svensk Idrot tsforskning n r 1 D 1 9 9 8 • t e *

Längdskidåkning - ett motoriskt eldorado Långdåkning är en sport som historiskt l igger nära den Svenska folksjälen med idrottshjältar som Mora-Nisse, Sixten Jernberg, Thomas Wassberg och Gunde Svan. Fram t i l l 70-talet hade det mte skett några stora innovativa spräng på utrustningssidan. Man använde for t farande träskidor och läderpjäxor då alpina skidfabrikanter började at t överföra sitt know-how på syntetmaterial for at t få f ram modernare längdskidor.

mm» Det nya kunnandet möjliggjor­de att skidorna blev snabbare samt att man i högre grad kunde anpassa skidans konstruktion avseende spannkurva, vrid- och sidstyvhet till att bättre klara olika krav på yttre förhållanden. Användande av en polytenyta innebar lägre friktion mellan skida och snö och förbättrade glidegenskaper. Den ökade hastig­heten ledde t i l l nya tankar om hur man på bästa sätt skulle kunna utnyttja den i form av ny teknik.

Fram ti l l 1984 hade man enbart en åkteknik, kallad klassisk teknik med flera undertekniker i form av sax-ning, diagonalåkning, stakning med frånskjut och stakning. Alla utom den sistnämnda har en naturlig övre faribegränsning eftersom man inte kan utföra rörelsen fortare än att man under en kortare tid (<300 ms) måste ha skidan still för att få fäste mot snön (Ekström, 1981; Komi, 1987). 1984 började man att använda skridskoskär med ena skidan medan man gled med andra skidan i spåret på flacka partier. Fortfarande hade man fästvalla under skidorna och använde diagonalåkning och sax-ning i uppförsbackarna. Med ökad styrka, förbättrade skidor och teknik började man i ökad utsträckning också att åka skridsko i uppförs-backarna vilket möjliggjorde att man

Hans-Christer Holmberg

Elittränare Svens­ka Skidförbundet

kunde åka en hel tävling utan fäst­valla. Detta medförde kortare åkti-der med 10-23% (Fredrick & Street, 1988). 1985 bestämde sig det Inter­nationella Skidförbundet (FIS) för att dela in åkningen i två stilar, klas­sisk respektive fri teknik med en för­delning 50/50. I dag tävlar man i båda åkteknikema. Det finns ett fåtal specialister men i princip tävlar alla i båda teknikerna.

Saltin (1996) nämner att ingen uthål­lighetsidrott har blivit så mycket snabbare de sista 75 åren som läng­dskidåkning. Det har en skett en far­tökning på 60-80 %. Det mesta kan förklaras med förbättrad utrxrstning och spårpreparering. Långdistans-löpning har xmder samma öd för­bättrats 12 % då Paavo Nunni 1924 sprang 10.000 meter på 30.06.

G RSAKER TILL ATT FRI TEKNIK GÅR FORTARE ÄN KLASSISK

Kan använda enbart glidvalla (paraffin) under skidan vilket leder till mins­kad friktion skida-snö och förbättrat glid

Kan konstruera skidan för optimalt glid utan att tanka pä att den måste vara möjlig att få fäste med

Får längre kontakttid mot snö i och med att man får ett längre frånskjut mot snön med benen och ökad impuls (I: F x t)

Använda stavar och skidor samtidigt i höga farter - i klassiskt hinner man inte med att skapa kraft med ben nBr det gär fort utan använder stakning

Att det kom en ny åkteknik är ovan­ligt inom idrotten Inom teknikspor­ter som höjdhopp kom Fosbury med flopen 1968, Boklöv med V-sölen i slutet av 80-talet, rotationstekniken kom inom kulstötning etc. men mot­svarande innovaöva utveckling har varit mer ovanlig inom uthållighet­sidrott. Det finns exempel med wingpaddeln i kanot och på senare tid klappskridskon där det i både exemplen varit utrustningen som förändrats initialt och sedan har tek­niken anpassats för att kunna utnytt­ja den optimalt. Inom skidor var det inte bara en modifikation av gällan­de teknik utan en helt ny disciplin som föddes - den fria tekniken. Utveck-lingsmarginalema ter sig större inom aktiviteter som män­niskor inte möter dagligdags men mindre vanligt i aktiviteter som är mer lik människans naturliga rörel­semönster.

Jämfört med andra uthållighetsspor­ter så har längdåkning även ett antal variationer inom en och samma åkteknik som man inte kan se inom exempelvis långdistanslöpning, cy­kel, rodd och kanot. I dessa sporter finns en grundteknik som sedan kan genomföras med förändring av rörelsecykellängd eller frekvens. I både klassisk och fri teknik finns ett antal undertekniker beroende på spår och banans kupering. Man kan likna dessa tekniker med växlar i en bil och att man använder en "högre växel" ju fortare det går. (Se tab. 1).

Även föret kommer att påverka val av teknik och sättet man kan utföra den på. Kallt eller varmt/blött inne­bär en högre friktion medan hårdare iskristaller innebär lägre friktion mellan skida och snö. Tekniken kommer hela tiden att variera med lutning, underlag och fart. Man söker hela tiden att åka så ekono-

Svensk Idrot tsforskning nr 1 • 1998

Terrängtyp

Brant uppför "Slakmota" Flackt + svagt uppför

Svagt utför + flackt

Växe.

1:ans vSxel 2:ans växel 3:ans växel 4:ans växel 5:ans växel

Klassisk teknik

Saxning Diagonalåkning

KLASSIFICERING

Stakning med frånskjut Stakning

Fri teknik

Diagonalskate Uppförsskate/paddling Raketen/ ett stavtag för varje bentag Flytskate/ ett stavtag för vartannat bentag Benskate/skate med stavar i luften eller längs sidan

miskt som möjl igt i relation ö l l fr ik­t ion och yt t re förhål landen. Just variationen ställer höga krav på anpassning.

Träning "of f-season"

Längdskidor kan man i Sverige i bästa fal l åka 6 månader/år. På de flesta orter orter norr om Dalälven brukar man kunna åka 3-4 månader vilket innebär ca 1,5 mi l jon av Sveri­ges befolkning. Resterande måste åka öl l snön De senaste årens gröna vintrar i våra befolkningscentra har haft en negaöv inverkan på möjl ig­heten ö l l talangrekrytering jämfört med våra Skandinaviska grannlän­der där man i alla de stora städerna kan åka skidor större delen av v in­tern. Men även om man bor i norra delarna av Sverige så kan en läng­dåkare i motsats Öll en simmare, löpare, cyklist inte träna sin idrott specifikt hela året utan får bruka diverse simii leringsövningar samt arbetsredskap som l iknar längdåk­ning, typ rullskidor.

Hur v ik t ig är tekniken?

Som nämnts ödigare så är teknik­medvetandet högre i utpräglade tek­nikidrotter än inom uöiåll ighetsid-rott, delvis p.g.a. att det anses ha större betydelse för prestaöonen i dessa idrotter. En bra teknik är intressant även ur uthållighetsidrot-tarens perspeköv då detta möjliggör ett mer energisnålt arbete med för­bättrad rörelseekonomi v id en viss given hasöghet. Inom löpning har man sett skillnader på löpekonomi upp ö l l 30% (Di l l et ak, 1930; Sjödin & Schele, 1982; Daniels et al., 1985; Svedenhag & Sjödin, 1985). Man har

även noterat att rörelseekonomi kan skilja mellan olika typer av löpning, uppförslöpning och utförslöpning (Gregor, 1970) och mellan olika akö­viteter (Daniels et aL, 1985). Inom skidor är det svårare att standardise­ra fart och yttre betingelser för att mäta åkekonomi p.g.a. faktorer som vallning, skiftande före, temperatur etc. Det finns dock inget som tyder på att åkekonomi skulle vara mindre v ikögt inom längdskidor som des­sutom har två sölar med ett antal undertekniker, begränsad snöti l l ­gång samt att alla inte heller växt upp på snö med automaösering av åktekniken.

Tekniken är även en förutsättning för att skapa fart. Björn Daehlie vann 10 km. klassiskt på V M i Trondheim 1997 på 23.41 ! Denna fart (snittfart på 25km/öm) kräver mycket god teknik och det räcker inte bara en god kondiöon och uthålligheL För att kunna åka tekniskt r ikögt i täv­lingsfart så är det därför vikögt att man tränar en viss del av sin träning i den fartzonen Det krävs en viss överfart och därmed marginal ö l l tävlingsfarten för att kunna åka i denna avslappnad. (Se tab. 2). Inom Svensk Längdåkning har det funnits en stark tradiöon med lågintensiv volymträning.

Framödens skidåkning handlar mycket om att kunna skapa fart och kunna arbeta nära sitt max xmder relaövt lång öd.

Biomekanisk grundforskning

Mycket av den biomekaniska forsk­ningen inom längdåkning har inrik­tat sig på att jämföra klassisk och f r i

teknik avseende fart och energiåt­gång där man funni t att den fria "kostar" 15-35% mindre än diago­nalåkning v id viss given åkhasöghet (Sabiene et al 1989.; Zupan et aL, 1988; Hoffman & Cl i f ford, 1990). Ett annat område man studerat är stak­ning jämfört med diagonalåkning i olika terrängparöer. Stakning visar 5-25% lägre syreupptag än diagonal upp Öll en viss lutn ing v id en viss given åkhasöghet (Zupan, et al. 1988; Rusko, 1989). Beroende på vi lka åkhastigheter och lutningar man använt så har undersökningar­na kommit ö l l delvis olika resultat. Ett tredje område man studerat är f r i teknik och jämfört de bästa åkarna i världen för att hitta gemensamma nämnare och utvecklingstendenser inför framöden (Nilsson et al., 1995).

Observation av den akt ive

När man studerar elitskidåkare med videokamera så får man en b i ld av hasöghet, ry tm, kraft, kroppsposi-öon och andra karaktärisöka. Samö­digt är det v ikögt att vara medveten om ind iv idue l la ski l lnader vad beträffar söl som kan bero på ski l l ­nader i kroppsdimensioner, styrka, rörlighet etc. Jämfört med simhopp och konståkning så är det i läng­dskidåkningen resultatet/öden som är i fokus. Tekniken är intressant om den kan öka farten eller minska energiåtgången v id viss given fart. Video är ett vanligt hjälpmedel där man kan ge feedback direkt eller efter passet. Tidigare videofilmade man mer genom att stå söl l och f i lma en kortare sekvens. På senare ö d används i ökad omfattning sko­ter och f i lmning av längre åksträck-or i tävlingsfart. På Mora Skidgym-

TABELL 2 - FART OCH TRÄNINGSMODELL

Underfart Lågintensiv aerob träning (distans) 60-85% av max HF

Tävl ingsfart Intensiv och högintensiv aerob träning (snabbdistans & intervaller) 85 % av max HF -

över fa r t Högintensiv aerob träning, anaerob alactacid och lactacida intervaller och tempoträning

Svensk Idrot tsforskning nr 1 * 1998 • t e *

SWMzzreri ser sig syäfi; i erz sfor spegef som (fras au skofem. Omedefbar^eJbacÄ:

Meif /iyg'fp au eff headsef kzn yf ferfzgare

fMSfrwkfioner ges. Fofo: Hasse Eriksson.

nasium har man utvecklat en metod där man använder spegel som man monterat bakom en skoter. Detta möjl iggör en direkt feedback som upplevts posiöv. Teknik är inte bara det man ser av en viss delteknik i en kortare sekvens utan l ika mycket övergångar mel lan olika tekniker och ens förmåga att behålla tekniken när man börjar b l i trött samt hur man kan utnyttja terrängens varia-

öv r iga metoder som används är videoprint där man kan printa ut ett antal bi lder från en videokamera för att beskriva en rörelse. Dessa kan man montera efter varandra ö l l en rörelseserie. Denna ger möjlighet Öll en temporal analys och att beräkna ledvinklar och rörelseutslag i olika delar av rörelsen V i har även använt mer avancerad dataanalysutrust­ning (APAS) ö l l grundforskning och ö l lämpad forskning för att mer exakt kunna beräkna ledvinklar -vinkelacceleraöoner etc. Denna me­tod har använts i speciella projekt på de bästa åkarna då det tar lång ö d från f i lmning t i l l resultat och kräver kompetent och specialutbildad per­sonal.

Hur går man vidare ?

Ut i f rån observaöonen gör man ett val av vad som ska förändras, metod

för detta samt v i lken feedback som passar bäsL De vanligaste metoder­na är hel- och delmetoden samt pro­blemmetoden Den senare innebär att den aköve får en uppgift att lösa på bästa sätt uöfrån sina egna förut­sättningar vi lket sömulerar den akö­ve ö l l kreaövitet. Metoden bygger på "trial and error". Ett exempel på denna är skidlekplatser där man låter terrängen undervisa. Används mycket av bam och ungdom. I ter­rängen finns det en inlagd progres­sion som den aköva kan söka själv med drivkraften att pröva sina grän­ser och förmåga.

En annan vanl ig metod som används är '"härmåkning" där man sätter en åkare att åka efter en annan som har en detalj i tekniken eller en helhet som man v i l l få den aköva kan ta del av. Bra om den han/hon åker efter har en teknik som "passar" den aköve. I klubben använder man aköva som är bra på något speciellt eller juniorer/seniorer som har auto­matiserat sitt rörelsemönster.

Överföring av teknik handlar myck­et om kommimikaöon mellan analy­tiker och aköv. Därför är det v ikögt aK skapa en relaöon och hitta ett gemensamt språk så att den aköve förstår vad man menar. Många gånger handlar det om en känsla och den verbala feedbacken och instruk­

öonen kan många gånger komplet­teras med att man förmedlar en kinesteösk känsla. Det är inte ett måste att instruktören är dukög själv att åka skidor men det kan många gånger vara en fördel för att förstå. Ett glapp v i upplevt är att flera av våra tränare inte själva täv­lat i f r i teknik,

Triaden akt iv-tränare-terapeut

Det är vanligt i idrott att v i instrue­rar en aköv att uUöra en rörelse uöfrån vår egen eller idrottens ideal­b i ld . Ett steg längre är att öka vår kunskap om att anpassa tekniken uti från individens förutsättningar -en personlig söL Det sista steget är att försöka påverka de fysiska förut­sättningarna för denne ind iv id att agera på ett sätt som är mer opömalt för prestaöonen.

I den fria tekniken pratar man om att ha "spetsigt knä" som utgångspunkt för ett effekövt benfrånskjut vilket bl.a. förutsätter god rörlighet i foöe-d e n Videoanalys av elitåkare visade en rörlighet på 50-55 grader i aköv åkning. En undersökning av skid-gymnasielever visade en maximal rörlighet mellan 40-78 grader vilket innebär att en del inte hade til lräcklig rörlighet i foöeden för att arbeta i de vinklar som eliten använder (Holm­berg, opublicerade data). V id styrke-

Svensk Idrot tsforskning nr 1 • 1998 - ' t e '

Dåligt benfrånskjut och benpendel bakåt i diagonalåkning

TABELL 3 - ANALYS & ÅTGÄRD

Svag hamstrings, stel iliopsoas och rectus femoris + inskränkt aktiv höftextension

Specifik styrka och rörlighet i syfte att Oka höftextensionen

test av landslaget fann man en oba­lans mellan fram- och baklår där de bästa i diagonalåkning var relaövt starkare i hamstrings (Holmberg, opublicerade data). Detta är intres­sant informaöon om man v i l l utveck­la "svaga" länkar i den fria respeköve klassiska tekniken. Förutsättningar­na i rörelseapparaten kanske medför att åkare A inte kan åka som tränare B v i l l I detta läge kan man öllsam­mans med tränare skapa ett åtgärd­sprogram. Samma analys- och åtgärdmetodik har använts med lyckat resultat för bl.a. löpargymna-siet i Sollentuna sedan 1989.

Utveckl ingsmodell

Finns det någon opömal inlär­ningsålder för teknik ? Vår erfaren­het är att teknik är mest gynnsamt att lära in innan växtspurten men att det är en fortgående process och självklart så kan man lära sig att åka skidor senare. Teknik är dock inte bara hur det ser u t utan lika mycket val av teknik i olika paröer och en form av svårbeskrivlig känsla som sämre tekniker upplever när de l ig­ger bakom bra tekniker som ex. Torgny Mogren under tävling. En form av "inner game" där den aköve löser och utnyttjar terrängen istället för att bekämpa densamme.

Teknikinriktad träning med roliga lekövningar är ett utmärkt sätt att rekrytera och behålla ungdomar i

Utvecklingsstadie

Lekstadiet & grundstadiet-14 år

Uppbyggnadsstadiet 15-18 år

Förprestationsstadiet & prestationsstadiet 19-

längdsporten För de yngre fokuse­rar v i mer på att skapa en lärande mi l jö , än en si tuaöon med visa-instruera med en lärare. Detta är en mil jö som funnits naturligt i fram­växandet av bLa. snowboard. O m man instruerar så kanske man genom detta ger begränsningar som inte uppstår på samma sätt om man låter mil jön ge impulser och låta kre-aöviteten flöda. V i låter aköva vara med och skapa sina egna skidland-skap i form av ski-crossbanor och klassiska spår i skogen vilket ger dem extra sömulans. Med den fria tekniken kom breda "gator" och de gammeldags spåren för klassiskt försvann Idag söker man i ökad utsträckning anlägga olika spårty­per för de båda teknikerna för att ge bästa sömulans och utveckling. Ett bra exempel på detta var SM-banor-na i Åsarna 1997.

Idrottsskola i ungdomsåren är ett verktyg att skapa ett stort rörelsebib­liotek och bygga upp en bred skid-kompetens. På vintern v i l l v i att ungdomar i stor uböäckrxing ska röra sig på snö och utöva alla möjl i­ga skidgrenar iniöalt för att succes­sivt specialisera sig mot junior/se­niorålder. Detta handlar inte enbart om längdskidor utan även inslag av alpint i form av slalom, snow-board, telemark och smala skidor i olika former som skidskytte och skidori-entering. Framför allt skid-O ger en bra xeknikträrxing med varierande

Åka mycket skidor - bygga upp ett stort rörelsebibliotek och en bred skidkompetens

Förfina tekniken Videofilmning Bygga upp "chassit" så att det Sr en optimal styrka och rörlighet för att kunna åka tekniskt riktigt

Trana fartuthällighet

skidåkning i både breda gator och smala skoterspår vilket är bra för att hitta balans och ry tm. V i v i l l i ökad utsträckning ha spår i närområdet där man bor och runt skolorna så att det är lätt att åka skidor.

Teknikträning har sedan 1995 en stark posiöon på alla tränarkurser från steg I I (ungdomstränare) upp ö l l steg IV (semortränare). De ödigare stegen handlar mycket om att få ett övningsförråd för att kunna skapa en lärande miljö. Senare kommer utbi ld­ningen mer att ligga på analys och åtgärdsprogram. Från och med gym­nasieåldern kommer de flesta in på skidgymnasium och ett mindre antal kommer med i förbundets utbi ld­ningsgrupp där det är en stark beto­ning på teknik med två tränare som enbart inriktar sig på teknikträning (en i klassiskt och en i f r i teknik).

Tävl ingsmodell som st imulerar

Det är också v ikögt att anpassa täv­lingsutbudet så att detta motsvarar det v i anser är v ikögt för utveckling­en samt att det ger möjlighet för flera att vara med och tycka att längdåk­ning är ku l . V i vet att ungdomar idag i högre grad söker variaöon och spänning i sin idrotL V i vet också att uöiål l ighetsidrotter totalt haft en vikande tendens vad beträffar rekry­tering de senaste åren. De idrotter som gått mest framåt har haft en klar prof i l av acöon, spänning, variaöon

Förbundsnivå

Skidgymnasier & hemortsalternativ Utbildningsgrupp med tekniktrånare

Förfining av teknik - leda utvecklingen -söka nya vägar

Svensk Idrot tsforskning n r 1 D 1 9 9 8

^ff f e ^ i ^ f ^ n m ^ sfnrf^ri i ^ i ^ r .

^nnmnro ocfi ^ix^^enxeixs^opiir

^ösenffi^ndefnri ^if^ec^m^i^.

samt nytänkande och flexibilitet, vil ket har nått och intresserat en allt större andel ungdomar.

I diskussionen för skapandet av en ny tävlingsmodellbör ntgängspunk-ten vara att man öllgodoser barnens behov av lek, spärrning, variation, motorisk och övrig fysisk utveckling (Nilsson ^ Holrnberg, 1996) För hoppningen är att om man tillgodo ser dessa behov så kommer fler xxng-domar att bli kvar inom läng­dskidåkningen och utvecklas till elitskidåkare i jxmior- och seniorål dem. Dngdomstävlingar och ung-domsträning bör innebära stor sö­mulans av nxotoriken (neuromus-kulär funktion) och syfta till att sti mulera både sk. öppen och sluten

skicklighet. Förstnämnda ställer krav både på perception och tekxxik dvs att snabbt nppfatta variationer i banan man åker i. Det sistnämnda avser att programmera teknik som är anpassad för ett mycket stort antal situationer dvs ge en mycket bred skidkompetens. Dppläggningen pä träning och tävling bör också vara så att den aeroba kapaciteten stimule ras jämte andra viköga kapaciteter som motorik och muskelstyrka. Ett upplägg som har en stor motorisk förankring kommer autoxnaöskt att innebära stor variaöonsrikedom och spänxxingsupplevelse samt reducera upplevelsen av monotoni och tråkig het. Tanken är att en ungdomstäv­ling på längdskidor inte bara ska bestå av ett moment ntan av flera

med olika kombinationsmöjligheter. Nedan ges ett antal exempel på grupper av komponenter som kan förekomma i en xmgdomstävling.

Fran^^en

För en som är tekxxikintresserad är längdskidåkning verkligen ett moto rikens eldorado med oanade möjlig heter och utmaningar. Jag hoppas att framtiden har en mer anpassad ntvecklings ochtävlingsxnodell. Jag ser även att den fria tekniken kom­mer att ta ytterligare ett steg anting­en fristående eller till följd av inno-vationer på utvecklingssidan och en ökad fokusering på klassisk tekni kutveckling som kommit lite i skymxmdan av fri teknik.

T^A6E^5 ^^EC^^^GS^OOE^JL

G r ^ ^ A motorisk krävande rörelse­moment som ställ6r krav på öppen skicklighets dvs motorik där både percep-tionförmåga och teknik kombineras. Exempel på detta utgör skicrossbanor Arbetsperiods 30-60 sek.

Grupp O Specifikt motorisk krävan de rörelsemoment av slu­ten typ. Exempel på detta är stakförmåga^ benskate förmågan förmåga til l sax-ning i uppförsbacke^ åk ning utför med eller utan svängar Arbetsperiods c a

G r u ^ C Balanskrävande moment. Exempel på detta kan vara åkning utför växelvis på en skida och stakning på hori sontellt underlag på en skida. Arb6tsperiod^ 20 sek.

G r u ^ O Uthållighetskrävande mo menL dvs traditionell längdåkning med klassisk och fri teknik. Arbetspe­r i o d s 20 minuter beroen­de på ålder och inriktning.

f n täv^fn^ öörfxefst^xne-f^ffaårmimton^ett moment rrän varfeorupp.

Svensk Idrottsforskning nr1D1998

- ' t e '

Det bästa sättet att förutsäga framö­den är att uppf inna den nu .

Referenser

1. 1. Daniels, J.T., Scardina, N.J. & Poky, P. (1985) V02 submax. during five modes of exercise. In Proceedings of the Wodd Con­gress on Sports Medicine, Vienna, 1982, N. BadxLL,Prokop,R.Suckert (eds). Vienna: Urban and Schwartsenberg, 604-615.

2. Dill, D.B., Talbot, J U & Edwards, H.T. (1930) Studies in muscular activity. VI: Response of several individuals to a fixed task Journal of Physiology, 69,267-305.

3. Ekström, H.E. (1981) Force Interplay In cross-country skiing. Scandinavian Journal of Sports Science. 3,2,69-76.

4. Predrlck, E C & Street, GAL (1988) Nordic Ski Racing: biomedical and technical impro-vements in cross country skiing. ScLAm. Feb:

5. Gregor, R.J. (1970) A comparison of the energy expeniture during positive and nega­tive grade running. M.A. thesis. Bali State University, Muncie, Indiana.

6. Hoffman, M.D., & Oifford, PS. (1990) Physiological responses to different cross-

country skiing techniques on level terrain Medicine and Science in Sports and Exercise. 22,841-848.

7 Komi, P.V. (1987) Force measuremenls during ooss-country skiing. Intemaöonal Journal of Sports Biomechanics. 3,370-381.

8. Mygind, E (1994). Prestationsevne og fysi-ologiske krav i langrend. PhD. Thesis, August Krogh Insötute, University of Copenhagen, Denmark

9. Nilsson, J., Pettersson, LG. & Rawald, J. (1995) Rörelseanalys i samband med lang-dskidåkning i Falun 1993. Rapport 2 -utvecklingsprojekt Nr 162/93. Centrum fOr prestationsutveckling. CPU. Farsta.

10. Holmberg, H.C. (1996) Teknik & Meto­dik. CEWE-förlageL Bpsta.

11. Nilsson, J. & Holmberg, H.C (1996) Svensk Skidsport

12. Rusko, H. (1989) Oxygen uptake and blood lactate cobncentrations during diago­nal skiing and double poling In cross country skiers. Proceedings of the first IOC World Congress on Sport Sciences. 108-109. Colorado Springs. CO.

13. Saibene, F., Corhli, G., Roi, G. & Colom-bini, A. (1989). The energy cost of level cross-

country skiing and the effect of friction of the ski. European Journal of Applied Physiology 5& 791-795.

14. Saltin, B. (1997) The physiology of com­peööve c c skiing across a four decade per-specöve; with a note on training induced adaptaöons and role of training at medium alötude/ref.

15. SjOdm, B. & Schéele, R. (1982) Oxygen cost of treadmill running in long distance runners. In Exercise and Sports Biology P.V Komi (ed.) Human KineÖcs, Champaign, Illi­nois, 61-67.

16. Svedenhag, J. & Sjödin, B. (1985) Physio­logical charactehsöcs of elite male runners in and off-season. Canadlan Journal of Applied Sports Sdences, 10,127-133.

17. Zupan, M., Sheperd, T.A. & Eisenman, P ^ . (1988) Physiological responses to Nor-dic traddng and skaöng in elite cross-country skiers (abstract). Medicine and Sci­ence in Sports and Exercise. 20581.

18. Sdence and Skiing s 435-469. Cambrigde University Press.

P R E N U M E R E R A ! Fyra aktuella och intressanta nummer för endast 100 kr

• Ja, jag vill läsa om aktuella forskningsresultat inom fysiologi, humaniora, beteendeve-tenskap och traumalogi med anknytning til l idrott. Därför prenumererar jag på Svensk Idrottsforskning. Jag betalar endast 100 kr för fyra nummer. Prenumerera genom att sätta in beloppet på postg/ro 95 47 58-2. Moffägare är Karo//nsta /nst/tufet. 4nge pä fa/ongen "ksf 278, pro/2750, konto 3607". Du kan också skicka eller faxa nedanstående talong (som går bra att kopiera).

Namn

Adress

Postnummer Postadress

Kupongen skickas eller faxas ti l l : Centrum för Idrottsforskning, Box 5626, 114 86 Stockholm. Fax 08-21 44 94