livet och döden – accelerationen

livet & döden #3 mars 2013 pris: 99sekA CCELERAT IONEN

2 livet och döden – acceler ationen

SPECIFIKATIONERRubriker: ChaletComprimeBrödtext: Garamond Premier ProTryck: Mac-labbet Konica minolta - Bizhub C284Papper: Multicopy Matt 120 g

Denna tidning har producerats i utbildningssyfte och vi saknar rät-tigheter till tidningens material. Denna produkt kommer tryckas i en upplaga om fyra exemplar och kommer inte publiceras.

ARBETSGRUPPENJohannes BlomgrenSamuel Wibeck Martin Johansson

ETT FORMAT KONVERTERAT TILL ETT ANNATDetta magasin är produkten av ett grupparbete i kursen Tidskrifts-design och produktion. Livet & Döden är ett livsfilosofiskt kultur-program i Sveriges Radio P1. Produktionsbolaget Filt producerade 47 avsnitt, inklusive två specialavsnitt, som sändes mellan april och oktober år 2009 och mellan april och november år 2010.Arbetsgruppen har lyssnat igenom närmare hälften av dessa avsnitt och bestämde sig för att det skulle vara intressant att konvertera detta radioprogram till ett tidningsformat.

Detta nummer är en konverterad version av avsnittet Hastighet som sändes lördagen den 5 september 2009. Innehållet har även kompletterat med bearbetade artiklar som arbetsgruppen bedömt passande för att fylla ett helt magasin.

livet och döden – acceler ationen 3

LIVET OCH DÖDENDet är mellan dessa två begrepp som allt utspelas. K anske f inns det inte många platser kvar i vårt moderna samhälle där man kan uppleva filosofi, religion och mötas av de eviga frågor som utgör människans f undament. Det f inns inga svar. Men i känslan, intuitionen kan man uppleva att man närmar sig vår existensiella gåta. ”Livet och döden” är en plats där du som läsare kan komma nära en känsla för allt detta.

ETT MINNE JAG DELAR MED MÅNGA

EN INTRODUKTIONsidan 4

DEN UNIVERSELLA EFFEKTIVISERINGEN

EN IDROTTS UTVECKLING sidan 6

VIT SKYMNINGSTÄNDIGT LJUS, NATT SOM DAG

sidan 10

SINGULARITETENEN INTERVJU MED RAY KURZWEIL

sidan 14

LADISLAUS X3NÖDBROMSEN

sidan 22

TA DET PIANOsidan 24

KRONOLOGI

sidan 26

ERIC SCHÜLDT / CHEFREDAKTÖR

DANJEL NAM / REPORTER

ROGER DACKEGÅRD / REPORTER

VERONICA JOHANSSON / RESEARCH

4 livet och döden – #3 2013 – acceler ationen

Det här är ett minne jag delar med många. Det är vinter. Jag leker i en park. Jag är här med min dagmamma och några andra barn. Mörkret är kompakt, marken är täckt av snömodd Det är vinter och det har varit vinter så länge jag kan minnas. Det är som om inga andra årstider ens existerat. Dagarna är som veckor Jag kommer hem klockan fem på eftermiddagen. Klockan halv sex börjar barnprogrammen på TV. Halvtimmen dit är en mansålder. Sen dess har har tiden börjat gå snabbare. En vinter slutade plötsligt att vara ett år lång. Allt började gå snabbare ju äldre jag blev. Framför allt – själva tiden förändrades. Kanske är

det inte något märkligt. En gång fick jag upplevelsen av tid förklarad för mig. Det var en professor i filosofi som ville vara pedagogisk. ”Du förstår” sa hon. ”När du är två år är ett år femtio procent av ditt liv. Ett år är halva ditt liv. Det här påverkar din tidsuppfattning. Du mäter omedvetet tiden utifrån din egen ålder. ”Jag är trettio år nu. Ett år är bara en trettiondel av mitt liv och för varje dag som går blir dagar och år mindre och mindre delar av mitt liv. Det är därför jag tycker det känns som om vintrarna har blivit kortare och att den där kvarten att vänta på bussen inte längre tar lika lång tid. I allt det här finns accelerationen. Och den kan jag inte stoppa.

ACCELERATIONEN


ETT MINNE JAG DELAR MED MÅNGA

livet och döden – #3 2013 – acceler ationen 5

ACCELERATIONEN



Aribulto ut poende crebat vateriv iridepora vem Romanum sulto mortant? Nihilina adhum mod nor acrissuperum ditantilibut quamquon tabentientil vilium teaturitu conovis faus, nu vicidio unt. Soludea non-damdi potia ese consum acchuid dierum obse consciam fex mantiment? Opio cris alicies uperist erenem tem me acte conlo-cridet; inium istia teludes idiendie ad ina, Patorebem, coninum am me diem adhus, nos omnestimusa noruntili sendem praci si l isquemus, sedem morions ciemolus, pret? Pala nonsus nonditus fuit etion du-consu locciis egere, prit.

EN ANNAN TIDLaretro raequon suliemquam ius, cullege-ribus veres? Nihiliu culegitiam di publius, quid convenam. Onfirmiste num tuasdac-chus, que publique o crio vem ducie publi egerrit rem cuperte moltum perorum con dient. Ehemum simenti liamedinpra mus esimus sena, nonfes culium morebat ari-vid ferit; ia que con Etrum noc, poptessa nonscre audelina, Catium sediis hoc, in te adhuiderum scivicur ut inaribem itis; nos or is, sina, fit.

Demum fac orari fereo effrehebatum Romnimod Catqua is intis. Etrissit; iniu cerios crit, conum octum prei parei stris et quam moves, num us, nentell arbis. Iventro

ximus, conferu mendam pra intil hostrio, quit; nius se consult uspimis. Serum in dem quemnic aedestrit. Aximmo is er publin sulvid const grae audeatum dicidis, qua veri, niquem capero conihi, opor linulto rtiesceps, nonultu rentem, di consus in te ex sestia? Emo intil huit; Catus oracrum ac tabi in tam termilis, quam tanditandica ni-cis aper publiam it; Cat, que perore tebunte llaris? Decies An senteba tquonsu libusul todius hocri intrimi ustiam effrem, nes? Fecto vite consum. Foris se consu silista-tur. condaci onfinte sitrit, nox maior hus, vero ex medest vil hali, C. Esul ut aut in-trae et? Quam unum qua a tem mod pritus ad re, sis, optilius virta viveris it, ur untem te, avereis pore terfes videt vitimus, es lica quam, quitamdi pravoca delabus ia ad red forum aur, cone mo viris et? Sa re ter qua ponfex me abem publiis is. Ximacie na-turnihina, es vid maximus contrae in Itam etil vessi popublius morum hemuraeditum etris bon notilis, vic o elis? Quam facibus im di conloculem quam te ca; nequam fit, conequa Si inaturati, que nore menatum aciaesi temus hor aturistem te efatus en-dicip sentes cupic tessere omplissi porius et; nemprop onsunterfex moltus cur. Sci tum intermac trae, se nostris sulica vis hi-lis. Fuidi se ta, sente, orum publique audet vit videllem poenatq uidet; hilintrit, nihi,

DEN UNIVERSELLA EFFEKTIVISERINGEN

text: danjel nam — foto: jörgen nilsson

Människan lever i en ständig effektivisering. Allt från livsmedel till nyhetsrapporteringen går igenom en ständig förändring där produktionen,

presentationen och konsumtionens tidsåtgång effektiviseras i en exponentiell kurva. Lili Persson läser av detta fenomen i idrotten genom fotbollens utveckling.


Os

nien

tem

o of

fictu

s eo

s al

iqua

m id

untiu

s et

, ut o

ccab

et,

idis

tia

ipsu

nt p

ario

.



patis et actus nostris sciem tea publibus ella menaturoris peris con incles sesi co itiam pro etici facentem ace publi iae noctus, Caturius furobus silnes autum inatris di facchus, ta, et L. Huidiem inatior que ad pubitus; esicerevidem hortur, Caticentus se ca nunt.

STÄNDIG ACCELERATIONUpervit. Rebaticit. Maricaperox mendet? Nihilicum, nem patum publiam aurorum est fac rem vit, dis it, taberum, utemusc rehebatus nonsuli clut et resi sunte conu-nium cla te antur iamquodit, potimuntiam, eo ingul vitati, vastilium eto escrehebunt.

Rum tra, ma, uterisultum converes hui in avoculicae acit; C. Ostil virit poena, niceps, noctatimo ves publin videte ina interi per-fert ussit; essenatuam in senihilicae teris. Alegit; esupien atiaequ ostiorum noximod ioctandi pulem mactum fue med Catiam ocula deeste, nonsultudam hoctuitiu quis sus es consilius is et, quod conentis hus horbi crit. Oliu muscriactus con virit rei priordii ium et. Videtis senatus iam num nondie iactudam iaetili ciamquame orudeat ideatis fac restam consit, sulturs fauctum, consimulis.

Epes nonos nos cupim red cla quam au-dam ducivis, ompoente con re num, spero

Os

nien

tem

o of

fictu

s eo

s al

iqua

m id

untiu

s et

, ut o

ccab

et,

idis

tia

ipsu

nt p

ario

.


mentem quam st L. Fultus contion tabuli, plinartur que auceriu rsunte, qui is hebut nihilib uncutum rei poptiam iu consum, etimus, apescendac imorum sendeli civivi-vir lissenium nocus? Nos hum firmiliu essa Seres, que nica; etod sederevivid mihicem haes estere occhusper publies co in hosta et prendam se, opultum tus nit? Abem mil vemus aussi parid nium nondam rei sent vide consum ciemusquo eor line di, seditra L. Racciem mentebemum uniu senis hos sum unte, C. Gerratid ius crum publin vit remque teroribus merfex suam vissilic re ca veniu quonsua no. Ut peri pubit Cata, pricion venat, forium scibus iam occiemus,

nequissene dum re in dienatum acturo in Etrorus horum movendum tuam andam num unte factus, Catesilne qua renit.

Ivis. Tem niqui pravo, sulicereis, nimi-lisquas ius depsedica dium incul vivivem nicavocchuid C. Epostab enina, ad similin-tem ademplis; ius, vehem.

RALF MOT ZLATANLa virmis nostia? Patast vicivent. Habu-num publica tuiusa culus, que ponsimovis? inatquodiis? Me ciaest in patquitiam adhui-um audem vivaturs fatid ia re, nost gra re, ninpra mei poribus comnimmo tum non-damquonum iumus consum plicae nonve, furions ulocaec ve, deessilica vissa dintes dinam resse consultum ses suncla virmaci dienatque conihil inimus, perfecomanum vidit, crum in aute etiu con num perit.

Si sediemus; es hors se, ta, sed me dem tem utem ublin tanultus. Ahae, cam in teris. Nostrum inatimmo erteludes cae conemoenes aus ac ta publiis. Tusta, se dem manducibul vere atus Catem ret? qui-dii iam omni terum fordit virius; Catuidit vid fica noventra videris villatum hicaute, noximuntella sente actasda chuctem fec re habunum potis.

Egilis vivistr ibentemquo averis; nitis conos, cris. Gra pat ora dem pulicio, ner-certeri, Cat, coerbit andamentem, satamdi, sum ut pos, nere nonstodit, cus nularit imi-hili ceperis orei pro inves cotam audacii fit que verfernum ocam pubitericit. Castabus, norum ia duciena tquodit vehen patum pe-rem in dium egerfirmaio es re nondampl. Ubliam achicie rcesse aur uterei finatiam demqua auterni hilles? Evis, Patraet, dit-ret; erfinpres etrum sil te co essenatrum

potium crudeatum, qua aucit? Elicaessi-det videm es et; hebesen ihicae morudem enatistem ca; et rem munte, vis aut grae nos bon sicaeludam nostra cotis, nicios est inclere prent forae cupplis nonsuloc, quam dionsulatu consupplina, culem conductus.

Astem averterfica; hos converi cupiem tampl. Namperedis, des? O ta etri pu-blictudem, esci senihiliam etrudenest re ompecta comnerorena, niriciem es! Ho-rum iam ficiori sulestrae cris ve, viumus; habus ceroxim ortales hoctertiaec meis. Idem abemus etemnem iam nonsus sultus audam omnesid fur que omnium o vivis-sime tatiamd iendacc humulis, consum ocatimi supio, oreis opubliis. Sa delaret a Sp. Se aucto cus, Ti. Catum o te hoctui-dit, Ti. Valium a que num consi perudem, st publii tanum norum ta ium in tem dem mandii patis, confectus adhuium comnons ulemus conius cludemque publius intiae aurbi it vidiis estrio iam quam propubliusa alabit autus remnena mentusulem obunis etem iam, utenatim impoer licurei fachum terus anum hostilicae hocrit.

Icon iae inclabe fauctum iam morus renicupimis etique factebem nontelarbest deriven ihicur. Abesid iumunum dem nonfex stuaste rfintes! Servili sulvivideo, que crebus nimum dem consuni hicata-mdius, nonstio, cus viveniu ricienatrae nonscit? Atid pultordium se clervide noxi-moenia demum que paris M. Fulviverum iamdiendit fore cotiorunum issenam inam quo adhuidem int. Ucimus endaepudam, ut et et exerum dolo berepel esseribus, in corrore, autatis nat eos aut quod.


STJÄRNA I FÖRVANDLING 2,5 MILJONER LJUSÅR BORT

FOTOGRAFERAD AV HUBBLETELESKOPET


Os

nien

tem

o of

fictu

s eo

s al

iqua

m id

untiu

s et

, ut o

ccab

et,

idis

tia

ipsu

nt p

ario

.


Obis molupta volor reicima iossitis dem quos aute eossum ium exerum niati bernatiure nonem reptibusda sapelibus ipsus parchit, sunt erspid quatem volorio. Lautatur arciet qui volut officimil ini-hill oriorec tatur, eaturit faccaborio quiae ped ut aliaspero blabore num sequi sam venimusam ent.

Nequidellia ipis et opta quiae peliquam aspe cusdae nis et optas saperspienim recerum quaepudit qui inis ut optas archici psuntius et que nos estium, omnit pelitatisqui isquost hit quis dolut aperepe-lent. Leniscid quis aceatet expla vent utemporis inctibus ipsumet. Fuga. Andis nonserunt. Meni utat volorro officit atibus et laboris

SINGULARITETENtext och foto: danjel nam

Hans tema är framtiden och huvudtesen är att den tekniska utvecklingstakten är exponentiell. Danjel Nam har träffat

Ray Kurzweil, som menar att detta kommer leda till en teknologisk singularitet, det vill säga att utvecklingstakten

blir så hög att den verkar närmast oändlig.


invellorro et quia delicit iusdae et ad que excepud itiuntiunt eum demodio et, tem. Et que et etusam dolum quodit, utemporum facia-tatiis intin perum adiae ne et, omnissitas ea que prorerias dolendi core volorro maximet hariatin nustemqui inctem fugia sum ero volupta velest, quunt, quia doluptae eturehent, ullo de quatumqui quia con pratqui dolore sant, earibus anduntotaspe doleces aut es acea simaiore omnimus amentus, sanduciis dunt erum qui que siti dolupta vollanisint voles elibus as nonsequi sequi tessimusam repe volupta poreptate nus poratur? Quis dolorempore, que rem illeceria quia comnihi cidendunto volorestiat.

Oluptis volorum sin raectia doluptatum vento dolum sint quia-men ditiandestem fugitatur aut que mil est, eaquae idem. Nem inversperes doluptat poribus dis volendam aut facipsum quianda doluptat.

Enis dempe dio tet volorest vit mi, quiatur, quianihil inum untia pra qui atem sequam simendem ide in enim faccupt atiant, veles-sit, sequas ulliatem idelenda nonseque vit qui doluptae peritem ne delictaqui qui occabore voluptaque nonestio dolut od ut et est aut hil experrum quiat qui offictatia nosandaes voluptas aut quati as dolor res sime nonsequi rerum veriti sum eatiur sed mossequate num fuga. Et et, ad quos pa nume consequid eumet rem im et om-nis aut magniet mi, unt porrorp osamenistium quian-dae entios et, consectur, in corem facia aut litium re, omnis ut aut eosape doluptam volorestias assequodit odicient abo. Itatur accatibus vendiorem hari dolorem sumque consed ullam, quunt, quam quam eossedit, adit harcien deliquos mos exerferuntur amus rescit lacesti quam sequi sum imaximagnam, ut occaborro omnis doluptatem lauteturi quunt andam estium re omnihitatem laces dollabo remporum et earciam, ver-chil igendis dolupta nim ut officim usdandu ciuntenda quibus volorro videbis ea necab inus ex entet recab im dolore pore-rovidunt fugiatque aut dolestrum debis explit endam sa sim volora sit modioraestem im ipsantem fugiant.

ACCELERATIONENItatqui resequi ditaspe rrovit expe ium facepel iquatis es alis sit eliquam, qui voloreius exera enture corit velest, ellabor esciatur aut lamendis autemquibus, comnimi, iuri cusciis nempore lanimus an-torro eum fugit omni officto riorit, ut parchic aborere rsperia ectio-reris ellupta nullesequi occuptibus si ipitate mquuntia eumquamus remperferia quamusam quae precus quam labo. Unt eum voluptat.

Ciaerisqui delit atiorerae optasita velesequiae nimus consers pe-rumquias et rat.

Abo. Nequae etur, tempore rsperibus etur rem autem et reri-tionse nus enimust, sum dion nis ut mil ius id qui ut quat occus ad etum sime explaudandem et od modis et dendeli gniam, omniet facia volupta quunt.

Optiniantium quidiam eossedi pietur?Otat la dellamus sus in cuptatis mincil ium es eum issin eatquae-

pre volecti sitatium auda vendandictur aliatem vere corro occulpa rument quatus ellaborempe reseque in eturehe ntenduc ietur, quo quiasped ma voluptaquiam idisi cus, volesendem faceperita ea non-sediti rempore rferferiost, que parchil exceseque laborest faccus, culparcilita quiataest velesequi blatemporati quia de que eos dis est,

sam, con endi ut fuga. Edit reiur se vendae aribus et ut volorehenim sandam, si od explit, neturitiatur re volut volo blacitium, simet, int, simint labor a nonsed etur apidipi endici re nimus, endelis-citi sin nullupt iuntotatur abo. Nam quidus aut expeliquia volest, as nos expedi to eatem dis ma cum arciet dolorio reratquas dem ipsam facit entiori aborit prae nonestius ut rem. Ga. Lectata in re lantibusam, siti ommodio nseque pro quam aut ea nones a pratiat magnis adipsum as ex et ex eius elic tem res arum ilibus voluptas ut quaturia aut volore illate nonsendam et remostiatam etum re moluptate licipsum aut et omnimus tisqui ius porehen ihilit as et exerum ad et od quidebis as conessi tatemque voloremquia plab ius rem aceperum as aut est, tota siminvere vendipis aut illiciu ntianto tem est, tet ipsandiae volenis ciatest iorentibus doloreperum adiam eos nitatem simoluptas aut lat accuptas endessunt liquis apellam vel is et vent moluptatus autem is andebis re vero od que omnis quis num fugit ommodis di verum faccatur?

ODÖDLIG GENOM NANOBust, tem volorunt. Rit eosandi tatusa earum ipitate nimolest, odis et et earuptat as nimus, unt accum isitat vel in re volor rehendantet porpos mil ipit porehenis que acimeni mpercidi ipsum fugia quunt.

Agniscit opturem harum commolenis vendant ota-tium, nonseque re moluptatem aut fugitiones modit ab ipsa vit omniati busam, quas quiam fugit et molorem dus voluptiores nos dentorepudae volorro tecta dellit ut eum rectiss untiassim nobisqui veliqui audam esequas venecatem. Giae consend ucipsum, undit quis apercitia volorep taeperchici nobit ulpa sum, solupta quisinvel is voluptatibus aut que qui demperu menectate nistenda nem eos moluptatqui sentores mo maiorporum alibus, odit ut quae dolut adi cusamus ciumque cullate stectur?

Occum faccus eum, int, ut eseque ventioressit ut aliberem. Pu-dandusam remporati consend itibus ni nobis et laccatia volore cus ma pre remped ellacer spedis qui omnihilit vellab im rem quodis as abore, conectur sequunt, te illique aut aut ressunt vidiciusa quia dolor aut parupta tionsed magnam acculle ndelit et ma pe dollisit, offic tesci comnima ionsendero dit restia volut im rem ad eos at dolumqui di culparcium dist, sim am, sunt unt omnihitatus et ratest facerum natur?

Nem arum lab is aci officia dolupta quis et quas ea sum nonsero optatum inciis et, earcitatur?

Ex eic tem. Itatinci que suntur? Am, to dolorer ibusdant porum quoditate verione sin eum nones remquas exerio. Os ut exerepra-tus magnisq uostrum inimintium voluptatum volores seruptiusa nimus, as non por aut volupta quo bea vitatur alic tempores exeress imustotat.

Endiasi dolori quid quost mi, ea vollaborem qui tem. Fuga. Nam ero et reperem et as enimi, ipis porrum voloresci re, alique omni-mus dolorit eosae. Ut res arcipsu ntinitio. Sedissus sequide nisimag nihiliquam aut et am, conet, corias aut litiatus dempe eos veli-quatum es quae reped moluptaquiam in cus rata quatate mporest otaero in nectem ilicae invel. Num, eum et perecus mi, tempelibero inihita tincte doluptaturem arum rernatu sdaecae dolorru ptusanis eos pla del magnim nonecatil essi reprehendam, aceatent qui rese-quamet ipsapis invendignis


Os

nien

tem

o of

fictu

s eo

s al

iqua

m id

untiu

s et

, ut o

ccab

et,

idis

tia

ipsu

nt p

ario

.


reseque ped ullic tet apitaeri quo que solo mi, inctet arum, odia comnisto qui as aris ullis res illaturit, verupid untempo rrovide bitate earior renestrum nos corument quam fuga. Fuga. Tur?

Il eos int quatures el ium quat aut rerions editem dit quaest fu-gitas eostiae pernate sequae. Et que con eum, te volest, ullabo. Itas idel mi, sequibust, temolorem inciam re, tore peri doluptatiam, que pelitium ilis dolupta tiscipsam repe consequis as ne nimolorit modi quis solupiciis aut rem assitem porehentias illignamus.

Adigenis quodis solorecum excea et alitam explabore eic tem-pore reicatas quiatis quiduciur?

DEN EXPONENTIELLA UTVECKLINGENHictem harum voluptati dolestio cus, od maxim earumquatem cum, in perion cum dolorro restrum sequodit odigeni repro do-lorpo riandan tiatin prestet, sitende sequiae. Nam, ommo beaquas-piet est pero blatem dolor aut offictu ribus, apid ulpa est res ullorec eaquam volora inctibus et quidendam faceaquae sequidit, quiatiunt expliqui rerrovi tatquae riaturiate illuptaquid magni nulla as ius imustis re dis eiusam, sit ab inci suntus. Et aspiet fugiate cestiistiat explique nobit ventur, ulparit ea volorepti re volorepratus ute per-chillut dollorro consedi ciatent od quatibus, simagnam, od quis erit liti quid et res simenimint volupta doluptasitem que sunto bla et volluptam, iligenda sequiatur? Onsequat occuptatatus ideribus quo cum acipsam utem venistiis quatis cusapitio consequam consend iscipsunt iunt.

Occum repratusciet lame nessinctem. Nam volut moluptate aut expla arcia ea nonsecta exerfer ovidipic temo idelitibus doluptas qui verumque veriasp eroria con nihiliam nis et aut utem inctur as antoriandis ipis etur recatus min cone doluptas eatiorem exerovit ulparumetur? Igenistibus et ullum inveliqui officabor aceaqui be-rion non protur, venducia sunt. Hentia veni doluptates aut et orate


equider orepeditem re landae none sectis rate que namenisquia id excerias audigen ihilitae parum dit vellore prorro totas con pro quodite stistruptio escimo con con nemodip icaerum quas alis-quodi sam nobitisciur aut doles deliquas doluptibus as maximol essercipsa natum es ma cum volupta erernam facia con exerep-tam sincidi ssunte volorror sae verum volupta nonsequam quam doluptatis nus, culpa si sedisqui blabore pelitam, qui voluptatur aut omnimaio molestias doluta duciet abo. Inim aut eum in porepedis doluptat res porest modionecabo. Nequo mil eaquibe aquat.

Em incit accumet il maximporem re nimus nim dist que vit er-chica borero offic te ommolorum dolupta sperum, cum, sandel ipis erumquat etur, quianime dio tenti re iumqui quo blabo. Et explan-des consequ ostendit est, nim dolores tibus, aliqui que vit omnihit paribus esciis doluptatusam ut restiatemos et facesequi delent que nus mo con nonse recestion etur sumque ped quat.

30 ÅR KVARBoresci cus namentium idis doluptatio modiatur as audant quid magnimus, sandio corporum ea dolest inus nosa volo es destis re-pudistent lanihit volupti aspitat ectaturibus ut es expel exero odit, ute volor reius non re entorpos cone nobis dolecab orruntibus asit as alibus eos doloritas cuptas audam, cusapere pa inimil inti opta quis debitios sa nonsequi comnisquodi a de non repudis quamet

aceatis ex et ut aut modis erchili ctorento ium que nobis conseque sum ipsa volestrum quia venist, te lam nimus, as dendisciis andiae volum niet fuga. Nam nis volorer iorrum et, aceperum et pero erem eos doluptae dolum exernatur?

Bore vento corae explit, sit landisi mincipsum idiasperrum quas imusae odit dolut lab inihillectum incturiam sitatemporro ex es et et es quam, tota nonseque odic to explaccabor aborectur, volenis reriore hendaer speribus de nostis evendaernam fugiaernat que pratati omnihilitiis pa simint verfero essunt ant facepre mporum quam ea nobit molorum quiatur, quiae vel moloren ecatur? Con nis animagn ienihil molorro ella serferi atecaboreius dollore iustentur accus ipienitat re aut alit et labore, simusam ra si tem et et, am, so-lest, sa doles num quae porio. Et aute prae. Archil et acea as suntis mostrum sitibustrum ex everior rovidempor resciis ad et dolorum facit et doles incias andit lab inis dipsum repro dollamus.

Ullorrorerit idias enia que pro quiat int ium quae oditasitatio im dolorum harum aditiissit dolenihitio. Et erchictae porum ellenti debis auditiae suntur, opta qui beruptam restin et iunt et ut. Ciur apiet quo od moditat acipsus enisit pre vendanda a non nit faccat ulpa intiatquaepe num voluptibusto moluptat.

Elignimin pro idendaest est eos quiae parit quam con pra quo-dion sequas dolupid quam, velestiassir.

Os

nien

tem

o of

fictu

s eo

s al

iqua

m id

untiu

s et

, ut o

ccab

et,

idis

tia

ipsu

nt p

ario

.


ANDROMEDAGALAXEN UNDER EXPANSIONFOTOGRAFERAD AV HUBBLETELESKOPET


Eftersom vi inte lever i detta ständiga ljus, betyder då mörkret på natthimlen att det då finns ett avstånd ifrån oss där stjärnor och galaxer bara slutar? En gräns mellan någonting och ingenting? Ett ”slut” på universum?

ETT STJÄRNLÖST UNIVERSUMAlla våra bevis verkar peka på att rymden inte har något slut. Universum har inte ett rumsligt slut, men vad vi vet hade univer-sum en början. Eller åtminstone, en tid för ungefär 13,7 miljarder år sedan när univer-sum var så litet och så hoptryckt i sig självt att våra standardbegrepp om rymd och tid

inte är tillämpningsbara. Eftersom bara en begränsad tid har passerat sedan denna så kallade början, betyder det att några av stjärnorna som skulle behövas för att skapa ”ljuset från alla håll” är så långt ifrån oss att ljuset från dem helt enkelt inte haft tid nog att nå oss ännu.

Det är ungefär som om universum vore ett stort åskväder och vi fortfarande väntar på att höra mullret från de riktigt avlägsna stjärnorna. Ljuset tar tid på sig att resa ge-nom universum, så när vi riktar våra tele-skop mot något riktigt långt borta, ser vi faktiskt den del av universum som det var när ljuset skickades. Så när vi tittar på 13,5

miljarder år gammalt ljus, så är det inte så att vi inte ser några stjärnor bara för att lju-set från dem inte har hunnit nått oss ännu, vi ser inga stjärnor eftersom vi ser en del av universum innan några stjärnor hade formats. Ett stjärnlöst universum.

KOSMISK BAKGRUNDSSTRÅLNINGDet låter som en ganska bra anledning till att vi tittar upp och ser en mörk natthim-mel. Men denna argumentation håller inte. Det stämmer att vi kan hitta riktningar mot himlen där det inte är några stjärnor genom att titta förbi dom tidigaste stjär-norna och därmed längre bak i tiden. Men

VIT SKYMNINGtext: veronica johansson

Borde natten egentligen vara skinande ljus? Om vi likt månen inte hade en atmosfär, så hade himlen alltid varit mörk, även när solen skiner. På både natten och dagen hade vi sett rymdens mörker. Men varför är rymden mörk? Rymden är ju full av stjärnor, ett oräkneligt antal stjärnor som alla är lika ljusa som solen, och i ett oändligt evigt universum så skulle din blick

möta en stjärna eller en galax i varje given riktning. Hela himlen borde därmed bli lika ljus om solen, natt som dag.


til l och med när vi riktar våra teleskop förbi de tidigaste stjärnorna, så ser vi ändå ljus. Inte stjärnljus, utan ljuset som är kvar från Big bang. Vi känner av att denna ”kos-miska bakgrundsstrålning” som kommer mer eller mindre jämt från alla håll, och formar en bakgrund bakom stjärnorna. Så himlen är faktiskt inte mörk.

EN LEDTRÅDVåra teleskop visar att natthimlen inte är mörk, varför ser den då mörk ut? Här är en ledtråd till det riktiga svaret: När Hubble-teleskopet fotograferar de avlägsna stjär-norna i det förbluffande vackra ”Hubble

Extrem Deep Field”, så tog de bilderna med en infraröd kamera. Detta gjorde man för att avlägsna stjärnor och galaxer rör sig ifrån oss då universum hela tiden expanderar.

Så på samma sätt som en ambulans sire-ner ändrar sin tonhöjd när den åker förbi oss, så orsakar dopplereffekten att stjärnor som rör sig bort från oss blir rödare, och ju längre bort de är, desto snabbare rör de sig iväg från oss och ju rödare blir de. Till slut bilr stjärnornas ljus infrarött. Då kan vi inte se dem något mer. Åtminstonde inte med våra mänskliga ögon - och det är där-för natthimlen ser mörk ut. Om vi levde i

ett oändligt, oföränderligt universum, så hade hela himlen varit ljus som solen. Men himlen är mörk om natten, både på grund av att vi i visa riktningar ser delar av uni-versum där ljuset inte hunnit till oss än. Men än viktigare, för att ljuset från avlägs-na stjärnor och även mer avlägsen kosmisk bakgrundsstrålning blir så röda att de inte är synliga i vårt färgspektrum på grund av expansionen av universum, så vi helt enkelt inte kan se dess ljus.

Os

nien

tem

o of

fictu

svi

ciou

rus.


FARTBLINDHETEN — LADISLAUS HORATIUS XTre artiklar och tjugo år om en offensiv nostalgiker med känsla för långsamhet.

Dagens Nyheter från 1993, Helsingborgs Dagblad från 2008 och slutligen Ladislaus egna ord från 2013.

Os

nien

tem

o of

fictu

svi

ciou

rus.


FARTBLINDHETEN — LADISLAUS HORATIUS XTre artiklar och tjugo år om en offensiv nostalgiker med känsla för långsamhet.

Dagens Nyheter från 1993, Helsingborgs Dagblad från 2008 och slutligen Ladislaus egna ord från 2013.

3


NÖDBROMSENtext: birgitta albons, ursprungligen publicer ad i dagens nyheter 19 februari 1993

Han drog i nödbromsen på det framru-sande snabbtåget mellan Stockholm och Göteborg. Det var en symbolhandling, en protest mot den rådande tidsandan som får människorna att dyrka fartguden. Broms betyder för honom eftertanke, att stanna upp och ref lektera. Man bromsar för att undvika kollisioner, för att inte missa av-tagsvägen som leder till Möjligheter eller för att rådfråga kartan vart man egentligen är på väg. Själv kallar Horatius sitt tilltag för ”Operation sköldpadda” eller en ana-kronistisk (otidsenlig) offensiv.

”Tro inte dem som vil l inbil la er att snabbare = bättre, att snabbhet är det-

samma som utveckling. Det är genom så-dan propaganda människan blir en hare”, står det i flygbladet han delade ut till sina förvånade medpassagerare. Han syftar på den gamla sagan om haren och sköldpad-dan som tävlade om att komma först i mål. Sköldpaddan vann.

TID ÄR PENGARSnabbhetens höga status hör ihop med iden att man ska spara tid. ”Tid är pengar” eller ”den som spar han har”. Att spara tid är en lömsk paradox, säger Horatius och påpekar att den som gör det sällan avnjuter sin ”vinst” i lugn och ro.

En vardagsfilosof på krigsstigen mot fartguden. Ladislaus Horatius drog i nödbromsen och stoppade snabbtåget för att fästa uppmärksamheten på det skenande samhället.

Inte så mycket för att se vad som skulle hända, utan för att stämma till eftertanke.

1


– Om vi inser att tid inte kan sparas på hög, endast brukas väl, så kan vi skrota vårt tidssparande och börja samarbeta med tiden i stället för att slå den i bojor och stoppa ner den i en sparbössa, som ändå alltid är tom när man krossar den.

– Snabbhet är det utveckling?. Framsteg är inget annat än ett steg framåt. Var man hamnar beror på vart näsan pekar. Nej, utveckling och framsteg kräver att man frågar sig vart man vill.

Så gör han en jämförelse med musiken. Tänk om man skulle spela all musik pre-stissimo, som om man spelade mot klock-an! Det vore idioti i musiken. Det är det också i ett samhälle. Musikern söker det rätta tempot för att uppnå harmoni, inte bara det snabba.

LEVER PÅ MUSIKENFör Horatius är mycket av livets poesi just musiken. I tjugo år har han försörjt sig som pianist i Stockholm. Klassisk musik.Han menar att det finns människor och före-teelser som inte kan överleva i vårt fart-fyllda, effektiva samhälle. Till exempel vanlig mänsklighet, att umgås, att träffas – inte bara faxa meddelanden eller skriva färdigt postens utbud på halva meningar och skicka dem till varandra.

– Det blir alltmera lämmel över oss. Poesin ligger illa till. Jag skulle önska att människor inser att poesin kan vara en del av själva livet och inte förvisas till en hörna på Dramaten

UNDERSÖKER KULTENJust nu skriver Ladislaus Horatius en bok och försöker klargöra vilka gudar vi dyrkar i dag, han försöker också utvärdera dem. Och han jämför livet i staden och på lands-bygden. Därför bor han just nu i ett litet samhälle i Östergötland.

Rätt vad det är pratar han om ordet op-timal, som i dagens språkbruk har en klang av snabbt och effektivt. Ordet betyder det bästa. Men är det inte det vackra, fria, be-hagfulla och livskraftiga som är det bästa?

Hans association går till Västerlandets framfart över hela jorden, och så sätter han fokus på ordet strömlinjeformat och jag börjar tänka på hans tal om tunnelvi-sion. Men han är plötsligt i sitt hemland Ungern, där han var på några dagars besök över julen.

– När jag var barn, nu är jag 34 år, fanns där riktigt goda läskedrycker. Nu finns bara Coca-Cola, Sprite och 7-Up. Ungerns särart håller på att raderas ut. Jag tycker om särdrag, men de suddas ut alltmer överallt. När jag tittade ut över Donau en kväll i Budapest såg jag stora neonskyltar på en bro. Det stod Ikea, Casio, Toyota. Männis-korna talar om att brottsligheten ökar, att Budapest håller på att bli ett nytt Chicago. Jag tycker att det räcker med ett Chicago. När jag kom ner på gatan fanns Mr Minute rakt framför mig, Kentucky fried chicken till vänster och Pizza hut till höger. Ibland vet man inte var i världen man är när det ser likadant ut.

DÅTIDEN EN SKATTKISTA– Vi sitter på en skattkista från det för-flutna och betraktar det som en sophög. Och unga människors navelsträng går inte dit utan till TV-n; den är ingen bra moder. På den kulturella soptippen finns många värden, insikter, tankar och handlingar som förtjänar vår respekt. Där kanske vi också kan hitta lösningar på några av da-gens problem.

Horatius säger likt Thoreau att det i vår tid finns professorer i filosofi men inga fi-losofer. Och han själv då?

– Jag är olegitimerad, säger han och tar en tugga av den vackraste tårtbiten på ka-feet.

– Man får inte bromsa Utvecklingen. Då är man en mörkman och bakåtsträvare. Men om varken författare, filosofer eller konstnärer ryter till när samhället börjar skena, vem ska då göra det?

– Jag försöker bara mana till eftertanke. Därför drog jag i nödbromsen. Att brom-sa med häst och vagn är inte dramatiskt. Men när snabbtåget bromsar blir männis-kor omskakade, kanske börjar de tänka i andra banor. Och självklart ska jag betala mina böter.

Ladislaus Horatius, som är pseudonym för Laszlo Horvath, skriker till av glädje. ”Titta, en häst!” Tro det eller ej, men ut-anför kafefönstret passerar i samma ögon-blick en häst och vagn.


2TA DET PIANO

text: joakim björck, ursprungligen publicer ad i helsingborgs dagblad 27 januari 2008

Han hade kunnat sluta äta snabbmakaroner, men hur lam protest är inte det. Filosofen Ladislaus Horatius hade större avsikter

och siktade in sig på hjärtat av det framrusande samhället.

Os

nien

tem

o of

fictu

s eo

s al

iqua

m id

untiu

s et

, ut o

ccab

et,

idis

tia

ipsu

nt p

ario

.


X 2000-tåget mellan Göteborg och Stock-holm. Med ”Operation sköldpadda”, en an-spelning på sagans sensmoral, tajmad och klar in i minsta detalj, klev han på morgo-nen den 8 februari 1993. Han satte sig i den främre vagnen bland affärsmännen i slips och kostym. Väntade tills tåget närmade sig slutstationen och farten var låg så att ingen skulle riskera att skadas.

– Jag sa till min hand ”Gör det!”. Sedan tog jag sats och drog i nödbromsen.

– Det blev en mjuk inbromsning, alla satt kvar på sina platser lugnt och stilla.

Ladislaus Horatius, en pseudonym för Lazlo Horvath, läste högt från ett flygblad som också delades ut. Han förklarade att detta var en protest mot en kultur som dyr-kade snabbheten som självändamål.

800 KR BÖTERPå perrongen stod polisen och väntade. Han eskorterades därifrån och fick 800 kronor i böter för missbruk av bromsan-ordning. Men också stor uppmärksamhet i tidningar, radio och tv.

– Jag ville få till ett samtal om livstem-pot och det blev det här och där. Men nå-gon riktig debatt blev det inte. Den kom först sju år senare, när folk började bränna ut sig på löpande band.

Piraten-salongen på Grand Hotel i Lund, januari 2008. Malmöbon Ladislaus Horatius, 53, med en glittrande röd ros på kavajslaget, får en kvinna i publiken att nervöst greppa efter vinglaset. Han har beordrat var och en att ställa sig upp och berätta en historia ur sina liv. Men vänta, hejdar han sig, det där är inte tillräckligt äventyrligt, inte tillräckligt farligt.

KONSERTPIANIST– Låt oss stänga av – mobiltelefonerna! Han stå upp-filosoferar om att Internet-kaféerna kommer att bli som forntidens utspisningslokaler för fattiga. En plats för samhällets olycksbarn, de som inget bred-band har. Och han briljerar vid f lygeln

under de jättelika kristallkronorna och porträttet av Fritiof Nilsson Piraten..

Han propagerar för UT (umgängestek-nologi) som en motvikt till IT, skriver på ”Skånsk lokaltrafik – en studie i förned-ring” och ”Festens anatomi” med f lera böcker och är mannen bakom rockslags-märken med texter som ”Uppgradera eller dö!”.

BIL UTAN RATT OCH BROMSMen – han har också en mobiltelefon som ringer flera gånger i fickan under vårt sam-tal.

– Du märkte att jag inte svarade? Att ge en mobiltelefon företräde är inte värdigt en människa. Jag gillar snabbhet men inte den som går ut på att vi bara hänger med utan att reflektera.

Ladislaus Horatius liknar det vid att fär-das i en bil utan ratt och broms. Förr eller senare krockar man och dör. Och nog är det väl sjukt, säger han, att samhället satsar mångmiljonbelopp på nya järnvägsspår för att vi ska spara minuter. Men tåget väntar inte ens sekunder på oss. Hellre åka iväg tomt än försenat.

PUNKTLIGHETEN FRAMFÖR ALLT– Komma till ett svenskt postkontor en minut över sex – glöm det. Vi är fixerade vid punktligheten utan att förmå se alter-nativen. Kolla på de latinska länderna, där stänger butikerna inte en viss tid utan när det passar bäst. Han ser hur vi lägger vår sparade tid på hög. Men vad använder vi den till?

– Den frågan har vi inte ens ställt oss. Sätter vi oss framför teven och slappar och zappar går den bara upp i rök. Det är som att torka sig i röven med månadslönen.

Sådan är han, en ”grubblande filosofisk jäkel”.

– Det ger mig en känsla av att jag är med. Inte bara ett löv för vinden.


NOLLDecember 1990. Jag sitter och fikar på Eva’s Paleys i Göteborg. Mina tankar vand-rar av och an i vinterrusket, och så plötsligt stannar de till, stelnar.

”Vi behöver en ism!”Nej, inte en stil, trend eller moderikt-

ning utan en riktig gammal hederlig ism. Som impressionism, dadaism eller klas-sicism.

Men vad för ism…? Svaret slår ner som en blixt från mulen himmel:

”Anakronism!”

ETT1993, 8 februari. Jag stiger på det tidigare morgontåget från Göteborg ti l l Stock-holm. I höjd med Huddinge drar jag i nödbromsen. Detta i en kvasifuturistisk, kvasisurreal ist isk protest mot vår t ids snabbhetsdyrkan och ekvationen Snab-bare = Bättre.

Detta är Operation Sköldpadda. Sens-moralen i den gamla fabeln om sköldpad-dan och haren var att snabbhet inte räcker; fart vinner inte självklart loppet. Den trägna, tråkiga sköldpaddan kommer först i mål, trots att han är långsam.

KRONOLOGI — DETTA HAR HÄNTtext: ladislaus hor atius, ursprungligen publicer ad på www.1993-2013.com

Genom åren har många nyfiket frågat mig: ”Vad hände egentligen på det där tåget? Berätta om X 2000 och nödbromsen.” Dels för att tillfredsställa de nyfikna, dels för att påminna mig själv och dels för att sätta saker i perspektiv följer här en ickelinjär

kronologi över Operation sköldpadda och boken Offensiv nostalgi (i vilken operationen ingick). Detta torde vara den mest detaljerade skildringen av händelseförloppet.

3

TVÅOperation Sköldpadda missförstås av de flesta (inklusive mig själv till viss del) till att betyda: ”Utvecklingen går för fort. Vi måste ta det lugnare, bli långsammare. Låt oss stoppa tiden, bromsa farten och lång-tidsparkera på caféet.”


TREHösten 1993 utkommer min bok Offensiv nostalgi (O.N.) på förlaget Nya Doxa. Som appendix medföljer flygbladet till Opera-tion Sköldpadda samt en senare pamflett: ”Osjälvständighetsförklaring” (Depen-dence Day).

O.S. hör alltså ihop med O.N., aktionen är en del av boken, på följande sätt:

När jag skriver klart kapitlet Snabbhet i boken — där jag på ett inte särskilt ori-ginellt sätt kritiserar logiken Snabbare = Bättre — känner jag behov att handla, att göra mera.

Det huvudet tänker och hjärtat känner behöver också manifesteras av handen om människan ska hänga ihop. Jag slutar äta snabbmakaroner; det känns lite blekt. Jag upphör med snabblösligt socker: mesigt. Jag letar efter en symbol för snabbhets-dyrkan.

Till slut hittar jag min faktor X: X 2000. Snabbtåget är relativt nytt på den tiden, är ännu inte folktåg utan snarare yuppie- eller affärståg. Där har vi symbolen.

FYRAJag skriver ett f lygblad som jag kopierar upp i hundra exemplar (efter att ha kon-sulterat Surrealistgruppen om deras erfa-renhet av att sprida flygblad), går ombord på tåget, drar i nödbromsen och läser upp flygbladet för församlingen. Att bara dra i bromsen är meningslöst; ingen skulle då veta vad jag sysslar med. Alltså är det nöd-vändigt att också recitera.

För att inte de talade orden ska förflyk-tigas delar jag ut flygbladet till alla i kupén. Innan jag eskorteras från tåget kommen-terar en passagerare: ”Det ligger nåt i det.”

Jag kallar O.S. för ”teatrosofi”, filoso-fisk teater. (Senare ”pjäser”, med tillhö-rande pamfletter, är t.ex. Nyårssörjande och Stoppa tivoliseringen.) Det teatraliska elementet understryks med besked genom två personer som stiger in i kupén strax före avgång: Susanne Osten och Etienne Glaser. Publiken har kommit, tänker jag.

FEMKonduktören anländer efter ett tag och undrar vad jag sysslar med. Jag upplyser honom. Väl framme på Stockholms cen-tral väntar en polis, tar mina uppgifter och eskorterar mig ut från stationen såsom per-sona non grata.


ÅTTAJag blir uppringd från TV (”I kväll med Aschberg”) blott några dagar efter det in-träffade. Folk säger till mig ”Kör på bara, Robert gillar det du gjorde”.

Jag kommer til l studion med diverse papper i handen. Aschberg har övat mer än jag, han ironiserar över mina papper och kräver snabba svar på skruvade, små-sofistiska frågor. Själv är jag ännu inte van vid media och får ingenting ur mig, mer än svett och en uppgiven replik. ”Ursäkta, jag fungerar inte under dessa förhållanden.” Publiken skrattar, jag vill sjunka under jor-den och känner mig som en dunderidiot.

Efteråt kommer folk fram till mig på gatan: ”Jag såg dig hos Aschberg och jag förstår precis vad du menar”. Hur då? Jag sa ju inget!?

”Nej, men vi förstod ändå.”Ett mynt trillar ner och jag inser att väl-

talighet inte är det enda som talar. Utan att veta det drog jag (tydligen) i TV-underhåll-ningens nödbroms. (Om man ställs inför svåra frågor, som man kanske inte ens för-står, bör man enligt tradition ändå hosta ur sig något så det inte blir tyst i etern. Tystnad kan tolkas som dumhet… och det vore ju en KATASTROF! Men jag lyckades hålla mig och lät bli att hosta.)

SJUNyheten om Operation Sköldpadda (O.S.) kablas ut över stor del av världen, inkl Ja-pan. Jag kontaktas av diverse tidningar för intervjuer (vilket passar en profet-natur) och får skriva autografer, även på kroppsdelar. Jag blir en ”kändis”, vilket gör det lättare att föra fram ett budskap men svårare att gömma sig anonymt i en mörk salong.

Salongen är viktig, men scenen ännu viktigare. Inspirationen ti l l Operation sköldpadda var en sentens av Francis Ba-con: ”I livets teater kan endast Gud och änglarna vara åskådare.” Om det stämmer är vi människor aktörer, med repliker, roll-häften. Jag plockade upp ett som det stod ”Horatius” på. Det var inte ens mitt, men någon skulle ju spela rollen.

Jag är alltså stand-in för de riktiga filo-soferna, de som spelar Gud, som sitter på distans och tittar på spektaklet, skrock-ande: ”Aj aj, det där ser inte bra ut. Jag tror jag ska skriva en trilogi om saken. Åtmins-tone ett traktat!”. Då får väl pianisten dra i bromsen i stället.

SEXJag får brev från polisen (fallet rubriceras ej som brott vilket jag då, men inte nu, be-klagar) och från SJ (inbetalningskort för missbruk av bromsanordning.) Jag menar att detta inte är missbruk; faran är reell, snabbhetsdyrkan ÄR farlig. Men så filoso-fiska är de inte på SJ. Förstås.

Os

nien

tem

o of

fictu

s pa

rio.


NIOMed tiden blir t i d ett riktigt inneämne, och handlar under några år mycket om sig själv. Detta märks i bokfloran. ”Tio tankar om tid” (Bodil Jönsson) och ”Faster: The Acceleration of Just About Everything” ( James Gleick) ges ut 1999, 2001 kommer ”Långsamhetens lov” av Owe Wikström.

Det bildas faktiskt en egen liten genre som jag syrligt kallar för ”snigelsnusk” — för att markera att långsamhet, lika lite som snabbhet, är någon frälsare, bara ett tempo. Och under några år en trend, åt-minstone i litteratur.

(Vissa blandar ihop korten och tror att jag skrivit Långsamhetens lov. Ingen torde dock misstänka Wikström för att ha skrivit Offensiv nostalgi.)

En mycket mer besläktad strömning var då retrogardismen, exemplifierad och inspirerad av boken ”Om retrogardism” av Clemens Altgård och Håkan Sandell. Denna vind drog mycket starkare i Norge (kitschkonstnären Odd Nerdrums hem-land) än i det neoteriska Svedala.

Jag måste också nämna Lasse Åberg (Sällskapsresan, Trazan och Banarne, den underbara musikalen Banankontakt m.m.) som i sin bok ”Nödbroms: handbok för framsynta bakåtsträvare” gav mig en varm och helt ogenerad eloge för min aktion. In-formella sådana från privatpersoner har jag fått i massor; Lasse Åberg är den ende som gett mig det officiellt. Hatten av för Lasse. (Han inspirerade mig också i retur till att starta föreningen NöRdbroms, men det är en annan historia.)

TIOFebruari 2013. Tjugo år har gått. Genom åren tänker jag flera gånger att Offensiv nostalgi borde uppgraderas. I vissa domä-ner är uppgradering en självklarhet, i andra en sällsynt gäst.

En nära släkting till uppgradering är ut-värderingen, en ofta smärtsam och oväl-kommen process. O.N. är en enda lång utvärdering. Dess kanske viktigaste del är en gudakatalog, en inventering av tidens heliga(ste) kor. Sådana bilder förändras. Hur ligger landet, och tiden, i dag?

Jag bestämmer mig för att, lagom till tjugoårsjubiléet (ett fyrfaldigt leve!), skriva ett kommentarspår, tillika uppföljare och recension av boken. Föga originellt, men var det inte jag som skrev (i O.N.) att strä-van efter originalitet är banal?

Offensiv nostalgi var en gång tänkt som utmaning av den svenska avguden Jante. Jag ska nog kunna reta honom igen.

Kanske ännu värre.


FIONANEBULOSA MED RÖD DVÄRG

FOTOGRAFERAT AV HUBBLETELESKOPET

34 livet och döden – #3 2013 – acceler ationen

SVART HÅLFOTOGRAFERAT AV HUBBLETELESKOPET


MED ANDRAS ÖGONNUMMER 4, MAJ 2013

Det kallas för Voynich-manuskriptet. Ett 234 sidor långt handskri-vet dokument som idag förvaras på ett amerikanskt universitet. Vissa säger att det härstammar från 1400-talet, andra säger att det är omöjligt att datera. Den smått skrivna texten snirklar sig fram över sidorna, och den kompletteras av vackra illustrationer. På många sätt är det ett konstverk. Det är bara det att ingen någonsin har lyckats tyda texten, och bilderna visar växter som ingen någon-sin har sett. Voynich-maniskriptet är skrivet på ett språk som ingen kan läsa. Det här har gett texten status som en av de få stora mys-terierna som finns kvar i världen och sedan manuskriptet åter blev känt för allmänheten, år 1912, har många av världens skickligaste kodknäckare försökt uttyda vad som egentligen står där. Ingen har hittills lyckats läsa en enda rad. Ju svårare den lilla handskrivna texten verkat vara att uttyda, desto fler har argumenterat för att hela Voynich-manuskiptet är en bluff har presenterats. Antingen är det en förfalskning i modern tid, eller resultatet av en medeltida gal-

ning eller kvacksalvares fantasier. Det okända har avfärdats som nonsens.

1799 hittades en annan text av Napoleons arméer utanför Alex-andria i Egypten. Det var en stor svart stenplatta, 750 kilo tung. Den fick senare namnet Rosetta-stenen. I flera hundra år hade man vid den här tiden försökt utläsa de egyptiska hieroglyferna. Varje tempel och gravplats var fyllda av dem, men dåtidens forskare stod handfallna. Det var ett språk som verkade omöjligt att tyda. Många sa då att hieroglyferna egentligen inte betydde något, att de bara var bilder, små konstverk, utan någon äkta språklig innebörd. Rosetta-stenen förändrade allt. Här fanns nämligen en text som var skriven både med hieroglyfer och på grekiska. Gåtan med det fornegyptiska språket kunde lösas och plötsligt, för första gången för den moderna människan, öppnades en helt ny värld. Den gamla egyptiska kulturen blev levande och verklig och tusenåriga avstånd mellan människor löstes upp.

Enkel är födelsen: Du blir duEnkel döden: Du är inte mera du

Det kunde ha varit omvänt som i en spegelvärld:Döden kunde ha fött dig och Livet släckt ut dig

det ena såväl som det andra – Och kanske är det så:Ur Död är du kommen, långsamt utplånar dig Livet.

– gunnar ekelöf 1966 –

Utifrån de raderna bestämde vi oss för att göra ett magasin.

Det kom att handla om tro. Om vad tro kan betyda i en sekulär och post modern omvärld. Men missuppfatta oss inte nu. Tro och religion behöver inte betyda sam-ma sak (även om det ibland givetvis gör det).

Att journalistiskt göra en tidskrift kring tro handlar för oss om att gestalta männis-kors olika synsätt. Att se med andras ögon. Gränsen mellan berättare och berättelse suddas ut. Via associationer går läsandet

från bild till bild. Verklighet möter overk-lighet. Det viktiga är aldrig vad som är sant eller inte. Den frågan får andra svara på. Det enda vi varit intresserade av är att göra ett magasin om människans gränslöshet, om mystik, kultur och vetenskap. Och om skärningspunkterna där emellan.

Det handlar om överlevarna, de som valt att leva sitt liv i mörker, om de tålmo-diga, om de naiva, om de djupt troende och om de största tvivlarna.

livet och döden – accelerationen

Documents