kvalificering av svetskontrollant
TRANSCRIPT
1
Innehåll
Svetsbeteckningar på ritning 2
System
Svetsbeteckningsuppbyggnad
Svetsmått 12
Längdmått
Intermittent svets
Stumsvets
Alternativa stumsvetsbeteckningar med önskad svetskvalitet 16
EXEMPEL PÅ ANVÄNDNING AV SVETSBETECKNINGAR
Kavlitetsnivåer – Svetsförband i stål 20
ISO 6520
ISO 5817
Klassificering av diskontinuiteter och formavvikelser 22
Diskontinuiteter & formavvikelser 23
Visuell kontroll av svetsförband 49
Användning av svetsmätdon 53
2
Svetsbeteckningar på ritning
I takt med att svetsning började etableras som sammanfogningsmetod, uppstod även behovet att
på ett enkelt sätt specificera svetsning på ritningen. I början av fyrtiotalet, kom så de första
specifikt svenska standarderna för svetsbeteckningar (SS 665 - SS 667). År 1972 utarbetades
sedan en svensk standard (SS 2772), baserad på den internationella standarden ISO 2553.
Standarden innehöll dock två skilda beteckningssätt, vilket orsakade en del förväxlingsproblem.
När andra utgåvan fastställdes 1984, eliminerades förväxlingsrisken genom att en streckad
referenslinje infördes i svetsbeteckningen, dessutom anpassades standarden i sin helhet till ISO
2553.
För att svetsbeteckningarna ej skulle förväxlas med de gamla, rekommenderades det i Sverige att
laxstjärten alltid skulle ritas ut. Standarden har under årens lopp genomgått ytterligare revisioner.
Förregående revision av SS-ISO 2553 fastställdes 1994 och var gällande fram till och med 28
januari 2014 och har därigenom blivit väl inarbetat inom svensk industri.
Den nu gällande standarden heter SS-EN ISO 2553:2014 och är anpassad för att även täcka in det
amerikanska systemet som används inom AWS och Asme. Standarden innehåller därmed två
olika tekniska lösningar för att specificera svetsförband: System A (det i Europa och Sverige
tidigare tillämpade systemet) och system B (det amerikanska systemet). Några ytterligare
förändringar som gjorts i utgåva :2014 är:
- Möjlighet att i anslutning till grundsymbolen lägga till nominella mått för spalt, fogvinkel och
djup på fogberedning.
- En alternativ grundsymbol finns för att enbart specificera stumsvets, utan att precisera
fogtyp. Konstruktören överlåter då valet av svetsmetod, fogtyp och fogutformning till tillverkaren
/ produktionsavdelningen. Alternativet kan vara fördelaktigt då olika leverantörer ibland använder
olika svetsmetoder, vilka kräver en för metoden anpassad fogutformning.
Systemet med standardiserade svetsbeteckningar, medger att konstruktören på ett enkelt sätt kan
ange var det skall svetsas, typ av svets, måttangivelser, acceptanskrav mm.
En absolut förutsättning för att systemet skall fungera effektivt, är dock att såväl
konstruktörer som svets- och kontrollpersonal är väl insatta i de standardiserade
beteckningarna och dess innebörd.
3
SYSTEM A & B
a) Svetssymbol för system A b) Svetssymbol för system B
a) Svetsbeteckning för system A b) Svetsbeteckning för system B
Två eller flera hänvisningslinjer kan kombineras med en enda referenslinje för att indikera
placeringen av identiska svetsar
4
SVETSBETECKNINGS UPPBYGGNAD
System A
1. Hänvisningslinje
2. Referenslinje
3. Laxstjärt
4. Orienteringslinje
5. Grundsymbol
Det är valfritt att placera den streckade referenslinjen över eller under den heldragna.
På en och samma ritning får dock endast en metod tillämpas.
Flera referenslinjer
Två eller flera referenslinjer kan användas för att beteckna flera på varandra liggande svetsar . Den första svetsen ska anges på referenslinjen närmast pilspetsen.
a) System A - Pilsidan (symbol på referenslinjens heldragna komponent)
c) System B - Pilsidan (symbol under referenslinjen)
b) System A - Andra sidan (symbol på referenslinjens streckade komponent)
d) System B - Andra sidan (symbol över referenslinjen)
e) Samma svets lagd med fyra olika alternativ a) till d)
4
5
5
Uppgifter som kan förmedlas via svetsbeteckningar
- Var svetsen skall placeras
- Typ av svets, fogvinkel, spalt, djup på fogberedning
- Vilken sida av en osymetrisk svets som skall fogberedas
- Krav på full genomsvetsning eller begränsat svetsdjup
- Eftersvetsning från rotsidan
- Svetsrågens form (urgröpt, struken eller rågad)
- Anslutning till grundmaterial (mjuk övergång)
- Fast eller löst rotstöd, insatsring
- Mått på svets (a-mått, z-mått, svetslängd)
- Omfattning av svets (intermittent, runt om, zigzag-svets, kedje-svets)
- Var svets skall utföras (verkstad / vid montage)
- Acceptanskrav - hänvisning till kvalitetsnivå (svetsklass, SS-ISO 5817,)
- Svetsmetod (SS-ISO 4063)
- Tillsatsmaterial (SS-ISO 2560)
- Svetsläge (ISO 6947)
- Referens till svetsdatablad (WPS)
6
VAR SVETSEN SKA PLACERAS
Grundsymboler, i enlighet med tabell 1, kan placeras på referenslinjen i både system A och
system B som en indikation på vilken svetstyp som ska göras.
Grundsymboler utgör en del av svetsbeteckningen och ska ritas ut på referenslinjen, vanligtvis
vid mittpunkten.
Grundsymboler kan kompletteras med:
– tilläggsymboler (se 4.5 och tabell 3)
– mått (se avsnitt 5)
– tilläggsinformation.
Orienteringen på grundsymbolerna får inte ändras.
Bilaga B innehåller riktlinjer för toleranser och övergångar för stumsvetsar, kantsvetsar och
kälsvetsar.
Om det inte är möjligt att skapa en tydlig figur med hjälp av symboler kan tvärsnitt av svetsar
ritas och måttsättas.
Nr Benämning Figur
(streckade linjer visar förband före svetsning)
Symbola
1 Svets i I-fog
2 Svets i V-fog
3 Svets i Y-fog med brett fasdjupb
a Den gråa linjen ingår inte i symbolen. Den visar positionen för referenslinjen.
b Stumsvetsar genomsvetsas helt om inget annat anges av mått i svetsbeteckningen eller med hänvisning till annan information såsom svetsdatablad.
c Kan användas till förband med fler än två komponenter.
7
Nr Benämning Figur
(streckade linjer visar förband före svetsning)
Symbola
4 Svets i halv V-fogb
5 Svets i halv Y-fogb
6 Svets i U-fog
7 Svets i J-fog
8 Svets i radiefog
9 Svets i halv radiefog
10 Svets i kälfog (kälsvets)
a Den gråa linjen ingår inte i symbolen. Den visar positionen för referenslinjen.
b Stumsvetsar genomsvetsas helt om inget annat anges av mått i svetsbeteckningen eller med hänvisning till annan information såsom svetsdatablad.
c Kan användas till förband med fler än två komponenter.
8
Nr Benämning Figur
(streckade linjer visar förband före svetsning)
Symbola
11 Pluggsvets (i slits eller runt hål)
12
Motståndspunkt (inklusive pressvetsning i system A)
13
Smältpunkt (inklusive pressvetsning i system B)
14 Motstånds-sömsvets
15 Smältsömsvets
16 Bultsvets
17 Svets i V-fog med brant lutande fogytorb
a Den gråa linjen ingår inte i symbolen. Den visar positionen för referenslinjen.
b Stumsvetsar genomsvetsas helt om inget annat anges av mått i svetsbeteckningen eller med hänvisning till annan information såsom svetsdatablad.
c Kan användas till förband med fler än två komponenter.
9
Kombinationer av grundsymboler
Grundsymboler kan kombineras efter behov för att representera särskilda svetskonfigurationer.
Dubbelsidiga stumsvetsar
Grundsymbolerna ska arrangeras mitt emot varandra på referenslinjen, inklusive all
information, när de används för att beteckna symmetriska svetsar.
Vid symmetriska dubbelsidiga svetsar med identiska symboler och mått ska den streckade
referenslinjen utgå för system A (se tabell 2).
Ett exempel på en asymmetrisk, dubbelsidig svets visas i tabell A.3.
Nr Svetstyp Illustration av svetsa Symbolb
1 Svets i dubbel V-fog
2 Svets i dubbel halv
V-fog
3 Svets i dubbel U-fog
4 Svets i dubbel halv Y-
fog och kälsvetsar
a Svetsar kan ha delvis eller fullständig inträngning (genomsvetsat), detta ska indikeras med måttsättning i svetsbeteckningen (se tabell 5) eller genom hänvisning till annan information såsom svetsdatablad.
b Den gråa linjen ingår inte i symbolen. Den visar positionen för referenslinjen.
10
Nr Benämning Symbola Exempel på tillämpninga Figur
10 Svets runt om
Exempel A
Exempel B
Exempel C
11 Svets mellan två punkter
a Den gråa linjen ingår inte i symbolen och ingår för att visa symbolpositionen enbart på referenslinjen och/eller hänvisningslinjen.
b Svetsar som ska vara strukna eller rågade utan efterbehandling specificeras genom användning av respektive tilläggssymboler. Svetsar som ska vara strukna eller rågade med hjälp av efterbehandling eller kräver en plan men inte en yta i jämnhöjd kräver tilläggsinformation, t ex genom not i laxstjärten på svetsbeteckningen.
Andra symboler i enlighet med ISO 1302 kan användas för att ange ytfinish.
c Fattningskanterna ska ha en mjuk övergång genom svetsning eller efterbehandling. Uppgifter om efterbehandling kan anges i arbetsinstruktionerna eller i svetsdatabladet.
d Svetsföljden kan anges på ritning med notering i laxstjärten eller genom hänvisning till svetsdatablad (WPS).
e I system B, används den även för att beteckna svets i dubbelflänsad stumfog (see 4.5.5.6)
f M = material som ska ingå i den slutliga svetsen, MR = material som ska avlägsnas efter svetsning. Mer information om material kan inkluderas i laxstjärten eller någon annanstans.
g Förklaringar till a, z, n, l och (e) ges i avsnitt 5.
11
LAXSTJÄRT
Laxstjärten är ett valfritt element som kan läggas till i slutet av den heldragna referenslinjen (se figur 7) där tilläggsinformation inkluderas som en del av svetsbeteckningen, till exempel:
a) kvalitetsnivå enligt ISO 5817, ISO 10042, ISO 13919 etc.;
b) svetsmetod, referensnummer enligt ISO 4063 eller förkortning,
a) tillsatsmaterial enligt ISO 14171, ISO 14341, etc.,
d) svetsläge enligt ISO 6947;
e) tilläggsinformation som ska beaktas vid tillverkning av förbandet.
Informationen ska visas i en lista och separeras med snedstreck (/), [se figur 7 a)].
En sluten laxstjärt ska enbart användas för att hänvisa till en specifik instruktion t ex hänvisning till ett svetsdatablad (WPS), svetsprocedurprotokoll (WPQR) eller annat dokument [se figur 7 b)].
Upprepning av tilläggsinformation i beteckningar i en ritning bör undvikas. I stället ska en enstaka allmän anteckning användas.
a) Öppen laxstjärt b) Sluten laxstjärt
Figur 7 - Exempel på användning av en laxstjärt i svetsbeteckningar
12
Svetsmått Mått ska placeras på samma sida av referenslinjen som dess grundsymbol (se tabell 5 and figur A.1).
I ritningar ska måttenheterna tydligt framgå. Dubbla måttenheter ska undvikas. Om det är önskvärt att visa konverteringar från ett måttsystem till ett annat ska en konverteringstabell inkluderas i ritningen.
LÄNGDMÅTT
Nominella svetslängdmått ska placeras till höger om grundsymbolen.
Om längdmått saknas ska svetsen vara kontinuerlig utmed hela fogens längd, förutom om en beteckning för svets från punkt till punkt används, då går svetsen enbart mellan de markerade punkterna.
Start- och slutpunkter för svetsar som inte är kontinuerliga utmed hela fogen ska inte ingå i svetsbeteckningen, utan visas tydligt på ritningen.
INTERMITTENT SVETS
Mått för intermittenta svetsar ska placeras till höger om grundsymbolen (se tabell 5):
a) antal delsvetsar, n
b) delsvetsens längd
c) avstånd mellan delsvetsar, e (inom parentes)
Ett multiplikationstecken ska placeras mellan antalet delsvetsar, n, och längden på delsvetsen, l. Om antalet delsvetsar inte är angivet ska den intermittenta svetsen läggas utmed fogens hela längd.
ANM. Andra metoder, som vanligtvis används i Stillahavsområdet, för att beteckna intermittenta svetsar visas i Bilaga C.
Kedjesvetsar
Svetsbeteckning för kedjesvetsar ska innehålla all information om svetsarna på båda sidor om förbandet.
Sicksacksvetsar
Svetsbeteckningar för sicksacksvetsar ska markeras med symbolen”Z” över referenslinjen (se tabell 3, post 13). Om information om offset saknas ska centrum för delsvetsarna på ena sidan av förbandet överensstämma med centrum förmellanrummen på motsatta sidan av förbandet. I annat fall ska offset specificeras i laxstjärten eller någon annanstans.
Svetsens utbredning
Extra svetslängder i slutet av intermittenta svetsar ska specificeras med hjälp av separata svetsbeteckningar.
Fog utan svets i ändarna av intermittenta svetsar ska anges i ritningen.
13
STUMSVETS
Inträngningsdjup
Kravet på inträngningsdjup ska placeras till vänster om grundsymbolen (se tabell 5, nr 1).
Om tvärsnittsmått saknas ska stumsvetsar alltid vara helt genomsvetsade.
Om förbandets geometri eller bearbetning inte är angiven kan en alternativ symbol användas för att markera stumsvetsar i ritningar, genom att ange nödvändig svetskvalitet - se avsnitt 7.
Om rotvulst är nödvändig ska minimimåttet för den placeras till vänster om rotvulstsymbolen (se figur 3).
Nr Svetstyp Figur Symbola Kommentarer
1 STUM
1.1
Fullständig
inträngning
(genomsvetsat)
s = inträngningsdjup
ANM. 1
Sakna
s uppgifter till
vänster om
grundsymbolen
anger detta att
stumsvetsen ska
vara genomsvetsat.
1.2 Delvis
inträngning
s = inträngningsdjup
Bokstaven s ska
ersättas med krävt
mått.
1.3 Intermittent
n = antal delsvetsar
l = nominell längd
på delsvetsarna
e = avståndet mellan
delsvetsar
n, l och e ska
ersättas med de
värden som krävs.
14
Nr Svetstyp Figur Symbola Kommentarer
1.
4
Intermittent
kedjesvets
n = antal
delsvetsar
l = nominell längd
på delsvetsarna
e = avståndet
mellan delsvetsar
n, l och e ska
ersättas med de
värden som
krävs.
.
1.
5
Intermittent
sicksacksvet
s
n = antal
delsvetsar
l = nominell längd
på delsvetsarna
e = avståndet
mellan delsvetsar
n, l och e ska
ersättas med de
värden som
krävs.
1.
6
Svets i
radiefog
s =
inträngningssdju
p
bokstaven s ska
ersättas med
krävt mått.
15
Nr Svetstyp Figur Symbola Kommentarer
2.2
Kälsvets
med
angiven
inträngning
s = s mått för kälsvetsar
2.3 Olika
katetlängd
z1 ≠ z2
Om de z-mått som krävs
inte kan anges tydligt med
hjälp av svetsbeteckningen
ska detta förtydligas på
ritningen eller indikationer
ges på ritningen eller i
annat dokument.
z1 och z2 ska ingå i
svetsbeteckning och det z-
mått som krävs ska anges, t
ex z14 z28
2.4 Intermittent
Eller
n = antal delsvetsar
l = nominell längd på
delsvetsarna
e = avståndet mellan
delsvetsar
de värden som krävs för
a och z ska ingå i
svetsbeteckningen.
n, l och e ska ersättas med
de värden som krävs.
16
Alternativa stumsvetsbeteckningar med önskad svetskvalitet Den alternativa symbol som visas i tabell 10 kan användas för att beteckna stumsvetsar genom att bara ange önskad svetskvalitet. All extra information ska anges i enlighet med denna standard.
När denna metod används bestäms fogberedning och svetsmetod(er) av tillverkaren för att uppfylla angiven svetskvalitet.
ANM, All annan information anges i svetsdatabladet eller annan dokumentation på basis av tillgänglig utrustning. Olika svetsdatablad kan användas i andra verkstäder med annan utrustning, men den tekniska ritningen behöver inte revideras för varje verkstad.
Tabell 10 - Alternativ förenklad stumsvetssymbol
Symbol Beskrivning
Stumsvets som saknar angiven fogberedning
Ett exempel på en svetsbeteckning baserad på den svetskvalitet som önskas visas i figur 8.
Svetsar med fullständig genomsvetsning ska inte måttsättas (se avsnitt 5).
Figur 8 - Exempel på en svetsbeteckning baserad på önskad svetskvalitet
17
EXEMPEL PÅ ANVÄNDNING AV SVETSBETECKNINGAR
De exempel som ges i Bilaga A är enbart exempel och avsedda att visa korrekt tillämpning av ritningsprinciper. De är inte avsedda för att representera bra konstruktionsmetoder eller för att ersätta kod- eller specifikationskrav.
Figur A.1 visar exempel på fullständiga svetsbeteckningar som anger placeringen av alla delar.
a) Exempel på fullständiga svetsbeteckning i enlighet med system A
b) Exempel på fullständig svetsbeteckning i enlighet med system B
Förklaring
1 grundsymbol (kälsvets)
2 tilläggssymbol (konkav kälsvetskontur, montagesvets, svets runt om)
3 kompletterande information (metallbågsvetsning med belagd elektrod (SMAW)/metod 111 i enlighet med ISO 4063)
4 mått (5 mm nominellt a-mått för intermittent kälsvets som består av 4 delsvetsar som är 100 mm långa med 200 mm mellanrum mellan delsvetsarna)
5 laxstjärt
6a referenslinje (heldragen)
6b streckad linje (identifieringslinje) - enbart system A
Figur A.1 - Exempel på fullständiga svetsbeteckningar (5 mm nominellt a-mått för kälsvets, som består av 4 delsvetsar som är 100 mm långa med 200 mm mellanrum mellan delsvetsarna)
18
Exempel på användning av brutna hänvisningslinjer
Nr Svetsbeteckning för system A Figur Svetsbeteckning för system B
1
2
3
19
N
r
Svetsty
p
Sida Svetsbeteckning för system A Figur Svetsbeteckning för system B
1
Svets i
halv V-
fog
Svets i
kälfog
Svets i
J-fog
Svets i
halv Y-
fog
Pilsida
n
Andra
sidan
Pilsid
an
Andra
sidan
2
a)
Stumsve
ts
Pilsida
n
2
b)
Stumsve
ts
Andra
sidan
a Den streckade linjen ska i första hand dras under den heldragna linjen.
b För pluggsvetsar ska hålets diameter anges med hjälp av symbolen Ø.
c Orienteringen av slitsen ska visas på ritningen eller anges på annat ställe.
20
Kvalitetsnivåer – svetsförband i stål
INLEDNING
Ända sedan svetsning som sammanfogningsmetod började tillämpas, har olika metoder
använts för att förmedla krav på svetsförbandens kvalitet, från konstruktör till produktions-
och kontrollpersonal.
Arbetet med att skapa en svensk standard för kvalitetsnivåer (svetsklasser), påbörjades i mitten
av sjuttiotalet. I april 1980 utkom en försöksstandard för ”smältsvetsar i stål – svetsklasser” (SS
06 61 01), omfattande fyra olika svetsklasser. Smärre ändringar gjordes därefter och i maj 1983
gavs den ut som svensk standard.
I början av nittiotalet påbörjades arbetet med en internationell (ISO) standard för
kvalitetsnivåer, den 26e februari 1993 gavs denna ut som svensk standard med beteckningen
SS-ISO 5817 (EN 25817). Standarden har sedan reviderats och den idag gällande utgåvan heter
SS-EN ISO 5817:2014.
Ett verktyg för att åstadkomma ”rätt” svetskvalitet
Avgörande för huruvida en svetsad konstruktion kommer att fungera tillfredsställande under
hela sin livslängd, är beroende av kvaliteten hos de enskilda svetsförbanden. Många faktorer
måste vägas in såsom:
- Konsekvens med avseende på funktion, säkerhet och livslängd
- Typ av belastning (statisk, dynamisk)
- Utnyttjandegrad
- Risk för sprödbrott
- Krav via kunder, produktstandarder, myndighetsföreskrifter
Genom sitt val av kvalitetsnivå påverkar även konstruktören produktionskostnaderna. En
högre kvalitetsnivå medför vanligen ökade kostnader pga mer omfattande för- och
efterarbeten. Något som ofta förbises, är de ökade kostnaderna för kontroll och reparationer
som en högre kvalitetsnivå medför. Det optimala, och således önskvärda är att konstruktören
väljer lägsta acceptabla kvalitetsnivå för varje enskilt svetsförband.
Kunskap viktig !
För att systemet med kvalitetsnivåer skall fungera tillfredsställande, är det av största vikt att
samtliga inbegripna i konstruktion, produktion och kontroll är införstådda med de krav en viss
svetsklass medför. Standarden för kvalitetsstyrning vid svetsning; ISO 3834, kräver att företaget
kan verifiera kompetens för alla som har att visuellt kontrollera svetsförband.
21
1. Konstruktören
Strävan bör vara att alltid välja lägsta acceptabla kvalitetsnivå, med hänsyn tagen till
belastning, funktion, säkerhet och livslängd
2. Produktion (arbetsledning, svetsare)
Kvalitetsnivån ger svetsaren information om kraven på det färdiga svetsförbanden, men
också en indikation, om vilken omsorg som krävs när det gäller fogberedning,
inpassning, svetsning och efterarbete.
3. Kontrollpersonal
Ingående kunskap om standardens acceptanskrav är en absolut förutsättning
för en tillförlitlig utvärdering.
Det bör framhållas att det absolut vanligast kontrollförfarandet inom svensk industri är
att den visuella kontrollen gör av den enskilde svetsaren.
Andra viktiga aspekter att beakta är kvalitetsnivåernas betydelse vid planering av
kvalitetsstyrande åtgärder och kontrollberedning. Även på säljsidan är kvalitetsnivåerna viktiga
att känna till, då olika krav behöver relateras till vad företaget klarar av och ekonomiska
aspekter
Jämförelse mellan SS 06 61 01 och SS-EN ISO 5817:2014
SS 06 61 01 SS-EN ISO 5817:2014
- WA
- WB B
- WC Högre krav C
- WD D
Som framgår av tabellen ovan har antalet kvalitetsnivåer (svetsklasser) således minskat från
fyra till tre, då WA har utgått.
I den tidigare svenska standarden SS 06 61 01 fanns dessutom möjlighet att ange tilläggskrav
enligt nedan:
- K När högre krav sälls på svetsens förmåga att motstå korrosion
- T Krav på täthet
- U Högre krav på svetsens utmattningshållfasthet
- Y Enbart krav på yttre diskontinuiteter och formavvikelser hos svetsen
Enligt SS-EN ISO 5817:2014 finns möjligheten att ange tilläggskrav med avseende på utmattning, ev. övriga
tilläggskrav får anges i klartext.
För att underlätta rapportering av olika diskontinuiteter och formavvikelser har referenser till
SS-EN ISO 6520-1 (Klassificering av geometriska diskontinuiteter och formavvikelser i metalliska material)
införts.
22
Klassificering av diskontinuiteter och formavvikelser
I samband med kontroll och provning av svetsförband är det väsentligt att kontrollresultatet
rapporteras på ett klart och entydigt sätt. Rapportering kan ske genom att ange eventuella
avvikelser i klartext eller genom att klassificera dessa enligt någon standard. Sedan många år
finns ett av IIW etablerat system med bokstavsbeteckningar för klassificering av
diskontinuiteter och formavvikelser på röntgenfilmer. I och med tillkomsten av SS-EN ISO
6520-1 (Klassificering av geometriska diskontinuiteter och formavvikelser i metalliska material)
har systemet förfinats, genom att fler typer av diskontinuiteter omfattas, samt att
möjligheterna att ange lokalisering och utbredning förbättrats. Klassificering sker med hjälp av
ett tresiffrigt tal (huvudgrupp), dessutom kan en fjärde siffra anges för en mer detaljerad
klassificering.
Standarden omfattar följande huvudgrupper av diskontinuiteter och formavvikelser:
1. Sprickor 2. Håligheter 3. Fasta inneslutningar 4. Bindfel och ofullständig genomsvetsning 5. Formavvikelser 6. Diskontinuiteter och formavvikelser som ej kan hänföras till någon av grupperna
ovan
EXEMPEL: VARMSPRICKA
Klassificering enligt SS-EN ISO 6520-1: 1011
(längsgående spricka i svetsgodset)
23
Diskontinuiteter & formavvikelser
VARMSPRICKOR
Segringsspricka
Varmsprickor har fått sitt namn från att de bildas vid hög temperatur (över 1200°C). De
uppstår under påverkan av krympspänningar, när stelningskristallerna från båda sidor av
svetsen möts och en liten materialvolym i svetsens centrum ännu inte har stelnat.
Under stelningsförloppet koncentreras smältan på element som sänker stålets
stelningstemperatur. När stelningskristallerna från svetsens båda sidor möts, kommer en
mycket liten materialvolym i smält fas ha sämre materialegenskaper än svetsgodset ¡ samt
behöva ta upp stora krympkrafter. Risken för varmsprickbildning påverkas av halten
föroreningar/legeringsämnen i den sist stelnande lilla materialvolymen.
24
Kännetecken
Denna typ av sprickor uppträder vanligtvis I
svetsens mitt och utbreder sig längs svetsen.
Ibland kan den förläggas till vänster eller höger
sida i svetsen pga ojämn värmeavledning, vilket t
ex är fallet då två olika tjocka plåtar
sammanfogas. Sprickan kommer då att förskjutas
mot den tunnare plåten. Spricktypen är vanligare
i kälsvetsar än stumsvetsar pga att det är svårare
egen Spänningstillstånd som regel råder för en
kälsvets.
Därför har den även namnet “kälsvetssprickor”.
Sprickans utbredning är lika med svetssträngens
höjd. Det är mycket ovanligt att en varmspricka
initierar sprickbildning I efterföljande
svetssträngar men det händer Se bild.
Som regel går sprickorna upp till ytan, men det förekommer även att de stannar strax under
ytan och förblir osynliga för ögat vilket gör dem riktigt farliga. Vid en jämförelse av utseendet
mellan varmsprickor och hydrogen-/utmattningssprickors uppvisar varmsprickorna ¡ regel en
mer avrundad sprickspets.
Varför uppkommer varmsprickor
Svetsgodset har en hög halt av ämnen som kol, svavel, fosfor och niob. Svavel bildar skikt av
järnsulfid och blandar man in mangan så kan dessa ersättas av små korn av mangansulfid.
Avgörande för halten av dessa ämnen i svetsgodset är grundmaterialets sammansättning samt
uppsmältningsgraden vid svetsning.
Hög uppsmältningsgrad ses ofta vid exempelvis häftsvetsning och vid Svetsning av rotsträngar.
Dessutom blir svetsens geometri ofta ofördelaktig vid svetsning av rotsträngar, vilket
ytterligare ökar risken för varmsprickor.
Tänk på att graden av uppsmältning varierar mellan olika svetsmetoder. En svetsmetod som
kännetecknas av kraftig uppsmältning är pulverbågsvetsning. Men det är även skillnad mellan
manuell metalbågsvetsning och TIG Tungsten Inert Gas.
25
Vid svetsning med slaggskyddade svetsmetoder som manuell metallbågsvetsning,
pulverbågsvetsning och MAG-svetsning med pulverfylld rörelektrod, påverkar även typen av
elektrodbeläggning/flux halten av föroreningar i svetsgodset. De basiska elektrodtyperna
bildar en slagg vars sammansättning har en viss svavelrenande effekt och är därför mer
resistenta mot varmsprickbildning.
För att bedöma risken för varmsprickbildning vid pulverbåg- svetsning, tillämpas ibland
nedanstående formel, viken bygger på blandsvetsgodsets analys. Trots att formeln i första hand
är tillämpbar för pulverbågsvetsning, så ger den en god bild av hur olika legeringsämnen och
föroreningar inverkar på risken för varmsprickbildning.
UCS: ”Units of crack susceptibility”
UCS=230C+190S+75P+45Nb-12,3Si-5,4Mn-1
Ett UCS-värde av 10 eller mindre indikerar att
risken för varmsprickor är mycket liten. Är
värdet 30 eller däröver är risken för varmsprickor
stor.
Vid pulverbågsvetsning bör UCS-värdet ligga under 25 för rotsträngar och under 19 för
kälsvetsar.
Vid reparationssvetsning av äldre stålkonstruktioner ska man vara uppmärksam på risken för
varmsprickbildning, då dessa stål kan innehålla höga halter av grundämnena svavel och fosfor
pga. av äldre tillverkningsmetoder. Detsamma gäller om svetsning absolut måste utföras i s.k.
automatstål (ståltypen är ej avsedd för svetsning). Dessa ståltyper är speciellt framtagna för
maskinbearbetning och har en förhöjd svavelhalt för att få en fördelaktig spånbildning.
Ogynnsam stelningsgeometri, d.v.s. svetsens bredd är för liten i förhållande till dess höjd.
Svetsens bredd bör vara minst lika stor som dess höjd för att minska risken att få för snabb
avkylning. Ogynnsam stelningsgeometri kan även uppkomma vid svetsning av en rotsträng,
det beror på att svetsaren vill säkerställa uppsmältningen i roten och fullständig
genomsvetsning och ökar tillförseln av värme. Men detta bidrar till att öka uppsmältning av
grundmateralet och ogynnsam geometri .
Kraftiga krympspäningar kan uppkomma till följd av hård inspänning, ojämna spaltöppningar
eller olämplig svetsföljd.
Pga. att grundmaterialet är kallare än svetsen, stelnar svetsen från smältgränserna och inåt i
mitten av fogen och är därför svagare i det område som svetsen spricker i.
Ett speciellt problem kan uppstå vid svetsning av T-förband med dubbla kälsvetsar när dessa
svetsas samtidigt. Kommer svetsningen i “otakt”, så att
den ena svetsen utförs en bit före den andra, kan varmsprickbildning uppkomma i den svets
som släpar efter. Den eftersläpande svetsen kommer då att utsättas för kraftiga krympkrafter
från svetsen på den motstående sidan i ett ömtåligt skede av stelnandet.
26
Övriga faktorer som bidrar till varmsprickor är stor spaltöppning och ofullständig
genomsvetsning. Detta medför att stelnandet
i svetsens centrum fördröjs, vilket främjar sprickbildning. En svets utförd med en konkav
svetsråge är mer benägen för varmsprickbildning än motsvarande svets med konvex svetsråge.
En konvex svetsråge har dock andra nackdelar och är därför inte önskvärd. En ökning av
svetshastigheten påverkar både stelningsgeometri n som smältbadets längd i negativ
bemärkelse, vilket ökar risken för varmsprickbildning. Används isolerande rotstöd påverkas
såväl stelningsriktning som stelningsförlopp vilket kan vara negativt för svetsen.
Förebyggande åtgärder
Var observant på materialets sammansättning och undvik om möjligt stål med höga halter av
svavel och fosfor vid materialval. Detta gäller speciellt vid köp från grossister, vilka ibland tar
sitt material från länder med föråldrade ståltillverkningsprocesser.
Minska strömstyrkan, på det sättet erhålls mindre mängd smält grundmaterial i svetsgodset.
Skifta polaritet från DC-positiv till AC- eller DC-negativ. Modifiera fog beredningen så att
uppsmältningen av grundmaterialet minskar (minskad rätkant).
Minimera spaltöppningar och fixera/häftsvetsa så att grundmaterialet är låst under
svetsarbetets gång.
Svetsa med basiska elektroder eller basiskt svetspulver. Kalciumet i höljet reducerar
svavelmängden i svetsgodset. Detta bidrar även till en ökad seghet i svetsgodset. Vid mycket
svåra inspänningsfall eller höga halter av icke önskvärda ämnen kan ett autentiskt
tillsatsmaterial användas.
- Svetsa i en balanserad och väl genomtänkt svetsföljd.
- Arbeta med små och många strängar.
- Välj inte för stora dimensioner på tillsatsmaterialet.
- Pendla inte. Pendling bidrar till varmare grundmaterial-ökad insmältning samt ökad
hårdhet i den värmepåverkade zonen (HAZ).
27
HYDROGENSPRICKOR (KALLSPRICKOR)
Kallsprickor
Andra benämningar på denna tup av sprickor är vätesprickor, härd sprickor,
smältgränssprickor “underbead cracks”, “root cracks” eller ‘toecracks”. Sprickorna är som regel
placerade i den värmepåverkade zonen (HAZ) och orienterade parallellt med smältgränsen. De
kan i sällsynta fall även uppträda i svetsgodset med varierande orientering där de kan vara
svåra att identifiera
De uppstår vid temperaturer under 2000C (därav benämningen kallsprickor), ibland flera
timmar eller dagar efter avslutad svetsning. Ju tjockare materialet är destu längre tid bör det
vara innan ev provning utförs. Hur lång tid man behöver vänta varierar och tider mellan 16—72
timmar förekommer. Att vänta minst 48 timmar torde vara brukligast. Sprickorna är förädiska,
eftersom de är väldigt skarpa och inte alltid går upp till ytan. Även I de fall de går upp till ytan
kan de vara svåra att upptäcka med blotta ögat. För att hitta en kallspricka i ett material bör
man använda magnetpulverprovning samt ultraljudsprovning. Magnetpulverprovning för att
kontrollera på ytan och ultraljudsprovning för att utföra den volymetriskaprovningen. Vid
radiografisk provning (röntgen) kan sprickorna vara svåra att upptäcka om inte
strålningsriktningen är optimal, dvs, att den i stort sett sammanfaller med sprickans
utbredning i tjockleksriktningen.
Tvärspricka
Underbead
crack HAZ
Tåspricka
Hydrogensprickor i HAZ hos en stumsvets.
Tåspricka
HAZ
Rotspricka
Underbead crack
Hydrogensprickor i HAZ
hos en kälsvets.
28
Varför uppkommer kallsprickor?
För att en kallspricka skall bildas behöver det finnas tre saker:
• Spänningar
• Hydrogen (fukt)
• Hårda strukturer (Martensit)
Spänningar
Spänningar uppkommer alltid i ett svetsförband. Det kallas egenspänningar. Det är inte
ovanligt att det förekommer spänningar upp till grundmaterialets sträckgräns. Innan man
startar en svetsning måste man fundera hur man kan minska egenspänningsnivån i
svetsförbandet.
Nedan finner ni en lista över de faktorer som bidrar till en ökad spännings koncentration
Konstruktiv utformning
Konstruktören bör i största möjliga mån minska antalet förband i sin konstruktion. Samt
placera förbanden där de gör minst skada i konstruktionen.
Svetsmetod
Värmepåverkan
Svetsföljd
Kylning
Efterbehandling
Faktorer som påverkar svetsegenspänningarnas/
deformationernas storlek:
1. Konstruktiv utformning
2. Sammansättningsmetod
3. Svetsförfarande
4. Svetsföljd
5. Efterbehandling
Konstruktiv utformning
Konstruktören kan bidra till lägre
svetsegenspänningar genom att minska antalet svetsar och svetsgodsmängden. Strukna svetsar
kan exv föreskrivas, svetsrågen ger inte något tillskott vad det
gäller hållfasthet utan orsaker enbart större
svetsegenspänningar.
Likaså bör minsta möjliga a-mått väljas med hänsyn till hållfastheten. Viktigt är
även att beakta om det finns möjlighet att tillgodoräkna sig inträngningen vid
svetsning av kälsvetsar.
Undvik svetskorsningar och anhopningar av svetsar och i möjligaste mån. Då
svetsar i olika riktning möts eller korsar varandra uppstår treaxliga spännings
tillstånd.
Det är en fördel att undvika alltför styva konstruktionsdelar (grovt material), som
inte kan ge efter vid den oundvikliga krympningen.
29
Sträva efter att fördela svetsförbanden symetriskt runt konstiuktionens neutralaxel.
Vid grövre material är X-fogar att föredra framför V-fogar, då svetsgodsvolymen
blir betydligt mindre. Dessutom kan svetsningen utföras symetriskt, vilket
reducerar vinkeldeformationen.
Använd i största möjliga mån hela plåtar för att minimera antalet svetsar. Överväg
även andra möjligheter som bockning och pressning.
Intermittenta svetsar av typen sicksack- eller kedjesvetsar är fördelaktigt att använda när så är
möjligt. Risken för korrossion och rostsprängning måste dock beaktas, liksom risken för
syrafickor om galvanisering skall ske. Kommer konstruktionen att utsättas för dynamisk
belastning är vanligen en fortlöpande svets med mindre a-mått att föredra. Detta pga att
spänningsnivån i regel är högre i början och i slutet av en svets, liksom att olika svetsdefekter
där är mer vanligt förekommande.
Vid insvetsning av tunn plåt kan det vara praktiskt att knäcka plåten lätt i t.ex.
kryssform, för att få den mer eftergivlig.
Spänningsnivån kan därigenom reduceras
och deformationerna göras mindre
iögonfallande.
Diskutera alltid utformningen av svetsfixturer
med verkstad och produktionstekniker
redan på konstruktionsstadiet!
Sammansättningsmetod
För att undvika obehagliga överraskningar och misslyckanden pga. stora deformationer eller
kraftiga egenspänningstillstånd bör svetsarbetet noggrannt gås igenom och planeras i förväg.
Vikten av detta ökar naturligtvis med konstruktionens komplexitet och med ökad
godstjocklek, men kan ibland vara nog så väsentligt även för tämligen enkla detaljer och
konstruktioner.
Att tvingas konstatera att exv bearbetningsmån saknas på den färdiga detaljen är inte värst
upplyftande.
Olika svetsare använder ofta olika samman sättningsteknik vilket leder till en
spridning av deformationsbilden. Utförs en efterföljande maskinbearbetning i
automatiska bearbetningsmaskiner, kan detta i olyckliga fail leda till haverier om ett verktyg
äntrar detaljen under snabbmatning.
Problematiken med svetsegenspänningar och därav efterföljande deformationer kan angripas
på två principiellt olika sätt:
A) Förbockning, förspärLniflg och förvinkling
B) Fixering
Gäller det att minska svetsegenspänningarna, är alt A) avgjort bäst. I regel är denna metod
dock endast tillämpbar på enskilda detaljer och enklare konstruktioner.
30
Större konstruktioner kan däremot med fördel delas i mindre sektioner, där förbockning, -
spänning eller -vinkling då kan tillämpas. Innan den slutliga sammansättningen sker kan de
mindre sektionerna vid behov riktas på lämpligt sätt.
OBS ! Vid svetsning av tryckkärl får häftsvetsar ej svetsas över enligt gällande regelverk.
Genom att använda svetsfixturer och jiggar kan såväl positionering som själva
svetsarbetet förenklas. Det är fördelaktigt om både häftning och svetsning kan utföras i samma
fixtur. Hur avancerat utförande av fixturen som fordras bör ställas i relation till förväntad
tidsvinst, toleranskrav samt seriestorlek. Många gånger kan tämligen enkla fixturer vara av
mycket stort värde.
Resultatet av att “hålla emot” deformationen blir dock högre svetsegenspänningar. För att
minimera svetsegenspänningarna bör hjälpverktyg och fixturer utformas, så att rörligheten ej
begränsas i samtliga riktning.
Nedanstående punkter bör beaktas vid utformning av jiggar och fixturer:
— Robust, skall motstå svetssprut, värme, krympkrafter och slipdamm
— Kylning kan erfordras om svetsning sker vid förhöjd arbetstemperatur
— Kraftiga fixeringspunkter
— Enkel och exakt positionering
- Enkel att använda
— God åtkomlighet för svetsning (metodberoende)
— Gynnsamt svetsläge
— Periodiskt underhåll, mätpunkter
Svetsförfarandet
Hur kan hydrogensprickor undvikas?
Fogberedning: En noggrannt utförd fogberedning och tillpassning ger inte
bara goda förutsättningar till ett bra svetsresultat, utan påverkar även
svetsegenspänningar gynnsamt. En ojämn spaltbredd medför att svetsaren
måste minska hastigheten och fylla i med mer tillsatsmaterial, vilket i sin tur ger en ojämn
värmetillförsel med ökade svetsegenspänningar som resultat.
Svetsmetod: Valet av svetsmetod är naturligtvis beroende av ett flertal olika
faktorer. Det kan dock konstateras att mekaniserade och automatiserade
svetsmetoder är fördelaktiga att använda, då svetsningen kan ske snabbt och med jämn
hastighet.
Vid användning av en symetrisk eller osymetrisk X-fog kan vinkeldeformationen
minimeras genom lämplig strängplanering. Svetsningen sker då omväxlande från
sida till sida.
31
Svetsföljd
Den planerade svetsföljden fastställs i en s k svetsplan. Erfarenhet är din största
tillgång vid upprättande av svetsplaner. En viss vägledning vad det gäller
svetsegenspänningar och deformationer kan dock erhållas ur olika tabellverk och
datorprogram. I det av Force institutes utvecklade svetsberedningsprogrammet
Svejsplan kan exv teoretiskt beräknade uppgifter på krympkraft, tvärkrympning
och vinkeldeformantion erhållas för en specifik svetsprocedur.
Ett annat mycket användbart tabellverk heter “Svejsespaendinger og svejse
deformationer, formelsamling” (K 72001/15) och ges ut av Force institutes.
Bygg upp ditt erfarenhetskapital, genom att notera vilken sammansättningsmetodik och vilka
svetsprocedurer som använts, samt mått och vinklar före respektive efter svetsning.
Efterbehandling
Nivån av svetsegenspänningar i en färdig detalj eller konstruktion kan i efterhand
reduceras med hjälp av avspänningsglödgning, provbelastning eller vibrationsteknik.
Vanligaste varianten i Sverige är avspänningsglödgning. Avspänningsglödgning
kan utföras på såväl hel konstruktion som lokalt svetsföband.
Vid avspänningsglödgning värms konstruktionen till mellan 500 - 600°C och hålls vid denna
temperatur i några timmar för att sedan svalna långsamt i luft.
Mycket viktigt vid avspänningsglödgning är att uppvärmning och avsvalning går så långsamt
att temperaturen följs åt i såväl grova som klena sektioner. Vid ett alltför forcerat
temperaturförlopp uppstår nya spänningar och deformationer.
En av våra större industrier skiljer mellan tre typer av konstruktioner vid
avspänningsglödgning
1. Komplicerade konstruktioner. Gods > 80 - < 20 mm.
Uppvärmning: 50°C /tim upp till 200°C. Hålltid 10-15 tim, sedan 50°C /tim upp till max
temperatur.
Svalning: 25°C /tim ned till 200°C, sedan fri svalning.
2. Medelsvåra konstruktioner. Gods <80 mm. skillnad i godstjocklek max 4:1.
Uppvärmning 50- 75°C /tim.
Svalning: 25-50°C /tim ned till 200°C, sedan fri svalning.
3. Enkla konstruktioner. Gods <60 mm. skillnad i godstjocklek max 3:1.
Uppvärmning: 150 °C /tim.
Svalning 100 °C /tim ned till till 200°C, sedan fri svalning.
Vid lokal avspänningsglödgning av svetsförband värms svets och angränsande
material med exv elektriska mattor. Det området på var sida om svetsen bör vara
2,5√ rörets radie x rörets godstjocklek (mm).
Avspänniningsglödgning — inverkan på materialegenskaper
Innan en avspänningsglödgning sker, bör det undersökas att inte materialets egen
32
skaper kommer att påverkas i negativ riktning. För kol -, kolmanganstål sker i allmänhet en
förbättring (sänkning) av omslagstemperaturen. Stål med höga niob-
och vanadinhalter kan däremot få en kraftigt försämrad omslagstemperatur.
Likaså bör försiktighet iaktas beträffande finkornsstål legerade med aluminium
och mangan, en kraftig nedsättning av sträckgränsen kan här uppkomna.
De för ögat synliga verkningarna av svetsegenspänningarna är krympning, olika
former av deformatiorier som vridning, böjning, buckling och i sämsta fall sprick-
bildning.
Det bör beaktas att det råder ett motsatsförhållande mellan svetsegenspänningar och
deformationer. En konstruktion som deformerats kraftigt har i regel en mindre grad av
svetsegenspänningar än en konstrktion utan synbara deformationer.
Svetsegenspänningarnas betydelse
Svetsegenspänningar i sig är sällan orsak till ett totalhaveri hos en svetsad konstruktion.
Däremot anses de kunna bidra till uppkomsten av:
- Spröda brott
- Utmattningsbrott (Dragspänningar ökar sprickors propageringshastighet)
- Spänningskorrosion .
- Hydrogensprickor
- Skiktbristningar
- Instabilitet, buckling (Viktigt att beakta vid tunnväggiga skalkonstruktioner)
- Kast och vridning vid maskinbearbetning
Svetsegenspänningarna kan alltså väsentligt påverka
funktionsstabiliteten hos en svetsad
konstruktion i flera avseenden!
I svetssammanhang är det därför självklart att
försöka minimera svetsegenspänningarna och
samtidigt undvika alltför kraftiga deformationer.
Svetsegenspänningar och deformationer
Alla former av smältsvetsning medför en mycket
lokal uppvärmning av grundmaterialet. Som en följd
av uppvärmning sker en utvidgning av svetsgods och angränsande grundmaterial. Utvidgning
förhindras dock successivt av det omgivande materialet vilket leder till en stukning av
svetsförbandet. När så
svetsgods och angränsande grundmaterial svalnar sker en krympning som resulterar i
bestående dragspänningar. Dessa bestående spänningstillstånd kallas svetsegenspänningar.
Svetsegenspänningarna breder ut sig i olika riktningar i materialet och man skiljer
mellan:
Längsspänningar - Spänningar i svetsens längdriktning.
Tvärspänningar - Spänningar tvärs svetsens längdriktning
Prependikulärspänningar - Spänningar i materialets tjockleksriktning
33
Förspänning är en annan metod som kan utnyttjas för att skapa ett gynnsamt
egenspänningstillstånd. Detta kan ske såväl mekaniskt eller termiskt.
Att fixera detaljerna i förhållande till varandra är den absolut vanligaste
sammansättningsmetoden. Det kan ske med hjälp av häftsvetsning, spännjärn, eller fixture
Används belagda elektroder för häftsvetsning, är basiska elektroder att föredra då
dessa ger ett segare svetsgods, mer motståndskraftigt mot sprickbildning.
Häftorna bör vidare ha tillräcklig storlek för att stå emot svetsegenspänningarna.
De isotermer som bildas vid svetsning med manuell metallbåge och gassvetsning får ett ett
mycket ojämt utseende, jämfört med de som bildas vid mekaniserad svetsning.
Svetsparametrar: Som tidigare nämnts är en hög
svetshastighet att föredra, men
en kompromiss är ofta nödvändig för att undvika
en alltför snabb avkylning och
därmed ökad hårdhet i HAZ (materialberoende).
Ström och spänning är variabler knutna till valet
av typ och dimenssion av
tillsatsmaterial och kan därför inte påverkas i
någon större omfattning.
Generellt gäller ju färre svetssträngar, desto större krympning, svetsegenspänningar.
Strängplanering: Vid svetsning av symetriska stumfogar det viktigt att tänka igenom i vilken
följd svetssträngarna skall läggas. Är det väsentligt så bör strängföljd specificeras i
svetsdatabladet, ibland kan dock svetsaren behöva friheten att variera strängföljden för att
kunna korrigera och balansera ut
deformationer under svetsarbetet.
När en V-fog svetsas kommer roten på denna att fungera som ett gångjärn och för varje sträng
som läggs ökar vinkeldeformationen.
Nedan följer en sammanfattning av enkla grundregler att beakta vid val av
svetsföljd:
- Dela upp störra konstruktioner i mindre enheter, vilka färdigsvetsas och riktas
före slutlig sammansättning .
- Sträva efter fri rörlighet så långt som möjligt
- Svetsa förbanden i ordning efter krympningens storlek (Störst går först!)
- Fördela i möjligaste mån svetsningen symetriskt runt neutralaxeln
- Svetsa från centrum av konstruktionen och utåt
- Svetsa mot fri ände
- Tillämpa om möjligt förbockning, förspänning, förvinkling
- Används fixturer, så sträva efter att enbart begränsa rörligheten i en riktning
- Tillämpa bakstegssvetsning vid behov
- Fogbered noggrannt och undvik ojämn spaltöppning
- Minimera svetsrågar och a-mått
34
Förebyggande åtgärder
- Ha en tidig kontakt med konstruktör
- Planera sina inköp av stålmaterialet
- Planera sin svetsning
- Torra tillsatsmaterial
- Förhöjd arbetstemperatur
- I speciallfall: överlegerade austenitiska rostfria tillsatsmaterial
Några olika varianter att beräkna kolekvivalenten förekommer, men den kanske mest använda
är nedanstående IIW-formel, vilken är tillämpbar för C-, C-Mn och mikrolegerade stål.
5156
VMoCrCuNiMnCEc
Obs ! Kolekvivalenten bör för största noggrannhet beräknas utifrån uppgifterna i chargeintyget.
Avkylningshastigheten är beroende av tillförd sträckenergi ”heatinput”,
materialtjocklek och värmeflödets vägar bort från svetsen. I praktiken används
begreppet kombinerad eller sammansatt godstjocklek för att beskriva det omgivande
materialets kylförmåga.
Sträckenergin (Q) beräknas utifrån använda svetsparametrar enligt nedanstående
formel:
v
IuQ
1000
60
Q: Sträckenergi (kJ/mm) : Svetsmetodens verkningsgrad
u: Spänning (v)
I: Strömstyrka (A)
v: Framföringshastighet (mm/min)
36
Porer
I smält form kan stål lösa förhållandevis stora mängder gas, men när svetsen sedan
stelnar avtar lösligheten och gaserna tvingas ut. De gasblåsor som inte hinner upp till
ytan bildar porer i svetsgodset. Porerna kan uppträda enskilt, jämt fördelade eller
anhopade i samlingar och i måttliga mängder har de relativt liten inverkan på
svetsförbandets hållfasthet.
Trots att porer i är relativt ofarliga i sig, kan de dock försvåra detektering av mer
allvarliga defekter med oförstörande provning. Det kan även vara en indikation på att
tillsatsmaterial eller fogytor varit fuktiga dvs att svetsgodset håller en hög hydrogenhalt.
Var därför extra observant på ev sprickbildning !
Jämt fördelade porositeter i svetsen orsakas vanligen av fukt hos tillsatsmaterial eller
på fogytor. Vid svetsning med gasskyddade svetsmetoder kan orsaken även vara
skadade slangar eller otäta ventiler.
Mer koncentrerade poransamlingar och maskformade porositeter ”worm-holes” härrör
vanligen från föroreningar som exempelvis fett eller olja på fogytorna.
Bildas maskhål, tyder det på att kraftig gasutveckling förekommit. På en röntgenfilm
framträder dessa i ett karakteristiskt fiskbensmönstrat utseende
Kännetecken
Porer kan ibland ses på ytan av en svets, medan porer inuti svetsgodset endast kan detekteras med hjälp av oförstörande provning. Den lämpligaste metoden är radiografering , eventuella porer framträder då tydligt som mörka prickar på en röntgen- film.
Vid svetsning av dubbelsidig kälsvets ses i regel flest porer i den sist lagda svetsen, pga att reträttvägen i botten förslutits och all gas måste passera upp genom svetsgodset.
Gaskyddade svetsmetoder
Vid svetsning med gasskyddade metoder som MIG/MAG och TIG krävs ett fullgott
gasskydd. Störningar i gasskyddet eller kontaminering av skyddsgasen ger porer i
svetsgodset. Nedan ges några exempel på orsaker till detta:
- Otillräckligt gasflöde
- Mycket svetssprut i gaskåpan
37
- För kraftigt gasflöde (luft sugs med in i ljusbågen genom injektorverkan)
- Drag (öppnande av port, utsug för nära, utblås från tryckluftsverktyg, mm)
- Skadade slangar eller kopplingar
I sällsynta fall kan otillräcklig mängd av kisel och mangan i svetsgodset medföra att
kolmonoxid bildas med porbildning som resultat. Avbrännan av dessa ämnen är större
vid svetsning med ren koldioxid (CO2) än vid svetsning med blandgas (Ar/CO2). Vid
svetsning med koldioxid (CO2) kan avbrännan kompenseras genom att välja en
svetstråd med högre halt legeringsämnen, exempelvis OK Autrod 12.64.
Manuell metallbågsvetsning
Vid manuell metallbågsvetsning kan porsamlingar lätt
uppkomma i startögonblicket, innan ljusbågen
stabiliserats. Starttekniken är viktig, en alltför
långljusbåge under ett kort ögonblick ger porer. På en
röntgenfilm syns det mycket tydligt om svetsaren har en
bra startteknik, i annat fall syns dessa regelbundet
återkommande porsamlingar vilka sammanfaller med
elektrodbytena.
Svetsning av material med hög svavelhalt kan också
medföra bildning av porositeter. Detta problem förekommer i stort sett enbart i
samband med reparationssvetsning av äldre stålkvaliteter där hög svavelhalt kan
förekomma.
Rostskyddsmålad plåt
Svetsning av rostskyddsmålad ("primad") plåt kan under vissa omständigheter ge
problem med porbildning, speciellt vid MAG-svetsning. Mängden bildade porer är
beroende av ett flertal faktorer såsom, färgtyp, skikttjocklek, typ av skyddsgas och
tillsatsmaterial.
Hur undviks porer ?
Att undgå porositeter handlar mycket om renhet, dvs att undvika fukt och föroreningar hos
såväl tillsatsmaterial som på fogytor. För gasskyddade svetsmetoder är det viktigt att ett
fullgott gasskydd upprätthålls under hela svetsarbetet, samt att skyddsgasen ej kontamineras.
Även svetstekniken är viktig då exempelvis en lång båglängd kan orsaka porer, liksom en
alltför kraftig lutning av svetspistolen vid svetsning med MIG-/MAG- och TIG-svetsning.
38
BINDFEL
Bindfel är en mycket förrädisk typ av defekt, orsakad av ofullständig sammansmältning mellan svets och fogytor. De ligger orienterade mot den ursprungliga fogytan, med en maximal höjd motsvarande svetssträngens höjd, men kan även förekomma ¡ ytan mot föregående svetssträng. Utbredningen i längsled kan under olyckliga omständigheter bli relativt lång. På grund av sin form och utsträckning har bindfelen stor
anvisningsverkan, vilket medför att brott lätt initieras utifrån dem vid såväl dynamisk som statisk belastning. Bindfel förekommer framför allt vid MIG-/MAG-svetsning med homogen trådelektrod. Svetsning med rörelektrod ger kraftigare inträngning och därmed mindre risk för bindfel. Bindfel är svåra att upptäcka vid oförstörande provning. Röntgen ger svårigheter då bindfel normalt har en liten utsträckning i strålningsriktningen. Ultraljud är en lämpligare metod men har begränsad användbarhet i de tunnare plåtdimensionerna. Ultraljudprovning kan användas ned till ungefär 7 mm materialtjocklek om svetsens rot- och toppsida slipas. Vikten av att svetsaren ges tillräcklig åtkomlighet kan inte nog påpekas. En av förutsättningarna för att undvika bindfel är att svetspistolen kan vinklas i optimalt läge, och att långa utstick kan undvikas. Tänk på att öka fog vinkeln om man använder halv-V fog i tjockare material.
Varför uppkommer bindfel?
Man kan oftast inte ange bara ett skäl till vad som orsakar bindfel, då det sannolikt är flera saker som spelar in tex felaktig lutning av svetspistolen tvärs svetsen (värmebalans erfordras, så att båda fogkanterna smälts upp). — För stor smälta som rinner före, varvid underliggande sträng ej kommer i kontakt med ljusbågen. — För långt utstick (strömstyrkan sjunker med minskad inträngning som följd). — Otillräcklig sträckenergi. — För liten fogvinkel vilket bidrar till att åtkomligheten minskar. — Vassa diken mellan svetssträngar (risk för otillräcklig uppsmältning av dikenas botten).
Förebyggande åtgärder
— Se till att åtkomligheten är tillfredsställande, så att optimal pistolvinkel kan användas och långa utstick undviks. — Undvik att bygga upp alltför stora tvärsnitt av svetgods med en sträng. Lägg hellre flera tunna strängar. — Slipa ur ev. diken mellan svetssträngarra. Använd tillräcklig fogvinkel. I övrigt är det mycket en fråga om att anpassa strömstyrka, spänning och framföringshastighet.
39
SMÄLTDIKE
Smältdiken kan uppstå i övergången mellan svets och anslutande material. Smältdiken utgör skarpa anvisningar som kan vara en startpunkt för en spricka. Detta gäller särskilt svetsförband utsatta för dynamisk belastning, där utmattningshållfastheten och därmed livslängden kan försämras betydligt i den svetsade konstruktionen om det finns smältdiken. En svetsare som arbetar med utmattningsbelastade konstruktioner måste kunskap i smältdikenas inverkan på konstruktionens livslängd. Hur man undviker dem och hur man tar bort dem om de uppstår.
Varför uppkommer smältdiken?
Svetsaren använder för hög strömstyrka. Andvänder för grov elektrod i förhållande till plåttjocklek. Olämplig pendlingsteknik. Felaktigt vinklad på elektroden eller på svetspistolen. För hög värmetillförsel genom andra orsaker.
Förebyggande åtgärder
Använd lämpliga svetsdatablad så strömstyrkan, elektroddiameter, framföringshastighet, elektrodvinkel och strängteknik blir rätt.
Metoder att reducera befintliga smältdiken och förbättra utmattningshållfastheten.
Initiering av utmattningssprickor kan fördröjas genom att förbättra geometrin i övergången mellan svets och grundmaterial och därmed minska anvisningsverkan. Skapa ett gynnsamt egenspänningstillstånd i området (införa tryck-spänningar).Polering (slipning) innebär att övergången mellan svets och grundmaterial slipas. Genom att polera en radie i detta område blir övergången mjuk och anvisningsverkan minskas. Dessutom avlägsnas de mikrosprickor och slaggpartiklar som ofta finns i övergången mellan svets och grundmaterial. Observera att slipreporna ska löpa längs den huvudsakliga belastningsriktningen (längs kraftflödet). I praktiken innebär det ofta att slipstift måste användas. Slipning med vinkelslipmaskin är inte att rekommendera! Om man skall slipa med en vinkelslip så bör detta utföras med en polerskiva Metodens nackdelar är främst att den är tidsödande och att operatören exponeras för vibrationer vid sliparbetet. TIG-behandling innebär att övergången mellan svets och grundmaterial smälts upp och jämnas ut med hjälp av en TIG-brännare. En jämn och fin övergång erhålls, dessutom hinner en del “innefrusna” slaggpartiklar komma upp till ytan. Om man använder denna metod skall det finnas en utprövad WPS för endamålet. Tyvärr kan det ibland uppstå att svetsaren ”kör” för varmt vilket bidrar till deformationer i konstruktionen allra helst om man TIG behandlar en liv plåt.
40
Ett gynnsamt egenspänningstillstånd kan skapas genom att på olika sätt införa tryckspänningar i det kritiska området. En spricka kan nämligen endast propagera under inverkan av dragspänningar. Exempel på åtgärder som förbättrar egenspänningstillståndet är att utföra Hammering (purrning), lokal komprimering samt kulblästring. De här metoderna kan fördröja initieringstiden för utmattningssprickor.
TÄNDMÄRKEN
Sprickor i tändmärke Libertyfartyg
Tändmärken eller tändsår förekommer som regel vid svetsning med manuell metallbåge men både vid TIG samt MIG/MAG kan de uppstå om svetsaren är ouppmärksam. När ett tändmärken uppstår förs elektroden mycket snabbt över materialets yta som får både uppvärmning och avkylning i ett snabbt förlopp. Mikrosprickor kan då bildas i anslutning till tändmärkena på grund av den snabba avkylningen och risken för sprickor ökar med ökad härdbarhet (kolekvivalent) hos materialet.
41
Dessa mikrosprickor kan i sin tur utgöra startpunkter för vidare sprickbildning. Eventuella tändmärken bör slipas bort och resultatet kan kontrolleras med exempelvis penetrant- eller magnetpulverprovning.
Varför uppkommer tändmärken?
Precis som det låter på namnet så uppstår tändmärken genom att svetsaren tappar eller oavsiktligt kommer åt materialet med elektrodspetsen. Ibland används materialet bredvid svetsfogen för att värma upp elektrodspetsen innan den återtänds i svetsfogen. Detta är något som man INTE ska göra!
De kan även uppstå vid återledarklämman om det är dålig kontakt mot materialet eller om svetskablarnas isolering skadats.
Förebyggande åtgärder:
Svetsaren kan se till att alltid stänga av svetsmaskinen om man är i ett trångt utrymme eller ha elektroden lös. Är man rädd för porer vid start kan man ”torka” elektroden på en lös plåt bredvid fogen. Ha god kontakt vid sin återledarklämma och se till att kabeln inte är skadad. Alltid ha bra samt hel isolering på sina
svetskablar. Låta återledarklämman sitta nära svetsfogen så strömmen inte behöver vandra rund i konstruktionen.
SKIKTBRISTNINGAR
Vid utvalsningen av ett material, kommer även icke metalliska inneslutningarna som sulfider
och oxider att valsas ut i stråk parallella med valsriktningen. Detta ger sämre
materialegenskaper i tjockleksriktningen
(Z-riktningen) jämfört med egenskaperna i valsriktningen. Utsätts materialet för kraftig
dragbelastning i tjockleksriktningen kan skiktbristningar uppstå i gränsskiktet mellan metall
och inneslutning. Kraftig dragbelastning i tjockleksriktningen som leder till skiktbristningar
kan uppkomma genom svetsegenspänningar eller yttre laster.
Skiktbristningar kan även ge sig tillkänna vid t ex valsning eller termisk skärning.
Skiktbristningarna fortplantar sig mellan de utvalsade inneslutningarna i stålet och får
därigenom ett karakteristiskt trappstegsformat utseende. Själva brottytorna har i allmänhet ett
träaktigt utseende.
Ökad hydrogenhalt och ökad kolekvivalent ökar risken för kallsprickbildning, vilka ibland kan
initiera skiktbristningar.
42
Varför uppkommer skiktbristningar?
Otillräckliga materialegenskaper i
tjockleksriktning i förhållande till
belastning. Belastning i
tjockleksriktningen kan orsakas av
svetsegenspänningar, spänningar till
följd av kraftig inspänningsgrad eller
yttre laster. Speciellt utsatta är
svetsförband vars smältgräns ligger
parallellt med plåtens valsriktning,
som t ex vid olika former av T-
förband och hörnförband, samt
förband där hög inspänningsgrad
råder, som t ex vid
insvetsning av genomgående röranslutningar i plåtar.
Förebyggande åtgärder
Problemet med skiktbristningar är i första hand ett materialproblem. Det ligger i
konstruktörens ansvar att välja ett material med rätt egenskaper som krävs för
tjockleksriktningen. Förbättrade egenskaper i tjockleksriktningen kan uppnås genom en
effektiv svavelrening, t ex genom vakuum- Behandling. Andra verksamma metoder är att
tillsätta små mängder titan och zirkonium eller cerium, vilket ökar inneslutningarnas hårdhet
så att de har kvar sin form vid valsningen.
Tillsats av cerium reducerar dessutom
svavelhalten i stålet. Man kan med ultraljudsprovning redan i förväg kontrollera förekomst av
utvalsade inneslutningar i hela plåtar eller utsatta partier. Man bör dock vara medveten om att
inneslutningar kan öppnas upp när en plåt kall bearbetas genom exempelvis bockning så att
“nya” indikationer uppkommer. Konstruktören kan också vidta olika konstruktiva åtgärder för
att minska risken för skiktbristningar.
Vid reparationer av material benäget för skiktbristningar kan olika påsvetstekniker (“buttring”)
tillämpas, dessutom kan en väl avvägd svetsföljd vara fördelaktig.
43
PIPE
Pipe/Kratersprickor
När en metallsmälta stelnar
uppkommer till följd av krympningen
en sughålighet, s k kraterspricka/pipe i
den sist stelnade delen. Svetsning är i
princip en stålgjutningsprocess i
miniatyr och precis på samma sätt som
att det bildas en kraterspricka i götets
toppände, kan det bildas en
kraterspricka när svetsen avslutas. En
kraterspricka är morotsformad och har i
botten kraftigt segrade partier, vilka lätt
spricker upp och bildar en med
varmsprickor närbesläktad form av
sprickor,
s k kratersprickor. En kraterspricka är lokaliserad till centrum av svetsens ändkrater och djupet
är vanligen omkring halva svetssträngens höjd.
Vid röntgen kan det vara lätt att förväxla en kraterspricka med en por, det som skiljer dessa åt
är att en kraterspricka på röntgenfilm framträder mörkare och mer intensivt svärtad i mitten
och ibland har en s k “svans” i anslutning.
Kännetecken
En pipe är lokaliserad till svetsens avslutning och återfinns i centrum av svetsens
ändkrater. Vid första anblicken kan en pipe se ut som en por, men lokaliseringen i
ändkraterns centrum avslöjar att det troligen är frågan om en pipe. Var uppmärksam
på om sprickor förekommer i anslutningen till pipen.
Djupet av en pipe är vanligen omkring halva svetssträngens höjd till helt igenom den
samma
Vid radiografering framträder en pipe (liksom en por) som en mörk prick på
röntgenfilmen. Vid bedömning av filmen blir därför lokaliseringen avgörande om det
kan anses vara en por eller inte. Har strålningsriktningen varit gynnsam kan en pipe
skiljas från en por, genom att den är mer intensivt svärtad i mitten. Förekommer
sprickbildning i anslutning till pipen drar detta ner betygssättningen.
Varför uppkommer kratersprickor?
Olämplig svetsteknik när svetsen avslutas.
44
Förebyggande åtgärder
Förbättrad teknik vid svetsens avslutande. Det vill säga att fylla efter med svetsgods för
att kompensera krympningen. Lämpligen sker detta genom att göra en återgående
rörelse med upprepade återtändningar innan avslut görs.
En annan åtgärd är att göra svetsavslutet på en speciell s k “stopp-plåt” utanför
svetsfogen.
SLAGGINNESLUTNINGAR
Slagginneslutningar utgörs av rester ifrån den skyddande slagg som täcker svetssträngen då
slaggskyddade metoder som manuell metallbåge, pulverbågsvetsning och MAG-svetsning med
flussfylld rörtråd används. De är sk volymetriska diskontinuiteter, ofta med ett triangelformat
tvärsnitt och kan förekomma som isolerade partiklar eller i form av längre stråk. Är inte
slaggningen tillräckligt omsorgsfullt utförd, resulterar detta i slagginneslutningar. Bidragande
orsaker till slagginneslutningar är även konvexa svetsrågar (slagg fastnar hårt i anslutningen
mot fogytan) samt brännsår och håligheter i övergång mellan svets och fogyta.
Slagginneslutningar påverkar de flesta materialegenskaperna negativt, t.ex. formbarhet och
korrosionshärdighet, men kan också vara gynnsamma genom att underlätta skärande
bearbetning.
Kännetecken
Med hjälp av röntgenprovning kan slagginneslutningar lätt hittas. På en röntgenfilm
framträder de tydligt som mörka stråk, ofta uppbrutna i mindre delpartier. Det bör dock
noteras att den slagg som bildas vid svetsning med självskyddande rörtråd (Innershield)
innehåller en viss mängd barium. Detta medför att ev. slagginneslutningar under vissa
omständigheter (låga energinivåer) kan komma att framträda som ljusare partier på en
röntgenfilm. Utbredningen i längsled kan under olyckliga omständigheter bli lång om det
slarvats med slaggningen. I kvalitetsvivå D är det tillåtet med långainneslutningar i viss
omfattning medan korta slagginneslutningar i viss omfattning ät tillåtna i alla tre
kvalitetsnivåerna.
Förebyggande åtgärder
Avlägsna alla slaggrester omsorgsfullt innan nästa svetsträng läggs. Har slaggfickor bildats bör
dessa slipas ur. Vid konvext svetsråge kan man i den spetsiga avslutningsvimkeln bli tvungen
att mejsla för att få bort slaggrester.
45
FORMAVVIKELSER
Ofullständig inträngning (rotfel)
Precis som namnet antyder innebär ofullständig genomsvetsning att svetsen inte är
fullständigt genomsvetsad. Rotfel kan även innebära att det eventuellt finns slagg i slagg i
roten. Detta är tredimensionella defekter som löper i
svetsens längdriktning, vars bredd oftast mosvarar
spaltöppningen.
Ibland förekommer benämningen inbyggt rotfel, vilket avser
ofullständig genomsvetsning hos en svets, svetsad från två sidor
(t.ex. X-fog eller vid svetsning med baksträng).
Ofullständig genomsvetsning behöver inte alltid betraktas som en defekt. Konstruktören kan t
ex ange ett begränsat svetsdjup före svetsbeteckningens grundsymbol, vilket innebär att
fullständig genomsvetsning inte är nödvändigt.
Har genomsvetsningen varit dålig, måste man mejsla upp från baksidan så att full
genomsvetsning erhålls för baksträngen. Eventuellt kan inträngningselektroderna användas för
baksträngen.
Varför uppkommer rotfel?
Nedanstående faktorer kan ensamma eller i kombination medverka till ofullständig
genomsvetsning:
- För liten spaltöppning.
- För liten fogvinkel.
- För kraftig rätkant.
- För grov elektrod.
- För låg strömstyrka.
- Olämplig svetsteknik.
- Ofullständig slipning/mejsling innan svetsning från andra sidan eller svetsning
av baksträng påbörjas.
- Slaggrester i roten.
-
Vid omstart efter ett elektrod byte kan det vara extra svårt att nå full inträngning.
Förutsättningarna försämras vid ojämnspalt eller fogutformning.
Förebyggande åtgärder
Undvik ovan angivna orsaker!
46
Hög svetsråge/rotvulst
Rotvulst är den utsvällning som kan uppstå på rotsidan av en
stumsvets vid svetsning från toppsidan. I olika standarder anges ofta
mått på maximal tillåten råghöjd respektive rotvulst. Tillåten höjd
ställs i regel i relation till svetsens bredd, vilket ger en sannolik bild
av anslutningsvinkeln mellan svetsråge/rotvulst och angränsande material.
Avgörande för hur kraftig anvisningen i övergången kommer att bli
är beroende av anslutningsvinkeln storlek. Ju mindre
anslutningsvinkel desto kraftigare anvisning. Det kan dessutom
nämnas, att kvalitetskraven för svetsklass WC i de nya
bestämmelserna för stålkonstruktioner (BSK 94), kompletterats med
krav på minsta tillåtna anslutningsvinkel min 900).
En inspektör kan lätt lockas till en alltför bokstavlig tolkning av
kraven och begära slipning för att minska rågens eller rotvulstens
höjd. Att bara slipa av rågen på höjden är, i detta avseende, fullständigt meningslöst och väcker
enbart misstankar om bristande svetskvalitet.
En hög rotvulst utgör ett speciellt problem vid svetsning av
rör som ska innehålla vätska. I anslutning till rotvulsten
kommer virvelbildning att uppstå med erosionsproblem som
följd.
Varför uppkommer hög råghöjd?
- Felbedömning i strängplanering.
- Olämplig fogberedning.
- Olämpliga svetsparametrar.
- För grov elektrod.
- För låg ampér.
- För låg framföringshastighet.
- Elektrodens svets vinkel är inte korrekt.
Varför uppkommer hög rotvulst?
- För stor spaltöppning.
- Olämplig fogberedning.
- För hög strömstyrka.
- För hög sträckenergi i allmänhet.
- För hög framföringshastighet .
Förebyggande åtgärder
Undvik ovan nämnda orsaker!
47
Genomrinning (dropp, svetsen runnit igenom lokalt)
Genomrinning betyder att svetsen lokalt “runnit
igenom”, vilket medfört en oregelbunden och
droppformad rotvulst.
En genomrinning skapar lokala anvisningar i
övergången mellan rotvulst och omgivande
material. Graden av anvisningsverkan ökar desto
mindre anslutningsvinkeln är mellan
genomrinningen och omgivande material.
Kraftiga genomrinningar är ofta en indikation på slarv med fogberedning eller bristfällig
svetsteknik.
Gäller det svetsning av rör som ska innehålla vätska, råder samma problematik som vid hög
rotvulst.
Varför uppkommer genomrinning?
- För stor eller ojämn spaltöppning.
- Bristfällig fogberedning (ojämn rätkant).
- För hög strömstyrka.
- Olämplig elektrodföring.
- För hög sträckenergi i allmänhet.
Förebyggande åtgärder
Undvik ovan nämnda orsaker!
Ej utfylld svets, undansjunken svets, valv
Vid stumsvets kan en grund urholkning i roten av svetsen uppkomma, eller så kan roten bli
valvformad. Detta medför en reduktion av svetsens area och därmed hållfasthet. Under
förutsättning att övergångarna mot angränsande material är mjuka, är anvisningsverkan
måttlig.
Varför uppkommer ej utfylld svets?
- Felbedömning vid
strängplaneringen.
- Olämplig
elektroddimenssion.
- Olämpliga svetsparametrar.
Varför uppkommer valv i rot?
- För kraftig rätkant.
- För stor elektroddiameter.
- För låg strömstyrka.
- För högt gastryck vid svetsning med rotskyddsgas.
Förebyggande åtgärder
Undvik ovan nämnda orsaker!
48
Kantförskjutning
Ett stumsvetsförband består av två sammanfogade plåtar i samma plan.
Avvikelser från det ideella planet ses som en
kantförskjutning.
En kantförskjutning orsakar en störning av kraftflödet
med lokalt förhöjd spänning i de markerade punkterna.
Hur kraftig denna störning blir står i proportion till
kantförskjutningens storlek.
Tillåten kantförskjutning anges i standarder för
svetsklasser och i olika produktstandarder. Exempelvis
gäller följande krav för tryckkärl, tillverkade enligt SS 064101:
- Längdskarvar: 10% av nominell tjocklek, dock högst 3 mm vid godstjocklek större
än
10 mm. För godstjocklek 10 mm eller mindre tillåts högst 1 mm avvikelse.
- Rundskarvar: 10 % av nominell godstjocklek + 1 mm, dock högst 4 mm.
Varför uppkommer kantförskjutning?
- Bristfällig inpassning före häftsvetsning/fixering.
- Otillräcklig häftsvetsning/fixering (svetsegenspänningarna drar plåtarna ur läge
under svetsarbetets gång).
- Olika materialtjocklek.
- Vid rörsvetsning; Skillnader i rördiameter, ovalitet.
Förebyggande åtgärder
Rikta och passa in plåtarna noggrant före häftsvetsning/fixering. Se till att
häftsvetsningen/fixeringen är tilläcklig för att inte plåtarna ska dras ur läge under svetsarbetet.
Använd verktyg för att justera eventuell ovalitet vid rörsvetsning.
Överrunnen svets
En överrinning uppstår då smältan rinner ut över grundmaterialet utan att dessa smälter
samman. Överrinningar utgör en anvisning och kan dessutom vara ett utmärkt ställe för
korrosion att få fäste.
Överrinningar är vanligast förekommande vid svetsning i liggande vertikalt läge. Den här
typen av defekter är ickeönskvärda på grund av koncentrationen av stressresultantens vid last.
Väcker den visuella kontrollen misstankar om överrinningar, bör man utföra kompletterande
provning med magnetpulver eller penetrant. Vid röntgenprovning upptäcks normalt inte dessa
defekter.
Varför uppkommer överrunnen svets?
- Ett för stort smältbad som inte kan kontrolleras.
- För hög strömstyrka.
- För låg framföringshastighet.
- Olämplig elektrodlutning.
- Elektrode travel and work angels are innapropriate.
49
- Förorenade svetsförberedelser.
- Too low arc energy.
- Position of work.
Förebyggande åtgärder
Undvik ovan nämnda orsaker!
Visuell kontroll av svetsförband Visuell kontroll av svetsförband utförs i regel enligt någon standard eller specifikation. Den idag
gällande Svenska och Europeiska standarden benämns SS-ISO 17637. Denna standard har
därmed ersatt den tidigare standarden, SS-EN 970.
Referenser till SS-EN 970 kan dock fortfarande förekomma i kontrakt, tillämpningsstandarder,
myndighetsföreskrifter eller företagsinterna specifikationer.
NEDAN GES EN ÖVERSIKT ÖVER STANDARDENS INNEHÅLL:
- Omfattning - Betingelser och utrustning för undersökning - Personalkvalifikationer - Visuell kontroll –Allmänt - Visuell kontroll av fogberedning - Visuell kontroll under svetsning - Visuell kontroll av färdig svets - Visuell kontroll av reparationssvetsar - Rapportering - Bilaga A, svetsmätdon (ej standard) -
I följande text ligger focus på de delar av standarden som är aktuella när en fullbordad svets
kontrolleras visuellt med blotta ögat. Vid tillämpning gäller standardens text.
BETINGELSER OCH UTRUSTNING FÖR UNDERSÖKNING
Belysningen på ytan skall vara minst 350 lux, 500 lux rekommenderas. Förutsättningar och
åtkomlighet skall vara sådana att svetsen skall kunna betraktas på ett avstånd av högst 600 mm.
Betraktningsvinkeln skall ej understiga 30o.
50
En extra ljuskälla är fördelaktig att använda för att kunna variera ljusets infallsvinkel och därmed uppnå bästa relifverkan mellan diskontinuitet och material. I tveksamma fall skall kontrollen kompletteras med lämplig ofp-metod. För detektering av ytbrytande diskontinuiteter kan exempelvis magnetpulverprovning, penetrantprovning eller induktiv provning användas.
I standardens bilaga A ges exempel på lämplig utrustning och i tabell A1 beskrivs olika
svetsmätdon. Tabell A1 ger en god översikt över de flesta på marknaden förekommande
svetsmätdonen och vilka olika mått hos svetsen som kan mätas, mätområde och avläsnings-
noggrannhet.
PERSONAL
Personal som utför kontroll enligt standarden skall:
- Utföras av personal mer kvalificerad och kompetent personal. Kvalificering enligt ISO 9712 rekommenderas. Det bör påpekas att detta är en rekommendation och icke tvingande, varför kompetens kan erhållas på olika sätt. Exempelvis genom svetskommissionens kurs ”Auktorisation för svetsarprövning”.
- Ha god syn enligt fordringarna i ISO 9712, vilket skall kontrollers årligen
Kraven på synskärpa i SS-EN 473, innebär att ögonläkare, optiker eller annan medicinskt erkänd
person skall kontrollera att kraven nedan uppfylls:
- närseendet skall medge läsning av minst Jaeger nr 1 eller motsvarande, med åtminstone ett
öga, på minst 30 cm avstånd, med eller utan glasögon.
- färgseendet skall vara tillfredsställande, så att kontrast kan urskiljas och särskiljas mellan
de färger som används i den ofp-metod det gäller och som specificeras av arbetsgivaren
- kontroll av synskärpa skall göras årligen.
VISUELL KONTROLL – ALLMÄNT
Kontrollomfattningen skall vara bestämd i förväg, genom en tillämpningsstandard eller genom
överenskommelse mellan kontraktslutande parter.
Den som utför kontrollen skall ha tillgång till erforderlig dokumentation för kontroll och
produktion.
51
Svetsar skall kontrolleras obehandlade, medan de är tillgängliga. Ibland kan det även vara
aktuellt att kontrollera ytbehandling.
VISUELL KONTROLL AV FÄRDIG SVETS
Om inte annat angetts i tillämpningsstandard eller överenskommits mellan kontraktsslutande
parter skall kontrollen omfatta nedanstående moment:
RENGÖRING OCH BEARBETNING
- Att all slagg har avlägsnats manuellt eller med mekaniska medel, för att undvika att ev
diskontinuiteter döljs.
- Att inga slag eller verktygsmärken förekommer - Om bearbetning av ytan erfordras, att överhettning, slipmärken och ojämnheter undviks. - Att käl- och stumsvetsar som bearbetats, övergår jämt till grundmaterialet, utan under-
skärning.
PROFIL OCH MÅTT
- Att toppytans profil och svetsrågens höjd uppfyller fordringarna för godkännande enligt
gällande standarder.
- Att svetsens yta är regelbunden och att utseendet hos en pendlad svets ger ett jämt och
tillfredsställande synintryck. Att avståndet mellan sista sträng och smältgräns mätts om
så föreskrivs i svetsdatabladet.
- Att svetsens bredd är lika över hela dess längd och att den uppfyller fordringar angivna på
svetsritning eller i standarder. För stumsvetsar kontrolleras att fogen är helt fylld.
SVETSROT OCH YTOR
- Ensidiga stumsvetsar; att inträngning, rotvalv, varje genomrinning eller rotdike längs hela
svetsens längd ligger inom i standard angivna gränser för godkännande.
- Att ev smältdiken ligger inom gällande acceptansgränser. - Att alla upptäckta (med optiska hjälpmedel om så erfordras) diskontinuiteter såsom
sprickor eller porositeter i svets eller värmepåverkade zoner ligger inom gällande acceptansgränser.
- Till objektet temporärt svetsade stag, i syfte att underlätta produktion eller montering, skall avlägsnas på ett sätt som inte skadar objektet. Området där stagningen varit fäst skall kontrolleras med avseende på frihet från sprickor.
52
VÄRMEBEHANDLING EFTER SVETSNING
Ytterligare syning kan erfordras efter värmebehandling.
PROTOKOLL FRÅN VISUELL KONTROLL
Det är inte alltid nödvändigt att upprätta ett protokoll från en syning. Då så föreskrivs bör
emellertid ett protokoll upprättas för att visa att syningen har omfattat alla relevanta punkter.
Berörda parter bör i förväg komma överens om vilka punkter som skall redovisas i protokollet.
Standarden anger att protokollet bör omfatta följande information:
a. tillverkaren av den kontrollerade komponenten b. kontrollorganets namn, om annat än a. c. identifiering av det synade föremålet d. material e. fogtyp f. materialtjocklek g. svetsmetod h. acceptanskrav i. diskontinuiteter som överskrider gällande acceptanskrav och deras läge j. syningens omfattning med hänvisning till ritningar om så är lämpligt k. utrustning som använts vid kontrollen l. resultat av kontrollen med hänvisning till gällande acceptanskrav m. datum för kontrollen och kontrollantens namn.
Då så fordras skall kontrollerade och godkända svetsar märkas eller identifieras på lämpligt sätt.
Fordras ett permanent och synbart bevis, kan fotografier och/eller skisser iordningställas med
alla avvikelser tydligt angivna.