optik vetenskap 11 14

VETENSKAP # 11/2014 www.optikbranschen.se

Seendet på vägarna borde bli bättreNu är höstmörkret här och dagarna blir allt kor-

tare. Men i slutet av oktober ljusnade det med examensarbeten och bland dem ett arbete

som handlar om ett riktigt högaktuellt ämne, ”Visus hos äldre bilförare”. Det är skönt att se att Linnéuni-versitetet (LNU) nu börjar få ut sina arbeten och att förfrågan godkändes så snabbt, det tackar vi extra för. Det examensarbetet där visus är kontrollerat på bil-förare över 65 år visar att många inte uppnår godkänd visus men ändå kör bil. Här diskuteras också att ytter-ligare en stor del troligtvis inte skulle klara kraven för körkortssyn om kontroll av kontrast och synfält också utförts. Det visar på hur viktigt det arbete är med kon-troll av körkortssyn som just nu sker ute i alla butiker. Om alla är aktiva och gör dessa kontroller kommer vi nå upp till de utsatta målen men mer aktivitet hos oss optiker behövs. Hela detta examensarbete är högak-tuellt för alla.

Även det andra examensarbetet berör dessa under-sökningar. Det handlar om hur kontrastseendet på-

verkas vid användning av multifokallinser det beskri-ver också mycket bra hur kontrastseendet kan mätas. Resultaten i den undersökningen kan vara till stor nyt-ta nu speciellt i höst- och vintermörkret.

Artiklarna finns i sin helhet på Optikbranschens hemsida och frågor att besvara för att få CET poäng finns som vanligt på Optikerförbundets hemsida. Tänk också på att redan nu börja planera dina kurser till vå-ren, Optometridagarna i februari närmar sig och vå-rens SOFEP kurser kommer ut på hemsidan efter-hand.

Även om vi nu har tillgång till en del av LNU´s ex-amensarbeten önskar vi att få ta del av de som har gjorts på KI. Ni som har gått där och som vill delge era kollegor era arbeten maila dem till mig, adress finns här intill. Det gäller även arbeten som är gjorda tidi-gare än 2014. Till er som gått mastern så tar jag gärna emot era fallbeskrivningar som ni gjort under utbild-ningen. Ser fram emot att få många arbeten att läsa.

Ha en trevlig läsning och ha en fortsatt skön höst.

CATARINA ERICSON

Catarina Ericson är OPTIK:s vetenskapsredaktör. Hon är MSc i Klinisk Optometri och Leg Optiker.

e-post:[email protected]

n Artikel 1: Visus hos äldre bilförare

n Artikel 2: En studie om påverkan på kontrastkänsligheten vid olika additioner på en multifokal kontaktlins

2

11

n OPTIK VETENSKAP # 11-20142

INLEDNING

Det åldrande ögatNär människor blir äldre förändras kroppen och därmed även ögonen. I ögat finns en struktur som kallas den kris-tallina linsen. Denna lins främsta uppgift är att bryta och samla ljuset till näthinnan längre bak i ögat. För att kunna fokusera och se föremål på nära håll ändras linsens form och dioptristyrkan ökar. Detta sker med hjälp av zonula-trådarna och ciliarmuskeln, och mekanismen kallas ack-ommodation. Linsen växer hela livet och med tiden får den allt svårare att ackommodera och objekt som befinner sig på nära håll blir suddiga. Vid ca 50 år är ackommodatio-nen nära noll (Remington, 2005). Dessutom grumlas linsen med åren och den får gulbrun färg för att sedan bli grå. Då blir det allt svårare för ljuset att nå fram till näthinnan. En 60-åring får en tredjedel så mycket ljus till näthinnan som en 20-åring (Benjamin, 2006).

När linsen blir allt mer grumlig innebär det att ögat har katarakt. Det vanligaste symptomet för katarakt är att syn-skärpan försämras gradvis. Det finns flera olika sortes katarakt, som har fått namn beroende på var grumlighe-terna är placerade eller orsaken. Nukleär katarakt som utvecklas i kärnan och kortikal katarakt som är lokalise-rad i cortex som omger kärnan är två vanliga varianter. Ett av de specifika symptomen för katarakt är att bländning-ar upplevs besvärliga då linsen sprider ljuset mer. Det bru-kar upplevas som mest besvärande vid bilkörning i mörker. Katarakt leder också till att konturer kan upplevas suddi-ga och ibland dubbla. Framförallt är det en åldersföränd-ring men det finns flera riskfaktorer så som rökning, sjuk-domar, hereditet, trauma och UV-strålning (Kanski, 2003).

Katarakt är den största orsaken till blindhet i världen (Remington, 2005). I Sverige är katarakt är den näst van-ligaste operationsorsaken efter hudingrepp (Socialstyrel-sen, 2013). Väntetiden på kataraktoperation varierar myck-et mellan olika landsting i Sverige, för år 2012 var det i genomsnitt 1,8 månader och av alla operationer skedde

85,7 % inom tre månader. Andelen patienter som hade un-der 0,5 i visus på bästa ögat innan operation var 18 % (Na-tionella kataraktregistret, 2012).

Enligt en studie som Owsley, McGwin, Sloane, Wells, Stalvey och Gauthreaux (2002) har gjort visades det att per-soner som har gjort en kataraktoperation och fått en ny lins halverade risken för att krocka i trafiken jämfört med sina jämnåriga. När Elliott, Patla, Furniss och Adkin (2000) gjor-de en studie med jämförelse mellan kataraktoperation för första och andra ögat var den största förbättringen att köra i mörker efter andra ögats operation.

VisusmätningAtt mäta visus innebär att ögats upplösningsförmåga mäts. Det innebär att endast den person som tittar kan be-rätta hur mycket han eller hon ser. Hur mycket ögat kan uppfatta beror både på nerverna och på optiska faktorer. Det finns olika sätt att mäta visus och olika figurer eller bokstäver att använda. När bokstäver eller figurer används på en syntavla kallas de för optotyper (Benjamin, 2006). Det vanligaste är användningen av bokstäver på en syntavla och då ombeds patienten läsa de minsta bokstäverna han eller hon ser. Det förekommer även tavlor med siffror och symboler som används då patienten inte känner till bok-stäver sedan tidigare. Exempelvis barn som inte lärt sig bokstäverna eller personer som har ett annat alfabet be-höver andra optotyper för att kunna berätta vad de ser (Ro-senfield & Logan, 2009).

Ett sätt är att använda sig av Landolt C-optotyper eller E-hake, se figur 1.1, och då får patienten berätta åt vilket håll bokstavens gap pekar; upp, ner, höger eller vänster. En för-del är att dessa kan användas utan att undersökare och pa-tient pratar samma språk, patienten kan visa med handrö-relse åt vilket håll optotypen är vänd (Rosenfield & Logan, 2009).

Snellentavla och SloanbokstäverI en artikel 1862 introducerade Snellen en tavla med en stor

Visus hos äldre bilförare

Redaktörens kommentar:

Hela detta examensarbete bör läsas av alla inte bara optikerna. Resultaten visar på att de du möter i trafiken kanske inte ser dig! Diskussionsdelen tar upp många andra viktiga delar av synen också

Författare:

IDA GERHARDSSON,

Linnéuniversitetet

n3

bokstav överst och sedan följde sex nya rader med succes-sivt fler och mindre bokstäver. Alla bokstäverna är desig-nade på samma sätt, fem enheter höga och det största ga-pet är en femtedel av höjden. Det som används allra mest nu är Sloans sans-serif bokstäver med fem-till-fem enhe-ter, se exempel på hur en bokstav är uppbyggd med fem-till-fem enheter i figur 1.1. Sloans bokstäver är 10 stycken; C, D, H, K, N, O, R, S, V, Z som alla har speciella vinklar och kurvor (Benjamin, 2006).

Visus dokumenteras i till exempel Snellenbråk eller i deci-malform. Uträkningen för decimalform är

Visus= testavståndet/avståndet där bokstäverna motsva-rar 5 bågminuter

Detta innebär att visus 6/6 betyder att den minsta raden som patienten kunde se på 6 meters avstånd motsvarar 5 bågminuter i ögat på det avståndet. I decimalform blir det visus 1,0. Visus 0,5 är identiskt med 6/12 och innebär att patienten har på 6 meter sett en bokstav som upptar 5 båg-minuter på 12 meters avstånd. Det visar även att en person som har visus 0,5 behöver halva avståndet för att se sam-ma sak som en person med visus 1,0. Decimalformens nackdel är att den inte berättar vilket testavstånd som har använts, men är det vanligaste sättet att ange visus i Eu-ropa (Benjamin, 2006).

95 % av personer mellan 65-74 år och 80 % av perso-ner över 74 år ser visus 1,0 (Klein, Klein, Linton & De Mets, 1991, i Grosvener 2007).

KontrastseendeDet måste finnas skillnader i luminans eller färg mellan objekt och bakgrund för att ögat ska kunna se ett objekt. Om kontrastskillnaden är för låg kan ögat inte uppfatta ob-jektet utan det kommer att uppfattas som en del av bak-grunden. En syntavla med svarta bokstäver mot en vit bak-grund har en hög kontrast. Kontrastskänslighet kan mätas med hjälp av alternerande svarta och vita streck i olika ni-våer av kontrast. Ett ljust streck och ett svart streck blir ett par som utgör en cykel. Det minsta tröskelvärdet som ögat uppfattar mäts i antalet cykler per grad och detta kallas för den spatiala frekvensen. Mätningar för kontrastseende går relativt snabbt och är lätta att utföra (Benjamin, 2006).

Kontrastseendet spelar stor roll hur världen omkring uppfattas. Det är skillnad mellan kontrastseende och syn-

skärpa, en person kan ha skarp syn med synskärpa 1,2 i vi-sus samtidigt som personen har nedsatt kontrastseende. Kontrastseende är skillnaden mellan mörkt och ljust med-an synskärpa mäts i visus med hög kontrast under optima-la förhållande (Owsley, 2003).

Flera studier (Wood, 2002; Owsley, Stalvey, Wells, Sloa-ne & McGwin, 2001; Rubin, Bandeen-Roche, Prasada-Rao & Fried, 1994) har visat att kontastseendet är en viktig del i hur omgivningen uppfattas och dessa studier visar även att kontrastseendet är en faktor som påverkar bilkörning, sannolikheten för bilolyckor och det vardagliga livet. Leat, Legge och Bullimore (1999) anser att kontrastseendet bor-de vara ett komplement till visus och synfält när gränser för exempelvis synsvaghet bestäms.

Traditionellt används visus- och synfältskrav för att till-låta personer att köra bil eller inte. En studie av Wood och Owens (2005) visar att kontrastkänslighet är ett bättre sätt att förutsäga lämplighet för bilkörning än att mäta visus. Även Owsley och McGwin (1999) menar att visus inte är ett bra sätt att förutspå förmågan att köra bil.

Kontrastseendet försämras successivt med åldern efter 65 år (Rubin, West, Muñoz, Bandeen-Roche, Zeger, Schein & Fried, 1997). Det beror både på optiska och på neurolo-giska förändringar. Optiska förändringar är till exempel ål-dersrelaterad mios (förminskade pupiller) och ökad ljus-spridning inuti ögat. Neurologiska förändringar kan vara förlust av nervceller och förändringar på signalsubstanser (Benjamin, 2006).

SynfältVidden av den bild som ögat uppfattar vid blickriktning rakt fram är synfältet. För människor är det maximala synfältet ungefär 200° horisontellt för båda ögonen, räknat från de båda ytterkanterna. Eftersom ögonens synfält delvis över-lappar varandra är det binokulära synfältet ca 120°, se fi-

Figur 1.1 E-hake används som al-ternativ till tra-ditionell syntav-la. Exempel på en bokstav uppbyggd med fem-fem.

Figur 1.2. Skiss på ögonens synfält.


gur 1.2 (Benjamin, 2006). Synfältet är begränsat av anato-miska orsaker som näsa, ögonbryn och ögonlock. Ett normalt öga uppfattar ungefär 100° temporalt, 60° nasalt, 60° superiort och 75° inferiort. Ögat kan bara fokusera skarpt på en väldigt begränsad del av synfältet. Det utanför kallas perifiert synfält och där registreras och uppfattas rörliga föremål som gör att blicken riktar sin uppmärk-samhet dit istället (Rosenfield & Logan, 2009). Ett klassiskt exempel på detta är när ett utryckningsfordon kommer bakifrån och behöver köra om, detta tydliggörs med blin-kande ljus för att fånga uppmärksamheten hos bilförare. Om det är ett stort antal rörliga objekt samtidigt hinner hjärnan inte registrera alla (Rosenfield & Logan, 2009).

På ett ställe har ögat en så kallad blind fläck, där synner-verna går från ögat till hjärnan. Denna del av synfältet ger inga synintryck alls, den ligger 15° temporalt och 1,5° ned-anför horisontallinjen (Benjamin, 2006). Defekter i synfäl-tet kan beskrivas i storlek, form och djup (Rosenfield & Lo-gan, 2009).

När åldern stiger försämras synfältet. Det har funnits olika förklaringar till varför denna försämring sker, bland annat anledningar som pupillstorlek och förlust av nerv-celler i retina, optiska nerven och i hjärnans syncentrum. Enligt Johnson, Adams och Lewis studie (1989) finns det inget samband mellan en åldersrelaterad försämring av synfältet och förändringar i linsen och pupillen utan deras resultat stärkte hypotesen att anledningen i första hand är förlust av nervceller.

Synfältsmätningar Det finns främst två olika sätt att mäta synfält. I båda tes-ten fixerar patienten blicken på en punkt och berättar när objekt synliggörs. Ett test kallas kinetisk perimetri, då flyt-tas ett testobjekt med bestämd färg, storlek och ljusstyrka mot fixationspunkten tills patienten rapporterar att objek-tet syns. Det andra testet är statiskt och innebär att fle-ra objekt är placerade på specifika platser i synfältet och storleken eller ljusintensiteten ökas tills patienten berät-tar att objeket är synligt (Eskridge, Amos & Bartlett, 1991).

Donders konfrontationstest är ett grovt kinetiskt test för att mäta synfältet. Då placerar undersökaren sig mittemot patienten och ber patienten hålla för ett öga och fixera på undersökarens ena öga med det andra. Undersökaren hål-ler i ett föremål, exempelvis en sticka med en kula på, eller använder sig av sina fingrar. Objektet eller fingrarna hålls utanför synfältet och flyttas sakta utifrån och in tills patien-ten uppger att föremålet syns (Kugelberg & Ygge, 2010).

Det mest använda synfältstestet är Humphreys dator-styrda metod som mäter synfältet med statisk perimetri. Patienten sitter och fixerar på en punkt i maskinen och har en knapp att trycka på när ögat uppfattar ljusen som blin-kar till utanför fixationspunkten. Detta test tar ungefär 7-9 minuter/öga vilket tröttar ut en del patienter. Esterman är ett binokulärt testprogram som kan köras i bland annat Humphrey, det går lite fortare och har blivit allt vanligare som ett screeningtest för körkort (Elliott, 2007).

Synkrav för körkort i SverigeKörkortsklasserna delas in i olika grupper och har olika synkrav för olika slags fordon, se tabell 1.1.

För att få köra personbil som ingår i grupp I i Sverige är kravet på den binokulära synskärpan minst 0,5 med bäs-ta korrektion. Med bästa korrektion avser glasögon eller kontaktlinser. Om korrektion används för att nå visuskra-vet ska den också alltid användas vid bilkörning. I grupp II-III är kravet att synskärpan med bästa korrektion uppgår till minst 0,8 i bästa ögat och minst 0,1 i sämsta ögat. Taxi-legitimation kan medges vid undantag då sämsta ögat ser sämre än 0,1 men den binokulära synskärpan måste vara minst 0,8 (TSFS 2010:125).

Synfältet mäts också innan körkortstillstånd utfär-das. Vid seende med båda ögonen ska synfältet sträckas till minst 120° horistonellt varav minst 50° åt vardera si-da från synfältets centrum. Vertikalt måste synfältet upp-mätas till minst 20° både uppåt och nedåt. För grupp II-III är det andra krav, till exempel måste synfältet horisontellt vara 160° och från centrum 70° åt båda håll på synfältet (TSFS 2010:125).

Dubbelseende eller att helt sakna syn i ett öga gör att körkort inte utfärdas för fordon i grupp II-III. I grupp I kan körkort tillåtas trots att endast ett öga används om visus uppgår till minst 0,5. Dubbelseende är inget hinder om det korrigeras bort helt med prismaglasögon eller med total ocklusion. Körkort utfärdas inte om det finns allvarliga be-gränsningar av seendet, till exempel total nattblindhet. Om en synnedsättning då synskärpan blir sämre än 0,3 i ett öga sker plötsligt kan innehav medges efter en anpassningspe-riod på sex månader (TSFS 2010:125).

När visusprövning inför körkort sker ska det ske på 4 el-ler 5 meter och alla bokstäver på en rad måste läsas kor-rekt för att den raden ska räknas som uppnådd. Synfälts-undersökning ska också genomföras. Hos läkare används i regel Donders metod upprepande gånger i varje synfält-skvadrant men vid misstanke om defekt i synfältet ska bi-nokulär statisk perimetri enligt Esterman-program eller statisk tröskelperimetri enligt Humphrey genomföras. När undersökning inför körkort sker hos någon annan än lä-kare, hos till exempel optiker, ska en apparatur avsedd för synfältsprövning användas (TSFS 2010:125).

Horisontellt synfält 200°

n5

För körkort med behörighet för grupp I får synprövning-en utföras av läkare, optiker, ögonsjuksköterska m.fl. Även anställd hos optiker eller trafikskola som har genomgått en utbildning godkänd av Transportstyrelsen kan utföra synprövning. Om misstanke finns om ögonsjukdom ska en läkare med specialistkompetens i ögonsjukdomar genom-föra undersökningen. Det är endast läkare som får skriva intyg när det gäller behörighet för grupp II-III, men det kan grundas på undersökning av till exempel ögonsjuksköterka eller optiker (TSFS 2010:125).

Om en person på grund av medicinska skäl inte anses vara lämplig att köra bil, ska detta anmälas till Transport-styrelsen av läkare. Det är endast läkare som har anmäl-ningsskyldighet när det gäller körkortsinnehav. Personen ska alltid underrättas att en anmälan görs. En anmälan be-hövs inte göras i de fall då läkaren anser att personen kom-mer att följa anvisningarna om att inte fortsätta köra fordon som kräver körkort. För att en återkallelse av körkortet ska ske krävs en underskrift av en läkare med specialistkom-petens, beroende på vilket medicintillstånd som är aktuellt (TSFS 2010:125).

Synkrav för körkort i andra länderEnligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/113/EC av den 25 augusti 2009 ska alla medlemsländer ha ge-mensamma regler för att inneha körkort, vilka är detsam-ma som Sverige använder. Detta är ett minimikrav.

I många länder genomförs en ny hälsoundersökning med synkontroll vid en viss ålder. Enligt en rapport från Eu-ropean Council of Optometry, ECOO, har 14 länder i EU nå-gon form av kontroll av synen efter en bestämd tid av kört-kortsinnehav. Endast Sverige och fem andra länder i EU kräver ingen ny screening (European Council of Optome-try and Optics, 2011).

I ett av våra grannländer, Norge, måste körkortet för personbil förnyas när en ålder på 75 år är uppnådd med hälsoundersökning hos läkare (FOR 2004-01-19-298). I den danska lagen (BEK nr 12 af 10/01/2013) står det att kör-kort måste förnyas vid 70 års ålder och då ska ett läkarin-tyg skickas med.

Enligt Finlands körkortslag gäller körkort max upp till 70 års ålder, därefter måste det förnyas och då krävs en lä-karundersökning med synkontroll. Därefter förlängs kör-kortet som mest för fem år. Läkare har rätt att korta gilt-lighetstiden till mindre än fem år om det anses nödvändigt (29.4.2011/386).

En annan variant har Estland som var tionde år kontrol-lerar synen på läkarundersökning fram till 65 års ålder då kontroller genomförs vart femte år (Maanteemet).

Äldre i trafiken Wood (2002) gjorde en studie för att undersöka samban-det mellan nersatt synförmåga och ålder hos bilförare. Studien kunde visa att äldre personer har sämre körför-måga än yngre och medelålders bilförare, både om de har normal eller nedsatt syn. Problemet för de äldre förarna är trafiksituationer där det krävs delad uppmärksamhet, snabba beslut och igenkänning. Det framkom att äldre

personer känner igen betydligt färre skyltar än de yngre. En tidigare studie av Kline, Kline, Fozard, Kosnik, Schieber och Sekuler (1992) visade också att med åldern ökar svå-righeten i trafiksituationer som oväntade möten, höga has-tigheter och att hinna läsa vägskyltar.

Äldre personer har också svårare att se trafikfaror som väggropar, farthinder, fotgängare, andra fordon och skräp på vägen. Det är även jobbigare för äldre jämfört med yng-re att köra i sämre väder som regn och dimma då kontras-ten både på väg och omgivning sjunker. Olika situationer med till exempel backning och manövrering tog längre tid för de äldre i Woods studie (2002). Även om de saktade ned och tog mer tid på sig hade de ändå fler fel än övriga. Det fanns dock ett stakt samband som visade att ögonhälsan och synförmågan hade större betydelse för körförmågan än åldern (Wood, 2002).

Många studier (Kotecha, Spratt & Viswanathan 2008; Ball, Owsley, Stalvey, Roenker, Sloane & Graves, 1998) har visat att äldre anpassar sin körning efter sin ålder genom att köra på dagen när det är ljust och inte när det är som mest trafik.

I Norge erbjuder Statens vegvesen (2014) en kurs för per-soner över 60 år för att träna upp de olika förmågor som an-vänds i trafiken. Kursen innehåller bland annat diskussio-ner om olika trafiksituationer och körerfarenheter. Ingen av deltagarna riskerar att bli av med sitt körkort eller tving-as till att ta om sitt körkort utan meningen är att bevara fri-hetskänslan för äldre personer och minska riskerna i trafi-ken. En studie av Roenker, Cissell, Ball, Wadley och Edwards (2003) visar att körförmågan hos äldre personer kan förbätt-ras med hjälp av träning i till exempel en simulator.

SYFTESyftet med arbetet var dels att se prevalensen för hur många bilförare som är 65 år och äldre som klarar visus-kravet för att ha körkort för personbil. Dels att med hjälp av en enkät kunna se om det fanns något samband med exempelvis de personer som inte klarade visuskravet inte har varit på synundersökning på lång tid, inte kör lika ofta eller undviker vissa situationer vid bilkörning.

MATERIAL OCH METODER

UrvalMätningarna utfördes under april månad på 94 personer som var 65 år och äldre. Personerna tillfrågades munt-ligt om de hade körkort och om de fortfarande kör bil. De som svarade ja fick delta i studien. Deltagarna har rekryte-rats på träffar för pensionärer för att öka chansen att hit-ta många deltagare som fortfarande är aktiva och kör bil. Mätningarna utfördes på TIC-huset i Kalmar vid tre tillfäl-len, samt vid möten hos PRO-föreningar i Kalmar, Linds-dal, Rockneby och Blomstermåla.

MaterialFör att mäta visus användes en Snellentavla avsedd för 6 meter med Sloanbokstäver. Tavlan sattes på en ljusbox, Light Box Illuminator Cabinet Small 914 tillverkad av Pre-

gur 1.2 (Benjamin, 2006). Synfältet är begränsat av anato-miska orsaker som näsa, ögonbryn och ögonlock. Ett normalt öga uppfattar ungefär 100° temporalt, 60° nasalt, 60° superiort och 75° inferiort. Ögat kan bara fokusera skarpt på en väldigt begränsad del av synfältet. Det utanför kallas perifiert synfält och där registreras och uppfattas rörliga föremål som gör att blicken riktar sin uppmärk-samhet dit istället (Rosenfield & Logan, 2009). Ett klassiskt exempel på detta är när ett utryckningsfordon kommer bakifrån och behöver köra om, detta tydliggörs med blin-kande ljus för att fånga uppmärksamheten hos bilförare. Om det är ett stort antal rörliga objekt samtidigt hinner hjärnan inte registrera alla (Rosenfield & Logan, 2009).

På ett ställe har ögat en så kallad blind fläck, där synner-verna går från ögat till hjärnan. Denna del av synfältet ger inga synintryck alls, den ligger 15° temporalt och 1,5° ned-anför horisontallinjen (Benjamin, 2006). Defekter i synfäl-tet kan beskrivas i storlek, form och djup (Rosenfield & Lo-gan, 2009).

När åldern stiger försämras synfältet. Det har funnits olika förklaringar till varför denna försämring sker, bland annat anledningar som pupillstorlek och förlust av nerv-celler i retina, optiska nerven och i hjärnans syncentrum. Enligt Johnson, Adams och Lewis studie (1989) finns det inget samband mellan en åldersrelaterad försämring av synfältet och förändringar i linsen och pupillen utan deras resultat stärkte hypotesen att anledningen i första hand är förlust av nervceller.

Synfältsmätningar Det finns främst två olika sätt att mäta synfält. I båda tes-ten fixerar patienten blicken på en punkt och berättar när objekt synliggörs. Ett test kallas kinetisk perimetri, då flyt-tas ett testobjekt med bestämd färg, storlek och ljusstyrka mot fixationspunkten tills patienten rapporterar att objek-tet syns. Det andra testet är statiskt och innebär att fle-ra objekt är placerade på specifika platser i synfältet och storleken eller ljusintensiteten ökas tills patienten berät-tar att objeket är synligt (Eskridge, Amos & Bartlett, 1991).

Donders konfrontationstest är ett grovt kinetiskt test för att mäta synfältet. Då placerar undersökaren sig mittemot patienten och ber patienten hålla för ett öga och fixera på undersökarens ena öga med det andra. Undersökaren hål-ler i ett föremål, exempelvis en sticka med en kula på, eller använder sig av sina fingrar. Objektet eller fingrarna hålls utanför synfältet och flyttas sakta utifrån och in tills patien-ten uppger att föremålet syns (Kugelberg & Ygge, 2010).

Det mest använda synfältstestet är Humphreys dator-styrda metod som mäter synfältet med statisk perimetri. Patienten sitter och fixerar på en punkt i maskinen och har en knapp att trycka på när ögat uppfattar ljusen som blin-kar till utanför fixationspunkten. Detta test tar ungefär 7-9 minuter/öga vilket tröttar ut en del patienter. Esterman är ett binokulärt testprogram som kan köras i bland annat Humphrey, det går lite fortare och har blivit allt vanligare som ett screeningtest för körkort (Elliott, 2007).

Horisontellt synfält 200°


cicion Vision, La Selle, USA. Ljusboxen ställdes på ett bord på 6 meters avstånd vilket mättes upp med tumstock. Mät-ningarna utfördes i normal rumsbelysning. Ljusboxen med Snellentavlan placerades så att infallande ljus kom från sidan om personerna, för att undvika bländande solljus i ögonen. När rummens utformning begränsade möjlighe-terna fick den placeras så att det infallande solljuset istäl-let kom bakom personerna. Det var inte skarpt solljus vid något av mätningstillfällena.

MetoderDe deltagande personerna fyllde i en enkät som desig-nats för denna studie innehållande frågor om sin syn och bilkörning. Till frågan om deltagarna undviker vissa situ-ationer hämtades inspiration från en enkät av Ball, Ows-ley, Stalvey, Roenker, Sloane och Graves (1998). Alla perso-ner fick fylla i en blankett att de samtyckte till att deltaga i studien och de fick även ett exemplar med sig hem. På blanketten informerades de om att de när som helst kunde avbryta studien, att deltagandet var frivilligt och att resul-taten inte kunde påverka deras rätt att inneha körkort. Det framgick även att deltagandet var anonymt och det enda som skulle registreras var ålder och kön.

Enkäten lämnades tillbaka till undersökaren som an-tecknade bästa visus på denna. Deltagarna ombads att börja läsa översta raden på Snellentavlan och så långt de kunde. Bästa visus mättes binokulärt och de personerna som hade habituell avståndskorrektion bar den. För att vi-susraden skulle räknas var personerna tvungna att läsa hela raden utan att missa någon bokstav (TSFS 2010:125). Undersökaren hade sin uppmärksamhet riktad mot delta-garna under hela mätningen för att observera så att perso-nerna inte kisade eller höjde hakan.

Analys av den insamlade datan är gjord i Microsoft Ex-cel 2010.

RESULTATI studien deltog 94 personer varav 40 av dem var män och 54 deltagare var kvinnor. Medelåldern på de som deltog var 76 år (± 6 år) och merparten, 59,6 % var i åldern 70-79 år, se figur 4.1 nedan. Den yngsta som var med var 65 år och den äldsta var 92 år.

Tio deltagare, 10,6 %, klarade inte kravet för den binoku-

lära synskärpan på visus 0,5. En person såg visus 0,3 bino-kulärt och resterande nio såg 0,4. Samtliga använde habi-tuell korrektion med glasögon och/eller kontaktlinser när synprövningen genomfördes. Bland personerna som inte såg visus 0,5 uppgav alla utom en att de tycker att de ser bra vid bilkörning.

De tio som inte klarade visuskravet redovisas som grupp 1, och av dem uppgav fyra personer att de kör bil varje dag, fem personer att de kör bil varje vecka och en person att bil-körning sker mer sällan än varje månad, se figur 4.2. De som klarade visuskravet redovisas som grupp 2 och enligt enkä-ten kör 39,3 % av dem varje dag, 45,2 % varje vecka medan 4,8 % kör varje månad och 10,7 % mer sällan, se figur 4.3.

85,7 % av de 84 personerna i grupp 2 gjorde sin senaste synundersökning hos en optiker, 11,9 % hos en läkare och resterande 2,4 % hos en sjuksköterska. I grupp 1 utförde en optiker senaste synundersökningen på 60,0 % och en läka-re på de övriga 40,0 %.

Av de tio personer i grupp 1 som inte klarade synkravet hade 70,0 % gjort synundersökning för mindre än ett år se-dan och övriga 30,0 % hade varit på synundersökning för 1-5 år sedan, se figur 4.4. Jämfört med de 84 personerna i grupp 2 som klarade visuskravet var det 39,3 % som hade varit på synundersökning det senaste året, medan 48,8 % hade gjort senaste synundersökningen för mellan 1-5 år

Figur 4.1Samtliga deltaga-re i studien uppde-lade efter ålder och kön.

Figur 4.3Hur ofta personer som inte klarat visuskravet kör bil.

Figur 4.3Hur ofta personer somklarat visuskravet kör bil.

n7

Figur 4.4Tid för senaste synundersökning för de som inte klarade visuskravet.

Figur 4.5Tid för senaste synundersökning för de som klarade visuskravet.

Figur 4.6

Figur 4.7

Figur 4.8


sedan. För de andra hade det gått längre tid, mellan 6-10 år sedan för 7,4 %, över tio år sedan för 1,0 % och 2,1 % vis-ste inte hur lång tid som hade gått, se figur 4.5.

I grupp 1 var personernas glasögon yngre än ett år för 40,0 %, mellan 1-5 år för 40,0 %, 10,0 % hade glasögon som var mellan 6-10 år och 10,0 % var äldre än 10 år vilket visas i figur 4.6. Motsvarande siffror för resterande personerna i studien var 25,0 % som har glasögon yngre än ett år, 58,3 % har glasögon som är 1-5 år och resterande 16,7 % har glasögon som är äldre än fem år eller vet inte hur gamla de är, se figur 4.7.

På frågan om deltagarna undviker någon situation att köra i valde 66,7 % i grupp 2 och 90,0 % i grupp 1 minst ett alternativ. Det vanligaste alternativet var att undvika att kö-ra i mörker, och därefter att undvika att köra på okända platser. I figur 4.8 redovisas svaren för alla personerna som var med i studien, med olika färger för grupp 1 och grupp 2.

Gemensamt för grupp 1 och grupp 2 var att de allra fles-ta angav att de använder någon form av korrektion vid bil-körning, endast 7,5 % använder sällan eller aldrig något synhjälpmedel när de kör bil.

En regressionsanalys gjordes för att se om det fanns nå-got samband mellan ålder och visus. Analysen visade att det finns ett signifikant samband men svag korrelation (p < 0,001; r = - 0,35). Resultatet visas i figur 4.9.

DISKUSSIONDet var 10,6 % av studiens deltagare som inte klarade vi-suskravet, vilket får anses vara en stor andel. Resultat borde egentligen vara att alla personer klarar det. Enligt Transportstyrelsesn statistik (Transportstyrelsen, 2014) för år 2013 har 1 577 000 personer över 65 år körkort, vil-ket enligt denna studie skulle innebära att 167 162 perso-ner idag har körkort utan att uppfylla visuskravet. En del av dessa kanske inte kör bil längre utan det kan tänkas att körkortet endast används som legitimation, men efter-som de har körkort finns möjligheten fortfarande om de vill. I studien framkom att 10,0 % av de som inte klarade visuskravet kör bil mer sällan än varje månad, men även om bilkörning sker sällan måste synkraven uppfyllas vid varje tillfälle.

En kompletterande enkät (bilaga 1) användes för att kun-

na visa om det fanns något samband med exempelvis de personer som inte klarade visuskravet inte hade varit på synundersökning på lång tid, inte kör lika ofta eller und-viker vissa situationer. Det som tydligt skilde grupperna åt var att 90 % som inte klarade synkravet uppgav att de undviker minst en specifik situation vid bilkörning jämfört med 66,7 % för grupp 2. Det känns relevant då personerna i grupp 1 ser sämre, och då anpassar sin körning därefter.

Däremot förvånar resultatet på frågorna när senaste synundersökningen gjordes och hur gamla glasögon per-sonerna har. Båda dessa två frågor visar att grupp 1 både har mer nyligen genomfört synundersökning och har i ge-nomsnitt yngre glasögon än grupp 2. Det var 40,0 % i grupp 1 som uppgav att deras glasögon var yngre än ett år med-an i grupp 2 var det endast 25,0 % som hade så nya glasö-gon. Under det senaste året hade hela 70,0 % i grupp 1 ge-nomfört en synundersökning medan motsvarande siffra för grupp 2 var endast 39,3 %. Detta var inte det förväntade re-sultatet och visar på att även om personerna relativt nyli-gen har varit på undersökning och fått nya glasögon för-sämras synen och det kanske inte finns bättre korrektion för alla. Ytterligare en indikation för att införa screening. När båda grupperna räknas samman hade 83,0 % varit på synundersökning inom fem år vilket var positivt.

Hur ofta personerna kör bil är annan aspekt där det för-väntade resultatet var att grupp 1 skulle köra mer sällan, men studien visar att det är små skillnader mellan de två grupperna. Detta skulle kunna förklaras med att 90 % av de som inte klarade visuskravet uppgav i enkäten att de tyck-er att de ser bra vid bilkörning. Det är oroväckande då de på grund av detta inte inser själva att de inte har tillräckligt god syn och fortsätter att köra bil.

Den vanligaste situationen som deltagarna undviker vid bilkörning är mörker, hela

44,7 % uppgav att de undviker detta, om båda grupperna slås samman. Detta kan tänkas bero på att när ögats åld-ras så blir mörkerseendet sämre, ögat kräver mer ljus än vid lägre ålder. Med åldern kommer även katarakt vilket of-ta ger jobbiga bländningsbesvär som i de flesta fall upplevs som mest besvärliga vid bilmöten i mörker. Många studier (Kotecha, Spratt & Viswanathan 2008; Ball, Owsley, Stal-vey, Roenker, Sloane & Graves, 1998). har visat att äldre anpassar sin körning efter sin ålder genom att köra på da-gen när det är ljust och inte när det är som mest trafik. Re-sultaten visade i denna studie vara till viss del överens då det var 77,4 % som valde minst ett alternativ som de und-viker. Den näst vanligaste situationen att undvika var okän-da platser och därefter bilkörning vid regn. Det ger liknan-de resultat vid jämförelse med en studie gjord av Okonkwo, Crowe, Wadley och Ball (2008) då merparten av deras del-tagare undvek att köra i mörker och i dåligt väder än till ex-empel situationer som okända platser, vänstersvängar och motorvägar.

Katarakt är en vanlig orsak till synnedsättning och trots att väntetiden är i genomsnitt 1,8 månader i Sverige år 2012 varierar det mycket mellan olika kliniker, från 0,1 månad till 4,5 månader (Nationella kataraktregistret, 2012). Det betyder troligtvis att en del personer fortsätter köra bil

Figur 4.9.Korrelationen mellan ålder och visus. Vissa del-tagares punkter sammanfaller.

n9

trots att de inte ser tillräckligt bra för att uppfylla kraven. Hela 18 % av de 94 894 opererade ögonen 2012 hade visus sämre än 0,5 på det bästa ögat. Väntetiderna på katarakt-operation borde prioriteras då studien av Owsley, McGwin, Sloane, Wells, Stalvey och Gauthreaux (2002) visade att ef-ter kataraktoperation halverades risken för att krocka i tra-fiken vilket får anses vara en stor andel.

I EU ingår 28 medlemsländer och sedan 2009 finns det ett gemensamt direktiv med minimikrav för körkort. Där-efter skiljer det sig en del åt mellan länderna om det finns kontroller efter ett visst antal år. Sverige sticker ut som ett av sex länder som inte har någon form av screening efter körkortstillståndet. Då denna studie visar att en så pass stor procentsats inte klarar kravet borde en screening in-föras. Våra grannländer som Norge, Finland och Danmark med liknande klimat och ljusförhållande har alla kontrol-ler vid en viss ålder vilket gör att det känns rimligt att det även införs i Sverige.

I denna studie har endast visus mätts, enligt svensk lag mäts även synfältet för att få körkortstillstånd. Flera stu-dier har visat att endast visus inte räcker för att tillgodo-se tillräckligt bra syn i trafiken (Kotecha, Spratt & Viswa-nathan 2008; Owsely & McGwin 1999). Om det hade utförts mätningar även på synfältet i denna studie är det sanno-likt att en del personer inte hade klarat de uppsatta kra-ven för detta.

Kontrastseende är också en viktig faktor när lämplighe-ten för körkort förutspås (Wood & Owens, 2005). Eftersom flera studier redan har visat att kontrastseendet påverkar bilkörning borde mer forskning ske på vad som skulle va-ra ett lämpligt tröskelvärde att uppnå för att få ha körkort.

Detta arbete fokuserar på synen och visuskraven på hur mycket en person måste se för att få körkort, men i trafi-ken är det mer än synen som påverkar lämpligheten att kö-ra bil. Avståndssökning, uppfattningsförmåga och att fatta beslut är några faktorer. När åldern ökar och det var länge sedan körkortet utfärdades kan det vara en god idé att frä-scha upp minnet på dessa saker. En studie av Roenker, Cis-sell, Ball, Wadley och Edwards (2003) visar att körförmågan hos äldre personer kan förbättras med hjälp av träning i till exempel en simulator. Kursen i Norge som Statens vegve-sen erbjuder för personer över 60 år skulle vara något för Transportstyrelsen i Sverige att ta efter.

När visus kontrolleras för att få körkortstillstånd mås-te personen läsa hela raden för att den ska räknas (TSFS 2010:125), därför har det i denna studie endast räknats på hela rader. I flera fall av de 10 deltagare som inte klarade den binokulära synskärpan på visus 0,5 var det endast en missad bokstav på den raden. I Europa är det enligt Benja-min (2006) vanligast att använda decimalform med upphöj-da värden och därmed kan det kännas missvisande när en person läser visusraden 0,4 och sedan 0,5-1 räknas denna persons bästa visus som 0,4.

Eftersom mätningarna har skett i öppna rum vid de fles-ta tillfällen har deltagarna som väntat på sin tur kunnat lä-sa och memorerat rätt bokstäver. Detta undveks i största möjliga mån genom att andra deltagare ombads vänta på ett längre avstånd. På syntavlan var ingen rad markerad,

därför visste deltagarna inte vilken rad som motsvarar kra-vet för körkort och eftersom de bads vänta på ett avstånd där de inte kunde läsa borde inte resultaten påverkats av detta. Om någon deltagare hann memorera någon bokstav eller rad skulle det inneburit att fler klarade visuskravet – det skulle inte öka andelen som inte klarade det.

Det har inte varit exakt samma förutsättningar för alla deltagare eftersom mätningarna har skett på olika plat-ser vid olika tillfällen. De faktorer som kan tänkas påverka mätningen är avståndet till syntavlan och ljusförhållandet. För att få samma avstånd till syntavlan mättes sträckan med tumstock för att det skulle vara lika för alla. Vid al-la tillfällen har mätningarna gjorts i normal rumsbelysning och syntavlan har ställts upp på ett bord eller en stol så långt från inkommande ljus från fönster som möjligt.

Det skulle vara intressant att i samband med visusmät-ning även mäta synfältet och kontrastseendet. Kanske skulle synfältsmätningen visa att fler inte skulle vara god-kända då de har bra visus men försämrat synfält. Att mäta kontrastseendet skulle visa om det är ytterligare personer som har nedsatt kontrastseende och av den anledningen är olämpliga att köra bil. En studie i större omfattning bor-de genomföras för att säkerhetsställa och stärka dessa re-sultat.

SLUTSATSEftersom det var en så pass stor andel som inte klarade visuskravet och inga samband kunde göras med körvanor eller tid för senaste synundersökning visar detta på att en screening av synen borde införas för alla körkortsinneha-vare i Sverige vid en viss ålder.

REFERENSER29.4.2011/386 Tillgänglig på Internet: http://www.fin-lex.fi/sv/laki/ajantasa/2011/20110386#L3P20 [Hämtad 14.05.02].

Ball, K., Owsley, C., Stalvey, B., Roenker, D. L., Sloane, M. E. & Graves, M. (1998) Driving avoidance and functional impairment in older drivers. Accident Analysis & Preven-tion, 30, 313-322.

BEK nr 12 af 10/01/2013 Tillgänglig på Internet: https://www.retsinformation.dk/forms/R0710.aspx?id=145040 [Hämtad 14.05.13].

Benjamin, W. J. (red.) (2006) Borish’s clinical refraction (2:a upplagan). St. Louis: Butterworth Heinemann.

Elliott, D. B., Patla, A. E., Furniss, M. & Adkin, A. (2000) Improvements in clinical and functional vision and quality of life after second eye cataract surgery. Optometry and Vision Science, 77, 13-24.

Elliott, D. B. & Flanagan J. (2007) Assesment of visual function. I: D. B. Elliott (red.) Clinical procedures in pri-mary eyecare (3:e upplagan) (s. 29-81). Edinburgh: Butter-worth Heinemann.


European Council of Optometry and Optics (2011) Report on driver vision screening in Europe. European Council of Optometry and Op-tics. Tillgänglig på Internet: http://www.ecoo.info/wp-content/uplo-ads/2012/07/ReportonDriverVisionScreeningin Europe.pdf [Hämtad 14.05.02].

Eskridge, J. B., Amos, J. F. & Bartlett, J. D. (1991) Clinical procedu-res in optometry. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.

FOR 2004-01-19-298 Tillgänglig på Internet: http://lovdata.no/doku-ment/SF/forskrift/2004-01-19-298#KAPITTEL_6 [Hämtad 14.05.13].

Grosvener, T. (2007) Primary care optometry (5:e upplagan). St. Lou-is: Butterworth Heinemann. Citerar Klein, R., Klein, B. E. K., Linton, K. L. P., & De Mets, D. L. (1991) The beaver dam eye study: visual acuity. Ophtalmology, 98, 1310-1315.

Johnson, C. A, Adams, A. J. & Lewis, R. J. (1989) Evidence for a neu-ral basis of age-related visual field loss in normal observes. Investi-gative Ophthalmology & Visual Science, 30, 2056-2064.

Kanski, J. J. (2003) Clinical ophthalmology – a systematic approach (5:e upplagan). Edinburgh: Butterworth Heinemann.

Kline, D. W., Kline, T. J. B., Fozard, J. L., Kosnik, W., Schieber, F. & Sekuler, R. (1992) Vision, aging, and driving: the problem of older drivers. Journal of Gerontology, 47, 27-34.

Kotecha, A. Spratt, A. & Viswanathan, A. (2008) Visual function and fitness to drive. British Medical Bulletin, 87, 163-174.

Kugelberg, M. & Ygge, J. (2010) Ögonboken. Stockholm: Liber.

Leat, S. J, Legge. G. E & Bullimore. M. A. (1999) What is low vision? A re-evaluation of definitions. Optometry and Vision Science, 76, 198-211.

Maanteemet Tillgänglig på Internet: http://www.mnt.ee/index.php?id=15468 [Hämtad 14.05.02].

Nationella kataraktregistret (2012) Svensk kataraktkirurgi. Årsrap-port 2012 baserad på data från nationella kataraktregistret. Till-gänglig på Internet: http://kataraktreg.se/wp-content/uploads/2012/12/%C3%85rsrappNCR20121.pdf [Hämtad 14.05.20].

Okonkwo, O. C., Crowe. M., Wadley, V. G. & Ball, K. (2008) Visual at-tention and self-regulation of driving among older adults. Interna-tional Psychogeriatrics, 20, 162-173.

Owsley, C. & McGwin, G. (1999) Vision impairment and driving. Sur-very of Ophthalmolog, 43, 535-550.

Owsley, C., Stalvey, B. T., Wells, J., Sloane, M. E. & McGwin, G. (2001) Visual risk factors for crash involvement in older drivers with cata-racts. Archive of Ophthalology, 119(6), 881-7.

Owsley, C., McGwin, G., Sloane, M., Wells, J., Stalvey, B. T. & Gauth-reaux, S. (2002) Impact of cataract surgery on motor vehicle crash involvement by older adult. The Journal of the American Medical As-sociation, 288(7), 841-849.

Owsley, C. (2003) Contrast sensitivity. Ophthalmology Clinics of North America, 16, 171-177.

Remington, L. A. (2005) Clinical anatomy of the visual system (2:a upplagan). St. Louis: Butterworth Heinemann

Roenker, D. L., Cissell, G. M., Ball, K. K., Wadley, V. G. & Edwards, J. D. (2003) Speed-of-processing and driving simulator training result in improved driving performance. Human Factors: The Journal of the Human Factors and Ergonomics Society, 45(2), 218-233.

Rosenfield, M. & Logan, N. (red:er) (2009) Optometry: science, techniques and clinical management (2:a upplagan). Edinburgh: Butterworth Heinemann.

Rubin, G. S., West, S. K., Muñoz. B., Bandeen-Roche, K., Zeger, S., Schein, O. & Fried, M. P. (1997) A comprehensive assessment of vi-sual impairment in apopulation of older americans. Investigative Ophthalmology & Visual Science, 38, 557-67.

Rubin, G. S., Bandeen-Roche, K., Prasada-Rao, P. & Fried, L. P. (1994) Visual impairment and disability in older adults. Optomentry and Vision Science, 71, 750-760.

Socialstyrelsen (2013) DGR-statistik 2011 – en beskrivning av vård-konsumtion i Sverige. Tillgänglig på Internet: http://www.socialsty-relsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19157/2013-6-33.pdf [Hämtad 14.05.06].

Statens vegvesen, Norge (2014) Informasjonsbrosjyre om förer-kort for seniorer. Tillgänglig på Internet: http://www.vegvesen.no/Forerkort/Om+forerkort/Nytt+forerkort+etter+fylte+75+ar/_attach-ment/72660?_ts=11e45cdc198&fast_title=Informasjonsbrosjyre+Bilf%C3%B8rer+65%2B+%28Bokm%C3%A5l%29 [Hämtad 14.05.02].

Transportstyrelsen (2014) Statistik över körkortsinnehavare efter ål-dersgrupp. Tillgänglig på Internet: http://www.transportstyrelsen.se/sv/Press/Statistik/Vag/Korkort/Statistik-over-korkortsinnehava-re-efter-alder/ [Hämtad 14.05.19].

Wood, J. M. (2002) Age and visual impairment decrease driving per-formance as measured on a closed-road circuit. Human Factors: The Journal of the Human Factors and Ergonomics Society, 44(3), 482-494.

Wood, J. M. & Owens, D. A. (2005) Standard measures of visual acui-ty do not predict drivers’ recognition performance under day or night conditions. Optometry and Vision Science, 82(8), 698-705.

n11

1 INTRODUKTION

1.1 Synskärpa Synskärpan kan även kallas för visus. Den är en av de vikti-gaste, enklaste och mest användbar test för synfunktionen (Kanski, 2007 s. 16). Synskärpan är ett mått på patientens förmåga att upplösa detaljer. Det finns olika sätt att be-teckna synskärpan på så som:

Decimal är det inverterade värdet av MAR som även kan fås fram genom att räkna ut resultatet av snellens bråk, den används mest i Europa (Grosvenors, 2007 s. 10-11). Storleken på bokstäver som motsvarar 1,0 visus är beräk-nad till 8,726 mm på 6 m. Decimal visus minskas till hälf-ten (0,5 visus) när bokstäverna dubbleras i storlek (17,45 mm). För en bokstav av en viss höjd kan decimalvisus räk-nas fram genom 8,726 mm/ bokstavsstorlek (Grosvenor, 2007 s. 10-11).

MAR (minmum angle of resolution) är den minsta syn-vinkel som krävs för att urskilja en detalj i en optotyp, detta uttrycks i bågminuter (Jackson & Wolffsohn 2007, s. 137).

Procent synskärpan är om man multiplicerar decimal vi-sus med 100. Till exempel 1,0 decimal visus blir 100 och 0,1 decimal visus blir 10 %. Procent synskärpan används säl-lan i kliniska sammanhang, eftersom att detta kan vara vil-seledande för patienter (Grosvenor, 2007 s. 10-11).

LogMAR synskärpa består av logaritmen av MAR. Med MAR menas storleken på den minsta detaljen hos optoty-pen som patienten kan identifiera sig med, detaljstorleken mäts i bågminuter (Lay, Wickware & Rosenfield, 2009 sidan 173-174). LogMAR är 10-logaritmen av MAR. Om synskär-pan är 1,0 så är antalet bågminuter 1 som tidigare nämnts. Då blir logMAR lika med logaritmen av 1,0 vilket blir 0,0 logMAR. När decimal visus är bättre än 1,0 blir logMAR värdet negativt. Till exempel 1,25 decimal visus är lika med 0,8 bågminuter och logaritmen av 0,8 är lika med -0,10 log-MAR (Bailey, 2006 s. 221).

Snellenbråk definieras enligt ett bråk, Snellen = testav-stånd/avståndet, där täljaren visar avståndet mellan tavlan och patienten, och nämnaren där bokstaven upptar 5 båg-minut vid ögat. Avståndet mellan patienten och tavlan ang-es i meter eller i fot (6 m eller 20 fot).

Snellens tavla används nästan alltid på 6 m eller 20 fot, och då blir den normala synskärpan enligt snellens bråk 6/6 eller 20/20. En minskning eller ökning på nämnaren av bråken visar en ökning av synskärpan respektiv minskning (Grosvenor, 2007 s. 11).

1.2 Kontrastkänslighet Är ett mått på den minimala mängden kontrast som krävs för att urskilja detaljer på låga kontrastnivåer. (Kanski 2007, sidan 16). Detta kan bestämmas exempelvis genom att tit-ta på en tavla som innehåller randmönster. Randmönster består av svarta och vita streck och tätheten mellan svar-ta och vita streck kallas för spatiala frekvenser, vilket ut-trycks i cykler/grad synvinkel (Martin, 2000 s. 169- 171).

Normala individer har förmågan att upplösa ett rand-mönster mellan 50 och 60 cykler/grad, vilket morsvarar en upplösningsvinkel MAR på 0,5 bågminut, och detta visas att mer kontrast behövs vi för att upptäcka fina randmöns-ter. För att kunna se de mellan grova randmönster behövs mindre kontrast (Martin, 2000 s. 169-171).

1.3. Olika sätt att mäta kontrastkänslighet

1.3.1. Pelli-Robson En av de vanligaste testerna som används för att mäta kon-trastkänsligheten är Pelli-Robsons tavla. Det är en bok-stavstavla med olika optotyper som har samma storlek och varierande kontrast. Tavlan har visat sig ge ett bra resultat och en bra repeterbarhet. Pelli-Robson tavla är ca 59x84 cm och den består av åtta rader med 6 bokstäver vardera. Varje rad består av två tripletter av bokstäver. Kontrasten

En studie om påverkan på kontrast-känsligheten vid olika additioner på en multifokal kontaktlins

Redaktörens kommentar:

Introduktionen i detta examensarbete ger en bra genomgång på de olika sät-ten att mäta kontrastseendet. Resultatdelen visar på varför en del upplever att mörkerseendet har blivit sämre efter byte av linsstyrka.

FÖRFATTARE: BAFRIN AL-MIZORI, Linnéuniversitetet


för varje triplett minskar med 0,15 log enheter (Dougher-ty, Flom & Bullimore, 2005). Varje bokstav har ett värde på 0,05 log enheter. Kontrasten minskar från vänster på top-pen där det är 89 % till höger på botten till 0,5 %. Tavlan ska placeras 1 m från patienten. Testet avslutas när pa-tienten missar två av tre bokstäver i en triplett (Jackson & Wolffsohn 2007, s. 141-142).

1.3.2. Mars Letter Contrast Sensivity Test Mars-testet (se figur 1) är ett användbart test och det är även en utveckling av Pelli-Robsons tavla. Mars-tavlan har 8 rader av bokstäver med 6 Sloan bokstäver per rad (Hay-mes 2006) alla bokstäver på tavlan har samma storlek. Tavlan består enbart av 10 Sloan bokstäver C D H K N O R S V Z (Bailey 2006 sidan 242). Mars-tavlan har en storlek på 23x35,5 cm. Kontrasten på tavlan varierar från 91 % till 1,2 %. Kontrasten för varje bokstav minskar med en konstant faktor på 0,04 log-enheter. Rekommenderat testavstånd är 50 cm där utgör visus 0,04 (20/480) . Det är en bärbar tavla som gör att den blir lätthanterad. Testet avslutas när pa-tienten missar två bokstäver i rad (Dougherty, Flom & Bul-limore, 2005).

Figur 1. Mars Letter Contrast Sensivity Test

1.3.3. Vistech Chart Vistech-chart består av fem rader med cirklar och är upp-delat i nio kolumner (se figur 2). Cirklarna har ett sinusvå-gigt randmönster men skiljer sig i kontrast. Spatialfrek-vensen som testas är 1.5, 3, 6, 12 och 18 cykler per grad (Pesudovs, Hazel, Doran & Elliott, 2004). Med sinusvågigt randmönster menas att det finns både svarta och ljusa streck och att det finns en mjuk övergång mellan streck-en (Bailey, 2006 s. 249). Ränderna på tavlan är antingen vertikala eller lutade 15° åt höger eller vänster (Pesudovs, Hazel, Doran and Elliott, 2004). Tavlan finns både för nära håll (VCTS- 6000) och för långt håll (VCTS-6500). Patien-tens uppgift är att identifiera lutningen i varje cirkel på var-je rad. När testet är klart kommer värdena att ritas in i ett

diagram för att jämföras med en normal kontrastkänslig-hetskurva (Grosvenor, 2007 s. 172).

Figur 2. Vistech chart

1.3.4. Bailey- Lovie acuity chart Bailey-Lovie har tre olika tavlor med samma design. Den ena tavlan har en hög kontrast, (se figur 3) den andra tav-lan har en låg kontrast med 10 % och den tredje har låg kontrast med 18 % (Jackson & Wolffson 2007, sidan 143). Varje rad på tavlan består av 5 bokstäver. Bokstavsstorle-ken ändras med 0,1 logMar enheter per rad (Kanski 2007, sidan 16). Varje bokstav har ett värde på 0,02 logMar (Jack-son & Wolffsohn 2007, sidan 132) Storleken på bokstäverna minskar i varje rad neråt. Tavlan består av en logaritmisk skala och synskärpan mäts i logMAR. Vanligt test avstånd är 6 m och om testet ska göras på ett annat avstånd, mås-te resultatet räknas om för att testresultatet ska överens-stämma med testavståndet.

Figur 3. Bailey- Lovie visustavla

1.4. Orsaker till nedsatt kontrastkänslighet Kontrastkänsligheten påverkas inte bara av ögats optik vid olika spatiala frekvenser. Men det finns förslag som vi-

n13

sar att avståndet mellan receptorerna kan reducera upp-lösningen, men detta är inte sannolikt eftersom tapparna i centrala fovea är tätt packade. Receptorernas storlek, läckage av ljus mellan receptorerna och deras neurala förbindelse kan vara ett annat förslag som minskar kon-trastkänslighet vid hög spatialfrekvens (Martin, 2000 s. 169- 171).

Minskning av kontrastkänslighet vid låg spatial frekvens kan bero på lateral inhibition som innebär ” den hämman-de effekt en aktiverad nervcell kan ha på nervceller i sin omgivning”. Andra orsaker som kan påverka kontrast-känsligheten kan vara sjukdomar som till exempel glau-kom, diabetes, katarakt och andra typer av grumlingar. Fler orsaker som kan finnas är smutsiga kontaktlinser, korne-al kirurgi, amblyopi med mera (Martin, 2000 s. 169- 171).

Även många kliniska tillstånd kan påverka kontrastkäns-ligheten, det kan hända att kontrastkänsligheten minskas medan synskärpan fortfarande kan ligga inom normala ni-våer. En del av dessa situationer är oxidativ skada på grund av rökning, patienter med multipel skleros, åldersrelate-rad maculadegeneration och optisk neurit (Elliot, 2007 s. 48-49).

1.5. AdditionEn additionsstyrka kan börja behövas mellan åldern 40-45 år. Och detta beror på att ackommodationen minskar med åldern. Additionsstyrka ger klarare synskärpa för att kunna läsa eller göra något annat arbete på nära håll. För dessa patienter kräver en positiv styrka som läggs över pa-tientens avståndskorrektion och detta kallas för addition eller lässtyrka. Med stigande ålder då blir ackommodatio-nen sämre, vid 50 års ålder finns ingen ackommodation kvar. Arbetsavståndet har en viktig betydelse för att be-stämma additionen, till exempel om arbetsavståndet är 33 cm då bli styrkan på det +3,00 D, där ökas additionen med +0,50 D. Om arbetsavståndet är 50-60 cm till exempel för datorarbete då blir styrkan på det ca +2,00 D då minskar additionen ca +0,50 D. Additions styrka beräknas som en funktion av ålder fram till 60 års ålder. Addition anpassas för arbetsavstånd det vill säga ju längre arbetsavstånd de-sto mindre additions styrka blir det. Om en patient är 40 år då behöver den ha +1,00 D i addition på 40 cm, 50 år behövs +1,50 D på 40 cm, 55 år krävs en addition på +2,00 D på 40 cm och samt till 60 år bli additionen +2,25 D på 40 cm. (El-liot, 2007 s.132-133)

1.6. Multifokala kontaktlinser Multifokala kontaktlinser kan korrigera syn på både nära håll och på avstånd. En ny refraktion krävs för att göra en tillpassning av multifokala kontaktlinser, även ögondomi-nansen måste bestämmas. För avståndsseende krävs att använda sig av maximal plusstyrka och en astigmatism på mer än -0,75DC vilket innebär en utmaning. Vid synkorri-gering av multifokala kontaktlinser krävs en viss tillväjning (Tips vid multifokal tillpassning, (u.å)).

1.6.1 Lins design på multifokala kontaktlinser Multifokala och bifokala kontaktlinser kan vara i simultan-

design, alternerande design eller biconcentrisk linsdesign. Med simultandesign menas det att både avståndsstyr-

kan och närstyrkan jämnt ligger framför pupillen. I mit-ten av linsen ges en korrigering för närstyrka och kanten av linsen används för att fokusera på att avlägsna objekt. För simultandesign krävs det att linsen blir relativ stabil på ögat, eftersom att föremålet avbildas både på nära och på långt håll samtidigt på näthinnan. Som simultan linsdesign finns det både hårda och mjuka kontaktlinsmaterial. Av-stånds- och närkorrigering är placerad framför pupillen. I varje blickriktning passerar ljuset genom båda zonerna på nära och avstånd. Den ena zonen skapar en fokuserande bild medan den andre skapar en suddig bild som överlap-par på näthinnan. Bilden placeras på näthinnan av något optisk system. Därefter måste det visuella systemet kun-na välja den tydligare bilden och ignorera den suddiga bil-den, detta sker oavsett på nära eller långt håll. Spridning-en av ljus från den oskarpa bilden minskar kontrasten av den fokuserande bilden. Detta resultera till att simultan-designen förminskar bildkvaliten i jämförelse med enkel styrkekorrigering. Linsens utförande kan påverkas av oli-ka faktorer som bland annat pupillstorleken, optisk centre-ring i förhållande till pupillen och linsdesignen (Efron, 2010 s. 255-257).

Den alternerande designen har olika zoner i linsen för avståndseende och närseende. Den kräver en signifikant linsrörelse på ögat så att avståndsstyrkan och närstyrkan av linsdelen placeras över pupillen (Efron, 2010 s. 255-257).

Biconcentrisk linsdesign består av två separata zoner med både avstånd och närstyrka (Efron, 2010 s. 255-257). 7

En center distance (CD) design har den centrala delen av optiska zonen för avstånds syn som är också omgiven av ett område som innehåller närstyrka. När ögat åldras så minskas pupillstorleken naturligt vilket leder till att min-dre ljus passerar från nära delen av linsen och det relaterar till en minskning av närsyns kvalitén. Med center near (CN) är den centrala delen av linsen fokuserad på ljuset från nä-ra föremål och denna är omgiven på avståndsstyrkans om-råde. Linsdesignen beror också på pupillen, ljuset ger pu-pillkonstriktion och detta gör att avståndssynen blir mindre tydligt vid starkt ljus (Efron, 2010 s. 255-257).

I en översiktsartikel av Sindt, W. C. & Mataya Pietig, M (2011) skriver de att multifokala linser har blivit vägen för framtiden. Där beskriver de att skärpan är mycket bero-ende av pupillstorleken hos multifokala kontaktlinser. Pu-pillstorleken varierar med ljusnivå och ålder. För patienter som har mycket när- och mellanavståndsarbete, då fö-redras center nära (CN) linser eftersom den visuella pre-sentandan är bättre på nära och detta är på grund av kon-vergensrelaterad pupillkonstriktion. Linsdecentrering kan försämra den retinala bildkvaliteten och detta på grund av att pupillen inte täcker den centrala optiska zonen. Mult-ifokala linser har liknande eller bättre hög- och låg kon-trastskärpa jämfört med monovision. De upplever sämre skärpa på nära håll vid svag belysning. Multifokala kontakt-linser ger en bra stereo seende i lika hög grad som mono-vision. Näthinnans bild minskar kontrastkänsligheten sig-nifikant.


I en studie av (Rajagopalan, Bennett & Lakshminaraya-nan, 2006) jämfördes kontrastkänsligheten med gasper-meabla (Gp) multifokala kontaktlinser, bifokala mjuka kon-taktlinser och glasögon. Det användes Baily Lovie tavla både med hög- och lågkontrast. Resultatet i studien visa-de att Gp multifokala linsbärande hade den bästa binoku-lära hög- och lågkontrastmätning. Medan mjuka bifokala kontaktlinser hade bättre binokulärt hög- och lågkontrast-känslighet än monovision. I studien visades det att Gp lin-ser ger betydligt bättre optisk kvalité än mjuka kontaktlin-ser.

I en tidigare studie av Tomufusa, Y. Hitoshi, T. Kosuke, T. Hideharu, O. Zaigen, O. & Yoshiaki, K. (2013) jämfördes kontrastkänsligheten mellan en multifokal IOL och en mo-nofokal IOL gjorda av samma material. Multifokala IOL visade att det ger ett bra avstånd och när visus utan an-vändning av någon extra korrigering. Slut resultatet i stu-dien visade att kontrastkänsligheten hos den multifokala gruppen var på en normal nivå. Den monofokala IOL visade bättre visus än den multifokala IOL.

1.6.2 . Biofinity multifokal kontaktlins Tillverkas av Cooper vision och är en silikon-hydrogel lins. Den har ett hydrofilt material som minskar uttorkning och håller kvar vattnet i linsen. Linsen fortsätter att vara fuktig utan behovet av vätmedel. Linsen har en hög vätbarhet vil-ket gör att avlagringarna på linsen minskar och detta ger ökat komfort och mindre beläggningar (Utnyttja den multi-

fokala möjligheten maximalt, (u.å)). Cooper vision (se figur 4) använder sig av en D-design

(center distance) och en N-design (center near). D-design har ett centrum med avståndsstyrka och N-design har ett centrum med närstyrka. Linserna har fyra olika additioner och kan användas för dagligt bruk eller för extended bruk, men en månads bruk rekommenderas. Cooper vision re-kommenderar två olika alternativ till patienter. För indivi-der som har små pupiller med låg addition rekommende-ras två D-linser på +1,00D till +1,50D, medan individer med små pupiller och högre addition så rekommenderas det att använda en D-lins och en N-lins (Bennett & Henry, 2012).

1.7. Syfte Syftet med studien är att mäta kontrastkänsligheten på en Biofinity multifokal kontaktlins, med tre olika additioner för att se om kontrastkänsligheten ändras med olika additio-ner.

2. MATERIAL OCH METOD

2.1. Patienter Försökspersoner till studien söktes i åldrarna 18-35 år. Deltagarna söktes personligen, via e-post och även via an-nonser på Linnéuniversitetet. De informerades i förhand om studiens syfte och upplägg. Samtliga fick godkänna och underteckna ett informerat samtycke (Se bilaga 3). 19 personer ställde upp i studien varav 6 av dem var män i ål-dern 21 till 31 år, och 13 av deltagarna var kvinnor i åldern 18 till 32 år. Krav som ställdes på deltagarna var rätt ålder det vill säga från 18 till 35 år och en astigmatism som inte var större än -0,50DC. För övrigt fanns det inga mer krav på deltagarnas synfel. De behövde inte vara linsbärande sedan innan. Samsyn var inte heller något krav. Deltagarna undersöktes normal bara vid ett tillfälle, men när kontakt-linser inte fanns i rätt styrka, då fick deltagarna återkom-ma vid ett annat tillfälle. En beställning gjordes också för nya kontaktlinser. Samtliga deltagare hade visus 0,1 log-MAR eller bättre på det dominanta ögat, som också vara ett krav i studien. Ingen av testdeltagarna hade astigma-tism mer än -0,50 DC och samtliga fick därför delta i stu-dien.

2.2. Utförande I början av undersökningen frågades om eventuella er-farenheter av kontaktlinser. En hälsokontroll av ögonen gjordes med hjälp av biomikroskopet där ögats främre segment kontrollerades som ögonlock, tårfilm, kornea, konjunktiva både bulbära konjunktiva och palpebrala kon-junktiva, limbus och iris och detta graderades enligt Efrons skala. Deltagarna fick inte delta i studien om de hade mer än grad 2 på skalan, eftersom detta anses vara klinisk be-tydande (Efron, 2010 s. 378-380). Deltagarna som hade korneala sår fick hellre inte delta oavsett grad. Deltagar-na som hade staining mer än grad 1 enligt Efron skala fick inte heller delta i studien (se Efron, 2010 s. 460-461).

En refraktion gjordes också enligt Dimmetoden direkt efter kontrollen med biomikroskopet. Korrigerad visus

Figur 4. Visar linsdesign hos en Bio-finity multifokal kontaktlins med både D-design och N-design. Figur med godkännande av Ulf Rosengren 27/5-2013 9

n15

kontrollerades monokulärt på först höger öga och däref-ter vänster öga i hög kontrast på en visus tavla, på ett av-stånd av 5 m.

Biofinity multifokal kontaktlins CD som är en silikonhy-drogel kontaktlins valdes till testdeltagarna. Testet gjordes med tre olika additioner, en låg addition på +1,00, en mel-lanaddition på +1,50 och en hög addition på +2,00 och även en kontaktlins utan addition som också var Biofinity. Testet utfördes bara på ett öga, det vill säga monokulärt, och det dominanta ögat valdes.

För att testa det dominanta ögat, fick deltagarna använ-da sig av ett håltest. Ett hål gjordes på mitten av ett papper. Deltagarna fick hålla pappret framför sig och tittade bino-kulärt på ett objekt på avstånd genom hålet. Därefter fick deltagarna blunda växelvis med ett öga och titta på objektet genom hålet, och det dominanta ögat var det öga som såg objektet på tavlan (Efron 2010, sidan 254). Det andra ögat som var icke dominant okluderades med en svart lapp. Alla tester gjordes med en avståndskorrigering och en vald ad-dition, samt en gång utan addition, Det togs också hänsyn till TPA (Toppunkts avstånd) vid behov. Mätningarna gjor-des 4 gånger vid samma tillfälle och till varje testdeltagare provades en hög, en mellan och låg addition samt en kon-taktlins utan addition. Kontaktlinserna provades inte all-tid i samma ordning utan slumpades fram. Varje kontakt-lins fick döpas med en bokstav, bokstäverna som valdes var från A till D och deltagarna fick välja själv en av bokstä-verna som motsvarade en kontaktlins. Efter att linsen hade satts in på deltagarens öga kontrollerades den efter 5 min med biomikroskopet för att kunna se hur linsen satt och hur den rörde sig vid blickriktning åt olika håll. Deltagarna fick uteslutas om linsen inte satt bra på ögat.

Bailey- Lovie tavla monterades på 5 m avstånd från del-tagaren. Mätning av hög- och lågkontrast visus 10 % gjor-des med samtliga kontaktlinser och även med kontakt-lins utan addition. Även ordningen på mätning av hög- och lågkontrast slumpades fram. Vid samtliga kontaktlins-mätningar, både hög kontrast visus och låg kontrast 10 % visus användes normal rumsbelysning. Därefter instruera-des deltagarna att läsa bokstäver på tavlan från vänster till höger både med hög- och lågkontrast tavla. Bokstäverna slumpades mellan varje mätning och även inför varje by-te av kontaktlins. Testet avslutades när deltagarna läste fy-ra bokstäver fel i rad. Deltagarna uppmanades att gissa, även om de inte tyckte att de såg fler bokstäver. Antal rätt lästa bokstäver räknades och visus antecknades med Log-Mar enheter

3. RESULTAT Antal försökspersoner som deltog i studien var 19 stycken i åldern mellan 18 och 32 år. 13 stycken av dem var kvinnor och 6 stycken var män. Medelåldern var 24 år.

Medelvärdet för högkontrastvisus mätt i logMAR var -0,15 för linsen med enbart avståndsstyrka, och något hö-gre dvs. sämre visus med addition. Alla olika styrkor på ad-dition visade samma logMAR-värde. Medelvärdet för låg-kontrastvisus 10 % mätt i logMAR var 0,23 för linsen med normal avståndsstyrka och något högre dvs sämre visus

med kontaktlinser med olika addition. Den lägsta additio-nen det vill säga +1,00 D, gav bäst visus av de tre olika ad-ditionerna. Addition +1,50 D visade ännu sämre visus än +1,00 D, medan +2,00 D i addition visade en synskärpa nära den med addition +1,50 D men med en svag förbättring (se tabell 1 och figur 5).

Tabell 1. Medelvärdena av hög- och lågkontrast visus mätt i log-MAR samt det högsta och lägsta värdet. Standard avvikelse (SD) för medelvärdena visas också i tabellen.

Figur 5. Medelvärdet för grupperna av mätning av högkontrast-visus samt mätning av lågkontrastvisus . X- axeln visar i Log-MAR.

Ett t-test utfördes för att jämföra skillnaden mellan hög- och lågkontrast. Ett t-test gjordes för varje addition samt för linsen utan addition. Alla p-värdena för testen var p < 0,001 vilket är mindre än p < 0,05 som var gränsen för sta-tistisk signifikans. Detta innebär en statistiskt signifikant skillnad mellan högkontrast och lågkontrast för alla fyra linserna.

T-test utfördes även för lågkontrastvisus mellan de olika additionerna på grund av att lågkontrastskärpan påverka-des mer av de olika additionerna än vad högkontrastskär-pan gjorde (se tabell 1). Det fanns en statistiskt signifikant skillnad (p < 0,05) mellan linsen utan addition och addition


+1,00 D, samt mellan addition +1,00 D och +1,50 D. Däre-mot mellan addition +1,50 D och +2,00 D fanns ingen statis-tiskt signifikant skillnad (p > 0,05).

Med ANOVA räknades ett p-värde ut mellan de olika ad-ditionerna för högkontrast samt för lågkontrastmätning-arna. För högkontrastvisus var p < 0,05 vilket betyder att det är skillnad i visus mellan de 4 olika linserna. För låg-kontrastivisus var p < 0,001 vilket betyder att det är en stor skillnad mellan visus med de 4 linserna.

En linjär regressionsanalys gjordes för högkontrastvi-sus, som visade att när styrkan på additionen ökade blev vi-sus (logMAR) sämre det vill säga logMAR-värdet blev högre (se figur 6). Med högkontrastmätningen fanns det en låg korrelation (r = 0,27), men korrelationen var statistiskt sig-nifikant på grund av att p < 0,05.

En linjär regressionsanalys gjordes också för lågkontrast-visus, som visade att när styrkan på additionen ökade blev visus (logMAR) mycket sämre det vill säga logMAR-värdet blev högre (se figur 7). Med lågkontrastmätningen fanns det en korrelation (r=0,65), och korrelationen är statistiskt signifikant på grund av att p < 0,001.

4. DISKUSSION Med lågkontrastvisus fanns det en statistiskt signifikant skillnad mellan lins utan addition och addition på +1,00 D samt mellan addition +1,00 D och +1,50 D, men däremot så fanns det ingen statistisk signifikant skillnad mellan +1,50 D och +2,00 D. Klinisk betydelse med högkontrastvisus blev det inte stor skillnad mellan medelvärdet -0,15 och -0,07, det motsvarar ungefär 4 bokstäver som blev skill-nad. Den här signifikanten kan bero på att linser med addi-tion kan försämra bilden på näthinnan.

Det är också viktigt att den centrala optiska zonen av linsen ligger rätt på pupillen, att linsen inte är decentre-rad och inte röra sig för mycket vid blinkning (Efron, s. 256-259).

Lågkontrastmätning är en mycket känslig mätning och vanligtvis så sjunker lågkontrastvisus 2 till 3 rader jämfört med högkontrastvisus (Lea 2012), vilket visar den förvän-tade resultatet i denna studie. I studien minskade lågkon-trastvisus med linsen utan addition 2 till 3 rader. Med-an linser med addition minskade lågkontrastvisusen 4 till 5 rader. Detta kan eventuell bero på hur hjärnan ser och tolkar bilden. I verkligheten så har vi lågkontrast runt om-kring och som påverkar vår syn. En frisk person som har en normal syn är inte säkert att den ser bra med lågkon-trasten.

Enligt författarens kännedom saknades studier som har gjorts tidigare att kunna jämföra påverkan av hög- och låg-kontrastkänsligheten av olika additioner. För att öka kun-skapen med att jämföra kontrastkänsligheten med olika additioner vore intressant att genomföra ytterligare studier inom detta område. Det skulle kunna ge en bättre uppfatt-ning med olika jämförelse av resultatet. Det hade även varit intressant att testa lågkontrastmätningen 10 % med en ad-dition på +2,50 D, och se om det blev skillnad mellan addi-tion på +2,00 D och +2,50 D.

En orsak till att resultatet gav varierande utfall var vilken mätning på kontrasten som skulle göras först, det vill säga mätningen av hög eller mätningen av låg kontrast. Resul-tatet kan ha påverkats också beroende på vilken lins man slumpmässigt valde.

Under studien tyckte vissa deltagare att det är svårt och tyda bokstäver på tavlan. När undersökaren minskade högkontrasten till lågkontrast 10 %, ökade tidsintervallen för 16 deltagarna för att tyda de bokstäver som stod på tav-lan. En av de orsakerna till det här resultatet kan vara att hjärnan lurade deltagarnas öga, eftersom de är vana vid att se bokstäver med högkontrast.

Deltagarna blev bländad av biomikroskopet vid kontroll av kontaktlinssitsen. Detta medförde till att deltagarna fick svårigheter med att hitta bokstäverna på tavlan oavsett om

Figur 6. Figuren visar synskärpan (logMAR) med högkontrastmätning hos alla deltaga-re för de 4 olika kontaktlinserna. X-axeln visar additionen på de olika kontaktlinserna (D) och y-axeln visar visus mätt i logMAR.

Figur 7. Figuren visar synskärpan (logMAR) med lågkontrastmätning hos alla deltaga-re för de 4 olika kontaktlinserna. X-axeln visar additionen på de olika kontaktlinserna (D) och y-axeln visar visus mätt i logMAR.

n17

de skulle börja med hög- och lågkontrast först. Det skulle ge bättre resultat om deltagarna hade fått pausa efter bio-mikroskopikontrollen innan mätningen av bokstäverna på tavlan skulle ske.

Deltagarna upplevde de upprepade byten av linser som en omständig situation. Vissa av deltagarna tårades eller fick en grusig känsla i ögat. Detta gjorde också att delta-garna hade lite svårt och läsa bokstäverna på tavlan. Det-ta skulle också behöva ha lite längre paus efter isättningen mellan varje linsbyte.

Det förväntade resultatet i studien var att lågkontrastvi-sus ska försämras mer än högkontrastvisus med olika ad-ditioner, vilket stämmer överens med denna studie. Det-ta fenomen visar tydligt i figur nr 7 i resultatet på sidan 14.

5. SLUTSATS Denna studie visar att det fanns en statistisk signifikant skillnad mellan hög- och lågkontrastmätning. Mättning-en av högkontrastvisus visade inte en stor skillnad mel-lan kontaktlinser utan addition och med addition. Medan visus blev sämre med de högre additionerna när mätning-en gjordes av lågkontrastvisus.

REFERENSER Bailey, I. L. (2006) Visual Acuity, I: W. J. Benjamin,

Borish’s clinical refraction (2:a uppl.) Philadelphia: Butter-worth-Heinemann Elsevier

Bennett, E. S. & Henry, V. A. (2012). Contemporary Mult-ifocal Contact Lens Primer. Contact lens spectrum, vol. 27, ss: 24 – 32.

Dougherty, B.E., Flom, R.E. & Bullimore, M.A, (2005). An evaluation of the Mars Letter contrast sensitivity test. Opto-metry and vision science, vol. 82:11, ss 970-975.

Efron, N. (2010) Contact lens practice (2:e uppl.) Edin-burgh: Butterworth-Heinemann Elsevier.

Elliott, D. B. (2007). Determination of the refractive cor-rection. I Elliott, D. B. (red.) Clinical procedures in prima-ry eye care (3:e uppl.). Edinburgh: Butterworth Heinemann Elsevier.

Grosvenor, T. (2007) Primary care optometry (5:e uppl.).

St Louis: Butterworth-Heinemann Elsevier Haymes, S. A, Roberts, K. F., Cruess, A. F., Nicolela M.

T, LeBlanc R. P, Ramsey M. S, Chauhan B. C, & Artes P. H (2006) The letter contrast sensitivity test: Clinical evalua-tion of a new design. Investigative ophthalmology & visual science, vol. 47:6, ss. 2739-2745.

Jackson, J. A. & Wolffsohn, J. S. (2007) Low vision ma-nual (1:a uppl.) Philadelphia: Butterworth-Heinemann El-sevier

Kanski, J. J. (2007) Clinical ophthalmology a systema-tic approach (6:e uppl.) Philadelphia: Butterworth-Heine-mann Elsevier

Lay, M., Wickware, E. & Rosenfield, M. (2009) Visual acu-ity and contrast sensitivity. I: M. Rosenfield, N. Logan & K. H. Edwards (red.) Optometry: science, techniques and clini-cal management (2:a uppl.). Edinburgh: Butterwoth Hein-neman Elsevier.

Lea 2012, Normalvärden hämtat den [21.05.2013] http://www.lea-test.fi/index.html?start=sv/syntest/in-

struct/2534/normal.html Martin Lene (2000) Att mäta syn. Stockholm: Författa-

res Bokmaskin. Pesudovs, K. Hazel, C. A. Doran, R. M. L. & Elliott, D. B.

(2004) The usefulness of Vistech and FACT contrast sensiti-vity charts for cataract and refractive surgery outcomes re-search. British journal of ophthalmology, vol. 88:1 ss.11-16

Rajagopalan A.S, Bennett, E.S & Lakshminarayanan, D. (2006) Visual Performance of Subjects Searing Presbyopic Contact Lenses. Optometry & Vision Science. Vol. 83:8, ss 611-615 20 Sindt, C. W, O.D., & Mataya Pietig, M. (2011). Move Over, Monovision. Review of optometry. Vol. 148:4, ss 51

Tips vid multifokal tillpassning. Cooper vision (u.å) Tomufusa, Y. Hitoshi, T. Kosuke, T. Hideharu, O. Zaigen,

O. & Yoshiaki, K. (2013) Comparison of visual performan-ce of multifocal intraocular lenses with same material mo-nofocal intraocular lenses. Optometry and vision science, Vol. 8:6

Utnyttja den multifokala möjligheten maximalt. Cooper vision (u.å)

optik vetenskap 11 14

Documents