mänskliga rättigheter i arbetslivet konventioner_web.pdf · 2018-06-28 · ilo:s 8...

� �

ILO:s 8 kärnkonventioner

Mänskliga rättigheter i arbetslivet

ILO_8 konventioner.indd 1 10-09-15 14.06.27

ILO:s�8�kärnkOnventIOner� mänskLIga�rättIgheter�I�arbetsLIvet

�


� �

Innehåll�

allas�rätt�till�ett�bättre�arbetsliv��

Fackliga�rättigheter�är�mänskliga�rättigheter�� 4

ILO:s�organisation�–�alltid�tre�parter�� 5

Internationella�rättigheter�i�arbetslivet� �6

kärnkonventionerna�–�en�minimistandard�� 8

kärnkonventionernas�genomslag�� 6

begränsade�straffsanktioner�� 7

Från�världskrig�till�fredspris�� 8

ett�viktigt�fackligt�verktyg�� 0

ILO:s åtta kärnkOnventIOner

Om FörenIngs- Och OrganIsatIOnsFrIhetkOnventIOn 87: Föreningsfrihet och organisationsrättkOnventIOn 98: rätt att organisera sig och förhandla kollektivt

Om tvångsarbetekOnventIOn 29: Förbud mot tvångs- och straffarbetekOnventIOn 105: avskaffande av tvångsarbete

Om DIskrImInerIngkOnventIOn 100: Lika lön för lika arbete oavsett könkOnventIOn 111: Diskriminering vid anställning och yrkesutövning

Om barnarbetekOnventIOn 138: Minimiålder för arbetekOnventIOn 182: Mot de värsta formerna av barnarbete


ILO:s 8 kärnkOnventIOner mänskLIga rättIgheter I arbetsLIvet

3

allas rätt till ett bra arbetslivDet är en mänsklig rättighet att organisera sig och vara med i facket. Samtidigt är det i många länder ingen självklarhet, och till och med förknippat med livsfara. Diktaturen Vitryssland (som internationellt kallas Belarus) är ett exempel. Den fria fackföreningsrörelsen är landets största demokratiska och medlemsbaserade rörelse, men hårt ansatt. De som vågar organisera sig trakasseras ofta, många av dem till och med grips och fängslas. I många fall tvingas de dölja sitt medlemsskap i det fria facket för att inte bli av med jobbet. Men situationen i Vitryssland är tyvärr varken ovanlig eller bland de sämsta. Bara under 2013 mördades fackligt aktiva i tio av världens länder. Rätten att sluta sig samman i fria och oberoende fackföreningar, teckna kollektiv-avtal och strejka vid konflikter är grunden till all facklig verksamhet. De fackliga rättigheterna är en förutsättning för människor att ta sig ur fattigdom. Graden av facklig organisering i ett land brukar vara ett bra sätt att mäta ett lands utveckling. Utan fackliga rättigheter är det svårt för arbetstagare att ställa krav på rättvisa löner och arbetsvillkor. Det är också svårt att opponera sig mot orimliga förhållanden.De mänskliga rättigheterna i arbetslivet uttrycks i ILO:s åtta kärnkonventioner. Förutom skyddet av förenings- och organisationsrätten, förbjuds också tvångs- och barnarbete samt diskriminering i arbetslivet. ILO och kärnkonventionerna är där- för fackföreningsrörelsens viktigaste arena och verktyg för att försvara de mänskliga rättigheterna i arbetslivet, både globalt och här i Sverige.

ILO:s kärnkonventioner ligger också till grund för den så kallade Decent Work-agendan, som erkänts av länder över hela världen. Den innebär att det inte räcker med arbete, utan att jobben som skapas också måste vara schysta. Där rättigheter garanteras och där den sociala dimensionen och dialogen har en självklar plats. Låt oss garantera allas rätt till ett bra arbetsliv.

Kristina Henschen kanslichef LO-TCO Biståndsämnd

foto

: ma

ria

sö

de

rb

er

g


4


� 5

Fackliga�rättigheter�är�mänskliga�rättigheter

FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna hör till det turbulenta 1900-talets mest storslagna arv till oss som lever nu. 1948 var världen söndersliten av två världskrig och av kolonialismen. Hur skulle jorden kunna göras till en bättre plats att leva på? Då antog FN:s generalförsamling Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna.

De mänskliga rättigheterna ligger till grund för olika slag av internationella överenskommelser och är ett sammanhängande system. ILO:s åtta så kallade kärnkonventioner konkretiserar mänskliga rättigheter på arbetslivets område.

De MänskLIga rättIgheterna...

…gäller alla och envar

…slår fast att alla är födda fria

…säger att alla är lika i värde och rättigheter

…är universella – gäller över hela världen och i alla sammanhang

• är Fn:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor.

• har 183 medlemsländer.

• har i uppdrag att åstadkomma internationella regler som hindrar att arbetstagare utnyttjas och exploateras.

• ska främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen samt värna om fackliga fri- och rättigheter.

ILO – InternatIOneLLa arbetsOrganIsatIOnen


ILO:s�8�kärnkOnventIOner� mänskLIga�rättIgheter�I�arbetsLIvetILO:s�8�kärnkOnventIOner� mänskLIga�rättIgheter�I�arbetsLIvet

� 5

ILO:s arbete är uppbyggt kring tre samverkande organ:• Internationella arbetskonferensen Utarbetar och antar ILO:s nya konventioner och rekommendationer, samt dis-kuterar och antar politiska ställningstaganden och uttalanden. Möts årligen tre veckor i juni i Genève och är en mötesplats för hela världens arbetsliv. De flesta av de 183 medlemsländerna skickar en delegation bestående av två regeringsombud samt ett ombud vardera för arbetsgivarna och arbetstagarna. Delegationen brukar också inkludera olika experter från de tre parterna och regeringssidan brukar åtföljas av en minister.

• ILO:s styrelse Består av 28 representanter från regeringarna, 14 från arbetsgivarna och 14 från arbetstagarna och möts tre gånger om året i Genève. Styrelsen tar beslut i policyfrågor samt arbetar fram organisationens program och budget.

• Internationella arbetsbyrån ILO:s permanenta sekretariat har sitt högkvarter i Genève, med knappt 2 000 anställda från hela världen. Dessutom finns ett 40-tal fältkontor världen över. Sekretariatet har ett forsknings- och dokumentationscenter som bevakar arbets-livets utveckling med statistik, siffror och rapporter. Fackföreningar och arbets-givare har var sin avdelning på ILO-kontoret i Genève. Fackföreningsrörelsens avdelning kallas ACTRAV och arbetsgivarnas motsvarande organisation ACTEMP.

ILO:s�organisation�–�alltid�tre�parter

ILO är unikt bland FN-organ eftersom arbetsmarknadens parter har en lika viktig roll som regeringarna i förhandlingar och diskussioner. I såväl ILO:s styrelse som i kommittéer och på den årliga arbetskonferensen har regeringarna 50 procent av rösterna och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer 25 procent vardera. Alla tre parter har oberoende status och rösträtt och väljer självständigt sina företrä-dare. Systemet kallas ILO:s trepartism.

Lästips:På ILO:s hemsida www.ilo.org kan du läsa mer om organisationens arbetssätt och inriktning. Där kan du också ladda hem broschyrerna The ILO – What it is and what it does samt ILO Declaration on Fundamental Principles and Rights at Work and its Follow-up.

ILOLEX är en webbplats för alla konventioner och rekommendationer: www.ilo.org/ilolex/english



6


� 7

Internationella�rättigheter�i�arbetslivet�

Det finns knappt 190 ILO-konventioner om allt från förebyggande av stor-olyckor inom industrin, regler vid deltidsarbete och arbetsmiljöregler i jordbru-ket. Sin första konvention antog ILO redan 1919. Den handlar om rätten till åtta timmars arbetsdag, sex dagar i veckan.

Andra konventioner har tiden sprungit ifrån och ILO utvärderar, skrotar och moderniserar dem kontinuerligt. Ett exempel är konvention 15 om minimiål-der för eldare och kollämpare som numera har införlivats i konvention 138 som handlar om minimiålder för arbete generellt.

Ett sjuttiotal av ILO-konventionerna är fortfarande tillämpbara i praktiken och därmed i bruk. De diskuteras i globala sammanhang, ratificeras av stater och ligger till grund för såväl EU-regler som svensk lagstiftning.

När ett nytt konventionsförslag ska antas har det redan diskuterats under flera år i förarbeten och rapporter, av experter och av ILO:s internationella arbetskonferens.

Processreglerna innebär att fackföreningar, arbetsgivare och regeringar måste vara överens om att varje konvention behövs och att det är möjligt att lagstifta eller sluta avtal om innehållet. Det gör att ILO kan uttala sig med hög legitimitet när det gäller arbetsmarknadsfrågor.

FOtO

:�©�IL

O



� 7

När ILO fattat beslut om en ny konvention ska varje enskilt medlemsland bestämma sig för om de ska förbinda sig att följa den genom att ratificera den. Att en konvention antagits av ILO:s arbetskonferens innebär alltså inte att den automatiskt tillämpas i alla medlemsländer.

I praktiken inarbetas den ratificerade konventionens innehåll i landets lagstift-ning. Regeringen är ansvarig för att se till att uppföljningssystem, som arbets-platsinspektioner och rättsväsende fungerar. Ofta behövs det någon som driver på arbetet. Det ger fackföreningar och arbetsgivarorganisationer en viktig roll som bevakare av att deras regering fullföljer de åtaganden som en ratificerad ILO-konvention innebär.

De åtta så kallade kärnkonventionerna har en särställning bland konventionerna eftersom de handlar om mänskliga rättigheter. Därför anses de gälla alla männis-kor i alla länder, oavsett om deras regeringar har ratificerat dem eller inte. De utgör på så sätt en minimistandard för arbetsvillkor världen över.

ILO har också antagit knappt 200 rekommendationer, som är ett vekare verktyg och mer att likna vid råd eller riktlinjer. ILO arbetar fram dem på ett liknande sätt.

Den internationella arbetskonferensen på ILO är en årlig mötesplats för fack, arbetsgivare och regeringar från hela världen.



8


� �

kärnkonventionerna�–�en�minimistandard

Under 1990-talet blev det uppenbart att världsekonomin och den globala arbets-fördelningen hade förändrats totalt och ILO insåg att organisationen behövde moderniseras om den skulle kunna fortsätta att spela en central roll. Frågan var: vilka av ILO:s alla konventioner bemötte de viktigaste och svåraste frågorna i det moderna arbetslivet?

Det första steget togs i Köpenhamn 1994, på FN:s toppmöte för social utveck-ling. Mötet antog ett handlingsprogram, byggt på det som kom att kallas ILO:s kärnkonventioner. 1998 antog ILO Deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet och dess uppföljningsmekanism. Där slås det fast att alla ILO:s medlemsländer ska respektera, främja, och genomföra innehållet i de åtta kärnkonventionerna. Sedan dess utgör de en minimistandard för arbetsvill-kor i hela världen.

ILO:s program Decent Work for all – anständiga arbetsvillkor för alla – är en plan för hur ILO ska arbeta för att kärnkonventionernas innehåll ska bli verklig-het. Decent Work-agendan, som den ofta kallas, initierades av Juan Somavia, som tog över som ILO:s generaldirektör 1999. På kort tid har agendan lett till en internationell enighet om att sysselsättning och anständigt arbete är centrala fak-torer för att minska fattigdomen i världen.

Decent Work-agendan är uppbyggd kring fyra fokusområden: • Grundläggande rättigheter och normer i arbetslivet: alltså ILO:s traditionella

arbete med att ta fram konventioner och rekommendationer.• Jobbskapande och inkomstmöjligheter .• Utvecklande av sociala trygghetssystem.• Stärkande av social dialog mellan arbetsmarknadens parter och av tre-

partismen.



� �

till grund för svensk lagstiftningILO:s konventioner ligger till grund för en mängd svenska och europeiska före-skrifter och lagar. Bakom delar av regeringsformen, brottsbalken, jämställd-hetslagen, och arbetsrätten finns en ILO-konvention som Sverige har ratificerat. ILO-kommittén, som är en självständig myndighet under Arbetsmark- nadsdepartementet, har till uppgift att bevaka att ILO:s konventioner efterlevs i svensk lagstiftning och rapporterar om tillämpningen till ILO. Den svenska ILO-kommittén är trepartiskt sammansatt och har alltså representanter från både regeringen, LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv.

ILO:s konventioner ligger till grund för svensk arbetsrätt.

FOtO

:�©�IL

O



� ��

Förenings- och organisationsfrihet kOnventIOn 87: Föreningsfrihet och organisationsrätt



� ��

De vIktIgaste punkterna I kOnventIOn 87

både arbetstagare och arbetsgivare har rätt att:

• utan några som helst förbehåll bilda och gå med i organisationer som försvarar och främjar deras intressen.

• skapa egna stadgar och regler och fritt välja sina egna representanter.

• Organisera sin egen administration och sina egna aktiviteter samt formulera sina egna program.

• sluta sig samman i organisationer och gå med i internationella samman- slutningar.

• Myndigheterna måste avstå från alla former av inblandning, men har rätt att göra vissa undantag för till exempel militär och polis.

rätten att bilda och gå med i fackföreningar och att förhandla kollektivt skyddas av ILO:s konventioner 87 och 98. Det gör att de fackliga rättigheterna tillhör de grundläg-gande mänskliga rättigheterna. ändå kränks förenings- och organisationsfriheten varje dag, överallt. Människor förföljs, torteras och till och med dödas när de utövar de fack-liga rättigheterna. att försvara föreningsfriheten är att försvara demokratin. Fria, starka fackföreningar och andra demokratiska självständiga organisationer behövs därför för att samhället ska utvecklas.

kOnventIOn 87 garanterar rätten för både arbetstagare och arbetsgivare att fritt bilda och ansluta sig till egna organisationer. Den antogs 1948 samtidigt som FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Genom rättspraxis har det slagits fast att konflikträtten, både för arbetstagare och arbetsgivare, är en förut-sättning för att kunna utöva den fria förenings- och förhandlingsrätten.



��


� ��

kOnventIOn 98 skyddar rätten för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer att sluta kollektivavtal genom frivilliga förhandlingar.


• Fria förhandlingar ska främjas.

• syftet ska vara att reglera anställningsvillkoren via kollektivavtal.

• både arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer skyddas mot inblandning i sin verksamhet.

• arbetsgivare eller deras organisationer får därför inte ställa som villkor att arbetstagare inte får vara med i facket eller måste säga upp sitt medlemskap.

• arbetsgivaren får heller inte avskeda, trakassera, diskriminera eller på annat sätt kränka en anställd för att hon eller han är med i facket eller deltar i fackliga aktiviteter.

• konventionen kräver också nationella övervakningssystem och en rättsapparat som garanterar att de fackliga rättigheterna kan utövas.

150 av ILO:s 183 medlemsländer har hösten 2010 ratificerat konvention 87, som antogs av ILO 1948. Sverige undertecknade den 1949.

160 av ILO:s medlemsländer har ratificerat konvention 98 som antogs av ILO 1949. Sverige undertecknade den 1950.



� ��

Förenings- och organisationsfrihetkOnventIOn 98: rätt att organisera sig och förhandla kollektivt



�4


� �5

Tvan

gsa

rbete

kO

nve

ntI

On

29

: Fö

rbud

mot

tvån

gs- o

ch s

traf

farb

ete



� �5

ett slavuppror i karibien för mer än 200 år sedan var det första steget mot slaveriets avskaffande, men det är en kamp som ännu inte är avslutad. ännu idag finns det mer än 12 miljoner människor som arbetar under tvång.

när kOnventIOn 29 antogs 1930 var tvångsarbete vanligt i bland annat de europeiska kolonierna och Stalintidens Sovjet. De moderna formerna kan vara skuldslaveri, där lantarbetare, papperslösa och andra migrantarbetare får arbeta av sin ”skuld” i åratal. I Asien finns den största andelen moderna slavar och traffick-ing av både barn och vuxna är ett ständigt hot för utsatta människor. Ukraina har utvecklats till ett transitland för alla former av trafficking och av Moldaviens många migrantarbetare är det en fjärdedel som exploateras.

Tvångsarbetets medel kan vara innehållande av lön, tvång att utföra uppgifter emot den egna viljan, hot om våld eller om att anmäla en papperslös till myndigheterna. Tvångs- och straffarbete definieras av ILO som allt arbete som påtvingas en person genom hot om straff, och där personen tvingats att erbjuda sin arbetskraft.


• tvångs- och straffarbete ska vara förbjudet i nationell lagstiftning.

• Olagligt användande av tvångsarbete ska bestraffas strängt och effektivt.

• vissa former av tvångs- och obligatoriskt arbete är tillåtet, till exempel obligatorisk militärtjänst, straffarbete och medborgerliga insatser vid krig och katastrofer.

• Myndigheterna måste sätta upp noggranna bestämmelser för när och hur obligatoriskt arbete får användas. De som utsätts för tvångsarbete ska kunna överklaga detta på ett rättssäkert sätt.



�6


� �7

kOnventIOn 105 skärper ytterligare förbudet mot tvångsarbete, främst när det gäller missbruk i politiska eller ekonomiska syften.

Konvention 29 antogs av ILO 1930 och har ratificerats av 174 medlems- länder. Sverige undertecknade den 1931.

Konvention 105 antogs av ILO 1957 och har ratificerats av 169 medlems- länder. Sverige undertecknade den 1958.


• arbetstagare som deltagit i strejker får inte straffas med tvångsarbete.

• arbetsgivare får inte använda tvångsarbete för att disciplinera eller styra de anställda.

• tvångsarbete får inte användas som straff för att man uttryckt politiska eller ideologiska åsikter som står i motsats till det rådande politiska, sociala eller ekonomiska systemet.

• tvångsarbete får inte användas för att diskriminera minoriteter och utsatta grupper.



� �7

TvangsarbetekOnventIOn 105: avskaffande av tvångsarbete



�8


� ��

Diskriminering kOnventIOn 100: Lika lön för lika arbete oavsett kön



� ��

konventionerna 100 och 111 försöker komma tillrätta med det mest spridda och seglivade förtryck som förekommer i arbetslivet och som fortfarande inte är utrotat, vare sig i västerländskt arbetsliv eller någon annanstans. Det handlar om diskrimine-ring mot kvinnor, utsatta grupper eller minoriteter.

kOnventIOn 100 uppmärksammar sanningen som råder i hela världen att kvinnor har sämre arbetsförhållanden, längre sammanlagd arbetstid och sämre betalt än män. De som arbetar i andras hem är isolerade och hamnar lätt i bero-endeställning till sina arbetsgivare. Rapporter om att kvinnliga hushållsanställda utsätts får våld och övergrepp ökar. Andra exempel på utsatta grupper på arbets-marknaden är migrantarbetare som har en svag ställning på arbetsmarknaden, bristande kännedom om villkoren i det nya landet och kanske saknar dokument.


• Lika lön för lika arbete oavsett kön.

• krav på åtgärder för att underlätta en objektiv värdering av arbetsuppgifterna.

• staten måste samarbeta med sitt lands arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer för att säkerställa att konventionen följs.

Diskriminering kOnventIOn 100: Lika lön för lika arbete oavsett kön



�0


� ��

kOnventIOn 111 ska förhindra att arbetstagare utsätts för diskriminering i arbetslivet i samband med yrkesutbildning eller när en person söker arbete. Här har diskrimineringsförbudet vidgats till att inkludera de grupper som nämns i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Som diskriminering i arbets-livet ses i konvention 111 varje åtskillnad, uteslutning eller företräde på grund av ras, hudfärg, kön, religion, politisk uppfattning, nationell härstamning eller socialt ursprung, när det leder till att jämställdhet i fråga om anställning eller yrkesut-övning begränsas eller elimineras.

Konvention 100 antogs 1951 av ILO och är ratificerad av 168 medlems- länder. Sverige undertecknade den 1962.

Konvention 111 antogs 1958 av ILO och är ratificerad av 169 medlems- länder. Sverige undertecknade den 1962.


• alla länder ska förbinda sig att driva en politik för att främja jämställdhet i arbetslivet.

• Diskriminering vad det gäller anställning, yrkesutövning och arbetsförmedling ska avskaffas.

• staten ska samarbeta och söka stöd från arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer och andra parter.

• Lagstiftning och utbildning ska säkerställa att konventionen följs.

• en nationell tillsynsmyndighet ska bevaka att konventionens krav uppfylls.



� ��

Diskriminering kOnventIOn 111: Diskriminering vid anställning och yrkesutövning



��


� ��

BarnarbetekOnventIOn 138: Minimiålder för arbete



� ��

Minst 215 miljoner barn utnyttjas i arbetslivet, som skuldslavar, i farliga industrier, som sexslavar eller barnsoldater. situationen är fruktansvärd på många håll, men har trots allt förbättrats.

kOnventIOn 138 bestämmer minimiålder för att börja arbeta. Som barn räk-nas alla under 18 år.

FN:s mål är att barnarbete ska vara utrotat till år 2016 och både ILO och många andra organisationer arbetar för att det ska kunna bli verklighet. I det arbetet spe-lar ILO-konventionerna en viktig roll. I många länder där barnarbete förekommer finns i dag en acceptans av konventionens innehåll och en vilja att arbeta för att den ska genomföras.


• Individen ska ha avslutat obligatorisk skolgång och vara lägst 15 år för att anses som arbetsför. Lättare arbeten ska generellt ha 13 år som minimiålder, och farligt arbete 18 år.

• Om ekonomin och utbildningssektorn i landet är underutvecklade är den generella regeln avslutad skolgång och en lägsta arbetsför ålder på 14 år.

• utvecklingsländer kan efter konsultation med arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer göra undantag för vissa yrkesområden, till exempel familjeföre-tag och småbruk som producerar för den lokala marknaden.

• undantag får inte göras inom gruv-, tillverknings- och byggnadsindustrin, ener-giproduktion, verksamhet för sanitära anordningar, transport och lagerverksam-het samt kommersiellt drivna jordbruksföretag.



�4


� �5

kOnventIOn 182 syftar till att koncentrera ansträngningarna på att först avskaffa de värsta formerna av barnarbete.

till de värsta formerna av barnarbete räknas:• slaveri eller alla jämförbara bruk och sedvänjor som påminner om slaveri,

som handel med barn, livegenskap, skuldslaveri och tvångsarbete, inklusive tvångsrekrytering av barn som soldater i väpnade konflikter.

• utnyttjande, rekrytering och utbjudande av barn i samband med prostitution, framställande av pornografi eller medverkande i pornografiska framträdanden.

• utnyttjande, rekrytering och utbjudande av barn för olaglig verksamhet, sär-skilt framställning av och handel med droger.

Konvention 182 säger också att medlemsstaterna måste hjälpa varandra för att konventionen ska få full genomslagskraft. Därför behövs utökat internationellt samarbete med stöd för social och ekonomisk utveckling, fattigdomsbekämpning och allmän utbildning.


• Länderna ska vidta omedelbara och effektiva åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete samt övervaka att reglerna följs.

• genomförandet ska ske i samverkan mellan myndigheterna och parterna på arbetsmarknaden.

• Medlemslandet måste agera kraftfullt för att förhindra att barn engageras i de värsta formerna av barnarbete och hjälpa dem med rehabilitering och social integration.

• samhället ska garantera tillgång till gratis skolgång och, om möjligt, yrkes-utbildning, samt identifiera och söka upp barn som löper extra stor risk.

• Flickors speciellt utsatta situation ska uppmärksammas, inte minst för att bekämpa barnprostitution och annat sexuellt utnyttjande.

Konvention 138 antogs av ILO 1973, och 155 av ILO:s medlemsländer har ratificerat den. Sverige undertecknade den 1990.

Konvention 182 antogs av ILO 1999, och 172 av ILO:s medlemsländer har ratificerat den. Sverige undertecknade den 2001.



� �5

BarnarbetekOnventIOn 182: Mot de värsta formerna av barnarbete



� �7

kärnkonventionernas�genomslag

Sverige har ratificerat samtliga kärnkonventioner, men stora och ekonomisktbetydelsefulla länder som USA, Indien, Iran, Kina, Saudiarabien och Sydkorea har bara skrivit på ett fåtal. Det är framför allt konvention 87 och 98, om för-enings- och organisationsfrihet som dessa länder inte vill underteckna. Antalet ratificeringar för kärnkonventionerna ligger skyhögt över den för många andra ILO-konventioner. Mellan 150 och 174 länder hade år 2010 skrivit under de olika kärnkonventionerna. Konvention 182 mot de värsta formerna av barnarbete och konvention 29 mot tvångsarbete ligger högst med 172 respektive 174 ratifi-ceringar.

11 av ILO:s medlemsländer har inte skrivit under konvention 182 mot de värsta formerna av barnarbete. En ung pojke bär plastflaskor i La Paz, Colombia.

Lästips:På regeringens webbplats om mänskliga rättigheter www.manskligarattigheter.gov.se kan du bland annat hitta samtliga ILO:s kon-ventioner i svensk översättning samt ladda ner utbildningshäftet ILO:s arbete för mänskliga rättigheter.

FOtO

:�©�IL

O/m

.Cr

Oze

t

�6



� �7

begränsade�straffsanktioner� Liksom övriga FN-organ saknar ILO möjlighet att utdöma straff till de länder som bryter mot konventionerna, men organisationen har ett utarbetat övervak-ningssystem. De länder som ratificerat kärnkonventionerna måste rapportera till ILO hur de lever upp till sina åtaganden och det ska ske vartannat år. För övriga konventioner gäller vart femte år. Regeringarnas rapporter granskas sedan av ILO:s expertkommitté, som består av ett tjugotal oberoende jurister. De gör en egen rapport som sedan läggs fram för ILO:s arbetskonferens.

Fackföreningar och arbetsgivarorganisationer får kopia på sin regerings rapport och det finns rutiner för att fånga upp deras invändningar. Parterna kan också självständigt anmäla en regering som inte lever upp till sina åtaganden.

Under ILO:s årliga arbetskonferens kan både regeringar, fackliga representanter och arbetsgivarorganisationer ta upp och diskutera de kränkningar av konventio-nernas innehåll som hela tiden sker. Det är en granskning som liknar en juridisk process i en domstol. I en speciell kommitté får det kritiserade landet försvara sig. Kritikerna är fackföreningar eller arbetsgivare samt andra länders regeringar.

I särskilt allvarliga fall kan ILO tillsätta en särskild kommission som kan uppmana till åtgärder mot ett land som bryter mot konventionerna. Det gjordes mot Burma eftersom militärjuntan där under lång tid använt sig av tvångsarbete. År 2000 uppmanade ILO sina medlemsländers regeringar, arbetsgivare och fackföreningar samt internationella organisationer att sätta tryck på militärjuntan. EU upphävde därför sina tullförmåner för Burma och införde en rad handelssanktioner.

Men de länder som fortsätter att bryta mot de mänskliga rättigheterna i arbetsli-vet, trots kritiken från ILO, kan oftast göra det riskfritt. Organisationen kan inte på egen hand hindra eller bestraffa dem, men har försökt att få organisationer som faktiskt har sanktionsmöjligheter att införa ILO:s kärnkonventioner i sina avtal. EU har till exempel infört kärnkonventionerna i sitt tullpreferenssystem som med viss framgång påverkat utvecklingen i Vitryssland.

Brott mot ILO:s konventioner och mänskliga rättigheter i arbetslivet förekom-mer ständigt. IFS - Internationella fackliga samorganisationen – ger årligen ut rapporten Kränkningar av fackliga rättigheter som är en välgrundad dokumenta-tion av de övergrepp och kränkningar som är vardagsmat över hela världen.


Från�världskrig�till�fredspris

I slutet av 1800-talet levde stora grupper av arbetare under svåra omständighe-ter, och någon arbetsrätt som tog tillvara deras intressen existerade knappast. Makthavarna var rädda för att den sociala misären och de stora orättvisorna som industrialiseringen medförde skulle leda till revolution. Därför tog representanter för näringslivet upp frågan om att med internationella avtal reglera arbetstagarnas villkor.

Första världskriget fick sitt slut genom fredsfördraget i Versailles 1919. I fördra-get betonade man starkt att en hållbar och universell fred bara kunde uppnås om den byggde på social rättvisa. Utifrån dessa tankar skapades International Labour Organization, som en del av Versaillesfördraget.

ILO började genast arbeta och antog sin första konvention 1919, som stadgar åtta timmars arbetsdag, sex dagar i veckan.

Under 1930-talets ekonomiska depression fördes alltmer fruktlösa samtal mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Men i slutskedet av andra världskriget antog ILO den så kallade Philadelphiadeklarationen, som fortfarande är vägle-dande för ILO:s arbete.

I deklarationen förtydligades ILO:s viktigaste principer: • arbetskraft är inte en handelsvara

• yttrande- och föreningsfrihet är grundläggande för att uppnå varaktiga sociala framsteg

• fattigdom, varhelst den finns, är ett hot mot hela samhällets välstånd

• alla människor; oavsett ras, tro eller kön, har rätt att sträva efter materiellt och andligt välbefinnande, och att få göra detta under levnadsvillkor som utmärks av frihet och värdighet, ekonomisk trygghet och lika möjligheter

När FN bildades efter andra världskriget blev ILO en del av den nya organisationen.

1969 tilldelades ILO Nobels fredspris med motiveringen att ILO:s arbete »har haft ett varaktigt inflytande på flera länders lagstiftning«.


�8 � ��



� ��

ILO tilldelas Nobels fredspris 1969. Från vänster till höger Gullmar Bergenström (arbetsgivarnas representant), Hector Gros Espiell (regeringarna), Jean Màri (arbetstagarna) och David A. Morse (ILO:s generaldirektör).

Edward Phelan, ILO:s generaldirektör (tv) och Trygve Lie, FN:s generalsekreterare (th), skri-ver 1946 under ett avtal som gör ILO till det första specialiserade FN-organet.

FOtO

:�©�IL

OFO

tO:�©

�ILO



�0


� ��

ett�viktigt�fackligt�verktyg

I den globala fackliga strategi som svensk fackföreningsrörelse är en del av spe-lar kärnkonventionerna en central roll. De är en konkret utgångspunkt som alla aktörer känner till och som ingen kan vifta bort som oväsentligheter. Deras exis-tens gör det tydligt att rättigheter i arbetslivet är grundläggande mänskliga rättig-heter. Här är några exempel på hur fackföreningarna använder dem i sitt globala och lokala engagemang.

globala ramavtalMed kärnkonventionerna som grund sluter globala branschfack och multinatio-nella företag avtal som omfattar företagets samtliga arbetsplatser och anställda i världen. Avtalen reglerar grundläggande arbetsvillkor om exempelvis fackliga rät-tigheter, löner, säkerhet, arbetsmiljö och förbud mot barnarbete. Några svenska företag som har slutit sådana avtal är SKF, SCA, Skanska, H&M, IKEA, Securitas och Elanders.

OecD:s riktlinjer för multinationella företagRiktlinjerna bygger på innehållet i kärnkonventionerna och är ett sätt att påverka multinationella företag att följa nationella lagar och kärnkonventionernas inne-

FOtO

:�©�IL

O/m

.�Cr

Oze

t



� ��

håll, oavsett vilket land man finns i. Riktlinjerna är inte juridiskt bindande, men de är en utgångspunkt för arbetsmarknadens parter och regeringarna att påverka och ha en dialog med multinationella företag.

globala kampanjerGenom olika upprop och aktioner uppmuntrar fackföreningarna världens länder att ratificera och implementera ILO:s konventioner samt att ställa anständiga arbetsvillkor i fokus. Ett exempel är kampanjen Decent work – Decent life där fackföreningsrörelsen lokalt och globalt bildar opinion för ILO:s Decent Work-agenda.

Fackligt utvecklingssamarbeteMånga fackliga utvecklingsprojekt syftar till att stärka genomförandet av ILO:s kärnkonventioner i länder där brott mot konventionerna är vanliga. En fram-gångsrik metod är att erbjuda juridisk experthjälp till nationella fackföreningar. Med ett expertutlåtande på hand kan de lättare driva på sina regeringar när kärn-konventionerna inte respekteras.

Fackligt möte på Saga Sports fabrik i Sialkot, Pakistan.



��


� ��

konsumentpåverkan i sverigeOrganisationer som Rena Kläder, Fair Trade och Schyst resande har alla kärn-konventionerna som riktmärke i sitt arbete. De jobbar alla med att påverka svenska konsumenter att göra medvetna val när de handlar kläder, matvaror eller väljer vart de ska resa på semestern.

Påverkansarbete inom ILO Fackföreningsrörelsen deltar i diskussionen om vilka frågor som ska finnas på Internationella arbetskonferensens dagordning.

Påtryckningar mot länderI den årliga kartläggningen över kränkningar av fackliga rättigheter som Interna-tionella fackliga samorganisationen, IFS, ger ut listas inrapporterade kränkningar mot konventionerna 87 och 98. Rapporten används på olika sätt för att sätta press på länder som bryter mot konventionerna.

Internationella institutionerFackföreningsrörelsen driver också att globala aktörer som WTO och Världsban-ken i sina avtal och överenskommelser, multilaterala eller med enskilda länder, alltid har en klausul om att kärnkonventionerna ska respekteras.



� ��

Offentlig upphandling i sverigeDet finns en viktig ILO-konvention som Sverige inte skrivit på. Det är konven-tion 94 som sätter upp regler för offentlig upphandling. Enligt den ska stat, landsting eller kommun alltid kräva att utländska tjänsteföretag som utför offentliga uppdrag har löner och villkor som gäller nationellt i branschen. LO, TCO och flera svenska fackförbund driver kravet att Sverige ska ratificera konvention 94.

Men en ratifikation av konvention 94 räcker inte för att få till stånd bra, offent-liga upphandlingsregler. Därför arbetar exempelvis SKTF och Vårdförbundet också för att kommuner och landsting i Sverige antar upphandlingspolicys som kräver att alla deras leverantörer av material och varor respekterar ILO:s kärnkonventioner om exempelvis slav- och barnarbete. De har redan lyckats på många håll i Sverige.

Läs mer om fackens globala engagemang:LO-TCO Biståndsnämnd: www.lotcobistand.orgLO: www.lo.se TCO: www.tco.se


LO-TCO Biståndsnämnd, 2014Text: Kristina MattssonForm: Ulrika L Forsberg, Press ArtIllustrationer: Tommy MäkinenOmslagsfoto: Kvinnor säljer fisk i hamnen Hoi An, Vietnam © ILO/P. DelocheTryck: Tabergs Tryckeri, 2014Denna skrift har tagits fram med stöd av Sida.

I den här skriften får du en presentation av ILO – International Labour Organization – och ILO:s åtta kärnkonventioner. Dessa utgör en lägsta nivå för arbetsvillkor i hela världen och utgör den själv-klara utgångspunkten för kampen för mänskliga rättigheter på arbetslivets område.

vi berättar vilken roll konventionerna har och i vilka sammanhang de används. vi ger också en bakgrund till hur ILO bildades, hur organisationen arbetar idag och hur den fackliga globala rörelsen, använder kärnkonventionerna i sitt internationella engagemang.

LO-tCO�biståndsnämndUpplandsgatan��stockholmwww.lotcobistand.org


mänskliga rättigheter i arbetslivet konventioner_web.pdf · 2018-06-28 · ilo:s 8...

Documents