Hur Kvinnor framställs inom litteratur om

læstadianismen

En historiografisk studie om Læstadianismen med genusteoretisk koppling

Joel Roos

1

Innehållsförteckning

1. Inledning 2

1.1. Syfte och frågeställningar 2

1.2. Bakgrund 3

1.2.1. Historiografi 4

1.3. Avgränsning 6

2. Litteraturöversikt 7

2.1. Kunskapsbidrag 9

3. Teoretiskt ramverk 10

3.1. Genusteori 10

3.1.1. Scotts genusanalysmodell 12

4. Metod 14

4.1. Design 14

4.2. Källmaterial 14

4.2.1. Laestadianismen 15

4.3. Kvalitativ innehållsanalys 15

4.3.1. Genomförande 16

5. Undersökning och analys 18

5.1. Dahlbäck 18

5.1.1. Teoretisk analys 19

5.2. Brännström 22

5.2.1. Teoretisk analys 23

5.3. Larsson 24

5.3.1. Teoretisk analys 26

6. Sammanfattande diskussion 29

7. Slutsats 33

7.1. Förslag till vidare forskning 34

Källförteckning 35

2

1. Inledning

Norrländskt kyrkoliv är på varierande vis präglat av annan historisk bakgrund än övriga delar

av Sveriges historia. I Norrland finns en bakgrund som innefattar utbredd sed kring nöddop,

flera religiösa småbyar samt flertalet speciella religiösa rörelser. På temat om det norrländska

kyrkolivet framkommer det att kyrkan haft stor roll. Däremot är forskningen inom området snäv

och i skolans historieböcker utelämnas mycket viktig kunskap vilket indikerar att det finns ett

behov av att fördjupa sig inom ämnesområdet. Behovet finns för att vidare studera samt

analysera hur tidigare forskning behandlat det norrländska kyrkolivet som ett historiskt tema.

För att göra en avgränsning studeras enbart en kyrkotradition i denna uppsats vilket är

Laestadianismen. Väckelserörelsen inom den lutherska kyrkan avses studeras i relation till hur

den framställs i ett urval av litteratur. Kunskapsbidraget av detta arbete avser bidra till att genom

en historiografisk metod beskriva hur olika författare skildrar Laestadianismen vilket kan ligga

till grund för skapandet av ny kunskap då olika författare lägger fokus på olika händelser,

fenomen o.d. Då Professor Jan Samuelsson, inom humaniora och samhällsvetenskap, menar att

”centrala aspekter” av den svenska kyrkohistorien speglar specifika perspektivval, med ”blinda

fläckar” och kunskapsluckor som följd”1, avser detta arbete att skapa underlag för vidare

diskussion om Laestadianismens utveckling utifrån ett genusteoretiskt perspektiv. Detta genom

att låta läsaren se hur olika författare beskrivit Laestadius liv och utveckling. Genom att ta med

information som annars inte fästs vikt vid2 samt synliggöra specifika delar som olika historiker

valt att beskriva annorlunda, avses en bredare förståelse för historien nås. Arbetet avser således

inte söka den rätta tolkningen av Laestadianismen som en del av den norrländska kyrkohistorien

eller porträttera en absolut sanning, utan snarare utöka förståelsen för hur familjekonstellationer

och kvinnans roll inom Laestadianismen skildras.

1.1. Syfte och frågeställningar

Arbetet avser studera hur Laestadianismen framställs genom att analysera på vilket sätt

väckelserörelsen skildras av olika författare ur ett historiografiskt perspektiv. Studien syftar

även besvara följande huvudfråga med tillhörande subfrågeställningar:

● På vilka sätt framställs Læstadianismen?

1Samuelsson (2014) s.7 2Som genus, men även i relation till geografiska faktorer. För att studera hur en väckelserörelse framställs under olika tidsramar kan

geografiska faktorer som region spela roll, då detta ger en inblick i vardag såväl som tillvaro.

3

o I relation till genusteori, hur framställs kvinnans position och roll inom

Læstadianismen?

o I relation till genusteori, vad framkommer som typiskt för de olika tiderna då

böckerna skrivits med koppling till Læstadianismen?

1.2. Bakgrund

Laestadianismen som grundades av Lars Levi Laestadius på mitten av 1800-talet stack ut på så

sätt att den hade en puritansk stram hållning där exempelvis förtäring av alkohol var förbjudet,

något som framställs som en reaktion mot det utbredda alkoholmissbruket som rådde i regionen

på den tiden.3 Laestadianismen förespråkade och kom på ett radikalt sätt att enligt forskare inta

en mer sekteristisk hållning snarare än kyrklig.4 Laestadianismen är namngiven av dess

grundare Lars Levi Laestadius som påbörjade sin bana som präst vid Karesuando och Pajala

församling. Laestadianismen karaktäriseras som en väckelserörelse då Laestadius tidigt

inriktade sig på att predika kring botgöring vilket snabbt blev till en väckelse i norra Sverige.

Laestadius formella skolning skedde vid det teologiska seminariet i Uppsala och han

prästvigdes 1825 för att tjänstgöra som pastor i Karesuando.5 Då denna region till stor del var

finsktalande var en av Laestadius initiala motgångar att lära sig överbrygga språkliga gränser.6

Vidare motgångar drabbade Laestadius då han under slutet på 1930-talet blev svårt sjuk samt

hanterade familjerelaterade olycksfall. Han avlade dock pastoralexamen och hänvisade till

Crapula mundi (världens rus) vid sin examenstes där det framgick att han förespråkade ett

strängare synsätt på religion och människans syndiga sätt att leva. Efter att pastoralexamen var

fullgjord fick han i uppdrag att resa runt till de olika församlingarna i det som då kallades för

lappmarkerna vilket ledde till att han fick träffa en rad olika människor, bland annat en

samekvinna vid namn Maria som kom att påverka honom kraftigt. Laestadius tog upp henne i

en skrift vid namn “En ropande röst” och hennes berättelser präglade hans senare predikningar

och inställning till kristen tro. Efter att han rest runt i lappmarkerna kom han åter till Karesuando

där han med ny energi kom att predika kring farorna med alkohol som var ett upphov till stora

problem i området.7

3Lundmark (1985) s.99 4Lundmark (1985) s.80-81 5 Boreman (1954) s.11-13 6 Larsson (2007) s.35 7 Laestadius (1979) s.32-34

4

I predikningarna gav han vidare uttryck för att delar av kristendomen hade blivit förslappad och

slentrianmässig och talade för att en skärpning var i sin ordning. Metoden han använde var att

ifrågasätta hur det skulle gå för de som syndats själar och förespråkade på så vis att åhörarna

skulle känna en djup ånger inför sina missgärningar. Genom att tala till församlingen och få

dem alla att inse att de var guds barn, genom att ta upp vardagliga situationer sökte han att finna

en samhörighet med sina åhörare. Strängheten i predikningarna gjorde att de uppfattades mer

som befallningar än evangelium och då församlingen sjunkit ned så pass djupt i sin egen skuld

och ångest erbjöd han frälsning genom att påtala hur de skulle leva. Laestadius stränga sätt att

predika ledde under 1840-talet till att en stor skara människor lyssnade till det han hade att säga

och ur detta föddes senare laestadianismen.8

Laestadianismen definieras som en inomkyrklig väckelserörelse med rötterna i den lutherska

delen av kristendomen. Det som särskiljer laestadianismen från andra inriktningar är det så

kallade predikantämbetet som tydliggör att predikanterna är de som inom rörelsen har en

särskild upphöjd position där de håller i bönemöten. Inom laestadianismen är det endast män

som kan inneha predikantämbetet och urvalet till detta görs ofta långt ned i åldrarna. Vidare

spelar församlingen en viktig roll då de innehar den så kallade nyckelmakten vilket gör gällande

att de kan använda denna makt för att med en symbolisk nyckel fjättra någon vid sin skuld och

synd samt även frigöra denne. Då laestadianismen föddes i en geografisk region präglad av det

finska språket så intar liikutuksia eller översatt till svenska rörelser en central del i tron som

betyder att dramatiska yttringar av glädje och sorg under predikan var ett vanligt inslag.

Laestadianerna ansåg sig ge uttryck för den sanna kristna tron i relation till de “munkristna”

som Laestadius tidigt kritiserade för sin slentrianmässiga “döda tro”. Forskning belyser även

att nykterism starkt präglade den laestadianska rörelsen.9

1.2.1. Historiografi

Inom historiografin, som ett brett begrepp, finns vanligen tre definitioner som används i studier

som rör historia. Den första definitionen har koppling till studier som härleder till den historia

som rör historiebeskrivning. Vid användning av denna definition skall begreppet betraktas som

en inriktning för studien som är centrerad på hur den historiska diskursen formats med tid och

8 Riksarkivet (2014) 9 Carlsson (1979) s.22ff; Burke (1983); Absolutism beskriver det envälde där ett statsskick styr hur den offentliga makten utövas, dvs. av en envåldshärskare med absolut makt. En sådan regent har möjlighet att bestämma över de som styr samhällets, denne är ej bunden av lagar som

bestämts av andra. Det förekommet ej maktdelning.

5

till följd av olika tillfällen. Den andra definitionen har koppling till en slags granskning av

studier på metanivå gällande hur historiebeskrivning presenteras. Vid användning av denna

definition är ett mål att kritiskt granska och diskutera hur historiebeskrivning presenteras. Här

kan det således handla om att diskutera hur historiografiska framställningar används för att

antingen strategisk positionera ett valt studietema, och/eller vetenskapligt legitimera det. Den

tredje definitionen kan användas som historievetenskap (dvs. dess disciplin i historisk

forskning).10 I detta arbete används däremot bara den första definitionen då arbetet avser att

synliggöra det historiska arbete som gjorts kring laestadianismen samt belysa den ur ett

genusperspektiv för att ge läsaren ytterligare synsätt att tolka historien samt skapa ny kunskap.

Då den första definitionen har koppling till historiebeskrivningens historia använder

historiografiska studier detta begrepp vid analys av faktorer som utmärker

historiebeskrivningen under en viss tidsram så som de primära aktörer som varit aktiva, vilken

diskurs som styrt (dvs. det som tagits upp i beskrivningarna som viktigt) samt under vilka

antaganden samt villkor. I That Noble Dream. The ”Objectivity Question” and the American

Historical Profession från år 1988, som är ett historiografiskt arbete författat av Peter Novick

framhålls det att en sådan typ av historieskrivning ofta centrerar kring erkända biografiska

studier författade av ansedda historiker. Fördelen med dessa biografiska studium är att de ger

en insikt i de normer som rått och sedermera tillåtits att definiera historien. Faran med detta

ligger i att det kan ske en förenkling av vad som kan vara komplexa historiska skeenden och att

den historiografiska ansatsen endast förstärker den bilden som förmedlats av den tidens

makthavare vilket leder till en onyanserad bild enligt Novick.11

Inom historieforskning som är av akademisk karaktär är det inte ovanligt att historiografiska

studier bygger på en uppdelning av olika perspektiv som är både interna samt externa. Ett internt

perspektiv kan användas för att studera vad som händer inom den historieforskning som gjorts

(analys av publikationer m.m.) medan det externa perspektivet kan användas för att studera hur

historieforskningens framställningar påverkats av rådande diskurser samt samhälleliga

strömningar.12 Då historiografiska studier avser nyansera befintlig forskning och uppmana till

diskussion är det av vikt att de interna och externa perspektiven kan samspela med varandra,

detta då vetenskaplig akademisk forskning ofta bygger på samspel mellan rådande normer samt

10 Nyström (2015) s.33 11 Novick (1988) s.46-55 12 Nyström (2015) s.33-34

6

sociokulturella och politiska sammanhang. Det finns således en slags pluralism på perspektiv

som bör praktiseras vid användningen av den första definitionen av historiografi.13 Valet att

använda den första definitionen på detta sätt är i linje med det som Foucault menar att

historiografiska studier skall bygga på, både en upprepning samt nya infallsvinklar som bidrar

till att skapa ny förståelse och kunskap.14

Genom att anta en historiografisk design fästs som tidigare nämnts stor vikt på empiri. Kritik

kan ges metoden då den inte alltid kan sägas förmedla en narrativ bild, som kan bekräftas vara

absolut sann eller ej. Däremot går det att ifrågasätta huruvida det finns en sådan slags absolut

sann forskning eller inte. I detta krävs det att en pragmatisk syn på historia antas för att inte

förlora sig i en diskussion om representationerna är sanna eller inte. Detta kan beskrivas som

att drivandet av olika teser ges centralt utrymme inom historiografin och att ett förskjutande av

perspektiv behövs. Detta kan lyfta historiebeskrivningar genom att inbjuda till samtal och

dialog kring vilka synsätt som verkar mest troliga. Nya perspektiv och historieskildringar ställs

mot tidigare sådana vilket också kan bidra till att utveckla dessa och på så sätt utöka och

ifrågasätta den kunskap som tidigare tagits för givet. Vidare för att kritiskt självreflektera över

både de teoretiska perspektiv som använts som betydande underlag i arbetets analys och

diskussion har alltid historisk forskning en ideologisk prägel som färgat konstruktionen av dess

beskrivning i relation till både tid och rum. Trots att historiebruk i det professionella

akademiska fältet är någorlunda nytt finns det en medvetenhet om vilka discipliner som tidigare

styrt historieforskningen och hur vetenskapen brukats.15

1.3. Avgränsning

I detta arbete har en avgränsning gjorts till att enbart undersöka och jämföra framställningen av

en väckelserörelse och dess grundare. Læstadianismen har länge haft sina rötter i Norrland och

till följd av en bred källutgångspunkt från både forskningsarkiv, kyrkoarkiv och landsarkiv

finns en omfattande kunskap om rörelsen som en del av både norrländsk historia samt allmänt

kyrkoliv med fokus på väckelserörelser. Norrlands kyrkohistoria är i allmänhet understuderad

men det finns goda kunskaper om just laestadianismen. Till följd av den breda utgångspunkten

väljer detta arbete att snäva av området för att fokusera på Laestadianismen och hur den

framställs genom ett genusperspektiv.

13 Nyström (2015) s.33; Hemings (2011) s.162 ur Nyström (2015) s.39 14 Nyström (2015) s.34-35 15 Aronsson (2004) s.46ff

7

2. Litteraturöversikt

I denna del presenteras forskning med relevans för studiens syfte och frågeställningar. Befintlig

forskning avser utgöra ett diskussionsunderlag där studiens resultat och analys diskuteras mot

tidigare forskning för att kunna föra en nyanserad diskussion om hur litteratur om

læstadianismen framställt kvinnans roll och position. Beträffande tidigare forskning som

fokuserat på kvinnors osynlighet i historisk kontext, betonar det aktuella forskningsområdet att

lite vikt fästs vid kvinnans betydelse och insatser vilket betonar betydelsen av vidare forskning

inom området.16 Forskare menar även att kvinnans underordning ofta säkerställts via sociala

fenomen som religion eller kulturella aspekter som formats av patriarkala strukturer.17 Detta

skall vara en underliggande faktor till den bristfälliga historiska dokumentationen om kvinnor

och hur den förstärkts av dåtidens rådande strukturer och normer.18

Då dokumentationen beskrivs som bristfällig eller obefintlig framkommer det att kvinnors plats

i historien blev särskilt uppmärksammad när genusteorier började växa fram under sent 1900-

tal, där syftet var att synliggöra kvinnan.19 Enligt genusteorin har samhällets förväntningar samt

föreställningar av kön, en del i konstruktionen av det. Oavsett om det rent historiskt varit en

medveten eller omedveten process har egenskaper kopplats samman det kvinnliga och det

manliga och när något avvikit från det ”normala” passar det såldes inte in i samhällets

förväntningar vilket kunde/samt kan ge olika konsekvenser. Inte minst skapas det här en strävan

av att passa in/samt tillhöra en gemenskap vilket spär på konstruktionen av kön.20 I relation till

den process som äger rum när konstruktion av något sker, betonas här att konstruktionen i sig

sker i utveckling med den kollektiva bild som existerar inom ett visst samhälle.21

Denna bild kan som sagt utgöras av egenskaper som tillskrivs könen och blir en del av det som

formar samhället. Inte minst med koppling till vilka egenskaper som får ett högre värde än

andra. I frågan om ”svag” och ”stark” har kvinnan rent historiskt blivit tillskriven som svag,

dvs. tillhöra det svagare könet. I denna konstruktion formas samhället processvis till att bli

ojämnställt till följd av att det upprättas en makt- samt könsrelaterad ordning i samhället som

påverkar utvecklingen av samhälleliga strukturer såväl som samspelet mellan kvinnor och

16 Nationalencyklopedin,”Genushistoria”; Ingelman-Sundberg (1998) s.202; Hirdman (2003); Hinnells (2005) s.235–236; Zipernovsky

(2013) s.72 17 Zipernovsky (2013) s.73 18 Hinnells (2005) s.235–236. 19 Nationalencyklopedin,”Genushistoria”; Ingelman-Sundberg (1998) s.202; Zipernovsky (2013) s.72 20 Josefsson (2005) s.5-9 21 Josefsson (2005) s.5-9

8

män.22 Enligt genusteori är genus/kön levande och alltid under konstruktion då definitionen av

genus utvecklas i samband med att samhället utvecklas. Av denna anledning motiveras valet av

teori då detta arbete leds av en komparativ ansats av laestadianismen under olika tidsperioder.

Om genus utvecklas med tid, utgör teorin ett intressant underlag för att studera hur kvinnan

framställts i utvald empiri, detta med koppling till hennes position och roll i samhället.23 Teorin

utgör ett betydande underlag vid analys av empirisk framställning där sociokulturella aspekter

även kan kopplas samman med geografiska aspekter som kan ha påverkat konstruktionen av

genus (kvinnan), det vill säga där kvinnan underordnas och mannen dominerar.24 Genus som

social konstruktion kan därmed ”avslöja” rådande maktstrukturer som verkat i ett samhälle

under en viss tid och plats.

Det kan sägas att termerna genushistoria och kvinnohistoria är ämnen som vunnit ny mark på

senare tid inom historievetenskapen. Forskare betonar att kristendomen till viss del innebar

negativa konsekvenser för kvinnans position och roll i samhället, inte minst i relation till den

status som kvinnan en gång haft under forntiden.25 Forskning av Bertil Nilsson, om kvinnans

ståndpunkt i samhället och hur den präglades av kristendomen tas upp i boken ”Sveriges

kyrkohistoria: Missionstid och tidig medeltid. Boken tar bland annat upp kristnandeprocessen

och de första kristna kvinnorna i Sverige. Nilssons forskning utgör ett viktigt underlag just för

att synen på kvinnan genomgick en förändring när samhället kristnades, där kvinnan med tiden

och utveckling av kristendomen kontinuerligt fick mindre utrymme ”att existera”. Även i boken

”O forna tiders kvinnor” skriven av Lena Thålin-Bergman analyseras kvinnans position under

den tid då kristendomen hade stark prägel på det svenska samhället. Trots att boken har en

populärvetenskaplig inriktning är den av betydelse för den forskning som rör kvinnor, inte minst

i relation till tidig kristendom. I forskning från Egil Johansson lyfts ett fokus på kön fram i en

undersökning av kyrkolivets böcker. Kvinnans bildning studerades och det framkom att den var

minst lika viktig som mannens, inte bara enligt Luthers teori men även i praktiken. Här görs en

slutsats att bedömningen av kvinnan hänger samman med den dåtida synen på henne.26 Vidare

framkommer det att detta skifte, från en mansdominerande syn på historien till att inkludera

kvinnor kom på 60-talet då världen genomgick stora förändringar och det fanns ett intresse att

studera hela befolkningen, inte bara män. Detta gav utrymme för en historia att äga rum där

kvinnan fick ta plats och skildras i relation till viktiga historiska händelser. Dock kom

22 Johansson (2001) s.18-28 23 Hedin och Månsson (2000) s.4 24 Hedin och Månsson (2000) s.4-6 25 Nilsson (1998) s.185 26 Johansson (2011); Zipernovsky (2013) s.72-73

9

kvinnohistorien snarare att bli något som stod vid sidan av den vanliga historien istället för att

integreras med den. Detta ledde till att kvinnohistoriker mötte denna avskärmning genom att

endast fokusera på kvinnorna i historien vilket ledde till att en bristande bild av historiska

händelser skapades.27

2.1. Kunskapsbidrag

Lidström menar att bilden av det norrländska kyrkolivet, där laestadianismen har en stor del är

fragmenterad och att det därför krävs mer omfattande studier som sammanställer viktiga

kyrkliga, politiska och ekonomiska förhållanden med syfte att tillgängliggöra en helhetsbild

inom området.28 Inte minst i relation till genus. Idag finns således ett förankrat nationellt

perspektiv om svenska kyrkans historia men den är bristfällig på regionala och lokala nivåer.

Ett för starkt fokus på det nationella över regionala och lokala kan enkelt glömma viktiga

historiska skildringar.29 Vidare har religions- och/eller forskning som är kyrkohistorisk varit

centrerad på frågeställningar rörande teologiska särmärken hos olika väckelserörelser; vilka

som inspirerade och utvecklade rörelsen, vad som gav den spridning samt vilket förhållande

rörelserna hade till den etablerade kyrkan. Detta arbete bidrar till befintlig forskning genom att

nyansera diskussionen och visa hur olika författare ur olika tider beskrivit laestadianismen.

Beträffande kunskapsbidraget, studien avser inte att skapa en bild av vad som är historiskt

korrekt eller inte, utan snarare belysa de drivkrafter som lett till att vissa skildringar uppkommit

för att ny kunskap kring ämnet skall kunna skapas. I detta avses likheter och olikheter belysas

för att utöka kunskapsområdet, en ansats som beskrivs av historiografiska forskare30

27 Hirdman (1992) s.7 28 Lidström (2009); Lidström (2012) 29 Ekström (1999) s.107-110 30 Nyström (2015) s.33

10

3. Teoretiskt ramverk

I detta arbete används genusteori som primärt teoretiskt perspektiv, mer specifikt genusteori

kopplat till religionssociologi. Detta perspektiv används för att utgöra ett underlag för att

studera representationen av den historiska verkligheten, dvs. inte den “historiska verkligheten”.

Den historiska verkligheten och representationer av den kan inte jämföras då narrativen

(representationen) är retroaktivt skapade. Utifrån ett historiografiskt perspektiv erhåller båda

perspektiven relevanta inriktningar för hela uppsatsen samt metod. Huvudsakligen används

genusteori för att jämföra likheter och skillnader i framställningar av kvinnor inom litteraturen.

Genusteorin som en vetenskaplig disciplin används som analytiskt redskap för empiri.

Genusteori som en del av religionssociologi är bred och kan anses vara trubbig att använda som

teoretiskt verktyg inom ramen för en historiografisk studie beträffande laestadianismen. Dock

avser teorin användas på ett koncentrerat sätt för att belysa de likheter och skillnader som råder

under de valda tidsepokerna. Detta kan även kopplas till den speciella regionen som de uppkom

i, detta för att ge den historiografiska redogörelsen en vidgad bredd och utökad dimension. Vid

bearbetning av källmaterial och kodning tas båda perspektiven i beaktning för att bedöma om

kvinnan synliggörs i texterna eller inte och huruvida det finns sociala kontexter i texterna

kopplat till tidsandan de beskriver och den tidsanda som de skrevs i, som även kan ligga till

grund för hur kvinnor framställs i texterna eller lyser med sin frånvaro. Hur genusteori praktiskt

används i kommande analys synliggörs i användningen av Scotts analysmodell.

3.1. Genusteori

I valet att använda genusteori som ett teoretiskt perspektiv för kommande analys belyses teorins

rötter inom socialkonstruktivismen som menar att kön i relation till vad som är kvinnligt samt

manligt är något som är konstruerat. Att något blivit konstruerat handlar om att ”kvinnligt” samt

”manligt” vuxit fram genom de sociala kontexter, normer och andra strömmar som format

samhället. Samhället kan således från ett historiskt synsätt påtalas vara patriarkalt strukturerat

enligt Yvonne Hirdman. Hon belyser hur maktstrukturer är sprungna ur detta, fortsätter formas

samt får leva vidare inom skillnadsskapande av individer. Framförallt mellan män samt kvinnor

genom att tillägna dem varierade/olika egenskaper.31 Frågan om kön ur detta perspektiv avser

därmed inte biologi.32 Målet med kvinnohistorisk forskning att lyfta fram kvinnor på lika villkor

31 Hirdman (2003) s.4 32 Josefsson (2005) s.5

11

i historien var en ansats som inte fungerade, ens när den frikopplades den manligt dominerade

historien. Detta gjorde att kvinnohistorien var tvungen att anpassa sig, då den inte kan finnas

utan den manligt dominerade kontexten och att det kvinnohistoriska perspektivet således var

tvunget att innehålla både män och kvinnor.33 Det nya begreppet blev genushistoria som tog sin

bas i den sociala konstruktionen av kön och hur de samspelar med varandra. Hirdman har tagit

fram två logiker för genusteoretisk analys: 1. Dikotomin, Att män och kvinnor inte är lika, att

könen skall hållas isär och ses som motsatsparter, exempelvis som svart och vitt eller varmt och

kallt. 2. Hierarkin, En social hierarki där mannen står överst som en slags samhällsnorm och

kvinnan är underordnad mannen.34 Dikotomin är grundläggande även om de två logikerna

samspelar med varandra, men utan särhållningen av könen så kan inte sociala hierarkier skapas

där kvinnan värderas lägre än mannen.35 Hirdman menar att isärhållandet av könen gör det

möjligt för den kulturella normen att mannen skall ses som det självklara, det som kvinnan skall

jämföras med kan ta plats. Hirdman menar vidare att det ojämlika system som uppkommer till

följd av logikerna går att se på en rad olika plan i samhället och genom historien. Att systemet

tillåts vara beror på att de som går emot den sociala normen med mannen i toppen av hierarkin

straffas.36 Dessa logiker kommer att belysas i relation till hur de olika författarna framställer

sin text.

Kritik som riktats mot synsättet med dessa två logiker består i att kvinnor ses som en homogen

grupp som inte tar upp de skillnader som kan finnas mellan olika kvinnor. Med anledning av

detta har Gro Hagemanns och Klas Åmarks presenterat en tredje logik, rangordningen. Tanken

med denna tredje logik är att nyansera Hirdmans två logiker genom att presentera att inom

grupperna män och kvinnor så kan de finnas tydliga skillnader relaterat till social status, yrke

eller exempelvis ålder. Denna tredje logik gör det möjligt att vidare jämföra kvinnor med män

och göra jämförelser inom grupperna.37

Genom att applicera dessa tre logiker på det insamlade materialet från de olika författarna är

syftet att kunna göra en gedigen analys kring väsentliga skillnader författarna emellan med bas

i genusteori. Vardera logikerna presenterar olika sätt att belysa skillnader författarna emellan,

som kan syfta till att ge en heltäckande bild kring de eventuella skillnaderna som kan finnas i

33 Hirdman (1992) s.14; Hirdman (2003) s.4ff 34 Hirdman (2004) s.113-134 35 Ibid., s.117 36 Hirdman (2004) s.113-134 37 Hagemann & Åmark (2000) s.12.

12

hur författarna väljer att framställa historien. Den perioden som undersöks i denna studie är

starkt präglad av skiftet från kvinnohistoria till genushistoria vilket tydliggör varför genusteori

är av intresse som analysverktyg beträffande den historiografiska ansatsen och kunna sätta nya

glasögon på hur de olika historikerna skildrat laestadianismen. En anledning till detta är för att

beskrivningar av religiösa fenomen bör analyseras i relation till vad som influerar den (faktiska

kontexter) och hur den influeras av det egna samhället. Detta blir av särskild vikt i kommande

analys att diskutera i relation till att både jämföra samtliga tidsepoker med varandra men också

förstå deras utveckling. Det finns olika faktorer som influerar som bland annat

socioekonomiska aspekter som politiska - dessa kan antingen påverka religionen eller vice

versa.38

3.1.1. Scotts genusanalysmodell

Vid analys av resultat, används Scotts genusanalysmodell som rent praktiskt utgår från

Hirdmans logiker. Scott förklarar genus som ett fenomen inom sociala relationer som bygger

på uppfattningar om skillnader mellan kön. Vid genusanalys, enligt Scott, skall följande

faktorer tas i beaktning (vilket görs via studiens direct content analysis model):

1. En av de saker som skall tas i beaktning är huruvida det finns symboler som har kulturell

mening i texten och hur dessa representeras.39 Att leta efter motsatspar som ”svart” och

”vit” samt ”snäll” och ”elak” är exempel på motsägelsefulla representationer som utgör

någon slags symbolik. I detta arbete studeras framförallt motsatsparen: kvinna/man,

samt aktiv part/passiv part och syndare/fri från synd.

2. Vidare skall begrepp av normativ karaktär tas i beaktning, dessa som kan ge olika

tolkningar av symbolers innebörd. Ett exempel är huruvida begrepp är antingen styrande

eller begränsande i relation till vilken mening de ger symbolen. Här handlar det om att

se över vilket innehåll som åläggs symbolerna och på vilket sätt vissa begrepp används

för att styra symbolerna. Dvs. vilket värde begreppen hjälper att tillskriva symbolerna.

Inom ramen för detta arbete kommer symboler kring män och kvinnor att studeras för

att se hur dess meningar kan vara antingen styrande eller begränsande.40

3. Som ett tredje steg, som avser att kunna nå bakom anledningarna till att en viss

uppfattnings existerar, skall politik samt socioekonomiska aspekter tas i beaktning m.m.

38 Furseth och Repstad (2005) s.52-54 39 Scott (2004) s.98; Om de är motsägelsefulla eller inte. 40 Scott (2004) s.98

13

Detta för att de blir en viktig del i den sociala konstruktion som skapas. Genus

konstrueras i samhällen, som en del i allt som kan påverka dess uppfattning. Detta arbete

studerar hur män samt kvinnor framställs inom ramen för den norrländska landsbygden

vid början av 1900-talet kopplat till framväxten av den laestadianska väckelserörelsens

start. I detta framträder hur olika författare valt att belysa och beskriva personer utifrån

rådande stereotypiska könsbilder som var gällande för den tidens sociala konstruktioner.

Samtliga tre faktorer inom denna analysmodell är sammanvävda vilket betyder att de inte

kan stå för sig själva, utan måste analyseras ihop. Användningen av denna analysmodell

avser tydliggöra och mer specifikt beskriva tankeeffekten av genus i sociokulturella

sammanhang samt förhållanden. Syftet i detta arbete är att belysa rådande maktförhållande

då grundtanken är att fördelningen av makt kan synliggöras genom genus. Genom att

använda ovan faktorer kan en bättre förståelse av makt nås.41

41 Scott (2004) s.98

14

4. Metod

Studien är av historiografisk karaktär och använder en kvalitativ innehållsanalys för att bearbeta

empiriskt material utifrån ett deduktivt tillvägagångssätt. Det teoretiska ramverk som används

är genusteori.

4.1.Design

Historiografi kan anses vara ett relevant redskap för att studera inomvetenskapliga fenomen just

för att den är konstruktivistisk i sin grund,42 där den egentligen inte handlar om att textuellt

representera historiens verklighet då verkligheten och representationen är två skilda delar som

inte kan jämföras. Den historiska verkligheten följer inte ett narrativ, utan narrativet är skapat

då historikern ger sin representation av den. Ett problem med ett för snävt fokus på narrativ och

framställningen av historia som representationer ligger i den epistemiska delen av

historiografin.43 Vikten här bör ligga på att förmedla påståenden och generella argument som

ej behöver vara i formen av ett narrativ då detta gör att historiografin inte behöver försvara sig

mot om en tes eller argument är absolut sant. Inom ramen för detta behöver endast evidens för

och emot aktuellt argument presenteras. Då studien syftar bidra med ny kunskap inom området

är studiedesignen välmotiverad för att den istället för att leta efter absoluta sanningar i historien

tar upp olika ståndpunkter från olika författare vilket manar till diskussion och eftertanke som

i sin tur kan konstruera ny kunskap utifrån den verklighet som varit.44 Detta genom att nyansera

befintlig historieforskning med nytt innehåll som kan bidra med att ett visst tema gestaltas på

ett nytt sätt.45

4.2.Källmaterial

Inom detta arbete görs ett urval av litteratur för att passa studiens historiografiska utformning.

Då studien avser undersöka väckelserörelsen laestadianismen, har tre historiska böcker och

författare valts ut under ett tidsspann av cirka 50 år. Inget av det valda källmaterialet

representerar primärkällor utan enbart sekundära källor. Beträffande genus så kan det studeras

på både primära (som i bland annat kyrkoarkiv) samt sekundära källor, vilka används i denna

42Kuukanen (2015) s.16ff 43Kuukanen (2015) s16ff 44Kuukanen (2015) s.16ff 45Aronsson (2004) s.37

15

studie.46 Manuella sökningar har gjorts på Stockholms stadsbibliotek och via Google Scholar

med sökord: laestadianismen, samers historia, norrländskt kyrkoliv, väckelserörelse.

4.2.1. Laestadianismen

Som ett första urval inom laestadianismen bearbetades ”Den gamla och den nya människan i

Lars Levi Laestadius teologi” skriven av Gustaf Dahlbäck år 1950. I boken redogörs det för

grunderna inom laestadianismen samt hur tron differentierar sig från andra typer av kristen tro

genom ett fokus på liv, död samt synden. Boken ger en bred bild av laestadianismen och dess

grundläggande tro.

Som ett andra urval inom laestadianismen bearbetades valdes ”Den laestadianska

själavårdstraditionen i Sverige under 1800-talet” av Olaus Brännström 1962. Boken bygger på

avhandlingen ”Den laestadianska själavårdstraditionen i Sverige under 1800-talet”. Här följs

Lars Levi Laestadius och hans liv med detaljerade tankar om väckelserörelsen och vad den

stod/står för.

Som ett tredje urval inom laestadianismen bearbetades ”Lars Levi Laestadius : hans liv och

verk & den laestadianska väckelsen” av Bengt Larsson 1999 där Lars Levi Laestadius belyses

som den mest betydelsefulla gestalten i Norrlands kyrkliga historia. Larsson belyser

väckelserörelsen som kraftfull, och introducerar huvudpersonen och folkväckaren Laestadius

på ett detaljerat sätt beträffande hans drivkrafter och tro.

4.3.Kvalitativ innehållsanalys

För att uppfylla studiens syfte bearbetas det empiriska materialet via en kvalitativ

innehållsanalys. Analysmodellen följer en direct content analysis,47 som vid varje steg tar Scott

genusteori i beaktning. Valet att använda en innehållsanalys som modell för att analysera samt

bearbeta empiriska data är bra vid studier som fokuserar på att granska systematiskt skriven

text inom en viss genre där forskaren har som syfte att identifiera likheter och skillnader.48 Det

empiriska underlaget avser presentera litteratur med relevans för syftet. Då studien är en

jämförande historiografisk litteraturstudie handlar analysen om att i slutändan göra en

framställning om hur kvinnor inom læstadianismen beskrivs och framställs i litteraturen, detta

46 Zipernovsky (2013) s.72 47 Hsiu-Fang och Shannon (2005) s.1 48 Nelson och Woods (2011) s.110

16

i relation till studiens teoretiska referensram. Då det är författarnas framställningar som jämförs

och analyseras presenteras dessa först utifrån teman som sedan analyseras med koppling till

teori. Inom directed content analysis låter den som genomför studien koda samt definiera

kategorier med koppling till teorin vilket gör att studien använder en deduktiv ansats.49

Vid användning av en innehållsanalys handlar det således om att systematiskt kunna bearbeta

samt förvandla en stor mängd text till en paketerad och kortfattad sammanfattning av

nyckelfynd. Den direkta innehållsanalysen beskrivs som en reflekterande process där

förståelsen för den egna förkunskapen är av vikt, för att inte låta den påverkar den faktiska

analysen av källmaterialet. Tillvägagångssättet för att bearbeta källmaterialet innehåller därmed

den svåra balansuppgiften att hålla ett fast grepp om sina antaganden, åsikter och personliga

övertygelser och inte låta dem omedvetet styra den faktiska analysprocessen, samtidigt som

författaren av ett arbete på ett medvetet vis måste kunna använda sin förförståelse för att

underlätta en djupare förståelse av den faktiska data som bearbetas. Upprätthållandet av en

vaksam medvetenhet om sin egen förförståelse har således varit viktigt, bland annat för att

undvika partiskhet under analys och vid framställning av resultat.50

4.3.1. Genomförande

Vid genomförandet av en direct content analysis är det av vikt att först läsa igenom varje text

ett flertal gånger för att kunna göra en egen tolkning av dess innehåll. Vid en genomläsning av

materialet görs automatiskt en tolkning av läsaren med syfte att få en förståelse för vad texten

handlar om. Den explicita tolkningen av texterna följer den historiografiska analysmodellen

som är presenterad i teori och blir därmed påverkad av studiens teoretiska ramverk i form av

att kodningen och kategoriseringen av texterna görs med beaktning till studiens teoretiska

perspektiv: Genusteori, utifrån Scott och genusteori som en del inom religionssociologi.

Analysmodellen låter däremot inte egna tolkningar påverka källtextens originalproduktion.51

Detta då bearbetad empiri först framställs efter att den bearbetats klart och sedan analyseras

mot teori för sig. För bearbetning av material (utifrån både sammanställning av empiri samt

sedan analys) har följande steg följts efter den initiala genomläsningen av samtliga texter som

utgör det empiriska underlaget: (i) Ta forskningsfrågor i beaktning, (ii) göra ett noga urval av

källmaterial, (iii) definiera kategorier utifrån teori, (iii) påbörja kodning och läsa material en

49 Hsiu-Fang och Shannon (2005) s. 1279 50Erlingsson och Brysiewicz (2017) s.94ff 51 Nelson och Woods (2011) s.110

17

gång till, (v) Formulera forskningsfrågor, (vi) analysera presentationen som kodning medfört

i respektive kategori, (vii) Diskutera studiens trovärdighet.52

52 Hsiu-Fang och Shannon (2005) s. 1277-1288

18

5. Undersökning och analys

I denna del presenteras bearbetad empiri utifrån tre litterära verk. Strukturen för detta kapitel

följer varje enskild författare och dess framställning av väckelserörelsen, Laestadius och

familjelivet. Efter varje bok följer ett analyskapitel där empiriskt underlag analyseras mot teori.

Denna del avslutas med kort sammanfattning.

5.1.Dahlbäck

Författaren Gustaf Dahlbäcks skildring av laestadianismen i boken Den gamla och den nya

människan i Lars Levi Læstadius teologi, publicerad 1950 tar sin början med ett kort

introduktionskapitel där Laestadius tidiga liv summeras. Inom ramen för denna introduktion tar

Dahlbäck upp Laestadius familjeliv som beskrivs som ansträngt på grund av faderns

alkoholmissbruk och de fattiga förhållanden som rådde inom familjen. Dahlbäck tar upp att

modern led till följd av fadern men att hon genomled detta med en värdighet som Dahlbäck

menar kan ligga till grund för Laestadius senare tankar kring försoning.53 Summeringen

fortsätter att ta upp de tre kriserna som Laestadius genomgick vilket i slutändan ledde till att

han genom samekvinnan Maria nådde en uppenbarelse kring den väckelse som var nödvändig

för att väcka liv i den döda svenska kyrkan och låta den kristna tron inta en mer sann riktning.

Dahlbäck låter samekvinnan i relation till Laestadius inta en tydlig roll beträffande den

påverkan som hon hade på den trosinriktning som Laestadius senare predikade om, då hon

beskrivs som det mänskliga instrument som blev avgörande till att Laestadius väckelse började

på allvar. Förutom denna betydelsefulla roll så nämner inte Dahlbäck några bakomliggande

faktorer kring vem hon egentligen var så som hennes riktiga namn, eller var hon kom ifrån eller

var hon sedan tog vägen.

Dahlbäck går vidare med att beskriva den gudsbilden som präglade Laestadius tankegång.

Dahlbäck menar att Laestadius såg på relationen mellan den enskilde människan och gud som

en slags familjerelation där gud står som den allsmäktiga fadern och hans önskan är att bli

älskad av sina barn och att deras syndiga leverne är något som skapar honom sorg.54 Synden

kommer från att människan i fallet miste den moraliska likheten med gud, den moraliska

passionen som ersattes med en nedrig passion som drev fram synd. Dahlbäck beskriver hur

53 Dahlbäck (1950) s.4 54 Dahlbäck (1950) s.13-14

19

Laestadius tar en vetenskaplig och samtidigt filosofisk inriktning kring de faktorer som styr

människor i sitt agerande beträffande synd och sitt förhållande till gud. Kroppen och dess organ

ger förklaring till den vetenskapliga delen av människans agerande medan själen kommer till

att representera den filosofiska delen. Organen i sig har nedärvda egenskaper som styr

människan i samråd med själen där det är människans uppgift gentemot gud att stå emot de

nedriga impulserna.55 Dahlbäck behandlar avslutningsvis arvsynden och menar att synden

smittar rent biologiskt. Dahlbäck nämner att synden smittar via säden men att det är via modern

som synden övergår till barnet. I detta ger Dahlbäck särskilt vikt åt just moderns roll kring

överförandet av synd.56 Dahlbäck menar att var människa bär det juridiska ansvaret för synd,

men att det finns ett moraliskt ansvar som härstammar från Adam och Eva där det är Adam som

bär ansvaret för att ha fört vidare det syndiga anlaget.

5.1.1. Teoretisk analys

I öppningskapitlet är det värt att notera att Laestadius moder tilldelas mer beskrivande utrymme

än fadern. Enligt logikerna så är det en tydlig dikotomi där föräldrarna beskrivs som varandras

motsatser. I Dahlbäcks skildring syns dikotomin mellan föräldrar endast på ett personligt plan

där fadern beskrivs som alkoholist och modern som en varm och trygg punkt i hemmet. Det är

av intresse att notera att den dikotomi som beskrivs av Hirdman främst riktar in sig på de sociala

konstruktionerna av kön i samhället där mannen ses som normen, vilket bör leda till att denne

åtnjuter mer berättarutrymme, dock ej i denna skrift. Dikotomin som beskrivs i början av

Dahlbäcks skildring faller således inte in direkt på Hirdmans första logik och den förstärker inte

heller genuskontraktet. Den tydliga dikotomin är dock intressant att betrakta i relation till Scotts

genusanalysmodell och den vikt som där läggs i hur symboler uppkommer och tolkas. Det går

att tolka det som att Dahlbäck ger föräldrarna tydliga symboliska värden där fadern står för det

negativa och modern det martyrlika goda. Beträffande den andra logiken, hierarki ger

Dahlbäcks beskrivning ingen direkt skillnad i hierarki förutom en rent fysisk där fadern står

som angripare och modern som undergiven genom att hon ”bär sitt kors med tålamod”.57 Just

denna fysiska överlägsenhet och att Laestadius moder finner sig i situationen ger dock uttryck

för det Hirdman beskriver kring kvinnors plats i genusordningen.58 Att modern väljer att stanna

kvar med fadern ger vidare en inblick i rådande sociala konstruktioner för tiden där det kan ses

55 Dahlbäck (1950) s.27-29 56 Dahlbäck (1950) s.62 57 Dahlbäck (1950) s.4 58 Hirdman (2004) s.113-134

20

som vanligt för en kvinna att stanna kvar i en våldsam och disharmonisk relation. Denna

skildring av moderns enskilda personlighet kan på så sätt ses som en generell mall av de sociala

konstruktioner som var rådande för tiden som skildrades.

Enligt Scotts genusanalysmodell är tolkningen av symbolerna (föräldrarna) av vikt, där typiskt

mannen tillfästs ett högre värde och på så sätt ofta kan överskugga den andra parten. I Dahlbäcks

skildring råder snarare motsatsen, att modern tillfästs större värde och överskuggar mannen.

Detta i sig är av intresse då Scott menar att texten som är skriven bör tolkas mot rådande

samhällsnormer relevanta till både den tidsanda som beskrivs och då texten är skriven.

Dahlbäcks skildring är från 1950-talet, en tid då skillnader mellan könen och uppdelning i

hierarkiska strukturer får anses ha varit tydligare än i nutid. Trots detta ger Dahlbäcks skildring

till en början inte det starka uttryck som kanske kunde ha väntats beträffande skillnader mellan

just män och kvinnor. Vad gäller den sista logiken så ger Dahlbäcks beskrivning inget utrymme

för en rangordning då varken modern eller fadern beskrivs närmare i relation till yrke eller

social status. Det enda som framkommer är att de båda var fattiga. Beträffande rangordning kan

det dock tolkas som att Laestadius mor tilldelas en högre rang inom familjeenheten då hon i

relation till fadern beskrivs som den lidande parten, men att hon bar detta lidande med en slags

värdighet. Här görs således inte skillnad på status inom familjen via yrke, kön eller ålder, utan

begreppet värdighet. Just denna värdighet lyfter modern över fadern då skildringen av hans våld

och usla lynne utesluter en värdighet. Denna analys och beskrivande jämförelse görs möjlig

genom den tredje logiken där moralitet och värdighet blir den definierande faktorn då

beskrivelsen som ges av Dahlbäck inte tillåter att jämförelser sker på ett hierarkiskt plan.

Samekvinnan Marias representation i Dahlbäcks text faller i linje med de tre logikerna

framförallt den hierarkiska då hon uteslutande beskrivs i relation till Laestadius och hur hon

kom att påverka hans väckelse. Vidare ges hon i enighet med Scotts genusanalysmodell ett

symbolvärde som ”musa”, vilket står i direkt relation till Laestadius själv, vars symbol kan ses

som ”profet”. Rangordningen mellan dessa två symboler är tydlig där profeten står högre i rang

än musan, som efter att ha fullföljt sitt uppdrag försvinner ur skildringen. Enligt rangordningens

logik benämns inte någon definierande egenskap som skulle kunna komma att befästa hennes

plats, hennes gärning har i sig enligt Dahlbäcks skildring inte att göra med hennes egna tankar,

sociala status eller intellekt att göra, utan det är snarare Laestadius själv som ser något i henne

som väcker något som redan fanns inom honom själv. Maria lär således inte Laestadius något,

utan snarare påminner honom om något han redan visste eller borde ha förstått. Detta kan ses

21

som ett uttryck för de begränsningar och relation till de sociokulturellt rådande normerna som

diskuteras av Scott.59 Detta kan ställas emot de skildringar som män erhåller i Dahlbäcks bok,

exempelvis då Laestadius teologi diskuteras i relation till Zinzendorf.60 Zinzendorf, grundare

till herrnhutismen ges i Dahlbäcks skildring utrymme att stå som Laestadius jämlike, då

Laestadianismen jämförs med de teologiska tankar som framförts av Zinzendorf. I skildringen

använts ett språk som är av intresse då de olika teologernas syn på synd diskuteras. Specifikt i

de raderna som har att göra med synd används det kvinnligt pronomen då människan beskrivs

som ”henne”.

Återigen tar en kvinna plats i beskrivningen för att synliggöra likheter mellan Herrnhutismen

och Laestadianismen, denna gång i form av den väckta kvinnan Sofia Persdotters upplevelser i

Karesuando. Än en gång beskrivs en kvinnas upplevelser i förbifarten och i korta ordalag för

att ge stöd åt de båda männen som diskuteras i skildringen. Hennes plats i hierarkin beskrivs

som ett verktyg som i sin tur bekräftar de tankar som förs fram av Zinzendorf och Laestadius.

Detta kan ses som ett uttryck för tiden då Læstadianismen växte fram och att det inte fanns plats

för, eller var rimligt med kvinnliga teologiska tänkare och samtidigt ses som ett uttryck för tiden

då boken skrevs, att det även då, på 1950-talet inte fanns relevanta kvinnor att jämföra

Laestadius tankar med. Dahlbäcks skildring av Laestadius liv och drivkrafter förefaller inte

falla in i varken könsproblematik eller klassproblematik och rangordning förs inte fram på ett

tydligt sätt. Hans berättarteknik är sparsmakad kring män och kvinnor som figurerar kring

Laestadius och de beskrivs snarare endast som en homogen grupp människor som lider samma

kval inför gud. Laestadius själv i beskrivningen omfamnas dock av de tre logikerna då han

framstår som skild från alla andra som den store religiösa tänkaren, som genom sin roll står

överst i hierarkin. Avslutningsvis i relation till arvsynden beskrivs dikotomin kring att det är

både en man och en kvinna som skapar ett barn, men att det är kvinnan som är huvudaktören i

att föra vidare synden, trots att mannen rent biologiskt är delaktig via sin säd. Dahlbäck för

dock fram att det moraliska ansvaret kring synd faller på mannen då den åläggs Adam, den

första mannen. Detta kan ses som att kvinnan är en passiv spridare av synden via sin biologi,

medan Adam genom ett aktivt val tog ett moraliskt felbeslut, vilket förminskar kvinnan då hon

ses som oförmögen att fatta beslut.

59 Scott (2004) s.98 60 Dahlbäck (1950) s.87–91

22

5.2.Brännström

Författaren Olaus Brännström väljer bort att beskriva Laestadius barndom och i hans bok Den

laestadianska själavårdstraditionen i Sverige under 1800-talet: The tradition of pastoral care

in Swedish laestadianism during the nineteenth century, publicerad 1962, nämns inte de

familjeförhållanden som rådde under hans uppväxt. Brännström tar varken upp Laestadius mor

eller far. Istället tar Brännström sig sin utgångspunkt då Laestadius påbörjar sina studier till

präst. Inom ramen för detta tas hans lärare Samuel Ödman upp som en framträdande gestalt

kring Laestadius vilja att både bli präst, samt den ortodoxa trosinriktningen som kom att prägla

Laestadius syn på kristendom.61 Brännström skriver på ett stramt sätt i kronologisk ordning där

fokus läggs vid Laestadius tankar kring kristendom och de personerna i hans närhet som kom

att påverka hans trosinriktning. Begränsat fokus läggs på att beskriva de övriga intressen och

händelser som inte hade en direkt påverkan på det som skulle komma att forma den

laestadianska väckelsen. Exempel på sådana sidointressen som endast nämns kursivt är

Laestadius intresse för naturvetenskap och botanik. Beträffande aktörer som framträder i boken

är dessa i princip uteslutande män, förutom sameflickan Maria. Bakgrunden kring Maria är

stramt beskriven och det framkommer av Brännström att hon bara verkade dyka upp hos

Laestadius. Ingen information framkommer om vad som hände med henne efter hennes samtal

med Laestadius heller. Brännström är försiktig med att beskriva vilken påverkan Maria hade på

Laestadius och hans tankar kring kristendom. Det som nämns är dock att hon gjorde att

Laestadius tro på väckelserörelsen stärktes.62 Denna barsmakade representation av Maria som

i andra skildringar getts mer utrymme kan ses som en ytterligare simplifiering av kvinnans roll

i Brännströms skildring. Skildringen Brännström ger sätter tydligt strukturen för de två

förstnämnda logikerna där dikotomin är så pass tydlig att Maria inte beskrivs mer än som ett

verktyg vars enda syfte tycks vara att driva Laestadius och väckelserörelsen framåt. Brännström

nämner att hennes påverkan stärkte tro på den laestadianska väckelserörelsen, vilket kan tyckas

vara en signifikant händelse. Trots detta nämns hon endast i förbifarten. Förenklingen av hennes

person gör att hon står så pass långt ned på hierarkin att en jämförelse med Laestadius knappt

är möjlig.

Brännström skildrar Laestadius inställning till synd samt ånger och botgöring och låter detta bli

en central del kring den personen och de åsikter som Laestadius uttryckte.63 Ett centralt tema

61 Brännström (1962) s. 50-52 62 Brännström (1962) s. 92-94 63 Brännström (1962) s- 107-110

23

som Brännström tar upp i relation är moraliskt förfall till följd av en lössläppthet. Ett exempel

ur verkligheten som Brännström tar upp kring hur Laestadius såg på synd är hur synden hos en

lössläppt ung flicka både är flickans och hennes mors skuld, som de båda behöver söka

botgöring för. Brännström skriver att Laestadius ansåg att människans sanna natur är att vara

syndig och att leva rätt är att kämpa emot denna natur. Brännström benämner människan som

”hon” i sina skildringar snarare än ”denne” eller liknade och menar att strävan hos

laestadianerna var att frigöra sig från synd. Han beskriver även hur de redan väckta fick till

uppgift att omvända de som inte var väckta och att alla, oavsett kön skulle delta i denna aktivitet.

5.2.1. Teoretisk analys

I relation till de tre logikerna som används för analys ger Brännström uttryck för dikotomin

mellan män och kvinnor och detta är något som följer med i texten fortlöpande, särskilt då

kvinnor inte uppmärksammas annat än i förbifarten. Ett tydligt exempel på detta är att

Laestadius moder överhuvudtaget inte omnämns i bokens början under Laestadius formativa år

medan flertalet manliga figurer nämns specifikt, så som Laestadius lärare Samuel Ödmann.64

Även den andra logiken, hierarkin är tydligt framställd i Brännströms skildring då männen i

framställningen ofta presenteras utifrån yrke eller titel medan kvinnorna presenteras utifrån

civilstånd, dvs. gift eller ogift. Detta är något som också belyser den rangordningen där kvinnor

värderas lägre än män. Det går att argumentera att just den Maria som Laestadius träffar ser en

kraftig höjning i rangordningen då hon beskrivs (dels genom namnet) som en idealiserad bild

av kvinnan och Jesus moder Maria i relation till Laestadius. Denna jämförelse medför dock

också att rangordningen med kvinnan under mannen består, då Laestadius i denna liknelse antar

rollen som Jesus. Det faktum att Maria endast beskrivs i relation till Laestadius och i enkla

ordalag som en inspirationskälla förminskar dock hennes egenvärde och är enligt Scotts

genusanalysmodell begränsade i relation till det symboliska värdet hon besitter.

I relation till hur Brännström beskriver de tankar som genomsyrar rörelsen i relation till synd,

botgöring och förlåtelse används ett språk där människan beskrivs som ”hon”. Likväl hade

människan kunnat beskrivas med termer som ”denne”, men just i relation till synd används

”hon” vilket kan medföra en slags tanke om att det är just det kvinnliga som skall förknippas

med synd. Som motsats kan tas då Brännström beskriver hur en ”rätt kristen aktivitet” skall

vara, då han istället för att benämna människan i termer av ”hon”, skriver ”genom försoningen

64 Brännström (1962) s. 50–51

24

med Gud kärleken har tänts i hans hjärta”. Då beskrivningen avser hur en kristen skall bete sig

så är således guds kärlek i ”hans” hjärta, snarare än hennes en beskrivning som är intressant då

den beskriver skillnader mellan män och kvinnor där kvinnor står för det moraliskt förkastliga

medan mannen för det rätta.65 Beträffande den rådande hierarkin och rangordningen inom

väckelserörelsen ger Brännström en beskrivning som framför att det är graden av synd snarare

än kön som avgör var i rangordningen en person hamnar. Vidare beskriver Brännström att det

var de väcktas roll att försöka skapa en medvetenhet kring det rätta sättet att leva genom att

påpeka synden hos de icke trogna. Detta arbete sköttes av både män och kvinnor. På detta sätt

kan Brännströms skildring ses som relativt neutral i relation till kön då det snarare är synd än

kön som påverkar hur kvinnor respektive män beskrivs i relation till laestadianismen. Dock

presenterar Brännströms sätt att skildra Laestadius liv och väckelserörelsens grundtankar en

bild som får ses som starkt präglad av den synen kring kvinnor som underordnade mannen som

rådde innan dess att genusteori kom att bli en mer accepterad del av historieforskningen på

slutet av 1960-talet.

5.3.Larsson

Författaren Bengt Larsson börjar sin skildring av Laestadius liv i boken Lars Levi Laestadius:

hans liv, publicerad år 1999, med att ge en kort tillbakablick på dennes uppväxtår och

familjeförhållanden i Arjeplog. Det som framträder är att Laestadius växte upp under extremt

fattiga förhållanden på landsbygden där familjen ibland hade svårt att få ihop till mat. Familjen

bestod av far, mor och en broder till Laestadius. Familjeförhållandena var sådana att fadern

arbetade medan modern skötte hushållet. Larsson fäster förhållandevis stor vikt vid modern

som Laestadius högaktade och hon beskrivs vara den som lärde Laestadius att läsa samt

uppfostrade honom till en god kristen. Det beskrivs även att modern var hängiven gud och tycks

enligt Larsson ha spelat en framträdande roll kring hans egen kristna tro. I övrigt beskrivs fadern

som sträng och med ett dåligt sinne för sprit vilket ofta ledde till att modern blev slagen i

hemmet, något som hon dock fann sig i. Larsson66 tar särskilt upp i ett stycke att Laestadius

som i en dröm kunde se syner av en kvinna som svettades blod för kristendomen. Det

specificeras inte vem denna kvinna var, men det är tydligt att detta hade stor påverkan på

Laestadius då han aldrig glömde denna bild. Larssons utgår från en kronologisk ordning där

särskilda händelser tas upp i följd. Stor detalj läggs vid att beskriva enskilda händelser där

65 Brännström (1962) s. 121 66 Larsson (1999) s.11

25

personer som figurerat i Laestadius närhet beskrivs ingående. De flesta aktörer som tas upp i

boken är av manligt kön, även om flertalet kvinnor skildras med varierande grader av djup.

Vidare skildras det hur Laestadius och hans bror uppvaktade flickor i trakten under deras

uppväxt och att denna förälskelse beskrivs som ren och oskyldig även om det fanns inslag av

sinnlighet. Brödernas romanser tog dock slut i samband med att de skulle skrivas in på

gymnasiet i Härnösand. Laestadius vidare ungdomsår och studier beskrivs av Larsson

översiktligt där Laestadius intresse för botanik tas upp och diverse resor samt studier. Vissa

män nämns vid namn som kom att påverka Laestadius, dock inga kvinnor. Larsson beskriver

vidare hur tankar kring äregirighet inom botaniken och andra tankar kring synd och begär börjar

florera i huvudet på Laestadius som analyserar dessa tankar mot kristendomens grundpelare.

Det som nämns om kvinnor är att han jämför sitt eget temperament med både fadern och modern

där han säger sig ha ärvt egenskaper från båda. Laestadius beskrivs av Larsson som något av

en flickfavorit och nämner de dygder som Laestadius önskade se hos sin framtida maka vilket

var Kristen, mild och undergiven.67 Studierna fortsatte och mot bakgrund av att Laestadius

familj i generationer varit präster så lockade detta även om botanik fortfarande var ett intresse.

Modern skall enligt Larsson ha velat att Laestadius skulle bli präst och vid hennes bortgång så

valde han att söka sig till prästyrket. Detta samband finns inte uttalat beskrivet då inget särskilt

står skrivet om moderns bortgång, dock antyder Larsson att det kan finnas ett samband.

Laestadius prästvigdes och arbetade som det på den tiden kallades, ”lappmissionär” innan han

intog rollen som kyrkoherde i Karesuando. Där lärde han sig samiska och finska, samt kom

även att gifta sig. Larsson beskriver att Laestadius till stor del fokuserade på nykterhetsrörelsen

och att tre kriser i hans liv blev vägledande för hans andliga utveckling. Den första prövningen

var att han blev svårt sjuk och trodde att han eventuellt skulle avlida. Denna prövning ledde till

att han skärpte sina predikningar och blev alltmer sträng då han ansåg att det främst var

brännvinet som var folkets förfall. Den andra krisen var att Laestadius son dog vilket han

tolkade som en förmaning från ovan om sin egen dödlighet och att han måste fokusera på sin

kyrkliga uppgift68 Den sista krisen var att Laestadius återigen blev svårt sjuk vilket fördjupade

hans fruktan för döden och sin själs frälsning. Denna fruktan för döden beskriver Larsson vara

en drivande faktor för Laestadius hängivelse åt kyrkan.

67 Larsson (1999) s.19 68 Larsson (1999) s. 47-48.

26

Laestadius träffade i sitt arbete många människor, men han skriver särskilt om mötet med en

fattig sameflicka vid namn Maria som vandrat långa vägar för att söka efter ljuset. Laestadius

beskriver mötet med denna flicka som så pass omvälvande att han säger att i hennes enfald så

kunde han se ljuset. Larsson ägnar flertalet sidor åt att beskriva vem denna Maria (hon hette

egentligen Milla) var och vad hennes bakgrund var.69

Avslutningsvis leder Larsson in på hur väckelsen börjar med nådemärkena som initierades med

en lättare jordbävning i samband med att en samekvinna blev försonad och benådad.70 Ännu än

gång beskriver Larsson hur en viktig händelse förknippas med en kvinna. Väckelserörelse tar

fart på allvar och folk från hela Norrland börjar söka sig till Laestadius predikningar som

präglas av en bokstavstrogen följning av bibeln för att inte misstolka guds ord och leda folk

bort från kristendomens sanna budskap.

5.3.1. Teoretisk analys

De aktörer som tas upp i Larssons beskrivning av Laestadius liv synliggör de tre tidigare

nämnda logikerna som tas upp i teoridelen. Det framgår inte av texten om detta är medvetet

eller omedvetet. Till att börja med sker en separation utefter kön i beskrivningarna vilket är

grundläggande för den första logiken, dvs. dikotomin. Klassiska symboler för man och kvinna

tas upp där fadern beskrivs som arbetande medan modern skötte om hemmet, vilket är i linje

med Scotts första punkt för genusanalys. Beträffande den andra logiken, hierarkin framträder

en bild som visar att männen som tas upp i boken får en djupare skildring än den minoritet utav

kvinnor som får ta plats. I relation till den sista logiken, rangordningen så beskrivs Laestadius

mor som ej arbetande, utan någon som tar hand om hemmet och barnet, en typisk könsroll,

speciellt för den perioden som beskrivs. Att modern var god och martyrlik är en symbol som

tydligt befästs av Larssons sätt att skriva, då Laestadius drömmar beskrivs och hur han ser ”en

majestätisk syn av en kvinna som tycks svettas blod för kristendomen”71. Just denna

beskrivning är inte uttryckligen en representation av Laestadius mor, men då beskrivningen av

drömmen är i direkt anslutning till beskrivningen av hans mors lidande för familjen, kan en

koppling dit göras. Än en gång träder symboliken fram kring fadern som elak och modern som

tålmodig, underordnad och förstående. Denna beskrivning av kvinnan kan ses som ett normativt

grepp kring hur en kvinna skulle vara på den tiden då Laestadius växte upp. Denna beskrivning

69 Larsson (1999) s. 58-61 70 Larsson (1999) s.65 71 Larsson (1999) s. 12

27

ger att symbolen av modern är starkt kopplad till den tidens sociokulturella normer och har

således en begränsande effekt till vad modern egentligen kan tolkas som. Enligt Scotts

genusanalysmodell blir modern i beskrivningen inte mer än någon som var underkastad den

tidens sociala normer kring vad en kvinna skulle vara. Hennes skildring är positiv i relation till

fadern och att hon tycks vara en del i de värderingar som Laestadius senare tar med sig och

väljer att grunda sin teologiska inriktning på, men beskrivningen är dock begränsad då det inte

egentligen beskriver att modern gjorde aktiva val, utan snarare fann sig i sin situation.

Aktören Maria benämns inte i relation till något särskilt yrke, men det påtalas att hon är fattig,

vilket vidare tyder på en låg social ställning. Kvinnorna i Larssons skildring beskrivs i relation

till män, så som Laestadius mor i relation till hans far, eller Maria i relation till Laestadius själv.

Beträffande Maria i relation till den tredje logiken så betonas hennes status rent faktamässigt

på ett sätt som understryker att hon är fattig och underdånig. Dock stiger hon något i

rangordningen då Larsson ger henne viss betydelse som inspirationskälla för Laestadius. Detta

i sin tur befäster den teoretiska ståndpunkten att kvinnan ej kan stå ensam, utan att hon måste

värderas i relation till mannen. Larsson fortsätter dock sin beskrivning av Maria efter det att

hon träffade Laestadius och belyser hennes senare liv. Denna skildring går emot ovan nämnda

teoretiska ståndpunkt då Larssons beskrivelse av Marias senare liv inte erhåller någon särskild

koppling till Laestadius eller andra manliga figurer. Den beskrivningen av Maria som följer

tillåter henne att stå som central punkt för berättandet där hon blir en egen aktör utan att till viss

del låta sig jämföras eller definieras av män. Som symbol är här således Maria enligt Scott inte

så begränsad som hon kunde ha varit. Hade Larsson valt att inte beskriva Marias senare liv,

hade hon varit reducerad till en enkel symbol likt Laestadius moder. Den vidare beskrivningen

av Marias liv är dock inte särskilt faktarik. Detta kan antingen ses som att det ger uttryck för

Larssons ointresse att på ett rikt sätt skildra kvinnor, eller så är det ett uttryck för den tredje

punkten i Scotts genusanalysmodell, de rådande samhällsnormer för tiden vilket har gjort att

det inte finns tillförlitlig information kring Maria, då hon enligt den tidens tankesätt inte ansågs

vara betydelsefull nog som kvinna att samla information kring.

Som kvinnlig aktör i Larssons skildring står således Maria som ensam kvinna att erhålla denna

typ av fristående skildring. Flertalet män åtnjuter däremot egna skildringar i boken, så som

professorer som starkt präglade Laestadius under sina uppväxtår eller biskopen Bergman som

kom att spela en roll i Laestadius senare liv. Kvinnor nämns i förbifarten i skildringen så som

samekvinnan som blev benådad i samband med den jordbävning som skedde, dock får hon

28

exempelvis inte någon djupare grundlig omnämning. Värt att notera är dock att i den senare

skildringen av Maria så står det att hon kommer att gifta sig med en man. Detta fokus på

civilstånd är något som i Larssons skildring är genomgående för kvinnor, men inte män, det vill

säga att kvinnor alltid representeras i relation till sitt civilstånd något som inte görs för

majoriteten av de män som tar plats i Larssons skildring. Att just betona kvinnornas relation till

männen genom att betona civilstånd kan tolkas som ett sätt att återigen bevisa kvinnans renhet,

precis som Larsson ofta väljer att lyfta fram hur kvinnorna som figurerar kring Laestadius ofta

ger uttryck för de egenskaper Laestadius själv värderar som viktiga (undergivenhet, mildhet

och tålamod).

Att kvinnorna i Larssons skildring väljer att gifta sig och på så sätt ty sig till en man lyfter fram

tankar kring moralisk renhet och frihet från synd. Något som Laestadius själv har som

grundpelare inom väckelserörelsen. Detta kan på ett omedvetet plan tolkas som att det ger en

fingervisning på hur Larsson i skuggan av den laestadianska väckelserörelser anser att kvinnor

bör agera och presentera sig själva. Dessa förväntningar som presenteras korrelerar med den

grundläggande tesen inom genusteori där kvinnan ses som separat från mannen och att mannen

tillåts utgöra den samhälleliga normen varifrån tolkning sker. Larssons skildring kan tolkas som

att en parallell samhällsstruktur inom väckelserörelsen synliggörs där skildringen tydligt låter

påskina att det är Laestadius själv som är den manliga utgångspunkten varifrån tolkning skall

ske.

Larsson beskriver med stor rikedom de olika personer som Laestadius har kontakt med under

sitt liv. Den detaljrikedom som Larsson väljer att lägga vid beskrivningen av dessa personer

kan ses som uttryck för både hur intressanta författaren anser dem vara i relation till Laestadius

och samtidigt hur de värderades utifrån rådande sociala samhällsklimat. Det är därför intressant

att se att det i huvudsak är män som beskrivs och att de männen som beskrivs får så pass

detaljrika beskrivningar. Ett tydligt exempel på detta är hur männen i Larssons skildring alltid

skrivs med både för och efternamn, något som sällan görs för kvinnorna. Detta kan ses som ett

uttryck för den hierarki som Hirdman för fram alltid råder med kvinnan i ett underläge.

29

6. Sammanfattande diskussion

I denna del görs en sammanfattande komparativ diskussion av empiri och analys mot teori. I

relation till tidigare forskning och teorier presenterade, framkommer det att samhället varit

patriarkalt strukturerat. I likhet med att kvinnan görs osynlig i det historiska bruket kan detta

tydas bero på att mannen utgör basen för både normen samt konstruktionen av kvinnan i relation

till mannen. På samma sätt som kvinnan ur ett historiskt perspektiv fått iklä sig rollen som det

avvikande görs hon sedermera underordnade även i denna studies empiriska framställning.72

Med bas i teorin kring genus och att det som kan betraktas som typiskt manligt och kvinnligt är

att anse som sprunget ur sociala kontexter samt de normer som råder inom ett samhälle står

skillnaderna mellan framställningarna av laestadianismen i Brännströms och Larssons böcker

som emellanåt tydligt. Till att börja med skiljer de olika böckerna sig åt med cirka 40 år. Denna

40 års period har sett en betydande skillnad i hur genus tas med som analys och det framgår att

Larsson skildringar skrivna 1999 framhäver kvinnans roll inom laestadianismen på ett sätt som

Brännström inte gör. Detta görs i Larssons bok genom att framhäva den roll som Laestadius

mor spelade kring att lära honom läsa och stärka hans kristna tro redan i unga år. Moderns

närvaro följer sedan med i boken som en röd tråd ända fram till hennes död. Larsson gör även

vissa indikationer på att modern spelade en roll i att Laestadius valde den teologiska banan

istället för den naturvetenskapliga.

Genusteorin framför att samhället har vissa förväntningar som hör ihop med kön. Brännströms

avsaknad av beskrivningar utav modern kan tolkas som ett uttryck för att det under den tiden

boken skrevs inte fanns några direkta förväntningar på att en kvinna skulle kunna spela en

betydelsefull roll i relation till framväxten av en väckelserörelse. Att dessa beskrivningar finns

med i Larssons bok kan ses som ett uttryck för att tiderna har förändrats och att kvinnan kommit

att få en alltmer framträdande roll inom historia. Denna bild framträder även kring de olika

författarnas sätt att framställa sameflickan Maria där Larsson ger en avsevärt större inblick i

vem hon var och hur stor hennes påverkan var kring den Laestadianska väckelsen. Även

Larsson tar upp de drömlika tillstånd som Laestadius kunde befinna sig i under sina ungdoms

år då han kunde se en vision av en kvinna som svettades blod till förmån för kristendomen. Att

detta endast tas upp i Larssons nyare bok är intressant då man kan välja att se denna

uppenbarelse som en koppling till Laestadius moder som led och svettades till förmån för sina

72 Hirdman (2003)

30

barn då hennes make slog henne. Just detta är av intresse för att det då framstår som att Larsson

via sin skildring av Laestadius liv till stor del har med modern som en inspirationskälla, medan

Brännström väljer att inte nämna henne överhuvudtaget. Brännström lägger istället vikten på

Laestadius lärare Samuel Ödmann som en huvudfigur kring hur den unge Laestadius skulle

komma att formas.73 Av intresse här är att Brännström väljer att helt negligera den inverkan

som modern haft på Laestadius, något som tas upp av både Larsson och Dahlbäck. Kopplingen

till kvinnan som en ledstjärna för Laestadius är återkommande framförallt i Larssons skildring

där han även tar med en skildring av hur Laestadius vill att hans hustru skall vara. Den

beskrivelsen av hur hustrun skall vara kan ses som talande för tiden då han vill att hon ska vara

kristen, mild och undergiven, attribut som kanske inte rimmar väl med den samtid vi nu lever

i.

Skildringen av Maria som tidigare nämnts i diskussionen anser jag vara central då det är en

kvinnlig aktör som skildras på olika sätt i samtliga böcker. Grundläggande för alla tre böcker

är dock att Maria beskrivs i relation till Laestadius själv och saknar helt en egen skildring,

förutom i Larssons bok. Larsson är den enda författaren som beskriver vad som tros ha hänt

med Maria efter det att hon hade sin kontakt med Laestadius. Larsson ger utrymme åt att

beskriva Marias fortsatta liv som enligt hans beskrivning inte påverkar varken Laestadius eller

laestadianismen. Det faktum att han väljer att viga tid åt att beskriva detta kan ses som att då

hans bok är den nyaste av de tre, så har genushistoria gått igenom en så pass stor förändring att

kvinnliga aktörer har höjts upp på den hierarkiska skalan. Detta ger då uttryck för den

rangordningen som diskuteras och gör på så sätt det möjligt att jämföra män och kvinnor på

liknande grunder.

Av intresse att diskutera är också att Brännströms skildringar och bok är utgivna i början av

1960-talet, startskottet för den förändringen av den kvinnohistoria och genushistoria som

diskuteras av Hirdman. Avsaknaden av gedigna beskrivningar av kvinnliga aktörer i

Brännströms skildringar kan ses som att under de 40 åren som gick innan Larssons bok släpptes

var fyllda av ett slags skifte inom sättet att beskriva historiska händelser med koppling till

kvinnans roll. Detta gör att genom att jämföra de två böckerna så träder en mer nyanserad bild

fram av Laestadius liv och drivkrafter vilket leder till en utökad kunskap. Sen skall det också

nämnas att båda skildringar lägger den absoluta tonvikten på att lyfta fram manliga aktörer.

73 Brännström (1962) s. 50–51

31

Detta är något som i sig kanske skall ses som oundvikligt då historikerna skildrar en period och

ett yrke som kan sägas i allra högsta grad vara mansdominerat. Detta understryker det Hirdman

framför om genushistoria och att kvinnan inte går att beskrivas utan mannen. I detta

upprätthåller båda historikerna den rådande dikotomin där kvinnan och mannen hålls åtskilda

och även hierarkin där kvinnan beskrivs som mild och undergiven. Framförallt i Larssons

skildring beskrivs samtliga kvinnor som en slags väckarklockor åt Laestadius för att han ska

vakna till och kunna utföra sina stora verk.

Av intresse att notera är att Dahlbäck som är den författare som gett sin skildring av Laestadius

innan dess att kvinnohistoria och genushistoria fått sin riktiga start (1950) är den författare som

lägger minst vikt vid att beskriva dikotomin och hierarkin som Hirdman tar upp. Laestadius

själv är egentligen den enda personen som Dahlbäck höjer över alla andra och tillåts falla in på

samtliga tre logiker. Beträffande övriga individer som tas upp i Dahlbäcks skildring råder en

slags simplifiering där de snarare beskrivs i termer som verktyg för den gärning som Laestadius

senare skall komma att göra genom upprättandet av väckelserörelsen.

Genomgången av de tre olika skildringarna av Laestadius liv och hans väckelserörelse har visat

att den manliga normen som tas upp av både Hirdman och Scott tenderar att dominera.

Förklaringar kring detta kan ses både ur det faktum att böckerna behandlar en traditionellt

manlig arena, dvs religion och att böckerna är skrivna i olika tidsåldrar som präglas av olika

normvärderingar kring genus. Tydliga kategorier har kunnat urskiljas i relation till männen och

kvinnorna där männen genomgående åtnjutit tydligare beskrivningar kring de sysslor, yrken

och maktpositioner som de håller. Värt att notera är dock att kring synen på synd och botgöring

så gör inte Laestadius någon skillnad på män och kvinnor då han menar att inför gud är alla lika

och att arbetet med att sprida budskapet är allas uppgift, man som kvinna. Det är snarare de

olika författarna som medvetet eller omedvetet väljer att göra skillnad på män och kvinnor, som

exempelvis Brännström som väljer att attribuera synd till just kvinnan.

Genomgående kan dock sägas att samtliga skildringar av Laestadius liv och den Laestadianska

väckelserörelsen trots sin förenkling av kvinnans roll till stor del lyfter fram väsentliga

kvinnliga aktörer i form av Laestadius mor, samekvinnan Maria och även samekvinnan som

kom att bli en symbol för det första nådelsemärket. Undantaget är i så fall Brännström som

tenderar att underrepresentera kvinnor i relation till de övriga författarna. Kvinnornas

representation gör att läsaren inte kan undgå att dra paralleller till Jesus moder Maria, vilket i

32

sig får anses vara intressant för en väckelserörelse som har sin utgångspunkt i protestantisk lära

där Maria inte tillfästs lika stor vikt och betydelse som i katolsk lära. Den äldsta skildringen av

laestadianismen är den som vid en snabb anblick gör minst skillnad mellan män och kvinnor.

Detta kan dock ses vara en produkt av berättarteknik då den inte gör en medveten ansats till att

inkludera kvinnan i historien så som exempelvis Larsson gör i sin skildring. Larsson tycks ge

en bredare beskrivning av de kvinnor som varit centrala i Laestadius och laestadianismens

utveckling. Detta kan attribueras till genusteorins framväxt och synen på en mer holistisk

historiebeskrivning där inte bara galjonsfiguren för en rörelse (Laestadius) tillåts att diktera

normen utan historiskt värde tillskrivs de aktörerna som också spelat en roll kring den religiösa

utformningen tillåts ta plats. Av denna anledning är det av intresse att vidare undersöka den

historiska dokumentation som finns kring de tre ovan nämnda kvinnorna som tar plats i samtliga

tre skildringar för att på så sätt utöka kunskapen kring den laestadianska rörelsens framväxt och

de drivkrafter som legat bakom den.

33

7. Slutsats

Arbetet har avsett studera hur laestadianismen framställs genom att analysera på vilket sätt

väckelserörelsen skildras ur ett historiografiskt perspektiv. I denna del besvaras arbetets

frågeställningar. Den första rör på vilka sätt laestadianismen framställs, där undersökningen

visar att laestadianismen framställs som en väckelserörelse med rötterna i den lutherska kristna

traditionen. Fokus inom väckelserörelsen ligger på synd och den botgöring som krävs att bli fri

den. Syndens förlåtelse ges av medlemmarna till varandra genom öppna erkännanden under

gudstjänsterna där församlingsmedlemmarna ber varandra om förlåtelse. Gudstjänsterna

präglas ofta av att predikanten håller långa predikningar vilket leder till att denne får en upphöjd

position. Denna grund kan finna sin förklaring i att Laestadius själv var en god talare som talade

till folket på folkets vis.

Beträffande den andra frågeställningen om hur kvinnans position och roll framställs i relation

till genusteori, framkommer det i undersökningen mot bakgrund av de tre logikerna som tas

upp i studiens teoridel, en sammantagen bild av kvinnan och laestadianismen som följer det

narrativ som genusteori sätter upp. Till att börja med är dikotomin tydlig där män och kvinnor

hålls separat. Det finns en tydlig hierarki där mannen står som centralt fokus både genom

skildringarna som de olika författarna gett samt även kring rollen inom rörelsen där den manlige

predikanten står som överst i hierarkin. Beträffande kvinnans position och roll visar materialet

att det inom rörelsen råder gemensamma förväntningar kring män och kvinnor att avhålla sig

från synd och sprida rörelsen budskap

Beträffande den sista frågeställning om hur kvinnan framställs i relation till ett genusteoretiskt

perspektiv och vad som framkommer som typiskt för de olika tidsepokerna då böckerna skrivits

med koppling till laestadianismen, visar undersökningen att de olika böckerna, där två är

skrivna på 1950 respektive 1960-talet och den sista tidigt 2000-tal, så finns framträdande

skillnader i hur kvinnan framställs och tillåts ta plats. De äldre böckerna har ej formats av de

progressiva tankesätt kring kvinnans roll i historien, vilket den nyare boken tycks ge uttryck

för. Även om den nyare boken skriven av Larsson ger kvinnans roll större utrymme så värderas

fortfarande kvinnan i relation till mannen och en tydlig hierarkisk struktur kan anas där

dikotomin fortfarande är starkt framträdande.

34

7.1.Förslag till vidare forskning

Undersökningen har visat att det skett en utveckling av genuskritiskt tänkande kring

framställningen av kvinnan i relation till religiösa rörelser som växt fram under den tidiga delen

av 1900-talet. Just beträffande laestadianismen var det dock svårt att hitta litteratur nyare än

Larssons bok som var utgiven vid millennieskiftet. Av denna anledning vore det av intresse att

göra en liknande undersökning av en jämförbar rörelse som har mer modern litteratur

tillgänglig, för att på så sätt kunna göra en historiografisk undersökning med fokus på genus

som belyser den utvecklingen genushistoria genomgått de senaste 20 åren.

35

Källförteckning

Adolfsson, Gundula & Lundström, Inga. (1998). Den starka kvinnan – från völva till häxa.

Borås: Centraltryckeriet.

Aronsson, Peter (2004). Historiebruk: att använda det förflutna. Lund: Studentlitteratur

Behre, Göran, Larsson, Lars-Olof, Österberg, Eva. Sveriges Historia 1521-1809. 1999(1985)

Stockholm: Liber

Bexell, Oloph. (2003). Sveriges kyrkohistoria. 7, Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid.

Stockholm: Verbum i samarbete med Svenska kyrkans forskningsråd.

Boreman, Per. (1954). Laestadianismen: Fennoskandiens märkligaste väckelse och dess

förhållande till kyrkan. 2. uppl., Svenska kyrkans diakonistyrelse, Stockholm.

*Brännström, Olaus. (1962). Den laestadianska själavårdstraditionen i Sverige under 1800-

talet: The tradition of pastoral care in Swedish laestadianism during the nineteenth century.

Diss. Uppsala : Univ.

Burke, Peter. (1983). Folklig kultur i Europa 1500-1800, Stockholm.

Campbell, Åke. (1948). En etnologisk undersökning av nybyggarkulturen i Lappland före

industrialismens genombrott. Norrländska Skrifter, nr 10.

Carlsson, Curt (1979). Samhörighet och separation: evangeli ska fosterlandsstiftelsen och

svenska kyrkan i pitebygden och skelleftebygden. Stockholm, Skeab

*Dahlbäck, Gustaf. (1950). Den gamla och den nya människan i Lars Levi Læstadius teologi.

Diss.

Ekström, Sören. (1999). Svenska kyrkan i utveckling: historia, identitet, verksamhet och

organisation. Stockholm: Verbum.

Erlingsson, Christen & Brysiewicz, Petra. (2017). A hands-on guide to doing content analysis.

African Journal of Emergency Medicine, Volume 7, Issue 3, Pages 93-99,

Foucault, Michel. (1971). ”Nietzsche, genealogin, historien”. I: Foucault, Michel

(2008). Diskursernas kamp. Eslöv: Brutus Östlings bokförlag Symposion.

Furseth, Inger. & Repstad, Pål. (2005). Religionssociologi: en introduktion. 1. uppl. Malmö:

Liber

Gelfgren, Stefan. (2003). Ett utvalt släkte, Väckelse och sekularisering. Evangeliska

fosterlands-stiftelsen 1856 till 1910. Artos & Norma, bokförlag, Prinfo, team offset & media,

Malmö.

36

Gräslund, Ann-Sofie. (1998). ”Frideborg och Katla och andra kristna kvinnor”. Ur: Sveriges

kyrkohistoria. 1, Missionstid och tidig medeltid, Bertil Nilsson (red.), 185–190. Stockholm:

Verbum i samarbete med Svenska kyrkans forskningsråd.

Hagemann, Gro & Åmark, Klas. (2020). Från husmors- till jämställdhetskontrakt. I Häften för

kritiska studier, vol 2.

Hamnell, Bruno. (2020). Bortom realismen? Historieteori och kunskapssyn. I: 'Historisk

tidskrift' och 'Scandia', 1965-2009. vol 86 nr 1.

Harding, Sandra. (1986). The Science Question in Feminism. London, Ithaca: Cornell

University Press.

Hedin, Ulla Carin. & Månsson, Sven Axel. (2000). Kön och socialt arbete – en introduktion.

Socialvetenskaplig tidskrift nr 1–2

Hirdman, Yvonne (red.) (1992). Kvinnohistoria: om kvinnors villkor från antiken till våra

dagar. Stockholm: Utbildningsradion.

Hirdman, Yvonne. (2003). Genus: om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber.

Hirdman, Yvonne. (2004). Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning.

I: Genushistoria – En historiografisk exposé, Christina Carlsson Wetterberg & Anna

Jansdotter (red.), 113-134. Lund: Studentlitteratur.

Holgersson, Ulrika & Wängnerud, Lena (red.) (2018). Rösträttens århundrade: kampen,

utvecklingen och framtiden för demokratin i Sverige. Göteborg: Makadam förlag i samarbete

med Riksbankens jubileumsfond. Tillgänglig på Internet:

https://rj.se/globalassets/rapporter/rostrattens_arhundrade_www.rj.se.pdf

Hsieh, Hsiu-Fang. & Shannon, Sarah E. (2005). ”Three Approaches to Qualitative Content

Analysis”. Qualitative Health Research, 15.9, 1277-1288.

Ingelman-Sundberg, Catharina. (1998). Boken om vikingarna. 2. Uppl. Stockholm: Prisma.

Johansson, Egil (2011). Kyrkostudier: möten med kyrkböckernas rikedom. Skellefteå: Artos

Josefson, Helena (2005). Genus - hur påverkar det dig? . 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Juschka, Darlene. (2005). ”Gender”. Ur: The Routledge companion to the study of religion,

John R. Hinnells (2005), 229–241. London; New York: Routledge.

Kjellberg, Knut. (1994). Folkväckelsen i Sverige. Stockholm: Carlssons

Kuukkanen, Jouni-Matti. (2015). Postnarrativist philosophy of historiography. New York:

Palgrave Macmillan

Laestadius, Lars Levi. (1979). Ens ropandes röst i öknen; Bromma; S. Wettainen.

37

*Larsson, Bengt. (1999). Lars Levi Laestadius: hans liv, verksamhet och den laestadianska

väckelsen; Skellefteå; Artos.

Larsson, Simon. (2010). ”Från ung rabulist till humanioras starke man. Ideal och legitimitets-

strategier hos den unge Erik Lönnroth”, Historisk tidskrift 133, nr 2 (2013) —

Intelligensaristokrater och arkivmartyrer. Normerna for vetenskaplig skicklighet i svensk

historieforskning 1900–1945. Hedemora: Gidlund.

Lidström, Anders. (2009). Kan norra Sverige regionaliseras? Beslutsprocesser och

medborgarperspektiv. Umeå: Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.

Lidström, Anders. (2012). Ett delat Norrland: på väg mot regioner? Umeå: Stats-

vetenskapliga institutionen, Umeå universitet.

Livsfrågor i Lappland: kyrkan och kolonisationen: forskarsymposium 30 september-1 oktober

2004. (2005), Umeå: Johan Nordlander-sällskapet.

Lundgren, Nils-Gustav. (2012). ”Norrland och de globala utmaningarna”. I: Lidström,

Anders. (2012). Ett delat Norrland: på väg mot regioner? Statsvetenskapliga institutionen,

Umeå universitet.

Lundmark, Lars. (1984) Det forflutnas makt. Om sociala tidsbegrepp och samhällsforändring.

Lund: Arkiv.

Nationalencyklopedin, ”Genushistoria”. Hämtad 201129:

https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/genushistoria

Nelson, Chad. & Woods, Robert. (2011). ”Content Analysis”. I: Stausberg, Michael &

Steven, Engler (2011). The Routledge Handbook of Research Methods in the Study of

Religion, 110-121, New York: Routledge.

Nilsson, Hans & Tedebrand, Lars-Göran (2005). Familjer i växande städer [Elektronisk

resurs] strukturer och strategier vid familjebildning i Sverige 1840-1940. Umeå: Umeå

universitet. Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-13411

Novick, Peter. (1991). ”My correct Views on Everything”, American Historical Review 96, nr

3 (1991) — That Noble Dream.The ”Objectivity Question” and the American Historical

Profes- sion. cambridge: cambridge University Press, 1988

Nyström, Daniel (2015). Innan forskningen blev radikal: en historiografisk studie av

arbetarhistoria och kvinnohistoria. Diss. Umeå : Umeå universitet.

Palo, Maj-Lis; Sommarsvalor och vintermesar: en bok om att leva i den laestadianska

väckelserörelsen i dag; Haparanda; Biblioteca Laestadiana; 2000

Riksarkivet. (2014). Lars Levi Læstadius. Svenskt biografiskt lexikon. Hämtad 20201129:

http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=10824

Samuelsson, Jan. (2014). Norrländsk kyrkohistoria i ett komparativt perspektiv. Skrifter från

Avdelningen för Humaniora, nr 2. Mittuniversitet

38

Sandström, Erika. (2005). Pa den tiden, i dessa dagar: foreställningar om och bruk av

historia vid Medeltidsveckan pa Gotland och Jamtli historieland. Diss. Växjö: Växjö

universitet.

Scott, Joan. (2004). ”Genus – en användbar kategori i historisk analys”. I: Genushistoria En

historiografisk exposé. Red. C. Carlsson Wetterberg & A. Jansdotter. Studentlitteratur. Lund.

Sjöström, Henning & Sjöström, Ernst (1969). Silverarken. Stockholm: Sjöström & Sjöström

Talonen, Jouko. (2005). Apostolic Lutheranism (Laestadianism) From an International

Perspective. I: Folz, Aila. & Yliniemi, Mirjam. (2005). A Godly Heritage. Historical View of

the Laestadian Revival and Development of the Apostolic Lutheran Church in America.

Minnesota, USA.

Tergel, Alf. (1994). Från Jesus till moder Teresa, sjunde utgåvan, Stockholm.

Thålin-Bergman, Lena (red.) (1975). O forna tiders kvinnor. Stockholm: LT

Walan, Bror. Församlingstanken i Svenska Missionsförbundet. 1964. Stockholm:

Gummessons förlag.

Zipernovszky, Hanna (2013). Läsning och lösning: metodbok för digital arkivforskning i

religionspedagogik. Umeå: Forskningsarkivet, Umeå universitet