Urbanforskningens dag 8 juni 2012, Chokladfabriken Malmö Urbanforskningens dag är ett samarrangemang mellan Institutionen för urbana studier vid Malmö högskola, SLU Alnarp, Kommission för ett socialt hållbart Malmö och Institutet för Hållbar Stadsutveckling.

Det duggregnade lätt på morgonen den 8 juni när jag lite efter kl. 7 på morgonen gick över Möllevångstorget med min lilla pirra där jag lastat konferensmaterial inför Urbanforskningens dag på Chokladfabriken i Malmö. Några gäster var på plats väldigt tidigt och njöt av frukosten medan vi som stod bakom arrangemanget ställde saker på plats och förberedde oss inför den stora dagen. Vi hade fått in över 90 anmälningar och stämningen var förväntansfull.

Så var det dags; Magnus Johansson, Fil.dr. i pedagogik. Lektor i miljövetenskap. Programledare för mastersprogrammet Hållbar stadsutveckling hälsade alla välkomna liksom dagens första talare upp på scen: Katarina Pelin, Malmö stads miljödirektör. Katarina höll en spännande och inspirerande presentation, dessutom utan powerpoint, med titel: ”Framtidsbilder om Malmö: den täta, gröna, hållbara staden, eller…?”

Katarina inledde sin presentation med den ”bittra” sanningen: ”Jorden behöver inte oss människor men vi klarar oss inte utan jorden”. Så med den tankeställaren som utgångspunkt; för vem är det vi jobbar inom det offentliga, privata sektorn och högskolan? Jo vi jobbar åt människan. Med människan i fokus i ett system kan vi skapa oss ett gott liv; därefter faller det sociala, ekologiska och ekonomiska på plats men vi behöver bygga upp strukturer så att vi kan fortsätta ha ett drägligt liv. Det står mig upp i halsen när någon försöker kidnappa ett av ”benen” och säger att det är viktigare och mer i centrum än något av de andra. Vi är alla beroende av varandra och måste samarbeta för att få en hållbar framtid. Om hela världen skulle leva som vi lever i Malmö skulle vi behöva tre jordklot. WWF har något de kallar för ”overshoot day” vilket innebär hur mycket vi på jorden tillsammans konsumerat en viss tid på året av de naturresurser som finns utan att ta av våra barn och barnbarns resurser. Den dagen infaller tidigare och tidigare för var år som går och således är det viktigt att vi kommer fram till hur vi kan konsumera på ett resurseffektivt sätt?

Katarina Pelin talade om de absolut avgörande faktorerna för en hållbar stad;

- SKOLA - Alla barn ska gå ur skolan med bra betyg- JOBB – sysselsättning måste finnas till var och en - KREATIVA NÄRINGAR - Malmö ska inte bara vara en kunskapsstad; det ska även finnas

tjänsteföretag. Det är spännande att hitta en koppling för att undersöka var de nya jobben finns. För att säkra näringslivet för invånare i Malmö behöver vi höja ribban vad gäller Malmö stads attraktivitet; som det ser ut nu så kommer folk annars flytta och bosätta sig någon annanstans.

- HEJ-FAKTOR - Malmö är en stad där ”Hej-faktorn” ska vara hög; det vill säga en stad med en hög tillit där man hejar på varandra. På så sätt så avanonymiseras staden. Katarina föreslår att Malmö kanske borde införa en ”hej-dag”

- RESURSEFFEKTIVITET – vi ska inte bygga på åkerjorden – vi behöver den för att odla på så att vi kan äta grödor.

- KONSUMTION - förespråka god handel och konsumtion, det finns gott om spännande idéer angående återvinning.

Malmö kan bli tät och grön utan att växa ut på åkerjorden; men för detta behöver vi använda infrastrukturen på att mer effektivt sätt. Detta kan såklart vara komplext men med ett gott transportsystem för handel kan vi få en blandad stad som bygger på trygghetsfrågor; en stad där man kan bo och jobba på samma plats. I Malmö är det lätt att transportera sig utan att äga bil. Vi vill att våra medborgare ska tänka gång, cykel, kollektivtrafik och sist personbil. För detta krävs en stor tillgänglighet. ”Det ska vara lätt att leva hållbart” säger vi i Malmö stad; för att leva upp till denna slogan; måste vi dels vara resurseffektiva i alla lägen men framförallt måste vi ha med oss Malmöborna. Malmö är en ung stad som består av 174 olika nationaliteter. Att var en ung stad är bra eftersom unga människor ofta är engagerade i samhällsutvecklingen.

Inför den hållbara framtidsstaden 2032 har Malmö stad satt upp höga mål; bland annat krav om att staden ska försörjas på 100 procent förnybar energi. Malmö stad har höga ambitioner vad gäller energifrågor; vilket är en stor utmaning med tanke på det extrema energiberoende vi har, främst med tanke på värme. Det är viktigt för Malmö stad att vi gör oss oberoende från krigiska länder vad gäller energiförsörjning. Många av de länder som vi idag köper energi från, Norge exkluderat, går tvärt emot Sverige vad gäller etiska frågor.

För att nå dit vi vill energimässigt med Malmö stad behöver vi hjälpa näringslivet och privat verksamhet det vill säga privata energibolag att hitta nya affärsmodeller där man vågar och välkomnar att sätta upp långsiktiga mål. När man talar om energi och att spara energi så ger man sig genast in i andra frågor. Så hur gör man för att få ihop allt det här? Hur gör vi för att nå de mål vi satt upp. Jag är övertygad om att det handlar om gott ledarskap liksom gott politiskt ledarskap! Ilmar Reepalu har gjort ett mycket bra jobb men det är inte riktigt hela sanningen; samtliga politiska partierna har ställt sig bakom 2030-målen tillsammans med kollegerna inom den offentliga sektorn och de ledare som finns där, det vill säga Malmö stads direktörer. Alla kämpar som galningar för att nå 2030-målen! Vi har inget facit – vi måste hela tiden testa oss fram. För detta krävs kraftfullt ledarskap och mod och Malmö ska ligga i framkant hela tiden.

Malmö kan utmärka sig på världsmarknaden konkurrenskraftigt mycket med hjälp av stadens kunskapsdelning. Fler och fler märker att genom att dela med sig kunskap får man kunskap tillbaka. Kunskapsdelning måste bygga på generositet och tillit; man måste dela med sig. Att patentera kunskap är förlegat. Delad kunskap är jätteviktigt. För att kunna sprida, dela samt ta till sig kunskap krävs att man kan lyssna; ”vad är det folk egentligen säger”. Ekorrar; Katarina talar om humankapital och något som hon kallar ekorrar, vilka hon säger är otroligt viktiga för Malmö stad. Ekorrarna finns i alla system; de omvärldsbevakar, spejar, spanar och har extra starkt fokus på samverkan. Ekorrarna hjälper till att söka externa medel, de projektifierar och har koll på vem som gör vad. Katarina Pelin, Malmö stads miljödirektör avslutar sin tänkvärda presentation med:Vi måste finna vad det är som gör livet värt att leva? Vad gör oss lyckliga?Företag som kan knäcka den nöten; som försörjer sig på att sälja mera livskvalitet och koncept som gör oss glada - det är det vi behöver!

Tim Delshammar, landskapsarkitekt och lektor vid Institutionen för landskapsplanering Manegement, design och konstruktion, SLU Alnarp, tackade Katarina Pelin efter en rungande applåd från publiken. Han uppmärksammar publiken på att det kommer finnas plats för frågor i slutet av dagen som avslutas med en paneldebatt. Under bensträckarpausen var det många av oss som smet en trappa ner till Chokladfabrikens mysiga matsal för att dricka några slurkar kaffe. Därefter var det dags att lyssna till Urbanforskningens dags andre talare; Joakim Palme, Professor i statskunskap Uppsala universitet, vars presentation hade titeln ”Välfärdens utmaningar: Towards a social investment welfare state?”

Joakim Palmes startade sitt anförande med att ta avstamp i Brundtlandsrapporten 1987 för att sedan presentera fyra utmaningar och en möjlighet;

Utmaningar1. Åldrande befolkningar2. Globaliseringen av ekonomin3. Ekonomisk kris4. Politisk handlingsförlamning

Möjligheten1. Den sociala investeringsstrategin

Joakim poängterade att välfärd inte är ekvivalent med välfärdsstat, då välfärd utgörs av individers resurser, som gör det möjligt att styra livsvillkoren och öka handlingsutrymmet. Liksom att det innehåller flera dimensioner såsom hälsa, arbete, inkomst, utbildning, social förankring och trygghet samt politiskt deltagande. Vidare så är det lättare att enas om vad som är ofärd, än vad som utgör det goda livet.

Välfärdspolitikens medel utgörs av: Stat – kommun – marknad – tredje sektorn och familjen.Resurs för individen som till exempel A-kassaFörsäkring inför framtida behovInvestering i framtidenTillgänglighet och kvalitet i resurser

Samspel mellan olika aktörer är goda spelmedel/regler det vill säga smörjmedel för välfärdspolitiken. Efter flerhundraårig utveckling mot lika rättigheter hade 1900-talet en stark expansion vad gällde rättigheter och skyldigheter. Två genomgripande processer medför fundamentalt förändrade förutsättningar för det svenska välfärdssystemet; - den åldrande befolkningen, med ökat tryck på omfördelning mellan generationerna och - Svenska välfärdsstaten globalisering av ekonomi, skatt, kapital, arbete, vilka leder till att möjligheterna minskar och behovet ökar

Lissabonstrategin 2010; det gemensamma målet då bestämdes ”den mest konkurrenskraftiga och dynamisk kunskapsbaserade ekonomin i världen, kapabel till hållbar utveckling med fler och bättre jobb och bättre social sammanhållning.” Behovet av att upprätta Lissabonstrategin kom av att det fanns en önskan att modernisera politiska och ekonomiska integrationen. Hotet mot ökad jämlikhet förändrade demografiska migrationsströmmar. Nya framtidsagendan 2020 preciserar vad kunskapsekonomin är vad gäller färdigheter, yrkeskunnande, innovationer, forskning och utbildning med fokus på: tillväxt, grön, hållbar och inkluderande samt även på fokus på utgiftsminskning. Finanskrisen startade i samband med Lehman Brothers konkurs

hösten 2008, därefter blev det problem inom EU som senare ledde till den globala finanskrisen 2010 som gick över i en humankapitalrespons. Institutet för framtidsstudier ansåg att humankapitalrespons varit i behov av ökade omformuleringar.

BarnafödandeArbetskraftUtbildningsinvesteringar

De Europeiska länderna behövde förändra fördelningsaspekter liksom förändra tidsaspekter för att kunna se bortom krisen och titta mot horisonten. Tack vare eller snarare på grund av klimatfrågan tvingades man att göra detta och ur detta föddes sociala investeringar vilka vill stärka det sociala kapitalet, sociala relationer mellan människor på bland annat arbetsmarknaden. Vidare utvecklades en modell för att investera i människors förmågor: det vill säga en modell som fokuserar på:

- Offentligt finansierad barnomsorg- Kvaliteten i obligatorisk skolgång- Kraven på yrkeskunnande för unga- Den ”lärande ekonomin” förebygger– företag och anställda behöver ständigt förbättra

kompetenser- Humankapitalutbildning det vill säga man måste få möjlighet till kompetensutveckling och

lära sig ”på jobbet”.

Konkurrenskraft i jämförelse hjälper den ekonomiska livscykeln för alla och på så sätt kan man få fram förflyttningar av resurser mellan åldrar. Genom omfördelning per capita kan man få in de i arbetslivet som idag står utanför. Instrument vid sidan om:

- Social trygghet och inkludering- Fattigdom aldrig bra för social inkludering- Inkomstrelaterad försäkring- Makroekonomisk stabiliseringsfaktor- Människor attraktiva

Den ekonomiska livscykeln – för alla; i varje samhälle måste det finnas ett inter- generationellt överföringssystem:

- Genom familjen och andra sociala nätverk- Genom sparande i produktivt kapital eller andra tillgångar- Genom den offentliga sektorn

Foto: Clara Norell, En av Joakim Palmes slides från hans presentation som väckte stor uppmärksamhet.

Hur ska hållbarheten fungera? Vi måste ändra på räkenskapssystem; vi måste sluta att endast använda oss av BNP det vill säga inkomst mot konsumtion. Vi måste finna ett räkenskapssystem som visar på de avgörande faktorerna; hälsa, sociala relationer och utbildning. Sverige har halkat efter från att stå på medaljplats till att vara en del i klungan. Pensionssystemet kopplade till realsystem – socialförsäkring halkar efter och ojämlikheten ökar. Inkomstfördelningen i botten ökar. Andel som står utanför arbetsmarknaden ökar socialbidragens nivå har halkat efter och Sverige har många fattiga. Socialbidragen är 50 % av en svensk medianlön. Det är alltså så att fattigas inkomster har ökat men trots detta är folk fattigare. För att få igenom en förändring krävs nationella beslut. Joakim Palme säger att han tror att Tapio Salonen, med ekonomiskt stöd på ca 15 miljarder, kan åstadkomma en förändring gällande Sveriges barnfattigdom. Vi måste göra annan typ av investeringar – de insatser som görs kommer för sent. På kommunal nivå ser vi goda exempel som stödjer unga människors det vill säga samhällets olycksbarn genom att ge dem en tjänlig utbildning. MEN det krävs förändringar på nationell liksom global nivå.

Efter Joakim Palmes presentation passade det perfekt med en frukt- och vattenpaus då information och nya tankar kunde smältas. Det surrade i Kakaosalen av alla små informella samtal som uppstod. Därefter var det dags för dagens tredje presentation med titeln: ”Vilken roll kan den sociala ekonomin spela i framtidens välfärd?” som framfördes av Lars Trägårdh, Professor, Ersta Sköndal Högskola, medlem i Regeringens framtidskommission.

Lars Trägårdh om Sverige – Landet annorlunda. Foto: Clara Norell

Lars Trägårdh inleder sin presentation med: ”I Sverige kan du jobba till du är 75, det är åtminstone vad vår statsminister vill; samtidigt är det fullt lagligt att sparka någon i samband med 67-års födelsedagen”. Han fortsätter sedan att prata om svenskhet; I Sverige säger vi att: ”Svenskar är normala och invandrare är konstiga”, vilket i grunden är ett väldigt felaktigt uttryck. Traditionella värderingar överlag runt om i världen, exkluderat Sverige, är att värdesätta familjen, nationen, religionen som prioriteringar för det goda livet. Sekulära värderingar är upplysning och förverkligande av egna projekt. I Sverige är vi mer altruistiskaEn intressant paradox visar att trots att vi i Sverige är extremt individualiserade så har vi stor tillit till staten trots att modern individualisering brukar minska den sociala tilliten mot folkhemmet. De nordiska länderna är kända för socialdemokratin, välfärd och arbetsmarknaden. Ordet välfärd på engelska är som bekant ”welfare” vilket i sig betyder att man är bidragsberoende vilket i sig är en paradox då vi i Sverige ser välfärd som investering i faktiska individer. De nordiska länderna har varit vinnare i ekonomin. Det som kännetecknar de nordiska länderna är att den individuella resursen kan röra sig fritt genom vårt trygghetssystem. Den svenska statsindividualismen är emancipatoriskt genom att staten möjliggör för individsamhället.

Familj/civilsamhället; en modern svensk familj består av en man en kvinna och så har vi den svenska jämställdhetsprincipen. Skattereform bygger på att kvinnans inkomst ovanpå mannens inkomst håller kvinnor tillbaks på grund av att det visar sig att det är bättre att stanna hemma än att dessutom betala för barnpassning. Således är dagis ekvivalent med rättighet. En svensk teori om kärlek är att en autentisk kärleksrelation bara är möjlig av oberoende ekonomiska relationer. Risken finns att det annars uppstår ojämlika maktrelationer. Svenskar vill således bara vara i kärleksrelationer om de är ekonomiskt oberoende av varandra. Om man tar detta vidare till äldrevården; en äldre person vill hellre vara beroende av det offentliga än av den egna familjen och privata relationer

Den generella välfärdspolitiken; vårt svenska välfärdssystem bygger helt och hållet på att vi litar på varandra. Om många fuskar faller hela systemet ihop.

Utmaningar i Sverige är att få etisk kulturell mångfald. Svensk politik möjliggör och begränsar; alla är för mångfald och valfrihet så länge det inte finns något att välja mellan. Vi vill ha evidens och standardisering. Valfrihet innebär många olika aktörer som gör samma sak - detta i sig är dock inte mångfald. Nästa steg: Vad behöver vi för spelregler? Vad ska vi göra? Beroenderelationer – välgörenhetstänkande; vad skulle krävas för att det här ska bli verklighet? Olika privilegier riktig avdragsrätt för gåvor etc. Som avslutning nämner Lars Trägårdh att Sverige bör arbeta fram någon form av ny obligatorisk värnplikt som inte nödvändigtvis behöver inkludera krigiska inslag men som består i det som värnplikten var. Att i den tid då en pojke ska övergå till att bli man, vuxen och ansvara för sig själv sättas i ett sammanhang som innefattar att umgås med andra män i samma ålder från samhällets fulla socioekonomiska spektra, där en måste inrätta sig efter särskild disciplin liksom laganda; att kunna ta emot liksom delegera uppgifter. Samt att bo hemifrån under en längre period och ansvara helt för sina egna tillhörigheter.

Tim Delshammar tackade Lars Trägårdh för en spännande presentation och bjöd oss en trappa ner till Chokladfabrikens restaurant där lunchen skulle serveras. Vi fick i uppgift att i största möjliga mån sätta oss bredvid någon som vi inte kände väl sedan tidigare. På så sätt hoppades arrangörerna att intressanta diskussioner skulle uppstå. Jag fick det stora nöjet att hamna vid samma bord som eftermiddagens talare; Matilda Annersted, läkare och forskare vid SLU Alnarp. Vi hade ett mycket trevligt samtal där vi bland annat pratade om friskolor, kommunala skolor, utbildning i allmänhet samt hur man på bästa sätt guidar sina barn i livet. Efter lunchen tog vi kaffe och den utsökta lilla pralin som tillverkas i husets egna lilla chokladfabrik. Därefter var det dags att gå en trappa upp igen för fredagens eftermiddagspass. Några deltagare hade avvikit och nya ansikten hade intagit deras platser. De nyanlända var blöta från regnet som öste ner utanför Chokladfabriken men inne i Kakaosalen var mysfaktorn hög med tända ljus och upprymda konferensdeltagare.

”Kan naturen bidra till förbättrad folkhälsa?” var titeln på dagens sista presentation; framförd av Matilda Annerstedt från Institutionen för Arbetsvetenskap, Ekonomi & Miljöpsykologi Fakulteten för Landskapsplanering, SLU, Alnarp. Matildas presentation var rolig att följa; hon varvade hårdfakta med humoristiska inslag vilket lyfte stämningen på fredageftermiddagen.

Matildas presentation handlade om urbaniseringens påverkan på vår mentala hälsa. Hälften av världens befolkning (69 % 2050) lider av kroniska sjukdomar så kallad ”techno-stress” som kan tänkas uppstå bland annat på grund av sociala ojämlikheter. Matildas studier refererade bland annat till litteratur som Mental ohälsa (Peen et al. 2010, Acta Psychiatr Scand; Krabbendam & van Os 2005, Schizophr Bull) och hon frågar sig om urban miljö påverkar hjärnan och således även kan ha en bidragande orsak till social stress liksom kronisk stress. Det vill säga är vår kapacitet för att hantera stress påverkad av den urbana miljön vi lever i?

Foto: Clara Norell

Spelar miljön verkligen någon roll för hur vi mår? Människan är enligt läkarkåren en enskild komponent helt skild från sin miljö. Detta tankesätt fungerar inte längre i stil med hur vårt samhälle ser ut. Det blir svårare och svårare att studera människan som en biologisk klump skild från sin miljö. Den biologiska utvecklingen, hjärnan som styr och relaterar till vår omgivning har utvecklats väldigt sakta liksom samhällets utveckling. De senaste 100 årens industriella utveckling och snabba samhällsutveckling gör att det uppstår ett glapp mellan hjärnans något långsamma utveckling. Var är det således enklast att leva hållbart, förhindra sjukdom, slippa sjukvård?

Var skulle det vara enklast att trivas, må bra och frodas? Matilda menar att den socioekonomiska situationen och glappet i hälsa kan förändras om man inkluderar att studera hur folk påverkas av att bo nära grönska. Sociala ojämlikheter kan minska med hjälp av grönska och mer utsatta individer kan dra större fördel om de bor i gröna områden.

WHO pratar om ”healthy cities”; vad är det för faktorer som avgör om en stad är hälsosam? Saker och ting hänger samman – det går inte att se allting svart på vitt. Vi kan inte bara sitta i våra egna stuprör utan måste samverka. Baksidan av urbanisering – samband mellan urbaniseringsgrad och kroniska sjukdomar – olika faktorer såsom teknostress en typ av artificiell miljö upplevs som stressande. Sociala ojämlikheter som utgör stress. Stadsmiljö orsakar mental ohälsa och enligt Matildas forskning kan man se ett tydligt orsakssamband mellan urbanisering ökad stress och schizofreni.

En tysk forskargrupp undrade varför och tittade på tre olika grupper av människor: -uppväxta i stadsmiljö, -bosatta i stadsmiljö, -bosatta på landet. Det fanns en funktionell distinkt förändring hur man upplevde stress. Det limbiska systemet som hanterar känslor och minnen har även hand om stresshantering. När det limbiska systemet är ur balans blir vi mer känsliga för stress. Det visade sig att stadsgruppen låg i riskzonen för detta, det vill säga urban miljö påverkar den mentala hälsan. Orsaken till att vi drabbas av stress, dålig livsstil, och stress i sin tur leder till isolering rädsla, oro, osäkerhet, dålig miljö och återigen dålig livsstil. Detta i sin tur ökar utsläpp av fria radikaler vilket skadar våra mitokondrier, energiproduktioner. Stress är, enligt Matilda Annerstedt, roten till allt ont; vid skada av mitokondrierna ligger vi risigt till

då det ger upphov till en hel rad sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar och andra icke smittsamma sjukdomar.

Matilda hade en oerhörd sarkasm och berättar om sin forskning på ett härligt sätt. Hon vill se ökad satsning på förebyggande! I EU satsas det framförallt på trafiksäkerhet, den interventionella sjukvården, robotar, operationer, läkemedelsterapi. Matilda menar att genom förebyggande satsa en krona få tio tillbaka genom att använda natur som promotion och prevention. Gör det enklare att leva hälsosamt genom att koppla ihop grön stadsplanering med folkhälsovård som folk kan använda kostnadseffektivt. Detta är enligt Matilda särskilt viktigt i mindre bemedlade områden där det enligt hennes forskning har störst effekt. En ökad medvetenhet om naturens effekter på hälsan stimulerar också till ett ekologisk beteende. Bygg en grön och hållbar stad där det är enkelt att leva hållbart.

Tidigare forskning gällande natur och hälsa har påvisat: snabbare återhämtning från sjukdom, lägre stress hos trafikanter, fysisk aktivitet, coping vid livskriser, lägre kriminalitet, fysisk aktivitet och grönområden. En studie från England visar att barn som vistas mindre i grönområden ökar i vikt. Fridfull, rymdskapande natur och fysisk aktivitet skyddar mot mental ohälsa. 80 % mindre risk att drabbas av emotionell ohälsa med faktorerna ovan.

Miljö: ekonomi, urbanisering, klimatförändring, natur, social miljö, kultur, relationer, upplevelser, biodiversitet, kultur.

Vidare föreslår Matilda att man i större utsträckning bör använda sig av s.k. Ecosystem services (ekosystemtjänster). Vid diskussion kring förlust av icke-marknadsmässiga tjänster; ofta är det ekonomiska värdet av dessa högre an de marknadssatta nyttigheterna. Sätt dem istället i relation till folkhälsa - då skulle de höjas ytterligare.

Samarbete – kommer från den vita sektorn och är nu i den gröna sektorn, Samarbete – fundamentalt socialt beteende, neurohormonellt, dopamin, belöningInterdisciplinärt, transdisciplinärt.

Matilda avslutade sin presentation med att referera till en fråga om stress: det som framträder tydligast idag är att vi alla har talat om den höga vikten av faktorn samarbeten. ”Vi som är intresserade av hållbar utveckling måste börja prata samma språk”. Det är viktigt att sociala och ekonomiska hållbarhetsexperter förstår vad gröna stadsplanerare pratar om. Det är viktigt att läkare och socioekonomier förstår vad en gröning pratar om. För ett fruktbart samarbete ska kunna komma igång så behöver vi kunna prata eller åtminstone förstå samma språk, då skulle ekosystemtjänster kunna vara en användbar kommunikationsmodell.

Foto: Clara Norell, ISU

Efter Matildas inspirerande presentation blev det äntligen dags för publiken att interagera med dagens talare under dagens sista programpunkt: Gemensam frågestund och samtal med dagensFöreläsare som leddes av Sven-Olof Isacsson, Ordförande i Kommission, för ett socialt hållbart Malmö och professor emeritus i socialmedicin vid Lunds universitet.

Katarina Pelin svarar på en fråga från publiken om det skapar stress och press att utbilda sig? Intressant fråga; är det så illa till att vi har svårt att förstå varför vi ska utbilda oss – i så fall har vi mycket kvar att jobba med. • Hur ökar man tilliten i ett samhälle? Det behövs en konsekvent investeringsstrategi• Konflikten mellan valfrihet och segregation• Joakim Palme gick i försvar för Jan Björklund – han har (i alla fall) vågat ta i en väldigt het potatis – förstatligandet av skolan• Anna Balkfors, huvudsekreterare i Kommission för ett social hållbart Malmö, frågade: "Vad består era förslag av reformer av? Barn och unga snabbt ut i utbildning och arbetsliv – ingen rocket science direkt. Vad finns det för motkrafter?” Joakim Palme svarade först: "Rocket science behövs inte. 100 år tillbaka i tiden var barndom och ålderdom förknippade med elände. Vi ägnade 100 år att lösa de här frågorna. Nu är vi dåliga på att upprätthålla de systemen. Den nya sociala frågan är övergången från ungdomen till vuxenliv. Varför är det så många ungdomar som inte klarar övergången? Förändringar i samhällsstrukturen. De nya jobben är mer kvalificerade. Övergången till bostadsmarknaden kräver kreditvärdighet. Frågan

om att bilda familj har blivit en klassfråga igen. Vi behöver investera mer – det vill säga ta ut tillräcklig skatt eller låna pengar.• Matilda Annerstedt: "Viktigt att vi som är intresserade av en hållbar utveckling börjar prata samma språk, se det gröna, sociala samhället som en resurs. Eco System Services – bra begrepp."

Sven-Olov Isacsson pratar avslutningsvis om konsumtion; vad är den bästa kunskapen om miljön, tillväxten och så vidare nu när vi samtidigt pratat om att sänka konsumtionen.

Katarina Pelin svarar att arbetskooperativet Yalla Trappan är det bästa svaret på det, ett projekt där invandrarkvinnor, många ensamstående med barn som har mått dåligt och som varit exkluderade från samhället, arbetar idag med att laga saker, textilier, catering, de producerar inte nytt och är dessutom ett stycke nytt kultur i vårt samhälle. Det finns inget samband mellan ekonomisk tillväxt och konsumtion av naturresurser. Vi ska konsumera det som gör oss glada, inte naturresurser.

Lars refererar kring hållbarhet, konsumtion, ekologisk livsstil; alltför ofta intar de som jobbar med nämnda områden en hållning som har någon form av översittarvibb – där det handlar om att tala om vad den lilla människan ska göra, vi cyklar du åker privatbil. Det där med att det är vissa som står för expertisen och försöken att påverka individens fria val och lust kommer aldrig att funka.

Joakim – lösningen på det har redan Sahlin uttalat – det ska vara hett att betala skatt. Om vi kan lära oss mycket mer om varför människor mår dåligt så kan vi komma längre med vårt samhälle; det borde man kunna genom den sociala ingenjörskonsten. Joakim Palme avslutade med att med glimten i ögat säga: ”är man bara en skattebetalare så har man uppnått nirvana”.Och det fick sätta punkt för en lång intressant och tankeväckande dag.

Foto: Clara Norell

Foto: Clara NorellNågra gäster dröjde sig kvar i Kakaosalen och diskuterade vidare på uppkomna ämnen medan arrangörerna plockade undan, några andra gick ner i restaurangen och fortsatte samtalen över en matbit och något gott att dricka. Morgonens lätta duggregn hade övergått till ösregn och kalla vindar och det låg mörka moln over Möllevångstorget när jag drog min lilla pirra hem igen. Trots kyla regn och mörker var jag uppfylld och hoppfull av alla nya lärdomar och tankespår som kommit till mig under dagen. Helgen intogs med läsning av en fullskriven anteckningsbok.

Vid tangenterna//Clara Cecilia NorellVerksamhetschefInstitutet för hållbar stadsutveckling ISU