Inkludering av barn med

invandrarbakgrund på

fritidshemmet: En fallstudie om utmaningar

och möjligheter på fritidshemmet

Av: Faezeh Nassiri Handledare: Gustav Strandberg

Södertörns högskola Lärarutbildning

Självständigt arbete 15 hp

Fritidshemspedagogik | Höstterminen 2020

Grundlärarutbildningen med interkulturell profil

med inriktning mot fritidshem, erfarenhetsbaserad 180 hp

1

Inclusion of children with an immigrant background at the after- school center: A case

study about challenges and opportunities at the after- school center

Abstract

In this scientific essay, I reflect and investigate issues related to the inclusion of newly arrived

students in the school. The writing process and my own reflections are my method for

investigating and achieving results. In this study, I highlight a situation where a student opposes

performing a task during a gym class at leisure. I will draw attention to how students with

different ethnic backgrounds should be treated in leisure activities and also give suggestions on

how to improve, support and enable the learning development of these students.

With the help of Stefan Jonsson's Apan´s educational journey in European educational ideals

and postcolonial problematizing, I reflect on my professional role in the after-school center.

What opportunities and challenges are there on the way to being included as a newly arrived

student in the Swedish culture at the after-school center. Apan is a collective name for all

individuals who have moved to the Swedish culture in my text, including myself who also has

an immigrant background. In order to increase my knowledge of the children's inclusion

process in Swedish culture, I have also used previous research work which Bunar has written

in New Arrivals and Learning, and Lundblad in Time to Become Swedish. I have also used

Lahdenperä's research on Interculturality in teaching and school development on cultural

encounters and intercultural pedagogy. Furthermore, I have studied course literature books

such as Relationship Competence by Juul & Jensen, Fritidshemmet's didactics and Leda

Fritidshemmet by Anna s, Pihlgren in order to increase my knowledge of the possibilities that

exist in the learning process.

The intercultural pedagogical competence is one of the cornerstones of this study. These

competencies create a shortcut for educators to be able to include students with different

ethnic backgrounds in the group. Another result of the study is that cultural differences can be

used as a resource to stimulate children to become more involved and gain more

understanding. The difference must be used as a resource and the leisure centers must take

advantage of the differences. The work shows that good relationships and collaboration with

the students 'guardians facilitate the students' learning development. Equality in the treatment

of students in leisure activities shall be sought. My keywords in this survey are:

Inclusion, collaboration, relationship, culture, interculturality.

2

Inkludering av barn med invandrarbakgrund på fritidshemmet: En fallstudie om

utmaningar och möjligheter på fritidshemmet

Sammanfattning

Detta är en vetenskaplig essä, där jag reflekterar och undersöker frågor som handlar om

inkludering av nyanlända elever. Skrivandeprocessen och egna reflektioner är min metod för

att undersöka och uppnå resultat. I den här studien belyser jag en situation där en elev motsätter

sig att utföra en uppgift under gympalektion på fritids. Jag kommer att belysa hur man bör

bemöta och inkludera elever med olika etniska bakgrund inom fritidsverksamheten. Jag

kommer dessutom försöka ge råd om hur man skall göra och tänka för att kunna stödja och

möjliggöra lärandeutvecklingen hos dessa elever.

Med hjälp av Stefan Jonsson Apans bildningsresa i europeiska bildningsideal och postkolonial

problematiserar och reflekterar jag kring min yrkesroll i fritidshemmet. Vilka möjligheter och

utmaningar finns på vägen för att bli inkluderad som en nyanländ elev i den svenska kulturen

på fritidshemmet? Apan är ett samlingsnamn för alla individer som har flyttat till den svenska

kulturen i min text inklusive jag. För att kunna öka mina kunskaper om barnens

inkluderingsprocess i den svenska kulturen har jag använt mig av tidigare forskningsarbete om

nyanlända elever som Bunar har skrivit i Nyanlända och lärande-mottagande och inkludering,

och Lundblad i Tid att bli svensk. Jag har tagit hjälp av Lahdenperä som har forskat inom

Interkulturalitet i undervisning och skolutveckling om kulturmöte och interkulturell pedagogik,

för att öka mina kunskaper inom lärandedelen. Jag har studerat kurslitteraturböcker såsom

Relationkompetens av Juul & Jensen och Fritidshemmets didaktik, Leda Fritidshemmet av

Anna s, Pihlgren.

Den interkulturella pedagogiska kompetensen är en av hörnstenarna i denna studie. Dessa

kompetenser skapar en genväg för pedagoger att kunna inkludera elever med olika etnisk

bakgrund i gruppen. Ytterligare ett resultat av studien är att kulturella skillnader kan används

som en resurs för att stimulera barnen för att bli mer delaktiga och få mer samförstånd.

Fritidshemmet skall ta vara på olikheter och använda sig av de som en resurs. Av arbetet

framgår att goda relationer och samverkan med elevernas vårdnadshavare underlättar deras

lärande utveckling. Likvärdighet i behandling av elever inom fritidsverksamheten skall

eftersträvas. Mina nyckelord i denna undersökning är:

Inkludering, samverkan, relation, kultur, interkulturalitet.

3

Innehållsförteckning

Berättelsen…………………………………………………………………………………4

Syfte och frågeställning…………………………………………………………………...7

Metod………………………………………………………………………………………8

Litteraturöversikt och disposition……………………………………………………….8

Etiska övervägande………………………………………………………………………11

Apans bildningsresa………………………………………………………………….......11

När jag blev nedtystad…………………………………………………………………...12

Inkludering……………………………………………………………………………….14

Kultur……………………………………………………………………………………..17

Interkulturalitet………………………………………………………………………….20

Relation ur ett interkulturellt perspektiv………………………………………………25

Samverkan och relationer……………………………………………………………….23

Slutord…………………………………………………………………………………….30

Referenslista………………………………………………………………………………32

4

1. Berättelsen

Del 1

Det är tisdag eftermiddag, och det är dags för mig att planera fritidsgympa som alltid hålls på

onsdagar. Vid sista fritidsrådet fick vi veta vilka lekar eleverna vill ha på fritidsgympan. Jag

går igenom en lång lista på olika lekar och spel som eleverna föreslår och jag fastnar vid namnet

kramkull som påminner mig om en händelse under en gympalektion för ett tag sen. Rummet

som jag befinner mig i blir lite trångt och luften blir tung att andas. Jag vänder mig om och tittar

mig runt omkring i rummet. Allting är huller om buller på hyllan och jag får en dålig känsla av

röran. En känsla av frustration fyller rummet. Klockan som hänger på väggen bakom mig i

rummet tickar på, men ovanligt högljutt, som en varningsskylt. Jag börjar känna mig nervös

och panikkänslor kryper mer och mer in på mig. Jag blir tvungen att ställa mig upp och öppnar

fönstret för att få lite frisk luft.

Den aktuella dagen spelar vi kramkullsleken. Leken börjar när musiken startar. Blir man kullad

ställer man sig med armarna utåt som om man vill få en kram och för att bli befriad måste en

kompis som inte är kullad komma och krama en. När man stoppar musiken skall alla elever stå

helt stilla och den som är kullare skall ta av sig bandet (som i detta fall signalerar att man är

kullare) och ge bandet till närmaste personen.

Vi sätter igång musiken och därmed startar leken och barnen har otroligt roligt. Första

spelomgången blir jag “kullare” så att barnen kan komma igång med leken. En av eleverna som

deltar i leken denna dag heter Rosanna. Klasskompisarna blir irriterade på Rosanna ganska

snabbt eftersom hon bara springer förbi killarna som väntar på att bli befriade genom att få en

kram. De ropar på henne men hon springer ändå förbi killarna och befriar tjejerna. Ropet efter

Rosanna ekar mer och mer i gympasalen. Detta gör mig extra uppmärksam. Jag observerar

hennes beteendemönster. Hon väljer att endast befria tjejerna och tänker inte ens tanken på att

befria någon av killarna även fast att de ropar hennes namn ett flertal gånger.

Detta resulterar i att jag går fram till henne och påminner henne om att hon har en massa

kompisar som ropar på henne för att få bli befriade men att hon bara ignorerar dem. Hon tittar

på mig med sina stora ögon på ett sätt som om jag är en dum person. Jag förstår inte vad hennes

blick betyder och tolkar det som att hon inte har förstått lekens regler.

Hon springer tillbaka och jag ropar på henne och frågar:

5

- Rosanna kommer du ihåg reglerna?

- Ja

- Men varför kramar du inte Erik när han ropade på dig?

- Jag får inte.

Jag tittar på henne och frågar igen:

- Varför det?

- För att han är en kille såklart och jag är en tjej.

Under tiden som vi står och pratar kommer hennes bror för att hämta henne. Han tittar på henne

och pratar på sitt språk. Jag ser att Rosanna inte vill gå utan hon ville leka klart innan hon slutar

för dagen. Så jag går fram och frågar försiktigt om det är okej och om han kan stanna en stund

till så att hon ska få leka klart. Han frågar om han också får vara med varpå jag svarar absolut!

utan att tveka. Hennes bror går i årskurs fyra och självklart är det okej både för mig och min

kollega att han är med.

Nu när hennes bror är med så springer hon och ger honom en kram så fort han blir kullad. Innan

vi lämnar gympasalen kommer hon till mig och ger mig en stor bamsekram. Efteråt reflekterar

jag och min kollega (Simon) över det som hände i gympasalen. Simon är en medelålders man.

Han har en lång erfarenhet inom fritidsverksamheten. Simon har utbildat sig som fritidspedagog

under senare delen på 80 talet. Hans inriktning är idrott och han har ganska lång erfarenhet av

att arbeta med nyanlända elever.

- Vad tycker du om situationen som uppstod under idrotten? frågar jag Simon.

- Jag tycker inte något speciellt då hon inte får krama killar med tanke på hennes religion och

att vi bara måste acceptera och respektera hennes kultur. That’s it säger Simon. Du kan inte

lägga dig i Faezeh. Respektera det, fortsätter min kollega. VI KAN INTE RÄDDA VÄRLDEN,

allting löser sig så småningom.

- Personligen respekterar jag Rosannas religion och kultur men det som stör mig är att denna

flicka endast är sju år och i den åldern skall man enligt mig inte behöva anpassa sina val av

aktiviteter efter sin trosuppfattning eller kultur.

6

Simon tittar på mig och skakar på huvudet och lämnar rummet.

Jag lämnas med mina tankar. Vad ska jag göra? Hur ska jag agera? Tusen frågor och inget svar.

Jag tänker samtidigt på hennes mamma, kanske hon kan hjälpa mig. Jag tänker fråga hennes

mamma för att få reda på lite mer information om just denna situation.

Del 2

Rosannas mamma är en trogen muslim och bär slöja. Nästa dag när mamman kommer och jag

ska gå fram till henne ser jag att hon pratar med sin dotter och hon är inte så glad. Hon är väldigt

upprörd. Jag går fram till mamman men hon säger bara hejdå och går. Jag frågar min kollega

Sanna.

- Vet du vad som har hänt? Varför är Rosannas mamma upprörd?

Sanna svarade med låg ton:

- För att Rosanna leker med Alex. Jag tror att hon är ledsen.

Vår acceptans som leder oss till en tystnad och respekt stör mig. Jag sätter mig på trappan och

tycker synd om Rosanna. Jag är själv iranska och jag vet att kulturen och religionen påverkar

oss mycket. Jag vet hur det känns när man är en liten flicka och alla försöker bestämma över

en. Jag vet hur det känns när man blir begränsad pga. traditioner inom kulturen och religionen

som familjen utövar. Jag vet att allt detta är ens kultur. Jag känner mig otroligt frustrerad och

väldigt maktlös över situationen. Jag grubblar över händelsen och hur fritidshemmets uppdrag

skall tolkas? Hur kan man arbeta för ett socialt inkluderande och en tillgänglig lärmiljö för alla

elever samt hur ska man hantera det etiska dilemmat som kan uppstå?

Del 3

Det är fredag eftermiddag och jag tar fram min laptop för att koppla den till vår Apple tv och

spela lite musik. Varje fredag spelar jag upp lite musik så de som gillar att sjunga och dansa

skall få chansen att göra det. Eleverna älskar att dansa och jag spelar endast upp de låtar som

barnen gillar. Just Dance är väldigt populärt bland våra elever. Det är lätt att hänga med och

det blir mycket skratt om jag är med på dansbanan. Jag spelar upp en spellista som består av

gamla låtar och därefter får barnen önska låtar. Jag ser vad Rosannas önskelåt är men den finns

inte bland listan i Just Dance. Hon önskar Lalehs låt ”Bara få va mig själv”. Jag söker efter den

7

på Youtube. Jag funderar över låten då jag inte har hört den tidigare men hon kommer fram till

datorn och pekar mot skärmen och säger, just den. Hon ler mot mig och säger jag vill lyssna på

den. Jag blir fundersam över låten. Rosanna kommer fram och sjunger med i Lalehs videoklipp.

Hon sjunger och dansar bestämt. Så fort refrängen spelas så viftar hon med sin knytnäve i luften

och sjunger med en bestämd röst samtidigt som hon stampar i golvet. Hon är mitt i dansen när

hennes storebror kommer för att hämta henne. Han blir inte glad av vad han ser “att hon dansar”.

Han kollar på henne med en dömande blick och ropar väldigt bestämt efter henne och pratar på

sitt språk. Jag förstår inte vad felet är men man kan gissa. Sedan säger hon hejdå och går.

Min frustration och tystnad har krupit in i alla mina ådror och jag känner att jag har fått nog.

Vem kan jag egentligen vända mig till? Vad har jag för uppdrag? Ska jag vara tyst såsom min

kollega och inte säga något? Alla mina kollegor respekterar situationen på grund av hennes

religion. Men detta handlar inte bara om religionen. Det handlar om barn i utsatta situationer

och om inkludering.

Syfte och frågeställningar

Mitt dilemma beskriver en situation där en elev visar ett motstånd till en uppgift i idrottshallen

när vi har haft fritidsgympa. Den här situationen kan uppstå både under skoltid och fritidstid,

med tanke på att barnen måste delta i idrottslektionen. Detta blev ett dilemma för mig. Vad

skall jag göra för att handla rätt och för att inte någon elev ska komma till skada? Eller rättare

sagt hur ska jag hjälpa nyanlända elever med olika etnisk bakgrund till att inkluderas? Vilken

utmaning har jag som lärare?

Syftet med detta arbete är att belysa en situation där jag kände mig maktlös och var tveksam

om jag handlade rätt eller fel. Är det rätt att bara acceptera och respektera olikheter?

De frågeställningar som jag vill undersöka kopplat till mitt dilemma är:

• Hur ska man som pedagog bemöta och inkludera elever med olika etnisk bakgrund på

fritidshemmet?

• Hur kan jag stödja och möjliggöra lärande och utveckling hos de eleverna på

fritidshemmet? Är det något särskilt som man bör tänka på när man arbetar med dessa

elever?

8

Metod

Denna uppsats är skriven som en vetenskaplig essä, där jag använder mig av egna reflektioner

och processkrivande som metod. Genom att gestalta en händelse där jag känner mig osäker på

mitt agerande har jag fått fram en frågeställning om hur kan jag inkludera elever med olika

etnisk bakgrund i fritidsverksamheten? Hur kan jag stödja lärande och möjliggöra

utvecklingsprocessen hos mina elever på fritidshemmet? Maria Hammarén skriver i sin bok –

Skriva, en metod för reflektion: skrivande är ett sätt att möta och utforska den egna erfarenheten

(Hammaren 2005, s.5). Och det är precis det som jag vill göra. Att närma mig en större

förståelse genom min tidigare erfarenhet och befintlig forskning.

Skrivandeprocessen ger mig möjlighet att se mitt dilemma ur nya perspektiv samt att kunna

belysa detta från olika infallsvinklar. Detta bidrar till att jag kan bryta ner mina tankar i små

delar och genom det kan jag analysera mina funderingar och kunskaper som förhoppningsvis

leder mig till lösning på dilemman. Författaren Jo Bech- Karlsen skriver i sin bok, Jag skriver,

alltså är jag,” att skriva är att undersöka. Att skriva är inte bara att berätta om det som du har

upptäckt, det är lika mycket att upptäcka” (2011, s.13). Han skriver vidare att skrivande är

liksom ett landskap och tankarna till berättelsen fungerar som ett lösenord till landskapet (2011,

s.13). Jag instämmer med hans tankar. Med hjälp av reflektionen och skrivandeprocessen kan

jag odla nya tankar och hitta lösenordet till mitt dilemma. Jag vill få nya infallsvinklar på mitt

dilemma genom att reflektera över det, därför har jag valt att använda mig av essäskrivande

som metod. Vi saknar reflektionstillfällen på vår arbetsplats, vilket försvårar vårt arbete. Vi

saknar många gånger i arbetslaget tid för att utvärdera vårt arbete från en pedagogiskt optimal

synvinkel och det är just detta som essäskrivandet har möjliggjort i min uppsats. Jag har använt

mig av Stefan Jonsson Apans bildningsresa i europeiska bildningsidéer och postkolonial teori.

Det valda ämnet är en aktuell fråga i många fritidshem. Skolan och fritidsverksamheten är en

mångkulturell mötesplats. Under min skrivandeprocess kommer jag att granska olika begrepp

och dess innebörd såsom samverkan, relation, kulturella skillnader, relationskompetens

och inkluderingsprocessen, där jag återkopplar dessa begrepp till mitt dilemma.

Litteraturöversikt och disposition

Inledning: Första avsnittet i mitt arbete kommer att återge en kort beskrivning av Stefan

Jonsson (2007) Apans bildningsresa i europeiska bildningsidéer och postkolonial teori. Sedan

9

kommer den reflekterande delen av arbetet att ta över. Apan är ett samlingsnamn för alla

nyanlända elever och invandrarbarn inklusive jag i den här studien.

När jag blev nedtystad: I detta kapitel kommer jag särskilt fokusera på vad didaktiken är med

hjälp av Ninni Wahlström och samtidigt undersöker jag hur lärande sker under

fritidsverksamheten med hjälp av olika aktiviteter. Ninni Wahlström (2016) beskriver i

Läroplansteori och didaktik de tre klassiska didaktiska frågorna. Hennes beskrivning av de tre

klassiska didaktiska frågor har hjälpt mig att förstå innebörden av lärande. Vad som sker under

en aktivitet, hur lärande sker och varför? Jag kommer att ta hjälp av läroplanen och Fahlén

(2013) i Barn och det mångreligiösa samhället för att belysa hur fritidsläraren skall bemöta

barn med olika etniska/religiösa bakgrunder. Med hjälp av läroplanen och Fahléns tankar

förklara jag grunden för mitt dilemma samt en av mina frågor. Hur kan lärande och utveckling

ske under olika aktiviteter i fritidsverksamhet?

Inkludering: I detta kapitel kommer jag att förklara ordet inkludering samt kulturkrock. För

att öka mina kunskaper om barnens inkludering i den svenska kulturen har jag tagit hjälp av

Nilholm och Göransons (2019) Inkluderande undervisning-vad kan man lära sig av forskning?

Där jag har ökat mina kunskaper om inkluderingsprocessen och skolans anpassningsform. Har

dessutom tagit hjälp av Den livsviktiga leken av Eva Kane (2011) för att förklara lekens

betydelse i fritidspedagogens didaktik. Här förklara jag lekens betydelse i samspelet med andra

individer, samt det informella lärandet som ske under olika aktivitet på fritidshemmet.

Kultur: I kapitlet om kultur kommer jag att belysa och undersöka om kultur kan ha någon

påverkan på inkludering. Jag har tagit hjälp av Wellros och Hellström (2008) som förklarar att

det är kulturen som kan vara skillnaden mellan människor. Angående skollagens tankar om

kulturarvets roll i skolan skriver Docenten Ingrid Carlgren, Jan Hylén och skolrådet Berit

Hörnqvist i I skolan för bildning att överföring av kulturarvet mellan olika generationer är

skolans uppdrag (2003, s.6). Detta förstärker vikten av fritidshemslärarens uppdrag. I

forskningsrapporten Tid att bli svensk: En studie av mottagandet av nyanlända barn och

familjer i den svenska förskolan analyserar Lundblad (2013), hur nyanlända barn och deras

föräldrar bemöts i den svenska förskoleverksamheten. Med hjälp av Lundblad (2013), i Tid att

bli svensk och Dahlstedt (2017) i Föräldrasamverkan har jag undersökt vikten av

kulturkompetens hos skol och fritidspersonalen. En av mina frågor handlar om bemötande av

de nyanlända eleverna i den svenska kulturen. I det här kapitlet kommer jag att titta närmare på

10

hur de nyanlända eleverna och deras föräldrar bemöts i den svenska fritidsverksamheten. Jag

försöker belysa fritidslärarens uppdrag i detta avseende.

Interkulturalitet: I detta avsnitt kommer jag att undersöka vikten av interkulturell kompetens

i verksamheten. Med hjälp av Pirjo Lahdenperä (2108) forskningsöversikt i ämnet,

Interkulturalitet i undervisning och skolutveckling förklarar jag innebörden av interkulturell

pedagogik och vikten av ett interkulturellt förhållningssätt. Jag ger en förklaring till hur vi

bemöter våra elever med olika etnisk bakgrund. Ann S. Pihlgren (2018) skriver i sin bok Led

fritidshemmet, att pedagoger ska planera olika aktiviteter utifrån barnens behov och intresse.

Relationkompetens ur ett interkulturellt perspektiv: I detta avsnitt belyser jag de

nödvändiga faktorerna för att bygga en bra relation med tyngdpunkt på det interkulturella

perspektivet. Med goda relationer menar jag de kunskaper och erfarenheter som en pedagog

behöver för att skapa lärande förutsättningar. Jag tar Juul & Jensen (2009). i:

Relationskompetens till hjälp för att förklara relationskompetensens betydelse i det dagliga

arbetet för pedagoger. Där beskrivs hur de kan integrera barnen med nödvändiga sociala

kompetenser. Marie Fahlén (2013). i Barn och det mångreligiösa samhället beskriver vikten

av samverkan med hemmet ur ett interkulturperspektiv i verksamheten. Pirjo Lahdenperä

(2018). I: Interkulturalitet i undervisning och skolutveckling skriver om Kulturmöte och

interkulturell pedagogik. I sin forskningsrapport skriver hon om innebörden om ett

interkulturellt förhållningssätt och dess betydelse för den interkulturella pedagogiken i skolan

och fritidshemmet.

Samverkan och relationer: I detta kapitel kommer jag att beskriva om samverkan mellan

hemmet och fritidshemmet. De nyanlända elevernas villkor för lärande står i fokus i antologi

Nyanlända och lärande-mottagande och inkludering av Nihad Bunar (2015). Magnus Dahlstedt

(2017). skriver i Föräldrasamverkan i utanförskapets Sverige bidrag till det här kapitlet som

handlar om samverkan mellan hemmet och skolan. Jag försöker med hjälp av Bunar och

Dahlstedt beskriva de faktorer som påverkar samverkan mellan föräldrar och fritidshemmet.

Där jag försöker reda ut hur samverkansfaktorer kan påverka verksamheten i positiv respektive

negativ riktning.

I denna kapitlet kommer jag särskilt lägga fokus på vad Bunar skriver om maktpositionen som

har förändrats mellan familjemedlemmarna bland nyanlända familjer. Jag tar upp vikten av en

interkulturell kompetens som Lahdenperä (2018) och Dahlstedt (2017) har skrivit om.

11

Etiska övervägande

I alla vetenskapliga studier behöver man följa forskningsetiska aspekter. Jag har i mitt

essäskrivande följt konfidentialitetskravet. Med det kravet menas att personer som jag nämner

i min text skall inte kunna identifieras eller kännas igen (Vetenskapsrådet 2017, s.13). Jag har

därför anonymiserat personer i min berättelse.

Apans bildningsresa

Syfte med valet av Apans bildningsresa av Jonsson (2007) var att jämföra och utforska hur

inkluderings och exkluderingsprocessen sker i en mångkulturell mötesplats, såsom

fritidshemmet. Jag ville analysera hur mycket ett barn behöver anpassa sig och vilka hinder

finns på vägen till att nå målen och vilka kunskaper pedagogen behöver i denna kontext. Jag

försöker ta reda på hur mycket omgivningen kan bidra till elevernas inkludering.

Stefan Jonsson gör en analys av Kafkas novell “Redogörelse framlagd för en akademi” i Apans

bildningsresa. Han gör en uppställning om sitt bildningsideal med hjälp av sina tankegångar

utifrån den postkoloniala teorin. Novellen handlar om en apa som fångas på Guldkusten i

Västafrika och skeppas till en djurpark i Europa. Författaren beskriver att apans situation är så

pass ohållbar att den måste hitta en utväg. Apan inser att han måste börja likna en människa till

sättet för att kunna lämna buren. Han måste offra sin existens som apa. Apan börjar härma

sjömän på skeppet. Så småningom lär sig apan att dricka sprit, röka pipa, spotta och både prata

och skriva. I den redogörelse som apan lämnar till akademin angående sin bildningsresa

beskriver han en bildningsprocess, där han sammanfattar sin vandring ”från dunkel till klarhet,

från ett liv styrt av instinkter till en högre andlig tillvaro” (Jonsson 2007, s.199). Jonsson skriver

senare om betydelsen av ordvalet: ”Ordet i denna korta berättelse förs av en individ som vill

förklara hur han blev en bildad man” (2007, s.199).

Författaren beskriver att apan under resans gång var tvungen att offra sitt jag för att kunna gå

vidare och bli en bildad människa som är inkluderad i samhället. Vad betyder inkludering?

Innebär inkludering att man får respekt genom anpassning? Måste man bete sig som apan i

Apans bildningsresa för att bli inkluderad? Hur stor del av sitt inre måste man förändra för att

man ska bli respekterad och accepterad?

12

Jag vill belysa ett problemområde som handlar om en situation där jag kände mig maktlös och

var tveksam om jag handlade rätt eller fel. I berättelsen beskriver jag en situation där en elev,

motsätter sig att utföra en uppgift under gympalektionen i idrottshallen på fritidshemmet. Med

utgångspunkt i Jonssons kapitel Apans bildningsresa vill jag belysa fritidshemslärarens

uppdrag i sitt möte med elever med olika etniska bakgrunder. Hur kan jag som pedagog bemöta

och inkludera elever i deras nya kulturella sammanhang? Vilka medel och metoder erbjuds oss

i vår roll som pedagog?

Jag minns tydligt när Rosanna började hos oss för två år sedan. Hon är yngst i syskonskaran

och bor med sina fyra syskon och mamma. Rosanna kunde förstås ingen svenska då, men hon

lärde sig det svenska språket ganska snabbt. Hon är en viljestark tjej som ville gärna tillhöra

gruppen. Hon var duktig i att använda kroppsspråket för att göra sig förstådd. Hon lärde sig att

prata och skriva under första året genom att härma de andra barnen. Rosanna försökte hitta en

plats i gruppen till och med sin val av klädsel.

Under den här essäskrivande processen, kändes det som om jag spolade filmrullen fram och

tillbaka och undersökte varje händelse med hjälp av ett förstoringsglas. Jag analyserade för mig

själv allt som hade hänt i gympasalen både under lektionstid och det som hände efter lektionen.

Det jag såg väckte en stark negativ känsla hos mig. Varför vill jag just skriva om det här? Jag

tror det är därför att jag känner en sorts tillhörighet med hela historien. Jag vill genom att skriva

om det här och väcka tankar, se till att inte någon annan ska behöva uppleva samma känsla som

jag. Jag blev arg på Simon när han sa åt mig, “att jag måste acceptera och visa respekt”. Det

kändes precis som att han beordrade mig att vara tyst och stänga munnen. Han menade att detta

inte var mitt problem. Mina tidigare erfarenheter av negativt bemötande tände en varningslampa

hos mig “nu måste jag agera”

Jag kommer att genom min reflektion försöka ge en lösning på avvikande situationer som kan

uppstå i den dagliga fritidshemsverksamheten. Mitt dilemma har begränsat mina tankegångar

precis som apan som kände sig begränsad genom burens väggar. Jag kommer att efter min bästa

förmåga med hjälp av tidigare forskning försöka hitta en utväg för mitt dilemma.

När jag blev nedtystad

13

Om jag går tillbaka till apans bildningsresa och jämför apans situation med min egen inser jag

att jag och mina tankar är som apans tankar i buren. Då tänker jag på alla de tre didaktiska

frågorna såsom varför, vad och hur. På Skolverkets hemsida förklaras att begreppet didaktik

kommer från grekiskans ”didáskein” och betyder undervisa eller lära ut (Skolverket).

Didaktiken handlar om analys och förståelse av de faktorer som påverkar undervisningen och

lärande hos eleverna. I detta kapitel kommer jag att förklara vad didaktiken innebär med hjälp

av Ninni Wahlströms bok. Min första fråga handlar om bemötande av elever med olika etniska

bakgrund. Jag ger en förklarning till hur lärande och utveckling kan ske under olika aktiviteter

i fritidshemmet som är en grundläggande fråga i mitt dilemma, med hjälp av läroplanen och

Fahlén (2013) i Barn och det mångreligiösa samhället.

Ninni Wahlström skriver i Läroplansteori och didaktik att inom didaktiken ställs de klassiska

frågorna om vad målet med en viss undervisning är, hur man kan motivera eleven att lära sig

just detta, och varför just detta kan motivera till bra resultat? (2016, s.131). De didaktiska

frågorna såsom vad och hur och varför är grunden i den reflekterande delen för mig. Svaret på

dessa frågor kan vi hitta om vi titta närmare på fritidshemmets uppdrag. Fritidshemmet ska

komplettera skolan både tids- och innehållsmässigt enligt läroplanen, vidare skall

fritidsverksamheten stödja eleverna i deras lärande och utveckling till att utvecklas till

demokratiska, empatiska och sociala medborgare. Fritidshemmets pedagogik skall baseras på

elevernas behov, intresse och initiativ (Fritidshemmet 2011, s.13). Att stödja Rosanna i hennes

lärandeprocess för att bli en demokratisk medborgare är en av mina uppgifter.

Lärande i fritidshemmet sker både formellt och informellt. Min roll i den informella

lärandeprocessen är att stödja eleverna i deras utveckling, vilket betyder att jag som förebild

ska stödja Rosanna i hennes utveckling. Det informella lärandet sker under olika aktiviteter som

har en planerad struktur och innehåll. Lärande sker tillsammans med andra elever i gruppen

eftersom eleverna lär sig av varandra i ett samspel. Tanken med aktiviteten som jag hade

planerat var att eleverna skulle utveckla sin sociala kompetens och bli inkluderade i gruppen.

De skulle ha en rolig aktivitetstimme. I boken Fritidshemmet - en samtalsguide om uppdrag,

kvalitet och utveckling från Skolverket framgår det hur omsorg och lärande ska kombineras i

fritidshemmet och vilken betydelse omsorgen har. Omsorg skapar förutsättningar för lärande

och utveckling, att eleven kan identifiera sig i gruppen genom att känna tillhörighet och trygghet

(Fritidshemmet, 2011 s. 17). Med andra ord en helhetssyn på barnens utveckling.

14

Det som hände i idrottshallen fick mig att fundera på vad var som gick fel? Varför gjorde

Rosanna som hon gjorde? Skulle hon markera sin gräns för oss eller gjorde hon detta för att

hantera situationen? Marie Fahlén skriver i Barn och det mångreligiösa samhället att “Barn är

klart starkare och resursrikare än vuxna många gånger tror att de är, att de har en förmåga att

finna möjligheter” (2013, s.154). Jag instämmer med Fahléns tankar. Rosanna gjorde samma

sak i idrottshallen. Hon valde att avstå från att krama killarna och samtidigt som hon talade om

för mig: ”Att hon är en tjej och tjejer kramar inte killarna”. Men varför blev jag inte nöjd med

svaren? Rosanna är en viljestark tjej. Jag tror att hon har lärt sig hitta nya valmöjligheter i svåra

situationer. I idrottshallen nonchalerade hon killkompisarna genom att passera dem utan att

kramas. Fahlén förklarar att flyktingbarn kan klara av att lösa svåra situationer till en viss gräns.

Detta är viktigt att flyktingbarn får det stöd och det hjälp som de behöver för att möta

utmaningar och inte hamna i övermänskliga situationer med negativ påverkan säger Fahlén

(2103, s.154). Det är viktigt att tänka på barnen som en individ och inte kategorisera de som en

grupp (Fahlén 2013, s.154–155). Jag funderar över vad hade hänt om jag hade litat på min

magkänsla? Då kanske jag hade förstått signalerna bättre från början och agerat tidigare. Hade

jag kunnat förhindra att Rosanna skulle hamna i utanförskapet under lektionen om jag hade

använt mig av min kulturella kompetens? Om jag hade använt mitt kunnande om

kulturskillnader, kanske detta hade tillgodosett Rosannas behov och fått henne att agera

annorlunda?

Ett av fritidshemmets uppdrag är att förena omsorg och pedagogik för elevernas utveckling. I

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011framgår att verksamheten

skall präglas av omsorg, när det gäller den enskildes välbefinnande och utveckling (2019, s.7).

Jag kanske hade kunnat förhindra att dilemman skulle uppstå om jag hade planerat

verksamheten på ett annat sätt. Jag vill undersöka närmare hur inkludering förhåller sig till den

interkulturella förhållningssätt. Med mina erfarenheter som ett facit i handen när det gäller

relationer och kontakter mellan flickor och pojkar med invandrarbakgrund, har jag svårt att

acceptera att det ska finnas skillnader mellan olika kön, i vilket fall upp till grundskoleåldern.

Jag vill undersöka hur jag skall förhålla mig till elever som undviker kroppskontakter (av

kulturella eller religiösa skäl).

Inkludering

I det här avsnittet kommer jag att förklara ordet inkludering samt kulturkrock med hjälp av

Nilholm & Göransons (2019). Jag tar dessutom hjälp av Den livsviktiga leken av Eva Kane

15

(2011) för att förklara lekens betydelse i fritidspedagogens didaktik. Jag kommer titta närmare

på hur inkluderingsprocessen sker och hur jag kan stödja och möjliggöra lärandeprocessen med

hjälp av leken.

Ordet inkludering började användas i början av 1980-talet. Claes Nilholm och Kerstin

Göransson beskriver betydelsen av ordet inkludering med hur skolan skulle anpassa och

utforma sig efter individens behov (Nilholm & Göransson 2019, s.29). Inkludering är en

pågående process skriver Nilholm & Göransson. Författarna förklarar att i ett inkluderande

skolsystem finns olika kännetecken som utmärker ett radikalt inkluderingsperspektiv. Där man

använder olikhet som tillgång och har demokratiska processer på olika nivåer. Med

demokratiska processer menar de att alla elever ska känna sig delaktiga både socialt och

pedagogisk. Detta har författarna diskuterat som en gemenskapsorienterad definition av

inkludering men det finns andra definitioner av ordet, såsom individorienterad definition och

placeringsorienterad definition (2019, s.32).

De förklarar att inkludering har tre kvalitativt skilda definitioner och vad vi menar med

inkludering beror på hur vi använder oss av de tre olika definitionerna (2019, s.34). Enligt den

första definitionen av inkludering som heter placeringsorienterad, anser man att en nyanländ

elev är inkluderad enbart för att eleven är placerad i klassen, utan att ta någon hänsyn till

elevernas språksvårigheter.

Den andra definitionen är individorienterad där enskilda elevers inkluderingssvårigheter är i

fokus. Om Rosanna hade fått hjälp direkt i skolan med språket kanske hon kände sig mer

inkluderad och hade mått bättre. Men i den här definitionen ligger fokus bara på eleven och inte

på hela gruppen. Den tredje definitionen är gemenskapsorienterad, vilket innebär att eleven är

socialt och pedagogiskt delaktig i skolan (2019, s.32–33).

Rosannas fall går under definitionen placeringsorienterad där man bara har placerat henne i den

ordinarie klassen utan att ta hänsyn till hennes språksvårigheter. Man fokuserade inte på hennes

svagheter i det svenska språket. Detta ledde till en segregation eller exkludering från gruppen

för hennes del och det orsakade utanförskap, utpekning, svårigheter med sociala relationerna

med skolkamrater, samt svårigheter med anpassning och orsakade kulturkrock.

Språksvårigheter har varit en av orsakerna till Rosannas svårheter i att bli inkluderat i gruppen.

Om vi tittar tillbaka på apan i bildningsresa så ser vi att apans inkludering inte går under någon

16

av inkluderingsdefinitionerna. Jag undrar hur det skulle ha gått för apan ifall någon av

sjömännen hade hjälpt honom genom att försöka inkludera honom i sin värld?

Nilholm & Göransson (2019) skriver att: “inkludering innebär att skolsystem är ansvarigt för

alla sina elever oavsett deras individuella egenskaper och att inga segregerade lösningar få

skapas för olika kategorier av elever. I ett inkluderande system finns gemenskap på olika nivåer

i systemet och olikhet ses som en tillgång” (2019, s. 33). Här måste jag erkänna att jag försökte

inkludera Rosanna i kramkulleken där valet av leken ledde till att hon exkluderas från gruppen.

Detta påverkade gruppens sammanhållning och hon blev utpekad. Lektionen präglades av oro,

nervositet och rädsla. Nilholm & Göransson uttrycker samtidigt att olikhet, gemenskap och

demokratiska processer är viktiga aspekter i en inkluderande skola. De tre aspekterna skapar

tillsammans en möjlighet för individen att känna sig delaktig och likvärdig i en inkluderande

skola (2019, s,29–32). Fritidshemmet är en social lärmiljö, detta innebär att man arbetar aktiv

med att inkludera samtidigt som olikheter ses som en resurs.

I Den livsviktiga leken beskriver Eva Kane (2011) leken som en väsentlig del av

fritidspedagogens didaktik. Hon skriver vidare att leken är grunden till den pedagogiska

verksamheten på fritidshemmet. Vidare skriver hon att i Skolverkets skrift Utveckling Pågår

(2010) förklaras att en aktiv fritidslärare kan stödja barnet att utveckla sin skicklighet i leken.

Detta sker genom en utveckling av barnens förmågor såsom turtagning, ömsesidighet,

samförstånd, social förmåga och att kunna läsa av andra och lyssna (Skolverket 2010, se Kane

2011, s.222). Jag finner många likheter mellan mina och Kanes tankar vid reflektion kring min

berättelse. Tanken var att jag och min kollega Simon skulle stötta Rosanna i hennes utveckling

till att bli en medlem i gruppen genom leken. Hon blev istället utpekad av sina klasskamrater.

Detta tack vare att vi inte hade tänkt på vilka konsekvenser kramkullsleken hade för henne.

Leken har en särskild plats inom fritidsverksamheten. Detta fungerar som ett verktyg eller

resurs för elevers lärande och utveckling (Fritidshemmet, 2011, s.25). Barn använder leken som

ett verktyg för att kunna begripa världen från sitt eget perspektiv. Rosanna ändrade lekens

förutsättningar och omvandlade denna till att passa hennes egen kultur. Det var viktigt för henne

att får vara med i leken. Detta betyder att Rosanna har blivit inkluderat men hon försöker att

ändra lekens regler så att den passar hennes kulturella värld så att hon kan undvika en eventuell

exkludering i från gruppen.

17

Kramkullsleken kan fungera som ett bra inkluderingsverktyg om detta används på rätt sätt och

vid rätt tillfälle. Men i detta fall blev tyvärr leken ett moment där Rosanna blev utpekad av

klasskamrater för att vara den som inte passar in i gruppen på grund av sin etniska bakgrund.

Enligt skollagen och barnkonvention ska barns bästa vara utgångspunkten för alla verksamheter

(FN:s Konvention om barnets rättigheter, artikel 3 samt kapitel 10 skollagen). I Allmänna Råd

Med Kommentar Fritidshem står det att: “Grundläggande för barnens bästa är att inhämta och

beakta barnets åsikter. En barnkonsekvensanalys innebär att bedöma vilka konsekvenser ett

visst beslut eller en åtgärd får för det enskilda barnet eller för en grupp av barn” (Fritidshem

2014, s.17). När jag reflekterar kring inkludering och vilka hinder som motverkade i leken inser

jag vilket stort misstag jag har gjort med valet av lek. Jag kunde visa hänsyn till hennes

kulturella bakgrund. I Skolverkets Allmänna Råd Med Kommentar Fritidshem skriver man: för

att kunna bedöma elevens bästa i fritidshemsverksamheten måste man utgå från barnens

perspektiv (Fritidshem 2014, s.17).

Varken jag eller min kollega hade den förmågan att se på det som hände från Rosannas

perspektiv. Till och med när hon visade sitt missnöje med leken så kunde vi inte tolka henne

rätt. Vi trodde att det var hennes bristande kunskaper i det svenska språket som gjorde att hon

inte förstod lekens regler. Ofta finns en känsla att tiden för reflektion saknas i vår verksamhet

vilket medför vissa konsekvenser. Jag tror att jag borde se över mitt förhållningssätt till både

Lgr 11 och den valda aktiviteten i första hand. Dessutom behövde jag mer kunskap om

kulturella skillnader för att kunna få barnen delaktiga i nya stimulerande fritidsaktiviteter. Jag

kunde ha använt kulturskillnader som en resurs till att stimulera barnet till mer delaktighet och

samförstånd, men genom en felbedömning skapade vi mer utanförskap för Rosanna.

Kultur

I det här avsnittet kommer jag att belysa och undersöka om kultur har någon påverkan på

inkluderingsprocessen. Wellros & Hellström förklarar att det är kulturen som kan vara

skillnaden mellan människor från olika länder (2008, s.9). Carlgren, Hylén och Hörnqvist

skriver att överföring av kulturarvet mellan olika generationer är skolans uppdrag (2003, s.6).

Med hjälp av Lundblad (2013) och Dahlstedt (2017) har jag fått en möjlighet att undersöka

vikten av kulturkompetensen. Jag kommer att titta närmare på hur de nyanlända eleverna och

deras föräldrar bemöts i den svenska fritidsverksamheten. Jag försöker belysa fritidslärarens

18

uppdrag i detta avseende. Detta genom att besvara frågan: Hur fritidsläraren skall bemöta barn

med olika etniska/religiösa bakgrunder när läroplanen förordar en konfessionsfri skola?

Vad är kultur? Kultur är en samling av olika seder och traditioner. Kultur är något som de flesta

människor deltar i något som alltid finns där mänskligt liv finns. All film, teater, konst och allt

som människor skapar är kultur. Vårt sätt att prata, tänka, arbeta och överhuvudtaget leva är

kultur. Alla våra högtider såsom Lucia, julmat och julklappar, påskägg, midsommardans och

kräftskivan är en del av den svenska kulturen. Wellros och Hellström skriver i sin bok Likt och

olikt att det är kulturen som kan vara skillnaden mellan människor från olika länder (Wellros &

Hellström, 2008, s.9.)

I samspelet mellan olika kulturer som finns inom vår verksamhet kan det ibland uppstå

missförstånd, vilket kan leda till kulturkrockar. Vi bör arbeta för att förebygga dessa genom att

öka vår kunskap och förståelse för andra kulturer. I läroplanen står det att:

Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna

ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell

mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg

identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras

villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet

och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där. (Lgr 11 2019, s.11)

Skolan och fritidshemmet är en viktig mötesplats för nyanlända elever. Det finns olika faktorer

som kan hjälpa och påverka nyanlända eleverna att känna sig trygga och må bra. Enligt Lgr 11

är skolan en social mötesplats som har både ansvar och möjlighet vilket betyder att vi på fritids

ska hjälpa eleverna med inkludering och skapa förutsättningar för detta genom olika aktiviteter

och temaarbeten. Olikheten ska användas som en resurs och fritidshemmet ska ta tillvara på

olikheter och med hjälp av olika aktiviteter skapa en tryggare lärorik miljö för just de nyanlända

elever som behöver lära sig språket och normer och värden. Detta ställer högre krav på

personalen och deras kulturella kompetens.

I forskningsrapporten Tid att bli svensk: En studie av mottagandet av nyanlända barn och

familjer i den svenska förskolan analyserar Lundblad (2013), hur nyanlända barn och deras

föräldrar bemöts i den svenska förskoleverksamheten. Lundblad skriver vidare att man kan

hantera olika situationer på olika sätt inom olika kulturer. Enligt honom så kan man få en

19

förståelse för detta genom att försöka ta till sig andras perspektiv. Lundblad förklarar vidare att

betydelsen av ett interkulturellt förhållningssätt är viktigt när det gäller nyanlända, flerspråkiga

och flyktingbarn. Han förklarar att ibland kan otydlighet och kulturella skillnader skapa

missförstånd och kulturkrockar (Lundblad 2013, s.6). Man kan läsa i hans forskningsrapport att

normer och värden är två viktiga aspekter som ingår i ett kulturmöte.

Vad innebär den svenska kulturen/normen och vad behöver man ta till sig för inkludering i den

svenska kulturen? Måste Rosanna krama killarna för att bli accepterad i kramkullen eller ska

hon avstå från kramen och ändå delta i leken? Ska jag som fritidslärare acceptera detta eller

måste jag få Rosanna att ta till sig den svenska kulturens normer eftersom hon lever i Sverige?

Kräver en inkludering i den nya kulturen assimilering? Är detta mänskligt?

Lundblad refererar i sin forskningsrapport till Randall Collins (2004) där han skriver att

förskollärarna ser på inkluderingen genom ett annat perspektiv där de menar att det handlar om

att vårdnadshavaren måste ändra på sitt beteende för att vardagslivet skall kunna fungera. De

menar att detta är för barnens bästa och att svenskheten likställas med att vara en bra förälder

(Collins 2004, se Lundblad 2013, s.7–8).

Jag tänker på apan och hans kamp för att omvandlas till en människa och bli befriad från buren.

Hur mycket ska man förändra sitt jag för att bli inkluderad i den svenska fritidsverksamheten?

Docenten Ingrid Carlgren, Jan Hylén och skolrådet Berit Hörnqvist skriver i I skolan för

bildning att “Det är skolans uppgift att både överföra ett kulturarv – värden, traditioner, språk,

kunskaper – från en generation till nästa och att förbereda eleverna för att leva och verka i ett

framtida samhälle” (2003, s.6). Jag undrar vad som hade hänt om man hade haft en större

acceptans för apans kulturarv? Tänk om sjömannen och de andra hade accepterat honom i sin

värld som han var. Hur vore det om vi inom skolan/fritidsverksamheten kunde se olikheter som

en resurs och skapade en ny kontext av den mångkulturella verksamhetens atmosfär som vi

befinner oss i? Vi pedagoger behöver kunskap och ny kulturkompetens för att kunna hjälpa

våra elever att bli accepterade.

Dahlstedt (2017) beskriver och förklarar vikten av kulturkompetens i dagens lärarutbildning.

Han menar att pedagogerna måste inneha en särskild kulturkompetens för att kunna förtydliga

och använda olikheter som resurs (2017, s.112–113). I min roll som en fritidslärare åligger det

mig att ha barnens bästa för ögonen. Jag ska kunna använda mig av min kulturella bakgrund

som en resurs i min verksamhet, för att kunna minska eventuella kulturkrockar i mitt dagliga

20

arbete. Enligt Lgr11: “Om man skall kunna hantera den kulturella mångfalden som finns inom

landets gränser behöver man ett internationellt perspektiv som är viktigt för att kunna se den

egna verkligheten i ett globalt sammanhang “(Lgr 11 2019, s.8).

Det viktiga är att öka kunskapen och förståelsen om den kulturella mångfalden inom landet. I

vår yrkesprofession som fritidslärare ingår det att ha förståelse och kunskap för våra elevers

kulturella bakgrund. Detta hjälper oss att utföra vårt uppdrag på ett optimalt sätt. Det är vår

plikt att ha barnens bästa i åtanke och agera om vi ser att ett barn far illa. Vi måste respektera

barnens kulturella arv som de bär med sig men samtidigt måste vi visa en klar gräns för vad

som är acceptabelt. I läroplanen står att: ”undervisningen i skolan ska vara icke- konfessionell”

(Lgr11, 2019, s. 5). Vi skall kunna ha samtal med vårdnadshavare om deras barns fysiska och

psykiska hälsotillstånd och hämta information om vårdnadshavares synsätt om vår verksamhet.

Att skapa en meningsfull fritidsverksamhet betyder att skapa en trygg, rolig och stimulerande

miljö för varje individ som utgår från varje barns behov och intresse (Fritidshemmet, 2011,

s.24).

Man bör inte tillåta att föräldrarnas levnadssätt som har sin bakgrund i deras kulturarv skall

kunna äventyra barnets möjlighet att kunna inkluderas i den svenska kulturen. Rosanna skall

ges möjlighet att själv bestämma över vad som hon tycker är viktigt och rätt för henne, i hennes

inkluderingsprocess. Hartman skriver att en bra pedagog är en: ”som visar känsla och respekt

och är tillåtande” (Hartman 2007, s.55). Jag instämmer med honom, jag skulle bemöta Rosanna

med empati och respektera hennes tankar. Jag tror att ett interkulturellt förhållningssätt skulle

hjälpa mig att förstå henne bättre.

Interkulturalitet

I det här kapitlet fokuserar jag på vikten av ett interkulturellt förhållningssätt i min yrkesroll

som fritidslärare. Vad betyder interkulturalitet? Vilka möjlighet och utmaningar får jag från

min interkulturella kompetens? Lahdenperä förklarar att ett interkulturellt förhållningssätt

innebär att skolpersonalen är medvetna om den egna kulturella bakgrunden, och att den

utbildning som de har genomgått i sitt eget land kan medför kulturella filter som kan begränsa

kontakten med människor som har en annan kultur och utbildningsbakgrund (2004, s.6). Ann

S. Pihlgren (2018) skriver i sin bok Led fritidshemmet, att pedagoger ska planera olika

aktiviteter utifrån barnens behov och intresse. Hur skall fritidsläraren bemöta och inkludera

barn med olika etniska/religiösa bakgrunder på fritidshemmet?

21

Begreppet interkulturellt lanserades 1974 av UNESCO:s (Förenta nationernas organisation för

utbildning, vetenskap och kultur) på deras generalkonferens i Paris med en rekommendation

om utbildning för internationell förståelse, samarbete och fred samt undervisning om de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna skriver Pirjo Lahdenperä i

Interkulturalitet i undervisning och skolutveckling (Unicef 1974, se Lahdenperä 2018, s.1).

Att visa respekt och ha förståelse för elevernas kulturella bakgrund och bemöta dem med

respekt oavsett kulturella skillnader är en viktig del av fritidshemmets uppdrag. Nu när jag

analyserar kramkullsleken förstår jag att jag kanske borde ha haft en mer inkluderande

interkulturell aktivitet istället för att tänka i första hand på gruppens behov och intresse. Jag

borde ha använt olikheten som fanns i gruppen som en resurs och vänt den till en möjlighet.

Jag glömde bort Rosannas behov. Jahanmahan skriver att “en definition av interkulturalitet

innebär inkludering oavsett kön, etnicitet, ålder, klass, funktionshinder och sexuell läggning

eller i korthet: att finna möjligheter” (Jahanmahan, 2012, s.119). Jag missade dessutom att ta

hänsyn till hennes religiösa bakgrund.

I läroplanen står det att:

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja

elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund,

tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. Skollagen föreskriver att utbildningen inom varje

skolform och inom fritidshemmet ska vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas.

(Lgr11 2019, s.6)

Mitt dilemma får mig att funderar om likvärdighet i behandling av elever inom

fritidsverksamheten skall eftersträvas eller om det överhuvudtaget är möjligt. Om jag skulle

visa hänsyn till Rosannas kulturella och religiösa bakgrund vad skulle hända med

likvärdigheten? Rosanna får inte krama det motsatta könet. Ska jag som fritidshemslärare visa

hänsyn och respektera hennes religiösa bakgrund eller gå på skollagen och be henne att frångå

sitt kulturella arv bara för att vi måste behandla alla likvärdigt?

Pihlgren skriver i boken Leda fritidshemmet om hur vi pedagoger kan tolka styrdokumenten.

Varför ska undervisningen ske och vad ska eleverna lära sig? Detta är två viktiga frågor som

Pihlgren ställer. Hon skriver att texten i läroplanen anger att undervisningen i fritidshemmet

ska utgå från elevernas behov och intresse och erfarenheter. Hon förklarar vidare att de olika

aktiviteterna i fritidshemmet bör grunda sig i läroplanen och aktiviteterna skall utgå utifrån

22

elevernas behov, intresse och erfarenheter. Hon menar att fritidspersonalen kan göra en analys

av elevernas behov, intressen och erfarenheter för att veta inom vilka områden eleverna behöver

förstärkas och utvecklas. När det gäller tolkning av olika begrepp i styrdokumenten menar hon

att begreppet behov definieras som något nödvändigt för elevens utveckling. Läroplanens

kompensatoriska uppdrag betyder att fritidspersonalen ska visa hänsyn och beakta elevernas

olika behov (Pihlgren 2018, s.42). I läroplanen står att undervisningen aldrig utformas lika för

alla (Lgr 11 2019, s.8).

Jag och min kollega planerade arbetspassen efter elevernas önskemål och trodde att de skulle

få en rolig och lärorik lektion. Om vi i vår planering hade tagit hänsyn till Rosannas särskilda

behov och beaktat hennes olikhet som en resurs hade vi uppnått det kompensatoriska uppdraget

i läroplanerna. På fritidshemmet granskar vi verksamheten genom utvärdering för att se om

man har uppnått målen med verksamheten. Pihlgren skriver att klara, tydliga mål för

fritidsverksamhet skapar en bas för en bra kvalitet som påverkar utvecklingen. Verksamhetens

utvärdering kan ge oss en vägvisning om vi är på rätt väg och garantera att vi uppnår målet för

verksamheten genom vårt arbete (2018, s.63). Jag instämmer med hennes tankar om vikten av

att analysera är som ett sätt att se resultatet med nya glasögon. Med analysens hjälp får man en

överblick över resultatet. Det är lika viktigt att alla som arbetar inom fritidsverksamheten får

veta vad uppdraget går ut på och att alla gör en och samma tolkning av de relevanta begreppen.

I ett interkulturellt perspektiv kan kulturella skillnader ses som komplexa fenomen och som

pedagog ska man anpassa sitt beteende därefter för att kritiskt granska sin egen subjektivitet

och etnocentrism skriver Pirjo Lahdenperä i sin forskningsrapport Interkulturalitet i

undervisning och skolutveckling (2018, s.6). Det interkulturella perspektivet kan ge personalen

inom fritidsverksamheten, en kompetens som hjälper de att minska konflikter och missförstånd

bland pedagoger och eleverna.

Vid närmare analys av mitt dilemma kan jag se ganska många likheter med apan i bildningsresa

. Om man ska inkluderas måste man först kunna förstå språket för att kunna ta in de kulturella

förutsättningar som finns i omgivningen. Man måste förstå innebörden av demokrati och ta

hänsyn till detta för att kunna genomföra inkluderingsprocessen.

Apan i Jonssons bildningsresa hade anpassat sig och blivit en människa genom att efterlikna

sjömännen, men var ändå missnöjd med sin inkludering. Jag kan se likheter med detta när

23

Rosanna deltar i kramkulleken och försöker behålla en del av sitt synsätt och ändå vara delaktig.

Detta misslyckades eftersom varken jag eller min kollega hade tänkt på konsekvenserna för

henne när vi valde leken. Rosanna har lärt sig språket men har kanske inte riktigt förstått de

kulturella skillnaderna. Hon måste lära sig nya värden och normer, hon måste kunna inse att

det finns skillnader mellan hennes och de andra elevernas kultur och normer. Här uppstår frågan

som jag berörde tidigare i texten: är det Rosanna som måste frångå sitt kulturella arv och

religiösa perspektiv på livet för att på så sätt bli en i gruppen, eller är det vi som

samhällsrepresentanter som måste omforma vår plikt och se på demokratiseringsprocessen på

ett annorlunda sätt i hennes fall?

Jag tror att i Rosannas fall behöver man börja fundera på assimilering från den invanda kulturen

om hon ska kunna få en ärlig chans att inkluderas i samhällsnormer. Då kan man undra vad som

kommer att krävas både från fritidshemmet och från hennes vårdnadshavare. Är de beredda att

låta Rosanna bestämma själv över sin situation och avgöra hur hon vill leva eller vill dem att

hon skall hålla fast vid sitt traditionella tankesätt. Jag tycker att vi som arbetar inom

fritidsverksamheten behöver lära oss mer om elevernas olika kulturer och religioner. Vi borde

få mer information om de nyanlända elevernas bakgrund och egenskaper när det gäller deras

kultur. Denna kunskap kommer att hjälpa oss att minska klyftorna mellan svenska och

nyanlända elever. Vi som personal får ett verktyg för att minska konflikter och missförstånd

bland oss och vårdnadshavare, samt elever.

Relation kompetens ur ett Interkulturellt perspektiv

I det här avsnittet kommer jag att fokusera på vikten av goda relationer ur ett interkulturellt

perspektiv. Med goda relationer menar jag de kunskaper och erfarenheter som en pedagog

behöver för att skapa lärande förutsättningar. Lahdenperä (2018) och Fahlén (2103) beskriver

vikten av ett interkulturellt perspektiv på fritidshemmet. Denna kompetens kan hjälpa

fritidslärare för att stödja och utveckla en positiv, demokratisk kultur i gruppen som motverka

negativa beteende. Författarna Jesper Juul & Helle Jensen (2009) anser att den relationella

kompetensen är viktig för att pedagoger ska kunna integrera barnen med sociala kompetens.

Jag belyser möjligheter och utmaningar för våra elevers lärande utveckling och

inkluderingsprocess med hjälp av ett interkulturellt perspektiv. Där goda relationen med

hemmet kan vara av avgörande betydelse.

24

Alla mänskliga sociala samspel byggs på relationer. Barn lär sig de sociala samspelen såsom

turtagning, läsa av varandra, förstå hur de andra tänker, vänta på sin tur och följa reglerna i

samspelet med andra barn. Juul och Jensen skriver att begreppet kompetens betyder kunskap

samtidigt som den fungerar som ett verktyg för att realisera värdeföreställningar. De skriver att

relationskompetens är viktigt i möte mellan vuxna och barn (2009, s.10). När jag tänker tillbaka

på mitt dilemma förstår jag att varken jag eller min kollega har använt oss av den beprövade

kunskapen och erfarenheten i ämnet. Jag tror att vi begick ett misstag när vi försökte

sammankoppla barnens bästa med barns religion. Jag vet att man måste visa hänsyn till barnens

religiösa bakgrund som min kollega Simon sa, men vad har Rosanna för rättigheter som ett barn

och vad har vi för skyldigheter som lärare?

I Lgr 11 står att Skolan ska samarbeta med hemmet för att främja elevernas allsidig personliga

utveckling (Lgr 11 2019, s.4). Jag tror om vi hade haft bättre relation med Rosannas familj hade

vi fått en djupare bakgrund om hennes etniska tillhörighet. Vilket hade hjälpt oss att fatta ett

mer optimalt beslut. Det framgår i Lgr 11 att skolan ska vara ett stöd för familjen i deras ansvar

för barnens fostran och utveckling (Lgr11 2019, s.14). Vi på skolan har ett kompensatoriskt

uppdrag som innebär att minska skillnaden mellan familjer med olika kulturella bakgrunder

och bemöta föräldrarna med respekt oavsett deras kulturella och etniska bakgrund. Författarna

Juul och Jensen skriver att relationskompetensen är viktigt för att pedagoger ska kunna

interagerar barnen med sociala kompetenser som de anser som lämpliga och nyttiga för barnen

(2009, s.37–58). Vi bör ha barnens bästa i fokus och respektera olikheter. Olikheten skulle vara

en resurs och inte ett hinder när det gäller inkludering av barn med invandrarbakgrund.

Elever som har hamnat i en isolerad process har upplevt att de, varken har blivit hörda, sedda

eller på allvar tagna enligt Juul och Jensen (2009, s. 44–45). Jag undrar till vilken grad

uppmärksammade vi Rosanna och hennes reaktion? Hur pass allvarligt såg vi på hennes

motstånd till att utföra lekens regler genom sitt beteende? Författarna skriver vidare att barn är

medskapande och de är inte medansvariga (2009, s.108). Detta var mitt ansvar att se och höra

och uppmärksamma barnen på allvar. “Det är viktigt att komma ihåg att undervisningen i

fritidshemmet ska utgår från en helhetssyn på elevernas behov, intressen och erfarenheter”

fritidshemmet - ett kommentarmaterial till läroplanens fjärdedel (2016 s.6). En pedagog skall

ha en helhetssyn och kunna se individens behov och intresse. Vi pedagoger måste försöka arbeta

för att skapa en positiv tidig relation med de nyanlända elevernas vårdnadshavare. Vilket bidrar

25

till att eleverna kan snabbare utvecklas i sitt språk som i sin tur kan skapa tillit och goda

kamratrelationer hos dem.

Juul och Jensen skriver att i de fall “där barnets personliga integritet offras till förmån för

föräldrarnas kulturella identitet och integritet och deras förståeliga men hopplösa försök att göra

den kulturella identiteten viktigare för barnet än deras personliga integritet” kan skapa problem

för barnens utveckling i rätt riktning (2009, s.53). De flesta invandrarbarn vill visa sin lojalitet

med att distansera sig från vissa aktiviteter. Rosanna visade detta tydligt i kramkullsleken.

Läroplanen anger vidare att ” undervisningen ska ta tillvara olikheter och mångfald och på så

sätt ge eleverna möjlighet att fördjupa sin förståelse för olika sätt att tänka och vara” (Fritidshem

2016, s.12). Det är pedagogens ansvar att ta tillvara på olikheten som en resurs och hjälpa

eleverna att utveckla sin förståelse för andras sätt att tänka och vara. Interkulturalitet i skolan

innebär att pedagogerna ska ha en kompetens om interkulturell pedagogisks lärande.

Lahdenperä förklarar att ett interkulturellt lärande betyder en läroprocess där pedagogen

bearbetar de hinder och motstånd som finns för lärande och utveckling. Dessa hinder kan

utgöras av förutfattade meningar socialisation, uppfostran, erfarenheter, grupptillhörighet och

kulturella värderingar (2018, s.7).

När jag reflekterar kring berättelsen, inser jag att jag och mina kollegor har haft olika

uppfattningar om värderingar och normer. Jag vill inte exkludera ett barn från en aktivitet på

grund av dennes olika trosuppfattning, etnicitet och kulturskillnad. Jag tror att vi ska arbeta med

ett och samma mål som grunda sig i barnens bästa och försöker inkludera dom och inte

exkludera dem från andra elever i gruppen. Skolan ska vara en icke - konfessionell miljö. Detta

betyder att religiösa åskådningar ska presenteras på ett neutralt sätt i undervisningen skriver

Marie Fahlin i Barn och det mångreligiösa samhället (2013, s.158). Hon skriver vidare att vi

är på väg att kategorisera individer med religion etikett (2013, s.169). Samtidigt lyfter hon fram

vikten av ett interkulturellt perspektiv och vinsten som ligger i ett fungerande fritidshem. Hon

nämner att kunskap om religion och samverkan med hemmet är två viktiga faktorer (2013,

s.169).

Detta kan ses som en självklarhet att interkulturellt perspektiv och goda relationer med hemmet

kan hjälpa våra elever i deras lärande utveckling. Vi kan aldrig begära att ett barn ska förstå

situationen men vi på fritidshemmet bör öka våra kunskaper om barnets religion/kultur genom

att delta i utbildningar om dessa kulturer. Fritidshemmet och skolans styrdokument är tydliga

26

med värdegrundsarbete som grundar sig i demokratifrågor. Vi behöver en mångkulturell norm

och värdegrund för att kunna skapa en vi känsla på vår mångkulturella arbetsplats. Detta

kommer att hjälpa våra elever att utvecklas både socialt och pedagogisk i sitt lärande.

Samverkan och relationer

I den här avsnitten kommer jag att beskriva vikten av en samverkan mellan hemmet och

fritidshemmet som grunda sig på relationer mellan vårdnadshavare och fritidslärare. Jag

försöker att besvara frågan om hur bemötande bör vara mellan elever och pedagoger. Jag

kommer med hjälp av Bunar och Dahlstedt försöka undersöka vilka faktorer som påverkar

relationen mellan föräldrar och fritidshemmet och vad kan påverka detta i positiv respektive

negativ riktning. I detta kapitel kommer jag särskilt lägga min fokus på vad Bunar skriver i

Osynliggjorda föräldraskapets nätverk, länkar och broar (2015) om maktpositionen som har

förändrats mellan familjemedlemmarna bland nyanlända familjer. Jag tar upp vikten av en

interkulturell kompetens som Lahdenperä (2018) och Dahlsten (2017) har skrivit om.

Samverkan mellan hemmet och fritidsverksamheten är viktigt för lärande delen för de barn som

spendera sin tid inom fritidshemmet. Läroplanen säger att ett av pedagogernas ansvarsområden

är att ”...vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling” (Lgr11

2019, s.4). Bunar (2015) skriver i Osynliggjorda föräldraskapets nätverk, länkar och broar att

de nyanlända föräldrarna känner sig inte delaktiga i barnens skolgång och tycker att

informationen till barnen vårdnadshavare är bristfällig. Han säger att informationen från lärarna

till föräldrarna inte är tillräcklig och dessutom fungerar släktingar och vänner som tolk, vilket

inte är optimalt (2015, s.214–219).

Jag upplevde det ovannämnda problemet i mitt fall med Rosanna. Det finns olika

informationskanaler där man kan informera vårdnadshavare om deras barns psykosociala hälsa.

Tyvärr så minskar dessa informationskanaler när det gäller nyanlända invandrarbarn. Bristfällig

språkkunskap är det största hindret i en fungerande informationskanal som leder till samverkan

mellan vårdnadshavare och skolan. Till exempel vi pedagoger har ett fint tillfälle att få en

fungerande samverkansrelation vid varje hämtning och lämning, som tyvärr blir mindre

fungerande när det gäller invandrarbarn. Rosanna hämtades många gånger av sin storebror som

27

hade ett aggressivt beteende. När mamman hämtade henne så fick Rosanna fungera som tolk,

vilken inte är lämpligt. Det hände alldeles för många gånger att vi anlitade Rosannas syskon för

att få mamman informerad om verksamheten. Vi borde ha anlitat en professionell tolk när vi

behövde prata med mamman och informera henne om hur Rosanna mådde. Vi hade utan tvivel

nått bättre resultat både med Rosannas och föräldrarnas inkludering samtidigt som vi hade fått

ett bättre samförstånd och samverkan med mamman.

De nyanlända invandrarbarnen lär sig språket snabbare och detta leder till att de integreras

snabbare i samhället än sina föräldrar. Bunar menar att detta har lett till att maktpositionen inom

nyanlända invandrarfamiljer har förändrats (Bunar 2015, s.s.231–234). Detta har jag och mina

kollegor upplevt när det gäller Rosanna och vår relation med hennes familj. Jag tror att

Rosannas storebror har fått en större makt i familjen än vad som var brukligt på grund av

mammans kunskapsbrist i det svenska språket.

Bunar anser att starka relationer och öppna kommunikationskanaler mellan skolan och hemmet

är nödvändiga för barnets skolutveckling (Bunar 2015, s.216). Vi pedagoger vet att goda

relationer med elevens vårdnadshavare skapar en tryggare närmiljö för våra elever och skapar

tillit och förtroende för alla berörda. För att kunna skapa en meningsfull tillvaro för barnen på

fritidshemmet måste vi pedagoger bygga goda relationer till barnen och deras vårdnadshavare

och ta reda på barnens intresse och behov. Vi kan skapa en vi-känsla i gruppen genom goda

relationer. Jag tänker på apan i bildningsresa (Jonssons) och hans missnöje och undrar om detta

orsakades av en brist på relation mellan honom och omgivningen. En gemenskap skapar

möjligheter till inkludering och förutsättningar för en vi känsla i en grupp.

Dahlstedt (2017) skriver i Föräldrasamverkan i utanförskapets Sverige om vikten av

föräldrarnas roll i mångetniska miljöer och deras relation till skolan och samhället i stort. Hur

går samverkan till i ett mångetniskt område mellan skolan och hemmet? Han skriver att enligt

rådande riktlinjer bör föräldrar ses som en resurs, inte som ett problem (Dahlstedt 2017, s.99).

Enligt Dahlstedt fungerar “normalfungerande” föräldrar som en resurs och är ansvarstagande.

Men hur är den normala föräldern? Han beskriver en annan grupp av föräldrar som lever

parallellt med sina normer och värden som utanförskapsföräldrar. Dessa föräldrar beskrivs som

passiva och ointresserade av skolarbeten. De bär på en misstro gentemot det svenska samhället

som i sin tur förs över barnen (Dahlstedt 2017, s. 105).

28

Kulturskillnader och den etniska bakgrunden kan skapa negativa förutsättningar för

invandrarbarn och deras föräldrar. Min erfarenhet säger att deras föräldrar också vill vara

delaktiga i sina barns utveckling och hjälpa dem, fast kommunikationskanalen blockeras på

grund av språkskäl. Vårt första problem i det vardagliga arbetet är inte kulturskillnader, utan en

bristande kommunikationskanal. Att kunna förstå vad som sägs i ett samtal spelar en avgörande

roll i samverkan mellan vårdnadshavare och skolan. Vi kan skapa en tryggare miljö för både

elever och vårdnadshavare genom att inkludera föräldrar med olika etniska bakgrund i

samverkansprocessen. Vi kunde säkert skapa en bättre relation med Rosannas familj om våra

kommunikationskanaler inte hade brustit på grund av språksvårigheter. Vi hade kunnat undvika

både missförstånd, konflikt och utanförskap för alla berörda om det hade gått att ha en normal

kommunikation.

Mångfalden ska anses som ett måste för den interkulturella pedagogiska kompetensen enligt

Lahdenperä. Med interkulturell pedagogisk kompetens menar hon att personalen besitter ett

kunnande när det gäller migrationsfrågor som kan hjälpa dem att utveckla sin interkulturella

kompetens inom området. Vidare skriver hon att personalen skall besitta en förmåga att kunna

skapa en positiv, stabil och tillitsfull känsla för att kunna skapa sociala relationer som grund för

en samverkan mellan föräldrar och pedagoger (2108, s.4–5). Det är på sin plats att påpeka

nödvändigheten i att fritidshemsverksamheten behöver ha utbildad personal med utländsk

bakgrund för att skapa en interkulturell utveckling. Ett interkulturellt pedagogiskt

förhållningssätt är nödvändigt för att kunna bedriva interkulturell utveckling inom

verksamheten.

Slutord eller en redogörelse till akademin

Alsterdal förklarar essäskrivande som en läroprocess som innehåller flera dimensioner.

Processen hjälper författaren att måla en bild med allt fler och finare penseldrag (Alsterdal,

s.53–54). Man kan likna varje ord i en mening som ett penseldrag från konstnären i en tavla där

den ger en särskild känsla och betydelse för bildkompositionen. Med hjälp av Alsterdals

reflekterande synsätt har jag kunnat se mitt problemområde från olika perspektiv där jag har

hittat oväntade infallsvinklar. Under hela min skrivprocess har jag haft Apans bildningsresa i

åtanke och försökt förstå hur han kände sig, när han satt ensam i sitt utanförskap. Apan redogör

för akademin om sin ensamhet och känslan av utanförskap, i sin bildningsresa. Där han

beskriver sin bildningsprocess och sammanfattar sin vandring ”från dunkel till klarhet, från ett

29

liv styrt av instinkter till en högre andlig tillvaro”. Han måste känna sig verkligen ensam och

utanför och därför skickar han ett klagomål till akademien.

Jag har försökt skapa en större förståelse för mig själv och läsaren genom att använda mig av

essäskrivandet som metod. Under tiden som jag genomgick min skrivande process fick mina

tankar vingar och började sin resa tillbaka till början på 90-talet när jag som en ung tjej och

relativ nyinflyttad till Sverige skulle lämna min son till förskolan, som då kallades för daghem.

Jag minns väl vad jag kände dag efter dag, när jag upplevde ett totalt utanförskap på grund av

brist på information. Ingen av pedagogerna som arbetade på daghemmet tog sig tid att informera

mig om vad som planerades för dagen. Jag fick ingen information om hur dagen hade varit, hur

min son hade haft under dagen, om allt hade fungerat bra eller om det var något problem. Min

känsla av utanförskap blev inte mindre, den dagen jag bjöd hem min sons vän från daghemmet.

Han klev genom dörren och sa ”Här luktar det annorlunda”. “Jag tror att ni luktar annorlunda

eftersom ni är invandrare”. Den tanken som väcks hos mig är om man behöver ha kurser i olika

kulturer för hela befolkningen för att höja kulturkompetensen i hela samhället? Kommer det att

leda till att vi behandla varandra på ett bättre sätt? Är begreppet nyanlända ett bra ord eller är

det bättre att använda gamla begreppet invandrare? Begreppen nyanlända och invandrare kan

skapa en utanförskap känsla som kan leda till en vi och de känsla.

Att flytta till ett nytt land oavsett orsak innebär att man måste genomgå en hård och lång process

där man måste lära sig den nya landets språk och kultur. I denna process kan mycket komma

att förändras, såsom maktpositionen i familjeförhållanden, vilket kan leda till relationskriser.

Föräldrar kan känna sig mindre värda eftersom de får en beroendeställning till sina barn. Man

känner sig liten och otillräcklig som föräldrar. När jag återigen funderar kring mina

frågeställningar och syfte till denna essä så funderar jag att det främsta med den här skrivande

processen är att jag själv fått tänka kring hur jag har bemött eleven med olika etnisk bakgrund.

Vad jag ser som största problem är i första hand en bristande kunskap inom interkulturell

pedagogik och en bristande interkulturell kompetens. Fritidslärare behöver en pedagogisk

interkulturell kompetens för att kunna stimulera de nyanlända eleverna i sin lärandeutveckling.

Det som har varit intressant är betydelsen av ordet interkulturalitet som kan förändras sig i

fritidsverksamheten när det gäller flickor med olika etniska/religiösa bakgrund. Hur kan vi

planera olika aktiverna efter elevernas behov och intresse? Våra tankar skapas av våra

kulturella, religiösa och etniska skillnader, vilka kan skapa kulturkrockar. Kulturkrock som

uppstår på grund av skillnader mellan två olika kulturer, kan bidra till exkludering för våra

30

elever i verksamheten. Jag tror att vi gör ett stort misstag när vi blandar samman barnens

religion med barnets bästa. Jag vet att vi måste visa hänsyn till barnens religiösa bakgrund som

min kollega sa men vad har barnen för rättigheter och vad har vi för skyldigheter som lärare?

Vad som är bäst för barnen ska inte relateras till barnens religion och kultur. Barn är barn oavsett

barnets trosuppfattning eller kultur.

Vidare finns tecken på bristande reflektion i mitt arbete på grund av tidsbrist. Jag fick inte tid

att reflektera med mina andra kollegor om mitt dilemma. Ett annat problem kan vara att vi alla

tolkar läroplanen på olika sätt. Det är viktigt att all personal gör samma tolkning av de relevanta

begreppen så att man utgår ifrån gemensamma begrepp och mål. Vi fritidslärare bör visa hänsyn

till barnens föräldrar, angående deras eventuella svåra familjeförhållande, samtidigt måste vi

sätta barnens bästa i första rummet. Det är en del av mitt ansvar i min yrkesroll att lära eleverna

deras rättigheter samtidigt som jag försöker förstärka deras förståelse och solidaritet över

kulturella gränser i fritidshemmet. En av fritidshemmets viktigaste huvuduppdrag är att vägleda

och uppfostra goda demokratiska medborgare. Vi måste i alla lägen tänka på barnens bästa och

inte tillåta att deras kulturella eller religiösa bakgrund tar över. Vi måste lära oss att använda

olikheter som en resurs.

Alla aktiviteter skall vara genomtänkta och syfta till pedagogisk, social och demokratisk

inkludering som Nilholm och Göransson (2019) säger. Fritidshemmets uppdrag är att oavsett

elevernas etniska eller kulturella bakgrund att erbjuda dem en meningsfull

fritidsverksamhet. Fritidshemmen har i sitt uppdrag att med olika formella som informella

aktiviteter träna eleverna i att respektera varandra, visa hänsyn och att vara demokratiska i sina

beslut både mot sig själva och andra. Inkluderingen skapar en vi-känsla bland elever och hjälper

de att bli mera delaktiga i sin vardag.

En annan sak som jag har reflekterat kring var samverkan. En bättre samverkan mellan

fritidshemmet och vårdnadshavarna kan hjälpa till att förenkla inkluderingen av eleverna.

Kanske ett djupare samverkan kan avhjälpa en del av de hinder som vi möts av i vår

inkluderings arbete på grund av språksvårigheter. Det kom fram också att vårt första problem i

det vardagliga arbetet inte är kulturskillnader, utan en bristande kommunikationskanal. Att

kunna förstå vad som sägs i ett samtal spelar en avgörande roll i samverkan mellan

vårdnadshavare och skolan. Vi kan skapa en tryggare miljö för både elever och vårdnadshavare

genom att inkludera föräldrar med olika etniska bakgrund i samverkansprocessen.

31

Det är viktigt att vi inom fritidsverksamheten ständigt arbetar med värdegrunder och

fritidshemmets uppdrag och inte kategoriserar barnen efter deras trosuppfattning. Nu efter hand

tänker jag tillbaka på vad försökte Rosanna flagga med när hon dansade till Lalehs låt. Kanske

hon har försökt att visa oss sina tankar om sin inkluderingsprocess. Det finns många flickor i

vårt land som befinner sig i liknande situationer som Rosanna. Vad har vår verksamhet för

ansvar och möjlighet att hjälpa Rosanna att inte bli en av flickorna i världen, och få chansen att

bli inkludera i den svenska samhällskulturen? Enligt Lgr 11 ”undervisningen ska anpassa sig

till varje elevs förutsättningar och behov” (Lgr11 2109, s.6). Jag vet att skollagen skriver att

utbildningen ska vara likvärdig för alla elever, men stämmer detta verkligen för alla elever

inklusive flickor med olika etniska bakgrund? Men min fråga är att hur ska jag bemöta Rosanna

i hennes fall, när familjeförhållande säger annat? Jag vet vad skollagen säger och att alla har

rätt till sin trosuppfattning samtidigt vet jag vad interkulturell pedagogik är, men i verkligheten

kanske skolagern och interkulturalitet inte möts på samma nivå i det praktiska livet.

Vi måste arbeta för att skapa en positiv tidig relation med de nyanländas elevernas

vårdnadshavare. Vilket kan bidra till att eleverna kan snabbare utvecklas i sitt språk som i sin

tur kan skapa tillit och goda kamratrelationer hos dem. Man ställs dagligen inför olika

situationer där man måste visa moral, självkännedom, empati, plikttrohet och en helhet syns

både för gruppen och individen. Inkludering sker många gånger när en exkludering/assimilering

sker. Många gånger skapar olikheten exkludering. Vi inom fritidsverksamheten kan använda

dessa olikheter som hjälpmedel för att inkludera eleverna. Vi inom fritidsverksamheten måste

inse att i en mångkulturell mötesplats behöver man ha en interkulturell kompetens för att lyckas

med inkluderingsarbetet på ett smidigt sätt.

32

Referenslista

Alsterdal, Lotte (2014). Essäskrivande som utforskning, I: Burman, Anders (red.) (2014). Konst

och lärande: essäer om estetiska lärprocesser. Huddinge: Södertörns högskola

Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:sh:diva-23461

Bech -Karlsen, Jo (1998/1999). Jag skriver alltså är jag. En bok för fackskribenten som vill

berätta. Lund: Studentlitteratur

Bunar, Nihad (red.) (2015). Nyanlända och lärande - mottagande och inkludering. 1. utg.

Stockholm: Natur & kultur

Dahlstedt, Magnus. (2018). Föräldrasamverkan i utanförskapets Sverige. I: Pihlgren, A. S.

(red.) (2018) Föräldrasamverkan – att bygga tillit. Lund: Studentlitteratur, s. 97–118.

Fahlén, Marie (2013). Barn och det mångreligiösa samhället. I: Fjällhed, Anders & Jensen,

Mikael (red.) (2013). Barns livsvillkor: i mötet med skola och fritidshem. 1. uppl. Lund:

Studentlitteratur

Fritidshem. (2014). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=3301 Hämtad: [2020 1202]

Fritidshemmet: ett kommentarmaterial till läroplanens fjärde del. (2016). Stockholm:

Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=3720

Fritidshemmet: en samtalsguide om uppdrag, kvalitet och utveckling. (2011). Stockholm