Kriminologiska institutionen

“Massterrorismen är den nya ondskan

i vår värld idag”

- En jämförande studie om terrorism i media

Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2016 Andrea Ekström

Sammanfattning

Terrorism är ett omdiskuterat begrepp och det finns än idag ingen gemensam definition som

forskningen kunnat enas om, vilket skapat vissa svårigheter i att ange problemets extension.

Vagheten i begreppet gör att gränsen för vad som anses vara terrorism och inte blivit allt mer

flytande. Samtidigt får terrorism stor medial uppmärksamhet, terrorattentat som ofta är

utfärdade av människor som påstår sig kämpa i islams namn bidrar till att förstärka hotbilden

och den schabloniserade bilden av islam och muslimer. Mot denna bakgrund är syftet med

uppsatsen därför att i en jämförande studie undersöka mediala diskurser kring terrorism

kopplat till två händelser som haft avgörande betydelse för världspolitiken, nämligen

attackerna mot World Trade Center 2001 i USA och attackerna i Paris 2015. Detta för att

diskutera och kritiska granska mediedebatten. Frågeställningarna som vägleder studien är:

Vilka likheter och skillnader finns det i rapporteringen 2001, respektive 2015 vad gäller a)

artiklarnas beskrivning av terrorism? och b) reproduktionen av “vi och dom” i diskursen

kring dessa händelser?

För att kunna studera valda ämne valdes artiklar från två kvälls- och dagstidningar ut,

publicerade år 2001 och 2015. För att sedan kunna analysera materialet har en tematisk

diskursanalys används där fokus legat på medias framställning av terrorn som krigsliknande

handling, framställningen av “den onde andre” samt “de goda vi:et”. Den teoretiska ramen

bygger på en diskussion kring Edward Saids teori om Orientalism som utvecklat en förståelse

för hur motsatsparen “vi och dom” producerats. Det vetenskapsteoretiska förhållningssättet är

socialkonstruktivistisk, det vill säga hur vi upplever världen är föränderlig och subjektiv.

Analysen av materialet gav mig en samlad bild av medias beskrivning av terrorism som

fenomen där betoning på begrepp som radikalisering, krigshandling, martyr, islamist och

jihad var återkommande. Polariseringen mellan väst och öst framträder, vilket år 2001

synliggörs när man talar om det gemensamma hotet och 2015 när man diskuterar hotet mot

Sverige. Terrorismen beskrivs genom radikaliseringen och fenomenet benämns i artikeltext

som en krigshandling, där militära insatser anses vara ett legitimt gensvar. Medias

framställning av “vi och dom” är år 2015 mer nedtonad, en mer komplex bild framställs i

jämförelse med år 2001.

Nyckelord: Terrorism, media, krigshandling, “vi och dom”, islam, muslimer, polarisering.

Innehållsförteckning

1 INLEDNING ................................................................................................................................................ 1

1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ........................................................................................................... 2

2 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING: TERRORISM, MEDIA OCH ISLAM...................... 2

2.1 TERRORISM ............................................................................................................................................ 2 2.2 MEDIA ................................................................................................................................................... 3 2.3 ISLAM .................................................................................................................................................... 4

3 TEORETISK DISKUSSION: MEDIERNA, VI OCH DOM ................................................................... 6

4 METOD ...................................................................................................................................................... 10

4.1 DISKURSANALYS SOM METOD .............................................................................................................. 10 4.2 DEN TEMATISKA DISKURSANALYSEN ................................................................................................... 12 4.3 URVAL ................................................................................................................................................. 13

5 ETIK ........................................................................................................................................................... 15

6 ANALYS ..................................................................................................................................................... 15

6.1 TERRORN SOM KRIG ELLER KRIGSLIKNANDE HANDLING ...................................................................... 15 6.2 “ DEN ONDE ANDRE” ............................................................................................................................ 18 6.3 “DET GODA VI:ET” ............................................................................................................................... 22

7 SAMMANFATTNING OCH AVSLUTANDE DISKUSSION .............................................................. 26

8 FRAMTIDA FORSKNING ...................................................................................................................... 29

9 LITTERATURLISTA ............................................................................................................................... 30

9.1 ELEKTRONISKA KÄLLOR ...................................................................................................................... 32 9.2 ARTIKLAR ............................................................................................................................................ 33

1

1 Inledning Den 11 september 2001 utför den islamistiska terroriströrelsen Al-Qaeda strukturerade och

omfattande terrordåd mot USA. Attentaten var riktade både mot militära och civila mål och

kom att få en oerhört stor medial uppmärksamhet världen över. Det handlade om dramatiska,

spektakulära och oväntade terrorattentat där tusentals människor miste livet (Ghersetti &

Levin 2002:5-6). Fredagen den 13 november 2015 var det dags igen, men nu drabbas Europa.

Det sker ett flertal samordnande terrorattentat i from av skjutningar och bombningar på sex

olika platser i centrala Paris. Sammanlagt dödas 130 människor och över 350 personer skadas

enligt SVT:s nyhetsrapportering från den 26 november 2015. Den islamistiska

terroristgruppen Islamska staten (IS) tar på sig attentaten. Återigen påminns världen om

islamismens våldsamma gärningar och dessa händelser förenas i den mediala bevakningen

och i deras skildring av islam.

Islam som religion är idag en stor del av det svenska samhället och muslimer får i svensk

tryckpress allt mer utrymme, inte minst när det handlar terrordåd (DO 2015:7-9,17). Media

har kommit att bli en central del i människors dagliga liv och är en av våra främsta källor till

information och kunskap. Enligt Borell (2012:20-21) är media en bidragande faktor till den

ökade islamofobin i dagens samhälle, vilket beskrivs som en "bin Ladin effekt" i spåren av 11

september. Dom spelar således en avgörande roll som aktör och arena för konstruktionen av

fenomen. Därför blir det problematiskt när islam och muslimer i det allra flesta fall beskrivs

utifrån negativa utgångspunkter (DO 2015:59-60, Brune 1998:11, Hvitfelt 1998:73).

Internationell liksom svensk forskning om islamofobi är enligt DO:s rapport (2013) bristfällig

inom många samhällsområden, inte minst när det gäller jämförande studier (DO 2013:5).

Mitt intresse för islam och extremism väcktes i samband med en rad händelser som skett

under de senaste åren där bland annat terroristgruppen IS haft stor betydelse. Jag anser att de i

dagens läge är viktigt att diskutera och kritiskt granska den schabloniserade bilden av islam

och muslimer som media kan ge och inte minst undersöka förändringar över tid. Detta för att

minimera risken att ytterligare människor utsätts för diskriminering och utanförskap på grund

av etnisk ursprung eller religionstillhörighet. Det är viktigt att synliggöra och sprida

kunskapen vidare. Uppsatsen bygger därför på en jämförande studie i form av en textanalys

av medierapporteringen från terrordåden i USA 2001 och Parisattackerna 2015, eftersom

dessa händelser haft en avgörande betydelse för världspolitiken (Seib & Janbek 2011:1-2,

Mockaitis 2007:6-8, Johansen 2003:57) och som fått en stor medial uppmärksamhet.

2

1.1 Syfte och Frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka mediala diskurser kring terrorism kopplat till två

händelser som haft avgörande betydelse för världspolitiken, nämligen attackerna mot World

Trade Center 2001 i USA och attackerna i Paris 2015. Mer specifikt är frågeställningarna

som vägleder studien följande: Vilka likheter och skillnader finns det i rapporteringen 2001,

respektive 2015 vad gäller a) artiklarnas beskrivning av terrorism och b) reproduktionen av

“vi och “dom” i diskursen kring dessa händelser?

2 Bakgrund och tidigare forskning: Terrorism, media och

islam

2.1 Terrorism

Begreppet terrorism är aningen problematiskt och vi har än idag ingen renodlad definition

som länder emellan kunnat enas om. Det innebär att alla länder definierar terrorism utifrån

deras egna nationella intressen. En av orsakerna till detta är att “den enes terrorist är den

andres frihetskämpe”, en aforism som belyser den komplexitet som finns när man ska

definiera begreppet terrorism (Mockaitis 2007:2).

“Is targeting of civilians during a conventional war, as in the firestorms of Dresden and Tokyo

near the end of World War two, an act of terrorism, or is it a legitimate way to try to force an

enemy government to surrender?” (Seib & Janbek 2011:2).

Citatet ovan fångar definitionsproblematiken som föreligger när frågor om terrorism

diskuteras, men enligt nationalencyklopedin (2016) är terrorism våldshandlingar som är

politiskt betingade och syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till

om oskyldiga drabbas. En definition som går hand i hand med SÄPOS (2016) beskrivning av

terrorism, som syftar till den process då en person eller grupp börjar främja olagligt våld i

politiskt eller ideologiskt syfte.

Den omfattade debatten kring terrorism idag ger intrycket att det är ett nytt fenomen, men i

själva verket har det drabbat världen under en mycket lång tid (Mockaitis 2007:19, Seib &

Janbek 2011:43, Sarnecki 2009:410). Dagens uppmärksamhet beror enligt Sarnecki (2009) på

de senaste spektakulära attentaten som krävt många människoliv och därav också fått stor

medial uppmärksamhet. Vagheten i terrorism som begrepp har kommit att bidra till idén att

3

fienden finns överallt och att hoten kan komma från vilket håll som helst (Flyghed 2003:84).

När tidigare geografiska gränser upphörde i och med Sveriges inträde till EU (1995), slutade

även gränsen mellan “vi och dom” att gälla, vilket innebar att fiender helt plötsligt kunde

finnas mitt ibland oss (Flyghed 2005:165). Enligt Johansen (2003) finns det två mycket

tydliga faktorer gällande användningen av militära medel efter bombningarna av World

Trade Center och Pentagon 2001. Nämligen att militära insatser används där polisiära medel

tidigare varit dominerande och för det andra amerikanska imperialismens ökade militarisering

av vårt jordklot. Vilket enligt Johansen (2003) får skrämmande konsekvenser som inte är

direkt synliga i det korta perspektivet (ibid:57).

I boken Global terrorism and the new media, the post Al-Qaeda generation (Seib & Janbek

2011) anses viljan att kommunicera vara motorn för terrorism. Det huvudsakliga målet för

Al-Qaeda i samband med 11 september 2001 var inte att döda tusentals människor utan att

skrämma miljontals fler, vilket var möjligt genom medias rapportering från attackerna (Seib

& Janbek 2011:1, Mockaitis 2007:7). Det spelar mindre roll hur blodiga dåden varit,

terroristattacker är symboliska, för att symbolismen ska få effekt måste den bli

uppmärksammad. Om nyhetsredaktionerna tar avstånd och väljer att inte rapportera om

mindre avrättningar eller attentat kan terroristerna istället vända sig mot sociala medier där

dem vet att publiken kan titta (ibid:17-18). Det omedelbara offret är bara ett medel för att

göra ett beräknat intryck på en större publik, för terroristen är det budskapet som räknas, inte

offret. En terroristhandling fungerar som en kommunikation och genom en våldsam

uttrycksform knyts de till ett politiskt budskap (Heradstveit & Bjorgo 1987:122).

Om terrorism ska ha effekt måste den kommuniceras, om terrorismen ska bibehållas måste

man rekrytera. När berättelser om terroristverksamhet når ut till allmänheten via främst media

försöker organisationer som Al-Qaeda eller IS att kapitalisera på den publiciteten till deras

rekryteringsinsatser. Internet blir här en viktig mötesplats för detta arbete (Seib & Janbek

2011:19, Mockaitis 2007:43).

2.2 Media

Vad gäller medierapporteringen generellt tenderar journalister sällan att ifrågasätta den

hotbild som polisen eller andra myndigheter lagt fram vilket kan få förödande konsekvenser.

Att tillägga är att även andra kategorier av aktörer så som experter inom terrorism och

4

säkerhetspolitik påverkar allmänhetens uppfattning om vad som bör ses som ett hot.

Experterna får i nyhetsmedia verka som verklighetens sanningssägare (Flyghed 2005:174-

174, Brune 2006:94).

Media har i dagens samhälle kommit att uppta allt mer av vår vakna tid och är en av dem

främsta källorna till information och kunskap, nyhetsmedia spelar en central roll för hur

människors uppfattar och ser världen. Inom medieforskningen diskuteras det huruvida media

idag fått en allt mer betydande makt över människors tankar och värderingar, man antar att

media har en dagordningsfunktion även kallad agenda-setting, vilket innebär att media har

stora möjligheter att avgöra vilka problem och frågor som skall diskuteras och inom vilka

ramar de skall föras (Blomberg et al. 2004:13). Blomberg et al. (2004) menar att detta i

förlängningen kan leda till att media själva lanserar nya problem, att ökad känslighet och oro

för vissa beteenden kan uppstå då det ofta rapporteras om dem (ibid:13). Pollack (2001) för

liknade argument och menar att media är betydelsefull i framställningen av hur människor ser

på sociala fenomen och när dem uppfattas som problem. Hur problemen skapas i det

offentliga rummet diskuteras både av Pollack (2001:63) och i Blomberg et al. (2004:14-16)

där opinionsbildningsprocesser, olika individers handlande och lobbying tas upp som

exempel.

Media fungerar således som moralbärare, det framställer och reproducerar normer om vad

som är rätt och fel, de skiljer det onda från det goda. Att tillägga är att media givetvis inte är

den enda aktören i konstruktionen av diskurser. Men att journalister har en central ställning i

den process där de moderna samhället uppfattar något som socialt avvikande (Pollack

2001:79, Brune 1998:13). Sammantaget kan alltså media ses som en social institution som

utger gemensamma tolkningar av världen, vilket med sitt sätt att beskriva verkligheten får ett

sort inflytande på vårt sociala liv.

2.3 Islam

Medieforskningen i Sverige kring islam och muslimer har framför allt skett inom studier där

kategorin “invandare” varit det huvudsakliga forskningsämnet. “Invandrare” tenderar att

konstrueras som grupp och positioneras ofta som “de andra” i relation till ett svenskt jämställt

och homogent “vi”. “Dom” associeras med problem, brottslighet och anses ha andra icke

demokratiska och jämställda värderingar (Brune 2006:93,117). Det ökade intresset för

5

muslimer som grupp, i både media, politik och samhällsforskning förknippas ibland till den

globala politiska utvecklingen efter 11 september 2001, men stereotypa mediebilder av

muslimer som såväl forskningen om dessa fanns etablerade långt innan (DO 2015:17-18,

Flyghed 2003:74-75). En av orsakerna till det ökade medieintresset för just islam var enligt

Håkan Hvitfelt (1998) den kommunistiska världens sammanbrott som skapat ett

nyhetsmässigt vakuum vilket bidragit till att sätta islam i centrum (Hvitfelt 1998:75).

Marina Ghersetti och Anna Levin (2002) har gjort en undersökning om mediernas

rapportering av terrorattackerna i USA den 11 september 2001. I studien berörs information

om muslimer och islam som Dagens Nyheter och Aftonbladet förmedlade i text och bild

månaden efter terrorattackerna. Enligt författarna är den bild som förmedlades en aning

problematiskt ur integrationssynpunkt. Informationen som förmedlas via media är i stora drag

en schabloniserad och förenklad bild av verkligheten, vilket även Brune (1998:11) och

Hvitfelt (1998:80) menar. Islam som religion framställs som hotfull och våldsam där

muslimska attribut mystifieras. I både artikeltext och artikelbild kunde författarna utskilja

tidningarnas tendens att framställa muslimer som “de andra” där ord som “den muslimska

världen” och “arabvärlden” förstärker känslan av att de är en värld långt ifrån oss (Ghersetti

& Levin 2002:20-21). Muslimer beskrivs även i termer som “extremt troende” och “många”

där artiklar gärna generaliserar muslimer som grupp. Islam framställs således som en fanatisk

religion där hotfulla och våldsamma händelser ofta står i centrum i medierapporteringen

(ibid:26, Hvitfelt 1998:79-80, Brune 1998:11).

Även i Hvitfelts rapport (1998) av svenska tv-nyheter från Tv 1, Tv 2 och Tv 4 visade att hela

85 procent av nyhetsrapporteringen med anknytning till islam och muslimer handlade helt

eller delvis om våld (ibid:80). Terrorism, krig, kidnappning och förföljelse av otrogna var

andra vanligt förekommande teman. Nyhetsrapporteringen blir enligt Hvitfelt en bidragande

faktor till den negativa bilden av islam som projiceras. Flyghed (2003:79) menar att de är

lättare och effektivare att förmedla en tillfredställande illusion än att förmedla den

komplicerade verkligheten.

I rapporteringen kring exempelvis kriminalitet och flyktinginvandring byggs element och

hotbilder in i berättelserna, de skapar en känsla av obehag och kuslighet inför läsaren (Brune

1998:11). Symbolerna och stereotyperna som används i samband med rapporteringen har

6

laddats med allt mer negativitet i takt med samhällets utveckling av bland annat islambilden,

flyktinginvandringen och terrorismen, vilket enligt Brune (1998), Hvitfelt (1998) och

Flyghed (2003) påverkar hur rapporteringen konstrueras och uppfattas. Nyhetsjournalistiken

förvandlar således diskurser som utgår från begränsade verksamhetsområden till allmänt

språkbruk till ett gemensamt sätt att se (Brune 1998:9). Beskrivningar som i sin tur får

konsekvenser för människors makt över situationen. Våldsskildringar, främst från

inbördeskriget i Irak och Syren är ett exempel på en sådan situation, där förövarna beskrivs

som muslimer medan offren som i hög grad också är muslimer benämns som “civila” eller

som en del av “lokalbefolkningen” (DO 2015:60). I förlängningen har muslimska flyktingar

som även dem faller offer för terrorismen enligt Fekete (2003) kommit att själva uppfattas

som terrorister av både allmänhet och politiker (ibid:193).

I DO:s rapport (2015) har liknelser med förgående nämnd forskning synliggjorts. Rapporten

är en medieanalys av representationer av muslimer, utförd vintern 2014–2015 på uppdrag av

Diskrimineringsombudsmannen. Studien består av två delar: dels en innehållsanalys av

tidningsartiklar, radio- och tv-nyheter, dels intervjuer med redaktörer på några av de

studerade medierna (DO 2015:15). Enligt DO:s rapport beskriver media händelser utifrån

samma diskurs som Hvitfelt, Brune, Ghersetti och Levin talar om: en diskurs där våld,

terrorism och en stark “vi och dom” mentalitet genomsyrar. Även om inte alla artiklar i DO:s

material handlar om våld eller beskriver muslimer som våldsamma, är det totala intrycket av

materialet att nästan allting som skrivs om muslimer och islam är förknippat med problem.

Det kan handla om spänningar i samhället eller att positiva artiklar skrivs utifrån en negativ

utgångspunkt (ibid: 59-60, Flyghed 2003:79, Hvitfelt 1998:74).

3 Teoretisk diskussion: Medierna, vi och dom Diskriminering eller negativ särbehandling på grund av etnisk tillhörighet förekommer både

direkt och indirekt i dagens samhälle. Diskrimineringen kan även vara inbyggt i våra olika

diskurser och med eller omedvetet utföras med hjälp av språket, även kallad diskursiv

diskriminering (Brune 2006:92, Boréus 2006:441-442). I uppsatsen kommer jag därför

använda mig av forskning kring media, Orientalism och begreppsparen “vi och dem”, för att

liksom Ylva Brune (2006) peka på en specifik form av identiteter eller diskurser som

nyhetstexter kan skapa för de aktörer som framträder i texterna och för den implicita läsaren.

7

Begreppet orientalismen är hämtat för att förstå eventuella attityder till islam och muslimer

som finns i nyhetsmedia samt för skapa en förståelse för bakgrunden till föreställningar kring

“vi och dom”.

Edward Said professor i jämförande litteraturvetenskap och engelska har analyserat hur

kunskap om “de andra” konstrueras i olika typer av västerländska texter om orienten

(östlandet). Enligt Said (2000) fungerar orientalismen som ett stöd åt kolonialmakternas

ekonomiska och politiska intressen, där man stärkte sin dominans inom dessa frågor genom

att skapa föreställningar om östlandet som de “diskursiva andra”. På detta sätt kom

orientalismen att stärka och konstruera västlandets självbild som en överlägsen civilisation,

öst och väst kom att utgöra varandras motsatser (Said 2000:69-71). Östländer förknippades

med attribut som irrationell, underutvecklade och bakåtsträvande medan väst framställdes

som rationella, demokratiska och progressiva (Eriksson, Baaz & Thörn 2011:20). Orientalism

som diskurs måste enligt Said (2000) ses utifrån ett maktperspektiv och grundar sig på ett

socialkonstruktivistiskt förhållningssätt där människans kulturella och historiska uppfattning

är en konstruerad företeelse (ibid:64-65,75). Saids (2000) orientalism är således ett tydligt

exempel på hur koloniala diskurser kan homogenisera och skilja ut en religion eller kultur.

Han menar vidare att medias ställning i de elektroniska postmoderna samhället bidragit till en

förstärkning av det stereotyper som används vid betraktandet av orienten och i synnerlighet

vid betraktandet av muslimer (ibid:96). Hans argument om medias roll i samhället går hand i

hand med nedanstående författares diskussioner kring nyhetsjournalistiken.

Orientalismen grundar sig i likhet med Brunes (2006:91) argument om att; de egenskaper,

handlingar och problem som “vi” tillskriver “dem” är främmande, oönskade och hotfulla mot

vår självbild. Said (2000) menar vidare att orientalismen inte tillhör det förflutna utan att

polariseringen mellan öst och väst kvarstår. Även om centrum för orientalismens diskurs

förflyttats från Europa till USA är relationen mellan maktpolitik och massmedias inflytande

nu starkare än tidigare (Eriksson, Baaz & Thörn 2011:21).

Orientalismens förutsättningar är utanförskapet, det är enligt Said (2000) orientalisten som får

orienten att tala, beskriver den och klargör dess mysterier för västvärlden. Det är således

ställföreträdande framställningar och inte naturliga avbildningar av orienten (ibid:88-89)

Men man bör däremot inte betrakta orientalismens struktur enbart som en struktur av lögner

8

eller myter utan som en skapad massa av teori och praktik vilket det i generationer gjorts

avsevärda materiella investeringar i (Said 2000:69-70).

Mellanöstern framställs vanligtvis som traditionellt, förtryckande och patriarkalt där

islamistiska rörelser kan leva helt okontrollerat. Det problematiska är när dessa föreställda

skillnader mellan kulturer i nyhetsmedia översätts till egenskaper hos dessa individer.

Personen ses vidare som en representant för en hel grupp, kultur eller geografiskt ursprung.

När en stereotyp existerar som en föreställning i läsarens huvud behöver inte tidningsartikeln

konkret referera till denna grupp. Utan “vi” vet att det handlar om muslimer och andra

“invandrare” i nyhetssändningen (Brune 2006:95).

I mediebilden av islam är den “mörka magin” ritualiserad i några få stereotyper som tycks ha

införlivats i verklighetsuppfattningen hos en del av den svenska befolkningen (Brune

1998:11). Vikkelsö Slot (2004) menar däremot att de inte bara handlar om stereotyper utan

att de råder ett komplicerat politiskt och socialt samspel mellan olika aktörer som i

samverkan med nyhetsmedia skapar denna bild (ibid:159-161). En uppfattning som enligt

Nilsson (2012) skapas genom medias sätt att tala i andras sak, de verkar således som

ställföreträdande aktörer vilket liknar Saids (2000) argument om orienten. Makten de besitter

är betydelsefull för hur människors föreställningar inom olika områden skapas och att dem på

samma gång även reflekterar allmänhetens åsikter om verkligheten (Nilsson 2012:137).

Verkligheten beskrivs i nyhetstext efter vad Hvitfelt benämner som förutbestämda mallar, där

man använder sig av symboler och stereotypiseringar av islam i samband med inslagen

(Hvitfelt 1998:82-83). Symboler och stereotyper i form av män som ligger ner på knä och

ber, kvinnor i slöja och ord som fundamentalism, koranen, jihad och Allah får verka som

perspektivmarkörer. Med perspektivmönster menas att skribenten styr läsarens reflektioner

genom att använda sig av markörer som kan påverka hur omgivande texter och bilder tolkas.

Om en person en händelse eller skeende definieras inom en viss mall kommer det som tillhör

mallen, inte verkligheten, att påverka hur de beskrivs (Hvitfelt 1998:83).

Brune (2006) menar att det finns grundläggande sätt som texter konstruerar detta på, genom

att texten är sådan att “vi” talar om “dom”. De som beskrivs är föremål för gestaltning och

teorier som utgår från diskurser som textens “vi” är hemma i eller kan solidarisera sig med.

Medan “de” har marginell eller inget inflytande alls över hur texten konstruerar “dem”.

9

Textens relation mellan “vi” och “de” framstår även som en serie skillnader, ett

motsatsförhållande eller en konflikt (ibid:91). Nyhetsartiklar där skillnader står i fokus

behöver inte presentera “dom” på något negativt sätt utan kan snarare vara till “de andras”

fördel, där våra åtgärder genomsyras av empati och välvilja. Men trots detta ger inslagen i

nyhetsdiskursen av “invandrare” ifrån sig olika budskap, vilket enligt Brune (2006) bidrar till

att skapa människor med annan etnisk bakgrund som annorlunda, skämmande och

bristfälliga.

I nyhetsmedia får framförallt muslimer utsättas för upprepad diskriminering där “de” blir

tillskrivna egenskaper som även är brottsliga och oönskade i den egna kulturen (ibid:91).

Beteendet blir personifierat, en distinktion som syftar till det grupper som vi inte vill eller kan

tillhöra. Denna uppfattning stärkts ofta genom en misstanke om att “dem” har samma

uppfattning om “oss”. Bauman och May (2004) knyter dessa skillnader till så kallade in- och

utgrupper (Bauman & May 2004:47). En utgrupp är också den imaginära motsatsen till sig

själv och är precis vad ingruppen (vi) behöver för att kunna skapa en identitet,

sammanhållning och känslomässig trygghet, vilket även Said (2000) och Brune (2006)

menar.

Nyhetsjournalistik behöver enlig Brune (2006:91) polarisering, motsatser och konflikter för

att kunna formulera sig. Utgruppen (dom) framställs ofta som avvikande, hotfull och

skrämmande, och man förenar ofta en gemensam fientlighet mot denna grupp. Dessa särdrag

är vanligtvis kopplade till bilden av en kriminell person (Bauman & May 2004:48).

Vaksamhet mot den skrämmande utgruppen anses nödvändigt och förstärks av våra

fördomar, vilket kan tas i uttryck via rasistiska handlingar och attityder. En tillströmning av

utomstående utgör ett hot mot den etablerade befolkningens levnadssätt, oavsett om en

objektiv skillnad finns mellan grupperna. Följden kan bli att de etablerade invånarna handlar i

enighet med sina fördomar och åberopa rättigheter som de “förvärvat” genom sin historia av

levnad i nationen (Bauman & May 2004:51, Said 2000:69-71, Brune 2006:90-91).

Men Saids teori (2000) – och därmed diskussioner om hur ”vi” respektive ”dom”

reproduceras – har kritiserats för hans enkla homogena bild av orientalismens diskurs.

Kritiker menar att de är långt mer komplicerat än vad Said påstår. Enligt kritikerna borde han

ha tagit mer hänsyn till de olika kolonialmakterna som utgör orientalismen och till historiska

10

förändringar. Han kan därför ha upprepad det han själv kritiserar orientalismen för, nämligen

att homogenisera (ibid:7-8, Eriksson, Baaz & Thörn 2011:21). Saids teori är statiskt och inte

känslig för nyanser och jag vill med studiens teoretiska diskussion belysa hur “vi och dom”

kan förändras över tid.

4 Metod

4.1 Diskursanalys som metod

Diskursanalysen är av mångvetenskaplig karaktär, vilket betyder att metoden inte består av

en enda ansats utan av en rad multidisciplinära och tvärvetenskapliga ansatser som utmärker

diskursanalysen som metod (Bergström och Boréus 2012:355). På grund av metodens bredd

råder det därför stor oenighet om hur en diskurs skall definieras. Enligt Winther Jörgensen

och Philips (2000:7) kan en diskurs vara “ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller

ett utsnitt av världen)”. Bergström och Boréus (2012) skriver istället att det åsyftar någon

form av social praktik där språkanvändningen eller användningen av andra teckensystem är

det centrala. Sociala praktiker kan förklaras som regelstyrda vanor, handlingsmönster och

konventioner som är integrerade i människors vardagsliv. Själva språkanvändningen är en

viktigt del i de sociala praktikerna, vissa menar att en diskurs endast består av språket medan

andra hävdar att en diskurs innefattar även de som inte sägs och skrivs (ibid:22-23).

Diskursbegreppet är relevant för samhällsvetare oavsett definition just av den anledningen att

det har att göra med sociala praktiker. De knyter samman konventioner och regler för hur vi

människor talar och skriver med andra sätt som det verkar på i ett samhället (ibid:23)

Det finns ett antal olika diskursanalytiska angreppssätt och dessa är inte bara metoder för

presentation av analys och data utan en metodologisk helhet som anger riktlinjer för hur man

som forskare ska ta sig an fältet, den ger specifika tekniker vid språkanalysen. I

diskursanalyser är teori och metod sammanlänkade, hur man sedan använder det olika

angreppssätten skiljer sig åt, man behöver inte inrikta sig på ett eller för den delen använda

alla av dem (Winther Jörgensen & Phillips 2002:10).

Diskursanalysen som metod har många fördelar men även sina nackdelar. Metodens

mångsidighet och bredd ger mig som forskare möjlighet att styra min metod i en viss

riktning, men av just den anledningen kan viss otydlighet skapas i tillvägagångssättet. Det är

11

som forskare även en utmaning att integrera den sociala praktiken i det diskursanalytiska

tillvägagångssättet på ett genomskinligt sätt, och därför försöker jag arbeta systematiskt och

noggrant för att tydliggöra för läsaren (Sohlberg & Sohlberg 2009:15). En diskursanalys

liksom min studie är av subjektiv karaktär vilket kan genera att olika tolkningar av samma

material uppstår, detta eftersom analysen bygger på mina egna tolkningar och reflektioner

kring materialet, tillförlitligheten i studien blir därför mindre. En eventuell reproduktion av

uppsatsen kan därmed bli problematiskt och jag får problem med att uppnå hög reliabilitet

eftersom jag inte kan garantera att andra forskare finner exakt samma resultat (Bergström &

Boréus 2012:42). Därför använder jag mig av många citat i analysen för att man som läsare

ska kunna följa mina resonemang och tolkningar.

Studiens validitet avser i vilken grad metoden kan besvara dess frågeställningar, alltså om

den undersökning jag genomför för att besvara en bestämt fråga verkligen kan ge svar på just

denna fråga (ibid:111, Bergström & Boréus 2012:41). Vid en konstruktivistisk syn på

forskning har det diskuterats om metoden blir valid, när man som forskare är beroende av sin

egen förförståelse och inte beskriver fakta helt objektivt. Eftersom jag som forskare

konstruerar studieobjektet och min förförståelsen är med och bestämmer vilket svaret på

frågan blir. För att öka validiteten i studien har jag försökt utöka min förförståelse genom att

lära mig mer om den sociala kontext som studeras (ibid:31,34). En nackdel gällande

validiteten i en studie som denna är att frågeställningarnas och analysverktygens nära

anknytning till perspektivet riskerar att till viss del förutsäga resultatet (ibid:406).

Det vetenskapsteoretiska förhållningssättet i studien är socialkonstruktivistiskt,

socialkonstruktivismen inriktar sig på hur människor i interaktion med andra konstruerar

positioner, identiteter, meningar och regler. Det finns inte en enda sann bild av verkligheten

utan ett flertal föreställningar om den (Sohlberg & Sohlberg 2009:240-241,255) En socialt

skapande verklighet som tas i uttryck via språket och i människors beteendemönster, vilket i

sig hjälper till att bibehålla den verklighet som vi skapat (Sohlberg & Sohlberg 2009:255).

Som forskare arbetar jag reflexivt, vilket här innebär att jag reflekterar kring mina egna

tolkningar och är medveten om att dessa i sin tur påverkas av min förförståelse (Skrinjar

2003:3). Trots detta kommer mina privata och politiska värderingar till viss del påverka den

vetenskapliga kunskapens produktion, hållbarhet och kvalitet (Kvale & Brinkmann 2014:90).

Vid ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt är språket en central del för konstruktionen av

12

verkligheten, vilket speglas i uppsatsens resultat där min subjektiva syn framträder

(Bergström & Boréus 2012:211).

4.2 Den tematiska diskursanalysen

I studien används en tematisk diskursanalys, en tematisk analys ger genom sin teoretiska

frihet ett flexibelt forskningsverktyg som kan resultera i en rik och detaljerad empiri.

Metoden innebär ett sökande efter teman och subteman som framstår som viktiga för

beskrivningen av fenomenet. Genom noggrann läsning och återläsning av data identifieras

olika teman, en form av mönsterigenkänning där teman blir kategorier för analysen (Fereday

& Muir-Cochrane 2006:81-82, Joffe & Yardley 2004:59). I sökandet efter uppsatsens teman

har jag liksom Ryan och Bernard (2003) letat efter specifika saker så som upprepningar i

texten, språkliga kopplingar som kan leda till kausala och felaktiga samband, samt likheter

och skillnader (Ryan & Bernard 2003:89-91).

Att använda sig av allt för tydliga och koncisa riktlinjer kan påverka mitt resultat, men den

tematiska analysen har samtidigt fått kritik just på grund av att “de mesta är tillåtet” och man

bör därför begränsa sin flexibilitet (Braun & Clarke 2006:4-5). Metoden kommer i studien

användas för att identifiera, analysera och belysa mönster eller teman i materialet. Varje tema

fångar upp något som är relevant och av intresse för studiens frågeställningar. Dessa teman är

baserade på den teoretiska ramen och den primära läsningen av materialet, vilket säkerställer

att tolkningen förblir direkt kopplad till data och teori (Fereday & Muir-Cochrane 2006:82).

Men det finns i studien inga enhetliga riktlinjer som måste följas kring hur stort eller litet ett

tema skall vara (Braun & Clarke 2006:9-10).

Enligt Braun och Clarke (2006) kan teman identifieras på en induktivt eller deduktivt sätt, de

induktiva sättet låter temana skapa den teoretiska ramen medan det deduktiva sättet innebär

att de teman som identifieras baseras på de teoretiska ramverket, vilket även Joffe och

Yardley (2004:57) skriver. Då denna studie har ett socialkonstruktivistiskt perspektiv har den

tematiska analysen inte för avsikt att koncentrera sig på enskilda människor utan på hur

fenomen skapas och reproduceras i nyhetstexter (Braun & Clarke 2006:12). I uppsatsen har

jag använt mig av en deduktiv tematiskt analys, vilket kan ge mig detaljerad beskrivning av

subteman och andra intressanta aspekter som är relevanta för att kunna besvara studiens

frågeställningar. För att öka tydligheten och för att kunna redogöra för den tolkning som

gjorts utifrån materialet presenteras en mängd olika citat, dessa ger även läsaren möjlighet att

13

bedöma min process och bilda sin egna uppfattning. Användandet av citat är också gynnsamt

för studiens genomskinlighet och därmed min intersubjektivitet (Winther Jörgensen &

Philips:123, Bergström & Boréus 2012:406).

4.3 Urval

I det konkreta tillvägagångssättet behövs ramar för hur analysen ska gå till eftersom olika

diskurser kan synliggöras beroende på hur man talar om terrorism i artiklarna. Det kan

exempelvis ligga betoning på en krigsdiskurs, mediediskurs eller en politiskdiskurs. I studien

kommer jag systematiskt analysera artiklarnas innehåll utifrån min teoretiska utgångpunkt.

Att tillägga är att en diskurs inte är något som man finner i verkligheten utan något man

konstruerar med anknytning till det frågor man ställer materialet. Det betyder inte att

diskurser saknar verklighetsinnehåll, men man ska alltid motivera varför man pekar ut en

bestämd diskurs och tydliggöra diskursens gränser (Winther Jörgensen & Phillips 2000:140).

Syftet med en diskursanalys är inte att komma bakom själva diskursen och komma fram till

vad människor egentligen menar när det uttalar sig, eller för den delen komma fram till hur

verkligheten egentligen ser ut bakom diskurserna. Winther Jörgensen och Phillips (2000:28)

liksom Kvale och Brinkmann (2012:30-31) menar däremot att man med hjälp av en

diskursanalys kan studera vad som faktiskt sägs och skrivs för att undersöka mönster i

utsagorna, och därmed studera vilka sociala konsekvenser diskursiva framställningar av

verkligheten får.

Det känslor och som terrordåden framkallar kan som Mockaitis (2008:1-2) och Winther

Jörgensen och Phillips (2000:28-29) diskuterar, tänkas påverka min objektivitet till materialet

eftersom jag är en del av den värld som studeras. Därför behöver jag i möjligaste utsträckning

ställa mig främmande till materialet. Resultatet av analysen är som tidigare nämnt av

subjektivkaraktär men genom att vara konsekvent i mina bedömningar når jag god

intersubjektivitet, det vill säga att andra personer med samma material får liknande resultat

(Bergström & Boréus 2012:43).

Studiens urval består av 20 stycken artiklar som analyserats i sin helhet och är hämtade från

mediearkivet Retriever den 31/3-2016. Artiklarna är publicerade år 2001 och 2015 från

tidningarna Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. För att få en

mer nyanserad och breddad bild valdes två dagstidningar och två kvällstidningar ut. Dessa

tidningar är de viktigaste kvälls- och dagstidningarna i Sverige och har en dominerande

14

ställning i det svenska medielandskapet. Det var även dem som gav flest antal träffar vid

söktillfället. De utgjorde grunden för valet av nyhetstidningar. År 2001 valdes eftersom 11

september är en viktig händelse som påverkat terroristdiskursen och som fick oerhört stor

medial uppmärksamhet (Ghersetti & Levin 2002:4-6, Mockaitis 2007:51, Flyghed 2003:84).

För att sedan kunna jämföra om det skett några skillnader i sättet att tala och framställa

terrorism i media valdes Parisattackerna år 2015 ut. Tanken med urvalet är att få ett “då och

nu perspektiv”.

För att kunna besvara studiens valda frågeställningar har endast artiklar som berör sökordet

“terrorism” kommit med. Trots att jag endast har ett sökord behövdes materialet avgränsas

ytterligare, därmed bestämdes specifika datum ut. I urvalet finns det därmed bara artiklar som

är publicerade från det datumet händelsen inträffade och tre dagar framåt. Artiklar om 11

september är från tidsperioden 2001-09-11 till 2001-09-14 och artiklar från Parisattackerna

berör tiden 2015-11-13 till 2015-11-16. Med en begränsad tidsperiod, utvalda tidningar och

ett sökord (terrorism) genererade resultatet i 70 stycken träffar från 11 september och 54

stycken träffar från Parisattackerna. De artiklar som sedan analyserats i sin helhet (20

stycken) valdes ut utifrån mitt analytiska intresse för medias framställning av terrorism som

fenomen.

Samtliga 20 artiklar skrevs ut för att underlätta läsning och kodning av materialet, intressanta

fynd kunde då enkelt markeras. Vid första genomläsning av materialet sökte jag efter

gemensamma teman som hade förankring i min teoretiska utgångpunkt. För att sedan få en

överblick hur det talades om terrorism i materialet skapades en tankekarta. I tankekartan

fanns vanligt förekommande ord med som vid upprepad läsning av artiklarna trädde fram.

Vid ytterligare genomläsning av artiklarna kunde texterna delas upp i olika teman som

resulterade i “Terrorn som krig eller krigsliknande handling”, “den onde andre” samt “det

goda vi:et”. Dessa teman kom sedan att fungera som underrubriker i analysdelen och har

under arbetets gång förändrats och omarbetats. Det är viktigt att kontrollera att empirin i

temana bildar ett sammanhängande mönster. Man måste enligt Braun och Clarke (2006)

överväga om temat i sig är problematiskt eller om empirin inte passar in i just det temat, om

så är fallet måste temat omarbetas (ibid:10-11). Noggrannhet i läsningen av artiklarna är vid

den är typen av metoder mycket viktig, materialet lästes därför igenom ett flertal gånger

(Bergström & Boréus 2012:406). För att kunna koda och sortera materialet tilldelades varje

15

tema en specifik färg och kodades sedan därefter, vilket underlättade processen eftersom jag

enkelt kunde välja ut ett passade citat till respektive tema. I analysen presenteras inte

artiklarna på rad eller tidningarna var för sig, utan analysen syftar istället på att ge en samlad

bild av kvälls- och dagstidningarna, där specifika citat valts ut för att på ett tydligt sätt

representera respektive tema.

5 Etik Då studien bygger på redan publicerat material finns ingen betydande risk att bryta mot de

etiska principerna. Men de är trots detta mycket viktigt att känna till dem även om man som

forskare inte berörs direkt utav dem. Däremot berör studien ett känsligt ämne vilket kan vara

problematiskt. Detta eftersom det finns en risk att vissa personer inte samtycker eller berörs

negativt av min skildring av islam, islamism och terrorism. Ämnet kan som tidigare nämnt

även väcka starka känslor hos både läsaren och forskaren och man bör därför reflektera över

eventuella etiska dilemman som kan uppstå under arbetets gång.

6 Analys

6.1 Terrorn som krig eller krigsliknande handling

I samband med attackerna mot World Trade Center 2001 och Paris 2015 är den mediala

rapporteringen tydlig med att beskriva händelserna som terrorism. Man går så långt som att

uttrycka att det rör sig om krigshandlingar. Själva legitimeringen av detta görs utifrån

artiklarna på ett politiskt plan, där västerländsk utrikespolitik ofta skildras utifrån en ensidig

och självgod sida. De västerländska värderingarna framställs som positiva och oskuldsfulla i

kontrast till terroristernas. Detta förekommer i artiklar från båda åren vilket exemplifieras

nedan:

“Dessa barbariska handlingar är ett oacceptabelt angrepp på demokratin och understryker behovet

av att världssamfundet och försvarsalliansens medlemmar enar sina krafter i kampen mot

terrorism” (DN 010912).

“- Det här är en sekt som står för summariska avrättningar, våldtäkter och tortyr i Syrien och i

Irak. Det här stärker behovet av att hela det internationella samfundet samlas för att bemöta och

bekämpa den här vedervärdiga sekten, säger Stefan Löfven” (DN 151115).

16

“Barbarerna” har angripit demokratin och man understryker världssamfundets betydelse,

vilket är en politisk sammansättande benämning på FN. En benämning som man i artiklarna

ofta återkopplar till i samband med uppmanandet till vapen. “Barbarernas” handlingar är

oacceptabla utifrån västerländsk och demokratisk utrikespolitik. Terroristerna står för

avrättningar, våldtäkt och tortyr och framställs i artikeltext som något som inte äger rum i den

västerländska kulturen. Kriget mot terrorn förs sammantaget inom en diskurs av politik och

makthavare. Gemensamt för både 2001 och 2015 är att samhället hamnar i en situation av

“hur ska vi reagera?”, där svaret är densamma- med våld. Nedanstående citat är hämtade för

att exemplifiera hur det i media talas kring användandet av maktresurser i "kriget" mot

terrorn:

“Antiterrorstyrkor måste, efter denna dag ta ställning till om militära kraftmedel i framtiden

kommer att behövas som motmedel... Att tvingas skjuta ner ett civilt passagerarflygplan för att

rädda en byggnad med ännu fler oskyldiga civila, kan alltså bli ett förfärligt, men kanske

nödvändigt, val för framtida militära befälhavare” (Expressen 010912).

“Stefan Löfven understryker också att det är angeläget med en samlad strategi mot Islamiska

staten, IS, som tagit på sig skulden för attackerna i Paris. Han framhåller att regeringen nyligen

beslutat att förlänga den svenska utbildningsinsatsen för kurdiska soldater som strider mot IS”

(DN 151115).

Militära kraftmedel och investering i utbildning för soldater framhålls som nödvändigt för

framtida insatser vid bekämpning av terrorism. Ord som “militära” och “soldater” förstärker

känslan av att det är ett pågående krig och inte en kamp mot terrorismen. Händelserna

beskrivs sällan som en kriminell gärning utan det talas istället i termer av att det är ett

pågående krig, militären tar polisens plats (Johansen 2003:59). Legitimering av militära

insatser görs således i artikeltext genom att benämna terrorattentaten som krigshandlingar.

Att använda sig av ord som militären och krig i samma mening kan upplevas som mindre

uppseendeväckande eftersom en krigshandling vanligtvis besvaras med militära insatser. De

skapas således en överbyggnad mellan terrorism och krig. Krig är något som traditionellt

utropas mellan två stater men detta är inga stater utan kriminella organisationer. Denna

beskrivning har en resonans i beskrivningar kring att definitionen av terrorism kommit att bli

allt mer flytande (Flyghed 2003:84), vilket åskådliggörs nedan:

17

“Den stora skillnaden mot 70-och 80-talets terrorism är att organiserad terrorism och ekonomisk

brottslighet flutit samman. Vår tids terrorister ägnar mycket tid åt kontokortsförfalskningar och

annat finansiellt fiffel” (010913 Expressen).

“På ett boende i Västernorrland berättar en asylsökande om tre män som sade att de har “rätt att

våldta kvinnor som bär kort kjol. - Jag tror inte på att de flydde hit för att komma undan kriget.

Utan jag är övertygad om att de är med i IS” (SVD 151115).

Terrorism kopplas samman med både ekonomisk brottslighet och våldtäkter, spektrumet för

vad som terrorismen anses utgöra och inkludera blir allt större. Uppfattningen om att hotet

kan komma från vilket håll som helst är enligt Flyghed (2003:84-85) en förutsättning för

motmedlens existens i “kriget mot terrorn”. Däremot finns det vissa skillnader från 2001 och

2015 när det talas om “kriget mot terrorn”. De två första nedanstående citaten är hämtade för

att åskådliggöra hur man 2001 pratar om terrorattentaten:

“De vill chockera världen och förnedra USA. Det vill visa att världens starkaste militärmakt står

maktlös mot välorganiserade grupper som vet vad de vill, de kan utan större problem slå till emot

själva hjärtat i det amerikanska samhället. På militärspråk kallas attacker av den här typen för

“asymmetrisk krigföring” (Aftonbladet 010912) .

“Terroristernas nya krig kallas för asymmetriska- den svagares taktik att slå mot en överlägsen

fiendes svaga punkter. Det asymmetriska angreppen blir särskilt effektiva och svåra att stoppa om

terroristerna är beredda att offra sig själv” (DN 010913) .

År 2001 är man mer konsekvent i uttalanden i den mediala debatten kring terrordåden, då

man benämner attentaten som en “asymmetrisk krigsföring”. Världens militära stormakt

anses vara maktlösa i “terroristernas nya krig”, de beskrivs i texten som effektiva och svåra

att stoppa, “ de kan utan större problem slå till”, vilket förstärker hotbilden ytterligare

(Flyghed 2003:84). I artiklar från år 2015 var användandet av ordet “krig” inte lika vanligt

förekommande när man talar om Parisattackerna, begreppet asymmetrisk-krigsföring

återfanns inte men attentaten beskrivs ändå inom en krigsdiskurs, men med en mer nedtonad

framställning. Ibland väljer man att säga “ i kriget mot terrorn” och ibland att attentaten var

“krigsliknande”. Man är såldes inte lika konsekvent i beskrivningen av terrorism som en

krigshandling. Citaten nedan är hämtade för att exemplifiera den mer nedtonade

beskrivningen som förs år 2015:

18

“Attackerna i Paris har tagit Islamiska statens terror till en ny nivå... Nu riskerar Europas

storstäder att bli en ny front i “kriget mot terrorn” (DN 151115) .

“IS terror har nått Europa förut men detta är ett samordnat krigsliknande sätt som är menat för att

sätta skräck i oss alla” (151115 SVD).

Sammantaget beskrivs kriget mot terrorn utifrån en diskurs av politik och makthavare.

Diskussioner kring användandet av militära kraftmedel förs inom en krigsdiskurs och det blir

därigenom accepterade, våld som ett legitimt gensvar återfinns i artiklar från båda åren.

Gemensamt är även att de framställer och reproducerar normer om vad som är rätt och fel, de

skiljer det onda från det goda (Pollack 2001:79). Nyhetsmedia kan således i likhet med

Brunes (1998) studie förvandla diskurser från ett begränsat verksamhetsområde till allmänt

språkbruk till ett gemensamt sätt att se (ibid 1998:9-11).

Hur det sedan talas om terrorn har förändrats en aning, krigsdiskursen är år 2015 mer

nedtonad och terrorismens karaktär tycks ha blivit allt mer flytande i jämförelse med år 2001.

Nedanstående tema är därför hämtat för att synliggöra hur diskursen kring “dom”, eventuellt

förändrats och återskapats i artiklar från respektive år.

6.2 “ Den onde andre”

Framställningen av “dom” är i nyhetsmedia den imaginära motsatsen till oss demokrater.

Men har skildringen av just “dom” förändrats över tid? När artiklarna talar om “de andra”

görs det utifrån en serie motsatser och konflikter i relation till västvärlden (Brune 2006:91,

Said 2000:75-76). Målet med terrordåden förklaras i artiklarna som ett sätt att skrämma

människor och begränsa deras sätt att leva, “dom” vill genom sina gärningar drivabort

västvärlden från mellanöstern och skapa ett kalifat, det vill säga ett “muslimskt rike” som

styrs av en islamistisk ledare. Nedanstående citat är hämtade för att synliggöra hur det talas

om “de andra” i nyhetsartiklarna år 2001:

“ I den muslimska traditionen finns idén om martyrskapet, att bli blodsvittne i det heliga kriget”

(010914 Expressen).

“Ett av terroristernas mål var att förneka oss vårt sätt att leva... Vi måste slå tillbaka mot

terroristerna utan att ge upp vår frihet. Friheten är terroristernas egentliga mål” (010914 DN).

19

Genom att använda sig av ord som “muslimska traditionen” och “martyrskap” förstärks

bilden av att islam som religion är en del utav “dom” . Terroristerna vill genom sina

oförutsägbara attacker förneka oss vårt sätt att leva. Nyhetsartiklarna förmedlar en bild av att

“vårt öppna samhälle” nu ställs inför en ny fiende, terroristerna, vars hot kan dyka upp var

som helst (Flyghed 2003:85). I Artiklar från 2015 beskriver media “de andra” utifrån en

annan synvinkel än 2001, man återkopplar då till jihadismen. Gärningspersonerna beskrivs

inte längre utifrån den muslimska traditionen utan man riktar istället fokus på just

jihadisterna. År 2015 skildring av jihadismen exemplifieras nedan:

“Jihadismen är en stark och livskraftig ideologi som funnits under lång tid, som formats av en rad

skickliga och hänsynslösa ideologer... Denna religiöst baserade ideologi kommer att hemsöka

världen under lång tid framöver” (151115 DN ).

“Jihadisterna anser att dessa stater skall utplånas och ersättas med ett kalifat där även andra staters

territorium ingår. Detta skall ske genom ett systematiskt bruk av våld där terrorism och andra

asymmetriska strategier utgör centrala beståndsdelar” (151115 DN).

Medias “islamsymboler” är i likhet med Hvitfelts studie (1998:83) ord som jihadism, martyr,

religiös och ideologi, som sedan används i samband med andra värdeladdade ord som

“starkt” och “hänsynslös”. Dessa återkopplingar till islamsymboler återfanns i artiklar från

båda åren. Texternas sätt att beskriva och förstå terrorism kan i liknelse med Ghersetti och

Levin (2002) samt DO:s (2015) studie ge intrycket av att strakt troende muslimer är farliga.

Hotbilden förstärks också genom att uttrycka att “de andras” sätt att ta över västvärlden

kommer ske genom ett systematiskt bruk av våld och terrorism, en religiöst ideologi som

kommer hemsöka världen under en mycket lång tid framöver.

Vissa givna skillnader mellan år 2001 och år 2015 kunde identifieras, så som att man 2001

förklarar “dom” i relation till Usama bin Ladin och Al-Qaeda rörelsen, medan man år 2015

beskriver de genom Islamska statens (IS) framfart. I artiklar från 2001 är Al-Qaeda som

begrepp inte lika uttalad när man beskriver terrorismens faktiska mål. Rörelsen benämns

oftare som “terroristerna”, Al-Qaeda får här verka som terrorismen själv. Citaten nedan

exemplifierar hur diskursen kring “de andra” ser ut år 2001:

“Terroristerna som slog till mot USA hade blivit tränade under en längre tid” (Expressen 010913).

20

“Terroristerna som ingår i Usama bin Ladins nätverk har befunnit sig i Sverige. Det bekräftar

Säpo. Terroristerna som utbildats i bin Ladins läger har varit här för att sprida propaganda och

samla in pengar” (Aftonbladet 010914).

Som ovanstående citat exemplifierar är ordet “terroristerna” vanligt förekommandet, rörelsen

Al-Qaeda beskrivs i artiklar från år 2001 på ett sådans vis att dem tycks utgöra hela världens

terrorism. Men år 2015 har den mediala diskursen kring “dom” förändrats när man försöker

förstå och förklara terrorbrott. Media beskriver inte längre “de andra” som "terrorister" i lika

stor utsträckning, i artikeltext benämns dem oftare som IS. Beskrivningar med kopplingar till

begrepp som muslimska traditionen och islam är år 2015 mer nedtonad. Nyhetsmedias fokus

på islam som religion och att denna skulle vara orsaken till terrorism är inte lika tydlig.

Organisationen IS får 2015 snarare verka som en del utav terrorismen:

“IS har visat att de är kapabla att genomföra ett noggrant planerat attentat, koordinerat och utfört

på flera platser och med olika metoder, som innefattar självmordsbombare, välbeväpnade

gärningsmän och gisslantagare” (DN 151115).

“– IS terror har nått Europa förut men detta är ett samordnat krigsliknande sätt som är menat för

att sätta skräck i oss alla” (SVD 151115).

Sammantaget har de radikala och extrema grupperna genom sitt agerande dragit till sig

medias uppmärksamhet och fått islam att framträda som en synnerligen våldsam religion

(Hvitfelt 1998:74-75, DO 2015:59-60). Medias sätt att skapa förståelse för terrorism och

människornas sätt att agera görs i artiklarna via radikaliseringen, som visat sig ha en central

del i medierapporteringen. Citaten nedan används för att åskådliggöra hur radikaliseringen

framträder i artikeltext och för att visa på den roll som den spelat i medias begripliggörande

av fenomenet. Det två första citaten är hämtade från Aftonbladet 2001 där man diskuterar

varför terroristerna vill dö för sin sak:

“ Har tränats i flera år... en viktig anledning är att den som rekryteras från ena sekunden till den

andra lyfts upp från att vara en i mängden till att plötsligt bli någon. En människa med en

livsuppgift. En viktig kugge i något större” (010914 Aftonbladet).

“ Islam belönar martyrer. Inom delar av islam finns lockelser för den som vill bli martyr. I Irak

finns till exempel en martyrfond som ger stora summor till anhöriga. Den palestinska

organisationen Hamas belönar martyrernas familj” (010914 Aftonbladet).

21

Rekryteringen framställs som en process som sker “från ena sekunden till den andra”, att

man genom radikalisering blir en “viktig kugge i något större”, vilket ger bilden av att

terrorism som fenomen är omfattande och utbredd varpå ny medlemmar från ena dagen till

den andra kan bli fullbordade terrorister. I det andra citaten utger man islam som en religion

som lockar och belönar martyrer. Det värdeladdade begreppet martyr används i relation till

islam, vilket kan ge intrycket av att alla muslimer hyllar terrorister som agerar blodsvittne.

Islam som religion behandlas utifrån vad Hvitfelt (1998) kallar för en förutbestämd mall.

Med den fundamentalistiska mallen som används här, kommer de som enligt media tillhör

mallen (islam, martyr, radikalisering, terrorism etc.) att beskriva fenomenet. Mallarna finns

tillgängliga och verkligheten är svåråtkomlig, en illusion är lättare att förmedla än den

faktiska verkligheten (Hvitfelt 1998:83, Flyghed 2003:79). Citaten nedan exemplifierar hur

man 2015 talar om radikaliseringen, när terrorism som fenomen kommit allt närmare Europa:

“De som värvas för att döda och våldta lever inte i ett vakuum. Det finns allt för ofta en

ideologisk acceptans i deras närmiljö för våldsbejakande tankegods. De flesta jihadister från

Sverige är uppvuxna i utanförskapsområden i Stockholm, Göteborg och Malmö” (151115

Expressen).

“ Höger- och vänsterextremism tenderar att vara ungdomsfenomen. Våldsbejakande islamister kan

däremot fortsätta vara radikaliserade även efter de bildat familj och högre upp i åldrarna. Det är

djupt oroande ur ett längre perspektiv. Vi riskerar att få generationer av islamister som växer upp i

radikaliserade släkter” (151115 Expressen).

Skillnaden som återfinns mellan de två terrordåden är att man år 2015 kopplar händelserna

till Sverige och det svenska samhället. Krigets gränser har nu förflyttats mot storstädernas

förorter, i artikeltext beskrivet som utanförskapsområden. Hotet från terrorismen har kommit

oss allt närmre och media kan inte längre reproducera USA:s världsbild som man gjorde

2001, utan en mer komplex bild framträder. Våldsbejakande extremister urskiljs här från

andra höger- och vänsterextrema grupper. Islamister beskrivs som mer problematiskt

eftersom de inte anses vara ett ungdomsfenomen, “vi riskerar att få generationer av

islamister som växer upp i radikaliserade släkter”. Islam beskrivs av media som en religion

där en acceptans för våldsbejakande tankegods ofta finns och det anses vara djupt

oroandeveckande i ett längre perspektiv. Trots att man 2015 återger en mer nyanserad bild av

terrorism finns det fortfarande inslag kvar av islam som en våldsbejakande religion.

22

Hur vi talar kring “den onde andre” har trots allt varierat mellan det två åren och därför kom

jag att hämta in nedanstående tema för att även studera om det skett förändringar i sättet att

tala om oss, “vi:et”.

6.3 “Det goda vi:et”

Medias sätt att prata om “det goda vi:et” är i likhet med Brunes (2006), Saids (2000),

Bauman och Mays (2004) teori ett sätt att genom text konstruerar en “vi och dom”

dimension. Artiklarna beskriver terroristerna på ett sådant vis där “vi” talar om “dom”, en

relation byggd på en mängd skillnader, ett så kallat motsatsförhållande (Brune 2006:91),

vilket enligt Said (2002) är nödvändigt för "vi:ets" existens. Det goda "vi:et" framträder inte

bara genom journalisternas sätt att beskriva fenomenet utan förstärks även genom experter på

området som uttalar sig om överhängande faktorer (Flyghed 2003:91). Övergripande är

“vi:et” mindre uttalad i artikeltext från år 2015 i jämförelse med år 2001. Citaten nedan är

hämtade för att åskådliggöra hur det talas kring detta år 2001:

“Vi står tillsammans i fördömandet av terrorister i alla former och vi är redo att försvara de värden

som terroristerna bekämpar, skriver EU:s utrikespolitiske talesman” (010914 DN).

“Att idag bygga en koalition för att bekämpa terrorismen vore att ta ett steg till. Det vore också att

tydliggöra problemets kärna, att terrorn hotar oss alla och att kampen mot den därför är ett ansvar

för alla som vill leva anständiga liv” (010914 DN).

Vi:et framträder tydligt i citaten ovan, “vi står i förändrandet av terrorister”, “vi är redo att

försvara världen” vilket i likhet med Ghersetti och Levins studie (2002) skapar en tydlig

skiljelinje mellan de goda “vi:et” och “den onda andre”. Genom att skildra “dom” i

förhållande till vår västerländska kultur framhålls deras tro som ännu mer avlägsen oss

(Brune 1998:30, Said 2000:75-76, Bauman & May 2004:46-47). I liknelse med Said (2002)

bidrar nyhetsmedias beskrivningar av orienten definitionen av “vi:et” genom att vara dess

motidè (ibid:64). Det blir däremot problematiskt när media i kombination med experternas

hjälp försöker skapa förståelse för islam och muslimer utifrån denna skildring (Hvitfelt

1998:84). Nedan följer ett citat för att exemplifiera hur man sedan talar om “vi:et” år 2015:

“IS är emot västerlandet. De anser att vi står för vidrig dekadens och amoralism. De har grundat

ett kalifat, en stat grundad på en tolkning av islam som lyckligtvis inte många ställer sig bakom.

23

För den handlar inte om islam utan om islamism, en fundamentalistisk politisk ideologi” (151115

Aftonbladet).

Till skillnad från år 2001 försöker man i artiklar från år 2015 nyansera skiljelinjen mellan oss

och “de andra” genom att bland annat förtydliga att det är IS som är emot västvärlden och

inte muslimer, att terroristerna har grundat en egen “tolkning av islam”, de “handlar inte om

islam utan om islamism”. Den negativa framställningen av islam är här inte lika tydligt som

i Ghersetti och Levins (2002:21) studie, där man uttrycker att “extremt och djupt religiösa är

farliga och annorlunda”. En koppling mellan islam, muslimer och terrorism återfinns men är

inte alls lika stark. Däremot byggs fortfarande element och hotbilder in i berättelserna som

kan väcka obehag och kuslighet inför läsaren, vilket även Brune (1998) och DO:s rapport

(2015) hävdar.

Vid analys av materialet visade sig experternas uttalanden spela en central roll, främst i

framställningen av “det goda vi:et” men även för beskrivningen av “den onde andre”,

eftersom den ene inte existerar utan den andre. Vid extrema händelser har det konstaterats att

det brukar dyka upp en mängd olika personer som rubriceras som experter på sitt område, där

deras utsagor ofta baseras på antaganden och spekulationer. Dessa personer ifrågasätts

vanligtvis inte utan får verka som allmänhetens sanningssägare (Flyghed 2003:91).

Expertutlåtanden är således en bidragande faktor till den schabloniserade bild av islam och

muslimer som framställs i media (ibid:90, Brune 1998:31) och det är enligt Flyghed (2003)

inte alls ovanligt att samma experter återkommer trots tidigare felsägningar.

I artiklar från både 2001 och 2015 framträdde en och samma person som av media fått så

kallad expertstatus. Den flitigt anlitade experten är Magnus Ranstorp, tidigare anställd på S:t

Andrews-universitetet i Skottland och idag forskare och chef för centrum av asymmetriska

hot vid försvarshögskolan. Han har vid ett flertal medieframträdanden presenterats som en av

världens ledande experter inom terrorism (ibid:92). Citaten nedan är hämtade för att

åskådliggöra Ranstorp som expert och expertutlåtandens roll i framställning av “de goda

vi:et”:

“Magnus Ranstorp tror att USA kommer hämnas genom att bomba mål i Afghanistan- men det

betyder inte slutet för bin Laden. - Det är som att sticka in handen i ett getingbo. Så länge man

24

inte eliminerar de här individerna fysiskt kan de fortsätta, de har fristäder att gömma sig i”

(010912 Expressen).

“ … det finns flera samverkade förklaringar till varför just Belgien ofta figurerar i de här

sammanhangen. - Mycket har att göra med den omfattade segregationen som finns med

utanförskapsområden. Det handlar också om att det finns nätverk som rekryterar i vilka människor

radikaliseras, ofta i fängelser” (151116 Aftonbladet).

Magnus Ranstorp är vanligt förekommande i främst kvällstidningar från både år 2001 och

2015, en person som även diskuteras i Flygheds (2003) studie. Ranstorp används av media

för att beskriva rådande situation i kristider, där det vid intervjuandet kan uppstå en

psykologisk press som resulterar i att personens spekulationer av läsarna uppfattas som

vedertagna sanningar (ibid:91, Hvitfelt 1998:73, Ghersetti & Levin 2002:11). Uttalanden

som “de har fristäder att gömma sig i.” förstärker känslan av att “dom” finns överallt, de är

svåra att stoppa och rekrytering sker främst i fängelset bland de “andra onda”. Experterna är

således med i konstruktionen av hotbilden som enligt Flyghed (2003) varken kan ses som

sanna eller falska utan vändbara. Hotbilder av terrorismen blir alltså enande, en gemensam

fiende bildas som skapar solidaritet och sammanhållning bland “vi:et” (Flyghed 2003:79).

I liknelse med Vikkelsö Slots (2004) argument samverkar experter med media och för

således ett socialt samspel som i förlängningen kan bidra till reproduktionen av dessa

motsatsförhållanden (ibid:159-161). Varför just Belgien figurerar i dessa sammanhang

förklaras enligt Ranstorp genom den omfattande segregationen som finns i

utanförskapsområden. Det refereras återigen till förorten inom en och samma diskurs fast

återkopplas till olika platser, innan (alltså under föregående tema) till Sveriges storstäder och

nu till Belgien.

Hur “det goda vi:et” framhålls har varierat mellan åren då nyhetsmedias världsbild som

tidigare nämnts förändrats. Dessa skillnader återfinns när man talar om hotet som terrorismen

anses utgöra. Hotet från “de andra” har en betydelse för hur “vi:et”, enandet framhålls i

artikeltext. År 2001 förklaras terrorism i termer av ett gemensamt hot medan man år 2015

återkopplar hotet i större utsträckning till Sverige. Vädjan till enandet av människor finns

kvar men har år 2015 fått en ny innebörd, för nu “riskerar Sverige att drabbas”. I uttalanden

25

efter 11 september beskrivs enandet i artikeltext genom begrepp som “koalition”,

“demokraterna” och “gemensamt” vilket exemplifieras i citaten nedan:

“Att idag bygga en koalition för att bekämpa terrorismen vore att ta ett steg till. Det vore också att

tydliggöra problemets kärna, att terrorn hotar oss alla och att kampen mot den därför är ett ansvar

för alla som vill leva anständiga liv” (010914 DN).

“Massterrorismen är den nya ondskan i vår värld idag. Den styrs av fanatiker som är fullständigt

likgiltiga till livets okränkbarhet. Vi, demokraterna i denna värld, kommer behöva förena oss och

bekämpa den gemensamt” (010912 DN).

I artiklar från år 2001 beskrivs terrorismen som den “nya ondskan i världen”, en terror som

“hotar oss alla”, man hänvisar här till den omedelbara faran som kan ge upphov till oro

(Flyghed 2005:168). “Vi” demokrater ska förena oss och gemensamt bekämpa terrorismen.

Påtryckning och uppmaningar till att vidta omfattande åtgärder är ett återkommande mönster

från främst artiklar år 2001, vilket i förlängningen enligt Fekete (2003:176) kan leda till ett

försämrat skydd för flyktingar. Detta eftersom åtgärderna ofta resulterar i stramare

invandringspolitik och hårdare gränskontroller. Vädjan om allians mot det gemensamma

hotet är tydligare när “stormakten” USA drabbats, mer uttalad i jämförelse med år 2015.

Nedanstående citat exemplifierar hur man under rapporteringen från Parisattackerna talade

kring hotet:

“För kampen mot IS måste också föras på hemmaplan – inte enbart för att minska risken för

parisiska terrorattentat i Sverige, utan också för att minska vår export av terrorister till andra

länder...Vi måste aktivt motarbeta polarisering och hat mot muslimer, men får aldrig undvika

relevanta åtgärder av rädsla för att stämplas som islamofober” (151116 Expressen).

“Självklart stöder inte alla muslimer terrorism. Det är lika befängt som att påstå att alla katolska

präster är pedofiler. Men vi måste slita av oss skygglapparna när det gäller acceptansen för

jihadism i Sverige. Salafismen behöver börja möta hårt motstånd. Sveriges sekulära muslimer är

ovärderliga i den kamp om värderingar som måste föras” (151115 Expressen).

I artiklar från år 2015 talar man kring kampen mot IS och fokus har i nyhetstext riktats allt

mer mot Sverige. Hotbilden ser annorlunda ut eftersom terrorismen nu kommit till Europa,

“vi” iakttar inte längre på avstånd. Debatten kring terrorismen har år 2015 förändrats till viss

del, media tycks vara mer medvetna och vill förespråka för en minskat polarisering i

26

samhället. I artikeltext synliggörs denna medvetenhet exempelvis genom utryck som

“Självklart stöder inte alla muslimer terrorism. Det är lika befängt som att påstå att alla

katolska präster är pedofiler” och “Vi måste aktivt motarbeta polarisering och hat mot

muslimer”. Media är här är inte lika svart och vitt som den i Hvitfelt (1998), Brune (2006)

,Ghersetti och Levin (2002) studie anses vara. I den mer nyanserade bilden som artiklarna

beskriver framträder även motsättningar och ambiguiteter: “acceptansen för jihadism i

Sverige” måste ses över, “Salafismen behöver börja möta hårt motstånd” . Man förespråkar

för minskad polarisering men vill samtidigt ta avstånd och trycka på att Sverige (vi) måste

fortsätta vår kamp mot terrorismen. Enandet kring det större förs år 2015 inom ramen för

hotet mot just Sverige tillskillnad från 2001 när det talas om de gemensamma hotet.

Sammantaget uppstår situationen säkerhet kontra frihet i artiklarna från respektive år men

beskrivningar från år 2015 talar mer för att media nu fått en allt mer medveten sida.

7 Sammanfattning och avslutande diskussion Syftet med studien var att undersöka mediala diskurser kring terrorism kopplat till två

händelser som haft avgörande betydelse för världspolitiken, nämligen attackerna mot World

Trade Center 2001 i USA och attackerna i Paris 2015. Frågeställningarna sprungna ur syftet

var att visa på likheter och skillnader i medierapporteringen från 2001 och 2015 vad gäller a)

artiklarnas beskrivning av terrorism? och b) reproduktionen av “vi och dom” i diskursen

kring dessa händelser?

Artiklarna gav mig en samlad bild av medias beskrivning av terrorism som fenomen där

betoning på begrepp som radikalisering, krigshandling, islamist och jihad var återkommande.

Jag har i studien visat på i likhet med Hvitfelts (1998) studie att media använder sig av så

kallade islamsymboler, genom att i artikeltext återkoppla till ord som ideologi, religiös,

martyr och jihadism. Mediernas användning av symbolik används för att beskriva och skapa

förståelse för terrorism som fenomen (Hvitfelt 1998:83, DO 2015:15-16).

Motivbilden för terrordåden kan ses som en del i artiklarnas sett att förklara terrorism. När

man talar om motivbilden återkopplar man ofta till den muslimska traditionen och

jihadismen. Målet med attentaten förklaras som att “dom” vill angripa och begränsa oss

demokrater vårt sätt att leva. Terroristerna vill enligt artikeltext driva bort västvärlden från

mellanöstern och skapa ett kalifat. Terrorn har kommit till Europa och media förmedlar år

27

2015 en mer komplexbild än tidigare eftersom dem nu inte kan beskriva fenomenet utifrån

USA:s världsbild.

Både 2001 och 2015 hamnar samhället i situation av “hur ska vi reagera?”, där svaret är

densamma- med våld. Militära kraftmedel accepteras och blir legitimerade genom en

krigsdiskurs där politik och makthavare spelar en central roll.

Terrordåden kategoriseras 2001 som en asymmetrisk krigshandling, ett begrepp som inte

återfinns 2015 men däremot förs terrorism som fenomen båda åren inom en krigsdiskurs.

Begripliggörandet av terrorism beskrivs av media på ett sådant vis där starkt troende

muslimer ofta förknippas med något farligt eller mystifieras. Islam är enligt den dominerande

diskursen i media en ideologi som förespråkar och hedrar martyrer. Radikaliseringen har i

artiklarna fått stort fokus både 2001 och 2015 och verkar vara en central del i beskrivningen

av terrorism som fenomen. Vissa skillnader återfinns, år 2001 förklarar man terrorismen

genom Al-Qaeda och Usama bin Ladin medan man 2015 beskriver den utifrån Islamska

staten.

År 2001 benämns också rörelsen Al-Qaeda i större utsträckning som “terroristerna”, de får

verka som terrorismen själv medan man 2015 refererar till IS, som därmed framställs som en

del utav terrorismen. Varför det ser ut på detta sätt kan jag inte med studien förklara, har

terrordåden i Europa blivit allt vanligare eller har media blivit mer medvetna om att det finns

olika rörelser som utför terrordåd?

Gällande studiens andra frågeställning framträder polariseringen mellan öst och väst i

artiklarna när man främst talar om hotet som terrorismen anses utgöra, vilket 2001 förklaras

som ett gemensamt hot medan man 2015 diskuterar hotet mot Sverige, där gränsen för “kriget

mot terrorn” går genom storstadsförorterna. Framställning av motsatsparen “vi och dom” har

år 2015 fått en mer nedtonad ställning vilket kan tyda på att media blivit allt mer medvetna,

eftersom dem i större utsträckning förespråkar för en minskad polarisering i samhället.

Experter på området verkar spela en väsentlig roll vid reproduktionen av “vi och dom”, där

dem i samspelet med nyhetsmedia får hotbilder att bli enade, vilket skapar solidaritet bland

“vi:et”. Artiklarna genomsyras i likhet med Brune (2006:91), DO (2015) och Hvitfelt

(1998:74) av viss välvilja och empati men trots detta ger inslagen av “de andra” ifrån sig

28

olika budskap. Budskap som kan bidra till vidare polarisering av väst och öst. Saids (2000)

teori om orientalismen ligger alltså inte i det förflutna utan framträder även här.

Det verkar således vara liksom DO:s (2015:60) rapport visar att det hänt relativt lite i den

mediala debatten kring islam och muslimer sedan Hvitfelts studie (1998). Detta kan upplevas

som skrämmande och oroväckande. Men man ska komma ihåg att studiens resultat inte är

generaliserbart och viss problematik med urvalet återfinns. Detta eftersom endast artiklar med

sökordet terrorism kommit med. Det finns sannolikt andra artiklar med kopplingar till ordet

terrorism men att det explicit inte uttrycks och därmed har det fallit bort i urvalsprocessen.

Betydelsefull information kan därmed ha gått förlorad, om andra artiklar kunnat skildra en

annorlunda sida av medias framställning av terrorism går inte att säga.

Nyhetstexterna påstår inte explicit att muslimer är farliga för oss andra, men det kan i likhet

med Brunes studie (2006:94) foga samman tecken som skapar associationer i den riktningen.

Strakt troende muslimer som farliga framträder alltså inte lika tydligt som i Ghersetti och

Levins (2002) studie men det återfinns till viss del, även om man i artikeltext inte beskriver

“de andra” utifrån en negativ utgångspunkt.

En intressant aspekt som även diskuteras av Flyghed (2003:84-85) och Johansen (2003:59)

går att finna i mitt material. Nämligen övergången mellan terrorism som brottslig verksamhet

till terrorism som en krigshandling. Brottsbalken välj till viss del bort och det diskuteras

istället om att det är ett pågående krig mot terrorismen. Militären tycks ta i likhet med

Johansens (2003) studie polisens plats, i krigstider verkar det vara andra regelverk som är

aktuella. Efter 11 september 2001 ansågs attentaten av USA:s säkerhetsråd vara

krigshandlingar, ett försvarskrig blev därför accepterad som en lämplig åtgärd. Rätten att

använda militära kraftmedel och våld blir genom diskurser av makt, politik och krig

legitimerade (ibid:61).

Sammantaget visar diskussionen ovan i liket med Hvitfelt (1998), DO (2015), Ghersetti och

Levin (2002) på att den problematik som kan uppstå i den mediala nyhetsrapporteringen

kring islam och muslimer, i mitt fall med kopplingar till terrorisms. Media spelar även här en

till synes stor roll i framställningen av terrorism och till den bild som ges ut till allmänheten.

29

Kvälls- och dagstidningarna har stora möjligheter att avgöra vilka problem och frågor som

skall diskuteras och inom vilka ramar de skall föras (Blomberg et al. 2004:13). Ökad

känslighet och oro för terrorism kan uppstå eftersom det ofta rapporteras om dem (ibid:13).

Jag vill med min uppsats lyfta fram den schabloniserade bilden av islam och muslimer som

media kan ge för att upplysa och minimera risken att ytterligare människor utsätts för

diskriminering och rasism. Nyhetsrapportering bidrar till att forma våra uppfattningar i

avgörande samhällsfrågor. Ytliga, okunniga eller fördomsskapande medier försämrar således

våra möjligheter att skapa ett demokratiskt mångkulturellt samhälle (Brune 1998:13).

Trosuppfattningar är individuella och skiljer sig från individ till individ, bara för man är

muslim är man inte terrorist. Det islamska folket faller själva till stor del offer för terrorismen

och trots detta blir islam misstänksamhetens kultur (Fekete 2003:180-182,192).

Med det rådande läget i världen då många människor tvingas fly och bosätta sig på platser

med andra religioner, kulturer och samhällsstrukturer kan man tänka sig att behovet av

ytterligare kunskap och åtgärder kommer behövas. Jag vet inte hur människor

i allmänhet påverkas av medias rapportering kring terrorism och jag kan heller inte uttala mig

om media i övrigt eftersom studien endast bygger på ett antal utvalda artiklar. Men jag

hoppas att jag i studien lyckas belysa problematiken i diskursen kring terrorism samt väcka

nya frågor.

8 Framtida Forskning För framtida forskning hade det varit intressant att i en enkätundersökning studera attityder

till islam och muslimer efter de terrordåd som under den senaste tiden drabbat Europa. Vidare

forskning inom området är oerhört viktig för att ge Sverige och västvärldens muslimer

möjlighet att utöva sin religion utan att bli utsatta negativ särbehandling, diskriminering eller

hatbrott. Attityder till islam är relevant eftersom forskning kring islamofobi idag är relativt

outforskad. Man skulle även i jämförande studie kunna analysera annan typ av media så som

tv-program, bloggar eller andra typer av tidningar för att se om en annan bild av terrorismen

framträder. Det skulle också vara intressant att se om det återfinns några likheter och

skillnader i sättet att rapportera om händelserna mellan olika länder.

30

9 Litteraturlista Bauman, Zygmunt & May, Tim (2004). Att tänka sociologiskt. 2., omarb. [och utvidgade]

uppl. Göteborg: Korpen.

Boréus, Kristina (2006) “Discursive discrimination of the 'mentally deficient' in interwar

Sweden” Disability & Society, 21(5), S.441-454

Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative research

in psychology, 3(2), 77-101.

Bergström, Göran & Kristina Boréus (2012) Textens mening och makt. Lund:

Studentlitteratur.

Blomberg. Helena, Kroll. Christian, Lundström. Tommy & Hans Swärd (2004) “Medier och

samhällsvetenskap” I: Blomberg. Helena, Kroll. Christian, Lundström. Tommy & Hans

Swärd (red.), Sociala problem och socialpolitik i massmedier. S. 11-23. Lund:

Studentlitteratur.

Brune, Ylva (1998) “Inledning”. I: Brune. Ylva (red.), Mörk magi i vita medier: svensk

nyhetsjournalistik om invandrare, flyktingar och rasism, S. 9-14. Stockholm: Carlsson

Eriksson, Catharina. Eriksson Baaz, Maria. & Thörn, Håkan (2011) ’’Inledning’’. I: Eriksson,

Catharina. Eriksson Baaz, Maria. & Thörn, Håkan (red.), Globaliseringens kulturer. Den

postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället, S 13-53. Falun:

Scandbook AB

Fekete, Liz (2003) “Misstänksamhetens kultur”. I: Flyghed, Janne & Hörnqvist, Magnus

(red.), Laglöst land, S. 174-200. Stockholm: Ordfront

Fereday, Jennifer och Eimear Muir-Cochrane. “Demonstrating rigor using thematic analysis:

A hybrid approach of inductive and deductive coding and theme development.” International

journal of qualitative methods 5.1 (2006): 80-92.

Flyghed, Janne (2003) “Den hotfulla säkerheten”. I: Flyghed, Janne & Hörnqvist, Magnus

(red.), Laglöst land, S.73-97. Stockholm: Ordfront

Flyghed, Janne (2005) “Crime-control in the Post-Wall Era: The Menace of Security”,

Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 2005 Vol.6, pp.165-

182.

Ghersetti, Marina & Levin, Anna (2002) Muslimer och islam i svenska nyhetsmedier. Om

rapporteringen av terrorattackerna i USA den 11 september 2001, Integrationsverkets

skriftserie III, Elanders Novum

31

Heradstveit, Daniel & Bjørgo, Tore (1987). Politisk kommunikasjon: introduksjon til

semiotikk og retorikk. Oslo: TANO

Hvitfelt, Håkan (1998) “Den muslimska faran- om mediebilden av islam”. I: Brune. Ylva

(red.), Mörk magi i vita medier: svensk nyhetsjournalistik om invandrare, flyktingar och

rasism. S. 72-84. Stockholm: Carlsson

Johansen, Jörgen (2003) “Militären jagar terrorismens skugga”. I: Flyghed, Janne &

Hörnqvist, Magnus (red.), Laglöst land, S.57-72. Stockholm: Ordfront

Joffe, Heléne & Yardley, Lucy (2004) “Content and thematic analysis”. I: David F. Marks

(red.), Research methods for clinical and health psychology, S. 56-69 London: SAGE

Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. 3. [rev.]

uppl. Lund: Studentlitteratur

Mockaitis, Thomas R. (2007). The “new” terrorism: myths and reality. Westport, Conn.:

Praeger Security International

Nilsson, Bo (2012) “Brottsoffer i nutida svensk dags- och kvällspress”. I: Heber. Anita, Tiby

Eva & Sofia Wikman (red). Viktimologisk forskning. Brottsoffer i teori och metod. S. 75-94.

Lund: Studentlitteratur

Pollack, Ester (2001) En studie i medier och brott. Stockholm: Institutionen för journalistik,

medier och kommunikation

Ryan W. Gery & Bernard Russell H. (2003) “Techniques to Identify Themes”, Sage

publications, Vol. 15, No 1, S. 85-109.

Said, Edward W (2000) Orientalism. [Ny utg.], Stockholm: Ordfront

Sarnecki, Jerzy (2009). Introduktion till kriminologi. 2., [uppdaterade och utök.] uppl. Lund:

Studentlitteratur

Seib, Philip M. & Janbek, Dana M. (2011). Global terrorism and new media: the post-Al

Qaeda generation. London: Routledge

Skrinjar, M. (2003). “Forskare eller ’babe’? Om genuskonstruktioner i intervjusituationer”. I:

Lander, I. & Pettersson, T. & Tiby, E. (red.) Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet.

Genusperspektiv inom svensk kriminologi. Lund: Studentlitteratur. s. 107 – 139.

Sohlberg, P. & Sohlberg B-M. (2009). Kunskapens former. Vetenskapsteori och

forskningsmetod. Malmö: Liber

Vikkelsö Slot, Line (2004) “Den journalistiska legitimeringen av den danska

invandrardebatten”. I: Blomberg. Helena, Kroll. Christian, Lundström. Tommy & Hans

32

Swärd (red.) Sociala problem och socialpolitik i massmedier. S. 159-194. Lund:

Studentlitteratur

Winther Jörgensen, Marianne och Louise Philips (2000) Diskursanalys som teori och metod.

Lund: Studentlitteratur

9.1 Elektroniska Källor

Borell, Klas (2012) Islamofobiska fördomar och hatbrott: En kunskapsöversikt. SST:s

skriftserie nr 1. Hämtad 130516 från nämnden för statligt stöd till trossamfunds hemsida.

http://www.sst.a.se/download/18.11165b2c13cf48416de7759/1377188453740/Islamofobiska

+fördomar+och+hatbrott+-+hela+häftet.pdf

Diskrimineringsombudsmannens rapport (2015) Rapport från medieanalys om

representationer av muslimer i svenska nyheter. Rapport 2015:1. Hämtad 050416 från

Diskrimineringsombudsmannens hemsida.

http://www.do.se/globalassets/publikationer/rapport-representationer-stereotyper-

nyhetsvardering.pdf

Nationalencyklopedin (2016) Islamiska staten. Staten.

http://www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/islamiska-staten (hämtad

250416)

Nationalencyklopedin (2016) terrorism.

http://www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/terrorism (hämtad 200416)

Regeringens rapport (2014) Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser.

Rapport DS 2014:4. Hämtad 050416 från regeringens hemsida.

http://www.regeringen.se/contentassets/a76118e6b4fc49bfba45804f6bb3c956/valdsbejakand

e-extremism-i-sverige--nulage-och-tendenser-ds-20144

Rapport av utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering (2006)

Mediernas vi och dom: mediernas betydelse för den strukturella diskrimineringen. Rapport

SOU 2006:21. Hämtad från regeringens hemsida 070416.

33

http://www.regeringen.se/contentassets/976435886ee54a6ebda2f149522e9395/mediernas-vi-

och-dom---mediernas-betydelse-for-den-strukturella-diskrimineringen

SVT-nyheter (2015) Terrordåden i Paris- detta har hänt, dag för dag.

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/terrordaden-i-paris-detta-har-hant-dag-for-dag (hämtad

110416).

Säkerhetspolisen (2016) Våldsfrämjande radikalisering och terrorism.

http://www.sakerhetspolisen.se/kontraterrorism/valdsframjande-radikalisering-och-

terrorism.html (hämtad 050416).

9.2 Artiklar

Albons, Bengt (010913) “Terrorattacken mot USA. Analys/Bengt Albons: Den nya terrorn

går inte att stoppa”. Dagens Nyheter.

Arpi, Ivar (151115) “Straff fungerar bäst mot jihadism”. Svenska Dagbladet.

Brune, hans (151115) “Det jihadistiska hotet måste mötas gemensamt”. Dagens Nyheter.

Carrwik, Christian (010912) “Attacken mot USA”. Expressen.

Ingen författare (151116) “Vi måste sluta exportera död”. Expressen.

Jonesson, Jenny (151115) “Salafismen behöver möta hårdare motstånd”. Expressen.

Kärrman, Jens (010914) “Hans män samlade in pengar i Sverige”. Aftonbladet.

Larsson, Mats & Olsson, Hans (151115) “ Vi måste samarbeta inom EU för människors

trygghet”. Dagens Nyheter.

Melin, Erik (151116) “Landet är idealt för terrorism”. Aftonbladet.

Mellin, Lena (151115) “Det finns anledning till oro för terrorism”. Aftonbladet.

Mellin, Lena (010912) “Hela världen är våldtagen frågorna och svaren om den värsta

terrorattacken”. Aftonbladet.

Oberoende Liberal (010912) “Kommentarer”. Dagens Nyheter.

Oberoende Liberal (010914) “Pressröster från USA”. Dagens Nyheter.

Oberoende Liberal (010914) “Enad värld mot terrorism”. Dagens Nyheter.

Ohlsson, Erik (151151) “Erik Ohlsson: Europas städer riskerar att bli en ny front i kriget mot

terrorn”. Dagen Nyheter.

Qviström, David (010914) “Attacken mot USA. Psykolog: så skapar man en självmords

pilot”. Expressen.

34

Ranstorp, Magnus (010913) “Terroristexperten Magnus Ranstorp om framtidens krig. Så

knäcker USA Usama”. Expressen.

Svensson, Frida (151115) “Mitt jobb att minska vår sårbarhet”. Svenska Dagbladet.

Trädgårdh, Maria (010914) “Experterna: Därför vill de dör för sin sak”. Aftonbladet.

Winnerstig, Mike (010912) “Attacken mot USA. Terroristexperten Mike Winnerstig om hur

vi ska skydda oss”. Expressen.