Några beslut vid 1902 Ars riksdag.

. Post- och telegrafistpersoiisileii.

I en serie artiklar har i Dngny redogjorts för den kvicliga ' post- och telegrafpersonalens sf ällning inom sina respektive verk och de nya förslag till ändring härutsinnan, som sknlle föreläggas riks- dagen. I dessa dagar ha beslut i föreliggande. frågor fattats, och det ar med oblandad tillfredsställelse och gliidje vi kunna konstatera, att dessa beslut gått i en långt lrvinnovänligare riktning, än man ens vå.gat hoppas.

Tyngdpunkten i förslaget gällde, som bekant, frigan huru- vida med uteslutande af det kvinliga elementet vissa telegrafstations- platser skulle tillsattas med manliga stationsmästare. Not det kun%l. förslaget, som tillstyrktes af statsutskottet, hade visserligen anmälts en del reservationer, men afven om man visste, att meningarna inom såväl iitskottet som den kungl. post- och telegraaflcomit6n vor0 delade, var utgången inom riksdagen 'icke desto miodre i hög gPad oviss. Med desto större glädje har man därför halsat det sliitliga afgörandet, som utföll såliliinda, att genom voteringar i bKda kami.arna, de ifraga-

.

varande stiitionsföreståndareplatserna bevarats för kvjnliga inne- hafvare.

Voteringarna föregingos af en langvarig debatt, hvarvid natur- ligtvis åsikter för och emot förslaget gjorde sig ga.llande. Men i sin helhet kan diskussionen i kamrarna betralxtas som en så vacker kompetensförlrlaring för de kvinliga telegrafisterna, som dessa giirnn 1runnat.önska sig. Afven de ifrigaste anhängarna af den nya reformen hade ej ett ord att andraga mot den kvinliga telegrafistkårens mönster- gilla sätt att s G t a sin tjänst, och de talare, i såväl första som

m

andra kammaren, hvilkn gjort sig till kvinnornas förespråkare, gåfvo direkta erkännanden åt deras duglighet, plikttrohet och nit.

Den omständigheten att ett tjugotal män af betjäntklass genoin förslagets slopande blifvit utestängdt från , de tilltänkta platserna, diimpar visserligen i någon mån tillfredsställelsen öfv& k1 muomas '

seger, då ingenting kan vara mer berattigadt, än att iifven den obil- dade arbetaren inom ett verk beredes befordringsmöjligheter. Men hiir synes det oss, att förslagsstallarne utgatt från en principiellt orik- tig synpiinkt. ,Mali hal. niimligeu varit så måu om att åt arbetareii

tillförsakra befordran, att mnn t. o. ni. ej dragit sig för de ganska Sryga kostnader, som hans utbildning skulle åsamka staten, under det man för den kvinliga telegrafisten, som sjalf måst bestrida sin utbildning och hvars plats nu skulle intagas af den till stations- mustare upphöjda arbetaren, icke berectt motsvarande möjlighet till att avancera högre plrit-ser.

Frigan har således ggllt en ratts- och principsak ej mindre au ett euistensspörsm&l för några fil i stutens tjiinst anställda kvinnor, och mau måste darför vara landets representanter tncksamma för det utslag, som af dem nu blifvit fiilldt.

Den kvinnovänliga vind, som har ofvan iiberopas, h w dock icke förmått föra alla de för riksdagen framlagda friigor, däri telegra- fisternas intressen spelat in, till ett lika tillfredsställande afgörande. Så ha kamrarna stannat vid olika beslut beträffande de exlra ordi- nnrie telegrafistema, d. v. s. angående tillsattande af 55 nya. ordinarie platser, utöfver de af korniten föreslagna 70. I Första kammaren, dar &sikten synes varit den, att de 20 platser, som genom stations- m&stareförslagets fall s& att saga raddats åt de kvinliga telegra- fisterna, borde anses som en fullgod ersättning för deras nit i tjiin- sten, afslogs statsmtskottets hemstiillan bet,riiffande de nya ordinarie platserna. Andra kammaren daremot biföll förslaget. Först den förestaende gemensamma voteringen kommer allts5 att afgöra de extra telefonisternas öde.

Frågan om lo1~nZtetefo~~isterrzn liar däremot blifvit afgjord, i det kamrarna bifallit statsutskottets hemställan om afsättande af ett be- lopp af 21,000 kr. till anslaget för stationspersonalens ai'fvoden, hvarigenom beredts nagon höjning i bemälde tjiinatekars Iöneför- hållanden. - I sin helhet kvarstå dock lokaltelefonisterna i samma stallning som tillförene, och deras framtidsutsikter kunna ej i . någon afsevärd grad sagas ha ljiisnat.

Utom i här anförda fall har riksdagen, i hvad som ang2i.r den kvinliga post- och telegrafkaren. anslutit sig till de af den kungl. komitkn framstillda förslagen.

* * * Den gifta kvinnans valbarhet i fti t tig\~årdss%yrelser.

Ett par af lwinnorörelsens riktigaste principfriigor hafva i dessa dagar kommit ett steg närmare sin lösning. Vi mena har- med riksdagens nyligen fattade beslut att hemstalla till kungl. maj:t om utarbetande och framlaggande ;if ett lagiindringsförslag, som

till försälmir iif ven .qifl kvinna v u i b a r ~ i e i blom JattigvBrasstyrelse,.. Principen. .om behörigheten af Irvinnans dela1;tighet i det offentliga fattigvårbsarbetet afvensoin den, att gift kvinna tillerkinnes .en myndig persons medborgarriittigheter, mötas i detta beslut. 15,lalet kan val annu ej anses vunnet, db ärendet först har att passera ge-

- nom. herrar lagkarlars sinSiltdege1, men den strömning, soiu under debatten i riksdagen gjorde sig giillande föl* dessn principer, innebir i och för sig ett framsteg, At Iivilket alla hvinnosaksviinner p& goda grunder kunna gliidja sig.

Har åberopade fraga har, som i ett föreggende biifte ined- delat$, förelagts riksdagen i eu af hrr Lindhagen och von Friesen in- lämnad iilotion: r om förtydligande af fattigvirclsförordningen, att &£ven gifta kvinnor må vara. valbara i. fattigviirdsstyrelsex. Motio- niirerna Bberopn det oklara innehåll rörande gift kvinnas rattsliga stiillning, som i:allmänhet vidlåder den svenska lagstiftningen, och liurusom den år 1889 genomförda iindringen i fattigvårdsförordningen, hvarigenoin afven Dkvinnor~ förklarades valbara till ledamöter i stad och sddsn styrelse p5 landet, soin ej utgöres af kominunal- namd, var otydlig ~Atillvidn, att författningen ej angaf, att diirvjd undantag slsnlle vara gjordt för gifta kvinnor. Det hade visserligen sturidbin inträffat, att gift kvinna invalts i fattigvårdsstyrelse, men s i Iiinge den gsmla bcstHmmelsen om att mannen Br hustruns riitt.e målsman står kvar i lagen, saknar linstrun juridislrt sedt behörighet att belrladn uppdrag, som förrits2itta myndighet, i följd hvaraf mo- tioniirerna hemstalla om en sådan andring af hiir berörda $ i förord- ningen augfiende fattigvarden, att diiraf tydligen framgår, att till ledunof ii?* wen'gyt kvi1z71a valbnr.

Logntskottet hade funnit sig föranlatet att afstyrlza motionen. Ledamotskap i fattigvdrdsstyrelse vore, enligt dttsamrnas fCrmeiiande, »ett +erksainhetsfiilt, som i allirifinhet .icke Iiimpar sig för den gifta kvinnan och den henne i öfrigt tillerkhda riittsst&llning>>, lilra litet som henues »inviiljande i fatti&årdsstyrelse vore af något större och alltniinnare behof p&alladt». I fall, då Izvinlig medverkan kan vara ei.forderlig, ansig utskottet, att »den redan nu inedgifna riitteil att till sådant uppdrag utse ogift lrvinila åtmiustone i regel vore till- fyllest~.

Har oberopode uppfathing delades emellertid p5 IAngt nar ej af alla lagutslsottets ledamöter. I den reservation, soni anniiilts af herr Lindhagen, Eörenade sig ej mindre fin fem af iitsltottets öfriga medleinniar. De argument fijr den föreslagna laglndringcn, som

reservationen på ett sardeles viiltaligt sait fi.amh&lit, och, r i viga viil pkstå, det .liberalare åskadningssiitt betriiffande kvinnans plats i sanihallet, som alltmer trangt in i det allmaiina medvekmdet och finner anhingare inom alla politiska partier, blefro ocksa afgörande vid riksdagens besliit. Reservationen afgick, som nkmdt, med seger och antogs i Första kammaren med 82 röster mot 22, i Aridra kammaren ut an votering.

Vi Bterlzomma, då rilrsdagsprotokollet blifvit tillgiingligt, till denna i socialt afseende liksom ur l~vinnosalzssynpiinlrt riktiga fråga.

8: % fi

Barnens vard vid 5IitciislcapsskiIiia(n.

Med anledning n£ en skrifvelae frHn Fredrika-Breiner-Förbundet hade; som bekant, hr U. F. Nyströiii vii& motion om iiudring i 15 kap. 2 8 i gifterm&lsbalken rörande iiktenskapssltilnad. Motio- nen gick ut på, att den nuvarande bestiirnmelseii, att pmannen ar niirmsres att vårda boet och barnen i de fall, då båda makarna äro lika vållaude till eltilsmassan,~ måtte andras till: satt. domaren äger at.t skilja dem emellan efter ty som skiiligt pröfvasn.

Den föreslagna paragrafandringen var således rifsedd att tillför- salira äfren modern ratt öfver barnen rid tiktenskapets lagliga upplös- ning och atk borttaga den slwiande orattvisa, som ligger däri, att., äfven niiï modern ej befunnits ha förrerkat denna ri-itt, densamma likval kan blifva henne förviigrad.

Lagutskottet hade med stöd af en del juridiska skii1 afstyrkt motionen, och till ett lilmande beslut har Första kammaren kommit med förbiseende af hrr Zetterstranda, Lindhagens och Gussings reser- vation, hvari hiifdats den z allmiint mänskliga riitt~grundsats», som uti motionen fbtt ett uttryck. I Andra kammaren diirernot bifölls '

motionen; men i följd af utgången i Första kammaren har frågan för denna gAng fallit.

Naturligtvis måste den juridiskt oskolade i viss man böja sig för de formella svårigheter, som stii i viigen för en snabb och till. fredsstiillande lösning af en lagfråga; men då, såsom fallet ar med den öfverklagade principen, det galler upphafvande af en allmiint er- kand orättvisa, ja, då densamma innebar en kränkning af hustriins och moderns dyrbaraste plikter och rättigheter, miste ma.n fö r rha sig öfver, att för formella spetsfundigheters skull hrr lagkunnige genera- tioner igenom kunna finna sig i, att lagens bokstaf erhåller en mot riittskiinsla och sann humanitet stridande tolkning.

Nutida schweiziska författare.

:Ihi; hiinder ,ofta, a t t litter5.ra fösstA.sigp~bre förneka, a t t clet finnes en s c h w e i z i s l< litteratlir, anlim Ln v&ra visor, ber5,ttfelser och lust- spel, diktade, p& l a d i n, g a t o i s och alemamiiskt %ygclem&l. Ofver liuf~iiil taget, Iieter det, bör författarskapet ii11:angci:as eftaer sprlCkek ; t y sprAket ar virket, riliimilet i lit:terabilren, nodl det gör ungefar det- samma, II\W arbetaren fOmt sett dagens ljus. Efter clen teorin lmrcle sMedes en schweizisk förrfattares alster ej liiilgre kallas scl~n7eizisl~t,, utan antingen tyska eller f~x~nskrz eller italienska,.

Ilett:ip bestrides i111 energiskt af dem, 'iivilka hylla grn.nclsatsen, icitt f oste~:lailc?e t karl göra a~lspr&l< p% iiga~~clerat ten. t311 clen andliga ki.iltii- ren likav5;i som till clen materiella, a t t nati~onalitefi'en spelar en vikti- gare r.011 i i i i spraket i betraktande af, a t t föIrfat'h,reiz tar intryck p f ,

bmnclom smi nichen .ocli förliAllandena i den omgi fni ng, diix l ~ a n ULIPP-

vikt. Di~:emlot maste viil medgifvcw, a t t den litteram arbetsinclelningen

e ikr stlom kiiltiirspr~Ak också har sisa f örmhliga sidor f ör f örfat- tame. Det lilla Sd~weiz' tr&nga ram gör det till en nö.cIt~mlgen sak f ör skriftsta.llareii a t t söka vinna erkiimalide af och afsattning. för sina arhten i det grannland, cl%r spr&ke t bildar slL&ktskapsbanclet. VA, friiidade s~chwe'izerskalder G. I< e l l e r loch C . F. . M e y e r, 11&d.a fr%n %iiridch, f ~ i m o ml~iingare och fö,rl&ggare i Tyskland, iunan erkiinna.nclet vaknat i fosterla.iidet. I s jiiif va verket. 1itgi.f vas en skor de l af vkra författares böcker i iitlanclet.

F6.r a t t nu tala om moderna suliweiziska, författare vill jag först presentera en, saom med l i l a stor elegans ~oclch. 15tthet i bunden som i d~~nd!e i i form uttrycker sig p& tyska och franska,, mar farilil- jeii är tysk-schweizisk loch skolund.ervisningen varit fransk.

J J lo ii r n a l d e (3.e n e v e ocli strödda, hiix #och Ilvar i tyska t.idskrifter förekomma I s a b e l l a K a'i s e r s dikter -och ' berattel- ser, alltid utmiixlcta föi. ett blomstesrikt spi'* och ,l-iögburen ixa- gisk stämning. I helmes d,il<tnings örtagcPrcl, full af rosor och gröna blad, frodas därerno t llumorn gamslti siiJlan.

Slorgliga lm Isabella Kaisers lefnaclsöden varit, om hon an $ostrats i e t t burget hem ocli således aldrig f&tt kiinnas vid n&gra ekonoii:iisk:t bekymmer. B&de heniies. s&a;ldskap och lieniles bild liksom lits trala f örniiiiin sdrgbundenhet.

G-hg p& g&ng inloin n&gra f$ &r lieinsökte clöclen h.eniies niir-

maste lonigifning uizder g r i l ~ ~ l d e oinst&lzcligiie ter, och s i f8rt rogeii 1~i l .d~ 11cm blifvit iued den b l e k giisten, a t t 11:on, cl& eDt 11röet;licl.ande i]?l)~k sig 1110s Iiernie, var reclo a t t ' i sin tur följa honom samma vcig, SOM f i ~ ~ O C ~ L s.~rslioil gatt. Men clö~cleii stmiia.cle blott en stiincl 115 tröskeln nodi gick &ter lit geizom clijrren, iueclan s&nggiicl.iiinsu? in.triid.clc genom cleii anclra och lcvarbleE, seclan hiilsan efter vistelsen i ckiz aoliga söcleni %t~ei:k~ommi t. 8:rbetsgliicl jeu blef iiii et t ny t t band, soni k1iij.t förf. vid lifvet.

»Jag g%r mot dijden Iivart jag g&r» - t~~ckesi mig vara clen iinder- förstAdd:~ reEriingen i allt livad Isabella Kaiser skrifver, till tecken pi%, l~eriues tanke fortfa1:ancle kr s taclcl p% liyrk~g&~dsfiird.. Svart-

* . ldiidd %r d c ~ liliv%l e j, iitaii snarare ikl.&cld poesiens 11.vitskimrancle. lilassiskn, cl~i;.peri,er. Upprepczdle galilger liar Iion p% senaste ticleii viin- nit. f örs ta priset i tyska tidskrif ters prist%flan mecl n&gon I.iijgst%i~cl, i-izclankolisk novellett - en g&nk blaid tusen medtikflare. Dar- f ö r spkr ~oulcsb mhlgeii blai1cl cleii 1:i.san.cle allmiinhe ten, a t t Ii on nog 1iiiiiic.r i ~ p p till Pa,ri~a.sseiis liiijd, om Iion I~CiZler i, .s&soin hon 1)Ur j:~t.

1 h uilian s.cli.weizis1; skaldiii~ia, s40m. LZf tyskai.*a Iiommer a t t kallas t y s k, ar f ra H ii 1z.z i k e r-'l' 11 u in m e n, hvilkens *diktsam- ling »Z e i t l i c Ii c s ii 11.~1 E w i g e s» utkom vid sekelskiftet. En mogen, l&xnacl a,i1c1e 8kr.spoglas i dessa skaldestycken, en kvinna, som öfvei:viilinit lidelsen inom sig s jd f OGIL and& behhllit sjal ocli lijii.rt;.~ irislca. .ocli iiïigclorilliga, \U,li~lt~ POE clef; spriicllancle li.t've1; i cless iu~ierliga fö,reuiug med ~iatii.rcns c1ol.cl.a stl~mnilngsma.kt.

Xn a%' v&ra f r i i i s ta ki-iker likiiar Ivcanes slraldeg%fva vid Davids lixtpa. Hoii liar jii iLSven till tyska vers öfverflyttat: flere af Davids ps::i.llucr. Men religiösa iiiro l le:] iles di k t er mdas t s&tillvida, a t t de iitg;t,t fran seii i Lifvets strider pröfvCd sjcd, slom tror på den frid, som öfvcrgkr iillt förstiiiicl, iitaii a t t kliiiga sig fast vicl be- gr~11sac~e fiyrkliga dogmer. Och dc11 frid Ilon v i~mi t , den intensiva gl5djc Ivon finner i natiirens under, vill hoa meddela och gör clet kfven i siiia liffiilla,, vTickai~cle, tsösterika shge r .

*

MAiig;.~ talangfulla iiiiticla f ö r f i ~ t k ~ e iiger v&r lilla, repiiblili, iucn f5 %ro de, som lyckat.s bryta sin ban& fram nr det t y s h , dar do gömma slcaldegafvan för nomgifningen, som vore clen iz%got a t t blygas öf ver. Bondf ördomleii anser ju versm.akareuis yrke som dag- clr if veri, skïif tstiUa1:en slo111 en oCli~ga, så l b g e fabrikatet c j kan onisLtt:is i mynt, sLU liinge icke fabrikatimonen ctf litteratmalster pCigår niccl samma ih iir&igl:i,et och regelbiin.denlze t eom tr&kiiing ocli vecl- liiiggiiiiig. P& sin liö.jd medgifves, a t t en ~ k o l l & ~ a r e eller prost med

fast anstiihing loch go'cl lön kan tillika sig lyxen a t t p& lediga stnncl~i: dikta- .verser och skrifvi roinaner. Som födlirok skulle va.1 1m-a en vettvilling viii1 ja förfat tarskap s!om yrke. Redan tidnings- skrifveri anses slom et t dåligt sådant, livad den ek.onomiska vinsten betrikf far.

En af dem, som segerrikt öbverviiinlit sbriden, och som, 1 2 ~ 1 solar sig i dm litteram ryktbaxlietens framgZhg, iiir J. C. H e e r, fö,i,. iiiii.vm:and.e oeii af den biinda ticlskrif ten G a r t e ii l a u b e s redc?.Ii- törer. Ssclaii I1a11 i m h g a ås varit fiolkskollarare och som med- :ia:l~eLr:we sE en Ziiyich-tidning {dragit sig uppmiixksc~ml~et ftir sina stiii.iiu.ningsfu1l.a redogövelser för vara natiomlfester, i hvilka f,olkets 1~~1ssla.g f ö tnirnmas biit tr,e iiii i l-ivardagslif vet, steg han me$ sina minaner 111: a lp~%~&ens aflägsnss te vr&r med ett jattes teg upp på sin r&tt,z plats. »A 11 II e i l i g e n W a s s e r n» ocli »D e r R 6 n i g c1 e r B e.r n. 1 n m gjorde s bort iippseende i T yskkund och bidraga med sakerhet i hög grad a t t 1,ocka tiiriststisömmen, &tminstone den tyskt~~lande, till &e fjiillbygder, lnvilkas natur och trollk~ets af säg- ner, lrringsväfv51;~1clie de älskmd,e parens skepnader, lian så mastesligt sIiilc7ra.t. Hans 1.1 jältar och h jiiiltinnor iiiro allt a m t an hvardags- iua;iiniskor. Heers ideal Uf mandom och iidel kvinlighet inne- Lax l i ögs%.iet, saasare i romantikens tidsMd.er $11 i nuLida realism. Sitt 1i:emlands iiat tir i dess nia jes tat loch siil nations s jälslif känner l~a.11 soin få ,och v.et a t t Geclrna deras drag; J. C, Heer uppgifver sjiii, att; lians mormor, en bondkvinna maed beg&fning, under de spacla goss&reii viiickt lians ]:i& cliirföx genoin sin outtömliga skatt af ffolksagor, ordstid 0 ~ 1 1 visor a f profcaat och religiöst innehM1.

Knappast mer ' in e t t &s liar lidit, sedan en gripande skalde- bans lyk tnts, d& genevareii L lo,ii i s D ii c II o s a l i vAsas ingick till grafv9en.s hvila. Friiilzlingen, som r&kar f& tag i en af d,e sm& dikt- samlingarn&: L e l i v r e d e Tl i i i lé , 'La F . o r 6 t e n u l i a n t é e och R a m e a u #d' lo r, har nog ej en sining om da1 pi~~sionshistoria, som f ör.eligger i Skalclens lefnad.

I hGgre bemiixlcels~e kunde man med större skäl kalla D u c 11 o - s a l s f örfattarskap en h jatesaga, en loafbruten strid mellan en stark s j51 ' 'och @n vingbruben lwopp. Formsköna, melodiska, fulla af Biinsboglöd i delas brinnande skönlxtsdyrkan äro hans symboliska dikter. Son-i teater- och koiisertrecensent för J o u r n a l d o C+ e- in 6 v e var han tra;t"fande och sJ&lfstädig i sitt omdöme, i sitt en- skilda upptriidande sympatisk, enkel ' och rättfram, modig i mot- gkngoii likwoni i idéernas strid, utan at t vidare bry sig om de k n ~ f f a r

. .

Ilan kunde ådrags sig iinder dusten med i n ~ k m ~ . n för zinclra, smak- riktningar.

TJ tan eget förvA.llande pA.1ades ha.n ett lidande, som under 23 %r fii.ngslade honom vid plhgans lager. Därtill kom fattigdom och nödvändiglleten f ör ynglingen at t f ört ja.na sitt iippehiille. Lemmar- nas förlamning satte yrkesarbetet iitoni all fraga, och till intelligens- . arbe te som tidningsman saknade han underbyggnad och mliste f örs t genom sjalfstiidier siikn fylla bristerna. Ilet gjorde Iian oförtrutet, nöjd a t t under sjdens anstriingningar tidtals glömma stoftliydclans skröpligl~etier.

Men det londa förviirrades med Aren. Omsider kiiude lian ej Iangre fClr;i, pennan, utan mAste diktera. 1% sin liöjct förmadcle Iiau lamm sin namntech~ing. Äfven talet hlef allt möiiosamrnare och otydliga.re, tills de närmaste till och med Iiade svb.rt a t t fatta meningen af hank framstammade 'orcl.

Som skald kunde han ha dragit sig tillbaka och framlefvat en folkskygg tillvaro bland böckerna., ösande ur si tt känslolifs och sin gI.~daiicle fantasis kiillor, men som tidningsman kallacles han ut i samhällets andliga str6rnfara. Konstkritikern, recensenten D u- c h o s a l visade sig därför i sin rullstol p& miisécr, s& snart en tafvelut~stallning pagicli; noga granskande dukarna, p& bibliotek, i teatersalonger vid sena kvällstimniar, i litterära samkviim bland kolleger, konstnärer, studenter, idel öga och öra., lifligt deltagande i allt.

Krymplingen kunde vid sådana tillfallen vara lika glad bland de glada som trots n k o n frisk mä.nniska, och sihande va.r det för h m stolta natur a t t guras till föremal för medlidsamma blickar eller tak-tlöst bekalgande af det faktum, att. lian m r ett af naturens stgfbarn.

Bland besökande, som hyllade skalden, trifdes han bast i säll- skap med finkänsliga, behagliga fruntimmer, hvilka förstodo km- sten at t dölja sin medömkan bakom sin beundran för hans andliga öf verlagsenhet.

Med själsstyrka och förunderlig viljekraft höll Iran sig uppe till det sista, .om ock tr6ttheten yppas wagon g h g till en förtrogeii vän och längtan efter uppltisning som en lockande utsikt för den lidande.

Näm sekelskiftet skref han till en van: ))Det blir @ l l t j h t tyngre a t t dragas med lifvet, och allt större

viljekraft krafves att uthärda därmed. En annan människa, och dar- till en af de starkaste, skulle fur liinge sedan ha erkant sig som öfvervu~en, men det gör iske jag. S% vidt det står i ens ma.kt a t t ldva sådant, knnar jag hhlla ut i det liingsta. Det ligger en obe-

skriflig niiltidng i km~peii~ med nati~rmakten. Den har brutit mig, beröfvat mig allt, som gör lifvot önsk.~%dt. Men förtviflacl &r jag ingalunda f 61: det, locli clen liar sna.rare f örkofrat min s j a s hiilsa.))

Ja, fast in han berÖiEvats allt, som gör lifvet önskviirclt,'ii.lskade lian ljfvet, dy~kade allt skönt. IGaleke'n, siidan den tedde sig för lians fantasi, iir e t t &mm, %t hvilket han agnar sina mest viillju- claiide verser. IGirlekezi, f r h i den slutna knoppens till cleh fullt iitslagim iiosens - och om kiirlekcn, d& rosoi.~ms blad skiugrats för s tw?nilen, skrifver 11aa kanske vackrast. Som man kan viilita sig clet af ej-.L fransk skakl, en n.iitidssynibolist till' p å k'öpet, iiro lians dikter ~ & p ~ e l i g e n liimplig lektyr f ör f1ickrsIk'olors öfvers t a klasser, liiiru ren 1Jorineii &i1 må vara. -

R.eslöiaile 5x0 t anlcebilcleima, och s t iidi um kriif ves a t t f 4, dem fimu klaxa., nligefii~ som det föiï:h&iler sig med R ri' o w n i n g s poesi. - Xatwen skil,&ar Ducbosal ej heller med fobografisk noggrann-

het, utan i mystisk bselysning, s&cla,ri han b& den i. minnet. Hans

, naturstiimiiingar p h i n n a lom det sc.l-iweizis ka berglandskapet en mu-

' len dag, dS bergtopparna l e k kurragömina,. Uppenbaxar sig då J u ii g f r a u s silfverskepnad eller M lo n t b l a n c s lijiissa e t t ögon- blick blott., så verlrm synen ÖifvervZldigaide som något öfvernatur- ligt. Krymplingen hade siom staclsbarn sällan styrt hosan ut på landet, utan sökte utomhus helst estethka njutningar och stod '

s%l-iiiida i rak motsats till en annan genevare, J e a n- J a c q u e s .R lo ii s s ,e a, ii, f&- hvilkeii tikta. s tröf tBg i naturen vor0 ett oafvis- ligt belilof, Iivarifrån Ilan h i h t s d e siii inspiration som f tirfattare.

*

Till sist m& !nI&rnnas en schweizare, som a r oafbmtet sysselsatt med öS~~ers5ttnin.gsa~rbete för tidningsföljetlonger, och debh från s k a n- d i n a v i a k a spr&lc. B r. v. IC a n e l, bosatt i en liten bergsby i Oberlancl, iir i2-f.ven fiiiigslsd inomhus ai kroppsligt lidande och k m s%lecks 0eiidas.t genom b6cker till~iigna sig nordbornas spr%k. Med ospa~:d niöda ouli under sobeskrifliga svai.ig1ieter lyckades lian att g& i land med fö,retaget, miktigt dragen af sympati för nordens lit t;erstur, hvilkeii lian ö~fverflyttar på flytande tyska.

Udcile Golil. .

Bob. Sh, snart de sista t,onerna af den ryska nati~onalsången förklin-

gat, liirnnade vi Marinskyteatern, da.? lin@ »hdmil la» gifvits som festförest5llning p&. Ii. m: t ii,nkek&jsarj~am.s höga namnsdag. Ute

var det bitande kallt, e h r u det redan m r i slutet af ;rpi.il, orh klara s t jiirnor tindrade p& den lugna riattliimmelu.

»Låt ,oss hellre g& ä n %kan, sade jag till mitt v&.rdfolk, Gfverste R:s, i samm::, ögonblick som öfversten stod i begrepp a t t nnhiWa en af de m h g a iswostschikar, hvilka svgrmade omkring oss. Dels frös jag, dels frestade en promenad till fots genom det nattliga S:t Petersburg, och den st.åtlige lifversteri tycktes mig ett 1Ampligt sky(lt1 f$ oss tv& damer. Likt alla främlingar, livilka första gangen gastade den ryska. metropolen,' var jag naturligtvis uppfylld af allehanda. hemska förestiihingar om det vndliga i a t t nattetid rika sig iitc p% de mystiska gatorna, c1ä.r faror och Sventyr lura vid livarje steg, och jag ville med egna ögon öfvertyga mig om liiiriiviila det v?rkligen var SA lugnt och ok l i g t , som öfversten leende försiikradc mig.

,Men det såg ut, som om h a skiille f& rakt. S:t Pet,ersburg vid denna tid p% dygnet, det kunde vara strax före midnatt, föreföll fullt ut lika lugnt och stilla som Iivilken aman stad som helst med samma invånaseantal. De f& ensliga vandrare vi mötte vor0 fredliga, ,ofarliga individer, och det enda., som kunde uppväcka ihitt ifitresse, v m de otaliga drnornikar, livilka, iihöljda i smutsiga far- skinnspa1sa.r: sofvo likt liunda.r, utsträckta framför sina respcktire herra-rs port.ar.

Vi hade under lugnt småprat liunuit anda fram tiil Kasanska kyrkan, d5 just som vi shulle svänga af in p& Sevshy jag plötsligt &de n&ot fuktigt, kallt och klibbigt röra vid min hogra hand, som bar upp kjolen.

Jag shck till. Vi tvässtannade alla. tre. rppskriimii ocli mcd II j5.rna.n full af allehanda historier om riinförsök ct c., fiirsiiktc jag förklara. för de andra livad som lliindt. Xen förga.fves sago vi oss omk,"r'~ kfter någon missi3.nkt mänsklig raurelse, och jag 11örja.de i~ktaii tro, a t t det liela 'var ett foster a.f min inbillning. Shit- ligen, dA vi redan stodo i begrepp a t t fortsiiitta var vandring, upp- talckte vi vid det spa.rsa.mma skenet af en gatlykta en hund, som M f t förskrämd, med slokiga öron och med sva.nsen mellan benen, da.rrmde af köld betraktade. oss med melankoliska ögon. T'i brusto i skratt; att,entatorn reducerade sig sáledes till en stackars liund. Betydligt lugnad aJ den bedrtifliga bild lian f öretedde, försökte jag locka honom till mig.

Läagsamt och fksiktigt, men med en viss smidig elegans, ilar- made 1mn sig iifverste R., s& upp p& Iionom med sina milda., fuk- tiga ögon och viftade bedjande med svansen. Han rar tydligen stött p& mig för mitt omotiverade anskri, t y lian Iiitsade ej ens höra mina i alla tonaher uttalade smekord. Det mr eu scttcr af

iiikta ras, som troligen i s im ' f&ririks&r v. < ~ ï i t . eli bortskctmd &],sk- ling, men för hvilken det seclam gAtt ntför i lifvet;, tllls han numera S& ut a t t tillliöra de herrelösa Iiuridarnas vagaboi.iclsl&kte. Han hade eiz gåag varit svart- o-ch llvitfliickig, silkeslen, fin och ; hi1 var det l&nga Ilhet li.optofvadt, cle livita f1iicka:rna smutsgr%, och I iaai var h m k t mager. Intet Iialsband angaif liveru l L E L ~ tillJ.~O.l't, och ;:IX Li8a:ns egenc1,ornligt skygga och ö8clmjuka .siktt a t t iiklma sig oss, phtaocl S i g öfversten kunua sluta till, a t t clet~ta . e j v a första glingen, SO II^ h m =u-opacle öImsintcz nieclmiiimiskors 11 jklp i siq kastiilp f Gr esis beiiseu. Men lians erfarenheter af lifvet o,cli mauilisk.orna '

vor0 s&kerligeii ej de I jusaste, ty dFir stot3 lian, följande mecl en resigneiacl min och f5rclig till flykt det raxlslag, som ifrigt fördes cmellan oss, o,c11 som lian tycktes a.na gallcle lionom.

Hvscl skulle vi göra? Att helt enkelt &optera. honom, som e t t af förslagen lyclde, var e j precis r%lligk( i en stmstacl; dal. hundar iiro högst besviirliga, tillagg till en familj. Att lamm, honom hkr p& gataii, utsvulbeii o ~ l i el<idaig som han var, och efter hans rörande

. . vadjan till v%rG cleltagai~d, dikrtill hade vi ej heller lijiists. Stim kam djur ! I-Im skulle 5,tminstone f% fröljb 'sig %t e t t godt. mål .

mat;, glöbmmx för en stund sin hunger och sin öfvergifvenhet. Vi be- slö-to allts% a t t låta l iudun sjalf afgöra, om lim, ville följa oss eller ej. Han s& tillrkkligt klok ut a t t sjalf' h n n a bestiimm öfver sitt öde.

Ofverstc l%., som v m en stor cljurviin, smekte den st&ckars va-

gabonden .och till talade lionoM mecl alla upptänkliga n m ur &ii-

nelklubbeiis iiii-inför'.teokiiing. Men h a förblef .oberörd, f,ortfor att se meld.nkolisk ut, ja, det kom niistan ett drag a:P otålighet öfver .

honom, d& vi e j kiiiide gissa oss till clet riitta. »Du heter v a Rob d b , sade sliitligen öfvessten p& m%:fA, ehuru

innerst tifvertygad om, at t et% s% banalt namn e j hinde tillhöra en iittling .af oblandad ras.

Men clet var just Bob han hette. Med ett gladt viftande p& svansen .och et t bel&tet tjut hoppade kan upp . emot ö,fversten och blef nibtan allt för demonstrativ i ,sin gladje. Detta namn viickte siilcert till lit Ilinge seclan ins1umr;zde mimen. Han glö,mde ,sin smutsade, oborstade piiis, som bildade en s% bjGt kontrast till öb- .

verstens v h h d e uniform, bcni glömde sin öfvergifvenhet, siii liiui- . ger, för gliidjen a t t iin en g&ng höra sig tilltalas med det viilkiiiida namn&.

Vi fortsatte var v& efter detta lilla inkrm.ezzo. D% och clå g&fvo vi akt p& Bob. Först följde .haii efter oss på afståncl, litet osiker om liur det skulle upptas, a t t han S$ hiis utan viclare slöt sig ' till s$lska,pe t, men sm~mingom, d% clet hyarken vankades telser

eller Larda ord, blef Iiau cljiirfvare. I'A. Sevsky kii.ric1e Ilail sig riktigt trygg, nästan 6fvermodig, d& och d5 kom han för att f& en smeknirig, viftade pk svausen, skiillcle kort och Lcliilct och var fullt Iiemmastadd pil den &nu midt i natten ratt viil upplysta gatan. I laiis s jilfaktning var i tydligt stigande. I k u smutsiga Ihb kliutlc, att lian %ter funnit den kret's, i hvilkeii han varit van att röra sig.

Endast då vi mötte nagra exemplar af Iiaris eget sliikte, för- svann lmns s ja.lfsakerhet. Han blef Ater d e ~ slokörack parian, drog svansen mellan benen, gjorde sig s& litcii ocli oansenlig som rniijligt och gömde sig mellan oss. Han skanicles öfver sin torftiga ut- styrsel, siii luggslitna. elegans, ocli lian risste, Iiiir man blir bedömd af sira lyckligare kamrater, livilka aiiriu cj priifvat lifveks iqq)

och ned. D& de andra hundarna morrade ilsket i förbifarten, upp- tog Bob det ödjmukt och stilla.. Han litsade livarken se eller höra dem. Det vax den taktik han lärt i pröfningens 1iArcia skola.

Vi gingo förbi en a l de m h g a sm& bagarbodar, l irikd. iiiiiiu sent p& natten voro 6ppna, ocL i hvilka det ryka.nde teet serverades i glas för billigt pris. TTi gingo in för a t t köpa niigra hvetebullar %t Bob, i hopp om a.tt med dessa kunna affiirda Iionom, ty ju mcr vi tiinkte ph saken, ju omöjligare fijreföll det a t t ta hoiiom mer. iu i iifverstens lilla, eleganta våning, och vi hade endast uiigra steg kvar till hemmet.

Men - Bob vägrade envist a t t följa med in i bagarboden. Tro- ligen hade han gjort p&halsningar dar pk egen hand och blifvit snöpligt afspisad. Hans glupska blickax följde de giilgrii~ldacic bul- larna, som bagarn s t~ppade in i pdsen, men han lämnade ej sin plats vid den öppna dörren.

Tftc p& gatan 1% Bob de rara bullrirna sig vii1 smaka.; han rit som en, den där e j sett mat p& veckor, men rlii m5ltideri var slut, gjorde han ingen min af a t t liimna oss, snarare uppfattadc lian cletta vihska~psbevis som en uppmuntran till a t t fortsatta bekantskapen. Det blef därför öfverstens uppgift a t t med tydliga medel klargöra för Bob hvad vi viintade af hans belefveuhet. Nen det sved i vira hjiiztaii, d& vi ssgo honom a.flagsna sig utan ett ljud, nien med en lång, f6rebrhnde blick.

Vi bjödo nu till a t t glömma Bob, förilc samtalet in ya operan, som vi bevistat, p2 &n fart jusande kaukasiska daiisiisen, deil form kajserliga, favoriten ; men vara taiikar liimiiaclc c j det sjaclicirs d ju- ret. Det vax mecl en suck a.f littnad vi iincltligeu stodo framför var port,, scva den tjänstvillige, skäggige gamle ciwornikeii hö11 half- öppen.

Just di% porteii. skidle slas igen efter oss, s&gs en mörk sk-iigga smyga tatt förbi. Det var Bob. Ned en svorclou Lcrcdde sig

141

dwonlik-en a.tt skynda efter cleu obehörige, men en s l u t och &ra ord från öfversten svalkade hans ifver.

Vi sade ingenting till hvayandra. Vi liitsacle ej ens mikka denna lillz manöver. I clen mörka trappuppgangen, diix gasen redcaq var slBckt, höircle vi blott ett sa.kta, Ihssaiide ljud; men Bob 11611 sig visligen p% a.fstcbd och gaf sig e j tillkhna. Fö~rst i tamburen,. dai. han kancle sig blandad af det skarpa lampskenet, blef ]lan till- giingligare och försökte utveckla all sin 5lskviiidliet. Det var blott mot den ryska jiingfriin lian visade Clfverklasshurideiis tydliga re- servation. Men det var kanske också d&fö.r, a t t denna uttömde sig i en svada af undran öfver sitt herrskaps besynnerliga smak att släpa med sig i n från gatan ett sAdaat fiirfallet, usel* hundkräk.

Bob följde oss in till matsczlein, där supén väntade. Helt hem- mastadcl, rullade ban genast ihop sig p& mattan frmfilr kakelugnen och viintade tCtlmodi~gt, tills vi slutat. Han ville visa hur viilupp- '

fostrad han var, a t t han kuiicle upptriida belehadt och modest, men s& snart det blef bans tur, försvann allt, som sattes framför honom med den största glupskhet i lians g-.

Ingen a.f OSS vågade emellertid vidriira den ömtåliga fr%gan om Bobs vidare öde. Det var en lgttnad, s& l ~ ~ e vi sliippo at t tala diirom. Ofverstinimn in röd och vkrm efter ett besök i köket, d5r' hon. försiktigt pejlat kökspersonalens åsikter om Bobs eventuella kvarstannniide. Men bhde kokerskan o& Iiusa,n visade s& liten en- tusiasm för clen nya fs~miljemedlemmeii, a t t lmns d a g a siikeït e j

blifvit ange-nha, ,om han upptagits som såcIan. 0,cli . Bobs öde beseglades ytterligare af de fuls fl&cka, hans raggig:a p?ls

kvadiiinat pi% den röda mattan. Vi clmer gingo in i salongen f6r a t t göra upp planer för mos-

gondagen. B-ob *o& öfversten blefvo p& tu r n a hand kvar. S& liiirde vi med ens, hur öfversten gick ut i tamburen, tog öfvermcke? på, sig och ]l\isslxle ett par gkger på Bob, som denna ,athg e j tycktes vidme hugad a t t Myda kallelsen. Han anade hvad som f öres t od: , . . .

D% farstudörren slog igen efter dem, sc&o vi två ofrivilligt P% Iivaandra. Till Iivilken grad af sentimentalitet hade ej en fram-, mande, kringirrande Iiund kiiniiat cli.ifva oss ! Diii. sntto vi b%la, iiigsliga, till. m.ods, kkmatnde oss som grymma, lijiiitlöscz brotts- .

liugar, och vid sitt aterintranle blef ö~fversten mottagen af ifrigs frågor. . .

»Tjöt Bob? Var han mycket ,olycklig? Ville Ban ej gå?» »A nej)), blef svaxet, »1im gi,ck sin vag Iielt resignerad. Det

var qog e j första ghgen i si.tt lif, som l im blef giickad i sina Iörlioppniiigar.»

142

Under c l w pkfuljuude iiatteil sof jag uroligt; stiiidigt tyckte jag mig Iiöra ljudet af en hunds sukta kliigande tjut vid cleii yttrc dörreii. Men clworuikeii, som jag frAgade p& morgoiien, förlclarxlc, a t t Bob ej ens gjort försök a t t 5t.erkoiiima..

En lkig tid efterkt tyckte jag mig, i ivarje liiiiicl jag iliiitte, ge

Bobs sorgsna ögon och stumma resiguutiou iifver det iick, som iuiiii- niskornas iå.rclhet beredt lians slakte. Ofta uiicirar jag ii ii ii^, om Bob fortfa.rande israr omkring p& va.rldsstadens gator i det fitfaiiga hoppet a.tt finna en herre och en fristad.

H. S. Yy17 i k" L ( ~ I Z C I Z I .

Litteratur.

Efter »Boken om lille bror)) \-ar det med en viss oro man uiotsiig nästa arbete af Cfustaf af Geijerstam. Ilet utkod i julas meil titel: »Kvimom&t)). Geijerstam ii.r ju en författare, som man iiiider en lhig följd af tir läst, ocli som maan under liela l i a s förfat tarskap lart sig a t t vardera inom na.stan a.lla omrAden af hans koiist, f r h de rca- l i s t i sh ~kildxi~garna af rabarkade hrstbor till dc utsökta analy- serna af en fint bildad kvinnas s jä.1. 'Han liar s& smihirigonil i sina arbeten blifvit oss en belrant och en vin, ocli man liingtar eft,er iit- tryoken för haiic rika lifssyn, som skärper var egen. Xan f r i a r ickc s% mycket efter när, hur eller livar lian samlat sitt stoff, eller i hvilken grad han sjiilf st& ba.kom den eller den af sina skildrado personligheter. Det ar oss nog, a t t dessa lians skapelser iiro öfver- tygande, och vi tro p& hans slutsatser si!isoni resultat af vissa gifna, om an ofta bizarra och paradosa.h förli~llaudeii, ja, vi böja oss inför dem som inför iiödvandiglieten i lifvet, om det ockss sker btide med indignation och sorg.. Men det förefaller anmäla- ren, som om vi denna ging a.f Geijerstam f t t t mottaga n%got, som stöter oss sasom' halta.nde och ha.lft, som om 4.i erhallit nAgot tra- sigt, dar vi äro va- a t t f& något helt, och vi längta i ter .till det f orns fulla samförst.kndet.

Att »Boken om lille bror)) s& 0ft.a kommer p& tal i ssaiiilxind med sin efterföljare »Kvinnoma.kt» ar ingen slump. Det fön:faller iiG.m- l iga , som. om dessa två, arbeten stode i ett saregct. förliAllande. $il1 hvarandra i loch med den inramning fiirf. gif\-it liiifvuclfigiircn i sin sista beriittelse. Detta före- ocli eftertal far ju fattas som en förf :s

. sjalfdeklaration öfver den s% mycket omtalade intimiteten i lians f begående skildring, och blir såsom sildan mindre of örkla.rlig. Siikt ii]- den i alla 1iä.ndelser. Ilen giir iiitet till lijiilteiis förstorande mot ett djupwe perspektjv; allt Livad clen iistact-

kommer i+, #om m m vågar saga ut det, a t t göra berättarens person mindre. Hufvudpersonens, Hugo Brenilers, gestalt blir i den s j%lfbi,ografi han ger s% fullkomligt färdig ooh afslutad, a t t därtill ingen kommentar beh~fs . S jälf vill han kalla sitt lif en upplefvad. .i stallet för en skrifven dikt; lässilren vill snarare kalla det en drörn, p% hvilken intqet uppvaknande följt. Denne Hugo Bremer når aldrig sin läng.t.m, blir aldrig hvad han k u w t bli, g~iper icke sin lycka, som blir en annans, (och mister till slut a;Ut hvad som binder, honom vid lifvet. Han has velat det ratta ,och. handlat därefter, mera an män i allmänhet .anse skdigt, ;och han Angrar ingen punkt i sitt lif, e j ens den m&bste, som ju lagt sin skugga öfver lilonom &nda till slutet. Och l1a;L. st& lasaxen inför den stora fragan : Är det förfat- tarens mening, a t t ett ssdant tillä.mmc2t men aldrig verksfailldt lif Iran kallas lett konstverk i och för sig sjalf, som l i f betraktdt? , Snarare kallar m m 45, det m%lm~edvetna, verksamma lifvet i all sin enkelhet e t t konstverk detta stihdiga famlande i dröminilen utan fast .grep:J i verkligheten, detta raknande utan slutsummering, denna, tunga n6tning p% en sjid., so-m icke kan slitas ut. Nk- nu e4 sadm sjiii i lensamhetens förtviflan ger sitt instängda lidande luft .i ord inför d,en människa, - har förf. - som han möter, blir man d% idge besviken, niix denne viin ghr och förrhder förtroendet &t bolcstafven? Är d,et icke i denna .ograniilagenhet mot en diktad person, som f6rf. felat mot det konstnikliga? I »Kvin.n~omakt~ vill

lielst rifva, ut dema smalrlöd~et och icke raimas, icke ha läst annat i k beriLtte1s.e-n om den s.önclerslitna, men s% helt skilclrade miinnislcan, beratbelse, hvilken amalaren gfirna räknar till de mera gripande koilxtverken i vhr litteratur.

Med G. af Geijerstams vanligs säkra matt. iiro bifigurerna kring hufvudpers.on.en e j flere än precis nödvä,ucligt. Bland dem se vi en man och len hustru, bada komna, f r k och ställda i lifvets hiigre 1a-etsa.x. De besitta bAda alla lifvets förmåner: skönhet, rikedom, intelligens. Men deras egentliga och stsora värde ligger i, a t t de F~ro man n i slcor, sådana sdlsynta företeelser, som fatt icke blott ögon, iitan -ocksil fö.rm%ga a t t s'e, som &a vilja atti förstå, :och so= ej äro rädda att l&ta hjärtat k h a . 'Shdana &ro dessa tvil m m i - skor, så, vackert framst&llda som m'm sal la.^^ möter dem, vare sig i lif eller skrift.

Ocli s i u i A till sist n h m barnek i bboien, Hugo Brenners lilla dotter. Det l i l l a barnets outvecklade sjcKlslif &r säkert mindre svhrt att skildra 2.n d,en skygga, kksliga .o%tkomligheten i en, sjiil, som bildas. Men Geijerstnm liar funnit nyckeln afven till en s% '

viil l&& dörr 00ch htergifvit denna lilla trett~onåziga kvinnas ,sjal i do fina8t.e farger och konturer och med en doft, som gör tecknin- gen till en %f blomstren i hans diktkonst.

O E. B. *

Storgårdsblomster. En ui~g faders dagbok utgifven af KarE~Erik B'orssl.und.

Bi ha 5 vart land tv& l speciella hemskildrare, den ene i #ord, den andi* i bild. D.e ge .oss troligen båda, hvad de ha bast af individuell lycka, och dock blir vid jämförelse af de undfångna intrycken bil-

*

den s& ,oandligt mycket mer gifvande &n ordet. &n beliöfvcr blott se Lisbets eller Britas trubbniitsor - ty a t t bildens man &c Carl Larsson, behefver väl knappt piipekas - sticka fram i nigoii situa- .tian, eller bara e t t rundkindadt cherubhufnd i allniiinlret med pisksnarten i nacken, fik att bakom ilcssa gkljens representanter a;na en djup och verklig grund till livad vi mena med hem och lycka. Och ordets man, Karl-Erik Forsslund I Nau fruh3ar niistau, a t t massan at de visserligen bäde varma, bildrika och unika ta.1esi.i.ttx.m kr et t surroga-t filr hvad som brister i verkligheten, och infiir de superlativa uttrycken står man tviflande, frest;d att incd Hamlet utbrista: »ord, .ord, or&.

Trots detta är det doc& intet ska.1 a t t furringa et t arbete, soiii i alla fall g& ut p& a t t som koralldjuret »bygga med p& ctcu vii.s;nide ö, .och bereda den världen, som kommer;). Det ligger i glidjens natur a t t sprida glans afven utom den egoistiska griiiiscn, och livar je strale, om ocksa blott som reflex, l y sa \-%.l upp nhgoii n i af ilet mörker, i hvilket det &r s& mringens lott a.tt stiindigt ~-a~iilrn. Vare detta sagdt som et t Litet försvar för Storgirdens stolte besit-' tme, ty ingen Iiisare af denna och föregilende Storgards-apoteoser undgar a t t ka.Ma en- viss furargelse. iifver den sjiilfviskliet, som likt en kinesisk mur afskiljer sina egna, laiirlamiire~i frhi den öfriga världen. Ty liksom lyckan hittills verkligen hcnnat konst ateras &hen i en stadslägenhet p5 rum ocli kök, finnes T-til niiti och sorg troligen ganska nära ut om S t orgiirdens rhulirkcn, och af den, som likt Forsslund tagit lyckohyggandct pa cntrepreiiatl, f ordrar man beräkning af alla eveiit~alitet er.

Allt detta moraliska tal skulle troligen af förf. rii1)ricer:is 1111-

der .den af h.onom s jä.lf mycket f iiraktade s. k. qamla prcdikarsti- len». Han liar ocksi, motat dylika invii.idningar genoiii ;it t, i dct liaii s jälf. slAr sig till ro i sina nyinrcrlda, utmlirkt trciliga 5tt.a rum. f6rsäh-a sig väl veta, »+--- at t hvacl som iir lys och fliirtl fur en, ar lifvets enklaste nödtorft för en annan, och allt Iimd jämförelse heter ar ett oting. - At$ man mdsts 1efs-a sitt eget. lif i stort loch s m s t för a.tt möjligen kiliiria göra niigot för aiidr;is, - och a t t somliga tarfva tio ghger sit mycket utrylnnic som andra - - - D. Hvarpii omeclelbar t pifvcs g2 s tabiid m d liumriicr och bräddade BIosel-glas. Anmälaren nieiiar icke Iiellt?r, a t t tlcn, som kam f& &ta sig mgtt, skall Pita bli a t t giira det, meii- mun retas en smula i f detta s tandiga pAy,>ckande af en speciallycka, som inte ens i brAkdelai- stAr en pil tiiseii till biitls.

Ehuru de egentliga Storg5.rdsblomstrcii iiro iiii s& liiiige siiiiinia tv$ : flickebarnet Xar jo Na j och dess broder Karl-Il~riii:~ 11, uicst. 4xä.f fart under namnet »Lille-Xan», siirskil jer maii i ti:wi:i S t oi-giircts- dikt egentligen tre stora* kapitel : )>Jag:; - »~torgirtlcii» or11 2.h soriu. »Jaga och s3Iin son» iiro personerna, p5 Stor,rrr'i.rdeiis rikticiiisplats, som tillika inrymmer natursti i i ingarms kiilisser. »Ja p f raiiiliir sig s jtilf ut- förbeli%ll genom det hela, s& a t t fniii Iiam faroritriitter och till hans imersta. tankar näst.an icke en liickz csistcmr i var fiirxtiill- ning. »Nin som hindras a.f sin spada. ddzr f r h n+:ot, Iiicra sjiilf- stiindigt uppträdande. Hans roll liriiiclliaf~~es ciclis&, som rcc'lan uämdt;, af lians fader, p% s i t t som af denrie sjiilf trliffmiclc angifws i de enkh ord, livilkas innebörd ofta, iiterkommer: ~ J u g driiiiimer

stunaom st.olta drörmxw -om ,dig, min son)). Man pb t å r i allmän- het. a t t drömlif &r kvinnans privilegium, medan mannen vill handla i nuet. I dema regel bildax väl d& denne unge diktare-fader un- h t a g e t . Hvad h a f t och verkan .dessa faderliga drömmar en gång L u n a hafva för den de ga;Lla, m&ste Iiimrias clärl~än. P% Iasareri, verka de äxgs1md.e loch t r h g a i all sin förespeglade vidd och frihet. Rlm tycker sig se den »lille mannen)) lomspuluzen loch fjsttrad i 'ett niit af overklighet, hvms uppfostrande betydelse f örefaller en van- lig hass minnislca betydligt' underlägsen de la;l.omästares, ö~fver h i l k a fadern locli hans jiimrAriga tsmligen iul*i~l*onselcvent mo t sina öfriga teorier beldaga sig sa;lunda: ))Vi ha f&tt fostra oss sjalfva.. . I-Ijalp och vägvisare ha vi ju haft - aien det har vmit dagens s01'0ch nattsens stjiirnor, det hw varit röster ooli rop i fjärran, skällklang högt i bergen, bruset af en fors l h g t borta.'. .D

FrAn detta skall den Li11e:M. »friilsas». Din fader »vill g& bredvid dig, vill, b h a dig öher gungfly och trikli, vill ge dig1 starka skor mot de hmassa stenarna och l&ra dig besvärja lluldsa och troll». Törhiinda det är satt,et a t t bilda din eon för Storg.hdslifvet - o,

. drömmande fader! Men om det gör honom or5dcl nog' 'att bli . den »lifsmodets» bsnérförare; som skdl »slunga sa;nnin&ar i &siktet

' p& h y c k 1 a . 1 ~ ~ ~ i* d e n n a vii,rlden förefaller me. ovisst. ' , '

Alla d,essa drö-i- ha dock, som vsl 5r, det gemensamt med den vanliga, sorten, a t t de fara som- strÖ&r, och. i regel nöja de sig med a t t se' den lille pilten' som »eu hel mikmiska - -,-. Arli-g, frisk' loch frim.odig».

Karl-Erik Forsslunds mturm5Jningm k o sig f& öfrigt lika, både fai.grilc& 'old1 vacksa, ruen man störes nu som s& ofta af författa- rens jäkt efter en hmmoni, som i naturens en g&ng fastslagnk hiish~%llningsm.etocl i.cke står till att nå. Man tycker intne, sik t. er;. »vemodet i a t t sliicka e11 milas glöd» borde hos en normal 1agdtmq.q f% öfverröstas af »lusten a t t f& talilda och spridm) elden i skogen. Naturstudi~ef; I.mr f & öfrigt i föreliggaxde bok 1Einat godt resul- tat, i det flerc kapitel utgöra niktan iitesliitancle viistl&n~der öfvw St,org&rdiens rika flora, och! genom lzvilka den imge fadern för sig s jiilf och sin son söker fylla bristerna i naturstudiernas va-nliga bedrif- vande, linder det a t t »sl~ohagistrarni~,) l$% lm en »makdös för- måga a t t . inge afsmak» för slika ämnen..

IIvad slxitligen dikterna anglix, som gifmilclt &ro strödda bland -prosan, finnas bland clem bitar, som iita.n tvekan böra riknas till f6rfattareiis bästa. . J a n u ~ i s ~ e n till unDgmor, texten till »de s ju sil-fverbj&llrosmsn mdodi, de srnh shgerna om Lille-Mans namn .och .om Lille-Man sjiiif, dessa och flere fresta alla till citat. Men vi f& nöja. .oss mled en strof in- Marjo Majs vaggvisa om vintern, soni mor sjunger till en af 8ö.dermans melodier;

~ S o f , Marjo, sof nu. godt! Än är det natt. öfver jorden. . . .

Stjarnorn a vaka blott högt öfver mörka norden.

. . . Ligg p& din kudde, den Pr en sky; du ar en slumrande stjärna. So£ nu, och .vakna klarögd och kry. -

. Ensamt den visan vacker längtan till Storgiirdcns paradis. Om mar! för öfrigt vill h a e n resumé af denna StorgArdsclikt, finnes

ingen lämpligas-e ä3.l den förf. sjalf ger i f öljande rader : ))Jag kanncr mig ocksi, beslaktad med den Lik kornknarrn, som slagit upp sina bopAlar i a-Ag&kern - - - . Han g&r ideligen af och a n och i-undt och rundt .omkring sitt hem, han spinner och gnolar al: beX~te~ihct, lian vefvar sin entoniga visa och kan aldsig triittna att pra ta om hur utmärkt han t r i fs p% jorden och hur fröjdefullt lifvet &ridii kan vara, om man bara lefver de t ratt och enkelt och natur1igt.n

K. B.

Föreningsmeddelande.

Fredrika Bremer-Förbundets yrkes- apch studiestipendier

för &r 1902 hafva utdelats som följer: 1,500 kr. till med. d:r Anna StecksBn sAsorn resestipendium för att i

utlandet idka vetenskapliga studier; 500 kr. till med. kand. Gerda, Udd- gren för medicinska studier; 400 kr. till med. kand. Alfhild Tamm för medicinska studier; 900 kr. till fil. lic. Anna, Paues som resestipendium för idkande af vetenskapliga språkstudier (fritt stipendium); 400 kr. till fröken Kerstin Hesselgren för kurs i samhallshygien vid Bedford College i Lon- don (Stockholms stads stipendium); 325 kr. till fröken Edith Ruhlin till sjukvtbdskurs (Norrbottens stipendium) ; 250 kr. till fröken Anna SandBn för kurs vid folkskolelärarinneseminarium [Vesterbottens stipendium); 200 kr. till fröken Laura Nasholm för kurs vid fackskola i huslig ekonomi (Vesternorrlands stipendium); 200 kr. till fröken Ruth FredJn för kurs vid gymnastiska centralinstitutet (Vermlands stipendium); 2S5 kr. till fröken Sigrid Lekssell för kurs vid barnmorskeinstitut (Vestmanlands stipendium); 200 kr. till fröken Valborg Örtendahl till sjukvZirdskurs (Göteborgs och Bohus stipendium); 240 kr. till fröken Signe Strömbom för sjukvhdskurs (Skaraborgs stipendium); 200 kr. till fröken Else Sundström för kurs vid högre lärarinneseminariet (Ostergötlands stipendium); 225 kr. till fröken Herrmanna Pettersson för kurs vid tradgArdsskola (Gotlands stipendium); 300 kr. till fröken Gerda Backlund för kurs vid högre afdelningen af tek- niska skolan i Stockholm (Söderrrianlands stipendium); 225 kr. till fröken Hulda, Larsson för ejukv%rdskurs (Blekinge stipendium); 200 kr. till fröken Ruth Kock för kurs vid gymnastiske centralinstitutet (Kristianstads stipen- dium); 200 kr. till Beata Mbrtensson för kurs vid högre afdelningen af tekniska skolan i Stockholm (Malmöhus stipendium); 200 kr. till fröken Astrid Wallin för kurs vid folkskolel~rarinneseminarium; 200 kr. till fröken Wilhelmina Wallin för kurs vid folkskollararinneseminarium (Orebro Iiin stipendium); 500 kr. till lärarinnan vid Wallinska skolan i Stockholm fröken Clary Gerell som resestipendium för idkande af sprakatudier i Frankrike (Evelina Fahnehjelms stipendium).