nummer 1, 2018, årgång 51 | nordiska ciklidsällskapets

Nummer 1, 2018, årgång 51 | Nordiska Ciklidsällskapets medlemstidning sedan 1967

För att bli medlem kontakta oss på [email protected] | hemsida: http://www.ciklid.org

Uaru amphiacanthoidesDavid berättar om sina erfarenheter av detta får i ulvakläder

CyphotilapiaEn grundlig genomgång av Peter. Lär dig skillnader

Vilken skalar är det?Identifieringsguide för skalarer. Vilken har du?

Diskusfisken, del 3Kaj avslutar sin serie om diskusfiskar. Hur ser framtiden ut?

2 | Ciklidbladet nr 1/2018 – Årgång 51

INNEHÅLL

6 Uaru amphiacanthoides – ett får

i ulvakläder

8 Mykobakterieinfektioner hos akvariefisk

14 Akvariehelg och Ciklid-stämma

18 Ordföranden har ordet

20 Cyphotilapia?

26 Vilken skalar är det? En guide till identifiering-

en av arterna inom släktet Pterophyllum

32 Apistogramma sp. “D28”

34 Heros notatus

42 Cyprichromis, den stora fisken i det lilla formatet

48 Vetenskapskrönikan

50 Field Guide to the Fishes of the Amazon, Orinoco, and Guianas

52 Diskusfisken, fisken, my-ten, legenden, Del 3

58 Djurens Värld Nättraby – Akvarium på Jobbet

60 Test av fodret Northfin

62 Cikliden – Herichthys bartoni

OmslagsbildUaru amphiacanthoidesFoto: David Rejdemyhr

Ciklidbladet utges som medlemstidning av Nordiska Ciklidsällskapet sedan 1967

ArtiklarArtiklar för publicering i Ciklidbladet skickas till redaktoren ([email protected]). Endast ar t ikel för fat taren ansvarar för ar t ikel - innehållet. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material. Artiklar inklusive foton kommer att publiceras i elektroniskt format på www.ciklid.org om inget annat avtalats.

UpphovsrättInte någon del av denna publikation får kopie-ras, reproduceras, lagras i datasystem (till exempel hemsidor på Internet) utan tillstånd av redaktören, fotografen och författaren. Kopia av trycksak skall alltid skickas till Ciklidbladets redaktör.

Utgivningsplan 2018Ciklidbladet utkommer med fyra nummer per år. Preliminär utgivningsplan 2018 är 25/2, 20/5, 25/9, 20/12.

MedlemsärendenAlla medlemsärenden som till exempel anmä-lan av utebliven tidning och adressändring görs till [email protected].

Annonsera och sponsra NCSI Ciklidbladet kan annonser i form av helsida, halvsida eller 1/4 sida erbjudas. På hemsidan kan annonsering i form av banner, eller klickbar ikon i Artregistret i flera olika nivåer erbjudas. Slutligen finns flera möjligheter till annonsering i kalendern. Vid intresse eller frågor rörande annonsering kontakta [email protected], då kan vi skicka er ett fullständigt erbjudande. Vid annonsering i form av halvsida eller större får företaget fritt annonsera på företagsdelen i forumet på hemsidan, www.ciklid.org, och på fredagar i Nordiska Ciklidsällskapets grupp Ciklider i Norden på Facebook.

Vetenskapliga namn i CiklidbladetAv praktiska skäl använder Ciklidbladet samma vetenskapliga namn som artregistret på www.ciklid.org. Detta följer i stort sett Catalog of Fishes eller The Cichlidroom Companion.

Ägare: Nordiska Ciklidsällskapet Ansvarig utgivare: Christian AlfredssonRedaktör: Christian AlfredssonMedarbetare: Ola Svensson, Erik Åhlander, David Rejdemyhr, Pablo Tärning och Mikael Westerlund.Hemsida: www.ciklid.orgISSN: 0349-2362Tryck: Täbykopia AB, Sverige

Ciklidbladet nr 1 / 2018

CiklidbladetFöreningens medlemstidning Ciklidbladet utkommer med fyra nummer per år. Ciklidbladet är i A4-format och varje nummer innehåller minst 48 sidor och cirka 100 foton. Ibland har vi också tävlingar där man kan vinna fina priser. Enbart medlemmar i NCS kan delta. Dessutom inkluderas ibland speciella bilagor.

RabatterbjudandeMedlemmar i NCS har rabatt i de flesta av Nordens bästa ciklidaffärer. Rabatten gäller i nedanstående affärer. Exakt rabattbelopp anges på www.ciklid.org under rubriken rabattaffärer.

Hemsidan www.ciklid.orgNCS hemsida www.ciklid.org är antagligen en av de största och bästa hemsidorna om ciklider i världen. Hemsidan är öppen för alla, men vissa funktioner kräver medlemsbehörighet.

MedlemskortSom medlem i NCS får du ett medlemskort, som är en värdehandling och som är en förutsättning för att du skall kunna utnyttja rabatterna i akvarieaffärerna samt för att du skall få ställa upp i våra tävlingar och omröstningar. Ditt medlemskort skriver du ut själv. Gå till www.ciklid.org, menyval Medlem - Medlemskort. Det går även att visa medlem-skortet i mobilapplikationen ”NCS Medlem”

Applikation för mobilApplikationen ”NCS Medlem” underlättar tillgång till viktiga medlemsförmåner på mycket enkelt sätt i din mobil eller surfplatta. Du kan läsa Ciklidbladet, studera artregistret, hitta din rabattbutik, visa ditt medlemskort, visa rabattkoder till webbutiker.

StipendierNCS kan dela ut stipendier till medlemmar som genomför projekt som främjar ciklidhobbyn, kunskapen om ciklider och deras beteende och/

Nordiska Ciklidsällskapet

eller bevarandet av ciklider i deras naturliga miljö. Mer information finns på www.ciklid.org under Föreningsinformation och Stipendier.

MedlemsavgiftenNormalavgift: 295 SEK, 280 NOK, 255 DKK, 34 €, 3 900 ISK. Gäller Sverige, Norge, Danmark, Finland & Island. Om mottagarens postadress är i övriga Europa: 425 SEK eller 48 €, övriga länder: 460 SEK, . E-medlemsavgift: 200 SEK, 190 NOK, 170 DKK , 22 €, 2 600 ISK Inkluderar alla förmåner utom fysisk papperstidning och gäller alla länder. Ungdomsavgift, med papperstidning: 150 SEK, 150 NOK, 130 DKK, 17 €, 2 000 ISK. Gäller alla personer under 18 år . Ungdomsavgift, utan papperstidning: 100 SEK, 95 NOK, 85 DKK, 11 €, 1 300 ISK. Gäller alla personer under 18 år i samtliga länder på vår glob. Familjemedlemsavgift: 100 SEK, 95 NOK, 85 DKK, 11 €, 1 300 ISK Inkluderar alla förmåner utom fysisk papperstidning och gäller alla länder. Medlem måste bo i samma hushåll som en ordinarie medlem i NCS.

Nedsatt avgift som kombinationserbjudande. I samband med lokal förening kan medlemskap erbjudas för 200 SEK om den lokala föreningen skjuter till 50 SEK. Dvs. NCS erhåller 250 SEK som medlemsavgift.

Medlemsavgiften löper per kalenderår 1/1-31/12 och berättigar till kalenderårets fyra nummer av Ciklidbladet (där ej annat angetts ovan och med reservation för att upplagan räcker till) och samtliga övriga förmåner. Inbetalning kan ske via plusgiro (698 168-2), kreditkort, Swish (123 213 83 29) eller till paypal ([email protected]). För mer information kring betalningsalternativ hänvisar vi hit; www.ciklid.org/medlem Vi uppskattar om du kompletterar din betalning med att sända ett mail till [email protected] med uppgifter om din hemadress.

Hos dessa affärer får du rabatt som medlem

DanmarkKöpenhamn: PlanteimportenMiddlefart: Gottwalds akvariefisk Randers: Unimati

Finland Helsingfors: NL-Aqua

Norge Stokke: Krizoo Dyresenter

Sverige Bollebygd: 7-härads ZooEskilstuna: Lustgården ZooEskilstuna: Malawihobby Karlskoga: Thomas Zoologiska Luleå: Rolles Akvariecenter ABMalmö: AkvariehobbyMalmö: AkvarietjänstMalmö: HåkanstorpzooMalmö: Zoogiganten City

Norrköping: AkvarievalvetNättraby: Djurens världPerstorp: Akvarieimporten Stoby: Stoby Akvarieaffär Södra Sandby: Sandby Ciklidhobby Tomelilla: Ciklidshopen

Trollhättan & Vänersborg: Marlenes ZooKällareTyringe: Kents ZooimportUllared: AquazooVellinge: VellingeblommanÅrjäng: Nordmarkens Akvariebutik Ängelholm: Arken Zoo Örebro: AkvariekällarenÖrebro: Aquarium MalawiÖstersund: Djurmagazinet

Stockholmsområdet Arninge: Zoo kompaniet

Bromma: AkvarielagretHögdalen: DjurmagazinetUppsala: Akvariehobby

Göteborgsområdet Göteborg: Trop AkvariefiskimportenGöteborg: Zoo-butiken Lerum: Ciklidhuset Nol: Nols Ciklidhobby

Webshop (Internetbaserade handelsplatser)Danmark: MaswanordLandskrona: Ojzoo Obbola: Aquawarehouse Trollhättan: TonysDiskusOdling Tyresö: Arowana Zoo Vargön (Vänersborg): CyberzooVimmerby: Akvariumkungen.seÅhus: Linkan Feed Ingredients AB

Ciklidbladet nr 1/2018 – Årgång 51 | 5

AktivitetsansvarigAnna ElmqvistGö[email protected]

Till vänster ser ni en lista på affärer som ger rabatt. Jag skulle vilja rikta ett stort tack till dessa. Det är en av anledningarna att man vill vara med i föreningen och det gör att medlemskapet ofta lönar sig. Både medlemmar och affärer är viktiga för för-eningen och även för ciklidintresserade.

Detta nummer är det sista innan årets stora evenemang. Det första är Akvariehelg och Ciklidstämman i Kungälv i början av april. Redan när detta skrivs är det många bokade. Själv ska jag denna gång förbereda mig och filma lite med mobilen på de akvarier och fiskar jag har hemma. Det är så kul att få visa andra vad man har. Själva grejen med att träffas i verkliga livet och prata lite är superkul. Av erfarenhet vet jag att Ciklidstämmor som varit i en bra lokal med mycket mingelmöjligheter har brukat vara väldigt roliga.

Det andra evenemanget är Nordic Discus Championship som går av stapeln i slutet av april. Hit ska även familjen med, inte för evenemanget utan för att det är i Ullared. Gissar att det blir det dyraste akvarieevenemang jag någonsin kommer att åka på, å andra sidan kommer alla att vara nöjda.

Kaj skriver sista delen om diskusfiskar i detta nummer och tycker ni de är vackra ska ni absolut bege er till Ullared.

Jag har g jor t några smärre design-förändringar i detta nummer. Nuför-tiden tar ni så otroligt bra bilder att jag försökt dra upp dem lite i storlek. Det är lika mycket text som ett vanligt Ciklidblad, detta tack vare att jag fått sexton sidor extra. Håller medlems- trenden i sig och ni skickar in artiklar till mig kan vi säkert hålla det.

Den observante kan undra om vi slutat med artiklar om malawiciklider. Så är inte fallet, men det har inte kommit in några. Därför har vi frågat Ad Konings och jag kan lova artiklar från honom i nästkom-mande fyra nummer!

Man kan nästan säga att temat i detta nummer blev stora ciklider. Vi har med uaru, skalare, frontosa, med flera. Kanske inte något för alla men väldigt spännande och vackra arter.

Till nästa nummer vet jag redan idag att vi kommer att ha lite mindre fiskar såsom Apistogramma. Kanske kommer det en artikel om viktoriaciklider också. Det får bli en överraskning helt enkelt.

CIKLIDFRONTENNYTT ÅR OCH NYA TAG! NU KAN VI SUMMERA 2017 SOM ETT HISTORISKT

ÅR I NORDISKA CIKL IDSÄLLSKAPETS HISTORIA. V ILKET JOBB STYRELSEN

GJORT! TROR INTE NÅGON AKVARIE INTRESSERAD I SVERIGE INTE VET OM

ATT FÖRENINGEN EXISTERAR. DET HAR GJORT ATT MEDLEMMARNA HAR

ÖKAT DÅ DET ÄR EN BRA AFFÄR ATT VARA MED I FÖRENINGEN.

AV CHRISTIAN ALFREDSSON

STYRELSEN

Ordförande/MarknadsansvarigDavid RejdemyhrDanderydordfö[email protected]

KassörLinnea LönnGä[email protected]

Kommunikationsansvarig/Vice ordförandeTommy [email protected]

SuppleantJoakim Tryland Oslo [email protected]

MedlemsansvarigPablo Tä[email protected]


SYDAMERIKA | Uaru


Uaru amphiacanthoides

Ett får i ulvakläder


Kilfläckscikliden, eller tri-angelcikliden, hade länge väckt min nyf ikenhet. Handelsnamnet kommer från sidof läckens form.

Främst byggdes ett sug upp då jag såg ett foto taget av Heiko Bleher runt 2010 där en massiv kraftigt orange biff till fisk med spretiga tydligt synliga tänder hade fångats i Amazonas under en av många resor den mannen gör. Han ansåg att den var en egen art och kallade den U. sp. ”orange”. Än idag finns en hypotes att det kan vara egen art, återkommer om det längre ned i texten. Den var i alla fall så häpnadsväckande att ett frö till ett sug att skaffa egna exemplar såddes det året. Förutom det spännande utseendet delar de också det yngelvårdande beteendet med diskusfiskarna där ynglen föds upp via ett slemskikt på föräldrarnas kroppar.

Rio CanumãDet frö som en gång såddes grodde sedan under många år för att utmynna i en möjlighet jag fick att köpa en grupp vildfångade från Rio Canumã, det vill säga exemplar som hade fångats i en känd flod år 2016. Kaj Persson på AquaZoo får ibland in spännande arter. Ett tips är att hålla lite koll på vilka nyheter han postar då och då. Jag kan inte helt förklara det, men jag triggas väldigt mycket av att veta varifrån de fiskar jag har kommer. Det får mig att leta information om hur mycket det strömmar där, hur undervattensbio-topen ser ut, vilka andra arter som finns. Men kanske mest om arten i fråga ser annorlunda ut än artfränderna från andra platser, det är väldigt tydligt att de flesta (åtminstone många) arter varierar i färg och teckningar på kroppen beroende på var de är fångade. Det är spännande att ta reda på. Just Rio Canumã är som ni ser på bilden en väldigt bred flod med vitvatten, det vill säga mycket partiklar och inte så god sikt, åtminstone under stora delar av året. Känner jag mig själv rätt brukar jag ha en del partiklar som snurrar runt i mitt akvarium så det fungerar säkert, hehe.

I naturen och i akvariumUaru amphiacanthoides hittas i naturen över sandiga eller leriga bottnar där det kan samlas multnande löv eller grenar om strömmen så tillåter. Huvudsakligen är det inte en art som håller till i kraftiga flöden, men man glömmer ofta att ett stilla flöde i en flod är ett enormt flöde i ett akvarium. Problemet är väl i viss mån att i akvarium blir det väldigt turbulent medan en flod kan ge ett jämnare men starkt flöde. Arten har sin spridning runt Amazonasflodens huvudfåra och temperaturen varierar

mellan 24 och 32 grader. De exemplar jag fick tag i kan mycket väl komma från de sydligaste delarna av dess spridnings-område. I akvarium hålls arten lämpligen mellan 24 till 30 grader.

Man finner dem ofta kring nedsjunkna stockar, grenar eller intill större stenar där de söker lä från strömmen, men också lätt kan gömma sig genom att sakta glida bakom en gren. Häftiga rörelser gör att de syns bättre och de är inte snabba nog att komma undan en entusiastisk jägare. Färgerna på fisken stämmer väl överens med omgivningen och gör dem svåra att finna trots att de ofta lever i klart vatten. pH varierar mellan 5,5 och 7,5 med lokala undantag och vattnet är typiskt mjukt till medelhårt.

När jag inreder ett akvarium har jag alltid ovanstående i åtanke. Mitt mål med inredningen är inte alltid att akvariet ska bli snyggt att titta på i sin helhet, fokus är istället på att i första hand skapa funktio-nella miljöer för fiskarna. Om jag ska vara helt ärlig brukar inte mina akvarier se så värst ut, men jag bygger dem för fiskarna i första hand. Dock kan jag få till vackra lokala miljöer, det vill säga en del av akva-riet som ser vackert ut om jag får säga det själv. Det kan göra sig bra på bild när man ser fisken och en grov gren i lagom lutning över den. I detta fall ville jag bygga med grova grenar över stora böljande stenar insjunkna i fin sand, gärna med lite löv på botten. Över detta några riktigt grova ganska raka grenar som strålar från ett inre hörn ut mot andra kortsidans främre tredjedel snett nedåt. Utöver den grenen en annan större som ligger nonchalant på bottnen över stenarna och bildar en pas-sage mellan den övre lutande och denna vågräta låga grova gren. Sedan sprider jag ut lite mindre grenar som dels skapar fina lokala miljöer men dels också håller fast eventuella löv så de inte omedelbart sugs in i filtret.

Jag har LED-spottar över akvariet med vilka jag kan justera ljuset genom att höja och sänka intensiteten, men också de ingående färgerna för att få ett så natur-ligt ljus som möjligt. Jag har nu testat ett antal olika LED-belysningar och inget är i närheten så snyggt som när solljus letar sig in och ger liv åt akvariet. Varför ska det vara så svårt, grr.

Övriga arter i akvarietJag får ibland ryck när jag bara måste ha en art eller fisk och det leder till problem. Just i detta akvarium hade jag nog gärna haft en färre art eller fisk. Jag har nu :

• Heros notatus, Río Jauaperi. En mycket vacker Heros som fick mig nyfiken då jag endast sett enstaka bilder på dem på internet men aldrig hört om någon som har haft dem.

• Pterophyllum scalare, Rio Essequibo i Guyana. En rödprickig scalare med mycket vackra drag. En skönhet. Kanske skulle jag ändå välja bort dem då de helst leker på breda blad och Uaru tillsammans med Heros käkar allt i bladväg så det inte blir några lekytor kvar. Jag hade hoppats på att de kunde leka på några halvsmala grenar, men icke ännu...

• Bujurquina vittata, Poconé. En lokal variant som tycks något gulare och med orangegult i de yttre delarna av fenorna. En munruvare som fungerar klockrent med de övriga.

• Geophagus sp. ”Rio Teles Pires”. En liten mycket aktiv jordätare med enormt härlig personlighet. Köp om ni kommer över den.

Akvariet är på 936 liter och rymmer egent-ligen ganska lätt dessa arter, med undantag då för just scalaren som inte riktigt passar in på grund av leksvårigheterna. Alla har nu levt ihop i 18 månader i harmoni.

Övriga arter inom släktetUaru cf. amphiacanthoides eller Uaru sp. ”orange”Den art som Heiko Bleher hade upptäckt och som då var revolutionerande med sin kraftiga orange färg och spretiga stora tänder. Troligen var det en väldigt stor variant av en lokal Uaru han hittat. Uaru sp. ”orange” anses ha högre kropp, orange buk som ung, den svarta triangeln är sepa-rerad från fläcken vid fästet av stjärtfenan, samt orange ögon.

Nu när jag haft Uaru ett tag och sett väldigt många foton på andras Uaru känner jag mig rätt övertygad om att den skillnad som finns hos sp. orange” är en del i ett bredare spridningsmönster av variation i utseende och därmed ingen egen art. De skillnader som beskrivs finns hos väldigt många vildfångade fiskar men i olika grader.

Uaru fernandezyepezi – The Holy Grail!Denna firre har kommit att bli en besatthet hos mig, när jag känner att jag har de rätta förutsättningarna ska jag absolut skaffa mig en grupp, men då helst med känd fångstplats. Den är en sjukt vacker firre som delar många beteenden och vanor med sina släktingar, men ser väldigt annorlunda ut ändå.


Ulven och FåretÅter till Uaru amphiacanthoides. När man ser denna vackra fisk slås man, jag i alla fall, av dess mäktiga profil. Kraftiga käkar med tydliga tänder och bred panna. Visst ser den hyggligt snäll ut, men det ser ut som om det mullrar något kraftfullt under skinnet på arten. Närmar jag mig karet kommer de gärna glidande och stirrar på

mig, med inte helt oskyldiga ögon. Mer som: ”Ge mig lite mat kära du... eller så dödar jag de gulliga scalarerna du gillar så mycket” blink blink.

Trots sin massiva mäktighet är dessa mycket stora fiskar ytterst vänliga inom arten och mot andra arter i akvariet. De är ciklider så det händer visserligen att de

jagar undan de andra vid lek, men aldrig har de bitit någon av de andra fiskarna. Uaru är omnivora, det vill säga de äter vad som helst, hehe. Nej, de äter växter och de äter snäckor och insektslarver. Även små fiskar kan enligt rapporter slinka ned om det ges tillfälle, jag själv har aldrig sett tendenser till det, men jag har heller inga tetror eller andra små fiskar i akvariet. Inga

Miljöbilderna: Rio Canumã. Foto: Hudson Crizanto.

Utbrott av Oodinium (Sammetssjuka) kort efter inkoppning av dem.


växter går egentligen att ha, olika former av crinumlökar går dock, men knappast anubias som annars brukar klara sig. Jag som har Bujurquina i samma akvarium fyller då och då på med eklöv och till och med torra eklöv (nåja, de blir snart blöta i akvariet) räcker inte särskilt länge. Bujur-quina simmar snabbt fram och rycker loss bitar och käkar upp.

”Visst, de ser ut som skräckinjagande ulvar men de äter växter och beter sig som får i det stora hela.”

Lek men ändå ejJag började med två hanar och två honor och snabbt formades två par, bara några dagar efter att jag koppat in dem. Ett av paren lekte och fick frisimmande yngel en månad efter att jag skaffade dem.

Jag lät ynglen gå med föräldrarna för att plocka vid någon framtida lek (vilket jag nu ångrar). Jag ville ju helst av allt se när de har en yngelsvärm runt sig som äter av slemskiktet de producerar under yngelvården. De lekte därefter var tredje till var fjärde vecka och jag väntade på att få se ynglen klara sig och på att få se den där yngelsvärmen runt föräldrarna, såsom man kan få se hos diskusfiskar. Men icke.

Uaru amphiacanthoides, Rio Canumã.


Jag hade ju två par och fick efterhand en fråga om jag ville sälja ett par. Visst, det borde väl vara lugnt. Då hade jag sedan ett par kvar, fiskarna verkade gilla varandra och även de hade lekt, så jag kände mig lugn inför beslutet.

Nu efter tolv månader med detta enda par ångrar jag mig bittert att jag inte sparade yngel eller det andra säkrare paret. De jag har leker, men alla ägg vitnar och det blir inte ens frisimmande yngel, inte en gång. Det kan mycket väl vara två honor eller så är någon av dem ofruktsam. Sorg och elände. Nåja, de är underskönt vackra ändå!

Könsskillnaderna är minimala och efter-som jag kanske har två honor ska jag nog inte uttala mig om skillnader. Det är eventuellt bara könsöppningarna som skiljer dem åt, men inte ens där kan jag avgöra, jag tycker mina har en trubbig eller en spetsig, men vem vet. Arten finns med både röda och orange ögon. Förr trodde man det var ett sätt att skilja könen åt (Heiko Bleher 2009).

Sjukdomar och eländeUnder de två år jag haft dem har jag för-följts av sjukdomar, vilket jag normalt aldrig har. Jag misstänker att de fått med sig någonting från Rio Canumã, där de fångades, och som är svårt att utrota i akvarium, men det kan omöjligen vara hela sanningen. Kanske är de känsliga? Ok, hur sköter jag akvariet då, kanske ligger en delförklaring i det? Jag byter 40 procent av vattnet varje vecka utan undan-tag. Jag byter med 15 gradigt vatten som passerar ett kolfilter där jag byter patron cirka en gång per kvartal. Jag har damm-filter med en extern pump på 12 000 liter per timme som jag ställt på cirka 6 000 liter per timme och riktar så det blir en cirku-lerande rörelse på vattnet som jag suger in i en modul fylld med biomedia. Jag mäter då och då nitrit och nitrat, men har aldrig haft flämtande fiskar eller annat trubbel. Övriga fiskar har inga symptom. Jag skulle vilja ha kontinuerligt vattenbyte, fattar inte varför jag inte bara fixar det, lat, antar jag.

Oodinium; hål i huvudet; avmag-ringDe första veckorna såg jag att de såg ut att trivas, de höll sig framme och var nyfikna. Efter en månad eller så såg jag allt mindre av en av fiskarna och antog att det var en hona med yngel, de hade nämligen lekt en hel del. Dock ökade misstänksamheten när jag mer och mer sällan såg den vid matning och till slut förstod jag varför. Den hade blivit helt grå och dimmig på

huden. Alldeles för långt gången sam-metssjuka eller Oodinium. Jag skaffade snabbt medikamenter och behandlade, två dagar senare såg den helt frisk ut, men jag fortsatte behandlingen enligt plan. Piggheten återvände likaså färgerna och lektagen. Puhh.

Ett halvår senare samma visa igen, men då såg jag snabbt att den höll sig undan, jag jagade fram den med håven och såg begyn-nande Oodinium igen. Medicinering igen.

I perioder blev paret avmagrat, men bara vid två tillfällen och för kortare perioder, möjligen var det i startskedet av oodini-umsjukan, men det är lite osäkert. Inget bestående dock.

Nu i höstas såg jag att den jag tror är honan, som också varit mest drabbad av sjukdomar, hade gropar i huvudet och var hängig. Jag valde att observera och det gick över och den har nu inga spår av någon sjukdom. Det har varit lite trassligt med denna art, kanske är den mer känslig än jag tror, kanske gillar den inte de ganska stora vattenbytena. Vet ej, men på det stora hela är de välgödda, utfärgade lugna självsäkra ciklider som ser ut att trivas och jag njuter av dem när jag sitter och tar en kopp kaffe vid akvariet.

ReferenserBleher H (2009). Uaru cf. amphiacanthoides. Prac-

tical Fishkeeping magazine. Hämtad januari 2018. https://www.practicalfishkeeping.co.uk/features/articles/uaru-cf-amphiacanthoides

Eigenmann CH, Eigenmann RS (1891). A catalogue of the freshwater fishes of South America. Pro-

ceeding of the United States National Museum XIV: 67-69.

Günther ACLG (1862). Catalogue of the fishes in the British Museum. Catalogue of the Acanthop-terygii, Pharyngognathi and Anacanthini in the collection of the British Museum. Catalogue of the fishes in the British Museum London 4: i-xxi, 1-534.

Heckel JJ (1840). Johann Natterer’s neue Flussfis-che Brasilien’s nach den Beobachtungen und Mittheilungen des Entdeckers beschrieben (Erste Abtheilung, Die Labroiden). Annalen des Wiener Museums der Naturgeschichte s. 325-471.

Kullander SO (2003). Family Cichlidae (Cichlids). Check list of the freshwater fishes of South and Central America s. 605-654.

Schomburgk RH (1843). Ichthyology- Fishes of British Guiana - Part 2. The Natural History of Fishes of Guiana s. 130-201.

Steindachner F (1875). ”Beiträge der Kenntniss der Chromiden des Amazonenstromes. Sitzungs-berichte der Kaiserlichen Akademie der Wis-senschaften. Mathematisch-Naturwissenschaft-liche Classe. v. 71 (pt. 1) s. 61-137

Steindachner F. (1879). ”Ichthyologische Beiträge (VIII)”. Sitzungsberichte der Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften. Mathema-tisch-Naturwissenschaftliche Classe. v. 80 (n. 1-2) s.119-191.

Text och foto

David Rejdemyhr

Min drömfisk är Uaru fernandezyepezi. Den är lika svår att få tag i som namnet är svårt att uttala snabbt. Foto: Scott Vern.


SJUKDOMAR | Mykobakterier

Mykobakterieinfektioner hos akvariefiskStressfulla upplevelser för akvariefisk kan vara transport och ankomst till en ny miljö, vilket kan leda till att fisken drabbas av sjukdom. Fisken kan i den nya miljön utsättas för smittämnen (bak-terier, parasiter eller virus) som den inte tidigare har varit i kontakt med och som fiskens immunförsvar därför inte har beredskap för. Det finns också risk för att den fisk som har inköpts för med sig nya smittämnen som kan drabba fisk som sedan tidigare finns i akvariet.

Bakteriella infektioner hos akvariefisk är vanligt förekommande. Symtomen är varierande, ofta får fiskarna hudsår och fenskador, men ibland inträffar plötslig död utan synliga yttre förändringar. Mykobakterier (Mycobacterium spp.) är vanligt förekommande vid bakteriella infektioner hos akvariefisk. Flera olika arter av mykobakterier kan ge upphov till akuta infektioner hos fiskarna och snabbt leda till dödlig utgång. Mykobak-terier har också en benägenhet att orsaka kroniska infektioner hos smittade fiskar. Den kroniska infektionen kan pågå under veckor till flera år innan den drabbade fisken slutligen dör. Vid obduktion av fiskar med kronisk mykobakterieinfektion påträffas nästan alltid granulom (vävnads-inkapslingar) med bakterier av släktet Mycobacterium.

Den vanligaste förekommande myko-bakteriearten vid allvarlig infektion hos akvariefisk är Mycobacterium marinum, vilken ofta ger upphov till kronisk infek-tion. Även andra arter såsom M. chelonae och M. fortuitum kan orsaka allvarliga infektioner hos fisk.

Flera av de mykobakteriearter som kan påvisas hos infekterade fiskar betraktas som zoonotiska, det vill säga de kan också vara potentiellt farliga för människa (Hoyen m.fl. 1998). Vanligtvis yttrar sig en akvatisk mykobakterieinfektion hos människa som svårläkta sår på händer och armar (Aubry m.fl. 2002; Puttina-owarat m.fl. 2000). Mer sällan kan även en mykobakterieinfektion ge upphov

till en generell (systemisk) infektion hos människa (Vazquez och Sobel, 1992; Bruijnesteijn van Coppenraet m.fl. 2005), och då speciellt hos personer som har försvagat immunförsvar eller använder mediciner som nedsätter immunförsvaret, som exempelvis kortison (Petrini, 2006).

I en egen undersökning av akvariefisk från 24 svenska akvarie- och zooaffärer konstaterades att en av de vanligaste sjukdomsorsakerna var infektioner med mykobakterier (Hongslo och Jansson, 2009). Utifrån detta fynd genomförde vi sedan en studie av akvariefisk i den

svenska grossisthandeln. Syftet med båda studierna var att kartlägga förekomsten av mykobakterieinfektioner hos akvariefisk i den svenska handeln för att få bättre kunskap om behovet av hälsobefrämjande åtgärder för akvariefisk och deras vård-nadshavare.

I undersökningen av akvariefisk från de 24 akvarie- och zooaffärerna ingick 720 sötvattensfiskar (30 fiskar per affär), där i första hand fiskar med sjukdomssymtom hade valts ut. Flera arter av mykobakte-rier identifierades, mest frekvent före-kommande var M. marinum, följt av M.

Fjärilsciklid (Mikrogeophagus ramirezi) med hudsår på ryggen.


fortuitum och M. peregrinum (Hongslo och Jansson, 2014). I kartläggningen av mykobakterieförekomst hos akvariefisk från grossisterna (åtta grossister) under-söktes tre grupper av vanligt förekom-mande sötvattensfiskar: 1) guppy (Poecilia reticulata), 2) neontetra (Paracheirodon innesi) och 3) slöjstjärt (Carassius aura-tus auratus) eller fjärilsciklid (Mikro-geophagus ramirezi) från varje grossist. Fiskgrupp-proven bestod av 30 slumpvis utvalda fiskar av samma art, totalt under-söktes 720 fiskar. Den mest frekvent förekommande mykobakteriearten var också här M. marinum, men även andra mykobakteriearter påträffades (Hongslo och Jansson, 2016).

Sammanfattningsvis är det framförallt mykobakterieinfektioner med M. marinum som utgör ett problem för akvariefisk i svenska akvarie- och zooaffärer samt grossisthandeln. Detta fynd är viktigt eftersom M. marinum är en bakterie som är känd för att inte bara kunna orsaka sjukdom hos fisk utan också hos männ-iska (Hoyen m.fl. 1998; Kušar m.fl. 2017; Petrini, 2006; Slany m.fl. 2012).

Förslag på åtgärder vid myko-bakterieinfektioner hos akva-riefiskFör att kunna minska förekomsten av mykobakterieinfektioner hos akvariefisk föreslås följande åtgärder:• Akvariefisk som uppvisar tecken på

akut eller kronisk mykobakterieinfek-tion såsom hudsår, svullen buk med fjällresning, glosögon och avmagring bör omgående avlägsnas från akvariet och undersökas av veterinär/ biolog med fisksjukdomskompetens för fastställande av diagnos (mykobak-terios?).

• I väntan på besked om diagnos bör

också drabbad akvariefiskbesättning hållas i karantän.

• Vid en konstaterad infektion med en fiskpatogen mykobakterieart rekom-menderas i första hand att drabbad fisk inte används som avelsfisk, utan att den drabbade fiskbesättningen avlivas, eftersom det saknas effektiv läkemedelsbehandling.

• Behandling med antibiotika (vanligt-vis långtidsbehandling under flera månader) kan övervägas för fiskar av stort värde (affektionsvärde och/ eller sällsynta fiskar, till exempel CITES-listade arter)

• Mykobakterienedsmittade akvarier och utrustning bör noggrant rengöras och därefter desinficeras med lämp-ligt desinfektionsmedel (till exempel 60 till 90 procent etanol). Vid val av desinfektionsmedel bör man förvissa sig om att desinfektionsmedlet har en dokumenterad effekt mot mykobakte-rier. Värmebehandling (kokning) av kontaminerade redskap (till exempel håvar) kan också med fördel använ-das.

• Personal som handhar akvariefisk i akvarieaffärer och zoobutiker eller i grossistanläggningar bör få utbild-ning gällande: - risken för zoonotisk sjukdom (myko-bakterios). Man kan framförallt drabbas om man har hudsår på händer och armar och/eller nedsatt immun-försvar på grund av sjukdom eller medicinering- nödvändigheten av att upprätthålla goda hygienrutiner vid hanteringen av akvariefisk, akvarier och utrustning - kliniska tecken på mykobakterie-infektioner hos akvariefisk så att veterinär/ biolog tidigt kan kontaktas för fastställande av diagnos

Tillkännagivanden:Studierna har genomförts med ekonomiskt stöd från Jordbruksverket.

ReferenserAubry A, Chosidow O, Caumes E, Robert J, Cambau

E (2002). Sixty-three cases of Mycobacterium marinum infection. Archives of Internal Medicine 162: 1746-1752.

Bruijnesteijn van Coppenraet LES, Kuijper EJ, Linde-boom JA, Prins JM, Claas ECJ (2005). Mycobacte-rium haemophilum and lymphadenitis in children. Emerging Infectious Diseases 11: 62-68.

Hongslo T, Jansson E (2009). Health survey of aquarium fish in Swedish pet-shops. Bulletin of the European Association of Fish Pathologists 29: 163-174.

Hongslo T, Jansson E (2014). Occurrence of different species of mycobacteria in aquarium fish from Swedish pet-shops. Bulletin of the European Asso-ciation of Fish Pathologists 34: 78-86.

Hongslo T, Jansson E (2016). Mycobacteria occurrence in aquarium fish from Swedish wholesalers. Bul-letin of the European Association of Fish Patholo-gists 36: 76-85.

Hoyen HA, Lacey SH, Graham TJ (1998). Atypical hand infections. Hand Clinics 14: 613-634.

Kušar D, Zajc U, Jenčič V, Ocepek M, Higgins J, Zolnir-Dovč M, Pate M (2017). Mycobacteria in aquarium fish: results of a 3-year survey indicate caution required in handling pet-shop fish. Journal of Fish Diseases 40: 773-784.

Petrini B (2006). Mycobacterium marinum: ubiquitous agent of waterborne granulomatous skin infections. European Journal of Clinical Microbiology & Infectious Diseases 25: 609-613.

Puttinaowarat S, Thompson KD, Adams A (2000). Mycobacterios: detection and identification of aquatic Mycobacterium species. Fish Veterinary Journal 5: 6-21.

Slany M, Jezek P, Fiserova V, Bodnarova M, Stork J, Havelkova M, Kalat F, Pavlik I (2012). Mycobac-terium marinum infections in humans and tracing of its possible environmental sources. Canadian Journal of Microbiology 58: 39-44.

Vazquez JA, Sobel JD (1992). A case of disseminated Mycobacterium marinum infection in an immuno-competent patient. European Journal of Clinical Microbiology & Infectious Diseases 11: 908-911.

Färgade mykobakterier (röda stavar) från hudsår på akvariefisk. Granulombildningar (vävnadsinkapslingar) i inre organ från akvariefisk.

Text och foto

Thorbjörn Hongslo

Akvariehelg medCiklidstämma

6-8 april 2018

En rolig helg med mat och mycket

prat om akvaristik och ciklider

Logi enkelrum N1A N1B N1C Logi dubbelrum N2A N2B N2CMiddag fredag X X Middag fredag X XFrukost lördag X X Frukost lördag X XFika lördag fm X X X Fika lördag fm X X XLunch lördag X X X Lunch lördag X X XFika lördag em X X X Fika lördag em X X XBankett lördag X X Bankett lördag X XDryck 2 öl/vin X X Dryck 2 öl/vin X XFrukost söndag X X Frukost söndag X XFika söndag fm X X Fika söndag fm X XLunch söndag X X Lunch söndag X XPris 2555 1170 1725 Pris 2105 945 1450

Logi enkelrum FH1A FH1B FH1C Logi dubbekrum FH2A FH2B FH2CMiddag fredag x x Middag fredag x xFrukost lördag x x Frukost lördag x xFika lördag fm x x x Fika lördag fm x x xLunch lördag x x x Lunch lördag x x xFika lördag em x x x Fika lördag em x x xBankett lördag x x Bankett lördag x xDryck 2 öl/vin x x Dryck 2 öl/vin x xFrukost söndag x x Frukost söndag x xFika söndag fm x x Fika söndag fm x xLunch söndag x x Lunch söndag x xPris 2910 1330 2040 Pris 2410 1080 1790

DagsbiljetterFredag inkl förtäring 100Lördag 5 föredrag 300Söndag 2 föredrag 200

Boende på Nordiska Folkhögskolan B&B

Boende på Hotell Fars Hatt

Paketpris per person









Akvariehelg arrangeras den 6:e – 8:e april av Göteborgs Ciklid- och Akvariesällskap tillsammans med Nordiska Ciklidsällskapet. Under helgen har vi bokat Nordiska Folkhögskolan som ligger i Kungälv strax utanför Göteborg.

Man kan komma fredag kväll och stanna till söndag. Man kan också välja enstaka dagar.

Det roliga är att vi har bjudit in föredragshållare från hela världen. En del av föredragen går parallellt så där kan du välja det som intresserar dig mest.

Vi har dukat upp med god mat. Ni står för det härliga sällskapet. Några kommer kunna vinna fantas-tiska vinster i alla tävlingar.

Tänk på att det är begränsat antal platser så först till kvarn gäller.

Nordiska Ciklidsällskapet

1. Välj boende N = Nordiska folkhögskolan, vandrarhemFH = Fars hatt, hotell1 = Enkelrum2 = Delat i dubbelrum

Vill du inte ha boende väljer du dagsbil-jetter och räknar ihop de dagar du vill komma. OBS! Begränsat antal platser!

2. Bestäm dagar A = Hela helgenB = Fredag och lördagC = Lördag och söndag

3. Boka!Gå till hemsidan www.akvariehelg.se

Där hittar du en bokningsknapp på första sidan där du kan fylla i din bokning. Instruktioner finns där hur du betalar in.

Tänk på att inte vänta för länge med bok-ningen

4. AkvariehelgSedan är det bara att vänta in rätt datum. Ta sig till Nordiska folkhögskolan i Kungälv och njuta av ett späckat schema med goa akvariekompisar.









Fredag

18.00 Kvällsmingel med middag

Lördag

09.00 Välkomsttal 09.30 - 10.30 Anders Larsson - Akvaristikens sex nycklar 10.30 – 11.00 Fika 11.00 - 12.00 Föredrag att välja mellan:Zoea Warnick - Shell dwellers: Breeding and behaviorLinda Andreasson - Snäckor - Odling och nyttodjur i akvariet 12.00 - 13.00 Lunch 13.00 – 14.00 Föredrag att välja mellan:Wolfgang Staeck - Heros species: taxonomy, observations in their habitats, maintenance Bröderna Hertzman - Två fiskspäckade veckor i Sydostasien, ett före-drag från Rovfisk.se 14.15 – 15.15 Tautvydas Pangonis – Reseföredrag Tanganyikasjön 15.15 – 15.45 Fika 15.45 – 16.45 Föredrag att välja mellan:Kent Gemanius - Ciklidhobbyns historiaLinda Andreasson - Räkor - varianter och odling 18.30 – 19.30 Mingel 19.30 - Bankett

Söndag

09.30 – 10.30 NCS Årsmöte 11.00 - 12.00 Föredrag att välja mellan:Zoea Warnick- Nutrition for successful fish keepingEmbra Bettas – Kampfiskens skötsel och odling 12.00 – 13.30 Lunch 13.30 – 14.30 Föredrag att välja mellan:Wolfgang Staeck- South American Dwarf Cichlids of the genus Apisto-grammaEmbra Bettas – Kampfiskens färg och form 14.30 Avslutning

Program

Mer information om Nordiska folkhögskolanhttp://nordiska.fhsk.se/

www.akvariehelg.se för mer info


ÖppettiderTisdag - fredag 13 - 18Lördag 09.30 - 13Vinkelhaken 1c, 247 32 S. Sandby, tele: 046-57220 www.ciklidhobby.nu


FÖRENINGEN | Styrelsen

Ordföranden har ordet

Jag ska hålla mig kortfattad denna gång. Det finns ju roligare saker att läsa än hur det går för föreningen, det blir alltid lite mer ointressant med antal medlemmar och dylikt när det redan går sjukt bra. Men missta er inte, styrelsen ignorerar att vi är starkare nu än på de senaste 10 åren och öser på i 180 även framöver. Det finns en sak som begränsar vår framfart och det är tid och enga-gemang. Med det kan vi gå hur långt som helst och nå fler och fler som också gillar ciklider.

Kallelse till årsmöte i Nordiska Ciklidsällskapet 2018Det är också snart Ciklidstämma där vi håller NCS årsmöte på söndagen 8:e april klockan 09:30. Det brukar vara väldigt få som kommer, men jag kommer att berätta lite mer i detalj om vad som hänt 2017 och vi har en del idéer vi tänker genomföra under 2018, som vi gärna hör era syn-punkter på. Och missa inte möjligheten att lägga fram era idéer som vi kan ta upp på årsmötet.

Mötet kommer att hållas i Nordiska folkhög-skolans lokaler, Olof Palmes väg 1, Kungälv. 09:30 - 10:30

Dagordning1. Årsmötet öppnas2. Fråga om årsmötets behöriga utly-

sande3. Godkännande av dagordning4. Val av mötets ordförande och sekre-

terare5. Val av mötets två justeringsmän6. Föredragning/godkännande verk-

samhetsberättelse7. Föredragning/godkännande bokslut

och revisionsberättelse8. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen9. Verksamhetsplan och budget för

verksamhetsåret 201810. Beslut om medlemsavgifter.11. Val till NCS styrelse för åren 2018-

201912. Val av två revisorer för verksamhets-

året 201813. Val av två-flera ledamöter till valbe-

redning för verksamhetsåret 201814. Arrangör av Ciklidstämman 2019:

Uppsala Akvarieförening

15. Medlemmarnas förslag16. Övriga frågor17. Årsmötet avslutas

Vi ses på Ciklidstämman i Kungälv 6-8 april 2018.

David Rejdemyhr

www.cichlidnews.com

Styrelsen är mycket glad att ha vänt en ned-åtgående trend. Nu satsar vi framåt!


NorthFin™ fiskfoder �llverkas av marina ingredienser av högsta kvalitet, lä�smältbara med 100 % naturliga färgförstärkande ämnen. De är professionellt utvecklade för a� utgöra en välbalanserad diet för en stor mängd olika söt- och saltva�ensfiskar. Alla NorthFin™ foder innehåller mjöl av hel krill från Antark�s, mjöl av cer�fierad hel sill med hög halt av Omega-3 (DHA) och mjöl av hel sardin som huvudingre-dienser, samt stora kvan�teter organisk cer�fierad Kelp, naturlig Spirulina och Astaxanthin, komple�erat med vitlök, kalcium, montmorillo-nit-lera och en heltäckande vitamin/mineralmix. NorthFin™ använder inga konserveringsmedel eller skadliga kemikalier. En kombina�on av vissa ingredienser/vitaminer och torkningen i �llverkningsprocessen gör a� fodret konserveras naturligt. Alla foder är fria från u�yllnads-produkter, biprodukter, konstgjorda färgämnen eller �llsa�a hormoner. Alla marina protein som finns i NorthFin™-produkterna förbä�rar fiskarnas hälsa och välbefinnande sam�digt som de förstärker deras naturliga färger. Fiskar som äter NorthFin™ foder producerar mindre mängd avföring vilket leder �ll e� renare akvarium.

NorthFin™ foder finns a� beställa hos oss på www.fiskliv.se / [email protected]


TANGANYIKASJÖN | Cyphotilapia

Cyphotilapia?

För ungefär ett år sedan fick jag ett meddelande från vår ordfö-rande David Rejdemyhr: ”Kan inte du skriva en artikel till Ciklid-bladet?” Jo visst, svarade jag, men jag vet inte om vad. ”Frontosa kanske?” Då tänkte jag: Vad kan man skriva om en så gammal välkänd fisk som inte redan är skrivet? I början av sommaren var jag på semester när det plingade till i telefonen, ett meddelande från någon angående frontosor. Jag är absolut ingen expert på dessa fiskar men jag har hållit fisk från detta släkte till och från sen slutet av 90-talet. Under min treveckors semester var det fyra olika personer som kontaktade mig med frågor, varför det blev så vet jag inte men kanske för att jag skulle få underlag till att skriva en artikel.

De flesta frågorna jag fick och får gäller vad de har för variant i sitt akvarium eller vad det är för variant på de fiskarna som de hittat i någon annons på Facebook. När jag pratat med dessa personer och tittat på alla bilder de skickat slog det mig att folk inte vet skillnaden på C. frontosa och C. gibberosa. Min första tanke var: Hur svårt kan det vara? Det är ju lika svårt som att skilja en Volvo från en Mercedes i mina ögon. Men vet man inte vad man ska titta på kanske det är svårt. Jag hittade även en annons på Facebook där det var en bild på en vuxen grupp C. gibberosa, men i annonsen stod det C. frontosa, 8 cm. Jag kontaktade säljaren för att fråga vad det var han sålde då bilden inte stämde med texten och priset var för lågt för C. gibberosa. Bilden var lånad på nätet och han skickade en bild på dem han hade till salu. Det var inte alls dessa fiskar i annonsen utan han sålde C. frontosa från Burundi.

Släktet Cyphotilapia är just nu indelat i två arter, C. frontosa och C. gibberosa. Det finns en tredje variant som skiljer sig mycket i utseendet från de förstnämnda, men som vetenskapligt är en C. frontosa. Den har sju band, mer om det senare. Det tvistas om det är två arter vetenskapligt, det kanske ändrar sig med tiden. Jag kan inget om det vetenskapliga med DNA och så vidare, men även om alla kommer att heta C. frontosa till slut skiljer det sig så pass mycket mellan dem att det är bra att kunna se skillnad på dem så vi inte mixar dem i våra akvarier. I det fallet kan man dela in dem i nordliga och sydliga varianter.

Cyphotilapia finns över hela Tanganyikasjön där den lever på djupt vatten från 20 till 60 meter, det är bara vid Kavala utanför Zaires nordvästra kust som en C. frontosa-population lever grundare, på 5 till 40 meter. Den första arten av Cyphotilapia: frontosa, beskrevs redan 1906. Det är en variant av den som är

den vanligaste i handeln; den lever i den allra nordligaste delen av sjön och är mest känd som C. frontosa Burundi ”Magara”. Typ för arten frontosa är däremot den sjubandade formen från Kigoma.*) Cyphotilapia skiljer sig inte i beteende mellan de olika arterna. De är vanliga, ibland rikligt förekommande på sina lokaler. De lever i grupper med en stor dominant hane, några honor och en eller två små hanar. Även ruvande honor håller sig i gruppen och släpper ut sina ungar på djupt vatten. Hanarna tar inga revir utan leken sker där det passar för stunden. Lekplatsen är en liten fördjupning i sanden eller mellan några stenar. De leker inte alls så intensivt som man är van vid från andra munruvare där hanen och honan vibrerar och spänner sig i cirklar. Hanen glider bara lugnt över lekplatsen och avger sin mjölke. Hanen drar sig sedan tillbaka och honan lägger två till tio ägg åt gången på lekplatsen, hon vänder sig inte om för att ta upp äggen utan backar tillbaka för att plocka upp dem. Honan upprepar detta ända upp till sex gånger utan att hanen deltar. Blir honan störd och lämnar platsen leds hon tillbaka av hanen och hela proceduren görs om tills hon har munnen full med ägg. Antalet ägg med en storlek på cirka 7 mm är mellan 50 och 100. Däremot är det betydligt färre yngel som släpps ut efter cirka 30 dagar. Detta kan bero på att mjölken har försvunnit från lekplatsen när honan har lagt sina ägg och alla äggen inte har blivit befruktade. I akvarium verkar C. gibberosa

Tre olika yngel, men man ser lätt vilken art det är. C. frontosa, Kigoma med sju band och triangeln på kinden. Foto: Henrik Jagadics.

Cyphotilapia gibberosa, Mvuna island. Foto: Hans van Heusden.

*) Det betyder att om arten skulle splittras i flera är det den sjubandade från Kigoma som får behålla namnet ”frontosa” (det är den så kallade nominatformen). Det är som Peter antyder sannolikt att det kommer att ske namnförändringar i framtiden: antingen till en enda art med ett antal lokala populationer eller till tre eller flera arter. /Red.


och C. frontosa skilja sig åt när det handlar om lekvillighet. Uppskattningsvis blir inte Cyphotilapia könsmogen förrän vid cirka tre års ålder. C. frontosa är lättlekt och får ganska stora kullar på 30 till 50 yngel och ibland även fler. C. gibberosa upp-levs däremot som svårlekt och den är dålig på att hålla sina ägg tiden ut. Kullarna blir oftast små, runt 15 yngel, största kullen jag själv lyckats få på mina C. gibberosa, Moba var dock på 29 yngel medan följande lek med samma hona gav bara 7 yngel.

På dagarna glider Cyphotilapia sakta fram i biotopen utan att göra någon större ansträngning att försöka fånga sina byten, de är nämligen gryningsjägare och är inte speciellt snabba. De livnär sig till huvuddelen av Cyprichromis som lever i stora stim i frivattnet ovanför. Cyphotilapia har inte en chans att ta dessa snabba fiskar på dagen utan slår till i gryningen när Cyprichromis sover mot underlaget. Yngel och ungfiskar äter allt de kommer över, såsom räkor, musslor med mera och går över till fiskdiet när de är tillräckligt stora att få in fiskar i munnen. Cyphotilapia kan fånga fiskar som är en tredjedel av deras egen storlek.

På 80-talet började de första försöken att på allvar att fånga och exportera dessa fiskar från sjön, de första försöken gick inget vidare då fiskarna dog när de kom upp till ytan. Det beror på att de fångades på så stora djup att de inte klarade den stora tryck-förändringen som skedde när dykarna steg till ytan med fisken. För att råda bot på detta problem provade man lite olika metoder där dykarna tog med sig plastdunkar eller metallcylindrar med tättslutande lock ner till bottnen och stoppade fisken i dem. Under uppstigningen tryckte dykarna in luft i behållaren för att försöka behålla trycket på fisken hela vägen till ytan. Väl uppe i båten började de sakta släppa på trycket i behållaren för att försöka vänja fiskarna vid det lägre trycket. Det stora problemet var att de inte kunde kontrollera fisken under den långa tiden det tog att släppa på trycket och många fiskar dog eller skadade sig inne i behållarna. De få fiskarna som överlevde placerades i var sitt

akvarium på fångststationen och behandlades var för sig i ända upp till sex veckor innan de var i så pass okej kondition att de gick att skicka vidare ut till akvarister världen över. Även nu i modern tid är det en stor apparat att fånga Cyphotilapia i sjön, nu använder dykarna stora nätburar där de under tre till fem dagar förflyttar burarna upp mot ytan för att sakta vänja dem vid ett lägre tryck.

Vad skiljer då dessa fiskar åt när de ändå är så pass lika? För mig personligen spelar det ingen roll om det är två arter, C. frontosa och C. gibberosa, eller om alla går under namnet C. frontosa som de gjorde fram till 2003 när de sydliga varianterna beskrevs som den nya arten C. gibberosa. Det viktiga är att hålla dem isär och kanske bringa lite ljus över den synliga skillnaden mellan C. frontosa och C. gibberosa eller de norra och sydliga varianterna. Det är svårt att sätta en exakt gräns men någonstans mellan Kavala och Kitumba i Zaire på västra sidan av sjön och över till östra sidan någonstans mellan Mahale national park och Ikola i Tanzania.

C. frontosa lever längst norrut i sjön längs Burundis, norra Zaires och norra Tanzanias kuster. Både hanar och honor har en stor pannpuckel som på stora gamla hanar hänger framåt som en stor boll, den tenderar att vila på överläppen på riktigt gamla exemplar. De har vit grundfärg på kroppen och panna och nacke går mer åt gråbeige. Fenorna är vita med en blå ton och ryggfenan går lite åt gult. De har fem svarta band på kroppen och det tydligaste kännetecknet som är det absolut lättaste sättet att se att det är en C. frontosa är det sjätte bandet som går över huvudet och rakt igenom ögat och ända ner på käken.

C. frontosa, Burundi fångas på olika ställen och de mest kända platserna är Bulu Point, Karilani island, Kavala, Bemba och Magara. Det är nästan omöj-

ligt att se skillnad på fiskarna från dessa fångstplatser även om det finns små färgskillnader mellan vissa av dem. Den vanligaste som vi stöter på i Sverige torde vara den från Magara men det kan mycket väl vara en mix från olika platser då de förr hette Burundi oavsett vilken lokal de fångades vid.

C. frontosa med skarpt band genom ögat och vit grundfärg på kroppen. Foto: Mattias Stahre.

C. gibberosa med antydan till mask och blåton på kroppen.

Här är en enkel skiss som visar var i sjön några av de populäraste Cypho- tilapa-varianterna fångas. Gränsen mellan C. frontosa i norr och C. gibberosa i söder är mar-kerad med rött och går från någonstans mellan Kavala och Kitumba i Zaire på västkusten och över till östkusten mellan Mahale Nationalpark och Ikola.

Här ser man den typiska pannpuckeln som är karakteristisk för Cypho- tilapia frontosa, Burundi. Den hänger fram och vilar på näsroten och har en gråbeige färg. Man ser tydligt bandet genom ögat som slutar nere på käken och som är lika för alla C. frontosa. Foto: Christian Alfredsson.


C. frontosa, Kigoma är ingen egen art utan en C. frontosa. Den skiljer sig så mycket från Burundi-varianterna att den ändå får en egen beskrivning. Den här varianten kallas för sjubandad C. frontosa. Den har samma färgsättning som Burundi-varianten men med något blåare överläpp och kinder. Pannpuckeln blir inte lika kraftig som hos släktingen från Burundi. Här är den stora skillnaden och detta är även den enda i släktet Cyphotilapia som har sex band på kroppen och ett band över huvudet genom ögat. Bandet genom ögat slutar även i en triangel på käken. Men i dess norra lokal i sjön upp mot Burundi hittar man ibland C. frontosa som troligtvis har korsat sig med Burundi-varianten, där kan man hitta fiskar med sju band på ena sidan och sex band på andra.

Den sjubandade C. frontosa fångas på tre kända lokaler i norra Tanzania, nämligen Cape Bangwe, Bulombola samt Kigoma, därifrån varianten som vi oftast träffar på här i Sverige kommer.År 2003 beskrevs C. gibberosa som en egen art. De första exem-plaren som exporterades kom från Zambia men det var först 1990 som den största upptäckten kom. Då hittade man en spännande ny variant i Zaires vatten. Den karakteriseras av den intensivt blå färgen på alla fenor och huvud, den är fortfarande vit i grundfär-gen men med blått stänk över den vita grundfärgen. Stora domi-nanta hanar kan bli nästan helt blå och får ett pärlemorskimmer över pannan och ryggen. Även yngel av C. gibberosa har den blå färgen som de vuxna fiskarna har. Den lever något djupare än C. frontosa och fångas på djup mellan 40 och 60 meter. 1992 hittade African Diving en praktfull C. gibberosa på 50 till 60 meters djup utanför Tanzanias kust. Det är den varianten som är känd som ”Blue Mpimbwe”. Mpimbwe-vairanten är den livligaste och aggressivaste av alla varianter. Bakgrundsfärgen är stålblå till indigo, lite som den metallicblå färgen som malawiciklider upp-visar (Aulonocara, Haplochromis med flera). Stora vuxna hanar har denna färg över hela kroppen. Pannpuckeln är något smalare än hos andra C. gibberosa och fjällen syns tydligt på puckeln.Pannpuckeln hos C. gibberosa blir inte alls så stor som hos C.

frontosa och hänger inte framåt, den går nästan rakt upp från överläppen. Det som kännetecknar och skiljer C. gibberosa från C. frontosa och som är det absolut säkraste sättet att snabbt se skillnad på arterna är det främre bandet som går genom ögat. På alla C. gibberosa går bandet först genom ögat och bandet går sedan mellan ögonen över näsroten. Det ser ut som om de har en Zorro-mask i ansiktet.

Det är svårt eller nästan omöjligt att se vilken lokal C. gibberosa är fångad vid, men det finns små skillnader mellan varianterna från Tanzania, Zambia och Zaire (Congo).

Tanzania-varianten fångas vid Fulwe, Ikola, Kantalamba, Kasanga, Kipili, Mabilibili, Molwe, Samazi (Bismark) och Sibwesa och den metallicblå varianten fångas vid Cape Mpim-bwe. Mpimbwe-varianten är den vi oftast träffar på här hemma i Sverige. Bandet genom ögat går något längre ner på kinden men de har bandet mellan ögonen precis som alla C. gibberosa. Zambia-varianten fångas vid Isanga, Chatika, Cape Nangu och Sumbu. De är inte är inte lika blå som övriga C. gibberosa. Bandet genom ögat går något längre ner på kinden men de har bandet mellan ögonen precis som alla C. gibberosa.

Zaire (Congo), här fångas de blåaste och helt klart populäraste varianterna. Bandet genom ögat slutar precis under ögat och knyts ihop mellan ögonen. Här i Sverige säljs de oftast som C. frontosa, Moba, men det verkar som att Moba har blivit en stämpel för de finaste och exklusivaste man kan ha från släktet Cyphotilapia, då namnet används till alla möjliga varianter inklusive C. frontosa från Burundi som jag beskrev i början av artikeln. Jag tror dock att många av våra Moba kan vara varianter från andra fångstplat-ser i Zaire. Om man tittar på marknaden i USA hittar man fisk från lokaler som aldrig eller sällan säljs i Sverige. Zaire-varianten fångas eller säljs med dessa fångstnamn. Kalumba (fångas vid

C. frontosa, Kigoma från Bulombola med sina sju band och den typiska triangeln på kinden. Foto: Magdalena Kwolek-Mirek.

Här ser man den tydliga masken som kännetecknar C. gibberosa. Hane på cirka 40 cm från Moba.

Hane från Cape Mpimbwe med sin metallicblå färg. Jag kan förstå uppstån-delsen när denna fångades för första gången. Foto: Magdalena Kwolek-Mirek.

C. gibberosa fotograferad i ett stim Cyprichromis vid Mvuna Island utanför Kipili. Foto: Hans van Heusden.


Hane av C. gibberosa, Moba.

Här ser man tydligt bandet mellan ögonen på C. gibberosa, Moba.


Lupota?), Kapampa, Kitumba , Moliro, Tembwe och sist men inte minst Moba som enligt rykten ska fångas vid M´Toto.

Som med alla fiskar i vår kära hobby ska det ju givetvis odlas fram Cyphotilapia som inte finns i sjön. De jag vet som finns ute i handeln är C. frontosa ”Black Widow” som är en sexbandad C. frontosa där banden är brutna och det skapar mer oregelbundna svarta fläckar. Nästa variant är Copper Band eller C. frontosa ”Red” som den också kallas. Man får titta väldigt noga om man ska få denna variant till en röd C. frontosa men banden är bleka och brunröda och hela fisken har en matt ljus kopparfärg.

Cyphotilapia blir sällan sjuka, de klarar det mesta. De är robusta och kan ta rätt mycket stryk, ibland pucklar hanarna på varandra och då särskilt C. gibberosa. Innan leken har jag märkt att det blir livat i akvariet och alfahanen ger sig på de andra hanarna. Det finns ett symtom som kan drabba dem och då oftast vildfångad fisk. Jag har fått det på en första generationens Mpimbwe-variant en gång. Av någon anledning kan det hända att de får för mycket luft i simblåsan och flyter upp till ytan. Detta fenomen kallas för ”korksyndromet”. Ett sätt att motverka detta är att aldrig mata Cyphotilapia med flytande foder. Det är viktigt att fodret sjunker och inte innehåller luft. Man kan tycka att luft i fodret inte kan hänga ihop med simblåsan, och det är inte säkert att det är fodret som gör det utan det kan vara att de får i sig luft när de tar maten vid ytan. Det finns en artikel i Ciklidbladet 5/1995 och Ciklid-bladet 3/2013 där detta symtom tas upp, om någon vill veta mer. Trots att det är stora fiskar kan man hålla dem i förhållandevis små akvarier. De gör inga större utflykter utan glider majestätiskt fram i akvariet. Rekommendationen är minst 720 liter även om det skulle fungera med ett mindre akvarium för C. frontosa. C. gibberosa är något livligare och bör således inte hållas i mindre än 720 liter. Cypothilapia hålls bäst i grupp och antalet styrs av akvariestorleken. Själv har jag 16 exemplar i blandade storlekar från 15 till 40 cm i mitt 4 600 liters akvarium men jag skulle lätt kunna ha många fler. Könsfördelningen i gruppen är inte så noga

utan det fungerar med fler hanar tillsammans. Dock kommer den största hanen att bestämma över gruppen och leka av honorna. De äter det mesta som erbjuds men kan vara kinkiga om man byter mat, vilket kan resultera i matvägran i flera dagar och ibland ända upp till veckor innan de accepterar sin nya mat. Jag ger mina C. gibberosa räkmix med räkor, fisk, regnbågsrom och cirka 30 % ärter. Men det viktiga är att fodret sjunker.

Sällskap till Cyphotilapia är lite knepigare då de lätt kan äta upp alla fiskar som får plats i munnen, men håller man sig till lite större fisk så kan det gå bra.

Sammanfattning av synliga skillnader mellan de olika Cyphotilapia-varianterna:C. frontosa lever i norra delen av sjön. Det främre bandet går rakt genom ögat och slutar på käken. Gamla hanar får en stor puckel som ”ligger” på överläppen. Den har vit grundfärg på kroppen.

C. frontosa, Kigoma har sju band varav det främre bandet genom ögat slutar i en triangel på kinden.

C. gibberosa lever i södra delen av sjön. Det främre bandet går mellan ögonen över ansiktet som en ”Zorro-mask”. På varianterna från Zaire slutar det främre bandet på kinden. Den har blå fenor och blå till metallicblå färg över kroppen. Hanarna får ingen stor puckel och den lutar inte fram över nosen.

Vetenskapliga skillnaderKälla: Takahashi & Nakaya, 2003C. frontosa har två rader med fjäll mellan den övre och undre sidolinjen och 33-34 fjäll längs med sidolinjen, C. gibberosa har tre rader med fjäll mellan den övre och undre sidolinjen och 34-36 fjäll längs med sidolinjen. C. frontosa har 39-62 tänder i överkäken och C. gibberosa har 31-52 stycken. C. gibberosa blir högre än C. frontosa i % (43,3-51,2 mot 38,2-46,5 % SL). Avståndet mellan ryggfenans framkant och nosspetsen är längre hos C. gibberosa än hos C. frontosa (37,5-44,9 mot 37,1-42,7 i % av SL). Ryggfenans bas är längre hos C. gibberosa än hos C. frontosa (57,1- 64,6 mot 53,8-60,9 i % av SL). Även bröstfenan är längre hos C. gibberosa än hos C. frontosa (36,0-47,2 mot 31,3-41,7 % SL).

ReferenserTetsumi T, Nakaya K (2003). New Species of Cyphotilapia

(Perciformes: Cichlidae) from Lake Tanganyika, Africa Copeia 2003 :824-832. DOI: 10.1643/IA03-148.1

C. gibberosa, Moba i mitt 4600 liters akvarium. Foto: Pia Johansson.

Black Widow hane. Foto: Leif Dahlgren.

Text och foto

Peter Sjöborg


SYDAMERIKA | Skalarer

Vilken skalar är det? En guide till identifieringen av arterna inom släktet Pterophyllum

Pterophyllum scalare, Rio Essequibo, Guyana. Foto: David Rejdemyhr.


Skalarer av släktet Ptero- phyllum är mycket populära inom hobbyn. De är välkända, inte bara bland vänner av sydamerikanska ciklider.

Deras extraordinära kroppsform (höga, kraftigt komprimerade sidor) och deras vertikalt förstorade rygg- och analfenor ger dem ett ståtligt utseende.

Trots deras popularitet finns det fortfa-rande artiklar i akvarielitteraturen och bilder på internet där de olika arterna är felidentifierade. Dessa ger i sin tur ofta upphov till intensiva diskussioner och meningsskiljaktigheter angående de vetenskapliga namnen. För att förhindra framtida felidentifieringar skulle jag vilja ge några tips, med hjälp av informativa teckningar, om hur man bestämmer arten hos släktet Pterophyllum.

RändernaDen goda nyheten är att arterna går att särskiljas genom att studera deras fram-trädande, mörkpigmenterade, vertikala ränder på kroppssidorna. Uppgiften är inte helt enkel eftersom det finns en viss natur-lig variation i mönstren. En annan utma-ning är att inte alla detaljer i rändernas mönster alltid är synliga hos akvariefiskar, eftersom rändernas utseende är beroende av fiskens sinnesstämning.

För att underlätta jämförelsen mellan arterna numreras ränderna som visas i figuren för P. leopoldi. Denna art valdes eftersom den är den enda i släktet som kon-tinuerligt uppvisar åtta ränder. Den sofis-tikerade, standardiserade numreringen av randmönster som infördes av Kullander & Silfvergrip (1991) för besläktade ciklider (se Schindler 2016), är inte fullt tillämplig här eftersom randmönstret hos arterna inom Pterophyllum är modifierat.

Eftersom skalarer har hållits som akvarie-fisk i mer än 100 år, har dussintals olika avelsformer tagits fram. Dessa framodlade sorter kan uppvisa alla möjliga typer av mörkt mönster på sidorna. Det finns även marmorerade eller missfärgade former. Det är självklart att följande identifie-ringsnycklar inte är användbara för sådana exemplar. Även unga och (ibland) inte fullt vuxna individer kan vara svåra att artbe-stämma utifrån randmönster eller endast på deras kroppsform.

FormenKroppsformen, eller för att vara mer exakt kroppshöjden och konturen hos partiet från nos till ryggfena (i synnerhet knicken framför ögat) är också viktiga för att skilja de nominella arterna åt. Det

Semi-schematisk skiss av randmönstret och kroppsformen hos Pterophyllum leopoldi. Den gröna pilen indikerar den raka profilen från nos till ryggfena (ingen djup knick framför ögonen). Numreringen av ränderna är till för att underlätta jämförelse mellan arterna.

Randmönster och kroppsform hos Pterophyllum altum (semi-schematisk illustration). Den blå pilen pekar på den djupa knicken; röd pil indikerar avståndet mellan rand 1 och 2.

Förenklad skiss av de mörka vertikala ränderna och kroppsformen hos Pterophyllum scalare. Blå pil (ljus punkt) indikerar den böjda randen 1.


Skalaren är en av våra mest populära akvariefiskar

”


Skalaren är en av våra mest populära akvariefiskar

”

Den ”vanliga” skalaren.Foto: Max Hoff.


finns dock variation hos dessa karaktärer också. Kroppshöjden kan till och med överlappa mellan arterna (Schindler 2002, 2003). Graden av hack i pannkonturen är korrelerad med kroppshöjden. Därför uppvisar även den viss variation. Ändå är ”knicken” och kroppshöjden värdefulla för artbestämningen (se nedan).

ArternaFör närvarande (augusti 2017) finns tre arter av Pterophyllum erkända som giltiga (Kullander 2003), nämligen (alfabetisk ordning) P. altum, P. leopoldi och P. scalare.

Följande beskrivningar baseras huvud-sakligen på data från Kullander (1986), Schindler (2001a, b; 2002; 2003) och Paepke (2003).

Pterophyllum leopoldi Denna art behandlas först eftersom den skiljer sig från de återstående i att ha vissa plesiomorfa karaktärstillstånd (= ursprungliga karaktärer som delas med antagna stamfäder). I motsats till detta har arterna P. altum och P. scalare ett mycket

modifierat randmönster, kroppsform och gälräfständer (Schindler 2002, 2003). Därför kan de senare två allokeras till en egen artgrupp.

Pterophyllum leopoldi är den enda i släk-tet som ständigt visar mönstret med åtta ränder (se teckningarna). Rand 1 är inte böjd, och rand 2 och 3 är väl separerade. Det finns en framträdande lateral fläck på rand 5. Några populationer av P. scalare har en sådan fläck där, men aldrig lika rund till formen som hos P. leopoldi. Den skiljer sig också från P. scalare och P. altum genom sin relativt lägre kroppshöjd och avsaknaden av en iögonfallande knick framför ögonen.

Pterophyllum altum Denna art är den med störst kroppshöjd inom släktet. Den visar sju ränder, har ingen speciell fläck på rand 5, men en mycket djup knick (mot åtta ränder och ingen knick hos P. leopoldi). Från P. sca-lare skiljer sig den genom att ha separata ränder 1 och 2, rand 1 är inte böjd (jämfört med ränderna 1 och 2 vilka går ihop) och den har en högre kropp. Men i övre Rio

Negro (det antagna geografiska området där de båda återfinns) finns det populatio-ner av P. scalare som är höga och kan ha ränderna 1 och 2 skiljda åt av ett mycket smalt mellanrum. Dock är dessa P. scalare från Rio Negro fortfarande inte så höga i kroppen som P. altum från det övre Rio Orinoco-området.

Pterophyllum scalare Artepitetet blev en slags logotyp för alla skalarer inom hobbyn. Ändå skiljer sig de vildfångade exemplaren av P. scalare från P. altum och P. leopoldi genom att rand 1 är böjd (se teckningarna). Vissa populationer kan ha en mörk f läck på rand 5. Men den är aldrig lika rund som hos P. leopoldi. Vidare har de allra flesta populationerna en knick framför ögonen (jämfört med ingen sådan knick hos P. leopoldi). Exemplaren av P. scalare har vanligtvis lägre kroppshöjd än de av P. altum (se Schindler 2003).

En anteckning om P. eimekeiDet f inns populationer som har hög kroppshöjd och populationer med mindre hög kroppshöjd inom taxon P. scalare (se


Schindler 2003). P. eimekei (och exemplar som behandlas som sådana) är emellertid mer ”runda” till formen och är de mest slanka (Schindler 2001b, 2003). Så det är möjligt att P. eimekei erkänns som en giltig art i framtiden.

Finns det flera arter?Släktet kräver en taxonomisk revision (Kullander 1986). Det är därför vi ännu inte kan vara säkra på om antalet arter i släktet är korrekt. Den bästa kandidaten (förutom P. eimekei, se ovan) för att bli erkänd som en självständig art är kanske den så kallade Peru-Altum (eller P. spec. ”Peru”). Trots det faktum att den i synner-het inte har något att göra med P. altum (se Schindler 2001b, 2003), har den ett specifikt mönster på ränderna. Hur som helst tvivlar jag inte på att ”molekylära taxonomer” kommer att erkänna f lera utvecklingslinjer som möjliga nya arter i framtiden. Uppriktigt sagt, enligt min synvinkel (generellt sett) ... att skilja popu-lationer åt som evolutionära arter kräver mer än bara att de två antagna arterna är separerade i ett eller några förmodade ”diagnostiska” baspar inom en DNA-sek-

vens. En varelse som ska erkännas som en evolutionär art (och därmed som en taxonomisk enhet) bör också kunna dif-ferentieras med fenotypiska karaktärer.

TackEtt tack går till översättaren Dick Claeson. Ytterligare tack till Rico Morgenstern för hans kommentarer.

Referenser Kullander SO (1986). Cichlid fishes of the Amazon

River drainage of Peru. Swedish Museum of Natural History 431 sidor.

Kullander SO (2003). Cichlidae, 605–654. In: R.E. Reis, S.O. Kullander, & C.J. Ferraris Jr., (redaktörer) Check list of the freshwater fishes of South and Central America. Edipucrs, Porto Alegre 729 sidor.

Kullander SO, Silfvergrip AMC (1991). Review of the South American cichlid genus Mesonauta Günther (Teleostei, Cichlidae) with descriptions of two new species. Revue Suisse De Zoologie. 98: 407–448.

Paepke H-J (2003). Die Segelflosser. Neue Brehm-Bücherei 519. Westarp Wissenschaften, Hoh-enwarsleben.

Schindler I (2001a). Zur Identifikation und Verbrei-tung von Pterophyllum leopoldi. DCG- Infor-mationen 32: 186–188.

Schindler I (2001b). Anmerkungen zur Artberechti-gung von Pterophyllum eimekei Ahl, 1928. DCG- Informationen 32: 73–78.

Schindler I (2002). Ökomorphologische Differen-zierung zweier syntoper Pterophyllum-Arten. DCG-Informationen 33: 278–283.

Schindler I (2003). Variation of body depth in Ptero-phyllum scalare (Schultze in Lichtenstein, 1823) (Teleostei: Labroidei: Cichlidae). Zeitschrift fuer Fischkunde. 6: 73–85.

Schindler I (2016). En praktisk identifieringsnyckel och översikt av flaggciklider, släktet Meso-nauta. Ciklidbladet nr. 3: 18–21.

Text

Ingo Schindler

Översättning: Dick Claeson

Ett vackert inrett akvarium. Skalaren är en variant som kallas ”red back” eller ”Manacapuru”. Foto: Mats Bryzell.

Apistogramma sp. “D28”

Apistogramma sp. ”D28” är en typisk art inom A.-macmasteri-komplexet. Arten finns i bifloder till Rio Vichada i Colombia. Den kan visa sig vara identisk med den ikoniska A. sp. ”Rotflecken/red-flecked” (introducerad som A. viejita ”colorform II” av H. Linke och W. Staeck 1984) och är troligtvis nära besläktad med Apistogramma sp. ”D25” (vilken ni kan se på bild i Ciklidbladet 3 och 4, 2017). Tack vare några Apistogramma-entusiaster som tog hem vildfångade exemplar från sin fångstresa i Colombia har arten, trots att den inte importeras kommersiellt, nått akva-rister i flera länder i Europa.

Text: Frank Hättich Foto: Yukitoshi OhnotaÖversättning: David Rejdemyhr


SYDAMERIKA | Heros

Heros notatusJardine, 1843

Synonymer/andra namnCichlasoma severum, Heros sp. Guyana

EtymologiSläktnamnet (från grekiska Heros = hjälte) har att göra med djurets uppseendeväck-ande, ”majestätiska” beteende, artnamnet (från lat. notatus = utmärkt, märkbar) med de iögonfallande svarta markeringarna på fiskens undre kroppshalva.

Första beskrivningenArten beskrevs först av: Jardine, W. (1843): Dark-Marked Centrarchus: Centrarchus notatus. i: R. H. Schomburgk Fishes of Guiana, Del 2. The naturalist’s library, Vol. 38 - Ichthyology, vol. 5, Sidan 160 och plansch 13. Ursprunget till den första beskrivningen av arten Centrarchus nota-

tus tar sig från vårt moderna perspektiv en ovanlig form. Denna beskrivning är helt och hållet baserad på en färglagd teckning färdigställd under en av Schomburgks upptäcktsresor och har upprepade gånger lett till att felaktig information om arten framförts. Trots att Schomburgk i Jardines verk flera gånger anges som upphovsman kommer sannolikt alla beskrivningar och iktyologiska kommentarer från Jardines penna. Detta har inte alltid varit allmänt känt, alltså blev Schomburgk den som felaktigt krediterades för att ha varit den första att ha beskrivit arten.

Arten introducerades som akvariefisk tro-ligen först från Guyana under tidigt 90-tal (Stawikowski 1995), möjligtvis tidigare.

TypmaterialLångt ifrån alla beskrivningar författade av Jardine (1843) samt illustrationerna som ackompanjerade dessa, uppstod som en direkt observation av arten med konser-verade exemplar som utgångspunkt, utan också med hjälp av skisser och anteck-ningar som baserades på fiskar Schom-burgk hade infångat. De konserverade exemplaren, om de överhuvudtaget skep-pades iväg till England, gick dessvärre förlorade under sjöfärden (Jardine 1843). Därmed kan de knappa beskrivningar av Centrarchus notatus som fortfarande finns kvar bara jämföras med illustrationen som offentliggjorts. Av nomenklaturiska skäl har vi följaktligen förklarat exemplaret som avbildats i Jardine (1843: tabell 13)


som lektotyp (Schindler & Staeck 1997, Staeck & Schindler 2003). Detta beslut är i enlighet med de Internationella Reg-lerna för Zoologisk Nomenklatur (IRZN*, Artikel 74.) och antogs i den aktuella ver-sionen av Catalog of Fishes (Eschmeyer et al. 2017).

Typlokal*Det är problematiskt att inga uppgifter om fyndortsplatsen existerar och att Jardines verk Fishes of Guiana trots sin titel också innehåller beskrivningar av arter vars utbredning är begränsad till andra delar av Sydamerika. Jardine var emellertid medveten om detta och befattar

sig därför direkt med faktauppgifterna i sina inledande utläggningar. Han betonar där att han för att förhindra missförstånd tydligt kommer att märka ut alla arter som inte härstammar från Guyana. Trots detta begränsade Stawikowski & Werner (1998) tillämpningen av namnet Heros notatus utan hänvisningar till hållbara grunder till en Heros-population från mittendelen av floden Rio Grande och införde beteck-ningen Heros sp. Guyana för populationen från Guyana. Redan ett år tidigare (1997) hade Stawikowski & Kullander speku-lerat kring orsaken till varför Rio Negro möjligtvis kunde ifrågasättas som typisk fyndort. Hypoteserna som de framförde där kunde inte granskas på den tiden på grund av att det nödvändiga bevismateri-

alet och den motsvarande informationen inte fanns tillgänglig. Under åren 1995 och 1996 kom för första gången belägg för att det i Guyana före-kommer en Heros-population vars färger överensstämde väl med beskrivningen och illustrationen Jardine hade färdigställt. Som resultat av en analys av all taxono-miskt relevant information som är oss till-gänglig betraktade vi Heros notatus som giltig art och publicerade en ny beskriv-ning av detta taxon baserad på exemplar från Essequibo- och Demerara-floderna i Guyana (Schindler & Staeck 1997, Staeck & Schindler 2003).

Det finns inga tvivel om att beskrivningen av Heros notatus baserades på ett tillfånga-

Ikonotypen av Heros notatus, det vill säga teck-ningen av typexemplaret som gick förlorat (från Jardine 1843: plansch 13)

* IRZN: =Den tyska upplagan av International Code of Zoological Nomenclature, vanligen förkortad ICZN.


Hane av arten Heros notatus från Rio Negro i Brasilien.

Hona från Rio Negro i Brasilien.


taget exemplar från Guyana. På grund av den föreliggande informationen kring Schomburgks resa (Schomburgk 1841; Scurla 1964) är det rimligt att precisera typlokaliteten för Centrarchus notatus (Jardine, 1843) som avrinningsområdet för den nedre delen av Essequibo-floden (Schindler & Staeck 1997, Staeck & Schindler 2003; jämför särskilt med Arti-kel 76 av IRZN)*.

SläktskapHeros notatus hör till representanterna för sitt släkte som saknar en fas där honorna bär sina ägg i munnen (munruvare) och skiljer sig från de andra arterna inom samma släkte genom en kombination av följande kännetecken: mörka punkter och/eller runda eller avlånga fläckar (ett utpräglat linjemönster saknas) på hanarnas gällock. De flesta av fjällen på sidorna hos hanen har varsin stor svartbrun fläck. Fläcken på stjärtfenans rot är sammanfo-gad med det första bandet på stjärtspolen. Från två till sex horisontella ränder på sidorna som reducerats till vertikala lång-dragna fläckar eller korta band, som tar slut nedanför den undre sidolinjen.

Mönstret som kan observeras på Heros notatus, i synnerhet de förkortade och utbredda horisontella ränderna på artens undre kroppshalva, påminner om Heros appendiculatus (Castelnau, 1855) det vill säga en art som har sin hemvist i den västliga delen av Amazonasområdet (Kullander 1986). Denna sistnämnda art saknar dock de tydliga längsgående raderna av mörka punkter på sidorna som karaktäriserar Heros notatus. Förutom det sistnämnda skiljer sig båda arter från var-andra i ett antal andra hänseenden (jämför Schindler & Staeck 1997).

KänneteckenHög kropp, från sidorna starkt samman-pressad; huvud och nacke kraftigt böjda, abrupt stigande, konvex. Tjocka läppar, tydligare hos hanarna än hos honorna; vid mindre exemplar (upp till 65 mm SL) svag hypertrofi (vävnadsförstoring). För skillnader i räknings- och mätningsvärden se Schindler & Staeck (1997).

Fotografierna ger en god uppfattning om utseende och färger hos levande exem-plar. Markeringen på stjärtfenans rot är inte avgränsad från resten av kroppen. Det första vertikala bandet som ses på kroppen och befinner sig framför stjärtspolen är särskilt kraftigt, och sträcker sig från den mjukstråliga delen av stjärten till ryggfenan. Det andra till det sjätte vertikala bandet är däremot hos

större exemplar (från cirka 65 mm SL och uppåt), beroende av fiskens humör, oftast reducerade till fem vertikalt förlängda, kraftigt svarta markeringar på artens undre kroppshalva, vilka ofta är bredare än den övriga delen av bandet.

Anmärkningsvärt är den ovanligt tydligt uppträdande sexuella dimorfismen i artens färgmönster: medan vuxna hanfiskar har en gröngul grundfärg är honfiskarna kraftigt gult färgade. Ytterligare ett utmärkande kännetecken är det påfallande mönstret av rödbruna markeringar som bara hanarna bär på huvudet och kroppen.

StorlekArten kan uppnå en totallängd av ungefär 20 cm (cirka 16 cm i standardlängd).

Ung hane av arten H. notatus från Rio Negro i Brasilien.

Icke-fullvuxen hona från Rio Negro i Brasilien.

* Typlokal för H. notatus är alltså den plats där det tecknade exemplaret insamla-des. Eftersom vi inte vet var, finns ingen typlokal. Detta är inte något problem så länge man hanterar alla H. notatus som en enda art. Man kan i det här fallet begränsa typlokalen på två sätt: antingen dyker det upp okända dagboksanteckningar från Schomburks resa, eller så kan man hitta morfologiska skillnader mellan populatio-nerna i Guyana, rio Negro, rio Branco, rio Guamá och rio Tocantins som är så tydliga att bilden går att knyta till en av dessa populationer. Weferson Júnio da Graça skrev sin doktorsavhandling om släktet Heros 2008. Den är inte formellt publicerad och går alltså inte att hänvisa till i sådana här frågor, men den finns på nätet: http://livros01.livrosgratis.com.br/cp094073.pdf . Tyvärr är den på portugisiska, men det går hyfsat att stava sig igenom aktuella partier om man vill veta mer. / Erik Åhlander


Utbredning och ekologiFyndorter för Heros notatus finns doku-menterade i Brasilien, mer bestämt mellandelen av Rio Grande-f lodens avrinningsområde men även i de nedre delarna av Essequibo- och Demerara-flo-derna i Guyana. I de iktyologiska och akvaristiska standardverken anges fram tills idag bara Rio Negros f lodbäcken som artens utbredningsområde. Detta beror troligtvis på den icke-bevisade ståndpunkten framförd av Kullander och Stawikowski (se Stawikowski & Kullander 1997, Kullander 2003) att populationerna i Guyana och Brasilien tillhör två skilda arter. Samtidigt har det också enligt våra undersökningar (bland andra) betonats att dessa antaganden är inkorrekta, då vi inte kan finna några märkbara skillnader mellan fiskarna från Rio Negro och dem från floderna Essequibo och Demerara. Detta kommer att ges belägg för genom fotografierna och undervattensfilmerna vi framställt från observationer av Rio Negro-populationen.

I Guyana kunde vi i mitten av 1990-talet fånga exemplar av Heros notatus i den nedre delen av floden Essequibo vid Rockstone samt i floden Demerara. Redan under den andra hälften av år 1933 hade Ladiges observerat dessa ciklider på samma plats, vilka han i enlighet med den tidens taxonomi benämnde Cichlasoma severum. Observationerna han gjorde vid Rockstone medförde inte bara en exakt beskrivning av denna fyndort utan också mycket ekologisk relevant information om mikrohabitaten och fisksamhällena man kunde stöta på där, vilket även idag fort-farande är aktuellt för oss (Ladiges 1984).Våra undersökningar av de viktigaste parametrarna gällande vattnets egen-skaper på fyndorten i floden Essequibo under februari 1996, det vill säga under

höjdpunkten av regnperioden, gav föl-jande resultat: Vattentemperatur: 24 °C; elektrisk konduktivitet: 10 μS/cm; total- och karbonathårdhet: < 1 °dH; pH-värde: 5,6. Under den relativt korta perioden av extrem nederbörd i mars 1995 uppmättes följande mätresultat: Vattentemperatur: 28 °C; elektrisk konduktivitet: 20 µS/cm; total- och karbonathårdhet: < 1 °dH; pH-värde: 6,5.

Vid en av Heros notatus fyndorter i Igarapé Mauaru, som ligger mellan mit-tendelen av Rio Branco och Rio Jauaperi, var vattenvärdena följande, enligt Staeck: Vattentemperatur: 24 °C; elektrisk kon-duktivitet: 10 µS/cm; total- och karbonat-hårdhet: < 1 °dH; pH-värde: 5,5.

Ovan: Hona av H. notatus i sitt naturliga habitat i Igarapé Mauaru i Brasilien.

Höger: Hane av H. notatus i sitt naturliga habitat i Igarapé Mauaru i Brasilien (mellersta Rio Negros flodområde).


Skötsel i akvariumSom följd av den observerade slutstorle-ken hos Heros notatus är framgångsrik, långvarig skötsel av denna ciklid enbart möjlig i stora akvarier, vilka måste ha en längd på minst en och en halv meter. Cirka två och en halv centimeter långa ungfiskar uppnår med bra foder enligt vår erfarenhet redan inom sex månader en imponerande totallängd av cirka tolv centimeter. Fastän de uppnår könsmognad under den här tiden, kommer de med denna längd trots detta fortfarande inte att vara fullvuxna på länge.

Därför bör man också, när man skaffar ungfiskar, redan då förvissa sig om att man kommer att kunna erbjuda djuren det rymliga akvarium de kommer att behöva senare. Redan när de är cirka tre månader gamla behöver dessa ciklider mycket plats, eftersom det lätt kan bli oerhört mycket konflikter mellan dem och de kan bli svårt skadade i för små akvarier. Med undantag för fortplantningspartnern uppvisar fis-karna senare livet i ett för litet utrymme ett markant aggressivt beteende mot sina artfränder. Gentemot andra ciklider, som är av jämförbar storlek, och även gentemot andra fiskar från helt andra släkten, när

dessa på grund av sin ringa storlek inte kommer på fråga som byte, förhåller de sig däremot vänligt. För inredningen av akvariet behövs grov sand eller finkornigt grus, större sten-plattor eller svartek, samt några stora och robusta solitära växter för att skapa gömställen åt fiskarna. Späda och ömtå-liga vattenplantor är däremot olämpliga, då de kommer att bli uppätna av fiskarna. Eftersom fiskarna härstammar från vat-tendrag med svartvatten med väldigt låg konduktivitet och pH-värde bör vattnets egenskaper ägnas en viss uppmärksamhet,

Hona av arten H. notatus från Essequibo-floden i Guyana.Infångad hane av arten H. notatus från Essequibo-floden i Guyana kort efter fångst vid Rockstone.

H. notatus, hane från Guyana.


då fiskarna annars löper en risk att drab-bas av den så kallade HLLE (Head and lateral line erosion) eller den så kallade hål-i-huvudet-sjukan. I högre ålder är de ytterst fridfulla, då de inte gärna simmar omkring och därmed behöver jämförel-sevis lite plats.

Det är uppenbart att det vanliga fodret som akvariefiskar erbjuds inte kommer att räcka för att ge näring åt ciklider av denna storlek. Istället för att köpa vattenloppor eller mygglarver i djurbutiken måste man söka upp en specialaffär för sportfiske och förse sig med daggmask och fluglarver. Redan halvvuxna exemplar har stort behov av näring och kan därmed regelbundet matas med motsvarande mängd av upp-skurna stycken av fettfattiga sötvattens- eller havsfiskar. Därtill bör de också matas med rikliga mängder växtbaserad näring. Exempelvis blir havregryn ivrigt uppätna av fullvuxna fiskar. Även mindre fiskar ses som byte av dessa ciklider. Med tanke på

ämnesomsättningen hos dessa fiskar, som man kan observera genom mängderna mat som fiskarna behöver, måste man göra del-vattenbyten om möjligt en gång i veckan.

Fortplantning och förökningHeros notatus är en ciklid som lägger sina ägg på ett underlag (Stawikowski & Werner 1998). Ynglen växer upp tillsam-mans med sina föräldrar. Till skillnad från hur man sköter andra Heros-arter, för vilka pH-värdet och akvarievattnets hårdhet inte spelar någon större roll, kan denna art, enligt vår erfarenhet, föröka sig framgångsrikt endast i akvarier där vattnets egenskaper liknar dem som råder i artens naturliga habitat. ReferenserEschmyer WNR, Fricke R, van der Laan (2017).

Catalog of fishes: Genera, Species, references. http://researcharchive.calacademy.org/research/ichthyology/catalog/fishcatmain.asp. Hämtad april 2017.

Jardine W (1843). Dark-marked Centrarchus: Cen-trarchus notatus. I Schomburgk, The Natural History of the Fishes of Guiana, part 2. The naturalist’s library vol. 38, Ichthyology vol. 5. Edinburgh. Plate XIII, Sidan 160.

Kullander SO (1986). Cichlid fishes of the Amazon River drainage of Peru. Swedish Museum of Natural History, Sweden.

Kullander SO (2003). Cichlidae. I Reis R, Kullander SO, Ferraris JR (redaktörer): Check list of the freshwater fishes of South and Central America. Edipucrs, porto Alegre. 729 sidor.

Ladiges W (1984). Der fishes in der Landschaft, tredje upplagan, Essen: Kernen.

Schindler I, Staeck W (1997). Taxonomie und bes-chreibung von Heros notatus (Jardine, 1843). DCG-informationen 28: 72-80.

Schomburgk RH (1841). Reisen in Guiana und am Orinoko während der Jahre 1835-1839. Leipzig.

Schomburgk RH (1843). Natural History of the Fishes of Guiana, part 2. The Naturalist’s Library vol. 38, Ichthyology vol. 5. Edinburg.

Scurla H (1964). Im Lande der Kariben. Reisen deutscher Forscher des 19. Jahrhunderts in Guayana. Berlin.

Staeck W, Schindler I (2003). Lecotype and type locality of Heros notatus (Jardine 1843) (Tel-eostei: Cichlidae). Z Fischkunde 6: 112-113.

Stawikowski R (1995). Heros -1. Neues über eine alte Cichlidengattung. DATZ 48: 350-356.

Stawikowski R, Kullander SO (1995). Jardines cichliden. DCG-Informationen 28: 121-137.

Stawikowski R, Werner U (1998). Die Buntbarsche Amerikas, band 1. Stuttgart.

Text

Wolfgang Staeck

Översättning: Martin Ottertun-Manni

H. notatus, hane från Essequibo-floden i Guyana.

H. notatus hona från Essequibo-floden i Guyana.

Text

Ingo Schindler

[email protected] • 073 - 843 46 81

webbshop: www.akvariumkungen.se

Tropical Forest Roots Naturtrogen 3-delad bakgrund från RockZolid.Plats för fiskar att simma bakom grenarna. Strl 198x78 cm.

inred ditt akvarium med rötter från

hitta mer inredning till ditt akvarium på www.akvariumkungen.se

RockZolid - Mangrove AStorlek (l-b-h): 42x27x58cm

RockZolid - Mangrove GStorlek (l-b-h): 173x158x150cm

RockZolid - Mangrove FStorlek (l-b-h): 100x58x48cm

RockZolid - Mangrove I Storlek (l-b-h): 37x31x46cm

RockZolid - Mangrove CStorlek (l-b-h): 81x33x58cm

RockZolid - Mangrove BStorlek (l-b-h): 48x30x58cm

RockZolid - Mangrove DStorlek (l-b-h): 98x40x58cm

snabb leveransBeställning skickas vanligtvisinom 48h

säker betalningMed Payson Direkt, faktura/delbetalning

nöjda kunderBl.a. 14 dagar ångerätt enl. lag4,8 av 5 stjärnor på Facebook

Gilla Akvariumkungen på facebook och ta del av nyheter, erbjudanden och tävlingar!www.facebook.com/Akvariumkungen

ROCKZOLIDpris från 1099:-

Ordinarie pris 13.199:-

Kampanjpris 12.499:-


TANGANYIKASJÖN | Cyprichromis

Cyprichromis, den stora fisken i det lilla formatet

Tanganyikasjöns ”sardin”, ”tusenbroder” eller vad man vill kalla den för, slår en med häpnad. Hur många olika finns det? Tja, vi vet inte än, på sistone har det bara kommit flera och flera varianter, den ena vackrare än den andra, vi vet i alla fall att det är många hittills. Jag har haft turen och intresset för att studera dem i akva-rium (tyvärr aldrig i sjön, men det är inte så många förunnat) och tänkte att man kanske kunde dela med sig av sina erfarenheter av denna lite omdebatterade ( på flera nätforum) fisk.

Denna fisk har ju i flera former dykt upp i mångas akvarier, på både gott och ont. Gott, det är en underbart vacker fisk som är väldigt intressant och aktiv om den hålls på rätt sätt. Man kan fastna framför karet i timtal. Ont, tyvärr finns det så många olika varianter som då har fått flera popu-lärnamn för att trissa upp priset, såsom ”blue f lash”, ”blue afrika” och ”black bee”. Olika variationer har blandats hej vilt med mycket korsningar mellan fiskar från olika fångstplatser (som alla har små olika variationer) som följd. Mitt tips är att om man tänkt skaffa sig en grupp, ska man kolla på så många bilder som möjligt av den variant man är intresserad av och jämföra. Köp väldokumenterade fiskar av pålitliga säljare, och framför allt med fångstplats, många säljs under fel namn eller är blandade.

Nu ska ju inte denna artikel handla om nackdelarna utan om nöjet att ha dem i sitt kar men man ska ändå vara kritisk innan köp. Om man väl bestämt sig för Cyprichromis kommer man ju till olika val, vilken vill jag ha! Tja, då det finns så många och i olika storlekar är den första frågan ”vad finns i handeln just nu och hur stor plats kan jag avvara”. En väldigt bra och väldebatterad fråga. Jag har sett rekommendationer på allt från 100 liter till 1 000 liter. Då jag alltid pratar om vuxna lekgrupper är 100 liter totalt att förkasta (duger knappt som yngelkar) och på basen av min erfarenhet av mina fiskar skulle jag starta med 540 liter (uppåt får man låta plats och fantasi sätta gränsen) som

standardmått till de minsta, Cyprichromis leptosoma, Mpulungu, Malasa, Utinta och Chituta för att nämna några, som är cirka 8 cm. När det gäller de större arterna, C. leptosoma ”Jumbo”, C. microlepidotus, C. pavo, för att nämna några, skulle jag starta med ett 720 liter standard, då detta är enkelt och billigt att få tag på.

Men samtidigt tycker jag att standardmått är fel till denna typ av fiskar som är fri-simmare. Då hanarna håller ett revir på cirka 60x60x60 cm kan det hända att de låser upp ett standardkar om de får för sig att ta revir i mitten, då inredningen i karet passar dem. Det kan få katastrofala följder både för fiskarna i karet och även för betraktaren som då får se en väldigt aktiv hane och resten av beståndet för-skrämt upptryckta och bleka i hörnen, De kommer bara snabbt fram vid matdags och sen är de borta igen. Efter några veckor kommer man att börja se ”krokar” som hänger i hörnen och som sedan en efter en tynar bort och dör. Detta vill ju ingen akvarist vara med om. Nej, enligt mina erfarenheter har det funkat bäst i kuber och alla mina egna simmar i kar med måtten 100x100x70 cm (lxbxh). Drömmen vore 100 cm högt också, men som alla akvarister vet, vill man mycket men har inte plats.

InredningDå de faktiskt är bytesfiskar (detta gäller dem alla, liten som stor), vill de ha skydd i form av bergsväggar och klipputsprång där de mest jagade kan få vila upp sig och

få lite lugn och ro, stående lodrätt med näsan neråt. Växter behövs inte, men själv har jag lite Anubias planterad på några spotthyllor som jag byggt av moduler och sten strax under ytan i lugna delar av karen. Där spottar honorna sina yngel och de små har skydd där. Som bottenmaterial rekommenderar jag finkornig sand. Nu bryr sig ”Cyprisar” inte om bottenmat-erial, men då de är frisimmare söker de inte föda på bottnen och har man grovt grus kommer foderrester att hamna där med dålig vattenkvalitet som följd, vilket är akvaristens fiende nummer 1.

När vi nu är inne på vattenkvalitet så, i vilket vatten trivs de? Ja, som de flesta tanganyikacikliderna anpassar de sig väl-digt bra, men som för resten av cikliderna från denna sjö är hårt syrerikt vatten med högt pH är att föredra (men det går bra att ha ner mot neutralt för odlad fisk). Då de lever på lite djupare vatten behövs det inte samma fart i vattnet som för de ytlevande arterna, så ett flöde på cirka 5 gånger vat-tenvolymen per timme duger gott.

FortplantningDetta är en lättlekt fisk som ger mycket yngel. Per gång blir det inte så många,

Översta bilden på höger sida: Hane av arten Cyprichromis microlepidotus, Kassai.

Understa bilden på höger sida: Cyprichromis leptosoma, Kibigi ”Vimple”.


Cyprichromis leptosoma, Kitumba. Cyprichromis microlepidotus, Karilani.

Cyprichromis leptosoma, Mpulungu. Cyprichromis leptosoma, Kitumba.

Cyprichromis microlepidotus, ”black”, Kiriza. Cyprichromis microlepidotus, ”black”, Kiriza.

Cyprichromis microlepidotus, Kassai. Cyprichromis microlepidotus, Karilani.


cirka 20 yngel, men har man dem i väl-skötta stim är det nästan alltid flera honor som tuggar. Lite intressant är det också att leken sker i öppet vatten där hanen vibrerar snett framför honan. När hon släpper ett ägg backar hon med blixtens hastighet och tar upp ägget som sedan befruktas i hennes mun när hon snappar efter mjölken mellan hanens bukfenor. Jag låter alla mina honor spotta i karet, vilket de gör i nämnda spott-hyllor. Då de vuxna låter bli merparten av ynglen får man skatta karen lite då och då, så de inte ska bli överbefolkade. De flesta yngel som dödas är offer som kommit in i alfahanens lekrevir, som han håller fritt från allt och alla, och inte har lärt sig att det gäller att flytta sig snabbt och anpassa sig till stimmet och hierarkin. Men det är en underbar syn att se fisk i alla olika storlekar huller om buller i karet. Stude-rar man det närmare, kan man se att det faktiskt fungerar som ett organiserat kaos, där hierarkin styr allt. Observationer som jag även gjort i mina kar är att särskilt C. microlepidotus (som är min favoritfisk) är ovillig att leka i litet antal och små kar. Jag hade en mindre grupp i ett 720 i något år men det hände inte mycket (visserligen var gruppen ganska ung), men efter flytt till ett 1 120 liter tuggade de första honorna efter en vecka. Vattenbyten stimulerar visserligen, men trots att jag gjorde ganska stora vattenbyten i 720 liters karet just för att stimulera till lek blev det ingenting.

FoderMitt motto är ”ofta och smått”. Detta är en aktiv fisk som kräver en hel del mat för att vara i god kondition och kunna hävda sig i stimmet. De äter i stort sett allt bara det är smått, men mitt basfoder som de får varje dag är cyclops. Mysis börjar bli för stort och bara de största fiskarna ger sig på det och nackdelen med stor mat är att de fiskarna som tar det får mindre mat då det tar dem så lång tid att försöka svälja, så all annan mat är slut. Vita mygglarver och artemia är mjukt och slinker ner snabbt. Torrfoder går också bra, men pellets bör blötas först. Jag har själv provat mycket olika men det har inte riktigt funkat, tills nyligen då jag har provat det allra minsta, nämligen 0,8 mm forellpellets. Till och med ungfiskar på 3 cm tar det utan att det behöver blötas först, men där är inte min prövotid på ett år till ända än, så jag är lite försiktig i mitt uttalande.

SjukdomarSjälv har jag inte haft eller direkt upptäckt någon sjukdom som de skulle vara käns-liga för, men jag har naturligtvis förlorat fiskar på ett eller annat sätt, en del på grund av okunskap och en del på grund av ren dumhet eller nonchalans. Då har jag snabbt blivit nertagen på jorden, men tyvärr har fiskarna fått lida för att jag gjort saker som jag borde ha lärt mej att und-

vika. De gånger jag har förlorat vildfång-ade fiskar har det nog uteslutande varit för att jag inte har härdat vattnet tillräckligt. Här är det så viktigt att höja pH och KH till sjöns parametrar, sedan kan man sakta trappa ner när fiskarna har acklimatiserats. Fallen då det gått mest illa är fortfarande en gåta för mig och jag vet att det inte är bara jag som har haft problem. Det har gällt yngel i yngelkar (mina största pro-blem har gällt just C. microlepidotus). Allt har gått bra och alla yngel har haft full fart och ätit fram till cirka 3 cm storlek, då de har kroknat och dött, flera varje dag. Jag har förlorat hundratals på det sättet och det spelade ingen roll hur mycket vattenbyten jag gjorde, fodret eller vad jag gjorde. Det blev bara ett eller två yngel som klarade sig. Det var väldigt frusterande och ingen råd någonstans att få, men efter många timmar framför karen tyckte jag att när ynglen kom upp i den storleken började de slåss som sjutton. De tryckte upp de andra, så de blev stressade och kroknade. Jag provade att flytta dem till lite större yngelkar på 375 l och då gick det bättre. Jag antar att jag körde med för små yngel-kar (100 liter). Allt sådant är borta nu och det minsta yngelkaret är på 350 liter och det har funkat efter det, men detta är bara mina egna erfarenheter och jag har inget belägg för att det är så. Men så länge det funkar för mig är jag nöjd.

Cyprichromis leptosoma, Mpulungu.


MedinnevånareDe passar perfekt med alla bottenlevande ciklider i sjön, bara karet är så högt att de bottenlevande inte är inom ramen för reviret. Att ha dem med stor fisk som Cyphotilapia frontosa är inte så lyckat, då man i så fall kommer att få se sina skyddslingar bli uppätna. De hävdar sig bra mot fisk som är många gånger större utan problem och man kommer att få se den lilla fisken på 12 cm styra och ställa i karet,och se fiskar på 20 till 25 cm som flyr undan den lilla bålgetingen som med en fart som kan göra en formel 1-bil avundsjuk respektlöst attackerar dem. Att blanda denna fisk med artfränder kräver några restriktioner. Det är som sagt ingen bra idé att blanda likadana fiskar från olika fångstplatser, de kommer att korsa sig, vilket är synd. Blanda således aldrig en stor variant med en annan stor variant eller en liten variant med en annan liten variant. Men visst går det, och de lever ju

blandat i sjön. Jag själv kör med en av de små varianterna tillsammans med en av de stora varianterna, de korsar sig inte och man får olika färger i samma kar. I mitt ena går C. leptosoma, Mpulungu, som är en liten variant på 8 cm, tillsammans med C. microlepidotus, Karilani som är en stor variant på 12 cm. det är C. microlepidotus som styr och håller karet i ett järngrepp medan Mpulungu håller sig runt i kanterna av akvariet. Bådas yngel går tillsammans i stora stim och delar inte på sig innan de blir könsmogna.

Som avslutning en liten snabbgenomgång för dem som eventuellt tänkt skaffa dessa trevliga små färgbomber: Var kräsen, köp fisk av kända säljare och lägg pengarna på lite större fiskar, då små kan vara känsliga att flytta och en del är hårt drivna med inavel som följd, där skadorna inte syns på fisken innan den kommit upp i lite storlek.Vem vill upptäcka att en stor del av ens

grupp är missbildad när fiskarna växer upp. Ge dem stor plats så slipper du bli besviken på de grå sillarna, som står där i hörnen. Fodra mycket och smått, så kan du njuta av myllret, farten och färgprakten i ditt kar. Hoppas denna lilla artikel kan bidra till mera förståelse och viljan att testa denna underbara fisk med sin mångfald.

Cyprichromis leptosoma, Kibigi ”Vimple”.

Text och foto

Milan Brenda


Hur snabbt ändrar sig synen hos malawiciklider om ljusets sam-mansättning ändras?Jag har tidigare skrivit om cikliders syn och hur detta inte bara anses påverka partnerval och artbildning. Ciklidernas förmåga att se ultraviolett ljus (UV) påverkas av uppväxtförhållandena. En ny studie har visat att det verkar som att synen snabbt kan ändras även hos vuxna malawi-ciklider. I två olika försök undersöktes det hur fort uttrycket för opsingener (RNA) involverat i UV-seende förändrades. I det första försöket användes vildfångade Metriaclima mbenji. En grupp under-söktes direkt och tre andra grupper fick simma i ”typisk laboratoriebelysning”. I det andra försöket fick Metriaclima benetos från akvarieanläggningen, det vill säga fisk som simmat i ”typisk laboratoriebelysning”, simma i ett ljus som innehöll fler färger inklusive UV-ljus. Genuttrycket ändrades i båda fallen och det kunde gå mycket fort – bara tre dagar. Författarna spekulerar i att fiskarna i naturen kan ha nytta av detta om de simmar till ett annat djup med andra ljusförhållanden eller om det blir en algblomning.

Livshistoriekaraktärer inom Astatotilapia calliptera -kom-plexetVi som har hållit arter eller populationer av cikliderna som brukar gå under namnet Astatotilapia calliptera har märkt att framförallt tillväxten skiljer sig enormt mellan dessa. Särskilt de från ön Chizu-mulu sticker ut genom att växa mycket fort. Nu har det kommit en intressant studie som undersökt skillnaderna i så kallade livshistoriekaraktärer i Astato-tilapia calliptera-komplexet. Fiskarna föddes upp i vad som kallas ett gemensamt trädgårds-experiment eller ”common garden” på engelska. Termen kommer

VÄRLDEN | Vetenskap

Vetenskapskrönikan

Den här krönikan tänkte jag helt ägna åt malawiciklider – samt några till Malawisjön perifera populationer. Det jag tar upp är deras förmåga att se ultraviolett ljus, livshistoriekaraktärer som antalet ägg samt beskrivningen av Metriaclima koningsi – eller ska det vara Maylandia koningsi?

förstås från växter som planterades i samma trädgård för att få en inblick i arv och miljö hos växterna. Den gemensamma miljön – trädgården – gör att det mesta av skillnaderna går att härleda från genetiska skillnader. Det som mättes var kullstorlek, ruvningstid samt avkommans storlek och tillväxt. Det fanns skillnader i alla dessa livshistoriekaraktärer mellan populatio-nerna men de var inte korrelerade med om de kom från Malawisjön eller ett mer perifert habitat eller hur nära släkt de var med varandra. Troligen är det de lokala förhållandena som bestämmer. Det fanns förstås andra intressanta men självklara samband som att stora kullar gav ungar av mindre storlek och kortare ruvningstid. Däremot påverkade inte yngelstorleken tillväxthastigheten. Hur var det då med fiskarna från ön Chizumulu? Efter 35 dagar hade de växt mer än yngel från de andra populationerna vilket var statistiskt säkerställt i de flesta av jämförelserna. Det jämnade dock ut sig lite efter 70 dagar.

Metriaclima koningsi, Stauffer 2018Mbuna kallas en grupp likartade ciklider som lever i klippbiotopen i Malawisjön. Mbunan som gått under namnet Metria-clima sp. ”membe deep” har nu blivit beskriven av Jay Stauffer under namnet Metriaclima koningsi. M. koningsi är endemisk vid Membe Point samt öarna Likoma och Maingano Island i Malawisjön det vill säga den finns bara där och ingen annanstans i eller utanför Malawisjön. Det är en relativt djuplevande art som återfinns på femton till trettio meters djup. Hanarna har grått huvud och blå sidor utan tydliga tvärband. Honorna är gula.

Som avslutning några ord om förvirringen gällande Metriaclima och Maylandia – de två namnen som används på samma släkte. I introduktionen till beskrivningen av M. koningsi återupprepas argumentet att

Metriaclima är giltigt och Maylandia ogil-tigt. Kort sammanfattning av argumenta-tionen: det framgick inte hur undersläktet Maylandia definierat av typarten Maylan-dia greshakei var distinkt från Pseudo-tropheus. Det fanns karaktärer för det så kallade zebrakomplexet men M. greshakei var inte en del av detta komplex. Därför är inte Maylandia diagnosticerat enligt Artikel 13.1.1 i The International Code of Zoological Nomenclature och därmed ogiltigt. Både FishBase och Catalog of Fishes anser däremot att Maylandia är giltigt och att Metriaclima är en synonym så vi kommer uppenbarligen att få dras med förvirringen ett tag till. I Ciklidbladet och på ciklid.org använder vi Metriaclima tillsvidare då det är det vanligaste namnet inom akvaristiken och böcker riktade till akvarister. ReferenserNandamuri P, Yourick MR, Carleton KL (2017).

Adult plasticity in African cichlids: Rapid changes in opsin expression in response to environmental light differences. Molecular Ecolology 26: 6036-6052. DOI: 1111/mec.14357

Parsons PJ, Bridle JR, Ruber, Genner MJ (2017). Evolutionary divergence in life history traits among populations of the Lake Malawi cichlid fish Astatotilapia calliptera. Ecology and Evo-lution 7: 8488-8506. DOI: 10.1002/ece3.3311

Stauffer JRR (2018). Description of Metriaclima koningsi, a new species (Teleostei: Cichlidae) from Lake Malaŵi, Malaŵi, Africa. Zootaxa 4370: 95-100.

Text

Ola SvenssonSödertörns högskola


Astatotilapia burtoni, Chipwa. Foto: Adrian Indermaur.

Metriaclima koningsi, Likoma. Foto: Klaus och Anne Hermann.

Metriaclima mbenji, Likoma. Foto: Stefan Sjöberg.

Metriaclima benetos. Foto: Peter Barnes.


Området som boken täcker innehåller 25 till 28 procent av världens floder mätt i area. Många floder börjar som smältvatten från Andernas glaciärer, medan andra har sitt ursprung från regnskogar där vattnet färgas rött av sura ämnen från nedbrutet växtmaterial. Ytterligare andra härstam-mar från de brasilianska och guyanska granitsköldarna där vattnet då förblir klart. Området hör till de mest artrika i världen med 3 000 fiskarter. Frågan är alltså vad som får plats på knappt fem-hundra sidor. Svaret är förstås att detta inte är en motsvarighet till böcker som The Cichlid Fishes of Western Africa, Fresh- water Fishes of México, Nationalnyckeln -Ryggsträngsdjur, strålfeniga fiskar (Se recensioner i Ciklidbladet 2/2005, 4/ 2008 och 4/2012) eller Ad Konings böcker om malawi- och tanganyikaciklider i sina naturliga miljöer. För att åstadkomma något sådant hade det behövts ett bokverk bestående av flera band. Vad vi får är en drygt tio sidor lång introduktion och många bestämningsnycklar först till familj och sedan till släkte. Familjerna har en någon eller några sidor lång beskrivande text medan släktena får cirka en halv till en sida var. De 190 färgfotona är förstås extremt intressanta men inte av samma kvalitet som vad vi är bortskämda med i en del andra böcker. Det finns också en omfattande illustrerad ordlista.

De inledande tio sidorna om regionens geologiska historia och fiskdiversitet är förstås nödvändig läsning för alla med intresse för regionen. Jag hade önskat mig en bok om bara detta. Sedan finns alltså bestämningsnycklar, först till familj. Varje familj har sedan en bestämningsnyckel ner till släkte samt en kort beskrivning av familjen. Familjen Serrasalmidae med pirayor och pacu har till exempel en inle-dande text på fyra sidor inklusive en sida där det av förståeliga skäl gås igenom hur de bör hanteras. Banjomalarna, Aspredini-

LITTERATUR | Bokrecension

Field Guide to the Fishes of the Amazon, Orinoco, and GuianasEn bok med alla 564 fisksläkten från ”Storamazonas” det vill säga Amazonas, Orinoco och kustfloderna i Guayana, Surinam och Fran-ska Guyana verkar onekligen lovande. Frågan är vad den har att erbjuda en akvarist.

dae, får cirka en sida. Då Ciklidbladet är en ciklidtidning tänkte jag som ett exempel gå in på cikliderna lite mer i detalj. De tjugofem sidorna om ciklider är skrivna av Sven O. Kullander, Hernán López-Fernán-dez och Peter van der Sleen. Den inledande

texten är på två och en halv sidor. Den här texten är förstås mycket informativ, men som med de inledande sida känns det för lite. Varje släkte har en diagnostik och beskrivs kortfattat med en kort introduk-tion av arter och artantal, distribution och

Titel: Field Guide to the Fishes of the Amazon, Orinoco, and GuianasRedaktörer: Peter van der Sleen och James S. AlbertFörfattare: Mer än femtioUtgivningsdatum: 2017-12-25 (2018)Förlag: Princeton University PressFormat: Häftad (Paperback), 464 sidor, 254 x 177 x 38 mm och 1,5 kgISBN: 9780691170749Cirkapris: 450 SEKInnehåll: Översikt över taxonomi, artrikedom, och ekologi över fiskarna från ”Storamazonas”, identifikationsnycklar och 500 utbrednings-kartor, 564 kända släkten, 190 färgfotografier, 700 detaljerade linjeteckningar och 10 sidor illustrerad ordlista. Texten är på engelska.


habitat inklusive en utbredningskarta samt biologi, vilket inte bara gäller ciklider. Det finns en streckteckning på en typisk art i släktet. Se exemplet. Särskilt texten om distribution, habitat och biologi är intres-sant. Det är inte mycket som står där, men ofta finns det något intressant om varje släkte som jag inte kände till. Men det är inte cikliderna som är behållningen utan alla dessa fiskar som jag inte hade en aning om att de existerade, som den långfenade

sillen Pristigaster cayana som ser ut exakt som en bilbukfisk fast med korta bröst-fenor, men också alla dessa familjer och släkten med tetror och deras släktingar, malar och elektriska fiskar.

För vem rekommenderas då boken? Baksi-destexten slår fast att den är nödvändig för alla intresserade av livet i sötvatten i denna delen av världen men så långt vill inte jag gå. Den borde vara en självklarhet för den

som åker dit och fångar fisk och vill få reda på vad det är. Det är inte en fotoguide som Ad Konings böcker och den går inte ner på artnivå, vilket gör att bara de som är mycket intresserade av alla fiskar – inte bara ciklider – från området bör fundera på att köpa boken. Boken innehåller inte bara en taxonomisk genomgång utan också referenser, vilket gör att den är en genom-gång av litteraturen. För den som är beredd att gå vidare och leta upp referenserna är boken förstås mer intressant. Innehålls-mässigt är den extremt omfattande och kompakt och det går att bläddra i den och hela tiden hitta något nytt. Det stora omfånget är alltså dess styrka men också dess svaghet. Att sammanfatta hela detta område samt gå ner på detaljnivå i varje släkte leder självklart till begränsningar.

Donera pengar till Stuart M. Grant Cichlid Conservation FundNordiska Ciklidsällskapet har förenklat och skaffat ett Swishnummer - Ange NCS Insamling till nummer 123 079 66 72. Vill du betala in direkt till fonden gå till http://www.cichlidpress.com

Text

Ola SvenssonSödertörns högskola


SYDAMERIKA | Diskusfisk


Det är idag drygt 30 år sedan Jack Wattley (USA) kom med sin blå Turkos diskus och ungefär samtidigt kom Dr. E. Schmidt-Focke (Tyskland) med den Röd Turkosa diskusen. Dessa två satte grunden till vad som blev en otrolig resa för denna fisk med shower och specialföreningar över i stort sett hela världen.

Länge var Tyskland det ledande landet med showen i Duisburg vartannat år som det ledande konventet för världens alla diskushobbyister. Som störst runt millen-nieskiftet hade detta event cirka 60 000 besökare under sina fyra dagar.

När det gällde skapandet av nya varianter flyttade dock intresset mer och mer över till Asien och då framför allt Malaysia, Singapore och Thailand. Det stora centret blev ön Penang i Malaysia där man kunde hitta mer än 100 olika diskusfarmer i prin-cip på gångavstånd från varandra.

Sedan kom problemen och då framför allt vad som kallas diskuspesten. Krockar mellan olika mer eller mindre resistenta stammar av sjukdomsalstrare gjorde att många tappade massor med fisk. Många diskushållare i bland annat Tyskland lade orsaken på de asiatiska fiskarna där man är/var betydligt mindre restriktiv mot antibiotika och hormoner.

Diskusfisken, fisken, myten, legenden, Del 3

Så var det dags att avsluta denna artikelserie om diskusfiskarna och diskushobbyn. I denna del tänkte jag beskriva hobbyn, hur den utvecklats och kanske lite vart den är på väg. Jag kommer också att skriva om vårt kommande championat som går av stapeln i Ullared i april, det kommer att bli stort och förhoppningsvis även hjälpa hobbyn mot en positiv väg i framtiden.

Asiaterna fortsatte att komma till Duis-burg medan de europeiska odlarna back-ade ur. Detta tillsammans med en dålig konjunktur i Tyskland ledde snabbt till att intresset minskade och arrangören Zoo Zajac (Norbert Zajac) bestämde att 2010 var det sista året för Duisburg. Efter detta har många försökt ersätta Duisburg, såsom Aquarama, Napoli, Dortmund med flera men att fylla det tomrummet har hitintills misslyckats.

Sedan dess har utvecklingen gått skilda vägar i Asien och i Europa. Mängder med odlingar och butiker har lagt ned, både här och där. Idag finns typ färre än tio kvar i Penang.

I Asien såldes också många farmer till nya ägare som inte besatt samma kunskap som företrädarna. I takt med att försäljningen minskade till Europa och USA letade man efter nya marknader och även nya linjer som skulle bli räddningen. I mångas mening blev det här ännu mer fel, för nu kom slöjvarianter, Bulldogs, Batdiskus och allt vad de nu heter. Detta ledde ju inte direkt till någon ökad försäljning till Europa, snarare tvärtom. Därtill delade det upp hobbyn i två delar. Här hemma ratar vi de så kallade deformerade fiskarna medan andra länder som Hong Kong, Kina och Sydkorea gillar dem.

Det är nog bara att inse att vi har olika syn på vissa saker. Jag blev guidad på ett offentligt akvarium i Jakarta och i ett rum fanns bara tragisk fisk för mig. En Cypho- tilapia frontosa med två huvuden, som knappt kunde simma, en arowana med ett öga och en annan som saknade överkäken. Det var kö för att kika på dem. Men när jag sa ”Hemma avlivar vi sådana fiskar” bara kikade de på mig och sa ”Varför, vi har fått dem av gud”. Så det är inte alltid lätt att döma.

Vad som annars är värre är att kunskapen om fiskarna tappats bort, de nya odlarna i framförallt Asien men även i Europa verkar odla mer på chans än att vänta in resultat, hålla koll på stamtavlor och blanda in nytt blod av rätt sort. Detta gör att det är svårt att hitta rena linjer idag. Så det är inte ovanligt att ur ett par som ser likadana ut kan man få tre till fem olika färgvarianter, allt ifrån albinos till highbodys.

Nu var det mycket negativt, men framtiden då? Ja, här är i alla fall jag betydligt mer positiv. Flera länder, främst Singapore och Malaysia, har åter börjat ta in mer vildfångad fisk, vilket förhoppningsvis kommer att leda till något bra. En av anledningarna till detta är nog att det blivit ett större intresse i Europa. Den man som

Leopard. Checkerboard turquise.

Pidgeon. Heckel cross.

Solid red. Solid blue.

VF diskusfisk som vann i England 2016. Ägare Tom Shez Sheridan UK. Tom kommer till championatet i Ullared.

VF diskusfisk grön som vann i Duisburg 2006.

F1 diskusfisk odlad av Marcus Lax Tyskland. Marcus kommer också till cham-pionatet.

Översikt från diskuschampionatet i Malmö 2014. Ska bli spännande att se hur det blir i Ullared och årets championat.

Malmö akvarieförening kommer att ha Nanoutställning i Ullared. Storks zoo kommer att ha försäljning av Nanoakvarier.

8 av 16 vildfångade fiskar som HEK discus skänkt till Diskusällskapet. Dessa kommer att auktioneras ut i mars på klubbens hemsida.

Från prisutdelningen i Malmö 2011 Tony Tan, Malaysia, och Jason Wu, Hol-land.


blev det stora namnet i Tyskland efter Dr. E. Schmidt-Focke var Dirk Schlingmann. Efter många års frånvaro från hobbyn har han kommit tillbaka och jobbar med att i princip starta om från början och återskapa de gamla linjerna helt utifrån vildfångad fisk. Dirk har också fått andra att vakna till och redan börjar man se mer och mer fina F1 och F2. Glädjande nog kommer också Dirk till Ullared för att tala om sin syn på diskushållning och diskusodling så missa inte detta.

Då kommer vi osökt in på detta med cham-pionat och att Nordiska Diskussällskapet skall arrangera ett i Ullared och i Gekås Mässhall. Efter att ha arrangerat ett cham-pionat i Stockholm och två i Malmö gjorde vi en förfrågan till Gekås. Vår tanke var dels att det låg nära där vi förvarar alla våra utställningsakvarier, och dels att vi kanske kunde nå några av de 20-25 000 besökare som kommer dit varje dag och slå ett slag för vår hobby. Nackdelen är väl läget för alla internationella gäster som väntas hit, men det ligger en och en halv timme från Landvetter och drygt två från Kastrup.

Vad händer då i april, jag tänkte först börja med diskuschampionatet. Såsom i alla tidigare championat finns det olika klasser: 1-4 för vildfångat (vilka oftast har körts ihop till en klass) sedan en massa klasser för odlad fisk, såsom solid, striped, spotted, pattern och open. Vissa champio-nat har också albino, pidgeon, fineline och thickline med flera. De har sedan bedömts av domare efter storlek, fenor, ögon, färg, mönster, proportioner, kondition och all-mänt intryck. Men här kommer det att bli förändringar, då vi vill slå ett slag för de vilda samt för de klassiska linjerna som vi hoppas få tillbaka. Därför kommer det att tävlas i tre grupper: Vilda diskus katego-rierna Heckel, Grön, Brun, Blå och Open det vill säga naturliga korsningar. I andra gruppen klassiska linjer återfinns Stri-ped, solid, spotted, pattern samt Nordiskt odlat. I sista gruppen är det Striped, Solid, Pattern, Spotted och Open. Grupperna kommer inte att ställas mot varandra.

Även när det gäller domarnas bedömning kommer det att bli ändringar. Helt nytt är att domarna kommer att få bedöma Stress/Black bars, då dessa har stor betydelse för

diskusens naturliga sätt att kommunicera. Nytt är också att domarna skall dela ut upp till fem minuspoäng för dessa kriterier:

• Sign of artificial colouring• Fins out of right position (Skinheads)• Eyes outside right position• Doublechin• No black bars• No straight but XY bars

Detta kommer att ge eko i diskusvärlden men förhoppningsvis också hjälpa till att driva hobbyn i rätt riktning.

Men utöver diskuschampionatet kommer det att bli en massa annat. Mässhallen kommer också att ha många utställare där man kan kika på nyheter och fynda i de försäljningsstånd som finns, alltifrån nanokar till pirayor.

Hotellet har gett oss mycket bra priser på hotellrum inklusive gemensam middag på kvällen.

Det blir föredrag av Dirk Schlingmann, Heiko Bleher, Yann Horiet och Hans Evers. De tre sistnämnda är för övrigt redaktörer för olika akvarietidskrifter, även en av domarna Mark Evenden är skri-bent för Tropical Fish Hobbyist Magazine.

Vi har redan idag också gäster inbokade från Indonesien, Malaysia, Thailand, Irland, Skottland, England, Frankrike, Tyskland, Brasilien med flera länder så ta chansen att träffa och mingla med våra gäster.

Vf brun diskusfisk från championatet i Malmö 2014. Albino diskusfisk i Open class från championatet i Malmö 2014.

Text och foto

Kaj PerssonI Ullared kommer vi få se massor av olika sorters diskusfiskar.


20:e till 22:a april 2018 händer det spännande saker både på mässan och på Gekås Hotell i Ullared.

Välkända internationella akvaris-ter och forskningsresande håller föredrag på hotellet. På mässan ska superfina diskusfiskar tävla om fina pokaler. Diskusfiskar – Pirayor och många andra intressanta fiskar att be-skåda.Utställningsmontrar med spännande varor till försäljning. Italienska delikatesser kommer att finnas i en monter. Akvariefören-ingar som visar upp sig och utstäl-lare från Sverige och Europa visar upp produkter i sitt sortiment. Du kanske har både akvarium och fisk med dig hem när du går därifrån. Lotteri med massor av vinster. Passa även på att besöka Gekås som ligger i anslutning till utställningen.

Entrén till denna fantastiska mässa är endast 20:-/dag för enskilda be-sökare. Familjebiljett kostar 50:-.

ProgramFredag 20/410.00 Mässan öppnar16.00 Föredrag av Yann Hoiret på hotellet18.00 Mässan stänger

Lördag 21/410.00 Mässan öppnar11.00 Föredrag av Heiko Bleher på hotellet13.30 Föredrag av Hans Evers på hotellet16.00 Föredrag av Dirk Schlingmann på hotellet18.00 Mässan stänger19.00 Championatmiddag på hotellet (ingår i hotellkostnaden)

Söndag 22/409.00 Årsmöte för Ndss10.00 Mässan öppnar11.00 Föredrag av Hans Evers på hotellet13.00 Föredrag av Heiko Bleher på hotellet15.00 Prisutdelning Championatet på mässan16.00 Auktion på vildfångade diskusfiskar på mässan16.00 Mässan stänger

NORDISKA DISKUSSÄLLSKAPETSpecialförening för diskusar och fiskar som passar ihop med dessa.www.ndss.se

Det kommer att vara montrar med försäljning och även tombolalot-teri med lotter, där du ser din vinstdirekt. Fina vinster utlovas och lottpriset är 10:-

Boende :Fredag-söndag natt (20-22 april),

Del i dubbelrum inkl. 2-rätters middag 760 SEK /nattTillägg för enkelrum 450 SEK / natt

Priserna är per person

Vid bokning uppge: Kod DIS-KUS2018

Bokning sker på tel 0346-37501 öppet 08-18 eller [email protected]


NCS

SPONSOR

Djurens Värld NättrabyAkvarium på Jobbet

Nordiska Ciklidsällskapets styrelse tycker det är viktigt att upp-muntra nordiska butiker. De förstår att priset är viktigt, men det är lite som med vacciner; Det går bra att handla i billiga webbuti-ker utomlands så länge många andra personer handlar lokalt. Det brukar nämligen vara så att småsaker handlas i de lokala butikerna. Detta gör det väldigt tufft för våra lokala butiker. Därför vill NCS styrelse göra en liten artikelserie om våra lokala butiker och vi hoppas att det också blir en intressant läsning, lite bakom kulisserna så att säga. Vi prioriterar givetvis de butiker som också annonserar hos oss. Djurens Värld Nättraby är också en av våra butiker som ger riktigt fina rabatter till våra medlemmar, se hemsidan för mer detaljer.

Johan Björklund, ägaren av Djurens Värld i Nättraby, fick sitt intresse för fiskar och specifikt ciklider i tolvårsåldern då han skaffade rödciklider, av en vacker framod-lad variant som är ytterst röd och riktigt lyser upp ett akvarium. Idag har intresset för färgstarka fiskar hållit i sig och han har nu ett Fowlr saltvattensakvarium på 1 200 liter med större kejsarfiskar och kirurgfiskar. Johan började jobba med sin hobby 2005 då han startade en uthyrningsfirma, som sedan utökades till att dessutom vara butik 2013. En viktig anledning till att starta butik och uthyrning var just att få chansen för honom att jobba med sitt stora intresse. Idag driver det Johans kompetens och utmanar ständigt till nytt lärande. Det är också en av drivkrafterna till att fort-sätta med verksamheten inom området. Djurens Värld i Nättraby satsar fullt och stort på kvalitet. Bland annat håller de samtliga fiskar i saltvattensavdelningen i två veckors karantän där de avmaskas och noga kontrolleras för sjukdomar. De får tid att stressa av sig och äta upp sig så de är i mycket gott skick när det är dags att få en plats hos en kund. En butik att lita på med andra ord. Jag kan inte annat än rekommendera alla att ta en sväng förbi och besöka denna butik. Den är väl värd besöket!


AKVARIET | Foder

Test av fodret Northfin

Jag har kommit över ett gäng provpåsar av Northfin, det foder som så många snackar om nuförtiden. Jag tänkte testa det på min fiskbesättning som är:• Symphysodon aequifasciatus – Lago

Cuipeua (carnivore – köttätare)• Apistogramma uaupesi (carnivore –

köttätare)• Cleithracara maronii (omnivore –

allätare)• Uaru amphiacanthoides, Rio Canumã

(omnivore – allätare) men fokus är vegetabiliskt foder

• Pterophyllum scalare, rio Essequibo (carnivore – köttätare)

• Geophagus sp aff. camopiensis ,Rio Aporema (omnivore – allätare)

• Geophagus sp. Rio Teles Pires (omnivore – allätare)

• Heros notatus, Rio Jauaperi (omnivore – allätare) men fokus är vegetabiliskt foder

• Bujuquina sp. Poconé (vit tata) (omnivore – allätare)

Northfin Carnivore 10 mmTabletter 10 mm x 4 mm tjocka skivor. För stora för de flesta arter jag har. Men nyfi-ket testar jag i mitt stora akvarium med Uaru och jordätare. De ska vara långsamt sjunkande. De sjunker direkt vid kontakt med vattenytan och sjunker sedan ganska

snabbt rakt ned till bottnen. Som vanligt reagerar alla firrar och simmar dit, sist men inte minst kommer Uaru-paret. Övriga fiskar backar tillbaka men Uaru-paret blir mer och mer ivriga och slörpar i sig hela bitar på nolltid. Spottar ut och på dem igen. Verkar verkligen uppskattas. Jag testar en annan dag och samma sak då, men denna gång matar jag med flera så att några ska bli kvar på bottnen och luckras upp lite och blandas in i sanden. Jag sitter och observerar ett tag och ser att det uppskattas av jordätarna som kommer och silar ut matpartiklarna ur sanden. Perfekt.

Northfin Krill Gold 1 mmRunda brunaktiga små korn. Testar denna i diskusfiskakvariet med Apistogramma och Cleithracara, men även senare i akva-riet med scalarer. Hälften av pelletarna sjunker direkt medan den andra hälften flyter ett bra tag innan de sjunker sakta och på så sätt sprider ut sig över akvariet. Diskusfiskarna är sällan snabba på maten, men de kommer fram och plockar makligt upp mat bland bråten på bottnen, Apisto-gramma likaså. Nyckelhålscikliderna ser jag aldrig, tyvärr så även denna gång. De kommer fram när allt har lugnat ned sig och tar rester. Verkar väldigt uppskattat. När jag testade med scalarer var detta ett foder som trots att det sjunker var mycket omtyckt av dem. De fick trängas

med jordätarna som också uppskattade den lilla storleken. Testar igen två till tre gånger under veckan och vid varje tillfälle upprepas det hela. Ett foder som verkligen fungerar.

Northfin Kelp Wafers 10 mmTypiska knappar till malar, jag har Ancistrus så vi kan väl se om de gillar maten. Jag misstänker att Uaru och Heros kan gilla detta också. Testar i det akvariet.Beter sig som Northfin carnivore vad gäller att sjunka direkt. Inte lika upp-skattat av Uaru, men Geophagus sp aff. camopiensis ,”Rio Aporema” kommer fram och smaskar på bitarna som är för stora för att få in i munnen, men den ger sig inte utan tuggar på tabletten som om den vore en rejäl macka. När den börjar falla sönder börjar jordätarna direkt att sila sand i området.

Northfin Veggie 3 mmRunda brunaktiga små korn. Testar denna i stora burken med jordätare. Sjunker rätt snabbt. Men de hinner knappt landa förrän båda Geophagus-arterna har ätit upp det mesta jag matade med. Vegetabiliskt är verkligen poppis hos jordätare även om de äter mycket insektslarver i det vilda.

Northfin Jumbo Fish 4 mmRunda brunaktiga korn. Testar även denna

Kontakta oss om du vill att vi testar din

akvarieprodukt.


Flyter några sekunder innan de sjunker. Verkar attrahera Bujurquina trots sin storlek. Annars det foder färre av de arter jag har lockas av. Kanske ska det till renare rovfiskar för att lockas av detta. När jag testade några gånger till var ändå Heros och Geophagus de som mest gillade detta foder.

Northfin Cichlid 2 mmRunda brunaktiga 2 mm stora korn, en av de mörkare sorterna av dem jag testade. Testar denna i diskusfiskakvariet med Apistogramma och Cleithracara. Alla sjunker snabbt. Diskusfiskarna kommer fram och plockar makligt upp mat från bottnen. Perfekt storlek för dem. Lite för stora för Apistogramma, där var Apisto-gramma Northfin Krill Gold 1 mm bättre anpassat och omtyckt. För diskusfiskarna var detta ett bra foder rent utfodringsmäs-sigt då det sjunker snabbt och är lagom i storlek. Northfin Tropical SticksStora ljusbruna stavar, 10 mm långa och cirka 4 mm i diameter. Endast stora

i stora burken med jordätare och Heros. Flyter några sekunder innan de sjunker. Heros är snabbt på och äter, men likaså jordätare och Uaru. Lite för stora för scalarerna och Bujurquina ser det ut som.

Northfin Krill Gold 6 mmRunda ljusbruna korn. Testar även denna i stora burken med jordätare och Heros.

burken har arter som kan gilla detta foder. Testar och räknar smått med att Heros kan komma att uppskatta detta foder. Detta är det foder som flyter absolut längst vilket passar Heros mycket bra. De föredrar att äta vid ytan har jag märkt. De ligger 15-20 cm under ytan och spanar uppåt på matbi-tarna för att snabbt göra utfall och snappa åt sig en bit. Detta upprepas och vips är alla bitar borta. Jag matar lite mer och samma sak. Lite mer igen och nu hinner bitarna sjunka. Jag fortsätter tills jag har lite mat som inte äts upp. Och mycket riktigt uppskattas det de närmaste timmarna av jordätarna som frenetiskt silar sand långt efter matningen, kul.

Det fanns mat bland dessa prover som passade utmärkt som foder till de arter jag har. Jag uppskattar den extremt utförliga hemsidan på fiskliv.se där man kan läsa på om maten vilket gör att jag känner mig trygg i att innehållet passar väldigt bra till de arter jag har. Då de flesta jag har är omnivora är jag övertygad om att det skulle fungera under längre tid också. Dock vill jag att varje person tar eget ansvar och tänker till över den mat man ger sina ciklider. Läs mer om innehåll och näringsvärde på Fisklivs hemsida.

Återförsäljare:Fiskliv med Cecilia Björneheim i spetsen

Text och foto

David Rejdemyhr

Davids diskusfisk får anstränga sig för att nå maten.

Längd:18 cm

Temperatur:23-29 °C

pH:7,5-8,5

Akvariestorlek:Minimum 130 cm & 400 l

Svårighetsgrad:4

Familj:Cichlidae

Herichthys bartoni

Naturlig biotopDen lever i helt klart och mycket hårt vatten i tjärnar och sjöar i Mexiko.

FödaÄter i sin naturliga miljö sjunkna löv och motsvarande vegetabilier, även nedbrutet vegetabiliskt material är en del av födan. Även sniglar ingår i dess naturliga föda. I akvarium äter den de flesta foder, men fo-der med högt vegetabiliskt innehåll är att föredra. Varva med animalisk föda som små musselbitar eller liknande.

KönsskillnaderHannarna blir större, runt 18 cm total längd, medan honorna stannar runt 12 cm.

AkvariemiljöEtt stort rymligt akvarium inrett med finkornig sand, sten och rötter är att föredra. Man kan även prova att inreda med ett antal tåligare växter men eftersom fisken äter grönt och gräver en hel del kan man nog inte räkna med att dessa får vara oantastade. Inred med fördel med någon form av grottor då dessa föredras vid lek.

Beteende och lekYtterst aggressiv under lek. I övrigt låter den andra arter vara i fred och är inte känd för att ta mindre fisk även om det kan hända. I sin naturliga miljö leker den året runt och gräver då grottor i leriga lodräta kanter i de tjärnar den lever i.

AllmäntFörfattaren till artbeskrivningen namngav arten efter sin bror Barton A. Bean (1860-1947), som också jobbade som iktyolog på U.S. National Museum.

ReferenserBean TH (1892). Notes on fishes collected in Mexico by Prof. Alfredo Dugès, with descrip-

tions of new species. Proceeding of the United States National Museum 15: 283-287Artigas Azas JM (1996). La Mojarra de dos Colores, Cichlasoma bartoni Bean 1892. Cichlid

Room Companion. Hämtad januari 2018. https://www.cichlidae.com/article.php?id=1Burgess W (2000). The Cichlasoma story. Herichthys, the break-up”. Tropical Fish Hob-

byist Magazine 48: 44-54.De la Maza Benignos M, Ornelas-García CP, Lozano-Vilano ML, García-Ramírez ME,

Doadrio I. (2015). Phylogeographic analysis of genus Herichthys (Perciformes: Cichlidae), with descriptions of Nosferatu new genus and H. tepehua n. sp. Hydro-biologia 748: 201-231.

Jordan DS, Evermann BW (1896). A checklist of the fishes and fish-like vertebrates of North and Middle America. Report of the Commissioner of Fish and Fisheries. XXI: 207-584.

Jordan DS, Evermann BW, Clark HW (1930). Checklist of the fishes and fishlike verte-brates of North and Middle America. Appendix X. Report of the US Commissioner of Fisheries. 416-424.

Kullander SO (1996). Heroina isonycterina, a new species of cichlid fish from Western Amazonia, with comments on cichlasomine systematics. Ichthyological Explorations of Freshwaters 7: 149-172

Meek SE (1904). The fresh-water fishes of Mexico north of the isthmus of Tehuantepec. Field Columbian Museum Publication s. 252 sidor.

Miller RR (2005). Freshwater Fishes of Mexico. University of Chicago Press, Chicago. 524 sidor

Regan, CT (1905). A revision of the fishes of the American cichlid genus Cichlosoma and of the allied genera. Annals and Magazine of Natural History Series 7 16: 60-77, 225-243, 316-340, 433-445.

Handelsnamn: Bartons ciklid, Media Lunaciklid, Mojarra caracolera (Mexiko).

Herichthys bartoni.Foto: Jog Chang, Text: David Rejdemyhr

Tidigare vet. namn: Nosferatu bartoni, Nandopsis bartoni, Para-petenia bartoni, Cichlasoma bartoni, Acara bartoni

Utbredning: Sluttningarna mot Atlanten, endemisk till övre Verde River och Laguna de la Media Luna systemet i Panucobäckenet, Mexiko.

CIKLIDEN | Nummer 160

NYHET!

Aktuell rabattkod hittar du i NCS appen eller www.ciklid.org/rabatt

Skanna QR-koden för mer info

nummer 1, 2018, årgång 51 | nordiska ciklidsällskapets

Documents