(Eftertryck förbjudes.)

Prinsessan Eugenie.

"Jag ar c h lyckligaste kvinna i hela cårt land." Sk yttrade sig Prinsessan för några år 'sedan i ett bref till en af sina vänner. Hur man än tolkar dessa ord med eller utan jämförelse med andra, alltid innebara de att Prinsessan Eugenie kände sig synnerligen lyck- lig. Den som var i tillfälle att se henne på ngra håll, att Micka in i hennes dagliga lif, fick ock snart be- kriiftelse y& dessa hennes ord, ty s52llan kan man trafffa eii iniinniska som fr&n morgon till kval1 strålade af sådan gliidje som Prinsessan Eugenie. Och man kiinde, att gliidjen som lyste i hennes ögon och vibrerade genom hennes ord, afveil var bofast i hennes hjärta. Derför var den ock bofast i hennes hem. Man har skäl att kalla henne den lyckliga Prinsessan och hennes hem ett glädjens hem, ty hon var som en värmande och lifvancle sol för sin orngifning. Man liksom tvangs att glömma sina sorger och bekymmer, nar man umgicks med henne.

Hvad var det d$ som gjorde henne s& lycldig och glad? Icke var det hennes kungl. höghet, ty p& den satte Iion ej högt pris, af den var hon ej heller i till- fälle att draga s& stora fördelar; sjuk och innestängd

- - - -

hon var under större delen af sin lcfnarl. Hciines w&ra och tarande sjnkdom under 40 års tid synes ju varit egnad att göra hennes lif till en &ng soi.geclug. Hvad var det då, som var hennes lycka? Det siiger lio11 oss sjëlf, då hon tillägger till de ofvan anförda orden sin egen förklaring: %y jag får tjäna min herre hel hvai dag från morgon till kväll."

Hur hon kom till denna lifl-ets högsta lycka be- rattade hon sjalf, då hon förra sominaren i en förtrolig krets af vänner talade om sitt flydda lif.

"Då j a g vid femton års Alder konfirmerades af Biskop Butsch," sade hon, "fick jag en praktbibel med den allvarliga tillsägelsen att icke läsa i den, emedan

jag ej skiille kunna först& den och missfórstleiide af Guds ord kunde verka laseri och svarmesi. Deremot gaf mig biskopen Thomas & Een?pis till dagligt bruk, hvartill j ag ock af min guvernant stsiingeligen tillhölls.

Slutligen tröttnade dock Prinsessan p& den för henne sh obegripliga boken, som blott talade om försakelse och afdöende, och förklarade sig ej vidare vilja läsa deii. Nen d& blef det annat af. Deu sextonkriga flickau fick sig en örfil af sin strii.nga giivernant och slittes i sliamvrin och måste s& gripa till sin Thomas igcu.

S& fortgick det till dess Priiisessan blef 25 iiq dit fröken Hamilton, sedermera fkiher~iuiai~ Iludbeck Llef hennes hoffröken.

Då hon började sin tjtiiistgörinig ville 1102 Iiålla aftonbön med Prinsessan och bad fördenskull oin etat

nytt testamente. Hennes förvhining var stor, d& Prin- sessan svarade att hon icke ägde nligot. Slutligen er- inrade hon sig dock sin pralitbibel, men hon föïklasacle best&mdt, att hon icke vagade 1Hsa i den. Emellert.icl gaf hon slutligen efter för hoffiijkeiia b~iier, och n8r s h försvunnit och de trodde sig säkra togs iten stora bibeln

fram och med oro och fruktan såsom den der gjorde något ondt, hörde Prinsessan Guds ord sig förel&sas., Hon kände sig som en brotisling, ty hon bröt det löfte hon gifvit biskopen - en känsla som hon ej kunde öf-

O

vervinna, oaktadt hoffröken föreställde henne att man mera måste lyda Gud, h mlnniskor.

Så fortgingo aftonbönerna en tid under inre strid och ångest, men slutligeii bröt ljuset fram i sjalen och Prinsessan kände sig underligt gripen af Guds ord. ,

Fröken Hamilton tilldrog sig alltmera hofvets upp- märksamhet, dels för sin ovanliga skönhet och dels för sin allvarliga rigtning samt sina besök i Betlehems- kyrkan för att höra Rosenius. Detta senare väckte slint: ligen shdan bitterhet, att hofherrarne en vacker dag efter hutad middagsmåltid skarpt anklagade henne hos Konungen och framhöllo det opassande uti att en hof- dam sprang p& andliga sammankomster med kreti och pleti, och att hennes inflytande kunde verka skadligt p& den unga Prinsessan. Hon, som stod vid konungens. sida' och Bhörde detta; kande hjartat vilja sprangas af

ångest för sin faders vrede. Sedan de talat ut, och Konungen stillatigande och

lugn åhört dem, svarade han allvarligt: "Att frökeii Hamilton går till Betlehemskyrkan, deruti gör hon orätt, ty det passar ej att hon går, derföre skall hon åkai7, hvarpå Konungen befallde att hoffrölien skulle hnfva vagn från hofstallet, så ofta hon ville besöka Betlehems- kyrkan. Vidare talade icke Konungen om den saken. Men Prinsessan föll i sin fars famn noch aldrig", sliitade hon med t&rade ögon, "aldrig har min far stått inför mig så älskvärd och s& kunglig som den gången."

Och så 'utvecklades hennes lif i kristlig tro och kärlek till välsignelse för henne själf och hundratals

Prinsessan berättade en gång, huru hon i sin första gliidje öfver Guds n&d började skrifva en bönbok, som hon ämnade gifva ut? men d& hon läste upp sitt manu- skript för (Irefvinnan Reutersköld, tog denna erfarna

1 viin Prinsessan i famn och bad henne att afst8 f r h siii i föresats. nOch,n tillade Prinsessan, "nu efter s& många i &r kan jag ej skrifva niigon bönbok, och jag inser, att jag behöfver sjiilf lära att bedja i stallet för at6 lära andra. n

En ?fton förra sommaren öfverraskades man att höra Prinsessan med hög röst sjunga inne i sitt rum. Hon var sedan flera &r s& sjuk i sitt bröst, att hon ej kunde sjunga. Niir man dagen der$ oroades öfver detta försök, svarade hon: "Jag hörde en viixekor af englar sjunga: 'helig ar Gud - helig ar Gud' - och hur kunde jag väl vara tyst? Jag mkste ju instiimma."

J a - nu ban hon sjunga utan hinder af en bräck- lig stofthydda, fullt och klart: ')helig ar Gud all nåds, all krafts, all visdoms Gudn. Evig gliidje A t henne!

(Eftertryck Mrbjudes.)

?SorrkBpiiig 1888, DL W. \VPlberg L C:o Boktryckeri.

Den första ensamheten af Sully Prudhomme.

Ofversatt af Hellen .Lindgren.

Q an 7tåller sig gä9rea ur vägen 83 Från pojkarnes vilda Ihop. Bland skoZgårdens 7arm och. rop Oc7z slagsm.%l står han förlägen.

Frbn skorna, sona glänsande skina, .Till jackan är prydligt allt. Han står der en jk gestalt Och bräcklig bland icke $nu..

Oc71 än får han 7zeta wtamsellen Oc7z än en stackare blott. Att hyta han aldrig förstatt, Han, skänker bort karamellen.

Han 7zå11er sig o.eN och beskrattas För denna sin jna fason, Oc7z kallas för ~zådig bar@?& Oc7z plundras af alla och skat6as.

E n lärares bïick 7zo?zom skramnzer, Skygg är han sona foyel i bzór; Olyckliga barnanatzcr ! Hvi kom du till jordlifvets jämmer?

Ah - lexan, han ej last till ända! dh - skrijbingen ännu ej gjird! Och bannornas svidande ord - Och strafet, som väntar kan7zlinda!. . .

Dag ny.

Allt 4ngs7an och frzibta~! En fara Är dagen med klockaa, som sllkr, Oc7t kvällen, son2 långsawt förgår I sofsalens Gken - e12 mara!

På kritlzvita bacldc(rna skiner Be fladdrade lamporaas (jzis. Hvart aadedrag ar sona ett sm , Likt viltden som piper ock 7ruii2er.

Kamraterna sofca. - Halt sautiat Och s a d a r af minnela m flock Frbn 7ie9itnzet, frdn soncla.,clen och Frdn Aela den lycka, son2 rundat.

Haliz 9ninnes, 92är förr Itan uar vakera, Hzw imor i s k säng hoiitom tog Oc7h krhg hono9a arma;rna slog, Ock hzcr de se'n sofvo pd sakeia.

O mödrar, hzcr kwarcen 1 satta I friimmande htitader Er son, L)e@ vård som ej kowz.wer ifrån Et8 moder ar aldrig den ratta.

Den f ram~~~mnde Ean hot20ill yifua Mat, kliider i öfver~öc2, <j kärlekens dagliga bröd &i bli, livad en moder kan b l i f~a .

Men fastän så otacksaplznm J aren, de glömma ej Er, De borra smd hzlfvude~ ner I kudden och snyfta sitt: mumta!

Hanna Lindberg. 1826-1889. Af Esselde.

Det var en adel människa och en egendomlig personlig- het, som med Hanna Lindberg gick ur tiden. Hon förtjänar ett rum i den svenska kvinnorörelsens annaler, både der- för, att hon älskade och deltog i flera af dess strafvanden, som ock derför att hon sjalf har representerat en viss sida af o

dessa sträfvanden. g: Q *

Född p& Tullgarn i ett bnrget men tarfligt handtverkar- hem uppföddes Hanna Lindberg tillsammans med en syster och ett par bröder, hvilka senare vid tidiga år gingo ut i varliten att söka sin utkomst. De båda systrarna stannade i hemmet. Men redan under uppvaxtåren greps Hanna af en stark lnst att komma ut för att se och lära nagot mer af vad- den. Denna önskan väckte dock intet gensvar hos föräldrarna. Tiden gick och Hannas sinne kom i jäsning. Det blef henne allt tydligare, att hon ingenting mer hade att 1ara.i hemmet, och ej nog dermed, hon kände såsom &t lidande, att det icke ens kunde ge henne "göra nogn. En vacker dag beslöt hon att göra slag i saken. Strängt rgttvis, ville hon dock ej satta sin egen önskan i främsta rummet utan yppade sin afsigt för systern, och lemnade valet A t henne: "Vill du g&, s& stannar .

jag. Vill du stanna, så ar det jag som går." Systern valde att stanna i hemmet, der hon blef föräl-

drarnas trogna vårdarinna under deras mhgåriga svara li- danden. Hanna gjorde i tysthet sina förberedelser, och till- sade hos en granne om hast och vagn till följande mor- gon. nDå skjutsen komn, berättade hon 45 &r senare för den, som tecknar dessa rader, "gick jag in i verkstaden till far, sägande: nH&r är för litet göra för två hemmavarande dött- rar; Maria vill stanna och jag lemnar hemmet; jag begär inga pengar men jag vill ha min frihet. Från Stockholm skrifver jag." Sagdt och gjordt. Efter ett kort farväl lemnade den 22-kriga Hanna hemmet. Två dagar senare stod hon i Stock- holm med två tomma händer, men fast besluten att skaffa sig arbete och sj alf ständig utkomst. Den äldste brodern som nyss fatt plats p& ett kontor, var henne till mötes, och gjorde hvad han kunde för henne. Äfven föraldrarne sände henne

hvad de kunde undvara. Men lyckarr stod den djarfva bi, och hon erhöll inom kort anställning som husligt bitriide i en af Stockholms mest ansedda prestfamiljer. Hiir betrak- tades hon snart som vän och fick godt tillfälle att tillägna sig något af den bildning och Lifserfarenhet, som hennes vet- giriga och vakna sjal så länge eftertraktat.

Efter fyra å,r lemnade hon det goda hemmet för att an- taga ett, med hennes naturanlag nära öfverensstämmande till- bud att såsom biträde verka inom det så kallade "Almedal- ska magasinetn. För att bereda sig för denna uppgift önskade hennes principaler, a t t hon i Göteborg, skulle under tvänne &r inhiimta de insigter och den öfning, som fordrades för att kunna sköta försaljningen i Stockholm. Så skedde. Nen in- nan de tv& läroåren tilländalupit hade förestfindaren för Stock- holmsmagasinet, under hvilken Hanna skulle ha tjänat, i följd af sjuklighet uppsagt sin plats. D& utsaga till bestridande af den vigtiga förtroendeuppgiften den 24-åriga Hanna Lind- berg, utan al1 dags borgen och utan annan garanti iin deii af hennes redbara personlighet och heniles bepröfrade dug- lighet. Detta drag torde vara allenastaende i kvinnoarbetets historia och bör därför fästas i minnet.

Återkommen till Stockholm var Hanna snart fördjupad i sitt arbete. Vi kunna ej har följa henne steg för steg. Det, är nog att nämna hurusom vid sidan af en omutlig redbar- het - hennes enda förddra-arf - framtriidde en ovanlig skarpsynthet ; huru i bredd med dessa egenskaper utveck- lade sig vaksamheten p& hvarje, iifl-en det minsta tillf'iille till förvarf, varsamheten att vid dess begapande icke öfwrskrida den sunda utvecklingens grgns, och, sist men icke minst, den grannlaga hkänsligheten i afvägandet af säljarens och köpa- rens ömsesidiga fördel samt hurii alla dessa anlag och egen- skaper småningom ingingo som integrerande delar i livad man kunde kalla Hanna Lindbergs yrkeskaraktiir. Det var denna sällsporda förening af äkta köpmansegenskaper, som satte henne i stånd att uppbringa den affar, i livars tjiinst hon hadt, till en aldrig förut uppdcld tryggLet, p& samma gang hon grundlade en själfständig verksamhet för egen del.

Knappast inträdd i medel&ldern hade hon nått det mal, nt211~äc7d2gt göra" f 07 tanke ock Iiand samt en oberoende ndkoms f , för hvars vinnande hon lemnat fadermieiiernmetl. 1 maii som arbetet vidgades, stego ock& fördelame, och med aren befann

sig Hanna Lindberg i spetsen för en betydande, sjalfstandig a%är, på samma gång hon sason1 delegare i Almedals bolag verkade för förbättring och förädling af dess tillverkningar, på ett satt som kan förklaras endast deraf, att en kvinna med hennes egenskaper bättre än männen kan bedöma arten och värdet af varor, som företrädesvis sfse kvinnornas och hem- mens Behof. Dertill kom, att Hanna af naturen egde ett fint lronstsinne, som i umgänget med Iionstnärer och under del- tagande i konstindustriella strafvanden allt mera förädlades.

Med den vaxande verksamheten växte också den peku- niära vinsten, hvilken snart steg till sådana belopp, som val kunde tillhtit den trägna arbeterskan att lemna detaljarbetet' &t underordnade. Annorlunda tarkte dock hon. Urider flere år stannade hon i ett a;nspr%kslöst inackorderingshem, tills hon inflyttade i en egen bostad om fyra rum, utrustade med den enkla, men fina och solida smak, som var henne egen, och der hon bodde till sin död. Et t biträde antog hon äfven, som troget stod vid hennes sida i 32 &r; men anda till de sista aren öfvervakade hon sjalf arbetet i de minsta detaljer. Den lyx hon derutöfver bestod sig, var det goda hjärtats, den vakna allmihandans och den trofasta, hjälpsamma vänska- pens. * *

t

Första gangeii man hörde H. Lindbergs namn nämnas i samband med något allmännyttigt företag var i början af 1 8 W l e t , d& hon nämdes shsom den der i förening med Pro- fessor Curman förvandlat Lysekils tarfliga fisklage till en väl- ordnad och snart mycket eftersökt badort.

Hennes frikostighet uppenbarades för minnestecknaren indirekt vid anordningen i Stockholm af en insamling för be- redande af förbandsartiklar &t fältsjukhusen under pågående fransk-tyska krig. Vid första sammankomsten öfverlade man om utvägar att f& tillräckliga förråd af nytt linne för de olika behofven. Hrr larftskramhendlares medlidande viigdes p& er- farenhetens våg och bland många tveksamma röster hördes en förklara : n För Fröken Lindberg i Alnaedals magusin gbr jag i god, hola har hjärtat pd. rätta talle et.^ Sedan samman- komsten upplösts gingo damerna ut att försöka sin lycka i

. närmaste l&rftsbodar, och minnestecknaren kom d& i tillfälle att bevittna hurin när en afsnäst bedjerska åberopade M:ll Hanna Lindbergs löfte att medverka, bodegaren harmset be-

skärmade sig öfver. "Att en sb'n der m d m a konivaer och gör intrång på yrket."

Kom så Handarbetets TTanners stiftelsekr och dess första stora utställning i den nedre salen i Handtrerksföreningens hus. Dagen för den nybildade föreningens första hsmöte var inne. Blott ett fåtal personer vor0 niimarande. Intresset ra r stort, tillgångarna inga. Ordföranden omtalade, att en ypper- lig lokal för ett ytterst billigt pris hade erbjudits föreningen. Meddelandet väckte p& en gBng glädje och bekymmer. Hvem kunde garantera, att den unga föreningen kunde under föl- jande ar inbringa ens denna ringa, summa (BOL) kr.)! D& fvre- slog en röst: "Lat oss friiga Hanna Lindberg till råds." En af de närvamnd skyndade med latta steg öfver Brnnkebergs- torg. Fem minuter senare Aterkom budbärerskan Atföljd af den sökta r&dgifvaren. Ordföranden redogjorde i korthet för stiillningea, framhöll iifren den erQjiictila lokalens förde1a.r men tystnade inför den stora frågan: :H2w sko7a v i tGga?:' -

Jag saarar för ljöd en klar stainmz, och fiain trädde med nagra raska, impulsiva steg en liten inen senfull och spänstig gestalt i elegant toilett. Det- var Hanna Lindberg.

Den vackra idéen om nheenaslöjdeizs föriidling, 7i.onst~arligt, fosterländskt" hade gripit också henne. De stiftande van- nerna mottogo henne med glädje, och fran den stunden ar- betade den lilla kretsen oafbrutet, utan rast eller ro, men ocksa med stigande framgång för idéens förverkligande. Hanna gaf ej blott hela sin klokhet, sin erfarenhet och s im relationer utan dertill mycket af sin tid, sitt personliga arbete, i det hon som kassaförvaltare ledde hela den eg nerkant ila delen af företaget och . derjämte nästan ensam försköt de betydande förlagsmedlen, som ej sällan uppgingo till 20,000 kronor, för hvilka ingen mnan säkerhet fans an det rörliga lagret.

Med anledning af en oriktig tidningsuppgift att H. L. hardt när ruinerat sig på Handarbetets Viinner, inå namnas att ränta alltid ordentligt erlades i% de leninade förskotten. Nen besinnar man hvad köpmannens kapital afkastar di, det au- vändes i hans egen rörelse, förstår man först U n r mycket Hanna offrade genom sina lån. Sant gr ocks8, att hon många gånger, då det gälde att med någon uppoft-ring föra sakeii framåt, gjorde en personlig insats utanför räkeusliaper11a. Värdet af de råd, det arbete och den dyrbara tid hon anda till slutet af sistlidna Br egnade föreniigen, k i m a inga siffror

uttrycka. Själf plägade hon säga till sina närmaste, att intet af de större företag, i hvilka hon medverkat skänkt henne så mycken tillfredss tällelse som Handarbetets Vänner. Af kam- raterna inom styielsen kallades hon ofta " Pännemurs vänn.

Särskildt visade hon. sig som verksam viin af stiftarin- nan och hennes ideer äfven på andra områden, bland annat genom att flera år kraftigt understödja kvinnofrågans dåva- rande organ, "Tidskrift för Hemmet".

Det starkaste intryck, man fick af Hannas personlighet i hennes krafts dagar var det af en i alla riktningar genom- förd sjiilfständighet. Allt hvad hon egde och allt hvad ho11 var, d i fråga om affiirsduglighet, rikedom och samhällsställ- ning, som till karaktär och bildning, var så att säga själfför- värfvadt. Hon var icke hiiller lik någon annan, hade sitt hufvud för sig och sitt lynne för .sig. Hon stälde höga kraf p& människorna, men alltid friimst p& sig sjalf.

Från Hanna Lindbergs storartade välgörenhet, likasom fr8n området för hennes, säkert af ingen öfverskådade per- sonliga gifmildhet, kunna här nämnas endast några spridda drag. Det är t. ex. bekant, att å en mängd listor för.under- stöd af allmännyttiga företag, under senaste decennier åter- finnes hennes namn. Det är ocksa bekant, att hon mer än en g h g , och ej sällan i trots af erhållna varningar räddat upphtsträfvande men allt for djarfva yrkesidkare f r h konkurs, ofta mottagande endast otack till lön. Detsamma var ej sal- lan händelsen ocksh med privata, personer, pil hvilka hon rak- nat och trott. Hon led bittert af dyGka missräkningar och förebrhdde sig ofta att ej kunna göra något verkligt godt med sina gAfvor. Det gjorde hon likväl i rikt matt. Derom vittna de m h g a sjuka och svaga, som på hennes bekostnad fingo besöka Lysekil för att der botas eller styrkas. Derom vittna frisiingar i sjukhusen, der hon ej sällan personligen besökte patienterna, medförande styrkemedel och förfriskande med personlig vänlighet. Derom vittnar det stora antal månadt- liga understöd hon utdelade, stundom dertill föranledd af de - mest egendomliga orseker. S& t. ex., nar en gammal söm- merska, som länge försummat :att likvidera sin räkning hos henne skygg, undvek hennes blick, skyndade hon att upp- teckna sin gäldenär p& listan öfver dem som skulle erhalla månadtligt understöd.

Många gånger understödde Hanna dem, som hon per- sonligen icke kunde fördraga, likasom önskande att straffa sig sjiilf för en möjlig orättvisa, Uppfostringshjälp, sjukvird samt beredande af tillfalle att utveckla inneboende anlag, eller att inhiimta nödig skicklighet för .ett inbringande yrke, voro de former för viilgörenhet, som kanske mest tilltalade henne. Detta i största korthet om Hanna Lindbergs privata kärleks- verksamhet.

Till de gamla föräldrarnas underhåll bidrog Hanna troget vi sidan af sin broder. Med syskon och syskonbarn stod hon i bästa förstind, men i hemmet-lefde hon ensam med det trogna bitriidet fröken Falk. * *

8

Länge bibehöll Hanna Lindberg sin spänstiga kraft, sin friska hag, sin sjiilfstiindighet och sin egenvilja obrutna. Nen så kom ett gradvis smygande nervlidande, så kommo miss- räkningar och otack och slutligen sorgen öfrer en ung bror- sons död, hvilken hon tänkt sig som sin efterträdare i af% ren, och nu bröts hennes kraft. Hon hade länge kant be- hofvet. af ett djupare religiöst lif och sökt näring f ir det- samma i olika kyrkor, hos olika predikanter, men alltid för- giifves. Nu viixte andens behof af stöd och tröst. Hon kom i beröring med en blid och from kvinna, som ömt och var- ligt förde henne likasom vid handen fram till försonarens föt- ter, ett der liira kanna Guds förbarmande nkd och karlek. SmaIningom slöt hon sig till det samfund i Stockholm som. verkar för den s. k. Israelsmissionen. Det gryende troslifvet utvecklade sig, men gaf stundom rika för en sönderslitande vkldsam kamp. Emellertid försvagades hennes kroppskraftsr och nervernas spiinning aferverkade ofördelaktigt y B hennes lynne. Vissa tider kunde hon dock ännu vara sig lik, och utde- lade rikligare iin nfigonsin understöd och gafvor, hvilka dock nu fördelades mera plaiwnessigt bland missionshyddor, sjukhem,. religiösa föreningar, fattigherbergen och barnhem.

Hannas verksamhet fortgick ännu wcler hösten 1888. Det skg ut, som hade hon med arbetet velat hiilla den hotimde sjukdomen pA afsthd.

Ombedd att inga, i Förvaltningsstyrelsen för Fredrika- Bremer-Förbundets stipendiefonder, gaf hon vanligt sitt sam-, tycke; men innan hennes namn syntes p& inbj~~dningsbrefven till det första. stipendiemötet var hon för alltid bruten a,f den.

obotliga sjukdom, som länge tärt på hennes krafter. Hennes vän, p~ofessor Curman besökte henne ofta; på hans önskan tillkallades en af hnfviidstadens mest eftersökta läkare, Dr. H., men de hade intet att göra utom att döfva .smärtorna - d i r hon tillät det - samt bevittna hennes själfbeherrskning och utomordentliga talamod i lidandet.

Redan i medlet af Januari skref hon till en vän på sitt kort, under namnet Hanna Lindberg - "tror sig ej mera duga till ndgot!" Bland styrke- och trösteord ur skriften, som då och då skickades henne af vännen, förekommo en gång Jesu ord: "Hvad I. hafven gjort en af dessa minsta mina bröder, det hafven I ock gjort mig." Följande dag, d. l6 Februari, skref hon åter på siht kort, afvisande de tröstrika orden och till- laggande: nSkrapa val ut dem, de äro icke för mig! Jag ar 1Angt ifrån icke viirdig dem! Skrif i stallet: Si Guds Lam, som borttager världens syndn

De ännu ander sjukdomen fortgaelide slitningcbrne i hen- nes sjiil mellan jublande förtröstan och våldsam förtviflan domnade slutligen bort och ghfvo vika för en stilla förbidan. Först de sista tv& dygnen kunde hon dock förmas att intaga slingen.

"et har varit äkta Manilla hampa i den lilla människann, sade doktor H. om sin patient, med den förstulna rörelse, un- der de karfva orden, som ar honom. egen. Slutligen kunde han lofva, att' befrielsen var i annalkande. Den sjukas iu-, nerliga bön, att hon mhtte slippa dö under kviifning, uppffi des. Hon lhg i stilla vantan ännu ett dygn. Slutligen kl. 7 p& morgonen den 22 februari insomnade hon lugnt, utan miirk- bar dödskamp. * *

$ .

Aktad af alla, saknad af många, älskad och sörjd af de få, som förstått henne och fått hennes förtroende, har Hanna. Lindberg på många områden lemnat ett . stort tomrum. Hon hade de fel som tillhörde hennes förtjanster. n Men livarhelst hon verkat har hon lemnat vackra och efterföljansviirda spår. Hennes största betydelse ligger kanske deri, att hon i Sverige varit den första typ af den nutida kvinmin p& det pralrtiska sjaZ#'ö~varfvets större områden på samma gång hon gifvit det vackraste. föredöme för förvärfvets användande i menniskokar- - lekens tjänst. Var hon kallad just till dessa uppgifter så har hon fylt den med heder.

Mathilda Naumann. Fredagen den 15 Mars befriades genom d6den fr in ett Iingvarigt

,och svart lidande- den person, h a r s namn &ses har ofvan. F r in Lund skrifves ti. oss af en bland de mAnga, som hafva henne i tacksamt ,och kart minne följande meddelanden:

Mathilda Naumann sa r dotter af en obemedlad handtverkare i Lund och var rikt utrustad med yttre fiigring och med försthdets och 'hjartats begafning. Hennes bildning - vida utöfver mattet af de flesta samtida kvinnors - var grundlagd genom en sardad uppfostran, hvil- ken, shsom det sades, var bekostad af den man som, tidigt fastad vid henne, hemförde den 21:Briga fagra ulathiIda Jönsson sisom sin brud. - C. F. Naumann var d& (1848) t. f. medicine professor i Lund och blef efter ett par Ar ordinarie. Äktenskapet var barnltkt. Llinge var Naumanns gastfria hcm ett af de professorshus i Lund, der yngre och aldre personer ur de akademiska kretsarna med mera ailmanna and- lige intressen helst samlades. Det a r ingen oriittvisrz mot varden att erkanna att till detta förhAllande vardinnans egenskaper i hög grad bidrogo. Hon hade i sitt rena, friska, 6ppna siisen n%got som rn&ste verka tilldragande p& enhver, sarskildt p& den ungdom af bida könen, som hon alskade att samla omkring sig och f8rstod att lifligt intressera för det som 1Ag henne om hjilrtat. Detta var mangahanda: det sköna, i bild och i ord, det ratta och upphöjds i tlxikesatt, mec afven det praktiskt nxttiga. Samh&llslifvets kraf, de fattiges och ringes f5rkofrlan -och beskydd, hvars och ens utveckling i frihet till hvad naturen danat :honom - eller kanske företriidesvis henne, ty bvinnofrhgan omfattades alltid af fru N. med varmt intresse - allt detta var fur henno vigtigt - vigtigsre an de estetiska intressen, som hon afven i rikt matt egde och som tillhörde det tidehvarf, under hvilket hon fgtt sin första bildning.

Glrna talte hon i allrnlnna amnen, alltid med värmsr och öfvcr- tygelse, men aldrig med ansprak att beballa det afgörande ordet. Till .bundsförvandter i diskussionen h.ade hon det behag och den adelhet, som tillhörde hennes hela vasen. Hennes vackra leende, hennes varma, .rem blick vunno m h g a hjilrtan iitven hos de& yngre slYgk, som lärda kanna henne sedan hon hunnit medeliildern och derutöfver. Sarskildt tog hon sig giirna af ungdom af sitt eget kön, och sökte, utan allt proselytmakeri f6r s i m idéer, att vacka deras andliga intressen. Jag kanner mhnga unga kvinnor, som egnade fru Naumann en niistan svar- misk beundran.

Sitt författarskap höll hon i det ltlngsta hemligt. Anonymt hade hon under atskilliga &r i tidningsblad strött omkring sig de skizzer, hvilkas första med stort bifall mottagna samling utkom 1872 under titeln "Ur grannskapets krönika"; och det dröjde lange, afven i hennes hembygd, innan det -blef allmant bekant, hvem som dolde sig under signaturen :Sorellan. Nio Ar senare utkommo "Nya blad ur grannska- pets krönika"; och detta ar allt hvad som i samlad form föreligger af alstren af fru Naumanns penna. Tvifvelsutan skulle eii efterskörd - för den som deraf vore intresserad - kunna- göras, af vers och prosa, af original och öfversattningar. - Hennes vittra författarskap erinrar lifligt om bennes personlighet. Man mötes af ett varmt och rikt hjiirta, af ett lifligt intresse; tlfven det vardade och behagfulla i framställ- ningen tillhörde hennes personliga egendomligheter.

Man kan dock val saga, att fru Naumanns noveller till sin d l - rnänna karaktär bara prageln af en nagot iildre litteraturperiod &n den, d& de framtrada. Sarskildt den sist utgifna samlingen "Nya blad" mottogs pil vissa ha11 p& ett satt som visade, att de nya strhfvandena i literaturen ej varit utan inflytande p& allmanhetens omdöme. "Den estetiska periodens* doft hvilade öfver dessa noveller, ehuru deras innehhli vieserligen röjde samband med dagens frtlgor och de moderna idéerna. Men det fina doftet uppfattades icke af de andliga luktorgan, som p& senare tider fatt vanja sig vid starkare. kryddor, ej alltid af den niest valluktande beskaffenhet.

I sin födelsestad Lunds inre historia skulle fru N. efterlemna ,

ett Bradt namn, om ej hennes verksambet i mycket varit fordold i det tysta. Knappast ntigon förening, inrattning eller d g o t tillf8lligt före- tag i valgörande syfte inom hennes orngifning saknade hennes energiska medyerkan. Giilde det undervisnings- eller soppkokningsanst-alter, bs- zarer for barnsjukhus eller kvinnoföreningar - ~fverall t var hon redo att bispringa med rAd och diid, med en rik erfarenhet, ett odladt för- s t h d och ett' varmt bjhrta. Hon har i Lund, siisom ocksil vid hennes likfard syntes efterlemnat ett i vidstrackta kretsar i ovanlig grad &l- skadt minne.

Född 1827 var Mathildrt Naumann vid sin bortgAng ej fullt 62 Ar. Hennes. helsa hade det sista Aret varit vacklande, men annu en m&- nad före sin bortgang syntes hon ute i världen. Frid och valsignelse öfver hennes minne!

Några anteckningar om kokkonstens och bordsedernas historia

af Ellen Fries.

Utan att i ringaste man ansluta sig till den bekanta materiali- stiska satsen "Der Mensch ist was er isst", sh maste dock hvar och en medgifva, att födan ar en ingripande faktor i sh viil folkens som individens hela atveckling. Födan inverkar shlunda, tbfven p& intelli- gensen och genom den egendomliga viixelverkan mellan sjal och kropp, som eger ram, har ocksa intelligensen inverkat p& fUdan. Dess till- redning har utvecklats med &nskligheten. afven den har en historia.

Det första stora steget i utvecklingskedjan, det steget som kostat, det har varit kokni9age~ af födan. Sedan har af kokningen genom smaningom skeende förandringar och förbiittringar skapats en kok- konst. Denna Ater har genorngatt högst olika modifikationer undep olika tider. Under sin första utvecklingsperiod syftade den fOrnamligast mot det "konstiga". J u mer skarande sarnmansllttningar, ju mer fanta- stiska anordningar, ju mer aggande för syn, lukt och smaksinnet desto battre. Det I r furst pA ett högre stadium af utveckling, som man börjar valja ingredienserna med omsorg, förenkla rätterna och grup- pera dem harmoniskt. Man börjar uppstalla gastronomiska regler. D1 börjar ock det helsosamma göra sig giillande. Lukt- och synsinnet böra underordnas smaksinnet. Det skarpa och föralörande undvikes eller mildras. Ingen smak f& beherrska era annan, men tillsammans skola ingredienserna i hvsrje ratt, och alla ratterna i en malltid bilda ett helt, pA en g h g fint och pikant.

För att komma sa I b g t har det likviil fordrats tlrhundraden. Betrakta v i denna kokkonstens utveckling i vart Iand, blir v8r

första reflexion, att "blott barbariet &r fosterliindskt". @

De aldsta matsedlarne i Norden finnas i de beryktade "Kjökken- möddingarne". Dessa afskradeshögar visa, att man hiii. i den urhldriga forntiden furtarde med furkarlek ostron, hjortar, vildsvin, radjur och andra rariteter. Tillredningen af alla dessa Pödotimnen torde varit den som varra finsmakare &n i dag fordra g4 ostron, d. v. s. allt sero verades "au naturelle". Det är siluuds ovisst, om man annu gjort det första stora steget, sakert ar, att ej fanns det niagon "kokkonst" och tbn mindre nkgra "bordseder", d& bord antagligen var en oklnd lyx- artikel.

Men det iir ej dessa vildar, som vi i dagligt tal kalle vars för- fader, utan vikingarnes kraftfulla slagte. Och de hade utan tvifvel

tagit det första, stora steget, om ock de ofta.förtiirde köttet "specket". Köttet var deras allt i alla, och vart gamla svenska ord "mat" betyder helt enkelt kött.

Att 5ask och hastkött d6 var gudaföda ar allom bekant, men man tyckes afven haft andra anrattningar i ara, s& vidt man viigar taga Eddans n&got senare nedskri fna skildringar sBsom en auktoritet. Nar jiitten Trym bjöd Tor, fohladd till Freja, en bröllopsrniiltid bestod den af lax, oxstek och - efterratt. Och om denna sista ratt stBr det be- tecknande nog, att Tor Bt upp "jiittehustrurnas hela slutratt". Det var ej sista gBngen "det sötan p&stBs endast vara tillagadt för "det svaga könel", men sedau, detta oaktadt, med begarlighet slukas af det starka. Verlden ar sig alltid lik.

Friin v&r barndom .ar0 vi förtrogna med, huru det tillgick pB ett gammalt nordiskt gastabud. Barndomens gudagBfva, fantasien, ideali- serar onekligen bilden, och mBnga realistiska drag kunde latt tillaggas. Man k u n h tala om den r&dande osnyggbeten af alla karl och anratt- ningar, hvaraf man annu p i Island kan se prof, man kunde tala om röken, lukten, frhvaron i regel af silfver eller tenn eller af intinga af oss siisom oumbarliga ansedda husgerid, man kunde tala om den osmakliga omgttligheten, som föranledde Havamals författare utbrista:

"Hjordar hugsa, nar de hem skola, Och g h g a d& af graset, Men ohyfsad man aldrig kanner Sin egen mages mitt."

- Men hvarföre lasta viira förfaders' gastabud? VAr. tid dricker ocksi, men utan att vid bagaren göra löften om vhrldens iiröfring, brorskalar Ofverflöda, men efter fostcrbrödratrohet far man leta, och hvem bjuder nu en okaud framling att deltaga i det festliga laget?

Medeltiden i Norden k&nnetecknas af m h g a nyheter i afseende B födoamnena. Munltarne kommo med sin tradg&rdsskötsel, sina fruk- ter och grönsaker. En tilltagande handel Iiitförde ytterligare nya mat- varor. Fastedagarne giifvo den kulinariska fantasien nya uppgifter att 1Osa. kfven i vart land vor0 antagligen "de andligen. tidehvarfvets friimste gastronomer. Nationella, egendomliga födoamnen saknades ej heller. Sisom stidana omtalas t. ex. de stora ostarne, som endast kunde blras af tv& karlar, och de tunna runda bröden, hvilka liksom ostarne uteslutande.b4eddes af kvinnorna. MjLljlilkfödan spelade i Sve- . rige en stor roll, likaledes fisken och villebrAdet. Det har pAst&tts,

att Nordens folk under Medeltiden staldes pa sviiltkur, men det inne- b h tvifvelsut.an en stor öfverdrift.

Att man mot slutet af Medeltiden kande till m h g a liickra anratt-. ningar visa Atskilliga i beh811 varande hush%llsr&kningar efter den berömde Linköpingsbiskopen, Hans Brask. I dessa omtalas sylta och grytstek, vlblling, vinsoppa och äggmjölk, höns med ris och kalla höns med attika, Qgkaka, strufvor, syltade paron och mbnga sndrs goda saker. "G8sstekn om höstarne hvar söndag till "Martin inklusive", och, nar det var ggstabud, bjöds pti "ptihöns med utslagen stjart", hjarpar, dnfvor och stora pastejer i form af borgar, trad eller djur o. s. v. Inte förefalla precis alla de biskopliga anrsttningarne sh silrdeles ap- titliga, shom t. ex. "lumbern, en soppa aE blod och mjölk, eller "arter med s a l s p e c k ~ l l e r "hampamos med arter". Fisken stektes oftast i olja, och p8 löken sparades ej. I stlllet för socker hade man till maten "puderv d. v. s. torkade och söndersmulade honungskakor.

Det torde roa, en och annan att höra hvad den myndige bispen bestod sitt folk för lekamlig spis p8 juldagen. Först stek, s& "lumber", s& "skinkafatet", pastej, smilstekar, aggost eller smörmos, en bakad ratt klenat, applen, paron och gammal ost. Till afton serverades ville- brtid, nystekt unghans, farsk fisk m. m.

Att Medeltidens svenskar ej vor0 bortkomna i konsten att an- ordna fester visa rimkrönikans berattelser, och ej ar det troligt, att man vid dem för sdlare förströelser försmadde bordets nöjen. Gillenas rakningar tyda ej p& ntigon öfverdrifven mbttlighet, och den gode bi- skop Henrik (t 1500) skref nog ej utan lifserfrarenhet:

"Det ar samt och utan flard Flers dö af svalg &n af svardR,

och en annan gAng:

"Kampa, om arbete och ej om drick S8 blifver du sail och hederlik."

Reformationens predikanter voro i nllmlnhet icke nykterhets- predikanter. Den tilltagande vallefnad, som utrnibrker Xedeltidens senare arhundraden, afbrytes d u n d a ej i sitt lopp af den kyrkliga reformationen. Man kan snarare saga, att den fick ökad nEbring i en eller annan af dess mot katolicismens spakningsr och fastor reage- '

rande larosatser. Den vigtigaste förhndringen under 1500-talet ar fr$n vkr spn-

punkt eller rattare smakpunkt s ett, en fd?3aam&ng. Kryddorna fta

namligen sig anvisade en betydligt större roll an förut. Vagen tilb kryddöarne var funnen, och under medlet af 1500-talet spörjas tydligen följderna haraf i Norden. Dessa fordom dyrbara varor hade nu fallit .

i varde, och man behöfde ej 18ngre spara p& dem sisom förr. Äfven. sockret kom till större anvandning an förut och började en segerrik kamp mot den fordom allena herskande honungen. Rtitternas antal tilltog afven sminingorn, liksom vin och ölförbrukningen.

I Italien under renassansen framtrader den moderna matlagilings- konsten och de förfinade bordsederna, men det drtijde Iiinge, innan d e banade sig vag öfver Alperna. Det franska köket var annu under Frans I försankt i Medeltidens barbariska förbistring. En ljusning intradde genom den annars icke SA ijusa Katarina af Medicis. Hon skildras sAsom "une grande mangeuse, sujette aux indispositions". Det var törhanda för att fA sina favoritratter, tuppkammar och jordart- skocksbottnar, val anrattade, som hon lat införskrifva nigra italienska kockar, hvilka blefvo förebidare för en ny tid. Arhundradets fine satiriker, Montaigne, gisslar likval desse italienske kockar, hvilka tala lika allvarligt om s h e r och stufningar, som doktorer och statsman om, teologiska och politiska spörsmAl. Oset af den' italienska renllssansens förfiningar inom det kulinariska omradet kom naturligtvis ingalunda till Tyskland och till Sverige. Vaaakonungarnes hof, i s& mycket an- nat verkliga rentissanshof, fbrblefvo i detta fall oberörda. Man endast ökade kvantiteten, kvaliteten blef oförandrad - eller genom k'ryddor- nas ökande, försiimrad.

Att man till och med hos den hushAllsaktige Gustaf Vasa mildde rtitt godt, kan bevisas genom flere exempel. Hans dotter Elisabet fick omkring 3 stop renskt vin dagligen och förtarde irligen med sina syst- rar omkring 368 B socker. Ja, till och med papegojorna mitte haft. '

det ratt bra, d& p i deras rakning upptages pA ett Ar 28 Q russin och 23 8; - mandlar. Gustaf Vasa delade dock ej sin samtids tro, att söt- saker var nigon s& nyttig föda. Tvtirtom skrifver han till sin dotter, sedan hon blef gift och var klen till halsan: "Sh kunna vi val tanka, att du inte hAller niigot godt regemente med atande, men hAller annu samma sed, som du gjorde, d& du var Fröken, och ater allehanda skal, som a r applen och frusna nötter, desslikes socker och annat, som far- derfvar magemn

Dagnys begransade utrymme tvingar oss dock, at t ej langre dröja vid denna period, utan skynda vidare p& vAr kulinariska fard!

Voro 1500-talets svenskar vanner af ett rikt bord, s% voro 1600. talets det icke mindre. Äfven för dem kunde nog trots alla krig upp- Tepas biskop Henriks gamla rim, "att flere dö af svalg an nf svird*. Det var i allt en storhetstid, man t h k t e och handlade stort - och afven atandet och drickandet skedde i stor skala.

Utl3ndingarne förvinades öfver vara stialiga kalas. Den franske ministern hos Kristina, Chanut, slrrifver 1646: "Depuis huit Jours j'ai pass6 vingt-huit heures h table en quatre fois. Ln reine et les mi- nistres ont tracté M r L'rrmbassadeur 3, fcstins horribles, pour le pays en grandeur, et horribles pour nous en cuisine et buveine. On en rapporte les plus honnetes geas." Och Clmsnut var ej den ende fram- ling som förvanade sig.

I sin store monark Ludvig XIV kunds dock frarnsmtinnen h3

haft tillftille se en storhtare af första slag. Hertigimara af Orléans om- talar i sina memoarer, att hans vanliga m&1 rar fyra tallrikar soppa, en hel fasan, dito rapphona, en tallrik sallat, tv i skifvor skinka samt dessutom nigra andra smA ratter. Äfven i Frankrike nyttjades stora kalas. Sh omtalas t. ex. att p& prinsessan af Contis brbl!op bestodos 160 ratter. "Je n'ose ~ o u s parler des magnificences de la table", skrif- ver N:e de Sévigné, "de peur de vous domer une indigestion*. Mera kunde svenskarne ej glirna &stadkomma. Nera i drickaude lemnade.de deremot fransmannen 18ngt bakom sig.

Att öfverlaste sig p% en tillstililning anJgs E Sverige vid denna tid ingalunda opassande, och man talade och skref derom sbsom om det allra naturligaste. Denna uppfattning Ilter understundom för vara öron ganska egendomlig. Sa t. ex. skriker fru Katrinie Cruus till siu herre och man, bfverste Henrik Fleming, att Iieninss sv&er, Claes Fls- ming, dött at' att han druckit s& mycket, att hans krage strypte honom. Hon tilltigger sedan helt enkelt: "Khe m i ~ i herre, om da dricker ett rus, sa lös strax upp din krage om halsen!' I ett annat bref ber samma fru sin man, att ej dricka sig allt för ofta drucken, "ty dn vet huru ondt du pligar ha". Och herr Henrik var ingalunda ntigon drinkare, han gjorde endast som de andra, ban "dyrkade guden Bao- chum", eller drack "mariga skAiar"e1ler "gjorde sig lustig: allt enligt den radande uppfattningen ganska oskyldigt. Det bör dock anmiirkas, att det synes varit ett nifinnens privilegium "att taga ett rusn.

Afiinga bord brukades med sida, hvitit borddukar. PA ena kort- sidan satt varden. De förintimsta ghsternn i högkarmade stolar under pell p8 Iingsidan, vid den andra kortsidan stod en bofmiistare i en lysande dragt. Han skulle, enligt en gammal ceremonibok, i ett förntlmt hus vara af adel "eller eljes en ratt skicklig och v8lvaxter

person". Vid stora middagar voro ej husets damer synliga, och de torde afven vid bröllop och begrafningar ganska ofta serverats vid sarskilda bord.

Nbgra statliga pastejer eller helstekta och rikt utsirade fAglar prydde midten af bordet. Tallrikarne, understundom blott för, hvar- annan gast och endast ett par ginger. ombytta, voro af silfver eller tenn. las af olika form eller storlek vor0 en lyx för tidehvarfvet, och man bestalde deraf nu helt stolt i hemlandet, sedan Melcher Jung anlagt sin glasfabrik i Stockholm.

Före mAltiden nyttjades h a r som allestades handtvagning; en page gick omkring med fat och handduk. Det var en valbehöflig ceremoni, d& gafflar annu vor0 blott ett italienskt snobberi, som ej ens nyttjades vid hofvet i Versailles förr an under den store monarkens, Ludvig XIV:s, senare &r. En annan page laste bordsbönen.

Det Iilnga bordet dignade. under anrattningarnes mtlngd, och hof- mastaren skulle se till, att gasterna fingo hvad de önskade. Skilarne afbröto htaudet, och de behöfde nog vara milnga och djupa for att f& samtalet i g h g . D i den engelske puritanen Whitelocke var p i stor diner hos Erik Oxenstierna, berhttar han, att för hans skull druckos inga skhlar, men samtalen voro ocksh högtidliga och afmatta. Den svenska espriten var nog d& som. nu, för att begagna Tegnérs ord, buteljerad.

Ratternas antal vor0 p i en större middag 50 till 60, i hvar- .dagslag hos de rike 10 h 12 ratter. Af soppor serverades alltid ett par slag, och fisken Ats efter köttet. Af detta senare hade man afven i hvardagslag . hos de förnamare alltid. .en stor .milngfald, farskt och salt, tamt och vildt, ofta blandade tillsammans pA det mest fantastiska s i t t och med starka kryddtillsatser. S& kommo flere olika efterratter, sedan ost och smör, slutligen konfekt och frukt.

Bland egendomliga ratter m8 markas en mycket omtyckt: syl- tade faglar. De koktes vanligen i honung, peppar, ingeflra och nej- likor, och nyttjades 'sSsom n8gon slags mellanratt. Det Itunde vara en vanlig ratt, dii det har i Sverige var mycket godt om vildt. %r 1656 betalades t. ex. i Stockholm 4 öre för en hjarpe och 12 för en orre. Af detta synes, att man annu varderade dessa fdglar endast efter deras storlek. Olika slag af vildt sisom rildjur och vildsvin ansigos shsom kalasmat. Likash kalkoner samt stora massor af kramsfhgel, t. ex. sidensvansar. De under Medeltiden sh vanliga piifAglarno - det om- talas att man d i ahade p& egendomarne hela skockar af dem - tyckas nu i stallet blifvit fórsmsdda. Salt kött, flask och korf nyttjades afveii pil kalas och vor0 de ratter, som mest förfarade fransmannen, hvilka ansago salt mat. biide t-arfiig och ohelsosam. Af soppor funnos mest

Dagny. 8 a

olika slags kB1. "Hotch potchn omtalas i Frankrike redan af Rabelais och nyttjades nog Ifven hHr. Likaledes omtalas soppa pil fisk, slrskildt lax: likas& kraftsoppa med syra, laktuk, lök och en "kryddekvastn. Sur mjölk och bar och mjölk ansagos afven d& vara 'kvinfolkens favor och lystnad". Olförbrukningen var hlpnadsvackande; 6 1 8 stop för en fullvuxen person dagligen. - Fisken spelade en större roll dA Ln nu, sarskildt saltad och torkad. S& bjöds t. ex. Chanut p& en fest hos Kristina p& kabiijo, "skreffisk" och salt id. Det synes vid dotta tillfalle ej varit andra fiskar att f&. I samband dermed mil namnes, att ostron vor0 en mycket anvand föds. Uan erhöll dem tunntals fr%n Danmark eller Göteborg för 6 h 8 rdr species. Ibland blefvo de gamla p& vagen, men da kokade eller "syltaden man dem. Har i Norden ansagos de vara en nyttig foda, i Frankrike ansilgos de der- emot framkalla allehanda "humeurs terrestres et mélancoliques". Äfven kraftor "syltadesn. Af grönsaker upptagas morötter, palsternackor, rofvor, sockerrötter, lök, pepparrot, grter och bönor m. fl. Flere slag af dessa, sarskildt rofvor, atos Ifven med socker och mjölk som nagon slags efterratt ("rofrnos med griidde").

P& pastejerna nedlades en stor lyx. De bakades understundom af ett helt L% mjöl och utsirades p% det grannaste. P Axel Oxeu- stiernas kök omtalas bilde en "pastejbagare", "pastejgesfil19 och "pastej- pojken, och likvill namnes det ej, att den gamle rikskansltirens favorit- föds var pastejer, utari helt enkelt salt lax i skifvor, doppade i attika.

Sötsakerna stodo högt i gunst och deraf förtardes stora, kvranti- teter pB kalas. T. ex. vid en hoffest, som kostrade 1000 daler, de- genserades 566 daler p i sockersalier, och d& Axel Oxenstierna gifte bort sin dotter Karin, bestalde han 948 B; konfekt samt 38 st. mar- cipantortor, hvilket ar mycket, afven om man mAste berakna glsternns antal till ett par hundra. Nan var skicklig i att lags goriu, strufvor, bakelser, puddingar och kakor. Sarskildt omtyckta vor0 fikonipuddin- gar, och konfektyrer af fl&derblommor ansagos b&de helsossmma och valsmakande.

I fraga om uppltiggningen af rsnriittniingarne hade man kommit r8tt l&ngt; man kunde d& som nu göra blommor och figurer af gr0n- saker, af socker eller deg, och man klippte och krusade papper i alla fasoner. SA anvandes ej mindre tin 3 böcker deraf till en hoffest hos Kristina.

Alla af oss annu begagnade kryddor nyttjades, och ds vi ou endast undantagsvis nyttja fenkol, saffran, nejlikor, koriander, anis m. m., s& vor0 de dá i dagligt bruk. Dessutom förekomma persiljo- fröolja, pariskorn, lubeben, macis m. 0. mindre kands kryddsorter.

Dessutom nyttjades i stora kvantiteter oliver, kapris och senap. SA t. ex. tillagades artpuré med kapris och "lök speckad med nejlikor samt en kryddekvast". Till en hoffest hos Kristina konsumerades 56 lod kanel, 14 lod kardemumma, 4l/, 8; ingefara o. s. v.

I Frankrike hade under 1600-talet uppkommit ett mod att an- vanda vallukter pA mat. I Paris brukade man ingnida stekar med valluktande puder, baka pastejer med ambra och iris och göda kapu- ner med myskekakor. Antagligen strackte sig detta bruk afven hit, och man finner ofta i hushtillsrakningarne upptaget "myskeörter".

För dem som önska narmare kanna sextonhundratalets anrattnin- gar hanvisar jag till den vid midten af 1600-talet framtrgdande kok- boksliteraturen. Den franske kocken hos riksradet Gustaf Soop, Romble Sale, .utgaf 1647 en kokbok, tillegnad "det höglofliga svenska fruntimret". Den har anrattningar, som 1Ata ganska möjliga afven för var smak* Detta ar mindre fallet med "En liten Kockebook" af 165.0 och en p& "godhjartadt folks beg&rann Ar 1649 skrifven tysk kokbok kallad "Stock- holmisch Koch-Gespraches Vortrab". Förf. i sistnamnda arbete vill ha kokkonsten betraktad ur vetenskaplig d. v. s. friin en teologisk och medicinsk synpunkt. Man kan siilunda tro, att det ar fragan om en sextonhundratalets Hagdahl. Undervisningen meddelas af kokerskan "Marta Hurtig" At "Magdalena Slarfvign. Marta hhller först en troligen vlllbehoflig förel8sning om kökens inredning och om snygghetens nytta. Derefter omtalas, hvilka egenskaper böra finnas hos en god kokerska.. Hon bör naturligen vara kvinnan i sin fullkomlighet. Det anmarkes, att hon bör kunna Iasa och skrifva för att uppteckna sina erfarenheter. Magdalena beklagar sig bfver att hon aldrig lart detta, d& hennes mor ansett det vara dumt, att en flicka 1Hr sig skrifva, ty dAf,blir hon SA latt frestad att skrifva karleksbref $it. unga gesaller. BI\ll[art~ skrattar och sager, att d& skall man ej haller anvanda knifvar, ty med dem kan man mörda. Derefter förekommer en mangd kulinariska anrattningar, blandade med hygieniska rtid. Marta utvecklar en viss lärdom, anvan- der latinska ord och bevisar understundom genom Mose böcker. Ibland bersttar hon uppbyggliga historier stisom t. ex. om ett fattigt folk, som hos ett fint Mrskap atit korf med russiu och derefter gaf sina svin, innan de slagtades, ett fat med russin, m. 0. i samma genre. Den för tidsförhiillandena karakteristiska boken, ur hvilken endast ut- rymmet hindrar oss att lemna flere utdrag, slutar med angifvande af itskilliga matsedlar.

Men ltitom oss -Ater@ till vAra bordsgäster! De sutto och lato sig anrattningarne va1 smaka. Pagerna bjödo ikring vinerna, tagna fran de stora iskylarne inne i salen, hofmastaren eller "trenchie-

ren" fortfor att skära iin den ena steken eller pastejen iln den andra, allt efter gasternas önskningar.

Nar fiskratterna kommo, roade sig en eller annan af gbterna med att upplasa nhgra "lefverrimn antingen st' egen fatabur eller af nAgon kand lydelse. De behöfde just ej vara s& kvicka. Man kunde vara nöjd t. ex. med följande:

"Om rima vor' s& latt, som lefren till att tita, SA skull' jag ingalund' min skyldigbet förglta, Nu slinker hon friskt ner uti det mtirka rum, Men se till vers och rim l r munnen min helt stum,"

eller i den erotiska genren:

"Af gadda lefren &r och ej af nAgon ruda. I vackra flickor, n&r ungkarlar sig utbjuda, Som n&' svarsgoda &r, SA tagen dem emot, Ty se'n I gamle bli, abr kabrlek Er en sot,"

, eller:

"Den lackra lefren &r uttagen ur en gadda, Ej vinner klrlekspris ungkarlar, som i%' r8dda. Man m&st' ej gifva sig, fast tappas förste slag, En jungfrus sinne knappt tapes p i en dag,"

eller i den religiusa genren:

"Af gadda lefren ar, ej al n&'n slipprig Al, Hel oviss lyckan l r och konstig till att Mils; Hon kan s& snart en arms, som rikers tillstbnd villa, Men den, som fruktar Gud, bast hannes skiften t&]."

Slutligen kom ock den slippriga genren, men med den vill jag ej s h mina liisarinnors blygsamhet, som jag förmodar &r större iini den som fordrades ttfven af en höfvisk, adelboren jungfru i den gamla .god8 tiden.

Men det var ej blott med lefverrim, som man roade sina gaster. Det fanns ock m h g a gladra och lustiga upptlg, som anbefallas i den -s. k. nTrenchiarboken", en i flere upplagor utkommen nyttig bjidalp- ,reda för festliga tillst&llningars anordnande. Ett och annat af de puts, :som 'deri anbefallas, &r för tiden ratt karaktaiistiskt sasom t. ex.:

"En höna att tillreda, SA %t hon utur fatet ltiper, när man af henne skara vill." Tlnker man använda denna förlustelse, SA "gif en

höna vin att dricka, sh Mter hon plocka sig, lagg s& dess hufvud mel- lan vingarne och tag 8 gggulor, . hvarmed du henne rundt omkring smörjer, satt s& hönan för elden s& upplöpa aggulorna, sedan lagg henne p& ett fat och bar henne in ph bordet; d& man nu utaf henne skara vill, s& löper hon utur fatet och. öfver bordet sin kos, hvilket. lustigt &r att se p&". Eller ock kan man taga kraftor, gjuta branvin p& dem, tanda det an och lata dem öfver allt brinna. Kraftorna blifva d& röda, men andock vid lif; man l#gger dem sedan p& ett tackt fat och sttiller ph bordet; nar sedan locket tages upp "och de luften spörja, krypa de alla derifrh."

Man ser tydligen, att djurskyddsföreningar a r en nyaste tidens uppfinning !

Äfven oskyldigare nöjen funnos shsom att "förestalla ett helt sail- skap shsom Morianer", genom att blanda upp vattnet hvari gästerna, tvatta sig med nhgot färgamne, eller lagga "lumpensvart" i strumporna hos nattgaster o. s. v.

Vid hofvet funnos redan under Wasakonungarne musikanter, som förkortade mhltiden med spel, men ntigot vanligare nöje kunde ej gama detta blifva, ehnru svensken nog alltid gerna idkade musik.

Efter middagen fanns ej d& n&got kaffe att servera för att un- derhtta smaltandet af alla dessa hopade födotirnnen, ej' heller cigarrer. Tobak var visserligen i bruk, men ej allmant. Nar Whitelocke, den engelske ambassadören hos Kristina bjbd p& pipor, var det endast ett fital svenskar, som forstodo denna njutning.

Nar man hör allt hvad som vid en middag förtardes, kan man -

ej lindra p& om de stores apotekarrtikningar vecka ut och vecka in .

upptaga i vaxlande mhngfald "purgirpulfver" och "laxersaft" eller "star- kande magpiller". Det kunde val behöfvas efter dessa stAtliga kalas.

. Drickandet upphörde naturligtvis ej med mhltiderna. Men afven med andra sallskapliga förstrbelser roade man sig, t. ex. med flere slags spel. Under krigen torde allt spelpassionen tilltagit bland Sveriges adel, och det var ingen oskyldig "priffe", utan snarare hazard- spel, som voro i gunst. En s& adel och allvarlig man som riksrhdet Gustaf Bonde omtalar helt enkelt utan alla kommentarier, att han en afton spelade bort "sin hustrus hvita g&ngaren, och de likaledes val ansedda bröderna Fleming omtala, huru de spelade med hvarandra om bössor och vapen.

De gamle spelade och drucko, de unga dansade vid talgljus i .

hvardagslag, och vaxljus vid hbgtidliga tillfallen, eller ute i det fria under sommarens ljus8 aftnar. VAra folkdansar dansades afven af de förname, och först smhningom intrangde utlandska danser.

Husmödrarne hade s& val vid fester som i hvardagslag mycket att bestalla. Att fran de olika gBrdarne hemskaffra dessa stora förrhd af mat och dryckesvaror var ett ansvarsfullt Aliggande, om de ocksa kunde förfoga öfver en talrik betjaning. Man f i r derfore ej undra om m m ibland i de stora slagterna för lattvindighetens skull sammanslog flere bröllopsfester eller bröllop och begrafningas.

Till och med högadelns damer gingo sjllfva ofta i koket och la- gade sina herrars favoritratter eller öfverstigo matlagningen. Man hade mycket trassel med att sköta den talrika tjiinstepersonalen (30 B 40 personer hos de höge embetsmannen). En fru Cruus skrifver ocksa 1676 och klagar 6fver att det ar s i svirt nu far tiden att f% dugligt tjiinstfolk. "Annorlundra var det förr!"

Generatiop efter generation har upprepat Fru OFUUS' klagan. Tank sadans jungfrur det fanns en gBng i den gamla goda tiden!

För att underlatta anskaffandet af finare matvaror, var det yt- terst vanligt, att man gaf bvarandra presenter af ostron, kryddor och frukter m. m. Sarskildt ofta omtalas sandningar af pomeranser och ci- troner. En shdan sandning skickade Erik Oxenstierna till sin svager, den fran trettioiriga kriget s& beromde Gustaf Howa. Till svar harpa skrifver han följande, som jag tager mig friheten anfara, om det ock @r vid sidan af mitt amne. Det visar den barske krigaren sasom en vanlig, alskvard manniska, och det ar SA sallan vi under den skepna- den f& se v&ra store man. Efter att hafva bj&rtligen tackat för sand- ningen af frukt tillagger hon: "Min kare svagers lilla oskyldige fastern8 (lilla Sigrid Horn, halfsyster till den för Dagnys Ilsarinnor kanda Ag- neta Horn) förer ett stort krig med pomerantserna; nar som hon i dem biter och khmer, att de &ro beska, SA griner hon fuller n&got dervid, men s& hugger hon Bter med munnen efter dem, s& att de göra henne munnen besk; jag önskar, att det icke mitte blifva l h g t till dess min käre sviiger ocksa m&tte f& hugnad utaf sadant smhtt apespel."

Några anmärkningar med anledning af frö- ken Keys . numera i broschyr utkomna före-

drag om hur reaktioner uppstå. Att vi taga till orda mot ett par punkter i den lilla broschyr,

som fröken Key i dagarne utgifvit, och som behandlar en vigtig frAga för dagen, beror icke p i n8gon som helst lust att misskanna det goda som deri innehhlles och som gör att skriften kan betecknas som ett beaktansvhrdt bidrag till diskussionen af hmnet i frAga. Det ar med gladje vi se dagens frbgor behandlade s i lugnt och med s i djup öfoer- tygelse som har ar fallet. Vi &ro författarinnan tack skyldige för de rnhnga adla tankar hon uttalat, ofta kladda i ett högstamdt., ja, stuu- dom i ett rent af poetiskt sprlik. Vi underskrifva sbledes mhnga af hennes satser. Det &r icke mer an den enklaste rattvisa att erkanna detta, Men hela den tankegilng som genomgtir uppsatsen ar enligt vhrt förmenande behaftad med ett fel, en grundbrist, som At hela fram-. stallningen ger en pragel af skefhet för att icke saga af advokatyr,

Författarinnan stiger oss (sid. 32): "i mitt föredrag finnes intet försvar hvarken for vissa personer eller vissa Asigter", hon vill siledes att man skall anse henne fullkomligt opartisk. Men d i man laser hennes gruppering af det s. k. reaktionara partiet och de motiv hon tillagger detta parti, kan vi1 ingen fördomsfri lasare annat an inse, att hon lagger alla skuggor &t detta biil1 och alla dagrar I t det motsatta.

Fröken Key vill derriast leda i bevis, att den opposition, det starka ogillande som tagit sig uttryck mot vissa man ur "reforrnpar- iiet" ar en ren slcuggr&ddsla, för hvilkeu ingen verklighet ligger till grund. Hon har ratt deruti, att veropen mot det nyas xnhlsman varit blandade med misstydning af mycket lofvardt i deras strafvanden. Hon har ratt uti, att denna strid mot vissa idber stundom kunnat föras p i ett personligen mindre krankande satt, och att lian mot personer a r ett dbligt anfallsvapen nar det gsller att bemöta tankar. Men frilgan hr icke blott en konvenansfrhga, hvilken &r afgjord dermed, att man bevisar att pressen ofta missbrukat sin makt, eller att myndigheterna tillampat en lagens stranghet, som icke bort ifrhgakomma. Det som det har galler ar, skulle vi nästan vilja shga, icke en partisak och kan blott förlora p& att, vare sig frbri ena eller andra hhllet fram- sttlllas som en slidan. Vi skulle hellre vilja kalla det hvaremot in- dignationen rigtar sig, för shdans frbgor, der hvars och ens sthndpunkt beror p& hans sarskilda uppfattning af sina pligter som manniska snarare an som medborgare eller statsmedlem. Men just dorfdr bör

man heller icke kalla indignationen eller antipatin för en reaktiou eller en frihets- och framstegsfiendtlig strömning.

Antag att har en socialist med talang upptradde med phsthenden, som ville rubba alt eganderatt, bondens och handtverkarens liks val som grefvens och storfabrikantens. Antag att i shdant fall ett opini- onsmöte hölles, som i liflig harm protesterade deremot. Hvilka skulle kanna sig uppfordrade att bevista detta möte? Vore det endast blod- sugare och bondplagare, hvilka skulle g& dit, drifna af fruktan att för- lora sina privilegier som förtryckare, och hvilkas protester shledes afsage att bevara en orattvist tillskansad makt? Skulle icke dit kunna församlas lika val den fattige daglönaren och den för utkomsten kam- pande embetsmannen som man ur de valburgna klasserna? Alla hade de .har niigot att förlora och har skulle kunca förena sig om det ge- mensamma syftet att uttrycka sin harm, man ur alla partier=, för hvilka arbetets dagligs bröd, om sadana isigter vunne anslutning, stode pk spel. Vore det derför rattvist att saga att mötets alla deltagare ut- gjordes af personer, hvilka drefves af daliga bevekelsegrunder s& att indignationen endast vore ett uttryck för lagsinntid och sjalfvisk fruk- tan? Men det ar just niagot dylikt fröken Key vill bevisa genom sitt pAst8ende att förtrytelsen mot sAdan8 isigter som hots samhlllets existens &r tecken pA reaktionart sinneleg d. v. 8. bevis g% en viss partistandpunkt.

Och för att fullfölja liknelsen, skulle detta protestmöte vidare vara onödigt, derför att den ifrhgavarande socialisten tillhörde en minoritet, som för tillfilllet vore maktlös? Skulle denna protest vara konstlad derföre att isigteana annu icke blifvit praktiskt tillikmpade? Nej, visserligen icke. Och Bock synes oss for%. mening -!tarin, att hvarjje protest, hvarje motsthd mot en hsigt, ar konstlad, nar denna Asigt icke genom Ofvergrepp i handling redan anstiftat ondt. Men a r det icke tvartom en vis lara i all sund helsovård s& vii1 samhallets som individens, att den förebrggande metoden Lr klokare &n den, som viintar tills en skada ar skodd för att sedan bota henne. Fröken Key deremot tycks anse att en reformrörelse skall utan motstAnd f& g& hela vagen fram anda till öfverdrifter i handling, innan reaktionen ar berattigad, och hon tycks mena ej blott att isigterna skola vara, utdragna i sina yttersta koiisekvenser, utan att de skola hafvrt blifvit de herrskande, ej Iangre tillhora minoriteten. Saledes skulle ej en htergiing vara be- rattigad, innan mhlet 8r hunnet. Indignationen skulle ej hafva ratt att yttra sig, förr an man sett partiets Asigter praktiskt tillamptade.

Men m h n e icke hvad det s. k. framstegspartiets isigter ang& banan redan &r utlupen? Ty, markom val, det I r icke nhgra foran-

drade former det giller, det gr rentaf ett vara eller icke vara. Det ar icke olika uppfattningar af vissa dogmer, det ar inom det religiösa omrAdet Guds tro eller Guds förnekelse, religion eller religionsbespot- telse, odlldlighet eller forintelse. Ken man p& detta omrsnie 1ioLna langre?

Och nar man offentligt fAr höra förkunnas att den prostituerads kvinnans yrke &r lika hederligt som hvarje annat kvinligt yrke - har inän dA icke inom det sedligas omride tagit steget fullt ut? Eller nar iifven offentligt försvaras furstemord, uppror, vAld, godtycklig krinlining af eganderatten, nog mitte dA fisigterna ha hunnit SA 1Angt man girna kan tanka sig att de kunna komma. Skulle nu reaktionen icke vara naturlig f ~ r r &n allt detta blifvit praktiskt tillampadt i sa'mmanlefna- den, dil vore det ngstan som att dröja med lakemedlet till dess pa- tienten dött.

h ig terna hafva vlickt förtrytelse 'icke derf6r att de predika eo fOrandring, icke derför att de &ro nya., utan derftir att de hota sam- manlefnaden, kränka den enskildes samvetsfrid, predika uppror mot. ssdant, som milste anses vara för samhallets lycka och trefnad vasent- ligt. Om medlemmarne af "framstegspartiet" aro republikaner, ifrare för allmin röst.ritt, vtlnner till arbetarnes fordringar p& procent i arbets-. vinsten o. s. v., sil kunna dessa deras Asigter vara föremil1 för ogil- lande och &ro det ocksA helt sakert hos en stor del manniskor. Detta &r partifrilgan. Men vi tro, och vi kunna saga hoppas att s& ar, att ingen af dessa frtlgor ä r grunden till bitte~heten emot dem. Denna. har sin .orsak i deras sedlighetsk&nslan upprörande pAstAenden.

Det &r denna skillnad mellan en Asigt som stämplas med gil- lande eller ogillande beroeude p& partisthndpunkten och en som stam- plas med sedlig harm oberoende af partistilndpunkten, som farf. icke. beaktat, och sam synes oss vara af afgörande vigt för stridsfrilgans l0sning.

Ogillandet ar nemligen rigtadt mot de omogna frihetsidéerna, men bitterheten i r rigtad mot de vAldsamma bfverdrifterna, det han- synslösa sjalfsvAldet och. mot kränkandet af djupa etiska grundprinciper,

Till en ntlgot annorlunda beskaffad kategori Ater höra de reli- giösa. fragorna. Vi kunna ju latt fatta, att den. meningen kan hysas. att har intet egentligt brott mot samhallslifvet föreligger. . I medgif-s vandet att afven hednavhrlden under. vissa perioder företett bilden af ett lyckligt samhalle ligger ju ocksh erkhnnandet deraf, att samhl.illet icke for sitt bestdnd varit hanviaadt till kristen IifsAskAdning sommden enda möjligheten och. att mtlnniskoktlrlek och moral Atminstone fordom kunnat trifvas afven under andra religionsformer; men ifven sedan maD

gjort ett sadant medgifvande har man val dermed betagit sig rattig- heten att af fullaste hjärta uttrycka sin afsky för och sitt ogillande af vissa agitatorers framfärd och det satt harpil de verka för sitt mAl? A r det icke enkel nbdvhrnsriitt att uttrycka sin harm öfver deras reli- gionsfiendtligs Asigter da, om de troddes och spredes, faljden blefve den, att den kristna religionen i mingas sinnen ersattes af nftgot annat och detta andra, enligt den troendes hela fasta öfvertygelse, förhgller sig till kristendomen som nat t till dag, stenar till bröd, ofrid till frid, dArskap till vishet. Kan saledes denna protest anses konstlad, kan motsthiet har anses obehöfligt 3

Detta &r hvad vi i hufvudsak i st6rsta korthet velat anföra mot fröken Keys allmänna tendens. Men som ett oförnekligt sakförhallande, som verkligen tarfvar förklaring kvarstk den nastan till personlig svilja gränsande bitterhet, hvarmed den nya riktningen angripes af sina motsttindare. Vi tro att intet gir utan sin orsak, och att orsaken bör sökas iifoen p& annat hall an blott i en förut fattad mening och kittslighet hos de konservative.

* Orsaken tyckes oss ligga deri, att partiet alltför bcredvilligt mottagit i sina led saidana ytterlighetsman, om hvilkrrs isigter kanske majoriteten inom partiet alldeles icke vill vara med. Ilen annu aldrig har ett parti kunnat skaffa sig aktning, der icke en viss partidisciplin varit radande, der icke en censur mot partiets egna medlemmar utöf- vats, der icke ett praktiskt reformprogram, som uttrycker gartimajo- ritetens Asigt erbjudit en föreningspunkt, med ett ord der sramrnanh811- ningen varit af den yttre natur, att Livar och en som vill opponero sig betraktats som vllkommen bundsförvandt. Ett parti, sammansatt af S& heterogena element, der toleransen a r sadan, att hvarje fribrytare dokumenterar sig tillräckligt blott han &r misshaglig för de konseroa- diva, far nodvändigtvis tonen af sina stimsta i stallet för sina biista element. Det blir misstrodt, och det förtjhnar att blifva det, ty hvem kan veta h i l k a nya agitatorer en vacker dag med partiet införlifvas som värdefulla akvisitioner, om detta icke ut8fvar nagon kontroll eller sätter nilgot kompetensvilkor. Om "det unga Sverige", föreningen Verdandi, utilisterna &n fAr den enas, an den andras synder skrifna p& sin rakning, tir detta helt naturligt. Ett parti utan organisation, utan pressorgan, utan bestamda principer maste bereda sig p&, att hvarje nytt hugskott som farses med rubriken radikalism blir ansedt som dess skötebarn. Troligt ar vhl att detta konglomerat af stridiga asigter blir sprhgdt inom den nhrmnste framtiden, och först vid de nya partigrup- geringar som d i uppsta, kan man bestamma hvilket mottagande ett

moderat reform- - mark icke omstörtnings- - parti har att vilnta af allmanheten.

Den indignation mot ytterlighetsstrafvandena som för ntkrvarande finnes kan stiledes svtirligen betraktas som nagot majoritetsfGrtryck, och de nuvarande faktiska förhhllandena torde knappast berilttiga förf. till den mörka skildring hon ger af ett reformpartis sorgliga erfa- renheter. S. Jackson Gruve.

Listan. Verklighetsbild af Elin Amden.

'@et var icke några oroväckande notiser i börstidningen ej

heller något förargligt affarsbref som kom grosshandlaren i den stora handelsstaden att rynka sin panna och nervöst hopsamla sina kringspridda papper. Det var endast att han rakat kasta en blick ut genom fönstret, invid hvilket hans pulpet befann sig. Det var helt enkelt att han se.tt toppen af en fruntimmershatt vippa förbi. Det var visserli- gen inte en hatt som kom lians och kontoristernas hjärtan att klappa af detta noniimnbara", son1 skalderna besjungit - det var en ful gammal hatt med urblekta plymer och falda band, sådan de sett den i minst ett decennium, och alisigtet, som denna hatt omslöt, var ocksh urblekt och Mdt, och håret som ovkrdadt stack fram under brättet, var grått och stripigt.

Men grosshandlaren visste, hvad som vantade honom, om mamsell Klein, så hette hon, trädde in p% kontoret. Den, hvars dörr hon gick förbi, drog en uppriktig suck af lättnad och sade:

nGudskelof, att Klein lemiiade oss i fred i dag!" Den deremot, inom hvars port hon smidigt och med

förvånande hastighet strök in, rafsade ihop sina papper och sade med förfgrad min till sina kontorister:

"Der kommer 'Listan' - d$ schappar jag. Säg, att jag inte &r hemma, att jag inte kommer tillbaka p% länge, sag, om det behöfs, att jag aldrig kommmer igen!n

Och så skyndade han in i det inre rummet, der han stangde dörren val om sig.

En sekund derefter stod mamsell Klein, med öknamnet "istan", inne på kontoret. Hennes toalett visade en i ögo- nen fallande oordning, samt ett förakt för mod- och farg-

sinne, som var rent af häpnadsvackaiide. Plymer, Iivilka en g&ng varit gröna, men nu fatt en anstrykning af gult, sutto instuckna bland högröda band, under det att en fordom ljusbl& sjalett var bunden om hennes magra, bruna hals. En af alder gr& kappa, nött i alla sömmar, hängde löst p& henno och gick niistan ända ned till fötterna- Personer funnos, hvilka för- säkrade, att de under denna kappa blott sett skymten af en vadderad underkj 01.

ma leende och obekymrad stod hon der med ett hjärte- godt uttryck i sitt ansigte, hvilket bar spår af att i ungdo- men ha varit fint och ädelt formadt.

"Triiffas grosshandlarn? fralgade hon en af kontoristerna. "Nej, han är ute.n "Kommer väl snart igen, kan jag tro? '1Nej, det dröjer allt." "Jas& - ja, d& sätter jag mig och viintar - det ska'

bli godt att få hvila litet.3 Och mamsell Klein sätter sig ner på en stol helt nara

den glödheta kaminen, der hon tyckes njuta af vä.rmen. Kontoristerna fortfara att raspa med sina pennor, slå-

upp och igen de stora kontorsböckerna, men eljest ar allt tyst. Endast en gång höres från det inre rummet en miss- tänkt hostning, som kommer kontoristerna att draga p i mun- nen åt hvarandra och mamsellen att hastigt höja sitt hufvud och se bort till dörren. Det lyser till i hennes små, ljusa, blinkande ögon, och leendet blir ä.nnu förnöjdare. Aha, man lurar henne inte så lätt - hon skall sitta kvar anda till mici- dagen, om det behöfs.

En besökande infinner sig sliitligen, som måste triiffa grosshandlarn, han ar till och med stald dit till den tiden.

"Nej se, grosshandlar Nöller:7, utropar mamsell Klein och närmar sig ifrigt den intriidande, hvilken ryggar ett steg tillbaka och ofrivilligt lagger handen pil den ficka*, deri hans pliinbok befinner sig. - "Så utmärkt bra att grosshandlarn skulle komma hit just nu, d slipper jag gal omvägen till kontoret. Det är nämligen fråga - lun - om ett litet bi- drag till . . . till . . . n

Mamsell Klein tar fram en pilse af javastramalj, som hon hittills hållit dold under kappan, och börjar demr ifrigt draga fram det ena hopvikta papperet efter det andra.

I detsamma öppnas dörren fr#n det inre rummet, och

grosshandlarn träder ut med ett på en gbng resigneradt och bekymra& uttryck i sitt ansigte.

"Och der bar vi ju grosshandlar Bäckströmn, utropar mamsell Klein, förtjust åt att ha fångat båda guldfiskarne i sitt nat. *Det ar som jag nyss sa' till grosshandlar Möller - fråga om ett litet bidrag . . . se här . . . nej, ,inte den här listan - det ar för kyrkan i Rusterud, den ar fulltecknad - det här -nej, det ar för trasskolan, der har jag visst redan fått herrarnes namn - men hare7'

Hon lagger hufvudet på sned och ser bedjande på her- rarne, i det hon håller hela bundten med papper i sina han- der, hvilka äro kladda med hanskar, genom hvars trasiga toppar hennes fingrar sticka ut.

"Nej, mamsell Klein", svarar grosshandlar Möller i be- stämd ton, "jag kan inte skrifva p& alla listor, jag ar make och familjefar, och har inte ratt att beröfva de mina, deras egendom . . ."

"Ack, familjefarn, infaller mamsellen med en suck, "det var ' just mitt egentliga arende i dag. Jag har en lista - den har, nej den ar för sjömanshemmet i London - der borde inte herrarnes namn saknas - 'kanske grosshandlar Back- ström ville . . ."

Men grosshandlar Backström skakar energiskt sitt huf- och ser uttrakad ut.

"Inte? Jaså,, ja då f&r jag gå nhgon annan stans. Men det var & propos familjefar - en familj, der fadern i dessa dagar dött och lemnat de sina i största fattigdom - inte kläder, inte mat å t sex hungriga magar - jag har varit der och tagit reda p& dem - jag har sett eländet med mina egna ögon. Men det måste vara snar hjalp - se har, var så goda."

Hon har talat sig röd af ifver, hon gHr fram till en pulpet, doppar pennan i bläcket och nästan sticker den i han- den på grosshandlar Möller.

Hållande andan af spiinning, star hon på tå och ser öfver axeln, i det grosshandlarn med sliingar af förargelse skrifver sitt namn och sil en etta och en nolla. Han hinner inte lyfta pennan, förrän mamsell Klein med ett alskvardt leende sager ;

"Grosshandlarn glömde en nolla - sk der ja, - 100 var

ju meningen - och nu lika mycket af grosshandlar Back- ström - s&, s& . . . kom bara . . .3

"Kan mamsell Klein inte vara nöjd med óO? nomöjligt har . . . det går inte an att skämma listan . . .

mecenaterna först - sedan på slutet kommer smAfolket med sina bidrag. . . så, der j a . . . det tar sig.riktigt stiligt u t . . ."

Hon viker ihop listan, sedan hon f ~ r s t betraktat namnen med samma hänryckning som en konstalskare erfar framför en tafla af första rang.

Hon tar emot pengarne och stoppar dem i någon af de många hemlighetsfulla fickor, hvaraf insidan af hennes kappa tycks bestå.

"Ja, och så far jag säga adjö och tacka s& mycket för denna gången. Pengarnes användande skall jag noga redo- .

göra för. När jag behöfver nkgot en annan gtng, tittar jag val in igen - det ä,r s& angenämt att taga mot, der det gif- ves af ett godt bjärta. Farväl och tusen tack!"

Och s& kunde hon g& outtröttligt fi4.n det ma stället till det andra, alltid mottagen med sura miner och med ök- namnet "Listana slgngdt efter sig, sedan hon vii1 hiinnit ut genom dörren.

Det var likväl aldrig för egen räkning hon begiirde, ehuru ingen någonsin kom underfund med, hvad hon sjäK llefde af. Man visste blott, att hon hade en liten otillräcklig pension efter fadern, som varit embetsman, men för öfrigt var det en gåta, hur hon kunde lefva och existera. Hennes ömmande för alla nödlidande, hennes nit och energi gjorde, att komitéer och sallskap aldrig drogo i betänkande att au- lita henne att g& med listor. Detta tycktes ocksk vara hen- nes lifs uppgift, som hon aldrig svek. Ingm oviidighet af dem hon begärde hos, ingen otack af dem hon hjiilpt, intet förbiseende af dem som anvandt henne kunde någonsin för- slappa hennes ifver. Hon brydde sig inte om, att man gra- lade på, henne, skrattade &t henne och gifvit henne öknamn. Fick hon någon tack, såg hon besvkad ut och drog sig garm tillbaka, fick hon ingen, tog hon det som skulle det sh varR.

Men nar hon så sjalf en dag, trött af ålder och brist, måste intaga sangen, var det ingen som gick med lista föi. henne. Hon fördes till lasarettet, der hon i den gemensamma salen bland en hop främmande kvinnor utandades sin sista. suck.

"Bon ar ju utsvuZtel~~, hade läkaren sagt om henne, och han visste knappt sjalf, hur bokstafligen sant det löst fram- kastade ordet var. Och likväl hade geiiom hennes händer gått tusenden till hjälp %t andra!

Ingen enda representant för de Iiorniteer och sällskap, till hvars tjänst hon outtröttligt stått, följde henne till grafven.

Hon är längesedan glömd i den stad, der hon vandrade kring som en barmhertighetens engel, icke i "ida, hvitan kläder utan i sin urblekta, löjligt urmodiga driigt. Påminner man sig henne någon gång, är det för att få ett godt skratt, när man beskrifver hennes utseende och toalett eller berät- tar någon anekdot om hennes energiska tiggeri. Kanske är det dock någon som tycker, att hon var värd annat än ett, skratt och som med ett medlidsamt leende säger:

"Stackars gamla mamsell Klein!"

Bokanmalningar. Ingvald Lundset, Fra Akershus till Akropolis, Skildringar fra

Stidierciser. (UlgaJvet i 6-7 häften). Kristiania. Cammermeyer. Det ar ett kandt erfarenhetsrön, att reseskildringar finna en tal-

rik publik och synnerligen liflig är ock verksamheten inom denna del af literaturen. Fr&n de mest skilda hA11, frhn afiagsna varldsdelar och fran Europeiska land, ja afven frin olika delar af vhr egen Skandina- viska Nord, f r h M#nniskoätarens land och v&ra hufvudstaders salongs- lif samlas intrycken och meddelas At den stora allmanheten. Af myc- ket skiljaktigt intresse &ro dessa skildringar, alltför ofta 18ter förfat- taren sin personlighet blifva det förnamsta, kring hvilket allt, fram- mande förhAllanden och mllnniskor gruppera sig, och kanske ar denna

. personlighet shdan, att man icke skulle hafva mycken lust att sjalfmant göra hennes bekantskap. Att skrifva en reseskildring s&, att det ob- jektiva komser till sin ratt, afven n&r det skildras shsom det blifvit sedt med författarens ögon, ar svsrt. Det galler ytterst att kunna se, att finna hoad som ar vardt att se.

Af dr. Lundsets reseskildring har jag ej sett mer an det första Iiaftet, i hvilket hans grekiska resa omtalas. Den som vill f& en före- stallning om minnena fran den 'antika konsten i Grekland, bör vanda sig At andra hall. Dessa minnen hafva icke utgjort föremal för dr. Lundsets specialstudier. Han har deremot inlagt stor förtjänst om ut- redande af de förhistoriska förhAllandeii, pti hvilkas bas den grekiska kulturen vaxte upp och blomstrade. Dessa tidiga perioder gro annu för en stor del af allnianheten obekanta och till dem f i r Itisaren i den norska författaren en alskvard ciceroii. H. H-d.

B i a n d Människoätare. Fyra års vesa a' Astndiieea af Carl Lumholtz. Ojue~sdttnin~ från mrskon. Norste& & Söners födag. Författaren har sásorn stipendiat frAn Universitetet i Kristiania för zoo logiska forskningar rest i Australien, och han fös oss foljaktligen in i en helt ny varld. Han har egentligen beskrifvit Norsa Queensland, der ban lhngn tider bott bland Australnegrerna, jordens kgst staende folk, mtbnniskoatare utan nggot som helst gudsbegrepp, en race hvilken ge- nom kolonisationens utbredande tyckes dömd att utrotas och försvinna. Man vet icke hvilket man mest skall förvana sig öfver, författarens iörmiga ritt utan att duka under lefva dessa vildars lif och ata deras osunda föda, eller hans mod att alldeles ensam manader igenom ut- satta sig för faran att blifva slagtad och uppaten. Nlr man dag för dag följer honom i dessa buskskogar blir man slutligen s& intresserad af hans expeditioner för att fkngrm denna "Jarrin (Komorbori jarri), som han förgafves söker i tre mhnader, att man delar författarens gliidje, nar slutligen ett par svarta komma sllpande med ett exemplar! och nar man slutar boken, har man s i lelvtit sig in i detta okonstlade, barnsliga, grymma, otacksamma folks vanor och dagliga lif, att man ined förfat- taren lzaiiner en viss smarta att lemna det att förgás genom civilisa- tionens för dem s& förderfiiga inverkan. Boken &r försedd med en mlngd vackra illustrationer och vardefulla vetenskapliga upplysningar.

Bm Hur. En berattelse frsr; Kristi tid af L. Wallace. Ofver- sattning af A. Boggiano. M. W. Wallbergs förlag. Denna bok som sett dagen i Amerika har till författare en amerikansk general, hvilken lar arbetat p& densamma i tjugu Ar. OcksA har resultatet af de stu- dier och forskningar hvilka nödvändigtvis mist filrega ett sAdant verks nedskrifvande blifrit storartade. Det förefaller ofta, Biar den ena mak- tiga tatian efter den andra rullas upp p& ett lugnt, ädelt., ngstan frid- fullt satt som om författaren fört pennan under en thernriturlig in- spiration. Detta ä r särdeles fallet i början - exempelvis de vise mhnens möte och natten i Betlehem.

Nar langre fram berhttehen tager en mer romantisk rigtning blir intrycket ett annat, men boken förlorar icke i intresse, och vi se shsom ságe vi det varkligen, den tidens m%ngf&rgade och brokiga lif draga oss förbi. Den kunde visserligen vara nilgot mindre omfhgsrik och utttinjd, men vi hoppas att bokens volym icke m& afskracka all- manheten f r h att taga kannedom om de skatter den innehiiller.

T. B. Klädsömnad, handledning i mittagning, mönsterritning och till-

klippning af fruntimrnerskliider af fröken Huldra Lundin, %r en bok, som genom redig uppstä.llning, precision och insigt i amnet jhmte tydliggörande teckningar bbr blifvrm vllkommen s& val som hjalpredia vid skolundervisningen som i hemmen. Kunde den leda till att unge d i - mer sjalfva började sy sina klader, hade den i sanning utrattat ett stort verk.

Från Riksdagen. Då ännu ntigon tid återstar före afslutandet af inneva-

rande. års riksmöte, må blott, i korthet här omnämnas några af de hittills afgjorda frågor hvilka närmare beröra kvinnans . intressen. Det knappt tillmätta utrymmet medgifver inga detaljerade referat, blott ett meddelande af de vunna resul- taten. Angående kvinnans inviiljande i fattigvårdsstyrelse och skolrad har en något utförligare redogörelse blifvit lem- nad i föregåande häfte.

Et t förslag som gäller utbildandet af sjuksköterskor vid Iänslasaretten för att afhjalpa bristen på sjukhjälp i lands- orten vaim den l.:sta, meil ej den. -2:dra kammarens bifall. Denna fråga torde dock, att döma af dess behandling, vara bland dem som Bterkomma. - Detsamma torde Iiunna sägas om ett förslag till undervisning i kvinlig slöjd, hvarom mo- tion väckts i %dra kammaren, hvilken afslogs. - Upphäfvan- det af yrostitutionens reglementering, hvilken fråga förekom i l:sta kammaren, nfslogs efter en IAng debatt; 22 ledamöter af adra Iiammaren gjorde samtidigt en anmälan hos justitie- kanslern om afsliaffande af nu gällande undantagslagar i denna sak. - Angående ålderdomsunderstöd till lärare och lärarin- nor i sm&skoln och mindre folkskola, beslöts en skrifvelse till K. Maj:t för utredande a,f liimpligaste sätt och villror. - Till frä,mjaiide af nyktei:heten, en fråga som i sk hög grad indi- rekt . och dessvarr Sif'ven ofta direkt berör lwinnan, Bar an- slagits 25,000 kr.

Lagen om skydd mot yrkesfara antogs efter langvariga och sakrika öfverliiggningsr, hvilka till&-ogo sig allmänhetens synlierliga intresse, sarskildt hvad beträffar fabriksinspek- tionea. E n bland dem som kraftigast verkat för denna sak Ilar 1111 vid intriiffad ledighet blifvit af liiifvudstaden vald till riksdagsman.

Ilagny har af en person som vill vara onamd emottapit fenitio kronor för att bekosta för tidskriften möjligen nödvhndiga öherlopps- sidor. Ehuru för gifvarinnan oband, f ik sarskildt rodaktrisen för denna ,ovantade uppmuntran hembara sitt innerliga och hjilrtliga tack.

Fredrika-Bremer-Förbundets meddelanden. Fredrika- Bremer- Förbzcsadets V6rsamkv&.rz var besbkt af ullra

tvA hundra personer och egde rum i Frimurareordens lokal. Som Bibliotekarien Wieselgren, hvilken lofvat hAlla ett föredrag, af illa- miende var hindrad att komma, intogs hans plats af Professor O. Montelius, hvilken lemnade nAgra intressanta meddelanden friin det nya Grekland, belysta af ett stort antal utmarkta fotografier.

Derefter uppliste redaktören D:r S. A. Hedlund niigra af Fre- drika Bremer skrifna bref.

Harpa fUljde sang af en musikhlskare, deklamation af fröken Thekla Ahlander, samt efter supén &ter sAng, d& en musikiblskare med guitarr-ackompagnernent fiiredrog franska och italienska visor samt Bellmans-shnger.

Herr Jakob Kulle hade utstalt nAgm vafntsder, prof pi% S Q ~ D S ~

konstslöjd. Stamningen var liflig och först eifter midnatt aitskiijdlos slllskapet.

g Fdrbundets hyrd iiro under 9n<srs d n d snrn81da: ArbetsgZfva~e: for erhAlltnnde af lararinnor 14, lektioner 10,

bitraden i hem 3, bitrade i affibr 1, s:a 28. Arbetssökande: lirarinnor 25, lektionsgifvare 2, stbrdinnor och

bitraden i hem 8, kontors- och skirifbitrhden 8, sjuksktiterskor 2, s:a 45.

(Forts .) I förening med Praktiska Arbetsskolan för Barn och Ungdom

(s. k. Palmgrenska skolan) öppnades hösten 1880 ett semi~wriuna för utbildafide af sl6jdZärare och slöjdkirarinpaor och pAg&r fortfarande.

Omkring 700 elever hafva under Arens lopp utexaminerats. Slöjdseminariets undervisning omfattar:

a ) snickeri, svarfoing, traskulptur, fAllning, stickning, knapphAlssöm, stoppning och lagning, gröfre och finare sbmnad, mirkning, till- klippning, kladsöm, enkelt bokhAlleri s m t för dem, som s& onska, flere slag af gammal svensk prydnadssöm, shsom opphemta-, ving- Akers-, tvist-, platt-, krabba- och klumpsöm, knytning, knxpgling, papparbeten, bokbinderi, gymnastik m. m.

b) fullstandig kurs i Schallenfeldska metodens arbeten; c) lattare ritningar i och for arbetenas utförande; kopiering af upp-

gjorda ritningar, afritningar af modeller m. m. d) faredrag, samtal och öfverlaggningar med eleverna, afseende att

ingifva dem ett sant och verkligt intreose f& handarbetets peda- gogiska, fysiska och moraliska betydelse vid uppfostran;

e) besök i s&dana skolor, utstUningar m. m., som st& i nAgot sam- band med undervisningens andam&l;

f) skyldighet för eleverna att en a tvA timmar dagligen meddela under lilrarnes tillsyn undervisning i handarbeten i t större och mindre barn.

g) proflektioner under larar'es handledning. Eleverna skola sisom modeller för blifvande arbeten i deras

resp. skolor medtaga de arbeten, som under kursen forfardigats, Vid kursens slut erhiilles kunskapsbetyg. Den förvarfvade skick-

ligheten gör eleven lamplig till skötande af larare- och lararinnebefatt- ning i s& vhl elementarskola som folkskola, för srns och stora barn.

Hvarje bfningskurs krafver en tid af 3 mhader med 7 h 8 tim- mars dagligt arbete.

Tvi ii 3 shdana kurser hAllas Migen. Pris 60 kronor för kurs. ,

Slöjdkurs för srnåbarnslärarin~~or. I Eva Rodhes Praktiska arbetsskola i Göteborg kommer att till sommaren för lararinnor nn- ordnas en kura i traslöjd, afsedd för barn f r h 4 till 8 Ar. Kursen kommer att omfatta en mhnad med en arbetstid af 6 timmar om dagen. Pris för undervisning och materiel 30 kr. Skriftliga anmäl- ningar till kursen böra insandas före den 1 maj till föresthndarinnan (adress Götéborg). Som deltagarnes antal blir begransadt mottagas endast vid skolor ansthlda lararinnor. Dagen f6r kursens början kom- mer att framdeles bestämmas. Vi kunna icke nog starkt fasta npp- märksamheten p& detta af mhnga önskade tillfalle att narmare studera den ilfven i utlandet högt vhrderade sl6jdundervisningsmetod för yngre barn, som blifvit utarbetad och kommit till anvandning vid den af fröken Rodhe ledda framstiende laroanstalten. Forts.

Hvarjehanda i kvinnofrågan. Sverige. I 'tetegrafverkets tmdervkningsktws för kvinliga elever,

hvilken pkg8r vid telegrafverkets Iiarvarande undervisningsanstalt., del- taga tretio larjungar.

Kvinligo tandläkarestipendiet. Till stipendiet h 300 kronor f r h fru Wilhelmina Hiertas stipendiefond, afsedd till understbd i t obemed- lade kvinnor, som egna sig iit tandhkareyrket, hade ingen sökande hos medicinalstyrelsen anmalt sig vid ansökningstidens utgiing.

Kvidiga stipendiater. Lhkarekollegiet har till stependiater 9, frök- narne H. och A. Hiertas fond utsett medicine studerandena Anna von Hall, Thora Granström och Sigrid Molande!.

K v h n a ~ vid jar~vägarfie. Helt nyligen utnamdes till ordinarie stationsskrifvare vid statens jarovagstrafik froken Anna Walliq en dotter af aflidne trafikchefen Wallin.

Ytterligare 12 kvinnor inneha sedau m h g a gr tillbaka ordinarie anst#llning vid statsbanorna och af dessa icke mindre an 7 vid trafik- afdelningen,

Dessutom tjibnstgöra olika stationer ett flertal kvinnor sihoria extra bitraden.

Stockholms Oarnonorskesdl2skap har firat sin 4:e hrsdag. Sall- skapets ordförande pipekade, hurusom saliskapet erhillit stöd och hjalp af &skilliga personer. De 1,000 kronor, som skankts af stiftelsen Lars Hiertas minne och hvilka möjliggjort grundlaggandet af tidningen "Jordemodern", framhöllos som en sikrdeles välsignelsebringande ghfva.

Vidare namdes med tacksamhet dr Wretlind, utgifvaren af "Jord- modernn, hvilken tidning vasentligt bidragit att höja barnmorskornas vetenskapliga insigter; samt dr Sondén, som kostnadsfritt förelast id de af siillskapet anordnade förel8sningarne om antiseptikens betydelse, till hvilka förelasningar samtliga Stockholms barnmorskor varit iubjudna.

Att slllskapet erbilllit fribiljetter till Stockholms arbetareförenings torsdagsförelasningar, hvillra, handla om m&nnisliokroppen, omnamdes afven sAsom särdeles vt.ilvilligt.

Af s&llslrapets rovisionsberattelse frarngkr, att kassnbehlllningcn under Ar 1888 ökats med nigot mer Kn 500 kronor, d att den nu utgör 2,047 kronor.

1'idskrz)ten "Framnabts, som i Göteborg utgifvits af Albert Brein- holm och Alma ~reinholm-akermark, har upphört att utkomma.

Vid Nya Huns samqviim höll fröken H. Lundin ett föredrag on1 yrkesskolorna i Paris siisom forts&ttningskiarser till folkskolan, bvii- ket gaf anledning till meningsutbyte i Imnet.

Den kvinhga ungdomeras 7~els~aåi.d och intellektuella uppfostr~m var ämnet för ett nyligen af Professor S. Ribbing i Malmö Föreliks- ningsförening ballet föredrag. Talaren visade huru i stallet för den unga flickans husliga uppfostran, som var nog, s& 1Pnge hemes enda mil1 var det husmoderliga kallet, nu sattes en uppfostran i bokliga och andra kunskaper, som skulle göra henne rustad att Förv&rfva sitt brod, i handelcc hon ej komme att blifva familjernoder. U l e t för den kvin- liga uppfostran m%tte under nuvsranda förhiillanden vara att tillgodose b&de busligheten och yrkesdugligbeten. Att förena dessa bada upp- gifter utgjorde klrnpuiikten i den kvinliga uppfostrans svkrigbet,

Talaren framhöll vidare den ensidigt intellektuella uppfostrans sanitara sk~dlighet framför allt för den unga kvinliga organismeni och ut- tryckte siisom önskningsrn&l, att, under den tid d i barnet utvecklades till kvinna, denna del af uppfostran matte betydligt insltrknkas, i stal- let för att, sisom nu sker, just d& bedrifvas mest intensivt samt att den glder, vid hvilken den ungs kvinnan intraddo i latbilduings- ellcr yrkes- skolan m8tte slttas betydligt bögre an nu, och mellantiden medföra ej blott intellektuel Iivila utan ock en pröhing af anlagen, SA att hvrir och en komme pA sin r l t ta plats.

Ska~difiaviska Sjötncanshe9tzonat i London, uppriittadt af fru Agnes Welin, f. Bedström, liar fAtt ett slags erklnnande frtn de engelska

myndigheternas sida, i det att hemmet blifvit likstäldt med regeringens sjömanshem vid Wellsteet i frAga om att "skaffa" sjöfolk till engelska fartyg.

Hemmet var under förlidet Ar besökt af 1148 svenskar, 435 norrman, 155 finnar, 73 danskar, 77- engelsman och 59 tyskar samt af niigra ryssar, holländare, fransman, spanjorer, asterrikare m. fl.

Hemmet har f. o. m. i Ar utvidgat sin verksamhet. SA att det numera erbjuder bjalp och skydd icke blott i t sjöfolk, utan afven i t utvandrare frAn do skandinaviska landen och f r h Finland.

Fö~eningen för sjukv8rd i fattiga Iiea har haft sitt första k- möte. Af Ilrsberlttelsen framgir att flreningen haft hos sig anstalda . tvenne kunniga sjuksköterskor.

Sedan föreningen i okt.ober 1888 borjade sin veritsambet hade .

58 sjukdomsfall blifvit anmalda. Af dessalade 25 erhiillit lingvarigare vird och de öfriga en mera tillfallig hjalp, emedan man vid dessa se- nare fall genom att i tid anvhda lamplig behandling lyckats häfva det onda.

sköterskorna hade hufvudsakligen arbetat under församlingens bAda distriktllkare.

Ledarnöteriias antal uppgick don 31 dee. till 200. Lars Hiertas nzhnes styrelse har vid sin ordinarie sammaii-

komst beslutat, att bland andra anslag och understöd tilldela fröken Agnes Lagerstedt 1000 kronor, för att i London hos Octavia Hill taga narrnare kdiinedom om dennas system att handhafva arbetarebostader och fattigvhrd, samt fröken H. Tersmeden 500 kronor stlsom bidrag till första anordnandet af en Iiygienislz slöjdskola för vuxna. Denna skola, öppen frAn och med april m8nads början, meddelar kurser i snickerislöjd, och förest.is, förutom af fröken Tersmeden f. d. bitra- dande direktris vid Nitas slöjdltlrareseminarium, af fröken R. Thor- sen, som fördelaktigt vitsordats af DirektörS Salomon p i NUS.

Första lararinnan i Maria fo2kskola, fröken Ragnhild Brolin- son, har af Lars Hiertas minnes styrelse erh(ll1it ett understöd af 1000 lrronor för att vid South Kensington seminarium i London inhemta metoderna för undervisning i niatlagni.ng i folkskolan, samt att taga l<annedom om hur matlagning och hushilllsl$ira blifvit i Londons folk- skolor genomförda. Fröken Brolinson har afrest till London.

Xvbraara vid tmivev*sitetera. Sedan kvinnan Ar 1870 erhIlllit tillsthd att aflagga mogenhetsexamen, haf va 170 kvinnor begagnat sig af denna rattighet.

. . Följande akademiska examina äro af dem aflagda: Filosofie Licentiatexamen jamto graduddisputation af l , Filosofie Kandidat- examen af 9, Medicine Licentiatexamen af 1, Medicine Kandidatexa- mon af 3, Medicinsk filosofisk examen af 10.

Af D~*agt~~eformffirenilzgens vid senaste Arsmöle Upplasta ber8t- oselse framgick att föreningens verksamhet under aret bufvudsakligen g8t.t ut p& att Astadkomma en försh~ningslokal för hygieniska klader. För öfrigt hade utarbetats koltmodeller, hvilka vid mötet förevisades

och gillades. Styrelsen hade dessutom anordnat möteu för arbetskvin- nor för att bland dem sprida kunskap om föreningens modeller.

Det belopp af Letterstedtska donationen, som testator stalt till vetenskapsakademiens fria förfogande för befordrande af sgrskildt rnakt- phliggande vetenskapliga undersökningar har akademien öfverlemnat till Professor O. Pettersson för anst.iillande under hans ledning genom fröken A. Palmquist af uodersöbningar efter en ng metod öfver luftens kolsyrehalt.

Fjsrde alhaänna Jeickskolemdtet kommer att egls rum i Stock- holm nastkommande 12, 13 och 14 juni.

Kvinligt hitriide via uppsigt öfuer skolun<lerva's~ai~~e.)a har mau i Jönköping, der tillsynen Bfver den kvinliga slöjdundervisningen ut- öfvas af för den samma intresserade damer i staden, at hvilka skol- rhdet lemnat detla uppdrag. De' besokta vanligen i tur och ordning slöjdskolorna hvar sin vecka.

Ned jicbskolans mdl shsom amne halls den 21 mars i hotell Continentals stora sal ett diskussionsmöte, hvartill nägra af hnfvud- stadens pedagoger utfardat inbjudning.

Diskussionen inleddes af fröken Anna Sandström, hvilken fram- höll att s a m s k o h borde rädda frAn m h g a af de nn rhdande bristerna i flickors uppfostran.

%tskilliga -talare ansidto sig till inledarinnans isigt. Herr E. Becknian ansig att större utrymme borde beredas Bt handaslojdela, framför allt den enkla och nyttiga, samt ht helaollira. Lektor Alm- qvist framhöll att en verkligt vetenskaplig bildning vore onskvärd bör s& val gosse som flicka. Lektor Palmgren betonade stlrskildt vigten af uclvrihet i amnen. Mot de anförda talarnos mening yttrade sig Lektor Humble, i det han anslig att samskolan skulle vara för an- strangande for flickor och att den förbisage den olikhet i kvinnors fysiologiska utbildning som flickskolekomitén phpekat.

Mdtet var mycket talrikt besökt och de iiniinga sakrika anfd- randena följdes med lifligt intresse.

Finland. Seiiaten liir liafva beslutat Iiemstiilla om siidalit tillagg i folkskoleförordningeu att gemensam undervisning för gossar och flickor finge meddelas i stadernas högre folks ko lo^, der lokala förhiillanden s8dant phlzalla.

England. Arkeologen, Miss Jane Harrison i London, anses i England shsom en auktoritet i tydandet af inskrifter g& grekiska ur- nor. Hon har flere ganger bes6kt Grekland.

E ~ i n nnns anstallnkig vid de ofentliga biblkteke~, som sedan ]&ng tid tillbaka egt rum i England, har visat tillfredst&llande resultat.

E n kvinkg 'ddermarn". Befogenheten och lampliglieten af kvino naus deltagande i kommunala och offentliga v8rf har ingenstibdes den allm8nna oppinionen mera för sig ebn i England. Det basta bevis derför ar de tviinne dameriias, lady Sandliursts och miss Cobdens, inviiljande

i Londons "grefskapsrAd", och "grefskapsriidets" utngmnande af miss Cons som "alderman", en befattning soni aldrig förr bekladts af en kvinna.

Valet af' dock sedan öfverklagat.

Italien. Kvinlig föreläsare vid Othmeum I - Bologna. Signora Cattani har vid atheneum i Bologna börjat en föreltisningskurs i bak- teriologi. "Första föreläsningen var", sager Bologiiakorrespondeiitcn, "besökt af ett stort antal studenter, tillhörande alla fakulteter, nyfikna ,

att se en ung, vacker, blygsam och ltird kviuna, som fbtt den utmar- kelsen att t.a@;a en vetenskaplig l#rostol i ' besittning."

Signora' De Cdalii hr utnllmnd till p;o~essor i patologi i Pisa.

I Florerrs ha tvenne kvinnor anstalts sisom tjenstgörande vid kongl. biblioteket. .

Polen. Kvidig veterin&rläkare. Enligt Osterrikisk tidskrift för veterintlrmedicin har en polsk fröken Stephanie Kruszewska, som aflagt en vacker examen vid veterinarinstitutet i Ztirich, inlemnat en 'till vederborande' staid anhsllan om pröfning vid institutet i Warschau fbr erhillande af riitt att praktisera i namnda stad. ,

I Wavschau laar ett apotek opnats af en kvinna, och hela per- sonalen utgöres af kvinnor.

Fröken &.rolina ScRulze jrdn Wanwhau har p& ett glansande &tt promoverats till Medicine Doktor vid universitetet i Paris. Äm- net för hennes disputation var: "Den kvinliga lakaren i 19:de Arhun- dradetn, hvilken afhandling ar i öfversrttning utkommen i Tyskland.

Asien. Vicekonungens .i . I ~ d i e ~ s gerrid2 .lady Dufferin fick ny- ligen mottaga' en deputation af 700 indiska damer, hvilka i en adress bönfollo om .hennes hjalp för förbiittrandet af kvinnornas stallning i Indien.

I Bengden och Bombay anordnas for kvinuans hbgre undervis- ning talrika aristalter, hvilka mest besökas af infödda. En infödd kviu- lig lgkare har anstalts som öfverliikare vid "Dufferiii Jenana-Hospitaletn i Kalkutta, och 15 unga Hinduskor studera medicin.

Amerika. Medicifle Doktorn, Hrs Dodds Dean i St. Louis, valdes till president vid Förenta Staternas och Kanadas hygieniska kongress, som egde rwn sistlidne höst. Det &r första giingen en kvinna valts till president vid en nationell kongress, bestsende af bide man och kvinnor.

Protest att observeras af mödrar och barnmorskor.

Intet &r mera gladjande &n att se mlnniskor eller grupper af manniskor allvarligen strlfva att förbattra sig sjtilfva och sin stiillning genom att rentvil sig fran bvarje flack, som kan vidlilda deras anse- ende eller utestlaga dem frAn den allmanna aktning, som tillhör hvar och en arbetare som aktar sig själf och sitt kall. En företeelse af denna art ar den protest fran barnmorskorna i en mindre stad, som ingiltt till medicirralstyrelsen om hvilken protest "Jordemodern" med- delar följande:

Till Medicind-styrelsen har inkommit en skrifvelse f r h tv& bml- morskor i en mindre stad, hvilka - sedan de a t t kännedom om att en ,sömmerska, f r h staden söker intriide vid barnmorskelRroanstraIt och för detta ä n d a d l f&tt rent frejdebetyg - upplysis, att sagda kvinna, under dc &r hon bott i staden "fört en mycket d&lig och lättsinnig lefmd". De

, skrifvande anhllla derföre, att den nämda ansökan afdas "för att ej ned- siitta b&de barnmorskeyrket och kåren".

Skrifvelsens sanningsenlighet intygas under edlig förpligtalsa af 16 andra personer.

Skrifvelsen har i medicinalstyrelsen blifvit bilagd msök~iiiigshrtnd- lingen vid dess remiss till vederbörande barnmorskeliirare.

* * *

DA man iliser denna korta notis, gripes man ovilkorligen af den tanken, att de milnga olika barnmorskeföreningernie i landet borde kunna pariikna ritt med deon j ö re~ade sig e# aozlal amedda mödrar i syfte att ec~derstödja dem i deras strlifvan att v i n m en aktad och betry,ggad s t a l l ~ i ~ g . S. L- -.d.

Meddelanden om fria larokurser för allmogen af S. H. Adlersparre.

Den med detta liafte följande bilagan innehlller glan, m. m. för f r i a ldrokecrsw för drnogen, hvilks vi aubefalla till 18serens uppmarksamhet. Att planen &n lamplig och af den vetgiriga dlmo- gen mottages med sympati, visar sig af, att den nyss började lilla 1iirociistalten, hviiken ar samskola, redan 17 Ars illder, samt flere aldre amiilds till

har 11 eicver, Mia 12 till vintern. S. &-d.

Norrköping 1889, N. W. Wallbcrg & \

;;i

Comp. Boktryckeri.