han för doktorsgradenmed en avhandling om förekomsten av kalk-rika fyndigheter i Voxnabergen. Han blev

sedermera också professor vid högskolan. Makarna von Eckerman var mycket enga-

gerade i bygdens sociala liv och i det kommu-nala arbetet; fru Ulla Eckerman satt bl.a. iskolrådet och i husmodersskolans ledning.

Bergsingenjören Eckermann ville drivajärnhanteringen vidare och lade mycket tidoch kraft på att testa nya metoder vid järn-bruket. Han lät uppföra ett nytt valsverk somskulle automatiseras i syfte att effektiviseraproduktionen. Den gamla sågen byggdes ompå annan plats längre ut i viken och brädgår-den moderniserades. Man lät uppföra enmotorverkstad för framställning av den s.k.Ellwe-motorn som var en trecylindrig diesel-motor för bogserbåtar. Motorn var eningenjörsuppfinning som utarbetats vidLjusneverkstaden. Men den fabriksmässigatillverkningen försenades på grund av krigs-årens råvarubrist och brist på maskiner ochverktyg. Enligt uppgift fanns 1917 en beställ-ning från Ryssland på 200 motorer men den

Harry von Eckermann. Foto: Ljusne bruksmuseum.

Wilhelm von Eckermann (1853–1937). Portätt utfört av Nils Asplund 1929.

75

stora beställningen kunde inte effektueras då det inte fanns tillräckligt med elkraft vidverkstaden.

1916 påbörjades byggande av en ny såg-verksanläggning bestående av 8 ramar ochmed en kapacitet av ca 12 000 standards videnkel vakt (dubbel kapacitet vid skiftgång),nyanläggningar gjordes också vid norra järn-verket. Arbetet utfördes under 1917 och sågenbörjade tas i bruk följande år men material-brist gjorde att den blev klar först 1919.

På grund av den aviserade lagen om 8 tim-mars arbetsdag lades produktionen om tilltreskift vilket medförde personalökningar.

Efter krigets slut satte depressionen inmed minskad export som följd. Järnbrukendrabbades först men också träindustrin gickpå sparlåga. Beställningarna på järn uteblev

och efter hand avstannade arbetet vid mas-ugnarna. Stora lager av järn blev liggande ihamnen i väntan på beställningar som aldrigkom. 1919 såldes också motorfabriken.

Arbetslösheten slog till med full styrka. En del arbetare fick nödhjälpsarbete i skogensom kommit igång i kommunal regi. För atthjälpa de drabbade arbetarna och deras famil-jer överlämnade Harry von Eckerman halvasin årslön till den lokala facklubben, mentrots denna gest var bitterheten fortfarandestor bland Ljusnes arbetare.

Harry von Eckernann omgiven av professor Backlund och ingenjör Borgqvist vid Ljusne södra hytta 1923.Foto: Tekniska museet.

76

Firma Wilh. H. Kempe upplösesEn månad efter Kempes död i maj 1883 upp-rättades ett bolagskontrakt mellan änkanJohanna Kempe och Walther von Hallwyl därdet beslutades att man skulle fortsätta gross-handelsverksamheten och att alla tillgångar idödsboet oavkortat skulle gå in i firman.Kontoret flyttades från Kornhamnstorg tillBlasieholmstorg där man också drog in tele-fonledning. Så småningom övergavs varuim-porten och man koncentrerade sig istället påförsäljningen av bolagets järn- och trävaru-produkter som förmedlades ut i världengenom ett flertal svenska och utländska försäljningsagenter.

I oktober 1896 flyttades kontoret till detdå nyligen uppförda Hallwylska palatset vidHamngatan 4. Palatset byggdes som privat-bostad för Walther och Wilhelmina vonHallwyl. Få museibesökare känner till att detfram till 1908 också fungerade som handels-hus och försäljningskontor för familjeföre-taget. Kontoret var placerat i tre rum i bot-tenvåningen och där arbetade bokhållare,kassör och korrespondenter, förutomkontorschefen och direktören. All inredningoch kontorsutrustning finns idag bevaradsom museiföremål som tillsammans med detKempeska affärsarkivet ger en god bild av hurett affärskontor var organiserat vid tidenomkring sekelskiftet 1900.

Firman upplöstes 1908. Enligt skiftes-handlingarna uppgick behållningen till drygt13 miljoner kronor som delades mellan änkanoch svärsonen. Tillgångarna bestod främst avfastigheter, ångfartyg, aktier, obligationeroch fordringar från privatpersoner och kunder.

77

Kontorspersonalen i Ljusne-Woxna Aktiebolags huvudkontor i Hallwylska palatset vid Hamngatan 4 iStockholm. Fr.v. troligen kamrer John Betjeman och P.E. Jullander. Övriga personer okända.

78

Företags- och familjekrisen 1919 Den 1 november 1919 trädde Ljusne-WoxnaAktiebolag i likvidation. Genom styrelsensförmedling hade bolagets aktiemajoritetsamma år sålts till ett konsortium företrätt avCentralgruppens Emissionsbolag varefter detgamla bolaget upplöstes. Den ombildningsom ägde rum innebar dock att familjen vonHallwyls alla aktier löstes in och de gick långtifrån tomhänta, i realiteten med en ”icke obe-tydlig förmögenhet” ur kraschen.

Emellertid distribuerades genom en av sty-relseledamöterna i mars 1920 en intern utred-ning i form av en anklagelseskrift. Utred-ningen tillkom på uppdrag av makarna vonHallwyl och hade som syfte att undersöka”vart pengarna hade tagit vägen”. Den grun-dade sig på en utredning av bolagets räken-

skaper under åren 1909-1918 och i denpåstods att den industriella utvecklingeninom företaget efter 1912 inte skett efternågon klar och genomtänkt plan och attHarry von Eckermann bar ansvaret för detta.

Bolagets huvudsakliga rikedom vid dennatid låg i dess sparade skogar och man ansågatt industriutvecklingen därför borde hainriktats på utvecklandet av en modern såg-verksrörelse samt en eventuell trämassetill-verkning. Men istället hade verksamheteninriktats på sidoverksamheter såsom export-gruvdrift och en motorverkstad som gick medförlust.

Åren 1911–1917 bestod styrelsen avWalther von Hallwyl, Wilhelm von Ecker-mann, kamrer John Betjeman, och från 1913också av Harry von Eckermann. 1918 ingick

Harry von Eckermann i främre radens mitt omgiven av tjänstemän vid Ljusne omkring år 1915. Foto: Ljusne bruksmuseum.

79

förutom Walther von Hallwyl också svär-sonen Wilhelm von Geijer och kamrerBernhard Glaumann i styrelsen.

Det arkivmaterial som finns från denna tidtyder på att Walther von Hallwyl och styrel-sen yrkade på försäljning på grund av denrådande finanskrisen. Enligt uppgift skallWilhelm von Eckerman då med tanke påbolagets gamla arbetare frågat sin svärfar ominte Harry von Eckerman kunde få försökaskaffa fram köpare som var villiga att fortsättabruksrörelsen.

Walther von Hallwyl hade emellertidredan lämnat aktiemajoriteten till emissions-bolaget. De erbjöd i sin tur Wilhelm ochHarry von Eckermann och hans svåger AxelWachtmeister att ta över en mindre del av detstyckade företaget, vilket också skedde.

Detta nya Ljusne Woxna AB började sin verk-samhet 1921. Bolaget ägdes till största delenav familjen von Eckerman samt av andralokala intressenter. Endast Harry von Ecker-mann och Axel Wachtmeister från släktenvon Hallwyl fanns kvar i styrelsen. Första åretgick bolaget med förlust för att året därpå visaen blygsam vinst. För att man skulle kunnafortsätta existera måste en ny verksamhets-gren sökas och plywoodtillverkning startadesi valsverkets lokaler. 1924 och 1925 var återförlustår och den ekonomiska situationen varohållbar. 1926 köpte Ströms Bruk AB samtli-ga aktier i företaget och därmed var den vonHallwylska epoken definitivt förbi i Ljusne.

Sjösättning av motorbåten Ljusne Jernverk.

80

BEBYGGELSE

Bebyggelsen i Ljusne samhälle bestod undersin glanstid av en stor mängd industribyggna-der, kontor, arbetar- och tjänstemannabo-städer, brandstation, tullhus m.m. Dessutomfanns hotell med matservering, godtemplar-lokal, handelsbod, kyrka, sjukstuga, läkar-bostad, apotek, skyttepaviljong och laxodling.1899 anlades ett jordbruk i syfte att försearbetarna med mjölkprodukter. Liksom påalla större jordegendomar var det en rättaresom ansvarade för verksamheten. Daglig ång-båtsförbindelse fanns också med Söderhamn,Gävle och Stockholm. Invånarantalet underhögsäsongerna varierade mellan 2 000–3 000personer.

Arbetarbostäder1885 tecknades en brandförsäkring på debyggnader i Ljusne som ingick i företagets

ägo. Då fanns omkring 200 byggnader varav53 arbetarbostäder; de flesta var större kaser-ner och flerfamiljshus. Till dem hörde ocksåuthus, avträden och vedbodar.

Även om arbetarnas bostadsstandard varusel med moderna mått mätt, sägs förhållan-dena vid Ljusne och Ala ha varit betydligtbättre än vid många andra sågverk.

I arbetarnas löneförmåner ingick fri bostad,fri vedbrand samt ett grönsaksland. Elljus, vat-ten eller avlopp fanns inte. Man var trång-bodd, ofta var barnaskarorna stora och underhögsäsong kunde man dessutom vara tvungenatt ta emot tillfälliga hyresgäster i form avsäsongsarbetare. Säsongsarbetare fanns detdessutom gott om. År 1876 t.ex., fanns det718 anställda arbetare vid Ljusne sågverkvarav 415 var från annan ort och 303 bofasta i Ljusne. Till en början kom merparten av

Slåtter framför arbetarbostaden vid Nygatan. Foto från 1860-talet.

81

säsongsarbetarna från Värmland och Dalarna.Enligt uppgift dominerade värmlänningarnavid Ala sågverk medan dalkarlarna dominera-

de i Ljusne. De senares dominans påstods ifolkmun bero på att Kempe framförallt villeha dalkarlar, särskilt då från Gagnef socken.

"Långa raden" vid Nygatan. Till höger ses apoteket.

Arbetarkasernerna vid "Långa raden" år 1890.

82

Provinsialläkaren gjorde inspektionsresor idistriktet och rapporterade till myndigheter-na om befolkningens allmänna hälsotillstånd.I hans rapporter fanns också rubriken ”förhälsan vådliga boningslägenheter (överbe-folkning)” som grundades på observationerav de faktiska förhållandena på orten. Åter-kommande inspektioner gjordes både vid Alaoch Ljusne sågverk.

De säsongsanställda arbetarna fick nöja sigmed att bo många personer i samma rum.1899 uppfördes vid Ala för deras räkning ens.k. ungkarlsbarack som innehöll två störrerum med liggplatser för 24 personer. VidSörljusne byggdes samma år en arbetarkaserni två våningar som rymde åtta lägenheter omett rum och kök.

Bostadsförhållandena i distriktet för år1891 respektive 1913 sammanfattade provin-sialläkaren sålunda:

Trångboddheten har under året blivit betydligt för-minskad så att de flesta familjer numera hava rumoch kök.

Även om trångboddheten icke anses vara synnerli-gen stor enär flertalet familjer förfoga över 1 rumoch kök påträffar man dock här och var familjermed barn som endast leva i ett rum … detta gällersåväl Ljusne, Ala som Vallvik.

Redan 1905 förutspåddes driftsinskränkning-ar vid Ljusne och även vid Ala upphörde skift-arbetet vid sågen 1906. Detta medverkade tillatt tillgången på bostäder blev bättre och detminskade boendetätheten. 1918 byggdes nyaarbetarbostäder som enligt dåvarande dispo-nenten Harry von Eckermann var mer ännödvändiga för att bereda brukets personalmänniskovärdiga bostäder.

Gamla handelsboden, den s.k. Källarn, ägdes av bolaget. Oftast togs varorna på kredit, särskilt vintertiddå sågverket stod stilla och förtjänsten var liten. Kreditgivningen stärkte bolagets makt över de anställda och som regel fick man inte flytta från orten innan eventuella skulder i handelsboden var betalda. En obetald skuld var också ett hinder för att få nytt arbete vid något annat sågverk. Så småningom bildades ett kooperativ av handelsboden.

83

Den äldsta folkskolan i Ljusne. Foto från 1860-talet.

Arbetarbostäderna sedda från Vårdberget. Till höger bostäderna Mosebacke och Långkatekesen, bakom de främre husen löper Nygatan. Långkatekesen byggdes på Kempes tid.

84

Ljusne hotell och handelshus som byggdes 1878. T.h. ses brandstationen, det s.k. spruthuset, som fortfarande finns kvar.

86

Chefsbostäderna Av de tre villor som tjänat som sommar- ochtjänstebostäder för Ljusne-Woxna Aktie-bolags ägare återstår idag endast Ljusneforsherrgård, dvs. den villa som byggdes i börjanav 1920-talet för dåvarande disponentenHarry von Eckermann.

Åren 1892–1893 hade Walther von Hallwyllåtit uppföra en ny sommarvilla invid älven inärheten av sågverket. Den skulle ersätta denena av de två villor i schweizerstil som Wil-helm Kempe byggt i början av 1860-talet.Den gamla stora villan revs och flyttadeslängre uppåt älven där den blev prästgård.Den mindre villan fick dock stå kvar och

Walther och Wilhelmina von Hallwyl framför den nybyggda chefsvillan. Foto från 1890-talet.

Trädgårdsrabatt framför lilla chefsvillan.

87

användes som sommarbostad av familjen vonEckermann. I sina efterlämnade årsanteck-ningar redogör Wilhelmina von Hallwyl förbakgrunden till byggnadsbeslutet och omarbetet med inredningen.

… reste vi varje sommar på några veckor tillLjusne, där min mor bodde hela sommaren och därvi under tiden bodde hos henne. Till slut tyckteWalther att han behöfde vistas längre vid Ljusne,och så beslöts att den gamla villan skulle transporte-ras på annat håll och vi bygga en ny på sammaplats. Herr Betjeman på kontoret rekommenderadearkitekten och Hofintendenten Axel Kumlien. Hangjorde ritningen till villan.

Då jag ville ha hjälp med den inre dekoreringen ochjag fann, att Arkitekten icke kunde hjälpa mig,beklagade jag mig för min dotter Ebba. Hon råddemig att tala med Arkitekten I.G.Clason.

Kumliens ritning resulterade i en byggnad i”fritt behandlad rysk stil” klädd med ståendeoch liggande panel, hållen i ”träets naturligafärg och i mahogny”. Den hade två inglasadeverandor, tre öppna balkonger, burspråk samtett torn med kupol. I inventarieförteckningenomtalas flera gästrum, sängkammare, salong,matsal, herrum samt övre och nedre vestibu-lerna. Fönstren var försedda med träpersien-ner som skyddade mot sommarsolen.

Bygget påbörjades 1891 och följdes medstort intresse av Wilhelmina von Hallwyl som

Chefsvillans glasveranda.

88

också såg fram emot att själv få inreda ochmöblera det nya sommarhemmet.

För att kunna möblera villan på Ljusne någorlun-da trefligt reste jag upp till Woxna och sökte ihopalla gamla möbler som funnos på platsen. De gamlaljuskronorna hade jag redan tagit till Stockholm.Så köpte jag en del gamla möbler i Stockholm ochresten af hvad som fattades togs från stadsvåningenoch ersattes med finare möbler. Sedan skickade jaghalfgamla möbler från Ericslund för att utfylla deutplundrade rummen vid Woxna.

Villan var inredd i en informell stil. Den storaglasverandan utanför förmaket var möbleradmed bekväma korgmöbler och gröna växteroch hade utsikt över trädgården och älven.Walther von Hallwyl satt gärna i tornet omkvällarna och betraktade havet och kikade påstjärnorna med sin astronomiska tubkikare.Salongen och herrummet gick i så kalladmorisk stil med ottomaner och sittmöblerklädda med orientaliska vävnader.Sovrummen var möblerade med ljusa möbleri gustaviansk stil. Trädgårdens konstfulltarrangerade blomsterrabatter och naturparksköttes av trädgårdsmästare Liljeblad.

När dottersonen Harry von Eckermann

blev chef i Ljusne bosatte han sig permanentdär. Men då villan varken var vinterbonadeller hade vatten eller avlopp indragetbefanns den snart vara obeboelig vintertid.Eckermann försökte bo där första vintern,men det sägs att t.o.m bläcket frös på hansskrivbord och tjänstefolket vägrade bo kvar.Man beslöt därför att bygga en ny och moder-nare bostad. I början av 1920-talet uppfördesså den tredje och nuvarande villan efter rit-ningar av arkitekt R. Essén. Delar av Clasonsinredningar återanvändes, bl.a. panelerna imatsalen. Villan som ibland kallas för Ljusne-fors herrgård användes som disponent- ochrepresentationsbostad också av efterföljandeägare: Ströms Bruk AB, Ströms-Ljusne AB,Bergvik & Ala Aktiebolag liksom av senasteägaren STORA.

Kyrkan1894 inrättades Ljusne kapellförsamling påinitiativ av Walter von Hallwyl och disponen-ten vid Ala sågverk, C.F. Liljevalch. På plat-sen fanns redan en äldre skolbyggnad somockså inrymde en kyrksal där man dittills hål-lit gudstjänster. Man beslöt därför att byggaom den gamla skolan. Uppgiften anförtrod-des byggmästare C. Widell från Stockholmsom året innan förestått byggandet av chefs-villan. Den nya kyrkan fick en stil som anslöttill villan, dvs. exteriör och interiör var hålleni träets naturliga färg. Både villan och kyrkanfick elektrisk belysning; de var för övrigt deenda byggnader i Ljusne som hade elektrisktljus vid denna tid.

Även den gamla kyrkan vid Maråkers brukägdes av bolaget men då man inte ansåg sigha skyldighet att underhålla två kyrkorbeslöts att gudstjänsterna i Maråker skulleupphöra. Kyrkan tömdes på sina inventariersom överfördes till Ljusne, bl.a. kyrksilvret,en ljuskrona av förgyllt trä liksom en dopskålav silver från tidigt 1800-tal vilka skänkts avbrukets tidigare ägare, familjen Beskow.

Ljusnefors Herrgård. Foto: Ljusne bruksmuseum.

89

Ljusne kapell, som kyrkan då kallades invig-des 1896. Makarna von Hallwyl skänkte endopfunt av tenn och en brudkrona i allmoge-stil av förgyllt silver prydd med färgade ste-nar. 1926 skedde en varsam renovering avkyrkan varvid exteriören fick sin nuvarandegrå färg. Familjen von Eckermann skänktesamtidigt ett altarkrucifix till kyrkan.

Exteriör och interiör från Ljusne kyrka omkring år 1900. Foto: Ljusne bruksmuseum.

90

EPILOG

Den första hälften av 1900-talet var en mycket expansiv period för Ljusne samhälle.Ett nytt eldrivet sågverk uppfördes 1915, på1920-talet invigdes både landsvägsbro, järn-väg och ett nytt sjukhus med ett tjugofemtalvårdplatser. 1925 anlades en plywoodfabrikoch på 1930-talet uppfördes en ny board-fabrik. Man fick en ny broförbindelse överLjusnan och det första kraftverket byggdes.Senare tillkom också trähustillverkning.

Andra hälften av 1900-talet var de storabolagsombildningarnas och industrined-läggelsernas tid. 1965 slogs det nya Ljusne-Woxna AB ihop med Ströms Bruk AB och bil-dade Ströms Ljusne AB. Bara två år senareövertogs det av Bergvik & Ala Aktiebolagsom i sin tur övertogs av STORA år 1975.

Under 1980-talet påbörjades nedläggningenav Ljusnes industrier: trähustillverkningen,boardfabriken, sågverket och så till sist bådeLjusne Mekaniska verkstad och den drygthundraåriga kättingtillverkningen. 1990avvecklades också plywoodfabriken som varden sista kvarvarande stora industrin.

Bild över Ljusne idag. Foto: Ulrika Andersson/Ljusnan.

91

KÄLLOR

Det källmaterial som använts som under-byggnad till denna bok har bestått av arkivali-er, litteratur, tidningsartiklar och andratryckta och otryckta källor. Litteratur sombehandlar den svenska skogsindustrins explo-sionsartade utveckling under 1800-talet ochde sociala konsekvenser som följde i dess spårhar använts för att teckna en bakgrund tillutvecklingen, dels på det nationella planetmen även till händelseförloppen inomWilhelm Kempes företag. Litteratur omsvenska handelshus och grosshandelsfirmorunder äldre tid har varit viktiga källor för förståelsen av den stora betydelse de haft förinförandet av ett modernt ekonomiskt ochsocialt beteende i svensk ekonomi och hur de tidiga entreprenörerna bidrog till att brytaned skråväsendets konserverande makt överhandel och hantverk.

Stommen i materialet har dock varit arki-valier ur det Kempeska affärsarkivet och detvon Hallwylska privatarkivet i Hallwylskamuseet, korrespondens mellan bröderna J.C.och Wilhelm Kempe som förvaras i Kempesarkiv i Holmen AB i Örnsköldsvik liksomLjusne-Woxna Aktiebolags arkiv i Stora EnsoAB:s centralarkiv i Falun.

Till stor nytta har också varit de frågeställ-ningar och de nya fakta som framkommitunder den arkivforskning som tjänstemän vidHallwylska museet bedrivit under året kringfirma Wilh. H. Kempe och Ljusne-WoxnaAktiebolags verksamheter och styrelseskick.

I Ljusne bruks- och hembygdsmuseumfinns flera otryckta sammanställningar ombygdens historia liksom nedtecknade håg-komster av sagesmän på orten. Tillsammansmed äldre fotografier och bilder, tidnings-artiklar och reklambroschyrer har de hjälpttill att komplettera bilden av utvecklingeninom Ljusne-Woxna Aktiebolag och industri-samhället Ljusne.

Inte minst viktig har varit den intervju somgjordes 2004 i Söderhamn med förre admi-nistrative direktören vid STORA, IngvarOremark, som generöst delade med sig avsina djupa kunskaper inom skogsindustrinsområde och av sina minnen från tiden sompersonalchef vid Bergvik & Ala Aktiebolag.Han har i sin forskning kring detta företagockså intresserat sig för det geografisktintilliggande konkurrentföretaget Ljusne-Woxna Aktiebolag.

ArkivDalarnas Museum

Bildarkivet

Hallwylska MuseetFirma Wilh. H. Kempes arkivWalther och Wilhelmina von Hallwyls privatarkiv

Holmen AB Kempes arkiv

Ljusne BruksmuseumBildarkivet

Länsmuseet GävleborgBildarkivet

Nordiska museetHandskriven krönika om släkten Wallis författad av Bertil Hök

Stockholms StadsarkivMantalsregisterAdresskalendrar

Stockholms stadsmuseumBildarkivet

Stora Enso AB:s Centralarkiv i Falun Ljusne-Woxna Aktiebolags arkiv

Söderhamns KommunBildarkivet

Tekniska MuseetBildarkivet

92

Litteratur och tryckta källorBergvall, Jonas. Nedläggningen av Ljusne såg-verk 1907 – Ett ekonomiskt rationellt beslut?C-uppsats i ekonomisk historia vid Uppsalauniversitet, vt 2002.

Bylund, Lennart. Ljusne – Historisk översikt1671–1993. Kompendium 1993.

Falk, Göran. Ett bruks uppgång och fall.Norrlandsälvar. Stockholm: STF:s årsbok1993.

Gustafsson, Bo. Den norrländska sågverks-industrins arbetare 1890–1913. Arbets- och levnadsförhållanden. Uppsala 1965.

Gårdlund,Torsten. Industrialismens samhälle.Stockholm: Tidens förlag 1942.

Göransson, Anita. Kön, släkt och ägande.Borgerliga maktstrategier 1800–1850.Historisk Tidskrift 1990:4.

Hagberg, Magnus. Bilden av Ljusne-WoxnaAB. Den fotografiska bilden av Ljusne och företagetLjusne-Woxna AB i Hallwylska museets bildsam-ling. Ekonomisk-historiska institutionen,Uppsala universitet, vt 2005.

Haapasalo, Heli. W. v. Hallwyl – från schweiziskgodsägare till direktör för arbetarna i Ljusne.Ekonomisk-historiska institutionen, UppsalaUniversitet, vt 2005.

Hammarström, Ingrid. Stockholm i svensk eko-nomi 1850–1914. Stockholm 1970.

Haraldsson, Kjell & Isacson, Maths. Från bondsåg till processindustri. En historisk-geografisk skildring av sågverksindustrin iGävleborgs län. Länsmuseet i Gävle 1982.

Hobsbawm, Eric. The Age of Empire,1875–1914. London: Abacus 2003.

Holmström, Per. Makt och maktbruk.Robertsfors AB 1898–1988. Umeå 1989.

Isacson, Maths. Industrialismens faser ochutveckling. Industrisamhällets kulturarv. SOU:2002:67, Betänkande av Delegationen förindustrisamhällets kulturarv. Stockholm.

Isacson, Maths & Söderberg, Siv. Svenskarbetsmiljö under 500 år. Alla dessa arbetsdagar.Stockholm: Föreningen för arbetarskydd1995.

Jansson, Ingalill. Firma Wilh. H. Kempe.Grosshandel och handelshus i Stockholm1843–1908. Ekonomisk-historiska institutio-nen, Uppsala universitet, vt 2005.

Jörberg, Lennart. Svenska företagare underindustrialismens genombrott 1870–1885. Lund:Studies in Economic and Managment 2. Inst. för Ekonomisk forskning.

Kardell, Lars. Svenskarna och skogen, del 2. Från baggböleri till naturvård. Ödeshög 2004.

Kuuse, Jan. Den osynliga länken. Handelshusen iGöteborg under 1900-talet. Stockholm 1999.

Kujala, Anja. Walther von Hallwyl och nedlägg-ningen av Ljusne sågverk. Pressens bild av enindustriidkare 1904–07. Ekonomisk-historiskainstitutionen, Uppsala universitet, vt 2005.

Lagerberg, Claes. Arbetarnas avtryck i före-tagskorrespondensen i Ljusne-Woxna AB 1905.Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsalauniversitet, vt 2005.

Lindström, Thorolf. Det gamla laxfisket i nedreLjusnan. Hälsingerunor 1952.

Norberg, Petrus. Hälsinglands järnbruk i gångentid. Uppsala 1956.

93

Rondahl, Björn. Emigration, folkomflyttning ochsäsongsarbete i ett sågverksdistrikt i södraHälsingland 1865–1910. Studia HistoricaUpsaliensia, Uppsala 1967.

Schön, Lennart. En modern svensk ekonomiskhistoria. Tillväxt och omvandling under två sekel.Stockholm: SNS Förlag 2000.

Stern, Peter N. Den industriella revolutionen ivärldshistorien. Stockholm: Liber ekonomi2000.

Stjernlöf, Perina.”Väcka upp det domnande min-net hos en och annan slö kund”. Marknadsföring ien grosshandlarfirma 1879–1882. Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet,vt 2005.

Svenska industrien 1907. Stockholm 1906.

Sågverksförbundet 1907–1957. Stockholm 1962.

Söderlund, Ernst. Svensk trävaruexport underhundra år. Stockholm 1951.

Törnros, Helge. Vandringsarbetare till söder-hamnskustens sågverk på 1800-talet.Hälsingerunor 1967.

Wiik, Harald. Norra Sveriges Sågverksindustri.Från 1800-talets mitt fram till 1937.Geographica nr 21. Stockholm 1950.

IntervjuIngvar Oremark, Söderhamn 2004.

94

VIKTIGA HÄNDELSER I WILHELM KEMPES OCH LJUSNE-WOXNAAKTIEBOLAGS HISTORIA

1807 Wilhelm Heinrich Kempe föds i Stralsund

1823 Kontorist hos A.B. Wallis i Stockholm

1825 Arbetar i brodern Johan Carls firma i Härnösand

1829 Återvänder till Stockholm, bokhållarehos grosshandlare Unman

1833 Bildar grosshandelsfirman Kempe & Tydén

1843 Bildar grosshandelsfirman Wilh. H.Kempe

1843 Giftermål med Johanna Wallis

1844 Dottern Wilhelmina föds

1848 Förvärvar en femtedel i Voxna bruk

1849 Voxna bruksägare anlägger en vatten-såg med 4 ramar i Ljusne

1850 Ljusne Sågverksägare bildas medKempe som disponent

1851 Sågverksanläggningen vandaliseras av ortsbor

1855 Äger tillsammans med Wilhelm Röhsshela Voxna bruk

1857 Wilhelm Kempe gör konkurs

1861 Sågen byggs till med ytterligare 4 ramar

1865 Wilhelmina Kempe gifter sig medWalther von Hallwyl

1872 Kempe köper Dalfors bruk

1873 Mekaniska verkstaden anläggs i Norrljusne

1873 Voxna bruksägare köperSunnerstaholms bruk i Bollnäs

Motordressin tillverkad i mekaniska verkstaden.

95

1874 Ljusne sågverksägare anlägger en masugn vid Norrljusne

1874 En ny masugn och smedja anläggs vid Sörljusne

1876 Kempe köper Ramlösa brunn som han äger till 1882

1876 Mekaniska verkstaden anläggs

1877 Sågverket utvidgas till 12 sågramar för vattenkraft och 8 för ångkraft

1879 Furudals bruk köps

1881 Kempe blir ensam ägare till Voxnabruk

1881 Ljusne-Woxna aktiebolag bildas

1881 En ångsåg med 16 ramar och årskapa-citet på 26 000 standards tas i bruk

1883 Ett järnverk med lancashirehärdar och valsverk anläggs i Norrljusne

1883 Kättingsmedjan vid Furudals bruk flyttas till Ljusne

1883 Wilhelm Kempe dör

1883 Walther von Hallwyl blir bolagschef

1883 Firma Wilh. H. Kempe övertas avJohanna Kempe och Walther vonHallwyl

1884 Firma Wilh. H Kempes kontor flyttastill Blasieholmstorg

1886 Ljusne-Woxna Aktiebolag köperLjusneverken

1890 Oscar II besöker Ljusne och industri-erna där

1893 Brädgården brinner

1893 Hallwylska villan byggs

1893 Bygget av Hallwylska palatset i Stockholm påbörjas

1896 Firma Wilh. H Kempes kontor flyttastill Hallwylska palatset

1896 Kyrkan i Ljusne invigs

1898 Familjen von Hallwyl flyttar in i palatset

1899 Sågverket fyller 50 år vilket firas medarbetarfest

1903 En politisk ungdomsklubb bildas i Ljusne

1904 Kata Dahlström talar vid Fejan

1905 Ungdomsklubben sänder telegram till Oscar II

1907 Sågverket läggs ned

1907 Bolaget blir delägare i Wallviks pappersmassafabrik

1908 Firma Wilh. H. Kempe upplöses

1909 Walther von Hallwyl avgår som verk-ställande direktör för Ljusne-WoxnaAB

1909 Wilhelm von Eckermann övertar pos-ten som bolagsdirektör efter sin svärfar

1909 Johanna Kempe dör

1912 Föreningsrätten för arbetarna erkännsav bolagsledningen

1913 Harry von Eckermann anställs somöveringenjör i Ljusne

1915 Ångsågen från 1881 brinner

1917 Ett nytt elektrifierat sågverk med 8 snabbsågramar byggs

1918 Harry von Eckermann blir bolagetsdisponent

1919 Mekaniska verkstaden brinner

1919 Ljusne-Woxna Aktiebolag säljs

1921 Nya disponentbostaden tas i bruk

1921 Walther von Hallwyl dör

1921 Nya Ljusne-Woxna AB bildas och ägstill 75 procent av familjen vonEckermann

1925 Järnverket i Norrljusne läggs ned

1926 Ströms Bruk AB köper det nya Ljusne-Woxna AB

96

ENGLISH SUMMARY

The forest behind the palace–Wilhelm H. Kempe and the family business Ljusne-Woxna AktiebolagDuring its relatively short lifetime, between1881 and 1919, Ljusne-Woxna Aktiebolag wasone of Sweden’s biggest timber exporters.The founder, Wilhelm H. Kempe, started offas a small-time wholesale importer but with-in three decades had diversified into ironmanufacturing, mining, engineering, a chainfactory and, as the jewel in his entrepreneur-ial crown, the Ljusne Export Sawmill. At hisdeath in 1883 he left a huge fortune whichpassed to his daughter, Wilhelmina vonHallwyl, and her family. That fortune alsolaid the foundations of the Hallwyl collectionand what was later to become the HallwylMuseum in Stockholm.

Historical backgroundThe rapid growth of Sweden’s sawmillingindustry after 1850 arose from the ongoingprocess of international industrialisation andthe resultant upsurge of demand for timbergoods. The north of Sweden had a super-abundance of old forests, the large-scaleexploitation of which called for capital, know-how, manpower and legislation to facilitatethe acquisition of forest properties by compa-nies and individual persons.

Forest utilisation at the beginning of the19th century had been limited by start-upand production quotas and trade restrictionsimpeding the expansion of the sawmillingindustry. The authorities wanted to saveforests from being devastated and avoid asituation of sawmills competing for rawmaterial with the privileged ironworks andshipyards. Liberalism, represented primarilyby iron industry magnates and wholesale merchants, carried the day in the 1820s,

puting a new emphasis on the individualdetermination and ability.

The ownership of the Norrland forests wasestablished, and, through the definition ofpreviously fluid boundaries between Crownand private forest land, large tracts of forestwere allotted to the agrarian population.Felling prohibitions, output restrictions andexport duties eventually disappeared. Exportopportunities were further boosted by theabolition, in 1842, of British import dues onsawn timber. The technical innovationswhich began at about mid-century also play-ed an important part in the development ofthe sawmilling industry. Forest industry rea-ped big profits, especially during the boomyears of the 1860s and 1870s, which in turnled to a mushrooming of sawmills.

Wholesale firms and trading houses, most-ly in Gothenburg and Stockholm, as well asentrepreneurs from England, Scotland andNorway, were among the first to seize thenew opportunities, founding sawmills andbuying up felling rights in Värmland, Dalarnaand Norrland. But several older ironworksand shipyards which already had large forestholdings also ventured into the timber goodsindustry. The passing of the Companies Actin 1848 made it easier for forest enterprises toraise capital, and foreign capital entered thecountry, especially from England and Nor-way. In addition to capital, however, theNorwegians initially provided numbers oftechnical designers, organisers and workers.

The sawmilling enterprises generallyobtained their timber supply by purchasingfixed-term felling rights from forest-owningfarmers. In return for a certain sum of moneya company would be entitled to fell treeswhich had attained a certain calibre and touse river banks for log driving. When, sud-

98

denly, the forest acquired economic value,contractual disputes became commonplace.

Gradually the Swedish sawmills foundthemselves up against mounting interna-tional competition, at the same time as theprimitive forests were nearing exhaustion. In certain parts of the country private forestowners were forbidden to cut more than wasneeded for domestic requirements. In 1890the duration of felling rights tenure was redu-ced from 50 to 20 years, and in 1905 it wasfurther reduced to 5 years. To safeguard tim-ber supplies for the long term, companiesbegan buying up entire forest propertiesinstead. This spate of property acquisitionstriggered a debate on the right of companiesto go on purchasing forests. Sweden exportsof sawn timber goods, which in 1850 hadbeen roughly 50,000 standards, came tosomething like 500,000 standards in 1875,

rising to over a million between 1875 and1900. Some 30 per cent of these exports camefrom companies in the County of Gävleborg,where Ljusne-Woxna Aktiebolag was theregion’s biggest sawmilling enterprise. Therise in prices, which until then had been veryfavourable, culminated at the close of the century.

The raw material for sawmilling was tim-ber cut in what were often remote forests andfloated along rivers and other watercourses tothe sawmill. The felling was done in winter byseasonal employees, with the lumberjacks fel-ling the timber and carters “snigging” thelogs out of the forest. It was important to getthe timber out before the thaw, while thesnow remained passable for horse and sled. Inspring, when the ice had melted, the stock-piles of timber were floated down river to thesawmills, where they were turned into planks,

99

battens and boards and stacked to dry beforebeing sold. Sawmilling to was a seasonaloccupation to begin with, at its busiest inspring and summer and tailing off in theautumn.

Wilhelm Henrik Kempe, 1807–1883Wilhelm Kempe was born in Stralsund,North Germany, in what at the time wasSwedish Pomerania. Early in the 1820s hemigrated to Stockholm, where his maternaluncle had a wholesale firm and shipping com-pany. Young Kempe began by clerking there,to learn the business. Johan Carl, his elderbrother, was already set up as a wholesalemerchant and ship owner in Härnösand.Wilhelm also worked in his brother’s firm fora couple of years, until 1829, returning toStockholm to learn more about import tra-ding and to establish business contacts.

In 1832 he and a partner started a whole-sale and shipping enterprise importing her-ring and other fish from Norway and dealingin colonial goods. The partnership lasted forabout ten years, after which Kempe carriedon the business in his own name. In 1843 hemarried his cousin Johanna Wallis and theymade their home in an apartment overloo-king Kornhamnstorg, Stockholm. His office,with a staff of several clerks and accountants,was in the same building. The firm mainlyimported hides and colonial goods – at thattime the most lucrative class of merchandise.

Before long Kempe also began buying upforest properties and felling rights in Hälsing-land, and in 1848 he and five partners acqui-red the Voxna ironworks. Voxna includedlarge tracts of forest, which is mainly what thepartners were after. A year later they built asawmill in the village of Ljusne, near the estuary of the Ljusne river.

Kempe and many other businessmen withhim were bankrupted by the internationaltrade crisis of 1857. His assets being scattered

both in Sweden and abroad, he was given afew months’ respite to put his affairs in order.During that time he obtained a substantialcredit from his brother which enabled him tocome to an arrangement with his creditors. Inthis way he was able to rescue his share of theVoxna enterprise and retain operating capitalwith which to carry on in business.

With the passing years Kempe bought outthe other partners until he was sole owner ofthe ironworks and sawmill. In 1881 he formedLjusne-Woxna Aktiebolag and within it uni-ted his increasingly differentiated businessactivities. The company at that time is said tohave owned something like 600,000 acres(tunnland) of forest, nearly 300,000 hectares.The Stockholm business now served purely ashead and sales office to the new joint stockcompany.

Wilhelm Kempe had only one child – adaughter, Wilhelmina, who in 1865 had mar-ried Walther von Hallwyl, a Swiss nobleman.When Kempe died in 1883, the family busi-ness was expanding fast. Because he had nosons, the managing directorship passed to hisson-in-law.

Ljusne and Voxna in HälsinglandThe industrial history of Ljusne goes back tothe 17th century and the establishment thereof a blast furnace. The location was promptedby the availability of water power and anexport harbour. Ironworking continuedlocally under the proprietorship of variousfamilies until 1886, when Ljusne-WoxnaAktiebolag purchased the Ljusne Works, asthey were called, which at that time belongedto the Beskow family.

Kempe’s Ljusne sawmill soon became areal money-spinner. Sawmilling continuedunder very favourable conditions until 1893,when a disastrous fire destroyed, not only theentire timber yard but also a whole year’soutput of sawn timber, valued at something

100

like MSEK 2. The timber yard was quicklyrebuilt, but output was never quite the sameagain.

An engineering shop was also established,to keep the firm supplied with spare parts andfirefighting equipment. Gradually the work-shop also began accepting orders from outsi-de customers. Its steam-powered fire pumpssold particularly well. Kempe’s purchase ofVoxna Bruk had also included its chain-maker’s shop at Furudal. In 1883 the facilityand its workers were transferred lock, stockand barrel to Ljusne, where as a full-scalechain factory it was eventually to make afamous name of Ljusne Kätting.

The company’s acquisition of the LjusneWorks made it sole proprietor of all industrialenterprise in Ljusne. The sawmill was enlar-ged and modernised time and time again tokeep up with the galloping demand for sawntimber. There was an advantage in having asawmill, ironworks and engineering shop inthe same company and locality. The sawmillsupplied the ironworks with cheap charcoal,the ironworks delivered iron to the engine-ering shop, which in turn serviced and fabri-cated implements and machinery for the saw-mill.

The von Hallwyl epoch, 1883–1909When Walther von Hallwyl took over asmanaging director, the company’s annualexports of sawn timber were running atbetween 23 and 24 thousand standards, andoperations continued on roughly the samescale for another ten years, during which timethe business posted big profits.

Walther von Hallwyl was a very patriar-chal leader of the company and its employees.Being, moreover, resident in Stockholm andonly visiting Ljusne during the summer sea-son, he had little contact with his subordina-tes to begin with. As he gained more andmore control over the business, it became in-

creasingly imperative for him and his familyto be on hand in Ljusne and to play an activepart in corporate and local affairs. From anearly stage the company provided the peopleof Ljusne with free medical care of a far high-er quality than was customary in other indu-strial communities. The company already hadits own doctor in Kempe’s day, and later anurse was employed as well. In 1884Wilhelmina von Hallwyl founded a cottagehospital with six beds. A few years later shehad a sanatorium built in Jämtland for con-sumptive Ljusne residents. This was the firstcompany-owned sanatorium in Sweden. In1889 the company started a relief fund to provide daily financial support for workersdisabled by injuries sustained in the com-pany’s service. Medical care was furtherimproved by the establishment of a surgicalward and the appointment of a surgeon, andin 1918 work began on building a hospitalwhich was also partly paid for by Wilhelminavon Hallwyl.

The workers’ rights agitation now swee-ping the country did not pass Ljusne by, butno political or trade union activity was per-mitted on company property, and this createdtension between workers and management.At the same time, diminishing reserves oftimber necessitated cutbacks at the sawmill.Big investments were needed. The sawmillwould have to be modernised and the localhousing stock augmented and renewed. Themanagement began to speak of the possibilityof selling the company, but Wilhelmina vonHallwyl could not bear the thought of herfather’s life’s work passing out of the hands ofthe family.

Worker unrest culminated in 1905. Thelocal young socialists’ club had arranged ameeting to celebrate its flag. Not being allo-wed on company property, they had to meeton a small common near the road, the onlyplace not belonging to the company. After the

101

celebration the speakers sent a telegram toKing Oscar II, framed as a tribute to his patri-otism and wisdom but beginning “1,500 poorworkers in Ljusne, having, for lack of anyother venue, assembled on the common high-way”. Clearly the telegram was meant tocompromise the company and its managingdirector. An unconfirmed oral tradition inLjusne has it that the King afterwards repro-ved Walther von Hallwyl for his way of trea-ting his workers. The company reacted verysharply and the telegram signatories wereinstantly fired.

The company announced that, owing toshortage of raw materials and consequentlyfalling profitability, it would be closing downthe Ljusne sawmill in 1907, and the workerswere told to look for new jobs elsewhere.

As the conflict between management andworkers continued, Walther von Hallwylbegan giving more serious consideration tothe option of selling the company. Perhaps hefelt too old and tired to cope with reorgani-sing the company’s production to meet thedemands of a new age. Press criticism of thecompany and its patriarchal managementstyle, and also of the closing down of the saw-mill, reflected on Walther von Hallwyl perso-nally. The decision to close down may alsohave been influenced by the increasingly badreputation of forestry companies in the publiceye on account of their ruthless devastation ofthe forests and their lack of long-term forestrypolicy.

Ljusne municipality with the fire station in the foreground and the hotel in the background. Photo from 1880.

102

The von Eckermann epoch, 1909–1919Following Walther von Hallwyl’s retirementin 1909, the managing directorship passed tohis son-in-law Wilhelm von Eckerman.Compared with von Hallwyl’s rigorous regi-men, Eckerman’s time with the company canbe termed a period of consensus. Union activi-ties within the company could no longer beprohibited, and the management had toaccustom itself to recurrent negotiations. Inaddition, Wilhelm von Eckerman was a popu-lar boss, esteemed and respected for his calm,dignified and helpful manner. But he enteredthe company at a time of crisis, with theGeneral Strike of 1909, the commercial block-ades and raw material shortages of the FirstWorld War and then the post-war recession.

Von Eckerman’s son Harry, working as awell-paid engineer in the USA, was calledhome in 1913 to run the Ljusne business as itstechnical manager. A qualified mining andmetallurgical engineer, he wanted to move theiron industry forward, and he devoted a lot oftime and energy to testing new methods at theiron works. He had a new rolling mill con-structed which was to be automated as ameans of improving productive efficiency. Theold sawmill was rebuilt further out in the bayand the timber yard modernised. A dieselengine factory was started. But factory outputwas held up by shortages of raw materials,machinery and tools. All these investmentswere very expensive, added to which, thingswere very difficult at time during the waryears, owing to shortage of raw materials andto a downturn in the Swedish timber goodsmarket after German blockades in the Baltichad brought exports to a standstill.

The end of the war was followed by theDepression and a falling off of exports. Theironworks were the first victim, but the timberindustry was also put on the back burner.There were no orders coming in for iron, and

work at the blast furnaces gradually came to ahalt. Large stocks of iron remained in thedocks, waiting for orders that never came. In1919 the engine factory was sold off. Massiveunemployment ensured. Some workers foundrelief work in the forest, under a scheme orga-nised by the municipal authorities. To help theunemployed and their families, Harry vonEckerman donated half his annual salary tothe local union branch, a gesture which stilldid not allay the bitterness felt by the Ljusneworkers.

The end of Ljusne-Woxna Aktiebolag, 1919In November 1919 Ljusne-Woxna Aktiebolagwent into liquidation. Through the good offi-ces of the Board of Directors a majority hol-ding had that year been sold to a consortiumrepresented by Centralgruppens Emissions-bolag, progenitor of the present-day Boliden,whereupon the old company was wound up.The restructuring, however, involved the pur-chase of all shares held by the von Hallwylfamily, and they emerged from the crash witha “not inconsiderable fortune”.

The surviving records suggest that Walthervon Hallwyl and the Board of Directorsmoved for a sale on account of the prevailingfinancial crisis. Centralgruppens Emissions-bolag invited Harry von Eckerman and hisbrother-in-law, Axel Wachtmeister, to takeover a minor portion of the dismantled enter-prise, which they did. This new Ljusne-WoxnaAktiebolag existed until 1926, after which allshares in the company were acquired byAktiebolaget Ströms Bruk, thus bringing thevon Hallwyl epoch in Ljusne to its final con-clusion.

Översättning: Roger Tanner

103

ORDFÖRKLARINGAR

AvverkningsrättKontrakt avseende rätt att avverka rotpost.Förr löpte de på tider upp till 50 år. Idag är debegränsade till fem år.

AvvittringÄldre lantmäteriförrättning genom vilkenkronans jord (skog) avskiljdes från enskildas.

BaggböleriOrdet Baggböleri har anknytning till sågplat-sen vid Baggböle i Västerbotten. Bolaget somägde sågen var 1868 inblandad i en riksbekantprocess om olagligt avverkad skog och stulettimmer. Den ursprungliga betydelsen är där-för olovlig avverkning av kronoskog. Denidag kanske vanligaste betydelsen är ohederli-ga metoder för att köpa skog och timmer frånenskilda. I den betydelsen används uttrycketofta när det talas om den tid när skogsbola-gen köpte in stora skogsarealer.

BakarDe halvrunda kantbitar som blir över närstocken sågats till plank och bräder.

BalneologiLäran om bad som behandling mot sjuk-domar.

BattensEngelsk term som under äldre tid användesför virke som är klenare än plank men grövreän bräder.

DrivningAvverkning och utforsling av virket ur sko-gen.

EmissionsbolagEn typ av företag som var spekulativa holdingbolag bildade av bankerna.

Franche-comté Färskning av tackjärn enligt fransk metod,införd till Sverige på 1850-talet.

Grosshandel Handel med större varupartier en gros sominte säljs direkt till allmänheten.

HandelshusEnligt forskaren och historikern Jan Kuusesdefinition är ett handelshus ett företag sombedriver export- och importhandel i egetnamn på en viss nivå, mätt i form av omsätt-ning och antal anställda och som bedriver sinverksamhet huvudsakligen på fast räkningeller på kommissionsbasis. Även handels-företag som engagerar sig i tillverknings- och leverantörsleden kan kvalificeras somhandelshus. Firma Wilh. H. Kempe sombedrev både importhandel, varuexport, förlagsverksamhet och som sysslade med allehanda finansiella transaktioner bör därförkunna betecknas både som grosshandelsfirmaoch handelshus.

HärdUgn, vari malm, mellanprodukter, järn ellerandra metaller upphettas och smältes förrening och förädling.

KolryssSläde med flätad korg av kluven gran eller en.Användes för transport av träkol. En kolryssrymde vanligen ca 40 hl (1 hl=100 l).

104

LancashireTyp av stångjärnssmide som efter engelskförebild infördes vid de svenska järnbrukenstrax före mitten av 1800-talet. I lancashire-smedjan föregicks järnets färskning i två etap-per. I härden, som inte var öppen som i äldrestångjärnssmedjor, bearbetades smältan förstmed långa spett. Detta kallades att ”bryta”järnet. Färskningen fortsatte då smältan bear-betades ytterligare under den tunga smält-hammaren (mumblingshammaren). Närsmältan plattats ut höggs den i stycken somunder räckhammaren utsmiddes till stång-järn.

Norrlandsfrågan En debatt som fördes i Sveriges riksdagomkring sekelskiftet 1900 kring ägandeför-hållandena i Norrland. Sedan staten avlåtitskogsmark till enskilda jordbrukare och dessa,när värdet på trä ökade, sålde marken tillskogsbolag. Frågan utmynnade i den norr-ländska förbudslagen 1906.

Masugn Smältugn där järnmalmen med tillsats avträkol som bränsle och tillsats av kalksten förslaggbildning smälts till tackjärn.

Puck en illustrerad skämttining som startade iStockholm 1901 av Hugo Ferdinand Valentinsom var redaktör och utgivare t.o.m. 1901.Tidningen upphörde 1919.

RåsskenorEnklare stångjärn utvalsat i valsverk av smält-stycken.

Standards (Stds.)Engelskt rymdmått som motsvarar ca 4kubikmeter.

StångjärnBeteckning på svenskt handelsjärn i äldre tid.Järnet smiddes ut till ca 3 meter långa stängeroch användes som råmaterial för alla slagssmidesarbeten.

TackjärnKolrikt järn, framställt i masugn eller annansmältugn och gjutet till tackor, ibland ävenbenämning på detta i flytande form. Tack-järnet kan ha varierande grad av kol i sig, därför varierar också smältpunkten.

ValsverkAnläggning för tillverkning av tråd, bandeller plåt av järn. Ett glödande järnstycke pas-serar fram och åter mellan valsar, så att detundan för undan pressas ut till önskad form.

hallwyliana nr 7hallwylskamuseet.se/sites/hallwylskamuseet.se/... · anda uppfördes en kyrka och...

Documents