odyssÉ - medelhav · 2015-09-07 · klart i detta nummer av odys-sé. just när detta skrivs...

ODYSSÉSVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 3/2014

Majas resaKal

lelse

till å

rsm

ötet

Atlanticas båtförsäkring i Europa!Förutom det som ingår i vår båtförsäkring får du genom Europatillägget:

Detta är en bra försäkring för dig som vill ta båten utanför Sverige och dessutom till en rimlig premie

Din båt – vårt gemensamma intresse!

Läs mer på vår hemsida www.atlantica.se • Kundtjänst 0200-27 27 27, utanför Sverige ringer du +46 8 56 206 780

• En försäkring som täcker hela EU/EES området och Tunisien

• Valfri hemmahamn inom EU/EES

• Svensk kundtjänst och skadereglering

• Transport av båt ingår både på land och via båt

yacht_A4.indd 1 2012-12-12 16:00

1ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014

LEDARE Oktober 2014

ANSVARIG UTGIVAREHugo Tiberg, tel: 08-754 15 04

REDAKTÖRBjörn Hansson, [email protected],

tel: 0515-404 31, 0730-83 11 04

LAYOUTJonas Arvidsson, [email protected],

tel: 0300-298 38

ÖVRIGA I REDAKTIONENArne Nilsson, Eva-Britt Östlund,

Nina Brodd, Ingegerd Alvbring och Elisabeth Gröndahl

ANNONSERJan Burström, tel: 0910-77 84 73

Annonsmaterial skickas till: [email protected]. Medlemmars privata

annonser införs gratis en gång.

REPRO, TRYCK OCH BOKBINDERIIKEKO AB, Göteborg

Certifierade enligt ISO 14001, ISO 9001, Nordisk miljömärkning (Svanen), FSC samt cer-tifierad grafisk produktion.

REDAKTIONELLT MATERIALTidningen Odyssé är en medlemstidning. Åsikter i signerade artiklar är författarens och delas inte nödvändigtvis av redaktion eller styrelse. Upphovsrätten till insänt material är författarens. Insändandet innebär i sig ett till-stånd för redaktionen att publicera i såväl den tryckta som den digitala versionen av Odyssé samt på föreningens webbplats. Vi vill helst ha material som inte tidigare publicerats.

Texter skickas till [email protected] skickas i formatet Microsoft Word med e-post. Signatur accepteras men insänt material skall vara försett med för- och efternamn, telefon och adress. Bildtext skall skrivas för varje bild med referens till respektive bildfil och med an-givande av fotografens för- och efternamn. Glöm inte att också bifoga textförslag till personruta och bild till denna.

Bilder skickas till [email protected] ser vi att bilderna är digitala. De bör ha formatet jpg och vara så lite komprimerade som möjligt, med tillräckligt många pixlar för att medge tryck med upplösningen 300 dpi. Detta innebär ungefär:

Helsida = 3700 x 2460 pixlarHalvsida = 2592 x 1944 pixlarKvartssida = 1600 x 1200 pixlar

Vi klarar även analoga bilder, men hör i så fall av dig till redaktionen för anvisningar.

UTGIVNINGSPLAN FÖR ODYSSÉv10, v18, v 40, v49

Material skall vara redaktionen tillhanda senast sex veckor före utgivning.

PRENUMERATION Icke medlemmar inom Sverige 248 kr/år,

utomlands 300 kr/år. [email protected]

KANSLI FÖR MEDLEMSÄRENDEN SXK-Med, Box 1189, 131 27 Nacka

Maria Fasth, 08-4482882, [email protected]

INNEHÅLL NR 3/2014 3 Sjöräddning på Rhône 4 Maja i Medelhavet 10 Östra Turkiet 13 Stadsliv till havs 15 Snurrigt snurreköp Fasta rubriker 17 Signalstället 18 Båtjuridik 19 Skeppsbiblioteket 20 Klubbnytt 24 Sjöboden

ODYSSÉ utges av Svenska Kryssarklubbens Medelhavsseglare

Nina BroddOrdförande, [email protected]

w w w . m e d e l h a v . s e

Maja är framme i Cala Feola, Ponza. Foto Giuseppe Romano

MILJÖMÄRKT

Denna ytterst försyn-ta och vänliga fråga fick jag nyligen från en

medlem. Svaret blev naturligtvis: – Självklart! Det är ju på det sättet som vi kan känna igen och kan ta kontakt med varan-dra. Utbyta erfarenheter, planer, tips och tankar – samt ha trev-lig samvaro inte bara på med-lemsträffar utan även ute på ha-ven, i hamnar och ankarvikar. Jag måste tillstå att jag blir glad varje gång jag möter en medlemsbåt som stolt för vår föreningsflagga! Det har fak-tiskt blivit en vana att år från år skriva in i loggboken namnen på de medlemsbåtar som jag mö-ter. Och den vanan har jag både längs de skandinaviska kusterna och i Medelhavet. Under ett par sommarveckor seglandes i Medelhavet i år har jag haft glädjen att se segelyach-terna Viking, Nordic Star, Pela, Adria och Swallow som alla seg-lar med vår klubbflagga hissad. Eftersom jag i skrivande stund fortfarande befinner mig om-bord på vår båt i Kroatien, så kommer jag säkert att möta yt-terligare ett antal medlemmar. Saknar du Medelhavsseglar-flaggan, så kan du köpa den på våra träffar, i vår monter på båt-

INSPIRATION

mässorna eller beställa via hem-sidans butik. Du kan även be-ställa den hos Maria Fasth på SXK-Kansli.

Unga medlemmar som i som-mar seglat långt med vår flagga under spridarna är besättning-en på Vegan Maja. Från hemma-hamnen i Ljungskile till Medel-havet har våra fyra seglare från ungdomsgruppen nu tagit sig. En utförlig artikel finner du själv-klart i detta nummer av Odys-sé. Just när detta skrivs rundar de den italienska klacken. Följ även gärna deras även-tyr på www.medelhav.se där du under ”Vi informerar” finner en länk till deras blogg.

Att det inte krävs stora bå-tar för att förverkliga seg-lingsdrömmar framgår ock-så när man lyssnar till årets föredragshållare i samband med årsmötet nu i november i Malmö. I ”Passage through ice” sökte Edvin Buregren inte Medelhavets värme utan ville bli den förste att segla Grön-land – Alaska genom isen. Han och hans båda besättnings-medlemmar lyckades med be-driften! Ett spännande före-drag som vi hoppas att du har möjlighet att lyssna till.

Vi Medelhavsseglare tänjer alltmer ut gränserna för våra seg-lingsvatten – många medlem-mar seglar över Atlanten och fle-ra fortsätter jorden runt. Vi vill behålla kontakten med er som seglar längre än till Medelhavet. Inspiration till långsegling får vi genom att ta del av era berättel-ser. Odysséredaktionen välkom-nar bidrag och på vår webb kan ni fortsätta att ange era positio-ner runt jordklotet. I styrelsen börjar vi allt mer tala om ”Medelhavsseglare and Beyond”.

Så – bästa medlemmar – låt vår standert stolt vaja under spri-darna på din båt. Om du så seg-lar i Sverige, Norge, Danmark, via kanalerna, i Medelhavet, Ka-ribien eller till Australien!

Med soliga och varma hälsningar,

– FÅR vi medlemmar som endast seglar våra båtar i skandinaviska far-vatten, också hissa Medelhavsseglarflaggan under båtens spridare?

2 ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014

Mariehamn +358 (0)18 29 000 [email protected] Stockholm +46 (0)8 630 02 45 [email protected] Göteborg +46 (0)31 49 20 60 [email protected] HELSINGFORS +358 (0)20 52 52 52 [email protected] www.alandia.com

V I V E T VA D S O M K R Ä V S

I SAMARBETE MED

SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE

I ÖVER 20 ÅR

FÖRSTKLASSIG

FÖRSÄKRINGFÖR MEDELHAVET


Vi är på hemväg uppför Rhône, efter tre års segling till bland annat Väst-indien, och har en lång sträcka att

gå den här dagen. Hoppas nå Viviers innan kvällningen, vilket betyder nästan tolv tim-mars gång. Det finns inte några andra plat-ser att stanna vid över natten i den här de-len av floden. Dagen går ganska händelselöst förbi fram till sju på kvällen då det klonkar till från motorn. Den stannar. Vi provar att star-ta på nytt, men så fort vi lägger i backslaget framåt eller bakåt så stannar den igen. För-modligen har det fastnat något i propellern. Vi börjar driva med strömmen, som är två-tre knop, och får snabbt i ankaret, som tar på sex meters djup med drygt 50 meter kätting ute. Vi ligger inte mitt i floden, utan lite på sidan. Vi vill å ena sidan inte vara i vägen för fartygstrafiken, men å andra si-dan inte heller komma för nära strandban-ken som består av sprängsten.

Ring 112!Vi ropar på VHF-radion på senaste slussen vi passerat, men får först inget svar. Efter en stund får vi dock kontakt med en annan sluss, som tyvärr inte har några resurser att hjälpa oss, men rekommenderar att vi ringer larmnumret 112 för att få hjälp. Där tar det på grund av språkförbistring-en en stund att förklara vad vi har för pro-blem och att vi behöver hjälp att bogsera bort Vagabond. Det kan de inte hjälpa oss med, trots att vi innebär en trafikfara i floden. De erbjuder oss istället att evakuera oss som är ombord. Vagabond får vi alltså lämna åt sitt öde, men den tanken kan vi inte ens tänka! Till slut förstår de att de måste kontak-ta kanalmyndigheterna, så att de skickar en båt som kan bogsera oss. Vi rapporterar ock-så händelsen till försäkringsbolaget, Panta-enius, där vi stämmer av hur vi ska hantera situationen, samt får lite goda råd.

Det ser mörkt utTimmarna går, det mörknar. Vi ringer till-baks till larmcentralen flera gånger för att höra hur det går.

Först säger de att kanalmyndigheten lo-vat att skicka en båt omgående. Nästa gång är de förvånade över att den inte redan kom-mit. Tredje gången måste de erkänna att de inte lagt två strån i kors för att hjälpa oss: – Floden inte är deras ansvarsområde! I alla slussar finns det skyltar som talar om att man ska ringa 112 om man får problem, men det har de aldrig hört talas om. Vi får dock ett telefonnummer till ett företag som kan hjäl-pa oss, vilket dock senare visar vara felaktigt. Vi har också fått ett telefonnummer från slussvaktaren, men där är det givetvis ingen som svarar klockan tio en fredagskväll. Så vi tänder våra lanternor och inriktar oss på att sitta ankarvakt under natten. Som tur är kommer det ingen trafik mel-lan midnatt och halv sex nästa morgon. Så natten blir trots allt ganska lugn.

Relativt snar hjälpVid sjutiden på lördagsmorgonen kommer det förbi en liten båt med brandmän ute på övning. Nu får vi hjälp. Deras båt är för liten för att kunna bogsera oss, men de lyckas få tag i ägaren till företaget som kan hjälpa oss och beordrar honom att komma omedelbart. För säkerhets skull åker de och hämtar honom. Vid niotiden är han ombord och konsta-terar det vi misstänkt: stopp i propellern. Han åker hem igen för att hämta sin båt, en medhjälpare och dykarutrustning och lo-

var att återvända klockan elva. Redan strax efter två kommer han tillbaks (tid är ett gan-ska tänjbart begrepp i Frankrike) och tar oss på bogsering till ett ställe där det är så lite ström att det går att dyka. Efter en halv minut kommer han upp och konstaterar att det sitter en “plastpåse” i propellern. Efter ytterligare en kvart kommer han upp igen med “påsen”, som visar sig vara en armerad plastsäck, av den typ som man har på byggen för byggavfall. En kubikmeter stor, det vill säga fem kvadratmeter plastväv som ska hålla för ett ton. Inte undra på att propellern inte ville snurra. Snart är vi på väg igen, till Viviers, går-dagens tänkta kvällshamn, där dykaren har sitt företag och där vi kan göra upp det eko-nomiska.

Två plus – många minusEn summering ger plus i kanten för brand-männen som hjälpte oss effektivt, likaså till dykaren som egentligen hade ledig lördag, men många stora minus för larmcentralen som inte bara var nonchalant, utan till och med ljög för oss när dom sa att dom hade begärt hjälp. Pantaenius gjorde en delreglering av skadan redan följande måndag. Slutregle-ringen skedde sedan utan problem när vi kom hem. ⚓

Hur kallar man på sjöräddning på floden Rhône? BENGT och SOLWEIG WANNERHEIM seglar Hallberg-

Rassy 312:an Vagabond. Har seglat i Östersjön sedan början av 60-talet. De var sedan ute i tre och ett halvt år, gick genom kanalerna till Medelhavet, fortsatte över till Västindien och sedan hem igen samma väg.

Fem kvadratmeter armerad plastväv.

TEXT OCH BILD: BENGT OCH SOLWEIG WANNERHEIM


Båten, en gammal Albin Vega, köptes redan 2009 av den dåvarande ägaren Thomas Grahn som tidigare seglat båten till Florida med Sven Yrvind. Resan till Medelhavet bör-jade planeras 2012 och i år, den 13 juni 2014, bar det av. Rutten har gått längs atlantkusten, in i Canal des deux mers, söderut genom Bonifaciosundet och vidare till ön Ponza dit båten nådde i slutet av augusti i år. Maja kommer sedan att seglas runt Italien, upp till Kroatien och slutligen, i november, tas till vinterhamn i Grekland. I mars 2015 åter-upptas resan och forsätter fram till skolstart i slutet på augusti. Förmodligen ska båten då tagits hem till Sverige men ingenting står skrivet i sten (Petter fotograf).

Maja och hennes resa

Hela besättningen, iklädda hederströjor, är framme på Ponza! Bryggägaren Khaled står i mitten - Giuseppe Romano (Jacobs pappa) är fotograf.


Det var flera dagar in på de slutli-ga förberedelserna före avresan så man kan kanske tycka att det bor-

de sjunkit in vid det laget. Det var svårt att inse att vi skulle bo på en båt så länge, för-modligen framförallt för mig som saknade sjövana och därför inte riktigt kunde före-ställa mig hur det kunde vara. Jag hade också hela tiden haft känslan att någon skulle dra sig ur eller att det skulle komma någonting annat i vägen. Det kän-des som ett enormt projekt som krävde så mycket förberedelser att något måste hinna gå fel innan vi kom iväg.

Lite sanning ändåNär vi väl seglat iväg och efter mindre än en vecka seglat förbi Danmark och lagt till i Kiel kändes det helt annorlunda. Det kändes plötsligt som att allt som krävdes för en lång-segling var att sätta sig i båten och segla iväg. Det var ju inte helt sant, mycket förbere-delser hade krävts. Speciellt Kalle och Pet-ter hade jobbat mycket med båten, vi hade alla gått kurser och gjort vad vi kunnat för att öka vår seglingsrelaterade kunskap. Pet-ter hade länge planerat färdvägen. Det var dock en del sanning bakom känslan också. Detaljplanering kunde man ta efter hand och det vi inte hunnit fixa inn-an avresan kunde ordnas längs vägen.

Skulle jag bli sjösjuk?Före resan hade jag givetvis både förvänt-ningar och oro. Förväntningarna gällde det enkla, sköna liv jag tänkte mig, alla platser vi skulle komma till och alla lagom äventyr-liga seglatser vi skulle göra.

Oroade mig gjorde jag för den lilla yta vi skulle leva och komma överens på. En annan sak jag oroade mig för var sjö-sjuka. Jag föreställde mig skräckscenariot då jag bara skulle må dåligt dygnet runt de för-sta veckorna tills jag förhoppningsvis till slut skulle vänja mig.

Skulle vi bli ovänner?Just besvärliga relationer ombord var något vi tog på allvar och såg som en stor risk att förstöra resan. Jag, Kalle och Jacob hade ju umgåtts tätt på den friluftsutbildning där vi tre lärde känna varandra. Situationen på en båt, med det begränsade utrymmet, och att vara ute under så lång tid var dock nå-got nytt. Faktiskt läste vi alla en bok som hette just Relationer ombord före seglingen och hittills har vi kommit bra överens. Speciellt till havs. På kanalerna har man ibland känt att irritationsnivåerna varit något högre och att de sedan försvunnit så fort man seglat iväg igen mot nästa mål. På kanalerna har jag känt att det va-rit värdefullt med någon egen sysselsätt-ning. Kanske några böcker man vill få all tid man kan till att läsa eller om man har någon intressant universitetskurs att läsa på distans.

Kattegatt tuffastSkräckscenariot angående sjösjukan besan-nades som tur var aldrig. Den tuffaste seg-latsen hittills visade sig typiskt nog vara den allra första långa etappen från Lyckorna till Anholt. Då kände jag mig dålig och ville mest gå och lägga mig.

Nästa segling gick dock bättre. Det var fortfarande lika starka vindar men en snäll-lare vindriktning. Jag kände nu också igen de första teck-nen på sjösjuka och kunde direkt göra så-dant som jag mådde bättre av, som att sitta vid rodret.

I härlig hastighetAngående mina förväntningar så är fina seg-latser något vi fått en hel del av. Den andra etappen är en av dem jag har starkast och mest positiva minnen från. Från att under den första seglingen haft en släng av sjösjuka kunde man plötsligt nju-ta av att Maja surfade fram över vågorna i en härlig hastighet. Vi satt sent på kvällen och spelade ukulele och sjöng några sånger medan vi tittade på alla stora vågor och djupa vågdalar runt båten.

Stressless på sjönEtt annat trevligt minne är första segling-en med autopilot. Den hade varit felkonfi-gurerad när vi gav oss av ifrån Sverige men vi hade fått ordning på den i Kiel. En kväll när vi gav oss av från Leer, för att sträckseg-la till Amsterdam, kopplade vi in den. Se-dan kunde vi alla sitta under filtar och fika och se på när autopiloten gjorde jobbet. Det kändes som en väldig lyx just då. Det har naturligtvis också varit givan-de att känna hur vi blivit mer och mer vana och bekväma med segling och kanske fram-förallt med långseglingar; att vi efter ett tag längtar ut på havet igen och känner att det är en plats dit man kan bege sig för att kopp-la av och känna hur stressen försvinner. ⚓

Oj, långseglingen ska verkli-gen bli av på riktigt! Det var vad som slog mig när jag och Kalle cyklade mellan Ljungski-le och Lyckorna. Lite matvaror skulle lastas på båten.

Anders

Anders Hansander är en 30-årig programmerare från Uppsala. Anders kommer att vara med på Maja fram till vinteruppläggningen då han har både flickvän och jobb som saknar honom i Sverige.

Anders, från segling i Stora bält. Jacob fotograf.


Seglen är fyllda i en skönt fläktan-de bidevind och vattnet känns ljum-met när det skvätter upp på däck.

Det känns så grymt bra att vara just här. Vi ska till Grekland med en omväg till Kroa-tien vilket betyder att många sjömil kvar-står, men på något sätt har Korsika varit den plats där jag upplever att vi är framme. Medan Korsikas konturer blir tydligare tänker jag först tillbaka på Tyskland en må-nad tidigare. Regnet smattrar på däck, det är 14 grader, vi har nästintill polarklädsel och Medelhavet känns långt borta. Sen tänker jag på delfinerna som simmade med båten i Bretagne och markerade att Sverige faktiskt var långt borta. Och vad hände med den där stormen – eller åtminstone kulingen – som vi hela tiden väntat på att vi skulle bli utsat-ta för? Den kanske hamnar i nästa artikel.

Korsika – en personlig segerInnan jag går tillbaka mot sittbrunnen går tankarna tillbaka till början. Segelprojektet startade på allvar för två år sen när jag och min bror Kalle ringde upp Jacob från den bohuslänska skärgården. Svaret var positivt och inte långt senare hade vi fått med oss Anders också. Men för mig så går Medelhavsdrömmen fem år bak i tiden. Jag räknade distanser på google maps i pojkrummet och kom fram till att ett års avbrott från det vanliga livet borde räcka till åtminstone Kroatien, kan-ske även Grekland? Om man tar vägen via Canal de Garonne och Midi så ska det ju gå! Ung och dum så tänkte jag att det skulle gå att låna pappas trots allt stora men näst-

PetterKorsikas bergstoppar har just uppenbarat sig på horisonten; vi har seglat två nätter på rad för att nå fram. Jag står och håller mig i förstaget och tit-tar mot ön. Det är den 8 augus-ti och vi har snart varit borta i två månader.

intill platta segelbåt, den som stampar och klagar så fort man kommer utanför skärgår-den. Pappa förklarade hur det stod till och plötsligt stod Maja på varvet nedanför huset. Besättning var inte klar, inte mycket fanns mer än min vilja att långsegla innan vuxen-livet satte hinder. Men efter flera mer eller mindre långa sommarseglingar så blev det till slut av. Att se Korsika blev därför mer än glädjen över att vara på en kul plats, det var även en lättnad och en personlig seger.

Möten på vägenMan blir ofta avskärmad från omgivningen på en långsegling. Ibland för att man inte kan språket, andra gånger för att man helt enkelt guppar runt på havet. De möten som trots allt sker kan istället bli desto mer min-nesvärda. På Canal du Midi fick vi sällskap av eng-elsmannen John som höjde stämningen med sin livsglädje. Han kunde ha varit vår pap-pa men seglade ändå helt ensam i en liten kappseglingsbåt, utan att verka bekymrad alls. I stället fick han oss att göra en tävling av slussandet där vi började springa i för-väg till slussdörren och öppna. Vi sparade inte många sekunder men det var kul och blev en ursäkt till att löpträna. När jag tog avsked till John så sa han att jag gärna fick komma till Mallorca där han skulle lära mig att kappsegla. En annan dag, när vi skulle lämna hamn, kom en fransk familj fram och pratade intres-serat med oss om båtar och livet. Sen kom de-ras barn springande med den ena matvaran

efter den andra tills vi hade fått flera kassar. De städade ur båten efter semestern.

Lita på eget omdömeUnder tidigare seglingar har jag ibland ve-lat fråga andra om de vet något om området eller vädret som jag missat. Under den här långfärden har det gått över till att snarare knappt lyssna ens på råd. I Bretagne blev vi lurade till att ge oss ut i motström. Vi blev tillsagda att det var bråttom för att få rätt timing. När vi väl var ute visade det sig att vi borde ha gjort som vi tänkt och väntat en eller två timmar till. På samma sätt har vi blivit varnade för medvind som enligt både rapport och verk-lighet knappt överstiger 10 m/s. Är man osäker kan det vara bra att fråga men jag har verkligen fått inse vikten av att göra egna bedömningar, de tycks stämma bäst med verkligheten.

Ekonomisk överlevnadEftersom det bara är Anders i besättningen som jobbade före avresan var det också bara han som hade nämnvärd reskassa med sig. Lösningen för oss andra har varit att läsa dis-tanskurser med studielån. Hittills har det fungerat bra trots relativt dyra länder längs vägen. Man får helt enkelt välja bort lyx som restaurangmiddagar, taxi-resor och spontanshoppande. För andra som planerar att göra samma sak så bör det dock påpekas att man får väl-ja kurser med omtanke. Varken studiemoti-vation eller internettillgång är den bästa när det finns så mycket annat man vill göra. ⚓

Petter Mogenfelt är 23 år och har rollen som kapten på båten. Seglingen med Maja innebär ett sabbatsår från civilingenjörslinjen i Lund. Under vinterupp-läggningen kommer Petter att söka lyckan i Norge.

Petter. Kalle är fotograf.


Under gårdagskvällen hördes mest vågskvalp, fågeltjatter och milt kvällssorl som vi lyssnade till med-

an vi frossade i familjen Romanos nyfång-ade och nygrillade fisk, bläckfisk och skal-djur. Natten i det hus vi fått oss tilldelat blev första gången sedan avresan som Petter fick sova i en riktig säng. Nu ligger han och solar på terrassen efter att ha kastat ett öga på att Maja guppar säkert där hon ligger förankrad i viken nedanför.

Starka drivkrafterDet är fascinerande vad drömmar och vilja kan åstadkomma. I en planeringsprocess för ett stort projekt finns det utöver glädje så mycket utrymme för trötthet, frustration och ibland närmast desperation: motorer vägrar fungera ordentligt, elsystem trilskas, däcksmålningen blir ett kemiskt balansexperiment, budgeten pressas, besättningen måste svetsas ihop… Även om belastningen fördelas blir det oundvikligen den som står vid rodret fsom tar den tyngsta bördan och sätts på prov ef-ter prov. Min tjurskalligt envise och modige bror tog sig som vanligt igenom dem alla. Han är inte typen som skryter men gu-darna ska veta att han lagt ner sin själ i dygn av fokuserat informationssökande, utnyttjat sina kunskaper i alltifrån strömlära till olika materials hållfasthet och framförallt stän-digt drivit på för att se till att inget hinder någonsin tett sig oöverkomligt.

Stabil kaptenSamma sak har gällt också efter avresan och från Skagerraks kalla junivindar till Tyrren-

KalleDet är hett och lummigt. Om-kring oss har den rödglödga-de morgonens galande tup-par bytts mot motorljud från bilar, vespor och båtar alltef-tersom byn vaknat till. Vi är på Ponza. Det är i slutet av augusti.

ska havets varma mistral har brorsan förbli-vit lika stabil såväl i navigeringen som i sam-manhållandet av oss. I boken Relationer ombord, som också Anders skrivit om, påpekar i och för sig Marie Blomquist att grabbgäng har en tendens att fungera bra tillsammans. Det stämmer att vi har varit bra på att tala ut tillsammans. Sam-tidigt exkluderar det förstås inte värdet av att ha en ledare som vet att hantera små konflik-ter som annars kunde blivit större. Broderskönsjungandet till trots bör ing-en tvivla på att vi ombord på Maja kan skat-ta oss lyckliga åt att ha den kapten vi har. Blomquist talar i boken mycket om för-väntningar. Många som läser det här kan nog relatera till hur svårt det kan vara att lägga sig till med ”rätt” inställning under en resa som är mer än en nöjestripp, som är en verkligt stor del av ens liv snarare än en paus i det.

Som i sommarlovslandetFram tills nu, har jag upplevt att det gått att leva kvar i semesterillusionen, i barndo-mens sommarlovsland. Oavsett hur mycket vackert jag, vi, sett har tanken på Medelha-vet, den plats vi ville nå för att sedan börja koppla av på allvar, alltid funnits ständigt närvarande. Det betyder på intet vis att resan dit inte varit storslagen. Inom mig bär jag, bland så mycket annat, souvenirer av Nordtysk-lands oändliga lerkanaler, Nordsjöns mys-tiska mörker och serena soluppgång och Ijsselmeers förunderliga träskorvssegel-vatten.

Sedan kom Frankrike Läsåret 2012/13, då seglingsförberedelserna ännu var i sin linda, bodde jag i Strasbourg där jag utöver att införskaffa begagnad GPS och autopilot till båten också studerade och knöt band till den franska världen med allt vad det innebar av litteratur, gammal arki-tektur, mat, vin och framförallt vänner. Det kändes därför, fånigt nog, som ett kärt återseende när vi tidigt på morgonen i början av juli tuffade in i Boulogne-sur-Mers hamn, mötta av små presenningstäck-ta fiskebåtar som gick ut ifrån de bågfor-made vågbrytarna för att lägga nät. Språket längs kajkanten var bekant och välklingan-de, den sydeuropeiska värmen var äntligen där för att stanna och livet var gott att leva. Atlantkusten bredde ut sig framför oss med omväxlande segling bland såväl bre-tonska skär som distanser över öppet vatten längre söderut. Även om nätterna och morg-narna med ständig vind i seglen, som de sjö-mil vi tillryggalade på väg mot Cherbourg i Normandie, naturligt nog varit de mest sti-mulerande minns jag ändå väl den säregna känsla som infann sig under en nattlig, mo-toriserad överfart till Belle-Île.

Delfinliknande lätenVi lämnade kusten i skymningen i höjd med Penmarch och satte spikrak kurs mot Den vackra ön, ankomsttid beräknad till gry-ningen. Fastlandets ljus och konturer av-lägsnade sig, resten av besättningen gick till kojs i ruffen. Plötsligt fann jag mig själv ute i en gup-pande utomjordisk sfär där allt som existe-

Kalle Mogenfelt, 25 år, är kaptenens något äldre bror som till vardags studerar Globala Studier i Göte-borg, varvat med en eller annan intressant språk-kurs. Lugn söker han i böcker, kala klippor och moss-täckta skogar.

Kalle vid segling mot Perros-Guirec, Breteagne. Petter är fotograf.


Jag har följt havets färgutveckling sedan första dagen, då vi lade loss i Lyckorna med Grekland i siktet,

i syfte att iaktta förändringarna i dess ny-anser. Ju mer söderut vi tog oss, desto mer liknade havet det jag mindes från min tid i Italien. För mig har Italien varit ett lika viktigt mål för seglingen som Grekland. Min far är född på Ponza, en liten ö i det Tyrrenska havet. Där har även jag levt, tillräckligt för att ha en bestå-ende bild av områdets hav, dess färg, form och beteende, klart inristad i min hjärna.

Klarblått och rentDet är klarblått, präglat av överdrivna upp-stickande solstrålar från djupet och långa vå-gor. Närmare kusten kan man inte låta bli att förundras över vattnets otroliga renhet, trots den absurda turismverksamhet som varje sommar plågar ön. Det beror delvis på den brant sluttande havsbottnen, speci-ellt utanför öns södra del Monte Guardia. Det möjliggör en omfattande vattencirku-lation som snabbt spolar bort både öbornas och turisternas intensiva försök till förore-ning – och de försöker verkligen!

JacobMaja seglar bestämt och hastigt på det nästan tretusen meter djupa Tyrrenska havet, svind-lande djup för någon som mes-tadels navigerat på gröngrum-liga nordiska vatten.

Jacob Romano växte upp på landet som stadsmänniska. Sedan flyttade han till staden och blev naturälskare. För närvarande studerar han Dataspelsutveckling med in-riktning på ljud vid Högskolan i Skövde, men måste re-gelbundet långfärdas någonstans i det vilda för att nära sin primitiva sida.

rade i mörkret var motorns brummande och de lätta, delfinlika läten autopiloten gav ifrån sig när den då och då gav rorkulten en mjuk knuff. Det var inte fråga om navigation utan snarare ett slags lustig, långsam skyttelåktur. Visst slet jag mig titt som tätt ifrån Eu-gènes och Le Père Goriots öden i Balzacs jyt-ter-Paris – för att kontrollera att vi inte kom-mit ur kurs eller var på väg att krocka med något förlupet tankfartyg – men till stor del spenderade jag natten vaggad bortom de vat-ten vi korsade.

Viktigt vara soloAtt ibland få vara mol allena ombord, liksom på land, skulle nog de allra flesta anse livsvik-tigt när man lever så tätt inpå varandra som vi gör, hur mycket man än gillar varandra. Att några gånger i veckan ta ett ensampass vid rodret, en morgonpromenad eller löprunda eller en stilla espresso vid ett cafébord – bi-

drar mycket till den individuella och därmed den gemensamma friden. Särskilt oumbärligt borde det bli när man bor fyra personer på en boyta på bara 8,25 x 2,5 meter. Också att dela upp sig i par, sätta sig i nya konstellationer, gör ofta gott: som när Anders och jag hyrde cyklar i Amsterdam, snirklade oss runt bland stadens alla broar och smågator och avslutade med att gå på Van Gogh-muséet; som när Maja just nått Korsika och Petter och jag under en förmid-dag till hälften gick, till hälften sprang upp och ner längs oländiga bergsstigar på öns norra del och kom tillbaka till strandens bu-tiker med törsten brännande i struparna; el-ler som när Jacob och jag åkte till Sardinien tillsammans.

Sardinskt leendeSedan lång tid tillbaka hade vi bestämt att vi skulle sammanstråla med en gemensam vän,

Algherobon Vittorio som tidigare varit på besök i Sverige. När vi nu äntligen kom fram mottogs vi med öppna armar och spendera-de en vecka med många skratt och hundra-tals oanständiga italienska ordskämt. Brokiga klippkuster, vissa i granit och inte alls olika kära gamla Bohuslän, livliga famil-jemiddagar, hisnande fartbilturer, snårtäckta berg och ett vackert sardinskt leende på en nattstrand under en stjärnstrålande himmel är några av alla de fortfarande så närliggande, starka intryck jag tog med mig därifrån. Och än väntar Ponza på att upptäckas. Ön lockar där, alldeles inpå, på andra sidan datorskärmen. Det är dags att avsluta den här texten för att se mer av alla de grottor, berg, bukter och havsvarelser som Jacob ald-rig slutar tala om. Resans mål har slutligen blivit suddigt och det är mycket, mycket bra. ⚓

Den branta sluttningen utanför Ponza och de andra två öarna i samma bergsked-ja, Zannone och Palmarola, anses vara en släckt vulkan. Arkeologisk litteratur hävdar att öarna intet annat är än vulkanens myn-ningar. Bergen är mycket olika. Havet och vinden har givit de mjuka bergsarterna vack-ra, böljande former. En av besättningsmed-lemmarna tyckte: – Det ser ut som kräm. Det vulkaniska arvet har skänkt ön en färgsammansättning god nog till de största konstnärernas paletter.

Jacob på Nordsjön, utanför frisiska öarna. Kalle är fotograf.


Vad är en öbo?Under min barndom på Ponza var jag föga intresserad av fiske och natur, utan längta-de till staden där vänner med mina intressen väntade, folk som talade italienska och inte någon ful dialekt. Trots en handfull männ-iskor som jag ännu håller kära, trivdes jag aldrig helt på den största av de Pontinska öarna. Jag hade känslan av att inte passa in och inte fick leva ut till fullo. Året jag fyllde sexton flyttade jag till fastlandet. där jag paradoxalt nog äntligen skulle börja förstå vad det innebär att vara öbo, men även, delvis, att bli en riktig öbo. En sån som förbannar sitt land men aldrig skulle kunna leva utan det.

Jordens pärlaParadiset är alltid det man förlorat, och det-ta gällde även för mig. Trots allt negativt jag förknippade med Ponza, kände jag även en stolthet över mitt arv. Jag sålde ön till folk som den vackraste i världen, likörerna som där producerades som de absolut godaste, fiskarna i Ponza var givetvis världens skick-ligaste och stormarna de våldsammaste. Varje gång jag återvände till ön kände jag stolthet, en stolthet blandat med obeha-get som vuxit under min barndom. Jag vil-le få världen att svälja att Ponza var Jordens pärla, men ville egentligen inte själv ha så mycket med den att göra.

Med andra ögonMaja seglar bestämt och hastigt på det näs-tan tretusen meter djupa Tyrrenska havet, svindlande djup för någon som mestadels navigerat på gröngrumliga nordiska vatten. I sann romantisk anda flyger en mås för-bi, bara sekunder innan jag får syn på land. Det kan inte annat vara än Palmarola, den sköna, nästan obebodda ön, som jag varen-da dag admirerade från altanen i Cala Feola där vi bodde, på väg till skolan. Palmarolas form är någonting som jag inte kan ta miste på, något jag skådat varje dag under sju-åt-ta år och som därför är lika bekant för mig som dricksvatten. Men... jag känner inte igen ön. Delvis har den inte fullständigt uppenbarat sig, samtidigt som de höga vågorna rytmiskt skymmer dess nedre former. Delvis, slår det mig, har jag ju aldrig sett öarna VÄSTERI-FRÅN. Jag ser Palmarola, bokstavligen, från ett nytt, spegelvänt, perspektiv. Med andra ögon. Först när La Forcina uppenbarar sig, Palmarolas mittpunkt, där tre vassa bergpe-lare reser sig i luften – vilket får det att lik-na en treudd och där det ryktas att djävu-len håller till – blir jag medveten om att det utan tvekan är just den ön vars former jag

lärt mig känna igen från barndomen, fast från fel håll!

Obehaget bortaSnart seglar vi förbi öns sydligaste spets, Punta del Mezzogiorno, och samma scena-rio upprepar sig med Ponza, som jag ej heller tidigare sett på stort avstånd från västligt håll. Kanske var det denna perspektivändring, kanske det faktum att vi seglat två och en halv månad för att ta oss hit, kanske en blandning av de båda, men för första gången på länge var obehagskänslorna jag tidigare lidit av när jag närmat mig Ponza borta, helt ersatta med stolthet och respekt för det jag med mina be-sättningskamrater gjort och för det otroligt vackra som uppenbarade sig framför oss. En mäktig blandning av färger på klip-porna, från kritvitt till jordbrunt, från grått till buskgrönt, och Chiaia di Lunas överdri-vet branta bergsväggar, vilka kostat många människor livet. Sedan, Ponzas högsta topp, Monte Guardia, söder om vilken en gammal gasfyr står placerad på en absurt brant, vass och oregelbunden klippa.

Trångt och dyrtDärefter är man på öns östra sida, och mås-te segla, efter en gipp, mellan Faraglioni di Calzone Muto och la Secca delle Formiche. De första är klippor mitt i havet, de andra ett farligt grundområde. Till vänster, läng-re in i landet, finns ett av de sydligaste sam-hällena på ön, i Scotti, men nästan ingenting av samhället kan skådas från havet. Öborna bygger gärna sina hus långt borta från om-råden där saltvattnet kan stänka och förstö-ra odlingarna. Efter Faraglioni della Madonna girar man så småningom babord förbi Pilatus-grottorna (le Grotte di Pilato), grottbassäng-er från romersk tid där det sägs att rika aris-tokrater odlat muränor.

I den pittoreska hamnen, som också är öns pulserande hjärta och centrum, finns det ett fåtal pontoner. Endast de som har rikligt med tur lyckas hitta plats och betalar mellan tio till arton euro per meter, per natt. Alla andra ligger ankrade på öns (lugnare) nordvästliga områden, i Cala Feola och Cala dell’ Acqua, för att regelbundet fly tillbaka till hamnens havstrafikkaos när de dominan-ta nordvästliga vindarna hotar yachternas sä-kerhet och känsligare sjöfarares nattro.

Det krävdes en seglatsEfter en natt på Ponzas pontoner och posi-tiva väderraporter, flydde vi hamnkaoset ge-nom att runda den nordligaste delen, förbi Cala Inferno (Helvetesbranten) och sulfit-lerstranden vid Cala Felce, förbi Cala Ceca-ta och Cala dell’ Acqua, till Cala Feola, där jag växt upp. Efter en för mig rätt lång segling, ser jag den med nya ögon. Det är den vackraste platsen på Jorden. Folkets dialekt pulserar skönt i åhörarens öron. (Vad säger jag? Ett språk är det ju, inte dialekt!). Havsbottnen syns i över tio meter djupa partier. Det krävdes en segling, att jag faktiskt fick kämpa för att ta mig till min barndoms hemort, för att åter bli förälskad i trakten. Och, med samma upptäckarlust som ta-git mig och mina kamrater genom Europa, hoppas jag kunna återupptäcka ön i dess hel-het, från de arkeologiska lämningarna, till den vackra dialekten, och göra dem inte bara till mitt, utan till en del av mig. Såsom denna segling. Något bestående, som lever kvar, inte i hjärtat eller hjärnan, utan i jaget, egot. För en sjöman är inte en person, utan ett ständigt tillstånd, ett per-sonlighetsdrag, precis som öbon. Därför säger jag: Vill ni återupptäcka gamla trakter, av vilken anledning som helst, gör resan dit till en bedrift! ⚓

Segling för babords halsar utanför Aber-Ildut, Bretagne - Petter fotograf.


Där övervintrade sedan s/y Froggy sedan – dock utan oss ombord – december-mars. Att segla längre

österut lockar inte; kusten är tämligen oin-tressant och trevliga ankringsplatser få, även om där lär finnas en del fina marinor. Våra gamla planer att fortsätta till Syrien och Li-banon har vi av förklarliga skäl skrinlagt. Våren -13 gjorde vi en spännande bil-resa till centrala Turkiet med Kappadokien som höjdpunkt. Det inspirerade och väckte nyfikenheten på vad som finns ännu längre österut. Turkiet är nära 200 mil brett från Izmir i väst till iranska gränsen i ost. Lan-det gränsar i öster mot Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Iran, Irak och Syrien. Efter att ha läst ett antal böcker, både guideböcker och skönlitteratur, bland annat Orhan Pamuks Snö, som utspelar sig i Kars på gränsen till Armenien, hade vi en grov-plan. Ytterligare goda tips fick vi av marina-chefen i Finike, Ziya Dal, som har stor erfa-renhet av turistnäringen. Ziya är sedan i år Medelhavsseglarombud.

PraktgravI arla morgonväkten den 15 april tog vi våra ryggsäckar och åkte buss till Antalya vari-från vi via Ankara flög till Malatya. Vi an-lände sent på eftermiddagen. Vi ville besöka Nemrud Dagi, ett berg på 2 100 meters höjd där kung Antiochos

Spännande resa till östra TurkietTEXT OCH BILD: LOU-LOU BÄÄRNHIELM-BERG OCH PELLE BERG

Med båten som bas besökte vi 2012-13 de flesta någorlunda kustnära sevärdheterna i västra och södra Turkiet, från Bosporens mynning i Svarta havet till Finike strax väster om Antalya.

på 100-talet f Kr lät uppföra ett stort antal statyer, åtta-nio meter höga, föreställande grekiska gudar, lejon, örnar och naturligt-vis kung Antiochos själv i mitten. Dessa jät-testenar och reliefer, oerhört välgjorda och detaljerade finns på ömse sidor om ett cirka 50 meter högt stenröse, under vilken kung-en troligtvis ligger begravd. Platsen “upptäcktes” 1861 av Karl Ses-ter, en tysk ingenjör som rekognoserade nya transportvägar för det ottomanska rikets räkning. Intressant att det blir en upptäckt så snart västerlänningar finner en plats som lokalbefolkningen förmodligen känt till i alla tider. 1987 hamnade Nemrud Dagi på UNESCOS världsarvslista (som så mycket annat).

Hotellet vid vägs ändeDet sägs att bästa utgångspunkten för besök är den lilla staden Katha, cirka 40 km söder om berget, dels för att vägen därifrån till berget är vacker, dels för att man kan kom-ma med bil så nära att det blir en ganska kort och bekväm promenad upp. Att vi val-de Malatya var för att det finns bättre flyg-förbindelser dit och att staden låg bättre till för våra vidare planer. Och själva Nemrut Dagi lär ju vara likadant oavsett vilken väg man tar dit! Malatya är en trevlig stad med vacker moské, stor basarstadsedel med bomullsga-

ta, koppargata, skomakargata och så vidare, men mest känd för sina aprikoser som gär-na säljs överdragna med choklad. Men april är inte aprikossäsong, den är i juli. Egentli-gen var april en månad för tidigt för vår resa. Man är långt ifrån och högt över havet så det är rejält kallt och risken för igensnöade vägar är stor. Men vi hade tur, det gick att köra de tolv milen till “hotellet” vid vägs ände, vari-från vi fick vandra de sista tre kilometrarna upp till toppen.

Kylig inkvarteringHotellet hade stått tomt och ouppvärmt hela vintern och öppnats ett par dagar innan vi kom. Stenhus blir då ganska svåruppvärmda. Vi var de första gästerna för säsongen, och det enda rum som hade kamin bodde hotellvär-den i. Vårt rum var kallt. Mycket kallt. Efter att ha vandrat upp, förundrats över människans fåfänga, beundrat den storslag-na milsvida utsikten över snöklädda berg och dalar, frusit för att bese solnedgången som ingen turist med självaktning ska missa (vil-ket vi ändå gjorde eftersom solen gick i moln innan den försvann bortom bergen) och se-dan tagit oss ner var det dags för middag. I den iskalla matsalen fick vi soppa (tro-ligen en turkisk variant på Blå Bands pul-versoppa) och varm köttgryta med ris och vatten. Men det smakade bra och var väl-kommet.

Ishak Pasha Saray.

Ani.

Ayder.

Borg utanför Van.


Efter att ha tinat upp något med te, cay, i hotellvärdens rum var det dags att gå och lägga sig. Med fem filtar, fleecetröjor, sock-or och lite whisky lyckades vi somna. Det ångade om oss vid utandning. Väckning klockan fem, rask påklädning och vandring någon kilometer upp för att avnjuta soluppgången. Den var vacker. Fru-kost och återfärd till Malatya.

Etnisk rensningLångt i öster ligger staden Van, några mil från gränsen till Iran. Den var en gång huvudstad i det Urar-tiska riket och har ständigt varit utsatt för territoriella och andra konflikter. I början av 1900-talet utgjordes majoriteten av be-folkningen av armenier som drabbades hårt av etnisk rensning under och efter första världskriget. Staden tillhörde omväxlande Turkiet och Ryssland, tillfördes Armenien 1919 men återtogs senare av Turkiet. Stör-re delen av befolkningen är kurder och stri-digheter mellan den kurdiska separatiströ-relsen PKK och den turkiska armen har varit vanliga. Vi tänkte ta tåget till Van, men det vi-sade sig att nästa tåg skulle gå om sex da-gar! Långfärdsbuss samma kväll skulle ta tio timmar – så den fick det bli. Dagen spenderade vi i Battalgazi (Eskima-latya), dvs gamla Malatya, någon mil bort.

Stillsam fridfull plats med imponerade ka-ravanseraj och mäktig moské.

Saltare än havetBuss på natten är inte kul, men vi kom till Van halv sex på morgonen. Nu hade vi inte förbokat hotell, men utsett förstahandsval i Lonely Planet. Lyckligtvis var det öppet och rum fanns det för oss omedelbart. Ef-ter ett par timmars sömn, dusch och frukost lekte livet. Staden Van ligger vid östsidan av den stora Vansjön, stor som 2/3 Vänern. Sjön är saltare än havet och en populär bad- och fiskesjö. Mest sevärd är den lilla ön Akdamar med en armenisk kyrka byggd på 900-talet. Dit ville vi. Efter förfrågningar om bussar, färjor och öppettider ringde hotellreceptio-nisten en guide, Mr Remzi, som strax dök upp. Han talade mycket bra engelska, verkade kunnig och hade en bekväm ny bil. Han kun-de dessutom ta oss runt till flera andra sevärd-heter runt Van under dagen så vi slog till.

Blommande mandelträdEn strålande men sval solskensdag, fin färd längs sjön och trevlig tur med liten färja till ön. Mandelträden stod i full blom med kas-kader av rosa och vita blommor, den bysan-tinska kyrkan var vacker och välbehållen (och renoverad) med fantastiska väggmålningar.

Utvändigt är den beklädd med reliefer med bibliska motiv. Hela platsen är en idyll. Mr Remzi tog oss sedan vidare österut längs dammiga vägar till en liten by vid fo-ten av ett berg som kröntes av en urgammal borg från vilken vägarna till och från Iran bevakats. Den stora porten var låst, men Remzi visste förstås vem i byn som hade nyckel, så vi fick en alldeles egen tur i den mäktiga borgen, som man nu håller på att renovera.

Krigsherrars trakterEfter en mycket snabb halt utanför det äck-liga kattmuseet – Van är känt för sina kat-ter med ett blått och ett gult öga – besökte vi Gamla Van, en gammal huvudstad i Ara-ratregionen. Av alla dessa murar, fort, borgar och be-vakningstorn man ser överallt inser man att dessa trakter ständigt varit i fejd med omgiv-ningen och regerade av allehanda krigsherrar. Följande morgon ville vi åka till Kars, cirka 40 mil norrut. Även denna gång lyck-ades Remzi övertyga oss om att han skulle köra oss dit i stället för att vi skulle åka buss. Och det var klokt, eftersom vi kunde ta en betydligt mer spännande väg upp.

Bortflaxad historiaPå vägen stannade vi vid Ishak Pasha Sa-ray, ett palats från sent 1600-tal. Imponeran-

Spännande resa till östra Turkiet

Med båten som bas besökte vi 2012-13 de flesta någorlunda kustnära sevärdheterna i västra och södra Turkiet, från Bosporens mynning i Svarta havet till Finike strax väster om Antalya.

Ararat.

Skomakargatan i Malatya Ön Akkdamar i Vansjön

Sumela Monastery.


de, men inte jättespännande. Visst är det bra att turkiska staten underhåller och renoverar gamla anläggningar, men ofta tar man i lite för mycket så att historiens vingslag nästan flaxar bort. Svår balansgång. Under flera timmars färd dominerades fonden av Mount Ararat, majestätiskt 5 137 meter över havet. Det lär inte vara jättesvårt att bestiga, men tyvärr hade vi inte de fem à sex dagar expeditionen skulle ta. För några år sedan hävdade en expedi-tion att man med 99 % säkerhet hade fun-nit resterna av Noahs ark. Bildbevis finns det på Youtube. Nåja… In the middle of nowhere låg en liten by på “prärien” och plötsligt kom ett gäng grab-bar galopperande ikapp oss. Hästarna hade varit stallade under vintern och var nu fulla av energi vilket ryttarna gärna visade oss.

Välhållna kyrkoruinerKars är en smutsig sliten stad. Den har om-växlande varit ottomansk, rysk, armenisk, rysk igen och turkisk. Förhållandevis många greker bodde här före 1923, liksom längs kus-terna, både mot Svarta och Egeiska haven. Staden känns rysk, och många av de sotiga husen vittnar om sedan länge svunnen glans. Förutom att söka atmosfären och det uppdiktade hotellet i Pamuks bok reser man till Kars för att bese Ani, en urgam-mal armenisk huvudstad några mil österut. Det som finns kvar idag är ett stort område med resterna av stadsmuren och förvånans-värt välhållna kyrkoruiner i stort antal, med vackra väggmålningar som nutida besökare dessvärre kompletterat med sina namn och datum. Andra ovälkomna besökare är får och kossor som lämnar sina namnteckning-

LOU-LOU BÄÄRNHIELM-BERG och PELLE BERG gick med sin Froggy, Beneteau Oceanis 393, 2008 genom holländska, belgiska och franska kanaler via Korsika och Sardinien till Tunisien.Sedan dess har de tillbringat sju-åtta månader ombord varje år. Efter Malta, Italien, Kroatien och Montenegro har Grekland och Turkiet omväxlande varit hemmabas på senare år.

ar på golvet. Längs ruinstaden går en flod som också utgör gränsen till Armenien. Av den gamla stenbron finns bara fundamenten kvar, det 30 m långa spannet är raserat.

Ursäkt, inte erkännandeMellan Turkiet och Armenien finns ingen tillåten passage. Den enda vägen är spärrad. Vill man komma in i Armenien får man åka via Georgien. Sekler av osämja ligger förstås bakom, men det stora hindret är att Turki-et vägrar erkänna det folkmord som begicks mellan 1915 och 1917 liksom den etniska rensningen efter det turkiska frihetskriget under tidigt 1920-tal. En ursäkt, men inte ett erkännande, lär ha framförts, och det är lång väg kvar. Och Turkiet lämnar ju än i dag protestnoter till länder som beskriver det som folkmord. Från Kars åkte vi buss till Trabzon vid svartahavskusten. Trabzon är inte jättespän-nande, men en bra utgångspunkt för utflykter till Ayder, Uzungül och Sumela Monastery. Ayder, liksom Uzungül, ligger högt över havet och påminner mest om alplandskap i Österrike eller Schweiz. Många hotell och stu-gor verkar också ha fått inspiration från Alper-na, medan moskéerna känns mer lokala.

Återbördad ikonSumela Monastery grundades 386 e Kr och ligger som ett örnnäste högt upp på en klipp-vägg 1 200 meter över havet. Imponerande byggnad. Hur gjorde de? Enligt historien hittade två munkar en madonnaikon i en grotta i berget och såg detta som ett tecken på att “Här ska det byggas”. På 1600-talet grundades här ett grekiskt utbildningsinstitut. Under den dramatis-

ka och grymma folkomflyttningen mellan Turkiet och Grekland 1923 flydde de grekis-ka munkarna (inte samma munkar…) efter att ha grävt ner ikonen eftersom de inte fick ta med sig någonting. Sju år senare lyckades dock en munk ta sig tillbaka och hämta iko-nen som nu finns på museum i Grekland.

Vanmäktigt internetVår resa började närma sig sitt slut. Vi vil-le åka tåg, eftersom vi hört att Turkiet har charmiga gamla tåg med restaurangvagn där man serveras god mat och vin vid du-kade bord och att frukost serverades i de privata sovhytterna. Men att hitta rätt och boka biljetter på Internet visade sig oöver-stigligt och vare sig hotell eller resebyråer kunde hjälpa oss. Närmaste station fanns i Samsun, sex timmars bussfärd bort. Vi tog bussen dit. Väl framme hade stationen stängt för dagen. Åtta följande morgon var vi på plats och fick biljett till Sivas – en 30 mil lång resa som tog nio timmar. Och inte fanns det någon restaurang-vagn! Men vi hade en påse jordnötter, och en vänlig lokal resenär hade en termos med te. Anlända till Sivas, något hungriga, skulle vi köpa biljett till nattåget som skulle gå någ-ra timmar senare till Ankara. Det visade sig att det skulle gå kl 00.30 och dessutom sak-na sovvagn! Men det var ju trevligt att bo en natt i Si-vas, det hade vi aldrig gjort förut. Eller hört talas om. En trevlig stad där vi strosade runt en solig dag och sedan kunde ta nattbussen till Antalya för vidare befordran med lokal-buss till Finike. Nio på morgonen klev vi ombord på Froggy och somnade gott efter två fantastis-ka veckor! Vi hoppas kunna besöka de syd-ostligaste hörnet av Turkiet nästa april, och kanske rent av ta tåget till Teheran. Om det finns restaurangvagn och egen sovkupé! ⚓

Hoppla.


Tumla ut ur taxin med stora trunkar. Köa till incheckningen. Löpa till stora matmarknaden. Streta tillba-

ka med överfulla ryggsäckar och två tunga påsar i vardera handen. Packa in snabbt, snabbt. Kasta loss och trixa sig ut mellan alla andra uttrixande båtar. Sätta kurs mot rekommenderad första ankringsplats – dit alla andra kommit före. Vid vår senaste segling i Kroatien ”råkar vi ut” för ett alternativ. Ett trevligt alternativ. Väl anlända till Marina Kornati i Biograd och tryggt instuvade i en Elan 340 tillsammans med icke-så-väldigt-sugen-på-alltför-häftig-seglings-dotter konstaterar vi en vind på nära kulingstyrka. Vi ser båt efter båt stånka sig ut och är nära att få in en 50-fotare i skrovsidan, när vind och mooring-linor gör allt för att inte hjälpa upp saken.

Inte bara segelturismBeslutet blir: Vi stannar kvar en natt. Bio-grad har vi bara sett ur hamnperspektiv. Vad finns bakom den närmaste restaurangen? Med sköna skor på fötterna ger vi oss av. Stora fiskebåtar vid stadskajen lastar av lå-dor med fisk. Mindre varianter av fiskebåtar, charmigt vitmålade med blå kanter och blå åror, guppar bredvid. Ovanför kaj och gata

Stadsliv till havs

Chartersegling i Adriatiska havet. Rutinerna känns igen efter ett antal gånger.

sträcker sig ett stråk av uteserveringar. Där ska vi nog hamna sen. Vi kommer fram till en småbåtshamn och upptäcker stora hotellkomplex ovanför den. Här finns det alltså en turistindustri utöver segelcharter. Ett hotell har privat badområde nedanför, men sen dyker den upp; stranden. När vi seglat har vi i princip aldrig träf-fat på någon riktig badstrand ute på öar-na. Visst har vi besökt den famösa Zlatni Rat, bara för att konstatera att reklamen om ”sandstrand” stämmer dåligt. Hela hornet består av små stenar, som gör det obehag-ligt att gå barfota. Vårt simmande har hittills skett från bå-ten i härligt turkost vatten. Den här turen gör ett avslitet korsband det hela lite otäckt att plaska på djupt vatten. Nu åker baddräk-ten fram. Visserligen består stranden även här av pyttesmå stenar, men det är härligt att kunna simma en längre sträcka och veta att det finns en nåbar botten under magen.

Rekorderlig strudelStrandpromenaden ringlar vidare under pinjeträden. Med ojämna mellanrum dyker små barer och restauranger upp. På kvällskvisten när vi återvänder möts vi av ett myller av människor. Det är Strudel-

fest i stan. Längs kajen sträcker sig ett långt ”bord”, där olika restauranger och bagerier bygger ihop en 1 200 meter lång strudel fylld med körsbär. Man satsar på att slå världsre-kord i strudellängd. Jag tror man lyckades. Vi slår oss ner på restaurang Aquarium och avnjuter en underbar middag med fisk och skaldjur allt medan mörkret sänker sig över havet. När vi sedan lite sötsugna går ner till strudelbordet finns inte en smula kvar av den 1,5 ton tunga strudeln.

Havets egen orgelNästa morgon – efter att ha nyttjat den för-nämliga serviceanläggningen alldeles en-samma - lämnar vi Biograd i strålande sol och en härlig ”lagom” västlig vind. När vi styr in i naturviken Soline har gårdagens se-gelarmada redan lämnat den och vi får gott om plats. Efter några sköna dagar i skärgården vill vi återse Zadar, där vi tidigare bara gjort ett snabbt besök. I den totalt skyddade inre hamnen finns det ingen utsikt att skryta med, men det blir desto trevligare när man korsat bron över till gamla stan. Liksom i andra gamla städer finns här ett myller av smala gränder kantade av små affärer och massvis med serveringar och restauranger.

TEXT OCH BILD: LENA KEMPÉN

Glass-sugen.


Vi motstår inte glass ur en disk med hiskeligt dekorerade glass-skapelser på vår snirkliga väg ner mot kajen. Visserligen har vi tidigare noterat att oavsett var i världen vi hamnar, så drar fötterna oss alltid mot vat-ten, men den här gången har vi ett specifikt mål. På ett parti under den mäktiga strand-promenaden finns en havsorgel inbyggd. Vågorna som slår in under stenkajen skapar musik i de inmurade orgelpiporna. I dagens stilla bris uppstår lugna vaggande klanger. Vi undrar hur det kan låta en stormdag.

Beprövad taktikOvilliga att lämna kontakten med havet hit-tar vi Restaurang Bruchetta alldeles ovanför kajen. Där lyckas vi sätta i oss ett kilo muss-lor var – och det är ingen större svårighet. Tillsammans med en flaska Graservina ko-ras lunchen till årets bästa. Med styrka i kroppen söks detsamma för själen, vilket resulterar i ett besök i St Donat-kyrkan som uppfördes på 900-talet

LENA KEMPÉN, Luleå seglar om sommaren längs Ljusa kusten och Höga kusten. Säsongen förlängs genom segling i Kroatiska vatten. Hon skriver artiklar i båtpres-sen samt inspirerar andra kvinnor till att ta rodret genom att anordna prova-på-seglingar.

e Kr. Vi reflekterar över tidskontraster, där vi vandrar omkring i medeltidens atmosfär och samtidigt får en guidning på engelska via iPhonen. Ännu en anledning till att besöka Kro-atiens hamnstäder är den inhemska butiks-kedjan Aqua. Skepparmaken vet vad det innebär, när den blå skylten med vita bok-stäver dyker upp: snabbt hitta ett vattenhål. Med honom tryggt placerad med en pivo kan jag laborera bland de marininspirerade blå-vit-randiga plaggen i underskön hund-raprocentig bomull. De går inte att motstå, men då heter ju affären också ”vatten.”

Jordnära norrskenNär mörkret sänkt sig och middagens bläck-fisksallad samt grillkött vilar i magen går vi åter ner till strandpromenadens yttersta hörn, för att beskåda installationen Häls-ning till solen. Det är en rund solpanel mon-terad ovanpå kajen, där solenergin som lag-ras under dagen används till ett ljusspel i

mörkret. 300 små solpanelplattor växlar färg och skapar mönster, som rör sig likt ett spra-kande norrsken – fast då på marken. Tillbaka i den trygga hamnen i Zadar kryper vi ner i båten och konstaterar att upp-levelsen av stadsliv till havs överensstämmer med namnet på vår Elan 340: Bravo. ⚓

Fiskebåtar i Biograd. Strandliv, Biograd.

St Donat-kyrkan, Zadar. Hälsning till solen, Zadar.


2014 är mitt åttonde år i Medelhavet. Som pensionär kan jag segla här på heltid, men detta år har varit fyllt

med alla möjliga problem. Jag har alltid vetat att allt kan hända; det är bara frågan om när. Någon där uppe tyckte nog det hela blev för bra och såg till att jag fick ett motorha-veri. Gamla ”Ester”, en Volvo Penta MD 21 fick kamaxelbrott. Utan motor tog jag mig till Itea i Korintviken, där jag hoppades hit-ta en lösning. Första åtgärd var att hänga en bättre snurra i fästet bak på Monsun. Min gamla på 2,2 hästar och dålig kylning skulle inte klara jobbet att ta mig in och ut ur hamnar.

Kontor på krogenDet är inte lika enkelt i Grekland som hem-ma att köpa en utombordare från en firma. Jag öppnade ”kontor” på en taverna med bra wifi för att se om jag kunde hitta något lämpligt objekt på nätet. Som jag satt där berättade ägaren att en annan gäst kände en som drev en verkstad och som kanske visste var jag kunde få tag i en begagnad motor till ett vettigt pris.

Våren började med en ”skilsmässa”. Precis som Odysseus hade jag fres-tats av en siren och varit landkrabba på Egina nära ett år, men med ny

lärdom i bagaget har jag satt segel igen och fortsatt på fria vatten.

Två timmar senare dök verkstadsägaren upp med frun som kunde prata engelska. Det verkade som dom hade en femhästars Yamaha i verkstaden, god som ny.

Utdrag ur loggbok:I dag kl 0830 GMT + två timmar = Gre-kisk Maybe Time (numera heter samma tid UTC) har dom lovat att komma och hämta mig med bil och ta mig till verkstaden så jag får titta på motor’n. Kväll. Frun till verkstadsägaren kom och hämtade mig på utlovad tid, undrens tid är inte förbi än. Vi åkte till verkstaden och tittade på mo-torn, den är i nyskick och knappt använd, priset: 500 euro, inte mycket att tjafsa om så jag bestämmer mig för att köpa den och lämnar 100 euro i handpenning. Den har två cylindrar, 5 hk, friläge, fram och back och inbyggd tank med möjlighet att ansluta en extern tank om jag så önskar, precis en sådan jag vill ha.

Fall för kustbevakningOm ni nu tror att det räcker med ett kvit-to när jag köper den får jag göra er besvik-

na. Nu är vi i Grekland, landet där stat och kommun har 60-procentig överanställning men kan inte sparka ut alla dessa till ett sam-hälle som redan har över 25 % arbetslöshet. I stället prövar man med alla medel att hål-la dem med någon form av sysselsättning. På Egina är det 40 % arbetslöshet bland vuxna och 60 % bland ungdomar. Grekiska staten har ändå lovat en ned-dragning med 25 000 personer för att få yt-terligare EU-bidrag. Nu till saken: Det måste finnas ett köp/säljavtal mellan den gamla ägaren till mo-torn och den nya. Med det går man sedan till Coast Guardens kontor. Det är dom som har hand om’et här i Itea. Blanketter skall fyllas i och få fina stämplar och underskrifter som intygar att outboarden har fått ny ägare, att den är min.

”Kan ju vara stulet”Vid en eventuell myndighetskontroll av Kustbevakningen måste det finnas doku-ment som intygar äganderätten till allt om-bord. Ett kvitto kan vem som helst skriva och accepteras inte som tillräckligt bevis på äganderätt. Motorn kan ju vara stöldgods.

TEXT OCH BILD: TOM KOLSRUD

Det går inte fort att köpa snurra i Grekland!

Oskattbara dokument.


Därför behövs ett stämplat dokument ut-färdat av myndighet. Sådan är byråkratin här. Verkstadsägaren vågar inte ge mig mo-torn innan alla dokument är stämplade och klara. När skall grekerna komma till rätta med sin ekonomi/byråkrati? Rätt svar: Aldrig. Medelhavsmentaliteten tillåter tyvärr inte förenkling och effektivitet. Samarbete är ett okänt begrepp och gemensamma kost-nader som behöver skattemedel för att täck-as är ointressanta. Här är alla sig själv och sin familj närmast. Den lilla inkomst som finns går åt till de egna kostnaderna; nume-ra räcker det knappt till maten. Få har råd att betala el- och vattenräkningar.

Upprensning – inte bidrag!Jag brukar säga att även om effektiviteten ökades med 100 % skulle det inte märkas någon skillnad. Det är synd att säga det och jag borde troligen inte göra det, men vad Grekland be-höver är en revolution, en riktig upprens-ning, inte understöd.

Tisdag. Köp/sälj-avtalet för outboarden är klart, men vid besöket på Coast Guardens kontor blir det stopp; dom kan inte hitta den rätta blanketten att använda så dom får be-ställa nya från Aten. Tid det kommer att ta? – Räkna med ett par veckor, sade verk-stadsägaren. Jag är ju i Grekland. Många led skall vara med och besluta innan det går att skicka några blanketter till Itea. Jag kan inte göra annat än vänta; kom-mer ingenstans utan motor. Tur man ligger gratis och inte har bråt-tom.

Oskattbart!Det så viktiga dokumentet från Coast Guar-den intygar två veckor senare att aktersnur-ran är min. Nu återstår bara en tur till skattekonto-ret som tyvärr är stängt och öppnar först på måndag – ytterligare två dagars väntan. Måndag morgon på skattekontoret får jag beskedet att den skatt jag vill betala är borttagen sedan 1 maj. Varför skickade

Coast Guarden mig dit; är dom inte infor-merade om att skatten är borttagen? När motorn skulle slutbetalas stod det bara 200 euro på kvittot, säljaren ville ha 200 euro ”under bordet” och dom 100 i hand-penning fanns inte nämnda Om jag betalat hela beloppet vitt, skulle han ändå bara ha betalat 200 i skatt. Är det konstigt att den grekiska ekonomin är som den är?

Remote controlSnurran hänger nu i aktern på Monsun i ett fäste jag tidigare har monterat om det skul-le behövas. Från motorn har jag med någ-ra slangstumpar i olika dimensioner och två kvastskaft fixat fjärrstyrning av växlar och gas från sittbrunnen. Fungerar alldeles utmärkt! Med denna framdrivningslösning tog jag mig först till Trizonia där jag blev inblåst i tre veckor och sedan till Messalonghi. Jag övervintrade här 2011-12 och kan rekom-mendera marinan. Under vintern skall den gamla motorn ersättas av en ny. Annars allt bra. ⚓

Precis en sån om jag ville ha! Rött kvastskaft = växelreglaget, fram-back-och friläge.Gult kvastskaft = gasreglaget. Bara att vrida.

Tre knop framåt!

TOM KOLSRUD har seglat i Medelhavet i åtta år, tolv månader om året. Grekiska Aegina har varit hans “hemma-hamn” senaste året. Tidigare har han bland annat seglat två år i vattnen runt Korsika och Sardinien.

Monsun är en tvåmastad, nio meter lång, Klagshamnskrys-sare som byggts om med bland annat djupare köl, större roder och längre peke för dubbla försegel.


Under den gångna vintern har det varit intensiv diskussion om den grekiska båtskatten. Medelhavs-

seglarna och våra internationella partners i England och Tyskland har tillsammans med lokala intressenter protesterat med re-sultat att införandet av skatten skjutits fram på obestämd tid. Undertecknad som under den gångna säsongen har seglat i Adriatiska havet från söder till norr och tillbaka har haft anled-ning att reflektera över priser och seglings-avgifter. Det grekiska skatteinitiativet sticker inte ut nämnvärt i jämförelse. Att fattiga natio-ner försöker ta ut avgifter av oss besökare är väl inget att säga om men låt oss jämföra hur olika nationer tacklat problemet.

Räcker en mansålderOm vi startar med Grekland så fordrar myndigheterna ett trafikdokument, Dep-ka, för båtar över sju meter. Det skulle tidi-gare stämplas mot en avgift vid in- respekti-ve utlöp i varje grekisk hamn. Systemet har aldrig fungerat fullt ut. Grekland har nyligen infört nya bestäm-melser. Nu räcker en stämpel per år. Avgif-ten är €15. Dessutom kostar Depkan €30 i inköp, men räcker i gengäld en mansålder. Depkan kommer att gälla som registre-ringshandling för kontroll av den komman-de båtskatten. Den är tänkt att fungera som följer: • Båtar under 7 m längd är skattebefriade, • Längd 7,1-8 m €200, 8,1-10 m €300 och

10,1-12 m €400 per kalenderår. • För båtar över tolv meter betalar man per

månad € 10xLÖA per månad i sjön. Ing-en skatt utgår då båten ligger upplagd an-tingen på land eller i sjön. En rabatt på 30 procent utgår för de båtar som stannar i landet mer än 11 mån.

För en rätt vanlig båttyp på 42” (12,6 m) som seglas tre månader på våren och två på hösten och ligger på land övrig tid blir skat-ten alltså € 10 x 12,6 m x 5 mån = € 630. För samma båt som ligger hela året i vattnet blir skatten 10 x 12,6 x 12 x 70 % =€1 060. Hur uppbörden av skatten skall ske är ännu inte helt klart.

AgentberoendeAlbanien har inga speciella båtskatter eller avgifter ännu men det blir trots allt en del kostnader.

SIGNALSTÄLLET

Money, money, money…Funderingar kring adriatiska priser och avgifter

Hamnavgiften är €10 per natt i de stat-liga hamnarna, men eftersom fritidsbåtar fortfarande måste klarera in respektive ut i varje hamn är man hänvisad till en agent som sköter alla papper. Sedvanliga hand-lingar, det vill säga pass, båtregistrerings-handling, besättningslista och försäkrings-bevis behövs vid inklareringen. Engångskostnaden varierar med agent men ligger på €40-50. Stannar man en längre period i samma hamn sjunker alltså dygnskostnaden och levnadsomkostnader-na i landet är låga. I övrigt finns ännu så länge bara en Ma-rina (Orikum, nära Vlore) men man har sto-ra planer på att utveckla båtturismen och en ny marina är under konstruktion i Dürres.

Seglingstillstånd krävsMontenegro har få hamnar men den fantas-tiska Kotorviken är väl värt ett besök. Här krävs seglingstillstånd enligt följande:

Sammanfattar vi nu kostnaden för vår exempelbåt som seglar sju månader i Kroa-tien får vi följande totalkostnad: • Safety and navigational fee 332 • Lighthouse fee, 12,6 x 10= 126 • Karta 20 • Administrationsavgift 40 • Sejourn tax 1 år 1300 • Totalt för 7 månader 1818 kuna eller cirka €240

Avgiftslösa I Slovenien skall man formellt ha ett seg-lingstillstånd som kostar 15 US dollar men det verkar som om myndigheterna inte läng-re tar ut denna avgift vid kortare besök. För den som ligger permanent i någon av landets marinor utgår avgiften. Italien tar inte ut några extra skatter el-ler avgifter av gästande båtar förutom sed-vanliga hamnavgifter. så kan vi pusta ut och stänga plånboken för tillfället då vi når den nordligaste punkten på vår resa.

Rätt mycket bökSom jämförelse kostar ett års seglingstilstånd, crusing permit, i Turkiet (något beroende på båtstorlek och provins) omkring €100 med alla avgifter och ett så kallat Blue Card – ett konto-kort som används för att registrera hur mycket man pumpar ur sin septiktank. Det är från i år utsläppsförbud längs hela Turkiska kusten. Till detta kommer en even-tuell agentkostnad om man inte kan ordna alla stämplar själv, och som varierar från € 50-300. För uppehåll i Turkiet gäller dessutom speciella begränsningsregler. Om man vill stanna mer än tre månader under en sex-månaders period behövs ett tillfälligt up-pehållstillstånd, residence permit, för varje person ombord. Det gäller lika länge som seglingstillståndet, det vill säga i ett år. Till-ståndet kostar USD 30 per person och en agent tar lika mycket per person för att hjäl-pa till. Med andra ord rätt mycket bök även i Turkiet.

Skälig kostnadMan brukar säga att man får vad man be-talar för och det gäller även i Medelhavet. Seglingsavgifter och annat krångel är trots allt ett litet pris att betala för möjligheten att segla i dessa fantastiska farvatten. ⚓

Claes Wessberg

7 d 1 mån 3 mån 6 mån 1 år

7-12 m €40 €95 €200 €280 €400

12-17 m €127 €220 €400 €540 €750

De sedvanliga dokumenten behövs vid in-resa: pass, officiell båtregistreringshandling, besättningslista samt försäkringsbevis. Perso-nalen vid inklarering är vänlig och korrekt.

SäkerhetsavgiftKroatien har fina skärgårdar och är en mycket populär destination. Den tidigare Vignetten har i samband med EU-inträdet döpts om till ”Safety and navigation fee”. • Från den 1 januari 2014 beräknas kost-

naden enligt följande: (20 x L)+(2 x P) =årsavgiften i kuna där L=LÖA i m och P=motoreffekten i kW. För vår exempel-båt med en LÖA på 12,6 m och en mo-toreffekt på 40 kW (55 hk) blir årskostna-den 20 x 12,6 m + 2 x 40 kW= 332 kuna, cirka €45.

• Förutom ovanstående betalar man en Lighthouse fee (fyr och båkavgift) på 10 x LÖA i kuna, 20 för en informationskar-ta samt en administrationsavgift på 40.

• Dessutom tar man ut en besöksavgift (so-jurn tax) som är avhängigt av båtlängden och den tid man önskar stanna i landet.

8 d 15 d 30 d 90 d 1 år

5-9 m 150 Hkr 300 Hkr 400 Hkr 600 Hkr 1000 Hkr




BÅTJURIDIK

Enligt tyska Kreuzer Abteilungs Atén-baserade Joachim Roll-häusser ligger hela paketet på is. Istället ska hamnavgifter-na ha höjts.

Enligt engelska Cruising Association (CA) har myndigheterna dock med¬delat att skatten ska börja tas ut så snart den nödvändiga administrationen är på plats. Härtill kommer en ny lag (no. 4256 i kraft den 14 april 2014) med diverse omformulerade och delvis lät-tade regler för segling i Grekland.

Nya formalreglernaEnligt CA gäller detta: 1. Alla EU-båtar över sju meters längd som seglar i Grekland ska

ha det trafik-dokument som kallas Depka, och som i fortsätt-ningen ska ha permanent giltighet för respektive båt. En båt som anländer till Grekland utan Depka måste skaffa en ny hos vederbörande hamnpolis till en kostnad av uppemot 400 kro-nor. Båtar från tredje land måste ha en transitlog.

2. När båtskatten TPP kommit i funktion, kommer Depka res-pektive transitlog att användas som ett registreringsdokument som upptar och betygar betald skatt.

3. Så länge båten finns kvar i Grekland måste Depka uppvisas för hamnpolisen en gång om året.

4. Båtar från Schengenländer ska presentera en aktuell besätt-ningslista med pass- eller ID-nummer att uppvisas vid begä-ran.

5. Det krävs inte längre (såsom formellt tidigare) passpoliskon-troll vid (a) ankomst till varje hamn. (b) upptagning på land, (c) sjösättning, (d) avgång från hamn eller (e) ändring av be-sättningslistan.

6. Fiskelicens krävs inte längre för att fiska från en båt. 7. Kontakt med hamnpolis krävs annars bara om det har skett en

olycka eller skada ombord. 8. Hamnpolisen har rätt att visitera båten för att kontrollera om

avgifter är betalda. 9. Försäkringsbrev måste medföras och ange gällande åtagna an-

svarsgränser, för 2013: 300.000 € för kroppsskada och döds-fall, 150.000 € för tredjemansskada och 90.000 € för havsföro-rening.

10. Icke-EU-båtar avkrävs fortsättningsvis inte tremånadsavgift.

Grekisk skatt och pålagor

Den hotande grekiska båtskatten TPP, varom vi berättat i föregående nummer har ännu inte blivit så underbyggd att den kunnat debiteras.

Nytt om skattenBåtlängd beräknas enligt nationellt registreringsdokument utjäm-nat uppåt till närmaste decimeter. När skattedebiteringen kommer igång, ska det införas en övergångsperiod då straffuttag ska undvi-kas för uraktlåten betalning. Betalning ska kunna ske on line, till hamnpolis, till skattekontor, via agenter eller bank. Som vi tidigare meddelat uttas ingen skatt för båtar på land. CA anger att detsamma möjligen kan komma att gälla båtar som per-manent förvaras på särskild förtöjningsplats i sjön. Båtar upp till tolv meter betalar en fast avgift per kalenderår (anges dock ändrat till löpande år, se förra Odyssé): Från 7,1 till 8 m 200 € Från 8,1 till 10 m 300 € Från 10,1 m till 12 m 400 €.

Båtar från 12,1 m och uppåt debiteras årligen 100 € x båtlängd i meter, alltså 1 240 € för en 12,4 m båt. Det ges dock möjligheter till rabatter, såsom Odyssé har angett tidigare, och få båtar väntas betala den fulla avgiften. Vid försök att smita från avgiften stadgas debitering av dubbel avgift.

Hugo Tiberg


SKEPPSBIBLIOTEKET

L ise Devrient och hennes make tog chansen att segla i Medelhavet när tillfället dök upp. Genom Medelhavs-seglarna hade de blivit bekanta med Ebbe och Gunnel

Gustafsson och fick prova på medehavslivet som delägare i de-ras båt Mariga. De skaffade sedan en egen båt för sina sommarseglingar och tog sig från Turkiet till den grekiska övärlden. När de kom till Leros blev de helt betagna, som så många andra. De återvände dit varje sommar och så småningom föddes tanken på att köpa ett hus på ön. Det första var litet, 27 kvadratmeter, med blå dörrar, inklämt mellan andra hus nedanför borgen Kastro. De blev varmt välkom-nade av befolkningen och ett otal katter, tuppar och duvor. Så småningom övergick tillvaron från pittoresk till instängd. Överfulla soptunnor, hundskit i gränderna, bullrande mopeder var inte längre så charmigt. De trevliga grannarna flyttade. Mått-tet var rågat när de upptäckte att det ständiga skällandet och ylan-det från ett antal hundar berodde på att dessa stod fastkedjade i en närbelägen ruin, med kullvälta vattenskålar och utan mat. Påpekande till polis och ägare möttes av oförstående huvud-skakningar. Till detta kom en ”fågelman” som fångade in flytt-fåglar och hans hustru som matade katterna med gift! Det var dags att leta efter ett nytt hus.

Planen var att bygga ett miljöhus med elkraft från bara sol och vind. De förde en ojämn kamp med förstockad byråkrati och gre-kiskt lättsinne. En svårtillgänglig tomt med fantastisk utsikt blev deras val och medan alla otroliga turer med byggherrar och arki-tekter pågick, bodde de där i en husvagn. De förtvivlade i en evin-nerlig väntan på bygglov och en planlös schaktning. De väntade mer eller mindre tålmodigt på kontrakt, rörmokare, betongbilar. Livfullt beskriver författaren alla tänkbara och otänkbara veder-mödor i samband med husbygget. Till slut var huset färdigt och med ett släp fullastat med möb-ler och prylar körde paret hela vägen från Sverige till Grekland. I Tyskland stoppades de av polisen, släpet vägde dubbelt så mycket som tillåtet. Det blev dryga böter och krav på att skaffa en annan dragbil. I skydd av mörkret smet de från bilprovningen efter om-lastning och lyckades ta sig till Leros.Till det spännande byggäventyret har författaren fogat intres-santa avsnitt om Leros dramatiska historia kompletterad med grekiska seder och traditioner. Den detaljerade beskrivningen av husbygget ger en vältalig bild av skillnader mellan Grekland och Sverige. Dåligt väder avslöjade brister och slarv i bygget. Vind-

Förstockad byråkrati och grekiskt lättsinne

Vindarnas hus Författare: Lise DevrientRecito FörlagISBN 978-91-7517-561-4

generatorn lade av, regn sipprade in, det rök in från pannan. Men all möda gav resultat. Den charmiga berättelsen beskriver många slags prövningar innan paret till slut får sin vindgenerator att fung-era och kan fånga vinden till Vindarnas hus.

Ingegerd Alvbring

Hallberg Rassy 42FVi säljer nu vår mycket fina och kom-plett långfärdsutrustade Hallberg Rassy 42F byggd 2001. Det är en underbar och bekväm båt som lätt hanteras av liten besättning. Ny navigationsutrustning 2012. Båten ligger i Grekland. Kontakta oss för mer information och bilder.

Design: Germán Frers LOA: 13.22 m LWL: 10.35 m B: 3.95 m, 13 ton, djup: 2 m Pris: 2,35 MSEK

[email protected]


KALLELSE TILL ÅRSMÖTE FÖR SXK-MEDELHAVSSEGLARE Tid: lördagen den 15 november 2014 klockan 13.00 - ca 16:30 Plats: Restaurang Aroma, Scaniaplatsen 2, Västra Hamnen, Malmö Föredragningslista Stämman öppnas av styrelsens ordförande 1. Val av ordförande att leda mötets förhandlingar 2. Val av sekreterare för stämman 3. Val av två personer att jämte mötesordföranden justera mötets protokoll 4. Fråga om mötets stadgeenliga utlysning 5. Fastställande av dagordning och röstlängd 6. Föredragning av styrelsens förvaltningsberättelse 7. Revisorns berättelser 8. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen 9. Val av ledamöter i styrelsen 10. Val av revisor och suppleant för denne 11. Val av fyra personer att vara valberedning 12. Fastställande av verksamhetsplan och budget för kommande verksamhetsår 13. Fastställande av föreningsavgifter (tillägg: Styrelsens förslag avseende ungdomsavgift) 14. Övriga frågor 15. Stämman avslutas I direkt anslutning till årsmötet sker utdelning av Odyssépriset och Imraypriset. Efter årsmötesförhandlingarna samlas vi för trevlig samvaro runt dukade bord. Vi får under eftermiddagen även lyssna till ett spännande seglingsföredrag För att beräkna mat och dryck vore vi tacksamma om vi får din anmälan senast måndagen den 3 november.

Skicka anmälan till: [email protected], eller Claes Wessberg, Nicoloviusgatan 8A, 217 57 Malmö, tel: 0705-538 338

Övrig information inför Årsmötet och parkeringsanvisning presenteras på föreningens webbsida. Välkomna! Styrelsen för SXK-Medelhavsseglare

Valberedningens förslag:Kassör/Skattmästare Lars-Olof Norlin omval 3 årLedamot Claes Wessberg omval 3 årLedamot Stefan Helsing omval 3 årRevisor Magnus Åkerman nyval 1 årRevisorssuppleant Peter Sandström nyval 1 år

KLUBBNYTT


Vid vårt varv i Estland utanför Tallinn bygger vi våra Diva och Campusbåtar. Här erbjuder vi också all tänkbar service för båtägare och försäkringsbolag. Vi utför alla typer av renoverings-arbeten, ombyggnader och reparationer. Med ett välutrustat snickeri och ett komplett glasfiber-varv med skickliga hantverkare inom trä och glasfiber levererar vi högsta kvalitet till attraktiva priser. På plats finns också arbetsledning med lång erfarenhet av båtbyggnation, renoveringar och segling.Vill du fräscha upp din gamla båt eller har du köpt en båt från Europa som är lite sliten så kan vi förvandla den till nästan ny!

ALFA YACHT ett bolag i Baviagruppen

www.alfayacht.se

Våra specialiteter:Exklusiva inredningssnickerier, teakdäck eller artificiell teak på däck, glasfiberarbeten, nytillverkning eller avancerade reparationer.

ALFA YACHTS E R V I C E

Vi förfinar din båt

8 NOVEMBER 2014 – HÖSTTRÄFFKlockan 13.00-17.00 i Örgryte Församlingshem, Herrgårdsgatan 2, Göteborg

Program:13.00 Välkommen 13.15 Designern och långseglaren Rolf Eliasson berättar

om båtdesign. Han är en av våra mest kända båtkon-struktörer i Sverige. Nimbus, Aquador, Overseas och Winga är några kända märken som förknippas med honom. Men han har också gjort en hel del uppmärk-sammade ”one-off byggen” - som de självrätande och osänkbara räddningskryssarna för Sjöräddningssäll-skapet på tolv respektive 20 meter, för att nämna någ-ra exempel.

14.15 Paus 14.45 Biscaya, mer än bara en översegling, Claes Wessberg

berättar om seglingar i Normandie, Bretagne och spanska nordkusten.

16.15 Förtäring och trevlig samvaro17.00 Slut

Anmälan: Senast måndag den 3 november på www.medelhav.se eller till [email protected] eller på telefon 0733-985103Avgift 120 kronor per person. Betalas kontant vid entrén.

24 JANUARI 2015 – KAFÉTRÄFF (PRELIMINÄRT DATUM)Klockan 13.00-17.00 i Örgryte Församlingshem, Herrgårdsgatan 2, Göteborg

Våra kaféträffar är mycket populära och trivsamma. Vi sitter 10-15 runt varje bord och delar med oss av våra erfarenheter. Det kan bli både sjökort, böcker, bilder och filmer på dessa träffar som går i mysets och trivselns tecken. De olika ämnes-områdena är ännu ej beslutade. En härlig medelhavsinspirerad buffé serveras under träffen.Mer information i kommande nummer av Odyssé samt på www.medelhav.se.

31 JANUARI - 8 FEBRUARI 2015 – BÅTMÄSSAN, GÖTEBORGTillsammans med SXK Västkustkretsen har vi en monter på båtmässan i Göteborg där vi informerar om vår verksamhet och värvar nya medlemmar. Vi berättar om segling i och till Medelhavet och kommer eventuellt att hålla föredrag i oli-ka ämnen för mässbesökarna. Om du är intresserad att vara funktionär i montern kontakta Göran Lindqvist, [email protected].

14 MARS 2015 – VÅRTRÄFF (PRELIMINÄRT DATUM)Klockan 13.00-17.00 i Örgryte Församlingshem, Herrgårdsgatan 2, Göteborg

Programmet kommer att bli intressanta föredrag om segling i Medelhavet. Mer information i kommande nummer av Odyssé samt på www.medelhav.se.

VÄST


SLOBODAN och KUNGEN. Vårt ombud i Kroatien, Slobodan Anicic, har utnämnts till Kommendör av Kungliga Nordstjärneordern, den högsta utmärkelse en utländsk medbor-gare kan få. Utnämningen skedde på Kungliga Slottet i Stockholm den 3 december 2013.

HUGO TIBERGMedelhavsseglarnas grundare, har nyli-gen firat sin 85:e födelsedag.Vi medlemmar gratulerar!

Båtmässa i medvindDEN FLYTANDE båtmässan Öppna Varv hölls som vanligt i slutet av augusti. I år i Ellös och Henån. Huvuddelen av det rekordstora antalet båtar visades i Ellös på Hallberg Rassys varvsområde tillsammans med en mängd montrar med båt-tillbehör och annat med anknytning till båtar. Medelhavsseglarna tillsammans med Västkustkretsen de-lade en monter i Ellös. Trots regnskurar med jämna mellan-rum kunde solen bryta fram ibland och värma en strid ström av besökare. Vår monter besöktes av många, både medlemmar och in-tresserade. Tack vare våra engagerade monterfunktionärer kunde vi ge bra information om medelhavssegling. Stort tack för en fin insats!

Göran Lindqvist

VÄSTSYD

Medelhavssnackpå hamnfestivalTILLSAMMANS med SXK Öresundskretsen ställde Medel-havsseglarna Syd ut på hamnfesten i Limhamn 31/7-2/8. Öresundskretsen hade ordnat en trevlig tipsrunda medan Medelhavsseglarna Ingvar Mann och Claes Wessberg hade knopskola för oinvigda. Festivalen var livligt besökt men det blev trots allt tid för lite medelhavssnack mellan varven, bland annat med besö-kande Medelhavsseglare som mellanlandat i Limhamn på väg söderut.

Claes Wessberg

Grattis!

24 ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014 27ODYSSÉ – nr 1, mars 2014

Aircondition Cabin Cooler 12 volt !! En absolut "grön" produkt i tiden !

Vi introducerar nu en extremt låg energi aircondition. Tar inte mer ström än en lite läslampa, 12 volt system. Passar utmärkt i båtar med cabin.

Kasta värmeväxlaren ner i sjön, ju djupare, ju kallare får du i båten. Mycket effektiv !! Ca 30000 tim drift tid.

Snygg samt extremt tystgående, Inga farliga kemikalier, bara vatten.

Finns i 2 storlekar: 2-fläktars 3450:- 3-fläktars 3900:-

Lite exempel på hur effektiv Cabin Cooler är: Om du har båt, har svårt att sova, noll vind samt mygg, känns det igen ?

Sänk ner värmeväxlaren till det svalare nivåerna i vattnet, ex: ytvatten 20 gr, 5 meter ner: ca 14 gr, då blåser du ut via elementet i Cabin Cooler som håller 14 gr i cabinen.

Har du 25 gr i ytvattnet sänker du ner ca 10 meter, där finner du ca 12-14 gr, blås ut i cabinen via Cabin Coller. De som seglar i Medelhavet vet att det sällan är under 30 gr i luften även kvällar och nätter, nu kan ni ha det

skönt som på ett lyxhotell.

www.cabincooler.eu tel:0046 640 42002

Finns i två storlekar: 2-fläktars 4140:-, 3-fläktars 4620:-

Mariehamn +358 (0)18 29 000 [email protected] Stockholm +46 (0)8 630 02 45 [email protected]öteborg +46 (0)31 49 20 60 [email protected] HELSINGFORS +358 (0)20 52 52 52 [email protected] www.alandia.com

V I V E T VA D S O M K R Ä V S

I SAMARBETE MED

SVENSKA KRYSSARKLUBBENSMEDELHAVSSEGLARE

I ÖVER 20 ÅR

FÖRSTKLASSIG

FÖRSÄKRINGFÖR MEDELHAVET

NU GODKÄND AV FÖRSÄKRINGSBOLAG

H E L M T E C. Telefon +46(0)31 788 58 87. [email protected] | www.helmtec.se

ASB-BOMBROMS FINNS NU I TVÅ

STORLEKAR ASB-105 UPP TILL 30 M²

ASB-130 FRÅN 31-55 M² Pris 11.995kr

Pris 7.995kr

Upplev det nya, säkra sättet att segla i medvind!

Med ASB, Automatic Safety Brake Bombroms Behöver du inte frukta den ofrivilliga gippen.

ASB Bombroms ger dig full kontroll på storseglet och ett effektivt skydd mot såväl person- som materiella skador.

Det blir lika enkelt att göra en säker gipp som att hantera en självslående fock!

Tack vare automatiken bromsas storseglet endast när det behövs.

Säkerhetssystemet hos ASB Bombroms fungerar utan att man Behöver lämna tryggheten i sittbrunnen

ASB Bombroms passar de flestasegelbåtar.

ASB-BOMBROMS

Aircondition Cabin Cooler 12 volt !! En absolut "grön" produkt i tiden !

Vi introducerar nu en extremt låg energi aircondition. Tar inte mer ström än en lite läslampa, 12 volt system.

Passar utmärkt i båtar med cabin. Kasta värmeväxlaren ner i sjön, ju djupare, ju kallare får du i båten.

Mycket effektiv !! Ca 30000 tim drift tid. Snygg samt extremt tystgående, Inga farliga kemikalier, bara vatten.

Finns i 2 storlekar: 2-fläktars 3450:- 3-fläktars 3900:-

Lite exempel på hur effektiv Cabin Cooler är: Om du har båt, har svårt att sova, noll vind samt mygg, känns det

igen ? Sänk ner värmeväxlaren till det svalare nivåerna i vattnet, ex: ytvatten 20 gr, 5 meter ner: ca 14 gr,

då blåser du ut via elementet i Cabin Cooler som håller 14 gr i cabinen. Har du 25 gr i ytvattnet sänker du ner ca 10 meter, där finner du ca 12-14 gr, blås ut i cabinen via Cabin Coller. De som seglar i Medelhavet vet att det sällan är under 30 gr i luften även kvällar och nätter, nu kan ni ha det

skönt som på ett lyxhotell.

www.cabincooler.eu tel:0046 640 42002

Finns i två storlekar: 2-fläktars 4140:-, 3-fläktars 4620:-


Nu är den härliga hösten här! TILL SALU!

Vi har alltid drygt ett 100 tal båtar till salu - se vår hemsida!

HELSINGBORG 042 14 40 50 0705 36 73 99, 0705 92 29 90

[email protected]

Amel Super Maramu 2000 / EUR 285.000 -01 En härlig långseglare! Infällbar propeller, elektriska toaletter, extra kyl/frys, vindgenerator, 3 hytter.

Malö 36 / SEK 1200.000 -97En välskött och perfekt familjebåt! Förstärkt skrov, kevlar mattor, storsegel med stående lattor, 2 hytter.

Malö 47 / SEK 5.500.000 -11En fantastisktt fin Malö i ny design, interiört och exteriört. Bra komfort, värmare, el-ankarwinch i för och akter., 3 hytter.

Sun Odyssey 43 DS / SEK 1.145.000 -02 En attraktiv båt med bra prestanda och rymlig. El-ankar-winch i fören, värmare, bottenmålad/ Epoxi behandlad.

Hallberg Rassy 48 / SEK 4.695.000 -05Mycket bra skick! Raymarine Plotter C140 -13, VHF, Generator, AIS, 2xVärmare, AC, Tvättmaskin, Elfström Segel -05/-11. 3 hytter

Hallberg Rassy 62 / EUR 995.000 -05I fantastiskt skick! Kan seglas single-handed, MaxSea TimeZero, dubbla oberoende Autopiloter & Plottrar, stor Watermaker., 4 hytter

Swan 371 / SEK 850.000 -80En klassiker! Säker gedigen seglingskänsla! Epoxibehandlad, 3 lågigt gasolkök, el ankarwinch i fören, rod-rigg, 2 hytter.

Hallberg Rassy 54/ EUR 850.000 -08 Extremt välhållen och välutrustad! Dubbla autopiloter,Wifi antenn, ny batteribank-14, eltoaletter, segel i toppskick, 4 hytter.


Tändsticksvägen 8, 593 38 VästervikTel 0490-177 00 eller 177 14

...inte bara segel!MOTORBÅTSKAPELL SITTBRUNNSKAPELLSTORSEGELKAPELLSPRAYHOOD BÅTDYNOR

[email protected] www.royalmarine.se

...

Det är finurliga detaljer som skapar helhet och funktion! Här några patenterade exempel.

Nu säljer vi även importsegel!

www.royalmarine.se

SPIRALFJÄDERMADRASSSTACKPACK/LAZYBAG RULLFOCKSKAPELLSPINNAKERSTRUMPORUTEPLATSTAK MM

Linförare rullfockskapell

Formsprutad spinnakerstrumpstratt


Tändsticksvägen 8, 593 38 VästervikTel 0490-177 00 eller 177 14

...inte bara segel!MOTORBÅTSKAPELL SITTBRUNNSKAPELLSTORSEGELKAPELLSPRAYHOOD BÅTDYNOR

[email protected] www.royalmarine.se

...

Det är finurliga detaljer som skapar helhet och funktion! Här några patenterade exempel.

Nu säljer vi även importsegel!

www.royalmarine.se

SPIRALFJÄDERMADRASSSTACKPACK/LAZYBAG RULLFOCKSKAPELLSPINNAKERSTRUMPORUTEPLATSTAK MM

Linförare rullfockskapell

Formsprutad spinnakerstrumpstratt

www.SidenSelma.se Stockholm - Malmskillnadsg. 42, 200 m fr NK. Butik Uppsala - Vaksalag. 22, 5 min fr stationen.

Postorder 018 - 60 00 06

Kvalité & känsla sedan

1989!

Reseset (3 delar) 800:- För dig som vill resa lätt & sova riktigt bekvämt! 500g. Pådragsun-derlakan, örngott & påslakan.

Sidenreselakan 400:- Minimera packningen. Överlägsen kvalité. Rymliga mått 112x220. 250g. Infällt örngott. 4 färger.

Sidensocka 50:- Optimal temperaturreglering.

Se sidenselma.se för aktuella erbjudanden!

Skandinaviens största

sidensortiment!

Sidenlångkalsong 330:- Satinlinne 300:- Sidenbadlakan Barnunderställ Sidenmorgon- Sidenundertröja 330:- Sidenkofta 600:- 150:- / 90:- 200:- / del rock 480:-

Siden - lagom varmt i alla väder!


När kräfterna tagit slut och seglen inte är uppe, WinchRite är lösningen. Batteridriven winschhandtag som utför arbetet för dig.

M A R I N T E CSweden HB

www.marintec.se • [email protected] • 0738117 020

När krafterna tagit slut och seglen inte är uppe är WinchRite lösningen.Batteridrivet winchhandtag som utför arbetet åt dig.

TORGERSSON TRANSPORT AB

Båttransporter till och från

Medelhavet

Box 86, SE-473 23 HENÅNTelefon: +46 (0)304-313 30

www.torgerssontransport.com

www.marinwebben.seSortiment och priser på:

WiFi AIS Transponder

Wi-Fi Acess system

Information: [email protected]

Telefon: 031-693110

Trådlös router

AIS Transponder WiFi NMEA-mux

NavTex NMEA 2000 Server

AIS Transponder

Atlanticas båtförsäkring i Europa!Förutom det som ingår i vår båtförsäkring får du genom Europatillägget:

Detta är en bra försäkring för dig som vill ta båten utanför Sverige och dessutom till en rimlig premie

Din båt – vårt gemensamma intresse!

Läs mer på vår hemsida www.atlantica.se • Kundtjänst 0200-27 27 27, utanför Sverige ringer du +46 8 56 206 780

• En försäkring som täcker hela EU/EES området och Tunisien

• Valfri hemmahamn inom EU/EES

• Svensk kundtjänst och skadereglering

• Transport av båt ingår både på land och via båt

yacht_A4.indd 1 2012-12-12 16:00

SWE1

3078

ww

w.h

qhh.

de 0

3/2

014

Vi rekommenderar att du jämför våra villkor med dom villkor du har idag.

Välj Europas ledande båtförsäkring

Tyskland · Storbritannien · Monaco · Danmark · Österrike · Spanien · Sverige · USA · Australien

pantaenius.se

Ingår detta i din nuvarande försäkring?

PANTAENIUSDin nuvarande

försäkring

Nytt för gammaltInga åldersavskrivningar

Fast överenskommet försäkringsvärde

AssistansAssistans, t ex bogsering till närmsta varv, le-verans av drivmedel, batterier och reservdelar ingår upp till sek 50.000

Ingen självriskIngen självrisk vid t ex totalförlust, inbrott,brand, transportskada, blixtnedslag

Året runtAnvänd båten året runt utan tillägg

med över 80.000 försäkrade båtar och 40 års erfarenhet

Halv självrisk för medlemmar i SXK.

POSTTIDNING B

MedelhavsseglarnaSvenska KryssarklubbenSvenska KryssarklubbenMedelhavsseglarnaBox 1189131 27 Nacka StrandISSN 1104-757

odyssÉ - medelhav · 2015-09-07 · klart i detta nummer av odys-sé. just när detta skrivs...

Documents