kungligt som grannlåtfem kungliga tiaror resignade ur grannlåtskronetradition

www.kronmakaren.se

Empire – en sedeslös och njutningsdriven epok

Så beskrivs ofta den epok som kom att domineras av Napoleon och det hov han byggde kring sig och Josephine. Lyx och överflöd utan ände. Ögonvittnen från tiden har berättat om den sanslösa prakt som slösades, som om ingen framtid fanns. Allt i skuggan av den franska

revolutionen, som sedan länge förmörkat Paris och Europas gator. Det sägs att detta hov vida överglänste den kung de avsatte. En ny tid, ett nytt imperium – Empire.

Från detta hov och den här tiden härstammar de fem diadem som Kronmakaren under 2010 resignat genom den mer folkliga grannlåtskronetraditionen och trådslöjden.

En tradition där kvinnor i byarna imiterade de kronor de såg på adelskvinnorna och storbondedöttrarnas huvuden, ofta genom de brudkronor kyrkan ägde genom donation av just dessa kvinnor. Grannlåtskronorna kännetecknades av enklare material och lösningar än

de juvelerade kronorna och syftet med resignen var att erbjuda allmogens döttrar en glimrande grannlåt till deras egna bröllop. Kronmakaren vilar på grannlåtskronetraditionen,

men med de möjligheter och förutsättningar som samtiden erbjuder.

yze

Att översätta kungligt och juvelerat till trådslöjd är en utmaning jag antog för mig själv redan 2008.

Drömmen om en kollektion resignade grannlåtstiaror med det franska ursprunget från Josephine de Beauharnais och Desirée Clary.

Två franska kvinnor av enkel härkomst som genom fru fortuna kom att bli drottningar av två kungadömen och båda har dejtat samme man, Napoleon.

En helt makalös och sann saga visar det sig vara när jag kikar närmare på historien runt de fem tiarorna, och jag finner mig själv helt fången i 1800 talets Paris och händelserna runt dessa båda kvinnor och deras män, Napoleon och Jean Baptiste Bernadotte.

Att översätta deras juvelerade tiaraprakt till grannslåtskronor i glas, mässing, resin och plåt har stundom bara varit en trixig utmaning och ibland en ren njutning.

Morup den 24 februari 2010

Britten Toftarp, Kronmakaren

No1; Kamédiademet eller brudtiaran som den också kommit att kallas. Begreppet brudtiaran kommer sig av att den använts vid flertalet kungliga bröllop genom tiderna. Silvia hade den senast och det spås att Victoria kommer ha den på sitt bröllop 2010.

Diademet är i original gjort av guld med svart vita kaméer besatta av vita pärlor. Kaméerna i originalet består av bilder på Napoleon och bilder som symboliserar den rena kärleken och trofastheten. Diademet kan ha varit en gåva från Napoleon till Josephine för att sedan genom arv gått vidare till sondottern Josephine som kom att bli Sveriges drottning genom äktenskap med Jean Baptiste Bernadotte och Desirées son, Oskar I.

Det finns inga direkta förteckningar på att den här tiaran varit Josephines men det finns en liten ask med en målning av hennes dotter Hortense när hon bär den.

Grannlåtskopian i trådslöjd är gjord imässing, glas och resin. Kaméerna visartre gudinnor som representerar de tre kvinnor som en gång ägt dessa tiaror; Josephine av Frankrike, Josephine av Leuchtenburg samt Désirée Bernadotte. Ingen av dem född drottning men alla blev det genom mirakulösa händelser. Deras öden är sammanflätade i en glittrig väv av passion, svartsjuka och makt.

De övriga kaméerna är sagoféer och fjärilar som symboliserar förvandling och transformation, folkligt-kungligt, genom trollslag.

No 2; Ametistkronan är egentligen ett halsband som ingår i Drottning Josefinas ametistgarnityr. Den här kronan som vi, i original, ofta ser på Victorias huvud vid Nobelfester och stadsbesök är i grunden ett halsband av ametister och diamanter som genom en snillrikt konstruerad ställning av silver kan bilda en rund krona.

Under empiren blev den här typen av smycken med en färgad sten (ofta ametist) och vita diamanter i kontrast av högsta mode tillsammans med de åtråvärda kaméerna. Man hade också snillrika lösningar för att skapa nya smycken, så att halsband blir krona och bandeau kan bli två armband.

Diademen under den här tiden bars ju inte ensamma utan ofta präglades bärarinnan av en viss ”överhängdhet”, som vi skulle kalla det. En outfit kunde bestå av en eller två tiaror i kombination med en hårkam som höll samman uppsättningen i nacken. Därtill kommer ett eller två bandeau som fästs ovanför varandra i pannan (tänk pannband). Sen tillkommer stora örhängen s.k. girandoller, några halsband, armband, ett bröstsmycke och möjligen något juvelerat skärp.

I min grannlåtsversion av ametistkronan är ametisterna ersatta av lila vintageglas av tyskt ursprung och diamanterna har istället blivit Swarovskikristaller. Kronkransen är virad av ett vintage band i svart som minner om originalets sammetsfoder. Den här typen av kronor, diadem och tiaror fodras alltid för att skydda bärarens huvud. Alltid i en färg som döljs av hårfärgen.

No 3; ståltiaran i Kronmakarens trådslöjdade version. Här är originalets mässing och stål ganska exakt återskapat, då den här ”kopian” är gjord av just mässing, järn och stål samt vintage glaspärlor från 60-talet i palmetten. I mitten av palmetten syns rader av små fasetterade stålpärlor som är original och liknande de som ståltiaran bygger på. Att originalet gjordes av stål beror av alla Napoleons krig som bekostades genom att smälta ner grannlåt. Glimmande diamanter, som var empirens favoritsten, ersattes med fasetterat stål, som gav samma effekt i skenet av salongernas stearinljus.

No 4; De Leuchtenbergska safirerna som i original räknas till de pampigaste juvelerna i de kungliga samlingarna. I trådslöjd var den stora utmaningen att omtolka det täta juvelerade arbete som binder samman tiaran till något, möjligt att genomföra i trådslöjd. Det blev många reduceringar för att slutligen plocka upp ”safirerna” och den bladform som man kan skönja i originalet. För stabilitet lades en övre ring som håller delarna uppe. Även här användes vintageglas av tyskt ursprung samt swarovskikristall.

No 5; Désirées Diamant och rubintiara som i bouteckningen kallades guirlande föreställande en vinbärsranka. Originalet köptes in av Jean Baptiste Bernadotte för att bäras till kröningen av Napoleon och Josephine 1804 i Paris. Den finns numera i danska kungahuset och är det enda återstående diademet efter Désirée. I grannlåtsversionen blev det Swarovskistenar i rött och kristall samt lönnlöv. Utmaningen här var att inte låta sig bländas av alla kristaller och att lösa monteringsproblematiken med kristaller som sprätter.

Just nu är den här kollektionen aktuell för en samlingsutställning med rubriken Hemlängtan i produktion av jubileet Örebro 2010.

Den kommer att visas på Formens Hus i Hällefors under perioden 18-26 mars samt därefter, på Kapitän designstudio i Örebro under perioden 12 – 31 april

2010.

Kanske är du intresserad av att visa den hos dig? Eller kanske vill du att jag kommer och berättar om tiarorna och kvinnorna som ägt dem?

www.kronmakaren.se