mor annas poesibok - vintersaga...dova ackord om livets besegrande makt den viger i högtidens...

Mor Annas Poesibok

Anna Nilsson 1922 - 2003

© Ilone Lidström december 2007

I morgon är min dröm

I morgon är min drömså härligt att få vaknaoch känna hjärtats slagså ljuvligt att få levaoch möta ännu en dag

Låt livet skrida långsamtför livet går så fortlikt fjärilens korta sommarför allting sker i stort

Vi ofta går och hängeroch tiden tycks så långmen tiden den försvinnerlikt unga dar en gång

Vårt liv det är sekunderav tidens evighetvi ska ej ska gå och tänkavi ändå lite vet

I nuet ska vi levavara kärleksfull och ömen enda önskan finns däri morgon är min dröm

Foto Tobias Lidström(c)

Vår

Välkommen kära ljus våroch smek vår bleka kindDär vintern satt sitt spårav kall och nordlig vind

Kom allt det ljuva grönaen lite tid igennaturen och det ljuva skönakom som en älskad vän

Låt alla som ni kännerde stora och de småI vårens tid bli vännersom här på jorden gå

När björken börjar knoppasoch sippan ren och vitVi ber en bön och hoppasatt bliva henne lik

Låt våren oss påminnaom kärlek hopp och troså att vi alla finnaen fridfull stilla ro


Tidlöst

Vackert – är sådant som värme gerDagar som randas, finns icke merTiden är avstånd, längtan och hoppen spirande stängel i rosornas knopp

Livet är kort som ett sällsamt rusi stilla tystnad vid granars susLikt en chimär vid längtans strandskönjes lyckan: drömmarnas land

Jorden, den cirklar i solens sfärTiden dunstnat, men vart den bärDen gör ej gryning och afton haltdet rör sig evigt och överallt


Ett leende

Ett leende kan vara nogatt hjälpa människor i nödEtt vänligt ord kan vara nogatt bli till människor ett stöd

En utsträckt hand kan vara nogatt hjälpa drunknande i landSmå ting av omsorg kan vara nogatt knyta starka vänskapsband

Men oftast går vi blott förbide frysande och armaVi slösar ej vår energity själva är vi varma

Men om vi rätt på saken serså kunde vi nog hjälpaSanera nöden mer och meri stället för att stjälpa

Vi borde göra till prestigeatt göra rätt och riktigtatt i vårt PM skriva dit- det här är Mycket Viktigt

Foto Emma Lidström(c)

Livets äppelträd

Vårt liv är som ett äppelträdmed rosa blom om vårensom flyger bort med sommarvindoch fastnar lätt i snåren

En del blir vackert rödaoch äro ljuvligt härligaEn del till jorden faller ner blir sura och förfärliga

Så är vårt liv, vad gör vi dåatt hjälpa ensam nästa?Det gäller att av höstens skördge bort de allra bästa

Foto Stockexpert

Kämpa

När du känner dig instängdtrots visshet och perspektivNär du saknar mål och meningmed ditt liv

Ska du inte ge upp och sjunka neri melankoli, ska du inte frukta,kämpa istället för harmoniDå ska det öppnas vägarsom du inte trodde fanns

Då skall det tändas lyktorfrån landet ingenstansDå när det sjunger i hjärtatnär dörren har öppnats för digska du fortsätta sprida rådet du fick av mig


Svalans sång

Jag hörde en svala berättaen kväll i sitt sommarboNär ungarna blivit mättaoch äntligen kommit till ro

Hon sjöng om flykten till södersom skulle bli av i höstom flyttfågelsarvet som föderen längtan i duniga bröst

Jag hörde om soliga stränderom mörkblå ändlösa havom palmer på sandvita strändersom skuggor till hyddorna gav

Och jag som lyssnande stannatvid svalans kvittrande sångJag kunde ej göra annatän önska mig dit en gång

Foto Stockexpert

Lilla söta lindebarn

Lilla söta lindebarnjag ska hämta lite garn

sticka röda strumpor tvåvärma dina fötter små

Lilla söta rosen munsött du ler mot John BlundTy vår store Gode Gudsänt en ängel med ett budvaka vid din lilla bäddså du slipper vara rädd

Följer dig på livets stigså du icke skadar digoch du kära lilla lindebarnvarnar dig för syndens garn

Ty om högmod synd och knarkgör din vilja svag ej starkLiten ängel vit och skönfinns ut i en moders bönDenna kärlek varm och sköngiver allt ej fordrar lön.

Foto Stockexpert

Myggan

Mot en stackars liten myggaalla männskor är så styggaFast den endast söker födaej är ute för att dödahänder varje dag att den dödasutav männskors slag

Du som av myggan blivit bitentänk på myggan, den är litenej en enda chans den harmot en männska ge försvarGammalt ordspråk går så härslå ej den som liten är

Nästa gång dig myggan biterdu som blod har, flera literförsök då låta bli att slålåt den en droppe fåoch den bula du då fårär så skön att klia på

När sen myggan flyger bortäts den kanske inom kortutav någon fågel skyggsom till middag gillar myggEtt gott samvete har du dåför du har skaffat mat för två.

Foto Stockexpert

Sommarkattens vinterOrörd ligger snön kring husenlek och glam har tonat bortblott en katt så stel och frusenminns nu sommaren så kort

Då var lek och glam till tusendet var bara fröjd och skrattMen nu sitter katten frusenSvårt att vara sommarkatt

Ingen grädde finns att lapainga barn leka nu tafattsnöstorm höga drivor skapaDet är svårt för sommarkatt

Ingen fågel hörs från skogenstämma upp en låt så glattkatten väntar ödsligt trogenDet är svårt för sommarkatt

Katten hungrig nu får drivaut i vinterns mörka nattoch på dörren hopplöst rivaDet är svårt för sommarkatt

Nu är den för svag för att jagadär han vid trappan sattEj en råtta kan han tagaDet är svårt för sommarkatt

Nu smyger räven saktarunt en sommarkatt så mattSvag kan han ej sig aktaDet är slut med sommarkatt


Namnparad

Anna Bengt Cecilia Daggingo fram i muntert lagErik Filip Greta Hannaville då ej inne stannaInger Johan Konrad Lottaoj så många, håll nu måttaMaj Nils Olle Pelle Rutän är ej paraden slutSture Ture Uno Veravänta, det kommer meraXerxes Yngve Zakariasfrån paraden ej befriasÅke Ägir Östen sistnu är alla med helt visst!

Foto Stockexpert

Min gamla cykel

Jag hade en cykel den var gammal och gråmen vi trivdes så bra med varannnu är den borta jag får knalla och gåen dag den så hastigt försvann

Visst var du gammal av äldre modellmen sällan du knorra och var vrångdu ställde aldrig till med någon större skrällfast jag minns att du strejka en gång

Ligger du stulen någonstans och vilar dig?Eller står du och trycker vid någon knut?Vi hann ju aldrig säga varandra hejmen kanske vi träffas till slut

Jag går här och tänker och mycket jag minnssåna resor vi gjorde du och jag!Och skulle du bli dålig du vet var jag finnsjag skulle göra dig frisk en dag

Du var bra du, du var stark! Det var tufftatt stå inne i veckor ibland och klara sig utan luftdina lungor var friska minsann

Jag går här och tänker finns du kvar här i stan?Och smiter så fort du mig ser,vågar du inte gå ut mitt på danutan först när solen gått ner?

Farväl gamla cykel och tack för ditt slithoppas du trivs där du är!Kanske är du bytt mot en flaska spritoch ännu en ny ägare bär.

Foto Stockexpert

En ljuspunkt

Som ett levand ljusfridfullt för ut sin värme ochsprider sitt sken ut i mörkretfinns det inom oss en ljuspunkt där ömhet och godhetalltid lever tillsammansdolda i livets blommavars kraft ärkärleken från dig...


Tro

Känner du hur klentrons kedjalänkar dig vidstoft och jordvill du i din ängslan bedjamen för bönej finnes ord

Gud är näraallestädesoch din oro vetHan kan bära digsom rädesi all evighet


Mästaren

Den store Mästarenvars steg vi skönja änDär han går fram han längtar bli din vänHans blick så kärleksfullti allt dig följerHan ser din längtanefter fridsom du för honomdöljer

Han känner dighan helt vill bliva dinLås upp ditt hjärtabjud Mästaren inSin fullhet han heltskall givaOm i dig hans kärlekfår förbliva.


Lantkyrkan

Trygg genom seklerstår kyrkan i bynbland släkternas vårdaroch blomsträcker sitt tornmot den farande skynur grönska och rikedom

Den gömmer ett löftefrån ung konfirmandmed psalmbok och våtkammat hårsom sökte sig uttill främmande landmen ofta i tankarna trår

Tillbaka till hembygd till inskrift och vårdinom grindarnas järnsmidda vaktsom viskas till klockornasdova ackordom livets besegrande makt

Den viger i högtidensleende stundde lyckligas äktenskapslänkoch tager vård vid altarets rundoch vid dopfuntensheliga stänk

De barn som växatill kvinnor och mänsom vandra i uppröjda spårtill trötta de kallasav klockorna händit ingen förgängelse når

Vår kyrka vi vårdaen fridens gestalti helg som i möda och söckenEtt språkrör för Gudsordets helgade spalt i tidernas skymmande töcken

Bild Tobias Lidström (c)

Källan

I godaste tystnadnär morgonen gryrTill Dig vill jag kommaoch natten flyrVägen blev långmina tårar tog slutMed jubel och sångvill jag nu vila ut

Vad vore väl livetutan källan så klar?I sorger och nöddär tröst jag harDen porlar så saktaden stilla mig görEn sång bort i fjärranVad är det jag hör?

I skog, berg och dalarså vida omkringjag känner ej smärtablott jubel i sinnAllt blir så stillasom vore det vindsom susar så saktaemot min kind

Lästes vid Mor Annas begrsvningsgudstjänst Öjeby kyrka 2003 02 22


Vad är det för brådska?

En vandringsman från svunnen epokfrån lugnare trakter och enklare stråkförsagd ser det brusande jäktet och praktenförskrämd vänder om från den hektiska jakten

Vad är det för brådska som gripit så många?Är arbetsdagarna ej tillräckligt långa?Säg får du ej äta dig mätt utan jäkt,Du är väl ej med trälen hos mammon släkt?

Ett är att mat måste finnas var dagEn annan är att status blivit vår lagVår granne har så – och vi måste ha likaOm också av stressen vår hälsa ger vika

Vi måste väl också ha någon reservatt tillgå när vi inte orkar vårt värvVi sjukhjälp har ordnat och även pensionMen än är det långt till sista station...

Nej, vänta nu lite och tänk på det sistadu sa – kanske först på den listadu står på den – som ska ligga på bårenKan hända du räknar för mycket på åren...

Vi äro uppsagda, ty hyddan ska rivas!Den var inte byggd för att evigt oss givasOch vi liksom åldrande hus – vi ska bortDen tid vi har kanske är mycket kort

Så rikta min vän ditt synglas mot värdensom icke är bundna vid jordiska härden.Här intet är värt att du mister din själSälj hellre bort allt för ditt eviga väl!

Foto Stockexpert

Medicin

Kloka gummor i forna dagargjorde dekokte på örter och kålLade iglar på svullna magaroch på vårtor en svinasvål

Gubbarna rätade till en kotastämde blod som hetsigt rannEn gruffel-bruffel fick halsen botaoch fördriva febern som brann

Man korsade sig och rabblade bönerbudade efter socknens prästKnepen ärvdes från far till sönerman prövade det som var bäst

Nu äter man i sig vita pastillerur pillerburkar av alla de slagHjärnan botas från alla grillermen hjärtat sviktar nog en dag

Man borde göra sanering och låta naturen ha sin gångLivet har ju ändå en meningom än dagen syns grå och lång

Må vi ej släcka hoppets lågakämpa mot krämpor om det gårKroppen har ju en unik förmåga tillsammans med själen läka ett sår


Älgjakten

När älgen håller bössanMed kikarsiktet påDå först kan man förståAtt tjusningen med jaktenDen ligger hos den partSom har övermaktenDet är ju ganska klartFör den som blir beskjutenHar världen blivit trångAllt under jakthunds tjutenOch drev som satts i gångDå gäller det att springaOch veta att skytten kanMot bakdel som mot bringaFörsåtligt lägga an


Det bittra ljuva

Uti svåra stunderfäller ögat tårarGenom mörka timmargår ett sällsamt susIntet är sig liktfast jorden föder vårarOch solen glimmar till härligt ljus

Alla sår får ruva och läka sig därinneTy blodet rinner hetttrots is och snöBäst man minnsförblir det bittra ljuvaDet sitter kvaroch kan aldrig dö


Tankar

Minns tillbaka till din ungdomGläds åt tider som har gåttMången gång det varit prövningMen av den man styrka fått

Många vackra minnen finns därAllt det mörka har man glömtLivet är så rikt på minnenVårda allt i minnet ömt

Tänk på bardoms vackra drömmarGläds åt ungdomssvärmeriSörj ej förlorad kärlekBlott vänskap låg där i

Åren gått vi blir mognaTänkte ej på ungdoms sättVi fick ansvar för vår gärningDet var inte alltid så lätt

Vi med åren har lärt oss levaI gemenskapens harmoniLärt oss tänka, tiga och talaLivet blir då en komedi


Nu slutar sommaren

Nu slutar sommaren för denna gångenvackra blommor faller ner och dörNu hörs ej mera fågelsångensnart står hösten utanför

Så är det här i livetfödas och sedan vissna bortDet är ju både sagt och skrivetatt vårt liv är ganska kort

Ljuva sommar jag dig aldrig glömmerjag ser dig som ett sagolandI mörka vinternatten jag drömmeratt jag ser en annan vår ibland

Jag ser där upp över vidder vidaen stjärna blinka ner mot migEn dag skall vi stå på samma sidanär vi mötas på flodens andra strand

Foto Stockexpert

Anna Ingeborg Nilsson 1922 – 2003

Anna föddes den 18 maj 1922 i Gällivare. Fadern var Jonas Nyström, järnvägsarbetare från Önusberget, Piteå och modern var Syrine Danielsdotter från Ibestad, Norge.Familjen flyttade till Jonas släktingar i Önusberget när Anna bara var några månader.

Vid föräldrarnas separation lämnades Anna som fosterbarn hos Hildur och Elis Öman i FlötuträskNär fosterföräldrarna fick egna barn blev Anna den duktiga ”stora systern”. Familjen drabbades av TBC och mamman vårdades länge på sanatoriet. Familjen kunde hållasamman eftersom Anna blivit så vuxen att hon kunde ta hand om barnen.Anna hade gåvor och lust för studier och drömde om att bli lärarinna. Men den tiden var det inte självklart att få studera så det stannade vid drömmar.Hon skrev och diktade visor om människorna i byn och hon hade brevvänner från skilda håll. Det var inte så lätt att vara barn och vara ”annorlunda”. Hon blev retad för sitt kopparrödahår och sina fräknar, för att vara ett fosterbarn, barn till en mor som är norska och en far som är gårdfarihandlare. Alltid rädd att inte sköta sig bra och att alltid vara till lags.

Så kom en stilig ung man in i hennes liv och kärlekens blomma slog ut och vissnade aldrigtrots att livet ibland var hårhänt. Den enda rikedom de hade var kärleken till varandra.Alla sina ägodelar, har Anna berättat, som hade med sig till boet fick plats i en ”sockerbitslåda”.1943 gifte hon sig med Halvard Nilsson från Björklunda, Långträsk och den första tiden bodde de hos svärföräldrarna i Björklunda.

Sen flyttade de till ”eget”, en lite stuga vid Gäddträskån norr om Långträsk och där föddes de två äldsta barnen. Anna hade alltid varit intresserad av djur så därför fanns det på gården några kor, några getter, ankor och andra smådjur.

Det var en slitsam men lycklig tid. Halvard arbetade med flottning, kolning, skogsarbete och jagade och fiskade på fritiden. Efter några år flyttade familjen till Gråträsk där man byggde ett egnahem och en smedja, Halvard arbetade som smed. När yngsta barnet bara var två år drabbades Anna av bröstcancer och var borta på sjukhus i över tre månader utan att kunna komma hem någon gång.

Det var en svår tid men Anna hade en envis och positiv inställning att hon skulle överleva och komma hem till barnen. Under tiden fick barnen hjälp av en hemvårdarinna, eftersom Halvard var borta på svetsarkurs under veckorna. Det fanns ju ingen egen bil eller någon annan kommunikation att tillgå.

1957 flyttade familjen till Storsund, Halvard hade fått arbete som svetsare hos entreprenadfirman i byn. Där uppfördes ett nytt egnahem.

!0 år efter första bröstcanceroperationen återkom cancern och det blev en ny stor bröstoperation. Det krävdes ytteligare ett antal operationer innan cancern var borta. Anna var unik som cancerpatient med en överlevnad på över 50 år.

Under många somrar öppnade Anna sitt hem för två sommarflickor från Stockholm och detnatursköna Tällträsk blev deras sommarparadis.

När Halvard blev sjukpensionär blev det genmensamma intresset att slöjda i trä, rot och näver.Under många år var de ett välbekant par som försäljare under Öjeby kyrkmarknad.

1978 avled Halvard i en hjärtinfarkt och året därefter flyttade Anna till lägenhet i Öjebyn. Sedan tidiga barnaår hade Anna en varmt kristen livssyn som gav henne styrka att bejaka livets alla skeenden.

Anna var en flitig deltagare i olika kurser både som elev och som ledare. Hon var en mycket snabb och kvicktänkt korsordslösare.Hon tyckte om att baka och laga mat. Det skulle inte bara smaka gott det skulle se vackert ut också. Bullarna skulle vara gyllengula snurror och palten skulle vara slät och rund som en boll!Anna gjorde sig känd som mycket gästvänlig, ingen fick gå från huset utan att ha fått något att äta eller dricka. Hon kunde konsten att trolla fram rätter även om ”allt var slut”. Anna var mån om sina medmänniskor och delade gärna med sig av det lilla hon hade.

Anna 60 år

Barnen och barnbarnen var de viktigaste och hade hon kunnat ta ned månen hade hon säkert gjort det om det behövts. Anna fick även glädjen att uppleva barnbarnsbarnen.

Hon fann en ny livskamrat i Ingvar och som hon i några år fick dela intresset för naturen och hemslöjden med. Ingvar avled hastigt 1997.

1995 drabbades Anna av stroke som gjorde henne halvsidesförlamad och bunden vid rullstolen och sängen. Ett år kunde hon bo hemma i sin lägenhet med hjälp av hemtjänst innan hon flyttade till Öjagårdens äldreboende. Där hade hon sin egen lilla enrummare, trevligt inredd med de egna möblerna och de käraste minnessakerna som gav hemkänsla.

Annas liv blev på många sätt hårt och ”orättvist”. Men hennes livsglädje, humor, tron på människan, de goda krafterna och tankens klarhet, det kunde inte sjukdomen besegra.

2003-02-09 avled Anna lungt och tryggt omfamnad av sina barn.

Tack kära Mamma för all den kärlek och omsorg du gavTack för barndomslandet, för alla sagorna och alla visornaTack för att du alltid fanns där för oss, tröstade och torkade tårarTack för att du lärde oss leva och visade oss vägenTack för att du delade med dig fastän dina fickor var tommaTack för att du lärde oss hur viktigt det är att bry sig om sina medmänniskorTack för att du visade oss att man kan möta motgång och sjukdom med kämparglöd ochframtidstroDin kärlek finns inom oss, sov gott älskade lilla Mamma!

mor annas poesibok - vintersaga...dova ackord om livets besegrande makt den viger i högtidens...

Documents