lus pengas paper skatter

PengarPapperSkatter18 skarpa förslag till förbättrade förutsättningar för ideella ungdomsorganisationerför ideella ungdomsorganisationer

Innehållsförteckning

Förord 5

Inledning Inledning Inledning 7

A. Samhällets vacklande hållning till ideell ungdomsverksamhet 9

B. Folkrörelsepolitik nytt som politikområde 11

1. Skapa enhetliga mål och målgrupper för bidrag till folkrörelser 12

2. Folkrörelseminister med ansvar för hela folkrörelsepolitiken 12

3. Kräv motprestationer i form av egen fi nansiering från ideella sektorn 12

C. Ett godtyckligt bidragssystem till ideella ungdomsorganisationer 13

4. Reformera bidragssystemet 14

5. Ge ungdomsorganisationerna makt över bidragen 15

D. Den ideella sektorns spelberoende 17

6. Slopa kopplingen mellan spel och ideell ungdomsverksamhet 17

7. Låt LSU och Riksidrottsförbundet ta över Svenska Spel 18

8. Folkrörelser bör börja samarbeta med privata utländska spelbolag 18

E. Ungdomsstyrelsen och ungdomsorganisationerna 19

9. Lägg ned Ungdomsstyrelsen 19

10. Förstärk ungdomsforskningen 20

F. Folkbildningen och ungdomar? 21

11. Målstyr bidragen till folkbildningen 22

12. Ställ krav på ungdomsinfl ytande i studieförbunden 22

G. Idrotten och ungdomar? 23

13. Jämställ ungdomsverksamhet med idrott 23

14. Ge barn och ungdomsverksamhet lika stort stöd som idrotten 23

H. Byråkrati och administration som tynger föreningslivet 25

15. Förändra ”hävdvunnen verksamhet” till att inkludera nya inkomstkällor 25

16. Höj taket för momsplikt till 300 000 kronor 25

17. Se över skattskyldighet 25

I. Prioritera ungdomar 27

18. Ungdomar prioriteras i folkrörelsepolitiken 27

18 skarpa förslag till förbättrade förutsättningar för ideella ungdomsorganisationer

Pengar Papper Skatter – 18 skarpa förslag till förbättrade förutsättningar för idella ungdomsorganisationer. 5

FörordVi ungdomsorganisationer vitaliserar och driver den svenska demokratin framåt. Förutom det viktiga

förändringsarbete vi sysslar med är vi dessutom en skola för socialt och politiskt ansvarstagande. Förutom det

är en ungdomsorganisation för många människor den främsta plattformen för personlig utveckling. Genom

att förhålla sig till och lösa reella problem fi nns en möjlighet till nytänkande, kreativitet och okonventionella

lösningar.

De fl esta ungdomsorganisationer arbetar med små resurser men lyckas åstadkomma mycket bra verksam-

het. Även om det mesta av arbetet sker ideellt så är det inte möjligt att driva en organisation utan pengar. LSU

tycker att samhället i hög grad ska erbjuda organisationslivet gynnsamma villkor och vi är övertygade om att en

investering i ungdomsorganisationer är en investering som betalar sig väl. Både för individer och samhälle.

Enklare regler och mindre papper ger oss möjlighet att fokusera på det viktigaste: lokalt förankrad och

angelägen verksamhet. Behoven och problemställningarna är olika för olika ungdomsorganisationer och det

är det som tillsammans gör oss så starka och viktiga! Det är vår olikhet och vår variation som ger varierande

verksamhet som passar alla och inte bara en grupp av ungdomar.

LSU lyfter upp ungdomsorganisationernas gemensamma intressen och vi samlar och sprider information

kring sådant som rör organisationernas existens, verksamhet och utveckling. Villkoren för ungdomsorganisa-

tionerna är den frågan vi prioriterar allra högst. När vi genom olika träffpunkter och arbetsgrupper har belyst

frågan har vi upplevt att det behövs en mer samlad bild och mer samlad kraftansamling från oss ungdomsor-

ganisationer. Rapporten som Richard Bengtsson har skrivit på uppdrag av LSU och Svenska Scoutrådet speglar

inte nödvändigtvis vare sig LSUs eller Svenska Scoutrådets tankar och idéer, även om mycket inspiration, idéer

och problematisering har hämtats från LSUs program och olika mötesplatser. Förslagen är författarens egna,

men behovet av diskussion, refl ektion och framtida tillvägagångssätt är allas – både oss ungdomsorganisatio-

ner och er beslutsfattare som rapporten adresserats till!

Syftet med rapporten har för LSUs del varit att väcka debatt och att visa på en bred bild av problem och

hinder som ideella sektorn möter. De behöver belysas starkare och lösas.

Åsa Bjering, Ordförande Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, LSUÅsa Bjering, Ordförande Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, LSUÅsa Bjering


InledningDenna rapport ska ses som en idéskrift med en lång rad förslag till hur folkrörelsepolitiken kan utvecklas.

Förslagen har skrivits utifrån två perspektiv; Det första är självklart att åtgärden på ett eller annat sätt enligt mig

skulle kunna bidra till en positiv utveckling för folkrörelser. Det andra perspektivet är att förslagen ska väcka

debatt och få oss att ifrågasätta invanda sanningar. Det betyder att en del av förslagen i den här rapporten står

emot varandra – jag har inte skrivit en handlingsplan utan redogjort för en samling idéer.

Utvecklingen av det ideella arbetet i Sverige är först och främst en utmaning för oss som är ideellt engager-

ade för en idé. Samhällets roll är att hjälpa till genom att skapa så bra villkor som möjligt.

Jag har skrivit rapporten på uppdrag av Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer och Svenska

Scoutrådet men alla förslag som förs fram här är mina egna och är inte förankrade i dessa två organisationer.

Om ni vill reagera på det jag skriver i rapporten är ni välkomna att mejla mig på richard.bengtsson@ssf.

scout.se eller [email protected].

Jag vill tacka Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer och Svenska Scoutrådet för all hjälp och stöd

med att skriva rapporten.

Stockholm den 26 oktober 2004

Richard Bengtsson


Samhällets vacklande hållning till ideell ungdomsverksamhetI Sverige fi nns en stark tradition att från samhällets sida stödja och främja ideella organisationer och det

fria föreningslivet. Det råder en bred politisk enighet om att detta är viktigt. Stödet består dels i form av fi nan-

siering, dels i form av undantag i lagstiftningen för att underlätta och främja arbetet i ideella organisationer.

Många gånger hänvisas både i svensk och i internationell forskning till den ideella sektorn som en grund-

läggande förutsättning för vår demokrati. Det är i föreningar och frivilliga sammanslutningar av olika slag som

människor träffas och bygger förtroende för varandra, övar sig i demokrati och gemensamt ansvarstagande,

skapar verksamhet som får ett värde för många individer och utgör viktiga funktioner i samhället.

Styrkan i den ideella verksamheten består just i att den är ideell, och bygger på enskilda individers och

gruppers initiativ, intressen och drivkrafter. Den styrs, idealt, inte av politikens målsättningar och ambitioner

– utan av de värderingar och intressen som den själv formulerar. Det är en svår politisk konst att främja denna

självständighet utan att styra.

Under det senaste decenniet, när samhället i högre grad har tvingats att prioritera i sina resurser, har det

fi nansiella stödet till den ideella sektorn minskat. Både kommuner, landsting och stat har minskat sina bidrag,

och förändrat formerna för bidragsgivningen så att den i högre grad har kommit att styra ideella initiativ och

krafter. Ideella organisationer har känt sig tvungna att anpassa sin verksamhet och sina målsättningar efter

politiska prioriteringar och satsningar. Exempel på det är att organisationer genomför projekt eller utför tjänster

som inte är helt i linje med föreningens mål på uppdrag av kommun eller myndighet. Detta hotar det mest

grundläggande för ideella organisationer – nämligen engagemanget för en idé. På sikt riskerar det därför också

att urholka intresset att engagera sig ideellt.


Folkrörelsepolitik nytt som politikområde

”Folkrörelsepolitiken omfattar generella frågor som rör människors möjligheter att organisera sig i folkrörelser, föreningar och

liknande sammanslutningar samt villkoren och förutsättningarna för dessa sammanslutningar.” Budgetpropositionen 2004.

Sedan år 2001 fi nns ett nytt politikområde i statsbudgeten, nämligen folkrörelsepolitik. Inom detta område

samlas bland annat de frågor som rör villkor, förutsättningar och bidrag till ideella organisationer, statens dia-

log med folkrörelser och ideella organisationer samt forskning på området. Regeringen har särskilt betonat att

ideella organisationers självständighet och oberoende är viktiga förutsättningar för kvaliteten i verksamheten.

I juni 2004 lämnades från Statskontoret utredningen ”Bidrag till ideella organisationer – kartläggning, ana-

lys och rekommendationer” (2004:17). Utredningen har gjort en översyn av de offentliga bidragen till ideella

organisationer, som totalt från staten under 2003 uppgick till cirka 6,5 miljarder kronor. De största bidragen är

enligt utredningen 2,6 miljarder till folkbildningen, 1,2 miljarder till idrotten samt 0,94 miljarder till bistånd via

enskilda organisationer vilka tillsammans svarar för 70 % av de totala bidragen.

Utredningens slutsatser är bland annat att det saknas en enhetlig styrning av dessa medel, och utred-

ningen rekommenderar att staten tar ett samlat grepp kring principerna för stödet. Riksdagen bör enligt

utredningen ges en tydligare roll att styra bidragen eftersom ”riksdagen sällan i grunden tar ställning till hur

staten i fundamentala hänseenden ska förhålla sig till föreningslivet”. Idag sker bidragsgivningen i första hand

via myndigheters beslut och regleringsbrev.

Dessutom så visar en närmare studie att bidragen till olika typer av folkrörelseverksamhet skiljer sig stort i

ekonomisk omfattning. Idrotten och folkbildningen är till exempel ekonomiskt prioriterad per medlem jämfört

med ungdomsorganisationerna. Se tabell.

För år 2003 Ungdomsorganisationer Idrottsorganisationer Studieförbund

Medlemmar/Deltagare 725 000 st 2 100 000 st 2 500 000 st

Statligt bidrag 73 000 000 kronor 430 000 000 kronor 1 280 000 000 kronor

Statligt bidrag per medlem 101 kronor 205 kronor 512 kronor

Svenska Spel 85 000 000 kronor 800 000 000 kronor

Från Svenska Spel per medlem 117 kronor 381 kronor 0 kronor

Handslag 100 000 000 kronor

Handslag per medlem 48 kronor

Totalt bidrag och svenska spel 228 kronor 634 kronor 512 kronor

Detta synsätt bör välkomnas, med tillägget att det vore bra för ideella organisationer om staten gjorde

tydligare prioriteringar mellan olika områden och typer av ideell verksamhet. Riksdagen bör därför formulera

en tydligare folkrörelsepolitik som betonar värdet av en självständig och fri ideell sektor. Inom folkrörelsepoli-folkrörelsepolitik som betonar värdet av en självständig och fri ideell sektor. Inom folkrörelsepoli-folkrörelsepolitik

tiken bör ungdomsorganisationer och ideell verksamhet som riktar sig till unga särskilt lyfts fram.

Detta skulle medföra att staten politiskt måste motivera varför man stödjer en viss inriktning i folkrörelse-

Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer12

politiken. Idag är det inte fallet. Idrotten har till exempel en särställning över annan ungdomsverksamhet med

särskilda skatteregler och relativt sett mer pengar. För detta fi nns ingen uttalad politisk ambition från statens

sida. En enhetlig folkrörelsepolitik medför att staten inte genom direkta stöd till vissa verksamheter kan stödja

en viss verksamhet framför en annan, så länge de övergripande målen är gemensamma och målgrupperna är

de utpekade. Därmed får staten, om de önskar stödja idrotten eller någon annan ideell verksamhet, formulera

generella mål som gör det möjligt att förstå den politiska prioriteringen.

Genom en tydligare målformulering för bidragen skapas dessutom förutsättningar för en tydligare gräns-

dragning mellan vilken verksamhet som ska drivas i ideell eller offentlig form.

Det återstår alltså mycket innan man kan säga att det fi nns en enhetlig folkrörelsepolitik enligt den defi ni-

tion regeringen själv använder i budgetpropositionen.

1. Skapa enhetliga mål och målgrupper för bidrag till folkrörelser

Idag fördelas 6,5 miljarder kronor årligen till den ideella sektorn. Dessa medel bör få enhetliga mål och en

tydlig målgruppsfokusering samt stimulera till möten och aktivitet. Målen bör vara generella och fokusera på

föreningslivets bidrag till utvecklingen av det civila samhället; främjande av demokrati, jämställdhet, mångfald,

osv. Målgruppsfokusering ger en metod att peka ut grupper i samhället som särskilt behöver ideell sektor; till

exempel ungdomar, utsatta grupper, kvinnor, osv. Dessutom bör bidragen fokuseras på att skapa förutsätt-

ningar för aktiviteter och för människor att göra saker tillsammans. Det är i huvudsak genom att folkrörelserna

skapar förutsättningar för människor att träffas och göra saker tillsammans som målen för bidragen kan uppfyl-

las.

Främst bör medlen till folkrörelserna inriktas på att stödja ungas föreningsliv. Vidare bör andra exkluderade

grupper i samhället bör också prioriteras, exempelvis funktionshindrade, etniska minoriteter och organisatio-

ner för att stärka kvinnor.

Folkrörelsepolitiken bör regleras särskilt från riksdagen i en bred politisk uppgörelse, för att långsiktigt

säkerställa och stärka den ideella sektorns ställning

2. Folkrörelseminister med ansvar för hela folkrörelsepolitiken

För att på ett effektivt sätt kunna följa upp folkrörelsepolitiken inrättas en folkrörelseminister med samlat

ansvar för hela den ideella sektorn – folkbildningen, idrotten, ungdomsorganisationerna med mera. Inom re-

geringskansliet inrättas en enhet som hanterar hela folkrörelsesektorn på statsrådsberedningen för att markera

politikområdets vikt.

Idag är dessa frågor uppdelade på ett fl ertal ministrar, där den senaste regeringsombildningen försvårade

ett samlat grepp om ytterligare. Idrotten stärkte sin särställning genom att Bosse Ringholm tog med sig dessa

frågor till statsrådsberedningen. Övriga folkrörelser är spridda på ungdomsministern, utbildningsministern,

miljöministern m.fl .

3. Kräv motprestationer i form av egen fi nansiering från ideella sektorn

Värdet av ideell verksamhet och den ideella sektorn är att den är fri och självständig. Ställ krav att ideella

föreningar har mer än en intäktskälla, förutom offentliga bidrag. Denna intäktskälla bör vara minst 10 % av

föreningens omsättning.

Verksamheter som helt är fi nansierade offentligt bör vara offentliga – om de nu har ett värde för samhället.

Detta skulle möta den utmaning om balansgången mellan statens bidragsgivning och den ideella verksamhe-

tens självständighet.


Ett godtyckligt bidragssystem till ideella ungdomsorganisationerStatliga Ungdomsstyrelsen fördelar bidragen till ungdomsorganisationer. Bidragssystemet har nyligen

förändrats för att bättra stämma överens med de mål och ambitioner som staten har för ideell ungdomsverk-

samhet. Man har gått ifrån ett system som av många upplevdes krångligt, byråkratiskt och alltför administrativt

krävande. Målsättningen har varit att skapa ett system för bidragsgivning som inte tar kål på ideellt engage-

mang, utan snarare uppmuntrar och befrämjar det och möter ungas förmodade nya sätt att organisera sig. Un-

der arbetet med att ta fram det nya bidragssystemet betonades av ledande tjänstemän på Ungdomsstyrelsen

att man de facto ville skapa ett bidragssystem som missgynnade ”gamla” ungdomsorganisationer till förmån

för nya typer av verksamheter. Anledningen till denna inställning sades vara att nya organisationer var bättre

på att ta till vara unga människors vilja till att organisera sig – något som inte har bevisats.

LSU, och många av dess medlemsorganisationer, har inbjudits att påverka utformningen av systemet vid

upprepade tillfällen. En organisation som gjorde ett gediget arbete inför en förändring av bidragssystemet

var Svenska Scoutförbundet som 1998 fram en särskild rapport med förväntningar på och förslag på det nya

systemets utformning. I rapporten betonades att ett nytt bidragssystem måste uppfattas som legitimt;

”Bidragssystemet måste uppfattas som rimligt och rättvist av organisationer och allmänhet. Grundläggande kriterier för vad

som kan uppfattas som rättvist är att många medlemmar premieras högre än få, och att aktivitet premieras framför inaktivitet.

Ett annat krav för att systemet ska ha legitimitet är att det ska vara svårt att manipulera. En dramatiskt förändrad omfattning

av verksamheten bör ge utslag på statsbidragets storlek, nya pilar mellan rutorna i organisationsplanen bör inte göra det.

I legitimiteten ligger också att gränsdragningar och defi nitioner måste vara tydliga. Ett exempel på bristande tydlighet är de

landsting som ger bidrag till ”kurser” men inte till ”läger”, utan att defi niera vad de avser med begreppen. Vad som skiljer en

”kurs” från ett ”läger” – om någonting alls – torde variera stort mellan olika organisationer.”

Ungdomsstyrelsen har inte alls lyckats med att skapa ett legitimt bidragssystem, tvärtom framstår systemet

som oerhört lättmanipulerat. En av de tydligaste förändringarna var att aktivitetsbegreppet togs bort (dvs. att

ett antal unga människor faktiskt skulle samlas och göra något tillsammans). Däremot behölls antal medlem-

mar och antal lokalavdelningar som bidragsgrundande faktorer, där framförallt antalet lokalavdelningar är

avgörande för bidragets storlek. Utvärdering sker genom att organisationen med regelbundenhet måste utvär-

dera hur man bedömer sin egen uppfyllnad av de mål som är satta inom bidragssystemet. Dessa mål är;

- främja barns och ungdomars demokratiska fostran

- främja jämställdhet mellan könen, och jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper

- ge barn och ungdomar en meningsfull fritid

- engagera fl er ungdomar i föreningslivet

En av de viktigare målsättningarna med den här förändringen var att skapa ett enklare bidragssystem med

tydligare mål. Detta har misslyckats, vilket vi ska visa nedan.


En konsekvens av detta är att Sverok (Sveriges roll- och konfl iktspelsförbund) per ungdomsmedlem (7-25

år) för 2003 erhåller 359 kronor, medan Svenska Scoutförbundet per ungdomsmedlem erhåller 184 kronor.

Totalt erhåller Sverok 2004 12 824 644 kronor (inklusive bidrag från Svenska Spel), och SSF 9 023 728

kronor. Det är en skillnad per ungdomsmedlem på 49 %. Även om antalet medlemmar inte bör vara den enda

parameter som styr bidragets storlek, kan det knappast ha varit meningen att systemets utformning skulle få

sådana konsekvenser.

Sverok Svenska Scoutförbundet

Antal ungdomsmedlemmar 35 678 st 49 136 st

Antal lokalavdelningar 1 305 st 510 st

Totalt bidrag 12 824 644 kronor 9 023 728 kronor

Totalt bidrag per medlem 359 kronor 184 kronor

Figur. Jämförelse mellan bidragen till Sverok och Svenska Scoutförbundet som det ser ut 2003.

Den mest utslagsgivande faktorn för bidragets storlek är antalet lokalföreningar. Svenska Scoutförbundet

hade totalt 49 136 ungdomsmedlemmar. Svenska Scoutförbundet anger som ”lokalavdelning” sina scoutkårer,

vilka 2003 var 510 till antalet med genomsnittligen 96 ungdomsmedlemmar. Sverok, med sina totalt 35 678

ungdomsmedlemmar hade motsvarande 1305 lokalavdelningar med ett genomsnitt på 27 medlemmar.

Svenska Scoutförbundet kan på ett enkelt sätt förändra sin stadga så att lokalavdelningarna istället utgörs

av scoutavdelningar eller patruller, med genomsnittligen 20 ungdomsmedlemmar. Dessa avdelningar har

egen ekonomi, skriver ofta i någon form anteckningar över sin verksamhet och har i de fl esta fall en styrelse

(rådspatrull) som är valda av de andra medlemmarna och som gemensamt fattar beslut om verksamhetens

innehåll och målsättningar. De uppfyller med andra ord de formella kriterier som ungdomsstyrelsen ställer på

lokalavdelningar.

Svenska Scoutförbundet Idag Efter en enkel stadgeändring

Antal ungdomsmedlemmar 35 678 st 49 136 st

Antal lokalavdelningar 1 305 st 510 st

Totalt bidrag 12 824 644 kronor 9 023 728 kronor

Totalt bidrag per medlem 359 kronor 184 kronor

Figur. Jämförelse mellan bidragen (inklusive pengar från Svenska Spel) till Svenska Scoutförbundet som det ser ut idag och efter en möjlig stadgeändring. *Beräk-

ningen utgår från att den totala bidragssumman från Ungdomsstyrelsen till ungdomsorganisationer är oförändrad.

Svenska Scoutförbundets lokalavdelningar skulle med en sådan här förändring bli 2 457 till antalet, och

därmed utgöra 32 % av de bidragsberättigade organisationernas totala antal lokalavdelningar. En sådan stad-

geförändring i Svenska Scoutförbundet skulle sannolikt berättiga till ytterligare 4 506 774 kronor – vilket alltså

skulle innebära att SSF skulle öka sitt totala anslag med 49 % .

Det här visar systemets godtycklighet, och känslighet för manipulation. De kvalitativa mål som staten har

satt upp (som huvudsakligen är bra) kring demokratisk fostran och främjande av jämställdhet bland unga som

kriterier för bidragsgivning möts inte av det regelverk som idag gäller. Det räcker ju att ha många lokalavdel-

ningar som träffas en gång om året för att välja styrelse och godkänna en verksamhetsberättelse.

4. Reformera bidragssystemet

Bidragen till ungdomsorganisationer måste reformeras så att det tar hänsyn till aktivitetsnivå i organisatio-

nerna. Det är genom aktiviteter där människor träffas och gör saker tillsammans som målen för bidragen till

ungdomsorganisationerna kan uppnås.


5. Ge ungdomsorganisationerna makt över bidragen

Ge ungdomsorganisationerna egen makt över sina medel. För över bidragsutgivningen från Ungdomssty-

relsen till LSU. Nyckelordet är förtroende. På samma sätt som idrottsrörelsen och folkbildningens institutioner

har givits förtroende av staten att själva ha makt och infl ytande över sina egna medel bör ungdomsorganisa-

tionerna ha det. Även om det skapar andra konfl ikter och kommer att ge upphov till en annan sorts diskussion

organisationerna emellan, fl yttar det åtminstone makten från staten till den ideella sektorn själv – och det

skyddar den ideella verksamheten från att i alltför hög grad bli beroende av den politiska makten i landet. Här

fi nns exempel i till exempel Danmark och Norge att studera som förebild.


Den ideella sektorns spelberoendeSedan förra seklets början har spel- och lotteriverksamhet varit en av den ideella sektorns främsta in-

täktskällor. Det har länge varit en gynnsam intäkt för många föreningar, som t o m i lagstiftningen är undanta-

gen från beskattning i allmännyttiga föreningar eftersom intäkten klassas som hävdvunnen.

Genom Svenska Spel konkurrerar staten aktivt med folkrörelserna om intäkter från spel. Genom införan-

det av trisslotter har lokala föreningars småskaliga lotterier slagits ut och Jack och Miss Vegas apparaterna

konkurrerar till stor del med föreningsägda bingohallar. Staten har i stor grad lyckats peta undan folkrörelser-

nas hävdvunna intäktskällor.

Men tiderna förändras – och den svenska ideella sektorn har i allt högre grad drabbats av spelberoende.

De generella bidragen till ungdomsorganisationerna har under en period minskat (ned 4,5 % under perioden

1999 – 2004) samtidigt som anslagen från överskottet av Svenska Spel har ökat. Detta innebär för de fl esta

föreningar mer pengar att göra verksamhet för, men innebär på sikt ett hot om Svenska Spel-pengarna en

dag kraftigt skulle minska. 2003 utgjordes statsbidragen till ungdomsorganisationerna till 70 % av bidrag från

Svenska Spel (95 miljoner kronor, mot 148 miljoner kronor totalt.

Detta öppnar för ett antal moraliska frågor om spel och ungdomsverksamhet. Är det rätt att föreningarna

fi nansieras från överskott av en verksamhet som kan leda till spelberoende? Varför ska det fi nnas en kopp-

ling mellan spelautomater på krogen och knattefotboll eller en scoutpatrull på hajk? Många föreningar, bland

annat Svenska Kyrkans Unga och SMU, har haft betänkligheter mot att ta emot bidragen från Svenska Spel,

för att markera mot ett orätt system. Men, man har inte råd att göra det. Rimligt vore givetvis att överskottet

från Svenska Spel går direkt in i statskassan – och att kopplingen till ungdomsorganisationerna över huvud

taget inte görs. Statens intresse att stödja ungdomsorganisationerna bör vara baserat på sina egna mål för

folkrörelsepolitiken snarare än baserat på vinsten i ett statligt spelbolag.

Fredagen den 22 oktober 2004 kom ett brev till den svenska regeringen från EU-kommissionen. Kommis-

sionen kräver att regeringen förklarar hur spelmonopolet är konstruerat. Syftet är naturligtvis att på sikt tvinga

Sverige att ge upp spelmonopolet. En rimlig bedömning är att regeringen inte kan stå emot EU-kommissionens

krav och att den svenska spelmarknaden därmed inom ett antal år kommer att vara avreglerad. Det kommer

att leda till att fl era aktörer kommer in på spelmarknaden och att Svenska Spel utsätts för stark konkurrens.

Även om Svenska Spel sannolikt kommer att fortsatt vara en stor aktör på den svenska spelmarknaden, kom-

mer överskotten att minska och därmed bidragen till ideella sektorn.

Även om den politiska majoriteten idag arbetar för att Sverige även i framtiden ska ha en strikt reglerad

spelmarknad är det viktigt för den ideella sektorn att förbereda sig på den dag då spelmarknaden är avregle-

rad.

6. Slopa kopplingen mellan spel och ideell ungdomsverksamhet

Det är absurt att staten gör en koppling mellan spelautomater i rökiga pubar och ideell barn och ungdoms-

verksamhet. Staten bör öka stödet till ideell ungdomsverksamhet utifrån målsättningen att verksamheten är bra

för samhället.


7. Låt LSU och Riksidrottsförbundet ta över Svenska Spel

Om staten inte vill stödja ungdomsorganisationer utifrån att dessa bidrar till uppfyllnad av de mål man har

satt för folkrörelsepolitiken så bör de ge ungdomsorganisationerna större förutsättningar att påverka sina egna

intäkter. Därför skulle LSU och Riksidrottsförbundet kunna erbjudas att ta över Svenska Spel helt och hållet.

Staten skulle få sina intäkter genom beskattning av verksamheten och ungdomsorganisationerna skulle få

kontroll över vilka spelformer som används för att skapa intäkter till verksamheten. Det är troligt att ungdoms-

organisationerna är bättre på att ta ett socialt ansvar för spelandet än vad staten är. Jack Vegas och Miss Vegas

hade aldrig startats av idéburna ungdomsorganisationer för att fi nansiera den ideella ungdomsverksamheten.

Sammantaget skulle denna lösning möjligen äventyra Svenska Spels kommersiella framgångar, men den

skulle åtminstone ge idrotten och ungdomsorganisationerna en förhållandevis säker intäkt – om än lägre än

idag. Staten får i gengäld ett argument gentemot EU om att monopolet ska behållas eftersom det är den ideella

sektorn som har monopol.

8. Folkrörelser bör börja samarbeta med privata utländska spelbolag

De folkrörelser som inte tycker att det är problematiskt med att få pengar från spelverksamhet bör redan

idag på eget initiativ söka samarbete med utländska spelbolag för att möta konkurrensen från Svenska Spel.

Detta är givetvis en alternativ strategi jämfört med förslag nummer 7 ovan.


Ungdomsstyrelsen och ungdomsorganisationernaDen 1 juli 1994 inrättades den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsen som regeringens expertmyndig-

het med ett sektorsövergripande ansvar inom ungdomspolitikens område och svara för att uppföljning av

ungdomsfrågor i ett brett samhällsperspektiv lyfts fram. Frågor kring ungdomars etablering som vuxna och

ungdomars delaktighet och infl ytande i samhället betonades starkt.

Ungdomsstyrelsen ska också

• verka för förnyelse av ungdomsverksamheten i kommunerna och i föreningslivet,

• följa utvecklingen och sprida kunskaper om ungdomars levnadsvillkor, och

• göra en samordnad uppföljning av statliga och kommunala insatser för ungdomar.

• fördela statsbidrag till ungdomsorganisationer och besluta om stöd utvecklingsprojekt där regeringen har

ställt särskilt medel till myndighetens förfogande ur de Allmänna arvsfonden.

I Ungdomsstyrelsens breda verksamhet märks bland annat internationella ungdomsutbyten och kursverk-

samhet för ungdomsledare. Den internationella utbytesverksamheten genomförs till del i konkurrens med

ideella ungdomsorganisationer och under andra och bättre ekonomiska villkor.

Ungdomsorganisationerna har under de senaste åren upptäckt att Ungdomsstyrelsen har blivit alltmer ak-

tivistisk i förhållande till ungdomsorganisationerna. Allt oftare kommer initiativ till projekt och verksamhet från

Ungdomsstyrelsen till ungdomsorganisationer snarare än tvärtom. Detta i kombination med ett mer godtyckligt

generellt bidragssystem har skapat ett allt för högt beroende av Ungdomsstyrelsen hos ungdomsorganisatio-

nerna.

I arbetet med att skriva den här rapporten har det funnits en ambition att tydliggöra den här kritiken med

konkreta exempel. Det har dock visat sig svårt att få ungdomsorganisationer att gå med på att offentligt redo-

göra sin kritik då det kan påverka möjligheten att få andra projektbidrag. Detta är en oroväckande utveckling

och leder till att ungdomsorganisationerna blir allt mindre självständiga.

Om uppgiften att fördela bidrag till ungdomsorganisationer övertas av organisationerna själv (som föresla-

get i förslag nummer 5 ovan) bör Ungdomsstyrelsens uppdrag omformuleras. Uppföljningen av ungdomspoli-

tiken är en mycket viktig uppgift för samhället, men frågan är om den ska göras av en enskild myndighet eller

om det ska göras av en förstärkt ungdomspolitisk enhet i regeringskansliet.

9. Lägg ned Ungdomsstyrelsen

Lägg ned statliga ungdomsstyrelsen i sin nuvarande form. Delar av verksamheten behöver staten inte alls

göra. Delar av verksamheten kan övertas av den unga ideella sektorn själv, såsom informationssatsningar,

utbyten och bidragsutdelning. Samordning an ungdomspolitik och att driva på andra myndigheter för en mer

aktiv ungdomspolitik kan göras av regeringskansliet.


10. Förstärk ungdomsforskningen

Den ungdomsforskning som idag samordnas av Ungdomsstyrelsen bör förstärkas i linje med de förslag

som Forskningsrådet för Arbetsliv och social vetenskap gör i sin rapport ”Youth Research in Sweden 1995

– 2001 An Evaluation Report”. Där pekas på att ungdomsforskningen bland annat saknar koncisa problem-

formuleringar och genomförs i alltför hög grad på ad hoc basis samt att det görs för lite studier om unga

människors ekonomi, familjerelationer, politiskt- och organisationsdeltagande, skolarbete och deltagande på

arbetsmarknaden.

Detta bör göras genom att tillföra mer resurser till forskningen och tydliggöra uppdraget att forskningen

ska kopplas till faktisk verksamhet. Denna forskning bör göras i nära samarbete mellan staten, kommuner och

den unga ideella sektorn själva.


Folkbildningen och ungdomar?Folkbildningen är en stor del av den satsning staten gör på folkrörelserna. Ungefär 2,5 miljarder kronor

fördelas ungefär hälften/hälften mellan studieförbund och folkhögskolor. Statens syften med statsanslag till

folkbildningen är enligt Folkbildningsförbundet följande;

1. Att främja en verksamhet som gör det möjligt för kvinnor och män att påverka sin livssituation och som

skapar engagemang för att delta i samhällsutvecklingen.

2. Stärka och utveckla demokratin

3. Bredda kulturintressena i samhället, öka delaktigheten i kulturlivet samt främja kulturupplevelser och eget

skapande.

Enligt utredningen ”Vem får vara med” SOU 2004:51 når inte studieförbunden ungdomar i en särskilt hög

utsträckning. Bland annat menade man att Folkbildningsrådet i sitt framsynsarbete ”missade att ta del av åsik-

terna från dem som inte redan är etablerade i folkbildningsvärlden, det vill säga en stor grupp av de unga som

sannolikt är bärare av folkbildningsidealen i framtiden”. I tillägg till det anser en del ungdomsorganisationer att

studieförbunden inte motsvarar deras behov. Därför ställs många ungdomsorganisationer att välja en av två

strategier, antingen att inte bry sig om studieförbunden överhuvudtaget med motivet att det inte ger något att

samverka med dem. Den andra strategin går ut på att försöka starta egna studieförbund (Sverok är ett exempel

på detta) vilket inte lyckas eftersom de etablerade studieförbunden inte släpper in några nya.

Enligt Folkbildningsrådet genomfördes år 2003 310 000 studiecirklar med 2,5 miljoner deltagare. För det

fi ck studieförbunden ungefär 1,28 miljarder kronor i statliga bidrag. Under 2003 hade ungdomsorganisatio-

nerna ungefär 725 000 medlemmar och fi ck dela på 73 miljoner kronor i statliga bidrag. Utöver de statliga

bidrag fi ck också ungdomsorganisationerna 85 miljoner kronor från Svenska Spel. För att använda ett grovt

mått betyder det att studieförbunden fi ck cirka 512 kronor per studiecirkeldeltagare i statsbidrag medan ung-

domsorganisationer fi ck drygt 100 kronor (plus 117 kronor från Svenska Spel). Under 2004 har utdelningen

från Svenska Spel ökat till cirka 194 kronor. Det gör i vilket fall att skillnaden mellan en studiecirkeldeltagare

och en ungdomsorganisationsmedlem är drygt 200 kronor till studieförbundens fördel.

För år 2003 Ungdomsorganisationer Studieförbund

Medlemmar/Deltagare 725 000 st 2 500 000 st

Statligt bidrag 73 000 000 kronor 1 280 000 000 kronor

Statligt bidrag per medlem 101 kronor 512 kronor

Svenska Spel 85 000 000 kronor

Från Svenska Spel per medlem 117 kronor 0 kronor

Totalt bidrag och svenska spel 228 kronor 512 kronor


Frågan är på vilket sätt verksamheten i ungdomsorganisationer och studieförbunden skiljer sig. Är ung-

domsorganisationer mycket sämre än studieförbund på att göra ”det möjligt för kvinnor och män att påverka

sin livssituation” och skapa ”engagemang för att delta i samhällsutvecklingen”? vilket är målen för folkbildning-

en. Knappast, men samtidigt har studieförbunden en helt annan bidragsfördelningsprincip och relativt sett mer

pengar till sin verksamhet. På vilket sätt är det motiverat?

Det är svårt att se att en studiecirkel i form av en ”sjunga för alla kör” ska ge mer statsbidrag per deltagare

än en ungdomskör inom SMU.

11. Målstyr bidragen till folkbildningen

I väntan på en enhetlig och målstyrd politik för att stödja de ideella organisationerna bör krav ställas på

studieförbunden att öronmärka en viss andel av sina medel till verksamhet för och av unga människor. Avsätt

30 % av bidragen till studieförbunden för att utveckla verksamhet tillsammans med ungdomsorganisationerna.

12. Ställ krav på ungdomsinfl ytande i studieförbunden

Studieförbunden bör också skarpare krav på att ge unga människor ett infl ytande över verksamheten. Till

exempel bör minst en tredjedel av ledamöterna i studieförbundens styrelser på alla nivåer vara unga människor.


Idrotten och ungdomar? Ovan användes den något trubbiga metoden att dela statsbidraget genom antalet medlemmar för att få

ett jämförelsetal mellan studieförbunden och ungdomsorganisationerna. För 2003 var det statliga bidraget för

ungdomsorganisationerna cirka 100 kronor per medlem. För idrotten är motsvarande siffra cirka 200 kronor,

dvs. dubbelt så mycket (inklusive bidrag för OS och riksidrottsgymnasier) beräknat på ett statsbidrag om cirka

430 miljoner kronor och ett medlemstal om cirka 2,1 miljoner medlemmar. Till det ska läggas statens så kal-

lade ”handslag” med idrotten om ytterligare 100 miljoner kronor årligen, vilket innebär ett stöd på ytterligare

en knapp femtiolapp per medlem. Från Svenska Spel får idrotten i storleksordningen 800 miljoner kronor. Se

tabell nedan.

För år 2003 Ungdomsorganisationer Idrottsorganisationer

Medlemmar/Deltagare 725 000 st 2 100 000 st

Statligt bidrag 73 000 000 kronor 430 000 000 kronor

Statligt bidrag per medlem 101 kronor 205 kronor

Svenska Spel 85 000 000 kronor 800 000 000 kronor

Från Svenska Spel per medlem 117 kronor 381 kronor

Handslag 100 000 000 kronor

Handslag per medlem 48 kronor

Totalt bidrag och svenska spel 228 kronor 634 kronor

I tillägg räknar idrotten med att kommuner och landsting bidrar med cirka 4,5 miljarder kronor varav 3,3

miljarder utgör stöd till anläggningar etc.

Idrotten har också fått en särställning i förhållande till annan barn- och ungdomsverksamhet av staten. Till

exempel får idrottsorganisationer betala ut arvode upp till ett halvt basbelopp utan att betala sociala avgifter på

dessa, en regel som inte gäller till exempel scoutverksamhet.

Även om idrotten fyller en viktig social funktion i samhället, och når ut förhållandevis brett till olika grupper

i samhället är det ytterligt tveksamt varför den ska ha bättre förutsättningar än exempelvis scoutrörelsen. Den

bör inordnas i ett generellt bidragssystem till ungdomsorganisationer.

13. Jämställ ungdomsverksamhet med idrott

Ge övriga ungdomsverksamhet samma regelverk som idrotten – eller motivera varför idrotten ska ha

mycket bättre förutsättningar än övrig ideell ungdomsverksamhet.

14. Ge barn och ungdomsverksamhet lika stort stöd som idrotten

Staten bör ge lika mycket i bidrag och annat stöd per medlem till idrottsorganisationer som till andra ung-

domsorganisationer i ett enhetligt och målstyrt bidragssystem.


Byråkrati och administration som tynger föreningslivetSkattelagstiftningen är krånglig och inom delar av det lokala föreningslivet t o m okänd. I den mån lagstift-

ningen över huvud taget tillämpas, så tillämpas den på olika sätt av olika skattemyndigheter. Regelverket skiljer

sig också mellan idrotten och andra ungdomsorganisationer.

”Hävdvunnen” verksamhet är befriad från inkomstskatt. Vad som menas med detta begrepp är oklart.

Olika skattemyndigheter tillämpar begreppet olika. Lagstiftningen är därtill otidsenlig. I förarbetena nämns t ex

”pappersinsamling” - en verksamhet som numera helt och hållet sköts av samhället. En numera mycket vanlig

verksamhet - att samla skräp efter vägkanterna - nämns över huvud taget inte. Ett uttalande från i våras av

fi nansministern om att han har förtroende för skattemyndigheternas förmåga att prioritera sina arbetsuppgifter

är knappast tillräckligt som åtgärd i denna fråga.

Dessutom gäller olika regler för idrotten jämfört med övriga ungdomsorganisationer. Inom idrottsrörelsen

är det möjligt att betala ut inkomster upp till ett halvt basbelopp utan skattekonsekvenser för föreningen.

Fri mat för ledare t ex i samband med läger ska förmånsbeskattas. Praktisk taget inga föreningar redovi-

sar dessa förmåner, i första hand beroende på okunskap men också på att byråkratin kring redovisningen är

omfattande och att det för den redovisningsskyldige inom föreningen är nästintill omöjligt att följa upp vem

som får vilka ”förmåner”. En strikt tillämpning av lagen skulle knappast heller få någon skatteeffekt, eftersom

de fl esta ledare skulle kunna redovisa motsvarande avdrag för inkomsternas förvärvande.

För närvarande pågår ett arbete med att EU-anpassa den svenska momslagstiftningen. Förutom att ett

stort antal föreningar kan bli momsredovisningsskyldiga med därpå följande byråkrati, så är det vi hittills sett i

förslagsväg praktiskt taget omöjligt att tolka ens för experter inom området.

15. Förändra ”hävdvunnen verksamhet” till att inkludera nya inkomstkällor

Föreningslivet måste tillåtas få söka nya intäktskällor utan att för den sakens skull bli betraktad som ett

skattesubjekt vilket som helst. En utredning bör tillsättas om föreningslivets möjligheter att skapa nya in-

täktskällor med uppdraget att ta fram tydliga och lättförståeliga riktlinjer för detta.

16. Höj taket för momsplikt till 300 000 kronor

Det diskuterade omsättningstaket på 90 000 kronor för ickemomspliktig verksamhet måste höjas till minst

300 000 kronor. Detta framförallt för att inte riskera att små lokala föreningar ska drabbas av alltför krånglig

och svår administration kring momsredovisning. För stora föreningar är momsplikten inte nödvändigtvis ett

hinder, och ett undantag inte politiskt motiverat.

17. Se över skattskyldighet

Tillsätt en ordentlig utredning som ser över lagstiftning vad gäller skattskyldighet, moms etcetera för ideella

sektorn. Lagstiftningen och dess tillämpning är idag alltför oförutsägbar för föreningarna, och alltför krånglig

att förstå och ta till sig. Utredningen ska lägga förslag till enhetliga regler för idrott och ungdomsorganisationer

i övrigt.


Prioritera ungdomarUngdomars ideella verksamhet är viktig för samhället. Där ungdomar är engagerade i frågor om sin egen

och sina kamraters verksamhet uppstår en lång rad positiva effekter. Unga människor lär sig att samarbeta och

ta hänsyn, arbeta inom demokratins spelregler och att leda, att ta ansvar för sig själv och andra. Allt detta är

väldigt viktigt.

I ett allt tuffare samhälle för unga människor där inte minst skolan ställer allt högre krav behövs den

frivilliga och ideella verksamheten allt mer. Därför måste regering och riksdag våga prioritera ungdomar inom

folkrörelsepolitiken.

18. Ungdomar prioriteras i folkrörelsepolitiken

Regeringen bör prioritera ungdomars engagemang och organisationer i den sammanhållna folkrörelsepo-

litiken.

DE 18 SKARPA FÖRSLAGEN I KORTFORMFör att möta den problematik, och den hotbild som fi nns mot den ideella

sektorn i allmänhet och mot ungdomars organisationer i synnerhet föreslås i rap-

porten följande förslag – för en progressiv och framtidsinriktad folkrörelsepolitik.

1. Skapa enhetliga mål och målgrupper för bidrag till folkrörelser

2. Folkrörelseminister med ansvar för hela folkrörelsepolitiken

3. Kräv motprestationer i form av egenfi nansiering från den ideella sektorn

4. Reformera Ungdomsstyrelsens bidragssystem

5. Ge ungdomsorganisationerna makt över bidragen

6. Slopa kopplingen mellan spel och ideell ungdomsverksamhet

7. Låt LSU och Riksidrottsförbundet ta över Svenska Spel

8. Folkrörelsen bör börja samarbeta med privata utländska spelbolag

9. Lägg ned Ungdomsstyrelsen

10. Förstärk ungdomsforskningen

11. Målstyr bidragen till studieförbunden

12. Ställ krav på ungdomsinfl ytande i studieförbunden

13. Jämställ ungdomsverksamhet med idrott

14. Ge barn och ungdomsverksamhet lika stort stöd som idrotten

15. Förändra ”hävdvunnen verksamhet” till att inkludera nya inkomstkällor

16. Höj taket för momsplikt till 300 000 kronor

17. Se över föreningars skattskyldighet

18. Ungdomar prioriteras i folkrörelsepolitiken

Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer Svenska Scoutrådet

Elm

qvis

t des

ign,

http

://w

ww

.elm

qvis

t.inf

o/

lus pengas paper skatter

Documents