Pingst.seNR 4 DEC 2014 n NYHETER n REPORTAGE n UNDERVISNING n RECENSIONER n KRÖNIKOR n FOLK

RESANPå uppdrag till väglöst land

NYSTARTSPROGRAM FÖR FÖRSAMLING I HANINGE

FRIDAH UTSÅGS TILLPINGST UNG-HJÄLTE

JÄTTESTORT INTRESSE FÖRNYA SVENSKA PINGSTSÅNGER

IBRA SATSARPÅ STORANYCKELSTÄDER

PMU SKICKAR KÄRLEK TILL KONGO

2

LEDA

RE

PINGST.SE NR 4 2014

Pingst.seMEDLEMSTIDNING FÖR

PINGSTRÖRELSEN

Pingst.se ges ut av Sveriges pingst­församlingar genom riksföreningen

Pingst – fria församlingar i samverkan

Pelle HörnmarkUlrika RamstrandPierre ErikssonKerstin KlasonDaniel RöjåsGabriella MellergårdhNoomi LindMatilda HectorMaria LevanderKerstin ErikssonAnnelie LennartssonPontus PerstrandVictoria ÖhrvallMagnus Wahlström

Caroline Eliasson

Ulrika WadskogMaria LevanderNoomi LindMattias CelinderRoger Svanell

REDAKTION

VäxelRedaktör

E­post

WebbplatsPostadress

Besöksadress

Tryckeri

Produktion

08-608 96 0008-619 25 39ulrika.ramstrand@pingst.sewww.pingst.sePingst – fria församlingar i samverkanPingst.seBox 15144167 15 Bromma

Gustavslunds-vägen 18167 51 BrommaV-TAB, VästeråsPingst – fria församlingar i samverkan

KONTAKTA OSS

För annonsering i tidningen kontakta Ulrika Ramstrandulrika.ramstrand @pingst.se 08­619 25 39 eller Magnus Wahlström magnus.wahlstrom@pingst.se 08­619 25 46

ANNONSER

E­post info@pingst.se

ADRESSÄNDRING

Alla eventuella adres s ändringar lämnas till din församling.

Församlingar som har frågor kan vända sig till:

Ansv. utgivareRedaktör

LayoutMedarbetare

Omslagsbild

Redaktionsråd

Goda ledare är en välsignelseN

u är Pingst Ledarutveckling över. Under två år har 2 800 ledare varit med i en gemensam resa. När vi presenterade idén, för knappt tre år

sedan, var målsättningen att skapa de bästa för­utsättningarna att leda levande, växande, nytän­kande, karismatiska, öppna, kärleksfulla försam­lingar. Aldrig kunde vi tro att responsen skulle bli så stor. Vi blev överraskade över hungern och längtan att hitta redskap och förutsättningar för att utvecklas i sitt och församlingens ledarskap.

Dessa två år har påmint oss om kraften i Pingströrelsen och vilka goda förutsättningar våra församlingar har att göra skillnad i män­niskors liv. Insikten att det inte, i första hand, handlar om dogmer och koncept utan om kraf­ten som finns i varje människa har blivit än mer tydlig. Alla de jag träffat har tittat på mig med

vänliga, uttrycksfulla ögon och verkligen visat upp­

riktig vilja och iver för att Guds Rike skall växa och utbredas. Genuint intresserade att göra

sitt bästa för sina med­människor.

Goda ledare är en välsignelse. Männ­

iskor som vänt blicken från

sig själva för att se andra växa och utveck­

las. Vi vet alla att allt ledar­skap inte är gott.

Utma­ningen att

hjälpa varandra och våra församlingar att fostra och forma gott ledarskap måste alltid vara en viktig fråga.

Därför startar vi i vår Pingst Ledare. Ett nät­verk inom Pingst för alla som arbetar med ledarskap. Pingst Ledare blir en plattform för relationsbygge mellan församlingar, konkreta redskap, bra undervisning och en plats för väg­ledning, korrigering och uppmuntran. Så om du leder, eller önskar att leda, någon eller något i din församling så anmäl dig till Pingst Ledare när informationen dyker under våren. Du får tillgång till en mängd bra material och blir inbjuden till regionala ledardagar med start hös­ten 2016.

I DENNA TIDNING KAN du läsa om en mängd bra saker. Inte minst om mission. Du hittar material från en missionsresa med ungdomspas­torer som vi genomförde i oktober. Jag hade för­månen att vara med på den resan. Dagarna och nätterna med många timmar i dålig buss på afri­kanska vägar dagar var tuffa. Då fanns det någon som fick med oss alla att sjunga eller be. Fyrtio­fem graders värme med dålig tillgång till mat och vatten i en afrikansk by utan toaletter eller bekvämligheter var en utmaning. Plötsligt så såg man nya kvalitéer utkristallisera sig. Några klev fram och höll igång hela gruppen och hjälpte till att fokusera på uppdraget.

Det är dessa människor, ledare, som hjälper oss att gå vidare när det är svårt. Som får oss att lyfta blicken när vi förlorar perspektivet. Som uppmuntrar oss när vi behöver det och som kan ge oss korrigering i tider när vi går vilse. Som hjälper oss hålla fokus på det viktigaste när åsik­terna och oväsentligheter kväver oss och hotar den storhet som Gud har lagt i vårt liv.

God jul.

PELLE HÖRNMARKFöreståndare i Pingst

– fria församlingar i samverkan

3

INN

EHÅL

L

PINGST.SE NR 4 2014

104 6 26Morgonbön, frukost och duschI Jönköping och Huskvarna har kyrkorna gjort gemensam sak för att på olika sätt stödja tiggare i kommunen. Kyrkhjälpen engagerar omkring 150 volontärer.

Vänskap och tro förenarVänskap över nations- och språk-gränser och en gemensam tro har välsignat Lotta Lidbrant från Sol-lentuna med extra barnbarn med rötterna i Mellanöstern.

IS tvingade familjen att flyTvillingpojkarnas familj tvingades, som så många andra, att fly undan IS. Nu bor de tillsammans med 14 andra familjer och överlever tack vare pingstförsamlingen i Erbil.

Uppdrag invandrarförsamlingarWilberforce Bezuddé är Pingsts nyaste församlingskonsulent med huvuduppdraget att hålla kontakt med och uppmuntra invandrarför-samlingar runt om i Sverige.

I oktober fick jag förmånen att vara med på RESAN, som du kan läsa om i den här tidningen. Vi som var med fick möta många,

många människor och med egna ögon se projekt som en hel rad lokala partner åstadkommer med medel från IBRA och PMU. Imponerande. Och vi fick möta missionärer, som målmedvetet arbetar för att nå ännu ett folk med evangeliet.

Å ena sidan blir det under en sådan här resa väldigt tydligt att världen är stor och att vi lever under så olika villkor och förut­sättningar. Inte minst i materiellt hänseende, men också vad gäl­ler friheter och mänskliga rättigheter. Å andra sidan blir det också väldigt tydligt att världen är liten i den bemärkelsen att vi alla är människor, som kan bli vänner och känna att vi hör samman.

TYCKER ATT ANNA LARSSON, en av deltagarna på resan uttrycker det så bra när hon säger; ”Tänk att få sitta hemma hos en familj i en hydda och känna att vi är så lika i så mycket.”

Gud älskar hela världen och har gett oss ett uppdrag för den. Här och där. Borta och hemma. I vardag och fest. I det stora och i det lilla. Praktiskt och teoretiskt. Läs Annelie Lennartssons under­visningsartikel så får du mer kött på benen kring det här.

Jag hoppas att du ska känna att världen och människorna i den

kommer dig nära när du läser den här tidningen för här finns artiklar om situationen för människor på flykt undan IS, om våldtäktshotet mot barn i DR Kongo, om ett nätverk för mission i Sydväst­ och Centralasien, om hur kyrkorna stöder romer som tigger i Jönköpingstrakten, om hur en familj med rötter i Mellanöstern fått en svensk släkt, om hur IBRA målmedvetet satsar på att nå några av världens nyckelstäder och om hur Kurt förbereder sig för en framtida missionsuppgift.

OCH DU FÅR OCKSÅ många exempel på att det går att vara med och lindra nöd och för­ändra framtiden för utsatta människor. Både där borta och här hemma.

Världen är både stor och liten. Det finns uppdrag för oss alla. Om vi vill och törs. ”Våga gå” är hur som helst utmaningen från årets Unite­konferens.

ULRIKA RAMSTRAND

Världen är både stor och liten

16Närkontakt med missionNärmare 30 ungdoms-pastorer deltog i resan till Egypten och Etio-pien, vars huvudsyfte var att inspirera för mission och utveck-lingsarbete.

4

SVER

IGE

PINGST.SE NR 4 2014

Här bjuds på frukost och kvällsmat, möjlighet att duscha och tvätta kläder, andakter och rådgivning. Kyr-korna i Jönköping och Hus-kvarna har gjort gemensam sak för att stödja tiggarna.

Volontärer och romer kramar om varandra när de möts. Fru­kostborden är dukade i Pingst­kyrkans sporthall. Någon håller fortfarande till vid klädförrådet där EU­migranterna får plocka bland skänkta kläder. Kylan kry­per närmare nu och varma trö­jor är värdefulla gåvor. Christer Tornberg, pastor i Pingstkyrkan Jönköping, hälsar välkommen och berättar om ett kommande informationsmöte där represen­tanter från arbetsförmedlingen, polisen och andra myndigheter kommer att finnas med för att berätta om vilka möjligheter som finns till hjälp.

– Men nu ska vi läsa Bibeln tillsammans och be för dagen, för era hemförhållanden och för era familjer, säger Christer.

Högläsning tillsammansBibelordet ur Uppenbarelse­

boken är utskrivet på rumänska och ligger vid borden. Alla läser högt tillsammans med tolken Ligia, om Gud som ska torka alla tårar och göra allting nytt.

– Det här ser jag fram emot! fortsätter Christer. En tillvaro utan död och smärta. Det finns något som är mycket bättre än det liv vi har här. Inga orättvisor, inga makthavare – Jesus säger att allting ska bli nytt!

Bönesorlet stiger i sporthal­len och jag inser att de flesta av romerna som samlats här idag

är kristna. Någon gråter och får förbön. Överallt knäppta hän­der. Tillsammans ber man Fader Vår på rumänska.

– Var välsignade idag! Ge var­andra nåd och håll fred med var­andra, för Gud bor i era hjärtan! säger Christer.

Romerna stämmer upp i en avslutande sång om hopp: Min hjälp kommer från Herren. Det är starkt. Det berör. Sedan fort­sätter kvinnorna och männen ut på gatorna i Jönköping för att tigga ihop sitt levebröd.

Jag sätter mig tillsammans med tolken Ligia Pintican Englöf och tre av de romska kvinnorna

för att lyssna till deras historia, för att försöka förstå varför man lämnar hem och familj.

Inget hem kvarDet visar sig att ingen av dem

har något hem kvar i Rumänien. Översvämningarna i slutet av sommaren spolade bort deras hus i hembyn Pitesti. Systrarna Alina och Luminita flyttade in med sina respektive män och barn samt ytterligare två familjer hos den pensionerade mamman. Ingen hade något jobb, det fanns inga pengar.

– Det är svårt, även för per­soner med utbildning, att hitta

arbete i Rumänien. Men vi hör­de att människor är snälla i Sve­rige, att de möter fattiga männ­iskor med kärlek, säger Alina.

Därför lämnade hon och maken de två barnen kvar i Rumänien för att söka ekono­miska möjligheter i Sverige. Luminita och Lenuta kom till Sverige ensamma.

Lyckas ni få ihop några peng­ar att skicka hem? undrar jag.

– Vi sparar så mycket vi kan för att vi ska ha råd att köpa ved och värma huset i vinter. Och för att vi ska kunna köpa mat. Det blir mycket vitkål, lök och grönsaker, säger Luminita.

1 000 rumänska ron, vilket motsvarar ungefär 2 200 svenska kronor, skulle räcka till mat och ved för en familj på fyra perso­ner under vintern. Luminita hoppas också kunna få in pengar för en njurstensoperation.

Skulle hellre arbetaDe skulle hellre vilja arbeta

i stället för att tigga. Städjobb, disk, trädgårdsarbete – vad som helst, säger Luminita.

– Jag har svårt att se mig själv

’FAKTA Det här kan du göra för att hjälpa

Kyrkhjälpens råd till andra församlingar som vill hjälpa EU-migranter:

c Var tydliga från början, bestäm vad ni vill göra och hur ni vill göra det. c Hämta intryck genom exem-pelvis studiebesök på andra platser där man gör insatser.

Lär av varandras erfarenheter.c Se till att ta hjälp av en tolk som också har kunskap om kulturen.c Samarbeta med kommunen och berörda myndigheter.c Jobba ekumeniskt.c Ta med bygdens folk i arbetet, inte bara församlings-medlemmar.

Kyrkhjälpen för tiggare

BESÖKARE. Alina Geamanul, Luminita Ghita och Lenuta Elena Tinca. FOTO: GABRIELLA MELLERGÅRDH

5PINGST.SE NR 4 2014

som tiggare. Det är inte den jag vill vara, säger hon.

Hennes syster Alina instäm­mer:

– Att tigga är inget som bygger upp dig, du blir bara nedtryckt. Jag är ju ung, jag har krafter att arbeta, jag skulle kunna göra så mycket. När jag tigger känner jag mig bara som en dålig män­niska, jag vill inte ta emot peng­ar från barn och gamla.

Många frivilligaNär kyrkorna i Jönköping och

Huskvarna i slutet av sommaren inbjöd till ett informationsmöte för att hjälpa tiggare blev trycket av frivilliga så stort att man först inte visste hur man skulle klara av att organisera arbetet. I dag har den ekumeniska ”Kyrkhjäl­pen” en grupp på ca 150 volon­tärer som regelbundet möter upp i Pingstkyrkan Jönköping och Frälsningsarmén Huskvar­na.

– Och det är en viktig signal

till samhället, att det finns ett engagemang i folksjälen. Man vill göra något som ger konkreta och synliga resultat, säger Chris­ter Tornberg.

– När de nu har kommit hit till Sverige är det självklart att de ska få hjälp. Vi lägger inga poli­tiska aspekter i det. Men vi vill också långsiktigt hjälpa dem att

få ett bra liv hemma i Rumänien, säger Christer.

Här finns idéer om att till exempel bjuda in till hantverks­dagar och skapande som skulle kunna utmynna i en julbasar där romerna får möjlighet att sälja sina alster och på så vis tjäna pengar. Många är också musika­liska och tanken att hjälpa dem

öva ihop ett konsertprogram och göra en konsert med inträde är också något man överväger. En annan idé är att starta sociala företag. Kyrkhjälpen innebär dessutom att volontärerna age­rar rådgivare i frågor som exem­pelvis sjukvård och möjligheten att söka arbete.

GABRIELLA MELLERGÅRDH

FÅR STÖD. Klädutdelning och frukost är några av möjligheterna som erbjuds när romerna besöker Pingstkyrkan Jönköping och Frälsningsarmén Huskvarna.

FOTO KARIN HANSSON LINDGREN

ARRANGÖRER. Frukost och morgonandakt för EU-migranterna. Ansvariga för Kyrkhjälpen hälsar välkomna och informerar. Från vänster tolken Ligia Pintican Englöf; Christer Tornberg, pastor i Pingstkyrkan Jönköping; Irene Linddahl, samordnare för Kyrkhjälpen Huskvarna; Ulla Gunnevik Sandstedt, Frälsningsarmén Huskvarna.

FOTO: GABRIELLA MELLERGÅRDH

6

SVER

IGE

PINGST.SE NR 4 20146

Svenska paret Lotta och Owe har fått tillskott i sin familj. Amal och George, med rötter i Mellanöstern, och deras två barn, är numera en naturlig och självklar del i alla släkt-kalas. Läs om vänskap över nationsgränserna och en tro som förenar.

– Det här är två av våra nio barnbarn, säger Owe och place­rar ett par inramade foton fram­för mig på bordet.

En äldre man som stolt visar upp sina barnbarn – helt natur­ligt och ingenting konstigt med det.

Men just i den här gesten döljer sig en vacker berättelse som inte handlar om biologiskt släktskap utan om ett relations­byggande som, förhoppningsvi, inte är unikt men ändå värt att uppmärksamma.

Mitt emot mig i soffan sitter föräldrarna till barnen på bil­derna, Amal och George Karam, båda med berörande, uppröran­de och dramatiska livsberättelser väl värda att återberätta. Men detta är inte platsen för det, dels för att delar av deras historia bör skrivas med små bokstäver, dels för att detta ska handla mindre om historia och mer om nutid och framtid, där medmänsklig­het och vänskap spelar huvud­rollen.

Vi möts hemma hos Lotta och Owe Lidbrandt vars vardags­rum är välbekant för makarna Karam. Här har de tillbringat många timmar. De båda har

sina rötter i ett land i Mellanös­tern där Amal inte längre är väl­kommen, och som George hade svårt att få lämna.

Så är läget när de två familjer­nas gemensamma historia bör­jar. Amal, som med skydd av FN kommit till Sverige, tillbringade sina första år i Härnösand, men på grund av en polioskada från barndomen, flyttade hon till Sol­lentuna för att få tillgång till den kontinuerliga, fysiska hjälp hon behöver på Danderyds sjukhus.

I hemlandet fanns maken

George. När Amal reste till Sve­rige var de förlovade, men vigdes i samband med ett snabbt besök i ett grannland dit både Amal och Geroge vid den tidpunkten hade möjlighet att ta sig. När Amal återvände till Sverige var hon gravid.

Till berättelsen hör att Amal och George båda är kristna. Han har en grekisk­ortodox bak­grund och hon tillhörde i hem­landet en församling som liknar en svensk frikyrka. Därför var

det naturligt för henne att söka sig till pingstförsamlingen i Sol­lentuna där hon fick kontakt med ett par av församlingens pastorer, båda kvinnor, som gav henne stöd och hjälp, och till en början även husrum.

Fått egen lägenhetSommaren 2010 hade hon

lyckats få en egen lägenhet. Tiden för nedkomsten närmade sig och det är egentligen där som makarna Lidbrandt på allvar kommer in i bilden.

Båda är pensionärer och ägnar en del av sin tid åt ideellt arbete i församlingens second hand­butik Skopan. Där fick de frågan om det fanns någon möj­lighet att hjälpa Amal med lite möbler till lägenheten.

– På så sätt lärde vi känna Amal lite närmare, och fick ”hjärta” för henne och hennes utsatta situation, säger Owe.

Det hjärtat öppnades sedan på vid gavel när frågan kom om någon i församlingen kunde

tänka sig att ge Amal stöd under sommaren och i synnerhet i samband med förlossningen.

Lotta och Owe Lidbrandt har alltid varit engagerade på många sätt och i många uppgifter i för­samlingen.

– Men nu hade vi ju kommit till en ålder då vi märkte att yng­re människor gick in i de uppgif­terna, och jag hade faktiskt bett till Gud om att finna något där jag fortfarande kunde göra en insats. Och när det här kom upp så kände både Owe och jag att det var något som vi kunde göra.

Lotta är försiktig i vårt sam­tal, lite rädd för att deras insats ska överdrivas, men det som slår mig när jag lyssnar är tonen av självklarhet i det hon berättar.

Dramatik vid födselnNär barnet annonserade sin

ankomst blev det dramatiskt. För samtidigt som Amal lades in på BB kom rapporter om att George, som länge försökt få resa ut från hemlandet och för­enas med sin hustru i Sverige, plötsligt kunde vara på väg. På Danderyds sjukhus försökte man göra vad man kunde för att fördröja förlossningen, i hopp om att barnafadern George skulle hinna fram. Owe skicka­des, tillsammans med sin måg, till Arlanda för att möta George som de aldrig träffat, men med hjälp av en namnskylt så fann de varandra.

Men barnet ville inte vänta. Så medan George befann sig i bil på vägen någonstans mellan Arlan­

Med hjärtat på vid gavelLotta och Owe fick två nya barnbarn när de lärde känna familjen Karam

Jag hade faktiskt bett till Gud om att finna något

där jag fortfarande kunde göra en insats. Och när det här kom upp så kände både Owe och jag att det var något som vi kunde göra.

’’

7PINGST.SE NR 4 2014

da och Danderyd så födde Amal sin lilla dotter. Hela tiden fanns Lotta vid hennes sida, och Lot­tas egen dotter Charlotte fanns också där och hjälpte Amal på alla sätt som behövdes. En kort stund senare kunde alla tillsam­mans hälsa pappa George väl­kommen hem.

Särskilda bandDramatiken som de delat har

skapat ett alldeles särskilt band dem emellan, kan man tänka. Sedan dess har familjen också

utökats med en son. Lottas och Owes egna barn och barnbarn är också delaktiga, Amal betraktar Charlotte som sin ”storasyster” och barnbarnen räknar självklart in sina nya ”kusiner” i sin grupp och självklart är familjen Karam med vid familjesammankoms­terna.

Visst är det en berättelse med drag av solskenshistoria. Men sanningen är att detta bara var början.

För ett liv som ”nysvensk” bjuder på många utmaningar.

För Amal och George, som inte bara lämnat familj, släkt och vänner bakom sig, utan också ett priviligierat liv, rent ekono­miskt, måste nu ta sig an utma­ningen att bygga sin tillvaro uti­från helt andra förutsättningar.

Amal är utbildad advokat, men måste komplettera sin utbildning för att få ut en svensk juristexamen. Det har hon inte riktigt haft tid till ännu, men hon har inte legat på latsidan. Hon har sökt möjliga jobb och dessutom tagit olika kurser på

Uppsala universitet, bland annat i internationella relationer och mänskliga rättigheter. George är kock, och drev i hemlandet flera restauranger. Här i Sverige har han haft svårt att få varaktiga jobb som motsvarar hans kom­petens, något som tagit honom hårt och ibland fått honom att vilja ge upp. Samtidigt är han helt inställd på att stanna hos sin familj och vara delaktig i bar­nens liv och uppväxt.

Lotta och Owe försöker stödja och agera så gott de kan. Owe träffar till exempel George regel­bundet för att hjälpa honom med svenska språket.

Ett engagemang som detta kan ju inte nöja sig med att vara mysig ”morfar och mormor”, även om den relationen är guld värd. Att göra sig delaktig är att finnas till i allt som livet för med sig – både i glädje och i sorg, när livet flyter på och när det hakar upp sig. Och Lotta och Owes lågmälda berättelse om vad det innebär, visar att de inte väjer. Samtidig är de tacksamma för vad gemenskapen ger dem själva, inte minst kärleken från ”barnbarnen” och att de fått gå in i nya, oväntade uppgifter.

Kyrkan viktigKyrkan och församlingen

har en naturlig plats i den här speciella gemenskapen. Det var ju där den uppstod. Amal och George har också lärt känna fle­ra av Owe och Lottas vänner och Amal kan inte nog understryka vad det betyder.

Men man kan skymta en aning vemod i de mörka ögonen när hon förklarar att det är svårt att finna egna vänner, i samma ålder och livsfas.

– De finns ju där i kyrkan, men det är svårt att få kontakt, säger hon. De flesta har redan sina väl inarbetade umgänges­kretsar.

Det får bli en utmaning för oss alla att ta till oss. De flesta är kanske inte är beredda på ett så stort engagemang, som Lotta och Owe är ett så fint exem­pel på. Men kanske är det inte omöjligt att då och då släppa på den svenska inbundenheten och öppna cirklarna runt kyrkkaffe­borden. Och samtidigt hitta den där goda känslan av att få dela med sig.

KERSTIN KLASON

UTÖKAD SLÄKT. Lotta och Owe Lidbrandt ser familjen Karam från Mellanöstern som sina släktingar. Barnen kallar dem mormor och morfar. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

8 PINGST.SE NR 4 2014

SVER

IGE

Nu finns Nystart, Evangelist-missionens program för att starta om församlingar, i Stockholmsområdet. Arbetet sker i samarbete med Söder-törnkyrkan i Huddinge och målet är en församlingsplan-tering i Haninge. Än så länge möts man i smågrupper i hemmen. När gruppen växt till 25–30 personer blir det dags för offentliga samlingar.

I samband med att Gula Villan, en församlingsenhet i Filadelfia Stockholm, lades ned kontakta­de Södertörnkyrkan Evangelist­missionen för en nystart bland intresserade medlemmar och andra kristna i Haninge kom­mun.

Roger Stenzelius är pastor i Söder­törnkyrkan, som också den är en enhet inom Fila­delfia i Stockholm, och som ser som sitt uppdrag att nå hela Södertörn­området, och alltså inte bara den egna kom­munen Huddinge.

Och det är där Nystartsarbe­tet i grannkommunen Haninge kommer in.

– Vi vill vara med och ordna med en församling där också, säger Roger Stenzelius. Det är 85 000 personer som bor i kom­munen och det finns bara en fri­kyrka där än så länge.

Nystart är ett program som sträcker sig över minst tre år. Den 27 juni förra året hölls den första nystartssamlingen i Haninge med sex personer när­varande.

Programmet är uppdelat i tre faser, först en inventering av hur många i området som vill bygga församling, följt av undervisning

om vad församling är och kan vara på 2000­talet och en genomgång av församlingskultur, vision och värde­grund.

Först i fas tre börjar offentliga möten hållas. David Johansson, Evangelistmissionens förestån­dare, är mentor och leder pro­grammet i samarbete med Roger Stenzelius.

Upptakt i september– Just nu är vi både i fas ett

och två och samlar sådana som vill vara med och bygga för­samling. I september hade vi en upptakt och då kom 24 personer till en festkväll som vi anordna­de i Kulturhuset i Handen som vi hyrt.

De här personerna är nu upp­delade i två smågrupper som möts i hemmen. Först när det

samlade antalet blivit någon­stans mellan 25 och 30 perso­ner kommer det bli aktuellt att anordna offentliga samlingar.

– Jag tror på att det kan bildas en rejäl församling i Haninge, säger Roger Stenzelius.

Utmanar folk att flyttaHan tycker att stora försam­

lingar bör vara med och bidra till församlingsbyggen på olika sätt, på platser där det är ont om dem.

– Jag i vill också gärna utmana folk att flytta till sådana ställen och vara med och bygga försam­ling. Det är ett missionsuppdrag likaväl som att flytta till något annat land och bygga försam­ling.

De flesta som finns med i uppbyggnadsarbetet nu är pingstvänner.

– Vi är ju en pingstförsamling och tänker förstås pingstförsam­ling, säger Roger Stenzelius, men påpekar att det självklart ska vara en församling som fungerar för människor från olika sam­manhang.

– I Nystart bygger vi en för­samling för alla, oavsett bak­grund.

Haninge är en kommun som både innehåller stora bostads­områden av multikulturell karaktär och skärgårdsområden. I Handens centrum, som också är kommunens centrum, pågår just nu en stor expansion med bostadsbyggande och annat så att området kan bli det regionala centrum politikerna beslutat om.

ULRIKA RAMSTRAND

Den tvååriga PLU-utbildningen avslutades i november. Nästa år kom-mer ett nätverk för de cir-ka 3 000 ideella ledarna som deltagit i utbildningen att startas och från och med november 2016 kom-mer det att arrangeras en årlig regional utbildnings-dag för dem som ingår i nätverket.

Pingst Ledarutveckling , för­kortat PLU, har pågått under två år och innehållit en regio­nal utbildningsdag per ter­min och däremellan arbete i grupper i den egna försam­lingen.

Undervisningsmaterialet har lagts upp på webb­platt­formen Growdly. Den kom­mer att finnas kvar liksom möjligheterna att använda material där.

Regional utbildningsdagMed början i november

2016 kommer nätverket, som kallas Pingst Ledare, sedan att erbjudas en årlig regional utbildningsdag.

Exakt vilka platser som blir aktuella är inte klart i skrivande stund.

Alla som deltagit i Pingst Ledarutveckling fick under den sista utbildningsdagen boken Nya förutsättningar – vägledning för livsnära sam­tal. Den är skri­ven av Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstad stift och tidigare själa­vårds­lärare och rek­tor för Johannelunds teologiska högskola, och innehåller en studieplan med diskussions­frågor kring innehållet.

UR

Nätverk för ideella ledare

Nystart i Haninge

’FAKTA Nystart

c Nystart är ett treårigt pro-gram och är till för försam-lingar som vill starta om.c Nystart började i Ström-sund den 4 januari 2009 och finns nu på 14 orter: Gädde-de, Strömsund, Ramsele, Jun-sele, Hammarstrand, Torsby, Sunne, Deje, Kil, Halmstad, Laholm, Oskarström, Lagan och Stockholm.

c Mentor är David Johans-son, Jönköping.c Koordinator är Tatta Len-nartsson, Uppsala.c Nystart är ett program inom Evangelistmissionen, som består av 55 Pingstför-samlingar, och är en del av Pingst.c Läs mer på www.nystart.pingst.se

HEMGRUPPER. Än så länge är det hemgruppssamlingar som gäller i Haninge. FOTO: PRIVAT

PINGST.SE NR 4 2014 9

Genom PMU:s praktikantpro-gram kan ungdomar mellan 20 och 30 år få chansen att göra praktik utomlands i mellan fem och åtta månader. Under nästa år erbjuds praktik i Bangladesh, Kenya, Tanzania, Kongo, Zimbabwe och Sierra Leone.

Den som vill ansöka om att bli en del av programmet 2015 gör det genom och tillsammans med

sin pingstförsamling. Senast den 1 mars ska ansökan vara inläm­nad och utresa sker i början av hösten. Ett par förberedelse­kurser ingår i maj/juni på Sida Partnership Forum och på PMU i Alvik.

Syftet med praktikantpro­grammet är att ge unga männ­iskor, med intresse för globala frågor, möjlighet att göra en praktisk insats i något land. Det handlar också om att bygga och

stärka relationer mellan försam­lingar i Sverige och samarbets­partner i andra länder, så att man får ett ökat engagemang för globala rättvisefrågor i Sverige.

Målet med praktikantpro­grammet är att praktikanten ska få ett ökat engagemang för inter­nationellt utvecklingssamarbete, förståelse för olika kulturer, att hemförsamlingen ska få ett ökat engagemang för internationellt utvecklingssamarbete och att

information om internationellt utvecklingssamarbete ska spri­das utanför församlingen.

Praktikanthandläggare på PMU är Ann­Sofi Wrang. Hon kan nås på telefon 08 6089633 eller via mejl ann­sofi.wrang@pmu.se

ULRIKA RAMSTRAND

Fotnot: På www.pmu.se finns också mer information om praktikantprogrammet.

PRAKTIKANT. Matilda Häggblom från Edsbyn gjorde härom året PMU-praktik på barnhemmet Fridsro på Sri Lanka. FOTO: PMU

Praktik genom PMU

10 PINGST.SE NR 4 201410

VÄRL

DEN

Glädjen över den nyfödda dot-tern vändes i rädsla och ång-est. När IS ringde och sa att Karzan som kristen stod högst upp på deras dödslista, flydde familjen i panik. Pingstför-samlingen Assemblies of God i Erbil, Irak, ger dem nu mat och härbärge.

Rummet ligger i halvmörker och hela golvet är täckt av madras­ser. På en av dem ligger ett späd­barn, och intill sitter en flicka i tioårsåldern och matar henne med nappflaska. Jag befinner mig i Ankawa, Erbil, i irakiska Kurdistan, och bara sex mil bort pågår kriget för fullt.

Fjorton familjer samsas om den knappa, omöblerade ytan i huset, och delar på en toalett och dusch. I varje rum bor minst två familjer, och i några av dem har plastskynken spänts upp för att skapa en liten känsla av avskild­het. Här lever människor som lämnat allt och flytt för livet, och jag ser barn med skrämda ögon och bleka ansikten.

En 16­årig pojke talar om hur hans familj fick gå i fem timmar utan någon mat eller vatten, och att flera spädbarn och äldre dog längs vägen.

– Min son bar mig på ryggen hela vägen från Mosul till Tel­kaif, säger en gammal man som sitter tillsammans med sin fru på golvet, och var med på samma resa.

Flickor och kvinnorMånga av dem jag möter kän­

ner ångest över att flera flickor och kvinnor tagits som sexslavar av IS. Ett av barnen var bara tre år gammalt.

En änka, helt klädd i svart, berättar att hennes man job­bade som grönsaksförsäljare. En dag när han var på väg till sin butik blev han brutalt ihjälskju­ten mitt på gatan. Hon säger att orsaken var att han var kristen.

Hon lyckades försörja sina barn genom jobbet som sjuksköter­ska, men när IS kom, raserades

den sköra tillvaro de byggt upp. Dagarna före flykten i augus­ti, hade både elen och vattnet klippts av där hemma i Kara­kosh.

– Jag hörde IS bombningar och var så orolig för mina barn, berättar kvinnan.

Över 1,8 miljoner invånare

har drivits på flykt undan ter­roriströrelsen IS sedan januari 2014, varav nästan hälften är i

åldern 4–17 år. Av dessa intern­flyktingar finns 860 000 i ira­kiska Kurdistan. Under vintern blir det flera minusgrader kallt uppe i bergen, och många famil­jer lever i tält eller ofärdiga bygg­nader, sårbara för regn, snö och hårda vindar.

Hit, till stadsdelen Ankawa i

miljonstaden Erbil, har 35 000 internflyktingar sökt sig, varav de flesta tillhör landets kristna minoritet. De 140 medlem­marna i Assemblies of God, som är den enda pingstförsamlingen i landets kurdiska region, har ordnat härbärge till 400 perso­ner och bistår flera tusen med mat.

– Som kyrka öppnade vi ome­delbart våra dörrar för att ta emot flyktingar. När medlem­marna såg behoven ville alla hjälpa till, berättar pastor Ghas­san. Många av dem bjuder in familjer att komma och duscha i deras hem.

Den lilla babyn som matas av sin storasyster, var bara fem dagar gammal när familjen tvingades fly från Karakosh.

– Vi fick ett telefonsamtal klockan tio på kvällen, berättar pappa Karzan. De frågade om mitt namn och om jag var kris­ten och jag svarade ja. Då sa de:

På flykt från ISOsäker framtid för familjer som får härbärge hos församling i Erbil

TRÅNGT. Karzan och Evin tillsammans med fyra av sina fem barn i boendet de delar tillsammans med 14 andra familjer som också är på flykt. Deras brott, enligt IS, är att de är kristna. FOTO: NOOMI LIND

Vi känner en starkt psykisk press över situationen, att

inte veta var vi ska ta vägen och vad som kommer att hända. Inget kan tas för givet. Vi kommer nog aldrig kunna återvända hem.

’’

PINGST.SE NR 4 2014 11

”Vi kommer och hämtar dig i dag. Vi har en lista och du är det första namnet som står på den”.

Från madrassen mellan honom och hans fru, ser ett par tvillingpojkar på mig med stora blanka ögon.

– Jag hade inte tid att vara rädd. Jag hade just kommit ut från sjukhuset med babyn och det enda jag kunde tänka på var att samla ihop mina barn och fly snabbt, inflikar deras mamma Evin.

Blev omhändertagnaHon berättar att en av för­

samlingens familjer tog hand om dem när de kom fram till Ankawa, och att de fick sova i deras hem de första nätterna:

– Församlingen är vår familj, vi är bröder och systrar. Vad vi än behöver så får vi det.

Den ene tvillingen lägger sitt huvud i pappans knä och blun­dar. Mannen smeker sonens

huvud och berättar om ängslan inför framtiden. Att han arbetat som polis innebär ytterligare ett hot.

– Vi känner oss trygga här i huset eftersom kyrkan tar hand

om oss, men samtidigt finns en ständig oro. Vi vågar inte gå ut.

Evin visar stolt en bild på äldsta dotterns betyg. Flickan var bäst i klassen i alla ämnen, men har nu ingen skola att gå

till. Hon saknar skolan och alla sina kamrater.

– Jag älskar att läsa böcker på arabiska, men jag har inga här, säger hon.

Allt är förloratDe vet att allt de ägt där hem­

ma i lägenheten har gått förlorat, att huset är sönderbombat.

– Vi känner en starkt psykisk press över situationen, att inte veta var vi ska ta vägen och vad som kommer att hända. Inget kan tas för givet. Vi kommer nog aldrig kunna återvända hem, säger Evin. Det finns ingen fram­tid i detta land för våra barn. Vi vill inte se dem växa upp här.

Tillsammans försöker det unga paret hitta nya möjlighe­ter i det liv som ligger framför. Stödet från församlingen liksom kärleken de har till varandra och till sina fem barn, ger dem styrka på vägen.

NOOMI LIND

’FAKTA Så hjälper PMU

c Genom medlemskapet i EU-CORD, ett nätverk av 22 europeiska kristna bistånds-organisationer, når PMU snabbt fram och kan bistå de mest utsatta internflykting-arna.c PMU har förmedlat stöd till Assemblies of Gods humanitära insats i Ankawa tillsammans med den finska systerorganisationen Fida. 400 familjer har fått någon-stans att bo. 1200 familjer får matpaket varje månad. Församlingen planerar att starta en skola för 1500 flyk-

tingbarn och ge psykosocialt stöd.c Just nu pågår också en insats för flyktingar i Dahuk, tillsammans med Tearfund. Behovet av vinterutrustning är stort, då där blir mycket kallt på vintern, och familjer-na får hjälp till varma kläder, filtar, kaminer och bränsle.c Gåvor till insamlingen för Irak kan sättas in på PG 90 00 50-6. Det går också att sms:a IRAKAKUT till 72980 för att ge 50 kronor, eller IRAKAKUT100 för att ge 100 kronor.

PÅ FLYKT. En änka, helt klädd i svart, berättar att hennes man blev brutalt ihjälskjuten mitt på gatan för att han var kristen. Hon lyckades försörja sina barn genom jobbet som sjuksköterska, men när IS kom, raserades den sköra tillvaro de byggt upp hemma i Krakosh. Nu befinner hon sig på flykt tillsammans med sina barn. FOTO: NOOMI LIND

PINGST.SE NR 4 201412

VÄRL

DEN

Armenien är med sitt stra-tegiska läge, sin historia och kultur en perfekt bas för samarbete kring mission i flera områden i Sydväst- och Centralasien. Efter missions-insatser av flera martyrer antogs kristendomen som statsreligion i Armenien redan år 301. Marco Polo Network har tagit nya steg så att landet kan få en nyckelroll för mission i hela regionen.

Trots ett utsatt läge, angrepp, folkmord och ockupation har Armenien bevarat sin kristna identitet. Av den homogena befolkningen tillhör cirka 95 procent den Armeniska orto­doxa kyrkan som också präglar samhället.

Det finns också en andligt stark, men ekonomiskt svag, pingströrelse i landet med cirka 10 000 medlemmar. Pingst­väckelsen kom till Armenien på 1960­talet genom studenter från forna Sovjetunionen. Men det

var först efter ”murens fall” för 25 år sedan som pingstförsam­lingarna kunde börja ha egna lokaler och en mer öppen verk­samhet.

Även om deras möjligheter till evangelisation än i dag begrän­sas av att de inte är erkända som kyrka brinner de för att sprida evangeliet genom person­liga relationer och möten med

människor. Genom att landet är populärt för turister nås även grannländerna genom försam­lingarnas arbete.

Svenska pingstförsamlingar har samverkat med och stöttat församlingar i Armenien, bland annat kring sociala insatser, ända sedan landet blev självstän­digt från Sovjet kring år 1990.

Under 2011 togs ett till steg

genom det nystartade nätver­ket Marco Polo Network, med Pingst Västerås som koordina­tor. Samverkan har skett bland annat genom evangelisations­satsningar i Jerevan vid det per­siska nyåret och en bibelskola för evangelister.

Under tre dagar i september i år höll nätverket sin första kon­ferens i Jerevan.

Samtalade om strategierPastorer och ledare från nät­

verkets målområde samlades för att bedja tillsammans, dela erfa­renheter och samtala om strate­gier för att fylla de behov som finns. Varje kväll var det offent­liga missionsmöten där konfe­rensens deltagare predikade och gav hälsningar från sina länder.

Artavazd Tadevosyan, pastor i värdförsamlingen och den som samordnade allt praktiskt kring konferensen, har en nyckelroll i nätverket. Han uttrycker att de kände sig välsignade av att få vara med och genomföra kon­

”Gud vill använda Armenien”

ANSVARIGA. Ledningsteam för konferensen var Artavazd Tadevosyan, pastor i Jerevan, Daniel Alm, Pingst Västerås, och Sune Elofsson, ordförande i Marco Polo Netvork. FOTO: MAGNUS WAHLSTRÖM

FÅNGE. Klostret Chor Virap ligger i sydvästra Armenien nära gränsen till Turkiet och berget Ararat. Här satt Gregorius ”upplysaren” fången i en håla 10 meter under marken utan dagsljus i 13 år. Hans vittnesbörd och händelser kring honom blev en nyckel till den första kyrkan i landet kring år 300. FOTO: MAGNUS WAHLSTRÖM

KUPERAT. Armenien är ett bergigt land, här en vy från trakterna nära det gamla klostret Geghard, cirka 25 km öster om Jerevan. FOTO: MAGNUS WAHLSTRÖM

PINGST.SE NR 4 2014 13

POPULÄRT. I centrala Jerevan finns Republikens torg. Varje kväll fylls det med ett myller av människor som bland annat kommer för att se den storslagna fontän- och ljusshowen. FOTO: MAGNUS WAHLSTRÖM

ferensen och vara en del av det som nu händer.

– Ett av våra främsta mål är att medverka till ett nätverk mellan kyrkor, missionärer och andra arbetare på fältet. Den här konferensen har starkt bidragit till detta.

– Vi vet att Gud vill använda Armenien och det armeniska folket för att sprida sitt ljus i den här regionen. Därför var det en stor uppmuntran och inspira­tion för oss att få möta så många

olika människor, arbetare från missionsfältet, som uppmunt­rade oss att satsa på mission.

Efter folkmordet som det Osmanska riket utförde mot Armeniens befolkning i början av 1900­talet är relationerna spända mellan Armenien och Turkiet och gränsen mellan län­derna är än i dag stängd. Arta­vazd fortsätter:

– Deltagare från Turkiet var också med på konferensen, och det var en mycket stark händelse

för oss armenier att för första gången ha en turkisk pastor som predikade i vår kyrka. Konferen­sen visar att det är möjligt att ha goda relationer med varandra och bygga Guds rike tillsammans.

Deltagare från flera länderDaniel Alm, föreståndare i

Pingst Västerås säger om samma händelse:

– Vi samlade deltagare från flera länder och upplevde en gemensam kraft i vårt nätverk.

När det sedan blev så att det genom vår konferens uppstod en försoning gestaltad av att en turkisk pastor bad de försam­lade armenierna om förlåtelse för allt det turkiska folket gjort mot armenierna genom histo­rien upplevde vi mer än vad vi tänkt oss med dessa dagar. Vi såg evangeliets försonande kraft, dess verkliga verkan.

Allt större behovKonferensen var den första

för nätverket och den innebar nya steg för att vidga nätverkets kontakter och arbetsfält. Men Daniel Alm understryker att det finns utmaningar för att nya steg ska kunna tas:

– Vi ser också att behoven blir allt större och utmaningarna fler, dörrar öppnas och nu är frågan om det finns ett gensvar från den svenska grenen av detta nätverksträd. Vi kan vara med i bön och ekonomiskt stöd, vi kan stötta dessa kämpar.

MAGNUS WAHLSTRÖM

’FAKTA Armenien

Armenien är en gammal statsbildning med rötter i antiken. Landet ligger i det som ibland kallas Mindre Asien, mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Landet, som saknar kust, gränsar i norr till Georgien, i öster till Azerbajdz-jan samt i söder och väster till Iran och Turkiet. Även om det ligger i Mellanöstern är landets

kultur också starkt influerad av Europa och forna Sovjetunio-nen.

Landets yta motsvarar Små-land. Terrängen är i huvudsak bergig med forsar och få sko-gar. Klimatet är kontinentalt med torra, varma somrar och kalla vintrar. Armeniens högsta berg är Aragats, 4 095 meter över havet, och i mellersta

Armenien ligger den stora insjön Sevan.

Befolkningsmängden uppgår till drygt tre miljoner, varav en dryg tredjedel bor i huvudstaden Jerevan.

Genom de angrepp landet utsatts för genom historien lever mer än sju miljoner armenier i andra delar av världen.

”Gud vill använda Armenien”KUPERAT. Armenien är ett bergigt land, här en vy från trakterna nära det gamla klostret Geghard, cirka 25 km öster om Jerevan. FOTO: MAGNUS WAHLSTRÖM

PINGST.SE NR 4 201414

VÄRL

DEN

Faida var bara tre år när hon våldtogs. I dag får hon leva med ärren efter övergrep-pet. Det blir allt vanligare att barn våldtas i DR Kongo och Faidas berättelse är tyvärr inte unik. I det PMU-ledda SSV-projektet på Panzisjuk-huset kämpar man med att ge barnen livet tillbaka och återupprätta deras värdighet.

En livlig liten pojke som nyss lärt sig att gå, stapplar fram och klänger sig fast vid stolsbenen där mamma Marie­Louise sitter. Bredvid på marken, lutad mot en cementvägg, sitter Marie­Louises dotter Faida. Hon bär en ceri­serosa klänning med neongröna kanter. Klänningen är så stor att axelbanden åker ner så fort hon rör sig. I handen håller hon en mörkblå nalle som hon sitter och pratar med. Vad de pratar om får vi aldrig veta. När Faida bara var tre år våldtogs hon av rebell­soldater. Kanske är det detta som hon berättar om för nallen.

– Jag såg hur de våldtog mitt barn, säger Marie­Louise och pekar på sin dotter som sitter vid väggen en bit ifrån henne.

– Hon var bara tre år och efteråt ville de döda henne.

Marie­Louises blick är helt tom. Hon tittar bort mot hori­sonten, det är som om hennes tankar befinner sig långt bort. Kanske känner hon hat.

– Jag mår så dåligt över att min dotter blev ett offer för våldtäkt, fortsätter hon.

Små barn våldtasDet har blivit allt vanligare

att små barn våldtas i östra DR Kongo.

– Förra veckan fick vi in en flicka på tre år som hade våld­tagits. Föräldrarna berättade att de hade vaknat vid midnatt av att någon bankade hårt på deras

dörr. När de gick ut i mörkret hittade de sin lilla flicka blödande och gråtande på marken. Mam­man berättade att hon hade lagt dottern i rummet på kvällen och kunde inte förstå när och hur någon hade lyckats ta sig in och tagit barnet. Än i dag vet de inte vem som förgrep sig på flickan, berättar Neema Rukunghu, läka­re och medicinsk koordinator för SSV­projektet (Survivors of Sex­ual Violence) på Panzisjukhuset.

Fyra månader gammalMellan januari och augusti i år

har det av PMU arbetsledda SSV­projektet tagit emot 251 barn som våldtagits, den yngsta var bara fyra månader gammal. Det händer att små barn som kom­mer in för vård, dör på grund av att de är så illa medtagna av ska­dorna efter övergreppet.

– Vi har märkt att det blivit allt vanligare att barn under fem år våldtas. Vi vet inte varför, men vi tror att de våldtas av civila och demobiliserade soldater. Men vi har också märkt att övergreppen ibland utförs av personer som tror på någon form av myt om att de blir rika om de våldtar ett barn, säger Neema.

Marie­Louise, mamma till Faida, har också blivit våldtagen av rebellsoldater. Både hon och dottern har fått vård på Panzi­sjukhuset efter övergreppen.

– Förut behandlade vi barnen

som unga vuxna och det var väl­digt fel av oss, säger Neema.

– Barn kan vi inte bota direkt. Eftersom de är små öppnas de helt upp när de våldtas. Vi tvät­tar dem med antiseptiskt medel för att förhindra infektioner. Vi ger dem också antibiotika för att stärka musklerna, men att stärka musklerna tar minst 45 dagar. Det tar tid innan vi kan operera dem, säger läkaren Neema Rukunghu.

Ofta är barnen också extremt rädda efter övergreppet.

– Vi kan inte röra dem, då grå­ter de. De är rädda och leker ald­rig med andra barn .

Experter på att behandlaPå Panzisjukhuset är man

experter på att behandla våld­tagna. Svårare är det att läka bar­nens psykosociala hälsa och det som SSV­projektet behöver nu är bättre psykosocialt stöd för de skadade barnen.

– Fram tills nu har vi fokuserat på den akuta vården, men vi vet att psykologiskt trauma överförs från generation till generation, det kommer påverka barnens barn och deras barnbarn. Om vi inte hittar resurser för att jobba med detta nu så kommer vi att få problem om 20 år och dagens

generation kommer repetera det som händer i dag. Nu har vi för­sta generationen barn som kom­mit till efter en våldtäkt, säger Juvenal Balegamire, professor i psykologi, som också jobbar för SSV­projektet.

Sedan Juvenal Balegamire började jobba på sjukhuset har en viss utveckling skett och man har format ett team som tar hand om barnens psykiska välmående. Genom att låta dem måla och leka med leksaker försöker man föra en dialog med dem om deras upplevelser, något som ofta slu­tar i tårar och raseriutbrott.

”Mitt barn mår bra”Marie­Louise tittar på sin dot­

ter Faida som sitter på marken. När hon får frågan hur dottern mår nu så ler hon.

– Hon mår mycket bra. När de undersökte henne senast visade det sig att hon inte hade någon infektion.

Men vilka konsekvenser som våldtäkten gett lilla Faida kan vi aldrig veta.

– Jag önskar att de allra minsta ska få glömma att de våldtagits och att det inte ska bli några kon­sekvenser av övergreppen. Att de ska växa upp som vem som helst, säger läkaren Neema Rukunghu.

MATILDA HECTOR

Fotnot: Namnen i texten är fing­erade.

Barnen – de nya våldtäktsoffren

’FAKTA SSV-projektetc Projektet Survivors of Sexual Violence (SSV) på Panzisjukhuset startade 2004.Denis Mukwe-ge är sjukhusets chefsläkare.c Projektet ger vård till patienter som utsatts för sexuellt våld och patienter som har svåra gynekologiska besvär. c Mellan 2004–2013 tog projektet emot 32 247 patienter. 19 176 av dem fick vård till följd av sexuellt våld. c Mellan januari och augusti i år kom 1 740

patienter till projektet. 70 procent av dem var offer för sexuellt våld. Detta jämfört med 53 procent 2012. c Drygt 20 procent av alla dem som kommit till projektet i år på grund av våldtäkt, är barn under 18 år, en femtedel av dem är under tio år. c Den yngsta patienten som utsatts för sexuellt våld i år är fyra månader och den äldsta 70 år.c Pengarna som kommer in till Barnens Rätt-kampanjen ger vård till barnen i SSV-projektet.

Neema Rukunghu.

PINGST.SE NR 4 2014 15

FÅR VÅRD. Faida har fått medicinsk hjälp på Panzisjukhuset efter våldtäkten hon utsattes för som treåring. De psykologiska skadorna lär ta längre tid att läka. Här är hon tillsammans med sin mamma och sina syskon på Panzisjukhuset i Bukavu i östra DR Kongo. FOTO: MATILDA HECTOR

Årets Barnens Rätt-kampanj har fokus på att skicka kärlek till Kongo.

16

REPO

RTAG

E

PINGST.SE NR 4 2014

RESAN anordnades av Pingst, PMU, IBRA och Pingst ung för att inspirera unga pas­torer för mission och utvecklingsarbete och med på resan fanns också nyckelpersoner från de här verksamheterna, exempelvis Pel­le Hörnmark och Annelie Lennartsson.

Kairo, en av de storstäder som Pingst Internationellt fokuserar på just nu, för­knippar de flesta med pyramiderna och de fick vi också se, men först åker vi till stads­delen Mokattam, där människorna lever på att hämta sopor som de sen sorterar för hand. Underlaget till affärsverksamheten är för att uttrycka sig diplomatiskt, rikt.

I sopstaden Mokattam pågår en väckelse i den koptiska kyrkan och antalet kristna har ökat från 6 500 till 60 000 under de senaste årtiondena. Vi träffar fader Saman, som berättar om hur han 1974 fick Guds kal­lelse hit. De flesta levde då utan vatten och el, och drogmissbruk, våld och kriminalitet var utbrett. I dag drivs skolor, hälsovård och handikappomsorg av kyrkan och män­niskorna har mat för dagen och välståndet ökar.

– Jag upplevde att Gud sa åt mig att inte vara rädd utan tala ut hans ord och det har

jag gjort, säger fader Saman, men ber också om förbön på grund av den förföljelse som både han och hans kyrka får uppleva.

Vi avslutar stunden tillsammans med fader Saman med ett rejält bönemöte.

– De fördomar jag hade mot koptiska kyrkan blev helt nedbrutna efter mötet med honom, konstaterar Gustav Jacobson, ung­domspastor i Skellefteå.

UNDER BESÖKET I Egypten blir det väl­digt tydligt att kyrkotillhörigheten inte är det viktiga. PMU och IBRA har flera olika samarbetspartners i landet och de represen­terar tillsammans en rad olika kyrkor och sammanhang, vars ledare samlas varje mån­dagseftermiddag för att tillsammans be för sitt land.

De följande dagarna delar vi upp oss i mindre grupper, och besöker olika projekt och samarbetspartners i Alexandria, Delta­området och i Kairo. Sammanlagt får vi alla på det viset chansen att se och inspireras av fyra, fem projekt. Pingstmissionen i Egypten handlar mycket om mediearbete, inte minst via internet och sociala medier, om socialt utvecklingsarbete, mänskliga rättigheter,

RESANEtt oändligt antal intryck och möten. Närkontakt med missionsarbete av i dag och upplevelser för livet. Det har de 35 delta­garna i RESAN, de flesta ungdomspastorer, med sig hem i bagaget efter tolv res­dagar i två länder. Följ med till Egypten och Etiopien.

UTMANING OCH ÄVENTYR PÅ

PINGST.SE NR 4 2014 17

RESANledarutbildning och församlingsbyggande. Jag slås av att så många talar om att vara en välsignelse för sin nation, och att nationen ska vara en välsignelse för andra. Ett bibel­ord från Jesaja 19 ser jag inte bara på väggen i grottkyrkan i Mokattam, utan det citeras också av flera av dem vi besöker; ”Välsignat är Egypten, mitt folk”.

Vi möter entusiastiska, glada, kreativa personer, med stor förtröstan på Gud och vad han kan göra. Även om de ibland får vänta väldigt länge på att se något resultat. Vi förstår också att många av dem inte alltid kan vara öppna med det de gör och därför nämner jag inga namn på vare sig personer eller projekt här.

EN DAG DYKER PLÖTSLIGT en säkerhetsvakt upp med en laddad AK4 över axeln och säger att han ska åka med oss. Vill han bevaka eller beskydda? Vi får aldrig riktigt reda på varför, men försöker bara vara vänliga mot honom, och lite försiktigare med vad vi säger i bus­sen. Efter några timmar ler mannen med det hårdkokta utseendet faktiskt mot oss.

Under Egyptenbesöket kommenterar vi hela tiden trafiken. Våra inhemska nyfunna

vänner förstår inte varför, men vi häpnar hela tiden.

– Det känns som att vara med i en Harry Potterfilm, utbrister Victoria Öhrvall en kväll när chauffören i vår minibuss sätter gasen i botten och kryssar fram i superfart mellan motorcyklar, fotgängare, tuktuk­taxis, rullstolar, oändligt antal bilar och en och annan åsna.

När vi strålar samman igen allihop i den stora gruppen på ett hotell vid Röda havet

får vi chans att dela med oss av de intryck vi fått och också möjlighet att lära känna män­niskorna som på olika sätt arbetar i projek­ten bättre, eftersom många av dem finns med oss här.

– Jag tänker att människorna vi mött här har sådant hjärta för att människor ska få möta Jesus, säger David Freij, ungdomspas­tor i Vetlanda. Jag vill också möta människ­or med sådan kärlek.

– Älskar vi människor? Gör vi det tror jag vi kan göra vad som helst, det har de här dagarna påmint mig om, säger Jacob Axels­son, pastor och föreståndare i Pingstkyrkan i Edsbyn.

DET ÄR EN FÖRMÅN att under några dagar få umgås med så många människor som vill så mycket. Dels med alla pastorerna som är med på resan förstås, men också med de många unga egyptierna som längtar så efter att få se både enskilda människors och nationens liv förvandlade. Och mitt i allt allvaret är glädjen så påtaglig och hjälp vad vi skrattar mycket.

– Alla jobbar så hårt här för att sprida tron fast man egentligen inte får det och det fokuset vill jag ta med hem, säger Victoria

ETT ANDRA HEM. I den här bussen tillbringade deltagarna i RESAN många, många timmar under besöket i Etiopien. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

Älskar vi människor?

Gör vi det tror jag vi kan göra vad som helst, det har de här dagarna påmint mig om.

’’

18

Öhrvall, ungdomspastor i Katrineholm, och drömmer om att framöver kunna tala om mission på ett nytt sätt.

– Jag tycker det är så otroligt häftigt att ha fått lära känna människor här i Egypten och inse att så olika är vi ändå inte. Jag är så imponerad av hur strukturerat de jobbar. De har en tanke från början till slut. Var har vi läroplanen i kyrkan? säger Anna Larsson, ungdomspastor på Öckerö, med en bak­grund som danslärare.

Elin Hagwall, ungdomspastor i Boden säger att dagarna i Egypten fått henne att återupptäcka bönens betydelse.

– Här handlar det om liv och död. De trä­nas verkligen i lärjungaskap och människor kommer i funktion här. Vad blockerar oss?

I EGYPTEN KAN verkligen människor få lida för sin tro. Att få höra berättelsen om en hur en muslim blir torterad bara för att han visat intresse för kristen tro, ger perspek­tiv. Och att bli rundvisad på ett kontor, där chefen berättar att ”i det här rummet har vi bönesamling varje dag, minst en timme” är också imponerade.

– Vi har mött människor som tror på att Gud faktiskt gör saker och lever efter det. Och vi har sett vad de kan göra med de resurser de har. Vi kan lära oss av det och ta med oss det hem, säger Pontus Perstrand, ungdomspastor i Eskilstuna.

Vi flyger till Addis Abeba på natten och står sömndruckna i kö för att köpa våra visum tidigt på morgonen. Sen går vi ut i morgonluften, som känns väldigt kylig, jämfört med Kairo, och letar oss fram till bussen, som ska föra oss söderut.

Det är nog inte bara jag som drar lite efter andan lite när vi kommer till vår buss. All packning hivas upp på taket och plastas in och surras fast. Ikonbilderna i fronten och det pälsklädda innertaket prytt med fransar sticker ut.

Sätena är av något slags plastmaterial, som man fastnar i, och de saknar i princip stoppning och är definitivt inte gjorda för långa nordbor. Det är trångt, men det är ett gäng hjältar ombord, som glatt finner sig i de nya omständigheterna. Jag hör ingen kla­ga ens över bristen på säkerhetsbälten, men vi är flera som mer än gång funderar över vilket slags bränsle bussen går på. Avgaserna är korpsvarta och luktar hemskt.

Alla får en tvåliters vattenflaska, en frukt och en bit bröd och så inleder vi resan till Hawassa. Dit är det ungefär 27 mil från huvudstaden, men resan dit tar sina sex tim­mar ändå. Några lyckas med konststycket att somna.

FRÅN FLYGPLATSEN HAR vi fått sällskap av den svenskamerikanske missionären Karl Härgestam och en av hans amerikanska kol­legor. Det är de som ska ta med gruppen ut på det stora äventyret och den stora utma­ningen, att tillbringa ett par dygn i öknen tillsammans med arborefolket och få berätta de goda nyheterna för denna onådda folk­grupp.

SVER

IGE

PINGST.SE NR 4 201418

BYGGHJÄLP. Annelie Lennartsson överlämnade 300 000 kronor från svenska pingstvänner till pastor Getu och kyrkbygget i Hawassa. FOTO: VICTORIA ÖHRVALL.

OTILLGÄNGLIGT. Arborestammen bor i väglöst land så det fick bli helikopterfärd dit. FOTO: VICTORIA ÖHRVALL

19PINGST.SE NR 4 2014

SVER

IGE

Men först är det Hawassa som gäller. För­samlingen där, som grundades för drygt 50 år sedan av svenska pingstmissionärer, dri­ver ett arbete för hiv­/aids­drabbade kvin­nor och deras barn. Många av dem möter upp tillsammans med pastor Getu. Innan det är dags för middag och träff med ett antal ledare i församlingen så delar några av kvinnorna med sig av sina livsöden.

På söndag förmiddag är det gudstjänst i kyrkan i Hawassa, då Pelle Hörnmark predi­kar, och Annelie Lennartsson får lämna över

300 000 kronor, som svenska pingstvänner samlat in till kyrkbygget, som pågår där.

DEN NYA KYRKAN kommer att bli Öst­afrikas största kyrka, berättar pastor Getu. Korset från den gamla kyrkan, som togs ner av kommunisterna på 80­talet och ersat­tes med hammaren och skäran under en period, kommer att pryda också den nya kyrkan.

Efter lunch på söndagen stuvar alla, utom jag, in sig och bagaget i bussen igen, och

börjar den långa resan söderut. Jag har blivit sjuk och får stanna kvar i Hawassa.

Pastor Getu tittar till mig och ger mig rapporter från gruppens öden och berättar att de har det tufft. Jag får reda på att resan i bussen till ”hotellet” i Konso tog elva tim­mar. Senare får jag höra att det inte fanns vatten i kranarna, och loppor i sängarna. Efter några timmar gällde ny bussfärd i ett par timmar och sen helikoptertransport till en arbore­by. Att få över hela gruppen i omgångar tar tid, inte minst som det upp­står en hel del byråkratiskt krångel om rät­tigheter att starta och landa, så det är först frampå eftermiddagen som alla är på plats och tälten uppslagna i utkanten av en by.

ARBOREFOLKET BOR I ett väglöst öken­område och lever på boskapsskötsel. Deras kultur innehåller många inslag av magi och demondyrkan.

Förutom den svenska gruppen är tio tol­kar på plats (konversationerna översätts från engelska till amarinja till stamspråket och vice versa) och några missionärer, varav en svenska, Hanna Dahlkvist. De har tagit de första kontakterna med arbore och för­berett besöket av den stora svenska grup­pen. Längtan och bönen inför besöket är att åstadkomma ett rejält genombrott för evangeliet.

Och när vi senare, innan nattflyget hem till Sverige, summerar upplevelserna i Etio­pien uttrycker Nick, en av de amerikanska missionärerna, sitt tack till gruppen för det de med Guds hjälp varit med och bidragit till. Nu tar andra vid och följer upp det hela.

I mötet med arborefolket används en

TILLSAMMANS. Bönestund i Addis Abeba tillsammans med dem som jobbar i Grace Empowerment, ett PMU-stött projekt, som riktar sig till kvinnor som bär på hiv/aids.

FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

I CENTRUM. I sopstaden Mokattam berättade fader Saman om hur Gud kallade honom till de utsatta människorna i den här stadsdelen i Kairo. Här pågår i dag en stor väckelse inom den koptiska kyrkan. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

20

REPO

RTAG

E

PINGST.SE NR 4 201420

metod som kallas storytelling. Det handlar om att muntligt presentera berättelsen om Gud och hans frälsningsplan.

– Vi gick runt, hälsade på folk och frågade om vi fick berätta en grej, förklarar Anna Larsson, Öckerö, och Caroline Eliasson, Kungsbacka. De flesta ville lyssna.

– Vi fick vara med och be frälsningsbönen med en person, fortsätter de glädjestrålande.

Andra i gruppen fick vara med och be om befrielse för besatta människor.

UNDER DE HÄR DYGNEN undgick ingen att bli både riktigt smutsig och svettig och någ­ra fick solsting. Hungern avtog i takt med värmen, men annars var det medhavd för­täring från Sverige som gällde för att skona magen. Några vågade sig dock på att prova på det kokta fåret, som slaktades den andra kvällen i byn.

– För min bekvämlighet och min kallelse var det bra att inse att pionjärarbete vare sig är glamoröst eller särskilt häftigt, säger David Gunnarsson från Sollentuna.

Han är tacksam för de erfarenheter han fått. Att nu tänka tillbaka på hur det var att sitta i skuggan och dela med sig av upplevel­ser, lyssna till Hanna Dahlkvist som arbetat länge med storytelling och att sjunga lov­sång tillsammans kommer att värma upp vintermörket här hemma, förstår jag.

RESAN TILLBAKA NORRUT blev knappast mindre strapatsrik än den söderut. Bussen går sönder och det finns hinder på vägen och först efter 13 timmars resande i bussen är de framme på hotellet i Shashemenne vid halvfyratiden på morgonen. Och då är det tur att det finns vatten i kranarna!

När vi möts morgonen därpå tänker jag att nu är det nog trötta, nedslagna och kan­ske lite sura människor jag ska få möta. Men icke.

– Det var SÅ värt det, är den helt domi­nerande reaktionen och så visar de mig bil­derna och filmerna i sina telefoner.

– Tänk att få sitta hemma hos en familj i en hydda där och känna att vi är så lika i så mycket. När de bjöd oss på fåret de slaktat innebär det att vi nu är en familj som hör ihop, säger Anna Larsson.

Den goa känslan och det fryntliga humö­ret finns kvar också när bussresan till Addis tar mycket längre tid än beräknat och lun­chen får bli en klyfta melon i farten följt av en banan framåt halvsextiden på eftermid­dagen.

I ADDIS ABEBA BESÖKER vi PMU­projek­tet Grace Empowerment, som riktar sig till kvinnor med hiv/aidsproblematik. Vi får höra fantastiska och rörande berättelser om hur praktisk hjälp till försörjning parat med självhjälpsgrupper, upplysnings­ och infor­mationsinsatser i närsamhället och upple­velsen av en personlig tro och ny värdighet lyft dessa kvinnor.

– Nu känner jag mig fri och behöver inte gömma mig längre, jag äter bra, har hus och möbler, säger en av kvinnorna glädjestrå­lande.

Innan vi far mot flygplatsen Bole uttryck­er pastor Getu sin stora glädje över besöket och säger att nu ska han utmana ungdomar­na i sin församling att också åka till arbore.

”Följ Guds kallelse i era liv! Det är det bästa!” är orden han skickar med oss.

ULRIKA RAMSTRAND

Samuel Jonsson, pastor i Tyresö Pingstkyrka– RESAN har gett mig en enorm respekt för det arbete som många av våra kristna syskon gör i Egypten och Etiopien. Jag kan ärligt säga att jag fått en större tro för vad Gud kan och vill göra genom oss då vi vågar följa honom.

Johan Brännberg, ungdomspastor i Botkyrka:– Under RESAN blev jag återigen påmind om att mission aldrig handlar om projekt, partners eller något annat än människor. Verkliga människor med verkliga behov som behöver få tag på en verklig Gud!

Lukas Carlsén, ungdomspastor i Lund:– Mission är inte en hobby för de intresserade, det är en livsstil som kristen. Är vi inte alla missionärer? Du behöver inte bosätta dig utomlands i 30 år för att kvalificeras som missionär, behoven finns runt omkring oss ständigt.

David Gunnarsson, ungdomspastor i Sollentuna:– Mission är så mycket mer än min bild av det. Man kan vara missionär på ett kafè i Kairo, i Afrikas vildmark och varför inte i Sollentuna. Missionen är så bred i dag att nästan alla skulle kunna hitta sin plats eller sin tjänst i den, och få använda sina speciella gåvor.

Caroline Eliasson, ungdomspastor i Kungsbacka:– Jag har fått en större bild av vad mission innebär och hur man på olika sätt kan jobba med mission. Det var helt fantastiskt att få uppleva det själv och se det med egna ögon. Jag har också fått en riktigt wow-upplevelse för vad PMU och IBRA faktiskt får betyda för människor.

Victoria Öhrvall, ungdomspastor i Katrineholm– Jag har insett att mission är så mycket mer än att flytta till Afrika och bygga församling. Det handlar om att bry sig om, lyssna till och skapa kontakter med kristna i alla delar av världen.

ÖKENDAGAR. Sandiga och varma dagar hos Arborefolket i södra Etiopien. FOTO: PONTUS PERSTRAND

21PINGST.SE NR 4 2014 21

I slutet av september hölls, i IBRAs regi, en workshop med fokus på storstaden Bangkok. Under två dagar i staden delade Bangkokbor, svenskar och folk från några andra länder erfarenheter från denna stad och drömmar och visioner för framtiden.

Det är ett 30­tal personer sam­lade. Mediefolk, församlings­planterare, studenter, pastorer, en universitetsprofessor, folk som jobbar med barn och unga. Svenska missionärer och repre­sentanter för IBRA i Norge och Sverige och för svenska försam­lingar finns också på plats.

”Brinnande hängivenhet”– Jag är väldigt imponerad

över hur mycket som görs med en brinnande hängivenhet, för att betjäna människorna här. Roligt att deltagarna kommer från olika samfund och organi­sationer, säger Dan Kihlström från Karlstad Pingst.

Ewa Janson från Vetlanda Pingst har varit i Thailand flera

gånger eftersom församlingen har ett mångårigt engagemang för landet.

– Det är fantastiskt att se hur folk möts här och lär sig av var­andra och kan stötta varandra. Med de små resurser som finns gör de så otroligt mycket redan. Way of Life (IBRAs arbete i Thai­land) är ett bra exempel på det.

Forma handlingsplanNiclas Collén från IBRA leder

workshopen. Syftet med dagarna är att tillsammans börja forma en handlingsplan, med huvud­syftet att göra lärjungar i denna enorma stad med över 14 miljo­ner invånare. IBRA vill fokusera på den unga generationen, främst universitetsungdomar (finns cir­

ka tre miljoner i Bangkok!) och tror att sociala medier kommer spela en stor roll för att kommu­nicera evangeliet.

Thailändska Jariya Sornmay­ura, doktor i filosofi, har nyligen gjort en universitetsstudie om Bangkokstudenters livsstil och etik. Bilden av Bangkokstuden­ter (de känner inte sig själva, de vet inte vad livet har för mål, för­utom att överleva och tänka på sig själva, etiken styrs helt av vad kompisarna tycker, de är otroligt öppna för nya intryck …) blir en stor utmaning för deltagarna.

Stora behovEfter två dagars workshop

konstaterar både Ewa Janson och Dan Kihlström att behoven i Bangkok är gigantiska.

– Men vi från Vetlanda vill vara delaktiga i det som sker framöver, säger Ewa. För oss har fokuset förflyttats från sociala projekt till att tänka mer ”lär­jungaskapande”.

– Det har blivit tydligare efter dessa dagar vad vi har gett oss in i, så jag har fått en större moti­

vation till att vi från Karlstad ska vara engagerade här, säger Dan.

De svenska församlingsre­presentanterna tycker att de fått med sig många lärdomar som de kan applicera hemma.

– Det jag tar med mig hem är frågan: ”Hur vill vi som försam­ling nå ut?” säger Ewa Janson.

– På workshopen har vi job­bat med att identifiera vilka personer vi vill nå, berättar Dan Kihlström. Det är något vi behö­ver göra även i Karlstad. Att använda nya medier för att nå universitetsstudenter är också något som vi kan göra hemma. Går det i Bangkok så går det i Karlstad.

Den påbörjade processen följs upp i Bangkok den 11–12 december. Då är syftet är att for­mulera en arbetsplan för 2015, som kan bli ett konkret pilot­projekt.

MARIA LEVANDER

Fotnot: Liknande workshops har under hösten hållits i Dar es Salaam (Tanzania) och Kairo (Egypten).

Ewa Janson och Dan Kihlström.

STADEN I FOKUS. Bön för Bangkok under samlingen i sep-tember. Bangkok, Kairo och Dar es Salaam är de nyckelstäder som IBRA just nu fokuserar på.

FOTO: MARIA LEVANDER

Samtal i Bangkok ger idéer för Karlstad

’FAKTA Vetlanda Pingst

c Vetlanda pingstförsamling är kontaktförsamling inom Pingst för Thailand och stöttar IBRA:s mediearbete Way of Life samt en bibelskola och flera sociala projekt för barn och ungdomar och hiv/aids-relaterade projekt.

c Församlingen stöttar även missionärerna Rodhe och Mats-Peter Runegrund, Paulina och Daniel Brolin i Bangkok och IBRAs regionledare för Asien Hans Olofsson.

’FAKTA Karlstad Pingst

c Är sammankallande för IBRAs satsning på Key City Bangkok och stöttar Paulina och Daniel Brolin i Bangkok och IBRA:s regionledare för Asien Hans Olofsson. Försam-lingens huvudsakliga missions-

engagemang rör IBRA-arbete, främst på utbildningsområdet genom IBRA-missionären Svante Hektor.

PINGST.SE NR 4 201422

UN

DERV

ISN

ING

tt vara en missionÄR där jag ÄR! Uppdraget gäller här och nu och i hela värl­den.

Hur kan det komma sig att Bibeln och evangelium

nått upp till oss i vårt land i vår tid? Hur kan vi vara kristna i kalla Norden 2000 år efter Jesus?

Tänk dig. Hur många av de 2000 åren har youtube eller internet funnits? Flygplan? Bilar? Skrivmaskiner? Kopieringsapparater? Ström?! Är inte det ett mirakel?

Brinnande hjärtan fyllda med den helige Ande har delat vidare. Delat sin tro! Låtit kärlek bli praktisk handling. Teorier som blir händer och fötter! Från människa till människa. Äkta, ärligt och på riktigt.

Ibland får jag frågan: Varför ska vi hålla på med mission?

Är det inte mer vettigt att vi gör något bra med pengarna här, ligger ofta som en underliggande frågeställning och påståendet att Sverige är ju också ett missionsland nu.

PERSONLIGEN TYCKER jag inte om att behöva välja antingen eller, när det kom­mer till uppdraget Gud gett oss. Jag tror på både och. Våra hjärtan måste vara stora nog för både och. Min granne och tonårstjejen i Bangkok. Evangelium till den folkgrupp som efter 2000 år fortfarande (!) inte fått höra Guds goda nyheter och tonåringarna i Stockholmsförorten. Upprättelse och hjälp till ett värdigt liv till kvinnan som utsatts för sexuellt våld i Kongo och distansbibelskolor i Asien.

Ibland tänker jag att mission är mer en hjärtefråga än en geografifråga. Hur stora är våra hjärtan? Hur stort är mitt?

Jesus sa: Men när den helige Ande kom­mer över er, ska ni få kraft och bli mina vitt­nen i Jerusalem och i hela Judeen och Sama­rien och ända till jordens yttersta gräns.

Och, och, och.Missionen är inte bara Guds folks natur­

liga reaktion och gensvar efter att ha lärt känna Jesus och hans kärlek. Den är mer än så. Mission är Guds handlande för att befol­ka sitt rike. Varför ska vi hålla på med mis­

sion? För att Gud gör det! Själva ordet mission hittar vi inte i Bibeln.

Men begreppet, att Gud sänder sitt fräls­ningsbudskap till världen, är en tydlig röd tråd från början till slut.

1. Fadern sänder Jesus, Joh 3:16, Joh 12:44–46.

2. Jesu lärjungar sänds ut som sändebud, missionärer, och fortsätter Guds sändning till världen. Joh 20:21, 2 Kor 5:20.

3. I församlingens tid fortsätter Anden att kalla och via församlingen sända mis­sionärer som Anden är med och leder, Apg 13:1–4, 16:7.

GUD SÄNDER SIN SON till hela världen. Men hela världen har ännu inte fått chansen att höra det! Sändningen pågår fortfarande. Guds mission är inte färdig. Uppdraget är inte utfört. När Jesus visar sig för lärjung­arna efter sin uppståndelse säger han i Luk 24:46–47. ”Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.”

Alla folk. Det som brinner i Guds hjärta bör brinna i våra. Det som har hans fokus borde vara vår första prioritet.

”Gud vill att alla människor ska bli fräl­sta och komma till insikt om sanningen.”(1 Tim 2:4)

I APOSTLAGÄRNINGARNA får församlingen lära sig att tänka utanför boxen hela tiden. Evangelium är till för alla och gång på gång utmanas de att se utanför den egna grup­pens behov, spränga sina egna gränser och sträcka sig längre. Missionsarbetet tycks vara pulsen i församlingen. Matt 9:35–38

Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade

alla slags sjukdomar och krämpor. När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. Och han sade till sina lär­jungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”

Jesus rörde sig bland människor. Alla typer av människor. Stadsbo och landsorts­bo, fattig och rik, sjuk och frisk.

Han såg folkskaror, han såg individer, och han förbarmade sig. När han såg männ­iskor så såg han, och hans kärlek svämmade över. Han såg människor i deras vardag och verklighet. Utan censur. Alla som kämpar med sjukdom, de vilsna, de rivna, de slagna, de förlorade. Hans kärlek svämmade över. Han förbarmade sig över dem.

UTIFRÅN VAD HAN SÅG, hans omvärlds­analys, la han upp en strategi, en handlings­plan. Den började med att be Gud om fler människor som vill se och vill gå.

Nu har det gått ett par tusen år. Vad ser Jesus i dag? Är skörden mindre? Lider människor mindre? Är vi möjligen fortfa­rande rivna, slagna, vilse, förlorade? Har Jesus mindre medlidande idag?

Har jag varit ute och sett? De sjuka? De fattiga? De rivna, slagna? De vilsna?

Vad ser han mer när han gör sin omvärldsanalys 2014? Hur ser världen ut? På ett sätt väldigt lik hur den var då. På ett sätt olik!

Hur ser skörden ut i dag? Skulle vi för­söka oss på att täcka in alla analyser skulle nog inte alla världens böcker räcka till. Men något kan vi se tydligt.

I dag bor fler människor i en storstad än på landsbygd.

EN UNG GENERATION växer upp i en glo­bal ungdomskultur som kämpar med sin identitet. Mer vilse än någonsin. Tusen­tals intryck och förväntningar. Vem är jag? Duger jag? Vad är jag värd? Vad är sanning? Vad ska jag göra med mitt liv?

Jag tror Jesus har samma strategi och samma bön i dag. Att fler människor ska våga se och våga gå.

AUppdrag missionAnnelie Lennartsson skriver: Min bön och längtan är att få vara en missionär där jag är. Här och nu och i hela världen.

Annelie Lennartsson är Pingsts missionsinspiratör.

PINGST.SE NR 4 2014 23

Om alla ska få en rimlig chans att höra evangelium måste kanske några fler ta sitt här med sig och skapa ett nytt här ­ där.

Det är inget nytt för Gud, det här med att se en stad, och känna för den. Och inte att hjälpa människor ur sin bekvämlighetszon heller…

PROFETEN JONA FICK uppdraget av Gud att gå till Nineve, ”den stora staden” och predi­ka för den. Därför att Gud såg ondskan där, och han ville rädda folket ur mörkret. Men Jona smet. Varför kan man fundera på, men det hoppar vi över nu. Gud däremot, ger sig inte. Han räddar Jona i sin stora nåd och ger honom uppdraget igen ”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och pre­dika för den det budskap jag ger dig”. Och så slutar boken ”Du ömmar för ricinbusken som du inte haft någon möda med och inte har dragit upp och som kom till på en natt och förgick efter en natt. Och jag skulle inte ömma för Ninive, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, dess­utom en mängd djur!” Jona 4:10ff

Jona, den motvilliga missionären, som Gud fick iväg till slut! Tänk att Gud inte gav upp med Jona. Jag måste säga att Guds kärlek är stor, djup, och påhittig! Räddade honom i havsdjupet genom en fisk! Omsorg om missionären, och omsorg om Nineve,

människorna där behövde ju få höra evang­elium. Så att de kunde vända sig till Gud och få räddning från döden!

EN AV VÅRA STORA utmaningar i dag är att inte blunda. Att inte drunkna i alla nödrop som strömmar mot oss från våra smarta telefoner, på radion, i tunnelbanan på väg till jobbet eller vid grannens köksbord så att vi till slut inte orkar göra något. Eller kanske är det inte nödropen vi drunknar i. Kan­ske är det den falska trygghet vi vaggats in i. Detta livets goda, som har en förmåga att äta upp ditt fokus. Ja, mitt också.

En annan utmaning tror jag är att se att jag har något att ge.

När Jesus i slutet av kapitel 9 i Matteu­sevangeliet har bett skördens Herre om fler arbetare till sin skörd, fortsätter han direkt i första versen i kapitel 10 med att kalla och sända ut sina lärjungar. Han utrustade dem med vad de behövde och bad dem göra en lång rad saker som jag är övertygad om att

lärjungarna var smärtsamt medvetna om att de inte kunde i sig själva. I vers 8 säger Jesus ”Det ni har fått som gåva, ge det som gåva”.

Vad har du och jag fått som gåva? Vilka talanger? Vilken kunskap? Vilka resurser har vi? Och vilka övernaturliga Andens gåvor har Gud gett oss? Det du har fått som gåva, ge det som gåva!

Vår tid ger oss större möjligheter än någonsin.

Min bön och längtan är att få vara en missionär där jag är. Här och nu och i hela världen. Att vara en lärjunge som vågar föl­ja. Jag tror inte det behöver vara konstigare.

DET ÄR SÅ DET ALLTID har fungerat. Brin­nande hjärtan fyllda med den helige Ande som har delat vidare. Delat sin tro! Låtit kär­lek bli praktisk handling. Teorier som blir händer och fötter! Från människa till män­niska. Äkta, ärligt och på riktigt.

Kanske har du hört bilden om nödut­gångarna förut? Hur de klargröna skyltarna lyser över våra dörrar i våra kyrkor. De sitter där för vår trygghets skull. Men tänk om vi skulle vända på begreppen? De borde kan­ske påminna oss om nöden där ute. Precis utanför dörren, och vid världens ände.

ANNELIE LENNARTSSON

Fotnot: Alla bibelhänvisningar är från Folk­bibeln.

Ibland tänker jag att mission

är mer en hjärtefråga än en geografifråga.’’

MED FOKUS PÅ OMVÄRLDEN. Våra hjärtan måste vara stora nog för att dela evangeliet både med dem som är nära och dem som är långt borta. Uppdraget gäller här och nu och i hela världen. FOTO: MARIA LEVANDER OCH ULRIKA RAMSTRAND

PINGST.SE NR 4 201424

SVER

IGE

…Kurt Larsson, pastor i Korskyrkan, Götene, som just nu går på PROMIS-utbildningen.

Varför går du på PROMIS?– Jag har alltid varit mis­

sionsintresserad och går kur­sen för att förbereda mig för missionsarbete i Salta i Argen­tina. Vår församling stöder ett drogrehabiliteringscentrum för ungdomar. Det har tidiga­re varit i samarbete med PMU och SIDA, men den delen av projektet är avslutat nu. Jag hoppas kunna få tillräckligt med understöd för att nästa höst kunna åka till Salta och göra en insats där. Behoven i Argentina är fortfarande stora

och för mig blir det en utma­ning på ”äldre dar”, jag är 54 år.

– Jag läser på halvfart och räknar med att vara klar med den sista kursen i januari och sen intensivläsa spanska till våren.

Vad tycker du om utbild-ningen?

– Den är väldigt bra och känns otroligt relevant. Jag tycker det är en bra blandning av teologi, omvärldskunskap och kulturförståelse. Uppläg­get är också bra. Jag som läser på halvfart åker till Örebro varje måndag och det fungerar bra att kombinera utbildning­en med mitt arbete som pas­tor. Jag har inte behövt gå ner i tjänst. Men vi kunde gärna vara några fler på kursen, just

nu är vi fyra i Örebro, och en som är med via länk från Jön­köping.

– Jag rekommenderar verk­ligen utbildningen till andra och tycker gott att fler pingst­vänner kunde gå den.

– Bra också att man kan få högskolepoäng för delar av kursen.

Hur använder du dig av kun-skaperna?

– Det har varit mycket intressant att lära sig mer om hur man kan överbrygga kul­turskillnader till exempel och jag tycker att jag har nytta av kunskaperna redan nu i arbetet med invandrare här hemma.

ULRIKA RAMSTRAND

HALLÅ DÄR ...

STUDENT. Kurt Larsson går PROMIS-utbildningen för att förbereda sig för en kommande missionsinsats i Argentina.

FOTO:

PROMIS – Programmet för Mission och Interkulturella Studier – är inriktat på att förbereda människor som tän-ker sig tvärkulturellt arbete i internationell miljö eller i Sverige.

Den som bara är nyfiken på mission är också välkommen som student.

PROMIS är ett samarbete mellan Evangeliska Frikyrkan, Pingst och Svenska Alliansmissionen. De olika samfunden rekommen­

derar sina missionärskandidater att studera PROMIS­kursen.

Det finns två huvudalternativ för studier på PROMIS; halv­fart under ett år eller helfart under vårterminen. Utbildning­en anordnas inom ramen för Kaggeholms folkhögskola och erbjuds på två studieorter: i Jön­köping och i Örebro.

PROMIS är uppbyggt av fyra ämneskurser: Missionskunskap, kulturförståelse, omvärldskun­skap och interkulturell tjänst.

Parallellt med ämneskurserna

pågår samtal, bibelläsning och bön kring kallelse och tjänst, omvärld och liv. I undervisning­en varvas föreläsningar, grupp­samtal, litteraturseminarier och inlämningsuppgifter.

Föreläsningar sänds liveFöreläsningarna sänds live

över videokonferens och kan följas från både Jönköping och Örebro. På båda orterna finns också lokala handledare på plats som följer studenterna under läsåret.

Missionsinstitutet, MI, som grundades 1977 för att möta behoven av specifik missionsför­beredelse, rekommenderar att PROMIS läses som en samman­hållen utbildning, men det finns också möjlighet att läsa ämnes­kurserna som fristående kurser och därmed fullborda hela pro­grammet under en längre tid.

För mer information om kur­sen se http://www.orebromis­sionsskola.se/utbildningar/mis­sionsinstitutet

ULRIKA RAMSTRAND

Utbildning för tvärkulturellt arbete

I november firade Kagge-holms medielinje 40 år med ett mingel på hotell Clarion i Stockholm, där många mötte upp. Nuvarande lärare och elever fick chansen att hälsa på och prata med en lång rad av före detta elever och lärare.

Genom åren har flera perso­ner som sedan blivit etablerade ansikten inom media i Sverige studerat på Kaggeholms med­ielinje; exempelvis Carina Berg, Per Lärnström, Bengt Jägerskog, Karin Frick, Soraya Lavasani, Katarina Wennstam, Anders S

Nilsson, Pelle Westman och Nik­las Källner.

– Kaggeholm står för en bred, praktisk och personlig utbild­ning i fantastisk miljö. Skolan har ett väldigt gott renommé ute i arbetslivet, vilket underlättar när man söker jobb, säger Karin Frick, programledare på Kanal 5.

Stärka kristna röstenMedieutbildningen på Kagge­

holm startade för att stärka den kristna rösten i samhället. Med tiden har utbildningen utveck­lats och bidragit till att männ­iskor från olika delar av samhället fått chansen att utbilda sig inom

medieområdet. I dag innehål­ler medielinjen yrkesinriktade utbildningar inom TV, digitala medier och skrivande journalis­tik.

– Det var nog rätt framsynt av en rörelse som Pingströrelsen att i början av 70­talet satsa på media. Min vackra och kanske lite naiva målsättning var att om någon tar del av en text från en kaggeholmare så ska man veta att det här är så nära sanningen det går att komma, säger Torbjörn Stolpe som fick uppdraget att starta Kaggeholm Media för 40 år sedan.

Kaggeholms medieutbildning­

ar präglas av mycket praktiskt arbete, som liknar den redaktio­nella miljön. Eleverna utrustas för att behärska det nya medie­klimatet. Men det är med journa­listiken som utgångspunkt skolan jobbar med varierande utryck som TV, radio, webb och skri­vande i olika former.

– Vi fördjupar oss också i det etiska tänkandet, både de press­etiska reglerna som finns men också hur man tänker som indi­vid. Vi vill att eleverna ska få brottas med de etiska frågorna redan på skolan, säger Johanna Litsgård Lebourne, verksamhets­ledare på Kaggeholm Media.

Kagges medielinje firade 40 år

PINGST.SE NR 4 2014 25

Bjud på en julfest–ge en gåva till LP-verksamheten

...eller Swisha din gåva på nr: 9016965

julfestJulklappstips: En julklapp till någon som ”har allt”...Istället för ännu ett paket – skicka en gåva till någon annans julfi rande!

Ge din gåva via bankgiro: 901-6965 märk: jul2014

...eller SMS:a jul2014till 72 980 så bidrar du med 100 kronor!www.lp-verksamheten.se

När Pingst tidigare i höstas efterlyste nyskrivna försam-lingssånger blev gensvaret stort. Hela 136 kompositörer skickade in bidrag. Lagom till Unite-festivalen släpps den första singeln med en av de utvalda sångerna.

– Syftet med alltihop är att stär­ka identiteten i rörelsen och ge redskap till alla lovsångs­ och musikledare genom att skriva nya gemensamma sånger.

Det säger Samuel Hector, musikkonsulent på Pingst, och berättar att startpunkten för projektet nya sånger skedde under våren 2013. Vid en sam­ling, där ett tjugotal musikpasto­rer deltog, kom längtan efter nya sånger skrivna utifrån det egna sammanhanget upp. Drömmen är sånger som kan sjunga rörel­sen samman och fungera identi­tetsstärkande.

Stor responsNär uppropet om nya sånger

så gick ut i höstas blev responsen stor. Samuel Hector har tillsam­mans med Bengt­Göran Leck­ström, Erik Liljero och Ida Möl­ler under hösten lyssnat igenom alla bidragen, och gjort ett urval av ett tiotal sånger, som nu not­sätts, arrangeras och spelas in.

Den första singeln släpps till Unite­konferensen och den sången kommer att introduce­ras där. Sen blir det succesivt introduktion av fler nya sånger på Pingst Pastor­konferensen, på sång­ och musikkonferensen MÖT i mars och så småningom också på Nyhem och Lappis.

Lagom till påsk är det tänkt att en skiva med de utvalda sångerna också ska finnas klar.

– Urvalet är gjort utifrån att det ska vara en församlingssång, det vill säga en sång som fung­erar att många sjunger tillsam­mans i en gudstjänst. Fokuset ska vara på Gud och texten ska vara bibelcentrerad och vi tän­ker mer vi än jag, säger Samuel Hector.

– Det vi vill är att det ska kän­nas som våra sånger.

Samuel Hector hoppas att

not­ och skivutgivningen och introduceringen på gemen­samma konferensen ska göra att sångerna sprids.

– Vi gör vårt bästa för att många ska få kontakt med sång­erna, sen litar vi på att Gud hål­ler sin hand över det hela.

Moderna arrangemangArrangemangen och inspel­

ningarna av sångerna är gjorda i gammal god pingsttradition, konstaterar han, det vill säga de är moderna till sitt uttryck.

Skivan ges ut i Pingsts egen regi och producent är Mikael Eriksson.

I framtidsdrömmarna för musikkonsulent Samuel Hector finns att knyta samman sång­ och lovsångsledarna för de olika stora konferenserna och att ock­så genom en särskild sajt kunna erbjuda redskap till sångerna och musikerna.

Inte minst inspelningar av och text och noter till nya sång­er.

ULRIKA RAMSTRAND

Stort intresse för nya Pingstsånger

SÅNGGLADA. Tidigare i höstas anordnades ett låtskrivardygn, som en del av projektet. FOTO: TV INTER

26 PINGST.SE NR 4 2014

SVER

IGE

KRÖNIKA Verksamhetsansvarig har ordet

Ett par januariveckor för några år sedan hade vi besök på Pingsthuset av några vänner från Sibirien. De skulle se hur vi arbetade med bland annat missbruksvård. De kom

till vårt välordnade samhälle och såg vårt arbete. Jag har själv varit i Sibirien några gånger och vet vilka svåra förhållanden många lever under, inte minst vintertid. Jag frågade dem vid ett tillfälle vad de tyckte om Sverige. De svarade att hela samhället var väldigt fint och välordnat men också väldigt kallt.

UNDER ETT ANTAL ÅR har vi sett att allt färre kvinnor som lever i missbruk får insatser beviljade från de sociala myndigheterna. Det är vanligt att kvinnor väntar längre med att söka hjälp, vil­ket leder till att behovet ofta är akut. Beskedet från de sociala myndigheterna blir ofta att du måste vänta. Du måste bevisa att du verkligen vill få hjälp. För en person som kanske aldrig riktigt hittat sin plats i samhället och som har ett omedelbart hjälpbe­hov, är detta oöverstigligt. Ett kallt bemötande i ett välplanerat system. Vi måste göra något och startar därför särskilda insat­ser för kvinnor. Stöd­ och akutboenden, kvinnogrupper och öppenvård särskilt framtagen för kvinnors behov. Om ingen står för betalningen samlar vi in pengar till en värmande hjälpkassa.

KALLT ÄR DET ATT SITTA PÅ en gata för att tigga pengar till sin överlevnad med foto av sina barn framför sig. Undrar om någon av oss för ett enda ögonblick kan tänka sig tanken. Vetskapen om att det inte finns något annat inom överskådlig tid måste vara än mer outhärdlig. Då värmer det när vi hör om initiativ från församlingar över hela landet hur man arbetar för att möta dessa vänners behov. I en artikel från tidningen Norran kunde vi läsa, ”Nu är det klart – nu står det klart att romerna slipper bo i kalla husvagnar. Kyrkor och ideella krafter har ordnat med ett hus där de får bo i vinter.” En av initiativtagarna på bilden bar en tröja med en stor LP­logga. Detta i sig resulterade i att några rasistsajter utsatte LP­verksamheten för påhopp. Midvinternat­tens köld är sannerligen hård.

KERSTIN ERIKSSONVerksamhetsledare

Pingst Socialt

Midvinternattens köld är hård

Wilberforce Bezuddé är Pingsts nyaste församlings-konsulent med huvudfokus på att hålla kontakt med och uppmuntra invandrarförsam-lingar.

– Det känns både spännan-de och jättebra, säger han.

Wilberforce Bezuddé är inter­nationell pastor i Citykyrkan i Stockholm, där 25 nationaliteter samlas till gudstjänst på engelska på söndagseftermiddagarna.

Tre gånger varje år firar man gemensam gudstjänst med den svenska församlingen, men ledarskapen i de olika grupperna möts med stor regelbundenhet, inte minst till bönesamlingar.

Rötterna i UgandaWilberforces rötter finns i

Uganda, där han växte upp i en pingstpastorsfamilj. Sedan 2009 bor Wilberforce permanent i Sverige tillsammans med fru och fyra barn. Till familjen hör också en vuxen adopterad dotter, som bor och studerar i Uganda.

Han är mycket glad och lyck­lig över att nu få lägga en del av sin tid på att jobba för Pingst. Uppdraget innebär ingen for­mell anställning, utan en över­enskommelse med hans arbets­givare Citykyrkan om att få köpa en del av hans tid.

– Det känns verkligen bra, konstaterar han.

Problem med integration– För många invandrarför­

samlingar är problemet integra­tion, säger han. Man kämpar med frågor om att höra till, kun­na ta till sig information och hit­ta lokaler att fira gudstjänst på.

Förhoppningsvis ska hans för­samlingskonsultuppdrag råda bot på detta. Tanken är att han ska hålla kontakt med invand­rarförsamlingar och uppmuntra

dem, inte minst till att hålla kontakten med det nätverk som Pingst är.

– För oss som kommer från andra länder är det viktigt att förstå och lära oss om landet vi bor i nu och människorna där, säger Wilberforce.

Svenskar är lugnareVad säger han då om skillna­

den mellan svenska pingstvän­ner och andra pingstvänner?

– I grunden är vi väldigt lika, säger han, men ni är lugnare. Läran är densamma men de kul­turella uttrycken kan skilja sig åt, exempelvis i hur man uttrycker sig.

– Men, det handlar om sam­me Ande och samma smörjelse, säger han.

ULRIKA RAMSTRAND

Fotnot: Wilbeforce Bezuddé är en av nu sammanlagt sju församlingskonsulenter inom Pingst.

Fokus påinvandrar-församlingar

ANSVARIG. Wilberforce Bezuddé är ny församlingskon-sulent med särskilt ansvar för invandrarförsamlingar.

FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

PINGST.SE NR 4 2014 27

Information och ansökan:www.missionsinstitutet.se

UTBILDNING I MISSIONOCH INTERKULTUR

Missionsinstitutet utrustar för uppdraget. Programmet för mission och interkulturella studier (PROMIS) erbjuder studier på halvfart under hela läsåret eller på helfart under vårterminen. PROMIS är ett samarbete mellan Evangeliska Frikyrkan, Pingst och Svenska Alliansmissionen. Läs i Jönköping, Malmö eller Örebro!

Terminsstart 19 januari

Vi är bra på att prata kro­nor och ören när vi vär­derar olika saker i sam­

hället. Därför vill vi skriva några rader om vad saker kostar på riktigt, men också om att det går att spara. Spara pengar, spara människoliv, spara på miljön, spara erfarenheter och kunskap.

Missbruksutredningen visar att det kostar vårt samhälle någonstans mellan sju och tio miljoner för varje missbrukare, så då landar det på cirka 150 miljarder varje år. Om vi i stäl­let ser till att dessa får hjälp, en kostnad på mellan 300 000 och 2,6 miljoner (enligt utredning­en) så är återbetalningen tre till åtta gånger större än kostnaden för behandling.

Vi sparar alltså mellan två och sex miljoner per person som lämnar missbruket, börjar leva ”Svensson liv” och gärna arbetar igen.

VI PÅ LP VET att vi sparar. Vi har vetat länge att vi sparar liv, familjer, barndomar, relationer och allt annat som tillhör vär­det hos en människa. Men vi vet också ännu tydligare nu att vi sparar pengar åt samhället. Vi har hjälpt tusentals människor till ett nytt, förvandlat liv!

Det har varit valtider och affi­scherna har skrikit ut budskapen om besparingar, resursfördel­ning, mer i plånboken och män­niskovärde…. Det är svårt att inte ropa att ”Ja, men lyssna på oss då, vi som faktiskt vet en del, kan en del, förändrar en del. Vi hjälper er att spara!”.

I SOMRAS BAD vi våra vänner som var med på LP­lägren att svara på några enkla frågor om ”kostnader” och 168 stycken valde att göra det. Här är deras svar.

De hade gemensamt levt 3696 år i missbruk varav 105 personer

svarade att de haft blandmiss­bruk, 40 alkoholmissbruk och 19 narkotikamissbruk. De hade gemensamt suttit cirka 400 år i fängelser och häkten för olika begångna brott. Hisnande sum­mor som är svåra att greppa och ett stort lidande för dem själva och deras anhöriga, men också en stor samhällskostnad, om vi nu pratar pengar.

I GENOMSNITT KOSTAR ett fängelsedygn cirka 3 000 kronor (variationer beroende på graden av bevakning och så vidare). Om vi tar 3 000 kronor per dygn gånger 400 år hamnar vi på den nätta summan av 438 miljoner. Om vi kan förebygga att männ­iskor hamnar i fängelse, hjälpa dem som suttit inne att inte hamna där igen, och hjälpa dem att bli drogfria, sparar vi enorma summor år samhället, åt oss! Pengar som kan läggas på betyd­ligt viktigare saker.

VÅRA VÄNNER SVARADE också att de idag sammanlagt hade levt 1 463 nyktra och drogfria år. Livet hade vänt, det var slut på det gamla livet och de gamla kostnaderna. Grattis till varje människa som får ett nytt liv och till det svenska samhället!

Men vi andra då, vi som inte har eller haft ett missbruk bak­om oss, vi kostar väl inget? Ja, det beror väl på hur man ser det?

ÄR DET OK ATT VI i Sverige läg­ger ut en miljard kronor varje år på vanlig alkoholreklam (inter­net och TV ej inräknat). Kunde vi gjort något annat för de peng­arna?

Är det ok att europeiska alko­holjättar marknadsför sina pro­dukter stenhårt i länder där det saknas kunskap, lagar, sociala skyddsnät, vård, åldersgränser och så vidare? Är det ok att 25 000 människor hittills har

LP sparar pengar åt samhället

dött i Nicaragua för att de ska skörda besprutade sockerrör som vi i västvärlden sedan ska ha i den rom vi dricker?

ÄR DET OK ATT det går åt nästan 200 liter rent vatten för att till­verka 67 cl öl, när rent vatten är en bristvara i stora delar av värl­den? Är det ok att 2,5 miljoner människor dör varje år direkt av alkoholen (en halv miljon av dem i Ryssland)? Är det ok att vi i Sverige dricker som allra mest på semestrar, julen, påsken, på kalas och fester, ja alla famil­jehögtider, när alla undersök­ningar visar att barn tycker det är obehagligt och tydligt märker

redan när mamma eller pappa druckit 1–2 glas vin?

ÄR DET OK ATT DET finns cirka en miljon risk­ och missbrukare i Sverige i dag som inte kan han­tera alkoholen?

Kostar detta världen, sam­hället, dig själv, en vän, barnen något? När vi öppnar upp allt­mer för alkoholen i våra kristna församlingar, är det värt det pris vi får betala? Var finns platsen för den som redan betalat priset till drogerna, kämpat sig tillba­ka, sparat och vunnit?

KERSTIN ERIKSSONBÖRJE DAHLKVISTULRIKA WADSKOG

DEBA

TT

PINGST.SE NR 4 201428

öcker handlar i många fall om berättel­ser. Författarens uppgift är att förmedla den, läsarens att ta emot och hantera den. Så här i jultider går mina tankar

förstås till det som kyrkan brukar kalla Den stora berättelsen, den som handlar om frälsningshis­torien och hur den tecknats ner och tagits emot genom årtusenden.

Kanske var det Tommy Dahlmans bok om de tre kristna högtiderna och teologin omkring dem som satte igång mina tankar. Hans intention är att uppmana förkunnare till att inte förlora sig i små detaljer utan ta ett grepp omkring hela berät­telsen som ju faktiskt inte bara binder samman högtiderna med sin röda tråd, utan också oss och vår tid med Bibelns hela, långa historia.

Julens berättelse känner vi ju alla till – Betle­hem, krubban, stjärnan, herdarna … Den har förmedlats, inte bara som text i Lukasevangeliet, utan också i dramauppsättningar, filmer, i bar­nens små julspel, flanellografer med mera.

Förstå mig rätt, det är en viktig del av den större berättelsen som vi uppmärksammar vid jul. Det handlar om att den kommit fram till den ofattbara, men avgörande punkt, då Gud blir människa för att så åstadkomma försoning mel­lan människa och Gud.

MEN, ÄVEN OM JUST detta fragment av den stora berättelsen gestaltas i levande julspel, genom nog­samt uppställda figurer i en julkrubba som tillfäl­ligt får pryda våra hem eller slentrianläsning ur Bibeln, så riskerar bilden, genom sin igenkännlig­het, att bli platt som en urblekt väggplansch och vi missar bildens övriga dimensioner av bredd, längd, höjd och djup.

Hur märkligt och motsägelsefullt det än kan låta är det lätt att vi låter det lilla sluka det stora – att vi nöjer oss med en vacker detalj och går miste om det stora sammanhanget.

Därför skulle jag gärna vilja utmana dig att vid­ga din bild av julens evangelium i år. Komplettera Lukas 2 med Marias lovsång och Sakarias profetia i kapitel 1, som båda kopplar upp sig mot histo­rien och hela Guds frälsningsplan.

Och du som älskar att få julens evangelium i toner: Varför inte glömma alla julstämningsas­sociationer nästa gång du hör det välbekanta introt till O, helga natt! Lyssna i stället på texten som serverar en strålande sammanfattning av den största berättelsen av dem alla:

”Folk fall nu neder och hälsa glatt din frihet, O, helga natt som frälsning åt oss gav”.God jul!

KERSTIN KLASON

Större jul JOSUADan SalomonssonLivets ords förlag

Kristet ledarskap är ett relativt populärt ämne i den kristna bok-branschen. Att i det sammanhang-et välja Gamla testamentets Josua som exempel och före-bild är inte heller ovanligt. Men bokens två undertitlar – ett liv som satte spår och ett ledarskap som visade vägen – antyder att boken inte bara riktar sig till offentliga ledare, utan också har mycket att säga till varje kristen som vill leva ett liv i efterföljelse, tro och överlåtelse.

När Dan Salomonsson nu tar till pennan så griper han sig an ämnet med en tillta-lande lätthet i språket och med tillämpningar anpassade till situationer som vi kan känna igen oss i.

Att omedelbart stoppa in den i facket ”ledarskapslit-teratur” vore därför olyckligt då den förtjänar uppmärk-samhet i en långt större läsekrets.

KYRKANS TRE VIKTIGASTE – teologin bakom julen, påsken och pingstenTommy DahlmanLivets ord

Så här inför julen kan det vara bra att påminna om Bibelns stora berättelse. Det är vad författaren vill göra när han i den här boken tar upp teologin bakom våra kristna högtider. Den teologiska undervisning han bistår med kan tyckas ele-mentär. Men intentionerna med boken handlar om att kyrkor numera har ett ytterst begränsat antal gudstjänster under julen såväl som vid påsken och pingsten, och att det därför finns anledning att lyfta upp förkunnelsens roll just vid dessa högtider.

Boken är alltså i första hand riktad till förkun-nare med uppmaningen att

helt enkelt ta sitt ansvar för högtidernas budskap och innehåll. Men den kan förstås också vara en nyttig påminnelse för oss alla om att, till exempel julen, bär en berättelse med perspektiv långt bortom – och högre – än våra traditioner.

FEMINISM OCH KYRKAN – på spaning efter jämställdhetenRed: Lina MatteboArgument

Feminism som begrepp har varit på tapeten under året – inte minst i de två valrörelserna. Ungefär samtidigt kom denna bok som tar upp feminismens och jämställdhetens status i den kristna kyrkan i dag.

Boken är en antologi där både kvinnliga och manliga feminister, verksamma och hemmahörande i kyrkliga sammanhang delar sina bilder. Boken kan väl ses som en partsinlaga – eller argumentsamling – där huvudtesen är att det är ganska dåligt ställt med jäm-ställdheten och frågan är om feminism kan vara en positiv kraft till förändring.

Men, oavsett var man själv landar i denna problemställ-ning, så är det viktigt och väl-görande att möta argumen-ten, kanske lämna de, ibland blockerande, ”ismerna” därhän och fundera en del över människosyn, invanda tankemönster och influenser från det omgivande samhäl-lets värderingar.

62 KVINNOR I BIBELNEva SöderströmSjöbergs förlag

Detta är en fristå-ende fortsättning på boken 49 kvinnor i Bibeln som kom för en tid sedan. Här fortsätter författaren och konstnären, som också är teo-log, att porträttera ett stort antal, ofta tämligen anonyma (en del har inte ens namn)

kvinnor som figurerar på olika sätt i Bibeln.

Boken innehåller målade bilder på kvinnorna så som konstnären Eva Söderström föreställer sig dem, bibel-texten som uppmärksammar dem samt en novell, så som författaren Eva Söderström tänker sig berättelsen om dem. Det är svårt att i boken få grepp om hur nära berättelser håller sig till den kontext kvinnorna levde i och hur väl novellerna faktiskt speglar deras liv. Men kanske är det inte så viktigt. Här får vi en chans att möta mäng-der av kvinnor vars existens i kretsen runt Bibelns manliga huvudpersoner vi knappt ens märkt. Det kan ju vara nog för en aha-upplevelse: Det vimlar av kvinnor i Bibeln. Men det utmanar också tan-ken på varför de finns där.

HEMLIGT MÖTE I SAMARKAND Åke OlofssonLjus i öster

Författaren till den här boken, avsedd för läsare i mellanstadie-åldern, bjuder på ett stycke nutidshistoria. Organisationen Ljus i öster, med östmission på agendan, är utgivare och boken beskriver förhållanden i ett av de länder som en gång ingick i Sovjetunionen och som ingår i organisationens målområde.

Här är det Uzbekistan som är spelplatsen för en fiktiv berättelse som bygger på verkliga villkor för kristna i landet. Boken har två huvud-personer: Karim i Samarkand och Agnes, någonstans i Sverige. Genom att skriva två berättelser parallellt, men med klara kopplingar till varandra, lyckas författaren både informera om svårighe-ter och märkvärdigheter i en, för många, okänd kultur och vad uppmärksamhet, kän-nedom och orädd kreativitet kan betyda för att sprida kunskapen och agera.

B

Följ det senaste inom kristna litteraturen

Text: KERSTIN KLASON

Mejla idéer till ulrika.ramstrand@pingst.seBÖCKER

PINGST.SE NR 4 2014 29

MUSIKFölj det senaste inom det kristna musiklivet

Text: DANIEL RÖJÅS

Mejla idéer till ulrika.ramstrand@pingst.se

BRYAN DUNCANConversationsTalking Music

Att Bryan Duncan släpper en ny soloplatta är ett glädjebesked för alla älskare av ”blue-eyed-soul”. Bryan föddes 1953 i Kalifornien och hans musikaliska karriär startade 1973 med bandet Sweet Comfort Band. 1984 bröt bandet upp och Bryan startade sin solokarriär och fick snabbt flera stora hits i USA.

Bryan har under sin karriär sålt över en miljon skivor och har släppt 15 soloplattor. Tidigare under hösten har låten I see you från nya skivan legat på radio P4:s spellista. Conversations bjuder på välproducerad ”slick” soul med snygga sångarrang-emang. Plattan spinner på temat kommunikation som en avgörande beståndsdel i alla relationer.

ROBERT ERIKSSON & PAUL BIKTOR BÖRJESSONVallfartssångerDavid Media

Robert Eriksson och Paul Biktor Börjesson slog följe

och fick mersmak. Den varmt mottagna debutplattan Pilgrimssånger följs nu upp av Vallfartssånger.

Om första skivan var bakåtblickande, materialet hämtades till stor del ur en hymnbok från 1897, befinner sig nya skivan mer i nuet. Det är översatta sånger av bland annat Gungor, All sons and daughters, Glen Packiam, Andrew Peterson samt några nyskrivna sånger av Paul Biktor Börjesson och Maria Steen.

Vallfartssånger hämtar sin programförklaring från 15 psalmer i Psaltaren som bär namnet vallfartssånger. Plat-tan bjuder på många musi-kaliska högtidsstunder men det man slås av kanske allra mest är sångernas språk som är både bibliskt och nutida. Här finns ett språk som alla kan känna att de kan sjunga med i utan att vara del av en specifik lovsångskultur.

LARS EDBERG & DAYBREAK RANGERS,I can see a worldTalking Music

Historien om Lars Edberg & Daybreak Rangers fick sin början för ett antal år sedan i och med att Daniel Svenfelt förverkligade en barndoms-dröm: han skaffade sig en banjo!

Så småningom väcktes drömmen om ett eget Bluegrass band till liv. Bandet växte fram med gitarr, mandolin, fiol, bas och trum-mor och blev komplett när

sångaren Lars Edberg anslöt som frontfigur.

Med ett glatt budskap, muntra melodier, tradi-tionsenliga instrument och fyllig stämsång har bandet under sitt ett och ett halvt år långa levnadstid förgyllt många evenemang runtom i Österbotten. Nu är de redo att möta en större publik och har verkligen möjlighet att nå långt med sitt hejdlösa sväng och snygga ballader.

ALF LAXKorsvägenTalking Music

Alf Lax kommer nu ut med sin elfte cd-skiva. Denna gång är musiken inspelad med en känsla av ”unplug-ged”.

Tolv av fjorton sånger är producerade och arrang-erade av Börje Håsäther från Sundsvall som gett musiken en avskalad framtoning med mestadels akustiska instrument.

Alfs fru, Annelie Johans-son-Lax, sjunger solo på två av sångerna. Alfs texter är som vanligt berörande och förmedlar hopp och förso-ning. Under sensommaren i år uppmärksammades Alf för sin ”Korsvandring” från Göteborg till Stockholm som varade över en månad. Vandringen avslutades i Klara kyrka den 14 september. Alf är mycket ute och turnerar och besöker kyrkor och fängelser i sitt arbete för Fängelsemissionen.

alla debatter i kyrkan om gudstjänstmusi­kens olika musikstilar och slitningen mel­lan gammalt och nytt är det lätt att tappa fokus på vad som egentligen är kärnan i

lovsångens innebörd. Låt oss lyssna till Jesus själv när han berör essensen i vår tillbedjan. Jesus: ”Men den tid kommer, ja den är redan här, då alla sanna Gudstillbedjare skall tillbe fadern i Ande och sanning. Ty så vill fadern att man till­ber honom”, Joh. 4:23.

HANDLAR DET OM EN egotripp på grund av att Gud har dålig självbild? Behöver han muntras upp av våra ord om hur mycket vi älskar honom? Nej! Gud vet att han är det högsta goda i all evig­het. Att lära sig denna sanning och uttrycka den till Honom gör att vi drar nära källan till all väl­signelse.

Att tillbe är en naturlig reaktion när vi upp­täcker och upplever Guds majestät, Hans närvaro i våra liv. I tillbedjan rätas vi ut till de människ­or vi är tänkta att vara. Det är denna kallelse att tillbe som utgör ramen för vår gemensamma till­bedjan som Guds folk!

JESUS TALAR KVÄLLEN INNAN han ger sitt liv för våra synder om hur hans blod ska utgjutas för oss och lägga grunden för ett nytt förbund mellan Gud och människan. Han dör sedan med orden ”Det är fullbordat” på sina läppar och öppnar vägen för oss hem till Gud. Tillbedjan väcks i våra hjärtan när vi ser hans hjärta brista för oss.

Tillbedjan är inte att kasta ord ut i ett tyst uni­versum, bygger inte på falska förhoppningar eller oreflekterat känslorus. Tillbedjan har en rationell sida, det är en intellektuellt hållbar respons hur verkligheten hänger samman. I tillbedjan säger vi hur det är: Gud är störst, den ende och den som i kärlek räddat världen och gett oss frälsningen som gåva. Att tillbe är därför den högsta form av verklighetsterapi vi kan ägna oss åt.

DANIEL RÖJÅS

Vad handlar alla lovsånger om egentligen?

I

Arne och Lillemor Winerdal flyttar i början av 2015 till Cypern för ett uppdrag för pingstmissionen i Mellanös-tern. Deras huvuduppgift blir att hitta de framtida lokala

ledarna som kommer att jobba på längre sikt i området och att koordinera och stödja de olika partnerorganisationerna i Mel-lanöstern. Arne Winerdal har tidigare varit både chefredak-tör och reporter på tidningen Dagen, samt chef för TV Inter.

Staffan Claar är ny pastor och föreståndare i Pingstförsam-lingen Karlsborg på halvtid sedan 1 oktober.

Fredrik Martinsson är ny pas-tor och föreståndare i Skärstad

pingstförsamling från och med 15 december.

Stefan Kindevåg avslutar sin tjänst som pastor med inrikt-ning på ungdom i pingst-församlingen i Örebro vid årsskiftet.

Marcus Saukkonen är ny pastor och ungdomsledare i Filadelfiaförsamlingen i Vår-gårda- Herrljunga från och med 1 november. Han kommer närmast från Finska pingstför-samlingen i Borås.

Lennart Nolvall avslutar sin tjänst på PMU vid årsskiftet. Han kommer att börja som handläggare för utvecklingsar-bete och humanitära insatser på Svenska Missionsrådet. Len-nart har arbetat 17 år på PMU.

Catrin Sandberg började den 1 september en halvtidstjänst som pastor med ansvar för gudstjänster, familj, barn och ungdom i Pingstförsamlingen i Kungsör. Catrin har tidigare bland annat varit ungdomspas-tor i Pingstförsamlingen Ärla.

PINGST.SE NR 4 201430

Följ folk i rörelse

Mejla till ulrika.ramstrand@pingst.seFOLK

Marina Andersson, skolpas-tor och barnkonsulent för Pingst ung, var en av dem som i år fick ta emot stipen-dium från Evangelistfonden. Utdelningen skedde vid en högtid i Pingstkyrkan i Örn-sköldsvik i mitten av oktober.

Evangelistfonden grundades 2007 av Roger och Karin Lars­son. Stiftelsen delar varje år ut stipendier till personer och organisationer i Sverige och Norden som arbetar för evang­eliets spridning. Varje stipendi­

at får 15 000 kronor. Dessutom samlar man varje år evangelister över samfunds­ och genera­tionsgränserna till en evang­elistweekend.

Årets stipendiater var, för­utom Marina Andersson, Rosie och Lennart Åsberg, Mikael Grenstedt och Jonatan Risberg samt organisationen Media­Serve.

Vid årshögtiden deltog både Evangelistfondens grundare Roger Larsson och dess nye ordföranden Andréas Anders­son.

En delegation med parlamen-tariker från Etiopien besökte tidigare i höstas Sverige för att studera det svenska sam-hällssystemet. I programmet ingick bland annat möte med svenska parlamentariker och studiebesök på Sveriges Radio.

PMU och Jönköpings Pingst­kyrka var värdar för de fyra parlamentarikerna och två representanter från Evangelical Church Fellowship of Ethiopia, ECFE. Parlamentarikerna ingår i den kristna riksdagsgruppen i Etiopien och deltar i ett "Good Governance"­projekt som ECFE driver och som stöds av PMU. Genom projektet lyfter

man frågor om god samhälls­styrning och hur man kan mot­verka korruption.

Under det veckolånga besö­ket i Sverige, som tog delega­tionen till både Stockholm och Jönköping, mötte man den svenska kristna riksdagsgrup­pen, lokala politiker i Jönkö­ping och gjorde också studie­besök på Sveriges Radio och Dagen. Ett besök i Jönköpings pingstkyrka, som är en av pro­jektets samarbetspartners, ingick också.

ECFE har bland annat gett ut flera böcker om god samhälls­styrning som blivit så populära att även parlamentariker från annan religiös bakgrund använ­der sig av dem.

PRISAD. Marina Andersson tillsammans med Roger Larsson, Evangelist fondens grun-dare. FOTO: PRIVAT

Evangelistpris till Marina

GÄSTER. Delegationen från Etiopien på besök på Pingsts kontor i Alvik i västra Stockholm. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

Studiebesök i Sverige

SVER

IGE

PINGST.SE NR 4 2014 31

Ungdomskonferensen Unite hålls i år parallellt på fyra platser; Jönköping, Boden, Göteborg och Västerås. Årets tema är Våga gå.

På samtliga ställen kommer bibelordet från Matteus 28:18–20 att ligga till grund för konfe­rensen. Målet är att deltagarna ska utrustas med kraft och frimodighet att våga dela med sig av de goda nyheterna. Få möta Gud, få hjälp att fokusera på uppdraget och få praktiska verktyg för det arbetet. Och samtidigt få vara med om en riktig nyårsfest, med mycket glädje och musik.

I Jönköping kommer bandet We were fic­tion att spela, och i Boden kommer Hansam att inviga själva i konferensen. I Göteborg kommer Pedros balkanband att uppträda liksom hiphop­ och soulartisten Emanuel Ehlin.

På de respektive orterna kommer ungdoms­pastorer och andra lokala ledare att finnas med i konferensen.

Anmälan till konferensen sker genom hemsi­dan www.unitesweden.se, där också information om medverkande och upplägg, och praktiska uppgifter från respektive ort finns samlat.

Det går att anmäla sig ända fram till 20 december.

Unite15 på fyra platser

Sms:a PANZI100 till 72 980 för att skänka 100:- elleranvänd pg 90 00 50–6. Märk gåvan ”To Congo with love”.Du kan även ge en gåva via www.pmu.se.

FESTLIGT.Ungdomskonferensen Unite hålls i år på fyra olika platser. All information om konferenserna hittar man på den gemensamma hemsidan www.unitesweden.se

POSTTIDNING B

I somras fick Fridah Holgersson Pingst ungs utmärkelse Årets hjälte under Nyhemsveckan. Hon fick den för att hon bestämt sig för att låta kallelsen att föra unga människor till tro gå före allt annat och därför valt att arbeta helt ideellt i sin församling, Filadelfia i Stockholm.

Fridah och jag träffas mitt i Stockholm en eftermiddag. Hon kommer direkt från undervisningen på bibelskolan Credo, som hon börjat på i höst.

– Min dröm är att bli pastor och då är för­sta steget att börja med att gå en bibelskola, berättar hon. Mitt hjärta finns framför allt i jobbet, men studierna på Credo leder för­hoppningsvis till att jag kan göra det bättre.

Vid sidan av studierna arbetar hon med tonåringar i församlingen motsvarande en halvtid. Hon ingår i teamet i kyrkan och räk­nas som anställd, men får ingen lön.

– Jag tycker det är så roligt och använder den här tiden till att lära mig av det, skaffa mig erfarenhet av att samtala och predika och så vidare, säger hon.

Fridah är bara drygt 20 år, och har alltid varit en Filla­tjej, som hon säger.

– Men jag har nog alltid känt mig äldre än vad jag är, konstaterar hon.

När hon var tre år började hon i försam­lingens söndagsskola och som tonåring bör­jade hon på ungdomssamlingar.

– Men jag trivdes inte så bra, ville gå min egen väg och tyckte inte jag passade in i mal­len så då valde jag att dra mig undan under några år. Åren mellan 14 och 17 var jag i princip aldrig där.

– Nu känner jag att det trots allt är en bra erfarenhet och en fördel i det jobb jag gör nu. Jag kan relatera till ungdomar som kän­ner så där och är väldigt medveten om att det måste finnas gott om utrymme att låta människor vara olika.

– Jag tycker vi i ledarteamet är ett bra exempel på det. Vi är jätteolika, men gillar varann ändå.

Aldrig tvivlat på GudFridah säger att hon aldrig tvivlat på Gud,

men någon gång ibland på kyrkan, samtidigt som hon säger att hon älskar den. Under de åren hon inte gick på några ungdomssam­lingar fanns hon med och jobbade i Smash, som riktar sig till barn mellan 3 och 10 år.

En dag när hon gick på gymnasiet kom tanken till henne att börja gå på ungdoms­samlingar igen.

– Jag ville inte och kämpade länge emot, men kunde inte komma från det och till slut följde jag med min syster dit och fick upp­leva en FANTASTISK kväll. Jag kände mig otroligt välkomnad, och fick fika, prata och skratta med människor jag ju egentligen känt jättelänge. Det var riktigt härligt.

När hon tagit studenten förra året for hon till England och pluggade språk, men från och med årsskiftet har hon haft den här anställningsformen som ungdomsledare utan lön. I våras jobbade hon parallellt som elevresurs, men nu när hon pluggar på Cre­do, kan hon få studiemedel. Att upplägget fungerar beror på att Fridah fortfarande bor hemma hos sina föräldrar.

Hon inser att hon är en förebild och kän­ner att det är ett både stort och lite svårt ansvar, men mest bra.

– Framför allt är det en förmån att få kän­na så mycket kärlek, både till och från ung­domarna. Jag får inte betalt i pengar, men i så mycket annat som väger upp för det.

ULRIKA RAMSTRAND

Fridah jobbar utan lön

LEDARE. Fridah Holgersson vill bli pastor. Att arbeta med ungdomar i hemförsamlingen Filadelfia i Stockholm ger henne bra erfarenhet. Studierna på bibelskolan Credo hjälper henne att göra det jobbet ännu bättre, konstaterar hon. Så småningom tänker hon börja på en pastorsutbildning och då ligger ALT nära till hands. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND