OriginallibrettO av Kerstin eKmantill Operan JOrun Orm i öga

med musiK av marie samuelssOn.JOrun Orm i öga är beställd av –

Och uruppförs av – vadstena-aKademien.förlag: svensK musiK 2013.

www.vadstena-aKademien.Org

Första akten1. Lilla scenen

Det är en klar och tidig sommarmor-gon på en stor bondgård. Fähusback-en ligger i förgrunden, intill en uthusvägg står en bänk. Där sitter en gumma med påse och stav. Hon sitter framåtböjd och huvan på hennes kappa döljer en stor del av ansiktet.

Jorun kommer över backen med en träspann. I samma stund kacklar en flock gäss högt och gällt. Hon stan-nar upp så häftigt att det skvimpar ur spannen. Gässens skriande har fått henne att minnas; inom sig hör hon Gudruns sång. Jorun lyssnar intensivt och minns.

Jorun har inte sett gumman som sitter i den mörka skuggan vid hus-väggen.

Gumman:Vad gör du flicka?

Jorun: Jag hörde…nej, jag drömde välför jag tyckte jag hörde sång.

Gumman:Du ska väl ge grisarna mat du, inte drömma.

Gumman (nyfiket):Vad drömde du då?

Jorun:Jag drömde… nej, mindes gjorde jag. när våra gäss skriade

då mindes jag Gudruns sorg.Jag tyckte hon sjöng… hon sjöng sin sorg över Sigurd.

Gumman: Ja, när hon äntligen slutat att tiga,när hon skrek sin sorgoch sjöng den då kacklade gässen ute på gården.

Gumman: Stel var hon förut, teg länge vid hans bår. men när hon skrek av smärta då brast ett glas, då skriade gässen på gården.

Jorun: Vem är du?

Gumman döljer fortfarande an-siktet. Arnulf har dykt upp i bak-grunden. Han avvaktar, lyssnar – och flinar.

Jorun:Var det du som sjöng för oss igår kväll?

Jorun närmar sig gumman med spänning och undran.

Jorun:Som sjöng om Gudrunoch om Sigurd - hur hon tyckte att han var högreoch vackrare än andra karlar.att han var som en lilja som växte upp bland de låga gräsen.

Gumman:Du minns sången…

1

Jorun:Ja, jag minns liljan bland gräsen,den höga hjortenbland gråa rådjur.

Gumman:En ädel hjort var Sigurd.Högväxt var hanbland låga djur,ett smycke bland gråsten …

Jorun böjer sig fram mot gumman.

Jorun:Du är den som sjöng för oss i går kväll!Du sjöng om Gudrun.

Arnulf går fram till dem nu och vänder sig med skämtsamt hån mot gumman.

arnulf:flottsocka heter den gamla fetröven. Eller är det Skrucka... eller kanske Skitkäft? Han är framme hos flickan nu och trevar med sin hand på hennes stjärt och passar på att smeka henne. Jorun är inte avvisande, hon tar hans hand och kramar den men hon vill inte att gumman ska se det. Han är inte så noga, son i huset som han är. Han böjer sig fram när han retas med gumman:

Vad heter du fetröv? Är du en sån som kan mjölka ur fähusväggenoch rida iväg på en käpp?

Gumman ser upp. Sedan tar hon ett getskinn ur påsen och drar det över huvudet. Arnulf ryggar. Gumman

sticker fram huvudet som en orm som tänker hugga.

Gumman:Kanhända kan jag andra konster du…

Arnulf flinar osäkert och drar sig bakåt.

Gumman:Tänk om jag är Gryla. Hon som har femton svansar...och som skär opp buken på barn!

Nu ger sig Arnulf iväg med ett sista försök till flin. Men han är skrämd. Jorun går närmare gumman.

Jorun: Vem är du? (viskar):En häxa?

Jorun (skrämd och nyfiken):Vad har du i påsen?

Gumman:Jag har löken och linnet.- och så har jag kniven!

Jorun (skrämd):Vad gör du med kniven?

Gumman ser hemlighetsfull ut.

Jorun:Ska du skära löken med den?

Nu skrattar gumman åt hennes oskuld.

Gumman:nej, Völsen skär jag med den.

2

Jorun: Völsen?

Gumman visar kniven. Den har for-men av en köttkniv med brett blad. Jorun ryggar.

Gumman:akta dig för Völsen, flickslarva.Ta dig tillvara för hans makt.och akta dig för sonen i huset, han som smeker dig.

2. Lilla scenen

Det är kväll och full sommar. Brud-bröd och älggräs luktar starkt. Sva-lorna far visslande över kvällshim-len.

Folk kommer ut ur huset. Det är rusiga karlar och kvinnor som sätter huvudena ihop och fnissar. Jorun som är en av kvinnorna har fått syn på gumman som sitter orörlig vid väggen med sin påse. Hon stannar upp och hejdar de andra.

Jorun:Där är hon…

De närmar sig försiktigt men håller fortfarande avstånd. Männen går inte fram mot henne. En KVinna ur KörEn:Sjunger du för oss i kväll?

Männen i kören anförda av Arnulf är uppspelta och retsamma.

flottsockaSkruckaSkinnbroka,ska du gala nu?

Kvinnorna har först roligt åt spe-glosorna som kastas åt käringen vid väggen. Men medan männen i bakgrunden fortsätter med sitt upp-spelta gycklande och härmar gum-mans galande går kvinnorna fram och visar henne vördnad, hycklad eller inte.

KVinnorna:Sjung för oss völva…

mÄnnEn: flottsockaSkrumpgummafetröv…

Kvinnorna tar fram gåvor.

mÄnnEn: Hon sjunger för densom lägger något i påsen.Gåvor griper gumklorna gärna om.

Gumman tar emot gåvorna med snabba fingrar och smusslar ner dem i påsen och sluter den snabbt igen.

KVinnorna:Sjung völvadu som är vis!

arnulf ocH ETT par mÄn:flottsockaSkrumpgummafetröv…

KVinnorna:Sjung om GudrunHur hon blev liten som ett jolsterbladi sin sorg.Ett träd utan löv var honnaken i vindlös natt.

3

Arnulf vill dra iväg med Jorun medan de sjunger. Han tar i henne och smeker henne men hon har ögonen på gumman och vill hellre vara bland åhörarna om nu gum-man äntligen bestämmer sig för att sjunga. Gumman börjar vagga med överkroppen. De står nu framför henne.

Gumman:natten tycks mig nermörk varanär jag sitter stum i sorg.Jag hade det bättre om vargar toge mig.Brännas ville jag som björkens ved…

KörEn (lågt):nu är hon Gudrun.nu sörjer hon…

Arnulf är besviken, halvt om halvt arg för att han inte fått med sig Jorun.

arnulf:Sörjde hon ihjäl sig!Ånej, hon fick snart en annan karl,atle hette han.Hon gifte sig till rikedom.

mÄnnEn i KörEn:ond blev hon,gjorde det ont varmot mannen och sina egna barn.

Gumman vaggar road.

Gumman: Sagorna kan ni, Sångerna vill ni höraom hur sorgen blev tung,hur den sjönk i henneoch blev till sten

och hon gjorde det ondamot sina egna barn.

Alla är upphetsade, bara Jorun är ledsen och skrämd. Hon sätter först händerna för ansiktet och vill inte tro att Gudrun kunde bli en ond kvinna. Nu ger Arnulf upp om att få med sig Jorun. Under sången ger han sig förargad iväg och försvinner utom scenen.

Gumman har nu börjat berätta och männen och kvinnorna lyssnar.

Gumman: Gudrun glömde aldrig vad atle gjort.Sin broders utskurna hjärta ville hon hämnas och gropen med ormar där den andre brodern dött. Därför gick Gudrun fram mot sin make,mot atle gick hon med fyllda skålar…

Hon har nu berättat fram det som utspelar sig på den stora scenen. Den lilla scenen läggs i halvmörker med sina åhörare.

3. Stora scenen

Gudrun bjuder Atle att dricka, först ur en skål, sedan ur den andra.

GuDrun:Drick herre…drick.Smakar dig drycken?Ja, du dricker girigt.Släck törsten,drick en bägare till!

Hon räcker honom nästa skål.

4

GuDrun:Väl unt är dig dryckenoch maten som jag satt fram.Gå till bords, atle!unna dig det du älskar mest.

Atle sätter sig till bords. Äter och blänger.

GuDrun:nu drack du och nu åt duför allt ont du gjort.nu drack du, nu åt duför ormarna i hålanoch för det utskurna hjärtat. Atle rusar upp.Han blir stående, stöder sig med händerna mot bordet och väntar på verkan av gift.

GuDrun:nej, inget gift, min make.Den lenaste dryck av det du älskat mest.De vackraste skålar förgyllda…Dem smekte du i livet,på dem la du din hand med ömhet.Dina barns skallarär skålarna du drack ur,förgyllda, kupade i din hand.nej, inget gift, min make.Vad du älskat mestdet fick du,det drack du girigtdet åt du...

aTlE:Huggormshona!Vad har du gjort!

GuDrun:Huggormsyngel kom ur honans liv, - din avföda!

ormhonan vårdar inte avkomman.Hängande föder hon över en gärs-gårdså att ynglen ej kan stinga henne.

aTlE:Dö ska duhuggorm…Jag åt mina söners kött,Drack deras blod…

Atle vacklar när han är på väg fram mot Gudrun. Böjer sig över bordet.

GuDrun:Spy, atle! Spy.aldrig kan du spy upp det du drackför det var blod utav ditt blod.

Atle försöker hejda kräkningarna.

aTlE:Tig hynda!

GuDrun:när ulv avlar med hyndablir avkomman ulvens.

Atle sjunker ned vid bordet. Gudrun står hög och rak och ser på honom.Det mörknar över Stora scenen. Då drar hon sig ifrån den, kryper ihop och har något för sig i mörkret. Det börjar brinna under hennes händer, men svagt ännu.

4. Lilla scenen

Gumman:Så hämnades Gudrun.Hon lät honom dricka och äta sitt hat.och om natten brann hallen.

5

Nu flammar elden upp därborta på stora scenen. Men ljuset är på gum-man och hennes lyssnare. När hallen brinner ner står folket och stirrar på eldskenet.

Gumman:Hallen brannoch det var Gudruns verk.Så blev hennes hämnd.

KörEn (sakta):Så brann hennes hat…

Gumman:Så starkt brann detoch det falnade inteförrän han var död.

Medan elden falnar och det blir svart där hallen stod sjunger kören lågt.

KörEn:Då falnade eldenoch brann ut.Då släcktes hennes hatoch hon svalkades. När elden brunnit ut och den stora scenen ligger helt i mörker har folket dragit bort från den lilla scenen. Jorun och gumman är ensamma. Jorun har reagerat häftigt på histo-rien om Gudruns hämnd. Hon har inte talat med någon om sin bes-vikelse. Men gumman iakttar henne.

Jorun:Så grym var hon…

Gumman:Så stark var hon!

Men Jorun har blivit rädd för berättelserna och drar sig undan gumman. Arnulf har dykt upp igen, väntar i bakgrunden och nu går hon med honom. Han tar med sig henne in bland träden. Gumman ser efter dem och Jorun vänder sig också om och ser på gumman innan hon förs-vinner med Arnulf. Till slut sitter gumman sakta vaggande kvar med sin påse på bänken.

5. Lilla scenen

Under träden i en hage. Jorun och Arnulf kommer gående och han stan-nar och smeker henne.

arnulf:natten är sval.Du fryser flicka.

Jorun:Dina händer är varma.

arnulf:Din mun är öppen och våt.

Jorun:Din tunga het…

arnulf: Som en öppen blomma din mun.En daggskåli nattgräs som doftar.

Jorun: nattgräset doftar det tar emot oss…

arnulf:Du tar emot migsom våtaste nattgräs.

6

Jorun:Som en lilja växer du upp ur gräset.Som en lilja ur sin lök.

arnulf:Du tar emot mig,du tar emot mig… Jorun:Så är du min arnulf:som en lök ur gräset vuxen.Som en liljahögre än gräsen.Ett smycke bland gråsten… Som en lilja växer duoch jag tar emot digsom jorden famnar lökensom jorden tar jag emot digi det våta gräset som doftar.

6. Lilla scenen

Det är sommarnatt mot gryningen. Jorun kommer från skogen. Hon försöker ordna kläderna och smyga sig in osedd. Arnulf kommer bakom henne. Han är på gott humör, kra-mar henne och går in utan att bry sig om han hörs och blir sedd.Gumman ser på Jorun som knäpper blusen och drar ihop håret i en fläta. Jorun ser henne inte.

Gumman (ur halvmörkret):Har han fått som han ville nu? Flickan reagerar häftigt men svarar inte. Gumman: akta dig för stort folk, flicka lilla.

Jorun smiter in.

7. Lilla scenen

Några månader har gått och det är fullmogen höstsommar. Folket på gården sjunger om sommarens givmildhet. De håller på att resa en äreport med granspiror och rankor av grönt med mogna rönnbär och humlekoppor.

mÄnnEn i KörEn:Tung är sommarnnär den går mot höst,tung är den av mogen säd.

KVinnorna i KörEn:Stark är sommarnnär den går mot höst,stark som ölet vi bryggdebeskt av mogen humle.

KörEn (kvinnor och män):Krön porten med humle och gran!låt rönnbären glöda!nu blir det fest.Bröllop om höstenger starka barn.

mÄnnEn:God föda och starkt rusblir det av bröllop om hösten…

KVinnorna:i höstsommarns bröllop går dansen tungt.

KörEn (kvinnor och män):mätta och druckna stampar och svänger vi. Sod med feta pärlor får vi,klimp och doppa.Baggens ballar,tackans hjärnasvinklöv

7

kalvfotklimp och doppatorskens kindoch laxens feta fena.

De dansar.

KörEn (kvinnor och män):Klimp och doppasod av svinmärg ur oxens starka ben.

Klimp och doppaklimp och doppa…

arnulfS far (stiger fram ur kören med sin hustru):fem gårdar blir sjunär min arnulf tar sin brud.

arnulfS mor:Tunga smyckenhar den flickansom blir min arnulfs brud.

KörEn (susar av beundran):Höstens stjärnorglimmar i dem.Smycken, gårdar…säden rinner mellan hennes fingrar– fett blir deras liv.

Nu låter Arnulfs far sonen lägga sin hand i brudens. Långt i bakgrunden står Jorun och ser på trolovningen.Husfolket, Arnulf och bruden dansar och vill festa. De dansar ut genom brudporten.

När alla gått in i huset blir Jorun ensam kvar. Hon kurar ihop sig.

Jorun:Bli kvar hos mig!

Gumman kommer gående med sin påse. Hon stannar och lyssnar på flickans låga sång.

Jorun:Bli kvar hos mig,bli kvar hos mig… Gumman:Du gråter du. Gumman:Varför gråter du? Jorun:Jag blöder…

Gumman:om det gått för dig som jag troddeborde du vara glad att blöda.när fostret ger sig ivägblöder skammen ut. Jorun:Det vill jag inte!Han ska bli kvar hos mig.min liljelök ska växaoch resa sig ur gräset. Gumman:Toka. flickslarva.Du ber om olycka. Jorun:Som en liljelökska han växa i mig,en grön lökreser sig ur gräset,en hjort bland gråa rådjur.En ädelsten bär jag… Gumman:Den blir tung den stenen.Du föder din gråa olycka.

8

Det är gott att du blöder. Jorun:Du som kan få blodet att stanna,sjung för migrista hjälprunorpå min hud!Ge mig örtersom stillar blod! Gumman: Är det mycket blod? Jorun:Det sipprar. Gumman rotar i sin påse. Gumman:En ört ska jag ge digså bitter och starkatt du mister fostretoch slipper skammen. Jorun:nej! min liljelök ska bli kvar hos mig!Ge mig milda örter… Gumman:Starka örter har jag.Saft som får blod att rinna. Jorun:milda örter, milda örter…Ge mig det som läker. Hon kryper ihop om sin mage. Jorun:Bli kvar hos mig,bli kvar hos mig…

Gumman har satt ifrån sig påsen och staven och hon böjer sig över Jorun. Man ser inte vad hon gör. Det är för mörkt.När Gumman är färdig med henne jämrar sig Jorun. Gumman sjunger lågt för att lindra. Gumman:nu sker det med dig, barn.Det som du inte villedet sker ändå.Det blir till det bästa.Snart är det över, flicka…

Jorun har det svårt. Gumman böjer sig åter över henne. Gumman:Ett fint foster har du fött fram.

Jorun jämrar sig.

Gumman:Det var bäst som skedde, flicka lilla.Du trodde väl inte på allt vad han viskade.Gjorde du det? Trodde du sonen?flickstackare. Jorun:Jag hade haft en dröm.på den drömmen trodde jagför det var en stor dröm,en som är sann. Gumman:Du flickslarva! Sanna drömmardrömmer bara stort folk. Hon böjer sig ner över Jorun och sveper i halvmörkret en trasa om det som Jorun fött fram och lägger det i sin påse.

9

Gumman:på fähusbacken hör din dröm hemma,du lilla stackare.Höga drömmar är för stort folk.Deras drömmar är gnistrande stenarträdda på band av guld.Dina drömmar är utspillt korn på en fähusbacke. Flickan gråter bittert och gumman stryker hennes hår och lägger armen om hennes magra rygg. Röster hörs på avstånd. De ropar på gumman.

KörEn:flottsocka! Skrucka!Käring, var är du?

Två ölsälla män ramlar in på scenen.

mÄnnEn (ur kören):Var håller du hus, käring?Du ska sjunga du!för allt du fått i påsenska du sjunga brudfolket i säng.

De tar med gumman till bröllops-festen.

8. Lilla scenen

Bland det festande folket utanför hu-set. Bruden Helga är högtids-klädd med tunga smycken om halsen. Arnulf och hon är på väg mot dörren, folk föser på dem och stämningen är uppsluppen. De två männen kommer med gumman.

mÄnnEn:Här är hon.nu ska hon göra rätt för sig!

KörEn:först ska arnulf göra rätt för sig!Bröllop om höstenger starka barn.

mÄnnEn:God föda och starkt rusger krafter.nu ska han visa att han är karl!

De föser in brud och brudgum genom dörren och vänder sig mot gumman.

KVinnorna:Sjung för oss!Sjung om det som händernär man och kvinnakärligt lindar lakan om sig…

mÄnnEn:om du ännu minns hur det går tillmellan karl och kvinnaså sjung för oss, käring!

Gumman sätter sig, vaggar lite.

Gumman:om oddrun ska jag berätta,om Gunnar och kvinnan han tog mot faderns vilja.för det var blod mellan släkterna. men Gunnar och oddrunred till skogs och firade bröllop.under träden la de sig neroch skogen doftade…

Ett par bland husfolket dansar fram vad de tror är kärlekshandeln mel-lan de två älskande. Deras åtbörder och dans är grova. Gumman avfärd-ar dem och vänder sig mot den stora scenen.

10

Gumman:under trädenvar deras brudsäng,i gräset och mossan…

De ser nu alla på det som sker där.

9. Stora scenen

Det är natt. Man skymtar Gunnars och Oddruns gestalter. En fågel ropar. Oddrun lösgör sig ur Gun-nars famn och reser sig.

oDDrun:Hörde du fågeln?

Gunnar reser sig på armbågen och lyssnar.

oDDrun: Varför ropar en fågel om natten?Gunnar, han gör mig rädd.

Gunnar:Det är bara en fågel. Kom till mig.Här finns många fåglarsom sitter på nattkvist.Kom oddrun, glöm fågeln,han ropar i sömnen.

oDDrun:nej! Den fågeln vet något.

Han försöker dra ner henne till sig igen.

Gunnar:Vad vet en fågel?

oDDrun:att något ont ska ske.

Gunnar:Här sker ingenting under träden,ingenting annat sker än det vi villdu och jag.Det vi har önskat så länge.Kom oddrun…

Hon lägger sig ner hos honom. Efter ett tag sätter hon sig upp.

oDDrun:Hör du!Det dumpar i marken.Hästhovar…fågeln hörde dem!Han hörde dem före oss.

Gunnar drar den skräckslagna Oddrun intill sig. Alldeles för sent hör han hästarnas hovar och reser sig, famlar bland kläderna. Men han hinner aldrig beväpna sig. Två män är över honom och drar honom bort från Oddrun.

oDDrun:Ta honom inte! ni får allt vad jag äger av guld, ta honom inte till min far!

Hon drar av sina armringar och räcker dem mot karlarna som håller Gunnar.

oDDrun:Gunnar bjöd femton gårdar för migoch guld så mycket hästen kunde bära.Jag är hans hustru…

Karlarna (hånskrattar):Hans hustru i skogen!

11

De drar iväg med Gunnar bland träden och efter en stund hör man hästhovarna i den mjuka marken. Oddrun blir ensam.

oDDrun:Hans hustru blev jag i skogen…här under träden.fågeln ropade,den ville oss gott, inte ont.Den ropade och ropadeför att vi skulle höra.men det var för sent.

Det blir mörkt över Stora scenen när Oddrun sjunker ihop och gråter.

10. Lilla scenen

Gumman sitter vaggande och med folket omkring sig.

Gumman:Så slutar kvädet om oddrun. i sorg slutar det.

Folket har helhjärtat tagit del i berättelsen.

KörEn:Ja, hon fick gråta!länge fick hon gråta,dagar och nätter grät honnär de la Gunnar i ormgård,och skar hjärtat ur hans bror.Hämnades hon?

Gumman:Hämnades gjorde hon aldrig.Hon blev den som hjälpte.med varsamma händerförlöste hon smärtaoch berättade om sin sorg.Så slutar den sångsom är oddruns gråt.

KörEn:Vi sjunger om gårdendär ormarna väser.Vi sjunger om oddruns gråt.

11. Lilla scenen

Hösten är sen och luften våt av dim-mor. Det är tungt att gå in i svarta vintern. Tung är också Arnulfs hus-tru Helga. Hon bär en väldig mage framför sig. Gässen kacklar. Jorun kommer med ett ämbar.

HElGa:rör på benen.Gässen ska slaktasoch du ska hämta blodet du.

Jorun skyndar ut.

I ett mörkt hörn står gumman med sin stav och sin påse. Helga får syn på henne.

HElGa: Har du kommit nu! Det var på tiden.Den som ska hjälpa får inte vara sen.

Gumman:när du kallade på mighade jag lång väg att vandra.

HElGa:min stund har kommit.fostret har gått ner, jag känner tyngden. Kanske föder jag i morgon. Kanske redan i natt.

Gumman:Har vattnet gått?

12

HElGa:inte än. men du kunde ha skyndat dig. Jag känner att det här blir svårt. för jag har drömt en ond dröm.Den var om en varg. Hur han slet barnet ur min buk.

Jorun kommer tillbaka med ämbaret fyllt. Hon stannar och lyssnar.

Gumman:ingen varg ska hugga tänderna i ditt barn. Jag ska förlösa dig. med varsamma händerska ditt barn tas emot.

HElGa:Vi ska slakta hästen också.Var har du påsen? Har du kniven med digoch linnet och löken?

Bredbent och med handen i ryggen går hon sin väg. När hon gått vänder sig Jorun till gumman med stor bitterhet.

Jorun:Du kom för att hjälpa henne!

Gumman:Jaja… jag är ju jordemor.mina händer är till för att hjälpa…

Jorun:Henne!

Gumman:…hjälpa alla, Jorun.med varsamma händerhjälper jag den som föder.

Gumman ser efter Jorun när hon går iväg med sin spann, ser hennes förbittring.

12. Lilla scenen

Det är kväll. Jorun bär in korgar för att duka det stora bordet i bak-grunden. Hon slamrar ilsket när hon dukar. Gumman dyker upp efter en stund och ser på henne utan att Jorun först märker henne. När hon får syn på gumman far hon ut mot henne i vrede.

Jorun: Varför hjälper du henne, hyndan som rände efter hund?

Gumman: Är du vettlös? Hon är hans hustru.full av avund är du, Jorun.

Jorun: av besk och bitter sorg är kroppen full.En dryck av bitterört och svingallafyller mig och svämmar över.min liljelök miste jag,fick aldrig se den spira upp.men hyndan hon får föda.med din hjälp får hon föda sitt barni ljuset. mitt är i jordens mörker.

Gumman:Din sorg förstår jag, men din avund är hemsk. Den äter dig inifrån.

Hon vill lägga armen om Jorun men flickan drar sig undan.

Gumman:Grå och mager har du blivitoch du har elaka ögon. akta dig, flicka.

13

KörEn (utanför scenen):akta dig flickaakta dig flicka…

Gumman som är på väg att gå ifrån henne stannar upp när Jorun kom-mer fram till henne. Jorun:Bära en annan mans barn och kalla det för makens – kan du kalla det lycka? Är det något att känna avund för? Gumman:Vad säger du! Har det här hänt? Eller drömde du igen?

Jorun:Jag såg dem. Han lindade lakan om dem. De njöt varandra. Hett och ofta.

Gumman:Här i huset?Det kunde hon inte!

Jorun:Det var när arnulf var borta.Han red till sina gårdar,när han var borta.Då skedde det.

Gumman:Vem är han?

Jorun:Han som kom hit i somras. Du ser honom där.

Husfolket har börjat komma in, de står vid det framdukade bordet för att förse sig. En karl rör vid hustrun

så försiktigt att ingen kan se det. De-ras händer flätas ett kort ögonblick samman innan hon drar sig undan, rädd för upptäckt. Jorun och gum-man ser på dem på avstånd.

Jorun: Han är en vacker karloch hon kunde inte nöja sig med en. Hyndan!

Gumman:Du är besk som bitterört, amper som varggalla. när du inte fick honomblev du illasinnad.Du drömde för stort och nu grämer dig sorgen.

KörEn (utanför scenen):Hon drömde för stort,hon drömde för stort…

Jorun:Jag vet vad jag vet. och jag ska säga det åt honom. när hon klämt fram horungenska jag peka på faderntill hennes barn.Då ska han förstå vem hon är. Gumman: och vem du är…

Andra akten1. Lilla scenen

Folket har ätit och druckit och de är upprymda.

KörEn:nu ska du sjunga, käring!Sjung om Gudrun för oss.

14

Gumman har ställt ifrån sig staven och påsen. Hon håller så smått på att vagga in sig i sången.

Gumman:Gudrun var i djup sorg…

KörEn:Ånej – hon gifte sig ju igen.Har du glömt det, gumma?

Gumman:Hon sörjde sin Sigurd,hon skrek av sorgså att glas brastoch gässen skriade på gården…

KörEn:Ånej –ånej – sånt varar aldrig länge.Hon la sig i brudsäng med atle. De gjorde allt vad man och kvinna brukar göra där.otrogen var honmot minnet av Sigurd.

De skrattar. Den vackre mannen i kören ser oroad ut. Helga blir illa berörd av anspelningen på otrohet. Hon drar sig försiktigt tillbaka och går in i huset med tunga steg och handen i ryggen. Gumman ser efter henne.

Gumman:Ja, ni kan sagorna.De grymma sagorna kan ni bäst.Dem vill ni höra när ni ätit och druckit.

KörEn:Sjung om Gudrun!Sjung om flickan Herkjahon som såg hennemed en annan karl

i atles bädd.

mÄnnEn i KörEn:Skarpa ögon hade hon tjänarinnan som såg Gudrunbedra sin make.

KVinnorna i KörEn:Hon såg hur de lindade lakan om sigoch gjorde det som man och kvinna görnär de tror att ingen ser dem.

När gumman börjar berätta blir gårdsscenen mörk och ljuset faller på den stora scenen.

Gumman:Herkja ville Gudrun ont. men sången säger hur det gårför den som trälar i ett hus och vill skada dem hon ska tjäna- och den säger vad stort folk gör med dem som vill dem illa.

2. Stora scenen

Gudrun står hög och rak och ser två tjänare släpa fram Herkja till henne.

GuDrun:nu Herkja är det tid att visaom dina ord är sanna.

Gudrun ger tecken år två tjänarin-nor som kommer in med en stor kittel där det heta vattnet ryker. Herkja ryggar.

GuDrun:Var inte rädd!om du talar sanningsker ju inget ont.

15

Herkja kämpar emot när hon ska ledas fram till kitteln.

GuDrun:Vad är du rädd för flicka?Är du rädd för sanningen?

Tjänarna tar Herkjas händer och kör ner dem till armbågarna i det heta vattnet. Hon skriker i smärta och ångest, ett långt skrik. Gudrun ser orörlig på.

GuDrun:Så var din sanning Herkja,en lögn som flådde dina händer.

Tjänarna släpar ut den jämrande Herkja.

Det mörknar över stora scenen och man ser oklart Gudruns gestalt. Till sången från lilla scenen utför hon de rörelser som sången berättar om: hon går fram mot den rykande kitteln och sänker händerna i vattnet, håller dem länge där och lyfter sedan upp dem. Det är ljus på händerna och de är vita och oskadda.

3. Lilla scenen

Gumman:Så var hennes sanningoch Herkjas.lögnen skållade flickanoch flådde huden av hennes händer.men Gudrun lyfte sina vita och oskaddaur det rykande vattnet.

KörEn:Herkjas sanning dog i kokande vatten.fick hon bli kvar i gården?

Gumman:De tog henne…

KVinnor ocH mÄn: förstod hon då – eller inte?

Gumman: De tog henne med sig…

KörEn:förstod hon då?

Gumman: … tog henne med sig i mörka sko-gen…

KörEn:förstod hon? förstod hon…

Gumman: De begravde henne.

KVinnor ocH mÄn: Då förstod hon…

Gumman:i ett kärr begravde de henne.

Åhörarna drar bort. De sjunger fortfarande:

KörEn:nu förstod hon… Jorun är skakad. Gumman går fram till henne och väser.

förstår du nu – eller gör du det inte! Jorun:Jag förstår.

Gumman: och du tiger.

16

Jorun:Ja, jag tiger.

4. Lilla scenen

Storstugan i bondgården. Det är skumt inne. Husfolket står i ring kring gumman som stöder sig på sin stav. Det står en kista på stuggolvet.

KörEn (viskar lågt):Völsevölsevölse…

KörEn:Völsevölsevölse…

Gumman:nu går sol under jord.ur mörkret kommer hansom är kraften.Gömd har han vilati linne och lök.

KörEn (kvinnorna):li li lili li li…(männen):lö lö lölö lö lö

Folket sjunger under förväntan och inte utan bävan, fram det som nu ska ske.

KörEn (mässar):ur linne och lökur linne och lökta fram honomta fram honom…

Gumman:Hingsten skriade när vi slaktade, i tystnad och mörker har völsen vilat.Du som är husfru,ta fram den gömde.

Gumman ger tecken åt Helga att hon ska gå fram till kistan.

KörEn (mässar):Ta fram honom.Ta fram honom.

Gumman:i linne och lök,i tystnad och mörkerhar kraften vilat.

KörEn (stegras):Ta fram honom.Ta fram honom.Ta honom ur skrinet.

Husfrun tar upp ett skrin ur kistan och går fram mot gumman som tar mot det, öppnar det och tar upp völsen.

Gumman:nu stiger han opp!

KörEn:Völse völse…

Gumman räcker fram den inpack-ade lemmen mot en ung flicka.

Gumman:Här får du av miglemmen som skuritsav hästens fader.för dig flicka ska han leva opp.

17

mellan dina lår ska han växa.

KörEn (mässar):Ta völsen Ta völsen…

Lemmen går vidare bland folket som mässar.

KörEn:Ta völsenta völsen

arnulf:Kraften får jag,din kraft och styrka ur mörkret.

KörEn:nävstyrkahuggkraftorken att ta…

Völsen har gått över till Helga.

HElGa:orken att bärafår jag -kraften att ta emotorken att bära tungt.

KörEn: Ta den ta denvölsenär kraft.

Völsen har kommit fram till Jorun som håller den i händerna.

Jorun:Vild är völsen,tar vad han vill ha.med våld tar han det

han inte får med smekoch med ljuvliga ord.Stark och vild är hanoch med svek lönar han…

Gumman avbryter Joruns sång innan hon hunnit säga för mycket:

Gumman:låt völsen gå,alla ska ha den.

KörEn:låt völsen gå.låt völsen gå…

Gumman:ur mörkret kommer han,bäddar för ljuvt och kärligt,ger kraft till hugg och hårda slag,ger orken att bära det som är tungt.låt völsen gå!

KörEn (hetsande):Völse völse!(stegras)völse völse!

Völsen har kommit tillbaka till gum-man som håller den högt över sig. Folket rör sig rytmiskt, några av dem dansar. Mässandet går ner till en viskning.

KörEn:Völse völse…. völse…

Scenen blir helt mörk.

5. Lilla scenen

Det är om vintern, många år senare. Gumman kommer vandrande med

18

sin stav och sin påse. Hon är åldrad och sjuk och har svårt att orka fram till gården som ligger insnöad. Till slut sjunker gumman ner på bänken utanför fähuset. Hon hostar. Det mörknar mer och mer. Hon blir stilla.

6. Lilla scenen

När gumman vaknar upp igen befinner hon sig inomhus och i en säng. Hon rör på sig och trevar kring sig efter påsen och tar den till sig. En tjänsteflicka som vakat hos henne springer upp och ropar på Jorun.

flicKan:Jorun! nu vaknar hon. Jorun kommer. Hon är nu en vuxen och stark kvinna. Två halvvuxna pojkar följer nyfikna efter henne och blir stående en bit bort och tittar. Jorun går fram till sängen och ordnar kring gumman som så småningom kvicknar till en smula. Hon tar Joruns hand.

Gumman (svagt):Det är du…

Jorun:Ja, det är jag. Jorun som du inte kunde hjälpa.

Gumman:Du är kvar.

Jorun:Ja, jag blev kvar här.

Hon sätter sig på sängkanten och tar gummans andra hand.

lärde mig tiga. Det som gjorde onthöll jag tyst om.

Gumman: Har du hjälpt många?

Jorun:Ja, jag försökte göra gottoch bära det onda.

Gumman:Har du hjälpt dem så som jag lärde dig?

Jorun: Ja, jag har hjälpt dem genom svåra våndoroch förlöst dem med den konst du lärde mig.

Gumman:Bara av vänskap?

Jorun:nej, alla som behövde hjälpfick den av mig. i svår barnsnödbrutna av värkarlåg de kvinnor jag hjälpte.flickstackareeller myndiga fruar,alla hade de lika ont.Jag stod vid deras knän och sjöngmilda sånger i deras nöd,gav dem örter som lindrade.

Gumman: Du hjälpte som oddrun.

Jorun: Ja, som oddrun

19

när hon förlöste Borgny. Henne sjöng jag om.

Gumman: Du minns mina sånger?

Jorun:Ja, jag minns alla dina sånger.

Gumman: och du kan sjunga dem?

Jorun: Jag kan sjunga dem alla.

Gumman: nu är det snart ute med mig.

Jorun: Värmen har gjort dig gott. Ännu ska du leva en tid!

Gumman: nej. Jag känner det i min gamla kropp. Döden smyger på mig. Så sakta, sakta kommer han,vännen.

Jorun:Varför kallar du den fienden för en vän?

Gumman:min vän är han nu. men du ska leva. Du ska sjunga mina sånger.

Gumman: Du hade stora drömmar, flicka.

Jorun:flicka är jag inte längre.Jag har fostrat två pojkar.

Hon föser fram de två ganska stab- biga arvprinsarna, rödhåriga bägge. Den ene rotar i håret, den andre kliar sig i skrevet.

Jorun (lågt till gumman):Tvillingar födde hon men ville aldrig veta av dem.

Gumman: De stora har visat dig givmildhet. Du fick dem i stället för din lilla lök som blödde ut.

Jorun:De är inga liljelökar. De är två rovor. Så här ser blasten ut.

Hon rufsar en av dem i håret.

Jorun (lågt till gumman):arnulf såg snett på dem för den blastens skull.

Gumman:Visste han?

Jorun föser iväg pojkarna innan hon svarar: Jorun:Veta fick han aldrig. men anade gjorde han. Släkten är korpsvart som han, med bruna ögon. De här två rovorna är röda som rävar och inte så vackert växta som arnulf var.

Gumman:Är han död?

Jorun:Ja, han dog inte som en hjälte om du

20

trodde det. Han tynade i sängen som du ligger ioch hostade sig mot döden. Han ville bli begravd stående här innanför husets dörr. Så blev det också.

De tittar båda bort mot dörren.

Gumman: Där står han alltså? Jorun: Där står han och vakar över allt som sker. Det blir inga rovor mer.

De är tysta. Gumman mår dåligt men kommer sig efter en stund. Jorun håller hennes hand.

Gumman: Du ska sjunga, flicka. Sångerna som jag lärde digska du sjunga. Du hade drömmar du också.

Jorun: Du sa att mina drömmar var flicktrams. De var utspillt korn på fähusbacken.

Gumman:Sjung mina sånger. Sjung dem så att de inte dör.

Jorun:Dina sånger ska jag sjunganär mina rovor blivit män.när de är bortgifta går jag ut på vägarna för att sjunga dina sånger – och mina.

Gumman:Dina?

Gumman är dålig. Hennes kropp skakas av lungsjukdomen. Jorun: Jag ska sjunga för dig nu en sång som är min. Den är gjord av drömmar som låg som utspillt korn på en fähusbacke.

Det är mycket mörkt omkring dem nu. Elden brinner på härden men annars finns det inget ljus.

Jorun:Han blev inte kvar hos mig,reste sig inte ur gräsetsom en lilja ur sin lök.ingen hjort blev hanbland gråa rådjur.Han blev min sorgtung som stenen,grå som de långa dagarnaoch åren som gick.

När hon sjunger om sin sorg över det förlorade blir det mörkt och ljuset går över till stora scenen.

7. Stora scenen

Gudrun är inte längre den kraftful-la kvinna som dödat av hämnd. Hon är tillbaka i sin sorg över Sigurd.

GuDrun:Kronan sjunker ihop när en storm tar trädets grenar.Så tynar den som mist sin kärlek,hon vissnar kraftlös som avkvistad fura.när sorgen tog mighöggs min lust i rotenjag lutade i kraftlöshet.Jag torkade och var inte kvinna mer.

21

8. Lilla scenen

Jorun:Så var Gudruns sångnär hon miste Sigurd.Ett jolsterlöv var honbortryckt från sin gren.Det virvlade i vinden,föll till marken,och vissnade bort.

När sången är slut sätter sig gum-man mödosamt upp i sängen och rotar bland bäddkläderna efter sin påse. Hon räcker den till Jorun.

Gumman:Den ska du ha.

Hon faller tillbaka i sängen, andas med svårighet nu.

Jorun låter påsen falla till golvet utan att gumman ser det och fortsät-ter att vaka över henne. Den tunga andningen blir tystare och när elden falnar blir det dunkelt i rummet. Jo-run lutar sig utmattad framåt. Hon somnar och drömmer.

Körens män rör sig i hennes dröm. De hotar varandra ordlöst och rör sig drömlikt, dansande under musiken. En av dem, som är rödhårig, gör ett utfall med kniv. Den angripne drar sig tillbaka men kommer igen med sina män omkring sig. Striden slutar inte förrän mannen som först drog sin kniv sticks ned och faller.

Det blir mörkt. När en tjänsteflicka kommer in är männen i drömmen borta. Hon går fram och lägger ett vedträ på glöden. Det blir ljusare och

hon närmar sig bädden och ser på gumman. Hon stiger fram och tar på henne men drar undan handen.

Hon rör i stället vid den sovande Jo-runs axel. När hon vaknar upp visar flickan henne tyst på den orörliga kroppen. Jorun böjer sig ned över gumman och ser att hon har förs-vunnit i döden. Hon drar lakanet över hennes ansikte och gör tecken att hon vill vara ensam med den döda. Flickan drar sig ut ur rummet.

Sakta och lågt sjunger Jorun medan hon sitter kvar hos den döda.

Jorun:Så är allt levandes öde.Vi virvlar i vinden,vi faller till markenoch vissnar bort…

Hon tar till slut upp påsen från golvet och letar i den. När hon får fram völsen, som till formen är igenkännlig i sitt omhölje av linne, går hon till härden med den och läg-ger den på elden. Den flammar upp i det mörka rummet.

9. Lilla scenen

Flera år har gått. Det är full som-mar när Jorun kommer till gården som hon lämnade för länge sedan. Svalorna skriker visslande när de far över himlen. En tjänsteflicka kommer med en spann och Jorun ler när hon hör gässen kackla. Hon står och lyssnar till minnet. När tjänste-flickan kommer tillbaka upptäcker hon Jorun som satt sig på bänken vid uthusväggen och dragit ner sin huva

22

så att det mesta ansiktet döljs. Då ropar flickan på sin husfru. Helga kommer och sedan kommer också en stor karl med rött hår som uppträder med husbondemyndighet. Det är en av rovorna som Jorun fostrat.

roVan:Vem är du?

Jorun svarar inte.

roVan:Var kommer du ifrån och vad vill du här?

Jorun kastar tillbaka sin huva så att ansiktet syns. Jorun: Känner du inte igen din egen fos-trarinna?

roVan:Jorun!

Husfolket som har följt med honom ut ropar i förvåning. KörEn:Jorun! Jorun!

Jorun:Var är din bror?

roVan:Han dog i strid med en annan karl.

Jorun:Då var min dröm sann.

KörEn:Drömde du? Drömde du sant?

Jorun:Jag drömde om strid mellan män.

KörEn:Drömde du? Drömde du en stor dröm? Jorun:Stort var det inte när hans blod spilldes. men sant och bittert.Vad gällde den striden?

roVan:Vår mors heder. Jorun: Han dog alltså för ingenting. Hans blod spilldes på en fähusbackeoch alla var ni stolta över honom.

roVan:Ja, alla var vi stolta över honom, vår mor inte minst.

Jorun:Det kan jag tro.

De två rovornas mor Helga har slutit upp och lyssnat på samtalet. Nu stiger hon fram.

HElGa: Har du kommit för att håna?

HElGa:Du är Jorun som sjöng milda sånger. men du hade kall blick. Vet du vad vi kallade dig?

Hon vänder sig till husfolket:Känner ni igen henne?

HuSfolKET (sjunger):Jorun Jorun! orm i öga!Jorun orm i öga…

23

HElGa: Jorun orm i öga – det kallade vi dig för din skarpa blick. och nu har du kommit hit för att skymfa.

KörEn:Jorun! orm i öga,orm i öga… Jorun: nej, för att hjälpa kom jag. Jag hörde om en som behövde hjälp i sin svåra stund. Jag har vandrat mycket, sjungit många sånger. men aldrig här hos er. En gång ville jag se dem jag fostrat. men bara en är kvar. Den andres blod spilldes ut i ingent-ing. Honom tog völsen.

Nu hörs ett skrik.

Jorun: Vem jämrar sig?

roVan:min hustru ska föda.i tre dygn har hon legatoch kvalts med värkar.

Jorun: Då är hon den som jag kommit för att hjälpa.

Hon tar sin påse och går mot huset. HElGa: Då sätter du ont på henne, illvillig som du är mot mig och min släkt.

Jorun: Jag sätter inget ont på en föderska. Jag hjälper alla som jag fått lära mig.

Hon går in.

10. Lilla scenen

Några timmar senare inne i huset. Rovans hustru ligger i sängen med sitt barn. Han kommer in.

Jorun:allt är över.Se på ditt barn.

Han böjer sig över hustrun och barnet.

roVan:Så liten…Kan han vara ämne till en storkarl?

Jorun:Du har fått ett flickebarn. Vad hon kan vara ämne till lär du få se.

Man släcker ljus kring modern och barnet och drar sig bort från dem. Folk sjunger och nynnar för barnet. Jorun sjunger sakta före:

Jorun:ur mörkret kom dulilla sparv…

KörEn:… ur mörkret kom duin i ljuset…

Jorun:lilla sparv,stanna hos oss, den tid som är din!

24

KörEn:Stanna hos ossi ljuset, lilla sparv.

Jorun:Som sparven flygergenom hallenur mörkret kommer hanoch flyger genom ljusetut i mörkret igen…så blir ditt livlilla barn.

Hon bäddar kring modern och barnet.

att föda och födasär stort arbete.nu ska ni vila.

Hon ger tecken åt folket att de ska gå undan från sängen. De börjar dra sig bort från föderskan och barnet. Jorun reser sig och går efter dem. Hon stannar upp och frågar:

minns ni gumman med påse och stavHon som sjöng för er förr i världen. De tittar på varandra, vet inte om de minns.

Jorun:Har ni glömt henne?

De går ifrån henne och Jorun talar för sig själv.

Jorun:Ja, henne har ni glömt.

Det mörknar på den lilla scenen.

11. Stora scenen Där har det ljusnat en aning. Man ser en gestalt i kappa som sitter med huvan neddragen så att ansiktet inte syns. Jorun vandrar fram mot scenen. Sakta närmar hon sig den som sitter där, men stannar innan hon kommit fram. Hon går aldrig upp på den stora scenen.

Jorun:Vem var du?Vem var du som kom vandrande med dina sånger?

Var du en häxa?

Gestalten på den stora scenen rör sig inte, men skrattar lågt.

Gumman:Ja, jag var flottsocka- och Skitkäft var jag. ludenbyxa kallades jag och Skrucka. Jag skar runor på käppar och vände folk i vargar. mjölken skar sig när jag gick förbi och onda män vart blinda.Jag var en häxa och man skällde mig för fetröv.

Jag skrämde folk med mina sånger.De sa: hon är skräcken själv…Då var jag Gryla med femton svansar och en kniv som skar upp buken på barn.

Hon skrattar högt och tar sen tag i huvan och drar den bort från huvudet och reser sig. Jorun och hon sjunger mot varandra.

25

Jorun: Är du inte den som sjöng milda sånger,som sjöng för kvinnor i svår smärta?

Gumman: Jag sjöng för kvinnor som låg brutna av värkaroch kved i sin svåra nöd.

Jorun: flickstackareoch myndiga fruarkvaldes med barnoch alla hade de lika ont.

Gumman: Jag stod vid deras knän och sjöng milda sånger i deras nöd.Jag gav dem örter som lindrade…

Jorun:…milda sånger i deras nöd,du gav dem örter som lindrade…

Gumman: Bittra örter gav jag dem,örter som tog bort deras skam…

Gumman låter kappan falla till golvet och står högrest i kläder som är mycket praktfullare än dem hon hade i livet.

Gumman:Jag var den djuptänktasom hade runor till hjälp…

Jorun: Kvistrunor, trollrunor,bokrunor hade du. och völsen vilade i linne och lök,huggormen lik när han spratt upp.

Gumman: Du var rädd för Völsen.

Jorun: Visste du allt?

Gumman: Ja, jag var valan som visste.nu vet du vad jag vet.Eller gör du det inte?

Jorun går tillbaka till sängen där modern sover med den nyfödda. Det mörknar på den stora scenen. Gummans gestalt slukas upp av mörkret och försvinner. Hon sjunger långt bortifrån sedan hon försvun-nit:

Gumman:Vet du nu?Eller gör du det inte?

Husfolket sjunger sakta, mumlande.

KörEn:Vet vi nu…eller inte?Vet vi…Gör vi det inte?

Husfolkets sång blir allt svagare: Vet vi nu…

SluT

26