nationell förvaltningsplan för kungsörn 2012 – 2017 … · 2018-03-07 · 4 förord för...

NATURVÅRDSVERKET

Nationell förvaltningsplan för

kungsörn

2012 – 2017

Remissversion 121101

3

Naturvårdsverket Tel: 010-698 10 00 Fax: 010-698 10 99 E-post: [email protected]

Postadress: Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se

© Naturvårdsverket 2012

4

Förord för remissversionen

På uppdrag av regeringen fastställde Naturvårdsverket i maj 2011 ett nationellt åtgärdsprogram för kungsörn. Åtgärdsprogrammet är ett led i att förbättra bevarandearbetet och utöka kunskapen om kungsörn. Åtgärdsprogrammet innehåller en kortfattad kunskapsöversikt och presentation av åtgärder som bedöms angelägna under 2011– 2015 för att förbättra kungsörnens bevarandestatus i Sverige. Naturvårdsverket fick i december 2011 regeringens uppdrag att ta fram nationella förvaltningsplaner för bland annat kungsörn. Då Naturvårdsverket har ett aktuellt åtgärdsprogram som ett bra sätt beskriver angelägna bevarandeåtgärder för de kommande åren har verket valt att ta fram en relativt kortfattad förvaltningsplan som utifrån den nationella rovdjurspolitikens mål kompletterar åtgärdsprogrammet. För beskrivningar av artens status hänvisas till Naturvårdsverkets årgärdsprogram för kungsörn 2011-2015. För mer utförliga beskrivningar av förvaltningens organisation, förvaltningens ramar, mm. hänvisas till förvaltningsplanen för varg och föreslagen till förvaltningsplaner för björn, järv och lodjur samt åtgärdsprogrammet för kungsörn.

5

InnehållFÖRORD FÖR REMISSVERSIONEN 4

INNEHÅLL 5

SAMMANFATTNING 7

ROVDJURSPOLITIKENS MÅLSÄTTNINGAR 8

Mål för kungsörnsstammens utveckling 8

Mål för förvaltningens inriktning 10

Naturvårdsverkets sammanfattning av politikens målsättningar 11

ÖVERGRIPANDE PRINCIPER FÖR FÖRVALTNINGSARBETET 13

Ekosystembaserad förvaltning 13

Adaptiv förvaltning 13

Regionaliserad förvaltning med lokal delaktighet 14

FÖRVALTNINGENS DELMÅL FÖR ATT NÅ POLITIKENS MÅLSÄTTNINGAR 15

Långsiktigt livskraftig stam 15

God samexistens mellan människa och kungsörn 16

FÖRVALTNING FÖR ATT NÅ MÅLEN 18

Åtgärder mot illegal jakt, förföljelse och boplundring 24

Åtgärder mot annan dödlighet och störningar 26

Kommunikation och delaktighet 28

Samverkan med Norge och Finland 31

UPPFÖLJNING AV FÖRVALTNINGEN OCH KUNSKAPSFÖRSÖRJNING 34

Övervakning av kungsörnsstammens status 34

Forskningsfinansiering och forskningsuppdrag 37

DEN SVENSKA KUNGSÖRNSSTAMMEN 41

MÄNNISKAN OCH KUNGSÖRNEN 42

Människors inställning till kungsörn och kungsörnsförekomst 42

Skador orsakade av kungsörn 42

Begränsningar av markutnyttjande 44

Rovdjursturism 45

FORSKNING 46

Forskning på kungsörn 46

6

KÄLLFÖRTECKNING 48

BILAGA 1 49

Sammanställning över styrande och vägledande dokument för

kungsörnsförvaltningen 49

BILAGA 2 51

Övriga underlag 51

7

Sammanfattning

8

Rovdjurspolitikens målsättningar Rovdjurspolitiken styrs huvudsakligen av 2001 års riksdagsbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik och 2009 års riksdagsbeslut om en ny rovdjursförvaltning. Riksdagsbesluten styr förvaltningsarbetet, men även beslutens förarbeten, till exempel de aktuella propositionerna, utgör viktig vägledning. Riksdagen beslutade den 29 mars 2001 om en sammanhållen rovdjurspolitik och beslutet utgör fundamentet i den svenska rovdjurspolitiken. I propositionen Sammanhållen rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57, bet. 2000/01:MJU9, rskr 2000/01:174) presenterar regeringen en rovdjurspolitik som ska säkerställa att björn, varg, järv, lo och kungsörn långsiktigt ska finnas kvar i den svenska faunan. Propositionen föregicks av Rovdjursutredningen som arbetade under 1998-1999 och presenterade slutbetänkandet Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146) i januari 2000. Den 21 oktober 2009 beslutade riksdagen om en ny rovdjursförvaltning och beslutet innebär en vidareutveckling av den svenska rovdjurspolitiken. I propositionen En ny rovdjursförvaltning (prop. 2008/09:210, bet 2009/10:MJU8, rskr 2009/10:7) presenterar regeringen en förvaltning av rovdjuren som innebär en ökad regionalisering med lokalt inflytande. Förslagen innebar bland annat att Naturvårdsverket får delegera beslut om skydds- och licensjakt till länsstyrelserna, att särskilda viltförvaltningsdelegationer etableras vid länsstyrelserna, att tre rovdjursförvaltningsområden etableras och att Naturvårdsverket fastställer miniminivåer för rovdjursstammarna inom varje förvaltningsområde. Propositionen föregicks av Utredningen om de stora rovdjuren som arbetade under 2006-2007 och presenterade sitt slutbetänkande Rovdjuren och deras förvaltning (SOU 2007:89) i december 2007. Regeringen beslutade i juni 2010 att tillsätta en utredning som skulle utvärdera de långsiktiga målen för stammarna av varg, björn, lo och järv, analysera utfallet av den regionaliserade förvaltningen, analysera behov av ytterligare åtgärder samt att ge förslag på åtgärder i övrigt som förbättrar samexistensen mellan människa och rovdjur. Kungsörn ingick inte i utredningens uppdrag. Utredningen presenterade i april 2011 delbetänkandet Rovdjurens bevarandestatus (SOU 2011:37) och i april 2012 slutbetänkandet Mål för rovdjuren (SOU 2012:22).

Mål för kungsörnsstammens utveckling Övergripande mål

2001 års riksdagsbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik hade det övergripande målet ”att svenska staten skall ta ansvar för att arterna björn, järv, lo, varg och kungsörn skall finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i

9

den svenska faunan och även kan sprida sig till sina naturliga utbredningsområden. I likhet med de 15 nationella miljökvalitetsmålen är ambitionen att detta övergripande mål skall nås inom en generation.” Det nuvarande systemet med miljökvalitetsmål infördes genom att riksdagen antog propositionen Svenska miljömål – Miljöpolitik för ett hållbart samhälle (prop. 1997/98:145). En utgångspunkt var det övergripande målet för miljöpolitiken – att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. I den propositionen finns inget tydligt svar på frågan vad begreppet en generation innebär. Som skäl till sin bedömning angav den dåvarande regeringen tidsintervallet ”omkring 2020–2025” (s. 19–20). Miniminivåer 2001 års riksdagsbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik innebar att nationella miniminivåer infördes: ”För de arter som uppnått sådana individantal att de bedöms som åtminstone kortsiktigt livskraftiga fastställs miniminivåer. Det gäller björn, lo och kungsörn. Miniminivåerna skall betraktas som en vägledning för val av förvaltningsstrategi för rovdjursstammen. Miniminivån skall alltså inte ses som en målsättning för vilket antal individer som är önskvärt. Målet för förvaltningen skall vara att arterna ökar i antal utöver respektive miniminivå, till sådana nivåer att de med större säkerhet långsiktigt kan bevaras i den svenska faunan.”1 För kungsörn fastställde riksdagsbeslutet att: ”Miniminivån för kungsörnsstammen skall vara 600 årliga häckningar. Kungsörnens utbredning bör inte påverkas av människan.”2 I propositionen som föregick riksdagsbeslutet angav regeringen att den ”svenska delen av stammen, som beräknas till ca 600 häckande par, är i dag tillräckligt stor för att arten långsiktigt skall finnas kvar i landet som en del av faunan”3. Vidare angavs att ”Regeringen delar utredningens uppfattning att 600 häckande par bör slås fast som miniminivå för den svenska delen av kungsörnsstammen.”4. I den utredning som låg till grund för regeringens proposition gavs följande beskrivning av den dåvarande förekomsten av kungsörn:

1 S. 26 f i propositionen.

2 S. 43 i propositionen.



10

”Samtliga lokala kungsörnsgrupper kontaktades och redovisade dels antalet kända, aktiva kungsörnsrevir, dels en beräkning av hur stort mörkertalet kunde vara. Det materialet kompletterat med uppgifter från september 1998 visar att det finns närmare 390 häckningslokaler (revir), där flertalet med säkerhet har varit i bruk under 1990-talet. Därtill kommer ett okänt antal ännu ej lokaliserade par. För respektive län/landskap/landsdel har kvalificerade uppskattningar gjorts vilket tyder på att de oupptäckta paren kan uppgå till maximalt drygt 280. Med säkerhet kan alltså sägas att det i Sverige finns mellan 390– 670 etablerade par och det är troligt är att stammen något överstiger 600 par.” 5 Utredningen gör sedan följande förslag till regeringen: ”I Sverige finns omkring 600 häckande par, vilket bör slås fast som miniminivå för Sverige.”6. Riksdagsens beslut om en miniminivå på 600 årliga ”häckningar” bör således, enligt Naturvårdsverkets mening, snarare ses som en miniminivå på 600 häckande par. Utbredningsmål Riksdagen beslutade 2001 att kungsörnen ska tillåtas sprida sig över landet och att dess utbredning inte bör påverkas av människan.

Mål för förvaltningens inriktning Regionalt ansvar för och lokalt inflytande över rov djursförvaltningen

Regeringen angav följande i propositionen En ny rovdjursförvaltning: ”Det regionala ansvaret för förvaltningen av rovdjur och annat vilt behöver stärkas och det lokala inflytandet över förvaltningen behöver öka. Det har stor betydelse för acceptansen för rovdjursförvaltningen att det finns möjligheter till ett verkligt inflytande över förvaltningens riktlinjer och principer.”7 Förslag i propositionen som ledde till ett ökat regionalt ansvar och lokalt inflytande var den utökade delegeringen av beslut om jakt till länsstyrelserna och etableringen av partssammansatta viltförvaltningsdelegationer vid länsstyrelserna. För kungsörnens del fastställdes dock att det inte är aktuellt att formulera länsvisa eller regionala miniminivåer för kungsörn. Vidare menade regeringen att

5 SOU 1999:146 S. 70.

6 SOU 1999:146 S. 204.

7 S. 25 i propositionen

11

Naturvårdsverket inte ska ha möjligheten att delegera rätten att besluta om skyddsjakt efter kungsörn till länsstyrelserna. Trots deta har länsstyrelsen ansvaret för flera viktiga delar i förvaltningen av kungsörn; myndigheterna är bland annat ansvariga för inventeringen av arten.

Adaptiv förvaltning Regeringen angav i propositionen En ny rovdjursförvaltning att rovdjursförvaltningen ska präglas av ett s.k. adaptivt arbetssätt: ”Stora rovdjurs antal och utbredning ändras ständigt. Etablering av rovdjur i helt nya områden går långsamt och rovdjursstammarnas utveckling är beroende av ett stort antal olika faktorer som är svåra att förutsäga. Rovdjursförvaltningen måste därför präglas av ett arbetssätt där förvaltningens åtgärder ständigt anpassas till det som sker i naturen, s.k. adaptiv förvaltning.”8 Skador Dagens svenska system för ersättning av viltskador baseras till stora delar på regeringens proposition Om jakt och viltvård (prop. 1991/92:9). I propositionen gör det ansvariga statsrådet följande övervägande: ”Respekten för naturen och dess givna regler måste prägla synen på konflikter mellan olika mänskliga aktiviteter och viltet. Detta innebär att viltskador inte helt kan undvikas. En alltför hög grad av tålighet kan emellertid inte krävas av dem som drabbas av skador. Principen bör dock vara att viltskador skall förebyggas.”9 I propositionerna Sammanhållen rovdjurspolitik och En ny rovdjursförvaltning anges att respektive regering anser att denna princip fortfarande ska gälla.10

Naturvårdsverkets sammanfattning av politikens målsättningar För att underlätta arbetet med den nationella förvaltningen av stora rovdjur och tydliggöra vilka förvaltningsåtgärder som genomförs för att uppnå olika delar av rovdjurspolitikens målsättningar sammanfattar Naturvårdsverket här på ett övergripande sätt politikens målsättningar.



10 S. 60 respektive s. 39 i propositionerna

12

Den svenska rovdjurspolitiken har målsättningen att arterna långsiktigt ska finnas kvar i landet samt att en gynnsam bevarandestatus ska uppnås. Målsättningen kan sammanfattas på följande sätt:

Det ska finnas långsiktigt livskraftiga stammar av stora rovdjur med

gynnsam bevarandestatus Riksdagsbesluten saknar tydliga övergripande målsättningar för samexistensen mellan människa och stora rovdjur. De ovan citerade utdragen ur propositionerna och de åtgärder som beskrivs i propositionerna visar emellertid sammantaget att det finns en övergripande målsättning om en god samexistens mellan stora rovdjur och människan.

Det ska råda en god samexistens mellan människa och stora rovdjur

13

Övergripande principer för förvaltningsarbetet Ekosystembaserad förvaltning De stora rovdjurens expansion ställer nya krav på den samlade viltförvaltningen. Eftersom stora rovdjur och deras bytesdjur påverkar varandras förekomst kan rovdjursförvaltningen inte isoleras från annan viltförvaltning utan måste ha ett ekosystembaserat angreppssätt. En fungerande förvaltning kräver en grundläggande förståelse för hur systemet med de förvaltade resurserna fungerar. Denna förståelse omfattar bland annat kunskap om samspelet mellan stora rovdjur, deras konkurrenter och bytesdjur. Vidare finns det ett behov av kunskap om vilka förändringar som sker på grund av naturliga variationer och vilka förändringar som orsakats av förvaltningsåtgärder.

Adaptiv förvaltning Även om en fungerande ekosystembaserad förvaltning förutsätter en grundläggande förståelse för systemet som förvaltas kan inget förvaltningssystem vara så precist att det i detalj kan förutse hur detta dynamiska och komplexa system kommer att utvecklas. Av detta skäl krävs det en adaptiv förvaltning som kontinuerligt inhämtar ny kunskap om rovdjuren, bytesdjuren och även kontinuerligt utvärderar effekterna av genomförda förvaltningsåtgärder samt återför vunna erfarenheter in i den framtida förvaltningen. En adaptiv och flexibel förvaltning definierar först övergripande mål för de områden som ska förvaltas. I nästa steg beslutar förvaltningen om delmål och åtgärder för att uppnå de övergripande målen. Under förvaltningsarbetet sker en löpande övervakning av utvecklingen och återkommande justeringar av förvaltningsarbetet. Sådana justeringar kan ske om planerade åtgärder inte visade sig ha avsedd effekt, om omvärldsfaktorer förändras eller om ny kunskap tillkommer. Figur 1 åskådliggör dynamiken i den adaptiva förvaltningen. Det är Naturvårdsverkets utgångspunkt att förvaltningen av kungsörn ska vara adaptiv.

14

Figur 1. Schematisk bild över den adaptiva förvaltningen Det är Naturvårdsverkets utgångspunkt att förvaltningen av stora rovdjur ska vara adaptiv.

Regionaliserad förvaltning med lokal delaktighet En framgångsrik förvaltning av stora rovdjur underlättas av ett tydligt regionalt ansvar för förvaltningen med ett lokalt inflytande. Ett regionalt ansvar för förvaltningsarbetet ligger i linje med subsidiaritetsprincipen, som syftar till att förvaltningsbeslut tas så nära medborgarna som möjligt. En regionaliserad förvaltning med ett lokalt inflytande skapar förutsättningar för en stärkt dialog med medborgarna. Vidare underlättar den regionaliserade förvaltningen, genom att vara närmare såväl rovdjur som berörda människor, ett adaptivt arbetssätt.

15

Förvaltningens delmål för att nå politikens målsättningar Naturvårdsverket har delat upp de övergripande målsättningarna i rovdjurspolitiken till ett antal delmål för förvaltningsarbetet. Även om delmålen här sammanställts och formulerats av Naturvårdsverket återfinns flertalet av delmålen som målsättningar i tidigare riksdagsbeslut eller förarbeten till riksdagsbesluten. Till varje delmål anges hur uppföljningen av arbetet mot delmålet och de övergripande målsättningarna ska ske. För vissa delmål saknas absolut kunskap om situationen som ska följas upp. För dessa används indikatorer för att bedöma hur arbetet mot delmålet fortskrider.

Långsiktigt livskraftig stam För politikens målsättning om en långsiktigt livskraftig stam kan följande delmål sättas upp. Tillräckligt stor stam och utbredning Eftersom kungsörnsstammens livskraft påverkas av antalet kungsörnar och deras utbredningsområde, bör dessa parametrar minst uppgå till den nationella miniminivån om 600 häckande par och utbredningsområdet minst uppgå till 2001 års utbredning samt inte påverkas av människan. Antalet häckningar och häckningsframgången påverkar såväl antalet kungsörnar i framtiden som framtida kungsörnsutbredning UPPFÖLJNING AV DELMÅLET

Den pågående övervakningen av kungsörnsstammen genererar data om antal besatta revir, antal häckningar, häckningsframgång och stammens utbredning och kan förväntas vara tillräckligt för att följa upp delmålet. Häckningsframgången kan variera kraftigt mellan år beroende på födotillgång och väderlek, därför bör uppföljningen ske genom att trenden i häckningsframgången för de senaste sex åren beräknas.

Minskad dödlighet

Kungsörnen blir könsmogen sent och har en långsam reproduktionstakt. Därför är en hög vuxenöverlevnad grunden för en långsiktigt livskraftig kungsörnsstam. De flesta dödsfallen beror på mänskliga aktiviteter såsom kollisioner med tåg, bilar, kraftledningar, staglinor till master eller vindkraftverk, elolyckor vid transformatorer och ledningar, förgiftning av framförallt bly eller illegal jakt (se delmål om illegal jakt).

16

UPPFÖLJNING AV DELMÅLET

Följande indikatorer kan användas för att följa upp delmålet:

• Antal kungsörnar som årligen rapporteras påkörda av tåg. • Antal kungsörnar som årligen rapporteras påkörda i vägtrafiken. • Antal kungsörnar som årligen hittas under eller i närhet av vindkraftverk. • Antal kungsörnar som varje år rapporteras till följd av kollisioner och

elchocker vid elledningar och transformatorstationer. • Antal hittade kungsörnar där blyförgiftning anses vara dödsorsaken • Antal kungsörnar som varje år konstateras vara påskjutna, och andelen av

dessa som dödats genom påskjutning

Delmålet kan följas upp genom statistik från Naturhistoriska riksmuseet och Statens veterinärmedicinska anstalt. Det totala antalet dödsfall framgår dock inte av denna statistik. Andelen okända dödsfall för respektive dödsorsak varierar också vilket kan försvåra uppföljningen.

God samexistens mellan människa och kungsörn För politikens målsättning om en god samexistens mellan människa och kungsörn kan följande delmål sättas upp. Låg skadenivå De skador som kan hänföras till kungsörn berör främst rennäring, men till viss del även fårnäringen och löshundsjakt, och är de viktigaste källorna till konflikter mellan människa och kungsörn. En låg skadenivå är ett delmål för att uppnå en god samexistens mellan människa och kungsörn. En konkretisering av delmålet bör formuleras som till exempel att antalet kungsörnsangrepp på fårbesättningar inte ska öka från 2012 års nivå. UPPFÖLJNING AV DELMÅLET

Då skador kan mätas på olika sätt är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas.

- Antal kungsörnsangrepp på får - Antal kungsörnsangrepp på hund

Skador på får och hund kan årligen följas upp med hjälp av Viltskadecenters årliga sammanställning av viltskador. Antalet angrepp ett visst år påverkas i relativt stor utsträckning av slumpmässig mellanårsvariation. Av detta skäl bör uppföljningen ske genom att det genomsnittliga antalet angrepp för de föregående sex åren beräknas.

17

Då ersättningen för kungsörnensskador på rennäringen är arealbaserad och eftersom kungsörnsangrepp är mycket svåra att dokumentera saknas det idag statistik över det totala antalet kungsörnsangrepp på ren. På annan plats i förvaltningsplanen beskrivs behovet av att studera kungsörnspredation på ren för att få bättre kunskap om problemets omfattning. Ingen illegal jakt Illegal jakt eller medveten störning av kungsörn är, i likhet med annan kriminell verksamhet, oacceptabel. Den illegala jakten efter kungsörnen visar att arbetet för en god samexistens och en upphörd illegal jakt måste fortgå. INDIKATORER FÖR UPPFÖLJNING AV DELMÅLET

Det ligger i den illegala jaktens natur att den är svår att mäta. Därför är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas.

- Uppskattad omfattning av dödlighet orsakad av illegal jakt. - Antal anmälda brott avseende illegal rovdjursjakt - Antal kungsörnar som varje år konstateras vara påskjutna, och andelen av

dessa som dödats genom påskjutning. Indikatorn uppskattad dödlighet orsakad av illegal jakt kräver långa tidsserier och bör därför inte följas upp årligen. En inledande studie för att kvantifiera dödligheten orsakad av illegal jakt planeras att initieras senast 2014. Indikatorn anmälda brott avseende illegal rovdjursjakt kan årligen följas upp med hjälp av data från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Legitim förvaltning En legitim förvaltning är en förvaltning som uppfattas som rättmätig eller berättigad av allmänheten och berörda intressegrupper. Legitimitet i förvaltningen är en förutsättning för att det ska finnas förtroende för de åtgärder som genomförs. Legitim förvaltning av kungsörn är därför ett viktigt delmål för att nå en god samexistens mellan människa och kungsörn. INDIKATORER FÖR UPPFÖLJNING AV DELMÅLET

Det är inte möjligt att med ett absolut mått mäta en förvaltnings legitimitet. Därför är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas:

• Andel av den svenska befolkningen som uppger sig förstå och vara nöjda med förvaltningen av kungsörn i landet

• Andel av människor som lever i län med tät kungsörnsstam som uppger sig förstå och vara nöjda med förvaltningen av kungsörn

Indikatorerna kan följas upp genom upprepade attitydundersökningar.

18

Förvaltning för att nå målen I detta kapitel redovisas vilka förvaltningsåtgärder som genomförs för att nå rovdjurspolitikens övergripande målsättningar och förvaltningens delmål. I stort innebär beskrivningen en redogörelse för det förvaltningsarbete som redan sker idag och som planeras fortsätta. I de fall kompletterande åtgärder planeras, redovisas dessa särskilt Sammanfattningsvis behandlas här följande åtgärdsområden för att nå rovdjurspolitikens övergripande målsättningar och förvaltningens delmål:

• Skadeförebyggande åtgärder • Skadeförebyggande jakt - skyddsjakt • Åtgärder mot illegal jakt, förföljelse eller boplundring • Åtgärder mot annan dödlighet och störningar • Regionalt ansvar för förvaltningen • Kommunikation och delaktighet • Samverkan med Norge och Finland

Åtgärder som ingår i åtgärdsprogrammet för kungsörn beskrivs endast summariskt i förvaltningsplanen. För ytterligare information hänvisas till åtgärdsprogrammet. För mer utförliga beskrivningar av förvaltningens organisation, förvaltningens ramar, mm. hänvisas till förvaltningsplanerna för björn, varg, järv och lodjur samt åtgärdsprogrammet för kungsörn. Av figur 2 framgår hur åtgärderna i första hand förväntas påverka de olika delmålen och, indirekt, de övergripande målen.

19

Figur 2. Schematisk bild över hur planerade åtgärder kopplar till mål och delmål

20

Skadeförebyggande åtgärder och ersättning för skador Syftet med det skadeförebyggande arbetet är att minska skadorna orsakade av fredat vilt, att skapa större tolerans för rovdjur och att härigenom underlätta deras spridning. Arbetet bedrivs dels genom rådgivning om och utveckling av skadeförebyggande åtgärder, dels genom ett särskilt bidrags- och ersättningssystem11 för skador orsakade av fredat vilt. Verksamheter med fritt betande tamdjur, främst rennäring och fäboddrift, är särskilt skadeutsatta och svåra att skydda mot rovdjursangrepp. För dessa verksamheter samt löshundsjakt finns det ett särskilt stort behov av att vidareutveckla skadeförebyggande åtgärder. För kungsörnens del ligger den kända skadefrekvensen mycket lågt i jämförelse med de andra stora rovdjuren. Information om skadeförebyggande åtgärder i kungsörnens utbredningsområde är ändå viktig i samband med rovdjurspolitikens intentioner om en god samexistens mellan rovdjur och människa samt att kungsörnen ska sprida sig i landet.

För verksamheter med fritt betande tamdjur, till exempel rennäring och fäboddrift, är utvecklingsbehovet för skadeförebyggande åtgärder avsevärt större än för verksamheter med hägnade djur. Sametinget är ansvarig myndighet för viltskador på ren och har utförligt sammanställt olika skadeförebyggande åtgärder för rennäringen. De beskrivna åtgärderna är sådana som innebär särskilda renskötselåtgärder, som till exempel flytt av renar, sändarmärkning av renar och kalvning i hägn. Vidare beskriver Sametinget åtgärder som direkt berör rovdjuren, till exempel sändarmärkning av rovdjur, flytt av rovdjur och olika former av jakt.12 Viltskadecenter bedriver ett flertal projekt med målet att utveckla och utvärdera skadeförebyggande åtgärder. Viltskadecenter gör även prognoser om skaderisker för kommande år. Kungsörnen har dock ingen central roll i detta sammanhang. Viltskadeersättningssystemet Viltskadeersättningssystemet innehåller två huvudkomponenter, medel för skadeförebyggande åtgärder och ersättning för redan inträffade skador.

11

Systemet regleras av viltskadeförordningen (2001:724) och förordningen (2007:481) om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder. Förordningarna kompletteras av Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2008:16) om bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 §§ viltskadeförordningen (2001:724), Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2012:1) om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:42) om kompensationsbidrag, miljöersättningar och miljöinvesteringar och Sametingets föreskrifter (STFS 2007:9) om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar.

12 Sametinget 2012

21

MEDEL TILL SKADEFÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER

Med undantag för renägare kan enskilda tamdjursägare som bedriver näringsverksamhet ansöka om bidrag för skadeförebyggande åtgärder hos länsstyrelsen. Bidrag får endast beviljas till åtgärder som har dokumenterad skadeförebyggande effekt eller till utveckling av åtgärder som bedöms kunna ge tillräckliga skadeförebyggande effekter13. På grund av den låga skaderisken och bristen på kända kostnadseffektiva skadeförebyggandeåtgärder ges i nuläget i princip inga bidrag för åtgärder som förebygger skador från kungsörnsangrepp. Samebyar kan ansöka om bidrag för skadeförebyggande åtgärder hos Sametinget. Bidrag ska beviljas endast för åtgärder som normalt inte ingår i renskötseln. Bidragsbeloppet dras av från den ersättningen för rovdjursförekomst som samebyn är berättigad till (se nedan). ERSÄTTNING VID SKADA

Under förutsättning att det inte varit möjligt att förebygga eller förutse skadan eller om särskilda skäl föreligger får länsstyrelsen lämna ersättning för skador orsakade av bland annat kungsörn. Vid skador på andra tamdjur än ren baseras ersättningen på rekommendationer från Viltskadecenter enligt vilka ersättning i de flesta fall motsvarar marknadsvärdet av djuret. Ersättning till samebyarna sker som ersättning för rovdjursförekomst, det vill säga för antalet rovdjur inom en sameby. Ersättningen ges utan ansökan. Ersättningen är i form av ett schablonbelopp och i fråga om kungsörn gäller en arealbaserad ersättning som baseras på storleken av samebyns åretruntmarker och inte på antalet kungsörnar som förekommer i området. Ersättningsystemet kan anses vara riskbaserat genom att det är risken för rovdjursangrepp som ersätts snarare än faktiska angrepp.

Statistik över beviljade bidrag och inträffade skad or Viltskadecenter publicerar årligen statistik över beviljade bidrag, inträffade skador och utbetald ersättning avseende skador som orsakats av fredade arter på andra tamdjur än ren. Bristanalys

RENNÄRING

Ny kunskap om kungsörnens påverkan på rennäringen bör tas fram och spridas.

13

6 § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2008:16)

22

En stor utmaning för rovdjursförvaltningen är de skador som rovdjur orsakar i renskötselomtrådet. Skador i rensköstelområdet är på grund av renskötselns karaktär ofta svårare att förutse och förebygga än skador på andra tamdjur än ren. En omständighet som motverkar skadeförebyggande åtgärder är att viltskadeförordningen anger att bidrag för att förebygga rovdjursskada på ren ska räknas av från ersättning för rovdjursförekomst. I praktiken innebär denna regel att inga samebyar ansöker om bidrag för skadeförbyggande åtgärder. Såväl Sametinget som den senaste rovdjursutredningen och länsstyrelserna i renskötselområdet har föreslagit förändrade regelverk som möjliggör bidrag till skadeförbyggande åtgärder i renskötselområdet. Det har också identifierats behov till budgetförstärkningar14 för detta ändamål. Såväl rennärings- som myndighetsrepresentanter har vid upprepade tillfällen påpekat att det är viktigt att beakta det samlade rovdjurstrycket i en sameby och inte varje rovdjursart för sig. Länsstyrelsen har, inom ramen för sitt regionala ansvar för rovdjursförvaltningen, möjligheten att ta ett samlat grepp om förekomsten av de olika rovdjursarterna. Gentemot rennäringen kan detta arbete till exempel ske i form av samebyvisa rovdjursplaner15. Naturvårdsverket och Sametinget har ett pågående regeringsuppdrag16 för att ta fram ett nytt förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur som möjliggör mer riktade åtgärder för att minska rennäringens förluster till följd av stora rovdjur. ÖVRIGT

Det har framförts från företrädare för tamdjursnäringar att rovdjursförvaltningen har för liten kunskap om och förståelse för näringarnas förutsättningar. Ett sätt att öka den ömsesidiga förståelsen för såväl näringars som rovdjursförvaltningens förutsättningar och för att förbättra dialogen är att anordna gemensamma seminarier i ämnet.

Kompletterande åtgärder Det skadeförebyggande arbetet fortsätter enligt vad som beskrivs ovan men med följande kompletterande åtgärder: - Naturvårdsverket kommer under 2013 initiera seminarier om förutsättningarna för olika näringar som påverkas av förekomst av stora rovdjur.

14

Sametinget och rovdjursutredningen föreslår att 5,1 mkr respektive 5 mkr årligen avsätts för bidrag till skadeförebyggande åtgärder.

15 T.ex. det pågående arbetet med samebyvisa rovdjursplaner i Västerbottens län

16 Uppdrag (L2012/1579) att slutföra tidigare uppdrag att utforma ett förvaltningsverktyg för förekomst

av stora rovdjur baserat på en toleransnivå för rennäringen.

23

Skadeförebyggande jakt - skyddsjakt Skador av rovdjur ska i första hand förebyggas. Det är dock inte alltid möjligt att inom rimliga gränser förebygga och undvika skador. Därför kan det i vissa fall vara nödvändigt att bedriva skyddsjakt efter vissa individer som orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga skador. Om jakten riktas mot rätt individ är den en effektiv skadeförebyggande åtgärd. Beslut om skyddsjakt

Naturvårdsverket får på eget initiativ eller efter ansökan av den som riskerar att drabbas av skada besluta om skyddsjakt efter kungsörn17. Förutsättningarna för ett sådant beslut är att det inte finns någon annan lämplig lösning på problemet, att skyddsjakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde samt att något av de skäl som anges i 23 a § jaktförordningen föreligger. Hittills har Naturvårdsverket inte beviljat skyddsjakt efter kungsörn i något fall. Annan avlivning av kungsörn

Även polismyndigheten får låta avliva ett vilt djur som orsakar avsevärd skada eller antas vara farligt för människors säkerhet om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning18. Sannolikheten för att kungsörn skulle behövas avlivas i sådana sammanhang är dock liten. Det finns även vissa möjligheter för den enskilde tamdjursägaren att utan beslut från myndighet döda ett rovdjur om rovdjuret angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp19. Kungsörnen finns dock inte bland arterna där detta är möjligt. Vidare ger jaktlagstiftningen möjlighet att avliva frilevande vilt som är så skadat att det av djurskyddsskäl snarast bör avlivas20. Det händer ibland att upphittade kungsörnar är så svårt skadade, till exempel på grund av trafik eller elledningar, att de behöver avlivas.

17

23 b § jaktförordningen (1987:905) 18

9 § jaktlagen 19

28 § jaktförordningen 20

40 b § jaktförordningen.

24

Åtgärder mot illegal jakt, förföljelse och boplundring Den senaste rovdjursutredningen anger att en omfattande illegal jakt på de stora rovdjuren alltjämt pågår och att denna jakt står för en stor del av arternas dödlighet. I åtgärdsprogrammet för kungsörn21 konstateras att de faktiska effekterna på kungsörnsstammen genom olika former av förföljelse eller illegal fångst är svårbedömda. Illegal jakt, boplundring och andra medvetna aktioner för att sabotera för kungsörn bedöms utgöra ett allvarligt hot mot lokala och regionala bestånd, men för närvarande har sådan påverkan inte medfört att populationen som helhet har minskat. Fångst av kungsörn för illegal handel och insamling av ägg bedöms för närvarande inte ske i samma omfattning som förföljelse i syfte att skada arten, men sådan verksamhet kan intensifieras om intresset för illegalt insamlade exemplar ökar. Förföljelse är troligen en av de allvarligaste mortalitetsfaktorerna orsakade av människan. Då förföljelsen ofta är riktad mot vuxna individer är denna dödlighetsfaktor troligen allvarligare än till exempel trafikdöd och eldöd som oftare drabbar ungfåglar22. I propositionen En ny rovdjursförvaltning menade regeringen att den illegala jakten bör motverkas genom ökad lokal delaktighet i rovdjursförvaltningen och genom förbättrad information. Förändrad lagstiftning Försök till grovt jaktbrott och försök till grovt jakthäleri avseende de stora rovdjuren är sedan den 1 juli 2011 kriminaliserade. Denna förändring i lagstiftningen ger polis och åklagare utökade möjligheter att i ett tidigare skede ingripa för att beivra de grova jaktbrotten. Krav om skadestånd vid illegal jakt

Den senaste rovdjursutredningen har förordat att staten bör föra talan om skadestånd i de fall grova jaktbrott mot stora rovdjur har begåtts. Naturvårdsverket har under 2012 fört statens talan om skadestånd vid en domstolsprövning av ett fall av illegal jakt efter järv. Det innebär en återgång till tidigare praxis.

21

Hjernquist 2011 22

Watson & Whitfield, 2002.

25

Samverkan mellan berörda aktörer

Samtliga tre rovdjursutredningar har framfört att samarbetet mellan länsstyrelser, polismyndigheter och åklagarmyndigheter behövde förstärkas. Ett led i detta arbete är att samverkansgruppen mot illegal jakt på stora rovdjur etablerats efter initiativ från Världsnaturfonden. Gruppen består av representanter för ovan nämnda myndigheter samt Världsnaturfonden, Naturvårdsverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Statens kriminaltekniska laboratorium, Naturhistoriska riksmuseet och Viltskadecenter. Gruppens syfte är att öka samverkan mellan berörda myndigheter och att öka kunskapen om detta problemfält. Gruppen har arrangerat nationella seminarier om arbetet mot illegal jakt på stora rovdjur under ett antal år. Bristanalys I åtgärdsprogrammet för kungsörn diskuteras hur uppgifter om boplatser av kungsörn i samband med inventeringar och ingreppsplanering kan hanteras på ett sådant sätt att de inte kan hamna i orätta händer. Denna fråga kommer att belysas under en kommande gemensam svensk-norsk översyn av kungsörnsinventeringen. I åtgärdsprogrammet för kungsörn anges att boplatsen i revir där boplundring eller upprepade störningar har skett eller misstänks kunna ske om möjligt bör övervakas. En metod som föreslås för att förhindra boplundring eller illegal jakt vid bon är automatiserad kameraövervakning. Lagstiftningen kring användningen av automatiska kameror i skog och mark är idag dock oklar. Vid olika typer av fällfångst finns enligt åtgärdsprogrammet för kungsörn risk för att kungsörn fångas oavsiktligt. Vid skyddsjakt efter duvhök används flera olika konstruktioner av fällor, och det är vanligt att fällor som används inte är typgodkända, vilket innebär risker för att fångade rovfåglar skadas. Eftersom det är olika krav på tillsynen av fällor för olika ändamål innebär det att bifångade kungsörnar kan sitta i fällorna längre tid än vad som bedöms lämpligt ur djurskyddsaspekt. Hur många kungsörnar som fångas i olika typer av fällor avsedda för annat vilt är okänt. Det har gjorts en sammanställning av kända och misstänkta fall av illegal jakt efter kungsörn23. Det saknas dock en beräkning av den omfattningen av dödligheten orsakad av illegal jakt liknande de beräkningar som gjorts för björn, varg, järv och lodjur av forskningsprojekten. Ansvarsfördelningen för frågor som rör tillsyn för att förhindra, upptäcka och följa upp illegal jakt efter stora rovdjur är idag otydlig. Särskilt länsstyrelsens

23

Franzén, R. & Lindström, B.O. 2012

26

ansvar för denna tillsyn bör förtydligas. Ett sådant förtydligande skulle kunna rymmas inom uppdraget för Utredningen Översyn av jaktlagstiftningen m.m. som regeringen i juli 2012 beslutade om24.

Åtgärder mot annan dödlighet och störningar Kungsörnen berörs liksom övriga stora rovdjur av hot genom olika mänskliga verksamheter. Vissa av dessa hot går, genom en god samhällsplanering och tekniska lösningar, att bygga bort helt eller att delvis reduceras. Några typer av verksamheter tenderar att drabba kungsörnar hårdare än andra då de ligger i områden som utnyttjas vid födosök eller bara utgör ett hinder som inte uppfattas som en fara av kungsörnarna. Verksamheter som är speciellt drabbade är inom väg- och järnvägstrafiken, elolyckor vid kraftledningar och transformatorer och kollisioner med vindkraftverk och telemaster. Att minska riskerna vid dessa verksamheter är ett viktigt steg för att kungsörnen ska nå upp till delmålet om en minskad dödlighet och därmed även ett steg närmare en långsiktigt gynnsam bevarandestatus. I åtgärdsprogrammet för kungsörn beskrivs problembilderna i detalj och det ges förslag till lämpliga åtgärder. Eftersom rovfåglar är högt upp i näringskedjan (så kallade toppkonsumenter) är de utsatta för miljögifter som bioackumuleras. Gifter kan påverka fåglar på olika sätt och drabbar exempelvis muskel- och nervsystem, ämnesomsättningen eller fortplantningsförmågan. I åtgärdsprogrammet för kungsörn beskrivs problembilden kring framför allt blyförgiftning och det ges förslag till lämpliga åtgärder mot miljögifter. I åtgärdsprogrammet för kungsörn beskrivs också att skogsbruket är en viktig faktor för kungsörnsstammen som kan påverka kungsörnen på ett negativt sätt. Det listas en lång rad åtgärder som kan vidtas för att motverka skogsbrukets negativa effekter. Häckningar av kungsörn spolieras årligen genom olika former av fritidsaktiviteter. Det kan både vara omedvetna störningar eller störning från medvetna besök vid boplatser utan avsikt att sabotera häckningar. Åtgärdsprogrammet för kungsörn beskriver den aktuella problembilden och ger förslag till lämpliga åtgärder för att lösa problemen.

24

Dir. 2012/77

27

Regionalt ansvar för förvaltningen Riksdagens beslut om Sammanhållen rovdjurspolitik 2000/01 innebar att länsstyrelserna fick ett utökat ansvar och i praktiken blev ansvariga för rovdjursinventering och övrig rovdjursförvaltning i sina respektive län. Det regionala ansvaret utvecklades ytterligare genom riksdagsbeslutet om En ny rovdjursförvaltning 2009. Sverige delades upp i tre rovdjursförvaltningsområden, viltförvaltningsdelegationer och samverkansråd inrättades på länsstyrelserna och beslutanderätten i vissa frågor regionaliserades med ett ökat utrymme för regionala avvägningar, framför allt för de rovdjursarter som uppnått gynnsam bevarandestatus. Det regionala ansvaret för förvaltning av kungsörn omfattar genomförande av åtgärder som finns i det nationella åtgärdsprogrammet, inventering av arten samt bidrag för skadeförebyggande åtgärder och beslut om ersättning vid skada på andra tamdjur än ren. Regionala förvaltningsplaner Länsstyrelsen ska upprätta en rovdjursförvaltningsplan för länet25. Planen ska gälla i högst fem år och beskriva målsättningar och rutiner för länsstyrelsens förvaltningsarbete26. De flesta län har redan idag regionala förvaltningsplaner för stora rovdjur. Dessa planer togs fram efter riksdagsbeslutet om en sammanhållen rovdjurspolitik 2001 och behöver nu uppdateras som en följd av de förändringar i förvaltningen som skett efter riksdagsbeslutet om en ny rovdjursförvaltning 2009. Bristanalys Den regionala förvaltningen av stora rovdjur är idag inte fullt uppdaterad i och med att de regionala förvaltningsplanerna i de flesta län inte har reviderats efter riksdagsbeslutet om en ny rovdjursförvaltning. Det bedrivs idag åtling av kungsörn för både utfodring, fotografering och turistiska ändamål. Regelverket när det gäller åtling av stora rovdjur i samband med turism behöver klargöras.

Kompletterande åtgärder Utöver vad som beskrivits ovan planeras följande kompletterande åtgärder:

25

7 § förordning (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn. 26

9 § Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2010:1) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn.

28

- Naturvårdsverket kommer att under 2013 utveckla rutiner för vägledning till den regionala nivån inom viltförvaltningen, samt genomföra konkreta vägledningsinsatser gentemot länsstyrelserna i aktuella frågor. - Naturvårdsverket kommer att under 2013 att fortsätta med sin vägledning rörande rovdjursturism Speciellt björnskådningsturism med åtling och vargyl vid lyor kommer att behandlas i sammanhanget.

Kommunikation och delaktighet Öppenhet och god kommunikation i rovdjursförvaltningen underlättar för intressegrupper och intresserad allmänhet att få information om bland annat aktuell rovdjursförekomst och aktuell förvaltning. Öppenhet och dialog ökar även förvaltningens legitimitet och möjliggör för intressegrupper och allmänhet att komma med relevanta inspel. Nationell kommunikation Naturvårdsverket informerar på nationell nivå bland annat om lagar, nya föreskrifter och om hur rovdjursförvaltningen fungerar. Detta görs via webb, trycksaker och andra kanaler. Naturvårdsverket tillhandahåller även kompetensutveckling och finansiellt stöd för arbete med information och dialog på regional nivå. Bland annat har Naturvårdsverket finansierat det nyligen avslutade kompetensutvecklingsprogrammet Dialog för naturvården som syftat till att utveckla den statliga naturvårdsförvaltningens kompetens i frågor som rör dialog, delaktighet, konflikthantering, m.m. Naturvårdsverket ger ut en månatlig lägesrapport om vad som är på gång inom rovdjursförvaltningen på nationell nivå. Lägesrapporten skickas ut till myndigheter och andra relevanta mottagare inom förvaltningen. Allmänheten kan anmäla sig på Naturvårdsverkets hemsida och därigenom få rapporten skickad till sig. Naturvårdsverket stödjer den regionala förvaltningen på ett antal olika sätt. Bland annat genom att genom att verkets personal vid behov kan närvara vid viltförvaltningsdelegationers sammanträden och delta i utbildningar av länsstyrelsetjänstemän. Regional kommunikation På regional nivå arbetar länsstyrelser, rovdjurscentra, Viltskadecenter och olika intresseorganisationer med bland annat möten med allmänheten, informationsbroschyrer, arbete med skolbarn, utskick av nyhetsbrev och information via webb och andra fora.

29

Naturvårdsverket stöttar det regionala arbetet med rovdjursinformation genom att varje år fördela bidrag till länsstyrelserna samt de två rovdjurscentra Orsa Grönklitt och De 5 Stora Järvsö. De två rovdjurscentra tillhandahåller allmän och övergripande information om rovdjurens biologi och aktuell rovdjursförvaltning. Syftet med det årliga bidragsstödet från Naturvårdsverket är att centren ska kunna producera lättillgänglig och objektiv information om de stora rovdjuren, däribland kungsörnen. Rapportering och kommunikation om kungsörnars närva ro Såväl länsstyrelserna som Naturvårdsverket tillgängliggör stora mängder information om rovdjurens förekomst och rovdjursförvaltningen via myndigheternas hemsidor. Observationer av stora rovdjur registreras löpande i databasen Rovbase. Rovbase används av förvaltningen i Norge, Sverige och till viss del Finland. Den har en publik del (rovbase.se) där allmänheten kan ta del av materialet. Rovbase ägs och förvaltas av Direktoratet for Naturforvaltning i Norge. Förvaltning och vidareutveckling sker i samarbete med Naturvårdsverket. I rovdjursinventeringen är allmänhetens observationer av djur, eller spår av djur, viktiga för länsstyrelsens arbete. Flera länsstyrelser tillhandahåller därför databasen Rovobs.se, där allmänheten kan dela med sig av sina observationer av rovdjur i länet och där länsstyrelserna kan visa för allmänheten vilka observationer som har kvalitetssäkrats av länsstyrelsernas fältpersonal. I linje med den skandinaviska samordningen inom rovdjursinventeringen har Naturvårdsverket och Rovdata i Norge beslutat att ta fram en gemensam webblösning för inrapportering av observationer från allmänheten. [Webblösningarna för rapportering av allmänhetens observationer och en publik del av Rovbase beräknas vara klara till januari 2013. Föregående stycke ses över till slutversionen i januari 2013] Kungsörnsobservationer kan även registreras i Artportalens rapportsystem för fåglar. Information om förekomst av kungsörn som indikerar häckning och påträffade kungsörnsbon bör rapporteras till länsstyrelsen eller inventeringsansvarig bland de ideella aktörerna i aktuellt län.27 Allra viktigast för kommunikation om rovdjursförekomst, för att undvika skada och minska oro, är länsstyrelsernas fältpersonal som i fält arbetar med inventering, besiktning av skador, förebyggande åtgärder, tillsyn och

27

www.artportalen.se/birds

30

kommunikation kring de stora rovdjuren, däribland björn. Till exempel innebär besiktning av viltskador en direktkontakt med skadedrabbade tamdjursägare. Fältpersonalen deltar också ofta vid informationsmöten eller liknande där det informeras om rovdjur och rovdjursförvaltning. Dialog och delaktighet i förvaltningen

För att förbättra förutsättningarna för samexistens mellan kungsörn och människor är det av avgörande betydelse att medborgare känner förtroende för myndigheterna och för de åtgärder som används vid förvaltningen av kungsörn. Det förutsätter en ökad lokal delaktighet i och förståelse för rovdjursförvaltningen samt kommunikativ kompetens och tid för att engagera sig i de dialogprocesser som krävs. Kungsörnen är dock den minst konfliktfyllda arten bland de stora rovdjuren. Det finns idag två viktiga formaliserade forum för dialog mellan olika intressegrupper och myndigheter i rovdjursförvaltningen; Naturvårdsverkets råd för rovdjursfrågor och de regionala viltförvaltningsdelegationerna. Rådet för rovdjursfrågor är ett rådgivande organ på nationell nivå som bistår Naturvårdsverket i genomförandet av rovdjurspolitiken. Rådet består av representanter för olika intressegrupper, bland annat jägarorganisationer, naturvårdsorganisationer, representanter för skogsbruk, rennäring och annan tamdjurshållning. Viltförvaltningsdelegationerna är organ inom länsstyrelserna för samverkan i frågor som rör viltförvaltningen inom länet. Delegationen ska bland annat besluta om övergripande riktlinjer för viltförvaltningen inom länet, för licensjakt och skyddsjakt, och för bidrag och ersättning enligt viltskadeförordningen. Vidare ska delegationen fastställa länets regionala rovdjursförvaltningsplan. Landshövdingen är viltförvaltningsdelegationens ordförande och övriga ledamöter utgörs av politiska representanter samt representanter för olika intressegrupper. Utöver dessa fora har även organisationen Kungsörn Sverige årligen anordnat symposier om kungsörn i Norden. De har innehållit föredrag och diskussioner för inventerare, ornitologer, forskare, tjänstemän vid berörda myndigheter samt intressegrupper och förvaltare. Symposiet är ett viktigt forum för frågor som rör arten och resulterar i en årlig publikation vilken finns tillgänglig digitalt28. Dagens rovdjursförvaltning innebär flera möjligheter till olika sorters delaktighet. Tiotusentals människor har under de senaste åren deltagit i rovdjursförvaltningen genom att inventera, jaga rovdjur vid såväl licens- som skyddsjakt och delta vid möten med representanter för ansvariga myndigheter.

28

På webbplatsen www.kungsorn.se

31

Naturvårdsverket menar att det i dessa verksamheter finns möjligheter till förbättringar som kan leda till ökad delaktighet i, samt ge ökad förståelse för, rovdjursförvaltningen. Inventeringsverksamheten hyser goda möjligheter att skapa delaktighet och dialog med intresserade aktörer.

Bristanalys Det har vid upprepade tillfällen framförts från tamdjursnäringarna att tjänstemännen inom rovdjursförvaltningen har för liten kunskap om och förståelse för näringarnas arbetssätt och förutsättningar samt för de problem som näringarna har med stora rovdjur. En metod för att öka förvaltningens kunskap om näringarna och förbättra den ömsesidiga förståelsen för varandras förutsättningar skulle vara att gemensamt arrangera seminarier som belyser en enskild närings verksamhet och förutsättningar, inklusive de konsekvenser de stora rovdjuren har för näringen. Det saknas en IT-lösning som tillgängliggör data som inte omfattas av sekretesslagstiftningen. Vidare är det en brist att information om jaktbeslut och jakternas utfall inte finns enkelt tillgänglig för allmänheten.

Kompletterande åtgärder Arbetet med kommunikation i rovdjursförvaltningen kommer att bedrivas enligt vad som beskrivs ovan men med följande kompletterande åtgärder: ● Naturvårdsverket ska, i samverkan med länsstyrelserna, senast 2013 sammanställa årliga artvisa rovdjursrapporter till allmänheten. Rapporterna kommer att utformas på ett lättillgängligt sätt och redovisa förekomst i såväl Sverige som Norge. ● Naturvårdsverket kommer under 2013 initiera seminarier om förutsättningarna för olika näringar som påverkas av förekomst av stora rovdjur. ● Naturvårdsverket ska verka för att kungsörn inkluderas i de regelbundna attitydundersökningarna rörande stora rovdjur som genomförs i Sverige. Enligt nuvarande planering ska nästa undersökning genomföras 2014.

Samverkan med Norge och Finland De svenska och norska förvaltningsmyndigheterna har haft ett nära samarbete i mer än 20 år. Under 00-talet har Finland i större utsträckning involverats i samarbetet, vilket bland annat resulterat i att den finländska varginventeringen årligen redovisas tillsammans med resultaten från Sverige och Norge. Samarbetet tar sig även uttryck i regelbundna nordiska förvaltarträffar som samlar representanter för Direktoratet for naturforvaltning i Norge, Jord- och skogsbruksministeriet i Finland och Naturvårdsverket i Sverige. En nyinrättad

32

myndighet i Finland, Viltcentralen, kommer också att involveras i det fennoskandiska samarbetet. Överenskommelse mellan Sverige, Norge och Finland o m utvecklandet av samarbete om stora rovdjur

Sedan den 12 augusti 2011 finns det en politisk överenskommelse om utvecklat samarbete om stora rovdjur mellan Sverige, Norge och Finland29. Syftet med den mellanstatliga överenskommelsen om rovdjursförvaltning är att ytterligare förstärka samarbetet mellan berörda myndigheter och att även sträva efter att involvera behöriga ryska myndigheter. Det anges även i överenskommelsen att de centrala myndigheterna i respektive land uppdras att tillsammans utarbeta innehåll och gemensamma riktlinjer för det fortsatta samarbetet om stora rovdjur. Under 2012 har arbetet för att utveckla en gemensam svensk-norsk IT-plattform för rovdjursförvaltningen inletts. IT-plattformen kommer att baseras på det norska systemet Rovbase och samla information om bland annat rovdjurens förekomst. Ländernas förvaltningsmyndigheter träffas regelbundet för avstämningar. Likaså träffas ländernas finansiärer för rovdjursforskning vid behov för att identifiera forskningsbehov och samordna finansiering av större projekt. Gemensamma förvaltningsåtgärder för den fennoskandi ska kungsörnsstammen Hittills har förvaltningen av kungsörn inte samordnats i någon större utsträckning mellan Norge, Sverige och Finland. Det har dock arbetats med en gemensam inventeringsmetodik för kungsörn och med utbyte av forskningsresultat, främst när det gäller kungsörnspredation på ren och kungsörnars rörelse mellan länderna. Norge och Sverige planerar att genomföra en gemensam översyn av inventeringsmetodiken för kungsörn under 2014 och förhoppningsvis kan även den finska förvaltningen involveras i detta arbete. En gemensam inventeringsmetodik underlättar jämförelser mellan länderna och sammanställningar på internationell nivå. För kungsörn har detta samordningsarbete varit ganska intensivt under tidigare år och utmynnat i en gemensam rapport30.

29

Överenskommelse mellan Miljödepartementet, Sverige och Miljöverndepartementet, Norge och Jord- och skogsbruksministeriet, Finland om utvecklat samarbete om stora rovdjur - björn, varg, lodjur och järv. Regeringskansliets dnr M2011/2778/Nm

30 Ekenstedt & Schneider, 2008.

33

Det sker ett årligt utbyte mellan Sverige, Norge och Finland av information om häckningsresultat och beståndsutveckling men även av information kring förvaltning och forskning på de återkommande kungsörnssymposierna. Dessa symposier anordnas av intresseorganisationerna som främst arbetar med kungsörnsinventering och delfinansieras av Naturvårdsverket. Bristanalys

Samverkan mellan Norge, Sverige och Finland på nationell nivå har hittills varit begränsad när det gäller kungsörn. Åtminstone när det gäller frågor som rör inventering av kungsörn och kungsörnens predation på ren och andra tamdjur kan en intensifierad samverkan vara till omedelbar ömsesidig nytta.

Kompletterande åtgärder Utöver vad som beskrivits ovan planeras följande kompletterande åtgärder: - Senast år 2014 kommer Naturvårdsverket att intensifiera kontakterna med norska och finska förvaltningsmyndigheter angående samverkan när det gäller förvaltningen av kungsörn.

34

Uppföljning av förvaltningen och kunskapsförsörjning En ekosystembaserad, adaptiv förvaltning av kungsörn måste stå på en stabil kunskapsgrund. För att följa upp kungsörnens bevarandestatus, och därmed förvaltningens effekt, behövs kunskap om kungsörnsstammens storlek, utbredning och utveckling.

En annan viktig förutsättning för förvaltningen är bra kunskap om kungsörnens biologi och ekologi, om dess bytesdjur och om lämpliga förvaltningsmetoder för arten. Finansiering av forskning som säkerställer en ökad kunskap om dessa områden är ett viktigt verktyg för förvaltningen. Likaså är det viktigt att förvaltningen vid behov med kort varsel kan få vetenskapligt baserade kunskapsunderlag.

Följande åtgärder behövs för att möjliggöra en kontinuerlig uppföljning av uppfyllelsen av målen för förvaltningsarbetet och för att skapa en god kunskapsgrund för förvaltningsarbetet:

- Övervakning av kungsörnsstammens status

- Forskningsfinansiering och forskningsuppdrag

Övervakning av kungsörnsstammens status Övervakningen av kungsörnsstammen, det vill säga inventering av antal par, häckningsresultat och utbredning utgör grunden för kungsörnsförvaltningen. Det övergripande syftet är att leverera underlag för övriga förvaltningsåtgärder, möjliggöra utvärdering av genomförda åtgärder samt följa upp politiska mål och internationella åtaganden. Inventeringsmetodiken regleras för närvarande i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2007:10) om inventering av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn. Till följd av att kungsörnen omfattas av rovdjurspolitiken har Naturvårdsverket från och med 2002 årligen reserverat medel för inventering av kungsörn i landet (500 000 kronor årligen). Dessa medel ska användas för att undersöka om miniminivån på 600 häckande par uppnås och för att förbättra kartläggningen av örnarnas utbredning. Organisation Det är länsstyrelserna som har ansvaret att inventera rovdjuren och att vara välinformerade om rovdjursstammarnas storlek, utbredning och utveckling. När det gäller kungsörn samverkar länsstyrelserna i stor utsträckning med kungsörngrupperna, som tillhör de ornitologiska regionalföreningarna.

35

I området väster om odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län och motsvarande fjäll och fjällnära områden i Jämtlands län är det främst länsstyrelsernas fältpersonal som genomför fältarbetet. Öster och söder därom är det framför allt kungsörngrupper som genomför fältarbetet på uppdrag av respektive länsstyrelse. Inventeringsresultaten sammanställs av länsstyrelserna och kungsörnsgrupperna i respektive län och rapporteras i den nationella rovdjursdatabasen Rovdjurforum. Inventeringens utförande

Kungsörnspopulationen inventeras i hela utbredningsområdet och alla kända revir besöks minst en gång under häckningsperioden, det vill säga februari–augusti varje år. Inventeringen är uppdelad i två delar, en insats på våren och en på sommaren. Syftet med vårinventeringen är att konstatera revirhävdande par, ruvande fåglar eller ensamma individer vid kända boplatser. Under perioden 10 mars till 10 maj, ibland redan tidigare, besöks alla kända lokaler i inventeringsområdet där det kan finnas bon som är lämpliga för kungsörn. Området genomsöks efter boplatser och närvaro av kungsörn. Syftet med sommarinventeringen är att dokumentera häckningsresultaten för de lokaler där någon aktivitet noterats vid vårinventeringen. Under perioden 10 juni till 15 juli genomförs kontroller vid alla lokaler där observation av ensamma fåglar, revirhävdande par eller en ruvande individ har gjorts under vårinventeringen eller där det inte kunnat genomföras besök under vårvintern. Vid sommarinventeringen räknas antalet ungar och om möjligt ska ungarnas ålder bedömas. Inventeringskriterier En häckning bedöms som Häckning med okänt resultat om unge konstateras i boet före den 1 juni, varefter inget återbesök har gjorts och som Lyckad häckning om levande unge konstateras i boet efter 1 juni eller om flygg unge med minst en vuxen örn observeras i känt revir innan 15 september. En häckning bedöms som Misslyckad häckning om ingen unge, död unge, rötägg eller rötäggsrester konstateras vid ett senare besök vid ett bo där det tidigare konstaterats ruvande fågel, ägg eller unge. Antalet kända revir som uppdateras årligen omfattar även historiska revir och således områden där det idag inte finns kungsörnar. Antalet kontrollerade och besatta revir ger en bättre bild av inventeringsinsatsen och av kungsörnsstammens aktuella status. Rapportering

Dokumentation av inventeringsarbetet sker i den nationella rovdjursdatabasen Rovdjursforum. Utifrån denna rapportering publicerar Viltskadecenter årligen en nationell inventeringsrapport. I rapporten redovisas kungsörnsstammens storlek i

36

Sverige. Utöver det redovisas en sammanställning av antal kända häckningslokaler, antal besatta häckningslokaler, antalet lyckade häckningar och häckningsresultat för landet som helhet och regionalt. Inventeringsresultaten presenteras också på kungsörnssymposiet, som årligen anordnas av Kungsörn Sverige i samverkan med motsvarande organisationer i Norge och Finland. Annan kunskapsinsamling Även ringmärkning av ungar och utfodring av örnar som bedrivs i intresseorganisationernas regi bidrar till att öka vår kunskap om kungsörnen. Ringmärkningsprojektet startades 1994 i syfte att följa kungsörn på individnivå och att öka kunskaperna kring spridningsmönster och flyttningsrörelser samt ålder vid dödsfall med mera. Årligen ringmärks mellan 30 och 150 ungar i Sverige, totalt ungefär 1 300 under perioden 1994–2010. Ungefär 250 av dessa individer har kunnat avläsas levande efter märkningstillfället. Det finns årliga resultatsammanställningar från projektet31. I de fall ringmärkning av kungsörnsungar ska ske i boet kan denna samordnas med provtagningar utifrån behov som pågående undersökningar har. Exempelvis fjäder- och blodprov för miljögiftsanalyser och genetiska studier, morfologiska mått, och bytesrester. Genom vinterutfodring ges möjlighet att följa upp färgringmärkning av både kungs- och havsörn. Detta görs oftast från en koja intill utfodringsplatsen där man observerar örnarna på nära håll. Från kojan följs örnarna under vintern och försök görs för att uppskatta antalet (genom att studera ålder, speciella kännetecken, beteenden och eventuella färgringar). Bristanalys Uppgifter om kungsörnens häckningsplatser är känsliga eftersom samma bo kan nyttjas under många år. Det pågår idag diskussioner om hur och av vem sådan information hanteras, sammanställs och lagras på bästa sätt. Inventering av kungsörn sköts till stora delar av ornitologerna och innebär stora ideella insatser. Det skulle kräva stora resurser om staten skulle sköta inventeringen helt och hållet själv. I samband med fastställandet av åtgärdsprogrammet för kungsörn bildades föreningen Kungsörn Sverige, som samlar de olika regionala örngrupperna. Föreningen har föreslagit att Kungsörn Sverige får ett tydligare uppdrag att utföra inventering av kungsörn och att det tillförs mer resurser för detta. En del länsstyrelser

31

På webbplatsen www.eagle72.se

37

menar att det idag är en oklar ansvarsfördelning när det gäller inventering av kungsörn. Åtgärdsprogrammet ger ideella krafter en viktig roll för inventeringen men kommunikationen mellan kungsörnsgrupperna och länsstyrelserna är ofta bristfällig. Detta medför att länsstyrelserna ofta inte har någon heltäckande bild av kungsörnsförekomsten i länet.

Kompletterande åtgärder Övervakningen av den svenska kungsörnsstammens status fortsätter enligt vad som beskrivits ovan men med följande kompletterande åtgärder:

● Naturvårdsverket ska senast 2014 inleda en översyn och harmonisering av metoder och kriterier för inventering av kungsörn i Sverige och Norge.

Forskningsfinansiering och forskningsuppdrag Vetenskaplig kunskap är en väsentlig förutsättning för en långsiktigt hållbar förvaltning av kungsörn. För att ständigt förbättras och för att anpassa sig till viltstammarnas förändringar har rovdjursförvaltningen behov av såväl ekologisk forskning om de stora rovdjursarterna och deras bytesdjur och roll i ekosystemet, som samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig forskning om själva förvaltningen om samexistensen mellan människa och rovdjur. En viktig uppgift för forskningen är att bidra till utvecklingen och kvalitetssäkringen av övervakningen av kungsörn. På motsvarande sätt är det viktigt att data från övervakningen samlas på ett sådant sätt att det kan användas inom forskningen. Kunskapen och kompetensen inom forskningsprojekten är också en viktig resurs för förvaltningen på både lokal, regional och nationell nivå när det gäller att utreda olika specifika frågeställningar. Forskningsfinansiering Naturvårdsverket fördelar medel från Viltvårdsfonden till viltforskning. Anslaget för 2012 är 18 mkr. Forskningsmedlen ska användas i huvudsaklig överensstämmelse med Forskningsprogrammet ”Forskning för hållbar förvaltning av vilt – ramprogram för perioden 2009-2014 för Naturvårdsverkets medel ur Viltvårdsfonden”. Enligt regeringens beslut ska minst 4,5 mkr användas för forskning kring stora rovdjur. Under 2012 används ca 9 mkr av anslaget för forskning kring varg, björn, lodjur och järv och för forskning kring förvaltningen av desamma. Därutöver har 1,9 mkr fördelats till samhällsvetenskaplig forskning kring förvaltning av de stora rovdjuren. Inga medel har fördelats till forskning kring kungsörn.

38

Sedan rovdjursprojektens uppstart har Naturvårdsverket även gett bidrag till forskning kring björn, järv och lodjur ur anslaget för värdefull natur respektive anslaget för biologisk mångfald. Bidragen är till största delen avsedda för att finansiera forskarnas insatser för att tillgodose mer kortsiktiga utredningsbehov som förvaltningen har. Inga sådana bidrag har gått till utredningar rörande kungsörn. Bland svenska finansiärer som utöver Naturvårdsverket regelbundet eller ibland bidragit till den samlade forskningen kring de stora rovdjuren kan bland annat nämnas Forskningsrådet för miljö och areella näringar (Formas), Världsnaturfonden och Svenska Jägareförbundet. I Norge är viktiga finansiärer Direktoratet for naturforvaltning, Norskt institutt for naturforskning (NINA) och Norges forskningsråd. Vindval är ett forskningsprogram som ska ge kunskap om vindkraftens påverkan på människor, natur och miljö32. Programmet omfattar ett 30-tal forskningsprojekt och fyra syntesprojekt33 och kungsörnen är en av målarterna i forskningen. Resultaten kan användas som underlag för miljökonsekvensbeskrivningar liksom i planerings- och tillståndsprocesser inför vindkraftsetableringar. Vindval är ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket och pågår till 1 juli 2013. I höstbudgeten 2012 föreslår dock regeringen att Vindval tilldelas 10 miljoner kronor per år under en fyraårsperiod från 2013. Regeringen anger att det finns frågor som behöver följas upp när det gäller vindkraftens effekter på natur, miljö och människa, och att det därför är angeläget med en fortsättning på programmet. Samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig forskning kring stora rovdjur bedrivs vid flera lärosäten, bland annat vid SLU i Umeå, Umeå universitet, Luleå tekniska universitet och Göteborgs universitet. Stiftelsen Alvins fond förvaltas gemensamt av Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening. Syftet med fonden är att stödja insatser för främjandet av svenskt fågelskydd. Begreppet fågelskydd kan ses i vid bemärkelse, i så motto att skyddsaspekten kan vara kopplad till en mer allmän naturvårdsnytta. Bidrag kan tilldelas efter ansökan såväl enskilda personer som lokala/regionala föreningar eller landsomfattande projekt, men också forskningsprojekt som utförs av forskarstuderande vid universitet och högskolor. Beslut om eventuell tilldelning av medel fattas av Naturvårdsverket. En handfull projekt gällande kungsörn har under en följd av år beviljats medel. Sammanlagt har 15-30 tkr årligen beviljats för kungsörnsrelaterade projekt.

32

www.naturvardsverket.se/sv/Start/Verksamheter-med-miljopaverkan/Energi/Vindkraft/Vindval/ 33

T.ex. Rydell, m.fl, 2011

39

Bristanalys Representanter för rennäringen har framfört att det borde finnas större möjlighet till skyddsjakt på kungsörn i renarnas kalvningsland. Kungsörnspredation på ren beskrivs som ett generellt problem men att de stora problemen är mer fläckvisa. Det finns dock olika uppfattningar om omfattningen av skador på ren. Omfattningen av kungsörnens predation på ren har inte studerats med modern teknik i Sverige. Ett förslag på studie om kungsörnspredation på ren finns i åtgärdsprogrammet för kungsörn. Ersättningen för kungsörnsförekomst i samebyar är arealbaserad och anses generellt vara för låg. Ersättningssystemet uppfattas som inte ändamålsenligt och det bör ses över. För detta behövs dock aktuell kunskap om kungsörnens predation på ren. Vindkraftsetableringar är omfattande i många län. Många vindkraftparker byggs i örnrevir. Vindkraftsexploatering med sin stora omfattning har anförts som ett större hot än de andra dödsorsakerna som drabbar kungsörn. Vid vissa etableringar av vindkraft initieras uppföljningsprogram för kungsörn. För att sådana uppföljningsprogram ska kunna ge generella svar behöver de utformas på lämpligt sätt och resultaten från de olika programmen behöver sammanfattas, analyseras och utvärderas tillsammans. Det finns ett behov av kunskap om vilka delar av ett revir som kungsörn rör sig. Behovet omfattar bland annat örnens preferens med avseende på topografi och naturtyper samt markanvändning. Inom Vindvalsprojektet har mycket data samlats in med hjälp av sändarmärkta örnar. Dessa data, som också är viktiga för arbetet med vindkraftsetableringar, behöver sammanställas, analyseras och publiceras.

Kompletterande åtgärder Utöver vad som beskrivs ovan men med följande kompletterande åtgärder: ● Naturvårdsverket kommer år 2013 att anordna ett seminarium för att belysa kunskapsläget och förvaltningens behov av forskning kring kungsörn. ● Naturvårdsverket sammanfattar senast 2014 resultaten från de seminarier om förvaltningens kunskapsbehov som arrangeras under 2012 och 2013. Denna sammanfattning är ett av underlagen för Naturvårdsverket när det gäller att bestämma inriktningen på uppdrag till forskningsprojekten under förvaltningsplanens giltighetstid. ● 2014 ska ett nytt ramprogram för forskning för perioden 2015-2019 för Naturvårdsverkets medel ur Viltvårdsfonden (bland annat forskning kring stora

40

rovdjur) fastställas. De nationella förvaltningsplanerna för stora rovdjur är ett väsentligt underlag för att identifiera forskning till stöd för förvaltningens kunskapsbehov.

41

Den svenska kungsörnsstammen Det nationella åtgärdsprogrammet för kungsörn ger en bra överblick över kungsörnsstammen i Sverige. Här sammanfattas en del av det som skrivs i åtgärdsprogrammet. Kungsörnen har sin huvudsakliga svenska utbredning i Norrland där närmare 90 procent av populationen finns. I övriga landet är förekomsten utspridd och gles, med undantag av Skåne och på Gotland. Under 1800-talet och i början av 1900-talet pågick en omfattande förföljelse av kungsörn och arten var nära att utrotas från den svenska faunan. Arten fridlystes 1924 och beståndet har därefter sakta börjat återhämta sig i antal och återetablerade områden. Kungsörn är en långlivad art men har en långsam fortplantning vilket gör den sårbar för ökad dödlighet och särskilt för vuxna individer. Det finns 500 kända par men under ett år påbörjar bara drygt 400 par häckning och endast cirka 40 % av häckningarna är lyckade. Vädersituationen och bytestillgången har stor betydelse för häckningsutfallet, som kan variera stort mellan år. Kungsörn är känslig för störning och behöver tillgång till ostörda områden med lämplig livsmiljö. Kungsörn bygger stora risbon i träd eller på klipphyllor. Boträden är oftast betydligt äldre än den trädålder som skogsbruket vanligen slutavverkar vid. Paren har alternativa boplatser inom sitt revir. Samma bon och revir utnyttjas ofta under lång tid, generation efter generation av örnar, vilket gör att uppgifter om boplatser är särskilt känslig information. Detaljerad information om förekomster måste därför hanteras på ett ansvarsfullt och långsiktigt tryggt sätt för att undvika mänsklig störning och förföljelse. Kungsörn jagar i huvudsak medelstora däggdjur och fåglar, men arten livnär sig också i stor utsträckning på as. Ibland kan kungsörn döda renkalvar och tamdjur som lamm och hundar. Kungsörnspopulationen inventeras numera årligen och förutom beståndsräkning sker kontroller av häckningsresultat och ringmärkning av ungar. Stödutfodring vintertid har skett i syfte att öka överlevnaden och kartlägga individers överlevnad och rörelsemönster. Åtgärder för att skydda kända boplatser från störningar och skogsavverkning har genomförts. Flera olika aktörer har bidragit till att situationen för kungsörn har förbättrats. De omfattande ideella insatserna har haft en stor betydelse för det nuvarande kunskapsläget och de förbättrade numerären.

42

Människan och kungsörnen Det nationella åtgärdsprogrammet för kungsörn ger en bra överblick över socioekonomiska aspekter av kungsörnens förekomst i Sverige. Här sammanfattas en del av det som skrivs i åtgärdsprogrammet. Kungsörnen har genom tiderna varit kontroversiell, vilket främst kan härledas till de skador på tamdjur som arten orsakar. Det finns en polarisering mellan olika intressen, alltifrån intressen som vill ha många kungsörnar till de som anser att det inte ska finnas kungsörn överhuvudtaget i Sverige. Målet med en förvaltningsplan är att människor ska förstå och känna en förutsägbarhet i det samlade arbetet med förvaltning av kungsörnsstammen i Sverige. Detta ger, tillsammans med en legitimitet i kungsörnsförvaltningen, förutsättningar för att fler människor ska kunna acceptera kungsörnen som en naturligt förekommande art bland andra arter i den svenska faunan.

Människors inställning till kungsörn och kungsörnsförekomst Enligt den enkätundersökning som gjordes av Brottsförebyggande rådet i mitten på 2000-talet var kungsörnen den art som var minst konfliktfylld bland de stora rovdjuren i jägarkretsar.34 De negativa konsekvenser som förekomst av kungsörn eventuellt kan orsaka är mer märkbara för dem som lever eller verkar i de områden där det förekommer kungsörn. För dessa människor kan förekomsten av kungsörn innebära att vardagen och livskvaliteten påverkas negativt. Exempel på detta är oro för angrepp på renar eller sorg och känsla av maktlöshet när andra tamdjur dödats För att öka acceptansen för kungsörnen och förbättra förutsättningarna för samexistens mellan kungsörnen och människor är det av avgörande betydelse att medborgare känner förtroende för förvaltningen och för de åtgärder som vidtas. För detta krävs att de människor som påverkas av förekomsten av kungsörn får komma till tals och vara med och utforma förvaltningen inom de ramar som lagstiftningen och politiken medger.

Skador orsakade av kungsörn I Sverige sker årligen ett antal angrepp på tamdjur. Dessa angrepp ger upphov till både primära skador i form av dödade, skadade eller saknade djur och sekundära skador i form av till exempel extraarbete, stressade och oroliga djur och förlorad arbetsinkomst.

34

Brottsförebyggande rådet, 2007.

43

Rennäring

Kungsörn kan orsaka mortalitet hos renkalv under deras första levnadsmånader. Totalt så verkar predation från kungsörn orsaka strax under fem procents dödlighet under sommaren i Norra Finland.35 Studier från Sverige visar på lägre mortalitet orsakad av kungsörn.36 Det ersättningssystem som tillämpas i renskötselområdet efter 1995 kräver ingen redovisning av antalet dödade eller skadade renar, varför nyare statistik saknas. Åren 1993-1995 rapporterades årligen mellan 300 och 900 renar dödade av kungsörn i Sverige. 2011 utbetalades ersättning för kungsörn med 1,075 miljoner kronor till landets 51 samebyar. Ersättningen fördelas mellan samebyarna utifrån samebyarnas areal.37

Skador på andra tamdjur än ren

Kungsörn dödar även får (främst lamm) och i vissa fall även hundar. Antal får och hundar som dödas av kungsörn är dock lågt jämfört med de andra rovdjuren. Angrepp har även skett på dovhjort och avelsgäss. Skador på andra tamdjur än ren registreras fr.o.m. 2002 i den nationella rovdjursdatabasen Rovdjursforum. Under perioden 2003-2011 har årligen mellan 6 och 28 får dödats eller skadats av kungsörn (medeltal 14 får/år) (figur 8). Den statliga ersättningen för dessa har varierat mellan 2 000 och 23 000 kronor (figur 9). Merparten av de dödade fåren har rapporterats från Gotland, men antalet har sjunkit under senare år, troligen till följd av ökad kontrollerad lamning inomhus. Sammanlagt under åren 2003 – 2011 har 17 hundar (främst jakthundar) angripits av kungsörn (figur 8), för vilka den årliga ersättningen varierat mellan 0 och 40 000 kronor (figur 9).38 Samhällets kostnader för kungsörn är små i jämförelse med de andra stora rovdjuren.

35

Norberg m.fl., 2006, Nieminen m.fl., 2011. 36

Tjernberg, 1983; Franzén, 1996. 37

Franzén & Lindström, 2012. 38

Viltskadestatistik för åren 2003 – 2011.

44

Figur 8. Antal angripna tamdjur (exklusive renar) under perioden 2003 – 2011. Källa:

Viltskadestatistik 2003-2011.

Figur 9. Årlig ersättning (kronor) för tamdjur utom ren och hundar under perioden 2003-

2011. Källa: Viltskadestatistik 2003-2011

Begränsningar av markutnyttjande Förutom att kungsörnen kan skada tamdjur kan dess blotta närvaro på en plats skapa begränsningar för markägare och andra aktörer med intressen i området. Detta kan ibland leda till konflikter då skogen ska brukas i närhet till ett bo eller vid projekteringsstadiet av exploateringar som kan komma att hota eller störa kungsörnen och därmed kräver hänsynstaganden och anpassningar. Dessa begränsningar inverkar negativt på näringsutövarna vilket leder till ökade konflikter. Markägare med häckande kungsörn i eller i närhet av sitt skogsinnehav måste vidta hänsyn vid skogsåtgärder såsom avverkning, gallring, röjning, markberedning och anläggande av skogsbilväg.

45

Olika typer av planerade exploateringar kan utgöra en risk för kungsörnar om de byggs och noggrann planering krävs därför innan dessa blir av. Riskerna måste först analyseras och om det behövs måste försiktighetsåtgärder vidtas. Ibland är riskerna för stora och då måste försiktighetsprincipen gälla vilket kan resultera i att exploateringen måste anpassas eller flyttas till en alternativ plats. Detta gäller främst för vindkraften men även andra exploateringstyper kan beröras.

Rovdjursturism På många ställen i världen är rovdjursturism en stor och ekonomiskt lönsam näring. I vissa delar av Sverige har rovdjursturism etablerats. Den verksamheten kan bidra till ökat sysselsättning lokalt genom guidning, uthyrningsstugor och restaurangverksamhet. Enligt en kartläggning39 av rovdjursturism som Naturvårdsverket genomförde 2004 kan verksamheten bidra till att öka acceptansen till rovdjuren hos lokalbefolkningen, men det sägs huvudsakligen bero på den grundläggande attityden till rovdjuren och avståndet till verksamheten samt hur seriös och vederhäftig arrangören uppfattas. Vidare uppges att det på platser där det finns ett stort motstånd mot rovdjuren ofta även finns ett motstånd mot rovdjursturism.

39

Nordmark, 2007

46

Forskning Rovdjur och deras samspel med människan har studerats i ett flertal olika vetenskapliga discipliner, både naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och humanistiska och vid flera lärosäten. För en genomgång av aktuell forskning kring rovdjursförvaltning hänvisas till den nationella förvaltningsplanen för varg.

Forskning på kungsörn Kungsörn och vindkraft Inom forskningsprogrammet Vindval40 pågår projektet Effekter av vindkraftsetablering på kungsörnens biotopval och häckningsframgång vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå. Projektet tar fram kunskap om vilka effekter utbyggnad av vindkraft i Sveriges norra skogsområden har på kungsörnens användning av livsmiljön och landskapet i stort, samt på fåglarnas närvaro och reproduktiva framgång. Effekter av vindkraftsutbyggnad på kungsörnar består av tre huvudsakliga faktorer: kollisionsrisk, störningsrisk och biotopförlust. Studier som undersöker förändringar i biotopanvändning och reproduktiv förmåga hos kungsörn eller andra rovfåglar vid vindkraftetablering är sällsynta, och någon större undersökning på kungsörn inom Skandinaviens boreala miljö har inte gjorts. Projektets målsättning är att ta fram bättre kunskap om hur kungsörnens utnyttjande av livsmiljö och landskap förändras och hur häckningsframgången påverkas av vindkraftsexploatering. Resultaten kan ge vägledning till hur vindkraftsutbyggnad kan genomföras med hänsyn till kungsörnen och utan att hota den biologiska mångfalden. Projektet bedrivs i nära samarbete med Norrlands kungsörnsgrupper. Studier genomförs i örnrevir före och efter vindkraftsexploatering, och jämförs med referensområden som består av kontrollrevir där ingen exploatering sker. GIS-material används till kartläggning av örnrevirens biotopsammansättning före och efter vindkraftsetablering samt i referensområden. Örnarnas biotops- och landskapsutnyttjande studeras med hjälp av satellitövervakning av sändarförsedda örnar. Häckningsframgång hos kungsörnar före och efter vindkraftsetablering och i referensområden görs med hjälp av befintlig data som kungsörnsgrupperna har samlat in. Projektet ska leda till rekommendationer för hur vindkraftsutbyggnad kan genomföras med hänsyn till kungsörnens behov och utan att hota den biologiska mångfalden. Projektet pågick under perioden 2009–2012 och finansierades av

40

www.naturvardsverket.se/sv/Start/Verksamheter-med-miljopaverkan/Energi/Vindkraft/Vindval/

47

Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Statkraft och Vattenfall. Resultaten har hittills inte publicerats. Kungsörn och skogsbruk Vid Sveriges lantbruksuniversitet pågår ett doktorandprojekt41, där bland annat skogsbrukets påverkan på kungsörnen i norra Sveriges skogslandskap undersöks. Projektet bedrivs i samverkan med Kungsörnsgrupperna i Västerbottens och Västernorrlands län, Luleå tekniska universitet. Man utnyttjar befintliga data om kungsörnarna i området, studerar de olika örnparens häckningsframgång och undersöker vilka krav på livsmiljön fåglarna har på både liten (boplats) och stor skala (landskap). Metoderna som används är framför allt analys av flyg- och satellitbilder, GIS, GPS-sändare på örnar och genetiska studier. Data som utnyttjas är bland annat avskjutningsstatistik från småviltsjakten, en lång tidsserie om sorkarnas dynamik i skogslandskapet och data om häckningsframgången hos olika kungsörnspar. Projektet finaniseras sedan 2009 av Centrum för Miljövetenskaplig Forskning i Umeå. Under senare tid har projektet alltmer integrerats med Vindvalsprojektet. Publiceringen av resultat från projektet har hittills varit mycket sparsam42. Kungsörn och trafik

TRIEKOL (TRansportInfrastrukturEKOLogi) är ett forskningsprogram om transportinfrastrukturens inverkan på biologisk mångfald och landskapsekologi. Programmet som initierades 2009, koordineras av Centrum för biologisk mångfald och finansieras av Trafikverket.

Forskningsprogrammets främsta syfte att ta fram metoder som kan hjälpa transportsektorn att bidra till att biologisk mångfald upprätthålls på landskapsnivå. Fokus är på att ta fram praktiska planeringsverktyg som bygger på bästa existerande kunskap. På de områden där det finns avgörande kunskapsbrister omfattar programmet också projekt av mer grundläggande karaktär. Verktygen utgörs dels av geografiskt explicita modeller (GIS), dels av strategier och riktlinjer för åtgärder i samband med anläggning och drift. Arbetet inom programmet liksom resultaten ska så långt som är lämpligt kopplas praktiskt till transportverkens pågående verksamhet och kunna användas vid planering av nya väg- eller järnvägsprojekt, bristanalyser av befintlig infrastruktur, åtgärdsplanering och drift/underhåll. Information om TRIEKOL och dess forskningsresultat finns tillgängliga på programmets hemsida. 43

41

Moss, 2011 42

T.ex. Bergström, m.fl, 2011. 43

www.triekol.se (2012-10-22)

48

Källförteckning Bergström, m.fl, 2011. Brottsförebyggande rådet, 2007. Illegal jakt på stora rovdjur. Rapport 2007:22. Ekenstedt, J. & Schneider, M. (red.) 2008. The Golden Eagle (Aquila chrysaetos)

in the North Calotte Area 1990-2007. – Nordkalottrådets publikationsserie, rapport nr. 55, Nordkalottrådet

Franzén, R. 1996. Kungsörnen som predator på ren. Kungsörnen 1996: 2–11. Franzén, R. & Lindström, B.O. 2012. Kungsörn- illegal jakt, förföljelse och

annan dödlighet. Rapport Värdsnaturfonden WWF. Hjernquist, M. 2011. Åtgärdsprogram för kungsörn 2011–2015. Naturvårdsverket

rapport 6430, maj 2011. Moss, E. 2011. Golden eagle (Aquila chrysaetos) ecology and forestry. -

Introductory Research Essay No. 10, Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, Umeå.

Nieminen M., Norberg, H. & Maijala V. 2011. Mortality and survival of semi-

domesticated reindeer (Rangifer tarandus tarandus L.) calves in northern Finland. Rangifer, 31 (1): 71 - 84

Norberg H., Kojola I., Aikio P. & Nylund M. 2006. Predation by golden eagle

Aquila chrysaetos on semi-domesticated reindeer Rangifer tarandus calves in northeastern Finnish Lapland. Wildlife Biology 12, 393–402.

Nordmark, M. 2007. Rovdjursturism – Turism kring de fyra stora rovdjuren med

fokus på björn. Stockholm. Naturvårdsverket. Rapport 5688. ISBN 620-5688-3. Sametinget 2012. Utformning av ett förvaltningsverktyg för förekomst av stora

rovdjur baserat på en toleransnivå för rennäringen. Rapport JO2010/2752 Tjernberg, M. 1983a. Breeding ecology of the Golden Eagle Aquila chrysaetos

(L.) in Sweden. Uppsala. Tjernberg, M. 1983b. Habitat and nest site features of golden eagle Aquila

chrysaetos (L.), in Sweden. Sweden Wildlife Research, 12(5): 131–163. Watson, J. & Whitfield, P. 2002. A conservation framework for the Golden Eagle

(Aquila chrysaetos) in Scotland. J Raptor Res 36(1): 41–49.

49

Bilaga 1 Sammanställning över styrande och vägledande dokument för kungsörnsförvaltningen Den nationella rovdjurspolitiken

SAMMANHÅLLEN ROVDJURSPOLITIK

Prop 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik

2000/01:MJU9 Sammanhållen rovdjurspolitik (Miljö- och jordbruksutskottets betänkande)

rskr. 2000/01:174 (riksdagsskrivelse)

SOU 1999:146 Sammanhållen rovdjurspolitik. Slutbetänkande av Rovdjursutredningen.

EN NY ROVDJURSFÖRVALTNING

Prop 2008/09:210 En ny rovdjursförvaltning.

2009/10:MJU8 En ny rovdjursförvaltning (Miljö- och jordbruksutskottets betänkande)

rskr. 2009/10:7 (riksdagsskrivelse)

SOU 2007:89 Rovdjuren och deras förvaltning. Betänkande av Utredningen om de stora rovdjuren.

Direktiv och konventioner Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar, senast ändrat genom rådets direktiv 2009/147/EG

Art- och habitatdirektivet: rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, senast ändrat genom rådets direktiv 2006/105/EG

CITES-konventionen: konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (SÖ 1974:41)

Konventionen om biologisk mångfald. Rio de Janeiro den 5 juni 1992 (SÖ 1993:77)

Bernkonventionen: Konvention om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö. Bern den 19 september 1979 (SÖ 1983:30)

50

Lagar

Miljöbalken (1998:808)

Jaktlagen (1987:259)

Förordningar

Artskyddsförordningen (SFS 2007:845)

Jaktförordningen (SFS 1987:905)

Förordning (SFS 2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn

Förordning (SFS 2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer

Viltskadeförordningen (SFS 2001:724)

Föreskrifter Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2008:30 J 15) om handel och andra åtgärder med exemplar av vilt levande djur- och växtarter som behöver skydd

Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd (NFS 2009:10)

Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2008:16) om bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 §§ viltskadeförordningen (2001:724)

Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2002:18) om jakt och statens vilt

Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2007:10) om inventering av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2010:1) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn

Sametingets föreskrifter (STFS 2007:9) om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar

Nationell vägledning Naturvårdsverket (2011).Vägledning för prioritering av förebyggande åtgärder vid rovdjursangrepp i särskilt tamdjurstäta områden. Redovisning av regeringsuppdrag i regleringsbrev.

Viltskadecenter (2012).Rekommenderade priser på får, lamm och nötkreatur som dödats och skadats av stora rovdjur samt ersättningar för merarbete i samband med skador.

EU-vägledning

EU-kommissionen (2008). Guide to sustainable hunting under the Birds directive.

51

Bilaga 2 Övriga underlag Årliga underlagsrapporter

INVENTERINGSRAPPORTER:

Inventering av stora rovdjur. Viltskadecenter SLU. http://www.viltskadecenter.se/index.php?option=com_content&task=view&id=110&Itemid=881#publikationerinventeringrovdjur Viltskadestatistik: Viltskadestatistik. Viltskadecenter SLU. http://www.viltskadecenter.se/index.php?option=com_content&task=view&id=110&Itemid=881#publikationerviltskadestatistik

nationell förvaltningsplan för kungsörn 2012 – 2017 … · 2018-03-07 · 4 förord för...

Documents