LATINLOVER9

Ledare............................................................................3

Några fina år...............................................................4-5

Enkät:Besvikelse.........................................................6-7

Nöje.............................................................................7-8

Kulturkrönikan:Öppet brev till Sincerely Yours.....10-11

Debatt: Liberalismen sörjer valet vs “Nya” Moderaterna blir aldrig ett arbetarpart........12-13

Intervjuv: Ingvar Swensson....................................14-15

Hulstfreds bortgång var början på slutet....................16

The Dark Disappointment...........................................17

Månadens Ord.............................................................18

Headbanger’s Corner: Back in black...........................19

Horoskop....................................................................20

REDAKTIONChefredaktör:

Elis Burrau – Anagram: USA ur er bil. Vad Ulf Lundell helst vill höra polisen säga när han blivit stoppad för fortkörning på väg till systemet i Simrishamn med Springsteen ström-mandes från bilstereon.

Eira Ranung – Anagram: Guinea narr. Ett sånt här utvecklingsland-practical joke. Du vet.

Skribenter:Ellen Axenborg – Anagram: Galen len boxer. Det låter fruktansvärt obeha-gligt.

Hanna Trolle – Anagram: Hantera noll. Johannes Anyuru, här får du namnet på din nästa diktsamling, bara sådär.

Sofia von Schmalensee – Anagram: Halvfem ocean session. Ett väldigt baleariskt facebookevent.

Disa Persson – Anagram: Aids-re-spons. Det var det som David Bowie lite skämtsamt kallade all feedback han fick från Freddie Mercury under in-spelningen av Under Pressure.

Markus Rainerson - Anagram: Neuros ramaskri. Jocke Bergs me-moarer.

Caspian Rehbidner – Anagram: Bad chipsen ariern? Det är en väldigt befogad fråga. Jag förstod aldrig riktigt.

Sleazy Lily – Anagram: Finns inte. Hon är för mycket utav en sån här rocker va.

LATIN LOVER 9Illustratör:Josefin Thuresson – Anagram: Josefs snut-heroin. Bra knark.

Fotograf:Astrid Grelz Andersson – Anagram: Nazisters reglar snodd. Spontant bra grej, med sådana värderin-gar ska man fan inte ha några reglar.

Layout:Hugo Hedberg – Anagram: Ro, be, hed, hugg. Saker att göra innan jag dör-listan. Det gäller ju att sikta högt, som flickan sa.

INNEHÅLL

LEDAREMissnöjd, missräknad, ledsen, snopen, frus-trerad, desillusionerad, gäckad, slokörad, lång i ansiktet. Listan på synonymer kan göras lång. Latinlover handlar i detta num-mer om besvikelse.

Tragiskt nog är ett av mottona här i livet ”Sikta lågt så blir du inte besviken”. Det finns förankrat i den svenska kulturen, insikten om att du snart kommer att bli bes-viken. Det spelar ingen roll om du för tillfäl-let inte är det för du kommer snart att bli det.

Det kan vara rädslan för att visa sig svag som gör detta motto viktigare för vissa männis-kor än för andra. Kanske begränsar också rädslan för att bli besviken oss? Kanhända finns det idag fler saker att bli besviken över. Laget man gillar förlorar, en vän glömmer ens födelsedag. Vad är egentligen besvikelse?

I grund och botten handlar besvikelse om att ens förväntningar aldrig uppfyller de krav man själv ställer. Att ständigt går runt och vara besviken är ett utmärkt exempel på att ens förväntningar är för höga. Ibland tillhör det livet. Människor och omständigheter har en tendens att göra en besviken. Själva miss-nöjet ifråga är det egentligen inget fel på.

Å andra sidan glömmer man ofta de tillfäl-len då det blir precis som man tänkt sig. Att världen faktiskt uppfyller ens förhoppnin-gar. Varför inte bli en nöjdare människa ge-nom att oftare tänka på de gånger då tunnel-banan faktiskt rullar in i tid och inte bara på alla gånger den är försenad?

Innan sommaren började kom avslutet för en redaktion som under ett år av blod, svett och tårar fått ut en tidning till er latinare. Abrupt tog det slut i samband med att luften fylldes av en distinkt öllukt och glada tillrop från Södras studenter. Nostalgiskt kunde vi andra betrakta flaken som gjordes redo för avfärd och som skulle föra de före detta che-fredaktörerna och hela skolans treor ut i sto-ra världen, full av besvikelser.

Till min förvåning vinkade en av chefre-daktörerna till sig mig och hängde ett dry-pande vått lyckotroll om halsen på mig och sa att jag ska ta hand väl hand om det.Medan lastbilarna körde ut från den trån-ga skolgården betraktade jag besviket trol-let, var detta allt jag skulle få efter ett helt års trogen tjänst? Infertilitet och hormon-rubbningar av det lilla PVC-trollet som då grinade upp mot mig.Utan att jag då själv visste det hade jag fått stafettpinnen, den som den nya reda-ktionen nu ska föra vidare. Nog hade jag förväntat sig en snyggare, mer storslagen, eller åtminstone lagom miljövänlig sym-bol, men den fick duga.

Med två nya chefredaktörer samt en spril-lans ny redaktion är Latin Lover mer redo än någonsin att leverera skolans bästa och enda skoltidning.

Detta nummer av Latin Lover är full-späckat av besvikelser. Läs om när Sleazy Lily träffade Tommy Lee, Sofias stora bes-vikelse samt Elis uppgörelse med Sincerely Yours, eller åtminstone med ett stycke tyg.

Jag lovar er, ni kommer inte att bli bes-vikna.

Edra hängivna chefredaktörer,Eira Ranung och Elis Liam Burrau

Av Eira Ranung

Och så kom till sist den första dagen. Där ligger den nykläckta gymnasisten i sin säng och stirrar på en spricka i taket. Dom säger att gymnasietiden är den bästa tiden. Sn-art efter studenten börjar vi nämligen, sakta men säkert att förmultna. Meningen är ju att man då, under nedbrytningspro-cessen, ska kunna ta fram den rödvins-fläckiga studentmössan, se tillbaka och säga: ”Det var allt några fina år det där.” Sedan ler man ett rynkigt leende och kan glömma allt elände för en stund. Över skrivbordsstolen, bredvid sängen, hänger det in i detalj planerade klädvalet och vän-tar på en. Första intrycket är allt och man får visst bara en chans. Viktigt är därför att man lyckas sända ut rätt signaler. Man vill absolut inte verka för mycket, inte för lite, inte heller för… genomtänkt. Så det är nog bäst att bara stanna hemma.

Men gymnasisten fångar tillslut sitt för-nuft till fånga och är nu snart framme vid det Allmänna Högre Läroverket. Bortsett från den neongula kepsen och nyckelban-det runt halsen som man hade då, är kän-slan precis den man samma som den man kände första dagen på sexårsverksamhet-en och väl uppe i skolans entré möts man av de femhundra resterande ”nollorna”. Här och var går att urskilja en del bekanta ansikten som hoppades att man aldrig

skulle behöva se igen. För sent att titta bort, så istället nickar man och formar ett ljudlöst ”tja” med läpparna. Jag skulle ha stannat hemma.Efter uppropet i aulan forslas man runt kor-ridorerna och in i A205. På whiteboarden har den tilldelade kontaktläraren ritat en sol som, iförd solglasögon och med ett riktigt smile, säger: ”Välkommen till Södra Latin!” Lektionen börjar således med några bes-värade fniss åt den skojiga illustrationen och läraren verkar uppriktigt nöjd över att planen ser ut att ha fungerat. Under ge-nomgången av all nödvändig information så som portkod och skolfoto, stirras det febrilt åt alla håll i klassrummet. Det är som om man nickar i samförstånd efter att ha tänkt samma tanke. Det här är fel, fel, fel.

De följande dagarna handlar om att ”lära känna varandra”. Detta gör man inte genom att prata med varandra och kanske upptäcka eventuella gemensamma intressen. Istället, under absolut tystnad, leker man ”den omöj-liga knuten” som direkt för tankarna tillbaka till svettiga högstadiediscon. Sedan sorterar man varandra på linjer efter längd, ögon-färg, skostorlek, tills det inte längre finns något kvar att sortera efter.

Det har nu gått några veckor in på terminen och det är på skoltrötta ben som, den inte längre så nyblivna gymnasisten, går till skolan. Den nervositet som i början ändå bi-drog till någon slags spänning och på så sätt höll det hela vid liv finns inte längre där. In-get har blivit riktigt som man tänkt sig och man är besviken. Besviken på de nyfunna vännerna, på samlingarna som inte är lika roliga längre, ja på det mesta. Finns det inte en anledning att känna besvikelse över något ser man helt enkelt till att hitta en. Det är sådär ett tag. Det går ett tag till och lite till. Sedan, utan att man egentligen hinner re-

NÅGRA FINA ÅR

flektera över det, vänder det. Man har stegvis, långsamt liksom bara sugits in skolan. Och allt är väl ganska bra egentligen. Eller det kunde i alla fall ha varit värre, om man tänker så. Om några månader kommer solen tillbaka igen. Slask och fodrade jackor finns inte längre. Det märks också på lärarna och deras växande svettfläckar under armarna. Successivt börjar de byta ut fler och fler essäskrivningar mot filmtittande som de hävdar ”faktiskt också är ett väldigt bra sätt att lära sig”. Sedan upptäcker man till sin stora förtjusning att det serveras risgrynsgröt i matsalen året om. Och allt är väldigt bra egentligen.

Alla sitter och kedjeröker på skolgården. De struntar i den hurtiga gympalärarens skrik uppifrån brandtrappan. Leende sluter de istället sina ögon och lägger upp benen på bänken.

Så tänker man: ”När jag blir gammal och tråkig kommer jag att se tillbaka på den här tiden och säga att det var några fina år det där.” Sedan går man in och köper den största kanelbullen dom har i kafét.

Sofia von Schmalensee

Facebook, samtidsfenomenet med stort F, har fått en ny gåta: Julius Winter. Vem är denne, av bilderna att döma, välfriserade hipsteryngling? Ingen vet, men utifrån Winters profil går att utläsa han går på Sö-dra Latin, att han är ”very snäll to animal” samt att han gillar Latin Lover (!). Snart ska han ha inflyttningsfest. ”Jag är h e m m a.”, med de orden inleds beskrivningen av det som kan bli årets event. Den 19:e november är datumet, och adressen, om den existerar, är Åsögatan 175b. Vi ses väl där?

Elis Burrau

Julius, “Wintan”, festar i Berlin

VEM ÄR JULIUS WINTER?

VILKEN VAR DIN SOMMARS STÖRSTA BESVIKELSE?

Eva Forslund, SP1C- Att sommaren tog slut! Om sommaren hade varit längre skulle jag ha badat mer, åkt till Lund igen och träffat fler nya människor.

Burcu Sahin, SP2C- Att spendera sommaren i Stockholm var en besvikelse. Ingen var hemma och de som var hemma var tråkiga.

Alma Segerholm, SP3C- Jag är bara nöjd med den här sommaren. Jag var på tågluff och det var min bästa sommar hittills. Min mobil blev i och för sig snodd på Emmabodafesti-valen, det var ju en besvikelse.

Text: Disa Persson Foto: Astrid Grelz Andersson

VILKEN VAR DIN SOMMARS STÖRSTA BESVIKELSE?

Frida Jakobsson, NV2B- Min sommars största bes-vikelse var att åka flygplan. Det var förseningar och alla var jobbiga och långsamma. Och fula.

Felix Lättman, SP3B- Att Jacob Hellman degrade-rades till lilla scenen på Forever Young. Han bäst ju! Eller juste – jag blev ju rånad och blodsla-gen i Valencia!

1. Kriget i Irak2. Spice Girls comebackturné3. Wall Street4. Festivalernas konkurser5. Ballerinas kladdkake-kex

ÅRTIONDETS BESVIKELSERav Hanna Trolle

Titel: FacitArtist: Säkert!Betyg: 4/5

Att följa upp 2007 års bästa platta är svårt, Annika Norlin lyckas sånär. Trots att ”Facit” inte tangerar debuten är plattan precis lika finstämt ångestfylld som man på förhand kunnat skönja.

 

Titel: Current Affair Medium RareArtist: Britta PerssonBetyg: 4/5

Britta Perssons tredje fullängdare står sig bra trots hård konkurrens i höst. ”Current Affair Medium Rare” är smart pop och helt rätt i tiden, se spåret ”For The Stediness” i synnerhet.

 

Titel: Jag Har Försökt FörklaraArtist: Ludwig BellBetyg: 4/5

“Du är glad, det har jag sett nu på din statusrad. Och alla bilder från någon bar - där verkar du glad.” Bril-jant formulerad uppgivenhet ur relation på upphäll-ning, Bell är vardagens man.

 

NÖJE:HÖSTENS SKIVSLÄPPAv Manne Wahlström

Kära elever!

Välkomna! Vare sig det är till en helt ny och skrämmande skola eller bara välkommen till-baks till vardagsrutinen här på Södra så vill vi i kåren säga att ni är mer än välkomna till läsåret 2010 på Södra, ett år som vi lovar kom-mer bli bättre än någonsin förut. Vi tänker inte ljuga för er. Södra Latin är världens bästa gymnasium. Utan tvekan. Men till och med solen har sina fläckar. Somliga av er kommer ha det stressigt, somliga kommer ha tråkiga lärare och somliga kommer känna att betygsstressen bara gått för långt. Men det är därför vi finns här. Som alla tvåor och treor förhoppningsvis vet och som ni ettor snart kommer att veta är Södra Latins elevkår den ni vänder er till när ni har ett problem med skolan. Är det för stressigt? Inga problem, vi i kårsty-relsen har som uppgift att driva er röst mot skolledning och lärare om så behövs. Kontakta oss och vi hjälper er! Har du en tråkig eller intetsägande lärare? Inga problem, vi anordnar precis rätt event som får dig på gott humör igen, som till exem-pel speeddating, killergame, läroverksfejden, loppisar och mycket, mycket mer. Har betygsstressen gått för långt? Inga prob-lem, vi hjälper föreningarna som ni går med i så att ni får möjligheten att slappna av från stressen tillsammans med era nyfunna vän-ner.

Den nyfikne frågar nu: Vad är grejen med tje-jerna med fanan? Är de typ kåren? Svaret är ja. Kåren är som en fackförening, alla kan vara medlemmar och alla som är det har rätt att göra sin röst hörd om hur kåren ska utvecklas. De extremt begåvade, snygga och intelligenta tjejerna på bilden är tre kårmedlemmar som vi idag vill ge extra cred till. Sigrid Persson, Lin-nea Andersson och Malin Ekwall (alla från

Es2a) har nämligen gjort kårens nya fana. Håll utkik efter denna för när den hänger uppe, då vet ni att det är något på gång.

För med vår nya fana, gjord av tjejerna som bestämde sig för att de vill hjälpa till med skolan-dan, kommer vi fortsätta förbättra Södra. Det kan vara att stötta det nyuppstartad demokrati-utskottet det kan vara att göra events. Oavsett så kommer vi att satsa riktigt hårt för att göra er skolgång ännu bättre. Och vi hoppas att ni är med oss på det. För det är med riktigt eleven-gagemang, precis som det Sigrid, Linnea och Malin visade, som vi kan se till att de åren ni har kvar i skolan, om det så är tre, två eller bara ett enda, kommer vara riktigt jäkla grymma år. It’s Latin!

Elin Wiberg Wennerberg, ordförandeBurcu Sahin, vice ordförandeLisa Eriksson Wingårdh, sekreterareHjalmar Ekberg Skog, kassörAnton Bernhardt Hjelm, föreningssamordnareMarco Poblete Gonzales, traditionsgeneral

Mailadress: Sodralatinselevkar@gmail.com

VÄLKOMMEN TILL SÖDRA LATIN!

You were something special. Jag spärrar upp mina ögon. So, so lame – makes me wanna smoke crack. Tre, två sekunder av tillfällig förvirring. Var är jag? Sedan: Var är Eric Berglund? Var fan är Eric Berglund? Jag vet att jag borde försöka somna om. Byta sida, vända på kudden, vad som helst. Men jag kan inte släppa det som hände i Göteborg. Och ett sorts uppvaknande var det ju, det med.

Jag köpte The New School på en skivrea vin-tern 2006. Till en början förstod jag ingent-ing, men sen förstod jag precis allt. Och det absolut bästa, känslan som den här musiken, lyriken, attityden gav mig, var att det bara var jag som gjorde det. Förstod. Jag, Hen-ning och Eric. The Tough Alliance. Ingen kunde ta ifrån mig det här. Jag var fjorton år gammal, om Carl Reinholdtzon Belfrage bett mig hoppa ut genom ett fönster så hade jag inte tvekat en sekund, och när jag ståendes i köket skrålade med i In the Kitchen spelade det ingen roll att jag för det mesta hatade mig själv, min spegelbild och den jag var. När jag dansade till Koka-Kola Veins var jag oslagbar.

Sen blev det bara bättre. TTA bröt sig under tur-bulenta och vackra omständigheter loss från Ser-vice och skapade Sincerely Yours. En livsstil lika mycket som ett skivbolag. Nu var det slut på kom-promissandet. Nya vågor, instrumental flykt från ambitioner och jag var med från början. Air France lanserades och The Tough Alliance visade att man inte enbart kunde skapa fantastisk egen musik, gestalta existentialism, aggression, bitterhet samt de fina paradoxerna cynism och livsbejakelse med bländande beats, balearica, samplingar och ett eget formspråk, nej de visade att de även hade fin-gertoppskänsla när det kom till att ge ”världen” andra nyskapande band och artister. Jag hann al-drig, till min stora sorg, beställa den specialdesig-nade skottsäkra västen eller den av Air France framtagna champagnen, men när min limiterade vita t-shirt med ”neo violence” tryckt över bröstet damp ner på hallmattan kunde jag inte sluta le. En ny chans.

KULTURKRÖNIKAN: ÖPPET BREV TILL SINCERELY YOURS

“I don’t need your cheap love.” Foto: Andreas

Så långt en kärlekshistoria. Jag hade i och för sig inte sett TTA mima och posera, redlöst berusade med baseballträn, live ännu, men jag intalade mig själv att det på något sätt var ”så jävla rätt” och ”sant” och ”äkta”. Av någon anledning. Det var något med attityden som jag tyckte var uppfriskande i ett annars så menlöst, trist svenskt poplandskap. Javisst släppte man några, såhär i den nyktra eftertankens obarmhärtiga ljus, lama skivor (Jonas Game, Avner, The Honeydrips), men dessa överröstades av en ung svensk Van Morri-son. Jag talar om Joel Alme, ständigt nära bristningsgränsen, ständigt med hjärtat i halsgropen. Följt av jj vars marijuanastin-na fullängdsdebut kan vara bland det vack-raste jag hört. Och till sist: ceo. Eric Ber-glunds soloprojekt. Hans mästerverk. Hans vita magi. Så. Där är bakgrunden, den man måste ha för att förstå hur två ödesdigra dagar i Göteborg, två kvällar under Way Out West 2010, kunde bli ett sådant trauma för mig. Att först köa i en och halv timme i ett sky-fall utanför ett museum för att bli bortkörd av polisen med fem meter kvar till en speln-ing med jj där ena halvan av bandet slock-nade bakom sin laptop med en spliff i ena

mungipan var mer än tillräckligt för att få mig börja gråta. Att sedan dagen därpå få beskedet att ceo ställer in på grund av ”personliga skäl” blev droppen. Där och då bestämde jag mig. Nu får det vara nog. Hur briljant musik de än må släppa i framtiden: Jag orkar inte mer. Det är inte värt det. Sincerely Yours måste bli, ett för mig, avslutat kapitel. I don’t need your cheap love.

Sådär. Nu finns inget mer att säga. Klockan är sex på morgonen, jag kan höra de första bilarna köra förbi där ute på Ringvägen och jag har fått det ur mig. Ett fågelläte, tänker att det kanske är en krå-ka. Varför sitter jag fortfarande kvar här på säng-kanten? Jag måste ut och köpa tändvätska. Nu. Eller bensin. Jag har en t-shirt att bränna upp. Se det som en fatwa. Stryk ”neo”, ge mig våld. Things will never be the same again.

Dra åt helvete. Sincerely yours,

Elis Burrau, (skrivet 16/9-10)

PÅ:Toy Story 3

Årets bästa film alla kategorier.

Crocodiles – Sleep Forever

Att Crocodiles är en Jesus & Mary Chain-pastisch betyder inte att de ska avfärdas. Nej, tvärtom. Det är allt du behöver veta för att ta dem till ditt hjärta.

Kajsa Ekis Ekman - Varat och varan

Kanske det viktigaste du kan läsa i höst.

Jimmie Åkesson och hans Sverigedemokrater

”Och då röstar tant på?” ”Nazisterna.”

I rymden finns inga känslor

Nej, jag har inte sett den. Hade inte tänkt det heller. Jag har faktiskt principer.

AV:

Efter att val där Alliansen får ett enormt övertag över de rödgröna, Socialdemokraterna backar ytterlig-are och miljöpartiet går framåt, kan en liberal inte känna sig annat än besviken. Det finns nämligen inga frihetliga anspråk hos något av parti-erna i riksdagen.

Besvikelse. Jag tror det är så de flesta sam-manfattade sina känslor efter valvakan. De röda backade till ett ännu värre resultat än förra året. Socialdemokraternas resultat har inte varit sämre sedan 1911. De gröna gjorde ett bra val, men hamnade inte i re-geringsställning, och är dessutom för låsta av blockpolitiken för att kunna samarbeta med regeringen. Vi liberaler sörjer såväl Alliansens socialkonstruktivistiska och konservativa inriktning som frånvaron av riktiga liberala alternativ i valet, och alla humanister sörjer nationalisters inträde. De mest frihetliga rösterna försvann från riksdagen.

De enda som kan vara nöjda med resultatet är konservativa och rasistiska nationali-ster.

Som liberal kan jag nu besviket se fram emot mer statlig kontroll över människor, hårdare regler mot allt som konservativa moralister tycker är fult, och fortsatt kollek-tivistiskt tänkande med utgångspunkt i grupper snarare än människor.

Inte ens i ekonomiska frågor kan jag söka tröst. Det största regeringspartiet tycker att våra skatter, som är världens högsta, är på en lagom hög nivå. De har inga större planer på att sänka skatterna till en mer rimlig, europeisk nivå. Alliansen är även här mer konservativ än liberal. Ett mer lockande alternativ än de rödgröna, förvis-so, men bättre betyder inte bra.

Alliansen har helt tappat konceptet frihet. Det är sorgligt. Alla partier vi har i dag är social-konstruktivistiska, moraliserande och vision-slösa och saknar kontakt med verkligheten. De försöker förbjuda bort problem. Båda blocken vill ”förbjuda efterfrågan” på sex, utan att se till sexarbetarnas egna intressen. Båda block-en stödjer ett informationsmonopol utan att se till samhällsvinsten. Båda blocken tycker att det är rimligt att alla människor behandlas som misstänkta brottslingar.

Moderaterna, som setts som ett ekonomiskt frihetligt parti och velat minska den offentliga sektorn, har nu tagit på sig rollen som ställföreträdande socialdemokrater. Kristde-mokraterna har aldrig varit och kommer aldrig bli ett liberalt alternativ, utan fortsätter att kämpa mot omoral och homosexualitet. Cen-terpartiet har utvecklats, och är det kanske mest liberala alternativet, men har fortfarande en grund i bondepolitik. Som exempel vill de satsa extra på hästbranscher. Inte ens det tra-ditionellt liberala Folkpartiet har kvar någon liberalism, utan ses till och med ofta som det minst liberala partiet i riksdagen med ambi-tioner om hårdare tag mot det mesta – i syn-nerhet skolbarn!

Oavsett var man står politiskt – även om man tycker om den repressiva politik som förs – är det en enorm förlust för demokratin när man inte kan välja mellan flera alternativ. Alla är för ett socialt repressivt högskattesamhälle.

För en liberal är förlusten störst: Alter-nativen är arbetslinje eller bidragslinje. Frihetslinjen tappades bort på vägen.

Av de alternativ som låg för oss var inget alternativ bättre än Alliansen. Det bät-tre alternativet vann. Jag får väl vara glad för det lilla – synd bara att det bäs-ta alternativet är så jävla dåligt!

Caspian Rehbinder

LIBERALISMEN SÖRJER VALETDEBATT:

”NYA” MODERATERNA BLIR ALDRIG ETT ARBETARPARTI

Efter valet den nittonde september har ett arbetarfientligt parti som kal-lar sig arbetarparti åter fått statsmin-isterposten. De kommande fyra åren kommer innehålla fortsatta ned-skärningar i välfärden, undermålig kulturpolitik, hårdare tag mot de ut-satta och dessutom rasistiska under-toner. Nya Moderaterna har lyckats med sin PR, men inte med sin poli-tik.

Det finns många anledningar till att jag den tjugonde september var så arg och besvik-en att jag inte ville gå upp ur sängen. Några av dem är att vi de senaste fyra åren haft en kulturminister som vill ersätta ordet kultur med underhållning, att vi haft en jämställ-dhetsminister som vägrar kalla sig femi-nist, en bostadsminister som flyttade hemi-från när han var 49 och en skolminister som är gammal officer. Ett annat är påståendet om att moderaterna skulle vara ett arbetarparti. Nej! Vänta! Det Nya Ar-betarpartiet. Stopp! Det Enda Arbetarpar-tiet skulle det ju vara.

Lite ironiskt det där. Ett arbetarparti som höjer a-kasseavgiften för de som har de mest otrygga anställningarna, som utökar möjligheterna för arbetsgivare att ge sina anställda otryggare anställningsformer och sänker skatten framförallt för de som har allra mest. Jag kanske har missuppfattat allt men för mig låter det som samma gam-la liberal-konservativa moderater vars lo-jalitet ligger hos Svenskt Näringsliv. Ja, det är lätt att vara arg och det är lätt att klaga. Men det finns verkligen en annan väg, en annan värld. Vi behöver inte bo i ett land där sjuka utförsäkras på regelbunden

basis och där arbetsbristen betecknas som en personlig brist på entreprenörskap. Vi kan välja en bred, generell välfärd och på så sätt också bekämpa det utanförskap som gav SD beklagliga framgångar och som orsakades av nedskärningarna i välfärden. Eller rättare sagt: Vi hade det valet. Vi hade valet, men den nittonde september lät alltför många sig luras av moderaternas ”nya”, ”frommare” framton-ing och vi har nu fyra år till av ytterligare blind tilltro till marknadskrafter att överleva.

Visst, du och jag är kanske inte de som kom-mer drabbas värst idag. Det är inte vi som kommer utförsäkras det är inte vi som inte längre har råd med a-kasseavgiften idag för att bli av med jobbet (och kanske därmed också bostaden) i morgon. Men det spelar in-gen roll. För de som utförsäkras, de som för-lorar jobben och vars tillvaro sätts i gungning är i allra högsta grad verkliga och vi har alla blivit svikna, utförsäkrade som arbetande, när en borgerlig regering tillåts fortsätta med fyra år till av nedmonteringen av välfärden och den svenska modellen.

Vi måste satsa på att bygga ett samhälle för alla. Inte ett samhälle där klassklyftorna väx-er och utanförskapet ökar, där arbetslösa trots att det finns få jobb att söka och sjuka utförsäkras. Moderaterna kan ta av sig sina slipsar och sina pärlhalsband som Per Sch-lingmann ombett dem men något arbetar-parti – det kommer de aldrig att bli.

Det finns egentligen bara en sak till att säga om de kommande fyra åren. Vi är många som är arga, ledsna och bes-vikna över framtidsutsikterna. Men sitt inte bara hemma. Sörj inte – or-ganisera er!

Leni Ellburg

Jag gör entré i biblioteket på Södra Latin. Folk går stressat in och ut med travar av böcker i sina famnar medan de två bibliotek-arierna Ingvar och Saga sitter vid sitt recep-tionsbord. Efter att ha gått i denna skola i tre år och sett dem jobba varje dag tänker på hur många elever de måste träffa, och hur myck-et folk som egentligen kän-ner igen dem. Redan nu vet jag att det här kommer bli mycket intressant. Jag går fram till Ingvar, en av Södras käraste stofiler, och frågar om en intervju Och visst går det bra.

− Hur kom det sig att du ville bli biblioteka-rie? Lyder min första fråga. Jag undrar ofta det när jag träffar bibliotekarier, eftersom jag inte känner en enda person idag som vill bli det.

− Jag gillade alltid böcker när jag var liten. Delvis det, och att det var lätt att komma in på bibliotekshögskolan i slutet av 70-talet. Där gick jag i fyra terminer efter att ha gått gymnasiet, och sommaren 1981 jobbade jag för första gången som riktig bibliotekarie på medborgarplatsens bibliotek. Senare job-bade jag på många skolor, fortsätter han och räknar upp många bekanta namn: Blacke-berg, Farsta, Västertorp, Frans Schartaus Handelhögskola och Gullmarsplan komvux. 2007 började jag jobba på Södra Latin.

−Så du hade inga stora jobb innan du bör-jade som bibliotekarie?

− Nej, innan hade jag ett par ströjobb, bland annat var jag vakt på Nordiska muséet. Det

var ett väldigt lugnt jobb, som också var mycket på grund av mitt intresse för historia.

− Så jag antar att historia även var ditt favor-itämne i skolan? Frågar jag, eftersom jag har pratat med Ingvar tidigare och det har alltid känts som hans gebit.

−Ja, det är sant. Historia har alltid varit mitt favoritämne, men jag var även intresserad av fysik. Dessa ämnen blev följaktligen mina bäs-ta! Jag behöver inte ställa mina prydligt ned-skrivna frågor för att få veta mer om Ingvar. Han är en man som gärna berättar om sitt liv. Och lyssnar, det gör man.

− När jag var liten fick jag högar av speciella billiga pocketböcker som var väldigt populära på den tiden, där små historier var nedskrivna.

Historierna var ofta ganska dåligt skrivna och endimensi-onella, men det var lätta och billiga att få tag på. När det inte fanns något att göra på somrarna kutade jag ofta ner till garaget och grävde fram massa böcker och började läsa. Efter gymnasiet började

jag läsa gamla intriger från antiken och medel-tiden av rent intresse. Eftersom min lärare i svenska aldrig lärde ut något om litteratur, vis-ste jag inte så mycket om det då, trots att det var något jag alltid hade velat. Jag läste också böcker på engelska, som kallades Penguin Clas-sics, och som var billiga på grund av börsen mellan kronan och pundet.

−Vilken är din favoritbok?

−”Mästaren och Margarita” av Michail Bulga-kov. Jag är även ett stort Tolkien-fan. Jag har läst ”Sagan om ringen” minst tio gånger, skrat-tar han. Förut gillade jag även mycket science fiction.

− Något speciellt verk att rekommendera?

− ”Mästaren”, definitivt. Mycket som den för-fattaren skriver är väldigt bra. Det finns även böcker och författare som jag gillar men aldrig skulle rekommendera för någon, tillägger han

Mannen, myten, legenden. Han sittervarje dag vid sitt skrivbord i bib-lioteket, men vad vet vi egentligen om mannen med böckerna? Latin Lover hade turen att få en intervju med In-gvar Swensson, bibliotekarie på Södra Latins gymnasium. Och vilken bib-liotekarie sedan.

INTERVJU: INGVAR

“Ibland är det svårt att göra sin röst hörd.”

med ett skratt. Det finns många konstiga böck-er som är väldigt insnöade i sitt ämne. Jag tyck-er att man måste finna någon slags samklang med en bok. Därför finns det många verk som inte passar in på ens förutsättningar.

− Vad är det bästa respektive sämsta med ditt jobb?

− Det bästa med att jobba i den här skolan är den kreativa miljön som jag får jobba i. Folk, både elever och lärare, är intresserade av väl-digt många ämnen och inte bara sitt område. Jag får se konst från bildeleverna, höra musik från musikeleverna och prata med människor om alla möjliga saker. Det sämsta är att bib-lioteket är en så liten del av hela skolverksam-heten och ibland är det svårt att göra sin röst hörd.

− Vad har du för intressen förutom böcker idag?

− Jag gillar fortfarande historia. Förutom det lyssnar jag mycket på klassisk musik och jag är även intresserad av konst. Jag går på konstmuseer ofta.

− Vilken bok är populärast bland elever i skolan?

− För ett tag sedan var det Twilight-böck-erna, börjar Ingvar, men trenden har dött ut lite. Jag pustar ut inombords. Idag är en författare som heter Murakami väldigt populär. Jane Austen har också länge va-rit populär. Många läser moderna böcker som tar upp olika frågor om livet. Det är också vanligt att folk försöker skaffa sig allmänbildning om litteratur.

− Vilken bok läser du just nu?

− Just nu läser jag en historisk bok som heter ”Ödesdigra val” och handlar om be-tydelsefulla personer och deras val under början av andra världskriget. Den skrevs av Kershaw nyligen. Det är en väldigt spännande bok, speciellt om man är in-tresserad av den tidsperioden.

− Jag ber att få tacka för alla svar, Ingvar.− Tack själv!

Snart blir Ingvar antastad av elever, och jag inser att mina frågor börjar sina. Även om man kan diskutera allt möjligt väldigt länge med denne man så måste jag gå. Jag insåg al-drig hur mycket jobb det kunde ligga i att vara Södra Latins bibliotekarie. Det är en position som jag tror lätt kan bli förbisedd, och jag vill ge er ett råd: Om du har tid över på Södra, vilket man oftast inte har om man är teoretik-er, så gå ner och prata en stund med Ingvar i biblioteket. Han är en man som kan mycket om mycket, och pratar gärna om det. Jag lovar dig att du inte kommer bli missnöjd.

Markus Rainerson

HULTSFREDS BORTGÅNG VAR BÖRJAN PÅ SLUTETSommaren 2010 gick Hultsfredfesti-valen i konkurs och hela Festivals-verige sattes i gungning. Pengarna räckte helt enkelt inte till och både artister och besökare på flera av Sveriges festivaler har fått finna sig i att bli utan både pengar och utdeln-ing. Kvar finns nu minnen, besvikelse och en oro inför framtiden.

Efter att två somrar i rad ha besökt Peace and Love var det dags att hitta på något nytt. Biljetten bokades till Hultsfred i god tid. Jag visste inte då att jag kastade pen-garna rakt på ett sjunkande skepp som nästan skulle ruinera en hel kommun. När beskedet om konkurs sedan kom bara en vecka innan festivalstarten var jag inte bara ettusenfemhundra kronor fattigare utan också minus ett ovärderligt festivalminne. Besvikelsen var total. Hultsfredfestivalen fick aldrig fira sin tjugofemte födelsedag. Istället satt man med fyrahundra bajamajor på halsen och blinkade oförstående när man var tvungen att se sanningen i vitögat. För vi var inte fler än femtusen personer som hade köpt biljett. Kvar fanns tjugofyra år av pensionerade festivalminnen med musik, fylla, gråt och eufori.

Men det sorgligaste av allt är inte Hultsfreds konkurs utan dagsläget för svensk festi-valkultur. Trots rekordår 2009 gick Sveriges största festival Peace and Love med förlust. Nu i år tvingades Arvika ställa in betalnin-garna till vissa av sina artister. Stora biljet-tintäkter räcker inte längre. Sverige har i många år varit tältfestivalernas land men stor konkurrens från utlandet och dyra utgifter håller på att förändra klimatet för sommarens och ungdomarnas kulturfest. I kölvattnet knappar nu lillebror stadsfestiva-len in, en bekväm version med mera cock-tail och mindre lera, som fångar upp även de lataste.

Dock finns det ljusglimtar och än har vi nog många år av camping kvar. Bland annat slog Peace and Love även i år publikrekord, gick denna gång med vinst och är på stadig fram-marsch. Men ändå är detta kanske slutet på en era, den vackra sagan om musikfester i alla Sveriges dittills okända små hålor. I fortsättningen hänger vi kanske i Göteborg, Malmö och Stockholm. Framtiden är osäker, men för mig löste sig i alla fall det här årets festivalbesök. Men var hamnar en trogen tältfestivalbesökare berövad på sin festival? Jo, på stadsfesti-valernas stadsfestival Way Out West förstås.

Ellen Axenborg

När någon säger bio till dig, vad tänker du då? Spännande filmer? Popcorn? Hångel i raderna längst bak eller helt enkelt fantas-tiska eller horribla filmupplevelser? När jag tänker på bio tänker jag på en viss känsla. En känsla som gör sig påmind de gånger jag har turen att få se en sådan där makalös film som följer med mig under en lång tid framöver. En känsla som får mig att vilja gråta och skratta om vartannat, eftersom filmen jag just sett har rört vid min själ med sitt sorgliga budskap eller eftersom den får mig att vilja ropa ut hur sjukt kul just den filmen var. Det kanske kan låta som att jag antingen skrattar eller gråter när jag tittar på film men det finns många mellanting också. Men det väsentliga är den där nästan religiösa känslan av att ha blivit upplyft till en annan nivå, att filmen jag just har sett har berikat mitt liv. Det är den känslan som får mig att längta efter nya filmer – kommer något av dessa nya alster att ta mig till nya höjder som de andra mästerverken gjort?I tre år väntade jag på uppföljaren till min favoritserietidningshjältefiguractionfilm – ”Batman Begins”. Den gick upp på bio-graferna i juli 2005. Jag såg den och där var den: den där känslan av att här är en grym film. Istället för att bara behöva tänka på Christian Bales inte så charmige Patrick Bateman från ”American Psycho” varje gång jag såg honom, så fick jag se honom som den bäste superhjälten av de alla. Att Gary Oldman – som spelar Sirius Black i Harry Potter-filmerna – var med på ett hörn var sannerligen välkommet det med.

Så jag njöt av filmen till fullo och började hoppas på en uppföjlare. Det visade sig att en sådan var i görningen till min stora lycka. ”Fan, vad bra! När kommer nästa?” tänkte jag. Om tre år. Aha. Så jag väntade. Ni förstår säkert att mina förväntningar och förhoppningar om att få se en ännu bättre film sköt i höjden. Åren gick och när ”The Dark Knight” till slut hade premiär som-maren 2008 sprang jag till bion. Jag såg den och njöt självfallet men… Det saknades något – känslan. Var var den när jag hade

sett fram emot den under en så lång tid? Vad hade gått snett på vägen? Filmen var ju jättebra men jag blev inte uppkastad i cinema paradiso.

Veckorna gick och jag kunde inte förstå det som – inte – hänt. En kväll gick jag av en slump med några kompisar när de skulle se filmen för första gången – det kunde ju inte skada att se den en gång till. Efter reklamen satte filmen igång med sin mäk-tiga musik av Hans Zimmer och James Newton Howard och jag bara sögs in i historien, den här gången på ett mycket mer avslappnat sätt eftersom jag inte hade så höga förväntningar. Och där satt den, någonstans bland bänkraderna, och välkomnade mig: känslan. Det hade inte hänt något dramatiskt annorlunda som hindrat den från att komma fram när jag såg filmen första gången. Den hade inte dragit tidigare från bion eller något liknande. Jag hade bara inte sett den där, bland popcorn och Cola-flaskor, djupt inne i biomörkret.

Hanna Trolle

THE DARK DISAPPOINTMENT

Strid, krigsvetenskaplig term som egentligen avser varje sammandrabbning av väpnade styr-kor, men vanligen förstår man därmed i motsats till slag en sådan sammandrabbning, där styrkan på båda sidor inte är synnerligen betydlig och vars följder inte bli avgörande för krigets utgång. Strid är sålunda ungefär liktydigt med träffning. I olika sammansättningar, såsom stridsdispositioner, stridsorder, stridsgruppering, stridsändamål, stridsberättelse, stridsmedel, stridssätt, stridsändamål m. fl., betecknar ordet all stridsverksamhet. På engelska heter ordet skirmish.

MÅNADENS ORD

Av Sara Jernberg

Hej hej hej!! Kan inte med ord förklara hur hedrad jag känner mig över att vara den nya head-bangern. Så jag låter bli. Vill bara tacka Slicko Kickz och Fat Cat för de 2 åren de skrivit för den här tidningen and now you may rest in sleaze.

Det var inte helt lätt att bli den nya head-bangern, det fanns vissa krav som jag var tvungen att leva upp till. Krav 1: Var en rocker. Krav 2: Hata Takida. Peace of kaka tänkte jag. De två sista kraven var dock aningen jobbigare eftersom min klädstil varierar med humöret. Krav 3: Se ut som en rocker.Krav 4: Klä dig som en rocker. Till mitt försvar där citerar jag vad som skrevs i tema tema-numret ” Klädvalen är lätta, ta vad du hittar – helst av läder eller jeans. Oftast kommer man undan genom att se självsäker ut.” Rock’n’roll, nu kör vi!

En egenskap som är jävligt viktig när man är rocker är att kunna se det positiva i allting. Det är nästan barnsligt lätt, med hjälp av vår kära vän Jack Daniels. Han har följt med mig hela som-marn och liksom gjort livet lite lättare när det är som svårast. Som när man sett en hel konsert med Kiss och inser att den är slut UTAN att de spelat Heavens on Fire eller när man ägnat en hel kväll åt att leta efter bandet Mötley Crüe på Sthlms gator, eller när man står dyblöt och iskall med lera upp till knäna på Sonisphere och fak-tiskt inser att de ersatt Heaven & Hell med Ham-merfall och att Iron Maiden spelar alldeles för sent för att man ska överleva kylan…Jag har inte haft tillgång till käre Jack under alla de här hårda ögonblicken, man måste helt enkelt bita ihop och se det positiva ändå. Så det jag istället har tänkt på har varit att ”fan va coolt det var när Paul Stanley flög 2 meter över mitt huvud, jag kan inte riktigt greppa att vi träffade Tommy Lee utanför F12, skönt att Iggy spelade direkt efter Hammerfall och vilken tur jag hade som lyckades få en glimt av Maiden innan jag gick hem och duschade en halvtimme i varmt vatten med alla kläder på.

Sleazy Lily

HEADBANGER’S CORNER: BACK IN BLACK

Väduren (20/3 - 19/4)Venus står i linje med mars vilket främjar vädurens kreativitet och spontanitet. Våga testa bönsalladen i matsalen och släng in en ansökan i SLAVS-pärmen. Hela du strålar av lycka om du bara bjuder till. Var aktsam för avundsjuka vattumän, de kommer att göra sitt bästa för att sätta käppar i dina hjul.Lyckodag: 5/11

HOROSKOP

Vågen (23/9 - 22/10)Du har en stor prövning framför dig. Stoppa huvudet i sanden och strunta i all föreberedelse. Månens strålar vakar över dig så du har ingenting att oroa dig för. Enda undantaget är Vattumännen som verkar ha en dold agenda. Du är bjuden på fest till helgen. Då Pluto lyser starkt kommer det bli en mörk och rökig kväll du aldrig glömmer!Lyckodag: 13/11

Tvillingarna (21/5 - 20/6)Undvik branta trappor och mörka skogar. Kärleken blomstrar och det syns! Ta modet till dig och fråga den söta Oxen om en dans innan Vattumannen gör det. Teknik och data kan komma att betyda att dina inkomster ökar på ett sätt som du inte trott var möjligt. Skolans datorer bör du däremot undvika.Lyckodag: 9/11

Vattuman (21/1 - 18/2)Alla verkar ha någonting emot dig och hur mycket du än försöker ger de dig kalla handen. Du förstår inte varför men misströsta inte! Snart kommer Saturnus att straffa dem som behandlat dig illa. Kärlek tycks rar, men bäst har du det själv.Lyckodag: Ingen dag

Skorpionen (23/10 - 21/11)Din list och förnuft kommer att ta dig till oupptäckta galaxer. Akta dig för röda bussar och bönsalladen i matsalen. Tids nog kommer sanningen att visa sig. Värdepapper som obligationer tycks vara en bra investering men förlita dig aldrig på horoskopet då det skrivs av illasinnade Vattumän.Lyckodag: 1/11

Lejonet (22/7 - 22/8)Att vara het på gröten lönar sig! Satsa på esteten i färgglada tights och det finns en chans att dina innersta drömmar infrias till helgen. Men kom ihåg att vägen till lycka är krokig och oviss så låt Mars visa vägen! En gammal vän som du inte sett till på länge hör av sig och du måste hitta en bra ursäkt för att undvika detta möte.Lyckodag: 25/11

Oxen (20/4 - 20/5)Kärleken levs ut med en passion som gränsar till besatthet. Symboler spelar en viktig roll I ditt liv just nu. Du befinner dig vid ett vägval och horskopet rekom-menderar att gå tvärtemot vad din magkänsla säger dig. Byt ditt individuella val från matematik D mot dansgestalt-ning.Lyckodag: 13/11

Jungfrun (23/8 - 22/9)Din aura är i tydlig obalans. Hemma har du det bäst och i kärlek ska du vara diskret och handla försiktigt. Akta dig för typer som Julius Winter och Elin Monday då de inte är vilka de utsäger sig för att vara. Förövrigt blomstrar hälsan i bästa friskhet.Lyckodag: 7/11

Fiskarna (27/9 – 3/10) Just nu tål du inte att bli ifrågasatt, särskilt inte efter 3/10. Men efter regn kommer sol så det är bara att vänta. Håll dig undan stora folkmassor och kaffis-mingel, det kommer att förvirra dig och dra ut på din väntan. Venus visar att avvaktan är nyckelordet just nu.Lyckodag: 1/11

Kräftan (22/6-22/7)Nu är det din tur att bjuda dina vänner på fest och förväntan är hög. Du trivs i bra i metropolens vimmel och funderar mycket på din karriär inom eventplanning. Men se upp för allvar och uppriktiga samtal. För Kräftan är hösten en lösaktig tid – njut!

Skytten (23/11-21/12)Du befinner dig i en bra tid i ditt liv och gnistorna slår kraftfullt om dig. Du tycks veta vad du vill men Saturnus varnar för misstolkningar och dolkar i ryggar. Ett tips är att ha en seriös framförhållning och inte visa din akilleshäl då den kan förstöra din fasad och lämna dig på gatan. Kör hårt!Lyckodag: 29/10

Stenbocken (22/12-20/1)Hösten är en mörk tid för Stenbocken och din mentor menar att din frånvaro är på tok för stor. Många relationer rinner ut i sanden och du känner dig bortglömd. Ägna lite tid åt dig själv och påminn dig om vem du är. Rutiner och scheman är viktiga för dig just nu. Lyssna på Morrisey och du har kommit ett steg på vägen!Lyckodag: 20/11

Av Sofia von Schmalensee & Disa Persson