1

LUNDS UNIVERSITET Språk- och litteraturcentrum, Ryska RYS 053 / HT 2007 Delkurs 5. Uppsats (4p) RYS 054 / VT 2008 Delkurs 5. Examensuppsats (10p) Handledare: Sven Strömqvist

“Встань спиной к вокзалу, к зданию вокзала в Лунде...”

Om inlärningsprocessen av de prefigerade rörelseverben, adverb, prepositioner och övriga verben hos ryskstuderande.

Mervi Ukkonen

2

1 Inledning........................................................................................................................3

1.1 Syfte och frågeställning.........................................................................................3

1.2 Teoretisk bakgrund................................................................................................4

1.2.1 En vägbeskrivning.....................................................................................4 1.2.2 Ett landmärke.............................................................................................5 1.2.3 De prefigerade rörelseverbens uppbyggnad i ryskan.................................6 1.2.4 De ryska prefixens svenska betydelser......................................................7 1.2.5 Rörelseverbens uppbyggnad i svenskan....................................................9

1.3 Metod och material...............................................................................................10

2 Undersökning.................................................................................................................14

2.1Analys av innehållet...............................................................................................14

2.1.1 Deskriptiv beskrivning av tre vägtyper.....................................................14 2.1.2 Variationer på de tre vägtyperna...............................................................14

2.1.3 Definiering av ett landmärke.....................................................................16 2.1.4 Landmärkenas förekomst..........................................................................18

2.1.5 Exempel på vägbeskrivningar av modersmålstalarna, D-studenterna och B-studenterna.............................................................................................23

2.2 Språklig analys.......................................................................................................28

2.2.1 De prefigerade rörelseverben.....................................................................28 2.2.2 Prepositionerna..........................................................................................33 2.2.3 Adverben....................................................................................................35 2.2.4 De övriga verben........................................................................................37

2.3 Resultat..................................................................................................................38

3 Sammanfattning och avslutning......................................................................................44 Litteraturförteckning..........................................................................................................47 Bilagor................................................................................................................................48

3

1 Inledning

Rörelseverben på ryska passar utmärkt för undersökning av inlärningsprocessen eftersom de skiljer

sig från de svenska motsvarigheterna, både med sitt bildningssätt samt informationen de innehåller.

Dessutom består rörelseverben av olika kategorier med varierande svårighetsgrad så att när man

slutligen behärskar dem i ryskan har man kommit mycket långt i sina studier. För att kunna påstå

detta måste man ha förstått och lärt sig använda några av ryska språkets utmärkande egenskaper

som prefix, aktionsarten och aspekter, vilket i sin tur ger antydan om det övergripande tillägnandet

av det ryska tankesättet. Utmaningen som rörelseverben erbjuder till en nybörjarstudent är den

avvikande böjningen av många rörelseverb.

I praktiken kan rörelseverbens inlärning undersökas på ett naturligt sätt med hjälp av en

vägbeskrivning som ovillkorligen rymmer åtminstone några rörelseverb. Samtidigt är givandet av

en vägbeskrivning en mycket vardaglig kommunikationssituation som man själv lätt kan hamna i i

ett ryskspråkigt land. Genom en vägbeskrivning får man en relativt mångsidig uppfattning om en

students språkkunskaper eftersom beskrivningen inte enbart är konstruerad av rörelseverben utan

även av prepositioner, adverb samt omgivningens skildring.

1.1 Syfte och frågeställning

Mitt syfte är att undersöka inlärningsprocessen av de prefigerade rörelseverben, adverben,

prepositionerna samt andra verb hos ryskstuderande. För att kunna göra detta har jag givit tjugo

försökspersoner en uppgift att framlägga en muntlig vägbeskrivning mellan järnvägstationen i Lund

till Lunds universitets Språk- och litteraturcentrum (SOL-centrum). Försökspersonerna utgör fyra

grupper: en bestående av infödda ryssar, en av svenskar som inte läser ryska, en av ryskstuderande

på den högre D-nivån och den sista gruppen av ryskstudenter på den lägre B-nivån. Infödda ryssar

samt två grupper av ryskstuderande har utfört uppgiften på ryska medan icke-ryskstuderande har

använt svenska.

Metoden som kommer att användas genomgående i samtliga delar av Analys och resultat-delen är

att först och främst granska hur två grupper av modersmålstalare har formulerat sina

vägbeskrivningar, vad gäller innehållsstrukturen och användning av de språkliga kategorierna.

4

Syftet är att utreda hur dessa aspekter skiljer sig mellan rysk- och svensktalande

modersmålsgrupperna. Om utmärkande skillnader förekommer, kan de bidra till att värdera om

ryskstuderande har börjat närma sig det ryska sättet att förmedla information istället för det svenska.

De infödda ryssarnas beskrivningar utgör då en mall för en ideal vägbeskrivning och demonstrerar

hur ryska språket beter sig i detta sammanhang. Den här mallen ska sedan sammanställas med B-

och D-studenternas framställningar för att reda ut hur olika långt de har kommit i sin

språkinlärning. En ryskstuderande vars beskrivning har mer likheter med de infödda ryssarnas

skildring har kommit längre i språkinlärningen. Detta framgår av de språkliga och

innehållsstrukturella kategoriernas frekvens samt hur deras användning skiljer sig från infödda

ryssars sätt att uttrycka sig. Jämförelse med de svenska modersmålstalarnas beskrivningar kan

däremot ge värdefull information om varför vissa aspekter är lättare för en ryskstuderande med

svenska som modersmål att tillägna sig än andra, när man antar att modersmålsgruppernas

beskrivningar skiljer sig från varandra. Om några märkbara skillnader inte förekommer måste man

nöja sig med att identifiera möjliga fel i ryskstuderandes beskrivningar utan att ha en chans att

diskutera vad de kan bero på.

För att undersöka inlärningsprocessen av B- och D-studenterna ska jag försöka svara på de följande

forskningsfrågorna:

Kan man se tydliga skillnader i användning av de prefigerade rörelseverben, andra rörelseverb samt

övriga väsentliga verb, adverb och prepositioner mellan två grupper av ryskstuderande?

Beror möjliga skillnader på att de två grupperna av ryskstuderande har kommit olika långt i

inlärningsprocessen?

Hur påverkar bristande språkkunskaper informationsförmedling i form av vägbeskrivningar?

1.2 Teoretisk bakgrund

1.2.1 En vägbeskrivning

Strömqvist förklarar i sin bok Språkets öga att en kommunikativ aktivitet alltid måste uppfylla

några villkor och principer. “Tre sådana villkor är: gemensam förförståelse, gemensam

uppmärksamhet samt arbetsminnet.” Förförståelse består av gemensamma kunskaper, värderingar

och förväntningar, vilka underlättar oss att förstå varandra. I vägbeskrivningsuppgiften som jag gav

till försökspersoner antas det att försökspersoner samt den inbillade mottagaren vet vad Språk- och

5

litteraturcentrum är. De måste även hålla med om att Språk- och litteraturcentrum borde besökas

vilket speglas i värderingar. Dessa kunskaper och värderingar har tagits för givna i uppgiften. Det

andra villkoret som måste uppfyllas av en vägbeskrivning är gemensam uppmärksamhet mellan de

kommunicerande parterna vilken kommer i uttryck i återkoppling. Mottagaren ska visa med gester

och små ord, som ja-a och näe, till talaren att han/hon har tagit in den nya informationen. Med

återkopplingen ges även antydan om hur mottagaren har uppfattat informationen och hur han/hon

förhåller sig till denna. Allt detta påverkar talaren då han måste välja ut inte enbart de mest

essentiella upplysningarna utan även ett lämpligt sätt att förmedla sin information. Ett villkor som

ställer särskilda krav på hur en vägbeskrivning utformas är minnet. Om inte denna begränsande

faktor fanns, skulle talaren kunna ange alla synbara detaljer längs vägen för att garantera att

mottagaren ovillkorligen kommer att hitta rätt väg i en främmande stad. Tack vare minnets mycket

begränsade kapacitet måste talaren mycket försiktigt välja ut vilken information som är

nödvändigast. Även två grundläggande principer, tidsåtgång och tydlighet, står i fokus i denna

aspekt. Vägbeskrivningen måste vara tillräckligt tydlig så att mottagaren inte har några större

problem med att förstå den. Beskrivningsprocessen ska utföras ganska snabbt och enkelt så att

ingen av parterna tappar antingen sitt intresse eller uppmärksamhet för uppgiften. En riktig

utmaning är hur man lyckas uppfylla dessa principer samtidigt. ”För att nå framgång i en

kommunikationssituation gäller det att orientera sig efter de villkor som gäller och hitta en lämplig

balans mellan de konkurrerande principerna tidsåtgång och tydlighet.” (Strömqvist).

1.2.2 Ett landmärke

När en försöksperson står inför en uppgift att formulera en vägbeskrivning börjar han/hon med att

”dela in den totala vägsträckan i delsträckor, en tankeoperation som innebär ett urval av information

och ett perspektiv på terrängen” (Strömqvist). Aspekter som styr detta urval är bland annat vilka

ställen som fångar mottagarens uppmärksamhet under vandringen mot Språk- och litteraturcentrum.

Dessutom, tar talaren förmodligen hänsyn till vilka ord som lätt kan uttryckas till mottagaren redan

när han väljer ut information om vägsträckan. Dessa saker hjälper talaren att dela in hela vägen, i

detta fall från järnvägstation till Språk- och litteraturcentrum, i delsträckor. En vägbeskrivnings

syfte är inte att beskriva själva vägen eller terrängen, utan mottagarens tillryggaläggandet genom

det. ”Beskrivningen blir på så sätt dynamisk, den beskriver ett händelseförlopp, där

tillryggaläggandet av delsträckor och förändringar av den tänkta rörelsens riktning utgör

nyckelhändelser.” (Strömqvist).

6

Tillryggaläggandet av delsträckor uttrycks med verben gå och komma samt med begrepp ett

landmärke eller delmål (Strömqvist). Ett landmärke eller ett delmål kan definieras som en slutpunkt

för förflyttning, en punkt där man ändrar riktning eller en plats som man passerar. I det sista fallet

hänvisas inte till vilket ställe som helst som försökspersonen råkar nämna i sin beskrivning utan en

punkt som används för orientering. Principer som jag har tillämpat i definiering av ett delmål

kommer att visas i detalj senare i uppsatsen. En delsträcka blir då en väg mellan två landmärken.

Den första instruktionen anges med verbet gå (”gå rakt över vägen …”, av sv5). Med verbet komma

uttrycks sedan att mottagaren kommer fram till det första delmålet i beskrivningen (”… så kommer

du att komma fram till en park eller till gruspark som kallas för Lundagård.” av sv5). Detta delmål blir

nu startpunkten för den kommande delsträckan och talaren måste använda verbet gå igen (”Du går in i den

en bit fram tills du kommer till en, ett borgliknande hus.” av sv5). Strömqvist sammanfattar detta

mönster i sin bok Språkets öga: ”Vägbeskrivningen framskrider på så sätt delsträcka för delsträcka i

en rytm som accentueras av systematiska perspektivväxlingar som åstadkoms med hjälp av verben

gå och komma.” (Strömqvist). Sådan rytm underlättar mottagaren att tillägna sig ny information i

lagom stora portioner. Tack vare beskrivningens indelning i tydliga avsnitt får mottagaren chans att

ge återkoppling (Strömqvist).

1.2.3 De prefigerade rörelseverbens uppbyggnad i ryskan

Nesset konstaterar i sin artikel The Path to Neutralization: Image Schemas and Prefixed Motion

Verbs att ryska rörelseverb har tre begreppsmässiga skikt som stämmer överens med rot, stam och

prefix. Jag kommer att hänvisa till dem med samma benämningar som Nesset, nämligen med

directionlity, manner och path. Det innersta skiktet är roten som uttrycker vilken sorts rörelse det

handlar om. Likadant som Talmy, en professor emeritus i lingvistik vid Buffalos universitet,

använder även Nesset termen manner för att beskriva de semantiska skillnader i rötter och denna

term ska användas även här. Det andra mellanliggande skiktet uppstår när ett suffix tilläggas till

roten. Ett exempel på rörelseverbspar är бежать (uni-directional) och бегать (non-directional) där

de två delar av paret har samma rot men olika suffix. Verbet бежать beskriver en rörelse till en

riktning mot ett mål medan verbet бегать inte har någon sådan betydelse. Jag kommer att använda

termen directionality för denna mellanliggande begreppsmässiga skikt på samma sätt som Nesset

och hänvisar till delar av par med uni-directional och non-directional rörelseverben. Paret

ходить/идти (gå) har suppletic böjning (Nesset 2007, s.61 ff) vilket ”innebär att vissa former av ett

ord fattas och ersätts med motsvarande former av ett annat ord med samma betydelse” (Svenska

Akademiens språklära 2003, s.30). Därför är paret ett undantag till generaliseringen att delar av ett

7

par har samma rot. Det tredje och yttersta begreppsmässiga skiktet uppstår när ett prefix tilläggas

till verbet. I exemplen under betecknar prefixet в- en rörelse in i någonting (1) medan prefixet вы- i

(2) anger den motsatta rörelsen.

(1) Я пил чай, а на чердак влетел артиллерийский снаряд. [Новая газета]

(2) Из соседней комнаты вылетела большая темная птица и тихонько задела крылом лысину

буфетчика. [Булгаков]

Jag kommer att använda termen path för detta precis som Nesset och Talmy (Nesset 2007, s.61 ff).

1.2.4 De ryska prefixens svenska betydelser

I detta avsnitt behandlas enbart de prefix som förekommer i beskrivningarna framlagda av

försökspersoner.

в-: ”Prefixet в- betecknar en rörelse in i ett avgränsat rum” (Löfstrand 1996, s.18) och dess

användning förutsätter att subjektet/objektet ska korsa gränsen till det slutliga målet.

Subjektet/objektet befinner sig i målets omedelbara närhet (Ferm 1990, s.38).

вы-: Prefixet karakteriserar den motsatta rörelsen angiven av prefixet в-, nämligen förflyttning ut ur

ett avskilt utrymme (Löfstrand 1996, s.18).

за-: Prefixet anger en rörelse in i ett avgränsat rum och kan i vissa fall fungera som en synonym till

prefixet в-. Prefixet за- har även en rad andra betydelser som skiljer sig från в- prefixet: 1)

subjektet/objektet befinner sig på något avstånd från målet; 2) det finns ingen avsikt att stanna vid

målet för en längre tid; 3) ofta ett spontant, oavsiktligt, kort besök på väg någon annanstans 4) en

avsiktlig eller oavsiktlig förflyttning in i det slutliga målet, SOL-centrum (Ferm 1990, s.38).

до-: Prefixet betyder att en påbörjad förflyttning uppnår en gräns utan att korsa den, på ett

rörelsesätt som framgår av stammen. Prefixet antyder att subjektet/objektet befinner sig på (ofta

betydligt) avstånd från målet. (Ferm 1990, s.38) De prefigerade rörelseverben med prefix до- ”är

synonyma med verbet достигнуть, uppnå” (Löfstrand 1996, s. 20).

при-: Prefixet betecknar uppnåendet av ett bestämt mål men konkretiserar inte på vilken punkt av

det slutliga målet förflyttningen tar slut. Utöver detta anger prefixet: 1) att subjekt befinner sig på

något (ofta betydande) avstånd från målet; 2) avsiktlighet att stanna någon tid vid målet; 3)

8

förflyttningens avslutande vid ett bestämt mål. Prefixet betyder inte ovillkorligen att

subjektet/objektet går över gränsen till det slutliga målet utan kan bara visa närmandet till själva

gränsen (Ferm 1990, s. 40,124). Löfstrand förklarar skillnaden mellan de två sistnämnda prefixen

до- och при-: ”Prefixet при- fäster uppmärksamheten på att målet för rörelsen uppnåtts, medan

prefixet до- anger att subjektet nått fram till en gräns (som inte behöver vara rörelsens mål)”.

Prefixet при- är det vanligaste av dessa två.” Det översättas till svenska med verbet komma

(Löfstrand 1996, s.19f).

под-: Prefixet anger en rörelse mot målets yttre gräns utan att korsa den och används när man

betonar att förflyttningen kommer att upphöra vid målets omedelbara närhet. Dessutom antyder

prefixet att rörelsen inte påbörjas på stort avstånd från målet. Prefixet kombineras ofta med

prepositionen к, vilket är ett klassiskt exempel på dubblering av prefix med en preposition (Ferm

1990, s. 40, 123)

про-: Prefixet betecknar en rörelse förbi, genom, över något eller längs någonting utan att

konkretisera förflyttningens riktning i förhållande varken till utgångspunkten eller målet. Prefixet

används oftast med prepositionerna мимо, между, через och по fast kan förekomma även med

andra prepositioner. Dessa anger hur verbet förhåller sig till utgångspunkten eller målet när talaren

vill betona förflyttningsprocessen eller vägen som tillryggaläggs. Prefixet fäster uppmärksamhet på

vägen även om den inte nämns explicit, men ändå är känd för talaren. (Ferm 1990, s.92, 117).

пере-: Prefixet anger en rörelse från en punkt till en annan. Det konkretiserar inte hur riktningen

förhåller sig till målet utan förflyttningen kan avslutas och påbörjas var som helst mellan

utgångspunkten och det slutliga målet. Prefixet innehåller information om riktningarna varifrån och

vart i lika stor omfattning även om utgångspunkten sällan nämns. I praktiken betonas oftast målet

eftersom prefixet används tillsammans med information om riktningen vart (Ferm 1990, s.40, 92).

у-: Prefixet anger en rörelse bort från någonting. Prefixet antyder att subjekt/objekt lämnar

utgångspunkten för lång tid eller för gott. (Ferm 1990, s.40)

по-: Detta prefix kan bara användas tillsammans med rörelseverben som betecknas som uni-

directional och skiljer sig från alla ovanstående prefix på det sättet att det saknar en rumslig

betydelse. Det uttrycker att ”handlingen inträder i ett visst ögonblick, [ ] vanligen efter en eller flera

föregående handlingar” (Wikland 1980, s.205). Prefixet kan ofta översättas till svenska med verbet

9

bege sig. Prefixet kan även ange avsikt (futurum) eller en ändring i rörelsens karaktär (Löfstrand

1996, s. 22).

1.2.5 Rörelseverbens uppbyggnad i svenska

Svenska är ett manner-språk precis som ryskan, men till skillnad från ryskans rörelseverb har

svenskan bara två begreppsmässiga skikt: manner och path. Manner uttrycks av själva verbet

medan en separat verbpartikel står för path. Till skillnad från ryskan är riktningen inte inbyggd i

själva verbstammen. (Strömqvist) Vanligtvis är verbpartiklar adverb eller prepositioner utan

rektion, vilket betyder att de saknar en bestämning till huvudordet som i meningen ”Hon satte sig

bredvid” (Svenska Akademiens språklära 2003, s.231, 246). Verbpartiklar är korta, betonade ord

som i olika grammatiska beskrivningar kallas för adverb, partiklar eller verbpartiklar. Jag har valt

att använda den sista benämningen genomgående i hela uppsatsen enligt mallen från boken Språkets

öga av Strömqvist.

I vägbeskrivningar av svenska modersmålstalare förekommer huvudsakligen bara två rörelseverb,

gå och komma, ofta kombinerade med en rad verbpartiklar. Hanna Seppälä hänvisar i sin D-uppsats

i lingvistik till Vibergs studie (2000) när hon konstaterar att ”svenskans gå nästan alltid beskriver

rörelse till fots, när subjektet är mänskligt.”. I svenskan gör man en obligatorisk distinktion mellan

förflyttning till fots eller med fordon (Seppälä 2004, s.15) precis som på ryska. Verbet komma

innehåller däremot ingen information om rörelsesättet och som sagt spelar rörelsesättet ingen större

roll i min studie. Försökspersonernas uppgift var nämligen att improvisera en vägbeskrivning och

det var underförstått att mottagaren skulle tillryggalägga hela vägen till fots utan att använda andra

förflyttningsmetoder. Däremot är deixis en aspekt som har bidragit till förståelsen av strukturen i de

svenska modersmålstalarnas beskrivningar. Deixis är fenomenet som innebär att elementer i ett

språk kan ha en syftning som är beroende på yttrandes omedelbara kontext, till exempel spatiala

uttryck som här och där (Lexicon of Linguistics). Seppälä anger Vibergs andra studie (2002) som

källa när hon beskriver komma och gå som deiktiska rörelseverb: ”Samma förflyttning i

verkligheten kan åsyftas med verben beroende på vem som talar och var talaren befinner sig. Till

exempel kan man uttrycka samma rörelse antingen med mening Han kom hit eller han gick dit.”

(Seppälä 2004, s.19) Hon förklarar att den deiktiska skillnaden mellan de två verben är att verbet

komma är målorienterat och subjektet kommer fram till ett mål. Verbet gå är däremot källorienterat

och uttrycker förflyttningens påbörjan från ett bestämt ställe (Viberg 2000).

10

1.3 Metod och material

Uppsatsens del Undersökning har delats upp i två huvuddelar: i den första kommer

vägbeskrivningarnas innehållsstruktur att analyseras medan den andra delen fokuserar på hur

beskrivningar har förverkligats språkligt. Sådan disposition är lämplig för uppsatsen eftersom

innehållsstrukturen förhoppningsvis ska ge förklaring för några språkliga företeelser.

I den första delen 2.1 Analys av innehållet kommer jag att granska vägbeskrivningarnas

innehållsstruktur eftersom den spelar en avgörande roll i uppnåendet av den muntliga

beskrivningens mål; att förmedla information om hur man ska ta sig från en punkt till en annan. En

muntlig kommunikationssituation måste också alltid uppfylla två grundläggande principer, tydlighet

och tidsåtgång, vilket i högsta grad beror på uttalandets innehållsstruktur. Till att börja med ska jag

försöka urskilja några olika vägar bland de tjugo vägbeskrivningarna. Såvida jag inte har givit

försökspersonerna en karta med en färdigmarkerad rutt som skulle begränsa vägval, kan jag inte

heller förvänta mig att alla tjugo försökspersonerna hade spontant valt precis samma vägen.

Urskiljning av några olika vägar är av vikt för att sedan kunna identifiera en vägbeskrivnings

byggstenar, de bestämda landmärkena, för innehållsstrukturens mer djupgående analys. Här

kommer jag även att ta exempel på delmål från beskrivningar framlagda av modersmålstalarna för

att klargöra den ibland väldigt fina skillnaden mellan ett riktigt landmärke och en övrig detalj. Nästa

steg är att presentera ett typexempel på en beskrivning framlagd av en försöksperson från varje

grupp, vilket förhoppningsvis ger en bra bild av gruppernas utmärkande egenskaper.

Den andra delen 2.2 Språklig analys kommer att ägnas åt granskande av hur vägbeskrivningar har

gestaltats språkligt av de ryska prefigerade rörelseverben och motsvarande rörelseverb på svenska,

övriga verb, adverb och prepositioner. De prefigerade rörelseverben bidrar till att ange riktning i

instruktioner om delsträckornas tillryggaläggande. Av ett rörelseverbs olika semantiska drag, som

definierar dess betydelse, är enbart riktning av intresse för denna undersökning. Den “kan definieras

utifrån schemat: startpunkt-väg-mål” (Vandring och förvandling 2006, s.218). Rörelsesättet

däremot kommer inte att diskuteras alls i uppsatsen eftersom mottagaren ska tillryggalägga hela

vägen till fots så att några alternativa rörelsesätt finns inte. De ryska rörelseverbens olika

aktionsarter, bestämdhet och obestämdhet, har inte heller inkluderats i analysen eftersom det skulle

ha resulterat i en mycket större uppsats. För samma anledning har jag valt bort att behandla

rörelseverbens aspekt i denna uppsats.

11

Adverb och prepositioner kan knappast exkluderas från en studie där informationsförmedling är av

intresse. En fullständig anvisning består inte enbart av ett rörelseverb utan måste kompletteras med

en preposition eller med ett adverb, oftast med båda två, som anger ytterligare information om den

önskade riktningen eller om ett delmåls läge. Den sista språkliga kategorin av en vägbeskrivning

som kommer att analyseras är användning av övriga verb. Med dem syftas inte på samtliga

förekommande verb förutom de prefigerade rörelseverben, utan enbart de som anger riktning eller

på ett annat sätt spelar en essentiell roll i instruktionernas angivning.

I min studie deltog totalt tjugo försökspersoner, varav fem med ryska som modersmål, fem med

svenska som modersmål, fem studenter som läser ryska på D-nivå samt fem studenter på B-nivå.

Deras uppgift var att utforma en vägbeskrivning från järnvägscentralen i Lund till Språk- och

litteraturcentrum. Samtliga ryskstuderande och naturligtvis infödda ryssar utförde uppgiften på

ryska medan svenska modersmålstalare framlade sina beskrivningar på svenska. Antalet

försökspersoner i varje grupp har bestämts av tillgång på ryskstuderande på B- och D-nivåer på

Lunds universitet. Fem försökspersoner per grupp var det absolut maximala antal studenter som

fanns att tillgå inför studien eftersom uppspårandet av dessa krävde mycket beslutsamhet och

kreativitet.

Materialinsamlingen gick till på så sätt att alla försökspersoner fick uppgiften och sedan några

instruktioner berättade för sig. Deltagarna fick rådet att ta hänsyn till att den inbillade mottagaren

besöker Lund för första gången, vilket naturligtvis skulle påverka detaljgraden i beskrivningen.

Försökspersoner uppmuntrades byta ut ett svårt ord mot en längre förklaring om de fastnade

någonstans. Sedan gavs försökspersonerna några minuters betänketid för att fundera över hur de

skulle ta sig an uppgiften.

Inspelningen ägde rum mestadels (14 stycken) i Humanistlabbets ekofria rum men även (6 stycken)

på andra ställen med hjälp av en bandspelare då försökspersonen inte kunde ta sig till Språk- och

litteraturcentrum. På SOL-centrums Humanistlabb använde jag ett program som kallas för Audacity

för att spela in beskrivningar. Detta program kan användas för inspelning med mikrofon av hög

kvalité, uppspelning samt för obegränsad redigering. Anledningen till att jag använde programmet

var att det uppstod ett missförstånd mellan Humanistlabbets handledare och mig själv, gällande vad

det var som skulle spelas in. Eftersom jag inte hade något behov av att redigera inspelningar hade

jag lika bra kunnat använda en bandspelare i samtliga fall. Nackdelar med Audacity-programmet var

12

att det fördröjde min materialinsamling: det tog tid att lära sig använda det och jag var helt beroende

av Humanistlabbets upptagna personals hjälpsamhet och vänlighet när tekniska problem dök upp.

Dessutom kunde inspelningar med Audacity-programmet utföras endast i SOL-centrums

Humanislabb medan en liten, bärbar bandspelare hade varit lätt att ta med sig. Detta visade sig vara

en viktig del i jakten på försökspersoner.

I själva inspelningssituationen fick samtliga deltagare först höra en människoröst som bad dem

beskriva vägen mellan järnvägstationen i Lund och SOL-centrum. Begäran hade spelats in i förväg

av en svensk och en rysk modersmålstalare på respektive språk. De svenska modersmålstalarna fick

höra begäran på svenska och alla andra deltagare på ryska. Avsikten med detta var att skapa en

inspelningssituation som var så naturlig och äkta som möjligt. Det gick inte att överföra de

inspelade förfrågningarna till en bandspelare utan jag hade varit tvungen att leta efter nya

försökspersoner för att spela in dem en gång till. På grund av tidsbrist läste jag upp begäran själv

istället, på språk. Först hade jag även för avsikt att skaffa en karta med en färdigmarkerad rutt,

möjligtvis även med angivna landmärken längs vägen, som deltagare skulle beskriva för att få ett

tydligt begränsat material som var lätt att jämföra med. Till slut övergav jag den idén så att

deltagarna skulle få friheten att välja rutten och landmärken själva. Som sagt, sådana val kan

påverkas av hur lätt de har möjlighet att uttrycka sig på ett språk, vilket också intresserar mig. Jag

ångrar inte detta beslut eftersom det gick bra att jämföra resultaten oavsett olika ruttval.

En brist i min studie är frånvaro av återkoppling. Medan försökspersonerna utförde sin uppgift fick

de ingen respons från mottagaren, vilket vanligtvis förekommer i en talsituation. En lösning på

problemet hade varit att genomgöra studien som en dialog mellan en svensk eller en rysk

modersmålstalare och en försöksperson. Beroende på vilket språk försökspersonen skulle delta i

studien med, skulle återkoppling med småord och kroppspråkliga beteenden kunna uppstå. Men

som sagt, i delen1.2.2 Ett landmärke modifierar dessa signaler en talares val av information och sätt

att ange den, vilket hade påverkat resultaten. Det hade varit omöjligt att ge precis likadan

återkoppling till alla deltagare och dessa signaler skulle ha påverkat försökspersonerna och därmed

resultaten på olika sätt. En annan lösning som jag funderade på var att efter att deltagaren hade hört

begäran om att anvisa vägen till SOL-centrum, låta spela upp en annan röst som meddelade att det

har uppstått tekniska fel. Försökspersonen som blivit uppringd kan inte höra vad mottagaren säger

även om mottagaren kan höra utan några problem. Jag frågade några deltagare om de tyckte att

detta var nödvändigt och fick ytterst negativa svar. De sade att när man står i ett ekofritt rum med

hörlurarna på sig kan inspelningssituationen inte kännas särskilt naturlig och att ett meddelande

13

angående tekniska problem inte skulle förändra detta faktum. De förklarade att frånvaro av

återkoppling inte skulle ha påverkat situationen avsevärt, vilket vid detta läge naturligtvis är svårt

att avgöra. I resultaten kan man se att försökspersoner har hanterat den frånvarande återkopplingen

på olika sätt. Infödda ryssar har ofta upprepat den sista meningen eller tanken för att få tanketid

medan svenska modersmålstalare har helt enkelt tagit en paus.

Efter att ha samlat material transkriberade jag alla beskrivningar för att lätt kunna analysera

innehållet. Detta visade sig vara ytterst nödvändigt och värt den stora arbetsmödan den krävde.

14

2 Undersökning

2.1 Analys av innehållet

2.1.1 Deskriptiv beskrivning av tre vägtyper

Även om vägen mellan järnvägstationen och SOL-centrum inte är särskilt lång finns det många

vägar att välja emellan vilket kan utläsas av resultaten. Bland de tjugo vägbeskrivningarna kan man

urskilja tre olika vägtyper. Den första, och mest valda, vägtypen går från järnvägstationen till

Clemenstorget, och sedan snett över det senare i riktning mot dess vänstra hörn, och gatan upp till

Allhelgonakyrkan. Sedan ska man fortsätta under ett valv till ett övergångsställe med trafikljus

varifrån man kan se universitetetsbiblioteket. Man ska följa stigen genom parken upp förbi

universitetsbiblioteket för att komma fram till SOL-centrum. Vägtypen 2 går från järnvägstationens

huvudingång rakt fram till parken Lundagård över Knut den stores torg och förbi Juridicum. Sedan

ska man fortsätta gå genom Lundagård tills man kommer fram till AF-borgen. Där ska man svänga

till vänster och följa Sandgatan upp tills den tar slut vid en vägkorsning. Här ska man gå snett åt

vänster, varpå man kommer fram till samma övergångsställe som i slutet av vägtypen 1. Därefter

ska man följa stigen upp via parken, förbi universitetsbiblioteket. Enligt vägtypen 3 ska man först

ställa sig med ryggen mot huvudbyggnaden och ta höger tills man kommer till Bantorget där man

ska svänga till vänster. Sedan ska man följa gatan upp tills den tar slut vid domkyrkan och fortsätta

gå snett till vänster genom Lundagård. Man ska sedan gå Sandgatan upp tills denna slutar vid

samma vägkorsning som i vägtyp 2 och orientera sig vidare till SOL-centrum genom parken och

förbi universitetsbiblioteket.

2.1.2 Variationer på de tre vägtyperna

Utöver de fjorton försökspersonerna som har valt vägtypen 1 har en rysk modersmålstalare till

(rys5) inkluderats i denna grupp. Hans/hennes vägbeskrivning börjar med en uppmaning att gå från

järnvägstationens huvudingång rakt fram över gatan och förbi ett kafé till den första korsande gatan,

nämligen Bytaregatan, och där svänga till höger. Sedan ska man ta sig till Clemenstorgets utkant

där man ska svänga till höger istället för att gå ut på torget. Man ska sedan följa Sankt Petri

Kyrkogata fram till den stora vägkorsningen på Bredgatan där vägen tar slut. Där ska man ta till

15

vänster, gå förbi en indisk restaurang och orientera sig vidare med hjälp av Allhelgonakyrkan. Från

kyrkan sammanfaller hans/hennes vägval med vägtyp 1. Försökspersonens beskrivning består av

samma landmärken som vägtyp 1 med tillägg av vägkorsningar tillhörande Bytaregatan och

Bredgatan samt Indiska restaurangen. Detta resulterar i en ökning av det totala antalet

försökspersoner som valt vägtyp 1 till femton stycken.

En ryskstuderande på B-nivå (B-stud.5) har valt en väg som delvis sammanfaller med den i den

föregående försökspersonens beskrivning (rys5), därefter delvis med vägtyp 2, fram tills den ändrar

riktning från slutet av Sandgatan och följer en rysk modersmålstalares (rys4) väg. Enligt denna B-

students (B-stud.5) anvisningar ska mottagaren först korsa gatan framför järnvägstationen och

orientera sig mot affären Malmborgs som ligger vid gathörnet, till vänster om övergångsstället. I

detta gathörn ska mottagaren svänga till höger och fortsätta hela vägen rakt fram till AF-borgen,

förbi stadsbiblioteket och universitetets huvudbyggnad. Vid delmålet AF-borgen sammanfaller

vägen med vägtyp 2. Även om vägen är inte helt identisk med den ryska modersmålstalarnas (rys5)

borde två delmål, Clemenstorget och Bredgatans korsning, finnas i beskrivningarna, eftersom på

dessa ställen ändras riktningen i någon mån. Istället för Clemenstorget har denna B-student använt

ett mindre märkbart landmärke, affären Malmborgs, för orientering och Bredgatans korsning saknas

helt och hållet. Försökpersonen har förmodligen inte uppmärksammat korsningen i sin beskriving

eftersom mottagaren därifrån faktiskt ska gå några meter till höger och sedan fortsätta i samma

riktning som på den föregående gatan ända fram till AF-borgen. En sådan otydlig beskrivning av en

delsträckas tillryggaläggande kan ändå lätt leda till missförstånd från mottagarens sida.

Tillsammans med denna vägbeskrivning blir det totala antalet försökspersoner som valt vägtyp 2 tre

stycken, en B-student och två svenska modersmålatalare. Slutligen har försökspersonen (B-stud.5)

valt den mer sällsynta vägen från Sandgatans slut till höger till Sölvegatan istället för att följa

vägtypen 2 genom parken direkt till SOL-centrum.

Vägtypen 3 har valts enbart av två försökspersoner, av en rysk modersmålstalare och en B-student,

vars vägval inte ens är helt identiska. I denna grupp har jag behandlat denna ryskstuderandes

beskrivning som avvikelse från normen, detta på grund av att man kan resonera som så att språkliga

begränsningar hos en ryskstuderande kan ha påverkat även själva vägvalet samt inkluderande av

delmål. Normen utgörs av den ryska modersmålstalarens beskrivning, eftersom en

modersmålstalare inte har sådana hinder. B-studenten (B-stud.3) i fråga har först givit en instruktion

att gå rakt fram över det lilla torget framför järnvägstationen, efter vilket man ska ta till vänster till

Bytaregatan. Man ska gå rakt fram tills man kommer till nästa vägkorsning, varifrån man ska ta till

16

vänster in på Klostergatan. Här sammanfaller hans/hennes rutt med vägtyp 3 och mottagaren ska

fortsätta gatan upp till domkyrkan. Först tog jag för givet att försökspersonen med ”маленький

площадь напротив вокзал, вокзала” syftade på Clemenstorget, men sedan kom jag fram till att

torget i fråga faktiskt är Knut den stores torg. Min motivering är baserad på sunt förnuft. Hade

försökspersonen menat Clemenstorget så skulle det vara onödigt att ta sig till Klostergatan,

eftersom detta skulle innebära en lång omväg. Om försökspersonen däremot menar Knut den stores

torg är det rimligt att ta vägen via Klostergatan istället för den raka vägen till Lundagård, som i

vägtypen 2, eftersom detta område kan verka rörigt för en ny Lundabesökare med sina små, sneda

gator. För att undvika vilsegående är det ingen dålig idé att styra mottagaren till ett tydligt

landmärke via en stor huvudgata. Detta fall illustrerar hur en odefinierad utgångspunkt avsevärt kan

försvåra tolkandet av hela vägbeskrivningen. Sammanfattningsvis ska denna beskrivning innehålla

samma delmål som vägtyp 3, förutom det första landmärket Bantorget. Svängningarna till

Bytaregatan och Klostergatan ska också räknas som landmärken i B-studentens (B-stud.3) fall

eftersom man ändrar riktning där, enligt definitionen i uppsatsens del 1.2.2 Ett landmärke.

2.1.3 Definering av ett landmärke

I alla tre vägtyper återkommer fyra bestämda landmärken i nästan alla modersmålstalarnas

beskrivningar som framgår tydligt i tabell nr. 1. I vägtyp 1 är de bestämda landmärkena

Clemenstorget, Allhelgonakyrkan, ett valv och universitetsbiblioteket. Vägtyp 2 i sin tur innehåller

landmärkena Knut den stores torg, Lundagård, AF-borgen samt slutet av Sandgatan. Vägtypen 3

däremot består av Bantorget, Domkyrkan, tegelhuset och universitetsbiblioteket. Man kan fråga sig

varför just dessa landmärken förekommer allra oftast i beskrivningar. Gemensamma drag är att de

är större i storlek och därför mer påtagliga. Vidare utmärker de sig tack vare sina speciella

funktioner exempelvis som bibliotek eller kyrka, till skillnad från ett vanligt bostadshus. Detta kan

underlätta minneslagringsprocessen. Dessutom ligger de geografiskt på relativt jämna avstånd ifrån

varandra och vid de flesta delmålen ändrar man riktning. Alla dessa egenskaper bidrar till att de

passar utmärkt för orientering. De fyra bestämda landmärkena skulle räcka bra för att utgöra en

tillräckligt detaljerad beskrivning, men i de flesta beskrivningarna av modersmålstalarna

förekommer även andra delmål.

När jag för första gången kikade i materialet var jag väldigt nöjd med resultaten. Det gick lätt att

urskilja de fyra bestämda landmärken i modersmålstalarnas vägbeskrivningar i alla tre vägtyper

eftersom de fanns med i de flesta. Men efter att ha fördjupat mig mer i materialet insåg jag att

17

ibland hade de bara nämnts istället för att ha använts för att precisera riktning. Det visade sig vara

en väldigt svår uppgift att slå fast exakt vilka ställen längs vägen som var riktiga landmärken.

Här kommer jag att beskriva några gränsfall för att presentera de principer som jag har tillämpat i

definiering av riktiga landmärken. De knepigaste fallen dök upp i modersmålstalarnas

vägbeskrivningar på grund av deras mer komplicerade struktur.

Det följande exemplet är från en vägbeskrivning framlagd av försöksperson (rys2): ”Ты переидешь

эта площадь наискось то ты увидишь, по-моему називается Алхелгонагата-улица который

идет вверх, достаточна длинная улица, и в конце этой улице церковь... Вот тебе нужно идти

все время вверх по этой улицы.” Den här instruktionen ger en känsla av att man ska ha den på

större avstånd belägna kyrkan som en fast punkt medan man följer vägen upp, vilket avgör huruvida

Allhelgonakyrkan ska räknas som ett riktigt landmärke eller inte. Attributen den långa, som

bestämmer gatan, förstärker uppfattningen att en sådan fast punkt behövs för att hjälpa mottagaren

stanna på den rätta vägen. Allhelgonakyrkan har även använts som ett delmål på andra sätt. Det har

demonstrerats i två liknande fall, av ryska modersmålstalare (rys4, rys5): “Идешь, идешь, идешь

и доходишь до перекрестка. [ ] перед тобой будет.. стоять здание церкви, высокое здание,

поэтому ты можешь на него ориентироваться. И когда ты доходишь до этого перекрестка,

затем тебе нужно повернуть на право.” Även om försökspersonerna har givit en instruktion att

man bör sig fram till en vägkorsning bredvid Allhelgonakyrkan, räknas ändå kyrkan som ett

delmål, inte korsningen. Detta beror på att mottagaren ska orientera sig mot kyrkan men endast gå

fram till korsningen, där han/hon ska fortsätta sin vandring. Kyrkan utgör nämligen ett mycket

tydligare landmärke än en vanlig vägkorsning.

Som tidigare nämnts i delen 1.2.2 Ett landmärke, behöver ett landmärke inte enbart vara någonting

man orienterar sig mot, utan det har även en rad andra funktioner, som det följande exemplet av

försöksperson (sv1) visar: ”Så när du har gått över korsningen och fortsatt på vägen rakt fram så

kommer du ha en stor kyrka på vänster sida, så fortsätt längs den här vägen.” Uttrycket avslöjar att

försökspersonen har använt Allhelgonakyrkan för att precisera vilken av korsningens flera vägar

mottagaren ska ta. I detta fall definierar landmärket riktning.

Ofta är det en ytterst liten formuleringskillnad som slutligen avgör om något är ett landmärke eller

inte. I följande exempel taget från en vägbeskrivning av försöksperson (sv3) kan Allhelgonakyrkan

inte räknas som ett landmärke: ”Du går förbi där [videoaffär Videomix] och sen följer du bara

gatan. Det är en uppförsbacke och på vänster sida lite längre upp så ligger det en kyrka. Där går du

också förbi, fortsätter bara på samma gata”. Nominalfrasen ”samma gata” syftar på den gata som tar

18

sin början från videoaffären Videomix. Till skillnad från exemplet (sv1) i det föregående stycket

har gatan i fråga bestämts av videoaffären, inte av Allhelgonakyrkan. I detta fall har den istället

fungerat som ytterligare ett igenkänningstecken för att säkerställa att mottagaren inte hamnar fel.

2.1.4 Landmärkenas förekomst

Som fastställdes i delen 2.1.3 Definiering av ett landmärke finns det tunga motiveringar för att alla

de fyra bestämda landmärkena borde förekomma i samtliga beskrivningar, av såväl

modersmålstalarna som ryskstudenterna. Resultaten visar dock att flera landmärken saknas. Jag

kommer här att utreda olika anledningar till detta för att ta reda på om det finns några skillnader

mellan de fyra försökspersonsgrupperna.

Modersmålstalarna

Clemenstorget saknas i två beskrivningar av modersmålstalarna, den ena framlagd av en ryss (rys4)

och den andra av en svensk försöksperson (sv4). Den svensktalande försökspersonen (sv4) har

ersatt torget med ett annat delmål, Allhelgonakyrkogatans korsning, som ligger i hörnet snett över

torget. Korsningen kan också ses som ett lämpligt delmål eftersom den används för orientering över

torget, men enbart som ett tillägg till de bestämda landmärken. Korsningen kan dock inte ersätta ett

bestämt delmål eftersom den inte har de nödvändiga egenskaperna förklarade i delen 2.1.3

Definiering av ett landmärke. Clemenstorgets frånvaro som ett delmål beror däremot på den typiska

strukturen hos svenska modersmålstalare där man inte anger ett bestämt delmål för mottagaren att

orientera sig mot. Detta förklarar även frånvaron av två andra bestämda landmärken i de svenska

modersmålstalarnas beskrivningar, nämligen valvet i två fall (sv1, sv3) samt Allhelgonakyrkan i

ytterligare två beskrivningar (sv3, sv4).

Den ryska modersmålstalarens beskrivning skiljer sig en del från alla andras på det sättet att

han/hon först och främst ber mottagaren skriva ner instruktioner. Detta kommer att lämna spår i

hela vägbeskrivningen. En sådan ovanlig infallsvinkel till uppgiften möjliggör angivandet av

gatunamn vilket naturligtvis resulterar i en mycket exakt vägbeskrivning. De flesta andra

försökspersonerna, förutom några B-studenter, har inte nämnt gatunamn eftersom det skulle vara

för mycket att hålla i minnet för en ny Lundabesökare. Istället för att nämna Clemenstorget, som är

ett påtagligt landmärke, har försökspersonen givit en instruktion att gå hela vägen från

järnvägstationen fram till den andra gränden på höger sida, Sankt Laurentiigatan. Liksom

Clemenstorget, har varken valvet eller universitetsbiblioteket någon funktion som delmål i

19

beskrivningen eftersom försökspersonen enbart har använt gathörn med respektive gatunamn som

delmål, om man bortser från Allhelgonakyrkan. Kyrkan däremot har bidragit till att definiera vilken

av korsningens flera vägar mottagaren ska välja.

Valvet är det allra minst frekvent förekommande delmålet i samtliga beskrivningar, både av

modersmålstalare och ryskstuderande. Om man bortser från de tre fall som redan har retts ut i denna

del, saknas delmålet helt och hållet i en rysk modersmålstalares (rys5) beskrivning. Det finns ingen

uppenbar anledning till detta och därför kan man enbart konstatera att försökspersonerna är

individer som lägger märke till olika saker, i det här fallet en thairestaurang och en musikaffär

istället för det mer synliga valvet. Försökpersonen (rys5) har inte heller ersatt det frånvarande

delmålet med ett annat, vilket resulterar i en lång delsträcka; ett ofta förekommande drag i de

svenska modersmålstalarnas beskrivningar. De typiska exemplen på vägbeskrivningar av tre olika

försökspersonsgrupper visar utmärkande egenskaper för varje grupp, även om det förekommer

skillnader inom dem. Sammantaget liknar denna ryska försökpersons (rys5) beskrivning i sin

struktur mycket mer den som förekommer i de svenska modersmålstalarnas grupp.

Den relativt sällsynta användningen av valvet som ett delmål väcker en diskussion om det

överhuvudtaget kan räknas som ett bestämt landmärke. Jag argumenterar ändå för detta eftersom det

förekommer i fem av åtta av modersmålstalarnas beskrivningar, varav i tre fall det entydigt har

använts för orientering. Dessutom är det omöjligt för mottagaren att ta sig hela vägen från

Allhelgonakyrkan till universitetsbiblioteket utan något mellanliggande delmål. Valvet innehåller

även alla de drag som skiljer ett ordinarie delmål från ett bestämt, förklarade i delen 2.1.3

Definiering av ett landmärke. Alla dessa argument gäller även i ett annat liknande fall, nämligen

Knut den stores torg som det bestämda landmärket i vägtypen 2, vilket dock inte har använts som

sådant i någondera av de svenska modersmålstalarnas beskrivningar som valt den vägen. En av

dessa försökpersoner har pekat ut utgångspunkten järnvägstationen, som ligger precis mittemot

torget fast en bit bort, väldigt utförligt och sedan angivit en instruktion att gå rakt fram tills man

slutligen kommer fram till Lundagård. Han/hon anser sig tydligen inte behöva använda Knut den

stores torg för att precisera riktning eftersom utgångspunkten redan har fyllt den funktionen. Jag

instämmer inte med detta. Den andra svensktalande försökspersonen har däremot inte definierat

utgångspunkten alls, men har ändå angivit en instruktion att gå rakt fram på en gågata, dock ej åt

vilket håll. I detta fall hade Knut den stores torg varit ett ytterst nödvändigt landmärke. Intressant

nog, har en B-student (B-stud.3) vars vägval i början sammanfaller med vägtyp 2, använt torget

som ett landmärke.

20

D-studenterna

Clemenstorget förekommer i alla D-studenternas beskrivningar men har inte använts som ett

landmärke i tre av dem. En (D-stud.5) av de tre försökpersoner har ersatt Clemenstorget med ett

annat delmål, nämligen korsningen till Sankt Laurentiigatan. Ett sådant beslut kan bero på att

många ryskstuderande har haft svårt med att beskriva exakt hur torgets korsande ska gå till och

därför ofta har struntat i det helt och hållet, vilket naturligtvis har föranlett till otydligheter.

Försöksperson i frågan har undgått sådana problem genom att ge en instruktion att gå till vänster

från järnvägstationen, förbi torget, tills man kommer fram till det andra gathörnet. Som tidigare

nämnts i delen 1.2.2 Ett landmärke, kan språkliga begränsningar påverka informationsval. De två

övriga försökpersonerna (D-stud.3, D-stud.4) har däremot inte angivit ett annat delmål istället för

torget vilket gör att en väldigt lång delsträcka uppstår. Det låga angivandet av delmål följer det

typiska mönstret för innehållsstruktur i D-studenternas beskrivningar.

Intressant nog har tre (D-stud.1, D-stud.2, D-stud.3) av fyra D-studenter ersatt delmålet valvet med

ett uppskattat meterantal från Allhelgonakyrkan (från trafikljuset bredvid kyrkan i D-stud.1:s fall)

till olika punkter, såsom parken vid SOL-centrum, en tegelbyggnad med en restaurang eller ett

trafikljus som alla ligger i närheten av universitetsbiblioteket. Detta tyder på att försökspersonerna

själva har insett att mottagaren inte klarar av att gå hela vägen från kyrkan till

universitetsbiblioteket utan några ytterligare instruktioner. Att ange meter för att stödja

tillryggaläggandet mot ett mångtydigt eller oklart delmål verkar vara den överskridande tendensen i

D-studenternas beskrivningar. Utöver de ovanförklarade fallen har metoden att ange meter

tillämpats bl.a. av en D-student (D-stud.1) då han/hon har ersatt kyrkan med ett mycket mindre

synligt landmärke, ett trafikljus. Detta kan bero på att det följande delmålet i hans/hennes

beskrivning också är ett trafikljus, istället för valvet, vilket gör det svårt att hitta fram. Den fjärde

försökspersonen (D-stud.4) har löst valvets frånvaro genom att anvisa mottagaren att fortsätta rakt

fram från kyrkan så att han/hon slutligenser en thairestaurang och en park där SOL-centrum redan

ligger. Delmålet valvet har ersatts med övriga detaljer längs vägen. Valvets frånvaro som ett

landmärke kan bero på D-studenternas begränsade språkkunskaper då ordet valv inte ingår i deras

ryska vokabulär vid detta stadie och därför har exkluderats som delmål. Detta antagande stärks av

det faktum att den enda D-studenten (D-stud.5) som trots sitt begränsade ordförråd lyckats förklara

valvet med andra ord och därför kunnat inkludera valvet i sin beskrivning, har använt valvet som ett

delmål. Detta är ett bevis på att även bland D-studenterna har valvet ansetts vara ett väsentligt

hjälpmedel för orientering.

21

B-studenterna

Resultaten ger antydan på att många bestämda landmärken saknas i B-studenternas beskrivningar

på grund av försökspersonernas begränsade ordförråd. En försöksperson (B-stud.3) har anvisat

mottagaren att gå Sandgatan norrut istället för att be honom/henne orientera sig mot det bestämda

delmålet tegelhuset. En annan B-student har anvisat mottagaren att gå hela vägen från

Clemenstorgets hörn till SOL-centrum med enbart ett delmål, trafikljuset på Biskopsgatan, samt en

godisaffär och ett annat trafikljus som övriga stöd. En tredje försökperson (B-stud.1) har i sin tur

ersatt Allhelgonakyrkan med en mångtydig instruktion om en stor gata som mottagaren ska komma

fram till efter att ha gått ett viss antal meter. Därifrån förväntas mottagaren hitta vägen till SOL-

centrum med en ungefärlig anvisning av hundra meter, åt vilket håll framgår inte tydligt, där man

redan ska kunna se det slutliga målet. Den fjärde B-studenten (B-stud.4) har anvisat att mottagaren

ska gå rakt fram från Allhelgonakyrkan hela vägen till universitetsbiblioteket utan att ange några

vidare instruktioner, trots att biblioteket inte är synbart. Det ovanliga urvalet av delmål och andra

detaljer, som B-studenter har valt att inkludera i sina beskrivningar, väcker en misstanke om att

deras begränsade språkkunskaper har spelat en stor roll i urvalsprocessen.

Det finns även andra möjliga anledningar till de bestämda landmärkenas frånvaro i B-studenternas

beskrivningar vilket exemplifieras av universitetsbiblioteket som saknas i så många som tre fall (B-

stud.1, B-stud.2, B-stud.4) av fyra. Eftersom B-studenterna generellt har angivit information väldigt

sparsamt, har de förmodligen ansett tilläggandet av ett närliggande delmål som onödigt. Detta

förklarar även varför delmålet Bredgatans korsning saknas i en B-students (B-stud.5) beskrivning

som redan utretts i delen 2.1.2 Variationer på de tre vägtyperna. Utöver korsningen har samma

försöksperson slarvat med delmålens angivande under de sista delsträckorna från slutet av

Sandgatan till SOL-centrum via Sölvegatan. Han/hon har valt att beskriva tillryggaläggandet av

dessa delsträckor enbart med hjälp av bestämda meterantal som mottagaren ska tillryggalägga fram

till en punkt, förmodligen ett gathörn vilket dock inte framgår av beskrivningen, där riktningen

ändras igen. Den andra försökspersonen, en rysk modersmålstalare (rys4), har valt samma väg via

Sölvegatan men har istället för meterantal angivit en mycket tydligare instruktion ”иди по этой

улице до первого поворота налево”. Den ryska modersmålstalarens nästa anvisning, ett

meterantal tillsammans med beskrivandet av SOL-centrums yttre, är lämplig eftersom den anger när

mottagaren är framme vid det slutliga målet. Skillnaden mellan dessa försökspersoners användandet

av meterantal är att orienteringens framgång, om man följer B-studentens anvisningar, beror helt på

meterantals exakthet. Anledningen till att den ryskstuderande har struntat i angivandet av stödjande

22

detaljer är uppenbarligen att han/hon har tröttnat och börjat skynda sig då de sista delsträckorna

närmar sig. Det framgår tydligt av hans/hennes beskrivning att han/hon har kommit mycket längre i

ryskinlärningen än några andra i samma grupp och jag är övertygat om att språket inte utgör något

som helst hinder i detta fall. Utöver dessa ovanstående resonemang finns det även två fall av B-

studenter (B-stud.4, B-stud.5) där ersättande av Clemenstorget med affären Malmborgs inte har

någon uppenbarlig anledning. Därför kan det endast konstateras att försökspersoner är individer

som lägger märke till olika saker.

Utgångspunkten till stadsvandringen är Lunds järnvägstation som enligt mig är rörig och uppdelad.

Hälften av modersmålstalarna men tre av tio ryskstuderande, samtliga D-studenter, har börjat sin

beskrivning med att precisera hur mottagaren ska ställa sig vid järnvägstationen. En obeskriven

utgångspunkt däremot kan påverka en beskrivnings tolkning avsevärt, vilket exemplifieras av en B-

students beskrivning (B-stud.3), diskuterad redan i delen 2.1.2 Variationer på de tre vägtyperna.

Liksom B-studenten har även en svensk modersmålstalare (sv5) börjat sin beskrivning med

instruktionen gå från järnvägstationen rakt fram över gatan. Denna instruktion föregås av

utgångspunktens precisering: ”Om du står vid byggnaden där man kan köpa biljetter, som har en

stor klocka på väggen och ställer dig med ryggen mot denna klocka så är det bara att gå rakt över

vägen, över övergångsstället, korsa Knut den stores torg...”. I fallen hamnar mottagaren på Knut

den stores torg, förutsatt att mottagaren tolkar den ryskstuderandes instruktion som jag gjorde.

Utöver dessa åtta försökspersonerna (av totala antalet tjugo) har ytterligare fyra deltagare angivit

någon slags antydan om varifrån mottagaren ska börja sin stadsvandring, exempelvis som i denna

anvisning av en D-student (D-stud.1): ”Когда ты стоишь у выхода вокзала... ммм... идите

налево”. Dessa anmärkningar har ändå varit så pass mångtydiga att de inte kan räknas som

fullvärdiga definitioner för en utgångspunkt. Intressant nog, har majoriteten av försökspersoner inte

alls tänkt på att beskriva utgångspunkten, även om alla har blivit uppmanade av att ta hänsyn till att

mottagaren besöker Lund för första gången. Detta kan bero på att försökspersonerna själva brukar

använda en och samma utgång varje gång de lämnar stationen och därför inte kommer på att det

finns flera. För de flesta kan järnvägstationen redan ha blivit ett så bekant ställe att de inte längre

kommer ihåg hur rörig den verkade vara på första besöket.

23

2.1.5 Exempel på vägbeskrivningar av modersmålstalarna, D-studenterna och B-studenterna

Modersmålstalarna

Vägbeskrivningarna gjorda av en infödd ryss (rys3) och av en svensk modersmålstalare (sv3)

representerar sina respektive grupper eftersom deras beskrivningar innehåller de flesta dragen som

är typiska för grupperna. Sammantaget kan det konstateras att de svenska och ryska

modersmålstalarnas beskrivningar har flera skillnader än likheter, vilket framgår av

innehållsstrukturen i beskrivningarna. Gå-komma-strukturen framställd i delen 1.2.2 Ett landmärke

har inte realiserats som sådan i en enda beskrivning men de ryska modersmålstalarna har definitivt

kommit närmast. Ett exempel på detta är: ”Я думаю что лучше всего вам сначала надо бы

дойдти до площади которая называется Клеменсторьет. Эта площадь находится с левой

стороны от вокзала, напротив магазина Ика. Там еще находится такой фонтан ввиде

ракушки. Ммм... Когда вы пройдете эту площадь, с левой стороны от площади будет дорога.

По этой дороге вам надо будет подняться как бы вверх или пройдти прямо до церкви.” Först

och främst anger han/hon ett tydligt delmål, i det här fallet Clemenstorget, för mottagaren att

orientera sig mot samt information om var det ligger någonstans. Han/hon har kompletterat sin

instruktion med ett lämpligt och informativt kännetecken för torget. Sedan anges det nästa delmålet,

Allhelgonakyrkan, och än en gång ges instruktioner om hur mottagaren ska ta sig dit. Detta exempel

följer gå-komma-strukturen men i det efterföljande avsnittet har strukturen däremot inte

förverkligats: ”...потом окола церкви будет светофор, перекресток. Вам надо будет пройти

через перекресток прямо. Потом еще пройдете несколько метров, пройдете под аркой и как

только вы под ней пройдете с левой стороны вы увидите большое красивое здание.” Här har

försökspersonen blivit skyldig till att lista enskilda instruktioner utan att först ange ett delmål.

Sådan här blandad struktur förekommer i de ryska modersmålstalarnas beskrivningar även om gå-

komma-strukturen är den överskridande tendensen.

Den eftertraktade gå-komma-strukturen förekommer i mycket mindre utsträckning i svenska

modersmålstalarnas beskrivningar. Istället har de föredragit att ange enstaka instruktioner, flera

detaljer längs vägen och slutligen ett delmål att orientera sig mot. ”Och då, om du går mot

Skånetrafiken så kommer du se en Ica Malmborgs på andra sidan gatan. Där ligger det ett torg

framför Ica Malmborgs och det torget heter Clemenstorget. Emm... Och om du sneddar över

Clemenstorget... emm... Om Ica Malmborgs är nere i liksom högra hörnet på Clemenstorget så går

24

du mot vänstra hörnet.” I detta exempel har försökspersonen angivit detaljer som affären Ica

Malmborgs och Clemenstorget samt instruktionen att snedda över torget innan han/hon slutligen har

angivit ett delmål, Clemenstorgets vänstra hörn. En sådan struktur är väldigt utmärkande för de

svenska modersmålstalarna och dominerar alla deras vägbeskrivningar. Den rätt så röriga strukturen

i de svenska modersmålstalarnas vägbeskrivningar försvårade ansenligt en definiering av vad som

egentligen kan räknas som ett landmärke. Det finns många fall som kräver en mycket noggrann

granskning.

Den typiska innehållsstrukturen i svenska modersmålstalarnas beskrivningar har resulterat i att flera

av de bestämda landmärkena inte har använts som delmål, även om de ofta har nämnts och fungerat

som ordinarie detaljer. De bestämda delmålen har ersatts med beskrivningar av omgivningen eller

enskilda instruktioner ofta förekommande i form av listor. I detta representativa exempel av

försökspersonen (sv3) förekommer bara två av de fyra bestämda landmärkena som delmål,

nämligen Clemenstorget och universitetsbiblioteket, medan genomsnittet för gruppen är 2.6 per

beskrivning. Utöver dem finns det två delmål till – Skånetrafikens centrum och en thairestaurang

vilket resulterar i ett totalt antal av fyra delmål. De som fattas i detta fall är Allhelgonakyrkan och

valvet. I genomsnitt har rysktalande använt nästan 5 delmål per beskrivning medan svenskarna

använt sig av fyra, något som kan kännas obetydligt men som gör skillnad i en kort beskrivning.

Mer betydelsefullt är det dock att uppmärksamma att i fyra av fem beskrivningar framlagda av

rysktalande förekommer minst tre av de fyra bestämda delmålen. Denna siffra skulle förmodligen

ha gällt även för den femte beskrivningen om inte den som konstruerat den hade haft en sådan

ovanlig infallsvinkel till uppgiften, vilket kommer att förklaras i delen 2.1.4 Landmärkenas

förekomst. Den ryska modersmålstalarens (rys3) beskrivning är uppbyggd med hjälp av alla fyra

bestämda landmärken.

Eftersom de svensktalande använt sig av färre landmärken, särskilt de bestämda, blir delsträckorna

längre än hos ryska modersmålstalare. Intressant nog har de svenskatalande ofta inte ersatt de

frånvarande bestämda delmålen med andra närliggande delmål så att luckor uppstått. Delmålens

spridning ser därför inte lika jämn ut som hos ryssar. I detta fall ska mottagaren orientera sig hela

vägen från Clemenstorget till thairestaurangen utan de mellanliggande delmålen Allhelgonakyrkan

och valvet. En kreativ lösning till problemet, tillämpad av så många som alla svenska

modersmålstalare, är angivningen av instruktionen följ gatan som har kompletterats med en lista på

ställen längs vägen som utgör ett nödvändigt stöd under den långa vandringen. Här följer ett

exempel på detta mönster: ”Och sen så går det en gata från torget med en allé och på höger sida på

25

den gatan precis där i början så ligger det en videoaffär som heter Videomix. Du går förbi där och

sen följer du bara gatan. Det är en uppförsbacke och på vänster sida lite längre upp så ligger det en

kyrka. Där går du också förbi, fortsätt bara på samma gata, förbi en vägkorsning under ett valv och

sen, när du... mmm... När du har kommit till en thairestaurang som ligger på vänster sida på den här

gatan då är du nästan framme.” Instruktionen följ gatan blir den röda tråden även i de två andra

vägbeskrivningarna tillhörande gruppen som valt vägtyp 1. Även i de två övriga

vägbeskrivningarna, som behandlar vägtyp 2 förekommer detta, dock inte i samma utsträckning.

Dessa två exempel präglas av en väldigt liknande detaljgrad. Försökperson (sv3) har förutom de två

bestämda och de två andra delmålen angivit utgångspunkten i detalj, samt nämnt Ica Malmborgs, en

allé, en videoaffär, en vägkorsning, trafikljus och en park i sin beskrivning. Den rysktalande

försökspersonen (rys3) har i sin tur nämnt en Ica-affär, en fontän, en korsning ocn ett trafikljus

utöver de fyra bestämda landmärkena. Dessa detaljer, som beskriver ställen längs vägen, har

bidragit till att mottagaren under sin stadsvandring vetat att han/hon är på rätt väg. Som sagt, finns

det en stor variation i vägbeskrivningarnas längd, och givetvis rymmer en lång beskrivning mycket

mer detaljer än en kortare. Modersmålstalarnas vägbeskrivningar kan delas in i par beroende på

deras längd. Om man jämför antalet detaljer på samma sätt som har gjorts ovan upptäcker man att

svenskar och ryssar angivit ungefär lika många detaljer.

B-studenterna

Försökspersonens (B-stud.1) vägbeskrivning representerar en grupp av studenter som läser ryska på

B-nivå, eftersom den språk- och innehållsmässigt ger en representativ bild av dessa studenters

språkkunskaper. Sammantaget är det möjligt att följa gruppens instruktioner, även om vissa brister

förekommer. I detta fall finns brister i början av vägbeskrivningen: ”Прямо ты видишь магазин

который называется Малмборс. Аам... иди на лево, там есть площадь ”. Liksom samtliga B-

studenter har denna försöksperson inte heller beskrivit utgångspunkten utförligt. Som tur är, anger

den första meningen ändå lite information om den, oavsett om anvisningen var tänkt att göra det

eller inte. När mottagaren är redo att börja sin stadsvandring ska han/hon se affären Malmborgs rakt

fram, vilket betyder att han/hon ska befinna sig vid byggnaden som fungerar som en bro över

spåren, inte vid huvudbyggnaden. Medan de övriga försökspersonerna har beskrivit hur mottagaren

ska ställa sig mot utgångspunkten järnvägstationen, har B-studenten (B-stud.1) enbart angivit ett

ställe som mottagaren ska kunna se rakt fram, då han/hon har ställt sig på rätt sätt. Instruktionen

”иди налево, там есть площадь” är något missledande eftersom affären som man ska se rakt

framför sig från utgångspunkten, faktiskt ligger mittemot torget. Man får en känsla av att en längre

26

sträcka måste tillryggaläggas till vänster för att man ska komma fram till eller enbart få syn på

torget, även om det ligger rakt fram och kan ses redan från utgångspunkten.

Utöver ovannämnda brister i tydligheten är det mest allvarliga problemet i B-studenternas

beskrivningar frånvaro av de bestämda delmålen. Den här representativa beskrivningen innehåller

enbart ett bestämt delmål, Clemenstorget, vilket dock understiger genomsnittet 1,6 landmärken per

vägbeskrivning, gjord av B-studenten. Detta kombinerat med det lägre antalet övriga delmål, i

genomsnitt enbart 1,6 per en beskrivning, leder till väldigt långa delsträckor. Utöver Clemenstorget

har försökspersonen använt ”маленькая улица” och ”stora gatan” (”в большую улицу”) som

delmål vilket resulterat i det totala antalet landmärken tre. Två övriga delmål hänvisar till Sankt

Laurentiigatan och Allhelgona Kyrkogata men är allt annat än entydiga. Mottagaren får hoppas att

det finns en märkbar skillnad i gatornas storlek för att kunna orientera sig med hjälp av dessa

instruktioner. För mig var skillnaden inte uppenbar och det tog tid innan det blev klart vilken väg

försökspersonen hade valt. Tack vare de bestämda landmärkernas storlek och påtaglighet får

mottagaren inga, eller åtminstone betydligt färre, sådana här misstankar när man orienterar sig med

hjälp av de bestämda delmålen.

En ytterligare utmaning i att hitta vägen med B-studenternas instruktioner uppstår p.g.a. de långa

delsträckorna. I denna försökspersons beskrivning förekommer enbart tre delmål, varav

Clemenstorget och den lilla gatan (Sankt Laurentiigatan) ligger väldigt nära varandra. Från

beskrivningens tredje och sista delmål, Allhelgona Kyrkogatas början vid kyrkan, ska mottagaren

klara sig hela vägen till SOL-centrum med hjälp av en ungefärlig anvisning av hundra meter till en

odefinierad punkt där centrumet redan syns. I flera av modersmålstalarnas beskrivningar, som

innehåller samtliga fyra bestämda delmål i vägtypen 2, förekommer två ytterligare bestämda delmål

längs vägsträckan av en god anledning.

De delmål och andra detaljer som fattas har ersatts med anvisningar i meter, t.ex. ”И на этой улице

иди может быть еще сто метров и потом ты будешь видить, мм... ты будешь видить, ты

видишь центр на лево”. Detta sätt har använts ännu mer omfattande i några andra

vägbeskrivningar tillhörande gruppen: ”тебе надо направо сто метров, ну, примерно сто метров

и потом налево опять. И ты идешь двести метров и потом налево”. I detta exempel taget från

försökspersonens (B-stud.5) vägbeskrivning har inga som helst konkreta delmål angivits utan

mottagaren har fått lita på angivet meterantal även om beskrivaren själv erkänner med ordet

примерно att de möjligtvis inte är helt exakta. Detta hjälpmedel återkommer i tre av fem

27

vägbeskrivningar i denna grupp.

Strömqvist konstaterar i sin bok Språkets öga att en vägbeskrivning ”beskriver ett händelseförlopp,

där tillryggaläggandet av delsträckor och förändringar av den tänkta rörelsens riktning utgör

nyckelhändelser” (Strömqvist). Det som utmärker B-studenternas beskrivningar är att det förutom

dessa nyckelhändelser inte finns mycket mer i dem. Antalet andra detaljer är häpnadsväckande få,

på samma sätt som denna försökspersons (B-stud.1) framställning där det enbart finns en ytterligare

detalj, affären Malmborgs. En annan B-student (B-stud. 3) har inte angivit en enda detalj medan de

tre återstående försökspersonerna i gruppen har varit lite mer generösa med sina anvisningar. De

beskrivningarna rymmer två eller t.o.m. tre detaljer per beskrivning, vilket givetvis är ett betydligt

lägre antal jämfört med andra grupper. Detta resulterar även i betydligt kortare beskrivningar

jämfört med modersmålstalarna. De andra detaljerna kunde ha varit mycket värdefulla i B-

studenternas beskrivningar för att kompensera för de otydliga anvisningarna för delmål.

D-studenterna

Vägbeskrivningar framlagda av D-studenter är i många avseenden en blandning av språkliga

kategorier i B-studenternas och modersmålstalarnas beskrivningar. En försökspersons (D-stud.4)

vägbeskrivning är representativ för denna grupp tack vare dess relativt rika vokabulär samt

tillräckligt tydliga beskrivande av delsträckornas tillryggaläggande. Det längre avancerade

beskrivandet, jämfört med B-studenterna, demonstreras i det följande citatet: ”И ну пройдите

через площадь.. мм.. и чуть-чуть налево. И потом продолжите на.. мм.. улицу и в конце

улицы ты увидишь большая... большой церковь.” D-studenten har angivit åtminstone lite

information om vilket håll mottagaren ska orientera sig mot när han/hon korsar torget, samt

preciserat utförligt att man från torgets hörn ska fortsätta gå på just den gatan som tar slut vid en

kyrka. Bortsett från några undantag är sådana här precisa instruktioner typiska för gruppen och på

det sättet liknar de modersmålstalarnas anvisningar.

Innehållsstrukturen i dessa beskrivningar påminner om den i de svenska modersmålstalarnas

beskrivningar fast i en mer avklädd form. På samma sätt har D-studenterna ofta beskrivit en mängd

ställen längs vägen utan att ange ett riktigt mål att rikta sig mot, vilket demonstreras i det följande

citatet: ”идйте прямо налево. Там на большой улицу, это и автобусы и много такси. Хмм...

продолжите там прямо.. мм.. и скоро будет площадь. мм.. это маленькая площадь. Там

продавцы и дерева. И ну пройдите через площадь.. мм.. и чуть-чуть налево. И потом

продолжите на.. мм.. улицу и в конце улицы ты увидишь большая... большой церковь. мм... И

дойдите до церкви...” Försökspersonen har listat upp instruktionerna att först gå först till vänster,

28

fortsätta rakt fram och sedan gå över torget utan att ge mottagaren ett delmål att orientera sig mot.

Först efter alla dessa anvisningar har han/hon angivit det första delmålet med en instruktion att gå

fram till kyrkan. En sådan struktur är en naturlig konsekvens av det lilla antalet delmål som

utmärker dessa beskrivningar och leder till att det ibland är svårt att göra skillnad mellan delmål och

övriga detaljer, precis som i de svenska modersmålstalarnas beskrivningar. Beskrivningen

innehåller enbart två landmärken, Allhelgonakyrkan och universitetsbiblioteket, understigande

gruppens genomsnittliga antal delmål, tre per beskrivning, som är av det bestämda slaget. Likaså är

merparten av förekommande delmål i samtliga D-studenternas beskrivningar bestämda. De

frånvarande delmålen kompenseras av tillräckligt många övriga detaljer så att det ändå är ganska

lätt att följa instruktionerna. Det ovanstående citatet lyfter även fram ett annat typiskt drag för D-

studenternas beskrivningar, nämligen deras hackiga allmänna intryck som uppstår på grund av flera

pauser samt letandet efter det rätta ordet eller den rätta ordformen, som dock förekommer enbart i

de övriga fyra beskrivningar. Hackigheten är ännu vanligare i B-studenternas beskrivningar.

Ett drag i D-studenternas beskrivningar som liknar B-studenternas instruktioner är metoden att

definiera distans i antalet meter mellan två punkter istället för att ange ett delmål att orientera sig

mot. Den förekommer inte just i denna försökspersons beskrivning men däremot i alla andra

beskrivningar tillhörande gruppen. Ett bra exempel på detta är hämtat från försökspersons (D-

stud.3) beskrivning: “Тогда надо идти направо и после сто метров или что-то или десяти

метров есть... ммм... красный дом с рестораном и там есть тоже парк и там есть очень

большой красный дом.” Försökspersoner har ofta angivit ett meterantal för att säkerställa att

mottagaren kommer att hitta rätt då delmålet, eller en annan punkt, inte varit tillräckligt entydigt. En

aspekt som däremot skiljer D-studenternas beskrivningar från B-studenternas är att de är mycket

mer homogena, språk- och innehållsmässigt.

2.2 Språklig analys

2.2.1 De prefigerade rörelseverben

Modersmålstalarna

De prefigerade rörelseverben och de motsvarande verben komma och gå tillsammans med

verbpartiklar förekommer i stor utsträckning i alla beskrivningar genomförda av de rysk- och

svensktalande modersmålstalarna. Dessa verb bidrar bland annat till formandet av den så kallade

29

gå-komma-strukturen, vilken är vanligt förekommande i de ryska modersmålstalarnas

beskrivningar, och lite mindre vanlig i svenskarnas framställningar. Åtta prefigerade rörelseverb

förekommer i de infödda ryssarnas vägbeskrivningar med prefixen в-, вы-, до-, за-, пере-, по-,

подо- och про-. De svensktalande försökspersonernas beskrivningar innehåller verbpartiklarna

fram, förbi, ut, in, bort och av. Det finns både skillnader och likheter i användningen av rörelseverb

mellan de två modersmålstalargrupperna, vilka kommer att utredas i denna del. Några prefix och

verbpartiklar som за-, подо- och av kommer inte att behandlas här eftersom de enbart förekommer i

enstaka beskrivningar, vilket gör att några slutsatser angående deras användning knappast kan dras.

Som man kan utläsa av tabell nr. 5 har alla modersmålstalarna flitigt använt verbprefixet про- på

ryska och motsvarande verbpartiklen förbi på svenska. Prefixets övriga betydelser kan översättas till

svenska med prepositionerna genom och över samt med uttryck som anger en likadan betydelse

med verbet tillryggalägga. Alla dessa olika uttryck har egentligen samma funktion i en

vägbeskrivning: betoning av förflyttningsprocessen utan att konkretisera hur själva riktningen

förhåller sig till varken utgångs- eller slutpunkten (Ferm 1990, s. 40, 117). Prepositionen över på

svenska motsvarar även prefixet пере- på ryska vilket använts mycket i de infödda ryssarnas

beskrivningar. Prefixet skiljer sig från det förstnämnda på det sättet att det betonar förflyttning

mellan två punkter (Ferm 1990, s. 91). Det finns inget specifikt uttryck på svenska som skulle

beskriva just en sådan förflyttning utan detta motsvaras helt enkelt av prepositionen över.

Skillnader mellan de två modersmålstalargrupperna berör sättet att uttrycka uppnåendet av ett

delmål. Prefixet до- förekommer i alla beskrivningar av infödda ryssar medan den motsvarande

verbpartikeln fram på svenska finns med enbart i två beskrivningar. Detta härleder från den typiska

innehållsstrukturen i de svenska modersmålstalarnas vägbeskrivningar, nämligen att de inte anger

ett nytt bestämt delmål att orientera sig mot efter att man nått det första delmålet. Försökspersoner i

gruppen har oftast inte uttryckt att mottagaren kommer fram till ett delmål, utan detta verkar vara

underförstått i kontexten. Egentligen finns det inte heller något större behov av detta eftersom

delmålet precis har angivits. Ett exempel på detta finns i försökspersonens (sv3) beskrivning: ”Om

Ica Malmborgs är nere i liksom högra hörnet på Clemenstorget så går du mot vänstra hörnet. Och

sen så går det en gata från torget med en alle och på höger sida på den gatan precis där i början så

ligger det en videoaffär som heter Videomix. Du går förbi där och sen följer du bara gatan.” Sådana

här fall finns även i de infödda ryssarnas beskrivningar men i mycket mindre utsträckning. Om

ryska modersmålstalare har föredragit att uttrycka uppnåendet av ett delmål har de svenska

modersmålstalarna i två vägbeskrivningar nämnt avlägsnande från en punkt med verbpartiklen bort.

Detta förekommer i två fall då försökspersoner har angivit en instruktion för mottagaren att gå bort

30

från perrongen och tågstationen. I det sistnämnda fallet som finns med i försökspersonens (sv3)

beskrivning har meningen inte avslutats men det framgår tydligt från sammanhanget att

försökspersonen hänvisar just till tågstationen. instruktionerna uttalas i början av beskrivningar då

mottagaren ska ge sig ut på stadsvandringen. Detta är en intressant perspektivväxling.

I beskrivningar genomförda på¨svenska förekommer verbpartiklen in något mer än motsvarande

verbprefixet в- i de ryska modersmålstalarnas framställningar. Verbpartikeln in förekommer i tre

beskrivningar i jämförelse med prefixet в- som visar sig enbart en gång. Verbpartikeln in och

prefixet в- förekommer i en konkret instruktion som anger att mottagaren ska gå in i SOL-centrum,

men det har använts även i en mer abstrakt betydelse. Här följer ett utdrag ur försökspersonens

(sv5) beskrivning som exempel på detta: ”när den här vägen tar slut så kommer du att komma fram

till en park eller till gruspark som kallas för Lundagård. Du går in i den en bit”. I detta fall

preciserar verbpartikeln förändring av områdets rumsliga omständigheter. En park öppen för

allmänheten är naturligtvis inget stängt utrymme utan snarare ett område som ligger avskilt från

omvigningen. Verbpartikeln in markerar även en sådan förflyttning. Prefixet вы- och den

motsvarande verbpartikeln ut har använts i likadana fall på språken och förekommer nästan lika

ofta i grupperna av modersmålstalare. Den förekommer i en instruktion som uppmanar mottagaren

att konkret gå ut från järnvägstationen. Dessutom påträffas verbpartikeln вы- med en mindre

figurativ betydelse som i det följande exemplet av försökspersonen (rys5): ”ты идешь прямо,

прямо, прямо до того, как выйдешь на... [ ] площадь”. Det röriga området bredvid torget

karakteriseras av trånga smågator och prefixet uttrycker att mottagaren kommer ut från detsamma

till en öppen plats, nämligen ett torg.

D-studenterna

Ryskstuderande på den mer avancerade nivån har använt rörelseverb i mycket mindre utsträckning

än modersmålstalare. I gruppen av infödda ryssar förekommer i genomsnitt fyra olika prefix i varje

beskrivning medan detta antal bland D-studenterna är hälften så stort, dvs. två prefix per

beskrivning. De förekommande prefixen är inte heller helt identiska mellan de två grupperna. D-

studenterna har använt про-, при-, до-, по-, в- och у- prefixen. Jämfört med prefix använda av de

infödda ryssarna fattas вы-, за-, пере- och подо- helt och hållet. Istället har ryskstuderande ökat

antalet olika prefix med при- och у-.

En likhet mellan ryskstudenterna och de infödda ryssarna är användningen av prefixet про-. I de

flesta fallen har ryskstuderande använt prefixet på samma sätt som infödda ryssar men det finns

31

även exempel där försökspersonen borde ha valt ett annat prefix. Ett exempel på detta är

försökspersonens (D-stud.3) instruktion ”Тебе надо [ ] пройти налево и... и там ты видишь

парк....”. Prefixet про- får användas med spatiala adverb, som налево, vilka anger riktning då

talaren vill betona själva förflyttningsprocessen istället för delmålet. Ett exempel på ett sådant fall

är: ”После этого он неторопливо, с чувством собсвенного достоинство прошел к порогу, сел.”

hämtad från Abramovs klassiker Братья и сестры (Ferm 1990, s.117). I detta exempel har sättet för

förflyttning, dvs. utan att skynda sig och med känsla av värdighet, betonats istället för målet

tröskeln. Problemet med denna ryskstuderandes (D-stud.3) prefixval är att det inte finns någon

synlig anledning, som i det andra exemplet, till betoning av förflyttningsprocessen. De ryska

modersmålstalarna har uttryck liknande instruktioner för mottagaren att ta till vänster med verben

поворачивать eller идти vilka hade passat bättre även i denna ryskstuderandes fall. Ett liknande

fall finns i försökspersonens (D-stud.5) vägbeskrivning: ”Но проходите немножко право от

библиотека.” Han/hon har förmodligen velat säga samma sak som i det första exemplet men har

råkat välja fel ord. Adverbet право anger nämligen den adverbiala formen av adjektivet правый

men betyder inte till höger. Prefixet про- kan kombineras bara med prepositioner och adverb som

anger riktning. Dessa ryskstuderande har angivit många instruktioner med det oprefigerade verbet

идти då det prefigerade verbet пройти hade passat bättre. Exempel på sådana fall finns i

försökspersonens (D-stud.1) beskrivning ”Тогда идите через.. через площади..” och “идите на

улице между, между паркам и зданиям”. I dessa två exempel har försökspersonen i fråga inte

angivit något delmål, vilket resulterar i att själva tillryggaläggandet av delsträckan betonas istället.

Detta anges med prefixet про-.

Skillnader i prefixanvändning mellan infödda ryssar och ryskstuderande handlar inte bara själva

antalet förekommande prefix utan också hur de har använts. Exempelvis förekommer prefixet по- i

en ryskstuderandes beskrivning fast det har använts på ett helt annat sätt än av infödda ryssar. Den

ryska modersmålstalaren har givit en instruktion: ”От этой церкви тебе нужно пойти налево

через парк “. (rys1). Genom att välja prefixet по- har försökspersonen betonat början på rörelsen

istället för att lyfta fram själva tillryggaläggandet av delsträckan med prefixet про-. Instruktionen

från en ryskstuderande med samma prefix ser annorlunda ut: “И дойдите до церкви, мм... там

перекресток. И... мм... вы придете.. мм... улицу в правой сторону от церкви и просто пойдите

прямо”. (D-stud.4). Skillnaden mellan dessa två exempel är att i det första fallet från en

modersmålstalare ska mottagaren ändra riktning efter att ha uppnått delmålet kyrkan, medan i det

andra ska han/hon fortsätta rakt fram från kyrkan i samma riktning. Istället för prefixet по- borde

instruktionen ha uttrycks exempelvis med: просто продолжайте идти прямо som inte antyder på

32

en ändrad riktning.

I ryskstuderandes beskrivningar finns det inte ett enda fall med prefixet вы- och bara ett med

prefixet в-. Detta exempel finns med i försökspersonens (D-stud.5) beskrivning: ”И потом

слишком налево этот улица входит... ааа... двести метра, я сказал бы.” Försökspersonen har

antagligen velat säga att under denna tvåhundra meter långa delsträckan går gatan för mycket åt

vänster, dvs. lite åt fel håll i förhållande till målet. Detta blir dock mångtydigt på grund av

hackigheten och fel ordval. I alla fall anger prefixet в- inte det som försökspersonen antagligen har

velat uttrycka. På korrekt ryska skulle man istället säga: Дорога уходит налево. Detta är ett bra

exempel på en student med begränsade språkkunskaper som ändå har ansträngt sig för att ge en rik

beskrivning. Resultatet blir att prefixen вы- och в- inte förekommer en enda gång korrekt i en

ryskstuderandes beskrivning, även om det finns ett fall där prefixet вы- faktiskt hade varit det rätta

prefixvalet. Försökspersonen (D-stud.5) har nämligen använt prefixet у- istället för вы-: ”уйти от

вокзали... эмм... на самом большом уход“.

Ett intressant drag i alla ryskstuderandes beskrivningar är den utbredda användningen av prefixet

при- jämfört med infödda ryssar. Prefixet förekommer i två vägbeskrivningar av ryskstuderande på

den mer avancerade nivån men har inte använts en enda gång av infödda ryssar. Försökspersonen

(D-stud.4) har givit en instruktion: ”но там еще в парке есть одно старое здание, но это не то

здание, а вы придете на правое здание”. Försökspersonen menar att mottagaren slutligen ska

komma fram till den byggnad som ligger till höger om den andra gamla byggnaden, dvs.

Universitetsbiblioteket. Infödda ryssar har däremot konsekvent använt prefixet до- i varje fall där

de har velat uttrycka uppnående av ett delmål. I läroboken Rörelseverb på ryska förklaras

skillnaden mellan dessa två prefix. ”Prefixet при- fäster uppmärksamheten på att målet för rörelsen

uppnåtts, medan prefixet до- anger att subjektet nått fram till en gräns (som inte behöver vara

rörelsens mål)”. (Löfstrand 1996, s. 20) I ryskstuderandens exempel kan prefixvalet при- motiveras

med att byggnaden till höger är faktiskt SOL-centrum, dvs. målet. I det andra fallet med prefixet

при-, uttalat av försökspersonen (D-stud.3) tillhörande samma grupp, borde han/hon ha använt

prefixet про- istället. Utöver försökspersonens (D-stud.4) ambition att uttrycka uppnående av ett

mål med prefixet при- finns det även fall i denna grupp där prefixet до- förekommer. Prefixet до-

har använts tre gånger i två beskrivningar på det sätt som är korrekt utifrån definitionen ovan.

B-studenterna

Verbanvändning av ryskstuderande på den mindre avancerade nivån liknar de andra

ryskstudenterna med skillnaden att rörelseverben har använts i ännu mindre utsträckning. Det

33

förekommer totalt fyra olika prefix i denna grupp som är до-, пере-, по- och при-. Prefix som

saknas i dessa beskrivningar helt och hållet jämfört med infödda ryssarnas är в-, вы-, за-, подо- och

про-. En viktig iakttagelse är att två B-studenter inte har använt sig av ett enda prefix medan en

annan försöksperson i gruppen har inkluderat tre stycken i sin beskrivning. Detta tyder på att det

finns mer variation i språkkunskaper bland ryskstuderande på denna nivå jämfört med D-

studenterna.

Den enda likheten i prefixanvändning mellan modersmålstalare och dessa ryskstuderande är att

prefixet пере- förekommer i två beskrivningar. Detta kan bero på att prefixet har en tydlig

motsvarighet på svenska, nämligen gå över, vilket har underlättat dess inlärning. Förutom detta så

ser prefixanvändningen likadan ut som hos D-studenterna. Prefixet по- förekommer en gång även i

dessa beskivningar och på samma sätt borde det ha ersatts med ett annat prefix, nämligen про-,

vilket framgår tydligt av själva exemplet: “Надо еще, ну надо еще цетыреста метров пойти”. I

detta fall ska mottagaren inte påbörja en rörelse i en ny riktning, utan försökspersonen betonar

enbart tillryggaläggandet av de fyrahundra metrarna, vilket kräver prefixet про-. De två identiska

fallen där prefixet при- förekommer demonstrerar tydligt skillnaden mellan prefixen при- och до-

enligt definitionen i det föregående kapitlet. I försökspersonens (B-stud.1) vägbeskrivning står det:

”и когда ты придешь в большую улицу... aмм... иди на право.” Som sagt ska uppnåendet av ett

delmål uttryckas med prefixet до- medan prefixet при- tyder på uppnåendet av målet.

2.2.2 Prepositionerna

I tabell nr. 2 har information samlats om de språkliga kategoriernas frekvens. Om man ordnar de

ryska och svenska modersmålstalarnas beskrivningar i par enligt antalet ord kan man se att antalet

prepositioner i paren är ganska jämt. De svenska modersmålstalarnas beskrivningar är en aning

kortare än de infödda ryssarnas, vilket syns även i antalet prepositioner: en längre vägbeskrivning

rymmer naturligtvis fler prepositioner. I genomsnitt förekommer 9,6 olika prepositioner per

vägbeskrivning i de infödda ryssarnas beskrivningar medan siffran är 9,2 i svensktalarnas

framställningar. Antalet prepositioner är färre i ryskstudenternas beskrivningar: i genomsnitt 5,8

prepositioner hos D-studenterna och 3,4 hos B-studenterna. Prepositioner som förekommer i de

infödda ryssarnas beskrivningar är: к, в, от, по, на, до, через, мимо, перед, после, с, из, под, у,

около, между, вдоль, рядом с, напротив och близко. Prepositioner som har använts av de

svenska modersmålstalarna är: mot, i , från, på, till, genom, förbi, framför, efter, av, under, vid,

34

bredvid, längs, utmed, mittemot, om, bortåt och utanför. Resultatet visar att förutom det jämna

antalet prepositioner, så är också de förekommande prepositionerna i stort sett samma i

modersmålstalargrupperna. I detta avsnitt ska jag därför titta närmare på de följande prepositionerna

vars användning skiljer sig avsevärt mellan grupperna av ryskstuderande och infödda ryssar: от,

перед, к, с, по, до och мимо.

Prepositionerna от och перед förekommer oftast i uttryck som ”с левой стороны от площади

будет дорога” (rys3) och ”Справа от тебя будет небольшая, небольшая площадь” (rys1) samt

”ты увидишь перед собой дорогу” (rys2). Intressant nog, har de ryska modersmålstalarna

preciserat landmärkenas geografiska läge oftare än svenska modersmålstalare. Denna tendens kan

förklara varför dessa uttryck finns i mindre utsträckning i D-studenternas beskrivningar och nästan

inte alls i B-studenternas, förutom ett undantag (”ты стоишь перед, перед станции” av B-stud.5).

B-studenter har oftast bara angivit ”налево ты видишь магазин Малмборг” utan att precisera till

höger om vad som affären Malmborgs egentligen ligger. Därför har B-studenterna inte heller haft

någon användning för prepositionerna от och перед. Detta är ett ganska väntat resultat eftersom

förklaringen av ett landmärkes läge kräver mer avancerade språkkunskaper, som B-studenterna

naturligtvis inte har hunnit skaffa sig vid detta läge. Prepositionen к har använts av infödda ryssar

för att ange hur mottagaren ska ställa sig i förhållande till ett landmärke som i exemplet ”Встань

спиной к вокзалу” (rys1). För ovannämnda förklaringar saknas sådana positionsbestämmande

beskrivningar i ryskstudenternas framställningar och därför finns inte heller prepositionen к i dem.

Preposition с förekommer i nästan alla beskrivningar av ryska modersmålstalare medan den

använts av bara en ryskstuderande, på D-nivån. Den förekommer ”vid substantivet сторона i lokal

[] betydelse” (Melin s.141) i meningar som ”С правой стороны у тебя будут застройки, а с

левой школа.” som ryskstuderande har ersatt med mer bekanta riktningsadverb som налево och

направо. Uttrycket ”с правой стороны” kan bytas mot riktningsadverbet справа vilket visar att

ryskstuderande definitivt är på rätt spår även om just налево och направо som studenterna har

använt sig av inte passar här. Skillnaden mellan dessa adverb har beskrivits i Wiklands Modern rysk

grammatik som ”Om något som befinner sig 'till vänster' eller 'till höger' används vanligen слева

respektive справа men även налево (влево) respektive направо (вправо).” (Wikland s.219). Som

en ytterligare upplysning har слева och справа översatts i grammatikboken till från vänster och

från höger. Ryskstudenterna måste förlåtas för att ha blandat ihop dessa riktningsadverb när en

lärobok inte ens kan erbjuda en bättre förklaring till skillnaden mellan dem. Utöver prepositionens

förekomst i samband med substantivet сторона dyker den även upp i andra fall där den betecknar

35

riktning som i ”у централного выхода с вокзала”. Precis likadana fall finns dessutom i två av D-

studenternas beskrivningar där två istället för prepositionen с har använt от. De prepositionerna

har väldigt närliggande betydelser med skillnaden att ”riktning från uttrycks med [ ] с, om

befintlighet uttrycks med на” (Wikland 1980, s.218) medan от anger utgångspunkten. Vad som

konkret menas med utgångspunkten och hur detta påverkar de två prepositionernas användning blir

inte tydligare med hjälp av exemplen från Wiklands Modern rysk grammatik. Än en gång kan man

enbart konstatera att hjälpmedel för att ordentligt lära sig använda de ryska prepositionerna är

mycket begränsat, vilket i sin tur förklarar varför ryskstuderande har blandat ihop två prepositioner

med mycket närliggande betydelser.

Prepositionen по är en av de vanligaste prepositionerna på ryska men förekommer bara en gång i

ryskstudenternas beskrivningar. Det finns flera ställen i ryskstudenternas beskrivningar, exempelvis

”идите на улице между, между паркам и зданиям” (D-stud.1) och ”Иди прямо на этой улице

может быть сто метров...” (B-stud.1) där denna preposition borde ha använts istället för на.

Generellt kan konstateras att ryskstudenternas prepositionsanvändning ser mager ut jämfört med

infödda ryssarna. Deras beskrivningar är innehållsmässigt mycket mer knapphändiga, vilket i sin tur

leder till mindre efterfrågan på olika prepositioner. Ett exempel på detta är frånvaron av под i alla

ryskstudenternas beskrivningar, förutom en D-student (D-stud.5). Denna student är nämligen den

enda ryskstuderande som har använt valvet som ett delmål av totalt åtta ryskstuderande som valt

vägtyp 2. Han/hon har varit tvungen att använda prepositionen för att ange en instruktion att

mottagaren ska gå under valvet. De övriga sju studenterna har däremot inte haft någon användning

för prepositionen eftersom valvet inte inkluderats i deras beskrivningar. Detta fenomen förklarar

frånvaron av мимо i B-studenternas beskrivningar samt den betydligt knappare frekvensen av под

och möjligtvis även до i dessa grupper. Den mer sällsynta förekomsten av prepositionen до

jämfört med de ryska modersmålstalarna skulle kunna förklaras med den liknande tendensen i

innehållsstrukturen hos de svenska modersmålstalarna. Jag anser dock att detta inte kan avgöras

med det material som har samlats för denna studie.

2.2.3 Adverben

Intressant nog finns adverben där och там, rakt (fram) och прямо, till vänster och налево samt till

höger och направо i de flesta beskrivningarna utförda av såväl modersmålstalare som

ryskstuderande. I adverbsanvändningen mellan de två grupperna av modersmålstalarna finns det

36

ändå avsevärda skillnader. Svenska modersmålstalare har använt sig mer av adverb än de infödda

ryssarna, vilket beror på hur rörelseverb konstrueras på båda språken. Som redan har redogjorts i

delen 1.2.5 Rörelseverben uppbyggnad i svenskan anges riktning på svenska med hjälp av en

verbpartikel som vanligtvis är ett adverb eller en preposition medan på ryska uttrycks riktning i

själva verbet i form av ett prefix. I tabell nr. 4 visas att svenska modersmålstalare flitigt har använt

adverben upp, fram, bort, förbi, in och ut som på ryska uttrycks med de motsvarande prefixen: под-

, до-, про-, у-, в- och вы-. Därför förekommer knappt inga ryska adverb som betecknar riktningar

av dessa slag, förutom вверх, i de infödda ryssarnas beskrivningar. Adverbet fram på svenska

förekommer oftast i uttrycket rakt fram men även i andra sammanhang där det skulle översättas till

ryska med en kombination av prepositionen до och prefixet до-. Detta förklarar varför adverbet

fram finns med i så många som fyra beskrivningar av svenska modersmålstalare även om det inte

syns i innehållsstrukturen. Dessa försökspersoner har föredragit att inte uttrycka uppnåendet av ett

delmål överhuvudtaget. Utöver dessa adverb finns det en mängd andra som också förekommer

enbart i svenska modersmålstalarnas beskrivningar, nämligen: nere, framme, därifrån samt längs

med. På grund av deras sällsynta förekomst i enstaka beskrivningar kommer de inte att analyseras

här.

D-studenterna har varit ganska fantasifulla i användningen av adverb, vilket syns exempelvis i ”Там

есть несколько большие дома и есть разные входи там. Ну я буду вам встречить... Эмм...

Вниз этого.” (D-stud.5). Med den sista meningen hänvisar försökspersonen förmodligen till SOL-

centrums första våning. Det korrekta uttrycket på ryska är внизу men inte adverbet вниз som

beskriver riktning mot en lägre nivå och ofta översätts till svenska med ordet ner. I detta fall skulle

uttrycket на первом этаже passa bättre eftersom med enbart adverbet внизу är satsen ofullkomlig

och kräver ytterligare förtydligande.

Ett annat ovanligt användningssätt av ryska adverb är hämtad från en annan D-students (D-stud.3)

beskrivning: ”Вы на вокзале и вокзальный дом.... ммм... взад или что-то”. Försökspersonen har

uppenbarligen velat säga att mottagaren ska ställa sig med ryggen mot järnvägstationen men

adverbet har valts fel. взад förekommer nämligen i uttrycket взад и вперед, fram och tillbaka, där

den betecknar en rörelse mot någonting. Adverbet взад skulle kunna bytas mot сзади som

betecknar befintlighet och kan översättas som bakom. (Wikland 1980, s.223) Det absolut mest

flytande uttrycket i detta fall är ändå ”Встань спиной к вокзалу, к зданию вокзала в Лунде...”

(rys1) som en rysk modersmålstalare har angivit i sin beskrivning. Detta exempel har redan

diskuterats i det föregående avsnittet i samband med prepositionen к.

37

2.2.4 De övriga verben

Utöver de prefigerade rörelseverben förekommer naturligtvis även en rad andra verb i

beskrivningarna. De som kommer att analyseras här är de övriga rörelseverben, verben som anger

riktning eller på ett annat sätt spelar en essentiell roll i instruktionernas angivning. Den sistnämnda

gruppen omfattar verb som uttrycker landmärkenas läge (finnas, ligga), som förekommer i konkreta

instruktioner till mottagaren (fortsätta, följa, se) samt verb som beskriver hur han/hon ska ställa sig i

förhållande till ett delmål (ställa sig, stå). Gemensamt till alla verb som kommer att analyseras här

är deras kompletterande funktion i angivning av insktruktioner till de prefigerade rörelseverben.

Detta utesluter verb som förekommer i enstaka beskrivningar och som mestadels har använts för att

beskriva omgivningen.

Gruppen rörelseverb består av alla verb som uttrycker någon sorts förflyttning. I beskrivningar

framlagda på ryska förekommer fyra rörelseverb: подняться (resa sig), повернуть (svänga), идти

och скостить (gena). Verbet повернуть förekommer även med prefixet с- (свернуть) då

betydelsen ändras till vända från någonstans. I vägbeskrivningar av svenska modersmålstalare

förekommer de följande rörelseverben: gå, komma, snedda, korsa, ta vänster och cykla. Som det

tydligt framgår av tabell nr. 6 har verben повернуть och идти använts mest av infödda ryssar med

tillägget подняться. De svenska modersmålstalarnas användning liknar ryssarnas med hänsyn till

att även verbet komma har inkluderats i tabellen då det förekommer i beskrivningar utan någon

verbpartikel. Det motsvarande ryska verbet прийти finns naturligtvis inte med eftersom det formas

med ett prefix. I B- och D-studenternas beskrivningar ser användningen av rörelseverben mycket

fattigare ut då verbet идти dominerar totalt med ett enda undantag, nämligen повернуть i en B-

students beskrivning (B-stud.2).

De övriga verben som har inkluderats i analysen för vägbeskrivningen framåt på samma sätt som

rörelseverben. Detta krav utesluter verb som пропустить, продать, заблудиться och

ориентироваться. En intressant upptäckt är att exakt samma verb finns med i vägbeskrivningar av

ryska och svenska modersmålstalare med undantag verbet följa som förekommer endast i

beskrivningar framlagda på svenska. Verben är: встать (ställa sig), есть (finnas), увидить (se),

находиться (ligga), продолжать (fortsätta) och стоять (stå). Som tabell 6 visar finns det små

skillnader i verbens förekomst i modersmålstalarnas beskrivningar. Ställa sig, finnas, se och ligga

förekommer något oftare hos infödda ryssar medan fortsätta och naturligtvis följa har använts mer

38

av svenska modersmålstalare. Verbet увидить har däremot varit väldigt vanligt hos alla

ryskstuderande och dominerar samtidigt B-studenternas verbanvändning. Så gott som alla D-

studenter har däremot berikat sina framställningar med verbet есть och dessutom i mycket stor

utsträckning: verbet förekommer flera gånger i varje beskrivning. Verbformen är en kvarleva av en

gammal verbkonjugation. Förutom att uttrycka att någon har något så kan den användas i vissa

specifika sammanhang, nämligen där verbet kraftigt betonas. Satser med konstruktionen det finns

har däremot antingen ingen motsvarighet på ryska eller kan framställas med tankstreck. Dock kan

det inte uttryckas med verbet есть. (Wade 1992, s.246) Meningen ”После площади есть на левой

стороне малень-, маленькую парк и на правой стороне есть зданий.”, hämtad från en D-

students beskrivning (D-stud.1), skulle på korrekt ryska låta: После площади на левой стороне

будет маленький парк и на правой стороне будут здания. I dessa meningar konstruerade av

ryskstuderande genomskiner modersmålets påverkan. Sammantaget blir användningen av de övriga

verben av ryskstuderande betydligt mer ensidig jämfört med modersmålstalarna.

2.3 Resultat

I Analys-delen har redogjorts att det förekommer tydliga språkliga och innehållsstrukturella

skillnader mellan de två grupperna av ryskstuderande. Genom att sammanställa deras beskrivningar

med de infödda ryssarnas kan man identifiera hur långt grupperna har kommit i språkinlärningen.

Här kommer jag att reda ut om de förekommande skillnaderna är bevis på att B- och D-studenterna

har uppnått olika inlärningsstadier eller om de förklaras av helt andra faktorer.

Innehållsstrukturen

Eftersom de infödda ryssarnas beskrivningar fungerar som en mall på en ideal vägbeskrivning

kommer här först att presenteras, vilka saker som bidrar till konstruering av en bra vägbeskrivning,

och på vilket sätt. Utmärkande egenskaper i de infödda ryssarnas beskrivningar är det stora antalet

bestämda delmål och andra landmärken och dessas relativt jämna spridning längs den totala

vägsträckan, samt angivandet av lagom många ytterligare detaljer. Dessa har en positiv påverkan på

tydligheten. Den viktigaste rollen i uppfyllandet av tydlighetsprincipen är dock de ryska

modersmålstalarnas vana att ange instruktioner med betecknandet av ett tydligt delmål för

mottagaren att orientera sig mot, vilket överrensstämmer med den eftertraktade gå-komma-

strukturen. Även om de infödda ryssarna emellanåt har gjort sig skyldiga till att lista upp en rad

enstaka instruktioner utan att ange ett delmål, dominerar den ovan beskrivna metoden ändå i

gruppens beskrivningar. Ett sådant tillvägagångssätt bidrar till en mindre belastning på minnet än

39

hos de svenska modersmålstalarna eftersom mottagaren lätt kan skilja de mindre viktiga detaljerna

längs vägen från de stora landmärkena som fungerar som byggstenar i en beskrivning.

Man kan diskutera vilken av de infödda ryssarnas beskrivningar har en optimal längd för

uppfyllandet av den andra grundläggande principen, tidsåtgången. Längden är inget mått för en

välfungerande beskrivning i sig själv, utan sammanfaller med tydlighetsprincipen. En lång

beskrivning kan ändå uppnå informationsförmedlingens mål (uppfyllandet av de två principerna,

tidsåtgång och tydlighet) bättre om den har en bra innehållsstruktur, jämfört med en kortare.

Längden i de infödda ryssarnas beskrivningar har orsakats av den varierande graden av övriga

detaljer samt av den frånvarande återkopplingen som har lett till luckor i talet. De infödda ryssarna

har fyllt luckorna genom att upprepa den sista meningen eller tanken. I en rysk försökspersons

(rys5) fall har upprepandet varit överflödigt, men i andra beskrivningar genomförda av de infödda

ryssarna förekommer det i lämpligt mån och kan möjligtvis t.o.m. ha underlättat lagring av

information.

Till sitt innehåll liknar D-studenternas vägbeskrivningar mycket mer de svenska

modersmålstalarnas än de infödda ryssarnas framställningar, även om de har realiserats i en

betydligt mer avklädd form. Den största likheten är sättet att ange anvisningar med en mängd

enstaka instruktioner och plötsligt efter dem ange ett delmål att orientera sig mot. Detta i sin tur

leder till att det blir svårare att urskilja delmål från de övriga detaljerna längs vägen. Det lägre

antalet delmål däremot beror förmodligen inte på en liknande tendens hos de svenska

modersmålstalarna utan kan härleda från dessa försökspersoners språkliga brister. Antydan på detta

ges bland annat av fallet där Clemenstorget har ersatts med korsningen till Sankt Laurentiigatan för

att undvika det besvärliga beskrivandet av hur man ska korsa Clemenstorget. Ett ännu tyngre bevis

på detta är ersättandet av delmålet valvet med ett meterantal och övriga detaljer i tre beskrivningar

(samt enbart med detaljer i ytterligare ett fall). Detta beror förmodligen på att ett sådant ovanligt ord

inte ingår i deras ordförråd. Angivandet av ett meterantal är en metod som D-studenter har tillämpat

för att kompensera för sina bristande anvisningar av delmål.

Intressant nog har den bristfälliga innehållsstrukturen inte hindrat uppfyllandet av den

grundläggande principen: tydligheten. Den sämre innehållsstrukturen har skapats av ett litet antal

delmål, faktumet att dessa är svåra att urskilja från andra detaljer samt sättet att ange delsträckornas

tillryggaläggande på. Även om den sämre innehållsstrukturen belastar mottagarens minne mer är

det ändå relativt lätt att hitta den rätta vägen tack vare det lägre antalet andra detaljer som

mottagaren ska komma ihåg. D-studenter verkar ha koncentrerat sig på det viktiga möjligtvis på

40

grund av deras begränsade språkkunskaper. Att ha en ganska rik vokabulär spelar också en viktig

roll för uppnåendet av tillräcklig tydlighet. Tack vare dessa beskrivningars korthet har även den

andra principen, tidsåtgången, fyllts med framgång.

B-studenternas beskrivningar liknar något mer de svenska modersmålstalarnas än de infödda

ryssarnas produktioner, fast deras bristfälliga språkkunskaper har haft en sådan stor påverkan på

beskrivningarna att den uppstådda innehållsstrukturen kan klassificeras som unik med få likheter

med de andra grupperna. Den specifika innehållsstrukturen präglas av det väldigt låga antalet

bestämda och övriga delmål som leder till långa delsträckor, få detaljer samt ansenliga brister i

angivandet av precisa anvisningar. Samtliga ovannämnda kategorier härleder från B-studenternas

språkliga begränsningar som säkert också har spelat en avgörande roll i val av delmål och andra

detaljer inkluderade i beskrivningarna. B-studenternas beskrivningar innehåller även andra

kategorier som är gemensamma med D-studenternas och kan därför misstänkas vara typiska för just

ryskstuderande. Hackighet och delmålens mångtydighet (eller fullständiga frånvaro) som ibland har

kompenserats med anvisningar gällande distans finns nämligen även i D-studenternas beskrivningar

fast i en mindre utsträckning. En jämförelse av de två ryskstudentgruppernas beskrivningar avslöjar

det faktum att D-studenterna har kommit betydligt längre i sin språkinlärning än B-studenterna.

Detta syns bland annat i det mer detaljerade beskrivandet av delsträckornas tillryggaläggande.

Utöver detta förekommer distansanvisningar i båda gruppernas beskrivningar fast något mer i D-

studenternas. Detta beror förmodligen på att D-studenter sätter hövre krav på sig själva; om de inte

har kunnat uttrycka någonting tillräckligt tydligt har de tagit till meterantal för att försäkra

informationsförmedling. Den enda likheten med svenska modersmålstalarnas beskrivningar är sättet

att ange instruktioner med enstaka anvisningar utan ett delmål för mottagaren att orientera sig mot.

Tydligheten har försämrats av brist på detaljer, hackigheten samt delmålens mångtydighet som

också förekommer ibland. Den mest allvarliga bristen är ändå det lilla antalet bestämda och övriga

delmål som inte har kompenserats för på något sätt. Frånvaro av ett stort och lättmärkbart

landmärke kan lätt förvirra mottagaren som har sina egna förväntningar om vad en vägbeskrivning

ska innehålla. Detta kan leda till att mottagaren börjar undra om han/hon verkligen är på rätt väg.

Egentligen kan man säga någonting generellt om B-studenterna bara med stor försiktighet eftersom

nivån på språkkunskaperna inom gruppen varierar mycket. De två betydligt mer avancerade

beskrivningarna har mycket bättre innehållsstruktur tack vare deras större antal delmål samt det

tydligare beskrivandet av delsträckornas tillryggaläggande. Dessa två B-studenter har kompenserat

sina bristande språkkunskaper med kreativa lösningar som anvisningar av distans och gatunamn

41

vilka bidrar till att mottagaren ändå kan hänga med utan oöverkomliga svårigheter.

Språket Språkligt liknar de ryska och de svenska modersmålstalarnas beskrivningar varandra överraskande

mycket. Prepositioner och andra verb förutom de prefigerade rörelseverben har använts på nästan

samma sätt och i samma utsträckning av alla modersmålstalare. Några större skillnader finns i

användning av adverb, de prefigerade rörelseverben på ryska och de motsvarande verben på

svenska tillsammans med verbpartiklar. Ryssar har uttryckt uppnående av ett delmål med prefixet

до medan den motsvarande verbpartiklen fram kombinerat med verben komma eller gå förekommer

mycket mer sällan på svenska. Detta är en naturlig konsekvens av den typiska innehållsstrukturen i

beskrivningar hos de svenska modersmålstalarna. Försökspersoner i gruppen har oftast inte uttryckt

att mottagaren kommer fram till ett delmål utan detta är underförstått. Intressant nog har svenskar

däremot uttryckt avlägsnande från en punkt med verbpartiklen bort vilket inte finns med i de

infödda ryssarnas vägbeskrivningar alls. Om skillnader i användning av de prefigerade

rörelseverben mellan de två grupperna av modersmålstalare handlar om beskrivande av rörelse mot

eller ifrån en punkt liknar grupper varandra i sättet att uttrycka förflyttningsprocessen. Verbprefixen

про- och пере- på ryska och motsvarande verbpartikeln förbi, prepositionerna genom och över samt

verbet tillryggalägga på svenska har använts lika flitigt av alla modersmålstalarna. Faktumet att

sådana uttryck förekommer ofta är inget oväntat resultat eftersom beskrivandet av själva

tillryggaläggandet av delsträckor är en viktig del av en vägbeskrivning.

Resultaten visar att D-studenterna definitivt har påbörjat tillägningsprocessen av det ryska sättet att

forma de prefigerade rörelseverben. Ett obestridligt bevis på detta är det korrekta användandet av

prefixen до- och även про- i två fall där förflyttningsprocessen har betonats. Dessa prefix har

nämligen inga motsvarande uttryck på svenska och kan därför inte översättas direkt som man

brukar göra i början av inlärningsprocessen. Det omfattande användandet av prefixet при- antyder

däremot ett motsvarande slags utveckling, då prefixet inte förekommer en enda gång i de infödda

ryssarnas beskrivningar medan det är ett av de vanligaste rörelseverben på svenska. Den inkorrekta

användningen av prefixen в-, по-, про- och у- visar att D-studenterna fortfarande har mycket kvar

att lära sig om de prefigerade rörelseverben.

I undersökningen finns det gott om bevis på att B-studenter inte har kommit särskilt långt i

tillägnandet av det ryska sättet att använda de prefigerade rörelseverben. Oftast översätter de direkt

från sitt modersmål till ryska. B-studenterna har nämligen inte använt dessa rörelseverb i någon stor

utsträckning, utan har oftast tagit till verbet идти med en riktningspreposition, vilket motsvarar

42

sättet att bilda rörelseverben på svenska. Ett sådant sätt att uttrycka rörelse är helt dominerande i B-

studenternas beskrivningar med undantag av några enstaka prefigerade rörelseverb. Ett ytterligare

bevis är användandet av prefixet при- istället för до-, vilket känns igen från D-studenternas

beskrivningar. Ett prefix som däremot har använts korrekt i två beskrivningar är пере-. Den

ovanligt höga frekvensen kan bero på att prefixet har en tydlig motsvarighet på svenska, nämligen

över, vilket kan ha underlättat tillämpandet. En annan anmärkningsvärd sak är att så många som två

försökspersoner i gruppen inte har använt ett enda prefix samtidigt som en av försökspersonernas

beskrivningar innehåller tre olika prefix. Det finns uppenbarligen mer variation i språkkunskaper

bland B-studenterna jämfört med de mer avancerade ryskstudenterna vars vägbeskrivningar är

mycket mer homogena, både innehålls- och språkmässigt. Spridning verkar förmodligen vara större

än vad den är i verkligheten eftersom några studenter uppenbarligen har ansträngt sig mycket mer

än andra.

Enbart antalet förekommande prefigerade rörelseverben bevisar att D-studenterna har kommit

längre i inlärning av dessa verb än B-studenterna. D-studenterna har försökt använda prefixen i

större utsträckning än sina kollegor även om de har gjort många fel. Tydligen känner de sig så pass

bekväma med språket vid detta inlärningsstadium att de vågar använda även uttryck som de inte

fullständigt behärskar. D-studenterna har i genomsnitt använt två prefix per beskrivning, vilket är

hälften av det antal som de infödda ryssarna använde. I B-studenternas beskrivningar är den

motsvarande siffran 1,2 prefix per beskrivning fast i detta fall ger genomsnittet en mycket vinklad

uppfattning om situationen, som förklarat ovan. De förekommande prefigerade rörelseverben visar

tydligt vilka av prefixen man lär sig snabbast. På samma sätt som B-studenter har även D-studenter

gjort sig skyldiga till användandet av verbet идти med en riktningspreposition istället för ett

prefigerat rörelseverb fast i mindre utsträckning. Detta är ännu ett bevis på hur två grupper av

ryskstuderande har kommit olika långt i inlärningsprocessen.

Svenska modersmålstalare har använt adverb som betecknar riktning mer än infödda ryssar, vilket

beror på hur rörelseverb konstrueras på dessa språk. Förutom detta finns det inga märkbara

skillnader i adverbanvändning. Resultaten visar däremot att D-studenter har mer att lära vad gäller

adverb. Bortsett från de fyra vanligaste adverben там, прямо, налево och направо som

förekommer i nästan alla beskivningar i denna studie har i stort sett alla adverb använts fel. D-

studenter verkar ha svårt med att skilja mellan adverb som betecknar riktning och befintlighet, som

framgår av adverben взад, вниз, налево och направо. B-studenterna har däremot använt nästan

uteslutande de fyra vanligaste adverben, vilket är ett bevis på att de inte har kommit så långt i

43

ryskan.

D-studenter har inte beskrivit landmärkenas geografiska läge lika utförligt som infödda ryssar,

vilket kan bero på samma tendens som hos infödda svenskar. Detta har resulterat i en knappare

användning av prepositioner. B-studenter har förmodligen inte kunnat precisera delmålens läge

heller på grund av sina begränsade språkkunskaper. Därför fattas prepositioner к, перед och от i

deras beskrivningar helt och hållet. Frånvaro av de mycket vanliga prepositionerna по, с och к talar

om att alla ryskstuderande har mer att lära om prepositioner. En likadan slutsats kan dras vad gäller

ordförrådet. Resultaten visar att samtliga ryskstuderande antingen fullständigt saknar, eller

åtminstone inte har aktiverat väldigt grundläggande vokabulär som вернуть, находиться och

встать. Den utbredda och felaktiga användningen av verbet есть är ett bevis på att ryskstuderande

inte riktigt har börjat ”tänka på ryska”.

Sammanfattningsvis kan man diskutera hur den bristfälliga användningen av de språkliga

kategorierna påverkar informationsförmedlingen. Frånvaro av de prefigerade rörelseverben har

säkert en negativ effekt, eftersom de på ryska förväntas användas i mycket stor utsträckning. Att

man blandar ihop riktningsadverb med befintlighetsadverb kan också förorsaka missförstånd. De

prepositioner som ryskstuderande har förväxlat har oftast en semantiskt sett väldigt närliggande

betydelse med varandra, så mottagaren klarar sig förmodligen ändå med de givna instruktionerna.

44

3 Avslutning och sammanfattning

Sammanfattningsvis kan påpekas att den slutsats som jag kommit fram till i uppsatsens

diskussionsdel är att det finns tydliga skillnader mellan två grupper av ryskstuderande i användning

av de språkliga kategorierna. Dessa skillnader härleder från de olika inlärningsstadier som de två

grupperna av ryskstuderande har uppnått. Denna studie antar att de innehållsstrukturella skillnader

som förekommer i de svenska respektive de ryska modersmålstalarnas beskrivningar har uppstått

som ett resultat av hur dessa språk beter sig i en vägbeskrivning.

Det språkliga innehållet i D-studenternas beskrivningar har likheter med de infödda ryssarnas

framställningar. Däremot finns det vissa skillnader på själva innehållsstrukturen, vilket talar om att

dessa studenter har kommit längre språkmässigt än innehållsmässigt i inlärningsprocessen. Detta

antyder att de språkliga kategorierna är lättare för en ryskstuderande att tillägna sig än

innehållsstrukturens korrekta formulerande. D-studenterna har språkmässigt börjat tillägna sig det

ryska tankesättet, men har inte kommit så långt i inlärningsprocessen att deras framsteg vad gäller

de språkliga kategorierna skulle synas i beskrivningarnas innehållsstruktur. En sådan utveckling

skulle kunna förväntas finnas även hos B-studenterna. I verkligheten har B-studenternas

beskrivningar däremot inte särskilt många likheter med de infödda ryssarnas, varken vad gäller

strukturen eller språket. Oväntat nog, liknar B-studenternas framställningar inte heller de svenska

modersmålstalarnas beskrivningar. Detta beror på att dessa ryskstuderande inte än har kommit så

långt i språkinlärningen att de hade kunnat använda sig av de avancerade kategorierna som präglar

samtliga modersmålstalares beskrivningar.

Sammanfattningsvis anser jag att med hjälp av de mer anspråkslösa vägbeskrivningarna framlagda

av tre B-studenter vore det svårt att utföra stadsvandringen. Däremot med hjälp av de två övriga

beskrivningarna borde mottagaren klara sig utan oöverkomliga svårigheter. Samtliga av D-

studenternas beskrivningar skulle säkerligen ta mottagaren till målet. Härav kan konstateras att

oberoende av de relativt små framstegen som uppnåtts i konstruerandet av en bra innehållsstruktur

hos D-studenterna i jämförelse med B-studenterna, så har de tidigare generellt sett kommit mycket

längre i språkinlärningen.

Utöver de språkliga aspekter som jag har behandlat i denna uppsats finns det flera andra intressanta

kategorier värda en närmare granskning, vilket skulle kunna genomföras med detta insamlade

material. Sådana saker som jag inte har kunnat fördjupa mig i inom ramen för denna uppsats är

45

exempelvis de ryska rörelseverbens aspekt och aktionsart. Denna studie skulle naturligtvis få en

bredare betydelse om en liknande studie genomfördes även på andra språk för att se hur

inlärningsprocessen av rörelseverben och andra nära relaterade aspekter ser ut för studerande av de

andra språken. Detta skulle i sin tur ge en antydan om hur svår inlärning av rörelseverb upplevs av

de respektive studenterna på olika språk.

I fall någon annan var intresserad av att undersöka detta ämne på ett annat språk skulle jag

rekommendera dem att använda en karta med en färdigmarkerad rutt som försökspersonerna skulle

vara förpliktade att följa. Jag råkade få ihop ett jämförelsebart material utan en karta tack vare att

försökspersonerna spontant valde rutter som utgjorde tre vägtyper. Det finns naturligtvis ingen

garanti för ett sådant utfall, utan materialet skulle lika gärna kunnat bestå av tio olika rutter. Detta

hade förvisso inte hade påverkat definieringen av ett bestämt landmärke, vilket i denna studie

grundas på uppfyllandet av vissa kännetecken, men skulle ha försvårat jämförelsen av

vägbeskrivningarna i någon mån.

Vägtyperna 2 och 3 har valts enbart av två respektive en modersmålstalare så att man faktiskt kan

ifrågasätta om de enstaka beskrivningarna utgör giltigt forskningsmaterial. Att inte använda en karta

med färdigmarkerad rutt kan också leda till att en vägtyp väljs enbart av ryskstudenter och inte alls

av modersmålstalare. Dessutom påverkar vägval vägbeskrivningens innehåll. En vägtyp kan

exempelvis bestå av flera punkter där man ändrar riktningen så att beskrivningen måste innehålla

flera delmål och möjligtvis ett större antal övriga detaljer. Detta kan leda till att det blir svårare att

jämföra beskrivningar. I uppsatsens materialdel försvarade jag mitt val att inte använda en karta

genom att påpeka att på detta sätt skulle försökspersonerna behålla friheten att välja vägen själv, då

detta kan säga en del om deras språkkunskaper. Eftersom jag inte har diskuterat detta i uppsatsen

har detta tillvägagångssätt inte heller bidragit med någonting till utredandet av inlärningsprocessen.

Man skulle möjligtvis kunna spekulera i att beskrivandet av vägtyp 2 kräver längre avancerade

språkkunskaper av en ryskstuderande än de övriga vägtyperna, eftersom de enda ryskstudenterna

som inte har valt den faktiskt är två B-studenter. Jag anser dock att jag inte kan dra några slutsatser

om detta med det material som jag har tillgång till. Ett annat praktiskt tips till rörelseverbens

framtida utredare är att använda en bandspelare istället för att spela in vägbeskrivningar i Språk-

och Litteraturcentrums Humanistlabb. Så länge man lär sig använda bandspelaren ordentligt för att

garantera bra ljudkvalitet, får man fram material av lika hög kvalite samtidigt som man sparar

mycket tid och möda.

46

Möjlig pedagogisk tillämpning av denna studie

Jag anser att delkursen muntlig språkfärdighet är i behov av en muntlig tenta istället för en löpande

examinering, detta för att höja statusen på denna mycket viktiga aspekt av språkinlärningen. Då

skulle studenter få en chans att först bekanta sig med den nya terminologin och de grammatiska

aspekterna på lektionen tillsammans med läraren och lära sig dem mer djupgående hemma för att

sedan kunna demonstrera sina nya kunskaper i ett muntligt prov. En vägbeskrivning skulle fungera

mycket bra som en muntlig examinationsform, eftersom den innehåller viktiga element av ryska

språket, exempelvis de prefigerade rörelseverben, prepositioner, adverb, aspekt och aktionsart.

Dessutom, lämpar sig uppgiftens form mycket bra som en muntlig examinering eftersom studenter

är tvungna att forma sitt svar helt fritt utan något stöd. Jag tror att en sådan examinationsform

avslöjar mest om en students språkliga förmågor. En fritt konstruerad vägbeskrivning visar tydligt

vilka och hur många grammatiska konstruktioner studenter kan använda spontant, dvs. vilka

strukturer de behärskar ordentligt. En annan fördel med en vägbeskrivning som examinering är att

den skulle uppmuntra studenterna att lära sig den nödvändiga vokabulären och grammatiken mer

ingående. Resultaten som framgår av detta material skulle kunna användas som jämförelsematerial i

samband med ett muntligt prov i stil med det jag här beskrivit, för att bedöma var andra studenter

befinner sig språkmässigt jämfört med mina försökspersoner.

Denna studies material skulle även kunna användas i vanlig undervisning eftersom det lyfter fram

de fel som är typiska för ryskstuderande. Detta skulle fästa studenternas uppmärksamhet på de

ovanligare sätten att använda prepositioner, adverb och de prefigerade rörelseverben så att de sedan

kunde iaktta dem i sitt språkbruk. Förhoppningsvis skulle detta även resultera i en bredare

vokabulär hos ryskstuderande, då de skulle uppmärksamma och därefter lära sig exempelvis sådana

prefigerade rörelseverb som inte förekommer på svenska men som används mycket på ryska.

Läraren skulle även kunna visa skillnader mellan vägbeskrivningar genomförda av de ryska och

svenska modersmålstalarna för att betona att det oftast inte går att översätta direkt från svenska till

ryska.

47

Litteraturförteckning Ferm, Ludmila (1990). Выражение направления при приставочных глаголах перемещения в современном русском языке – К вопросу префиксально-предложного детерминизма, (Expression of Direction with Prefixed Verbs of Motion in Modern Russian – A Contribution to the Study of Prefixal-Prepositional Determinism).Uppsala universitet. Uppsala. Hultman, Tor G. (2003). Svenska Akademiens språklära (SAS). Norstedts Akademiska Förlag. Stockholm Lexicon of linguistics (2008-10-15). http://www2.let.uu.nl/UiL-OTS/Lexicon/ Löfstrand, Elisabeth (1996). Rörelseverb i ryskan. Stockholms universitet/Reproenheten. Stockholm. Melin, Elsa (1971). Prepositionerna i ryskan. Studentlitteratur. Lund. Nesset, Tore (2007). The Path to Neutralization: Image Schemas and Prefixed Motion Verbs. Reports from Tromsø University Department of Russian Editors: Poljarnyj Vestnik 10, 2007, pp. 61-71. Seppälä, Hanna (2004). Tulla, menä ja käydä, korpusbaserad semantisk analys av tre finska verb. D-uppsats i lingvistik, Uppsala Universitet, Institutionen för lingvistik och filologi. http://www.lingfil.uu.se/ling/semfiler/seppalaDuppsats.pdf Strömqvist, Sven (utkommer). Språkets öga. Om vägarna mellan tankar och ord. Studentlitteratur, Lund. Vandring och förvandling: förflyttning, förändring, framtid: Humanistdagarna vid Uppsala universitet 2004. (2006). Uppsala universitet.Uppsala. Wade, Terence (1992). A Comprehensive Russian Grammar. Oxford, Blackwell. Wikland, Lennart (1980). Modern rysk grammatik. Esselte studium, Nacka.

48

Bilagor Kartan över området

Vägbeskrivningarna De ryska modersmålstalarna

Rys1

Встань спиной к вокзалу, к зданию вокзала в Лунде... Справа от тебя будет небольшая,

небольшая площадь, которая называется Банторьет. Там есть автобусная остановка. Тебе

нужно подняться по этой улице наверх. Пра... По правой стороне на этой улице будет

магазин фототехники. Когда ты дойдешь до перекрестока ты увидишь большую церкевь. От

этой церквы тебе нужно пойти налево через парк, налево вверх через парк, мимо

центрального здании университета. И поднимайсь наверх к большoму кирпичному зданию и

49

перекрестку. От этого кирпичного здании нужно тебе повернуть налево и сразу после этого

повернуть направо. Там перед тобой ты увидишь университетскую библиотеку и справа от

университетской библиотеки будет центр языков и литературы.

Rys2

А значит аммм...Со станции есть два выхода. Тебе нужно выйдти в сторону центра. Когда ты

выйдешь из станции в сторону центра, то ты увидишь перед собой дорогу, тебе надо ее

перейдти. И прямо там ты увидишь вот это Севен Элевен, где можно купить кофе и так

далее. Ты стоишь лицом к Севен Элевен и поворачиваешь налево. И вот ты идешь налево,

налево, и доходишь до такой небольшой площади. На этой площади, ты увидишь, там

продают цветы и еще там что-то продают. И тебе нужно перейти эта площадь наискось. Ты

перейдешь эта площадь наискось то ты увидишь, по-моему называется Алхелгонагата улица,

который идет вверх, достаточна длинная улица, и в конце этой улице церковь, такая из

красного кирпича с остром, с острой крышой. Вот тебе нужно идти все время вверх по этой

улицы. Там будет светофор. Ты перейдешь дорогу. У тебя будет этот церковь по левой

стороне. Вот и ты идешь дальше вверх по этой, то есть церковь, ты проходишь, оставляешь

его слева и продолжаешь идти по той же улице. Доходишь до... ммм... там такое старинное

здание ввиде арки. Вот тебе нужно пройдти под этой аркой, и как только ты пройдешь под

аркой, ты выйдешь как раз вот район, где университет находится. То есть справа у тебя идет

дорога, а если ты посмотришь налево тут ты увидишь... эээ... через, значит в глубине,

красное здание, большое, старинное, это библиотека. Вот, поворачивай, значит, налево, иди к

этому библиотечному зданию и встань лицом перед библиотекой и по правой сторону у тебя

будет как раз вот этот вот центр языков и литературы. То есть, тебе нужно повернуть

направо, пройти тоже наискось и ты увидишь вход. Он такой стеклянный... эээ... Вот тебе

нужно войти туда, и потом подойти к инфомации на первом этаже. Тебе расскажут куда

надо идти дальше.

Rys3

Здравствуйте. Я думаю что лучше всего вам сначала надо бы дойти до площади, которая

называется Клеменсторьет. Эта площадь находится с левой стороны от вокзала, напротив

магазина Ика. Там еще находится такой фонтан ввиде ракушки. Ммм... Когда вы пройдете

эту площадь, с левой стороны от площади будет дорога. По этой дороге вам надо будет

подняться как бы вверх или пройдти прямо до церкви. Там будет такая высокая церкевь из

красного кирпича, которая называется Алхелгонашуркан. То есть, вы пойдете прямо по

50

дороге до этой церкви, потом окола церкви будет светофор, перекресток. Вам надо будет

пройти через перекресток прямо. Потом еще пройдете несколько метров, пройдете под аркой

и как только вы под ней пройдете с левой стороны вы увидите большое красивое здание. Это

будет здание университетской библиотеки. И центр языка и литература находится прямо

рядом с этим большим зданием с правой стороны. Я думаю что вы его не пропустите. Удаче!

До свидания!

Rys4

Так, записывай. Если встать спиной к станции, то тебе нужно перейти дорогу и идти влево

по улице до второго переулка направо. Это будет улица Санкт Лаурентигатан. По этой улице

тебе нужно пройти метров 350-400. С правой стороны у тебя будут застройки, а с левой

школа. Дойдешь до развилки, перед тобой будет церковь, сворачивай направо, но не на

улицу Бредгатан, а под прямым углом на Аллхелгона Щуркогатан. Запиши только

Аллхельгона… Иди по этой улице, она перейдет в Бископсгатан. В принципе, там можно

скостить через парк, но ты, чтобы не заблудиться, на первый раз, иди по этой улице до

первого поворота налево. Повернешь налево, пройдешь метров двести, слева будет

современное здание из стекла и бетона. Это и есть Центр языков и литературы - Суль.

Пишется: «с», «о» и «л» - «сол», как «соль» только без мягкого знака. Короче, там увидишь

табличку. Заходи, я тебя буду ждать в кафетерии. Если заблудишься, - звони.

Rys5

Ахаа... на вокзале. Тогда, то есть, если ты стоишь у центрального, у центрального выхода с

вокзала, там есть еще Пресбюрон в этом здании. И напротив тебя есть кафе, которое

называется Экспресса, Экспресса хаус, Кафе хаус. Амм.. Ты переходишь через дорогу, есть

переход через дорогу, ты переходишь через дорогу и там маленькая площадь. По правую

сторону от тебя находится по прежнему это кафе, впереди находится маленький, маленькая,

маленький монумент ввиде большого шара. Если ты продолжаешь прямо, идешь, идешь,

идешь прямо до того, как будет одна улица, которая пересечает, пересекает твою, пересекает

твою, твой путь. Тогда ты можешь.. Тогда ты можешь свернуть налево и, то есть, этот угол,

там же находится гостиница Лундиа. На этом углу ты сворачиваешь налево и продолжаешь

прямо, ты идешь прямо, прямо, прямо до того, как выйдешь на... Перед тобой будет еще одна

дорога и через эту дорогу будет площадь. Тогда ты, не переходя через дорогу,

поворачиваешь направо и... поворачиваешь направо и идешь прямо. По правую сторону от

тебя будет сразу небольшой киоск, где продают сосиски и гамбургеры. После этого ты

51

продолжаешь идти прямо всю догору. Там будет еще несколько кафе по левую сторону от...

ты... по левую руку будет еще городская библиотека, но ты продолжаешь прямо, прямо,

прямо до того как ты дойдешь до следующего перекрестка, следующего пересечения улицы.

После этого, когда ты дошел до пересечения со следующей улицы ты поворачиваешь налево,

поворачиваешь налево и... Амм... когда ты повернул налево ты... то тогда будет памятник,

памятник Карл Линеу по левую сторону от тебя. После этого ты продолжаешь идти прямо.

Ты идешь прямо, прямо, прямо. Аааа... доходишь до.. будет один ресторан по правую

сторону от тебя который называется, который называется Индийский вегетарианский

ресторан Ганеша и ты проходишь мимо него и продолжаешь идти. Идешь, идешь, идешь и

доходишь до перекрестка. Чере... Ты... Это перекресток... Ты можешь, увидишь что там есть

напротив перед тобой будет.. стоять здание церкви, высокое здание, поэтому ты можешь на

него ориентироваться. И когда ты доходишь до этого перекрестка, затем тебе нужно

повернуть направо... и пра- повернуть направо и проходить от, проходить мимо магазина,

который продает музыкальные инструменты. То есть, этот магазин будет тогда по правую

сторону, по правую руку от тебя. После этого, то есть, ты идешь прямо, прямо, прямо,

проходишь мимо...ааа... по правую сторону будет сначала греческий ресторан, потом дальше

по левую сторону от тебя будет тайский рестауран и когда ты дойдешь до... ааа... наверно

через триста метров будет перекресток или, или нет, не будет перекресток, а будет светофор.

И по, по левую сторону будет открытое пространство и старое, старое высокое здание. Ты

переходишь через дорогу на эту сторону и то есть сначала там, там есть... хмм...

неасфалтирована, песчаная дорога и ты идешь по этой дороге. Это таким образом старое

здание. Ааа... двух-, трехэтажное будет по левую сторону от тебя. И ты продолжаешь прямо,

прямо до того как, и ты увидишь по правую сторону от тебя и потом перед тобой будет более

модерное, или более современное здание с стекляннами, немножко бетон и стеклянные,

стеклянныи вход и тогда это и есть здание литературы.

D-studenterna

D-stud.1

Ммм... Да ммм... Когда ты стоишь... ммм... у вокзала... Ммм... тогда вокзал... Ммм... Когда ты

стоишь у выхода вокзала... ммм... идите налево и вдоль улицы и сначала мимо магазин,

который называется Сюстем болагет и потом еще некоторые магазины. И потом ты дойдешь

до... до площади, который называется Клеменсторьет. Тогда идите через.. через площади...

ммм... и мимо некоторых деревьев, через всю, всю, всю пло-, всю площадь, плю-, площадью.

52

И... ммм... там есть... После площади есть на левой стороне малень-, маленькую парк и на

правой стороне есть зданий. И там улиц и идите на улице между, между паркам и зданиям и

до, до, до семафора после двести, двести метров, окола двести метров. Потом у семафора

идите прямо и, и еще после семафоры, может быть два, двести, триста метров и до... еще

одна, одной, одна семафора и там идите налево. Там есть парк и большой.. боль- и прямо

есть большой, большое здание. Но.. ммм.. направо от етого, от этого здании есть центр

языков и литературы. И все.

D-stud.2

Ну хорошо, эмм на... на левой стороне... ммм... может быть трицать метров от, от главного

вход, входа вокзала есть площадь, которая называется... я не знаю, хех, как называется, но

есть большой, большая площадь. Идите туда и на левой стороне... ааа... площади есть

улица...ааа... и идите прямо вперед. На, на слевой стороне есть... ааа... вы, вы видите, видите

церковь и на правой стороне старые здания. Идите прямо вперед мимо церквы и... ммм.. на

левой стороне через... после после может быть двести метров есть... ммм.. парк на левой

стороне. Там есть.. ааа... большой библиотек и, и и и... напротив или или рядом с этом

библиотекой есть здание и...ммм... и это Сул-сентрум. И вы там. Ну... эээ... хорошо.

D-stud.3

Вы на вокзале и вокзальный дом.... ммм... взад или что-то. Вот.. Ммм... Тебе надо пройти

мимо парка или вот сначала... ммм... пройти налево и... и там ты видишь парк.... Мммм... Иди

мимо парка и потом есть улица. Ммм... Не знаю что називается ну... ммм... В улице есть

какая-то... или что-то магазин где возможно купить фильмы и так далее. И надо прийти

мимо... и тогда есть большая церква, церков. И... Ммм... Тогда надо идти направо и после сто

метров или что-то или десяти метров есть... ммм... красный дом с рестораном и там есть тоже

парк и там есть очень большой красный дом. Это университетская библиотека. И... Ммм...

Тогда надо идти налево и мимо парка и там есть другой красный дом. И вот это центр

иностранных... языков и литератур.

D-stud.4

Здравсвуйте. Мм... У выхода от вокзала... хмм... идйте прямо налево. Там на большой улицу,

это и автобусы и много такси. Хмм... продолжите там прямо.. мм.. и скоро будет площадь.

мм.. это маленькая площадь. Там продавцы и дерева. И ну пройдите через площадь.. мм.. и

чуть-чуть налево. И потом продалжите на.. мм.. улицу и в конце улицы ты увидишь

53

большая... большой церковь. мм... И дойдите до церкви, мм... там перекресток. И... мм... вы

придете мм улицу в правой сторону от церкви и просто пойдите прямо. Хмм... Да и потом ты

видишь рестаурант, это таиландский ресторан. Мм.. И ты в принципе уже дошел до сул. мм...

Там есть парк и в парке есть главный корпус. И это чуть-чуть направо от... хмм это хмм... но

там еще в парке есть одно старое здание но это не то здание а вы придете на правое здание.

Там есть ресепшун и ты просто спроши и я приду. Все понятно...или нет? Пока!

D-stud.4

Это очень просто. Вы теперь в вокзале, вы сказали. Так значит, уйти от вокзале... эмм... на

самом большом уход. Там есть улица, довольно большая улица. Эмм... Там налево, около,

скажем, двести трисот метрах. Эхх... направо там есть дом и по этому улица направо, но это

не, не так. Проходите, еще там есть площадь направо или рынок можно сказать, с деревами и

второй улица направо, эта правильная улица. Но проходите по этому улицу через

перекресток... Эммм... Скажем меньше ста метров и потом слишком налево этот улица

входит... Амм... Двести метра я сказал бы. Там есть еще большой перекресток. Через это

перекресток вы увидите на левом большой собор, красный собор. Ну проходите с собором

налевом стороне и еще через сто, двести метров есть дом с двумями мостами, можно сказать.

Проходите под мостами и после втором налево вы видите большой кирпичный дом. Это,

скажем, в неоготическом стиле. Это нет центр языков. Это университетный библиотека. Но

проходите немножко право от библиотека. Там есть несколько большие дома и есть разные

входи там. Ну я буду вам встречить... Эмм... Вниз этого. Совсем ясно, надеюсь. Если нет,

ооо. Ну хорошо, было бы все.

B-studenterna

B-stud.1

Вот, ты в вокзале и... мм.. прямо ты видишь магазин который называется Mалмборьс. Аам...

иди налево, там есть площадь, маленькая площадь там, мм... иди через площадьку. мм... и

там есть маленький, маленькая улица. Иди прямо на этой улице может быть сто метров...

ааа... и когда ты придешь в большую улицу... Амм... Иди направо. И на этой улице иди

может быть еще сто метров и потом ты будешь видить, мм... ты будешь видить, ты видишь

центр налево. И иди лево, налево может быть пятдесять метров и все.

54

B-stud.2

Здравствуйте. ...аммм... вернуть...амм... на, налево. И идти... аммм... площадь и после

полщадь вернуть на лево и иди рядом. После это...аммм... После это ты вижишь магазин,

который продают конфеты. И после это ты вижишь, вижишь большой светофор и в

следующий светофор вернуть направо.... аммм... Идти рядом и я ты встретиться.

B-stud.3

Вы идете прямо... Ммм...пло.. маленький площадь напротив вокзал, вокзала. Идет прямо

через площадь и потом.. ммм, потом идет на... ммм.. направо, на улица Бютаргатан. Вы идете

направо и потом первый угол налево. Это Клостергатан. Потом идет прямо.. ммм.. двести

метров и когда вы при... придете в собор, Лундский собор, идет налево. И идет через

Лундагорд, маленький роща, маленькая роща. И потом идет на Сандгатан прямо на

правления север. И переход... переходите улица... ммм.. (-vad den nu heter...) Бископсгатан и

идет через маленький парк. И вы смотрит.. смотрите, там Сул-сентрум.

B-stud.4

Здравствуйте... Здравствуйте. Ммм... Вы сначала... эмм... надо идти налево до...

супермаркета Mалмбори. И после этого... эмм... надо идти через парк... эмм... и потом до

церкви, церкви – Алхелгона шуркан. Эмм... Потом... надо идти прямо на университетской

библиотеку и... и сейчас вы близко центр. И это все.

B-stud.5

Здравствуйте. Тебе надо в центре сольнца. И сейцас ты стоишь там на станции. Ну, на самом

деле ты стоишь перед, перед станции и сначала тебе надо переходить через переход, через

дорогу и налево ты видишь магазин Малмборг. Это... это большой магазин. И ну давай, пере-

перех-, тебе надо переходить через дорогу и налево. Это, ну, примерно сто, двести метров. И

когда ты...эмм... дой-... Когда ты дой-, дойдешь до Малмборгса, тогда надо направо и ты

видишь этот магазин Малмборгс. И ты идешь, идешь на направо. Ты должен ви-, видишь

магазин, магазин...ммм... Как этот магазин называется? Где мясо продают. Это называется

Ви-... Виборс? Ну, ну я забыл. Ну, ты идешь, идешь направо - Вилборс и ты тоже видишь на

на налево ты видишь библиотек города. Ну давай! Надо еще, ну надо еще цетыреста метров

пойти. И через пять минут ты видишь университет направо. Этот большой, большое здание и

ну ты видишь это это здание направо. Потом ты идешь еще сто метров. И когда ты видишь

55

здание, как как это здание, как почти замок АФ-борьен называется, ты видишь это на на

направо. Тогда это надо... ммм... дец на налево. И ты идешь, ну, примерно двести метров

прямо вперед и ты видишь... но... старинное здание и тогда надо, тебе надо направо сто

метров, ну, примерно сто метров и потом налево опять. И ты идешь двести метров и потом

налево. И ты дош-, дошел до центр, центра сольнца.

De svenska modersmålstalarna

Sv1

Jo, när du har kommit ut och gått av, gått bort från perongen så... hmm... Om du ställer dig utanför

huvudbyggnaden på järnvägstationen så kan du först gå till vänster och bortåt det är massa

busshållplatser längs den här vägen. Så fortsätt till vänster och där kommer det ett större hus där

finns lite så här Skånetrafikens huvudkontor, eller kontorer och det finns en Pressbyrån och det

finns en rulltrappa som man kan gå över bron, över perongerna. Så att om du har den här

rulltrappan i ryggen så framför dig, så först ska du gå över vägen, men sen där framför så finns det

ett torg och där är det först massa cykelställ och bortan från cykelställen så är det en fontän och om

vi tänker att du går... Gå fram över torget och gå upp till det vänstra hörnet så är det en korsning

där. Om du tänker att du följer den vägen som går längs med torget så fortsätter du den rakt upp.

Det är en liten uppförslutning för den här vägen och du har på höger sida om vägen så finns det en

videobutik där dom hyr ut filmer. Och så om du fortsätter lite längre upp på vägen så kommer det

också... då har du på höger sida folktandvården. Så fortsätt den vägen uppåt så kommer du till

ytteligare en korsning med trafikljus och där så fortsätter du bara rakt fram. Så när du har gått över

korsningen och fortsatt på vägen rakt fram så kommer du ha en stor kyrka på vänster sida, så

fortsätt längs den här vägen. På vänster sida av vägen så kommer sedan en, en restaurang, en thai-

restaurang som heter Valvet, tror jag. Och precis efter den här restaurangen så är det också ett, ett

valv över, över vägen. En... det utav tegelstenar, eller byggt det här valvet över vägen. När du har

gått genom det precis så är det ett, ett... övergångställe över vägen och där är det också trafikljus

som du då... Då ska du vara på... Om du är på höger sida om vägen så ska du gå över så att du är på

vänster sida om vägen. Och då har du till vänster en ganska, man skulle kunna kalla det, park, där

gröna ytor med träd. Och så har du ett stort, gammalt tegelhus som är universitetsbiblioteket. Om du

går upp där, det är en gångstig där det är många som går och cyklar på den här gångsstigen så följ

den uppåt och då har du UB, universitetsbiblioteket på vänster sida och sedan det huset som är på

höger sida. Det ligger en liten, en liten minidamm där. Och det huset som är där på höger sida, det

är sol-centrum och då finns det en stor huvudingång med... det är två hus som är ihopbyggda med

56

glasväggar kan man säga. Och det står en skylt att det är en huvudingång där.

Sv2

Då ska du gå rakt fram över den stora vägen framför järnvägstationen. Sen fortsätta rakt fram... på

en gågata och den gatan kommer sen gå över en vanlig väg och fortsätta rakt fram ändå tills du

kommer till en park som heter Lundagård. Nu ska du komma se domkyrkan någonstans till höger.

Du ska fortsätta rakt fram genom parken tills du kommer till AF-borgen som är en stor borg i rött

tegel. När du kommer dit ska du ta vänster, fortsätta rakt fram tills vägen slutar vid någon form av

park. Där kommer att gå cykelvägar och en gångväg som du kan fortsätta på rakt fram genom

parken ungefär hundra meter... två hundra meter och du kommer till sol-centrum.

Sv3

När du kommer från tågstationen så finns det... mmm.. lite längre bort... mmm... Om du går bort

från... Om du går mot, i samma riktning som tågen kommer in ifrån, eller nej, nej! De kommer från

olika håll så klart, fan, men skitsamma. Men du går i alla fall till mot där bussarna går på stationen

och det är... Om du kommer ut från stationshuset så tar du vänster. Så har Skånetrafiken sitt

centrum där. Och då, om du går mot Skånetrafiken så kommer du se en Ica Malmborgs på andra

sidan gatan. Där ligger det ett torg framför Ica Malmborgs och det torget heter Clemenstorget.

Emm... Och om du sneddar över Clemenstorget... emm... Om Ica Malmborgs är nere i liksom högra

hörnet på Clemenstorget så går du mot vänstra hörnet. Och sen så går det en gata från torget med en

alle och på höger sida på den gatan precis där i början så ligger det en videoaffär som heter

Videomix. Du går förbi där och sen följer du bara gatan. Det är en uppförsbacke och på vänster sida

lite längre upp så ligger det en kyrka. Där går du också förbi, fortsätter bara på samma gata, förbi en

vägkorsning under ett valv och sen, när du... mmm... När du har kommit till en thai-restaurang som

ligger på vänster sida på den här gatan då är du nästan framme. För sen efter... efter trafikljusen så

kommer du till vänster se en liten park, kan man säga att den är, så stor tegelbyggnad. Det är

universitetsbiblioteket. Och brevid den till höger om universitetsbiblioteket så ligger sol-centrum.

Sv4

Ja, då ska du först gå över gatan. Så kommer du det sen en ica-butik till höger om dig och mittemot

den här butiken så har du ett torg. Och så sneddar du över det här torget tills du kommer ut till

korsningen. Och därifrån så går du bara rakt fram förbi en videomix-affär. Så går du rakt fram hela

vägen tills du kommer till ett valv och då har du gått förbi en kyrka också där på vägen. När du

kommer fram till det här valvet så fortsätter du rakt fram under det och så till vänster kommer det

att finnas... liknar en park liten gran. Och där finns ett bibliotek och ett museum. Om du bara går in

57

där och följer stigen rakt fram så kommer till sol-centrum.

Sv5

Om du står vid byggnaden där man kan köpa biljetter, som har en stor klocka på väggen och ställer

dig med ryggen mot denna klocka så är det bara att gå rakt över vägen, över övergångsstället, korsa

Knut den stores torg som är det lilla torget som du kommer att gå förbi, gå vidare i samma

riktning... Eee... Du kommer att gå förbi Juridicum och när den här vägen tar slut så kommer du att

komma fram till en park eller till gruspark som kallas för Lundagård. Du går in i den en bit fram

tills du kommer till en, ett borgliknande hus. Det här är AF-borgen. Där ska du ta vänster strax

innan, gå utmed AF-borgen och vidare upp på Sandgatan i samma riktning. Denna gata följer du

fram till den tar slut. Då tar du snett vänster, följer skylten mot Skissernas museum, går över

övergångsstället, går förbi museet på din högra sida och nu är vi vid SOL-centrum. Höger om dig så

har du en funkis tegelbyggnad som kallas SOL-centrum. Lycka till!