ljus i Öster #6 2015

1

#6 AUGUSTI 2015 LJUS I ÖSTER

Ledda till att leda

Kyrkan hjälper vid fronten

NYA TIDER FÖR MISSIONSLEDARE ORGELMUSIK SOM MISSION UTSATTA BARN FÅR HEM

27svenskar ute på äventyr

hPå plats

i Ukra

ina

Staffan reser Norrland runt

2

Det finns ett område som har påverkat mig mer än de flesta andra, det som utgörs av före

detta Jugoslavien. Under ganska många år har jag varit engagerad i missionsarbete i till exempel Serbien, Montenegro, Bosnien-Hercegovina och Kroatien. Det är troligen det område som har minst antal evangeliska för-samlingar i Europa. Området är svårt sargat av den långa och svåra konflik-ten som mynnade ut i krig på 1990- talet vilket innebär många utmaningar för den som vill arbeta med mission här.

I somras besökte jag området till-sammans med min kollega Rauli Leh-tonen och en samarbetspartner från Ukraina. Vi fick möjlighet att möta flera ledare och församlingar i framförallt Serbien och Bosnien-Hercegovina och träffade fantastiska människor som kämpar med att starta församlingar i svårarbetade områden. Anledningen till besöket var att flera av de försam-lingsrörelser vi arbetar tillsammans med i öst planerar att starta missions-arbete i Balkan, framförallt i före detta Jugoslavien.

För att kunna arbeta med försam-lingsgrundande arbete i det här områ-det krävs det tålmodiga och uthålliga missionärer och jag har i många år funderat på om inte till exempel vitrys-sar och ukrainare skulle vara de per-fekta missionärerna. De kommer från det postkommunistiska östra Europa, har vuxit upp i en ortodox miljö och har inte särskilt lång väg in i språket. Även om det fortfarande är ett väldigt tufft uppdrag som väntar har jag goda förhoppningar när missionsvågen nu kommer österifrån.

Förra året läste jag en intressant men också omskakande bok, En histo-ria om Balkan - Jugoslaviens uppgång och fall av historikern Sanimir Resic. Boken ger en bakgrund till det brutala krig som utbröt i Jugoslavien 1991. Boken påminde mig om vikten av att alltid vara ordentligt påläst när man ger sig ut på missionsuppdrag. Det gäl-ler i synnerhet före detta Jugoslavien.Fortfarande kan man ana att det se-

naste kriget ligger som en våt filt över folken som fick uppleva det. Det är vis-serligen fred idag men behovet finns av en mer djupgående försoning.Samtidigt kanske man ska vara för-siktig att skriva om försoning om man inte upplevt vad det innebär att förlora en make, maka, son, söner, sina bästa vänner, ja kanske hela sin familj. Varje dag lider människor av sina förluster trots att det är 20-talet år sedan det hände. Jag har gjort många resor i om-rådet och hört ett stort antal personliga berättelser om de hemskheter man drabbats av. Det finns ett tyst lidande idag och många kommer aldrig att glömma det de utsatts för.

Det är ändå fantastiskt glädjande att se evangeliska församlingar växa fram i området, särskilt de med blandade etniciteter. Kristus försonar inte bara människan med sig själv utan förso-ning går att uppnå med andra männ-iskor genom Kristus.

Men det är inget lätt uppdrag att komma med försoningen till dem som farit väldigt illa. Det krävs en stor portion lyssnande, medlidande och vänskap för att nå fram.

Jag tror att det är viktigt att satsa på mission i det här området. Det finns idag församlingar från EFK och Pingst, kanske även från andra håll, som stöder försam-lingsrörelser och lokala församlingar i området. Ett stort tack för er insats. Ni behövs mer än någonsin.

Glöm inte Balkan i era böner!

Med varma häls-ningar och Guds välsignelse!

LEDARE

Hans LindstrandMissionsledare [email protected]

Missionsfokus: BalkanLjus i Öster är en allkristen mission som grundades 1903. Genom nationella medarbetare arbetar vi för att nå onådda folkgrupper i framförallt forna Sovjetunionen, Turkiet, Kina och Mongoliet. Eftersom många i området lever under förföljelse, arbetar Ljus i Öster också med att främja religi-onsfrihet, både på strukturell och individuell nivå.

Ljus i Östers verksamhet och räken-skaper granskas av auktoriserad revisor och Svensk Insamlingskon-troll.

Om gåvor ges till specifika ändamål och insamlingsbehovet blir fyllt, eller ligger utanför våra projekt, förbehåller vi oss rätten att använda dem för andra närliggande ända-mål.

Tidningen Ljus i ÖsterISSN 0345-7265Ansvarig utgivare: Hans LindstrandRedaktion: Albin Larsson och Åke LagerFrivillig pren.avgift: 150 kr/årUpplaga: 15 500Tryck: Kontorsrutin AB, Örebro

Hemvärnsgatan 8, 171 54 SolnaTelefon: 08-564 840 40E-post: [email protected]: www.ljusioster.se Bankgirogåvor: 900-3625(om du vill lämna meddelande)Bankgiro: 900-1918 (för OCR-inbetalning)Bankgiro fakturor: 154-1002Plusgiro: 90 03 62-5 (om du vill lämna meddelande)Plusgiro: 90 01 91-8 (för OCR-inbetalning)Bankkonto: 6160-668657782Swish: 123 900 36 25Bankkonto i Finland: IBAN: FI0938100000003958,BIC: SWEDFIHH (Swedbank)Giro i Norge: 3000.16.85569 (via PYM)Swiftadress (betalningar från utlandet): HANDSESS IBAN: SE29 6000 0000 0006 6865 7782Org. nr: 802003-0972

Till de onådda. För de förföljda.

Omslagsbilden: Tre unga kvinnor från Armenien som kommit med i församlingen genom dess barn- och ungdomsverksamhet.

FOTO: ÅKE LAGER

Ljus i Öster nr 6 l augusti 2015

3

INNEHÅLL #6 2015

Aktivt hjälparbete

4 Vladimir Britjko berättar om dramatiska händelser från sina

hjälpresor till de nödlidande mitt i oroshärden i östra Ukraina.

Nya utmaningar väntar

10Boloroo har varit en viktig kugge i Mongoliets missions-

arbete. Nu känner hon hur Gud kallar henne till fördjupad kunskap.

Fullsatta orgelkonserter

12 I den ingermanlänska kyrkan i S:t Petersburg är det inte

modern musik som lockar, utan den traditionella orgelmusiken.

Också i detta nummer2 Missionsfokus: Balkan14 Kanal Hayat är Husyeins kyrka16 Kinesisk advokat flydde17 Ett omöjligt möjligt uppdrag24 Vältajmat möte

HALLÅ DÄR

I denna ljuva hösttid

Även om vi ännu inte har bläddrat fram till septem-ber i almanackan, kan vi

ändå konstatera att hösten är nära. Jag gillar hösten. Jag gillar de varma solstrålarnas brytning mot den kalla, krispiga luften. Jag gillar naturens färgförvand-ling. Jag gillar de återvändande rutinerna. Den här hösten kommer dessutom bli väldigt speciell för mig eftersom jag i somras blev pappa.

oavsett hur din sommar har sett ut är hösten en tid för nystarter. Det är en chans att börja om, att åter- igen välja livsriktning. Jag lyss-nade på författaren Magnus Malm i somras som bland annat talade om vikten av att regelbundet reflektera över hur vi lever våra liv. Hans upp-muntran var att regelbundet våga ställa oss lite utanför oss själva, se på våra liv och ställa två frågor. 1. Finns det något i mitt liv som drar mig dit jag inte vill? 2. Finns det nå-

got som hindrar mig att göra det jag egentligen vill? Det är viktiga frågor att ställa sig i en tid då marknads-krafterna vill få oss att ägna oss mer åt konsumtion än reflektion.

i det här numret av Ljus i Öster gör vi bland annat nedslag i Ryss-land där orgeln visat sig vara en väg till ryssarnas hjärtan. Vi träffar den mongoliska missionsledaren Boloroo för att höra hur arbetet ut-vecklas där. Vi besöker även Turkiet och får uppmuntrande berättelser om Kanal Hayats betydelse. Och så har vi färska rapporter från det krigsdrabbade Ukraina som kollegan Åke besökte för mindre än en månad sedan. Håll till godo och fort-sätt höra av er med era tankar och åsikter!

Albin LarssonRedaktö[email protected]

14

20

»VÅRA TANKAR OM IS OCH MOSKÈER FICK EN NY VÄNDNING DÅ PASTOR YUN PREDI-KADE OM SAULUS SOM BLEV PAULUS.«

9

augusti 2015 l Ljus i Öster nr 6

Gabriella Rådberg, 19, som i sommar har varit med och presenterat Ljus i Öster under Nyhemsveckan och Gullbrannafestivalen. Temat för sommarens monter var förföljda kristna.

Hur har responsen varit?

– Det har märkts att många inte känner till hur det är för de kristna i öst, att det inte alltid är så lätt att vara kristen där. Jag har också märkt att det är ganska få som har hört om Ljus i Öster, speciellt bland yngre. Så det är bra att vi har varit närvarande. När vi har berättat om vad Ljus i Öster gör för de som är unga har det känts som om de tycker att det är väldigt bra.

Varför valde du att arbeta för Ljus i Öster i sommar?

– För att jag tycker att arbetet som Ljus i Öster gör är viktigt och jättebra. Det är väldigt bra att skapa medvetenhet kring frågan om förföljelse av kristna för det gör att folk engagerar sig. Genom att finnas på plats med en monter kan man ge folk den medvetenheten. När jag såg annonsen i tidningen om att man kunde få vara med kände jag ”oh, det här vill jag göra”.

Vad har varit roligast?– Det roligaste var nog att snacka

med människor som arbetade med andra montrar. Många av dem gör bra grejer. Sedan var det väldigt kul när folk visade intresse för Ljus i Östers arbete.

Vad har varit den största utmaningen?– Den största utmaningen var att gå

utanför sin ”comfort zone”, att prata med folk som inte självmant kom fram.

Skulle du kunna tänka dig att göra om det?

– Ja, det skulle vara jätteroligt. För-utom att få vara med och berätta om arbetet var det ju en grym bonus att få vara med och se lite av Nyhemsveckan och Gullbrannafestivalen. Så jag är jät-tetacksam och skulle tycka att det var kul om vi var ännu fler nästa år.

4Ljus i Öster nr 6 l augusti 2015

Mitt i natten träffar jag Vladimir Britjko på Kievs Teologiska Institut. Han är regional biskop i västra Ukraina, men

också ansvarig för hela Pingst unionens hjälp till dem som lider på grund av konflikten i östra Ukraina. I Kiev lastar han in ytterligare material som välvilliga människor har skänkt i sin mini-

buss. Där sover redan ett par medarbetare som ska hjälpa honom med transporten och några dagars arbete med att packa om och distribuera hjälpen i krigszonen. De har redan kört i två timmar, men har tio-tolv timmar framför sig innan de är fram-me.

När han efter någon halvtimmas samtal reser

Pingstvänner vid frontenUKRAINA Vladimir Britjko berättar om hur han köpt tillfångatagna soldater fria i utbyte mot mat, hur han letat reda på stupade soldater för att ta hem kropparna till deras förtvivlade mödrar och hur han själv och hans medarbetare råkat hamna i vägen för beskjutning och tvingats fly och gömma sig i en håla en hel natt. Trots det är han på väg till krigszonen för 36:e gången.TEXT: ÅKE LAGER FOTO: ÅKE LAGER och PINGSTUNIONEN I UKRAINA

Pingstunionen har skickat 25 kaplaner till krigszonen i östra Ukraina.


Pingstvänner vid fronten

t


vidare i den mörka natten är det lite svårt att somna efter att just ha hört hans berättelser. Men vad är lite nattsömn mot vad människor tvingas genomlida i östra Ukraina.

– Det här blir min 36:e resa till krigszonen sedan konflikten började för nästan ett och ett halvt år se-

En lastbil full med potatis som volontärer ska distribuera.

Vladimir Britjko vid en fullpackad bil med förnödenheter.


UKRAINA

UKRAINA - Europa har allt, men sover andligt. Det här kan vara Guds knackning på Europas dörr, säger Mihaly Panotjko, ledare för Pingst-unionen i Ukraina om oroligheterna i östra Ukraina.

Dagen innan jag träffar honom har han haft en möjlighet att tala till presidenten, premiärminis-

tern och andra politiker i anslutning till att man ihågkommit 1000-årsminnet av Vladimir I:s död. Han var den förste härs-karen som lät döpa sig och tog kristendo-men till Kievriket.

– Vladimir var en nytänkare och en reformator. Han vände landet från av-gudadyrkan till kristendom. På samma

sätt försöker en del politiker idag vända Ukraina från det post-sovjetiska tänkan-det mot Västeuropas tänkande. Jag påpe-kade att Europa har lyckats för att de har byggt på kristna värderingar, säger Mihaly Panotjko.

Någon månad tidigare fick han tala till parlamentet på temat: ”Familjepolitik i Ukraina – mål och utmaningar”. Han betonade där familjens betydelse i upp-byggandet av samhället, vikten av kristen moral och etik samt äktenskapet mellan man och kvinna. Detta kommer troligtvis framöver att lyftas fram ännu tydligare i landets konstitution.

– En stark bas gör landet starkt, säger han.

Trots att de evangeliskt kristna utgör en minoritet i Ukraina har de mer och mer fått en röst i samhället.

– Det finns inga mätningar som kan visa det, men vi upplever att både myn-digheter och andra samfund behandlar oss annorlunda idag. Vårt sätt att hjälpa dem som lider på grund av konflikten i öst har gett oss respekt. Pingstunionen är den som är aktivast i att hjälpa både civilbe-folkningen och soldaterna.

– Våra kaplaner är inte hos soldaterna bara för att prata med dem om Gud och be med dem, de hjälper också till med en massa praktiska göromål. Vi har hjälpt skadade, inte minst genom att skaffa fram utrustning för att behandla brännskador.

Pingstledaren som får tala till ledande politiker

I krisen har männ-iskor börjat tänka på livets mening och söker sig till fullsatta kyrkor.

Vladimir Britjko på plats i krigszonen för att hjälpa nödlidande.

Hittills har 1500 ton mat delats ut till behövande.

7

Vi har bidragit med mediciner och inred-ning till sjukhus och mycket annat, fort-sätter Mihaly Panotjko.

– Vi försöker hjälpa till med de behov som uppstår. När man skulle återupp-bygga områden köpte vi byggmaterial och skickade dit volontärer som hjälpte till att reparera hus som skadats.

– Vi vill lindra smärtan hos folk och försöka göra deras liv bättre. Ska man se något positivt så är det att folk har bör-jat tänka på livets mening och söka Gud. Kyrkorna i krigszonen är ofta fulla.

När kriget bröt ut flydde 100 000-tals människor. Församlingar över hela Ukrai-na har gjort ett fantastiskt jobb med att hjälpa flyktingar med tak över huvudet,

mat, kläder och medicin. Man har öppnat kyrkor, bibelskolor, rehab och lägergårdar. Efter hand har man försökt hjälpa dem att finna mer permanenta bostäder och jobb, men fortfarande bor många familjer kvar i kyrkor och på lägergårdar.

– Det blev självklart en stor påfrest-ning för Pingstunionen, men folk öppna-de sina hjärtan och gav både pengar och materiellt stöd. Dessutom har vi fått stöd från kristna i länder som Sverige, Finland, Norge, Tyskland och Polen, vilket vi är mycket tacksamma för, säger Mihaly Pa-notjko.

TEXT OCH FOTO: ÅKE LAGER

EN MILJONKRONORLjus i Östers styrelse beslutade tidigt att man ville hjälpa människor som blev lidande i konflikten i östra Ukraina och avsatte en miljon kronor för att användas både i Ukraina och Ryssland.

dan. Nästan varje gång har jag sagt att det nog blir den sista, men när människor vill hjälpa till och behoven är så stora kan jag inte säga nej. Det är vår kristna plikt att hjälpa till, menar Vladimir Britjko.

– Vi fick hjälp, bland annat från ert land, när vi hade svåra översvämningar i västra Ukraina för sju år sedan. Nu är det vår tur att hjälpa andra som lider.

När oroligheterna bröt ut flydde många männ-iskor, både till den ukrainska och den ryska sidan. Man räknar med att långt över en miljon männ-iskor har lämnat vad som var sina trygga hem tills bara för drygt ett år sedan. Det var de yngre och arbetsföra som flydde, kvar blev gamlingarna. Af-färer och normal samhälls-service fungerar inte, så utan nödhjälp skulle de som blev kvar inte klara sig.

– Den första tiden var det bara civilbefolkningen vi hjälpte, men sedan hörde pre-sidenten av sig och ville att vi även skulle hjälpa soldaterna vid fronten. De behövde bland annat hygienartiklar och varma kläder och skor för att klara vintern. Under sommaren behö-ver de istället dricksvatten.

Men pingstvännerna ville också hjälpa till and-ligt, så de har skickat ett 25-tal kaplaner som ber och samtalar med soldaterna. De har tagit fram en fickbibel och dessutom översatt fyra amerikanska andaktsböcker för daglig läsning, gjorda just för soldater.

– Det är fantastiskt att se vilket gensvar vi får från människorna i våra församlingar runtom i landet. De ger av sina tillgångar, både ekonomiskt och materiellt. De kommer med mat som de själva lagt in för att ha under vin-

tern och de kommer med kläder och skor. Det mesta köper man emellertid i storpack så

nära krigszonen man kan. Det körs till en kyrka eller en annan lämplig lokal där kristna volontärer öppnar storpacken och packar om allt i plastkassar med basvaror som man sedan kör iväg och distri-buerar i de drabbade områdena.

– Hittills har vi delat ut 1 500 ton mat. Det är naturligtvis inte helt riskfritt att röra sig i de här områdena. Vi har volontärer som har blivit tillfångatagna. Det tog en månad av förhandlingar innan vi kunde få dem fria igen, men deras mi-nibuss har vi inte sett röken av, berättar Vladimir Britjko.

– En annan gång ham-nade vi ofrivilligt mitt i stri-derna. Vi trodde att området var lugnt, men istället för att distribuera mat till civilbe-folkningen fick vi ta hand om döda och skadade soldater.

Han fortsätter med att berätta att han själv och en medarbetare en gång tvinga-

des fly undan beskjutning och tillbringa en hel natt i en hålighet i marken för att undkomma.

Trots farorna har Pingstunionen ingen tanke på att dra ner på hjälpen.

– Så länge det finns behov och vi får resurser att hjälpa till fortsätter vi. Jag ser inte efter i passet hur gammal jag är, säger Vladimir Britjko innan vi tar några fotografier vid bilen.

Men innan vi skils åt är han noga med att klar-göra att han inte vill skylla på någon.

– Som kristna vill vi inte delta i krig, men vi vill heller inte vara passiva och bli beskyllda för att inte göra något alls. Vi hjälper dem som är i nöd. Vi säger till båda sidor att de borde söka fred och försoning.


»DET ÄR NATURLIGTVIS INTE RISKFRITT ATT RÖRA SIG I DE HÄR OMRÅDENA. VI HAR VOLONTÄRER SOM HAR BLIVIT TILLFÅNGA-TAGNA, MEN EFTER EN MÅNAD BLEV DE FRIA.«

UKRAINA

Pingstledaren som får tala till ledande politiker

Mihaly Panotjko berättade för politikerna att Västeuropas välstånd är byggt på

kristna värderingar.


I gruppen fanns tre unga kvinnor som var en frukt av söndagsskol- och ung doms-verksamheten i pingstförsamlingen i Jerevan.

22-åriga Lusine kommer från en kristen familj där hennes mormor, mamma och moster var flitiga kyrkobesökare.

– Jag och mina syskon mer eller mindre växte upp i kyrkan. Jag gick i söndagsskolan och i tons-årsgruppen, men sedan hade jag en period på un-gefär två år då jag inte gick i kyrkan så ofta. Det var inte så att jag var någon stor syndare, men jag hade mycket att göra i skolan och tyckte inte att kyrkan var så viktig, förklarar hon.

– Men när jag var 16 år gammal åkte jag med på församlingens sommarläger, och där kom jag tillbaka till Gud på allvar.

Lusine har insett att det går att kombinera en evange lisationsglöd med studier. Hon talar till ex-empel fyra språk: armeniska, engelska, ryska och farsi (som talas i grannlandet Iran). Hon är aktiv i församlingens arbete med att nå andra studenter, men också i gatuevangelisation vid speciella tillfäl-len. Samtidigt har hon lyckats väl i sina studier och arbetar nu på sin mastersutbildning.

Satenik är också uppvuxen i kyrkan. Hennes föräldrar och morföräldrar är kristna.

– Jag känner knappt till något annat. Jag har varit i kyrkan sedan jag var liten och har i motsats till Lusine aldrig haft några tveksamheter.

– Musiken är mitt stora intresse och sedan ti-diga tonåren har jag sjungit och spelat piano i kyr-kan. Musiken är min kallelse och nu undervisar jag också om lovsång.

Heriqnaz är också med i församlingens lov-sångsteam. Hennes väg in i kyrkans barn- och ungdomsverksamhet är lite annorlunda.

– Min storasysters man dog och hon stod en-sam med ett litet barn. Hon flyttade hem till oss, men vi var en fattig familj och hon vände sig till pingstkyrkan för att få hjälp, men det blev någon fnurra på tråden och hon blev sur.

– Någon dag senare kom några från församlingen

hem till oss och bad om ursäkt för att det blivit nå-got missförstånd. De gav oss också en barnbibel. De besökte oss flera gånger och hjälpte oss, vilket ledde till att vi fick förtroende för dem och min syster och jag började gå till kyrkan i hemlighet. Vår mamma gillade det inte alls då, men idag har hon blivit ”den ivrigaste i hela församlingen”, berättar Heriqnaz.

– Barn och ungdomar är en väg att även nå föräldrarna. Vi ordnar sommarläger för barn och ungdomar, men också för familjer. Då brukar en fjärdedel av deltagarna inte vara troende, fortsätter pastor Nodar Tadevosyan.

– Att vi ser ett sådant resultat av barn- och ung-domsarbetet är glädjande, men det finns nog en ”hemlighet” till. Det är bönen. I vår församling har vi bönemöte kl 08.00, 11.00 och 17.00 varje dag, förutom att hemgrupperna träffas och ber en gång i veckan.

ARMENIEN – Vi satsar på barn och ungdomar. De är fram-tiden. De brinner och är ivriga. Vi kanske skulle kunna säga att vi har en liten väckelse, för folk blir frälsta hela tiden, och 80 procent av dem är ungdomar.

Det säger Nodar Tadevosyan, pingströrelsens ledare, som för en tid sedan besökte Sverige med en grupp armenier.

Med fokus på barnen


»BARN OCH UNGDOMAR ÄR EN VÄG ATT ÄVEN NÅ FÖRÄLDRAR. VI ORDNAR SOMMAR-LÄGER FÖR BARN OCH UNGDOMAR, MEN OCKSÅ FÖR FAMILJER«

Todar Tadevosyan, ledare pingströrelsen

ARMENIEN

Lusine, Satenik och Heriqnaz är alla involverade i för-samlingens arbete.

9augusti 2015 l Ljus i Öster nr 6Ljus i Öster nr 6 l augusti 2015

Visumdramatik kring Broder YunARMENIEN Det blev en dramatisk torsdag för de 27 resenärerna på Ljus i Östers resa till Armenien i maj. Bro-der Yun hade då ännu inte fått sitt visum och det krävdes ”århundradets mirakel” för att lösa situationen.

Gruppresan började helt plan enligt med några dagars turistande bland klostren i världens första

kristna land.– Vi har fyllt vår klosterkvot nu, skrattar

Mika Kosonen som var en av reseledarna.Det som berörde mest under resans för-

sta del var kanske ändå besöket vid min-nesmärket över det armeniska folkmordet.

– Det var väldigt gripande att få se, speciellt med tanke på att det är 100-års-jubilum i år, berättar Mika.

Så kom torsdagen. Broder Yun skulle komma med ett flyg på kvällen men hade inte dokumenten klara. Hans medarbe-tare broder Ren skickade ett sms till Mika och skrev att det krävdes ”århundradets mirakel” om dokumenten skulle anlända denna dag eftersom posten var stängd på grund av helgdag. Gruppen bad och några timmar senare kom upplösningen.

– Den armeniska ambassaden hade ringt upp broder Yun och frågat om han fått sina dokument. När de fick veta att så inte var fallet skickade de ett specialbud

för att leverera hans papper och på fredag morgon var han på väg till Armenien.

Helgens möteskampanj blev lyckad med bland annat ett ungdomsmöte där 200 ungdomar utmanades till mission och ett kvällsmöte med över 1 000 besökare.

Hur skulle du sammanfatta resan?– Det har varit fantastiskt. Många har

blivit berörda av armeniernas hjärta för de muslimska grannländerna. Ett par som var med på resan och som besökt över 70 länder sa att detta var den bästa resan de har varit på. Det säger mycket, säger Mika.

TEXT: ALBIN LARSSON

”Att möta scener och filmer från folk-mordsmuséet gjorde starkt intryck på oss. Som en spegling av vad som händer idag i Syrien.

Alla vackra kloster, uthuggningar av kors och monogram. Samme Jesus som vi älskar har blivit tillbedd här långt före oss.

Så tryggt att resa med troende vänner. Efter ett par dagar ”kände” vi varandra och vi delade bibelord och erfarenheter av Herren.

Mötet med församlingen i Jerevan. Vilken hängivenhet!

Våra tankar angående IS och mos-kéer fick en ny vändning då pastor Yun predikade om Saulus som blev Paulus. Samma sak kan hända idag genom våra förböner. Vilken tanke!

Vi tackar Gud och Ljus i Öster för en underbar vecka!”

Henry och Margareta Prytz

Några bilder från resan Två nöjda resenärer berättar

FOTO: PER THUNBERG

GRUPPRESA TILL ARMENIEN


MONGOLIET

På 1950-talet upptäckte man stora koppar-fyndigheter i norra Mongoliet. 1974 ex-ploaterade man fyndigheterna och staden

Erdenet började byggas upp. Idag är det landets näst största stad med omkring 100 000 invånare och gruvbolaget är bland de största kopparbolagen i världen. Inkomsterna bidrar till en stor del av den mongoliska statens inkomster.

På den tiden var Mongoliet en sovjetisk ”lyd-stat” och staden fick ett typiskt ryskt, grått och trist, utseende. Bland dem som tidigt flyttade dit

från huvudstaden Ulan-Bator var Boloroos familj. Hennes pappa var militär och fick order om att flytta för att bli chefstekniker för de stridsvagnar som placerades i Erdenet. När de flyttade dit 1980 var Boloroo bara sju år gammal.

– Fem år senare dog min pappa i en sjukdom och mamma lämnades ensam med sex barn, berättar hon.

Bara några år senare drabbade sorgen åter fa-miljen. Hennes äldsta syster dog i barnsäng, endast 23 år gammal. Barnet hon födde överlevde och då adopterade hennes mamma det.

Missionspionjären vill fortsätta växa

MONGOLIET Boloroo hade aldrig hört talas om Jesus, när en församling startades i våningen under. Några månader senare blev hon kristen och mycket aktiv i den unga församlingen. De senaste tio åren har hon lett Mongolian Mission Center som sänt ut ett 100-tal församlingsplanterare både inom landet och utomlands.TEXT: ÅKE LAGER FOTO: LARS NARIN, ÅKE LAGER M FL

MMCMongolian Mission Center startade 1998 i Erdenet. Målet är att utbilda och sända ut pionjärer att plantera församlingar i varje stad i Mongoliet och bland varje folkslag som en gång var under mon-golkrigaren Djingis Khans välde.

Boloroo bodde våningen ovanför den första kristna församlingen i sin stad.

11augusti 2015 l Ljus i Öster nr 6Ljus i Öster nr 6 l augusti 2015

– Efter det började folk säga att det var för mycket död i vår lägenhet, så mamma tog oss med och flyttade till en annan lägenhet.

Några år senare startades den första evangeliska församlingen någonsin i Erdenet – i våningen un-der. I januari 1993 höll församlingen, som startats av två svenska pionjärer, sitt första möte med ett gäng tonårsflickor.

– Det visade sig också att svenskarna blev mina engelsklärare på universitetet. Det var som att jag inte skulle kunna komma undan. Efter att ha träf-fat ungdomarna på väg ut och in till församlingen under någ-ra månader och hört sången genom vårt golv bjöd jag och min syster in några för att de skulle berätta om Jesus.

På 1980-talet talade man om två länder som helt stängda för kristendomen. Det var Albanien och Mongoliet, där man inte visste om det fanns några kristna överhuvudtaget. Innan Mongoliet blev fritt i samband med Sovjetunionens fall hade knappast någon hört talas om Jesus. För Boloroo och hennes syster var allt nytt, men de blev kristna redan första kvällen.

– Efter det har mina andra systrar och min mamma också blivit kristna. Min syster arbetar tillsammans med mig på vårt missionscenter och är gift med vår pastor.

Boloroo blev snabbt aktiv i församlingen och

blev dess kassör. Efter två år som kristen kom hon som 22-åring med i äldsterådet. Efter att ha ut-examinerats som engelsklärare från universitetet gick hon en lärjungaskola på Taiwan.

– En tid efter att jag kommit tillbaka startades 1998 Mongolian Mission Center, MMC, och jag blev en av medarbetarna. För tio år sedan tog jag själv över ledarskapet, berättar Boloroo.

– Vår målsättning är att utbilda pionjärer som planterar nya församlingar, både i Mongoliet och i andra länder. Hittills har vi skickat ut ett 100-

tal personer som arbetat i minst ett år, många mycket längre. Men vi är inte ensamma, vi gör det här tillsammans med andra organisationer som bär på samma målsättning.

MMC har precis byggt nytt för att få mer än-damålsenliga lokaler. Nu har de allt samlat – klass-rum, kontor, elevrum och kök – i en byggnad som var skuldfri när den invigdes.

– Det var tufft jobb och vi fick lära oss mycket den hårda vägen, säger Boloroo som nu lämnar stafettpinnen som MMC-ledare vidare.

– För ungefär två år sedan började Gud tala med mig om vidareutbildning. Nu har jag fått ett stipendium så till hösten börjar jag en tvåårig ut-bildning i missionsvetenskap på ansedda Whea-ton College i Chicago i USA, berättar Boloroo slutligen.

22 Så gammal var Boloroo när hon blev invald i äldsterådet.

Djingis Khan hyllas i Mongoliet. Nu vill de kristna föra budskapet om Jesus till alla de länder och folk som Djingis Kahn en gång la under sig.

Många mongoler bor fortfarande i jurtor...

...som ofta är väldigt ombonade och fina invändigt.

12 augusti 2015 l Ljus i Öster nr 6Ljus i Öster nr 6 l augusti 2015

RYSSLAND

Man räknar med att det kanske fanns ett tiotal orglar i S:t Petersburg under tsar-tiden, men efter revolutionen förföll

de. Det är först på 2000-talet som en del åter har kommit i bruk efter renovering.

Även i S:ta Maria kyrka, som tillhör den luther-ska ingermanländska kyrkan, försvann orgeln un-der kommunisttiden. Tack vare sin nya orgel har en helt ny publik lockats till kyrkan. Orgelkonserterna fyller kyrkan till bristningsgränsen. På en helg kan kyrkan ha över tusen besökare, och bland dem syns även ungdomar.

– Alla konsertkvällar är slutsålda åtta månader framåt, berättar Marina Väisä, kantor i kyrkan se-dan 2009.

Hon kallar orgeln för en ”missionär”. Kon-serterna innehåller nämligen alltid en kort andakt och en inbjudan till att stanna kvar och samtala med prästen. Många konsertbesökare har på så sätt kommit med i ”vuxenkonfirmation” och blivit rotade i församlingen.

Maria Väisä föddes i en ingermanländsk/rysk familj i Keltto, strax utanför S:t Petersburg. Hen-nes mormor berättade för henne om Jesus och tog med sina barnbarn på mässa i Pusjkin-katedralen. Kyrkan var ofta proppfull och psalmsången gjorde djupt intryck på Marina.

Mot slutet av sovjettiden kunde lutheranerna åter starta en söndagsskola i en barack i Keltto, där då tolvåriga Marina fick spela piano. Hon hade nämligen redan som sjuåring börjat spela piano i musikskolan.

Redan som 15-åring blev hon församlingsorga-nist i Keltto. Hon fortsatte sina musikstudier vid S:t Petersburgs konservatorium till pianolärare. År 2000 startade en orgelklass vid konservatoriet och Marina blev Rysslands första student med orgel som huvudinstrument. Hon fick tips om en mäs-tarkurs i Finland och under fyra år studerade Ma-rina parallellt vid S:t Petersburgs konservatorium och Sibeliusakademin i Helsingfors.

– Kantorn kan med sin egen kreativitet hjälpa människor att möta Gud, leda in kyrkobesökaren i

gudstjänsten och hjälpa åhöraren att stämma in sig på bönens våglängd. Det är en fantastisk upplevel-se och ett stort privilegium. Jag gläder mig vecka efter vecka, trots att jag arbetat så länge i kyrkan, säger Marina.

Ingermanländska kyrkans frivilliga krafter har under de senaste tio åren gjort en riktig kraft-ansträngning för att få fram en ny ryskspråkig psalmbok med 456 psalmer. Den invigdes för två år sedan och upplagan på 10 000 ex är nu utdelad till alla kyrkans församlingar och utposter.

Nu håller man på att spela in alla psalmerna för att sprida till de musikansvariga på cd-skivor eller som mp3-filer. Många församlingar saknar organis-ter, men tanken är att cd:n ska hjälpa vanliga för-samlingsmedlemmar att sjunga andliga sånger.

OrgelmirakletRYSSLAND Nästan all orgelmusik är skriven till Guds ära. Därför fanns det inte många orglar i Sovjetunionen. I S:t Maria kyrka i S:t Petersburg försvann orgeln under kommunisttiden. 2010 byggde man dock en ny barockorgel. Tack vare den har en ny publik lockats till kyrkan. Orgelkonserterna fyller kyrkan till bristningsgränsen gång på gång. TEXT: EVA WANAMO FOTO: KRISTIINA PAANANEN och TUULIKKI VIHUNEN

INGERMANLÄNDSKA KYRKANDen lutherska ingerman-ländska kyrkan har sina rötter i Ingermanland, nära S:t Petersburg, men arbetar idag över hela Ryssland. Man har bland annat en mycket aktiv pionjärverksamhet i Sibirien.

Marina Väisä vid orgeln.

Fullsatt i S:t Maria lutherska kyrka i S:t Petersburg.

13augusti 2015 l Ljus i Öster nr 6


Kanal Hayat är Husyeins kyrka

TURKIET

TURKIET – En dag när jag höll på att justera in vår nya parabolantenn upptäckte jag Kanal Hayat. Vilken väl-signelse, nu fick jag kyrkan rätt in i mitt hem! Idag är Ka-nal Hayat min ”kyrka” och jag tittar upp till fem timmar om dagen, berättar Huseyin som på grund av sjukdom inte längre kan ta sig till den kyrka han brukat besöka.TEXT OCH FOTO: ÅKE LAGER

Ilhami är en av dem som svarar på samtal till den kristna teve-kanalen Kanal Hayat. Idag ska jag få följa med när han träffar en av dessa

kontakter för första gången.– Vi har pratat med varandra på telefon många

gånger, men jag har aldrig träffat honom. Jag har ingen aning om hur han ser ut, säger Ilhami.

Vi åker några mil genom mångmiljonstaden Istanbul till en av de yttersta förorterna. Ilhami ringer när vi närmar oss och Husyein möter oss utanför huset och visar oss en parkeringsplats.

De kramar om varandra som gamla vänner och pratar oavbrutet på väg in. De sätter sig i soffan och det är som om de vore gamla, rik-tigt goda, vänner som inte har setts på länge.

Husyein bor i ett ganska nytt och modernt hus. Lägenheten är trivsamt möblerad och på väggarna hänger porträtt av familjemedlemmar. Han skryter lite om sina nu vuxna, mycket intelligenta, barn. Där finns också en stor teckning av honom själv som en berömd konstnär har gjort.

Han bjuder enligt turkisk tradition på sött te i glas och kex. Sedan börjar han berätta. Även om Ilhami har pratat med honom på telefon under ett par års tid känner han inte till hela hans bakgrund.

- I kvarteren där jag växte upp här i Istanbul fanns det förutom turkar även greker, armenier och judar. Vi växte upp tillsammans. Ibland följde jag med mina vänner till deras kyrka och ibland följde de med mig till moskén, börjar Huseyin berätta.

- Min pappa var officer och blev en period för-flyttad till Erzerum. Där var det en mycket mer

strikt islamisk omgivning, men efter några år flyt-tade vi tillbaka till Istanbul.

- I tioårsåldern fastade jag och några kompisar under Ramadan, men vi såg det mer som en lek då.

Huseyins föräldrar var inte religiösa och fastade inte under Ramadan, men i tonåren började Hu-seyin ta Ramadan på allvar. Han fastade, men gick aldrig till moskén.

- Jag såg aldrig någonsin min pappa gå till mos-kén. Han tyckte att det var okej om jag fastade, men moskén skulle jag hålla mig borta från. Han hade inget gott att säga om prästerskapet.

När Huseyin hade gift sig, vid 24 års ålder, gick han emellertid till moskén på fre-dagsbönerna under en period. Frun kom från en mer religiös familj och det väckte hans in-tresse för livsfrågorna.

- Där sa de så mycket kon-stiga saker. Allt roligt var ju förbjudet, så jag slutade gå dit.

Huseyin har alltid varit en läsare och han läste Koranen och en massa kommentarer, men det var bara förtryckande, inte befriande.

- Det fanns inget om kärlek, och även om jag inte hade mycket till övers för islam trodde jag på Guds existens. Men jag trodde inte att kristendo-men hade något att erbjuda, det hade vi ju fått lära oss hur dålig och felaktig den var.

För drygt 13 år sedan råkade Huseyin få in en kristen radiostation på sin radio. Där erbjöd de ett gratis Nya testamentet och han ringde in för att få det. De stämde möte utanför en moské där han skulle få sitt Nya testamentet.

- Jag berättade för min fru vart jag skulle gå och

»REDAN FÖRSTA GÅNGEN KÄNDE JAG MIG HEMMA I KYRKAN. DET VAR EN INBJUDANDE ATMOSFÄR; ALLA VAR TREVLIGA MOT VARANDRA OCH PREDI-KAN TALADE TILL MIG.«

Huseyin har drivit flera företag och är idag ekonomi-konsult.

Teckning föreställande en ung Huseyin, gjord 1977.

Bibeln har en självklar plats på vardagsrummets bord.

15Ljus i Öster nr 6 l augusti 2015 augusti 2015 l Ljus i Öster nr 6

När Husyein och Kanal Hayat-uppföljaren Ilhami möts är det som om de hade känt varandra hela livet - ändå är det första gången de ses.

vad jag skulle göra. Jag mötte mannen och vi sam-talade en stund om Jesus. Han inbjöd mig till en kyrka. Vi har två döttrar och tillsammans gick vi till kyrkan nästa söndag.

- Redan första gången kände jag mig hemma i kyrkan. Det var en inbjudande atmosfär, alla var trevliga mot varandra och predikan talade till mig.

Huseyin fortsatte att gå till kyrkan. Han läste Nya testamentet och skaffade också en del andra kristna böcker. Han fick klart för sig att ”ingen klarade av att leva upp till reglerna – något större behövde komma in”.

- Bibeln var logisk för mig med min uppfattning av verkligheten. Jag bestämde mig för att tro på Jesus och sätta mitt hopp till honom. I den här vevan drev jag tre-fyra olika företag och hade ekonomiska problem. Jag var orolig för framtiden, men i den situationen mötte Jesus mig mycket konkret.

Huseyin blev en flitig kyrkobesökare och sam-talade om sin tro med vänner han kunde lita på. De hade ofta föreställningen att kristna var ”avgu-dadyrkare”, men då bjöd han med dem till kyrkan så att de kunde kolla själva.

Han drabbades emellertid av sjukdom och har gjort ett flertal canceroperationer och en stor hjärt-operation. Det gjorde att han hade svårt att ta sig till kyrkan, speciellt som det kunde ta hela dagen med tanke på avstånden och trafiken i Istanbul.

- En dag när jag höll på att justera in vår nya parabolantenn upptäckte jag Kanal Hayat. Vilken

välsignelse, nu fick jag kyrkan rätt in i mitt hem istället!

Numera har Huseyin gjort sig av med sina före-tag och jobbar hemifrån som ekonomikonsult på deltid.

- Idag är Kanal Hayat min kyrka och jag tit-tar upp till fem timmar om dagen. Fader Boutros, Isik Abla och Joyce Meyer är mina favoriter. Joyce Meyer är så personlig och öppenhjärtig att jag tycker att jag vet allt om henne. Det känns nästan som om vi vore släkt.

Genom att han ringde det nummer som visas i rutan kom han i kontakt med Ilhami. Sedan dess

har de hållit regelbunden kontakt och Huseyin är speciellt tacksam för den förbön han fått inför sina operationer. Kanal Hayat har även försett honom med Nya testamenten och

kristen litteratur som han har spritt bland sina vänner som också upptäckt Kanal Hayat. En del har blivit kristna och jag förstår att Huseyin nästan har fungerat som en hemgruppsledare. Han berät-tar exempel på hur hans vänner blivit helade sedan han bett för dem.

Huseyin är frimodig med sin tro. Hela kvarte-ret, hans bilreparatör och många andra han träffar vet att han är kristen. När vi ska åka hem följer han med ut till bilen där Ilhami har en hel kasse med kristna böcker åt honom. De ska han sprida i ”sin hemgrupp”.

24 Så gammal var Huseyin när han gifte sig med en muslimsk kvinna.

KANAL HAYATSatellit-tv:Hotbird 7, frekvens 11317 Hz

Webb-tv:www.kanalhayat.tv

Youtube:youtube.com/kanalhayatplay

Facebook:facebook.com/kanalhayat

Twitter:twitter.com/kanalhayat


Vittnar på sjukhuset

Nordkoreas Kinavänliga inställning öppnar väg

CENTRALASIEN Pastorn i en försam-ling berättar om en kvinna som sprider kunskapen om Jesus på sjukhuset:

”En kvinna som tillhört vår församling i tolv år ville inte lyssna på våra varningar utan gifte sig med en muslimsk man. Han hindrade henne från att besöka kyrkan. Hon hade inte varit i kyrkan på fem år när hon råkade ut för en bilolycka.

Då förstod hon att hon behövde vända tillbaka till Gud. Hon tog sin två barn med sig och började åter komma regelbundet. Efter olyckan måste hon då och då in på nya undersökningar och kontroller. Ofta stannar hon över natt och då berättar hon för de andra patienterna om Jesus och de brukar be henne om biblar.

En av kvinnorna på sjukhuset bad sin man åka till vårt bönhus för att ta reda på vilka vi var och vad vi undervisade. Vi samtalade i flera timmar och han fick en bibel och blev jätteglad.”

NORDKOREA I ett nyhetsbrev från AsiaLink berättas det om hur kinesiska missionärer lyckas ta sig in i det stängda Nordkorea och berätta om de goda nyhe-terna. Så här skriver AsiaLink: ”Det sägs att Nordkorea inte har några vänner, men det finns i alla fall ett land som de inte betraktar som fiende, nämligen Kina. Vi har fått rapporter om att tusentals nord-koreaner har tagit emot Jesus Kristus ge-nom kinesiska kristnas arbete de senaste sju-åtta åren.”

UZBEKISTAN Fyra protestantiska män på väg i bil från Samarkand till Navoi stoppades av poliser i Karmana. Poliserna förhörde de fyra männen och torterade sedan en av dem tills han förlorade med-vetandet. De hotade att våldta en annan av dem. När Forum 18 ringde upp polisen som rapporterats ha utfört dådet, lade han på luren och chefen på polisstationen för-nekar det inträffade. Bilens förare, Murot Turdiyev, har flera gånger tidigare blivit stoppad och förhörd av polis.

Torterades medvetslös

KINA Hans liv har inte varit enkelt. Men kampen för rättvisa, både för sig egen del och för de mest utsat-ta, har hela tiden funnits där. Chen Guangcheng är den blinde, kinesiske advokaten som blev världskändis efter en dramatisk flykt från sitt eget hus.

Kinesen Chen Guangcheng har ett dramatiskt livsöde, som Martyrkyrkans vänner berät-

tar om i sitt senaste nyhetsbrev. Som blind i Kina hade han alla förutsätt-ningar emot sig och fick börja låg-stadiet först som 18-åring. Eftersom pengarna knappt räckte till mat blev han kraftigt undernärd, men kämpade sig trots det igenom en juridikutbild-ning och specialiserade sig på mänsk-liga rättigheter.

Han blev känd som ”barfotaadvoka-ten” och reste tillsammans med sin fru Yuan runt på landsbygden för att rap-portera om statens övergrepp. Polisen satte Chen och frun i husarrest, med taggtråd och hundratals poliser som bevakning. Chen bestämde sig för att fly och lyckades ta sig över den tagg-trådsbeklädda muren. Med en bruten fot tog han sig över flera andra hus och

kom till slut till en större väg där en bil tog honom till USA:s ambassad. Där sökte Chen politiskt asyl och tack vare att Hillary Clinton befann sig i landet vid tidpunkten blev fallet en besvärlig diplomatisk fråga för Kina, i synnerhet när hela världspressen berättade om den spektakulära flykten.

Den 19 maj 2012 fördes Chen, Yuan och deras barn ombord på ett plan till New York. Nu studerar Chen i landet och har skrivit en bok om si-tuationen i Kina. Han är tacksam för alla som har bett för honom och vill fortsätta att jobba för alla som lever under liknande förhållanden som han gjorde i Kina.

TEXT: ALBIN LARSSON FOTO: WIKIPEDIA

Kinesisk advokat tvingades fly

Chen Guangcheng tillsammans med den amerikanske diplomaten Kurt Campbell vid avfärden från Kina i maj 2012.

KAUKASIEN Mentalt handikappa-de barn och ungdomar är en utsatt social grupp i Kaukasien. En försam-ling i området har därför bestämt sig för att göra en konkret insats för att hjälpa dessa individer.

Pastor Ruslan, som besökte oss i samband med inspirationsda-garna i april, berättade då att de-

ras församling har regelbunden kontakt med mentalt handikappade unga som bor på ett barnhem i området.

– Problemet är att de bara får vara kvar där tills de är omkring 14-15 år. Då blir de utslängda och har vanligtvis ing-enstans att ta vägen. De flesta hamnar i missbruk och kriminalitet eller hamnar i sexuellt utnyttjande utomlands. Många överlever inte.

– Vi bad över det i församlingen och

fick idén till ett hem för dem som måste flytta ut från barnhemmet. Nu är huset nästan klart och vi räknar med att ta emot de första under hösten.

Där ska ungdomarna kunna få ett tryggt boende under några år samtidigt som de ska få lära sig ett hantverk och få alla sina papper i ordning för att sedan kunna skaffa en egen lägenhet.


Hus för barnhemsbarn

Ruslan ska hjälpa mentalt handikappade.

337Antal hembesök gjorda 2014 av en

messiansk församling i St Petersburg


Jag har en förtjusande liten systerdotter som älskar att klättra och under söka sin omgivning. Orädd och nyfiken väljer

hon oftast stolskanten istället för den trygga mitten och hänger över bordet så snart hon får chansen, med många fläskläppar och en väl utvecklad balans som resultat.

Det kändes ungefär så när jag och en kol-lega reste med ett team till det onådda Monte-negro för att stötta en församlingsplantering där. Att ge sig ut i gatuevange lisation är som att ”hänga ut över kanten” där man är beroende av Herren på ett speciellt sätt. Man vet nämli-gen aldrig vilka människor man ska möta, vad de behöver eller på vilket sätt Herren vill möta dem.

vi såg många häpna och glada ansikten när Herren tog bort smärta, rätade ut ryggar och berörde hjärtan. En muslimsk man med svaghet i benen kastade sina kryckor och klev gråtande av sin handikapp-scooter efter att Gud gjort ett under. En hel familj gav sina liv till Jesus mitt på gatan efter att mammans tandvärk omedelbart försvunnit vid förbön. Det blev tydligt att Andens gåvor inte är några smycken eller presenter, utan de verktyg vi har fått från Herren för att kunna göra jobbet.

Att inte kunna språket var ett stort handi-kapp i kontakten med människor, och de språkkunniga fick tolka mycket. Kunskap och förståelse för människor, rådande kultur och religion, ska heller inte underskattas, och rätt använt kan det bli nycklar in i situationer.

många av oss tar aldrig kliven som behövs för att komma utanför vår bekvämlighetszon, men egentligen är det där vi alla är kallade att leva, i stort och smått. Jesus är tydlig med att vi inte kan göra något i Guds rike utan Honom. Paulus skriver om ett andens ämbete som inte går att utöva utan Anden. Vårt uppdrag är alltså helt omöjligt om vi försöker i egen kraft, men fullt möjligt om vi låter Herren leda oss och göra verket, och när vi ”hänger över kan-ten” är det han som håller i oss!

Om vi inte berättar får människor inte höra. Om vi inte tar stegen utanför kanten får vi inte se undren. Det kan hända att vi får några fläskläppar längs vägen om vi börjar ta steg, men samtidigt utvecklar vi god balans och blir följsamma för vad Herren vill om vi lär oss att lyssna och fråga; Herre, vad vill du?

Och tänk så mycket mer spännande det blir när det är Han som gör jobbet, och vi får vara med!

Ett omöjligt möjligt uppdrag

MARIE BYSTRÖMArbetar som: Administratör på Ljus i ÖsterBor i: BroArbetat på Ljus i Öster: Sedan 2010Om: Social konstnärssjäl som ständigt har nya projekt på gång Aktuell: Deltog i Ljus i Östers team till Montenegro

18

MÖTEN MED LJUS I ÖSTER

Tider kan ändras. Ytterligare möten kan till-komma. Se www.ljusioster.se för uppdaterat mötesschema.

Fredag 4 sept 19.00 Närpes, FinFiladelfia - Broder Yun

Lördag 5 sept 18.00 RenströmEFS - Staffan Edin

Lördag 5 sept 19.00 Kvevlax, FinPingstkyrkan - Broder Yun

Söndag 6 sept 11.00 HaradsMissionskyrkan - Staffan Edin

Söndag 6 sept 11.00 Vasa, FinSion - Broder Yun

Söndag 6 sept 16.00 Jakobstad, FinLuth. församlingscentret - Broder Yun

Söndag 6 sept 18.00 LyckseleFörsamlingen Ichtys - Staffan Edin

Måndag 7 sept 19.00 LuleåPingstkyrkan - Broder Yun

Tisdag 8 sept 19.00 SkellefteåPingstkyrkan - Broder Yun

Onsdag 9 sept 19.00 PiteåStorstrands camping - Broder Yun

Torsdag 10 sept 19.00 ÖrnsköldsvikSvedjeholmskyrkan - Broder Yun

Fredag 11 sept 19.00 SundsvallPingstkyrkan - Broder Yun

Lördag 12 sept 19.00 AvestaPingstkyrkan - Broder Yun

Söndag 13 sept 11.00 KöpingPingstkyrkan - Broder Yun

Söndag 13 sept 18.00 UppsalaKorskyrkan - Broder Yun

Tisdag 15 sept 18.30 UrsvikenEFS - Staffan Edin

Lördag 26 sept 18.00 ÅselePingstkyrkan - Staffan Edin

Söndag 27 sept 11.00 VilhelminaPingstkyrkan - Staffan Edin

Söndag 27 sept 18.00 RuskselePingstkyrkan - Staffan Edin

Lördag 10 okt 18.00 TrehörningsjöPingstkyrkan - Staffan Edin

Söndag 11 okt 11.00 ÖverhörnäsPingstkyrkan - Staffan Edin

Söndag 11 okt 18.00 NordmalingPingstkyrkan - Staffan Edin

Onsdag 21 okt 18.00 BureåFörsamlingsgården - Staffan Edin

Lördag 7 nov 18.00 NjurundaBetel - Staffan Edin

Söndag 8 nov 11.00 StödeBetel - Staffan Edin

Söndag 8 nov 18.00 LångselePingstkyrkan - Staffan Edin

Lördag 14 nov 18.00 ReseleSmyrna - Staffan Edin

Söndag 15 nov 18.00 BollstabrukBollstakyrkan - Staffan Edin

På hemsidan lyfter vi fram aktuella fall av för-följelse. Genom att du som besöker hemsidan också agerar praktiskt och ber för de förföljda

tror vi att vi tillsammans kan ändra på de orättfärdiga förhållanden som de förföljda får utstå.

Vill du ha utskicken om speciella fall kan du skicka e-post till: [email protected]

Ljus i Öster står bakom www.persecuted.se som är en plattform där vi sprider information om och uppmantrar till förbön för förföljda kristna.

Ge ditt stöd till förföljda kristna

LJUS I ÖSTER

Ljus i Öster nr 6 l augusti 2015

Ge en gåva till Ljus i Öster vid högtidsdag eller begravning Använd våra fina gåvobevis som är enkla att beställa direkt via vår hemsida.Du hittar all info på www.ljusioster.se under Ge en gåva

Ljus i Östers man i norr, Staffan Edin, har under hösten över 20 inbokade möten runtom i Norr-land. Allt från Övertorneå i norr till Njurunda 70 mil söderut.

Lappträsk15 augusti

Övertorneå16 augusti

Renström5 september

Harads6 september

Lycksele6 septemberÅsele

26 september

Vilhelmina27 september

Rusksele27 september

Trehörningsjö10 oktober

Överhörnäs11 oktober

Nordmaling11 oktober

Bureå21 oktober

Ursviken15 sept

Njurunda7 november

Stöde8 november

Långsele8 november

Resele14 november

Bollstabruk15 november

Råneå21 november

Vännäs22 november

Hörnefors28 november

Junsele29 november

FOTNOT: KARTAN VISAR PLATSERNAS UNGEFÄRLIGA POSITIONER.

Har du tid att göra något annat än att hålla i möten i höst?

– Det är ju inte varje helg som är uppbokad. Det finns

helger då jag gör något helt annat och tre dagar i veckan undervisar jag i matematik

på Vuxen utbildningen i Skellefteå. Dessutom

räknar jag med att under hösten vara i Ryssland

2,5 vecka och hjälpa min fru med ledar-

kurser för kvinnor. Med god planering finns det tid för

annat än missionsmöten.

Vad kommer du att tala om? – Jag har den sista tiden

fascinerats av att de olika kristna samfunden i grund och botten har en och samma längtan att nå ut så bra som möjligt med

evangeliet. Det var i den längtan samfunden en gång kom till och jag tror att den

inriktningen är viktigare än någonsin. Det kommer jag att beröra i mina möten men även den aktuella situationen för de evangeliskt kristna i öst.

Vad är det som driver dig att åka Norrland runt och tala om mission?

– Mission är livsnerven. Utan mission på hemmaplan och världen över har församlingen missat sin viktigaste funktion. Kan jag få vara med och inspirera till utökad

mission så är jag ödmjukt tacksam och glad för det. Det är alltid spännande att besöka

församlingar som jag inte har besökt förut. Denna höst blir det några sådana

församlingsbesök och det ser jag fram emot.

Norrfjärden5 december

19augusti 2015 l Ljus i Öster nr 6

Sänd lösningen till Ljus i Öster, Hemvärnsgatan 8, 171 54 Solna och märk kuvertet ”Korsord” (OBS! Inga andra meddelanden kan lämnas i kuvertet)

Namn och postadress:

.....................................................................

.....................................................................

....................................................................

....................................................................

Lös korsordet och vinn boken ”Mirakler i KGB:s skugga”!

Vi delar ut två böcker till de rätta lösningar vi drar först. Lösningen måste vara oss tillhanda senast den 15 september.

KORSORD


CENTRALASIEN Sedan sex år har en församling två gånger i månaden helt ide-ellt städat vägrenar i sin stad. Detta gjorde att borgmästaren blev välvilligt inställd till dem. När de förlorade sin registrering lät han dem samlas ändå, och nu har de fått tillbaka sin registrering.

Inte nog med det – nu har borgmästa-ren bestämt sig för att de ska få lite betalt för sitt städarbete. Det blir ett välkommet tillskott till församlingens rehab-arbete.

Städning gav favör hos borgmästaren

CENTRALASIEN Kartun kommer från en enkel bakgrund och blev kristen för tio år sedan. Han är gift och har två små barn. För några år sedan dömdes han för att ha innehaft kristen litteratur. För en tid se-dan blev han och ytterligare en försam-lingsmedlem arresterade. Då blev han så illa torterad att han miste synen på ett öga och hans njurar blev skadade.

Några dagar senare visades de båda kristna upp på lokal teve, som förrädare! Efter programmet kom både mullor och myndighetspersoner hem till dem för att få dem att avsäga sig sin kristna tro och återvända till islam. Båda vägrade och stod fast vid sin kristna tro.

Torterad och varnad för på teve

Korsord 3-15Vinnare: Karl-Erik Wärn, Älgarås och Asta Björnler, Örnsköldsvik

Korsord 4-15Vinnare: Ivar Lundgren, Bredbyn och Gunhild Bratt, Aneby

Korsord 5-15Vinnare: Holger Fröjmark, Storvvreta och Magnus Lidén, Piteå

RYSSLAND ”Herren fyller våra be-hov. Han har välsignat mig med en fin cykel. Förr var vi tvungna att gå till fots och evangelisera, nu kan vi cykla till de närmaste byarna och hinner besöka fler familjer.”

Många byar har överhuvudtaget ingen bussförbindelse. Under de senaste två månaderna har

vi hunnit nå 75 personer, berättar en för-samlingsplanterare.

Han och hans familj flyttade till

området för ett och ett halvt år sedan. De gör hembesök i familjen där någon kommit till tro, evangeliserar släkten, lärjungatränar de troende och ber till-sammans med dem för olika behov.

”För närvarande hyr vi ett hus där vi bor, men nyligen kom ägaren och skällde på oss och kallade oss sekterister. Nu vill han jaga ut oss så vi söker en ny bostad, men vi har lärt oss att Herren är trofast så att vi kan arbeta med glädje och frid i våra hjärtan”, säger han till sist.


Tacksam till Gud för cykel

MONTENEGRO Under sommaren har personer från Sverige och USA delat evangeliet i Montenegro.

För andra sommaren i rad har ett team från Ljus i Öster och ett team med slaviska ungdomar

från USA samarbetat, denna sommar i Kotor med omgivningar i Montenegro.

De har mött människor på gatorna och delat ut gideonitbiblar. Det har lett till samtal och de har fått be för männ-iskor både till frälsning och helande.

– Vi fick se att helande verkligen är en nyckel till folks hjärtan. Många hade

aldrig hört om Jesus förut, men han he-lade och rörde vid människor på gator, torg och parkeringsplatser, uppe i bergen och i väntsalen på flygplatsen. Några av oss blev också hembjudna till folk och fick be och berätta om Jesus för hela storfamiljer, berättar Marie Byström.

Evangelisation i Balkan

112För så många år sedan grundade

Nils Fredrik Höijer Ljus i Öster.

21

BÖCKER

Församlingar, bönegrupper och liknande erhåller mängd- rabatter. Kontakta Per Andersson, 08-56 48 40 40

30 dagar med husförsamlingsrörelsenAntal ex:..................... á 149 kronor, 144 sid mjukbandMirakler i KGB:s skuggaAntal ex:..................... á 129 kronor, 112 sid mjukbandEn kristen läser KoranenAntal ex:....................... á 99 kronor, 136 sid mjukband

Namn och postadress: (TEXTA TYDLIGT!)

.............................................................................................

.............................................................................................

.............................................................................................

E-post: ..................................................................................

Namnteckning:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ev pren.nr:. . . . . . . . . . . . . . . . . .

SvarspostKundnr: 20188626171 08 Solna

Frankeras ej.Mottagaren

betalar portot.

Kontakt med muslimer?

30 dagar med den kinesiska husförsamlingsrörelsen

99:-

Det finns ett ökat intresse att sätta sig in i Koranens läror, men en ovan läsare kan uppleva den som ostrukturerad och svårtill-gänglig. Den här boken kan hjäl-pa dig att bekanta dig med en del av Koranens personer, händelser och läror ur ett kristet perspektiv.

För den som har kontakt med muslimer är denna bok ett bra hjälpmedel för att fördjupa den egna kunskapen.

30 dagar är inte vilken andaktsbok som helst. Det är berättelsen om den kinesiska husförsamlingsrörelsen sedd genom några av dess viktigaste gestalter.

Under 30 dagar får vi följa händelser ur deras liv i korta berättelser som berör, ställer frågor och utmanar. Boken presenterar evangeliet på ett rakt-på-sak-sätt, utan att väja för de svåra frågorna.

Husförsamlingsrörelsen har blivit en missionsrörelse som har sänt missionsarbetare till över 20 länder i området mellan Kina och Jeru-salem, den stad där missionsbefallningen, att gå ut i hela världen med evangeliet, en gång gavs till lärjungarna.

Eugene Bach har tidigare skrivit böckerna ”Det blodröda korset”, ”Gud är inte död - inte ens i Nordkorea” och ”Kallelsen till Nordkorea”, utgivna av Ljus i Öster.

Du kan även beställa från vår webbshop: www.ljusioster.se

30 dagar med husförsamlingsrörelsen -

Tillbaka till Jerusalem

Eugene Bach

30 dagar är inte vilken andaktsbok som helst, utan

berättelsen om den kinesiska husförsamlingsrörel-

sen sedd genom några av dess viktigaste gestalter.

Under 30 dagar får vi följa händelser ur deras liv i

korta berättelser som berör, ställer frågor och utma-

nar. Boken presenterar evangeliet på ett rakt-på-sak-

sätt, utan att väja för de svåra frågorna.

Husförsamlingsrörelsen har blivit en missionsrörel-

se som har sänt missionsarbetare till över 20 länder

i området mellan Kina och Jerusalem, den stad där

missionsbefallningen en gång gavs till lärjungarna,

att gå ut i hela världen med evangeliet.

Eugene Bach har tidigare skrivit böckerna Det blod-

röda korset, Gud är inte död - inte ens i Nordkorea och

Kallelsen till Nordkorea, utgivna av Ljus i Öster.

Eugene Bach

30 dagar med husförsam

lingsrörelsen

”Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk” Jesaja 56:7

149:-Den okända väckelsen

129:-

I den gamla Olevistekyrkan, mitt i estniska Tallinn, började något märkligt hända i slutet av 1970-talet. Trots att krist-na var hårt ansatta av KGB, började ungdomar i tusentals fylla 1100-talskyrkan för att lyssna till Guds ord. Det här var starten på en väckelse som skulle beröra hela Sovjetunio-nen.

OBS! Porto inkluderat i alla priser.



Gunnars Tråd ABTörestorp, 330 33 HillerstorpTel 0370-37 33 00Fax 0370-37 33 10e-mail: [email protected]

Rundtråd1,5–16,0 mmPå spole eller fixlängdPlattvalsad trådtj 1,5–6,0 mmbredd 8–50 mmPå spole eller fixlängdMed hål, radieklipp eller urklipp

BÄSTA DUSCHKOMFORTBÄSTA DUSCHKOMFORT

vill tillgodose företagens sociala rum som entreér, kontor, lunchrum mm med vackra prylar och skapa en varm och krea-tiv plats för anställda och gäster.

Eric Hanson är formgivaren och som älskar att skapa och formge utifrån ledorden äkta och ärliga material, återbruk och hantverk med ett konstnärligt uttryck.

artklart (fd erix), Kulla Ginkalunda, 511 56 Kinna. www.artklart.com

Assars Industri AB Box 20, 330 33 Hillerstorp

Tel: 0370-37 33 30, fax 0370-37 33 40www.assars.se

FÖLJ OSS I SOCIALA MEDIERtwitter.com/ljusiosterfacebook.com/ljusiosterKolla även in hemsidan www.ljusioster.se

Tel:0393-201 00Fax:0393-201 95Lökeryd560 13 HOK www.ltemballage.se

Tel: 0370-37 32 90 Fax: 0370-221 00E-mail: [email protected]

perewert.se

Till vem skulle vi gå?En guide till nutidsmänniskan och religionerna

Ny bok av Per Ewert


Tidningen Ljus i Öster skickas ut gratis till dig som anmält att du vill ha den. För den som ändå vill ge ett bidrag har vi en frivillig prenumerationsavgift. Den är på 150 kronor och du får naturligtvis gärna betala in den. Det hjälper oss att satsa ännu mer på mission.

Så fungerar din prenumeration

Nya Hjälmseryd, 570 01 Rörvik

1

#6 AUGUSTI 2015 LJUS I ÖSTER

Ledda till att leda

Kyrkan hjälper

vid fronten

NYA TIDER FÖR MISSIONSLEDARE ORGELMUSIK SOM MISSION UTSATTA BARN FÅR HEM

27svenskar ute

på äventyrhPå

plats

i Ukr

aina

Staffan reser

Norrland runt


Beställningar [email protected] + 358- 50-4689678

En livsresa – ord, bilder och några visor. Bok och CD.

berättar om sin livsresa in i kristen tro och vad tron betyder mitt i livet. Med den fina boken i fyrfärg följer också en CD med fjorton av Håkans visor.

Pris 250 SEK

Mer info – se vår hemsida: www.vibosa.fi

Trubadur Håkan Streng, känd kulturprofil i Svenskfinland,

24

Vältajmade omvändelserKAUKASIEN Oberoende av var-andra mötte två muslimer Jesus på spektakulära sätt i S:t Petersburg. Efter omvändelserna fann de var-andra och det visade sig att de kom från samma folkgrupp i Kaukasien. Nu är de inflytelserika missionärer.

En man från Kaukasien hade flyttat till S:t Petersburg för att arbeta. Han var en hängiven muslim och

sökte regelbundet upp moskén. En dag när han bad i moskén fick han syndanöd och bad Gud om förlåtelse.

Han blev gråtfärdig, men ”en riktig kaukasisk man” gråter inte, så han sprang ut och in i en liten skogsdunge bakom moskén. Där mötte han i en inre uppen-

barelse Jesus som sa: ”Följ mig!” Det fanns inte minsta tvekan om vem han mött.

Ungefär samtidigt hade en kvinna från samma folkgrupp en märklig uppenbarel-se, också den i S:t Petersburg. Jesus väckte henne och satt sedan på hennes sängkant och besvarade alla hennes frågor. På mor-gonen ringde kvinnan en granne som var baptist och sa: ”Jag vill bli döpt idag!”

Kvinnan satte henne i kontakt med sin pastor som började prata om en två må-nader lång dopklass, men kvinnan gav sig inte. Hon ville absolut bli döpt idag. Till sist gick pastorn med på ett undantag och döpte henne.

Både mannen och kvinnan sökte sig till kristna sammanhang och där träffades de.

De blev kära och gifte sig. De började be för sin muslimska folkgrupp och efter en tid talade Gud till dem om att vända hem till bergen i Kaukasien igen.

Tillbaka i en större stad i Kaukasien gick de en bibelskola. Församlingen gav dem en bil och nu reser de varje helg upp i de otillgängliga bergen för att besöka släk-tingar i sin folkgrupp. De berättar att de personligen hade sina första upplevelser av Jesus helt övernaturligt. Det var inga ”västerländska missionärer som köpte dem”. Folk har börjat komma till tro och när de kommer tillbaka efter helgerna är de saliga och berättar om de mirakel som Gud har gjort.

TEXT: ÅKE LAGER

LIVSBERÄTTELSEN

Här i S:t Petersburg träffades de två nyfrälsta muslimerna. (Personerna på bilden har inget med artikeln att göra.)

Ett praktiskt sätt att ge regelbundet är att använda autogiro. Allt du behöver göra är att fylla i ett autogiromedgivande. Blankett hittar du på vår hemsida eller på insidan av tidningens omslagsark.Resten tar vi och banken hand om!

Det är enklare att ge med autogiro!

Trött på att ha allt i huvudet?

ljus i Öster #6 2015

Documents