olga ingegerd

Historiska Nyheterspecialnummer om 0lga & ingegerd • statens historiska museum 2004–2005 • pris 20 kr

Olga & Ingegerd – Vikingafurstinnor i öst • Viking Princesses

Foto: Konstantin Shmatov och Vladim

ir Vereshchagin

1Historiska Nyheter – Olga & Ingegerd

Inledning/ Foreword . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2

Margareta Attius Sohlman

Öst- och västkyrkan och kristendomens spridning norrut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .4

The East and West Church and the spread of Christianity northwards

Gotländska minnen av vikingars färder i österled . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8

Testimony from Gotland island of Viking journeys east

Kristna kvinnor i 900- och 1100-talets Polotsk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .10

Christian women in 10th and 12th century Polotsk

Elisabeth Löfstrand

Olga: hämnerska och helgon / Olga: avenger and Saint . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .12

Helgon i den ortodoxa kyrkan / Saints in the Orthodox Church . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .14

Je A. Jakovleva

Nytt gravfynd från furstinnan Olgas tid i centrala Pskov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .18

New burial finds in central Pskov from the time of princess Olga

Catharina Ingelman-Sundberg

Ingegerd – en bricka i det politiska spelet/ Ingegerd – a pawn in the game of politics . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21

Rune Edberg

Färdexperiment ger nya rön om färder i österled . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .26

Travel experiments provide new findings on journeys east

Sten Tesch

Stadsplan och stadsbyggnad i Sigtuna och Kiev . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .30

Town planning and town building in Sigtuna and Kiev

Fedir Androshchuk

Vikingarna – ruserna – varjagerna / Vikings – the Rus – Varangians . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .36

Kristna nordbor i Rus / Scandinavian Christians in Rus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .40

Ruser och varjager i Kiev / The Rus and Varangians in Kiev . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .46

G. L. Ivakin

Skandinaviska gravfynd i Kiev / Scandinavian grave finds in Kiev . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .50

I. I. Movtjan

Väringagrav i Kiev / Royal guard grave in Kiev . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .54

Innehållsförteckning / Contents


No period in our history issurrounded by as much mythas the Viking Age. A period

characterised by intense Scandinavianexpansion by sea, along the coasts ofwestern Europe and Greenland, andalong the waterways of eastern Europe.The Viking Age encompassing the endof the 8th century to the mid 11 thcentury was also the dawning age ofnorthern Europe as we know it today, divided into the two cultural spheres ofEast and West Christianity.

The two princesses of Scandinavianancestral line, and subsequently Ortho-dox saints, Olga from Pskov and Inge-gerd of Novgorod, played an interestingrole in this era of transition rich in con-tacts between Scandinavia and Rus/Kievan Rus. The picture they convey of relations with the embryonic eastSlavic countries comes from a differentperspective to that which prevails, andwhich usually involves trade and mili-tary actions. The history of these saintstells of women as important bearers ofculture and initial heralds of Christiani-ty in Rus.

The archaeological excavations andresearch of the last two decades in theeast Slavic countries, Russia, Ukraineand Belarus, have greatly enhanced ourknowledge of contacts across the BalticSea. The most important results of thesenew findings show that cultural con-tacts were more extensive with, forexample, Scandinavians inhabitingmore places along the waterways of theeast than was previously known.During the decade since the collapse ofthe Soviet Union, numerous experi-mental Viking ship journeys have alsobeen made in the wake of Viking trav-els from the Baltic to the Black Sea.Results from these journeys suggest theneed to revise our established view ofNorthmen hauling their boats betweenRussian rivers. Perhaps they primarily

travelled during winter, by sledge alongthe frozen rivers and lake systems, justas was common for transport of moreheavy goods in the Northern Europeaninterior far into our modern age.

An increasingly clear picture of amulti-lingual cultural area in NorthernEurope a thousand years ago is devel-oping. At the same time, traces of thiscommon cultural heritage are perhapsunder greater threat than ever before.At several places in the Baltic Sea area,cultural heritage is currently under greatstrain, with wide-ranging plunder ofancient burial grounds and illegal tradein historic artefacts and remains. Culturalheritage is never given in advance. It issomething we must continually createand maintain. A cultural heritage whichis well known and popular, or at leastesteemed, has much greater chance ofbeing preserved than when protectionis based purely on legislation.

Our hope is that this exhibition shallcontribute to greater interest in and adeeper knowledge of the exciting pastwe all share. In this connection, it isimmensely gratifying that this exhibi-tion is the result of many years’ highlyfruitful collaboration, not least betweenStaraya Ladoga Museum, the NationalAcademy of Sciences of Ukraine in Kiev,the Sigtuna Museums, the SwedishInstitute and the Museum of NationalAntiquities/Historiska Museet in Swe-den. We also wish to express heartfeltthanks to all those prominent expertswho, with their commitment andknowledge, have made possible bothexhibition and catalogue. �

Stockholm, May 7, 2004

Kristian BergDirector general

Ola OlssonProject leader/Head of exhibition

Introduction

2 Historiska Nyheter – Olga & Ingegerd

Ingen tid i vår historia är mermytomspunnen än vikingatiden.En period som präglades av våld-

sam nordisk expansion på haven, längsVästeuropas och Grönlands kuster ochlängs Östeuropas floder. Vikingatidenfrån slutet av 700-talet till första hälftenav 1000-talet var också gryningstid fördet norra Europa vi känner idag, delati två kultursfärer, en väst- och en öst-kristen.

De båda skandinaviskättade furstin-norna och sedermera ortodoxa helgo-nen, Olga från Pskov och Ingegerd avNovgorod, har en intressant roll i dennabrytningstids många kontakter mellanSkandinavien och Rus/Kievriket. Bildende förmedlar om relationerna med deblivande östslaviska länderna ger enannan vinkel än den gängse, som brukarhandla om handel och krigståg. Helgo-nens historia berättar om kvinnornasom viktiga kulturbärare och som kris-tendomens första budbärare i Rus.

Det senaste decenniets arkeologiskautgrävningar och forskning i de östsla-viska länderna, Ryssland, Ukraina ochVitryssland/Belarus, har ökat vår kun-skap betydligt om kontakterna överÖstersjön. De viktigaste resultaten avdessa nya rön är att de kulturella kon-takterna varit mer omfattande – med bl. a. skandinaver bosatta på fler än deplatser vi tidigare känt till längs vatten-vägarna i öst. Under decenniet efterSovjetunionens sammanbrott har ocksåen mängd experimentella vikinga-skeppsfärder gjorts i vikingarnas spårfrån Östersjön till Svarta Havet. Resul-tatet av dessa färder pekar mot att vårvedertagna bild av nordbor som drarsina skepp mellan de ryska flodernamåste revideras. Kanske färdades deframförallt om vintern, i slädar på defrusna floderna och sjösystemen, påsamma sätt som varit vanligt vid tyngretransporter i inlandets Nordeuropalångt fram i modern tid?

Samtidigt som en allt tydligare bild av ett flerspråkigt kulturområde i Nord-europa för 1000 år sedan växer fram, ärspåren efter detta gemensamma kultur-arv mer hotat än kanske någon gångtidigare. Dagens situation på kulturarvs-området är på flera platser i Östersjö-området mycket svår, med omfattandeplundring av forntida gravfält och illegalhandel med fornminnen. Kulturarvet äraldrig givet på förhand. Det är något vikontinuerligt måste skapa och vid-makthålla. Ett känt och omtyckt, eller ialla fall värderat kulturarv, har så myck-et större möjlighet att bevaras än ettskydd baserat enbart på lagstiftning.

Vi hoppas att denna utställning skallbidra till ökat intresse och fördjupadkännedom om ett spännande förflutetvi alla delar. Det är också i detta sam-

manhang mycket glädjande att dennautställning är resultatet av ett flerårigtoch mycket gott samarbete inte minstmellan Staraja Ladoga Museum, Ukrainas Vetenskapsakademi i Kiev,Sigtuna Museer, Svenska institutet ochHistoriska museet. Vi vill också uttryckavårt varma tack till alla de ledandeexperter som med engagemang ochkunskap gjort denna utställning ochkatalog möjlig. �

Stockholm, 7 maj 2004

Kristian BergÖverintendent

Ola OlssonProjektledare/utställningsansvarig

Inledning

Statens historiska museum, SHM har en lång tradition av kontakter österut. På bilden syns docenten vid SHM Ture J Arne(nummer två från höger, nedersta raden) vid en arkeologikonferens på Krim 1926. Arne deltog i flera viktiga arkeologiskautgrävningar i Ryssland och Sovjetunionen under 1910–1920-talen. På bilden syns också bl.a. direktören vid Vetenskaps-akademin i Leningrad, Nikolaj Marr (mannen i grå kostym i mitten av nedre raden), en av de främsta forskarna inomarkeologi och filologi i det tidiga Sovjetunionen. Texten i bakgrunden lyder:

“HÄLSNING TILL ARKEOLOGIKONFERENSENFÖR ATT BYGGA FRAMTIDEN MÅSTE MAN KÄNNA TILL DET FÖRFLUTNAVETENSKAPEN ÅT DET ARBETANDE FOLKET”

The Museum of National Antiquities in Sweden(SHM) has a long tradition of contacts to the east. In the picture associate professor at the MuseumTure J Arne (second from right, lower row) at anarchaeological conference in the Crimea 1926. Arne took part in several important archaeologicalexcavations in Russia and the Soviet Union inthe1910s and 1920s. Amongst others in the picture is Nikolai Marr (dressed in grey suit, middle of lowerrow), head of the Leningrad Academy of Science, oneof the early Soviet Union’s foremost research expertswithin archaeology and philology. Background textstates:

“WELCOME TO THE CONFERENCE ON ARCHAEOLOGYTO BUILD THE FUTURE THE PAST MUST BE KNOWNSCIENCE TO THE WORKING PEOPLE”

Photo: ATA

5Historiska Nyheter – Olga & Ingegerd4 Historiska Nyheter – Olga & Ingegerd

den första kristna tiden, när kyrkanännu var odelad, striden inte stod mel-lan väst- och östkyrkan utan mellankristendomen över huvud taget ochhedendomen.

Kristendomens spridning i norrI slutet av 800-talet hade Stormähren och Böhmen kristnats från Rom, trotsKyrillos’ och Methodios’ tidigare mis-sion, medan Serbien och Bulgarien nutillhörde den ortodoxa kyrkan. I slutetav 900-talet hade Polen kristnats frånRom, och år 988 var Kievriket ortodoxtkristet, förtäljer Nestorskrönikan.

Kristendomen spred sig sedan norruttill andra rusiska stammar. Redan i mit-ten av 1000-talet var klostret Valamouppfört på en ö i Ladogasjön, och motslutet av 1200-talet var den kristna tronoch de första bysantinska religiösa tex-terna kända i nordligare delar av detrusiska riket. De två angränsande furs-tendömena Pskov och Polotsk kristna-des kort efter Kievriket i början av1000-talet.

Karelen var ett mycket vidsträckt ochglesbefolkat område, som i väster grän-sade till finska trakter och i öst och sydtill Novgorodriket, som det även mereller mindre officiellt löd under. Härgick inga skarpa gränser mellan öst ochväst, och i början av den kristna tidenhörde en del av befolkningen till denortodoxa kyrkan, medan andra återkom att tidigt ingå i den västliga kyr-kan. Kristnandet skedde ju inte över ennatt, utan det var en mycket lång ochlångsam process, som ibland även råka-de ut för olika långvariga bakslag.Samma förhållande gällde i svearnasrike. När kungen Olof Skötkonung lätdöpa sig i Husaby källa år 1000, innebardet ingalunda att hela riket därmed varkristnat. Det skulle dröja långt in på1100-talet, innan den processen varslutförd.

Rus kristnasNestorskrönikan beskriver på ett målan-de och ofta drastiskt sätt hur vikingar,vikingaättlingar och slaver blandades,gifte sig och gav upphov till nya släkten,som med tiden blev tämligen homo-gena. På så sätt uppkom efter blott

During the fourth century ad,Rome had played out its role as

administrative centre in the RomanEmpire, and the focal point of theempire shifted eastwards. The newlyfounded city of Constantinople (AD324) on the Bosporus became an easternmetropole, thus forming a second Rome.The Emperor Constantine officiallyacknowledged Christianity and accord-ing to his own wishes was baptised onhis deathbed in AD 337.

The Christian Roman Empire wasfinally split into an East and West RomanEmpire in AD 395, with two separateadministrations and also usually twodifferent emperors for the eastern andwestern halves. The language in theWest was Latin, in the East Greek. TheChristian church was as yet united andfollowed the Confession of Nice (ratifiedAD 381). The view of Church dogma inthe West was dynamic, while the Eastwished to retain greater mystery.According to the Eastern Church, theHoly Trinity was, and should alwaysremain, beyond intellectual penetration.And it is here that the rift between Latinand Byzantine outlooks originated. Intime the rift deepened and eventuallyled to a final break between the twochurches. In 1054 the West Rome Popeand the East Rome Patriarch excommu-nicated one another and one another’schurches.

Early missionary activitiesBoth the East and West Churches pur-sued missionary activities from theChurch’s earliest times. The Pope sentforth his missionaries bearing scripts inLatin. Greek dominated the Byzantineworld, but there was early tolerance heretowards regional languages, and whenthe Slavs received their religious textsfrom Byzantium they were in Slavic.

The first Slavic missionaries were thetwo brothers Constantine, as monks

named Kyrillos (Cyril) and Methodios.They were from Thessaloniki and activein Constantinople. At the command ofthe Emperor, these brothers built up a Slavic alphabet based on Greek. It received the name Cyrillic, and the language of the religious texts wastermed Church Slavonic.

The missionary activities of the broth-ers commenced in the early 860s with amission to Great Moravia with a Slavicpopulation.

It is interesting to note that theseSlavic missionary brothers are nowa-days paid homage to by both theCatholic and Orthodox Churches. Theybecame the patron saints of Moravia andbecame known as the Apostles of theSlavs. They are honoured as the lastsaints of the undivided Church, and afew years ago were declared patron saintsof Europe by Pope Paul II.

It should perhaps be recalled thatduring the first period of Christianity,when the Church was as yet undivided,the battle stood not between the Eastand West Churches, but rather betweenChristianity per se and the heathen world.

The spread of Christianity northwardsDespite the earlier mission of Kyrillosand Methodios, by the end of the 800sGreat Moravia and Bohemia wereChristianised from Rome, while Serbiaand Bulgaria now belonged to the Ortho-dox Church. Poland was Christianisedfrom Rome by the end of the 900s, andthe Primary Chronicle relates that theprincipality of Kiev (Kiyv) becameOrthodox Christian in AD 988.

Christianity then spread north fromKiev into other Rus tribes. By the middleof AD 1000, the monastery of Valamowas established on an island in LakeLagoda, and at the end of the 1200sChristianity and the first Byzantine reli-gious texts were known in northern

The East and West Church and

the spread of Christianity northwards


På 300-talet efter kristushade Rom spelat ut sin roll somadministrativt centrum i det

romerska riket, och medelpunkten för-sköts österut. Den nygrundade stadenKonstantinopel (år 324) vid Bosporenblev metropol i öst, och ett andra Romhade därmed skapats. Kejsaren Kon-stantin erkände officiellt den kristnakyrkan och lät även döpa sig på döds-bädden år 337.

År 395 var det kristna romarriketslutgiltigt delat i ett väst- och ett östro-merskt rike, med två skilda administra-tioner och oftast även olika kejsare i denöstra och västra rikshalvan. Språket vari väst latin och i öst grekiska. Den kristnakyrkan var ännu gemensam och följdeden nicenska trosbekännelsen (stadfäst381). Väst hade en dynamisk syn i tros-satserna, medan öst ville bevara mysti-ken. Den heliga treenigheten, var ochborde förbli, enligt östkyrkan, omöjligatt intellektuellt genomskåda. Här finnsursprunget till den spricka mellan detlatinska och det bysantinska synsättet,som med tiden vidgades och slutligenledde till den definitiva brytningen mel-lan de två kyrkorna. År 1054 bannlysteVästroms påve och Östroms patriarkvarandra och varandras kyrkor.

Den tidiga missionsverksamhetenRedan under kyrkans äldsta tider bedrevbåde väst- och östkyrkan mission.Påven sände ut sina missionärer försed-da med religiösa texter skrivna på latin.I den bysantinska världen var grekiskandet dominerande språket. Här fannsdock tidigt en tolerans mot olika folk-

språk, och när de slaviska folken ficksina religiösa texter från Bysans, var denedskrivna på slaviskt språk.

De första slaviska missionärerna varde två bröderna Konstantinos, varsmunknamn blev Kyrillos och Metho-dios. De kom från Saloniki och varverksamma i Konstantinopel. På kejsa-rens befallning konstruerade dessa brö-der ett slaviskt alfabet med utgångs-punkt i det grekiska. Det nya alfabetetfick namnet det kyrilliska, och det språkde religiösa texterna nedtecknades påkallades kyrkslaviska.

Brödernas missionsverksamhet in-leddes i början av 860-talet med enmissionsresa resa till det Stormähriskariket, som hade slavisk befolkning.

Det är intressant att notera, att dessaslaviska missionsbröder idag hyllas avbåde den katolska och den ortodoxa kyrkan. De blev Mährens skyddshelgon,och de kom att kallas slavernas apostlar.De äras som de sista heliga i den odela-de kyrkan, och påven Paulus II utnämn-de dem för några år sedan till Europasskyddshelgon.

Man bör även komma ihåg, att under

Öst- och västkyrkan och

kristendomens spridning norrut


Det romerska imperiet delades i ett Östrom och ett Västrom år 395 efter kejsar Theodosius I’s död.Huvudstad i det östromerska riket var Konstantinopel.

Following the death of Emperor Theodosius I, the Roman Empire was divided in AD 395 into East Rome and West Rome.Capital of the East Roman Empire was Constantinople.

© Stig Söderlind


parts of Kievan Rus. The two borderingprincipalities of Pskov and Polotsk(Polatsk) were Christianised at the startof the eleventh century, shortly after theChristianising of the Kiev principality.

Karelia was a vast and thinly popu-lated area which bordered on Finnishterritory to the west and the principalityof Novgorod to the east and south; beingmore or less under official control of thelatter. There were no sharp boundarieshere between east and west, and at thestart of the Christian period, part of thepopulation belonged to the OrthodoxChurch while others returned early onto the West Church. Christianisation didnot of course take place overnight, butrather was quite a long, slow processwhich occasionally encountered variouslengthy setbacks. This was also the casefor the kingdom of Svea (part of modern-day Sweden). When the king Olof Sköt-konung was baptised at Husaby sourcein AD 1000, this in no way meant thatthe whole kingdom was thus Christian.That process was not completed untilthe 12th century was well advanced.

Christianising of RusThe Primary Chronicle describes in avivid and often forceful manner theintermingling of Vikings, Viking descen-dants and Slavs, their intermarrying andthe development of new generationswhich in time became more or lesshomogenous. In this way, a people calledthe Rus arose after a few generations andpopulated the countryside directly tothe east of the Baltic Sea. They spokeSlavic, and were no longer able to speakany Scandinavian tongue.

The Chronicle also expressivelydepicts how various members of one andthe same family took in the new Christianteachings. We can understand from thedescription that this Christianising didnot take place irrevocably and at oneand the same time.

The monk Nestor describes in hisChronicle for AD 987 how Vladimir,prince of the Kiev principality, gatheredknowledge of the various religions andthereupon, together with the boyars(aristocrats), decided to adopt Orthodoxbeliefs; referring to the fact that his pater-nal grandmother, Olga (Helga/Helena),from Pskov “the wisest of all people”

had once done the same.The following year Vladimir contin-

ued his military expeditions, this time tothe Greek city of Kherson. After sur-rounding and sacking Kherson, he sent,according to the Chronicle, message tothe emperors Basil and Constantinethreatening them with death should henot be given their sister as wife. How-ever, before she became his spouse hemust be baptised.

In this way, Prince Vladimir gained thehand of an imperial sister of Byzantium– and furthermore “half the kingdom”,since he and the principality of Kievbecame in this way implicated in theByzantine Empire. He then had all hispeople in Kiev baptised. The year was988. Vladimir must henceforth followChristian law. He is thereby obliged toforgo all his other women. His formerwife, Rogned of Polotsk, who in fact wasChristian herself, was thus sent backhome and required to leave her sonYaroslav in Kiev.

When Vladimir died of illness in 1015,he left many sons. These includedYaroslav, as well as Svyatopolk, Borisand Gleb. The heathen Svyatopolk hadno wish to share power with hisChristian brothers Boris and Gleb andhad them put to death, without theirresisting. Following this event, Boris and Gleb became the first martyrs ofRussian Orthodox church.

The younger brother, Yaroslav, finallysucceeded in overcoming Svyatopolkand as an adult became the foremostprince of the Kiev era. He was entitledYaroslav the Wise, and during his reignChristianity was conclusively establishedin the principality. He wedded Ingegerd(Irina/Anna), daughter of the SwedeOlof Skötkonung.

The princes of Kiev (Yaroslav theWise), Novgorod and Polotsk wished to show that their principalities hadbeen Christianised and their peoplebaptised; and to show veneration toGod they built cathedrals around thesame time (AD 1030–1050) in eachrespective realm. The cathedrals weregiven, and still retain, the same nameSofia Cathedral (Cathedral of the HolyWisdom) as their Byzantine forerunner,Hagia Sofia (from 532–537), in Constan-tinople. �

några generationer de s.k. ruserna, sombefolkade landet närmast öster omÖstersjön och som talade slaviskt språkoch inte längre kunde något skandina-viskt tungomål.

I krönikan skildras även expressivthur olika medlemmar inom en ochsamma familj tog till sig den nya kristnaläran. Av beskrivningen förstår man, attkristnandet inte genomfördes en gångför alla vid ett och samma tillfälle.

Munken Nestor beskriver i sin kröni-ka under året 987 hur fursten i Kiev,Vladimir, inhämtade upplysningar omolika religioner och hur han därefter,tillsammans med bojarerna (adelsmän-nen), beslöt att antaga den ortodoxatron – med hänvisning till att farmor

Olga (Helga/ Helena) från Pskov, ”denvisaste av alla människor” en gång gjor-de detsamma.

Året därpå fortsatte Vladimir sinakrigståg, denna gång ner till den grekiskastaden Korsun. När han omringat ochförstört staden, sände han bud till kej-sarna Basileios och Konstantin, berättasvidare i Nestorskrönikan, hotade han attförgöra dem om han inte fick deras sys-ter till maka. Han måste dock lova attdöpa sig innan han kunde äkta henne.

”… Och jag hör att ni har en syster, som ärjungfru och om ni inte låter mig äktahenne, så skall jag med er stad göra detsam-ma som jag har gjort med denna.” Kejsarnasände ett bud med svaret: ”Det höves icke

kristna att låta giva sina kvinnor till äktaåt hedningar. Om du döper dig, får duhenne, och du skall få det himmelskariket…” På detta svarade Vladimir: ”Låtsäga till era kejsare: Jag låter döpa mig, tyjag har redan före dessa dagar lärt kännaer lag, och er tro är mig kär och er guds-tjänst; det har de män som vi sänt ut berät-tat för mig.”

Furst Vladimir fick så den bysantinskakejsarsystern Anna till maka – och des-sutom ”halva kungariket” skulle mankunna säga, eftersom han och Rus pådetta sätt blev delaktig i det bysantins-ka riket. Tillbaka i Kiev lät han döpa alltsitt folk. Året var 988. Hädanefter måsteVladimir leva efter de kristna lagarna.Följaktligen tvingades han avstå frånalla sina andra kvinnor. Hans tidigarehustru Rogned av Polotsk, som faktisktockså var kristen, sändes således hemigen och måste lämna sin son Jaroslavkvar i Kiev.

När Vladimir dog i sjukdom år 1015,efterlämnade han många söner, förutomJaroslav även bl.a. Svjatopolk, Boris ochGleb. Hedningen Svjatopolk ville intedela med sig av makten till sina kristna-de bröder Boris och Gleb utan lätmörda dem utan att dessa gjorde någotmotstånd. Boris och Gleb blev efterdenna händelse det ortodoxa ryska kyr-kans första martyrer.

Den yngre brodern Jaroslav, somslutligen lyckades besegra Svjatopolk,blev i vuxen ålder den främste furstenunder Kieveran. Han kallades ”Jaroslavden vise”, och under hans regeringstidinfördes kristendomen slutgiltigt i riket.Han hade gift sig med Ingegerd (Irina,Anna), dotter till den svenske OlofSkötkonung.

Som ett tecken på att deras riken bli-vit kristnade och folken döpta, samt föratt visa vördnad mot Gud lät furstarna iKiev (Jaroslav den vise), i Novgorodoch i Polotsk uppföra en katedral unge-fär samtidigt (1030–1050-tal) i var sittland. Alla katedralerna bar – och bär änidag – samma namn, Sofiakatedralen(Den Heliga Vishetens katedral) efterden bysantiska förebilden Hagia Sofia(från 532–537) i Konstantinopel. �

Den helige furst Boris och Den helige furst Gleb, nordrysk ikon från 1600-talet. Karelska konstmuseet i Petrozavodsk, Ryssland.

Princes Boris and Gleb, venerable saints, 17th century north-Russian icon. Republic of Karelia Museum of Arts, Petrozavodsk, Russia. Umeå Bildmuseet.

Nestorskrönikan

Nestorskrönikan är den främsta källantill den äldsta östslaviska historien.

Den beskriver tiden från jordensskapelse fram till år 1113, och tyngd-punkten ligger på Rus’ (Kievrikets,Fornryska rikets) uppkomst och kristnande.

Krönikan skrevs av munken Nestor,som levde i Grottklostret i Kiev.

Han var född år 1056, och de sistaanteckningarna han gör i sin krönikaär från år 1113.

Russian Primary ChronicleThe Russian Primary Chronicle is the primary source of older Russian history.

It describes the period from world creation up to AD 1113, emphasising the emergence and Christianising of the Rus.

It was written by the monk Nestor who lived in Kiev’s Caves Monastery.

He was born in 1056 and his last chronicle notes are from 1113.

Radziwillovskajakrönikan, den enda illumineraderyska krönika som innehåller bilder på Olga.

The Radziwill Chronicle is the only illuminated Russianchronicle containing illustrations of OlgaPhoto: Catharina Ingelman-Sundberg

De vikingar som återvändehem efter sina färder i österledmedförde förutom föremål

även nya intryck och idéer. I vikinga-gravar, främst på Gotland, har svenskaarkeologer funnit små glaserade kera-mikägg, förmodligen av sydrusisk här-komst. De är från 1000-talet och har

bysantinskt ursprung. Det rör sig om s.k. upp-ståndelseägg. Dessutom hararkeologerna också funnit vanligahönsäggskal i vikingagravar, vilketskulle kunna visa på att vikingarna tagitefter den rusiska seden att lägga neruppståndelseägg i sina dödas gravar.

Bysantinska silvermynt finns i mycketstor mängd på Gotland, och det främstafyndet är från Ocksarve. Troligen vardet en viking, som uppehöll sig iKonstantinopel vid samma tid som dennorske kungen Harald Hårdråde, somtog med sig denna skatt, präglad underförra hälften av 1000-talet.

Flera korshängen av bysantinskt ur-sprung från 1000- och 1100-talet harockså påträffats.

Handeln var livlig mellan Gotlandoch Novgorod (Holmgård/Gorodisjtje).De gotländska köpmännen besökteNovgorod ofta och under långa perio-der, och de lät inrätta en handelsgårdmed egen kyrka, St Olof, troligen såtidigt som i slutet av 1000-talet. Därförhar vissa forskare framkastat hypotesen,att Gotlands första kyrka kanske rent avlåg i Novgorod och inte på Gotland.Omvänt besökte rusiska köpmänGotland på sina tidiga handelsresor. Dehade egen handelsgård, och i Visbyfinns rester av en ortodox kyrka. Detfinns uppgifter som talar för att Gotlandfaktiskt kan ha påverkats av ortodox tro

8 9Historiska Nyheter – Olga & Ingegerd Historiska Nyheter – Olga & Ingegerd

Testimony from Gotland island

of Viking journeys east


vid tiden för kristnandet av ön, i börjanav 1100-talet. Gotland låg rätt isoleratfrån det svenska fastlandet – och efter-strävade att behålla en sådan position.Det var först på 1160-talet som ön blevdel i Linköpings stift och på så sättinlemmades i den romersk-katolskaadministrationen.

De gotländska köpmännen impone-rades storligen av Novgorods magnifi-ka kyrkor och deras bildprakt. Flerasvenska forskare håller det för troligt attgotlänningarna förde med sig hem frånNovgorod rusiska konstnärer och ikon-målare, som hade skolats i Bysans, ellergrekiska konstnärer som var verksammai Novgorod. Målningarna i de tre äldstagotländska träkyrkorna i Dalhem,Sundre och Eke visar sådana spår.

Vi finner många rusiska avtryck påGotland från 1100-talets början, speci-ellt i den södra delen. Dessa trakterpåverkades mer än övriga Norden avden högtstående bysantinska kulturen,som härskade på andra sidan havet.Kyrkorna med sina interiörer utgörypperliga bevis på detta.

Bl.a. muralmålningarna i stenkyrkor-na Källunge, Mästerby och Garda upp-visar tydlig bysantinsk ikonografi. �

Thos e v i k i ng s r etu r n i ng

home after their journeys east-

wards brought with them not only

objects but also new impressions and

ideas. Small glazed ceramic eggs,

probably deriving from southern Rus,

have been found by Swedish archae-

ologists in Viking graves chiefly on the

Swedish Baltic Sea island of Gotland.

These are from the 11th century and

are of Byzantine origin. They are

termed “resurrection eggs”. Archaeo-

logists have also found ordinary

chicken egg shells in Viking graves,

which perhaps shows that the Vikings

adopted the Rus people’s custom of

placing resurrection eggs in the graves

of their dead.

Byzantine silver coins have been

found in very large quantities on Got-

land, the foremost discovery being at

Ocksarve. This treasure — minted in

the first half of the 11 th century — was

probably brought back by a Viking

who stayed in Constantinople at the

same time as Norwegian king Harald

Hardraade.

Several cross pendants of Byzantine

origin from the 11 th and 12th cen-

turies were also found.

Trade between Gotland and Nov-

gorod was lively. Merchants from

Gotland visited Novgorod frequently

and for long periods, and perhaps as

early as the end of the 11th century

they established a trading centre with

its own church of St Olof. Thus some

researchers have launched the hypo-

thesis that the first Gotland church

was perhaps to be found not on Got-

land but indeed in Novgorod. In con-

verse, merchants from Rus visited

Gotland on their early trading jour-

neys. They established their own

trading centre, while the Gotland

town of Visby has remains of an

Orthodox church. There is evidence

suggesting that the island can in fact

have been influenced by Orthodox

beliefs when it was Christianised in

the early 12th century. It was quite

isolated from the Swedish mainland,

and strove to maintain such a position.

It was not until the 1160s that the

island became part of the mainland

bishopric of Linköping, and in this way

was incorporated into the administra-

tion of the Roman Catholic church.

The merchants of Gotland were

greatly impressed by Novgorod’s

(Holmgård/Gorodishche) magnifi-

cent churches and their illustrative

splendour. Several Swedish research-

ers consider it likely that Gotlanders

brought back with them from

Novgorod artists and icon painters

from Rus schooled in Byzantium, or

Greek artists working in Novgorod.

Such traces can be found in paintings

from the three oldest timber churches

on Gotland at Dalhem, Sundre and

Eke.

Many tracies from Rus from the

early 12th century can be found on

Gotland, particularly in its southern

half. More than the rest of Scandina-

via, this region was influenced by the

advanced Byzantine culture which

prevailed across the sea. The churches

and their interiors supply first-rate

proof of this. Among others, the mural

paintings of the stone churches of Käll-

unge, Mästerby and Garda display

marked Byzantine iconography. �

Hängsmycke i guld, 1100-talet, Vallstena socken, Gotland.

Gold pendant, 12th century, Vallstena parish, Gotland.

Gotländska minnen av

vikingars färder i österledMargareta Attius Sohlman

Manligt helgon avbildat med martyrkors i handen, 1150-tal, Garda kyrka, Gotland.

Male saint depicted holding martyr’s cross, 1150s,Garda church, Gotland.

Photo: Lennart Karlsson

Uppståndelseägg, troligen från södra Rus, har funnits i vikingagravar i Alva socken, Gotland samt i Sigtuna.

Resurrection egg, probably from southern Rus. Such eggs have been found in Viking graves in Alva parish, Gotland, and Sigtuna. Photo: SHM

Photo: G. Tegnér/SH

M


och fyra söner, av vilka Jaroslav medtiden blev regent i Kiev och fick epite-tet ”den vise”. När Vladimir hade döptsår 988 och äktat de bysantinska kejsar-brödernas syster Anna (död 1011),måste han leva efter kristna regler sominte tillät ens en furste att ha flera kvin-nor. Därför försköt han Rogned. Hon,som vid denna tid var kristnad och idopet fått namnet Anastasija, återvän-de till Polotskriket. Där slog hon sig neroch uppförde det första klostret i heladet västra slaviska området. Hon levdedär som nunna ända till sin död år 1000.

Närmare hundra år efter Rogneds/Anastasijas bortgång verkade en annanframstående kristen kvinna i Polotsk.Det var den heliga Efrosinija, av furstligätt (1101–1173). Hon grundade myckettidigt ett kloster, som blev både ett and-ligt och kulturellt vitryskt centrum. Därinrymdes bibliotek och skola, samt ikon-och guldsmedsverkstad. Hon var denförsta slaviska kvinna som kanonisera-des, och hon tillbeds idag som det förs-ta vitryska helgonet. I Polotsks utkantkan man än idag besöka Efrosinijas lillaklosterkyrka ”Spasayskaja tsarkva”. I det svaga ljuset därinne lyser underba-ra väggmålningar i sina ursprungligafärger. Här har inga hårdhänta konser-vatorer varit framme. Dock syns tydli-ga spår från nyare tiders klåfingrigabesökare. �

lästips ⁄ further reading

• Attius Sohlman, Margareta, Tro och tanke iEuropas mitt – brytpunkter och gränsöver-skridanden. Carlssons Bokförlag, Stockholm 2001.

• Attius Sohlman, Margareta, Bokstavens makt över slaviska världar. Carlsson Bokförlag, Stockholm 1994.

• Nestorskrönikan. Brutus Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm/Stehag 1998.

• Lagerlöf, Erland, Gotland och Bysans.Ödins Förlag AB 1999.

• Larsson, Mats G, Väringar. Nordbor hos kejsaren i Miklagård. Atlantis Stockholm 1991.

• Larsson, Mats G, Rusernas rike. Nordborna och Rysslands födelse. Atlantis Stockholm 1993.

• Linnér, Sture, Bysantinsk kulturhistoria.Norstedts, Stockholm 1994.

• Piltz, Elisabeth, Det levande Bysans.Natur och Kultur Stockholm 1997.

• Svahnström, Gunnar, Rysk konst från Vladimir den helige till Ivan den förskräcklige 1000‒1550.Ödins Förlag AB, Visby 1993.

Polotsk (Polatsk) is first mentioned in the Primary Chronicle in AD 862.

Here it is said: “Rurik assumed the soleauthority. He assigned cities to his follow-ers, Polotsk to one, Rostov to another,and to another Beloozero. In these citiesthere are thus Varangian (Viking) colo-nists, but the first settlers were, inNovgorod Slavs; in Polotsk, Krivichians;at Beloozero, Ves; in Rostov, Merians;and in Murom, Muromians. Rurik haddominion over all these districts.”

One of the more important easternroutes taken by the Vikings went fromthe Baltic Sea into the Gulf of Riga andup the Western Dvina river (Daugava).Here the city of Polotsk was strategical-ly situated. This city and its surroundingdistrict quite rapidly became an inde-pendent principality, having close con-tact with both Novgorod and Kiev.

The Varangian Rogvolod (Ragnvald)ruled in Polotsk, while at the same timeVladimir was Grand Prince of Kiev. Theageing Nestor tells of Vladimir’s insa-tiable appetite for women, and now hiseye was on Rogvolod’s daughter Rogned(Ragnhed). She however rejected hisrequest of her as spouse. Hence Vladimirattacked Polotsk, raped Rogned in frontof her horror-stricken parents, and hadRogvolod and his two sons put to death.

Vladimir brought Rogned with him toKiev where she bore him two daughtersand four sons, of which Yaroslav eventu-ally became regent of Kiev and receivedthe epithet “the Wise”. After being bap-tised in year 988, he took Anna, sister to

the brother rulers of the Byzantineempire, as his spouse and was obliged tolive according to Christian law, whichdid not permit even a prince to have sev-eral women. Thus he cast aside Rogned.She had been Christianised at this time,had received the name Anastasia, andreturned to the principality of Polotsk.She settled there and established the firstnunnery in the west Slavic territory. Shelived here until her death in AD 1000.

Almost a century later another emi-nent Christian woman was active inPolotsk. This was Saint Evfrosinia (AD1101–1173), of royal line. Early on shefounded a nunnery which became botha spiritual and cultural centre in Belarus.It included a library, school, and work-shops for icon-making and smithing ofgold. She was the first Slavic woman tobe canonised and is prayed to in moderntimes as the first saint of Belarus.Evfrosinia’s small monastery church“Spasayskaya tsarkva” can still be seenon the outskirts of Polotsk. Through thepale light of the interior gleam wonder-ful mural paintings in their originalcolours. No signs of the activities ofheavy-handed restorers. Clear signs,however, of the itchy fingers of contem-porary visitors. �

Translation note: quotes from the RussianPrimary Chronicle are taken from a translationof the Laurentian Text of the Russian PrimaryChronicle by S. H. Cross and O. P.Sherbowitz-Wetzor, Mediaeval Academy of America 1953.

Christian women in

10th and 12th century Polotsk


Margareta Attius Sohlman är forskare i slavisk kultur-historia med fokus på möten mellan den östliga och denvästliga kulturtraditionen. Hon har skrivit böcker om bl.a.ikonens värld, slaviskt boktryck och det västeuropeiskaintresset för det medeltida Ryssland.

Margareta Attius Sohlman conducts research into Slavic cultural history with focus on the meeting between eastern and western cultural traditions. Subjects for her books include the world of the icon, Slavic book printing, and western European interest in medieval Russia.

Nestorskrönikan nämnerPolotsk för första gångenunder året 862. Man kan där

läsa: ”Och Rurik tog makten och förlä-nade åt sina män olika städer – en fickPolotsk, en Rostov och en annanBeloozero. I dessa städer är varjagerna(dvs vikingarna) inflyttare, medan deursprungliga invånarna i Novgorod varslaver, i Polotsk krivitjer, i Rostov merer,i Beloozero vepser, i Murom muroma;och över dem alla härskade Rurik.”

En av vikingarnas viktigare färdvägari österled gick från Östersjön in i Riga-bukten och vidare längs Daugavafloden(Dvina/Dzvina/Düna). Där fanns sta-den Polotsk, strategiskt belägen. Tämli-gen snart blev Polotsk med omkring-liggande område ett självständigt furs-tendöme med nära kontakter med såvälNovgorod som Kiev.

I Polotsk regerade varjagen Rogvolod(Ragnvald), samtidigt som Vladimirvar storfurste i Kiev. Vladimir var omätt-lig när det gällde kvinnor, förmälergamle Nestor, och nu eftertraktade hanRogvolods dotter Rogned (Ragnhed).Hon avvisade dock hans begäran att fåhenne till maka. Därför anföll VladimirPolotsk, våldtog Rogned inför hennesskräckslagna föräldrar och lät mördabåde Rogvolod och dennes två söner.

Vladimir förde med sig Rogned tillKiev, där hon födde honom två döttrar

Kristna kvinnor i

900- och 1100-talets PolotskMargareta Attius Sohlman

Kristus Allhärskaren, detalj ur Deisis.Muralmålning, mitten av 1100-talet, Spasayskajatsarkva, Polotsk. Klottrare från senare århundradenhar satt sina märken.

Christ the Lord, Deisis detail. Mid-12th century muralpainting, Spasayskaya Tsarkva, Polotsk. Graffiti fromlater centuries has left its mark.


Så sjunger man i den ryskaortodoxa kyrkan varje år den 24 juli, då furstinnan Olgas

(Helga/Helena) minne firas – Olgasom bland helgonen har rangen av ”denapostlalika”. Hon var Rus (Kievrikets,Fornryska rikets) första kristna härska-re, och liksom apostlarna spred hon detkristna budskapet bland hedningarna.

Olgas biografi är ett åskådligt exem-pel på det normskifte som den kristnaläran förde med sig.

Hon var troligen född i trakten avPskov (nära dagens Estland) omkring890. Här går en av vattenvägarna somförband Skandinavien med det Bysan-tinska riket, och man tror att hon varfödd i en stormannafamilj av nordiskhärkomst. Namnet Olga är en förrysk-ning av det nordiska Helga. Den ryskaNestorskrönikan berättar att Kievsfurste Igor – son till Rurik – år 903 toghennes till sin hustru.

Nästa gång Olga nämns i krönikanhar det gått 42 år, och hon är nyblivenänka. Igor har blivit dödad under enhårdhänt skatteindrivning hos folk-stammen derevljanerna. Det är nu Olgasuppgift att hämnas sin makes död, ochhon går grundligt till väga. Henneseftermäle är att hon är ”den visaste”men även ”den listigaste av kvinnor”.Derevljanerna, som naturligtvis är med-vetna om blodshämndens krav menmissbedömer Olgas kapacitet, går gångpå gång i hennes fällor. Deras uträkningär att de ska oskadliggöra Olga genom

att gifta bort henne med deras egenfurste Mal, och de skickar tjugo av sinayppersta män för att framföra frieriet.Olga gör god min och gör upp medmännen att de dagen därpå ska kommatill henne i palatset. På hennes uppma-

ning säger de: ”Vi rider inte till häst, vigår inte till fots, utan bär oss i vår båt.”Väl framme på palatsgården kastas detillsammans med båten i en stor gropoch blir levande begravna.

Här har man sett ett bevis för Olgasnordiska härkomst. Olga iscensätter enparodi på båtbegravning, en sed somvar känd från Skandinavien.

Nästa grupp av sändebud möter ettliknande öde. De erbjuds ett bastubadinnan Olga ska ta emot dem. Så befallerhon att dörren skall låsas och att bastunska antändas från dörren. ”Och därbrann de alla inne.”

Olga låtsas nu acceptera frieriet menbegär att först få gråta vid sin mans grav.Hon vill också att gravöl ska hållas ochber derevljanerna brygga mycket mjöd ”i staden där ni dräpte min man”. Undergravölet håller sig Olgas män nyktramen ser till att derevljanerna blirordentligt druckna. Festen slutar medett blodbad på femtusen derevljaner.

Året därpå, år 946, drar Olga ochhennes son Svjatoslav ut i härtåg motderevljanerna. Dessa har nu förståttvem de har att göra med och förskansarsig i sin huvudstad, som utsätts för enlång och plågsam belägring. När ett århar gått måste de innestängda sätta tro

Olga: hämnerska och helgon

Elisabeth Löfstrand

”Du övergav avgudadyrkans förvillelse och följde Kristus, den odödligebrudgummen, o, du gudomligt visa Olga, du som fröjdar dig i Hansboningar, bed ständigt för dem som i tro och kärlek aktar ditt minne.”

Bysantinsk fresk från 1000-talet, Sofiakatedralen,Kiev. Bilden antas visa Olgas möte med kejsarenPorfyrogennetos på Hippodromen i Konstantinopel.

Eleventh century Byzantine fresco, Sofia Cathedral,Kiev. Assumed to depict Olga’s meeting with EmperorPorphyrogennetos at the Hippodrome inConstantinople.

Bysantinsk fresk från 1000-talet, Sofiakatedralen,Kiev. Antas visa furstinnan Olga.

Byzantine fresco from 11th century, Sofia Cathedral,Kiev. Assumed to depict princess Olga.

Photo: Konstantin Shmatov and Vladim

ir Vereshchagin

Photo: Konstantin Shmatov and Vladim

ir Vereshchagin


You did prevail over graven images and fol-lowed Christ, the eternal Bridegroom, O mostdivine wise Olga, rejoicing in His Kingdom,pray ever for those who with faith and love docherish thy memory.

This prayer is sung in the Russian OrthodoxChurch each year on July 24 in princessOlga’s (Helga/Helena) memory – Olgawho among saints has the rank of equal-to-the-apostles. She was the first Christianruler of the principality of Kiev and as withthe apostles spread the Christian messageamong heathens.

The biography of Olga represents a clearexample of the change in norms brought byChristian teaching.

She was most likely born near Pskov(close to modern Estonia) around AD 890.One of the waterways linking Scandinaviawith the Byzantine Empire flows by, and thebelief is that she was born into a distin-guished family of Nordic stock. The nameOlga is a russification of Nordic Helga. TheRussian Primary Chronicle tells how Igor,prince of Kiev, son of Rurik, took her for hisspouse in year 903.

She is not mentioned in the Chronicleagain until 42 years later, then as recentwidow. Igor had been killed during heavy-handed tribute collection among theDerevlian people. It is now her task to avengeher husband’s death, and this she does inthoroughgoing manner. Her posthumousreputation is not only that of “wisest” butalso “most cunning” of women. TheDerevlians are of course aware of thedemands set by blood feud, but misjudge thecapacity of Olga, repeatedly falling into hertraps. They calculate rendering Olga harm-less by marrying her off to their own princeMal, and they send 20 of their best men toannounce the offer of marriage. Olga keepsface and agrees with the men that the fol-lowing day they are to come to her in thepalace. Urged by her, they say: “We will notride on horses, nor go on foot; carry us in ourboat.” On reaching the palace courtyardthey and their boat are together pitched intoa large pit to be buried alive.

Here proof has been presented of theNordic origins of Olga. She stages a parody

of a boat burial, a custom known fromScandinavia.

The next group of messengers meet a sim-ilar fate. They are offered to bathe in a bath-house prior to audience with Olga. She thencommands that the door be locked and thebath-house be set alight at the door. “So theDerevlians all burned to death.”

Olga then pretended to accept the mar-riage proposal, but requests first to weep ather husband’s grave. She also wishes for afuneral feast and requests that theDerevlians brew quantities of mead “in thecity where you killed my husband”. Olga’smen remain sober at the feast while theDerevlians get thoroughly drunk. It endswith a bloodbath of 5,000 Derevlians.

The following year, AD 946, Olga and herson Svyatoslav launch a force against theDerevlians. The latter now realise who theyare dealing with and entrench themselves intheir main city, which suffers a long and har-rowing siege. After a year, those inside areobliged to believe Olga’s word when shesays: “I do not desire further revenge.” Shetells them they have neither honey nor furs,“(But) give me three pigeons […] and threesparrows from each house.” The Derevliansrejoice and grant her request. But at duskOlga had burning tinder bound to the birds’legs, and then released them. “And the birdsflew to their nests, the pigeons to their cotes,and the sparrows under the eaves; where-upon the dovecotes, the coops, the porchesand the haymows were set on fire.” Nohouse was spared from fire. People fled fromthe city. Some were beaten to death, otherswere taken into slavery, while those remain-ing had to stay and pay tribute.

The death of Igor was now avenged.Society’s code of honour had been followedin exemplary manner. The scribes of thePrimary Chronicle relate these events soberlyand in matter-of-fact manner, without com-ment.

Olga now governed the principality asregent to her young son Svyatoslav, andbecame a wise ruler. She settled a specifictaxation with fixed levy periods instead of theprevious collection by pillage and plunder.“As housekeeper to a large household she wasresponsible for everything and everyone.”

The turning point in Olga’s life came in AD955: she received Christian baptism inConstantinople in the name of Helena. It isin the light of this event we are to see theunder-current of approval which embroi-ders, despite all, the account given by thePrimary Chronicle of Olga. The descriptionof her stay in Constantinople is told in some-what glowing terms: through her comelinessand wisdom, Olga makes such a deep im-pression on the emperor ConstantinePorphyrogenitus that he wishes to marryher. By this time she must have been around60 years old! She turns down his hand inextremely tactful fashion: requesting him tobe godfather at her baptism. Whereuponshe is lost to him – godfathers are countedas close relatives in the East Church, makingmarriage impossible.

Olga was baptised by the Patriarch him-self, which must be seen as a great honourand sign of respect for the ruler from theunknown lands of the north. The patriarchschooled her in prayer, fasting, almsgivingand in the maintenance of chastity.According to the biography of Olga, she“bowed her head, and like a sponge absorb-ing water, she eagerly drank in his teach-ings”. From this point on her task was to fol-low the Christian ideal of compassion.

On the journey back to Kiev, Olga hadcraven images dashed asunder and stonecrosses raised. “To the enlightenment of theheathens many miracles took place,” atthese crosses. To Olga’s great sorrow, how-ever, her son Svyatoslav remained anunyielding heathen. “How shall I aloneaccept another faith? My followers willlaugh at that”, he responded to his mother.And it was to be Olga’s grandson Vladimirwho in AD 988 brought Christianity to thekingdom of Russia.

The blessed Olga died on July 11 (newcalendar July 24) year 969. “Olga was theprecursor of the Christian land, even as theday-spring precedes the sun and as thedawn precedes the day.” �Quotes from the Russian Primary Chronicle aretaken from a translation of the Laurentian Text of the Russian Primary Chronicle by S. H. Cross and O. P. Sherbowitz-Wetzor, Mediaeval Academy of America 1953.

Olga: avenger and SaintElisabeth Löfstrand

till Olgas ord: ”Jag vill inte hämnas mer– jag vill endast ta lätt skatt av er. Nu harni varken honung eller pälsverk, ge migfrån varje gård tre duvor och tre spar-var.” Derevljanerna blir glada och villfarhennes begäran. Men i kvällningenlåter Olga binda brinnande fnöske vidfåglarnas ben och släpper dem. ”Ochduvorna och sparvarna flög till sina nästen, duvorna till duvslagen och spar-varna under taksparrarna; och så antän-des duvslagen, förrådsbodarna, ladornaoch höskullarna, och det fanns inte engård där det inte brann.” Människornaflydde ut ur staden. En del blev ihjäl-slagna, andra togs som trälar och restenfick stanna kvar för att betala skatt.

Igors död var nu hämnad. Samhälletshederskodex hade följts på ett exempla-riskt sätt. Nestorskrönikans nedteckna-re berättar om dessa händelser nyktertoch sakligt, utan kommentarer.

Olga, som styrde riket i egenskap avförmyndare för sonen Svjatoslav, blevnu en klok härskarinna. Hon fixeradeen bestämd skatt med fasta uppbördsti-der i stället för som tidigare indrivning

genom rov och plundring. ”Som husfruni ett stort hushåll ansvarade hon för alltoch alla”.

År 955 kom vändpunkten i Olgas liv: hon mottog det kristna dopet iKonstantinopel under namnet Helena.Det är i ljuset av denna händelse som viska se den underström av gillande somtrots allt färgar Nestors hela framställ-ning om Olga. Skildringen av vistelsen iKonstantinopel är nog något förskö-nad: Olga gör genom sin fägring ochklokhet ett så djupt intryck på kejsarenKonstantin Porfyrogennetos att han villgifta sig med henne. Vid det här lagetbör Olga ha varit drygt sextio år! Honavböjer frieriet på ett mycket finkänsligtsätt: hon ber kejsaren stå som gudfarvid dopet. Och sedan är allt för sent – iöstkyrkan räknas gudföräldrar somnära släktingar och äktenskap är därföromöjligt.

Det var patriarken själv som döpteOlga, vilket får ses som en stor ära ochsom ett tecken på respekt för härskarin-nan från det okända landet i norr.Patriarken undervisade henne om bön,

fasta, barmhärtighet och ett rent lever-ne. Enligt Olgas helgonberättelse stodhon ”med sänkt huvud och liksom ensvamp sög hon i sig hans ord”. Från ochmed nu är hennes uppgift att följa dekristna barmhärtighetsidealen.

På vägen hem till Kiev lät Olga vräkabort avgudabilder och ställa upp sten-kors, vid vilka ”till hedningarnas lärdommånga under skedde”. Men till Olgasstora sorg förblev hennes son Svjatoslaven enveten hedning. ”Huru skall jagensam ta emot en annan lag? Min hirdskall skratta åt mig”, genmälde han sinmor. Det kom att bli Olgas sonsonVladimir som år 988 införde kristen-domen i det ryska riket.

Den heliga Olga dog den 11 juli(enligt vår nuvarande tideräkning 24juli) år 969. ”Och hon var förebådare förett kristet land, liksom morgonstjärnanär för solen och liksom gryningen förljuset.” �

Citaten är hämtade ur Nestorskrönikan(i översättning av Gabriella Oxenstierna) och ur den heliga Olgas helgonberättelse.

Varje dag under året firarkyrkan minnet av ett stort antal

helgon. Deras namn är införda i tolvmånadsböcker. Här finns levnadsbe-skrivningar och hymntexter. Kyrkanhar inte möjlighet att uppmärksammaalla helgon i lika mån. Exempelvis intarden heliga Olga (Helga/Helena) en

framträdande plats medan den heligaAnnas (Ingegerd/Irina) plats är merablygsam. Men till bådas ära har hymnerdiktats. För en stor mängd helgon harman gemensamma texter.

Varje människa som döpts i den orto-doxa kyrkan är uppkallad efter ett hel-gon. Därför har större delen av den

Helgon i den ortodoxa kyrkan

Helgon spelar en viktig roll i det ortodoxa fromhetslivet. Ett helgon är

en död man eller kvinna som framlevt ett rättfärdigt liv och ståndaktigt

försvarat de kristna idealen och därför särskilt vördas av kyrkan.

Helgonen frambär de troendes böner till Gud och ger dem större kraft.

Man tillber alltså inte ett helgon – helgonet är en förmedlare och kan på

så sätt uppfattas som en god vän, en närstående, som lyssnar på dina

böner och bär dem vidare.

Olgafresk från Moskva.Olga fresco from Moscow.


te helgon. Olgas kvarlevor, som enligtvittnesmål var oförgängliga, försvannunder mongolernas angrepp på Kiev på1200-talet. Två platser gör anspråk påatt hysa den heliga Annas (Ingegerds)reliker: Sofiakatedralen i Novgorodoch Sofiakatedralen i Kiev. Hennes hel-gonnamn är dock Anna av Novgorod.

Olga och Anna, som levde på 900-talet och 1000-talet, är tidiga helgonockså i ett svenskt perspektiv. Olga hadetroligen släktband till Skandinavien,medan Anna/Ingegerd, dotter till OlofSkötkonung, var född här. Därmed kanhon ses som det första svenska kvinn-liga helgonet. �

lästips/further reading

• Aleksandrov, A.A., Vo vremena knjagini Olgi,Pskov 2001.

• Golubinskij, E., Istorija kanonizatsii svjatych v russkoj tserkvi, Moskva 1903.

• Löfstrand, Elisabeth, Sverige och Pskov.Svenska institutet, Stockholm 2003.

• Nestorskrönikan. Brutus Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm/Stehag 1998.

• Pushkareva, N.L., Women in Russian history: from the tenth to the twentieth century, Armonk,N.Y. 1997.

Saints play an important part inOrthodox piety. Saints are deceased

men or women who have lived honourableand earnest lives and steadfastly defendedChristian ideals, and are thus particularlyvenerated by the Church. Saints conveythe prayers of the faithful to God, givingthem greater strength. In this manner, onedoes not worship a saint; saints carry mes-sages to God and might be seen as closefriends, intimates who listen to yourprayers and send them on.

A large number of saints are celebratedby the Church each day of the year. Theirnames are entered into 12 Menaion. Thesebooks provide hymn texts and details oftheir lives. It is impossible for the Churchto give all saints equal prominence. Forexample, Saint Olga (Helga/Helena) isgiven prominence while Saint Anna(Ingegerd/Irina) is more modestly pre-sented. Both, however, have had hymnswritten in their honour. Large numbers ofsaints have texts in common.

Every person Christened into the Ortho-dox Church is named after a saint. Thisexplains why the majority of Russian fore-names come from Byzantium, i.e. from thekingdom of East Rome. The largest groupof saints in both the Russian and GreekOrthodox Churches are the Greek martyrsand ascetics from the early centuries. Ruswas Christianised from Byzantium at theend of the 10th century, and for quite sometime had but relatively few saints of its own.

The old heathen names were thereforesqueezed out, only a few remained. Olgahowever is known by her old name – whichis Scandinavian – and not by the baptismalHelena. Ingegerd is, however, venerated asAnna, the name she received as a nun. Shealso had a further Christian name Irina.

A newborn in prerevolutionary Russiawas normally named after the saint cele-brated on its day of birth, or a day imme-diately before or after. Thereafter, it wasthe saint’s day which was celebrated with-in a family with feasting and presents – thelinks to heaven were of primary impor-tance. In modern-day Russia, birthdays arecelebrated just as in Sweden, even if name’sday celebration with the increased interestin the Church is experiencing a renaissance.

Orthodox believers usually have an iconof their saint to pray to. Such icons are paint-ed according to specific principles as far as

dress details and other attributes are con-cerned. Saint Olga is depicted in a princessgown, and in her hand is a cross, scroll orminiature church. Saint Anna is portrayedin nun’s clothing, holding a scroll.

Being venerated as a saint requires morethan a life of earnestness and piety. Thedead person’s status in this respect must beacknowledged by the Church, and thisrequires a special process which is less for-malised in the Orthodox Church com-pared to that of the Catholic Church. Priorto the Russian revolution “graveside mira-cle” was an indispensable condition.When a bishop of a diocese was informedof such happenings, he demanded reliablereports, and on the basis of these it wasdetermined whether or not the man orwoman would be celebrated with a churchservice on their day of death, or the day onwhich relics were removed from theirgrave. To this end, special hymns had to bewritten, a life-of-the-saint in questiondrawn up. Icons had to be painted. Thecanonisation itself consisted of holding aceremonial service on a determined day inthe church where, or close to where, thenew saint had his or her grave. The Saintwas then celebrated locally, but in certaincases the Patriarch or Synod decided toincorporate the feast day into the entireRussian Orthodox Church.

During the Soviet period, the RussianChurch was stripped of its right to canon-ise new saints. Since 1990, however, it hasgained several new saints, the most spec-tacular being the last Russian Tsar family,which suffered the deaths of martyrs in theUrals in 1918.

Both Saint Olga and Saint Anna areamong the Russian Church’s earliest saints.The remains of Olga – said by witnesses tobe unperishable – disappeared during 13thcentury attacks by the Mongolians onKiev. The relics of Saint Anna are claimedby two separate places: the Cathedrals ofSofia in Novgorod and Kiev. Her saint’sname is however Anna of Novgorod.

Olga and Anna, living as they did in 10thand 11th centuries, are early saints also ina Swedish perspective. It is likely that Olgahad relational ties to Scandinavia, whileAnna (Ingegerd/Irina), daughter of OlofSkötkonung, was born there. In this way,she might be seen as Sweden’s first femalesaint. �

Elisabeth Löfstrand, fil.dr, är lektor iryska språket vid Stockholms universitetoch forskar kring det s.k. Ockupations-arkivet från Novgorod.

Elisabeth Löfstrand, Ph.D., is a senior lecturer in Russian (assistant professor of Russian) at Stockholm University. She conducts research into the”Occupation archives” of Novgorod.

ryska namnskatten hämtats från Bysans,dvs det östromerska riket. De grekiskamartyrerna och asketerna från de förstaårhundradena utgör den största grup-pen heliga både i den ryska och grekis-ka kyrkan. Rus kristnades från Bysans islutet av 900-talet, och de inhemskahelgonen var länge relativt få.

De gamla hedniska namnen trängdesalltså ut och bara ett fåtal blev kvar.Olga är dock känd under sitt gamlanamn – som är skandinaviskt – och inteunder sitt dopnamn Helena. Ingegerdvördas däremot under sitt nunnenamnAnna. Dessutom hade hon ytterligareett kristet namn, Irina.

I det förrevolutionära Ryssland bru-kade ett nyfött barn få namn efter etthelgon som firades på dess födelsedag,eller på en dag strax före eller efter. Detvar sedan helgondagen man firade ifamiljen med fester och presenter – detvar bandet till himlen som var det vik-tiga. I dagens Ryssland firar man födel-sedag precis som i Sverige, även omnamnsdagsfirandet med det ökadeintresset för kyrkan upplever en renäs-sans.

En ortodoxt troende brukar ha enikon av sitt helgon och be framför den.Ikonen är målad efter fasta principervad gäller detaljer i klädedräkten ochandra attribut. Den heliga Olga fram-ställs i furstinnemantel och med ett kors,skriftrulle eller en miniatyrkyrka i han-den. Den heliga Anna avbildas i nun-nedräkt och hon håller i en skriftrulle.

För att någon ska bli vördad som hel-gon räcker det inte med ett rättfärdigtoch fromt leverne. Kyrkan måste till-erkänna den döda denna status, och fördetta krävs en speciell process som iden ortodoxa kyrkan är mindre forma-liserad än i den katolska. Före ryskarevolutionen var ”under vid graven” ettoeftergivligt krav. När biskopen i ett stiftunderrättades om sådana händelserinkrävde han tillförlitliga rapporter, ochpå grundval av dessa beslöts att dennaman eller kvinna skulle firas med engudstjänst på sin dödsdag eller den dagdå man tog upp relikerna ur graven. Fördetta ändamål måste man författa speci-ella hymntexter, en levnadsbeskrivningoch måla en ikon. Själva kanonisering-en bestod i att man på utsatt dag höll enhögtidlig gudstjänst i den kyrka där detnya helgonet hade sin gravplats eller inärheten därav. Nu firades helgonetlokalt, men i vissa fall beslutade patriar-ken eller Synoden att hela ryska kyrkanskulle införa denna fest.

Under sovjettiden var den ryska kyr-kan berövad rätten att kanonisera nyahelgon. Efter 1990 har kyrkan dock fåttflera nya helgon, varav de mest spekta-kulära är den sista ryska kejsarfamiljensom kollektivt led martyrdöden i Ural1918.

Både den heliga Olga och den heligaAnna hör till den ryska kyrkans tidigas-

Olgamosaik från tunnelbanan i Kiev.

Olga mosaic from Kiev metro system.

Saints in the Orthodox Church

Foto: Ola O

lsson


In december 2003, a sensational find inPskovian terms was made at a statutoryexcavation prior to a building of anoffice complex in central Pskov. Here aburial chamber was found containingthe remains of a Scandinavian woman.

To the people of Pskov, Saint Olga,princess, equal-to-the-apostles, is

intimately linked to the earliest historyof their city. Historic tradition makesOlga (Helga/Helena) the Patron Saintof the city, and according to some ver-sions she was its founder. In 2003, thecity of Pskov celebrated the 1100 thanniversary of its first mention in theRussian Primary Chronicle – Russia’s old-est national chronicle. The Chroniclerecords that in year 903 Igor, prince ofKiev took Olga, native of Pskov, as hiswife.

Written sources are unfortunatelyquite sparse, and in most cases wererecorded later than events in the early900s. It is unlikely that historians can dis-cover anything new on the topic. In thisrespect, hope lies with archaeologists.

Decades of continuous archaeologicalexcavations have made it possible formodern researchers to gain a generalpicture of Pskov as it was in princessOlga’s day.

Clearly, a settlement at the confluenceof the rivers Psovka and Velikaya existedlong before the future princess of Kievwas born. During the 10th century thesurface area of the town expanded sever-al fold (up to 15 hectares). In appearance,the settlement was not unlike othertowns in Rus, with a fort, a trading cen-tre and a cult site (shrine and burialground). The position of the town on amajor water route was favourable to itseconomic development. The populationof Pskov was multi-ethnic. Not onlywere the Slavs there (chiefly Krivichians),but also Finno-Ugric, Baltic and Scandi-navian peoples.

As with the archaeological finds inmany other large Russian cities, the thou-

sands of finds in Pskov include occasion-al Scandinavian objects. Evidence thatvarious ethnic groups lived in Pskov canbe seen from 10th and 11th century findsfrom the burial ground. The burial groundis situated less than a kilometre from thefort. It may be said that five of the 80excavated graves are definitely formedaccording to Scandinavian tradition(those of a man, a teenager and severalchildren). With certain reservation, thoseburied there might be termed contem-poraries to princess Olga. Though thechance of reconstructing the features ofher compatriots has long since passed…

However, in December 2003, a sen-sational find in Pskovian terms wasmade at a statutory excavation prior tothe building of an office complex onSovetskaya-street. Here a burial cham-ber was found containing the remains ofa Scandinavian woman.

The excavation took place in an areamore than half a kilometre from the pre-historic burial ground as it was known.The find was made in a central area ofmodern Pskov, on the eastern banks ofthe Velikaya river. This area was firstincorporated into the city with the con-struction of a third ring of fortificationsin the late 15th and early 16th century.The excavation site runs along medievalPskov’s main street, Velikaya-street (nowSovetskaya-street). Outside the city, thestreet continued southwards as an anci-ent country road. Thirty metres south ofthe construction site lies a medieval nun-nery, Staroya Vozneseniya, believed tohave been founded outside the city inthe 14th century. No written sourcesindicate that this area was taken over bythe city before the 15th century.

The grave was discovered after inves-tigating the medieval layers from thecity. In a large, square, grave-deep pit, atimber-built burial chamber was found.Herein were the remains of a woman,buried in sitting posture. She was fur-nished with an array of gold, silver andbronze jewellery common to Scandina-

New burial finds in central Pskov

from the time of Princess Olga

Je A. Jakovleva

Den hel iga furstinnanOlga (Helga/Helena), denapostlalika, är för Pskovborna

intimt förknippad med staden och dessallra tidigaste historia. I den historiskatraditionen ses Olga som stadensskyddshelgon, och enligt vissa versio-ner var hon dess grundare. 2003 firadePskov 1100-årsjubileet av sitt förstaomnämnande i landets äldsta national-krönika, Nestorskrönikan. Under år 903nämns det i krönikan att KievfurstenIgor tagit Olga, bördig från Pskov, tillsin hustru.

Tyvärr är de skriftliga källorna knapp-händiga och i de flesta fall tillkomnasenare än händelserna i början av 900-talet. Historikerna torde knappast kunnaupptäcka något nytt på området. Hoppetstår således till arkeologin.

Decennier av fortlöpande arkeolo-giska utgrävningar har möjliggjort fördagens forskare att få en allmän bild avPskov sådan staden tedde sig på furstin-nan Olgas tid.

Det står klart att det långt innan denblivande Kievfurstinnan föddes fannsen bosättning på udden där flodernaPskov och Velikaja flyter samman.Under 900-talet blev stadens yta fleragånger större (upp till femton hektar).Bosättningen såg ut som städer i Rusbrukade – en fästning, ett handels-centrum och en kultplats (en helgedomoch ett gravfält). Stadens läge vid enstor vattenväg var gynnsam för dessekonomiska utveckling. Pskov hade en

multietnisk befolkning. Där fanns sla-ver, huvudsakligen krivitjer, men ocksåfinskugriska, baltiska och skandina-viska stammar.

Bland de flera tusen arkeologiska fyn-den i Pskov ingår det, liksom i mångaandra stora ryska städer, enstaka skandi-naviska föremål. Att olika etniska grup-per levde i Pskov framgår av fynden frångravfältet som är från 900- och 1000-talet och är beläget några hundra meter

söder om fästningen. Av åttio utforskadegravar kan fem med säkerhet sägas varautformade enligt skandinaviska traditio-ner (tillhörande en man, en tonåring ochnågra barn). De som begravdes där kan,med viss reservation, kallas samtida tillfurstinnan. Men man har länge saknatmöjlighet att rekonstruera hur furstin-nan Olgas landsmaninnor såg ut …

Ett för Pskov sensationellt fynd gjordes dock i december 2003, vid en

Nytt gravfynd från furstinnan

Olgas tid i centrala PskovJe A. Jakovleva

Kvinnograven från december 2003. / Grave of female, December 2003.

Ett för Pskov sensationellt fynd gjordes i slutet av 2003 vid en arkeologisk

utgrävning inför bygget av ett kontorskomplex i centrala staden. Man fann

då en kammargrav där den gravlagda var en skandinavisk kvinna.

SpännbucklaBuckle

SilverspänneSilver brooch

Slaviskt hängeSlavic pendant

HängePendant


Politiken i skandinavien vidden här tiden handlade inte baraom krigare och ledungsflottor.

En kvinna kunde vara lika mycket värdsom en hel armé.

I de riken som omgav det politisktinstabila Götaland och Svealand var detframför allt Norge och Rus, som det varklokt att hålla sig väl med. Och i det enariket fanns en ung hjälte i hennes egenålder, Olav Haraldsson, och i det andraen tjugofem år äldre rusisk furste,Jaroslav den vise.

I Västergötland hade redan henneskusin Ragnvald jarl, som var gift medkungaättade norskan Ingeborg, gjort endel sonderingar i väst. Kung OlavHaraldsson, sedermera den helige, lågnämligen i fejd med sveakungen ochstoppade handeln vid gränserna samti-digt som han då och då anföll OlofSkötkonungs skattefogdar när de för-sökte ta skatt i områden som tidigarevarit norska.

Olav Haraldsson ville gärna ena ochutvidga Norge varför gränskonfliktenhotade freden. Men om Ingegerd giftesig med Olav Haraldsson måste norr-män och svear hålla fred med varandraoch sålunda skulle problemen lösas.

Ragnvald jarl och västgötarna jobbadehårt för att få till ett giftermål mellan de båda.

Allt hade säkert gått bra om det intevore för att Olav Haraldsson i sin ung-dom härjat i Mälarlandskapen. NärOlof Skötkonung stängt in honom iMälaren hade den norske kungengalant smitit undan med sina skepp vidplatsen för Norrbro i Stockholm, ennesa Olof Skötkonung inte hämtat sigifrån. Dessutom tyckte han att dennorske kungen var en opålitlig upp-komling utan viktiga landområden. Attfå Olav Haraldsson till svärson var såle-des inget han önskade.

Men Ingegerd som hade fått höra attOlav Haraldsson på en enda morgonbesegrat fem norska kungar och dessu-tom utfört hjältedåd i Normandi ochEngland hade blivit intresserad av norr-mannen.

När så Olav efter en tid friade svaradehon ja, något som inte fadern, men ting-et i Uppsala, tyckte var en god sak. OlofSkötkonung försökte sätta sig emot gif-termålet men måste till slut ge med sigeftersom bönderna vid Uppsalatingethotfullt bullrat med sina vapen.

Upprymd sände Ingegerd sin blivande

Ingegerd – en bricka

i det politiska speletCatharina Ingelman-Sundberg

I det som var 1000-talets Sverige fanns inte så mycket att välja på för en kvinna i

hög ställning. När Ingegerd/Irina/Anna (ca 1000–ca 1050), den kristne sveakungen

Olof Skötkonungs (ca 980–ca 1022) dotter, nådde giftasvuxen ålder blev hon en

politisk schackpjäs bland kunga- och furstehusen i det dåtida Europa. Hennes far

kunde använda sin dotter för att i bästa fall utvidga sitt rike eller som pant för fred

och Ingegerd själv var väl medveten om detta.räddningsgrävning inför bygget av ettkontorskomplex på Sovetskajagatan.Man fann då en kammargrav där dengravlagda var en skandinavisk kvinna.

Området där utgrävningen skeddeligger mer än en halv kilometer från detdittills kända, forntida gravfältet.Fyndet gjordes i de centrala delarna avdagens Pskov, på högra stranden avVelikaja. Detta område införlivades istaden i och med att man byggde dentredje befästningsringen i slutet av1400- och början av 1500-talet. Utgräv-ningsplatsen sträcker sig längs detmedeltida Pskovs huvudgata, Velikaja-gatan (idag Sovetskaja-gatan). Utanförstaden övergick gatan i en sydgående,mycket gammal landsväg. Trettiometer söder om byggarbetsplatsen lig-ger ett medeltida nunnekloster, StarojeVoznesenije, som tros ha grundats utan-för staden på 1300-talet. De skriftligakällorna antyder ingenting om att sta-den skulle ha lagt under sig detta områ-de före 1400-talet.

Graven upptäcktes efter det att mangått igenom de medeltida lagren frånstaden. I en stor, fyrkantig, mer änmanshöjd djup grop hade en kammar-grav timrats. I denna fann man stoftet aven kvinna, som begravts i sittande ställ-ning. Hon var försedd med den förskandinaviska kvinnor vanliga uppsätt-

ningen smycken av guld, silver ochbrons – några dussintal föremål. Manfann en halsring, några hängsmycken,metallpärlor, ringar, armband m. m. Detraditionella, ovala spännbucklorna varförgyllda, och guld förekom i gravenäven i form av bysantinska mynt i etthalsband och en trådring med en litenpärla.

Att kvinnan hade en hög social ställ-ning kan man sluta sig till, dels genomde dyrbara smyckena och gravkamma-rens betydande storlek, dels genom attgraven också innehöll en bronsvåg försmåvikter.

Sämst bevarat var husgeråden ochföremålen av järn och organiska mate-rial. Konservatorerna har lyckats identi-fiera ett handtag till en hink, beslag tillen träkista samt en kniv.

De huvudsakliga slutsatserna återstårännu att dra. Det unika fyndet kräver ettallsidigt studium, och föremålen behöverrestaureras noggrant. Upptäckten harsnarare givit fler frågor än svar när detgäller Pskovs tidiga historia. Under denärmaste fältsäsongerna kommer arkeo-logerna att försöka utvidga undersök-ningsområdet, i förhoppningen att detskall visa sig att den påträffade graveninte är den enda på platsen. �

Översättning Magnus Dahnberg

vian women – several dozen objects inall. These included a torque, several pen-dants, metal beads, rings and armlets.The traditional oval brooches were gilded, and gold was also present in thegrave in the form of Byzantine coins in anecklace and a wire ring with a smallbead.

The woman’s high social status isindicated partly by the valuable jewelsand the significant size of the burialchamber, and partly by the presence inthe grave of a bronze scales for smallweights.

The household utensils and objects ofiron and organic material were least wellpreserved. Restorers have succeeded inidentifying the handle to a pail, fittingsto a wooden coffin, and a knife.

The principal conclusions remain tobe drawn. The unique find demandscomprehensive study; the objects mustbe carefully restored. In actual fact, thediscovery may have raised more ques-tions than providing answers as to theearly history of Pskov. Coming excava-tion seasons will see archaeologistsattempting to expand the area of inves-tigation in the hope of finding furthergraves on the site. �Photo: Pskovs historiska museum / Historical museum of Pskov

Jelena Jakovleva är forskare i arkeologipå Pskovs historiska museum. Hennesspecialområde är stadsarkeologi iRyssland. För närvarande håller hon påatt avsluta sitt doktorsavhandling omPskovs tidiga stadslandskap.

Jelena Jakovleva conducts research atthe Historical museum of Pskov. She specialises in urban archaeology inRussia, and is currently completing herdoctoral thesis on the early townscape of Pskov.

Ryska arkeologer i arbete med graven.

Russian archaeologists at work on the grave.

Den heliga Anna (Ingegerd) av Novgorod. Del av ikon från från 1700-talet, Novgorod.

Saint Anna (Ingegerd) of Novgorod. Icon detail from 18th century, Novgorod.


brudgum en guldstickad kappa och Olavsjälv seglade med flaggprydda skepp tillgamla Kongahälla (Kungälv) för atthämta sin brud. Men någon kungadottersyntes inte till. Olof Skötkonung hadenämligen inte haft någon avsikt att upp-fylla löftet till bönderna i Uppsala.Ingegerd förtvivlade och när fadernstolt berättade att han fångat fem orrarpå en enda morgon, replikerade honbitskt att Olav Haraldsson minsann hanhade fångat fem kungar på samma tid.

Medan Ingegerd och norske kungenväntade på att giftermålet skulle kommatill stånd anlände plötsligt ett bud frånNovgorod (Holmgård/Gorodisjtje). Detvar den rusiske fursten Jaroslav den vise(ca 978–1054) som i ett brev bad om attfå gifta sig med Ingegerd. Kanske hadehan skrämd åsett hur Sveariket och

Norge närmat sig varandra, något somkunde innebära risk för anfall västerifrån.

För Olof Skötkonungs del var frierietlösningen på allt. Nu slapp han dennorske kungen, fick fred med Rus ochdessutom stöd emot eventuella anfallvästerifrån. Han pressade Ingegerd attsäga ja och först efter långa förhand-lingar och många eftergifter gick honmed på arrangemanget. Vid 19 års åldertvingades hon således att gifta sig meden 25 år äldre främling borta iNovgorod. Som klen tröst fick hon endel landområden kring Staraja Ladoga(Aldeigjuborg) som morgongåva.

Olav Haraldsson som väntat påIngegerd i månader blev så förolämpadatt han hotade med krig och endastgenom att Ragnvald jarl i hemlighetlyckades gifta bort Olof Skötkonungs

andra dotter och Ingegerds halvsysterAstrid med Olav, räddades freden.

Ingegerd fann sig i sitt öde och tycksha anpassat sig väl i öst. Med Jaroslavfick hon tio barn och de äkta makarnaförefaller ha haft ett gott samarbete.Ingegerd hjälpte Jaroslav i hans krigstågoch när det äntligen blev fred, byggdede upp Kiev efter bysantinskt mönster.Gyllene Porten, den vackraste av de treportarna till ”Jaroslavs stad”, och Sofia-kyrkan tillkom på initiativ av storfurste-paret och även skolundervisning intro-ducerades i staden.

Sofiakatedralen i Kiev. Katedralen påbörjades 1037 och tillkom på initiativ av fursteparet Ingegerd och Jaroslav den vise. Den är ombyggd men finns kvar än idag.

Sofia Cathedral of Kiev. Building of the Cathedral commenced in 1037, on the initiative of the royal couple princess Ingegerd and prince Yaroslav the Wise. The cathedral survives, rebuilt, to this day. Photo: Catharina Ingelman-Sundberg

Jaroslavs och Ingegerds marmorsarkofag i Sofiakatedralen i Kiev.

Yaroslav’s and Ingegerd’s marble sarcophagus in Sofia Cathedral in Kiev.

Photo: Konstantin Shmatov and Vladimir Vereshchagin

Under Ingegerd och Jaroslavs tid blevRus ett storfurstendöme och en av dåti-dens verkliga stormakter jämte Östro-merska riket och Kalifatet.

Tre av Ingegerds döttrar giftes bortmed representanter för europeiskakungahus. Dottern Elisabeth gifte sigmed den norske hjältekonungenHarald Hårdråde, Anastasia gifte sigmed den blivande kung Andreas avUngern och tredje dottern Anna för-mäldes med Henrik I av Frankrike.

I slutet av sin levnad gick Ingegerd ikloster och gavs då namnet Anna. Honkom att bli Sveriges första helgon ochligger begravd tillsammans med Jaroslavi Sofiakatedralen i Kiev. �


• Ingelman-Sundberg, Catharina, Mäktig mans kvinna, en roman om storfurstinnan Ingegerd.Egmont Richter, Malmö 2001.

• Ingelman-Sundberg, Catharina, Boken om vikingarna. Egmont Richter, Malmö 1998.

• Ingelman-Sundberg, Catharina, Vikingasilver.Egmont Richter, Malmö 1997.


In 11th century Sweden, a woman of highstanding had little to choose from. WhenIngegerd/Irina/Anna (c. 1000‒1050),daughter to the Christian king of Svea,Olof Skötkonung (c. 980‒1022) reachedmarriageable age, she became a politicalpawn among the kings and princes ofEuropean royalty. Most favourably, theking could use her to expand his king-dom, or else as a pledge on peace. And of this, Ingegerd was well aware.

The politics of scandinavia at thistime were not limited to warring and

Viking fleet expeditions. The value of awoman could be equal to a whole army.

Norway and Rus (Kievan Rus) were aboveall those countries it was wise to remain ongood terms with among the kingdoms sur-rounding the politically unstable Swedishprovinces of Götaland and Svealand. And inone kingdom was to be found a young heroIngegerd’s own age, Olav Haraldsson, in theother a prince of Rus some twentyfive yearsolder, Yaroslav the Wise.

Her cousin in Västergötland, Earl Ragn-vald, wed to the royal descendant Ingeborgof Norway, had already explored possibili-ties to the west. For the case was that kingOlav Haroldsson, later to become St. Olav,was in feud with the Svea king and prevent-ed border trade, at the same time sporadical-ly attacking Olof Skötkonung’s tax bailiffs intheir efforts to collect revenue in areas pre-viously belonging to Norway.

The great wish of Olav Haraldsson was tounite and expand Norway, so the borderconflict was a threat to peace. If, however,Ingegerd were married to Olav Haraldssonthen the Norwegians and Sveas would beobliged to remain on peaceful terms, and theproblem would be solved. Earl Ragnvaldand his people of Västergötland workedhard to arrange a marriage.

This would most certainly have been successful if Olav Haraldsson had not in hisyouth ravaged the districts around Lake

Mälaren. When Olof Skötkonung closed his escape from the lake he managed to gallantly slip away with his fleet at Norrbro;an ignominy from which Olof Skötkonunghad still not recovered. He furthermore feltthe Norwegian king to be an unreliableupstart, lacking important stretches of land.Having him as his son-in-law was thus notsomething he wished for.

But Ingegerd’s interest in Olav Haralds-son had been awakened. She had heard thathe had defeated five Norwegian kings in asingle morning, and also that he had per-formed heroic deeds in Normandy andEngland.

So when, after a period of time, Olavasked for her hand she agreed. Somethingher father did not approve, but the thing ofUppsala did. Olof Skötkonung attempted tooppose the marriage but was finally obligedto agree to it – the farmers of Uppsala thingbegan making threatening noises with theirweapons.

In elation Ingegerd sent her bridegroom-to-be a gold-knitted cloak, and Olav himselfsailed with flag-festooned ships to oldKungahälla (Kungälv) to fetch his bride.There was, however, no royal daughter insight there. For Olof Skötkonung had ownedno intention of fulfilling his promise to thefarmers of Uppsala. Ingegerd was despair-ing, and when her father proudly related thecapture of five grouse in a morning, she bit-terly replied that Olav Haraldsson had,indeed, managed the capture of five kings inthe same period of time.

While Ingegerd and the king of Norwayawaited the marriage, a message fromNovgorod (Holmgård/Gorodishche) unex-pectedly arrived. Yaroslav the Wise, princeof Rus, (c. 978‒1054) requested in a letterthe hand of Ingegerd. Perhaps he had seenwith alarm how the kingdoms of Svea andNorway approached one another, increas-ing the risk of attack from the west.

For Olof Skötkonung this proposal was asolution to everything. He was now spared

the Norwegian king, gained peace with Rus,and could also stand up to any attack fromthe west. He urged Ingegerd to say yes, andeventually after long negotiations and manyconcessions she agreed. Thus at the age of19 she was forced to marry a stranger in dis-tant Novgorod twentyfive years her senior.It was poor consolation that she receivedcertain stretches of land around StarayaLadoga (Aldeigjuborg) as a morning gift.

Olav Haraldsson had waited months forIngegerd, and became so angry that hethreatened war. It was only through EarlRagnvald, who in secret succeeded in mar-rying off Olof Skötkonung’s other daughterAstrid – Ingegerd’s half-sister – to Olav, thatpeace was kept.

Ingegerd accepted her fate and seems tohave adapted well to the east. She bore tenchildren with Yaroslav, and the marriedcouple appears to have worked well togeth-er. Ingegerd helped Yaroslav in his militaryexpeditions, and when peace arrived theybuilt up Kiev in Byzantine style. Constructionof the Golden Gate – the finest of the threegates to Yaroslav’s city – and the church ofSofia was initiated by the Grand Prince andhis wife. School teaching was also intro-duced.

During the period of Ingegerd andYaroslav, Rus became a grand principality,and one of the great powers of the time,along with the Empire of East Rome andthe Caliphate.

Three daughters of Ingegerd were marriedoff to representatives of European royalty.Elisabeth married the heroic Norwegianking Harald Hardraade, Anastasia marriedthe future king Andrew of Hungary, whileAnna wed Henry I of France.

Towards the end of her life, Ingegerd tookher religious vows and received the nameAnna. She was to be Sweden’s first saint, andis buried together with Yaroslav in Kiev’sSofia Cathedral. �

Catharina Ingelman-Sundberg är författare och journalist på Svenska Dagbladet. Hon började sin karriär som dykande arkeolog och har arbetat sommarinarkeolog på Sjöhistoriska museet i Stockholm, på Norsk sjöfartsmuseum i Oslo och vid Malmö sjö-fartsmuseum samt vid Western Australian Museum i Perth i Australien. 1999 belönades hon medWiddingpriset som årets författare av historiska romaner och populärhistoria i Sverige.

Catharina Ingelman-Sundberg is a writer and journalist on the Swedish newspaper Svenska Dagbladet. She startedher career as a diver archaeologist and has worked as amarine archaeologist for the National Maritime Museumin Stockholm, the Norwegian Maritime Museum in Oslo,the Maritime Museum of Malmö, and the WesternAustralian Museum in Perth. In 1999 she received theWidding award as writer of the year of historical novelsand popular history in Sweden.

Arkeologiska utgrävningar pågår sedan många år i Gorodisjtje utanför Novgorod där Jaroslav ochIngegerd periodvis vistades.

Archaeological excavations have been in progress for several years in Gorodishche outside Novgorod whereYaroslav and Ingegerd periodically stayed.

Photo: Catharina Ingelman-Sundberg

Ingegerd – a pawn in the game of politics

Catharina Ingelman-Sundberg

Photo: Björn Green


floderna, vecka ut och vecka in. Vardetta verkligen ett realistiskt sätt att färdas, ens på den kärva vikingatiden?Kanske, men säkert bara om det intefanns något rimligare alternativ! För attpassera över berg och kullar mellanflodsystemen satte Krampmackens be-sättning hjul på båten och rullade framden på landsvägarna. Gjorde man så påvikingatiden? Nej, inte vad vi vet!Krampmackens resa ställde de praktiskaproblemen på sin spets.

Det första försöket att färdas uppfören större flod i de forna Sovjetterritorietgjordes sedan 1992 av en norsk expedi-tion med en 16 meters båt, kalladHavørn. Floden var Daugava (det är detlettiska namnet; på ryska heter denDvina). Floden reglerades under 1900-talet för kraftverksändamål, och sålänge som färden gick på uppdämdasträckor gick den skapligt, men närman så småningom nådde mer oför-ändrade flodmiljöer var man tvungnaatt ge upp. Båten visade sig vara på tokför stor och tung.

One of the consequences of the dis-bandment of the Soviet Union in 1990

was the lifting of the ban on foreignerstravelling the countries freely. Evendetailed and previously classified mapscould now be purchased. The tempta-tion was strong among some peoplewith historical interests who more thanwillingly wished to experience theadventure of travel east in the wake ofViking Chieftain Röde Orm from thefamed books of Frans G. Bengtsson.

Archaeologists and other expertshad long since held a dialogue as to

what the real conditions were for riverjourneys in Viking times and the types ofboats that had been used. Severalresearchers had pointed out that itshould also be possible to calculate thepossibility of long-distance sledge jour-neys on the frozen crust of winter snowand frozen lakes. Such journeys are wellknown from historical times. Separatingfact from fantasy was however impossi-ble, since no serious experiments hadbeen carried out. Research was march-ing on the spot.

However, back in 1983 and 1985,archaeologist Erik Nylén headed an ex-pedition from the Baltic to the Black Sea.He built an eight metre long clinkerbuiltboat of Viking type which was given theGotlandic name of Krampmacken. SinceNylén at this time was not permitted totravel through Soviet territories he im-provised a route along Polish, Slovakianand Hungarian rivers to the Danube.The Krampmacken journey was wellorganised, with a primed crew. Thoughthe boat was small. Despite this, itbecame apparent that rowing upstreamon rivers week in and week out was amuch time-consuming and strenuoustask. Was it a truly realistic method oftravel, even in the harsh days of theVikings? Perhaps, but only if no morereasonable alternatives existed! In order

to pass through the mountains and hillsbetween river systems, the crew ofKrampmacken fit wheels under the boatand wheeled it along country roads. Didthe Vikings do likewise? Not that weknow of! The journey of Krampmackenbrought the practical difficulties to ahead.

The first attempt to travel up a largerriver in the former Soviet territories wasmade in 1992, when a Norwegian expe-dition with a 16-metre boat calledHavørn journeyed up the Daugava river(this is the Latvian name for it; inRussian: Dvina). Its flow was regulatedin the 20th century to meet the needs ofpower stations, and as long as the journey was along dammed stretchesreasonable progress was made. But whenless altered waterway environmentswere reached the journey came to anend. The boat turned out to be far toolarge and heavy.

The nine metre boat Aifur, owned bya Swedish group, carried out a lengthyjourney in 1994 and 1996, starting atSigtuna near Lake Mälaren and headingfor Kherson close to the mouth of theDnieper (Dnepr, Dnipro, Dnyapro) onthe Black Sea. The journey was 3,600 kmaltogether and the adventure was enti-tled “Expedition Holmgård”. Aifur is aNordic name for one of the stretches ofrapids on the river Dnieper, and Holm-gård is the Nordic Viking name forNovgorod and its precursor close by,Gorodishche.

In the summer of 1994 Aifur jour-neyed across the Baltic and along theGulf of Finland into Lake Ladoga andsouth up the Volkhov river to Novgorod.The boat was able to sail a large part ofthe way, hard rowing being an excep-tion.

There was eager expectation whenthe Aifur continued from Novgorod inthe summer of 1996. It first headedacross Lake Ilmen and then on south-

Travel experiments provide

new findings on journeys east

Rune Edberg

Himingläva övar på Dalälven i Gysingeforseninför resan 2004.

Himingläva in pre-journey practice on the SwedishDalälven river at Gysingeforsen 2004.

Bland arkeologer och annatfackfolk hade det då länge förtsen diskussion om vilka de kon-

kreta förutsättningarna för flodfärdervarit på vikingatiden och vilka båttypersom kunde ha använts. Flera forskarehade påpekat att man också bordekunna räkna med möjligheten av lång-väga slädfärder på vinterns skare ochisbelagda sjöar. Sådana resor är välkän-da från historisk tid. Men att skilja mel-lan fakta och fantasier var omöjligteftersom några seriösa experiment ald-rig gjorts. Forskningen stod och stam-pade på samma fläck.

Redan 1983 och 1985 hade emeller-tid arkeologen Erik Nylén lett en expe-dition från Östersjön till Svarta havet.Han hade låtit bygga en åtta meter långklinkbyggd båt av vikingatida typ, somfått det gotländska namnet Kramp-macken. Eftersom Nylén vid denna tidinte fick tillstånd att färdas genomSovjet improviserade han en rutt längspolska, slovakiska och ungerska flodertill Donau. Färden med Krampmackenvar välorganiserad och manskapet väl-tränat. Båten var rätt liten. Trots dettavisade det sig vara ett mycket tidskrä-vande slitgöra att ro mot strömmen på

Färdexperiment ger nya rön

om färder i österledRune Edberg

Sovjetunionens upplösning om-

kring 1990 fick bland mycket annat

till följd att förbudet för utlänningar

att resa omkring fritt försvann.

Också detaljerade, tidigare hemliga,

kartor gick nu att köpa. Detta blev

en stark frestelse för vissa historiskt

intresserade som gärna ville uppleva

äventyret att färdas i österled i köl-

vattnet på vikingahövdingen Röde

Orm från Frans G. Bengtssons

berömda böcker.

Aifur når Novgorod 1994. Till höger Sofiakatedralen. / Aifur arrives at Novgorod 1994. To the right Sofia Cathedral. Photo: Föreningen Aifur

Photo: Rune Edberg


da eftersom fientliga folk hindrade allgenomfart. Att med stark eskort ta land-vägen från Kiev över stäppen till ham-nar på Krim var då enda alternativet.

De experimentella färderna visar attdet inte är troligt att skandinaver restmed egna båtar eller skepp hela vägenfrån hemmets kuster till Österlandet.De klinkbyggda skepp som vikingati-dens skandinaver konstruerade ochsom var så framgångsrika på fjordar,skärgårdar och öppet hav var intelämpliga för flodtrafik. Att också säkraarkeologiska och skriftliga belägg föratt sådana långfärder på floderna över-huvudtaget ägt rum också saknas, kanheller inte vara någon slump. �


• Edberg, Rune, (red), En vikingafärd genom Ryssland och Ukraina. Sigtuna Museers skriftserie, 8. Sigtuna 1998.

• Edberg, Rune, Färder i österled. Experiment, källor, myter och analogier. Stockholm Marine Archaeology Reports, 2. Stockholms universitet. Stockholm 2002.

• Larsson, Mats G., Ett ödesdigert vikingatåg. Ingvar den vittfarnes resa 1036–1041.Atlantis förlag. Stockholm 1990.

• Nylén, Erik, Vikingaskepp mot Miklagård. Krampmacken i österled. Carlssons förlag. Borås 1987.

• Sindbæk, S. M, Varægiske vinterruter. Slædetransport i Rusland og spørgsmålet om den tidlige vikingetids orientalske import i Nordeuropa. Fornvännen 99. 179–193.

wards up the 500 km long river Lovat(Lovot). This was the “Varangians-to-Greeks” route (i.e.Vikings to East RomeEmpire) according to the PrimaryChronicle. It was now to be put to the test.

Thus, when after less than 100 km theLovat appeared completely unnavigabledisappointment ran high. The rapidswere full of rocks, and water levels wereso low a canoe would have run into dif-ficulties. A later check with Russian his-torical documents and manuals showedthe Lovat was described as unfit for boat traffic, both during tsarist and Sovietperiods. Much timber has, however,been transported down it during springfloods. To all appearances conditions onthe river were not dramatically differentin Viking times, thus the information inthe Primary Chronicle cannot be inter-preted as the “Varangians-to-Greeks”route being purely a water route.

The Aifur was then transported bytruck past the source of the Lovat andrelaunched. Whereby it successfullynegotiated several lesser rivers withcalmer flow. After a further transport byland, this time on home-made woodenwheels, the boat was set down in themighty Dnieper. This river, flowingthrough Kiev to the Black Sea, is how-ever completely harnessed. Hence, mod-ern conditions can in no way be com-pared to those of Viking times.

Such experimental journeys are tocontinue, and will provide further usefulexperience. A new journey linked toAifur’s is planned for this summer (2004).This is “Expedition Vittfarne” and startswhere “Expedition Holmgård” left off in1996, paying heed to past experiences.The 10-metre boat used by “ExpeditionVittfarne” carries the Old Norse name ofHimingläva (in Old Norse mythologyHiminglava is one of the nine daughtersof sea giant Aegir and Ran). It is sleek,and despite its length weighs a mere 400kg – around half the weight of its prede-cessors Krampmacken and Aifur. Himing-läva is easily handled and for shortstretches can even be carried by its crew.

Warrior chieftain of Sweden, Ingvar,sought adventure in the region aroundAD 1040. His adventures have inspiredthe expedition route. Intended journey isto sail across the Black Sea to Georgiaand up the river Rioni. The boat will

then be hauled through the mountainpasses of the Caucasus and, providing allis well, will then continue by river to theCaspian Sea.

• • •

During Viking times, cultural contactsbetween Scandinavia and tracts east ofthe Baltic were frequent. Attracted bythe lucrative trade in skins, many Scan-dinavians emigrated to these regionswhere the first Russian kingdom was todevelop. Certain Scandinavian familiesacquired positions of power in variousplaces and chieftains began calling them-selves princes. Many younger Nordicpeople joined their military forces, whilea great many others journeyed along therivers to seek their fortune in the worldmetropolis of the time, Constantinople.The archaeological evidence speaks foritself, and is confirmed by a series of written and verbal sources.

It is most likely that Scandinavianssailed in their own boats only as far asbase points such as Aldeigjuborg (StarayaLadoga) near Ladoga, or Holmgård(Gorodishche/Novgorod) at Lake Ilmen.Here, business deals of all kinds werecompleted. Tradesmen wishing to con-tinue on with their goods then waited forthe winter and journey by sledge toplaces on rivers on the other side of thewatershed where suitable boats could beacquired. One 10 th century Byzantinesource states that those travellingtowards Constantinople gathered in theKiev region to travel the Dnieper in con-voy. For long periods, however, theDnieper was impossible to use due toenemy tribes preventing travel. The onlyalternative was having a strong escort onthe land route from Kiev across thesteppes to Crimean ports.

The experimental journeys show itunlikely that Scandinavians travelled intheir own boats or ships the entire routefrom their home shores to the shores ofthe eastern lands. The clinker-built shipsconstructed by the Scandinavian Vikings,which were so successful in fjords, coast-lands and open sea, were not suited toriver journeys. Neither can it be bychance that no written evidence existsproving that such lengthy river journeysat all took place. �

Rune Edberg är arkeolog och forskar om forntida och sentida båtar, skepp,båtfärder och andra resor.

Rune Edberg is an archaeologist and con-ducts research into boats past and present,ships, journeys by boat and other travels.

Niometersbåten Aifur, som ägs av ensvensk förening, genomförde 1994 och1996 en långfärd med start i Sigtuna vidMälaren och slutpunkt i Cherson närafloden Dneprs (Dnjeprs) mynning iSvarta havet. Totalsträckan var om-kring 360 mil och äventyret kallades”Expedition Holmgård”. Aifur är ettnordiskt namn för en av Dneprs(Dnjeprs) forsar och Holmgård är detvikingatida nordiska namnet på Nov-gorod och denna stads föregångare, detnärbelägna Gorodisjtje.

Sommaren 1994 färdades Aifur överÅlands hav och Finska viken, in iLadoga och vidare söderut på flodenVolchov till Novgorod. Båten kundesegla större delen av vägen, och hårdrodd krävdes endast undantagsvis.

Spänningen var stor när Aifur som-maren 1996 fortsatte från Novgorod.Kosan ställdes nu över sjön Ilmen ochvidare söderut längs Lovat (Lovot), endrygt 50 mil lång flod. Det var här vägenfrån ”varjagerna till grekerna” (dvs. frånSkandinavien till det östromerska riket)gick enligt Nestorskrönikan. Detta skullenu prövas praktiskt.

Det kändes därför ganska snopet närLovat visade sig helt ofarbar redanknappt tio mil från sin mynning. Fors-arna var fulla av sten och vattenståndetså lågt att det knappt skulle gått att

komma fram ens med kanot. En kon-troll med ryska historiska skrifter ochhandböcker har senare visat att Lovatbåde under tsartiden och sovjettidenbeskrivits som oduglig som båtled.Däremot har man under vårfloden flot-tat mycket timmer där. Förhållandenapå Lovat var, av allt att döma, knappastdramatiskt annorlunda på vikingatidenoch uppgifterna i Nestorskrönikan kandärför inte tolkas som att vägen från”varjagerna till grekerna” var en ren vat-tenväg.

Sedan Aifur med hjälp av lastbiltransporterats förbi Lovats källor ochåter sjösatts fortsatte färden framgångs-rikt på flera mindre floder med lugnarelopp. Efter ytterligare en landtransport,denna gång på hemsnickrade trähjul,kunde båten sjösättas i den mäktigaDnepr. Denna flod, som flyter igenomKiev och mynnar i Svarta havet, är dockhelt utbyggd. Dagens förhållanden därkan därför inte alls jämföras medvikingatidens.

Färdexperimenten fortsätter ochkommer att ge ytterligare nyttiga erfa-renheter. Sommaren 2004 görs en nyresa som ansluter till Aifurs. Det är”Expedition Vittfarne” som startar påden plats där ”Expedition Holmgård”avslutades 1996 och som tar fasta på detidigare erfarenheterna. Den tio meter

långa båt som ”Expedition Vittfarne”använder bär det fornnordiska namnetHimingläva. (Himinglava är i fornnor-disk mytologi en av havsjätten Ägirsoch Rans nio döttrar.) Den är smäckertbyggd och trots sin storlek väger denbara omkring 400 kilo, vilket är baraungefär hälften så mycket som före-gångarna Krampmacken och Aifur.Himingläva är lätt att hantera och kankortare sträckor till och med bäras avsin besättning.

Expeditionen, inspirerad av den svens-ke krigarhövdingen Ingvars äventyr idessa trakter omkring 1040, ska seglaöver Svarta havet till Georgien och uppi floden Rioni. Båten ska därefter släpasöver bergspassen i Kaukasus och sedan,om allt går väl, fortsätta flodvägen ut iKaspiska havet.

• • •

Under vikingatiden fanns täta kultur-kontakter i båda riktningarna mellanSkandinavien och områdena öster omÖstersjön. Lockade av lönande skinn-handel emigrerade också många skan-dinaver till de områden, där senare detäldsta ryska riket kom att bildas. Vissaskandinaviska släkter skaffade sig makt-positioner på olika platser och hövding-arna började kalla sig furstar. Mångaunga nordbor tog värvning hos democh många andra reste längs flodernatill Konstantinopel för att söka lyckan itidens världsstad. Det arkeologiskamaterialet talar sitt tydliga språk ochbekräftas också av en rad olika skriftli-ga, berättande källor.

Troligast är att skandinaverna segladepå egna kölar endast till stödjepunktersom Aldeigjuborg (Staraja Ladoga)nära Ladoga eller Holmgård (Goro-disjtje/Novgorod) vid Ilmen. Där gjor-des affärer av alla slag upp. Köpmänsom ville vidare med sina varulagerväntade sedan till vintern och for i slädefram till platser vid floderna på andrasidan vattendelarna, där det gick attskaffa lämpliga båtar. En bysantinskkälla från 900-talet uppger att resenärermot Konstantinopel om vårarna sam-lade sig i området runt Kiev och gav sigav på Dnepr i konvojer. Men långa tidervar Dneprvägen helt omöjlig att använ-

Aifur på väg österut 1994.

Aifur heads eastwards 1994.

Photo: Föreningen Aifur


förrän vid 1000-talets mitt, i anslutningtill att ärkebiskopen i Hamburg-Bremen inrättade ett biskopssäte iSigtuna. Dessförinnan utövades denkristna kulten i den hallbyggnad somlåg längst bak på varje gårdstomt. Förstrunt år 1100 påbörjades bygget av sexeller sju romanska stenkyrkor.

För de tidiga städerna var mångkyrk-ligheten ett typiskt drag. Med tiden blevkyrkans påverkan på stadsplanen så djupatt vi kan tala om ett sakralt stadsrum.

Så var fallet i Sigtuna och även i Kiev. Sigtunas stadsplan anknyter klart till

nordvästeuropeisk tradition. Både denoch stadsgårdarnas utformning ochbyggnation har direkta arkeologisktbelagda motsvarigheter i Trondheimoch Oslo/Gamlebyn. Platser somDublin och det anglo-skandinaviskaYork hade i sina vikingatida faser liknan-de stadsplaner som de skandinaviskaorterna. Förebilder fanns redan i 700-talets Ribe och Dorestad vid Nordsjön.

”Beskåda staden skinande i sin glans!”På 900-talet var Kiev ännu en trästadoch det hade länge funnits bosättning-ar på platsen. Staden bestod då av tvådelar. Dels en befäst högstad Starokiev-ska (Gamla Kiev) där fursten och hansfölje vistades, dels en lågstad Podol(Podil) vid Dneprs (Dnjepr) strand förhandelsmän, hantverkare och fiskare.Den befästa kullen avgränsades av upptill hundra meter branta sluttningar på

Kristna furstar i kristna rikenRiken eller stater skapades naturligtvisinte över en natt, det var en mycket långoch mödosam process, men det var föreoch runt år 1000 som plattformen ska-pades.

Den nya tron fungerade både sommedel för att bryta hedniska småkung-ars och hövdingars maktställning ochsom kitt för att hålla ihop riket. Där denkungliga maktpositionen var svag grun-dades administrativa, maktpolitiskaoch ideologiska stödjepunkter – städer.Lund i Skåne, Roskilde på Själland(Danmark), Trondheim i Trøndelag(Norge) och Sigtuna i Uppland ärexempel på sådana städer. Här lätkungarna prägla mynt med egen bildpå åtsidan och kristet kors på frånsidanför att bekräfta sin maktposition, ochhär inrättades snart biskopssäten.

Ungefär samtidigt som nya städergrundades övergavs äldre städer ellerstadsliknande samhällen s.k. proto-towns, inriktade på hantverk och om-sättning av prestigevaror. De nya stä-derna grundades ofta i närheten avdessa äldre urbana centra. Birka/Fornsigtuna/Sigtuna, Uppåkra/Lund,Hedeby/Schleswig (Tyskland), ochKaupang/Tönsberg (Norge) är kända

exempel på sådana par eller motsatsparom man så vill.

Upprättandet av kristna riken var enprocess som också berörde stora delarav norra Europa, bland annat Rus(Kievriket), Polen och Ungern. Också iRus grundades vid samma tid nyastäder i nära anslutning till äldre han-dels- och hantverkscentra. Exempel påsådana par är Rurikovo Gorodisjtje/Novgorod, Gnezdovo/Smolensk ochShestovitsy/Chernigov.

Kiev längre söderut avvek från dettamönster genom att staden existerade påsamma plats både före och efter religi-onsskiftet. Likafullt kan Vladimirs mak-tövertagande 980 ses som inledning tillnågot nytt. När Vladimir kristnade Rus988 var det den grekisk-ortodoxa tronsom anammades. Kanske var farmorOlgas dop i Konstantinopel 957 vägle-dande för sonsonens val. Valet skulle ivilket fall få mycket stora konsekvenserför både rikets och Kievs utveckling.För såväl de skandinaviska rikena somRus medförde religionsskiftet en avgö-rande samhällsförändring på flera plan,kort sagt kan man tala om europeiseringav hela den norra periferin. Brytningenmellan öst- och västkyrkan låg ännu enbit fram i tiden (1054).

Kungens SigtunaSigtuna grundades på 970-talet. Tillskillnad från Kiev finns det inga skrift-liga källor att ta till när stadens äldstahistoria ska berättas. Däremot finns detett rikhaltigt och omfattande arkeolo-giskt material. Inte minst har de senastetjugo årens utgrävningar lett till attsynen på Sigtunas uppkomst och funk-tion på ett avgörande sätt förändrats.Den äldsta stadsplanen kan nu bådedateras och rekonstrueras. Av det arke-ologiska materialet framgår tydligt attstaden är anlagd och det i ett svep. Enrimlig tolkning är att det var kung ErikSegersäll som stod bakom anläggandet.

Den ursprungliga stadsplanen varmycket enkel. Längs med och på bådasidor om en gata, en bit från men paral-lell med stranden, anlades ca 140 lång-smala 20–30 meter långa tomter. I sta-dens mitt låg en stor tomt som tolkatssom kungsgården. Även om skriftligakällor saknas, är det ett rimligt anta-gande att Olof Skötkonungs dotterIngegerd i sin ungdom tidvis vistats påkungsgården i Sigtuna.

Sigtuna var från början en helt ochhållet kristen stad. Hedniska gravar sak-nas även på de äldsta gravgårdarna. Deförsta träkyrkorna byggdes dock inte

Stadsplan och stadsbyggnad

i Sigtuna och Kiev Sten Tesch

Sigtuna omkring år 1000. Rekonstruktion av Jacques Vincent efter vetenskapligt underlag av Sten Tesch.

Sigtuna circa AD 1000. Reconstruction by Jacques Vincent, based on scientific research by Sten Tesch.

©Tesch & Vincent 2003

Decennierna före och runt år 1000 är en period med stora samhällsförändringar i Skandinavien.

Ett symboliskt avstamp ger den stora runsten som kung Harald Blåtand lät resa ca 960 vid

kungasätet Jelling på Jylland. Här skryter Harald med att han vunnit hela Danmark och (delar av)

Norge och att han gjort danerna kristna. Med viss eftersläpning kan vi se samma framväxt av

riken med kristna förtecken i både Norge och Sverige.


The decades prior to and around year AD1000 were witness to great changes inScandinavian society. A symbolic point ofdeparture is the runestone raised by kingHarald Bluetooth around year 960 at theroyal seat at Jelling in Jutland. Here heboasts of gaining all of Denmark and(parts) of Norway, and of Christianisingthe Danes. With a certain delay, we can seedevelopment of the same kind of king-doms with Christian overtones in bothNorway and Sweden.

Christian princes in Christian landsSuch kingdoms or states were not, of course,formed overnight: the process was long andlaborious. It was, however, prior to andaround year AD 1000 that the platform forthis was initiated.

The new faith functioned both as a meansof breaking the dominant position of heathenpetty kings and chieftains, and as a means ofbinding together the nation. In places wherethe royal position of power was weakest,administrative, power-political and ideolo-gical points of support – towns – were estab-lished; Lund in Skåne (Sweden), Roskilde onZealand (Denmark), Trondheim in Trønde-lag (Norway) and Sigtuna in Uppland(Sweden). Here, coins were minted on royalmints, with an obverse king and a Christiancross on the reverse. The kings confirmedtheir position of power and soon establishedEpiscopal sees in these towns.

Around the same time that new townswere established, older ones, including town-like communities (proto-towns), specialisingin crafts and trade in prestigious goods, wereabandoned. The new towns were oftenfounded close to the older urban centres.Birka (Old Sigtuna)/Sigtuna, Uppåkra/Lund, Hedeby/Schleswig (Germany), andKaupang/Tönsberg (Norway) are knownexamples of such pairs or counter-pairs.

The establishment of Christian kingdomswas a process which also covered a largepart of northern Europe, for example in Rus,Poland and Hungary. At this time, towns

were also founded in Rus in close associationto earlier commercial and craft centres.Examples are Rurikovo Gorodishche/Novgorod, Gnezdovo/Smolensk andShestovitsy/ Chernigov.

Kiev, further south, diverged from thispattern, since the town existed in the sameplace both before and after the change inreligions. The power take-over by Vladimirin 980 can, however, still be seen as the startof a new era. When he Christianised Rus inAD 988, the faith adopted was from theGreek Orthodox Church. Perhaps auntOlga’s (Helga/Helena) baptism in Constan-tinople AD 955 guided the grandson in hischoice. Whatever, this choice was to havemajor consequences for the development ofboth Kiev and Rus. The religious shift result-ed in decisive changes in society on severallevels, both for the Scandinavian countriesand Rus: in short it meant the entire north-ern periphery becoming part of Europe. Theschism between the East and West Churcheslay still some time ahead (1054).

Royal SigtunaSigtuna was founded in the 970 s. UnlikeKiev, no written sources exist to tell of thetown’s earliest history. On the other hand, thearchaeological material is ample and wide-ranging. Not least excavations in the pasttwo decades have led to a decisive change inthe way Sigtuna’s rise and function is lookedupon. The earliest town plan can now beboth dated and reconstructed. The archaeo-logical material shows that the town wasplanned and then constructed in one fellswoop. One reasonable interpretation isthat king Erik Segersäll stood behind this.

The original town plan was very simple.One hundred and forty oblong 20–30 metrelong parcels of land were laid out alongside,and on both sides of, a street, slightly awayfrom but parallel to the shore. In the centreof the town was a large site understood asbeing the royal estate. Even though writtensources are lacking, it is a reasonable assump-tion that Ingegerd (Irina/Anna), daughter of

Olof Skötkonung, spent time in her youth atthis royal estate.

Sigtuna was a fully Christian town fromthe start. Even its oldest burial sites lack hea-then graves. However, its earliest timberchurches were not built until the mid 11thcentury when the archbishop of Hamburg-Bremen established a bishopric. Prior tothis, the Christian cult was exercised in hallbuildings at the bottom of each parcel ofland. It was not until the start of the 12thcentury that the building of six or sevenRomanesque stone churches commenced.

Abundance of churches was typical foryounger towns. In time, the effect of theChurch on town plans became so deep thatwe can speak in terms of a sacred town-scape. This was the case of Sigtuna, and alsoof Kiev.

Sigtuna town plan is clearly related to anorth-west European tradition. Both theplan and formation of the urban homesteadshave direct, archaeologically confirmed,equivalents in Trondheim and Oslo/Gamle-byn. Cities such as Dublin and Anglo-Scandinavian York had town plans in theirViking periods similar to those of theScandinavian towns. The eighth centuryNorth Sea towns of Ribe and Dorestadalready existed as forerunners.

“Behold the city in splendour!”Tenth century Kiev was still a town of wood-en buildings, settlements had existed on thesite a long time. It was divided into twoparts. One a fortified hill town Starokyivska(Old Kiev), where the prince and hisentourage lived, the other, Podol, lowerdown by the shores of the Dnieper fortraders, craftsmen and fishermen. The forti-fied hill was bounded by steep slopes up to100 metres long on three sides, and an earth-work on the fourth. To the south of thetown, there was a heathen temple, with alarge burial ground. Podol was of simple tim-ber construction, but it also possessed aChristian timber church.

It was during the rule of prince Vladimir

tre sidor och en vall på den fjärde. I staden fanns ett hednatempel och söderom staden ett stort gravfält. I Podolfanns förutom den enkla träbebyggel-sen också en kristen träkyrka.

Med furst Vladimirs styre (980–1015)började ett storskaligt byggande avbåde palats och kyrkor inom ramen fören ny befästning – ”Vladimirs stad”.Grekiska arkitekter och konstnärer in-kallades. Det är möjligt att dessa ocksåvar med och planerade hela stadsplanensutformning. Den första stenkyrkan(Tiondekyrkan/Desjatinnajakyrkan)stod klar mycket snabbt. Kyrkobyggetsymboliserade etablerandet av den nyareligionen. Först hundra år senare bygg-des den första stenkyrkan i Sigtuna.

Under fursteparet Jaroslavs och Inge-gerds tid (1019–1054) inföll Rus verkliga

guldålder. Jaroslav lät bygga en helt nyoch mycket större befäst stadsdel –”Jaroslavs stad” – intill Vladimirs. Dennaomgavs av en 3,5 kilometer lång, 14meter hög och 25 meter bred vall. Treportar ledde in, varav den förnämstakallades Gyllene Porten. Försvarssyste-met som byggdes 1037–1041 måste hasysselsatt 1000 man dagligen. För attfira segern över petjenegerna (1036)och patriarkatets inrättande i Kiev(1039) byggdes den mäktiga Sofiakate-dralen. Under sönerna Izyaslavs ochSvyatopolks styren byggdes ytterligareen befäst stad intill Jaroslavs, men denvar betydligt mindre.

Lågstaden Podol växte ut stort ochomgavs av starka befästningsverk. Runtmarknadsplatsen byggdes flera sten-kyrkor, men först på 1100-talet. Han-

delsmännen och hantverkarna bodde itimmerhus.

Vid slutet av 1000-talet var KievEuropas kanske största stad med 400kyrkor och 8 torg.

Arkeologiska beräkningar visar attden omfattade ca 400 ha med 8000egendomar/gårdar. Om man räknarmed att varje hushåll bestod av 6 perso-ner ger det en befolkning på 50 000 per-soner. En motsvarande beräkning förSigtuna ger 840 personer.

Kievs skönhet prisades i en predikanav Jaroslavs hovpräst Hilarion (1049):”Beskåda staden, skinande i sin glans!Beskåda de blomstrande kyrkorna!Beskåda den växande kristenheten!Beskåda staden som glimrar av helgon-ikoner, doftar av rökelse och genljuderav lovprisningar och hymner till Gud!”.

Kiev vid ca1000–1200. Uppe i högra hörnet anas Podol, Kievs lågstad. Högstaden Gora syns med sina muromgärdade stadsdelar. Till vänster Gyllene Porten.Rekonstruktionsförslag Mihajlo Suhajdak.

Kiev circa AD 1000–1200. Kiev’s valley town Podol can be glimpsed in the top right-hand corner. The hill town of Gora is seen with its walled city districts. To left the Golden Gate.Proposed reconstruction by Mihailo Suhaidak.

Town planning and town building

in Sigtuna and Kiev

Sten Tesch

I sanning ett sakralt stadsrum. Sigtunavar vid samma tid en slående kontrast.Visserligen hördes säkert ett och annatgudsord i stadsgårdarnas hallbyggna-der, men så mycket av skinande glansfanns där inte. Man kan tänka sig attIngegerd fann sig väl tillrätta i Kiev. Detskulle dröja minst femtio år innanSigtunas stadsrum också kunde göraskäl för epitetet sakralt.

KulturkontakterDe dynastiska förbindelserna och poli-tiska kontakterna mellan Skandinavienoch Rus är väl omvittnade. Mångarunstenar berättar också om färder iösterled till både Gårdarike (äldre be-nämning för det Fornryska riket, Rusoch Kievriket) och Miklagård (Konstan-tinopel). Att förvärva guld och annanrikedom, genom handel eller genomtjänstgöring i kievfurstens livvakt ellerkejsarens väringagarde (som bestod avskandinaver), var de viktigaste drivkraf-terna för många unga män som söktelyckan österut.

I de isländska sagorna och skaldedik-terna omtalas Sigtuna i samband medfärder till Gårdarike. Det är därför tro-ligt att en stor del av färderna österutfrån Mellansverige utgick från Sigtunaoch att det var hit som de flesta båtarnaåtervände. Därför är det inte så konstigtatt Sigtuna är den enskilda plats iSkandinavien där det påträffats flestfynd från Rus och Bysans daterade till1000- och 1100-talet. Till de intressan-taste fynden hör ett stort antal (volhy-niska) sländtrissor. De är tillverkade av

en rödaktig skiffer från ett stenbrott etttiotal mil nordväst om Kiev. I övrigtfinns dessa bara i enstaka exemplar iSkandinavien. En möjlig tolkning är attde är uttryck för en högst påtaglig när-varo av slaviska kvinnor i Sigtuna. Omriktigt långväga besök vittnar ett bysan-tinskt blysigill från 1000-talets mitt. Påsigillet finns en inskrift på grekiska”Herre skydda din tjänare Kosmas”.Därmed känner vi också namnet på kej-sarens sändebud.

En intressant fråga är om dessa inten-siva kontakter också påverkade utform-ningen av stadsplan, stadsgårdar ochkyrkor i Sigtuna eller vice versa.

Eventuellt kan Vladimir som lands-flyktig på 970-talet ha besökt det ny-grundade Sigtuna i syfte att söka stödfrån Erik Segersäll för att få med sigtrupper för att erövra furstekronan frånsin bror Yaropolk i Kiev.

Det eventuella besöket i Sigtuna gjor-de knappast några djupare intryck påVladimir. Arkeologiska utgrävningar avvanliga stadsgårdar i Sigtuna och Kievhar varje fall visat att det inte existerarnågra klara likheter.

Varje gård i Sigtuna bestod på 1000-talet av en rad med ca 4 hus längs enasidan av den långsmala tomten. Varjehus hade en speciell funktion. I Kiev lik-som i Novgorod är tomterna däremotvanligtvis kvadratiska eller rektangulä-ra med bebyggelsen samlad runt engårdsplan.

Det finns dock ett område där enpåverkan kan skönjas, men i andra rikt-ningen. Runt år 1000 började man iMellansverige tillämpa ett månghus-system med skilda hus för skilda funk-tioner. I denna förändring ingick detknuttimrade huset som en nyhet.

Traditionen att bygga långhus undervars tak gårdens funktioner hade varitsamlade övergavs. Det verkar ha skettungefär samtidigt både på landsbygdenoch i staden, men troligtvis var stadenden innovativa miljön.

I Sigtunas äldsta bebyggelsefas har vi inte kunnat dokumentera några knut-timrade huslämningar, utan alla hus harlerklinade flätverksväggar. Däremotdyker timmerhusen upp i nästa fas, vil-ket gör att vi kan tidfästa förändringen

till ca 990 eller något tidigare. På slavisktområde har man däremot använt tekni-ken att bygga timmerhus långt tidigare,vilket gör tanken om en östlig influensfullt rimlig. Arkitektoniska influenserfrån Rus har också diskuterats när detgäller S:t Olofs och S:t Nicolaus´ kyrkori Sigtuna.

Städernas fall1240 föll Kiev för Gyllene Horden,mongolernas styrkor, som förstördestaden i grunden. Den stad som underen mer än tvåhundra år var en avEuropas största och viktigaste städer.En stad där stadsbyggnadskonst ochkyrkoarkitektur firade stora triumfer.Därmed föll också det väldiga Rus(Kievriket) – som hade bestått sedan ca 800.

Ungefär samma blomstringsperiodhade även Sigtuna, men där var det nyamaktpolitiska förutsättningar ochStockholms uppgång som starkt redu-cerade stadens betydelse. Idag har bådeSigtuna och Kiev återuppstått och nusom förr är de storleksmässigt somDavid och Goliat. �

lästips ⁄ further readning

• Tesch, Sten, och Vincent, Jacques, Vyer från medeltidens Sigtuna, i Sigtuna museers skriftserienr 10, Sigtuna 2003.

• Tesch, Sten, Det sakrala stadsrummet: den medel-tida topografin i Sigtuna, i Meta 2000:1, Lund.

• Sten, Tesch, Från hall till kyrka, i Populär arkeologi, 2001:2, Lärbro.


(980–1015) that large-scale building of bothpalace and church got underway within theframework of a new fortification – the Cityof Vladimir. Architects and artists fromGreece were called upon. It is quite possiblethat these were also present in planning thedesign of the entire town plan. The firstchurch (Tithe Church) was rapidly com-pleted. The building of churches symbolisedthe arrival of a new religion. It delayedanother 100 years until the first stone churchwas built in Sigtuna.

The true golden age of Rus began duringthe rule of the princely couple Yaroslav andIngegerd (1019–1054). Yaroslav had a newand much larger fortified area of the townbuilt – the City of Yaroslav – next toVladimir’s. This was surrounded by a 3.5 kmlong, 14 m high and 25 m wide earthwork.Entry was by three gates, the finest entitledthe Golden Gate. Building of the defensivesystem, 1037–1041, must have occupied1,000 men a day. Victory over the Pechenegs(1036), and establishment of the Patriar-chate (1039) were marked by building of themagnificent Sofia Cathedral. A further forti-fied town section was built next to Yaroslav’sduring the rule of his sons Izyaslav andSvyatopolk, but this was much smaller.

Podol in the valley expanded greatly andhad powerful fortification built round it.From the 12th century, several stonechurches were built round the market place.Traders and craftsmen lived in timber houses.

At the end of the 11th century, Kiev wasperhaps Europe’s largest city with 400churches and eight squares. Archaeologicalcalculations put its area at around 1,200acres, with 8,000 properties/homesteads.Given an average per household of six per-sons, the population was 50,000 people. Thethen equivalent for Sigtuna would havebeen 840.

The beauty of Kiev was praised in a ser-mon by Hilarion (1049) court priest toprince Yaroslav:

“Behold the city in splendour! See theblossoming churches! See Christianity as itprospers! Witness the city glimmering withholy icons, witness the fragrance of incense,the echo of praise and song to the Lord!”

Indeed a sacred townscape. At this time,Sigtuna was in marked contrast. Of course,the occasional word of God could no doubtbe heard from the hall buildings of the

homesteads, but there was not much splen-dour to talk of. It is imaginable that Ingegerd(Irina/Anna) settled well into Kiev. It wouldbe at least 50 more years before Sigtunacould have reason to be talked of in terms ofa sacred townscape.

Cultural contactsThe dynastic ties and political contactsbetween Scandinavia and Rus are well testi-fied. Indeed, many runestones tell of jour-neys eastwards to both Gårdarike (ancientRussia) and Miklagård (Constantinople).The most persuasive reasons for seeking for-tune eastwards were based on the acquire-ment of gold and other riches either throughtrade or through service in the Kievanprince’s bodyguard or that of the East RomeEmperor.

The old sagas and poetry of Iceland men-tion Sigtuna in connection with journeys toGårdarike. It is thus likely that a large part ofthe journeys eastwards from mid-Swedendeparted from Sigtuna, and it was here thatmost boats returned. Hence, it is not strangethat Sigtuna is the one particular site inScandinavia where most finds from 11thand 12th century Rus and Byzantium havebeen excavated. Among the most interest-ing of these is a large number of Volhynianwhorls. They are made from a reddish slatefrom a quarry 100 km or so north-west ofKiev. Only sporadic examples of these otherwise exist in Scandinavia. One possibleinterpretation is that they express the veryreal presence of Slavic women in Sigtuna. Amid-11th century Byzantine lead seal bearswitness to visits from far distant. The sealcontains the inscription in Greek: “Lordpreserve your servant Kosmas”. And throughthis we learn the name of the Emperor’smessenger.

A question of interest is whether or notthese frequent contacts also influenced theformation of the town plan, urban home-steads and churches in Sigtuna, or vice-versa.

It is possible that Vladimir, during hisperiod of exile in the 970 s visited newlyfounded Sigtuna where he sought the helpof Erik Segersäll, looking for troops to winthe princely crown from his brotherYaropolk in Kiev.

Any such visit to Sigtuna by Vladimirwould hardly have made an impression onhim. It is a fact that archaeological excava-

tions in ordinary urban homesteads inSigtuna and Kiev show no clear likeness.

In the 11th century, each homestead inSigtuna consisted of approximately fourbuildings on one side of the long and narrowparcels of land. Each building had a specialfunction. Instead, the plots in Kiev, as inNovgorod, are normally square or rectangu-lar, with buildings gathered round a court-yard.

There is however one area where influencecan be discerned, but in the other direction.Around AD 1000, the people of mid-Sweden began using the system of houseand outhouses, with separate buildings forseparate functions. After this change, thenew dovetailed timber building arrived.

The tradition of building longhouses withall the functions of a farm under one roofwas abandoned. This appears to haveoccurred more or less simultaneously inrural and urban areas, but it is most likelythat urban areas provided the most innova-tive environment.

No remains from dovetailed timber build-ings have been documented from Sigtuna'searliest building phase. All the houses fromthis period have clay-daubed wickerworkedwalls. The timber houses turn up in the nextphase, however. This means the date ofchange can be determined to c. AD 990 orsomewhat earlier. On the other hand, inSlavic areas the technique adopted to buildtimber properties was in use much earlier.Architectural influences from Rus have alsobeen discussed with regard to the Sigtunachurches of St Olof and St Nicolaus.

The fall of Sigtuna and KievIn 1240 Kiev fell to the Golden Horde of theMongols who completely destroyed thecity. It had been one of the largest and mostimportant cities in Europe for over 200 years.A city where the arts of town architectureand church building enjoyed great triumphs.And with this fell also the vast Rus (KievanRus), which had existed since the start of the9 th century.

Sigtuna enjoyed a similar period of pros-perity, but here it was new circumstances inpower-politics and the rise of Stockholmwhich heavily reduced its importance. Inmodern times, both Sigtuna and Kiev haveonce again emerged, and again the sizes arethose comparable to David and Goliath. �

Sten Tesch är chef för Sigtuna museumoch fil.dr. i arkeologi med specialicering påmedeltida urbanisering och stadsplanering.

Sten Tesch is head of Sigtuna museum andPh.D. in archaeology, with specialisation inmedieval urbanisation and town planning.

Amforaskärva med rurikidernas vapenmärke från Sigtuna.

Amphora fragment from Sigtuna with crest of the Riurikovichi.

Photo: Gabriel Hildebrand/RAÄ


skor som klär sig i linneskjortor ochläderstövlar och använder spjut ochsköldar i strid. Till skillnad från dem barruserna kaftaner med knappar och vidabyxor. Kvinnorna smyckade sig medarmband, pärlor och ringar, och påbröstet bar de en särskild sorts spännen,ovala spännbucklor. I motsats till sla-verna, som var bofasta, hade rusernaingen fast egendom och levde bara påvad de kunde förvärva med hjälp av sittsvärd.

Källor från den västliga delen av denmuslimska världen känner inte tillnågot om rusernas sociala struktur. Dehävdar att ruserna varken har lagar ellerkungar. Bland muslimerna i öst fram-ställs rusernas samhälle däremot på följande sätt. I spetsen för ruserna stoden ledare som i vissa källor benämnskung malik och i andra khagan. För-utom ledarna nämns också präster,som sysslade med människo- och djur-offer. Vissa av prästerna hade betydligtstörre makt än kungarna. Rusernas khagan hade rätt att avkunna domar itvistemål. Men om de tvistande parter-na inte var nöjda med kungens beslut,fick tvisten enligt de skandinaviska käl-lorna lösas genom envig (holmgång,dvs. tvekamp). Islänningarna kalladedet ”holmganga” eftersom det genom-fördes på öar. Men om det inte fannsnågon naturlig avgränsning av platsenför ett envig, så gjorde man symboliskamarkeringar, till exempel med hassel-grenar eller träpinnar.

Rusernas militära verksamhetRusernas militära verksamhet i Medel-havsområdet finns belagd i arabiskakällor åtminstone från mitten av 800-talet. Det är känt att de anföll Sevilla844 och Konstantinopel 860. En serieangrepp mot Kaspiska havets kust ochTranskaukasien skedde under 900-talet.Vi vet inte med säkerhet om dessa fält-tåg organiserades från något enhetligtcentrum, eller om de hade politisk ellermilitär ledning. Ruser var med på by-santinska havs-expeditioner till Kretaredan 902, och 954–955 deltog ruser isyriska fälttåg. Bysans hade för övrigtredan tidigare gjort försök att leja rusertill militära operationer.

The viking age in scandinavia is usuallydated from the end of the eighth centu-ry to the mid-11 th century. Those whocame from Scandinavia were calledRus and Varangians by peoples inEastern Europe. French and Anglo-Saxon chroniclers sometimes dividethe Vikings into “Danes”, “Swedes”(Svear) and “Norsemen” (Norwegians).In their turn, Arab scribes distinguishedbetween Scandinavians, inhabitingWestern Europe, calling them “magus”or al-urm-ania, and peoples in the east,which they called ar-r-us.

Our concept of the vikings andtheir age is primarily based on West

European, Muslim, Byzantine and ancientRussian written sources, runestones andarchaeological finds. We can concludefrom this that those people termedVikings in Western and Northern Europewere men who actively took part in mil-itary campaigns.

The RusFirst to be called the Rus were 9 th and10 th-century Scandinavians who jour-neyed and settled along the water routesbetween the Baltic and the Black Sea.Trade was their chief source of income,but military actions were also important.The Rus lived side by side with Slavic,Baltic and Finno-Ugric peoples.

From the early 10th century, the term‘Rus’ began to be used for other ethnicgroups in the principality of Kiev.

Narratives from oriental sources A clear difference was made by orientalwriters between the Rus and neighbour-ing Slavs in almost all respects – fromclothing to lifestyle and activities. Theysaw the Slavs as people dressing in linenshirts and leather boots, using spears andshields in battle. Whereas the Rus woreshort caftan-like coats or jackets withbuttons and wide trousers. The womenwore bracelets, beads and rings, with“Boxes”, oval brooches on the chest. Incontrast to the settled Slavs, the Rus hadno fixed property and lived on what theycould acquire with their swords.

Sources from the western part of theMuslim world new nothing of the socialstructure of the Rus people. They claimthe Rus lacked both kings and laws. Onthe other hand, eastern Muslims gavethe following picture of Rus society: theRus were headed by a leader whichaccording to some sources is termedking Malik, while others say Khagan(Kagan). Priests are also mentioned.These were involved in human and animal sacrifices. Certain of them hadconsiderably more power than the kings.The Khagan of the Rus could pronouncejudgement in disputes. If the parties weredissatisfied with the king’s decision, theycould solve their dispute through singlecombat. The Icelanders called this“holmganga” because it took place onthe island. If, however, no natural bor-ders existed in the place of single com-bat, then symbolic markings were used,such as hazel wands, or rags affixed withsticks in the middle of the delimited area.

Military activities of the RusThe military actions of the Rus in theMediterranean area are attested by Arabsources from as early as the mid-ninthcentury. It is known that the Rus attackedSeville in 844 and Constantinople in 860.A series of attacks against the CaspianSea coast and Transcaucasia took placeduring the 10 th century. We do not knowfor certain whether these campaignswere organised from a single politicalcentre, or if they were headed by differ-ent political and military leaders. Rusindividuals took part in Byzantine mar-itime expeditions to Crete in 902, and in954–955 they took part in Syrian cam-paigns. Even earlier efforts had beenmade in the Byzantine Empire to hirethe Rus for military operations.

Rus boundaries – past and presentOur modern concept of what is calledRus, also termed Kievan Rus or AncientRussia, is that of a well defined area withfixed borders. This is due to our familiar-ity with geographical and political maps,and would have been an idea alien topeople living in the Viking Age. In 882

Vår föreställning om viking-arna och deras tid grundar sigfrämst på västeuropeiska, mus-

limska, bysantinska och rusiska skrift-liga källor, runstenar och arkeologiskafynd. Vi kan dra den slutsatsen att desom i Väst- och Nordeuropa benämn-des vikingar var en mycket begränsadkategori människor, som aktivt deltog ifälttåg.

RusernaRuser kallades först de skandinaver sompå 800–900-talet färdades och bosattesig längs vattenvägarna mellan Öster-sjön och Svarta Havet. De livnärde sigframförallt på handel men även krigstågvar en viktig sysselsättning. Rusernalevde sida vid sida med de slaviska, bal-tiska och finskugriska folken.

Under första hälften av 900-taletbörjar begreppet ruser också användasför andra folkgrupper i Kievriket.

Orientaliska källor berättarDe orientaliska författarna gjorde klaråtskillnad mellan ruserna och derasgrannar slaverna i nästan allt – från kläd-sel till levnadssätt och verksamheter. I deras föreställning är slaverna männi-

Vikingarna – ruserna – varjagernaFedir Androshchuk

Vikings – the Rus – Varangians

Fedir Androshchuk

Som vikingatid brukar man i Norden beteckna tiden från slutet av 700-talet till mitten av

1000-talet. I öst kallades de som kom från Skandinavien för rus och varjager. Frankiska och

anglosachsiska krönikor delar ibland in vikingarna i ”danskar”, ”svear” och ”normanner”.

Arabiska författare skiljer i sin tur skandinaver, verksamma i Västeuropa – som de kallade

magus eller al-urm–ania – från dem de kände till i öst – ar-r–us.

Skandinavisk krigare i Rus, 900-tal. Tolkning av Sergei Kainov och Oleg Fyodorov.

Scandinavian warrior in Rus, 10th century. Rendered by Sergei Kainov and Oleg Fyodorov.

^^


900-talet känt till de legosoldater somkallades varjager. Det är ännu oklartvilket ursprung ordet ”varjager” har.Man tror att det stod för olika saker iolika språk. På slaviska och grekiskabetydde det skandinaver och/eller fran-ker; på engelska och isländska beteck-nade det skandinaviska legosoldater itjänst hos de bysantinska kejsarna. Detkejserliga gardet Hetaria hade mångautländska legosoldater.

På 980-talet lät Basilios II inom detkejserliga gardet skapa ett särskilt var-jaggarde – väringagardet, som kom attbestå fram till Konstantinopels fall år1204. Araberna lånade in ordet frånRus i formen ”varank”. Östersjön kalla-de de ”Varjagsjön” eller ”Bahr Varank”.Till skillnad från ruserna, som mest age-rade från sina skepp bestod Bysans vär-ingagarde främst av tungt kavalleri.Legosoldaterna som kom till Rus ochBysans – varjagerna – bestod enbart avmän. Många varjager kom också attingå i Kievfurstens hird.

Avsaknaden av kvinnor bland deminnebär en väsentlig skillnad gentemotruserna, som kommit med sina familjeroch bosatt sig i Rus. Detta ledde iblandtill blodiga konflikter, som till exempel1015, när Novgorodborna misshandla-de varjager för att de hade utövat våldmot deras hustrur.

Begreppet varjager kom med tidenatt få en utökad betydelse. Under andrahälften av 1000-talet kom begreppetalltmer att karaktärisera västkristna/katoliker i Rus. �

Översättning från ryska: Magnus Dahnberg

prince Oleg pronounced Kiev as “moth-er of all Russian towns”. It is thought thatKiev began to develop as a centre ofmajor importance in the mid and latterhalf of the 10 th century. The town wason the water route to the ByzantineEmpire and the prince imposed levy.

The 10th century saw the develop-ment of an increasingly stronger king-dom led by the princes of Kiev. The linkto Scandinavia is strongest at this time.According to sources, rapids of theDnieper had both Scandinavian andSlavic names, and one can conclude thatboth languages were used on the routeat these times.

According to the Russian PrimaryChronicle, prince Svyatoslav had – following the campaigns in Bulgaria –serious plans in the late 10 th century tomove his residence from Kiev to theDanube. His motivation was as follows:

“That shall be the centre of my land; forthere all good things flow: gold from theGreeks, precious cloths, wines and fruitsof many kinds, silver and horses from theCzechs and Hungarians, and from theRus furs, wax, honey and slaves.”

Thus the 10 th-century state of Rus wasa highly special creation with an espe-cially fluid territorial area and borders.

Rus, the Rus and RuotsiNowadays, the name Rus is associatedwith the Finnish and Estonian wordsRuotsi/Rootsi which currently denoteSweden, but which previously referredto peoples from Sweden and Scandina-via. In its turn, this name refers back tothe old Scandinavian name for rowing. Itseems the Scandinavians were famed fortheir rowing expeditions.

VarangiansThe riches of the Byzantine Empirewere highly enticing to Scandinavians.Byzantium itself required experiencedwarriors. The route to the Empire wasvia Kiev, where Varangian mercenarieswere known since the time of princeVladimir at the turn of the 10th century.The origins of the word “Varangians” is still not clear. The belief is that it stoodfor different things in different languages.In Slavic and Greek it meant Scandina-vians and/or Franks; in English orIcelandic it referred to Scandinavianmercenaries in the service of Byzantineemperors. Hetairia, the imperial guard,had many foreign mercenaries.

In the 980s, Basil II had a particularVarangian guard set up within the impe-rial guard, which remained until the fallof Constantinople in 1204. The Arabsadopted the word from Rus in the form“Warank”. They termed the Baltic theVarangian Sea or “Bahr Warank”.Whereas the Rus mostly acted fromtheir ships, the Byzantine Varang-guardchiefly consisted of heavy cavalry. ManyVarangians also became part of thebodyguard of Kievan princes. The mer-cenary Varangians who came to Rus andthe Byzantine Empire were all males.

The lack of women among themmarks an essential difference comparedto the Rus. The Rus came with their families and settled in Rus. This occa-sionally led to bloody conflicts such asthat in 1015 when Novgorodians assault-ed Varangians after their wives had beenexposed to violence by the latter.

In time, the term Varangian gainedbroader meaning. During the secondhalf of the 11th century the term in-creasingly signified West Christians/Catholics in Rus. �

Rus gränser – då och nuVår moderna föreställning om Rus ellersom det också kallas Kievriket ochFornryska riket, som ett väl definieratområde med fasta gränser, är betingadav vår vana vid geografiska och politiskakartor. Detta synsätt om fasta gränserskulle dock ha upplevts som främmandeför dem som levde på vikingatiden.Furst Oleg utnämner år 882 Kiev till”alla ryska städers moder”. Man kan för-moda att staden vid mitten eller undersenare hälften av 900-talet börjar fram-stå som särskilt viktig centralort. Kievlåg vid vattenvägen till Bysans och furs-ten tog här in skatt.

Under 900-talet växer ett allt starkarerike fram under ledning av Kievfurstarna.Kopplingen till Skandinavien är underdenna tid som starkast. Forsarna i

Dnepr hade enligt skriftliga källor såvälskandinaviska som slaviska namn varavman kan sluta sig till att båda språkenunder denna tid var i bruk längs floden.

Efter fälttågen till Bulgarien hadefurst Svjatoslav under senare delen av900-talet enligt Nestorskrönikan allvar-liga planer på att flytta sitt residens frånKiev till Donau. Han motiverade sittbeslut så här:

”… där är mitten av min land, där flyterallt gott samman: från Greklands jordguld, brokad, vin och olika frukter, frånTjeckien och Ungern silver och hästar,och från Rus pälsverk och vax, honungoch slavar”.

Staten i Rus på 900-talet var alltså enmycket speciell skapelse med synnerli-

gen flytande territoriell utsträckningoch gränser.

Rus – ruser – RuotsiNamnet Rus förknippas idag allmäntmed finskans och estniskans Ruotsi/Rootsi som i våra dagar betecknarSverige men som tidigare syftat på folkfrån Sverige och Skandinavien. Dettanamn syftar i sin tur på det gamla skan-dinaviska namnet för rodd. Nordbornavar uppenbarligen mycket kända försina roddexpeditioner.

VarjagernaRikedomarna i Bysans var mycketlockande för skandinaverna. Bysanssjälvt hade behov av erfarna krigare.Vägen dit gick via Kiev, där man ändasedan furst Vladimirs tid på slutet av

Fedir Androshchuk är forskare i arkeologi vidStockholms universitet. Hans forskningsområde ärvikingatidens samhälle och dess kontakter. Under desenaste åren har han bl.a. arbetat i det stora svensk-östslaviska forskningsprojektet kring vikingatidafynd i öst. Ett projekt lett av Ingmar Jansson vidStockholms universitet och med stöd av Kungl.Vitterhetsakademien. Sedan år 2002 arbetar hanockså med ett forskningsprojekt om vikingatidavapen stött av Svenska institutet och BeritWallenbergs stiftelsen.

Fedir Androshchuk is a researcher in archaeology atStockholm University. He researches into the society andcontacts of the Viking Age. His work in recent yearsincludes involvement in the major Swedish-East Slavicresearch project into Viking Age finds in the east. Thisproject is led by Associate Professor Ingmar Jansson atStockholm University with support of the Royal Academyof Letters, History and Antiquities. Since 2002 he is alsoworking on a research project on Viking Age weapons,with support of the Swedish Institute and the BeritWallenberg Foundation.

S.k. Gulbisjtje-gravhög i Tjernigov i Ukraina. Högen innehöll bl.a. skandinaviska vapen och magyariska beslag. Gravhögar av den här storleken under vikingatiden är ett skandinaviskt inslag i det gamla Rus.

The Gulbishche barrow at Chernigov Ukraine. Contents of the mound included Scandinavian weapons and Magyar fittings. Burial mounds of this size during the Viking Age represent a Scandinavian feature in Ancient Rus.


Scandinavian Christians in Rus

Fedir Androshchuk

av nya religioner, finns det skäl att troatt många av skandinaverna faktisktvar de första kristna i Rus. I texten tillett avtal mellan Rus och Bysans, somnämns i Nestorskrönikan under år 944,omnämner man bland ruserna bådehedningar, som svurit eden till sin gud,och kristna som svurit sin ed i kyrkan.Vid tiden för furstinnan Olgas dop (år 955) torde kristendomen ha varitganska känd i Rus. Under år 983 berät-tar krönikan om ett par kristna varjager,far och son, som kommit till Kiev ochblivit offrade av hedningarna. Den älds-te varjagen hette Thorir och hans sonJohan. På platsen där deras gård låguppförde furst Vladimir den första sten-kyrkan i Rus (Tiondekyrkan/MarieHimmelfärdskyrkan/Desjatinnaja).Minnet av dessa kristna varjager finnsbevarat i en predikan, där det står:

”skryt icke med din härkomst, duädling, säg inte: min fader är bojar,utan: Kristi martyrer är mina bröder”.

The flexible lifestyle of the Rus musthave been a contributary reason fortheir relatively quickly coming intocontact with the world’s major relig-ions. It made it easy for them to take onalien religious doctrines. Sources fromboth western Europe and the Orientbear witness to the Rus changing relig-ion quite freely and quite often. A 13thcentury Arabian source states that theRus adopted Christianity as far back asAD 912.

Once they had gone over toChristianity, the Rus were comp-

elled to lay aside their swords and start anew life. However, since they knew of noother method to earn their daily breadthey had difficulty in surviving. Theythus reached the conclusion that theyshould convert to Islam to gain the rightof fighting for their beliefs. Furthermore,it is related that the decision to convertto Islam was eased by their receivingmagnificent gifts, whereupon they con-verted. One can suppose that it was giftsin particular which were the real reasonfor the Scandinavians gaining interest inconversion to foreign religions. In thisrespect it may be of interest to hear whatthe monk of St. Gall in the FrankishEmpire said tells of the process when agroup of Norsemen were baptised at thecourt of Louis the Pious. When the giftsfailed to suffice for all, they tore the pre-sented fabrics into smaller pieces anddivided them amongst themselves. Oneof those present said:

“I have been baptised twenty times andI have always been given fine clothing,but this time I was given rags more fit fora shepherd than a warrior.”

Irrespective of whether or not materialinterests were involved when new reli-gions were adopted, there is reason tobelieve that many Scandinavians were in

fact the first Christians of Rus. TheRussian Primary Chronicle of 944 alludesto an agreement between the Rus andByzantium, the text of which mentionsthat among the Rus are both heathenswho have sworn an oath to their god andChristians who have vowed their alleg-iance in church. Christianity was mostlikely quite well known in Rus by thetime of the baptism of princess Olga (AD995). The Chronicle entry for year 983tells of a Varangian father and his son settling in Kiev and being sacrificed byheathens. The elder Varangian was Turi(Thorir), his son was Joan (Johannes).Prince Vladimir built the first stonechurch of Rus (Mother of God church)on the site of their homestead. Thememory of these Christian Varangians iskept in a sermon which says:

“Boast not of your lineage, most nobleone, say not: my father is a boyar, butrather: the martyrs of Christ are mybrothers.”

Varangian SimonIn the collection of tales of the mona-stery’s history and inhabitants (Pateric)at the Caves Monastery in Kiev there isan interesting portrayal of the baptisedVarangian Simon (Sigmundr). Thisaccount is one of very few exampleswhere it has been possible to reconstructan integral Varangian ancestry. He wasone of the sons of Varangian princeAfrikan (Alfrekr). Afrikan was brother ofJakun (Hákun) who served with princeYaroslav and took part in the battle ofListven against Mstislav, brother ofYaroslav, in 1024. He lived the remain-der of his life in Rus where he served firstwith prince Yaroslav and then with hisson. Together with Yaroslav’s three sons,he took part in the battle against thePolovotsy in 1068. It is told that founderof the Caves Monastery, St. Antonii,predicted that the battle would end ill-

Efter att ha gått över tillkristendomen blev rusernatvungna att lägga svärden åt

sidan och börja ett nytt liv. Men efter-som de inte kände till något annat sättatt tjäna sitt dagliga bröd fick de svårig-heter att överleva. Då kom de fram tillatt de borde konvertera till islam, för attfå rätt att kriga för sin tro. Det berättasockså att beslutet att konvertera tillislam underlättades av att ruserna fickstorslagna gåvor, varpå de konvertera-de. Man kan förmoda att det var justgåvorna som var den verkliga anled-ningen till att skandinaverna blevintresserade av att konvertera till enfrämmande religion. I detta samman-hang kan det också vara intressant atthöra vad en munk från Sankt Gallenklostret i Frankerriket har att berättaom hur det gick till när en grupp nord-män döptes vid Ludvig den frommeshov. När gåvorna inte räckte till alla,rev de sönder de skänkta tygerna imindre bitar och delade upp dememellan sig. En av de medverkandeberättar:

”Jag har blivit döpt tjugo gånger och haralltid fått fina kläder, men den här gång-en fick jag trasor som bättre passade enherde än en krigare.”

Oavsett om det fanns ett materielltintresse med i bilden vid anammandet

Kristna nordbor i RusFedir Androshchuk

Rusernas rörliga levnadssätt var säkerligen en bidragande orsak till

att de relativt snabbt kom i kontakt med världens stora religioner.

Detta gjorde det lätt för dem att ta till sig främmande trosriktningar.

Både västeuropeiska och orientaliska källor vittnar om att ruserna bytte

religion tämligen fritt och ofta. I en arabisk källa från 1200-talet står det

att ruserna antog kristendomen redan 912.

Halsband bestående av sju torshammarsliknande hängen i sydskandinavisk, s.k. hiddenseestil från ca år 1000 e.Kr. och kyrkliga hängen av östkristet ursprung från ca år 1200 e.Kr, funna i närheten av Michajlovskijklostret i Kiev år 1903. Fyndet sågs svårförklarat fram till 1990-talet då professor Gleb Ivakin genomförde utgrävningar av flera skandinaviska kammargravar på ett och samma ställe. Det är troligt att de skandinaviska hängena har ursprungligen tillhört en rusisk/varjagisk stormanna-familj och gått i arv till kristna och slavifierade ättlingar.

Necklace consisting of seven pendants resembling Thor’s Hammer in south Scandinavian “hiddensee” style, from c. AD 1000, and religious pendants of East Christian origin from c. AD 1200, found near the MichailovskyMonastery in Kiev 1903. The find was considered practically inexplicable until professor Gleb Ivakin carried outexcavation in the nineties of several Scandinavian chamber graves at a single site. Most probable is that theScandinavian pendants originally belonged to a Rus/Varangian landed family, and were passed on to Christianand Slavified descendants.

Utgrävningsplan över Tiondekyrkan/MarieHimmelfärdskyrka med kammargravar frånandra hälften av 900-talet utmärkta, enligtMikhail K. Karger.

Plan of excavations for the Tithe church, indicating chamber graves from the latter half of the 10th century, by Mikhail K. Karger.

© Arkeologiska Institutionen vid Ukrainska Vetenskapsakademien.Archaeological Institute at the National Academy of Sciences of Ukraine.



Laverade och akvarellerade pennteckningar från 1745 föreställande grott-gångarna i Lavraklostert, Kiev. Inv. nr THS 697 (71,7 x 103,5 cm) och THS 698 (72,1 x 101,7 cm) Nationalmuseum. De unika uppmätningskartorna har funnits i Nationalmuseum och dess föregångare Kongl. Museums ägo sedan 1792 men aldrig tidigare publicerats. Kartorna är gjorda efter den äldsta kända uppmätningen av grottgångarna. De har troligen kommit i svensk ägo genom Carl Fridrich Bergholtz som var verksam i Ryssland och Baltikum1699–1771.

Portkyrkan i Lavra, Grottklostret. Från 1000-talet, ombyggd på 1700-talet.

Gate Church in Lavra, Caves Monastery.Origin 11th century, rebuilt 18th century.


Photo: Bodil Karlsson/Nationalm

useum

Wash and watercolour line-drawings from 1745 depicting cave tunnels in Kiev’s LavraMonastery. Inventory no THS 697 (71.7 x 103.5 cm) and THS 698 (72.1 x101.7 cm)Nationalmuseum. These unique and previously unpublished survey maps have beenthe property of Sweden’s Nationalmuseum and its predecessor Kongl. Museum (Royalmuseum) since 1792. The maps were based on the oldest known surveys of the cavesystem. It is likely they came into Swedish ownership through Carl Fridrich Bergholtz,who was active in Russia and the Baltic region in 1699–1771.

fated, but that Simon would be saved bya miracle. Thus Simon presented thenew church of the monastery with a beltand wreath of gold, with which hisfather, Afrikan, embellished a crucifix.(What comes to mind is a crucifix likethe famous Volto Santo crucifix in Lucca,Italy.) George, son of Simon, also pos-sessed “great love for this sacred place”.The Pateric relate how George sent goldand silver from Suzdal for adornment ofthe sepulchre of Theodosius in theCaves Monastery. He also left a letter tohis successors, urging them to providewhatever material assistance to themonastery they could give. Simon’sgreat grandchildren were buried at thechurch of Dmitry in Suzdal, built bybishop Jephrem of Suzdal who wasordained in the Caves Monastery.

Varangian cavesAlso found at the Caves Monastery ofKiev are the “Varangian caves”. Thelives-of-the-saints tell us that these cavesexisted prior to St. Antonii founding theCaves Monastery, and that the monasterywas first situated in these particularcaves. The monks associated the nameto a legend of Varangian treasure with“Roman vessels, and gold and silver inmultitude”. The names of two monksburied in the caves are known – Fyodorand Vasiley. It is most likely that thecaves were left to their fate for a longperiod. Their original appearance is notknown, nor their function and date ofinitial use. A first plan of the caves to thefore and rear was not drawn up and published until the 1960s. In this respectit must be seen as a sensation thatdetailed plans of these caves, drawn upas early as 1745, have recently beenfound at Nationalmuseum (the NationalMuseum of Fine Arts) in Stockholm,where they are still kept.

The Varangian creedIn ecclesiastical context, the term“Varangian creed” was established inRus in the 11th, 12th and 13th centuriesto refer to the western form ofChristianity. When St. Theodosius

explains the “Varangian creed” to princeIzyaslav, son of Yaroslav, he says:

“Christians (that is orthodox Christians)must not marry off their own daughtersto them, nor take their daughters to wife;they shall not be befriended, nor kinshipties bound; neither shall they be kissednor shall Christians eat and drink fromthe same vessel.”

His prohibitions were most likelyChurch rhetoric, rather than currentordinance. Izyaslav himself was marriedto Gertrud, sister of the Polish kingKazimir, and his daughter Jevdokia wasmarried to the Polish king Mieszko. It ispresumed that not only representativesof the royal dynasty, but also ordinarypeople, continuously violated the ban.Around this time, and particularly duringthe 13th century, Catholic influence onthe religious cult and on Christian culturein general could be seen in some Russiantowns and cities. Example of this is theuse of liturgical vessels imported fromWestern Europe in which priestswashed their hands prior to mass. A further alien feature was the introduc-tion of church bells, which the moreconservative Greek church did notaccept for many centuries after theViking Age. �


lång tid var lämnade åt sitt öde. Derasursprungliga utseende, funktion ochuppkomsttid är inte kända. Den förstaplanritningen över Grottklostrets främ-re och bortre grottor framställdes ochpublicerades först på 1960-talet. I dettasammanhang får det därför anses somen sensation att man på Nationalmu-seum i Stockholm nyligen påträffatdetaljerade planritningar över dessagrottor, framställda redan 1745. Dessaplanritningar förvaras nu på National-museum.

VarjagtronPå 1000-, 1100- och 1200-talen etablerasi kyrkliga sammanhang i Rus begreppet”varjagtron”, med vilket man avsåg denvästliga formen av kristendom. När S:tTheodosius skall förklara ”varjagtron”för furst Izjaslav (Jaroslavs son) sägerhan bland annat:

”Kristna får inte gifta bort sina döttrarmed dem eller ta deras döttrar till hustru, man får inte förbrödra sig meddem eller skapa släktband med dem,inte kyssa dem eller äta och dricka ursamma kärl som de.”

Hans förbud torde snarare ha varitkyrklig retorik än något som faktisktgällde. Izjaslav var själv gift medGertrud, syster till den polske kungenKazimir, och hans dotter Jevdokia vargift med den polske kungen Mieszko.Såväl de övriga företrädarna för furste-dynastin i Rus som, får man anta, devanliga människorna bröt ständigt motförbuden. Vid den här tiden, ochsärskilt under 1200-talet, märktes i vissaryska städer ett katolskt inflytande i denkyrkliga kulten och den kristna kultu-ren över huvud taget. Detta avspeglas t. ex. i bruket av från Västeuropa impor-terade liturgiska kärl i vars vatten präs-terna tvättade händerna före mässan.Till de främmande inslagen hörde äveninförandet av kyrkklockor, vilka denmer konservativa grekiska kyrkan ännui många århundraden efter vikingatidenvägrade inkludera i kulten. �

Översättning Magnus Dahnberg

Varjagen SjimonI samlingen med helgonberättelser iGrottklostret i Kiev finns det en intres-sant skildring om den döpte varjagenSjimon (Sigmundr). Denna berättelseär en av de ytterst få exemplen där enhel varjagsläkt kunnat rekonstrueras.Han var en av sönerna till varjagfurstenAfrikan (Alfrekr). Denne var bror tillJakun (Hákun), som tjänade hos furstJaroslav och deltog i slaget vid Listvenmot Mstislav, Jaroslavs bror, år 1024.Efter faderns död förjagades Sjimon avJakun och levde resten av sitt liv i Rus,där han först tjänstgjorde hos furstJaroslav och sedan hos dennes son. År1068 deltog han tillsammans medJaroslavs tre söner i slaget mot polovt-serna. Det berättas att S:t Antonius,

grundaren av Grottklostret, före slagetförutspådde att det skulle sluta olyckligtmen att Sjimon skulle räddas genom ettunder. Till den nya kyrkan i Grott-klostret skänkte Sjimon därför ett bälteoch en krans av guld, med vilka hans farAfrikan låtit utsmycka ett krucifix.(Man kan tänka sig ett krucifix likt detberömda ”Volto Santokrucifixet” iLucca i Italien.) Sjimons son Georgijhyste också ”en stor kärlek till dennaheliga plats”. Enligt Pateric skickadeGeorgij guld och silver från Suzdal tillutsmyckningen av Theodosius grav-vård i Grottklostret. Han lämnadeockså efter sig ett brev till sina efter-kommande, där han tillhöll dem attefter förmåga hjälpa klostret materiellt.Sjimons barnbarnsbarn begravdes i

Dmitrijkyrkan i Suzdal, byggd avSuzdals biskop Jefrem som prästvigts iGrottklostret.

Varjag-grottornaI Grottklostret i Kiev finns också de såkallade Varjag-grottorna. I samlingenmed berättelser om klostrets historiaoch dess invånare (Pateric) kan manläsa, att dessa grottor existerade innanS:t Antonius grundade Grottklostretoch att detta fick sina första lokaler justi Varjag-grottorna. Munkarna förknip-pade namnet med en legend om en var-jagskatt med ”romerska kärl, och guldoch silver i oräkneliga mängder”. Tvåmunkar som är begravda i grottornakänner man namnen på – Fjodor ochVasilij. Det är troligt att grottorna under

Återuppfört Olgamonument flankerat av S:t Andreas och Kyrillos och Methodios i centrala Kiev.

Olga monument once again raised in central Kiev. Flanked by St. Andrei, St. Cyril and St. Methodios.


Vissa legender berättar att Kij var färjekarl på Dnepr(Dnjepr), andra att han var

furste bland poljanerna (slättborna), enslavisk stam. Till den äldste brodernsära byggde bröderna en stad och kalladeden Kiev (Kyiv). Genom arkeologiskautgrävningar har man funnit rester aven liten slavisk fornborg från 600-talete.Kr på Starokievskajaberget i Kiev.Enligt Nestorskrönikan existerade dennastad fortfarande vid tiden för de bådavarjagerna Askolds och Dirs ankomsttill Kiev år 862. Nestor berättar attAskold och Dir samlade fler varjageroch stannade kvar som furstar i stadensom Kij hade byggt. På samma plats istaden låg furstehovet och palatsen påOlgas och Vladimirs tid.

Podol – lågstaden Intill furstepalatsen gick en väg (Boritjevuzvoz) som ledde ner till floddalen vidDnepr och dess biflod Potjajna. EnligtNestors uppfattning bodde det på furs-tinnan Olgas tid inga människor idenna del av staden, kallad Podol (efterdet slaviska namnet för dal).

Men utgrävningar på 1970-talet visa-de att Nestor tagit fel. I Podol fann manpå tio till elva meters djup flera välbeva-rade byggnader och till och med helaköpmansgårdar från 900-talet.

Fynden vittnar om att här i huvudsakbodde köpmän och hantverkare.Intressant är att man varken då ellersenare gjort några skandinaviska forn-fynd i Podol.

Gora – högstaden I den övre delen av staden har man där-emot gjort mängder med skandinaviskafynd i brand- och kammargravar från900-talet. Dessa och andra fynd tyderpå att ingen regelbunden stadsbebyg-gelse fanns där före 1000-talet. Troligenfanns det fristående gårdar, runt vilkagravfält med gravkullar så småningomuppstod.

Allteftersom kristendomen spred sigbörjade man på dessa familjegravfältbygga kapell, kyrkor och ibland ocksåhela kloster, vilkas grundare ofta hadeskandinaviskt ursprung. Vi vet till ex-empel att furst Jaroslav lät bygga S:ta

Irinas kyrka inte långt från platsen därfurst Dir låg begravd. En viss Olma(den slavifierade formen av det skandi-naviska mansnamnet Holmi), vars gårdlåg i närheten av varjagen Askoldsgrav, lät där uppföra S:t Nicolai kyrka.Vi vet också att det i staden fanns någotsom kallades ”Turova bozjnitsa” (Torsbönehus), som tyder på skandinavisktursprung.

Vi har ingen uppfattning om vadKievborna på 900-talet menade med”stad”. Det enda vi vet är att platsen därde rikaste gårdarna låg, omgivna avgravplatser för de förnämsta Kievborna,kallades Gora (”Berget”) i motsats tillden lägre belägna delen av staden, somkallades Podol (”Dalen”) och där hant-verkare och de fattigare delarna avbefolkningen bodde.

Skandinaver i Kiev Under furstarna Vladimir och Jaroslav(slutet av 900-talet och första hälften av1000-talet) förändrades uppfattningenom hur en stad skulle se ut väsenligtunder inflytande av den kristna ideo-login. Det är vid denna tid som detmoderna Kiev växer fram inspirerat avdåtidens Konstantinopel med sin rikakyrkoarkitektur. I slutet av 900-taletbörjar furst Vladimir bygga den förstastenkyrkan i Rus, Tiondekyrkan/MarieHimmelfärdskyrkan/Desjatinnajakyrk-an. Utgrävningar av kyrkan har visat attden uppfördes på äldre, möjligen krist-na gravar.

Vissa av gravarna innehöll skandina-viska smycken. Nordväst och sydost omkyrkan fanns också två stenpalats.Utgrävningar av det ena har visat att det

Ruser och varjager i KievFedir Androshchuk

1.

4.

5.

3.

byggnader / buildings1. Sofiakatedralen /Sofia Cathedral

2. Tiondekyrkan/Marie HimmelfärdskyrkanTithe Church/Desayatinnaya

3. Mikaelsklostret/MichajlovskijklostretSt. Michael Monastery

4. Gyllene Porten / Golden Gate

5. Pirogosjtja kyrkan / Pirogoshcha church

stadsdelar / town districtsa. Vladimirs stad/City of Vladimir

b. Jaroslavs stad/City of Yaroslav

c. Izjaslavs stad/City of Izyaslav

d. Podol / Nedre stadenPodol/Valley town

2.

a.

b.

c.

d.

1. Tiondekyrkan / Tithe Church

2. Kievfurstens palats / Kiev royal palace

3. Vallgrav 600-talet / 7th century moat

1.

2.

2.

3.

3.

3.

2.

Nestorskrönikan och andra skriftliga källor återberättar legender om Kievs uppkomst.

Enligt källorna bodde tre bröder, Kij, Sjtjek och Choriv, i Kievbergen på Dneprs högra

strand där stadens grundades.

Stadsvy från Kiev 900–1200-talet e.Kr., enligt P. Tolotjko.

Kiev city prospect AD 900–1200, by P. Tolochko.

Plan: Kievfurstens palatsområde med Tiondekyrkan ca 900–1150, efter V. Harlamov.

Plan of the royal palace area of Kiev, with Tithe Church, c. AD 900 –1150. by V. Harlamov.

The Russian Primary Chronicle and otherwritten sources retell legends about theorigin of the city of Kiev. According tothem three brothers, Kiy, Shchek andKhoriv, lived in the Kiev hills on the rightbank of the Dnieper where the future citywas founded.

Some sources give kiy as ferryman of goods and people across the Dnieper,

others say he was a prince among the SlavicPolotians. The brothers built a town in hon-our of their elder brother and named it Kiev(Kyiv). Archaeological excavations on Kiev’sStarokievskaya have revealed a small seventhcentury hill-fort. According to the RussianPrimary Chronicle, this town still existedwhen the Varangians Askold and Dir arrivedat Kiev in AD 862. The Chronicle relateshow they gathered other Varangians andremained as princes in the town built by Kiy.And it was here that the royal court andpalace of Olga/Helga/Helena and Vladimirwere established.

Podol – the valley town A road (Borichev uzvoz) passed the royalpalace and led down to the Dnieper rivervalley and its tributary Pochayna. Accordingto the Chronicle, this part of the town, Podol(after the Slavic name for valley), was unin-habited in princess Olga’s time.

However, excavations in the 1970s showthe Chronicle to have been wrong. Severalwell preserved buildings and even completemerchant properties from the 900s werefound ten to eleven metres down.

The finds testify that merchants and craftsmen were the chief inhabitants. Ofinterest is that no artefacts of Scandinavianorigin were found in Podol during theseexcavations.

Gora – the hill town On the other hand, large numbers of Scan-dinavian finds have been made in 10 th cen-tury cremation and chamber graves in theupper town. These and other finds indicatethat no regular townscape existed thereprior to the 11th century. What most likelyexisted was individual yards, around whichburial grounds and burial mounds arose.

As Christianity spread, chapels, churchesand sometimes even monasteries were builton these family burial grounds. The foundersof these often had Scandinavian origin. Weknow for instance that prince Yaroslav hadthe church of St. Irina built close to whereprince Dir lay in his grave. A certain Olma(Slavified form of the Scandinavian malename Holmi), who had a property close tothe grave of Varangian Askold, had thechurch of St. Nikolai/Nicholas built there.We know also that the town had a buildingcalled “Turova bozjnitsa” (Tor’s chapel),indicating its Scandinavian connection.

But what did 10th century Kievans under-stand by the term “town”? This, we do notknow. All we know is that the place contain-ing the richest properties, surrounded byburial grounds for the most distinguishedpeople of Kiev, was called Gora (“The Hill”),while the lower part of the town was calledPodol (“The Valley”), where craftsmen andpoorer inhabitants lived.

Scandinavians in Kiev During the reigns of princes Vladimir andYaroslav (end of 10 th century, first half of11 th century) the concept of how a townshould appear was radically changed underthe influence of Christian ideology. This wasthe period which saw the development offuture modern Kiev, inspired by contem-porary Constantinople and its wealth ofchurch architecture. Prince Vladimir had thefirst stone church in Rus built at the end ofthe 10th century. This was the Tithe church/the Church of Assumption of the Virgin/Desyatinnaya church. Excavations of thechurch have revealed it was erected on older,partly Christian, graves.

Some of the graves contained Scandi-navian jewellery. Two stone palaces werealso found to the north-west and south-eastof the church. Excavation of one of these hasrevealed that they were decorated with frescos, and marble and slate tiles with richlycarved decoration. On one of these is theemblem of prince Vladimir, the same emblemas on his coinage. It is presumed that one ofthe palaces was for the prince’s entourage,where Vladimir held banquets with them.We do not know how long these palaces

existed, but it is most likely that a new onewas built in the 11th century, with its lengthparallel to the Mother of God church. Fromthe 11th to the 13th century, jewellery work-shops for the making of jewellery and churchitems were found west of church and palace.

In the 1030s Yaroslav, son of Vladimir,embarked on vigorous building activity inKiev. The upper town was developed withnew fortifications and churches. Archaeolo-gical excavations in the hill town also suggesta continuity in property ownership at thetime. The early settlements appear to havebeen passed on from Scandinavian andSlavic royal guards to 12th and 13th-centuryboyars (newly developing East-Slavic aristo-cracy). It is here we can see the royal guardsof the 10th-century princes of Kiev as the origin of the boyars.

The princes also had their commercialproperties in the town. Luxury goods such asjewellery were made there, but the propertiesalso acted as food storehouses. The propertiescould be temporarily lent to royal boyars.The princes themselves often had their resi-dence outside the town – we know ofBerestovo, Vyshgorod and Krasny dvor. Wealso know that on the domain of one royalestate two boyar properties existed alreadyin the latter half of the 11th century, wherethe boyars Mikyfor Kyanin and MikulaChiudin lived. These two were involved incompiling the first code of law for Rus terri-tory entitled Pravda Yaroslavishch from 1072.Mikula Chiudin was later to receive the townof Vyshgorod on loan from prince Izyaslav.Despite his Slavic name, there is reason tobelieve that Chiudin was a descendant ofeminent members of the Scandinavian royalbodyguards in 10 th-century Kiev. This issuggested by the name of his brother Tuki(Tóki) which was most frequent as a name insouthern parts of Scandinavia.

Thus both the chronicles and the archaeo-logical sources bear witness to the fact thatScandinavian royal bodyguards who estab-lished themselves in 10th-century Kiev wereancestors to various boyar families, and alsoconstituted an important part of the town’spopulation. �

The Rus and Varangians in Kiev

Fedir Androshchuk


var rikt smyckat med fresker och mar-mor- och skifferplattor med rikt utsku-ren dekor. På en av plattorna finns furstVladimirs emblem bevarat, samma sompå hans mynt. Man kan förmoda att ettav palatsen var till för furstens hird ochdär Vladimir höll fester med sina hird-män. Vi vet inte hur länge dessa palatsexisterade, men det är sannolikt att ettnytt, med långsidan längs Tiondekyr-kans sydvästsida, uppfördes på 1000-talet. Väster om kyrkan och palatsenfanns det på 1000-, 1100- och 1200-talen juvelerarverkstäder, som tillverka-de smycken och kyrkoföremål.

På 1030-talet inledde Vladimirs sonJaroslav en livlig byggverksamhet iKiev. Den över staden växer nu mednya befästningar och kyrkor. De arkeo-logiska utgrävningarna i högstadenpekar också på att det funnits en konti-nuitet i tomt- och gårdsägande. De tidi-ga bosättningarna verkar ha gått i arvfrån de skandinaviska och slaviska hird-männen till 1100‒1200-talets bojarer(den framväxande östslaviska adeln).Man kan här se Kievfurstarnas hird på900-talet som ursprunget till bojarerna.

Furstarna hade också sina gårdar istaden. På dessa tillverkades lyxföremålsom smycken men de fungerade även

som lagerhus för livsmedel. Gårdarnakunde tillfälligt lånas ut till furstarnasbojarer. Furstarna själva bodde ofta iresidens utanför staden – vi känner till

Berestovo, Vysjgorod och Krasnyj dvor.En annan sak man känner till är att detpå en furstegårds domäner under andrahälften av 1000-talet fanns två bojar-gårdar, där bojarerna Mikyfor Kyjaninoch Mikula Tjudin bodde. Dessa varmed om att sammanställa den förstalagsamlingen i Rus, den så kalladePravda Jaroslavitjej från 1072. MikulaTjudin fick senare staden Vysjgorodsom förläning av furst Izjaslav. Trotshans slaviska namn finns det skäl att troatt Tjudin är en av ättlingarna till de förnäma skandinaviska hirdmännen iKiev på 900-talet. På detta tyder blandannat hans brors namn, Tóki, som varvanligt främst i de södra delarna avSkandinavien.

Både krönikorna och de arkeolo-giska källorna vittnar alltså om attSkandinaviska hirdmän med familjersom etablerat sig i Kiev på 900-taletblev stamfäder till flera bojarsläkter ochockså utgjorde en viktig del av stadensbefolkning. �

Översättning: Magnus Dahnberg

Plan över två gårdstomter från 900-talet i Podol (lågstaden i Kiev), enligt Konstantin Gupalo.

Plan of two 10th century parcels of land in Podol (valley town in Kiev), by Konstantin Gupalo.

Photo: Ola Olsson

Dagens Kiev. I förgrunden Pirogosjtjakyrkan i Podol, i bakrunden högstaden Gora.

Modern Kiev. Pirogoshcha church in Podol in the foreground. Upper town of Gora in the background.


Izjaslavs stad” var en av de vikti-gaste stadsdelarna i övre delen av

Kiev på 1000–1200-talen. I nordostgränsade den till två äldre, ”Vladimirsstad” från 900-talet och ”Jaroslavs stad”.

I området har man vid arkeologiska

utgrävningar hittat så många som fjorton silverskatter från 1100- och 1200-talen. Bara i ett fåtal rusiska städer harman gjort fler skattfynd från samma tid.Här finns särskilt många grivnor, myntfrån Kiev i form av myntade silvertackor.

Undersökningarna har visat att”Izjaslavs stad” som upptog en del avStarokievskaja-berget var betydligt merkuperad under forntiden. Stadsdelenhade anlagts i en blandskog med tall,björk och al. Man har också kunnat

Skandinaviska gravfynd i KievG. J. Ivakin

Bland gravfynden i Kiev har man hittat föremål liknande dem i Birka.

År 1999 gjordes arkeologiska utgrävningar vid Michajlovskijklostret i Kiev.

I området har man vid utgrävningar funnit hela fjorton silverskatter från

1100- och 1200-talen. Bara i ett fåtal rusiska städer har man gjort liknande

fynd. Vidare fanns spår av tjugotvå gravar från 900- och 1000-talen, två av

dessa med kammargrav av skandinavisk typ.

”

konstatera att här växte bland annatmalört, kardborre, målla, groblad ochnässla. Under senare hälften av 900-talet anläggs ett hedniskt gravfält i denblivande stadsdelen. Senare tillkom därockså kristna gravar.

Man har funnit spår av bebyggelsefrån mitten av 1000-talet. Omkring 1062lät Izjaslav bygga ett kloster till sittskyddshelgon, S:t Dmitrij. Senare upp-förde hans söner S:t Peterskyrkan (1086)och Michajlovskijkyrkan (Mikaelskyrka). Den senare var en av de mestbetydande kyrkorna i Rus, rikt utsmyck-ad med mosaik och fresker. För att geplats för denna måste en del av det tät-bebyggda området rivas. På 1170-taletuppfördes även en s.k. Portkyrka.

Av de undersökta gravarna är kam-margravarna de mest intressanta.

Den ena kammargraven upptäcktes

vid kyrkans östra port. Kammaren, 2,25 x 1,25 meter och 60 cm djup, liggeri öst-västlig riktning. Kammaren ochbotten var timrad med grova plankor.Längs öst- och västsidan fanns detmånga spikar, vilket tyder på att kam-marens tak varit fästad med spik.

Graven plundrades troligen redanunder forntiden. Den innehöll ett ske-lett av en 11–12 år gammal flicka, kvarpå sin plats fanns endast kraniet ochhöftbenen. Föremålen var delvis beva-rade. Bland dessa märks bl. a. två finger-ringar av silver. Typen är välkänd inordöstra Europa. Särskilt intressantaär ett par silverhängen ornerade medgranulation och filigran.

Man har också funnit en benkammed fodral. Detta är ornerat med ettlinje- och cirkelmönster och parallellaskåror. Bland övriga fynd märks skrin-

beslag, en liten nyckel, en liten kniv ochdetaljer från ett ämbar (ögleformadehakar och ett handtag). I graven fannsäven fågelben och revben från någotstörre djur, sannolikt rester av en offer-måltid. Graven kan dateras till senaredelen av 900-talet.

Den andra kammargraven är betyd-ligt större än den första och den mäter3,2 x 2,7 meter.

Fynden är bland de rikhaltigaste ochmest intressanta av alla de gravar somhittills undersökts i Kiev. Den 90 cmdjupa gravgropen innehöll skelettet aven 16–18 gammal kvinna med huvudeti väster. Graven visar skador från bygg-nationer både från 1100- och 1800-talet.

I graven fanns en ansamling av före-mål. De låg ca 1 meter från skelettet ochbestod av järnbeslag till ett träskrin, enmässingsskål, en sax och en pincett,båda av järn. Därtill kommer ett förtidens gravfynd unikt inslag av glasbitar(blå, bruna, gula), som kan ha varitavsedda att sys fast på klädesplagg,samt ett bältesspänne av brons.

På huvudet bar den unga kvinnan ettband med invävda silvertrådar och vidtinningen en s.k. tinningring av guldsamt en orange karneolpärla.

Runt halsen bar hon ett pärlhalsband.I detta ingick förutom glaspärlor enmörkblå karneolpärla och tre silver-pärlor samt ett par bältesbeslag av silversom återanvänts i halsbandet. De är avmagyarisk/ungersk typ med växtorna-ment.

På bröstet bar kvinnan ett stort runtKvinnograven, ”prinsessgraven” i Kiev.

Grave of female, the “princess grave” in Kiev.

Så här kan den unga kvinnan sätt ut i levande livet. Tolkning efter Gleb Ivakin.

The young woman may have looked like this in life. Based on interpretation by Gleb Ivakin.

Korshänget från ”prinsessans” läderväska.

Cross pendant from “the princess’s” leather bag.

Several grave finds similar to those of Birkahave been made in Kiev. In 1999 archaeo-logical excavations were conducted nearKiev’s Michailovsky Monastery. Excava-tions in the area have unearthed no lessthan 14 silver hoards from the 12th and 13thcenturies. Such finds have been made inonly a few Russian towns and cities.Evidence was also found of twenty-two10 th and 11 th century graves, of which twohad grave chambers of Scandinavian type.

The “City of Izyaslav” was one of themost important districts of upper Kiev

in the 11 th to 13 th centuries. The older 10 thcentury “City of Vladimir” and “City ofYaroslav” bordered it to the north-east.

Archaeological excavations in the areahave uncovered a total of 14 silver hoardsfrom the 12 th and 13 th centuries. Such treas-ure finds from this period have been made inbut few ancient Russian towns and cities. Thefinds include large numbers of grivnas, coinsfrom Kiev in the form of minted silver ingots.

Investigations have shown that the “Cityof Izyaslav”, which occupied part of theStarokievskaya hill, was significantly moreundulating in ancient times. The district wasbuilt in mixed forest of pine, birch and alder.It has also been ascertained that plant lifeincluded wormwood, burdock, goosefoot,plantain and nettle. In the latter half of the10 th century a heathen burial ground wasestablished in the incipient town district.Christian graves were also later located there.

Remnants of buildings from the mid 11 thcentury have been found. In c. 1062 Izyaslavhad a monastery built in honour of hispatron saint Dmitry. His sons later had thechurches of saints Peter (1068) and

Michailovsky (Michael) built. The latter wasone the most outstanding churches in Rus,richly decorated with mosaics and frescos.Part of the densely built-up area was pulleddown to make way for it. The 1170s also sawthe building of the “Gate Church”.

The chamber graves are most interestingamong those graves examined.

One of these was discovered by the east-ern entrance to the church. The chambermeasures 2.25 x 1.25 metres, with a depth of60 cm. It lies in an east-west direction. Thechamber and bottom were constructed withrough planks. Numerous nails were foundalong the east-west side, suggesting thatchamber roof was secured with nails.

The grave was most likely plunderedalready in prehistoric times. It contained theskeleton of a 11–12 year old girl, only crani-um and hip bone remained in place. Graveartefacts were in part preserved. Theseinclude two finger rings of a type well knownin north-eastern Europe. Particularly inter-esting is a pair of silver pendants, ornament-ed with granulation and filigree.

A bone comb with sheath was also found.This is ornamented with a line and circle pat-tern and parallel scoring. Other finds includecasket fittings, a small key, a small knife, anddetails from a pail (looped hooks and a handle).The grave also contained bird bones, and ribbones from a larger animal, most probablythe remains of a sacrificial meal. The grave isdated to the later half of the 10 th century.

The second chamber grave is consider-ably larger than the first, measuring 3.2 x 2.7 metres.

The finds are among the most full and var-ied, and most interesting of all the graves so farlooked at in Kiev. The 90 cm deep burial pit

contained the skeleton of a 16–18 year oldfemale, her head facing west. The grave showsdamage from 12 th and 19 th century building.

A deposit of artefacts was found in thegrave. These were one metre from the skele-ton and consisted of the iron fittings of awooden casket, a brass bowl, a pair of scis-sors and tweezers of iron. Unique for thegrave finds of the time was the excavation ofblue, brown and yellow pieces of glass, prob-ably intended for sewing onto clothing, anda belt buckle of bronze.

On her head, the young woman wore aband with silver threads interweaved. By hertemple was found a gold “temple ring” andan orange carnelian bead.

She wore a bead necklace round her neck.This was not only made up of glass beads,but also included a dark-blue carnelian beadand three silver beads, and two silver belt fit-tings used in the necklace. These are ofMagyar/Hungarian type with floral orna-mentation.

The woman wore a large round silverbrooch on her chest, with spiral ornamenta-tion in granulation and filigree. On the rearside was a pin and a ring in which a silverchain was attached. Two finger rings wereaffixed to the opposite end of the chain. Ather left elbow lay the remains of a leather bagworked with edgings of silver and a cruci-form fitting of bronze. The bag was of darkleather and lined with Byzantine silk. It contained a pendant crucifix. At her rightshoulder was a wire-wound knife handle.This grave has also been dated to the latterhalf of the 10 th century.

Construction-wise, these burial chambersdiffer from the majority of Kiev’s other 10 thcentury burial chambers. These are normal-ly of timber or pole construction. What wehave here, however, is a framework con-struction of wide planks.

Who was the woman placed in the largergrave?

Interpretations based on the quality andexclusivity of the grave gifts show her tohave belonged to Kiev’s most distinguishedsocial class. It is most probable she moved inthe same circles as princess Olga. Perhapsshe belonged to the royal court, perhaps as arelation or a lady-in-waiting. �


silverspänne med spiralornamentik igranulation och filigran. Det hade påbaksidan en nål samt en ring i vilket ensilverkedja var fäst. Ett par fingerringarav silver var fästa i kedjans andra ända.Vid vänstra armbågen låg resterna av enläderväska brydd med kantbeslag av silver och ett korsformat bronsbeslag.Väskan var av mörkt läder och fodradmed bysantinskt silke. Den innehöll etthängkors.

Vid högra axeln låg ett knivskaftomlindat med metalltråd. Denna gravhar också daterats till andra hälften av900-talet.

Dessa kammargravar skiljer sig kon-struktionsmässigt från majoriteten avKievs andra kammargravar från 900-talet, vilka vanligtvis är av timmer- ellerstolpkonstruktion. Här är det emeller-tid frågan om en ramverkskonstruktionav breda plankor.

Vem var då den gravlagda kvinnan iden stora graven?

Tolkningen visar i gravgåvornas kva-litet och exklusivitet att hon tillhördeKievs förnämsta samhällsskikt. Sanno-likt har hon rört sig i samma kretsarsom furstinnan Olga. Kanske tillhördehon furstehovet, kanske i egenskap avsläkting eller som hovdam? �

Översättning: Magnus Dahnberg

G. J. Ivakin är forskare i arkeologi vid Ukrainas vetenskaps-akademi i Kiev. Hans forskningsområde rör vikingatidens ochmedeltidens Kiev som han också behandlat i olika skifter.

Gleb Ivakin is professor in archaeology at the National Academyof Sciences of Ukraine in Kiev. His chief area of research is themedieval history of Kiev which he has written about in severalpublications.

Halsband i prinsessgraven.

Necklace in the princess grave.

Runt spänne av sydskandinaviskt ursprung.

Round brooch of south Scandinavian origin.

Förmodligen bysantinska färgade glasbitar, troligen tänkta att ingå i klädedräkten.

Pieces of presumably Byzantine coloured glass, probably intended as part of clothing.

Runda hängen från halsbandet av slaviskt karaktär.

Round pendants from necklace of Slavic character.

Hängena är av typisk magyarisk karaktär.

The pendants are of typical Magyar character.

Scandinavian grave finds in KievG. J. Ivakin

Plan över väringagraven.

Grave of royal guard – disposition.


figur ornerad doppsko av brons. Redantidigare kände man till ett fyrtiotal lik-nande beslag från Ryssland, Baltikumoch Polen. Även i Birka utanför Stock-holm har doppskor påträffats som ärnärmast identiska med den från Kiev.Likheten dem emellan visar tydligt atttäta kontakter funnits mellan Rus ochSkandinavien.

Bredvid svärdet fann man en bysan-tinsk bronssölja i form av en grip, vilkenvarit fästad på svärdsgehänget. Den kanvara tillverkad någonstans i utkanten av

det bysantinska imperiet, kanske påBalkan eller vid Donau. På samma ställelåg också resterna av en pilbåge.

Ovanför krigarens huvud låg resternaav ett läderklätt pilkoger av näver. Detinnehöll resterna av 26 pilar med spet-sar av järn. Pilkogrets lock hade ettbronsbeslag med växtornamentik.

Till vänster om skelettet fann manfem spännband och en bygel av järn,som hållit ihop ett träkärl. Längre upplåg två filigrankulor av silver som ingåtti klädedräkten.


År 2002 upptäcktes vidarkeologiska undersökningar i”Vladimirs stad”, en av de äldsta

delarna av ”Gora”, övre staden i Kiev,ett antal rika skandinaviska kammar-gravar. De hade ursprungligen varitövertäckta med gravkullar. Platsen lig-ger nära den klyfta som skiljer områdetfrån en annan historiskt viktig del avGora, ”Izjaslavs stad”. På ett djup av 0,8meter under den nuvarande markytanpåträffade man en nästan kvadratisk (3 x 3,2 meter) gravkammare, oriente-rad i öst-väst.

Gravkammarens sidor bestod avgrova plankor som var lagda omlottmed utskjutande kortsidor i knut-timringsteknik. Kammaren hade haftett tak av 0,2 meter tjocka trästockar.

I kammaren låg skelettet av en 175 cmlång krigare, med huvudet i väster. Hanvilade på en läderklädd träbår.

Längs med mannens högra sida lågett 94 cm långt skandinaviskt svärdmed rester av en läderklädd träslida.Längs ner hade denna en med en fågel-

Väringagrav i KievI. I . Movtjan

Ett antal rika skandinaviska kammargravar påträffades år 2002 i ”Vladimirs stad”,

en av de äldsta stadsdelarna i Kievs övre stad Gora. I en av dessa gjorde man ett

unikt fynd av en icke plundrad väringagrav (krigargrav).

Skandinaviskt svärd med träfragment av svärdsslidan samt doppsko av brons.

Scandinavian sword with wood fragment of scabbard and bronze chape.

En sölja av brons av bysantinskt ursprung.

Bronze buckle of Byzantine origin.

© Ukrainas Vetenskapsakademi i Kiev.

The National Academy of Sciences of Ukraine in Kiev.

Beslag av magyarisk typ till en mindre läderväska som innehöll mynt.

Fittings of Magyar type belonging to a small leather bag containing coins.© U

krainas Vetenskapsakademi i Kiev.

The National Academ

y of Sciences of Ukraine in Kiev.

1.

-0,75

0 10 20 cm

-1,25

-0,9 -0,75 -0,5

3

1. Svärd / Sword2. Svärdsgehäng / Swordbelt3. Pilkoger / Quiver4. Rester av laggkärl / Remains of cask5. Filigrankulor av silver / Filigree silver beads6. Börs av läder / Leather purse

2.

3.

4.

5.6.


Ett annat viktigt fynd var resterna av en läder-börs. Den innehöll fyra bysantinska kopparmyntoch bryddes med två olika typer av växtorneradebeslag. Det äldsta myntet är från Basileios I:sregeringstid (867–886), två andra myntadesunder kejsarna Leo VI, Leo den vise, (886–912)och Alexander. Det yngsta präglades 920 förkejsar Konstantin Porfyrogennetos.

Tack vare mynten kan vi alltså med säkerhetsäga att graven tillhör en rik hirdman från furstIgors och furstinnan Olgas tid under första hälf-ten av 900-talet. �

Översättning från ryska: Elisabeth Löfstrand

In year 2002 a number of rich Scandinavian chambergraves were found in the City of Vladimir, one of the old-est districts of Kiev’s upper town of Gora. In one of thesea unique find was made of an unpillaged grave of a royalguard (väringegrav).

In archaeological investigations in 2002 in the Cityof Vladimir, one of the oldest parts of “Gora”, Kiev’s upper

town, several rich Scandinavian chamber graves were discov-ered. They had originally been overlaid by burial mounds.The site is close to the cleft which separates the area fromanother historically important part of Gora, the “City ofIzyaslav”. An almost quadratic grave chamber (3 x 3.2 metres)was found 0.8 metres under present surface level, orientedeast-west.

Its sides consisted of rough overlapping planks with pro-truding short ends in dovetail technique. A roof of 0.2 metrethick wooden logs had covered the chamber.

The skeleton of a 175 cm long warrior lay in the chamber,head to the west. He reposed on a leather-clad wooden bier.

A 94 cm long sword of Scandinavian type lay on his rightside, with remains of a leather-clad wooden scabbard. At itstip was a bronze chape with a bird ornamentation. Over 40similar fittings were already known from Russia, the Balticand Poland. Chapes almost identical to that of Kiev have alsobeen found at Birka outside Stockholm. Similarities betweenthem clearly show that close contacts existed between Rusand Scandinavia.

Beside the sword was found a bronze buckle in the formof a griffin. This was attached to the swordbelt. It may havebeen made somewhere on the outskirts of the ByzantineEmpire, perhaps in the Balkans or near the Danube. Remainsof a bow were also found at the same location.

Above the warrior’s head were the remains of a leather-clad birch-bark quiver. This contained the remnants of 26iron-headed arrows. On quiver lid was a bronze fitting withfloral decoration.

Five hoops and an iron mounting which had held togethera wooden vessel were found to the left of the skeleton. Twofiligree beads of silver, part of the warrior’s dress, were foundfurther up.

The remains of a leather purse constituted a further impor-tant find. It contained four Byzantine copper coins and wasembellished with two different types of florally decorated fittings. The oldest coin is from the rule of Basil I (867–886),two others were minted during the emperors Leo VI (Leothe Wise), 886–912, and Alexander. The most recent wasminted in 920 for Emperor Constantine Porphyrogennetos.

The coins allow us to say with sureness that the gravebelongs to a wealthy royal guard (hirdman) from the periodof prince Igor and princess Olga in the first half of the 10 thcentury. �

Ivan Movtjan är forskare i arkeologi vid Ukrainasvetenskapsakademi i Kiev. Hans forskningsområderör vikingatidens och medeltidens Kiev som hanockså behandlat i olika skrifter.

Ivan Movchan conducts archaeological research at the National Academy of Sciences of Ukraine in Kiev. His field research is Viking Age and medieval Kiev which he has treated in various publications.

Royal guard grave in Kiev

I. I . Movchan

Bysantinska mynt. / Byzantine coins.

© Ukrainas Vetenskapsakadem

i i Kiev.

The National Academ

y of Sciences of Ukraine in Kiev.

Rus utbredning kring 900-1000. Skandinavernas färdvägar och viktiga städer under denna period.

xxxxxxxxxx, c. 10th century. Routes of the Scandinavians and important towns of the period.

© Stig Söderlind

ordförklar ingar

Rus – Kievriket – Fornryska riket: I denna tidskrift används Rus som benämning för Kievriket och även för Fornryska riket.

De östslaviska länderna betecknar länderna Ryssland, Ukraina ochVitryssland/Belarus.

ordförklar ingar (eng)

Rus – Kievan Rus – ancient Russia: This publication uses the term Rus to designate Kievan Rus, and ancient Russia.

East Slavic countries denotes Russia, Ukraine and Belarus.

Denna utgåva av Historiska Nyheter är utgiven i samband med utställningen Olga & Ingegerd – Vikingafurstinnor i östpå Historiska museet 24 juni 2004–19 juni 2005.

Olga & Ingegerd – Vikingafurstinnor i öst är ett samarbetsprojekt mellan Historiska museet, Svenska institutet och Vikingabyn Storholmen.

projektet stöds avRica City HotelsElsa Sagers StiftelseRyska Federationens Ambassad

tack till Sveriges generalkonsulat i S:t Petersburg, Sveriges ambassader i Kiev och Moskva, Arimandrit Matias Norström, Ryska ortodoxa kyrkan i Stockholm och Ukrainas Ambassad i Stockholm.

utställningsproduktionProjektledarer: Ola OlssonFormgivare: Tor CedermanFöremålsurvalt: Fedir AndroshchukInformation: Marie Bennerdt och Jenny Fransson

katalogenUtgivare: Historiska Museet, StockholmAnsvarig utgivare: Kristian BergProjektledare: Ola OlssonExpert: Fedir AndroshchukRedaktör: Kristiina SepänmaaFaktagranskning: Jan-Peder LammÖversättning från svenska till engelska: Peter HoganÖversättning från ryska till svenska: Magnus Dahnberg, Elisabeth Löfstrand Grafisk design: Sirje Papp Tryck: Danagårds Grafiska, Ödeshög, Sverige, 2004isbn 91-89176-30-8

This edition of Historiska Nyheter is published in connection with the exhibitionOlga & Ingegerd – Viking Princesses at the Museum of National Antiquities in Sweden, June 24, 2004— June 19, 2005.

Olga & Ingegerd – Viking Princesses is a joint project between Historiska museet(SHM), the Swedish Institute and Vikingabyn Storholmen.

the project is supported byRica City HotelsElsa Sager FoundationThe Embassy of Russian Federation

tack (eng) till Sveriges generalkonsulat i S:t Petersburg, Sveriges ambassader i Kiev och Moskva, Arimandrit Matias Norström, Ryska ortodoxa kyrkan i Stockholm och Ukrainas Ambassad i Stockholm.

exhibitionProject leader: Ola OlssonExhibition design: Tor CedermanArtefact expert: Fedir AndroshchukInformation: Marie Bennerdt and Jenny Fransson

cataloguePublisher: Historiska Museet, StockholmAnsvarig utgivare: Kristian BergProject leader: Ola OlssonExpert: Fedir AndroshchukEditor: Kristiina SepänmaaFactual verification: Jan-Peder LammTranslation from Swedish to English: Peter HoganTranslation from Russian to Swedish: Magnus Dahnberg, Elisabeth Löfstrand Graphic design: Sirje Papp Printing: Danagårds Grafiska, Ödeshög, Sweden, 2004isbn 91-89176-30-8

Bild på baksidan:Interiör i Sofiakatedralen i Kiev. Den rikt utsmyckade katedralen symboliserade mer än något annat Kievsmakt och rikedom på 1000-talet. Interiören med bysantinska fresker och mosaik är till stora delar intakt.

Rear Cover:Interior of Sofia Cathedral in Kiev. More than anything else, the highly ornamented cathedral symbolised thepower and wealth of 11th century Kiev. The interior with its Byzantine frescos and mosaics is largely intact.

olga ingegerd

Documents