Sveriges enda samhälls- och kulturmagasin med många läsare. Nr 2/2018. Pris 89 kr

MAGASIN

Ensamkommande unga vittnar om sexuella övergrepp

VI GRANSKAR ASYLPROCESSEN

Bedömer Migrationsverkets asylkontor olika?

O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 3

/ Innehåll /

1 2 M A J − 1 4 O K T 2 0 1 8

M O D , M E D M Ä N S K L I G H E T O C H M Ä N N I S K A N S R ÄT T I G H E T E R

Uppsala

14. BEDÖMER ASYLKONTOREN OLIKA?Vad avgör om en sökande ska få asyl i Sverige? Asylskälen borde göra det. Om den sökande är förföljd i sitt hemland, riskerar dödsstraff, fängelse eller tortyr. Det är förstås ock-så Sveriges och Migrationsverkets officiella hållning. Men Ordfronts undersökning av Migrationsverkets kontor över landet visar att andelen avslag och bifall på asyl-ansökningar varierar kraftigt mellan dem. Exempel-vis bifölls 76 av 100 ansökningar i Boden, medan endast 45 av 100 ansökningar bifölls i Uppsala under samma period. Migrationsverket ger ingen förklaring till diskrepansen.

Boden

Uppsala

Antal ansökningar: 4 740

BodenAntal ansökningar: 6 850

53 %

avslag

17 %

avslag

45 %

bifall

76 %

bifall

HIRAM LI är frilansjournalist och medlem i mediakollektivet Recapto. Han är baserad i Malmö och har sina rötter på lansbygden i Norrland. Som journalist intresserar han sig för de berättelser, de platser och de människor vars röster sällan hörs i media.

O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 54 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8

20. ÖVERGREPP UNDER ASYLPROCESSENUnga som nyss fått asyl i Sveri-ge vågar nu vittna om sexuella övergrepp och trakasserier. Hassan blev som 16-åring utnyttjad av en äldre kvinna som kom till hans boende i Smålandsstenar. Amir berättar om hur hans offentliga biträde envetet försökte inleda en rela-tion med honom.

26. METOO TILL FÖRHANDLINGSBORDENVi följer upp hur protesterna i Metoo blivit konkreta krav och planer på strukturell föränd-ring. Fackföreningarna har en nyckelroll i att bringa höstens upprop till konkret förändring.

30. ÄNTLIGEN FRI ABORT?Irland går till folkomröstning den 25 maj. Det aktivister har kämpat för sedan 1983 kan bli verklighet: ett slopande av lan-dets nästintill totalförbud mot abort, som tagit flera kvinnors liv och årligen drivit tusentals utomlands för att kringå för-budet.

42. CROWDFUNDA DIN BOK!När förlagen blir allt försikti-gare att ge ut litteratur, finner en del författare vägen över Kickstarter och andra crowd-fundingsajter. Elsa Stålner undersöker för- och nackdelar med den nya sortens egenut-givning.

/KULTUR/

MARIANNE STEINSAPHIR undrar vad barnen ska läsa när de blir stora. HANNA GISSLÉN rörs och imponeras av biografin om Sveriges kanske färgstarkaste ännu verksamma politiker, Gudrun Schyman.JOHAN BERGGREN menar att Hans Rosling trots allt inte har rätt i allt.

/ Innehåll & medarbetare /

26ELLIOT SKOG praktiserar som illustratör på Ordfront magasin.Med en bakgrund i traditionellt måleri arbetar han nu i både digitala och traditionella tekniker för att ta fram sina illustrationer. Med ett brinnande intresse för visuellt berät-tande vill Elliot bygga en karriär som frilansande illustratör.

LINNEA DUNNE bor i Dublin. Hon har en magisterexamen i politisk kommunikation från Goldsmiths University of London och jobbar som frilansande redaktör, skribent och författare. Hennes debattar-tiklar har bland annat publicerats i the Guardian, irish Times och irish Independent.

30

/Debatt/

MER TILLGÄNGLIG A-KASSA NYCKELN TILL ATT LÅSA UPP »UTANFÖRSKAPET«

20

Ordfront magasin är Föreningen Ordfronts tid-skrift. Den utkommer med sex utgåvor per år.

Chefredaktör och ansvarig utgivare Johan Berggren johan.berggren@ordfront.se

Redaktör Hanna Gisslén hanna.gisslen@ordfront.seRedaktionen nås på 08-121 500 53 redaktion@ordfront.se

Layout Pernilla Dure pernilla.dure@ordfront.se

Praktikant Elliot Skog

Omslagsbild Elliot Skog

Annonser Elisabeth Tingdal, 073-96 74 93, 031-84 21 82 elisabeth.tingdal@telia.com

Bilagor Elisabeth Tingdal, 073-96 74 93, 031-84 21 82

Insänt material Frilansartiklar sänds till någon av redaktörerna ovan. För insänt, ej beställt material ansvaras ej. Vi förbehåller oss rätten att publicera allt material även i elektronisk form om ej annat överenskommits. För osignerade texter svarar redaktionen.

Medlemskap (inkl. prenumeration) Ett år: 490 kr. Under 25 år: 290 kr. För medlemmar utomlands tillkommer en porto avgift om 170 kr. Fyll i talong i tidningen eller gå in på www.ordfront.se

Vill du bli stödmedlem kan du betala in ett extra valfritt belopp, bg 5627-1075

Prenumeration för institutioner 550 kr (inkl moms) per år. För prenumerationsärenden kontakta Nätverkstan, tel 031-743 99 05.

Distribution till återförsäljare Interpress: kundtjänst 0200-88 88 00 Nätverkstan: tel 031-743 99 05

ISSN: 0284-981X

ISBN: 978-91-87165-22-1

Tryck: Carlshamns Tryck & Media AB

Nästa nummer: Utkommer 15 juni.

Upplaga: 3 800 ex.

Föreningen Ordfront är en obunden ideell kulturförening för yttrandefrihet och demokrati.

Generalsekreterare Anna Wigenmark, anna.wigenmark@ordfront.se

Ordfront kontakt Telefon: 08-121 500 51 Bli medlem genom att kontakta oss. Se kontaktuppgifter nedan. Hemsida: www.ordfront.se Postadress: Box 6309, 102 35 Stockholm Besöksadress: Karlbergsv. 66A, 113 35 Stockholme-post: info@ordfront.se

Ordfront magasin på nätet: ordfrontmagasin.se

Ordfront magasin uppbär stöd från Statens Kulturråd.

MAGASIN

SEDAN VALRÖRELSEN 2006 har »utanförska-pet« varit ett återkommande politiskt narrativ. Det som lyfts fram för att rätta till utanförska-pet brukar vara olika arbetsmarknadsåtgärder. Samtidigt har Sverige en illa fungerande och allt mindre utnyttjad a-kassa. Skulle den fungera som det var tänkt skulle såväl socialtjänst som Arbetsförmedling avlastas, och så kallat utan-förskap avstigmatiseras. Troligen skulle också rörligheten på arbetsmarknaden öka.

Arbetslöshetsförsäkringen är ett av de försäkringssystem som hängt med allra sämst i utvecklingen under åren. När färre uppnår a-kassans villkor ökar antalet som (felaktigt) går på socialbidrag. Detta ger socialarbetare ökad arbetsbelastning samtidigt som kommunerna får ta den ekonomiska smällen för arbetslös-heten. Av samma anledning upplever många anställda på Arbetsförmedlingen att deras arbe-te i alltför hög utsträckning inriktas på kontroll av anställningslösa, istället för grundsyftet för verksamheten: att hitta jobb åt arbetssökande.

En tydlig indikation på att a-kassan inte fung-erar som avsett är att parallellt med att kraven för att kvalificera sig till a-kassan har ökat, har utbetalningarna från denna försäkring minskat kraftigt: från 35 miljarder 2005 till drygt 12 mil-jarder 2016. Detta med en i stort sett oförändrad nivå på antalet arbetslösa.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson skriver i Aftonbladet den 24/2 att andelen individer med rätt till ersättning från a-kassan också sjunkit kraftigt de senaste tio åren. Från 64 procent 2007 till 37 procent 2016. En anled-ning är att Sverige under flera år haft en hög omställningstakt på arbetsmarknaden i kom-bination med en a-kassa som inte anpassats till de förändrade anställningsvillkor som många omfattas av idag.

Samtidigt har frågan om basinkomst, eller medborgarlön, seglat upp i debatten efter att i årtionden varit en bortglömd fråga. Bidragslin-jen och arbetslinjen brukar ställas som motsat-ser till varandra. Men ifall omställningstakten på arbetsmarknaden är hög så måste rimligen

också omställningstryggheten vara hög. Något vi behöver besvara är: Betyder anställningslös att man i alla lägen befinner sig i utanförskap? Det är en förenkling som smugit sig in i debat-ten när begreppet används generaliserande. Det är också anledningen till att Anställningslösa i Förening använder begreppet anställningslös istället för arbetslös för att beskriva situationen för den enskilde.

Att införa en obligatorisk statlig a-kassa som Liberalerna vill, blottlägger en del av bristerna idag men löser fortfarande inte det grundläg-gande problemet med att alltför få kvalificerar sig till a-kassan. Men hur ska vi då finansiera att göra a-kassan tillgänglig för fler grupper och samtidigt kunna satsa på utökade arbetsmark-nadsutbildningar inom exempelvis bristyrken?

Det finns pengar i arbetsmarknadsåtgärds-sektorn. Arbetsförmedlingen har en uppsjö av subventionerade anställningsstöd, med en sammalagd budget på närmare 21 miljarder kronor. (Som jämförelse kostar Sveriges största myndighet, Polismyndigheten, närmare 22 miljarder kronor.) Det blir intressant att se om den utredning som Ylva Johansson nu leder för att se över de förändringar som behöver göras i a-kassan kan komma att inkludera att rätta till även andra brister i arbetsmarknadspolitiken: systemet hänger ihop.

Under valåret 2018 kommer sannolikt flera partier försöka överträffa varandra i vem som har den mest effektiva arbetslinjen. Vi hoppas att det kommer finnas en vilja att bryta diskur-sen som rått sedan 2006. Det går att driva en arbetsmarknadspolitik med goda regler utan ineffektiva satsningar på jobbcoacher och vux-endagis.

I denna valrörelse är det dags att politiker slutar tävla i vem som driver den bästa arbetslinjen. Det duger inte att i valrörelse efter valrörelse komma med utanförskapet som narrativ för vår verklighetsbild. En annan berättelse behövs nu.

DAVID LINDH, Anställningslösa i Förening

O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 7

/ Ledare /

»The Sluss Arena – Den slutgiltiga lösningen på Slussenomgörningen sätter Stockholm på kartan.!«

Johan Berggren är chefredaktör på Ordfront magasin.

Sök nu till höstens kurs!www.nykoping.fhsk.se 0155-29 20 80

Nyköpings Folkhögskola erbjuder kurs i

& journalistisktskrivandeskönlitterärt

på en förberedande & bred nivå,halvfart på distans med fyra träffar

Utmaning.Utveckling.Uttryck.

Sök till Skrivarlinjen – helfart eller halvfart senast den 18 april 2018. Mer info: www.glimnet.se

Ordfront magasin är en långsamt flytande anka. Men vår ambition är att flyta längre än alla andra. När det kommer till att rapportera om asylin-vandringen inte minst. Det är inte den avgörande samhällsfråga många vill göra den till. Överkoncentrationen i samhällsdebatten om asylinvandring är en framgång för Sverigedemo-kraterna, för att vara krass. Att lasta samhällsproblemen på (utomeuro-

peiska) invandrare är och förblir deras politiska grundidé. Den är rasistisk, och den stämmer inte.

Samtidigt har asylinvandringen blivit en stor samhällsfråga. Dels på grund av en allmän SD-ifiering av debatten. Dels har vi haft en stor flyktingvåg från 2015. Flyktingmot-tagningssystemet har satts under hård press, inte minst med de retroaktiva lagarna från juni 2016.

I ett år har en hantering – som saknar motstycke i både omfång och stränghet – av asylsökanden pågått.

Så vi flöt med strömmen – och un-dersökte asylmottagningen. Det visar sig vara ett jättejobb, och vi har bara börjat. Men vi är mycket nöjda med vår början: på sidan 15 avslöjar Hanna Gisslén med Migrationsverkets egen statistik att andelen bevijade respek-tive avslagna asylansökningar varierar

mycket kraftigt mellan Migrations-verkets olika kontor. Den långsamma ankan kan också avslöja.

Vi vill flyta ännu längre i vår under-sökning av den svenska asylhantering-en. Så långt att vi till och med kan gå till botten med den. Men då behöver vi din hjälp. Vi har startat en crowd-funding-insamling för att ha råd att fortsätta gräva och skriva en bok om det vi får fram. Läs mer på sidan 25.

Hjälp ankan flyta långt

ORDFRONT FLYTER MED STRÖMMEN

Glöm inte att läsa oss på nätet:

ordfrontmagasin.se

Celanders – Migration och flykt i dikt och prosa

Flyktingkrisen

”en saklig och nödvändig diskussion kring varför flyktingar bör betraktas som en resurs och inte som en belastning”

Jonas Sjölander på Malmö Pedagog

Debatt, häftad 192 s, sept 2016

Migritude

”Det är vackert, utan att romanti sera, det är starkt och feminist iskt.”

Marie Pettersson, Helsingborgs dagblad

Lyrik, övers. Meta Ottosson, häftad 176 s, nov 2012

Bilal

”Jag har aldrig läst något liknande. Kvalitetsmässigt är det inte ett reportage, utan en roman.”Kajsa Ekis Ekman, Dagens

Nyheter

Reportage, övers. Margareta Zetterström, häftad 554 s, maj 2013

Älska din dröm

”framför allt önskar jag att den lästes av de libera-ler som påstår att Europas och Sveriges politiska val står mellan döda flykting-ar i Medelhavet och sänk-ta löner här hemma.”

Petter Larsson, Aftonbladet

Reportage, övers. Margareta Zetterström, häftad 144 s, sept 2014

Celanders förlag – Våra böcker finns i välsorterade bokhandlar och i nätbokhandlar.

Det går även bra att beställa direkt från förlaget: order@celanders.se eller 0702 454506.

Hör detta och lyssna till det

”Befriande läsning i en tid som kräver underdånig tacksamhet av den som flytt.”

Kristina Lindquist, Sydsvenskan

”här finns det mesta av vikt rörande innehåll och konsekvenser av den förda politiken, i en form som en bred läsekrets kan ta till sig.”

Elisabeth Sköns, BTJ-häftet

En antologi om flykt, många författare, häftad 162 s, okt 2017

SOM ALLA ANDRA flyter Ordfront magasin med sam-hällsströmmen. Ingen har något val. Men eftersom vi är en rätt annorlunda fågel i Mediesveriges fauna, flyter vi på vårt eget sätt.

Att göra en tidning som kommer sex gånger om året i en tid av ständigt uppdaterade utflöden av bud-skap i alla former, storlekar och av kvaliteter har sina sidor. Ordfront magasin kan inte konkurrera med uppdateringar varannan minut, realtidskommenta-rer, nyhetsflashar eller andra former av infotainment av den översköljande typen.

Vi plaskar av nödvändighet i bakvattnet. Men långsamheten är inte bara en nackdel. Vi tvingas vara strategiska, men får också tid att vara det. Det är vår »unique selling point« i en samhällsdebatt som annars tenderar att likna en hop barn på ett nöjes-fält där attraktionerna då och då har gratisåkning i slumpartade femminuters-skov.

Vi måste tänka över hur vi förhåller oss till det som är på tapeten. Ibland skriver vi om ett ämne före alla andra. Det är inte för att vi nödvändigtvis är så myck-et smartare än andra, utan för att vi råkar göra det. Vi tar upp ämnen vi läst in oss på och finner relevanta och intressanta. Bland annat sådana som Ordfront alltid brytt sig om, som asylrätt. Vi skrev om flyk-tingar före, under och kommer förmodligen göra det efter frågan varit Sveriges heta debattpotatis.

Sedan visar det sig ibland att vi inte var så unika. De där böckerna och tänkarna och debatterna letar sig till andra i Sverige ( ja, ofta kommer inspiration

från stora världen utanför lilla Sverige) och så verkar det som vi »var först«. Och det kanske vi var. Före någon i alla fall. Efter någon annan. Men före »den stora debatten«.

Men ofta är vi istället sist på bollen. Hopplöst sist. Så hopplöst sist att vi måste göra något extra med den. Kanske något som de andra inte haft tid med? Det är den andra strategin man kan ha när man gör en tidning som bara uppdateras sex gånger per år. Följa med strömmen, men längre än de flesta. I det här numret gör vi det.

Vi tar upp två av förra årets stora »snackisar«: Metoo och asylinvandring. Sist av alla? Kanske det, men vi tycker också att vi hunnit göra något extra. Reportern Hiram Li kombinerar de två frågorna. Han har i månader letat och intervjuat vittnen. Unga flyktingar, särskilt ensamkommande, har vittnat om sexuella övergrepp under asylprocessen. Läs hans avslöjande reportage på sid 21. Jag tror att hans reportage kommer få ringar på vattnet, tas upp av andra, debatteras.

Asylflyktingar är en sådan fråga, upplyft och demoniserad av sverigedemokrater och deras hjälptrupper, men också de som är på flyktingarnas sida är många och aktiva. Så låt debatten ta fart – de unga ensamkommande förtjänar också skydd från sexuella övergrepp, och fördomar om »deras kultur« måste lyftas fram och utmanas.

/Kort sagt/

DEN ONATURLIGA NATUREN

O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 98 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8

/Kort sagt/

197miljökämpar mördades under 2017, enligt Natur-skyddsföreningen. Värst var våldet i Brasilien där 46 miljökämpar mördades. Därefter kom Filippinerna och Colombia. De farli-gaste industrierna för miljöaktivister, där flest mördades, var lantbruk, gruvdrift och tjuvjakt.

Vid en bergssluttning i Perus djungel har Dan Metcalfe, forskare på Lunds universitet, spänt upp en enorm plastgar-din – 30 meter hög och 40 meter bred. Att få gardinen på plats kräv-de flera års arbete. Syf-tet med projektet är att undersöka hur bergs-regnskogarna drabbas om molnbasen höjs på grund av den globala uppvärmningen.

Gigantisk gardini det gröna

Lärarkrisen verkar inte vara nära en lösning. En ny undersökning gjord av Luleås universitet, där 2 388 gymnasielärare har besvarat en enkät, visar att hälften av de svenska gymnasie-lärarna helgjobbar för att hinna med sitt jobb. På frågan »vill du för närvarande byta jobb?« svarade 40 procent ja.

BIL

D: L

UN

DS

UN

IVE

RS

ITE

T

40 % AV GYMNASIELÄRARNA VILL BYTA JOBB

6 APRIL – 27 MAJ PÅ FOTOGRAFISKA I STOCKHOLMLandskapsfotografen Hans Strand visar naturen där människans otaliga ingrepp är i fokus. Resultaten ser ut som målade, vackra na-turbilder, men får en snart att inse hur en stor del av jordens yta som faktiskt är mer »manmade« än naturlig. »Vi människor för-brukar och förstör så mycket av den mångfald som ursprungligen fanns på jordens yta. Vilket blir så påfallande sett från luften. Du kan sitta i en bil och tänka åh, vad böljande landskap med olivträd‹ men uppifrån ser du hela bilden som snarare är en tragedi av mo-nokultur utan djurliv, insekter eller annan växtlighet«, säger Hans Strand i ett pressmeddelande.

Rio Tinto River. ©Hans Strand_Colors of Poison #2. Fotografiska.Hans Strand | Manmade Land. Fotografiska.

Prekariatet är första klassen i historien vars utbildningsnivå är högre än nivån på arbetet som de kan förvänta sig att få. De skapar, vad jag kallar ett prekariserat sin-ne, du vet inte vad som är bäst för dig att lägga din tid på. Ska jag göra det eller det? Eller lite av det och lite mer av det andra? Eller omskola mig? Eller nätverka? Du möter ständigt osäkerhet.

Ekonomen Guy Standing i en intervju i Arbetsvärlden,

4 april 2018.

WIK

IMED

IA C

OM

MO

NS

Så många nya ord har införts i nätuppslags-verket Fula Ordboken se-dan utgivningen av femte Stora Fula Ordboken (Carlsson förlag, 2013.)

avslag.

2 000Svenskar äter mindre köttFrån 1990 till 2016 ökade köttkonsumtionen i Sverige med över 40 procent. De senaste åren har konsumtionen legat på 87,5 kilo kött per person och år. Men under 2017 sjönk köttkon-sumtionen med 2,6 procent, vilket motsvarar 2,2 kilo per person jämfört med året innan. Samtidigt ökade antalet dödade djur på svens-ka slakterier – 107 165 590 djur under 2017, vil-ket är en miljon fler än 2016. Fiskar ingår inte i statistiken – i Sverige dödas cirka 19 miljarder fiskar varje år, varav 14 miljarder blir till djur-foder och 5 miljarder äts av människor.

‹

1 0 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 1 1

Under kalla kriget gick Polen i bräschen för motståndet mot den kommunistiska diktaturen som de blivit påtvingade av Sovjetunionen.

Lech Walesa ledde den fria fackföreningenSolidaritet på skeppsvarvet i Gdansk och blev polens första demokratiska president 1990.

Men de senaste åren har Polen istället blivitett av de länder i europa där de reaktionära attackerna på demokratin gått längst.

I parlamentsvalet 2015 fick det höger-konservativa partiet Lag och Rättvisa under jaroslaw kaczynskis ledning egen majoritet.

de började snabbt omforma samhället efter sin katolska nationalism.

Under 60-talet gjorde svenska kvinnor så kallade ”polenresor” för attkunna göra laglig abort.

men Nu blåser konservativa vindar, och 2016 föreslogs en lagändring som skulle förbjuda abort, till och med i händelse av våldtäkt.

Senare samma år tog pis-regeringenkontrollen över tv och radio, genom att få rätt att utse och avsätta chefer i public service-kanalerna.

På sikt vill att den kultur som bekostas med offentliga

medel ska vara patriotisk och berätta för världen om

polska hjältar.

Piotr Glinski, Kulturminister 2016

Söndag 16 juli 2017 är Daniel och jag i Warszawa, och det ska hållas stora demonstrationer motregeringens senaste förslag. .

tydligen vill pistvångspensionera hundratals domare som de anser har kopplingar till kommunisttiden.

Dessutom kommer justitieministern själv ha rätt att utse domare till högsta domstolen.

I Sverige utses de väl av regeringen

också?

Ja, det kanske inte är en så

bra idé?

Protesterna var massiva, tusentals svartkläddda kvinnor samlades varje vecka och till slut drogslagförslaget tillbaka.

av Fabian göranson

Dagens första demonstration hålls utanför parlamentet.

vad konstigt det känns med en demonstration utan röda

fanor ... intesom i sverige ...

Nej, det är bara polska flaggor, Eu-flaggor och hbtq-flaggans regnbåge.

Det ska hållas flera olika möten under dagen, ochvi försöker hänga med folkmassans förflyttningar

jag skulle intervjua en bozena,men hon har hänvisat mig till irina som i sin tur säger att jag ska

höra av mig till klementyna

man får känslan av lite präktig medelklass från

storstan ...

det är väl snarare en likhet med sverige

i och för sig?

politiken i de gamlaöststaterna gör mig

förvirrad. samtidigt är det som att de ligger

före oss på ettkusligt sätt.

På kvällen hålls en demonstration utanför högsta domstolen. Alla har tänt levande ljus och det spelas klassisk musik på en flygel.

Vi lyckas hitta Klementyna i folkhavet. Hon ser sammanbiten ut. jag börjar trevande.

Vi har kommit förbi det stadiet. Nu handlar det bara omgrundläggande överlevnad.

Hur går det med kampen för till exempel kvinnans rättigheter i Polen nu?

1 2 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 1 3

Ni borde prata med Pawel.Han är ledare för det nyamotståndet mot regeringen.

pawel!Kom hit och prata med de här!

Välkomna till Polen, landet som ligger på gränsen till Asien,

haha!

Kan du berätta om hur du ser på situationen i Polen?

Det man måste förståär att pis, vår regering,

nästan är en katolsk sekt.

Partiet grundades och styrdes av tvilling-bröderna Lech och Jaroslaw Kaczynski. Jaroslaw blev polsk president 2005

I början av 2010 skulleLech Kaczynski besökaKatyn, en by i ryssland där tusentals polskaofficerare avrättadesav sovjetunionen i börjanav andra världskriget.

Men planet störtade och han omkom tillsammans med ett sextiotal högt uppsatta militärer ochhögerpolitiker.

Jaroslaw Kaczynski var inte med på planet. han fick ta över styret av Pis, men var övertygad om att olyckan var ett ryskt attentat.

ni kan prata med mig, haha, jag är

extremist!

en man i femtioårsåldern med ett något vildsint utseende kommer fram till oss.

Efter olyckan började partiet hållaregelbundna minneshögtider, inte gång om året, utan en gång i månaden.

Till en början hade de formen av gudstjänster, men efter ett tag insåg katolska kyrkan att det bara var politiska manifestationer, och avbröt samarbetet.

Du vet, Polen har en så speciell historia. Under 1700 och 1800-talen fanns inte ens landet, det var delat mellan Ryssland,Österrike och preussen.

Då blev katolska kyrkan den samlande kraften, och pis har skickligt gjort sig till ett religiöst och nationalistiskt parti som anser sig tala för hela folket.

Vårt land verkar alltid ha haft behov av en yttre fiende, kommunister eller nazister. Nu försöker manlikställa Eu med Tyskland för att föra tankarna till andra världskriget.

Men i själva verket är folket delat för första gången, vi har en kollision mellan konservativa och

demokrater.

jag tycker faktiskt att västvärlden borde ta en

närmare titt på Polen. Det händer farliga saker här.

efter kommunismens fall misskötte sig de nyapolitikerna. Demokrati har inte längre har en positiv klang hos folk. Vi kan inte använda det ordet längre.

Oppositionen måstevara oberoende gentemotde etablerade partierna.Vi pratar inte längreom demokrati utan omgrundläggande etik.

Jag har hämtat min nya strategi från 70-talet och demokratiaktivisten Jacek Kuron.

Vi har som mål att ta små konfliktersom det inte kostar fienden något att förlora. På så vis kan vi stegvis bryta ner deras bild av polen som ett enat land.

På demonstrationerna i fredags hop-pade jag över polisens avspärrningar fem gånger. Jag blev tagen varje gång, men det fyllde sitt syfte.

Kanske kan vi med civilolydnad bryta Kaczinskys

bild av det enade,konservativa Polen. Men

idag är vi mest en rörelse för storstadsbor,vi måste få med oss

landsbygdens folk också.

Med en sista underdrift säger Pawel …

Efter demonstrationen pustar Daniel och jag ut på ett ölcafé.

Jag är chockad att ett land som kämpat så hårt för demokrati frivilligt kan gå tillbaka mot ett

enpartisystem.

i mars 2018, Ett halvår senare, hör jag av mig till Pawel för att höra hur det gått sedan protesterna.

Vi förlorade slaget. Vi fick ingen draghjälp av de regeringskritiska partierna, och nu är hela opposi-

tionsrörelsen diskrediterad.

Färre och färre dyker upp pådemonstrationerna. Nu håller regeringen på att byta ut alla domare till lojalapersoner. Jag tror att de kommer gå

på medierna igen som nästa steg.

EU har inte något annat val än attreagera med sanktioner som de gör nu. Helt enkelt därför att det som sker är oacceptabelt.

Men Pis räknar med att polackerna kommer sluta upp bakom

regeringen vid en sådankonflikt. Dessvärre tror

jag att det stämmer.

Då är ett polskt utträde ur unionen ingen omöjlighet.

/ Vinjett /

1 4 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 1 5

/ Granskning /

Att granska

TEXT: HANNA GISSLÉN GRAFIK: ELLIOT SKOG

asylprocessen

Den som söker asyl i Sverige lämnar in en ansökan i Stock-holm, Göteborg eller Malmö. Därefter fördelas ärendet till en av över hundra enheter,

som finns utspridda på Migrationsverkets kontor landet över. Ärendet ska utredas av det kontor som ligger närmast den asylsö-kandes boende, oavsett om det är ett av Mig-rationsverkets flyktingboenden eller ett eget boende. Om en region har hård arbetsbelast-ning kan ärenden flyttas till en enhet i en an-nan region.

– Men grundprincipen är att det kontor som geografiskt sätt är närmast personens bostad ska ta hand om asylärendet, säger Philip Engman, statistiker på Migrations-verket.

Det tyder på att asylärendena fördelas jämt över kontoren, utan vikt vid den sökandes härkomst, etnicitet eller andra faktorer som skulle kunna ligga till grund för bedömning.

Migrationsverkets presskommunikatör Lisa Danling bekräftar att »ambitionen« är att enheten närmast där den sökande bor ska ha hand om ärendet. Men hon tillägger att det inte alltid blir så. Hon kan dock inte

Andelen beviljade asylansökningar varierar kraftigt mellan Migrationsverkets olika kontor, visar Ordfront magasins undersökning. Migrationsverket kan inte förklara vad skillnaderna beror på. Kan det vara så att vissa kontor gör hår-dare bedömningar än andra? Det skulle innebära att en enorm rättsosäkerhet föreligger hos myndigheten.

Bedömer asylkontoren

säga om det är 5 procent eller 95 procent av ärendena som faktiskt utreds av närmaste enhet. Det vet Migrationsverket helt enkelt inte. Men det är inte så att specifika enheter bara utreder en viss typ av ärenden, som till exempel bara asylansökningar från männ-iskor som kommer från ett visst land, region eller liknande.

Det kan dock, enligt Lisa Danling, vara så att en enhet under ett tag arbetar med många liknande fall, för att sedan få in andra.

– Ett exempel är att ett team på en enhet kan ha jobbat med enbart uppenbart ogrun-dade ärenden med hög avslagsfrekvens, men sedan fått andra ärenden. Hur ärendena för-delas kan skifta månad för månad, säger Lisa Danling.

PÅ ETT KONTOR, i Solna utanför Stockholm, finns specialiserade enheter som arbetar med så kallade dublinärenden. De tre enhe-terna är de enda som bestämt arbetar med en viss typ av ärenden. Det skulle kunna betyda att de övriga enheterna som utre-der många ärenden över längre tid utreder ungefär samma typ av ärenden – och där-för borde bevilja respektive avslå ungefär

lika stora andelar ansökningar. Enligt Lisa Danling på Migrationsverket är det dock inte så enkelt, men hon har ingen statistik att plocka fram som säger hur många ären-den som flyttats mellan enheter eller om det finns någon enhet som under långa perioder de senaste åren arbetat väldigt mycket med en viss typ av ärenden som borde ge en viss typ av beslut.

Det som kvarstår är att »ambitionen« är att den enhet som är närmast den sökandes boende utreder. Om regeln är att en enhet på närmaste kontor utreder, borde asylä-renden av alla slag spridas relativt jämt över Migrationsverkets kontor. Och, om bedöm-ningar av liknande fall görs på samma sätt, borde andelen avslag respektive bifall vara relativt lika från kontor till kontor. Men det är de inte.

Stora skillnader mellan kontorenOrdfront magasin har tittat på Migrations-verkets egen statistik över de asylärenden som bedömts under ett år, mellan den 1 au-gusti 2016 och den sista juli 2017 – och skill-naderna mellan de olika kontorens beslut är stora.

Efter att ha följt debatten om asylinvandringen insåg vi att det är en fråga som inte vill gå ur tiden. Så vi beslöt oss för att göra ordentlig journalistik kring den. Vi bör-jade granska den svenska asylprocessen. Den är lång och krånglig, innehåller många aktörer och instanser.

Läget är detta: Efter 2015 års rekordstora flyktingvåg ändrades Sveriges asyllagar sommaren 2016. Perma-nent uppehållstillstånd blev till tillfälligt uppehållstill-stånd, återförening med familj blev svårare och hårda kontroller vid landets gränser infördes. Sedan dess har flyktinginvandringen till Sverige minskat drastiskt, och asylansökningarna med den. Men Migrationsverket har fortfarande mycket att göra; asylutredningar kan bli väl-digt långdragna. Många beslut rörande folk som sökte asyl 2015 och 2016 fattas först i år.

En strängare lagstiftning än någonsin och en stor mängd sökande har gjort situationen för samhället - inte bara Migrationsverket, utan även för skolor, psykologer och kommuner – unik. Att samhällsdebatten envist och polariserat kretsat kring denna hantering och de per-soner som hanterats har vässat situationen ytterligare. Sverige har ställts på prov. Hur har vi klarat det?

Ordfront magasins ambition är att granska var och en av processens delar: Migrationsverkets beslutsfattare, de offentliga biträdena, de gode männen, flyktingboendena och familjehemmen, läkar- och psykologbedömning-arna, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomsto-len. Den svenska statens hantering av situationen. Mak-ten, som bör granskas.

Eftersom vi har tänkt gräva djupt, har vi bara kommit en bit än. På sidorna som följer kan du läsa vår granskning av Migrationsverkets olika kontor. »Beslutet grundas på din berättelse och de handlingar som du har lämnat in som stöd för det du har berättat om din identitet och dina asylskäl, samt Migrationsverkets kännedom om si-tuationen i ditt hemland«, står det på Migrationsverkets hemsida. Men Migrationsverkets egen statistik visar att andelen avslag och bifall skiljer sig kraftigt från kontor till kontor. Om det beror på skillnader i bedömningarna kan vi inte med säkerhet säga, men Migrationsverket har i alla fall inte kunnat visa vad skillnaderna annars skulle bero på.

I reportaget efter följer vi upp de tips vi fått om oegent-ligheter på boenden för ensamkommande asylsökande barn. Två unga människor vittnar om sexuella övergrepp, dels på ett boende, dels av ett offentligt biträde. Ämnet är känsligt, och våra vittnen är anonyma. Meningen med reportaget är inte att i första hand peka ut några rötägg, utan att visa på något som kan förekomma systematiskt. Om det gör det vet vi inte – men indikationerna finns.

Vi vill fortsätta undersöka asylprocessen. Vår redak-tion är dock liten och våra resurser inte särskilt stora. Om du har du lust att stödja detta arbete, har Ordfront magasin startat en crowdfunding. Pengarna ska gå till en bok där våra reportage kan fördjupas, samt fler grävjobb om den svenska asylprocessen kan göras. Läs mer om detta på sidan 25.

/Ordfront magasins redaktion

OLIKA?

1 6 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 1 7

/ Granskning / / Granskning/

Migrationsverkets 126 enheter som ut-rett asylärenden under denna tid är upp-delade på 30 kontor. I Göteborg finns till exempel 22 enheter fördelade på två kontor. Asylärenden som under det här året utred-des i Boden blev i mycket större utsträck-ning beviljade än de som utreddes i Uppsala. I Boden bifölls 76 av 100 ansökningar, i Upp-sala bara 45 av 100. Men det är långt mellan Boden och Uppsala – kanske har flyktingar med helt olika bakgrunder tagit sig till de olika städerna? När Migrationsverket kollar upp två specifika enheter, en av Bodenkon-torets åtta enheter (som det året utredde 22 procent av Bodens asylärenden och vars siff-ror är representativa för hela kontorets) och en av Uppsalakontorets sju enheter (som det året utredde 27 procent av Uppsalas asy-lärenden och vars siffror är representativa för hela kontorets), säger de att de båda en-heterna har störst andel ärenden från sam-ma länder, Afghanistan och Syrien. Enhe-ten i Uppsala utredde även ovanligt många ärenden om »barn utan vårdnadshavare«, vilka i högre grad får uppehållstillstånd.

Andelen beviljade asylärenden skiftar även mellan kontor i samma region: på Hallonbergens kontor i Stockholm bifölls 63 av 100 asylansökningar. Samtidigt biföll kontoret i Arlanda bara 40 av 100 ansök-ningar. Även här kollar Migrationsverket upp vad för typ av ärenden en av de två en-heterna på Arlandakontoret har haft under året, och till viss del utredde enheten ansök-ningar från människor som satt i förvar, vil-ket möjligtvis skulle kunna vara ett svar på varför andelen beviljade var lägre.

Även mellan kontoren i Göteborg var skillnaden på andelen bifall respektive av-slag stor. På kontoret i Kållered bifölls en-dast 25 av 100 ansökningar. På kontoret som ligger en och en halv mil bort, i centrala Gö-teborg, fick 59 av 100 ansökningar bifall.

Brister i utredningarnaAtt bedömningarna utförs med olika mått-stockar på olika enheter skulle kunna vara en eventuell förklaring till skillnaderna mellan kontoren. Den misstanken stärks av annan kritik som de senaste åren har fram-förts mot Migrationsverkets hantering av asylutredningar. Människorättsorganisa-tionen Amnesty gick 2015 ut och sade att Migrationsverket gav olika beslut i liknande

ärenden. »Vi har sett att det i fall med lika-dana grundförutsättningar blev bifall i ett fall och avslag i ett annat«, sade Madelaine Seidlitz, jurist på den svenska sektionen av Amnesty, till tidningen Advokaten.

Migrationsverket vill dock inte medge att en förklaring till skillnaderna mellan konto-ren skulle kunna vara att enheterna bedö-mer olika i liknande fall.

– Man kan inte dra några sådana slutsat-ser, säger Lisa Danling på Migrationsverket.

Det Migrationsverket skulle kunna göra, att kolla upp vilka fall som faktiskt utretts vid de olika kontoren för att hitta en rimlig förklaring till de stora skillnaderna, har inte gjorts. Att skillnaderna mellan andelen be-viljade asylansökningar på de olika konto-ren under ett år är så stora som 51 procent-enheter kvarstår.

FÖRRA ÅRET gjorde Migrationsverket en egen undersökning av de beslut som fatta-des i asylärenden under 2016. Bara hälften av de 400 ärenden som Migrationsverket tittade på hade gjorts på rätt sätt. Två pro-cent av besluten var direkt felaktiga, och yt-terligare 13 procent av besluten diskutabla. 40 procent av besluten var inte tillräckligt begripliga. I många av besluten hade man enligt Migrationsverket hittat brister som rörde det viktigaste i en asylutredning – vad den sökande har för skyddsskäl och vad hen riskerar att råka ut för om hen återvänder till sitt hemland. I en intervju med Sveri-ges radio säger Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer att oerfarna medarbetare kan vara ett av skälen till de dåliga siffrorna.

– Beslutsfattarna har ett mycket stort an-svar och det bör således ställas stora krav på kompetens. Självklart kan oerfarna medar-betare ha varit en bidragande orsak men det är tyvärr även vanligt att Migrationsverket gått till beslut med otillräckliga och bristan-de underlag, säger asylrättsjuristen Mona Strindberg, som arbetar som offentligt bi-träde till asylsökande.

Med mängder av asylärenden att ta tag i har Migrationsverket press på sig att avgöra asylärenden snabbare, men utredningarna riskerar att bli rättsosäkra om det går för snabbt. I november förra året fattade en teamledare på Migrationsverket 83 asylbe-slut på fem dagar. 67 av dem fick avslag. Som jämförelse fattade den mest effektiva asyl-

prövningsenheten i landet i snitt 63 beslut per vecka fördelat på 34 personer från 2013 till 2016. Till Göteborgs-Posten säger en av Migrationsverkets medarbetare att 83 be-slut på en vecka är helt omöjligt att klara av utan att rättssäkerheten blir lidande. Migra-tionsverkets egen rapport till regeringen vi-sar även att det blir vanligare att asylbeslut ändras i Migrationsdomstolen.

– Det är oerhört allvarligt att kvantitet har prioriterats före kvalitet. Dessa beslut handlar om människors livsöden. De är inte bara siffror som skall betas av. När beslut tas i sådan stor omfattning och på mycket kort tid av enskilda tjänstemän är risken stor att rättssäkerheten äventyras, säger Mona Strindberg.

HANNA GISSLÉN är redaktör på Ordfront magasin.

BESLUT I ASYLÄRENDENEnheternas beslut i asylärenden delas upp i bifall, avslag, avskrivna och dublin.

Bifall innebär att den sökande har fått per-manent- eller tillfälligt uppehållstillstånd. Hen får stanna i Sverige.

Avslag betyder att en person har fått nej på sin ansökan om asyl. Hen får inte stanna i Sverige.

Avskrivna betyder att en ansökan kommit in men att personen som sökt har dragit tillbaka den eller uteblivit från möten eller liknande. Då skrivs ärendet av.

Dublin är de ärenden som antingen anses tillhöra en annan dublinstat, så de skickas dit, eller de ärenden som skickas hit för att en annan dublinstat anser att den asylsökande borde sökt asyl i Sverige av någon anledning, som till exempel om den sökandes familj bor här.

Av de 90 498 asylärenden som avgjordes i Sverige mellan 1 augusti 2016 och 31 juli 2017 var 5 procent så kallade dublinären-den. 61 procent av ärendena bifölls, medan 26 procent avslogs och 7 procent avskrevs. 1 procent var »övriga« ärenden. Bodens och Malmös kontor biföll under året störst andel ansökningar, 76 respektive 71 pro-cent. Uppsalas kontor avslog störst andel: 53 procent. Malmös kontor på Jägersrovä-gen avslog bara 13 procent av de ansök-ningar som behandlades.

Avslag Avskrivna Övriga DublinBifall

Kållered, GöteborgAntal ansökningar: 1 758

Arlanda, StockholmAntal ansökningar: 1 705

Uppsala Antal ansökningar: 4 740

Vestagatan, GöteborgAntal ansökningar:13 760

Hallonbergen, StockholmAntal ansökningar: 3 399

Malmö totaltAntal ansökningar:19 441

Migrationsverkets beslut i asylärenden

Göteborg totaltAntal ansökningar:15 518

BodenAntal ansökningar: 6 850

Stockholm totaltAntal ansökningar: 23 742

Hela landetAntal ansökningar: 90 498

under perioden 1 augusti 2016-31 juli 2017

26 %

20 %

45 % 35 % 35 %54 %

53 % 17 %71 %

40 % 63 % 59 %

25 %18 %

45 % 76 %

61 %40 % 37 % 55 %

19 %

31 %

/ Vinjett /

Det behövs fl er månadsgivare. Fixa stående överföring till Ingen Människa Är Illegal Stockholm.Plusgirokonto: 9960 2604 725438

Plusgiro: 47 25 43-8

Alla bidrag går oavkortat till papperslösa i form av till exempel hyror och SL-kort. Nätverket Ingen Människa Är Illegal arbetar praktiskt med att stödja de människor som fått avslag på sina asylansökningar och tvingats gå under jorden.

stockholm@ingenillegal.org www.ingenillegal.org

TEOLOGISKA HÖGSKOLAN STOCKHOLM

Åkeshovsv. 29 • 168 39 Bromma • Tel 08-564 357 00 • www.ths.se

Kunskap om såväl mänskliga rättigheter som religion är viktiga verktyg för att bättre kunna förstå och påverka både lokalt och globalt. För vissa yrken är det helt avgörande. På THS får du tillgång till spetskompetens och en stimulerande miljö.

Välkommen till Teologiska högskolan Stockholm - antingen du bara läser en kurs eller ett helt program!

TEOLOGI MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Studera teologi eller mänskliga

rättigheter!

/ Vinjett // Vinjett /

2008 10 ÅR 2018

• Det handlar om att alltid hävda principen att svenska kollektivavtal skall gälla alla som arbetar i landet oavsett social status, kön eller etniska bakgrund

• Det handlar lika lön för lika arbete

• Det handlar om kampen för alla människors lika värde och lika rätt

• Det handlar om en flykting och migrationspolitik som bygger på solidaritet, humanism och medmänsklighet

• Det handlar om människor

KontaktRing 020-160 10 06

www.fcfp.org

Tegelviksgatan 40 116 41 Stockholmtel. 08-667 97 27 mobil 076-117 97 27

SVERIGE DELTAR I KRIGET I JEMENEfter sju års förberedelser tog riksdagen en ny vapen-exportlag (28 feb -18), som knappast innebär någon skärpning och inget absolut förbud att sälja vapen till diktaturer.

Några dagar innan riksdagsbeslutet kom beskedet om att Saab är på väg att öppna en fabrik för tillverkning av radarsystem i Förenade Arabemiraten. Verksamheten kommer att ha både civil och militär karaktär. Under 2016 beviljades svenska företag exporttillstånd på 10,6 miljarder kr till Förenade Arabemiraten.

Saudiarabien leder en koalition av stater som sedan i mars 2015 har genomfört flygbombningar i Jemen. I koalitionen ingår Förenade Arabemiraten, Bahrain, Kuwait, Jordanien, Marocko, Qatar, Senegal och Sudan. Förra året exporterade Sverige krigsmateriel till Förenade Arabemiraten för 149 miljoner kr, Jordanien (9 mnkr), Saudiarabien (7 mnkr), Qatar (6 mnkr), och Bahrain (0,1 mnkr). Svenska vapen bidrar till ett enormt lidande för befolkningen i Jemen.

En feministisk utrikespolitik kan inte medge militära tjänster och vapenexport till diktaturer.

BLI MEDLEM OCH STÖTTA FREDSARBETE OCH KVINNORS RÄTTIGHETER LOKALT OCH GLOBALT

170 kr/år 100 kr/år som stödmedlem

Bankgiro 768-6066www.kvinnorforfred.se

2 0 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8

/ Vinjett /

O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 2 1

/ Reportage /

Unga asylsökande vittnar om sexuella övergrepp

TEXT: HIRAM LI BILD: ELLIOT SKOG

På ett boende i en svensk småstad mötte Hassan kvinnan som utnyttjade honom sexuellt. I Migrationsverkets lokaler mötte Amir advokaten som trakasserade honom i över ett år. Ordfront har tagit del av vittnesmål om sexuella övergrepp och trakasserier mot unga i asylprocessen.

Vid Nissans strand i de djupa småländska skogarna ligger Smålandsstenar, en tätort i Gislaveds kommun med runt femtusen invånare. I

det lilla idylliska samhället, centralt be-läget vid en park, ligger ett boende för en-samkommande flyktingbarn. Det var där som Hassan träffade henne.

Hassan är idag 20 år, vi träffas i lägen-heten som han delar med några vänner. Inledningsvis berättar han trevande, det är tydligt att han inte är helt bekväm med de mer intima detaljerna. Men han säger att han vill att det ska komma ut. Han berättar om sin första tid i Sverige, om boendet, om Smålandsstenar och om kvinnan.

EN DAG KOM en kvinna, någonstans mel-lan 30 och 40 år gammal, till boendet. Hon bjöd hem honom på fest, hon hade alkohol. Hassan var 16 år gammal, några sexuella relationer hade han aldrig haft.

– Jag ville ha alkohol, jag hade druckit det förut i Iran, det var roligt att dricka, berättar han.

Kvinnan öppnade dörren i underkläder, på ett bord stod öl och whisky. Hassan fick två shots. Kvinnan började dansa och ta på sig själv. När han ville gå hindrade hon ho-nom. Istället började hon ta på honom.

– Jag ville inte. Jag hade tänkt att min första gång skulle vara romantisk, att vi skulle vara kära. Detta var äckligt, säger Hassan.

EFTERÅT LÅSTE HAN IN SIG på toan, äck-lad och rädd. Sedan sprang han raka vägen därifrån. Den trevande tonen i Hassans be-rättande är nu borta, han är lugn och näs-tan smärtsamt detaljerad. Han berättar att han i månader efter övergreppet kände sig smutsig och duschade tvångsmässigt, ibland flera gånger om dagen.

Enligt Hassan kom samma kvinna, och även andra vuxna, till boendet och bjöd ungdomarna på fest. Fester som ofta in-kluderade sex. Han tackade aldrig ja igen. Kvinnan hade enligt Hassan sexuella re-lationer med flera ungdomar på hans bo-ende.

– Det var alltid pojkar, aldrig män, säger Hassan. Hon ville ha unga pojkar tror jag.

Visste personalen?– Ja, det var många i personalen som

visste. Vi berättade för dem, men de brydde sig inte, säger Hassan.

Enligt Hassan var det inte bara vuxna utifrån som träffade ungdomar. En i boen-depersonalen hade en intim relation med hans vän. Hon var 40 år gammal, han var

17 år. Deras sexuella relation pågick i flera månader.

– De hade ofta sex på boendet, alla som bodde där visste om det, men bara vissa i personalen, säger han.

ENLIGT HASSAN var det inte de sexuella relationerna utan alkoholen som ungdo-marna bjöds på som till slut fick chefen på boendet att agera. Och då fick ungdomarna skulden för det som hänt.

– Chefen sa att vi hade gjort fel, att vi hade druckit alkohol och att det är olagligt för minderåriga. Nu i efterhand vet jag att det inte var vi som gjorde fel, utan att det var det som de gjorde mot oss som var olag-ligt, säger Hassan.

CRISTIAN PENNA är psykolog på Inter-national Centre for Health and Human Rights. Han har jobbat med flyktingar i flera europeiska länder, däribland Sverige. I sitt arbete möter han ofta människor på flykt som utsatts för olika former av sexu-ella övergrepp.

– Det är människor som kommer hit med ett bagage av trauman bara för att ut-sättas igen, säger han. Det blir trauma, på trauma, på trauma.

Enligt Cristian Penna är det viktigt att se till kontexten, till maktrelationer och

2 2 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 2 3

/ Reportage / / Reportage /

samhällsdebatten just när det gäller sexu-ella övergrepp mot unga asylsökande. När förövare ger sig på unga människor så som Hassan erbjuder de ofta något positivt, för människor i en så utsatt position kan det vara närhet, omtanke eller bara möjlighet till socialt umgänge.

– Detta sker i en rasistisk struktur där dessa pojkar översexualiseras, objektifie-ras och målas ut som förövare. Jag tror att det gör många förblindade, att man inte ser vad det är: övergrepp mot barn, säger Cris-tian Penna.

EFTERSOM CHEFEN på boendet där Hassan bodde har gått i pension, väljer vi att inte ta med hennes namn i den här artikeln. När hon på telefon får höra vad intervjun gäller blir hon upprörd. Hon menar att pojkarna och deras kultur skiljer sig från hennes:

– De är inte som vi, de har en annan kul-tur än oss, de ser inte på kvinnor på samma vis som vi, säger hon.

Hon säger först att allt som Hassan be-rättat är påhittat. Inga utomstående kvin-nor ska ha kommit till boendet.

Förstår jag dig rätt att du menar att inget av det mina källor berättat stämmer?

– Det är inte omöjligt att det kan ha hänt men det är ren och skär lögn att jag eller någon i personal ska ha vetat om att något sådant har skett, säger hon.

Kände du till att en i personalen hade en sexuell relation med en boende?

– Nej, något sådant har aldrig inträffat.Jag förstår inte var du fått detta ifrån, säger hon.

Vi berättar att vi tagit del av domstols-handlingar som rör ett helt annat mål, handlingar som styrker Hassans berät-telse på många punkter. Där framgår bland annat att en av de kvinnor som Hassan pe-kar ut har haft en sexuella relation med en minderårig vän till Hassan. Hassans vän bodde inte själv på boendet men doku-mentationen är av sådan karaktär att både personal och chef på boendet borde ha fått kännedom om omständigheterna. När vi frågar den före detta chefen om det vill hon inte längre svara.

ANDERS IVAR, dåvarande chef för Indi-vid- och Familjeomsorgen är fortfarande anställd på Gislaveds kommun. Han var yt-terst ansvarig för Hassans boende. Han vill inte svara på frågor i telefon, men skriver i ett mail att han inte känt till det som hänt.Något ansvar känner han inte. »Jag kän-ner inte ansvar för uppgifter som jag aldrig fått«, skriver han. Han väljer att inte svara på några följdfrågor.

IVO, Inspektionen för vård och omsorg, är den myndighet som är ansvarig för att kon-trollera att flyktingboenden följer reglerna och att barnen och ungdomarna inte far illa. Ulla Barr på IVO säger att utomståen-de vuxna inte ska ha tillträde till boenden utan att det görs en registerkontroll. Hon säger att på grund av ämnets känsliga ka-raktär det inte är säkert att de får höra om sexuella trakasserier när de kommer på tillsyn. Hennes bild är inte att det skulle vara vanligt förekommande.

– Det är klart det händer, men det är inte vår uppfattning att detta är vanligt före-kommande, men vi har naturligtvis det på agendan, säger Ulla Barr.

Hassan har en annan bild än IVO. Han menar att olämpliga sexuella relationer och övergrepp är vanligt på asylboendena.

– Jag har vänner och släktingar på många boenden i Sverige, nästan alla har hört om eller upplevt liknande saker, säger han.

Hassans bild om att det är vanligt före-kommande styrks av boendepersonal som kontaktats under reportaget. Flera perso-

ner som jobbar på boenden i olika städer berättar att de känner till liknande fall och att det är något som ofta diskuteras inom personalgrupper.

ALIREZA HASSANZADAH är aktivist. Han kom själv till Sverige som ung flykting och har bland annat via Asylstafetten jobbat för att uppmärksamma ensamkomman-des utsatta situation. Han är inte förvå-nad över Hassans berättelse. Han ställer sig frågande till IVO:s hållning, och menar tvärtom att det är mycket vanligt att det kommer utomstående vuxna till boenden, utan att de kontrolleras. Enligt honom vill många väl, men han menar att det ändå är problematiskt.

– Det finns något djupt rasistiskt med det, det blir så tydligt hur våra barn be-handlas annorlunda. Jag har svårt att fö-reställa mig att det skulle tillåtas komma massa främmande vuxna som vill kramas till boenden för svenska barn, säger Alireza Hassanzadah.

Sexuella övergrepp och trakasserier fö-rekommer även i andra led i ungas asylpro-cess. Jag träffar Amir, han berättar om hur han upplevde sin relation med sitt offent-liga biträde, en jurist som rekommenderas av en stor svensk organisation. Under arbe-tet med det här reportaget har jag fått höra flera historier om samma biträde, många har upplevt att han trakasserar dem. Men endast Amir vill vittna i en intervju. Många är kvar i asylprocessen och har fortfarande juristen som offentligt biträde, och bedö-mer det som för riskfyllt att berätta, även om det skulle ske anonymt.

Amir berättar att det började på Migra-tionsverket, han hade kallats på intervju för asylutredning. Med sig hade han sin ad-vokat, de hade träffats några dagar tidigare. Det hade känts bra, men nu var Amir ner-vös, han skulle inför tolk, handläggare, och advokat berätta intima detaljer ur sitt liv.

Han visste att mycket hängde på inter-vjun, där hade han hade chansen att på-verka utgången av sin asylprocess. Det gick bra, han pratade på. Under pausen gick Amir och advokaten ut, han ville röka, och ville veta vad biträdet tyckte om intervjun.

Något sådant samtal blev det aldrig. Istäl-let frågade advokaten om han kunde adda Amir på Facebook.

– I efterhand tänker jag att det var ge-nomtänkt att han tog den första privata kontakten där, under min intervju, när jag var som mest utsatt, säger Amir.

Advokaten scrollade igenom Amirs bil-der på Facebook och berömde dem. Pau-sen tog slut. Efter intervjun började den långa väntan på beslutet som skulle avgöra Amirs framtid.

KO RT E F T E R I N T E RVJ U N kom de första meddelandena från juristen till Amir. Det var inviter. Meddelanden som fortsatte komma, trots att Amir försöker säga att han inte var intresserad.

– På kvällarna, fick jag sms där han bjöd hem mig på ett glas vin, berättar Amir. Jag sa flera gånger till honom att jag hade pojk-vän och inte var intresserad, men han slu-tade inte.

Amir visar meddelandena som advo-katen skickat, de är många, inget av dem handlar om Amirs ärende. De är alla av privat karaktär och många är direkta eller indirekta inviter till intima relationer.

Juristen forsatte skicka meddelanden under hela asylprocessen. Amir berättar om tillfället när de efter asylutrednings-intervjun skulle gå igenom hans ärende. De satt i advokatens kontor och när de var klara frågade advokaten om de skulle

»Detta sker i en rasistisk struktur där dessa pojkar översexualiseras, objekti-fieras och målas ut som för-övare. Jag tror att det gör många förblindade, att man inte ser vad det är: över-grepp mot barn.«

Amir menar att det handlar om makt, att det finns människor som förstår och utnyttjar att asylsökande är mycket utsatta, att de inte kan göra mycket för att förhindra övergrepp och trakasserier. Han säger att han tror att vissa känner sig tvungna att gå längre än vad han gjorde. Att vissa inte vågar riskera sina asyl-ärenden.

24 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8

/ Reportage /

de utsätts för väldigt många övergrepp, jag känner flera, säger han.

Hassans bild bekräftas av en kurator på socialtjänsten som vi pratar med, på grund av sitt jobb är hen ovillig att vara med i re-portaget med namn.

– Min bild är att nästan alla ensamma kvinnor på flykt utsätts för sexuellt våld på något vis, det kan vara av myndighetsper-sonal, i kontakt med organisationer eller av andra på boendena, säger hen.

Cristian Penna är inte förvånad över att det är svårt att få kvinnor att ställa upp på intervju:

– Många av de kvinnor på flykt som jag möter upplever sig som längst ner i hiera-kin, att de helt saknar röst. Tänk hur svårt det har varit för kvinnor med makt, skåde-spelare, mediamänniskor, att tala ut om trakasserier. Då är det inte jättekonstigt att det är ännu svårare för en asylsökande kvinna, säger han.

SEDAN NATTEN I LÄGENHETEN med den medelålders kvinnan har mycket hänt i Hassans liv. Han bor inte längre på boen-det. Kvinnan har flyttat till en annan stad. Regeringens andrumspolitik har gjort att boendet har omvandlats från ett HVB-hem till ett stödboende för lite äldre ungdomar.

En fråga kvarstår dock: hur skyddas ungdomarna idag?Susana Olsen är idag chef på individ- och familjeomsorgen i Gislaveds kommun, med ansvar för kommunens boenden. Hon tillträdde efter att Hassan lämnat boendet.

– Jag har känt till att det varit stökigt på boendet innan jag tillträde, men detta är nya uppgifter för mig, säger hon.

På frågan om vilka åtgärder och stöddo-kument de har för att förebygga sexuella övergrepp svarar hon först att hon inte vet. Hon återkommer dagen efter och berättar att de har ett pågående uppdateringsar-bete av en stödhandbok där förebyggande åtgärder mot sexuella trakasserier ska in-kluderas.

– Det är inget vi har börjat göra nu, utan är ett uppdateringsarbete som vi jobbat med under längre tid, säger hon.

AMIR KÄNNER INTE LÄNGRE att han behö-ver svara advokaten. Han har nu fått up-pehållstillstånd och ett jobb som han trivs med. Han är noga med att han inte vill att advokaten ska bli kontaktad, han menar att det skulle leda till att hans identitet röjs.

Hassan och Amir heter egentligen något annat.

HIRAM LI är frilansjournalist och återkommande medarbetare i Ordfront magasin.

slå följe på vägen hem. Amir ville inte och försökte ta sig ur situationen, men advo-katen insisterade. Väl framme vid Amirs lägenhet ville advokaten följa med upp. När Amir inte ville blev han arg.

– Jag blev mycket orolig, jag var rädd att det skulle drabba mitt asylärende, berättar Amir.

Amir menar att det handlar om makt, att det finns människor som förstår och utnyttjar att asylsökande är utsatta, att de inte kan göra mycket för att förhindra övergrepp och trakasserier. Han säger att han tror att vissa känner sig tvungna att gå längre än vad han gjorde. Att vissa inte vå-gar riskera sina asylärenden.

PÅ A DVO KATSA M F U N D E T är man tydlig med att det finns strikta etikregler och att klienter inte ska utsätts för någon form av uppvaktningen eller trakasserier:

– Våra etiska regler är glasklara, du får inte utsätta någon, varken kollega eller kli-ent för sexuella trakasserier, gör du det kan vi öppna ett disciplinärende, säger Anne Ramberg, ordförande på advokatsamfun-det.

Hon berättar vidare att i efterdyningar-na av Metoo planerar Advokatsamfundet att anordna kostnadsfria kurser om sexu-ella trakasserier. Kurserna kommer dock främst att behandla relationen mellan de anställda på advokatkontoren. Några spe-ciella kurser som ska förebygga att klienter utsätts planeras inte. Anne Ramberg anser att det befintliga regelverket är tillräckligt.

– Som sagt, det är inte tillåtet att utsätta klienter för sexuella övergrepp.

INTE BARA UNGA POJKAR vittnar om över-grepp under asylprocessen. I arbetet med det här reportaget hör vi flera historier om övergrepp mot kvinnor. Många har upp-levt sexuellt våld i kontakt med svenska myndigheter, organisationer och boen-den, men ytterst få vill berätta. Trots löfte om anonymitet är många rädda att det på något vis ska kunna drabba dem. Hassans första reaktion när han får höra de frågor vi vill ställa, är att vi borde kontakta kvinnor:

– Ni borde prata med tjejer, jag vet att

»Många av de kvinnor på flykt som jag möter upple-ver sig som längst ner i hie-rakin, att de helt saknar röst. Tänk hur svårt det har varit för kvinnor med makt, skå-despelare, mediamänniskor, att tala ut om trakasserier. Då är det inte jättekonstigt att det är ännu svårare för en asylsökande kvinna.«

Egenannons Crowfunding

Du har just läst Hanna Gissléns granskning av Migrationsverkets bedömningar och Hiram Lis reportage om unga asylsökande som vittnar om sexuella övergrepp.

Det här är bara början av Ordfront magasins granskning av asyl-sökandens situation och den svenska asylprocessen.

Men vi är en liten redaktion med små resurser. Vill du hjälpa oss att fortsätta arbetet? Vi har startat en insamling på crowd-fundingsajten Kickstarter. Vårt mål är 100 000 kronor. Det skulle bekosta researcharbete, skrivande, tryck och utgivning av en re-portagebok. Skribenter kommer vara Hanna Gisslén och Johan Berggren på Ordfront magasins redaktion, men också frilansme-darbetare som Hiram Li. Målet är att med journalistisk stringens granska varje led där asylsökande mött det officiella Sverige sedan de tillfälliga, strängare asyllagarna infördes sommaren 2016.

Vi arbetar förstås hur som helst vidare med de resurser vi har. Men med ditt stöd skulle vi kunna göra mer. Crowdfunding fung-erar så att du kan välja att stödja projektet med en liten summa, eller en större. Det finns flera nivåer. De flesta ger dig den färdiga boken tillbaka, du kan även välja ett paket där en prenumeration på Ordfront magasin ingår. Se mer på sajten

www.kickstarter.com

Sök på Ordfront

Tack på förhand!Johan Berggren

STÖDORDFRONT MAGASINSGRANSKNINGAV ASYLPROCESSEN

26 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 27

/ Reportage / / Reportage /

Grupp efter grupp kvinnor skrev under upprop och ställde krav. Skådespelare, militärer, servitriser. Människor som hade fått nog av tystnadskultur och av att bli utsatta på sin arbetsplats. Uppropen kom ofta innan kraven ens hade nått de arbetsplatser de gällde. Ditte Lundberg undersöker vilka konkreta föränd-ringar som gjorts eller påbörjats nu när stormstyrkan i Metoo bedarrat.

Så fortsätter Metoo

AV DITTE LUNDBERG

Efter Metoo-uppropens ge-nomslag i medierna förra året bildades ett nätverk, Samord-ningsgruppen för 65 #Metoo-upprop, för att samordna upp-

ropen och ställa konkreta krav på åtgärder till politiker.

Lisa Sandberg, Emmy Lilliehorn och Elin Andersson är samordnare för nätver-ket. Det började med att folk från uppro-pen för jurister och kommunikatörer sam-arbetade runt allt från namninsamlingar till hur uppropen skulle synas och få plats i media. Därifrån växte idén fram om att samordna alla upprop.

– Det gick från att vara en bra idé till att kännas helt nödvändigt. Det fanns ett be-hov av organisering, eftersom vi ville ha verklig förändring, säger Emmy Lillihorn.

GRUPPENS STYRKA är mångfalden och att alla har samma mål, menar Linda Sandberg:

– Vi representerar de allra flesta uppro-pen, från de som arbetar med diplomati till de med erfarenheter av prostitution. Alla kompetenser finns i vårt nätverk.

Samordningsgruppen för 65 #Metoo-upprop har tagit fram en lista med sju åt-gärdsförlag mot sexuella trakasserier som de i början av mars överlämnade till dåva-rande jämställdhetsministern Åsa Régner.

De sju förslagen är:• Använd Metoo-uppropens expertis i

statliga utredningar • Satsa på sex-, samlevnads- och samtyckesundervisning• Inför nationell visselblåsarfunktion

för landets skolor• Obligatoriska utbildningsmoment

kring sexuellt våld• Ökad satsning på stöd och behandling• Skärpta krav på aktiva åtgärder och

rapportering av det förebyggande arbetet i arbetslivet • Utred fler anmälningar om sexuella

trakasserier i arbetslivet

Elin Andersson anser inte att Metoo är över efter att mediernas bevakning avtagit:

– Arbetet pågår hela tiden. Vi kommer inte att ge oss. Vi är människor med olika politisk härkomst och olika livserfaren-heter, men vi är eniga om att det krävs för-ändring.

FACKFÖRBUNDENS ROLL är bland annat att kämpa för god arbetsmiljö, och att vara en kollektiv styrka där individen är svag. Metoo liknade på många sätt den fackliga organiseringen, uppropen skapades efter yrkeskategorier och tog upp ett kollektivt problem – men facken blev lika överraskade

som alla andra när gräsrotsrörelsen flam-made upp. Men idag har de börjat röra på sig. Berit Müllerström, som är andre vice ordförande för LO, tycker att frågan främst handlar om arbetsmiljön – vilket innebär att arbetsgivaren bär huvudansvaret.

– Facket har självklart också ett ansvar. Men det handlar också om ett strukturellt problem i samhället, och nu ser vi omfatt-ningen. Strukturerna finns även hos oss, säger hon.

NUMERA INLEDS LO:s fackliga utbildningar och konferenser med att tala om frågor runt sexuella trakasserier. Berit Müller-ström vill tydliggöra och synliggöra frågan så att tystnadskulturen bekämpas även i fortsättningen:

– Det handlar om värderingar och för att förändra dem måste vi arbeta långsiktigt. Våra skyddsombud och förtroendevalda är länken till arbetsplatsen, så vi försöker nu arbeta förebyggande från LO-borgen, till förbundskontoren, förtroendevalda och ut till arbetsplatsen.

LIKT DET KRAV som Samordningsgruppen för 65 #Metoo-upprop ställer om rappor-tering i arbetslivet, föreslår LO att den ris-kanalys som föreskrivs i arbetsmiljölagen ska utvecklas:

– Vi föreslår att man på arbetsplatsen ska göra riskanalyser även när det gäller sexuella trakasserier, säger Berit Müller-ström. Det skulle kunna vara ett effektivt verktyg för att arbeta förebyggande. Då in-går också åtgärdsskyldighet.

HÖSTENS UPPROP visar tydligt att kvinnors otrygghet är ett samhällsproblem. En del av problemet är miljön och villkoren på kvinnors arbetsplatser. Majoriteten av de som har otrygga anställningar är kvinnor, och ju osäkrare anställning desto mindre vågar man säga ifrån. Berit Müllerström menar också att man inte ska glömma bort klassperspektivet:

– Undersökningar som vi har gjort inom LO-förbunden visar att kvinnor oftare har de sämsta villkoren och saknar påverkans-kraft. Det är inte så konstigt att man inte

vågar säga ifrån på sin arbetsplats om det kan leda till att man förlorar timmar. Där har vi som fackförbund ett fortsatt viktigt arbete att göra.

LO-RAPPORTEN »Sjuk av jobbet«, från juni 2017, visar att var fjärde kvinna i arbetaryr-ken har utsatts för våld eller hot i arbetet under de senaste åren. Statistiken visar att sexuella trakasserier från chefer eller kol-legor ungefär lika ofta drabbar kvinnor i arbetaryrken som i tjänstemannayrken. Kvinnor i arbetaryrken drabbas dock of-tare av kränkningar i kontakt med patien-ter, kunder, brukare, gäster eller anhöriga. Ensamarbetande kvinnor är extra utsatta.

Sineva Ribeiro är ordförande för Vård-förbundet, där de flesta medlemmarna är kvinnor. Hon säger att Metoo har synlig-gjort att sexuella trakasserier är ett större

problem än vad man tidigare trott:– Sedan tidigare finns statistik från

Arbetsmiljöverket, som visar att i den mån sexuella trakasserier rapporterats från yrkesgrupper som sjuksköterskor och barnmorskor, har det framförallt handlat om trakasserier från patienter och anhö-riga, snarare än från chefer och arbetskam-rater, säger hon. I samband med Metoo har vi sett att det förekommer även från chefer och överordnade. Vi måste fortsätta att prata om frågorna på arbetsplatserna och stötta varandra. Vårdförbundets fackligt förtroendevalda har en viktig roll på ar-betsplatserna. Vi uppmanar våra medlem-mar att ta kontakt med oss för rådgivning och för att driva ärenden, säger hon.

Andelen med tidsbegränsade anställ-ningar är högre inom arbetaryrken än inom tjänstemannayrken. Det är vanligare

Linda Sandberg, Elin Andersson och Emmy Lilliehorn är samordnare för nätverket Samordningsgruppen för 65 #Metoo-upprop.

2 8 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8

/Reportage / / Vinjett /

i privat sektor än i offentlig. Framförallt gäller detta unga kvinnor. 40 procent av de anställda inom hotell och restaurang har tidsbegränsade anställningar. Hotell- och restaurangfacket (HRF) är det förbund som har störst andel otrygga anställningar inom LO-förbunden.

– Arbetsplatser där människor inte kän-ner sig trygga blir också tysta arbetsplat-ser, säger Malin Ackholt, ordförande för HRF. Det vet vi sedan tidigare. Visstidsan-ställningar har varit en prioriterad fråga hos oss under en väldigt lång tid och det kommer det fortsätta vara.

LENA SVENAEUS , doktor i rättssociologi och Jämställdhetsombudsman 1994-2000, har lyft fram fackets ansvar i det förebyg-gande arbetet. Hon har föreslagit att stärka påtryckningsmöjligheterna genom att reglera arbetsgivarens utredningsskyldig-het och offrets rättigheter i kollektivavta-len. Hon menar att sexuella trakasserier i grunden beror på ett maktmissbruk som präglas av att den starkare utan påföljd kunnat utsätta den svagare för kränkning-ar av sexuell natur.

– I denna snedfördelning av makt finns också en könskonflikt som härrör från gamla arbetsplatsmönster där kvinnor setts som annorlunda och sämre arbets-kraft än män, säger Lena Svenaeus.

Hon understryker att normer och struk-turer inte går att förändra enbart genom information om förbuden mot sexuella trakasserier i diskrimineringslagen och i arbetsmiljölagen. Det behövs också att aktörer som har makt att påverka agerar. Förutom arbetsgivaren, Diskriminerings-ombudsmannen och Arbetsmiljöverket är fackets ombudsmän och förtroendevalda viktiga, menar hon:

– Fackförbundens klassiska vapen mot kollektiva orättvisor är att kämpa för kol-lektivavtal. Sexuella trakasserier har kol-lektiv prägel. Ett kollektivavtal skulle kunna ha en vidare omfattning än diskri-mineringslagen och också ge skydd för anställda som trakasseras sexuellt av till exempel kunder eller patienter.

Hon menar att viktiga punkter i ett kol-lektivavtal skulle kunna vara att kräva snabba utredningar, att garantera inblan-

dade parters integritet, att säkerställa arbetsmiljön för den drabbade under ut-redningsskedet och att återkommande ut-värdera åtgärderna mot trakasserier.

En förbättring på området skulle gynna alla arbetsmarknadens parter, menar Lena Svenaeus:

– Sexuella trakasserier leder ofta till sjukskrivningar, och därmed kostnader och produktionsbortfall för arbetsgivaren. Det borde finnas ett starkt intresse hos ar-betsgivarorganisationerna att vara part i kollektivavtal med sikte på att minska de negativa effekterna av trakasserier.

BERIT MÜLLERSTRÖM på LO tycker försla-get om att reglera kollektivavtalen är intres-sant och säger att LO kommer ta med sig diskussionen in i årets avtalsförhandlingar:

– Vi har ju en lagstiftning, men här kan vi komplettera med hur sexuella trakasserier ska förebyggas i just den här branschen el-ler det här kollektivavtalsområdet, säger Berit Müllerström. Vi måste jobba på alla fronter.

METOO BLEV SNABBT en medial följetong, de som fick mest uppmärksamhet var kän-da namn samt nöjes-och kulturbranschens upprop. Alla ville få sina röster hörda och många syntes inte så väl i medierna. Berit Müllerström säger att vi borde ha ett så öppet klimat att arbetskamrater kunde samlas och gå ihop på sina arbetsplatser, istället för att tvingas gå omvägar:

– Jag tror att individen som blivit utsatt har känt sig ensam eftersom det ligger så mycket skuld och skam i den här frågan. Med Metoo insåg man att man inte var ensam och samlades för att bli starka till-sammans och det är så vi normalt gör inom fackföreningsrörelsen.

Oavsett åtgärdsprogram och regleringar måste fackförbunden vara starka för att kunna förändra. Mellan 2007 och 2008, då den borgerliga regeringen chockhöjde avgifterna till A-kassan, rasade fackför-bundens medlemsantal. Idag är färre ar-betare än tjänstemän med i facket. Fackan-slutningen är också lägre bland unga och tidsbegränsat anställda. Färre medlemmar betyder svagare påverkanskraft på arbets-platsen och mindre synlighet.

Eva Pålsson, regionalt skyddsombud inom Kommunal i Skåne, menar att svagare fackförbund är en förklaring till varför folk inte har använt sig av sina fackförbund i större utsträckning i kampen mot sexuella trakasserier:

– Idag är kunskapen om facken och den svenska modellen bland unga människor väldigt bristfällig, säger Eva Pålsson. Och när facken då samtidigt har tappat med-lemmar blir det såklart inte lika självklart att vända sig till facket när man är utsatt på arbetsplatsen. Det förutsätter ju att du är ansluten, så vi måste fortsätta vårt arbete med medlemsvärvning och kampanjer för att inte förlora förtroendevalda. Samtidigt måste vi kämpa för fortsatta starka kollek-tivavtal och motverka Svenskt näringslivs strävan att försvaga facken. Om fackorga-nisationerna urholkas kommer vi snart inte ha kollektivavtal och då kommer vi se ännu fler otrygga anställningar där människor är som mest utsatta, säger Eva Pålsson.

SAMORDNINGSGRUPPEN för Metoo-uppro-pen menar att höstens vittnesmål om sex-uella trakasserier i bransch efter bransch har lyft fram ett genomgående trygghets-problem i ljuset. Fackorganisationer har en viktig roll som påverkanskraft när arbetsgivare inte tar sitt ansvar, säger Emmy Lilliehorn:

– Arbetsgivare måste ta sitt ansvar och facken måste fungera som både påtryckare och föredöme. Det är bra att de nu verkar insett allvaret och lyft upp frågan på dag-ordningen. Det finns en hel del de kan göra för att öka medvetenheten om att sexuella trakasserier inte är acceptabelt och för att underlätta för dem som drabbas på sina ar-betsplatser.

FRÅGAN OM ATT MOTVERKA otryggheten i samhället är något hon hoppas politikerna tar på allvar under det här valåret:

– Vi har tagit fram våra åtgärdsförslag för att vi vill se politiker gå från ord till handling. Vi ser på sexuella trakasserier som en trygghetsproblematik och vi tror att det kommer bli en het valfråga i år. Då kan politikerna inte bortse från den enorma otrygghet kvinnor upplever i samhället.

DITTE LUNDBERG är frilansjournalist.

Som ett lokalt och tillgängligt alternativ till det politiska etablissemangets Almedalen på Gotland bjuder Mångkulturellt centrum för andra gången in till ALLMÄNDALEN i Fittja.

w Seminarier

w Föredrag

w Workshops

w Debatter

w Musik

w Konst

w Bokbord

w Aktiviteter

2–3 juniMångkulturellt centrum i Fittjamkcentrum.se

Distribution: Förlagssystem www.nordicacademicpress.comVåra titlar finns även som e-böcker!

NORDIC ACADEMIC PRESS

Migrationens kontraster. Arbetsmark-nadsrelationer, Schleswig-Holstein- aktionen och tyskorna vid Algots i Borås under 1950-taletJohan Svanberg • 2016 • 474 s. • isbn 978-91-88168-55-9

Migrationen till Sverige tog fart under högkonjunkturen efter andra världskriget. Historikern Johan Svanberg berättar om tyska kvinnor som rekryterades till den svenska industrin under 1950-talet för att bli sömmer-skor. Många av dem hade flytt eller fördrivits från sina hem kring krigsslutet. Vi får följa kvinnornas bakgrund, resa och möte med Sverige.

Kunskap för fördjupande samtal

Utmaningen. Den svenska välfärds-statens möte med flyktingar i andra världskrigets tidMikael Byström • 2012 • 336 s. • isbn 978-91-87121-03-6

Svensk flyktingpolitik föränd-rades helt från det restriktiva 1920-talet till ett liberalt 1950-tal då grunden lades till den i stort sett fria invandring som utmärkte Sverige under seklets mitt. Mikael Byström visar hur flyktingar och andra immigranter gradvis fick i stort sett samma villkor som svenska medborgare. Men hur blev mötet mellan den unga välfärds-staten och nykomlingarna?

Reaching a State of Hope. Refugees, immigrants and the Swedish welfare state, 1930–2000Mikael Byström & Pär Frohnert (red.) • 2013 • 368 s. • isbn 978-91-88661-26-5

Internationell migration och invandrare har länge varit bland de mest omdebatterade ämnena i Europa och runt om i världen. Hur skiljer sig migrations-politiken och bemötandet av invandrare och flyktingar åt i olika länder? En erfaren grupp historiker sätter in det svenska fallet i ett europeiskt samman-hang och boken är ett viktigt bidrag till forskningen kring europeisk migrationshistoria

Museums in a Time of Migration. Rethinking museums’ roles, representa-tions, collections, and collaborationsChristina Johansson & Pieter Bevelander (red.) • 2017 • 264 s. • isbn 978-91-88168-82-5

Migration är ett av vår tids ton givande fenomen och har djupgående effekter i samhället.I boken reflekterar forskare och museikuratorer över museernas engagemang i migrationsfrågor och möjligheterna att belysa migranternas situation i utställ-ningsform. Författarna visar på nyskapande projekt från hela världen tillsammans med grund-liga analyser av de teoretiska och praktiska villkoren bakom dem.

3 0 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 3 1

/ Vinjett / / Reportage /

För 35 år sedan blev abort helt olagligt i Irland. Nu stundar en folkomröstning om saken.

DET VÅRAS FÖR IRLAND

AV LINNEA DUNNE

35 ÅR HAR GÅTT sedan abort blev olagligt i Irland. Undantaget om det »föreligger en verklig och substantiell risk för den gravidas liv«. Nu ska det bli folkomröstning om det åt-tonde tillägget till Irlands konstitution. De progressiva krafterna har mobiliserat – lik-som de konservativa.

Vintern 2018 har varit rekordkall i Irland. En kraftig snöstorm fick landet att stå stilla i fyra dagar. Ingen mat i affärerna, ingen skola, ingen kollektivtrafik. Inget dörrknackande för de som kampanjar på gräsrotsnivå för att få folk att rösta »Ja« till att avskaffa abortla-gen. Men efter stormen återupptogs valarbe-tet. Det våras för Irlands kvinnor.

För 35 år sedan drabbades Irlands kvinnor av något ännu värre än en snöstorm. »Det åt-tonde tillägget« till konsitutionen infördes. Det innebar att abort blev straffbart – med 14 års fängelse. Sedan dess har tusentals ir-ländska kvinnor varje år rest ut ur landet för abortvård, och nätbaserade organisationer i utlandet säljer i allt större utsträckning så kallade abortpiller, även om många beslagtas i tullen.

Men den 25 maj går irländarna till valloka-lerna för att rösta om ifall artikel 40.3.3, det åttonde tillägget till republikens konstitu-tion, ska upphävas. Röstar folket bort arti-keln, har regeringen deklarerat att den har för avsikt att avkriminalisera abort och göra ingreppet lagligt upp till 12 veckor, samt där-efter vid dödliga fostermissbildningar eller om den gravidas liv eller fysiska eller mentala hälsa är i fara. En lagstiftning mer i linje med större delen av Europa.

Förslaget lades fram av en parlaments-kommitté i januari och har välkomnats av aktivister som aldrig vågat hoppas på en så pass liberal lagstiftning. Väljare som precis vant sig vid tanken på liberalisering är mer skeptiska. De räds en situation med »abor-tion on demand« – en viktig slogan för den globala kvinnliga frigörelserörelsen på 1960- och 70-talen, men som nu använts med stor framgång av abortmotståndarna på Irland för att få det aktuella förslaget att framstå som extremt.

– Min syster blev gravid när hon var 16 och vi delade rum, berättar Jen Fagan. Jag minns att jag tänkte att jag aldrig skulle klara av det, att hon var så modig som gick igenom det. Det var jättetufft för henne. Jag var 15 och Den 8 mars 2017 tog Irlands proabortrörelse över Dublins gator. Förhoppningarna men också oron är stor bland aktivister.

32 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 3 3

/ Reportage / / Reportage /

Leo Varadkar

bebisen bodde med oss, och jag hjälpte henne mycket. Det påverkade mig enormt mycket.

Jen Fagan är nu 34 år och tvåbarnsmor. Hon gick på klosterskola som barn och un-dervisades av nunnor men ifrågasatte näs-tan allt – trots att båda hennes föräldrar var praktiserande katoliker. Stora, mörka lockar faller ner över hennes runda glasögon när hon lägger huvudet på sned.

– Nunnorna sa att våra synder lämnade svarta fläckar på våra hjärtan. Det var liksom något som inte stämde för mig. Jag var alltid väldigt logisk av mig, och för mig var det lo-giskt att folk fattar beslut för sig själva och att det är helt rätt. Ändå var det inte förrän jag fick barn som jag satte ord på det där, och bör-jade kalla mig »pro-choice«.

LÅNGT INNAN DESS valde Jen själv att göra en abort. Hon gick sista året i skolan och dej-tade en mycket äldre man.

– Han sa att jag fick göra vad jag ville men att han inte tänkte vara involverad och agera pappa, han hade redan barn. Så jag fick berät-ta för mina föräldrar samma kväll, sa att jag visste vad jag ville göra. Pappa tog med mig till Brixton i London och vi flög hem senare samma dag. Jag var ledsen eftersom jag alltid vetat att jag ville bli mamma. Men samtidigt var det en otrolig lättnad. Jag skulle börja plugga och det var helt fel tillfälle.

Hon sträcker sig för att hjälpa sonen Julian som sitter bredvid. Högst upp på hennes un-derarm har hon tatuerat in Wonder Woman-symbolen, med »Lyla« i mitten i stora, tjocka versaler. Lyla är hennes nu femåriga dotter.

– Jag minns första gången jag berättade öppet om min abort. Jag fick så många med-delanden från andra som aldrig kunnat prata om det, som varit med om samma sak, och jag kände bara att det här är inte rätt: Varför måste vi resa? Tänk om min dotter behöver det i framtiden, tänk om vi inte har råd?

Genom en Facebookgrupp fick Jen Fagan kontakt med andra aktivister som också var föräldrar, och nu är hon med i ledningsgrup-pen för en av de gräsrotsorganisationer som driver »Together for Yes«, den nationella kampanjen för ett avskaffa artikel 40.3.3 i folkomröstningen.

–En otroligt positiv och livsbejakande upplevelse, säger hon. Det har varit jättevik-tigt med alla berättelser som kommit ut. Folk har nog blivit lite chockade av att alla dessa kvinnor de känner har burit på en stor hem-lighet.

Även hälsominister Simon Harris foku-serade på den vanliga kvinnan, grannen, sys-tern, i ett tal tidigare i år då debatten om par-lamentskommitténs rapport inleddes. Han räknade upp antalet kvinnor som rest till Storbritannien för abortvård från varje län

i Irland under det gångna året. Han pratade om en tystnadskultur, en kultur som vänder ryggen till. Till och med premiärminister Leo Varadkar – hyllad som landets första homo-sexuella ledare med utländskt påbrå, men ideologiskt nära Margaret Thatcher – vidhöll i sitt tal när han meddelade att en folkom-röstning skulle bli av, att Irland måste sluta exportera sina problem och importera sina lösningar. Han pratade om en kollektiv hand-ling av empati och medlidande.

MEN SÅ HAR DET INTE alltid varit. Bara några knappa veckor tidigare uttryckte Varadkar oro över att fri abort upp till 12 veckor kunde vara ett steg för långt. Politisk vilja att han-tera frågan om aborträtt har minst sagt lyst med sin frånvaro – trots regelbundna de-monstrationer, inklusive den årliga March for Choice som först hölls 2011 och som sam-lade fler än 35 000 deltagare förra året.

– Politikerna är hycklare allihop. Det är folket på gatorna som tvingat dem att agera, säger Goretti Horgan. Hon är aktivist och lektor i socialpolitik vid Ulster University i Nordirland och har varit med sedan innan det åttonde tillägget infördes, då hon motar-betade det. Hon sitter på en buss i Derry på väg för att träffa sin dotter, men hon svarar glatt i telefonen och är inte det minsta besvä-rad av att andra på bussen får ta del av hen-nes åsikter utan pratar med dämpad ilska om politikernas oförmåga att agera, och med beundran om gräsrotsorganisationernas än mer envisa ovilja att ge upp:

– Allt det vi sa skulle hända efter 1983, hände: det blev nästan total censur; de som försökte åka till England stoppades; kvinnor dog. Nu har vi tvingats resa utomlands för vård i hemlighet i nästan 40 år, och kvinnor har förenats i orättvisan kring att vi faktiskt

behöver resa, men att staten också möjliggör det – dubbelmoralen i det. Det kan låta lite gammalmodigt med demonstrationer, men det är ändå det politikerna ser. Det har varit något på gång nästan konstant, olika demon-strationer och möten, och vi har ständigt vi-sat att vi har fått nog.

AKTIVISTERNA HAR verkligen varit outtrött-liga. Inför varje omröstning i parlamentet och varje nytt lagförslag som debatterats har de samlats på Kildare Street i Dublin utanför parlamentsbyggnadens höga, svarta grindar. På internationella kvinnodagen förra året stannade trafiken i huvudstaden helt och hållet då flera tusen strejkade och tog över O’Connell Bridge som förbinder den norra delen med den södra mitt i staden, under banderollen »Strike for Repeal«.

Enligt Goretti Horgan skiljer sig Irland från andra länder med näst intill totalt abort-förbud, på grund av en rad rättsfall som upp-märksammat irländarna på de faktiska ris-kerna med det åttonde tillägget.

Det var det så kallade Fallet X 1992, då en 14-årig flicka som blivit gravid till följd av en våldtäkt var på väg till England med sina föräldrar för att söka abortvård, och Irlands regering, på uppmaning av riksåklagaren, försökte ingripa för att hindra henne att lämna landet. Flickan fick till slut göra resan, efter att hennes advokater hittat stöd i EU-lagstiftning.

Det var Savita Halappanavar som avled av blodförgiftning 2012. Hon hade då nekats vård vid ett bekräftat missfall, eftersom det döende fostrets hjärta fortfarande slog.

Det var Miss Y som 2014 blev tvångsin-lagd på sjukhus och tvångsmatad för att flera veckor senare förlösas med kejsarsnitt mot sin vilja. Hon var suicidal efter att ha blivit gravid efter en våldtäkt.

Det var 12-åringen som tvingades resa för abortvård så sent som förra året, vilket abort-kliniken rapporterade till myndigheterna i Irland och media fick nys om.

Ett flertal internationella människorätts-organ har uppmanat Irland att se över sin abortlagstiftning, och FN:s människorätts-kommitté har flera gånger dömt till förmån för kvinnor som stämt den irländska staten för kränkning av deras mänskliga rättigheter på ett antal punkter.

– Att kvinnor höjt sina röster har varit otroligt viktigt, säger Goretti Horgan. Vi har fått ansikten på de som tvingas resa för abort-vård. Ingen som har ett hjärta kan säga att de inte borde få vård här hemma. Förut kände vi inte till det här på samma sätt, men nu börjar folk förstå att det handlar om alla kvinnor, vilken kvinna som helst. Det är inte trendiga tonåringar från Dublin det är din mormor, din mamma, din syster.

Att Fallet X sammanträffade med skanda-len kring barnmisshandel i kyrkan har också bidragit till ett skifte i opinionen, tror Goretti Horgan. De rapporter och utredningar som följde kring allt från systematiska sexuella övergrepp mot barn till symfyseotomi* på rutin utan samtycke, och tvångsadoption på Magdalenahemmen, har bidragit till ett upp-vaknande. Kyrkans auktoritet och trovärdig-het har urvattnats på ett sätt som inte skett i andra katolska länder.

– Jag var på konferens i Barcelona förra året och pratade med representanter från Polen, Ungern, Rumänien, Italien och Spa-nien, berättar Goretti Horgan. Och vi und-rade hur det kommer sig att det ser ut så här på Irland. Många kände att mer hälsosamma antiklerikala traditioner har hjälpt kyrkorna att försvara sig på ett sätt som katolska kyr-kan på Irland aldrig behövt göra. Här har det aldrig varit någon dissonans mellan kyrkan och staten, så när alla skandaler uppdagades kollapsade kyrkans moraliska auktoritet.

Nu pratar många om en sista strid mot kyrkan efter att preventivmedel legalise-rats, gifta kvinnor fått rätt att arbeta, våldtäkt

inom äktenskapet blivit olagligt och samkö-nade äktenskap röstats igenom med en rejäl majoritet. Striden är långt ifrån vunnen, men om man ska lita på opinionsundersökning-arna ser det ut att gå vägen den 25 maj.

Vinterns värsta snöfall är förbi, men kalla vindar blåser över ön sent detta år, som en maning att inte ta något för givet. Samma dag som den nationella kampanjen Together for Yes (för att rösta bort åttonde tillägget) lan-serades officiellt och parlamentet slutligen röstade för att hålla en folkomröstning kom rapporter om en tredje snöstorm och en vit påsk. Samtidigt får allmänheten veta att anti-abortrörelsen har anlitat Kanto, ett politiskt konsultföretag som hjälpte till att driva ige-nom Brexit, vars grundare tidigare jobbat med Cambridge Analytica. Segern är inte given.

Men snön smälter, sakta men säkert. Snart finns inget kvar ens av de stora högar som samlats på sina håll. De flesta aktivister är överens: vi kan göra det här. Men även när det åttonde tillägget tas bort fortsätter kampen. Att parlamentskommitténs rekommendatio-ner blir verklig lag är ett bästa utfall, men inte ens då tillgodoses alla tänkbara behov. Och lagstiftning är bara ett första steg.

– Jag är rädd att det kan ta väldigt lång tid innan ny lagstiftning går igenom och syste-met klarar av allt det här, säger Jen Fagan. Det är också möjligt att regeringen faller för trycket från abortmotståndarna och bara tillåter abort i exceptionella fall. Men vi fort-sätter att kämpa för »free, safe, legal« – fri, säker, laglig – abort.

– Jag tror inte att det kommer bli någon jordskredsseger, men jag tror att vi kommer att vinna, fortsätter hon. Vilken befrielse det skulle vara.

LINNEA DUNNE bor i Dublin. Hon har en magister-examen i politisk kommunikation från Goldsmiths University of London och jobbar som frilansande redaktör, skribent och författare. Hennes debattartik-lar har bland annat publicerats i the Guardian, irish Times och irish Independent.

FIN

E G

AEL

Simon Harris

*Symfyseotomi är en förlossningsmetod där kvinnans bäcken sågas av för att underlätta när barnet är för stort för en normal förlossning. Resten av västvärlden övergick till kejsarsnitt redan i 1900-talets början, då man kommit tillrätta med bakterieriskerna. Men i Irland har sedan 1942 minst 1500 kvinnor utsatts för åtgärden. Katolska läkare uppfattade kejsarsnitt som ett moraliskt hot mot det katolska familjeidealet, eftersom det kan minska möjligheten att få många barn. Läkarna föredrog därför att, utan kvinnornas vetskap och samtycke, bryta deras bäcken.

En av många gräsrotsorganisationer för fri abort i Irland.

3 4 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8

/ Fakta /

VERBAL FÖRLAG ger ut debatt, reportage, essäistik, skönlitteratur och barn- och ungdomsböcker sedan 2007.Läs mer och beställ på verbalforlag.se.

Endast för Ordfronts läsare– spara upp till 435 kr!

VÅRENS BÖCKER FRÅN VERBAL FÖRLAG

FETT BRAERBJUDANDE!

69kr/stinkl. porto

Paketpris 279 kr(ord. pris 714 kr)

Beställ på verbalforlag.se.För att beställa hela paketet med rabattgå in via verbalforlag.se/ordfront.Ange rabattkod ORDFRONT i kassan.

I � era år har Ungerns premiärminister Vik-tor Orbán ska� at sig ett allt hårdare grepp om makten genom att rensa ut meningsmot-ståndare och skapa en ny, lojal samhällselit. Vad är det egentligen som händer? Joakim Medins reportagebok ger en bakgrund till Orbáns auktoritära styre.

För den som följer vårddebatten är det tydligt att sjukskö-terskeyrket ännu ofta betraktas som ett kall. Varför? Med lika de-lar humor och jävlar anamma beskriver Sara Heyman hur stereoty-pa bilder av sjuksköter-skan fortsätter att ver-ka och stå i vägen för högre löner och bättre arbetsvillkor.

Mer än halva livet har den franske sociologen Didier Eribon levt som öppet homosexuell i kosmopolitiska stor-stadsmiljöer. I Tillba-ka till Reims sökerhan sig till hemstaden för att re� ektera kring den sociala skammen. På vägen till frigörelse har författaren för-trängt sin uppväxt och arbetarbakgrund.

Kriget, pappa utspelar sig på den plats där traumats arvtagare be-� nner sig: mellan vi och dem, här och där, nu och det som hände då. Berättelsen sträcker sig från � nska inbör-deskriget 1918 via en barnhemssal i Tam-merforstrakten och mentalsjukhuset Beck-omberga till ett långt samtal mellan en far och hans vuxna dotter i ett kök i en mellanstor, mellansvensk stad hundra år senare.

169 kr 179 kr

179 kr

179 kr

EN FÄRSK RAPPORT från Guttmacherinstitutet i USA berättar att det utfördes cirka 56 miljoner aborter årligen globalt mellan 2010 och 2014. Andelen abor-ter minskade kraftigt under de senaste 25 åren i utvecklade länder, från 46 till 27 aborter per 1000 fertila kvinnor, men bara marginellt i länder i utvecklings-regioner. Minskningen tillskrivs ökad och förbättrad användning av preventiv-medel.

Lagstiftning påverkar inte antalet aborter i ett land, visar rapporten. I länder där abort är förbjudet eller bara tillåtet för att rädda kvinnans liv gjordes under perioden 2010-2014 i genomsnitt 37 aborter per 1000 fertila kvinnnor, medan samma siffra för länder utan abortförbud var 34 per 1000. Dock ökar förbud risken för osäkra aborter. Ett exempelland på god utveckling är Sydafrika, där abort blev lagligt 1997. Under de följande tre åren föll antalet kvinnor som avled i komplikationer efter aborter med 90 procent.

Andelen säkra aborter har ökat det senaste årtiondet. Dels för att fler länder har slopat restriktiva lagar, dels har de kliniska procedurerna förbättras. Även i länder med abortförbud har andelen säkra aborter ökat, mycket tack vare läke-medlet misoprostol. Det är relativt billigt och mycket säkrare än många andra »hemmagjorda« abortmetoder.

Dock beräknas minst 22 800 kvinnor avlidit 2014 till följd av abortförsök med osäkra och bristfälliga metoder. Dödsfallen drabbar främst kvinnor i län-der med abortförbud och hög fattigdom.

2017 levde 42 procent av världens kvinnor i något av de 125 länder där abort är förbjudet, eller bara tillåtet om kvinnans liv är i fara.

Några andra länder där aborträtten är aktuell just nu:

– I Argentinas parlament lades ett lagförslag fram i mitten av mars som kan leda till att landets mycket restriktiva abortförbudslagar upphävs och att abort blir laglig fram till 14 graviditetsveckan. Förslaget har starkt stöd i opiononen, och landets president Mauricio Macri har deklarerat att han inte tänker stoppa förslaget, trots att han inte stöder det själv.

– I El Salvador, där sedan 1998 kvinnor som gör abort, eller får missfall de inte kan bevisa att de inte utlöst själva, kan dömas upp till 30 års fäng-else, pågår en politisk kampanj för att mildra de hårda lagarna innan de nya, konservativa parlamentet installeras i maj.

– I Polen demonstrerar 10 000-tals kvinnor mot ett lagförslag från i januari som hotar skärpa landets redan gällande abortförbud. Den nya lagen skulle förbjuda även abort av skadade foster, och införa fängelse-straff för kvinnor som gör abort och de som utför aborterna.

KÄLLA: Abortion Worldwide 2017: Uneven Progress and Unequal Access by Susheela Singh, Lisa Remez, Gilda Sedgh, Lorraine Kwok and Tsuyoshi Onda. Guttmacher institute.

Abort världen runt

3 6 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8

/KULTUR/Läsningen i fara när pappersboken utmanas

Lyrikåret 2017 / Roslings fakta / Schymans liv / Crowdfunding

EN ARTIKEL I DAGENS NYHETER 24/3 indikerade att Albert Bonniers förlag i vissa delar vill anpassa sin utgivning för ljudböcker. När Sveriges mest prestigefyllda bokförlag tar till orda väcker det känslor, så även om liknande diskussioner förs på andra bokförlag blir effekten monumental.

Det är inte betryggande för litteraturens framtid i något format när Bonnierförlagens vd Håkan Rudels säger: »En avgörande skillnad mellan lyss-ning och läsning är att många ljudbokslyssnare gör något annat medan de lyssnar, som att promenera, gymma, diska eller städa. Det får konsekvenser för utgivningen.«

Vidare anser vd:n att »Nobelpristagare under-presterar i digitala tjänster.« Han vill ändå inte räkna ut pappersboken helt och tror inte att han under sin livstid kommer att få se »ett förlagshus som har 100 procent ljudboksutgivning.« Skönt, pappersboken kommer alltså inte bara att vara en artefakt för nördar.

Naturligtvis förändras bokmarknaden och ljud-böcker, eller andra format, är per definition inte fel. Att böcker läses in är heller ingenting nytt.

Nya format ska prövas och marknadens behov uppfyllas, eller skapas för en »ny« rastlös män-niska som inte förväntas kunna läsa vare sig ryska klassiker eller alltför komplicerade romaner, som inte går under det något luddiga begreppet genre-litteratur, till exempel romance, deckare.

Det som är »fel« är egentligen det som inte står i artikeln, för att travestera vd Håkan Rudels; förla-get »underpresterar« i tron på den fria, vildvuxna litteraturens kraft. Det borde vara tvärtom. Att en vd för ett bokförlag hellre satsar sitt krut på de läsare som inte vill fokusera på läsning är ju rätt paradoxalt. Liksom att Albert Bonniers med sin dignitet och anrika tradition inte förmår dra en

lans för sina många viktiga kvalitetsförfattarskap.Och en fråga som hänger i luften är förstås var

förlaget kommer att lägga sina marknadsresurser? Förhoppningsvis och troligen pågår också andra samtal på förlaget.

Annorlunda var det när Albert Bonnier 1912 introducerade Albert Bonniers 25 öres Böcker: »Serien kommer således att omfatta roliga, un-derhållande och intressanta böcker av de bästa svenska författare.« Lite av 1912 års glöd och engagemang skulle sitta fint.

I andra änden ökar barnboksutgivningen i Sverige. Svenska barnboksinstitutets statistik och analys Bokprovning, som fyller 25 år, visar att det 2017 gavs ut 2532 barn- och ungdomsböcker. En ökning sedan 2016 med 5 procent.

Det är lite ironiskt att författare, biblioteka-rier, lärare, läsfrämjare, pedagoger talar sig varma för vikten av att läsa. Att forskning visar, gång efter annan, att läsning stimulerar och utvecklar ett mer komplext tänkande. Staten visar att den tror på litteraturens kraft genom diverse litteratur- och biblio-teksstöd, man har gjort bedömningen att den »lönar« sig, är bra för folket och landet på något sätt.

Men vad ska barnen göra när de vuxit ur barnlitteraturen? Lyssna på Läckberg medan de gymmar? Kanske kommer de en dag att fråga sina föräldrar: »Vad gjorde ni när pappersboken försvann?

MARIANNE STEINSAPHIR

O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 37

O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 39

/ Kultur /

3 8 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8

/ Kultur /

Kärleksfull summering av lyrikåret 2017

Jag håller med författa-ren och kritikern Mag-nus William-Olsson när han som redaktör

skriver i förordet till Poesiåret 2017. Litteraturkritisk kalender (poesikritiksajten Örnen och kråkan):»Även om Poesiåret är ett referensverk, så är det också en bok vilken lämpar sig att läsa från pärm till pärm.«

Boken är en guldgruva för den som är intresserad av både kritik och lyrik, och riktigt rolig att läsa, och inte minst ovär-derlig för den som vill förstå och orientera sig i den sam-tida lyriken. 88 diktsamlingar recenseras, exklusive översikts-artiklar, kvalificerat, brett och oftast väldigt läsvänligt, med olika texttemperament och nivåer. De har varit publicerade på poesikritiksajten Örnen och Kråkan, som varje vecka presenterar ny kritik av svensk-språkig poesi.

Läs till exempel John Swe-

denmarks text »Fyrhändigt« om lyrik som tillkommit i nära samarbete, Lina Hagelbäcks och Ulrika Nielsens Ömhets-marker och Jan Hjalmarssons och Ola Lindvalls Dubbelhaka. Eller dyk ner i Rebecka Kärdes resonerande text »Småtryck« om Petra Mölstads Vi har hägn, Iman Mohammeds Formata och Anna Norbergs Marmor-trappan. Kärde förklarar sin kärlek till dessa böcker i det här sammanhanget som »ett litet underverk mer besläktat med fanzinekultur och artists’ books än med den konventionella bokutgivningen /…/ kanske det mest kärleksfulla sättet att sprida litteratur som finns.«

Litteraturforskaren Alexan-dra Borg sammanfattar också poesiåret, utgivningen och marknaden. 2017 gavs det ut 409 titlar, inklusive ljudböcker, e-böcker, nyupplagor, översätt-ningar. Endast originalupplagor ger den lägre siffran 186 verk,

att jämföra med 236 titlar 2016. Egenutgivningen inom lyrik är relativt stor, 83 titlar. Antalet översättningar har ökat från föregående år med 34 titlar, till 50 titlar 2017. Engelska är det dominerande språket.

Bortsett från statistiken, finns det några tendenser i utgivningen? Alexandra Borg sammanfattar några urskilj-bara ämnen på k: kris och krig, kropp och kött, kvinnoblivande, klimatpåverkan. Flera av sam-lingarna är också skrivna som körverk.

Bland äldre författare lyfter Borg fram Gunnar D Hanssons Tapeshavet, hans »klimats-marta«, ordet är hans eget, dikt är inget manifest och han pekar aldrig med hela handen, skriver Borg. Klimatmedveten dikt av yngre årgång är Agnes Gerner och samlingen Sus.

Det är inte möjligt att referera detta ambitiösa och stimulerande verk. Det är

bara att stämma in i Magnus William-Olssons efterord »De övriga böckerna« där han skri-ver: »När 2017 års poesi till slut ska summeras är det begäret efter läsare och läsningar som starkast sticker i ögonen /…/ Poesi uppstår inte då någon skriver, utan då någon läser det skrivna. Kanske ser vi början av slutet på den destruktiva era då alla ville skriva, men ingen ville läsa poesi.«

Den som vill fördjupa sig i Dagens nyheters, Svenska dagbladets, Expressens och Aftonbladets recensionsverk-samhet kan läsa Carl-Michael Edenborgs artikel i Aftonbladet 13 februari i år där han gjort statistik över hur litteratur-recensionerna blivit färre på kultursidorna. Någon särskild självreflektion/kritik från redaktionerna har ännu inte Edenborgs rapport resulterat i.

Lina Hagelbäck och Ulrika Nielsen Iman MohammedGunnar D Hansson

CA

TO L

EIN

JÄG

ER

AR

ÉN

CA

SIA

BR

OM

BE

RG

Marianne Steinsaphir

ROSLING har inte rätt i allt

Hans Rosling erkar ha varit en sympatisk person, en pas-sionerad och aktiv

humanist. Han gick också bort nyligen. Därför tar det emot en smula att skriva kritiskt om hans senaste bok, postumt utgi-ven, men jag är så illa tvungen. Inte minst för att så få verkar ha något kritiskt att säga om Hans Rosling och hans budskap.

Det är absolut en intressant bok. Den förtjänar att bli läst, och kommer att bli det, då Hans Rosling är smått världsberömd, och självaste Bill Gates blurbar hyllande på omslaget. (Mjukva-rumiljardären har till och med gjort en liten reklamfilm för boken.) Men det vore ovär-digt eftermäle över en kritisk tänkare om hans bok inte blev kritiskt diskuterad.

Dessutom, bör det nämnas, är det inte bara Hans Rosling som skapat boken. Hans son och sonhustru, Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund, är medförfattare, och lovar genom stiftelsen Gapminder »kämpa för en faktabaserad världsbild«. Tillsammans har de tre skapat en framgångsrik och, får man förmoda, lukrativ rörelse med denna ädla devis – som kan kännas viktig i en värld där just fakta allt oftare blir föremål för förfalskningar och förvräng-ningar. Men att göra sig till företrädare för »fakta«? Det smakar lite som att utropa sig till bringare av sanning.

Det finns en teveintervju där en dansk reporter ifrågasätter Hans Rosling, kanske lite klum-pigt, men man kan tolka det som han försöker hjälpa folkbildaren att lyfta fram sina poänger. Men Hans Rosling ilsknar till. Han säger »Jag har rätt och du har fel.« Förmodligen hade Rosling rätt, just där och då. Men Fact-fulness dryper av denna sentens som en slags grundidé: Hans Rosling »har rätt«. Boken byg-ger på hans föreläsningar, där han tydligen brukat starta med att låta publiken svara på ett frå-geformulär. Publiken brukade ofta, visar det sig, svara fel. Hans Rosling, däremot, har rätt, och berättar vad som är den rätta världsbilden, utifrån många och

snygga tabeller och grafer.

Det handlar inte bara om »fakta« oavsett vad som påstås. Hans Rosling använder charm, retorik och fakta för att stärka en tes, framföra ett budskap. Han gör det så skickligt att detta budskap nästan inte märks. Budskapet presen-teras som den enda och helt självklara slutsatsen av de oumkullrunkeliga fakta han presen-terar. Men Hans Rosling har en

åsikt – han är inte Sanningen personifierad.

Att världen stadigt blivit bättre, har Hans Rosling förstås rätt i. Det vet vi. Och den har bli-vit bättre än många i Sverige och Väst tror. Det har han också rätt i, och att rätta det missförstån-det är en viktig gärning. Men vi ser redan i de fakta som ska visa detta, ett inte alltid rättframt urval: Vissa grafer går från 1800, andra från 1950. Fakta utvald för att stärka en tes.

Lustigt nog kan man använda familjen Roslings i boken fint förklarade knep att granska budskap även på Hans Roslings budskap. Han drar de raka linjer som varnas för i »Linjärinstink-ten« när han extrapolerar in i

framtiden. Hans Rosling hoppas på en liknande fin utveckling för mänskligheten som de senaste 100, och 50 åren? Och vem gör inte det. Men han vill att det ska vara lika sant som det han berättar om gårdagens och dagens värld, och påminner lite om Karl Marx. Analys av samtid och historia är väldig saklig och analytisk och korrekt. Framtids-visionerna desto yvigare.

Fakta används förstås för att ge denna rosiga bild. Men inte alla relevanta fakta. Att välja tre kända utrotningshotade djur och visa att de finns kvar efter 30 år på rödlistan som bevis för att naturen kanske inte är så illa däran som vi tror, klingar falskt. (över 40 procent av allt vilt liv har försvunnit sedan 1970-talet enligt wwf ). Och var är graferna över klimatförändringarnas högst sannolika påverkan? Var är graferna över de ändliga resursernas nedgångar, råvaror, färskvatten och odlingsjord? Utan dem går det förstås bättre att dra raka linjer från det sena 1900-talets utveckling 100 år framåt: allt blir bättre, ska ni se, vi är på rätt kurs trots alla olyckskorpar!

Detta är förstås ett bud-skap som går bättre att sälja i Davos och till Bill Gates. Och till de flesta. Men det faktum att mänskligheten har fått det bätt-re de senaste 30 åren än norska slöjdlärare trott i en enkät, ger inte Rosling rätt i allt.

JOHAN BERGGREN

FactfulnessTio knep som hjälper dig att förstå världenHans Rosling med Anna Rosling Rönnlund och Ola RoslingNATUR & KULTUR

4 0 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8

/ Kultur /

WWW.LEVANDEHISTORIA.SE/PRATARASISM

RASISM ANGÅR OSS ALLAMen vad är egentligen rasism och hur kan vi öka respekten för alla människors lika värde? På vår webbplats har vi samlat massor av kunskap om rasism. Läs, titta, lyssna, reflektera och prata rasism.

PODDSERIE

FAKTA & FÖRDJUPNING FORSKNINGS-

ÖVERSIKTER

SAMTALS-FRÅGOR FILMER

KLASSRUMS-MATERIAL

FLH 22mar 170x242 mm med innehållsord.indd 1 2018-03-22 11:53:03

UNIK INBLICK I ETT REDAN OFFENTLIGT LIV

Gudrun Schyman, som i år fyller 70 år, har befunnit sig på den politiska scenen i över 40 år. Trots att hennes förlossning visades i tv, att hon och hennes exman öppet pratade om våldet i deras relation och att hon talade om sin alkoholism i morgonsoffan inför hela svenska folket, berättar den nya biografin om nya sidor. Stormen Gudrun och människan i samma kraftpaket.

Johanna Palmström, tidigare chefredak-tör för tidskriften Bang, har skrivit den första heltäckande biografin av Gudrun Schymans liv. I uppväxten, med en al-

koholiserad far, arbetade Gudrun på tvätteri och försörjde sig själv vid 15 års ålder. Beskrivningen av pappans sjukdom, som senare knyts ihop med hennes egen, och lättnaden efter hans bortgång, är stark. Gudrun tog aldrig studenten, utan läste upp gymnasiet på kvällarna, samtidigt som hon jobbade, för att komma in på Socialhögskolan.

Drivet och styrkan som är hennes märks tidigt. Engagemanget mot atomkraften förde henne till politiken. Som ledamot för VPK i Simris-hamns kommun mötte hon politikens gubbighet. Hon var alltid påläst och engagerad på mötena. Gubbarna brydde sig knappt. Gudruns förslag i fullmäktige röstades gång på gång ner: »Inrätta en kommunal pappersinsamling – nej. Bojkotta varor från apartheidregimen i Sydafrika – nej. Starta ett kommunalt fredsarbete – nej. Skicka överskottsmaterial från kommunens verksamhe-ter till behövande i Nicaragua – nej.«

I riksdagen ledde hon Vänsterpartiet till dess bästa valresultat någonsin 1998. Men hennes sjukdom, alkoholismen, blev allt svårare att dölja. När utsattheten var som störst, hånfulla löpsedlar och journalister som flockades utanför dörren, hade Gudrun ett rum att komma tillbaka till: »Tvättstugan. Där hade hon inte bråttom. Plaggen veks och lakanen manglades. Ibland slog hon in dem med en rosett.« Stycken som dessa lyfter skildringarna och gör dem till Gudruns, inte längre kvällspressens.

Stormen Gudrun Schyman, Sveriges första kvinnliga partiledare som senare kom att starta ett feministiskt parti, verkar aldrig sluta blåsa. Trots att mycket i boken, motgångar, sjukdom och tunga känslor borde få henne att verka mer mänsklig har jag svårt att ta det till mig. Kanske

också för att vissa stycken beskriver henne som den som hon, med mediernas hjälp, i mångas ögon blivit. En sorts superhjälte: »När schemat var som allra hetsigast kom Schyman med ett förslag till sina medarbetare. Om de alla skulle äta och dricka mindre skulle de både spara tid och inte behöva gå på toaletten lika ofta. Det var inte alla som förstod om det var på skämt eller allvar.«

Efter att hennes felaktiga deklarationer gran-skats, klev Gudrun av posten som V-ledare. Hon satt dock kvar i riksdagen i två år, och påbörjde arbetet med att starta ett feministiskt parti – Vänsterpartiet prioriterade inte feminismen tillräckligt. Hon blev politisk vilde. Lars Ohly blev snopen. De som ansåg att hon svek sina väljare hade hon självklart ett svar till: »Det svek mot demokratin som dagligen pågår när politiken under falsk feministisk flagg domineras av män och mäns perspektiv är mycket större än mitt eventuella svek mot de väljare som röstade på mig som vänsterpartist.«

Det är nog få svenskar som inte har någon relation till Gudrun Schyman. De som ogillar henne på grund av att hon är »för vänster« kom-mer fortsätta med det efter denna bok – hennes involvering i kommunistiska grupper gås igenom, någonting som Schyman alltid haft svårt att förklara bort och som många gillar att dra upp. De som tycker hon är »för höger« kommer ogilla hennes återkommande avståndstaganden från den radikala vänstern, och de som gillar henne kommer henne närmre genom den djupare bakgrund boken ger till de svängar och beslut som gjorts i hennes spännande liv.

Opinionssiffrorna för Fi visar än så länge på ett resultat en bra bit under fyraprocentsspärren i valet i höst. Kanske kan denna biografi inför valet 2018 hjälpa Gudrun Schyman att göra comeback.

HANNA GISSLÉN

SO

FIA

RU

NA

RS

DO

TT

ER

42 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 43

/ Kultur / / Kultur /

Bokbranschen har hittat crowdfunding. Såväl förlag som enskilda författare vänder sig idag direkt till läsarna för att få finansiering till sina bokprojekt i förväg. Hur påverkar det en bransch i omställning? Elsa Stålner har pratat med några som prövat lyckan.

BACKA BOKEN I FÖRVÄG

Av Elsa Stålner

– crowdfunding som utgivningsmetod

FRIA LIGAN är förlaget som gått längst i Sverige med crowd- funding av böcker:

— Vi crowdfundar i stort sett varje större projekt, både böcker och analoga spel. Det är en cen-tral del av hur vi jobbar, säger Tomas Härenstam, förläggare på Fria Ligan, ett förlag som ger ut skönlitteratur, konstböcker och rollspel i Sverige och inter-nationellt.

För Fria Ligan fungerar en Kickstarterkampanj också som en marknadsundersökning:

— Med crowdfunding kan ett litet förlag som vi minska riskerna – vi vet i förväg hur stor upplaga vi vågar trycka. Det gör att vi kan genomföra projekt som annars vore för osäkra. En annan stor fördel är att vi enkelt kan nå folk över hela världen för våra engelskspråkiga böcker och spel, säger Tomas Härenstam.

Fria Ligan är ett av få företag som använder sig av metoden. De allra flesta bokprojekt som söker stöd genom crowdfunding drivs av privatpersoner, det vill säga författarna själva.

En som vet hur utmanande men också belönande en crowdfun-dingkampanj kan vara är Ida Öhnell, författare och illustra-tör som år 2016 finansierade utgivningen av sin debutroman Trollkarlens arvinge via crowd-fundingsajten Kickstarter.

Som oetablerad författare hade hon svårt att vinna förla-gens förtroende och efter att ha pratat med några vänner som använt sig av crowdfunding bestämde hon sig för att göra ett försök:

— Först var jag tvungen att kasta ut Jante genom fönstret och hantera obehaget att be vänner och bekanta om pengar. Även om det är en helt frivillig investering kan det ändå kän-nas obekvämt att offentliggöra sin dröm och vad en behöver rent konkret för att förverkliga den, säger Ida Öhnell.

Trollkarlens arvinge är en mystisk nutidsfantasy för unga vuxna. Under kampanjen var Ida Öhnell mån om att försöka förmedla bokens känsla till potentiella läsare. Med hjälp av två vänner gjorde hon en trailer med specialskriven musik och rörliga illustrationer där hon presenterade både sig själv och boken. Ida Öhnell lät också sina backare läsa flera kapitel ur boken under kampanjens gång och för de olika dona-tionsnivåerna utformade hon olika personliga belöningar som illustrerade tackkort och signerade utgåvor.

— Det var mycket arbete med att marknadsföra kampanjen och att hitta de som var verkligt intresserade, utöver vänner och

familj. Jag fick testa mig fram och försöka prata om boken på olika platser, både i verkligheten och online, berättar Ida Öhnell.

Hon tror att crowdfunding kan ha en demokratiserande funktion i litteraturvärlden:

— Inte sällan går det ett visst mode i vad som är populärt att publicera, så crowdfunding kan hjälpa till att bredda och nyansera.

Per Englund på branschtid-ningen Svensk Bokhandel följer den växande trenden kring crowdfunding inom litteraturen med intresse men poängterar att den fortfarande är ganska liten. Han ser ingen risk med att crowdfunding hotar den existe-

rande förlagsutgivningen utan tror snarare att det handlar om komplettering:

— Den stora fördelen med crowdfunding inom litteratur är att som författare kunna välja att vara fri och ha möjligheten att driva en fråga som är viktig för många i bokform. En egen-utgivare kan ta hjälp av sina fans för att slippa ta risken med alla kostnader med formgivning, frilansade redaktör, tryck och distribution säger Per Englund.

Just nu finns strax över tvåhundra svenska bokprojekt på Kickstarter. Ungefär sjuttio av dessa är avslutade kampanjer som inte nådde sitt finansie-ringsmål. Enligt statistik från Kickstarter slutförs endast

cirka 35 procent av alla projekt som påbörjas på hemsidan.

— Crowdfunding kan miss-lyckas redan under kampanjen. Det beror oftast på att idén är ogenomtänkt eller målet orea-listiskt högt satt, eller både och. Det andra sättet att misslyckas är att pengarna tar slut innan produkten är levererad. Det be-ror oftast på dålig planering och dålig koll på kostnaderna, säger Tomas Härenstam.

Den som lyckas med sin crowd-fundingkampanj får visserligen mer pengar i egen ficka än vid förlagsutgivning, men det är lätt att glömma att crowdfun-dingsajterna tar fem procent av det totala beloppet. Ovanpå det ska summan momsredovisas med den för böcker gällande procentsatsen på sex procent, och korttransaktionsavgifter tillkommer.

— Det är en del administra-tion vid sidan om arbetet med kampanjen. Sedan tror jag det är vanskligt om man betraktar crowdfunding som en chans att bli rik på sina böcker, menar Per Englund.

Bland de svenska bokprojekt på Kickstarter som inte uppnått sitt finansieringsmål finns Fredrik Frängsmyr och Frederik Zälls thriller/deckare Ur led är tiden:

— Vi ville skapa en kampanj där backarna skulle kunna påverka innehållet i boken så mycket som möjligt. Vi tyckte att de flesta kampanjer saknade det elementet, berättar Fredrik Frängsmyr.

För de olika donationsnivå-erna erbjöd författarduon olika belöningar som möjligheten att få namnge en karaktär, produkt och företagsplacering, eller en guidad tur av mordplatsen. Fredrik Frängsmyr har tidigare

Ida Öhnell finansierade sin debut-roman Trollkarlens Arvinge genom crowdfunding.

FO

TO: A

NN

A C

AR

IN I

SAK

SSO

N

gett ut thrillern Arytmi på Mör-kersdottirs förlag och Frederik Zäll är en etablerad musiker och tv-kock. Deras gemensamt stora nätverk gav en bra grund för att marknadsföra projektet, men att ha många kompisar är ingen garanti för en lyckad kampanj.

— Den största utmaningen för oss var att vi fick lägga så mycket tid på att förklara vad crowd-funding var att det inte blev så mycket tid över till att få folk in-tresserade av just vår kampanj menar Fredrik Frängsmyr.

I efterhand önskar duon att de lagt ännu mer tid på förbere-delser för att göra kampanjen tydligare.

— Vi var inte beredda på hur mycket arbete vi faktiskt skulle vara tvungna att lägga ner på att nå ut med kampanjen. Vårt tips är att starta i liten skala och för-bereda så mycket som möjligt innan kampanjen sätter igång. Är man inte på språng redan när den startar är det stor chans att man missar målet säger Fredrik Frängsmyr.

Även journalister och opioni-onsbildare har hittat crowd-fundingformen. En pågående

Trots en unik idé och ett stort nätverk hade Fredrik Frängsmyr och Frederik Zäll svårt att hitta tillräckligt många backare till sitt bokprojekt.

FOTO

: FR

ED

ER

IK Z

ÄLL

kampanj är journalisten Thord Eriksson, som försöker få 200 000 kronor i stöd för sin bok De som stod kvar, om de svenskar som hjälpt och hjälper flyktingar de senaste åren. Han har i skrivande stund fått ihop strax över hundrasjuttiotusen kronor och menar att crowd-funding var den enda vägen för detta projekt.

— Jag är angelägen om att skriva den här boken nu, inte om ett halvår då jag (eventuellt) har fått några stipendier.

En lyckad kampanj bygger på att det finns verkligt intresse för en bok tror Thord Eriksson.

— Jag tror att crowdfun-ding – oavsett vad man samlar pengar till – måste utgå från en gemensam angelägenhet. I det här fallet är det berättelsen om de ensamkommande som fler än jag tycker är viktig. Det är nog svårare att ägna sig åt något som andra inte alls kan relatera till, säger han.

— Jag hade inte valt crowd-funding om jag inte trott att det skulle finnas många människor som kunde tänkas stötta projektet. De som varit med och stöttat från början har

varit viktiga för att hålla fart på kampanjen; några gånger när jag märkt att det har stannat upp har jag bett dem om hjälp och direkt märkt ökad trafik på Kickstarter-sidan berättar Thord Eriksson.

Ida Öhnell känner en stor tack-samhet till de som valt att satsa pengar på hennes projekt.

— Backare är ett bra ord, för det är inte bara finansiell back-ning utan också emotionellt. När de trodde på mig vågade jag också göra det, berättar hon. Att kampanjen plötsligt drog iväg var ett drömscenario. I efter-hand är jag väldigt nöjd med att ha fått lära mig branschen från grunden och kan klappa mig själv på axeln för att jag faktiskt gjorde det.

ELSA STÅLNER är kritiker och frilansskribent.

CROWDFUNDING Crowdfunding är en form av gräsrotsfinansiering där flera mindre bidrag från privatperso-ner tillsammans finansierar ett projekt. På en hemsida presen-teras projektet för intresserade som får möjlighet att förhands-boka slutprodukten och/eller bidra med pengar.

Den som väljer att presentera sin idé bestämmer själv ett finansieringsmål, det vill säga hur mycket pengar hen behö-ver för att förverkliga sitt pro-jekt. Målet måste sedan uppnås på relativt kort tid, vanligen cirka trettio dagar. Nås inte målet får projektet inga av de pengar som ditintills samlats in. Kampanjen innehåller vanligen flera donationsnivåer som ger olika bonusar beroende på hur mycket pengar de intresserade väljer att investera.

Några stora crowfundingsidor är Kickstarter, Gofundme och Indiegogo.

/ Vinjett /

Stödförening för ensam-kommande barn och ungdomar

Ungdomarna som blir kvar i Sverige Med öppna armar tog vi emot 23 000 ensamkommande afghanska ungdomar år 2015. De ska nu ensamutvisas till Afghanistan när de fyllt eller skrivits upp till 18 år. För många är detta inte ett alternativ.

Några reser söderut, men de flesta blir kvar i Sverige som papperslösa. Att utvisa 15 000 ungdomar tar tid. De kommer att finnas hos oss många år framåt.

Vissa har svenska vänner som erbjuder bostad och mat. Andra hänvisas till gatan, ofta i storstäderna. De finns på bussarna, stationerna och kyrkornas övernattnings-platser. Risken för drogmissbruk, kriminalitet och prostitution är stor.

Vad gör Stöttepelaren? Pengar samlas in via månadsgivare och olika insamlingar. De fördelas till lokalgrupper runt om i landet som betalar matkassar, busskort, kläder, sjukvård och enstaka övernattningar. Behoven är skriande och växande – framför allt i storstäderna.

Bli månadsgivare! Samla in på arbetsplatsen! Bankkonto SEB 5368 11 065 76 Bankgiro 5228-2381 Swish 123 583 19 04

Hemsida http://stottepelaren.se Kontakt info@stottepelaren.se

I samarbete med ”Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!”

Han brukar inte klaga och ber sällan om något. Alltid artig, välvårdad och mån om att fråga hur jag mår. Nu ringde han mig och undrade om jag visste någon plats åt honom för någon natt. ’Tack vare SL-kortet jag fick av dig behöver jag inte vara ute hela natten' sa han tacksamt. Han är 18 år och bor i Sverige, ett av världens rikaste länder. En stöttepelare i Stockholm

H I S T O R I S K A M U S E E T V I S A R

100% kampSveriges historia

H I S T O R I S K A M U S E E T V I S A R

100% kamp100% kampSveriges historia

Läs mer på historiska.se Narvavägen 13–17 Stockholm

MOTTAGANDE OCH INTRODUKTION AV NYANLÄNDA ELEVEREn bra början – mottagande och intro duktion av nyanlända elever och En god fortsättning – Nyanländas fortsatta väg i skola och samhälle, är två böcker som ger konkret handledning inför mötet med nyanlända elever. Här inklu-deras språkvetenskap, pedagogik, psykologi och erfarenheter ur ett lärarliv, för att elever ska få möjligheter till en bra skolgång och en fortsatt god väg genom livet.

BESTÄLL PÅ STUDENTLITTERATUR.SE/

INKLUDERING

NYHET

Ordfront.indd 1 2018-03-26 13:11:28

ASYLRÄTTSTUDENTERNAAsylrättstudenterna är en ideell förening bestående av juriststudenter.

Vi erbjuder kostnadsfri juridisk rådgivning till asylsökande ochpapperslösa. Kontakta någon av våra lokalföreningar:

stockholm@asylrattstudenterna.segoteborg@asylrattstudenterna.semalmolund@asylrattstudenterna.seuppsala@asylrattstudenterna.se

www.ordfrontforlag.se

MER LÄSNING FRÅN ORDFRONT FÖRLAG:Specialerbjudande till

Ordfronts medlemmar

Pelle Andersson:

Vissa dagar tänker jag att vi behöver ett nytt språk för att tala om orättvisor, förtryck och den groteska rovdriften på vår egen planet – andra dagar hoppas jag att vi redan har ett språk. Alla de som gått före oss och offrat både liv och hälsa för att världen ska bli bättre, de har redan uppfunnit det.

Tyvärr har de som tog makten ifrån dem använt samma språk – fortfarande sjunger högersossar och anhängare av Pol Pot eller Stalin samma sång på första maj – Internationalen.

De demokratiska radikala socialisterna – som fortfarande tror på rättvisa, jämlikhet och en planet som det går att bo och leva på sjunger samma sång som de nuvarande makthavarna som vill stänga våra gränser och sälja vapen till Saudiarabien.

Det finns ett språk.Och kanske är det inte språket det är fel på.Det är motståndet. Och systemet.Det svåra är att varje revolution bär med sig nya makthavare och varje makt-

havare kan lätt förledas att tro att just hen bör behålla makten i evighet. Varje ny dag slutar i natt. Men varje natt slutar också med en gryning som lyser över oss.

När jag läser vittnesmålen från den ryska revolutionen i Michail Zygars mastodontverk Imperiet måste dö, så inser jag att den ryska revolutionen var just en sådan morgon när det kändes möjligt att andas, orden föll rätt och många röster hördes – en tid av förändring och möjligheter. En tid av frihet. När jag läser väcks insikten om att friheten alltid är en möjlighet, att förtrycket är en sjukdom. Innan revolutionen stelnade och skapade sin egen tyranni så fanns friheten som möjlighet och därav kan vi lära mycket. Se språket i vitt-nesmålen, se det karnevaliska, idérikedomen och varningarna, som tyvärr besannades.

Samma känsla drabbar mig när jag läser gamla tal av August Palm, makten var ännu inte tagen, morgonen hade inte randats när han i Malmö ställde sig frågan: Vad vilja Socialdemokraterna? Då var det ännu öppet, språket var ännu formbart och friheten var ännu en möjlighet.

När Göran Greider i Liten bergspredikan för socialister skriver det tal som Stefan Löfvén borde hålla på första maj så kan jag känna hur frihetsvinden åter får fanorna att fladdra. Göran Greider står mitt i en förstelnad och idélös social-demokrati som glömt vad den en gång ville och vart den ska, men hans ord fångar vinden och får mig att inse att det funnits där hela tiden, förändringens språk.

Nu ska vi bara göra det till verklighet!Pelle Andersson

PELLE ANDERSSON är VD och förläggare på Ordfront förlag

I Imperiet måste dö har den ryske journa-listen och författaren Michail Zygar, som tidigare gett ut den uppmärksammade Männen i Kreml på svenska, samlat vittnes-skildringar inifrån den ryska revolutionen. Resultatet är en levande berättelse om Rysslands korta och exotiska experiment med ett medborgarsamhälle som strax so-pades bort av den kommunistiska revolutio-nens despotism.

I Liten bergspredikan för socialister skriver Göran Greider det långa tal till socialdemo-kratin och vänstern som ska ge dem hopp och skapa möjlighet för vänstern att växa igen. Det innehåller de krav som Stefan Löf-ven borde ställa på sig själv och sin rörelse, de frågor om jämlikhet som Socialdemo-kraterna borde driva för att ingjuta hopp i den brett definierade arbetarklassen och få förutsättningar att förändra Sverige.

Det är det röda och gröna tal som Löfven borde hålla 1 maj 2018 inför valrörelsen.

Sven Wollters nya roman Britas resa är en rik berättelse om två kvinnor i två helt olika tider men som ändå har mycket gemensamt – de slåss, de flyr, de lever och tar för sig av kärleken.Berättelsen spänner över i det närmaste tre hundra år och stora geografiska avstånd men perspektivet är hela tiden tydligt – vilket pris kvin-nan tvingas betala för sin frihet. Och sin kärlek.

SOM ORDFRONTMEDLEM kan du köpa Imperiet måste dö och Liten bergspredikan för socialister till paketpriset 330 kr inkl frakt (180 kr styck om du köper en av dem). Mejla din adress till marknad@ordfrontforlag.se och skriv »Ordfrontmedlem + Imperiet + Liten bergspredikan« i ämnesraden så skickas böckerna till dig inom några dagar. Det går även bra att beställa via post: Order, Ordfront förlag, Box 17506, 118 91 Stockholm.

Vänner, kamrater, mötesdeltagare!

FOTO

: JA

N-Å

KE

ER

IKSS

ON

Thomas Tidholms nya diktsamlingRösterna från Avocadobergen är nog ingen dystopi. Kanske är det istället en utopi – vad vi med lite tur kan uppnå, om vi tar oss ut ur kon-sumtionssamhället med livet i behåll. Allt berättas med största medkänsla. En stor, ibland ganska varm sol lyser över det hela.

O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 494 8 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8

/ Föreningen Ordfront / / Föreningen Ordfront /

Ny lag som kartong mot takläckaANNA WIGENMARK:

HUR STÅR DET TILL med demokratin och den konstnärliga friheten i Ryssland? Hur är det att verka som kulturarbetare i landet? Den 18 maj bjuder vi in till samtal på Teater Tribunalen i Stockholm. I samtalet, som hålls med stöd av Stockholm Stad, deltar de ryska konstnärerna och f.d. Pussy Riot-medlemmarna Aleksei Knedlyakovski och Lucine Dzanyan och musikern Michail Borzykin. Vi visar också ett urval av Alekseis och Lucines konst, och håller en spelning med Michail Borzykin. Samtalet den 18 maj är det första i en samtalsserie på temat som kommer att hål-las under året. På ordfrontmagasin.se kan du läsa översättningar av Borzykins dikter. Mer om eventet hittar du på ordfront.se

ANNA WIGENMARK:

Anna Wigenmark, människorätts-jurist och generalsekreterare för Föreningen Ordfront.

UNDER VÅREN har Ordfront hållit en kurs i mänskliga rättig-heter i samarbete med vår granne Birkagården. Efter ett lyckat samarbete är det nu klart att kursen kommer att gå igen till hösten. Kursen är för dig som vill lära dig mer om dina rättigheter och vill ha verktyg att kunna stå upp för dem. Läs mer om kursen på birkagarden.se

Kursen kommer även att gå på Eskilstuna folkhögskola, både som en längre kurs under hösten och som en kortare sommarkurs i juli. Besök eskilstunafolkhogskola.nu för mer information och anmälan.

Samtal om demokratiläget i Ryssland

Ett viktigt år för demokratinI SEPTEMBER är det val i Sverige, och det är ett viktigt år för demokratin. Ofta tar vi vår demokrati för givet, men vilka utmaningar står demokratin inför och hur starkt är skyddet för våra grundläggande rättigheter? Under våren har vi inlett en samtalsserie om demokrati. Nästa samtal kommer att hållas under Allmändalen i Botkyrka i juni. Evenemanget som är ett alternativ till Almedalen i Visby, hålls i år den 2-3 juni på Mångkulturellt centrum i Botkyrka. Ordfront håller ett samtal och ordnar en tips-runda på tema demokrati.

Populär kurs i mänskliga rättigheter fortsätter

DET HÄR SKULLE egentligen vara en krönika om det jag i besvikelse gått omkring och kallat för »utpressarlagen«. Istället blir det en text om samma lag, men med något annorlunda vinkel. Kanske kan man kalla det för livräddarla-gen – för bakom studiekraven handlar det om att rädda liv – samtidigt är det lagförslag med så många rättssäkerhetsbrister att intentionen med lagen ris-kerar att helt omkullkastas.

Egentligen hörs det redan på titeln, »lagen om ändring av lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sveri-ge« att det handlar om lagmäs-sigt svårtolkade undantag till en redan antagen »undantags-lag«. Regeringen väljer att, utan större självkritik, presen-tera förslaget som »Ny möjlig-het till uppehållstillstånd«.

Som om det handlade om något nytt, generöst och

välkomnande förslag. Och inte ett försök att täppa igen ett gigantiskt hål i »asylrättstaket« med pappkartong.

Men låt oss ta det från början. 2015 presenterade regeringen den nya tillfälliga asyllagen. Den skulle bland annat införa tillfälliga uppehållstillstånd (minst ett år, högst tre) istället för permanenta för perso-ner som anlänt efter den 24 november 2015. Lagen ska alltså tillämpas parallellt med den vanliga utlänningslagen beroende på när en person an-länt till Sverige. I sig en ganska rättsvidrig och kritiserad regel. Den tillfälliga lagen begränsar också familjeåterföreningar på ett sätt som starkt kan ifrå-gasättas ur människorätts-synpunkt. Lagen motiverades publikt med att Sverige inte klarade att ta emot fler flyk-tingar – men i lagmotiven hänvisas snarare till att lagen behövdes för att förmå övriga EU-länder att ta ansvar för de flyktingar som sökt skydd i Eu-ropa mot krig och förföljelse.

Enkelt förklarat innehåller delar av lagen möjlighet till förlängda tidsbegränsade up-pehållstillstånd – framförallt för barn, barnfamiljer eller ensamkommande unga upp till 24 år om de studerar. Grupper som i de flesta fall skulle ha fått permanenta uppehållstillstånd

enligt den vanliga utlän-ningslagen. Erbjudanden om jobb – på vilket den enskilde kan försörja sig – ska enligt den tillfälliga lagen dock kunna ge permanent uppehållstillstånd.

Den politik som den tillfäl-liga lagen tillsammans med gränskontroller och återför-visningar enligt Dublinförord-ning med mera, ville signalera var tydlig: Sverige är inte ett asylvänligt land, välj andra alternativ. För regerande soci-aldemokrater var det kanske inte ingrepp i asylrätten som gjorde tillräckligt ont – men för regeringspartikollegan Miljöpartiet har det varit plåg-samt och kostsamt. Så tillkom också ganska snabbt den första förändringen – gymnasielagen – som skulle förtydliga vad som gäller om en ung asylsökande påbörjat en gymnasie- eller motsvarande utbildning. I korthet ska studier (för unga upp till 25 år) generera längre uppehållstillstånd – eller omkring 6 månader längre än själva utbildningen.

Ett av många problem med den tillfälliga lagen var alla datum, åldrar och tider som blandades in i prövningen. Och när Migrationsverket valde att lägga de svårbedömda fallen på hög visade det sig ofta vara de ensamkommandes ären-den som sköts på framtiden. Fallen ramades dessutom in av

integritetsingripande ålders-bestämningar som i flera fall ledde till åldersuppskrivningar och till och med utvisningsbe-slut. Enligt de beskrivningar av fallen som nätverk som »#vi står inte ut« redovisat verkar det ligga på den enskilde unga personen att bevisa sin ål-der snarare än på Migrations-verket att bevisa motsatsen – och åldersbestämningarna gjordes snarare för att ute-sluta människor från skydd än tvärtom.

Den nya lagförändringen som nu presenteras – den an-dra ändringen av den tillfälliga lagen som egentligen upphör 2019 – är tänkt att tillmötesgå den massiva kritik som många asylrättsorganisationer och nätverk påtalat, nämligen att ge unga som väntat i 15 månader eller mer på up-pehållstillstånd på grund av Migrationsverkets långa hand-läggningstider, en ny rätt att få stanna. Om de har för avsikt att börja studera.

För de enskilda personerna – enligt regeringen handlar det om 9000 ensamkommande som kan få stanna under tiden de studerar (med möjlighet till permanent uppehållstillstånd om de sedan får arbete) är det här naturligtvis en oerhört viktig lag – om den antas. Och intentionerna med lagen mot-tas positivt av alla organisatio-ner som arbetar med asylrätt.

Samtidigt är lagförslaget, som det är skrivet idag, omgärdat av så många brister och fråge-tecken att ett stort antal tunga juridiska remissinstanser mer eller mindre helt förkastar lagen.

Därför vill jag kalla lagen för en utpressarlag … eller en livräd-darlag. Regeringen må anse att lagen ger mer än bara dispens från tillämpning av den tillfäl-liga asyllagen – och att det är ett försök att förtydliga syftet med reglerna om uppehålls-tillstånd för ensamkommande som studerar. Men till syvende og sidst är det främst en grupp av ensamkommande som avses – unga människor från Afgha-nistan. Ett land som Migra-tionsverket bedömt att det är möjligt att återsända vuxna till eftersom det ska finnas intern-flyktsalternativ. Dit många av de unga som hunnit bli vuxna i väntan på uppehållstillstånd nu ska återsändas. Det absolut bästa ur ett asylperspektiv hade varit för Migrations-verket och regeringen att slå fast att Afghanistan inte är ett säkert land att sändas tillbaka till.

Den bedömningen görs redan av en rad internationella or-ganisationer. Det hade säkert också gått att skapa en mera generös åldersbestämning,

där tiden för ansökan hellre än tiden för beslut haft större betydelse. Men så länge inga sådana beslut föreslås – då blir »nya möjligheter till up-pehållstillstånd« – med alla sin rättsosäkerhet det enda alternativ som återstår – om man vill rädda 9000 unga män-niskors liv. Omedelbart rädda liv – eller skapa rättssäkra regler som skyddar asylrät-ten. Man önskar att det gått att kombinera men just nu, känns det som utpressning.

ANNA WIGENMARK är människo-rättsjurist och generalsekretare för Föreningen Ordfront.

*För övrigt anser jag att den tillfälliga lagen ska skrotas.

WIK

IME

DIA

CO

MM

ON

S

5 0 | O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8

/ Mänskliga rättigheter /

FÖRENINGEN ORDFRONT är huvudman och huvudarrangör för Mänskliga Rättighets-dagarna (MR-dagarna) som är Nordens största mötesplats för praktiker, forskare, myndigheter, politiker och ideellt engage-rade som arbetar med eller vill lära sig mer om mänskliga rättigheter. Huvudtemat för årets arrangemang är»Rätten till ett liv fritt från våld.« Inom ramen för årets tema kom-mer många olika aspekter av våld som en rättighetskränkning att lyftas. Programmet kan exempelvis behandla sexualiserat våld, politiskt våld, strukturellt våld, hatbrott och trakasserier, hat och hot på nätet, mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och våld i konfliktzoner. Det blir en djupdyk-ning i de strukturer och bakgrundsfaktorer som ligger bakom våldet: Vilka är förövarna och vilka utsätts för våld? Hur påverkar maktstrukturer relaterade till exempelvis kön, etnicitet/vithet, funktionalitet, klass, könsidentitet, sexuell läggning, religion och ålder sannolikheten att ta till våld eller utsättas för våld?

FRITT FRÅN VÅLDRÄTTEN TILL ETT LIV

O R D F R O N T M AG AS I N 2 . 2 01 8 | 5 1

/ Till sist /

Ja, jag vill bli medlem i Ordfront, skicka ett medlemserbjudande. Ja, jag vill prova tre nummer av Ordfront magasin för 129 kronor.

KAN SKICKAS

OFRANKERAT

INOM SVERIGE.

ORDFRONT

BETALAR PORTOT

NAMN

FÖDELSEÅR

ADRESS

POSTNR & ORT

E-POST/TEL

Bli medlem i Ordfront eller prova tre nummer av Ordfront magasin!

I medlemskapet ingår en årsprenumeration på Ordfront magasin, två välkomstböcker, rabatter på evenemang och kurser, samt möj-lighet till engagemang i någon av våra lokal-föreningar. Att vara medlem i föreningen Ordfront innebär också att stödja ett viktigt alternativ i svenskt samhälls- och kulturliv.

Ett år kostar 490:– (290:– för den som är under 25 år)Tre nummer av Ordfront magasin kostar 129:–

Fyll i talongen så får du ett medlemserbjudande med posten. Eller gå in på www.ordfront.se och bli medlem direkt.

GLÖM INTE att ge bort ett år med Ordfront magasin till någon du tycker om.

TILL:

Föreningen Ordfront

Svarspost 20626625

110 06 Stockholm

Programmet vill också öppna för diskus-sioner om våldets konsekvenser för den enskilde och för samhället i stort, samt ge ett mer framåtblickande och lösningsori-enterat fokus genom att visa metoder och positiva exempel på hur våld i alla dess former kan motverkas och förebyggas. Hur kan ett gemensamt arbete för att skapa förutsättningar för ett liv fritt från våld se ut? Går det att bygga bort våldet? Hur kan skadliga normer om makt, värdighet och betydelse som t.ex. maskulinitetsnormer förändras? Vad finns att lära från förso-ningsprocesser både i Sverige och globalt för att få en fredligare värld och förhindra att våld återuppstår?

Årets tema har beslutats i samråd med arrangemangets huvudarrangörer samt lokala partners. Att utsättas för våld är att utsättas för en kränkning av sina mänsk-liga rättigheter och att gå fri från våld är en mänsklig rättighet. När våld utövas mot en människa innebär det ofta också ett hinder för den enskilde att utöva sina rättigheter.

Våldet kan ta många former, allt ifrån direkt fysiskt, psykiskt och sexualiserat våld till strukturellt våld, ekonomiskt förtyck och försummelse av grupper med mera. Hot om våld utgör också ett demokratiproblem då det kan utövas för att tysta och margina-lisera vissa grupper i samhället. Våldet är därför ett problem för hela samhället och inte endast för dem som utsätts för våld.

MR-dagarna har blivit Nordens största mötesplats för mänskliga rättighetsfrågor. Varje år finns cirka 200 organisationer på plats för att arrangera program eller ställa ut med monter. Här kan du som är intres-serad av och vill lära dig mer om mänsk-liga rättigheter möta experter, aktivister, forskare, politiker, myndigheter, ideellt engagerade och allmänt intresserade under tre dagar fyllda av aktiviter.

Nu är biljetterna släppta till årets konfe-rens. Fram till och med 30 juni är det 30 % rabatt i flera biljettkategorier. För mer information om årets program och biljett-bokning se www.mrdagarna.se.

Bild från MR-dagarna 2017.

FOTO

: EV

ELI

NA

RÖ

NN

BÄ

CK

I Ordfronts sommarnummer tar vi upp resorna och transporterna. De härliga, de nödvändiga – de ohållbara?

Och vår granskning av den svenska asylprocessen fortsätter.

I din brevlåda eller mailbox 15 juni

Flyget, tåget, klimatet, samvetet och semestern

PIX

AB

AY

POSTTIDNING BAvsändare: Ordfront magasin,Box 6309, 102 35 StockholmVid eftersändning på grund av definitiv avflyttning returneras tidningen med uppgift om ny adress 9 789187 165221

ISBN 978-91-87165-22-1

FARR försvarar asylrättenFARR försvarar asylrätten på alla plan - i enskilda ärenden, i manifestationer, på sociala medier, i artiklar och seminarier, i samarbete med andra frivilligorganisationer och i direkt diskussion med myndigheter, politiker och riksdagen.

FARR ger råd och stödFARR ger dagligen råd och stöd till människor som sökt skydd i Sverige och till stödpersoner. Det sker bland annat genom mail och telefonrådgivning, besök hos förvarstagna och asylrådgivning av frivilliga vid språkcaféer och andra mötesplatser på många ställen i landet.

FARR sprider informationFARR är ett politiskt och religiöst oberoende nätverk av individer och över 60 medlemsföreningar som arbetar för att stärka asyl-rätten. FARRs hemsida är en informations- och kunskapsbank om asylregler och praxis och om vad som händer i asylrättsrörelsen. FARR granskar Fort Europa EU:s asylpolitik blir allt mer restriktiv. FARR granskar och försöker påverka de senaste förslagen från EU, genom remissvar, samarbeten på nationell och internationell nivå och dialog med representanter i EU–parlamentet.   FARR kämpar för ett humanare SverigeSverige har ett rykte som humanitär stormakt men det har alltid funnits en restriktiv baksida. Det har behövts kamp för humanitet och rättssäkerhet. Idag föreslår våra folkvalda politiker lagar som öppet inskränker asylrätten i Sverige. FARR visar på konsekvenser av lagändringarna och arbetar genom opinionsbildning för att Sveriges humana och öppna sida ska bevaras och utvecklas.

Vill du stötta FARRs arbete för en rättssäker och solidarisk flyktingpolitik? • Swisha ett bidrag till 123 327 89 83!• Sätt in pengar på vårt plusgiro 52 08 90-5, bankgiro 206-3287 eller vårt bankkonto 9960-420 520 8905. Märk din betalning ASYLRÄTT• Stöd oss månadsvis genom att ordna en stående överföring via din bank.

Bli medlem i FARR — använd kupongen på www.farr.se

FEM SKÄL ATT STÖDJA FARR

Flyktinggruppernas Riksråd

Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, arbetar för en rättssäker och solidarisk flyktingpolitik

FARR försvarar asylrättenFARR försvarar asylrätten på alla plan - i enskilda ärenden, i manifestationer, på sociala medier, i artiklar och seminarier, i samarbete med andra frivilligorganisationer och i direkt diskussion med myndigheter, politiker och riksdagen.

FARR ger råd och stödFARR ger dagligen råd och stöd till människor som sökt skydd i Sverige och till stödpersoner. Det sker bland annat genom mail och telefonrådgivning, besök hos förvarstagna och asylrådgivning av frivilliga vid språkcaféer och andra mötesplatser på många ställen i landet.

FARR sprider informationFARR är ett politiskt och religiöst oberoende nätverk av individer och över 60 medlemsföreningar som arbetar för att stärka asyl-rätten. FARRs hemsida är en informations- och kunskapsbank om asylregler och praxis och om vad som händer i asylrättsrörelsen. FARR granskar Fort Europa EU:s asylpolitik blir allt mer restriktiv. FARR granskar och försöker påverka de senaste förslagen från EU, genom remissvar, samarbeten på nationell och internationell nivå och dialog med representanter i EU–parlamentet.   FARR kämpar för ett humanare SverigeSverige har ett rykte som humanitär stormakt men det har alltid funnits en restriktiv baksida. Det har behövts kamp för humanitet och rättssäkerhet. Idag föreslår våra folkvalda politiker lagar som öppet inskränker asylrätten i Sverige. FARR visar på konsekvenser av lagändringarna och arbetar genom opinionsbildning för att Sveriges humana och öppna sida ska bevaras och utvecklas.

Vill du stötta FARRs arbete för en rättssäker och solidarisk flyktingpolitik? • Swisha ett bidrag till 123 327 89 83!• Sätt in pengar på vårt plusgiro 52 08 90-5, bankgiro 206-3287 eller vårt bankkonto 9960-420 520 8905. Märk din betalning ASYLRÄTT• Stöd oss månadsvis genom att ordna en stående överföring via din bank.

Bli medlem i FARR — använd kupongen på www.farr.se

FEM SKÄL ATT STÖDJA FARR

Flyktinggruppernas Riksråd

Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, arbetar för en rättssäker och solidarisk flyktingpolitik